Sök i Ratio Lex

Angående dels biträdande kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap K. G. Roos’ pensionsrått, dels förbättrad pension åt avlidne läraren vid textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons efterlevande, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshånseende för vissa barnmorskor m. fl

1944-01-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:46, Angående dels biträdande kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap K. G. Roos’ pensionsrått, dels förbättrad pension åt avlidne läraren vid textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons efterlevande, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshånseende för vissa barnmorskor m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

1

Nr 46.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående dels biträdande

kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap

K. G. Roos’ pensionsrått, dels förbättrad pension åt avlidne

läraren vid textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons

efterlevande, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshånseende

för vissa barnmorskor m. fl.; given Stockholms

slott den 5 januari 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under punkterna

l:o—3:o hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Domö,

Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor angående dels biträdande

kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap K. G. Roos’ pensionsrätt,

dels förbättrade pensionsförmåner åt avlidne läraren i väveriteknik vid

textilinstitutet i Borås G. V. Berntsons efterlevande, dels ock rätt till tjänstårsberäkning

i pensionshänseende för vissa barnmorskor m. fl. samt anför därvid.

l:o.

Biträdande kamreraren Inis Kristianstads läns hushållningssällskap Karl

Gusfaf Roos. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Roos är född den 1(5 mars 1891 och således 52 år gammal;

att han innehaft anställning såsom biträdande kamrerare hos Kristianstads

läns hushållningssällskap från och med den 1 januari 1918 till och med den

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 46.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

30 november 1933, då han efter vederbörlig uppsägning erhållit avsked från

befattningen;

att Roos av hushållningssällskapet medgivits återinträda i nämnda befattning

från och med den 1 oktober 1935 med en månadslön av 200 kronor;

att Roos, som från och med den 1 januari 1936 åtnjutit oavbruten tjänstledighet

på grund av sinnessjukdom, anhållit örn avsked med pension från befattningen

från och med den 1 oktober 1940;

samt att Roos enligt ett av medicinalstyrelsen avgivet utlåtande är på grund

av sinnessjukdom för framtiden oförmögen att sköta sin tjänst.

Beträffande avlönings- och pensionsförhållandena för befattningen såsom

biträdande kamrerare hos Kristianstads läns hushållningssällskap inhämtas

av handlingarna följande. Befattningen blev efter av lantbruksstyrelsen godkänd

reglering jämlikt § 5 reglementet för statens pensionsanstalt enligt beslut

av anstalten den 13 april 1923 förenad med pensionsrätt för innehavaren

från och med den 1 januari 1923. Enligt regleringsbestämmelsema skulle för

befattningen gälla, bland annat, att minimiavlöningen skulle utgöra grundlön

3 000 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, att, då befattningen

skulle tillsättas, densamma skulle senast tre månader efter föregående

befattningshavares avgång kungöras till ansökan ledig samt att befattningshavaren

skulle anställas på viss tid — för minst tre år i sänder — eller tillsvidare

med ömsesidig rätt till uppsägning med en uppsägningstid av minst sex

månader. Med stöd av § 70 mom. 3 reglementet för pensionsanstalten, sådant

momentet lydde enligt kungörelsen nr 380/1920, har pensionsanstalten bestämt

tjänstepensionsunderlaget för befattningen till 3 000 kronor, motsvarande

73 av den vid befattningens reglering fastställda minimislutlönen, 4 500

kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1940 anhöll Kristianstads läns hushållningssällskap

hos statens pensionsanstalt om prövning av den rätt till pension, som

kunde tillkomma Roos, därest han avginge från befattningen den 30 september

1940.

I beslut den 12 juni 1942 yttrade statens pensionsanstalt, att Roos icke vore

att anse såsom innehavare av den nied pensionsrätt i anstalten förenade befattningen

såsom biträdande kamrer hos hushållningssällskapet, enär han i

sin den 1 oktober 1935 påbörjade anställning, såvitt handlingarna i ärendet

utvisade, icke åtnjutit de löneförmåner, vilka blivit fastställda i de för nämnda

befattning gällande regleringsbestämmelsema. Vid sådant förhållande och

då det icke visats, att Roos innehade annan med pensionsrätt i anstalten förenad

befattning, funne anstalten hushållningssällskapets framställing icke föranleda

någon anstaltens åtgärd.

