Angående dels biträdande kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap K. G. Roos’ pensionsrått, dels förbättrad pension åt avlidne läraren vid textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons efterlevande, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshånseende för vissa barnmorskor m. fl
1944-01-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:46, Angående dels biträdande kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap K. G. Roos’ pensionsrått, dels förbättrad pension åt avlidne läraren vid textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons efterlevande, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshånseende för vissa barnmorskor m. fl
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 46.
1
Nr 46.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående dels biträdande
kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap
K. G. Roos’ pensionsrått, dels förbättrad pension åt avlidne
läraren vid textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons
efterlevande, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshånseende
för vissa barnmorskor m. fl.; given Stockholms
slott den 5 januari 1944.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under punkterna
l:o—3:o hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari
1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Domö,
Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor angående dels biträdande
kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap K. G. Roos’ pensionsrätt,
dels förbättrade pensionsförmåner åt avlidne läraren i väveriteknik vid
textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons efterlevande, dels ock rätt till tjänstårsberäkning
i pensionshänseende för vissa barnmorskor m. fl. samt anför därvid.
l:o.
Biträdande kamreraren Inis Kristianstads läns hushållningssällskap Karl
Gusfaf Roos. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Roos är född den 1(5 mars 1891 och således 52 år gammal;
att han innehaft anställning såsom biträdande kamrerare hos Kristianstads
läns hushållningssällskap från och med den 1 januari 1918 till och med den
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 46.
1
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 46.
30 november 1933, då han efter vederbörlig uppsägning erhållit avsked från
befattningen;
att Roos av hushållningssällskapet medgivits återinträda i nämnda befattning
från och med den 1 oktober 1935 med en månadslön av 200 kronor;
att Roos, som från och med den 1 januari 1936 åtnjutit oavbruten tjänstledighet
på grund av sinnessjukdom, anhållit örn avsked med pension från befattningen
från och med den 1 oktober 1940;
samt att Roos enligt ett av medicinalstyrelsen avgivet utlåtande är på grund
av sinnessjukdom för framtiden oförmögen att sköta sin tjänst.
Beträffande avlönings- och pensionsförhållandena för befattningen såsom
biträdande kamrerare hos Kristianstads läns hushållningssällskap inhämtas
av handlingarna följande. Befattningen blev efter av lantbruksstyrelsen godkänd
reglering jämlikt § 5 reglementet för statens pensionsanstalt enligt beslut
av anstalten den 13 april 1923 förenad med pensionsrätt för innehavaren
från och med den 1 januari 1923. Enligt regleringsbestämmelsema skulle för
befattningen gälla, bland annat, att minimiavlöningen skulle utgöra grundlön
3 000 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, att, då befattningen
skulle tillsättas, densamma skulle senast tre månader efter föregående
befattningshavares avgång kungöras till ansökan ledig samt att befattningshavaren
skulle anställas på viss tid — för minst tre år i sänder — eller tillsvidare
med ömsesidig rätt till uppsägning med en uppsägningstid av minst sex
månader. Med stöd av § 70 mom. 3 reglementet för pensionsanstalten, sådant
momentet lydde enligt kungörelsen nr 380/1920, har pensionsanstalten bestämt
tjänstepensionsunderlaget för befattningen till 3 000 kronor, motsvarande
73 av den vid befattningens reglering fastställda minimislutlönen, 4 500
kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1940 anhöll Kristianstads läns hushållningssällskap
hos statens pensionsanstalt om prövning av den rätt till pension, som
kunde tillkomma Roos, därest han avginge från befattningen den 30 september
1940.
I beslut den 12 juni 1942 yttrade statens pensionsanstalt, att Roos icke vore
att anse såsom innehavare av den nied pensionsrätt i anstalten förenade befattningen
såsom biträdande kamrer hos hushållningssällskapet, enär han i
sin den 1 oktober 1935 påbörjade anställning, såvitt handlingarna i ärendet
utvisade, icke åtnjutit de löneförmåner, vilka blivit fastställda i de för nämnda
befattning gällande regleringsbestämmelsema. Vid sådant förhållande och
då det icke visats, att Roos innehade annan med pensionsrätt i anstalten förenad
befattning, funne anstalten hushållningssällskapets framställing icke föranleda
någon anstaltens åtgärd.
Sedermera anhöll hushållningssällskapet, med förmälan att sällskapet dåmera
till Roos utbetalat full avlöning enligt berörda regleringsbestämmelser
för tiden 1 oktober—31 december 1935, att statens pensionsanstalt måtte upptaga
frågan om hans rätt till pension till förnyad prövning.
Genom beslut den 22 januari 1943 fann statens pensionsanstalt vad i åren
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 46. 3
det förekommit icke föranleda ändring av anstaltens tidigare meddelade beslut.
Häröver har hushållningssällskapet i skrivelse den 24 februari 1943 anfört
besvär hos Kungl. Maj:t med yrkande att Roos måtte förklaras berättigad till
genast börjande tjänstepension. Därest detta av formella skäl icke kunde ske.
bär hushållningssällskapet hemställt, att Kungl. Majit av nåd måtte bifalla
framställningen.
Statens pensionsanstalt har i ett den 12 mars 1943 över besvären avgivet
utlåtande lämnat vissa uppgifter rörande Roos’ anställningsförhållanden, varav
framgår, bland annat, att hushållningssällskapets förvaltningsutskott den 11
april 1933 beslutat, att Roos omedelbart skulle uppsägas från sin befattning,
därest han ej förklarade sig godkänna av utskottet beslutad nedsättning av
lönen, att den 6 juni 1933 inför utskottet anmälts, att Roos blivit uppsagd att
lämna sin anställning från och med den 1 december 1933, att förvaltningsutskottet
ej fattat något protokollfört beslut rörande återanställningen, vilken
skedde under hand, att anledningen till att Roos ej tjänstgjort under tiden
1 december 1933—30 september 1935, varunder befattningen varit vakant,
hade varit, att han på grund av sjukdom icke kunnat uppehålla befattningen,
samt att den av Roos gjorda ansökningen om avsked från den 1 oktober 1940
kommer att av hushållningssällskapet avgöras, så snart frågan örn hans pension
blivit avgjord.
I sitt utlåtande har pensionsanstalten hemställt, att besvären icke måtte föranleda
ändring i det överklagade beslutet, samt till stöd härför anfört i huvudsak
följande.
Roos’ återanställning den 1 oktober 1935, vilken att döma av de av hushållningssällskapet
vidtagna åtgärderna samt av vad i besvären anförts företagits
uteslutande i syfte att bereda honom sjukpension, har enligt pensionsanstaltens
mening icke skett i den med pensionsrätt i anstalten förenade biträdande
kamrersbefattningen hos hushållningssällskapet, enär de för denna befattning
gällande regleringsbestämmelserna, åtminstone i vad de avse minimiavlöning
och ordningen för befattningens tillsättande, icke blivit iakttagna.
Den omständigheten, att hushållningssällskapet, sedan den ursprungliga ansökningen
örn sjukpension för Roos blivit av pensionsanstalten avslagen,
retroaktivt utfyllt Roos’ avlöning, lärer icke vara av beskaffenhet att medföra
ändring härutinnan.
Pensionsanstalten anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att det
skulle medföra betänkliga och mot huvudgrunderna för pensionsanstaltens
reglemente stridande konsekvenser, därest, såsom hushållningssällskapet synes
hava ansett kunna ske, en innehavare av med pensionsrätt i pensionsanstalten
förenad befattning, vilken avgått från befattningen utan rätt till genast börjande
tjänstepension och någon tid därefter befinnes lida av obotlig sjukdom,
skulle kunna erhålla rätt till sjukpension genom att nyanställas utan iakttagande
av gällande regleringsbestämmelser för att så gott som omedelbart
beredas tjänstledighet för sjukdom.
Beträffande hushållningssällskapets alternativt gjorda hemställan, att
Kungl. Majit av nåd måtte bifalla framställningen, har statens pensionsanstalt
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 46.
framhållit, att riksdagens medverkan härtill syntes vara erforderlig. Pensionsanstalten
har härom vidare anfört följande.
Trots det anmärkningsvärda sätt, varpå hushållningssällskapet förfarit i fråga
om Roos’ återanställning och i övrigt vid handläggning av ärendet örn pension
åt honom, vill pensionsanstalten för sin del icke motsätta sig att framställning
i ärendet göres till riksdagen. Anstalten anser nämligen ömmande omständigheter
föreligga i förevarande fall och detta ej endast i betraktande av de
bekymmersamma ekonomiska förhållanden, vari Roos och hans familj enligt
besvärsskrivelsen befinna sig, utan framför allt med hänsyn till att Roos
att döma av i ärendet avgivet läkarutlåtande synes hava lidit av sinnessjukdom
redan vid den uppsägning, som medförde hans avgång den 30 november
1933 och därför kan antagas hava saknat möjlighet att rätt bedöma konsekvenserna
av den av honom intagna ställning i lönefrågan, vilken föranledde
uppsägningen. En eventuell framställning till riksdagen synes förslagsvis
böra avse att utverka riksdagens medgivande lill att Roos viel tillämpning av
reglementet för statens pensionsanstalt må anses under tiden från den 1
oktober 1935, då han återanställdes, till den 1 oktober 1940, till vilken dag
han uppsagt sin tjänst, hava varit innehavare av den med pensionsrätt i
pensionsanstalten förenade befattningen såsom biträdande kamrer hos Kristianstads
läns hushållningssällskap, dock att Roos ej må åtnjuta tjänstepension
för tiden den 1 oktober 1940—31 december 1942.