Sedermera anhöll hushållningssällskapet, med förmälan att sällskapet dåmera

till Roos utbetalat full avlöning enligt berörda regleringsbestämmelser

för tiden 1 oktober—31 december 1935, att statens pensionsanstalt måtte upptaga

frågan om hans rätt till pension till förnyad prövning.

Genom beslut den 22 januari 1943 fann statens pensionsanstalt vad i åren
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 46. 3

det förekommit icke föranleda ändring av anstaltens tidigare meddelade beslut.

Häröver har hushållningssällskapet i skrivelse den 24 februari 1943 anfört

besvär hos Kungl. Maj:t med yrkande att Roos måtte förklaras berättigad till

genast börjande tjänstepension. Därest detta av formella skäl icke kunde ske.

bär hushållningssällskapet hemställt, att Kungl. Majit av nåd måtte bifalla

framställningen.

Statens pensionsanstalt har i ett den 12 mars 1943 över besvären avgivet

utlåtande lämnat vissa uppgifter rörande Roos’ anställningsförhållanden, varav

framgår, bland annat, att hushållningssällskapets förvaltningsutskott den 11

april 1933 beslutat, att Roos omedelbart skulle uppsägas från sin befattning,

därest han ej förklarade sig godkänna av utskottet beslutad nedsättning av

lönen, att den 6 juni 1933 inför utskottet anmälts, att Roos blivit uppsagd att

lämna sin anställning från och med den 1 december 1933, att förvaltningsutskottet

ej fattat något protokollfört beslut rörande återanställningen, vilken

skedde under hand, att anledningen till att Roos ej tjänstgjort under tiden

1 december 1933—30 september 1935, varunder befattningen varit vakant,

hade varit, att han på grund av sjukdom icke kunnat uppehålla befattningen,

samt att den av Roos gjorda ansökningen om avsked från den 1 oktober 1940

kommer att av hushållningssällskapet avgöras, så snart frågan örn hans pension

blivit avgjord.

I sitt utlåtande har pensionsanstalten hemställt, att besvären icke måtte föranleda

ändring i det överklagade beslutet, samt till stöd härför anfört i huvudsak

följande.

Roos’ återanställning den 1 oktober 1935, vilken att döma av de av hushållningssällskapet

vidtagna åtgärderna samt av vad i besvären anförts företagits

uteslutande i syfte att bereda honom sjukpension, har enligt pensionsanstaltens

mening icke skett i den med pensionsrätt i anstalten förenade biträdande

kamrersbefattningen hos hushållningssällskapet, enär de för denna befattning

gällande regleringsbestämmelserna, åtminstone i vad de avse minimiavlöning

och ordningen för befattningens tillsättande, icke blivit iakttagna.

Den omständigheten, att hushållningssällskapet, sedan den ursprungliga ansökningen

örn sjukpension för Roos blivit av pensionsanstalten avslagen,

retroaktivt utfyllt Roos’ avlöning, lärer icke vara av beskaffenhet att medföra

ändring härutinnan.

Pensionsanstalten anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att det

skulle medföra betänkliga och mot huvudgrunderna för pensionsanstaltens

reglemente stridande konsekvenser, därest, såsom hushållningssällskapet synes

hava ansett kunna ske, en innehavare av med pensionsrätt i pensionsanstalten

förenad befattning, vilken avgått från befattningen utan rätt till genast börjande

tjänstepension och någon tid därefter befinnes lida av obotlig sjukdom,

skulle kunna erhålla rätt till sjukpension genom att nyanställas utan iakttagande

av gällande regleringsbestämmelser för att så gott som omedelbart

beredas tjänstledighet för sjukdom.

Beträffande hushållningssällskapets alternativt gjorda hemställan, att

Kungl. Majit av nåd måtte bifalla framställningen, har statens pensionsanstalt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 46.

framhållit, att riksdagens medverkan härtill syntes vara erforderlig. Pensionsanstalten

har härom vidare anfört följande.