Statskontoret har den 29 juli 1943 avgivit utlåtande och därvid, under
framhållande att hushållningssällskapet alltsedan den 1 januari 1923 erlagt
för biträdande kamrerarbefaltningen gällande pensionsavgifter, anslutit sig
till vad pensionsanstalten anfört och hemställt.
Genom beslut den 17 september 1943 har regeringsrätten ej funnit skäl att
göra ändring i pensionsanstaltens beslut. Vidkommande ansökningen har regeringsrätten
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för beredande
av rätt för Roos att vid tillämpning av reglementet för statens pensionsanstalt
anses såsom innehavare av omförmälda befattning som biträdande kamrer
jämväl under tiden 1 oktober 1935—1 oktober 1940, dock att Roos ej måtte
åtnjuta tjänstepension för tiden från och med den 1 oktober 1940 till och
med den 31 december 1942.
Hos Kungl. Maj:t har Roos’ hustru Berta Charlotta Roos, född Jonsson,
i en den 5 november 1943 dagtecknad skrift, anhållit, att mannen i avvaktan
på pensionsfrågans slutliga lösning måtte komma i åtnjutande av ett tillfälligt
understöd.
Med anledning härav har statens pensionsanstalt avgivit infordrat utlåtande
den 19 november 1943 och därvid anfört, att ett medgivande i enlighet med
pensionsanstaltens i dess utlåtande den 12 mars 1943 avgivna förslag skulle
innebära, att Roos av pensionsanstalten kunde tillerkännas en årlig tjänstepension
av 2 228 kronor för år, vartill skulle komma pensionsförhöjning med
292 kronor samt dyrtids- och kristillägg med tillhopa 1 147 kronor 20 öre vid
under hösten 1943 gällande procenttal för beräkning av sådana tillägg. Den
sammanlagda pensionsförmånen skulle således uppgå till 3 667 kronor 20 öre
för år eller 305 kronor 60 öre för månad.
Kimot. Majlis proposition nr 46.
5
Genom beslut den 17 december 1943 har Kungl. Majit medgivit, att till Roos
finge, räknat från och med den 1 oktober 1943, från sjunde huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter utbetalas understöd till ett belopp av 300 kronor
vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt
honom blivit slutligt prövad. Enligt beslutet skulle det åligga Roos att, i den
mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit
det sålunda medgivna understödet, till nämnda anslag återbetala för
samma tid uppburna understödsmedel.
Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter får jag, i
överensstämmelse med vad regeringsrätten och de hörda myndigheterna förordat,
hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vid tillämpning av reglementet den 31 december 1919
(nr 878) för statens pensionsanstalt å biträdande kamreraren
hos Kristianstads läns hushållningssällskap Karl Gustaf Roos
må så anses som om han jämväl under tiden från och med
den 1 oktober 1935 till och med den 30 september 1940 varit
innehavare av ifrågavarande befattning; dock att Roos ej må
åtnjuta tjänstepension för tiden 1 oktober 1940—31 december
1942 samt att vid den sålunda medgivna tillämpningen skall
iakttagas den Roos genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 december
1943 ålagda återbetalningsskyldigheten.
2:o.