Trots det anmärkningsvärda sätt, varpå hushållningssällskapet förfarit i fråga

om Roos’ återanställning och i övrigt vid handläggning av ärendet örn pension

åt honom, vill pensionsanstalten för sin del icke motsätta sig att framställning

i ärendet göres till riksdagen. Anstalten anser nämligen ömmande omständigheter

föreligga i förevarande fall och detta ej endast i betraktande av de

bekymmersamma ekonomiska förhållanden, vari Roos och hans familj enligt

besvärsskrivelsen befinna sig, utan framför allt med hänsyn till att Roos

att döma av i ärendet avgivet läkarutlåtande synes hava lidit av sinnessjukdom

redan vid den uppsägning, som medförde hans avgång den 30 november

1933 och därför kan antagas hava saknat möjlighet att rätt bedöma konsekvenserna

av den av honom intagna ställning i lönefrågan, vilken föranledde

uppsägningen. En eventuell framställning till riksdagen synes förslagsvis

böra avse att utverka riksdagens medgivande lill att Roos viel tillämpning av

reglementet för statens pensionsanstalt må anses under tiden från den 1

oktober 1935, då han återanställdes, till den 1 oktober 1940, till vilken dag

han uppsagt sin tjänst, hava varit innehavare av den med pensionsrätt i

pensionsanstalten förenade befattningen såsom biträdande kamrer hos Kristianstads

läns hushållningssällskap, dock att Roos ej må åtnjuta tjänstepension

för tiden den 1 oktober 1940—31 december 1942.

Statskontoret har den 29 juli 1943 avgivit utlåtande och därvid, under

framhållande att hushållningssällskapet alltsedan den 1 januari 1923 erlagt

för biträdande kamrerarbefaltningen gällande pensionsavgifter, anslutit sig

till vad pensionsanstalten anfört och hemställt.

Genom beslut den 17 september 1943 har regeringsrätten ej funnit skäl att

göra ändring i pensionsanstaltens beslut. Vidkommande ansökningen har regeringsrätten

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för beredande

av rätt för Roos att vid tillämpning av reglementet för statens pensionsanstalt

anses såsom innehavare av omförmälda befattning som biträdande kamrer

jämväl under tiden 1 oktober 1935—1 oktober 1940, dock att Roos ej måtte

åtnjuta tjänstepension för tiden från och med den 1 oktober 1940 till och

med den 31 december 1942.

Hos Kungl. Maj:t har Roos’ hustru Berta Charlotta Roos, född Jonsson,

i en den 5 november 1943 dagtecknad skrift, anhållit, att mannen i avvaktan

på pensionsfrågans slutliga lösning måtte komma i åtnjutande av ett tillfälligt

understöd.

Med anledning härav har statens pensionsanstalt avgivit infordrat utlåtande

den 19 november 1943 och därvid anfört, att ett medgivande i enlighet med

pensionsanstaltens i dess utlåtande den 12 mars 1943 avgivna förslag skulle

innebära, att Roos av pensionsanstalten kunde tillerkännas en årlig tjänstepension

av 2 228 kronor för år, vartill skulle komma pensionsförhöjning med

292 kronor samt dyrtids- och kristillägg med tillhopa 1 147 kronor 20 öre vid

under hösten 1943 gällande procenttal för beräkning av sådana tillägg. Den

sammanlagda pensionsförmånen skulle således uppgå till 3 667 kronor 20 öre

för år eller 305 kronor 60 öre för månad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kimot. Majlis proposition nr 46.

5

Genom beslut den 17 december 1943 har Kungl. Majit medgivit, att till Roos

finge, räknat från och med den 1 oktober 1943, från sjunde huvudtitelns reservationsanslag

till extra utgifter utbetalas understöd till ett belopp av 300 kronor

vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt

honom blivit slutligt prövad. Enligt beslutet skulle det åligga Roos att, i den

mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit

det sålunda medgivna understödet, till nämnda anslag återbetala för

samma tid uppburna understödsmedel.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter får jag, i

överensstämmelse med vad regeringsrätten och de hörda myndigheterna förordat,

hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vid tillämpning av reglementet den 31 december 1919

(nr 878) för statens pensionsanstalt å biträdande kamreraren

hos Kristianstads läns hushållningssällskap Karl Gustaf Roos

må så anses som om han jämväl under tiden från och med

den 1 oktober 1935 till och med den 30 september 1940 varit

innehavare av ifrågavarande befattning; dock att Roos ej må

åtnjuta tjänstepension för tiden 1 oktober 1940—31 december

1942 samt att vid den sålunda medgivna tillämpningen skall

iakttagas den Roos genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 december

1943 ålagda återbetalningsskyldigheten.