Läraren i väveriteknik vid textilinstitutet i Rörås Gustaf Vilhelm Berntsons
efterlevande. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Berntson var född den 27 september 1885 och avled den 9 maj 1942;
att han sedan 1913 till sin död varit anställd såsom lärare i väveriteknik
vid vävskolan i Borås (textilinstitutet);
att de ordinarie lärarna vid textilinstitutet genom beslut av 1939 års riksdag
(prop. nr 196; bankoutsk. uti. nr 35; riksd. skr. nr 203) erhållit möjlighet
att vinna delaktighet i statens pensionsanstalt;
att statens pensionsanstalt efter av skolöverstyrelsen godkänd reglering och
på av huvudmannen den 19 april 1940 gjord framställning genom beslut den
18 oktober 1940 beviljat pensionsrätt för, bland andra, den av Berntson innehavda
befattningen, räknat från och med den 1 april 1940;
att Berntson vid sin död efterlämnade änkan Hulda Maria (Maja) Berntson,
född Johansson, vilken är född den 17 september 1891, samt en son,
född den 21 juli 1921, och en dotter, född den 27 augusti 1923;
att statens pensionsanstalt genom beslut den 19 juni 1942 tillförsäkrat
Berntsons efterlevande en årlig familjepension, vilken bestämts efter ett
försäkringstekniskt beräknat pensionsunderlag av 533 kronor;
Före
draganden.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 46.
samt att änkefru Berntson ej åtnjuter annan inkomst än den från pensionsanstalten
utgående pensionen.
I samband med införandet under kap. IV i reglementet för statens pensionsanstalt
den 31 december 1919 (nr 878) av bestämmelser örn pensionsrätt
för ifrågavarande lärarpersonal meddelades i mom. 20 av övergångsstadgandena
till nämnda kapitel bestämmelser om nedsättning i vissa fall av
den i § 9 mom. 1 reglementet föreskrivna engångsavgiften för retroaktiv
tillämpning enligt § G. Enligt bestämmelserna skulle, örn lärarbefattning efter
reglering enligt § 5 före den 1 januari 1940 anmäldes för beredande av
pensionsrätt åt innehavaren, engångsavgift ej utgå med högre belopp än det,
för vilket huvudmannen enligt § 9 mom. 2 finge uttaga ersättning genom
löneavdrag av befattningshavaren.
I skrivelse den 15 juli 1943 anförde styrelsen för textilinstitutet i Borås,
att, enär de ordinarie lärarbefattningarna vid skolan anmälts för beredande
av pensionsrätt åt innehavarna först i april 1940, institutet av ekonomiska
skäl icke ansett sig kunna hemställa hos pensionsanstalten örn retroaktiv giltighet
av anstaltens reglemente. Anledningen till att anmälan icke skett före
den 1 januari 1940 måste väsentligen tillskrivas den omständigheten, att institutets
föreståndare, som dåmera åtnjöte tjänstledighet för sjukdom, vid
tiden för pensioneringens ordnande till följd av försvagad hälsa icke kunnat
på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden och förbisett att i rätt
tid göra ifrågavarande anmälan. Styrelsen hemställde fördenskull, att giltighetstiden
för övergångsstadgandet till kap. IV pensionsanstaltens reglemente
måtte utsträckas till den 1 maj 1940. I utlåtanden över styrelsens framställning
förklarade sig skolöverstyrelsen, statens pensionsanstalt och statskontoret
icke hava något att erinra mot den sålunda gjorda hemställan. Genom
beslut den 10 december 1943 fann Kungl. Maj:t gott medgiva, att utan hinder
av bestämmelserna i förenämnda övergångsstadgande däri avsedd nedsättning
av engångsavgift finge ske under förutsättning att i bestämmelserna
omförmäld befattning blivit anmäld för beredande av pensionsrätt åt innehavaren
före den 1 maj 1940.
I förenämnda skrivelse har styrelsen för textilinstitutet i Borås jämväl till
behandling upptagit frågan örn förbättring av de Berntsons efterlevande tillkommande
familjepensionsförmånerna, vilka till följd av att föreskriven
anmälan icke gjorts i rätt tid blivit bestämda efter eli försäkringstekniskt beräknat
pensionsunderlag å 533 kronor, under det att familjepensionsunderlaget
för Berntsons tjänst eljest skulle utgjort 988 kronor 80 öre. Styrelsen
har gjort framställning i syfte att Berntsons efterlevande måtte komma i åtnjutande
av familjepension enligt de grunder, som skulle hava gällt, därest
anmälan blivit gjord i rätt tid.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt styrelsens ifrågavarande framställning.
Statens pensionsanstalt har beträffande frågan örn förbättring av pensionsförmånerna
för Berntsons efterlevande anfört följande.
Kunyl. Majlis i>roi>osilion nr 46.
7
För förbättrande av den till de efterlevande utgående pensionen från statens
pensionsanstalt kunde möjligen ifrågasättas att nu medgiva inbetalning
av engångsavgift för tillgodoräkning i pensionshänseende av Berntsons tjänstetid
före inträdet i pensionsanstalten. Engångsavgift borde i sådant fall erläggas
för såväl tjänste- som familjepension och beloppet borde beräknas
enligt det till förlängd giltighetstid föreslagna mom. 20 av övergångsstadgandena.