2:o.

Läraren i väveriteknik vid textilinstitutet i Rörås Gustaf Vilhelm Berntsons

efterlevande. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Berntson var född den 27 september 1885 och avled den 9 maj 1942;

att han sedan 1913 till sin död varit anställd såsom lärare i väveriteknik

vid vävskolan i Borås (textilinstitutet);

att de ordinarie lärarna vid textilinstitutet genom beslut av 1939 års riksdag

(prop. nr 196; bankoutsk. uti. nr 35; riksd. skr. nr 203) erhållit möjlighet

att vinna delaktighet i statens pensionsanstalt;

att statens pensionsanstalt efter av skolöverstyrelsen godkänd reglering och

på av huvudmannen den 19 april 1940 gjord framställning genom beslut den

18 oktober 1940 beviljat pensionsrätt för, bland andra, den av Berntson innehavda

befattningen, räknat från och med den 1 april 1940;

att Berntson vid sin död efterlämnade änkan Hulda Maria (Maja) Berntson,

född Johansson, vilken är född den 17 september 1891, samt en son,

född den 21 juli 1921, och en dotter, född den 27 augusti 1923;

att statens pensionsanstalt genom beslut den 19 juni 1942 tillförsäkrat

Berntsons efterlevande en årlig familjepension, vilken bestämts efter ett

försäkringstekniskt beräknat pensionsunderlag av 533 kronor;

Före
draganden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

samt att änkefru Berntson ej åtnjuter annan inkomst än den från pensionsanstalten

utgående pensionen.

I samband med införandet under kap. IV i reglementet för statens pensionsanstalt

den 31 december 1919 (nr 878) av bestämmelser örn pensionsrätt

för ifrågavarande lärarpersonal meddelades i mom. 20 av övergångsstadgandena

till nämnda kapitel bestämmelser om nedsättning i vissa fall av

den i § 9 mom. 1 reglementet föreskrivna engångsavgiften för retroaktiv

tillämpning enligt § G. Enligt bestämmelserna skulle, örn lärarbefattning efter

reglering enligt § 5 före den 1 januari 1940 anmäldes för beredande av

pensionsrätt åt innehavaren, engångsavgift ej utgå med högre belopp än det,

för vilket huvudmannen enligt § 9 mom. 2 finge uttaga ersättning genom

löneavdrag av befattningshavaren.

I skrivelse den 15 juli 1943 anförde styrelsen för textilinstitutet i Borås,

att, enär de ordinarie lärarbefattningarna vid skolan anmälts för beredande

av pensionsrätt åt innehavarna först i april 1940, institutet av ekonomiska

skäl icke ansett sig kunna hemställa hos pensionsanstalten örn retroaktiv giltighet

av anstaltens reglemente. Anledningen till att anmälan icke skett före

den 1 januari 1940 måste väsentligen tillskrivas den omständigheten, att institutets

föreståndare, som dåmera åtnjöte tjänstledighet för sjukdom, vid

tiden för pensioneringens ordnande till följd av försvagad hälsa icke kunnat

på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden och förbisett att i rätt

tid göra ifrågavarande anmälan. Styrelsen hemställde fördenskull, att giltighetstiden

för övergångsstadgandet till kap. IV pensionsanstaltens reglemente

måtte utsträckas till den 1 maj 1940. I utlåtanden över styrelsens framställning

förklarade sig skolöverstyrelsen, statens pensionsanstalt och statskontoret

icke hava något att erinra mot den sålunda gjorda hemställan. Genom

beslut den 10 december 1943 fann Kungl. Maj:t gott medgiva, att utan hinder

av bestämmelserna i förenämnda övergångsstadgande däri avsedd nedsättning

av engångsavgift finge ske under förutsättning att i bestämmelserna

omförmäld befattning blivit anmäld för beredande av pensionsrätt åt innehavaren

före den 1 maj 1940.

I förenämnda skrivelse har styrelsen för textilinstitutet i Borås jämväl till

behandling upptagit frågan örn förbättring av de Berntsons efterlevande tillkommande

familjepensionsförmånerna, vilka till följd av att föreskriven

anmälan icke gjorts i rätt tid blivit bestämda efter eli försäkringstekniskt beräknat

pensionsunderlag å 533 kronor, under det att familjepensionsunderlaget

för Berntsons tjänst eljest skulle utgjort 988 kronor 80 öre. Styrelsen

har gjort framställning i syfte att Berntsons efterlevande måtte komma i åtnjutande

av familjepension enligt de grunder, som skulle hava gällt, därest

anmälan blivit gjord i rätt tid.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt styrelsens ifrågavarande framställning.

Statens pensionsanstalt har beträffande frågan örn förbättring av pensionsförmånerna

för Berntsons efterlevande anfört följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majlis i>roi>osilion nr 46.

7

För förbättrande av den till de efterlevande utgående pensionen från statens

pensionsanstalt kunde möjligen ifrågasättas att nu medgiva inbetalning

av engångsavgift för tillgodoräkning i pensionshänseende av Berntsons tjänstetid

före inträdet i pensionsanstalten. Engångsavgift borde i sådant fall erläggas

för såväl tjänste- som familjepension och beloppet borde beräknas

enligt det till förlängd giltighetstid föreslagna mom. 20 av övergångsstadgandena.

I betraktande av de konsekvenser, som vore att befara vid ett dylikt

medgivande av köp av förbättrad familjepensionsrätt efter det vederbörande

befattningshavare avlidit och pensionsfallet således redan inträffat,

anser sig pensionsanstalten emellertid icke kunna tillstyrka ett sådant medgivande.

Anstalten tillåter sig i detta sammanhang jämväl erinra om Kungl.

Maj:ts beslut den 28 november 1930 i ärende angående pension åt änkan

efter dövstumpastorn Klas Hilding Blix. Ej heller synes vad i den nu föreliggande

framställningen anförts utgöra tillräckligt skäl för beviljande i särskild

ordning av fyllnadspension av statsmedel. Pensionsanstalten anser därför,

att framställningen i vad den avser beredande av förbättrad pension åt

Berntsons efterlevande ej bör föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Statskontoret har anfört, att anledningen till att Berntson under sin livstid

icke erhållit rätt till retroaktiv tjänstårsberäkning vöre — i likhet med

vad som gällde beträffande övriga ordinarie lärare vid läroanstalten — att

finna i omständigheter, över vilka befattningshavaren icke själv kunnat råda.

På de av statens pensionsanstalt angivna skälen har ämbetsverket likväl funnit

sig svårligen kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Försummelsen att i rätt tid göra anmälan om pensionsrätt i statens pensionsanstalt

för de ordinarie lärarna vid ifrågavarande läroanstalt har medfört

vissa olägenheter för dem, vilka olägenheter genom Kungl. Maj:ts nyligen

meddelade beslut om utsträckning av tiden för anmälan undanröjts

såvitt angår de i tjänst varande lärarna. Av enahanda skäl som föranlett

nämnda beslut synes rimligt att även sätta Berntsons efterlevande i samma

ställning i pensionshänseende, som om anmälan blivit gjord i rätt tid. Vad

härvid angår det av statens pensionsanstalt åberopade beslutet i ett i viss

mån likartat ärende, vill jag framhålla, att i nämnda fall icke var fråga om

någon försummelse från vederbörande myndighets sida, vartill kom att den

avlidnes änka jämväl uppbar pension från annan pensionsinrättning. Med

hänsyn till de särskilda omständigheterna i nu förevarande ärende har jag

icke velat motsätta mig, alt frågan örn pensionsförbätlring för Berntsons

efterlevande underställes riksdagens prövning.