I betraktande av de konsekvenser, som vore att befara vid ett dylikt
medgivande av köp av förbättrad familjepensionsrätt efter det vederbörande
befattningshavare avlidit och pensionsfallet således redan inträffat,
anser sig pensionsanstalten emellertid icke kunna tillstyrka ett sådant medgivande.
Anstalten tillåter sig i detta sammanhang jämväl erinra om Kungl.
Maj:ts beslut den 28 november 1930 i ärende angående pension åt änkan
efter dövstumpastorn Klas Hilding Blix. Ej heller synes vad i den nu föreliggande
framställningen anförts utgöra tillräckligt skäl för beviljande i särskild
ordning av fyllnadspension av statsmedel. Pensionsanstalten anser därför,
att framställningen i vad den avser beredande av förbättrad pension åt
Berntsons efterlevande ej bör föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Statskontoret har anfört, att anledningen till att Berntson under sin livstid
icke erhållit rätt till retroaktiv tjänstårsberäkning vöre — i likhet med
vad som gällde beträffande övriga ordinarie lärare vid läroanstalten — att
finna i omständigheter, över vilka befattningshavaren icke själv kunnat råda.
På de av statens pensionsanstalt angivna skälen har ämbetsverket likväl funnit
sig svårligen kunna tillstyrka bifall till framställningen.
Försummelsen att i rätt tid göra anmälan om pensionsrätt i statens pensionsanstalt
för de ordinarie lärarna vid ifrågavarande läroanstalt har medfört
vissa olägenheter för dem, vilka olägenheter genom Kungl. Maj:ts nyligen
meddelade beslut om utsträckning av tiden för anmälan undanröjts
såvitt angår de i tjänst varande lärarna. Av enahanda skäl som föranlett
nämnda beslut synes rimligt att även sätta Berntsons efterlevande i samma
ställning i pensionshänseende, som om anmälan blivit gjord i rätt tid. Vad
härvid angår det av statens pensionsanstalt åberopade beslutet i ett i viss
mån likartat ärende, vill jag framhålla, att i nämnda fall icke var fråga om
någon försummelse från vederbörande myndighets sida, vartill kom att den
avlidnes änka jämväl uppbar pension från annan pensionsinrättning. Med
hänsyn till de särskilda omständigheterna i nu förevarande ärende har jag
icke velat motsätta mig, alt frågan örn pensionsförbätlring för Berntsons
efterlevande underställes riksdagens prövning.
Utgångspunkten för pensionsförbättringen synes böra vara, att de efterlevande
i möjligaste mån försättas i samma läge som örn anmälan enligt
övergångsstadgandena till kap. IV pensionsanstaltens reglemente blivit gjord
i rätt tid. Därest så skett, kan man räkna med att Bernlson .skulle hava haft
att erlägga engångsavgifter för tjänstepension med 4 643 kronor och för
familjepension med 1 758 kronor.
Örn man utgår från att dessa avgifter på vanligt sätt skulle hava uttagils
av huvudmannen genom löneavdrag, skulle Berntson intill sin död hava
Före
drar/anden.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 46.
erlagt 1 621 kronor 92 öre. Därvid ha löneavdragen beräknats på grundval
av fyra procent ränta och med hänsynstagande till den risk huvudmannen
står på grund av eventuellt inträffande dödsfall i enlighet med pensionsanstaltens
vanliga beräkningsgrunder. Nämnda belopp understiger något den
engångsavgift för familjepension, som Berntson skulle haft att erlägga. Det
synes böra medgivas, att Berntsons efterlevande må, under förutsättning att
de inbetala den på familjepensionen belöpande engångsavgift för retroaktiv
tjänstårsberäkning, som skulle huva erlagts vid Berntsons inräde i pensionsanstalten,
därest ifrågavarande anmälan blivit gjord i rätt tid, komma i åtnjutande
av härav betingad förbättring i pensionsförmånerna. Det torde få
ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat sitt beslut i ärendet,
utfärda erforderliga föreskrifter.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att läraren vid textilinstitutet i Borås Gustaf Vilhelm Bemtsons
efterlevande må komma i åtnjutande av pensionsförbältring
enligt de i det föregående angivna grunderna.
3:o.
Tjänstårsberäkning i pensionshänseende för vissa barnmorskor m. fl.