Utgångspunkten för pensionsförbättringen synes böra vara, att de efterlevande

i möjligaste mån försättas i samma läge som örn anmälan enligt

övergångsstadgandena till kap. IV pensionsanstaltens reglemente blivit gjord

i rätt tid. Därest så skett, kan man räkna med att Bernlson .skulle hava haft

att erlägga engångsavgifter för tjänstepension med 4 643 kronor och för

familjepension med 1 758 kronor.

Örn man utgår från att dessa avgifter på vanligt sätt skulle hava uttagils

av huvudmannen genom löneavdrag, skulle Berntson intill sin död hava

Före
drar/anden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

erlagt 1 621 kronor 92 öre. Därvid ha löneavdragen beräknats på grundval

av fyra procent ränta och med hänsynstagande till den risk huvudmannen

står på grund av eventuellt inträffande dödsfall i enlighet med pensionsanstaltens

vanliga beräkningsgrunder. Nämnda belopp understiger något den

engångsavgift för familjepension, som Berntson skulle haft att erlägga. Det

synes böra medgivas, att Berntsons efterlevande må, under förutsättning att

de inbetala den på familjepensionen belöpande engångsavgift för retroaktiv

tjänstårsberäkning, som skulle huva erlagts vid Berntsons inräde i pensionsanstalten,

därest ifrågavarande anmälan blivit gjord i rätt tid, komma i åtnjutande

av härav betingad förbättring i pensionsförmånerna. Det torde få

ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat sitt beslut i ärendet,

utfärda erforderliga föreskrifter.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att läraren vid textilinstitutet i Borås Gustaf Vilhelm Bemtsons

efterlevande må komma i åtnjutande av pensionsförbältring

enligt de i det föregående angivna grunderna.

3:o.

Tjänstårsberäkning i pensionshänseende för vissa barnmorskor m. fl.

Före den 1 januari 1944, från vilken tidpunkt reservbarnmorskeinstitutionen

indragits, omfattade den i statens pensionsanstalt anordnade pensioneringen

av barnmorskor såväl distrikts- som reservbarnmorskor. Bestämmelser härom

funnos intagna i kap. VI reglementet den 31 december 1919 (nr 878) för

pensionsanstalten. Därvid gällde, bland annat, att distriktsbarnmorskorna

samt reservbarnmorskor, som antagits efter 1937 års utgång, voro obligatoriskt

anslutna till pensionsanstalten. Vikariat å dylik befattning medförde icke

pensionsrätt i anstalten.

För att underlätta genomförandet av 1937 års omorganisation av barnmorskeväsendet

vidtogos vissa inskränkningar beträffande tillsättningen av

bammorsketjänster. Närmare bestämmelser härom utfärdades i kungörelsen

den 24 september 1937 (nr 803), vilken trädde i kraft den 1 januari 1938.

Enligt kungörelsen skulle vid uppkommande ledighet å distriktsbarnmorsketjänst

verkställas utredning av frågan, huruvida tjänsten kunde antagas

komma att beröras av pågående omreglering av rikets indelning i barnmorskedistrikt.

Därest så vore fallet, skulle tjänsten tillsvidare uppehållas med

vikarie. Vidare stadgades, att vikarie skulle tillsättas på sätt för ordinarie

innehavare av distriktsbarnmorsketjänst vore stadgat och äga att i samma

ordning som ordinarie innehavare åtnjuta samtliga med tjänsten förenade

förmåner, dock med skyldighet att å kontanta avlöningen vidkännas avdrag

nied belopp motsvarande de pensionsavgifter, som det ålåge ordinarie distriktsbarnmorska

att erlägga. Enligt uttrycklig bestämmelse medförde vika
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4(1.

9

rialet icke pensionsrätt. I kungörelsen stadgades ytterligare, att ledig reservbarnmorsketjänst

skulle uppehållas med vikarie, varvid föreskrifterna rörande

vikarie å distriktsbarnmorsketjänst skulle äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av nämnda stadgande finge dock reservbarnmorska, som antagits

före den 1 januari 1937, då tiden för hennes anställning ntlöpte, i enlighet

med gällande bestämmelser förordnas att fortfarande innehava tjänsten.

I skrivelse den 25 januari 1941 gjorde Jönköpings läns barnmorskestyrelse

framställning i syfte att pensionsrätt måtte beredas vikarierande distrikts- och

reservbarnmorskor, som avsåges i förenämnda kungörelse 1937: 803. I avgivna

utlåtanden tillstyrkte medicinalstyrelsen framställningen, under det att

statens pensionsanstalt och statskontoret avstyrkte densamma. Kungl. Majit

fann genom beslut den 13 mars 1942 framställningen icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Skaraborgs läns landstings hälsovårdsberedning har i skrivelse den 12 juli

1943 gjort framställning i syfte att barnmorska måtte såsom tjänstår för

pension få tillgodoräkna lid för anställning såsom vikarie å reservbarnmorsketjänst

enligt den nu ifrågavarande kungörelsen. Till stöd för sin framställning

har beredningen anfört, bland annat, följande.

Jämlikt kungörelsen den 28 mars 1919 (nr 138) om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m., vilken tidigare reglerat reservbarnmorskornas anställnings-

och avlöningsförhållanden, anställdes dylika befattningshavare

endast för viss tid och med en årlig fast lön örn 200 kronor, vartill kom

särskild ersättning vid upprätthållande av distriktsbarnmorsketjänster, medan

för distriktsbarnmorska fastställdes en lön örn 800 kronor per år jämte

bostad. Någon föreskrift, som lämnade barnmorskestyrelserna möjlighet att

utöver vikariatstjänstgöring för distriktsbarnmorska utnyttja reservbarnmorska,

innehöll icke författningen. I anslutning till dessa föreskrifter hade

medicinalstyrelsen bestämt, att reservbarnmorska för erhållande av ålderstillägg

endast skulle vara berättigad tillgodoräkna sig halva tjänstetiden.

Genom lagen den 4 juni 1937 (nr 298) örn anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. vidgades emellertid reservbarnmorskas tjänstgöringsskyldighet

sålunda, att hon förutom vikariatstjänstgöring för distriktsbarnmorskor

jämväl skulle vara skyldig att efter anvisning av barnmorskestyrelsen eljest

tjänstgöra inom förlossningsvården. Samtidigt jämställdes reservbarnmorskorna

genom förenämnda lag i anställnings- och avlöningshänseende med

distriktsbarnmorskorna och blevo enligt beslut av medicinalstyrelsen berättigade

att från och med år 1938 tillgodoräkna sig hela tjänstetiden såsom reservbarnmorska

för erhållande av ålderstillägg.

Med denna förändring av reservbarnmorskornas tjänstgöringsskyldighet

och anställningsförhållanden följde jämväl rätt att, på sätt för distriktsbarnmorska

var föreskrivet, bliva ansluten till statens pensionsanstalt. Denna

rätt upphävdes emellertid genom kungörelsen den 24 september 1937

(nr 803), däri föreskrift lämnats, att reservbarnmorska endast må anställas

såsom vikarie och ej är berättigad tillgodoräkna sig sin tjänstetid för erhållande

av pension.

Vid sådant förhållande alt, enligt vad ovan anförts, reservbarnmorska sålunda

varit ej mindre berättigad för tiden från och med år 1938 för erhållan
Itihang

till riksdagens protokoll 1944. I nami. Xr IV. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 46-

dc av ålderstillägg tillgodoräkna sig hela sin tjänstetid än även skyldig vidkännas

löneavdrag, motsvarande på tjänstetiden belöpande pensionsavgifter

enligt för distriktsbarnmorskor gällande grunder, med vilket belopp jämväl

eljest till reservbarnmorskornas avlöning utgående statsbidrag minskats,

kan Skaraborgs läns landstings hälsovårdsberedning icke finna det annat

än rimligt och rättvist, att berörda tjänstetid må tillgodoräknas vederbörande

reservbarnmorskor för erhållande av tjänstepension i statens pensionsanstalt.

Inom Skaraborgs län är denna fråga aktuell för fem befattningshavare,

vilka under tiden från och med år 1938 till dags dato varit under olika tider

anställda såsom vikarierande reservbarnmorskor.

Statens pensionsanstalt bar i ett den 27 augusti 1943 avgivet utlåtande under

åberopande av Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 13 mars 1942 avstyrkt

bifall till framställningen.