Före den 1 januari 1944, från vilken tidpunkt reservbarnmorskeinstitutionen
indragits, omfattade den i statens pensionsanstalt anordnade pensioneringen
av barnmorskor såväl distrikts- som reservbarnmorskor. Bestämmelser härom
funnos intagna i kap. VI reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för
pensionsanstalten. Därvid gällde, bland annat, att distriktsbarnmorskorna
samt reservbarnmorskor, som antagits efter 1937 års utgång, voro obligatoriskt
anslutna till pensionsanstalten. Vikariat å dylik befattning medförde icke
pensionsrätt i anstalten.
För att underlätta genomförandet av 1937 års omorganisation av barnmorskeväsendet
vidtogos vissa inskränkningar beträffande tillsättningen av
bammorsketjänster. Närmare bestämmelser härom utfärdades i kungörelsen
den 24 september 1937 (nr 803), vilken trädde i kraft den 1 januari 1938.
Enligt kungörelsen skulle vid uppkommande ledighet å distriktsbarnmorsketjänst
verkställas utredning av frågan, huruvida tjänsten kunde antagas
komma att beröras av pågående omreglering av rikets indelning i barnmorskedistrikt.
Därest så vore fallet, skulle tjänsten tillsvidare uppehållas med
vikarie. Vidare stadgades, att vikarie skulle tillsättas på sätt för ordinarie
innehavare av distriktsbarnmorsketjänst vore stadgat och äga att i samma
ordning som ordinarie innehavare åtnjuta samtliga med tjänsten förenade
förmåner, dock med skyldighet att å kontanta avlöningen vidkännas avdrag
nied belopp motsvarande de pensionsavgifter, som det ålåge ordinarie distriktsbarnmorska
att erlägga. Enligt uttrycklig bestämmelse medförde vika
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 4(1.
9
rialet icke pensionsrätt. I kungörelsen stadgades ytterligare, att ledig reservbarnmorsketjänst
skulle uppehållas med vikarie, varvid föreskrifterna rörande
vikarie å distriktsbarnmorsketjänst skulle äga motsvarande tillämpning.
Utan hinder av nämnda stadgande finge dock reservbarnmorska, som antagits
före den 1 januari 1937, då tiden för hennes anställning ntlöpte, i enlighet
med gällande bestämmelser förordnas att fortfarande innehava tjänsten.
I skrivelse den 25 januari 1941 gjorde Jönköpings läns barnmorskestyrelse
framställning i syfte att pensionsrätt måtte beredas vikarierande distrikts- och
reservbarnmorskor, som avsåges i förenämnda kungörelse 1937: 803. I avgivna
utlåtanden tillstyrkte medicinalstyrelsen framställningen, under det att
statens pensionsanstalt och statskontoret avstyrkte densamma. Kungl. Majit
fann genom beslut den 13 mars 1942 framställningen icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.
Skaraborgs läns landstings hälsovårdsberedning har i skrivelse den 12 juli
1943 gjort framställning i syfte att barnmorska måtte såsom tjänstår för
pension få tillgodoräkna lid för anställning såsom vikarie å reservbarnmorsketjänst
enligt den nu ifrågavarande kungörelsen. Till stöd för sin framställning
har beredningen anfört, bland annat, följande.
Jämlikt kungörelsen den 28 mars 1919 (nr 138) om anställande av distriktsbarnmorskor
m. m., vilken tidigare reglerat reservbarnmorskornas anställnings-
och avlöningsförhållanden, anställdes dylika befattningshavare
endast för viss tid och med en årlig fast lön örn 200 kronor, vartill kom
särskild ersättning vid upprätthållande av distriktsbarnmorsketjänster, medan
för distriktsbarnmorska fastställdes en lön örn 800 kronor per år jämte
bostad. Någon föreskrift, som lämnade barnmorskestyrelserna möjlighet att
utöver vikariatstjänstgöring för distriktsbarnmorska utnyttja reservbarnmorska,
innehöll icke författningen. I anslutning till dessa föreskrifter hade
medicinalstyrelsen bestämt, att reservbarnmorska för erhållande av ålderstillägg
endast skulle vara berättigad tillgodoräkna sig halva tjänstetiden.
Genom lagen den 4 juni 1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. vidgades emellertid reservbarnmorskas tjänstgöringsskyldighet
sålunda, att hon förutom vikariatstjänstgöring för distriktsbarnmorskor
jämväl skulle vara skyldig att efter anvisning av barnmorskestyrelsen eljest
tjänstgöra inom förlossningsvården. Samtidigt jämställdes reservbarnmorskorna
genom förenämnda lag i anställnings- och avlöningshänseende med
distriktsbarnmorskorna och blevo enligt beslut av medicinalstyrelsen berättigade
att från och med år 1938 tillgodoräkna sig hela tjänstetiden såsom reservbarnmorska
för erhållande av ålderstillägg.
Med denna förändring av reservbarnmorskornas tjänstgöringsskyldighet
och anställningsförhållanden följde jämväl rätt att, på sätt för distriktsbarnmorska
var föreskrivet, bliva ansluten till statens pensionsanstalt. Denna
rätt upphävdes emellertid genom kungörelsen den 24 september 1937
(nr 803), däri föreskrift lämnats, att reservbarnmorska endast må anställas
såsom vikarie och ej är berättigad tillgodoräkna sig sin tjänstetid för erhållande
av pension.
Vid sådant förhållande alt, enligt vad ovan anförts, reservbarnmorska sålunda
varit ej mindre berättigad för tiden från och med år 1938 för erhållan
Itihang
till riksdagens protokoll 1944. I nami. Xr IV. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 46-
dc av ålderstillägg tillgodoräkna sig hela sin tjänstetid än även skyldig vidkännas
löneavdrag, motsvarande på tjänstetiden belöpande pensionsavgifter
enligt för distriktsbarnmorskor gällande grunder, med vilket belopp jämväl
eljest till reservbarnmorskornas avlöning utgående statsbidrag minskats,
kan Skaraborgs läns landstings hälsovårdsberedning icke finna det annat
än rimligt och rättvist, att berörda tjänstetid må tillgodoräknas vederbörande
reservbarnmorskor för erhållande av tjänstepension i statens pensionsanstalt.
Inom Skaraborgs län är denna fråga aktuell för fem befattningshavare,
vilka under tiden från och med år 1938 till dags dato varit under olika tider
anställda såsom vikarierande reservbarnmorskor.
Statens pensionsanstalt bar i ett den 27 augusti 1943 avgivet utlåtande under
åberopande av Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 13 mars 1942 avstyrkt
bifall till framställningen.
Medicinalstyrelsen och statskontoret hava i avgivna utlåtanden den 2 respektive
den 15 oktober 1943 likaledes avstyrkt bifall till framställningen.
Styrelsen för svenska landstingsförbundet, som beretts tillfälle att i ärendet
avgiva yttrande, har i utlåtande den 24 november 1943 funnit starka skäl
föreligga för bifall till framställningen. Därest Kungl. Majit icke skulle anse
sig kunna helt tillmötesgå densamma, har styrelsen alternativt föreslagit,
att sådana bestämmelser utfärdades, att det bleve möjligt för reservbarnmorska,
som sedermera överginge till distriktsbarnmorsketjänst, att tillgodoräkna
sig tjänstetiden såsom reservbarnmorska för den händelse hon icke eljest
skulle uppnå det antal tjänstår, som erfordrades för full pension. Styrelsen
har i sitt utlåtande vidare anfört i huvudsak följande.
Man kan särskilja tvenne grupper av reservbarnmorskor, den ena omfattande
dylika barnmorskor, som antagits före den 1 januari 1937, och den
andra barnmorskor, som utsetts till vikarier för reservbarnmorskor efter
detta datum. För den förra gruppen gäller, att de, därest de tidigare anslutits
till statens pensionsanstalt, få tillgodoräkna sig tjänstetid som reservbarnmorska
även efter nyssnämnda kungörelses ikraftträdande för erhållande
av pension. Beträffande den andra gruppen förefinnes icke möjlighet
till anslutning till statens pensionsanstalt liksom ej heller att tillgodoräkna
sig tjänstetiden som reservbarnmorska för erhållande av pension.
Tillkomsten av ovannämnda kungörelse 1937: 803 motiverades av då förefintligt
överskott å barnmorskor och avsåg att bereda möjlighet att draga in
distrikts- och reservbarnmorskebefattningar, intill dess jämvikt på området
ernåtts. Däremot torde avsikten knappast ha varit att försämra barnmorskornas
möjligheter att erhålla pension.
Det rör sig sålunda här om en begränsad grupp av barnmorskor, som tjänstgjort
som vikarier å reservbarnmorskebefattningar under åren 1938—1943.
Sammanlagt ett 80-tal barnmorskor hava under denna tid tjänstgjort som reservbarnmorskor.
Då flera av dessa barnmorskor anställts före den 1 januari
1937, är det sannolikt, att de fått tillgodoräkna sig tjänståren som reservbarnmorska
för pension. Antalet barnmorskor, som vikarierat å reservbarnmorsketjänst,
torde utgöra högst ett 60-tal med en tjänstetid varierande mellan några
månader och upp till 6 år.
De reservbarnmorskor, det här är fråga örn, hava utan egen förskyllan
blivit försatta i ett ogynnsamt läge i pensionshänseende. Ofta hava vederbö
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 46.
11
rande befattningshavare själva levat i den tron, att deras pensionsfråga välordnad,
då de fått vidkännas avdrag å lönen med samma belopp som pensionsavgiften.
I realiteten har också staten tillgodogjort sig den på ifrågavarande
barnmorskors tjänstetid fallande pensionsavgiften, varför det synes om
ej formellt så dock i sak riktigt, att de få möjlighet att tillgodoräkna sig
denna tjänstetid i pensionshänseende.
Statens pensionsanstalt har den 10 december 1943 avgivit förnyat utlåtande
i ärendet och därvid anfört följande.
Ehuru pensionsans tal ten icke vill bestrida, att de i framställningen från
Skaraborgs läns landstings hälsovårdsberedning åsyftade reservbarnmorskorna
på grund av bestämmelserna i kungörelsen 1937:803 blivit försatta i ett
— i viss mån säreget — ogynnsamt läge i pensionshänseende, har dock vad
svenska landstingsförbundets styrelse i ärendet anfört icke givit anstalten
anledning alt frångå sin tidigare inställning till den föreliggande frågan.
Befinnas likväl särskilda åtgärder till förbättrande av ifrågavarande reservbarnmorskors
ställning i pensionshänseende böra vidtagas, bör detta enligt
pensionsanstaltens mening med hänsyn till konsekvenserna icke — såsom
barnmorskestyrelsen i Jönköpings län i sin framställning i ämnet begärt i
fråga om vikarier å såväl distrikts- som reservbarnmorsketjänster — ske genom
att anställning enligt kungörelsen 1937: 803 såsom vikarie å reservbarnmorsketjänst
retroaktivt förenas med pensionsrätt enligt reglementet för pensionsanstalten
utan genom medgivande av rätt till tjänstårsberäkning i pensionshänseende
för tiden för tjänstgöring i sådan anställning.
Lämnas sådant medgivande, vilket icke lärer kunna ske utan riksdagens
medverkan, synes detsamma ej böra inskränkas till att avse rätt till tjänstårsberäkning
för pension såsom distriktsbarnmorska utan gälla rätt till tjänstårsberäkning
för pension enligt reglementet för pensionsanstalten överhuvudtaget.
Det torde för övrigt få anses följdriktigt och rättvist, att eventuellt
lämnat medgivande även får gälla tid för anställning enligt kungörelsen 1937:
803 såsom vikarie å distriktsbarnmorsketjänst.
Av handlingarna i ärendet framgår, att ett antal barnmorskor kommit i ett
i pensionshänseende ogynnsamt läge till följd av de från och med år 1938
gällande inskränkningarna i fråga om återbesättandet av vissa barnmorsketjänster.
Denna konsekvens synes knappast skälig, särskilt i betraktande av
svårigheterna för tjänstebarnmorskor att även under vanliga förhållanden
uppnå för hel pension erforderligt antal tjänstår. Med hänsyn till de föreliggande
omständigheterna anser jag mig böra förorda, att åtgärder vidtagas till
förbättrande av ifrågavarande barnmorskors pensionsförhållanden. Beträffande
sättet för förbättringens genomförande ansluter jag mig till statens
pensionsanstalts i utlåtandet den 10 december 1943 framförda förslag, enligt
vilket rätt till tjänstårsberäkning i pensionshänseende borde medgivas för tiden
för tjänstgöring såsom vikarie å reservbarnmorsketjänst enligt kungörelsen
den 24 september 1937 (nr 803). I likhet med pensionsanstalten anser
jag vidare, att ett sådant medgivande ej bör inskränkas till att avse rätt till
tjänstårsberäkning för pension såsom distriktsbarnmorska utan gälla rätt till
dylik tjänstårsberäkning enligt reglementet för pensionsanstalten överhuvud
-
Före
dräganden.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 46.
taget samt att medgivandet jämväl bör utsträckas till att avse tid för anställning
enligt omförmälda kungörelse såsom vikarie å distriktsbarnmorsketjänst.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet utfärda erforderliga föreskrifter.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående förordade grunder, utfärda
bestämmelser i fråga örn rätt till tjänstårsberäkning i pensionshänseende
för tid för viss anställning såsom vikarie å
distrikts- eller reservbarnmorsketjänst.
Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—3:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Arne Björnberg.
447072. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.