Medicinalstyrelsen och statskontoret hava i avgivna utlåtanden den 2 respektive

den 15 oktober 1943 likaledes avstyrkt bifall till framställningen.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet, som beretts tillfälle att i ärendet

avgiva yttrande, har i utlåtande den 24 november 1943 funnit starka skäl

föreligga för bifall till framställningen. Därest Kungl. Majit icke skulle anse

sig kunna helt tillmötesgå densamma, har styrelsen alternativt föreslagit,

att sådana bestämmelser utfärdades, att det bleve möjligt för reservbarnmorska,

som sedermera överginge till distriktsbarnmorsketjänst, att tillgodoräkna

sig tjänstetiden såsom reservbarnmorska för den händelse hon icke eljest

skulle uppnå det antal tjänstår, som erfordrades för full pension. Styrelsen

har i sitt utlåtande vidare anfört i huvudsak följande.

Man kan särskilja tvenne grupper av reservbarnmorskor, den ena omfattande

dylika barnmorskor, som antagits före den 1 januari 1937, och den

andra barnmorskor, som utsetts till vikarier för reservbarnmorskor efter

detta datum. För den förra gruppen gäller, att de, därest de tidigare anslutits

till statens pensionsanstalt, få tillgodoräkna sig tjänstetid som reservbarnmorska

även efter nyssnämnda kungörelses ikraftträdande för erhållande

av pension. Beträffande den andra gruppen förefinnes icke möjlighet

till anslutning till statens pensionsanstalt liksom ej heller att tillgodoräkna

sig tjänstetiden som reservbarnmorska för erhållande av pension.

Tillkomsten av ovannämnda kungörelse 1937: 803 motiverades av då förefintligt

överskott å barnmorskor och avsåg att bereda möjlighet att draga in

distrikts- och reservbarnmorskebefattningar, intill dess jämvikt på området

ernåtts. Däremot torde avsikten knappast ha varit att försämra barnmorskornas

möjligheter att erhålla pension.

Det rör sig sålunda här om en begränsad grupp av barnmorskor, som tjänstgjort

som vikarier å reservbarnmorskebefattningar under åren 1938—1943.

Sammanlagt ett 80-tal barnmorskor hava under denna tid tjänstgjort som reservbarnmorskor.

Då flera av dessa barnmorskor anställts före den 1 januari

1937, är det sannolikt, att de fått tillgodoräkna sig tjänståren som reservbarnmorska

för pension. Antalet barnmorskor, som vikarierat å reservbarnmorsketjänst,

torde utgöra högst ett 60-tal med en tjänstetid varierande mellan några

månader och upp till 6 år.

De reservbarnmorskor, det här är fråga örn, hava utan egen förskyllan

blivit försatta i ett ogynnsamt läge i pensionshänseende. Ofta hava vederbö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

11

rande befattningshavare själva levat i den tron, att deras pensionsfråga välordnad,

då de fått vidkännas avdrag å lönen med samma belopp som pensionsavgiften.

I realiteten har också staten tillgodogjort sig den på ifrågavarande

barnmorskors tjänstetid fallande pensionsavgiften, varför det synes om

ej formellt så dock i sak riktigt, att de få möjlighet att tillgodoräkna sig

denna tjänstetid i pensionshänseende.

Statens pensionsanstalt har den 10 december 1943 avgivit förnyat utlåtande

i ärendet och därvid anfört följande.

Ehuru pensionsans tal ten icke vill bestrida, att de i framställningen från

Skaraborgs läns landstings hälsovårdsberedning åsyftade reservbarnmorskorna

på grund av bestämmelserna i kungörelsen 1937:803 blivit försatta i ett

— i viss mån säreget — ogynnsamt läge i pensionshänseende, har dock vad

svenska landstingsförbundets styrelse i ärendet anfört icke givit anstalten

anledning alt frångå sin tidigare inställning till den föreliggande frågan.

Befinnas likväl särskilda åtgärder till förbättrande av ifrågavarande reservbarnmorskors

ställning i pensionshänseende böra vidtagas, bör detta enligt

pensionsanstaltens mening med hänsyn till konsekvenserna icke — såsom

barnmorskestyrelsen i Jönköpings län i sin framställning i ämnet begärt i

fråga om vikarier å såväl distrikts- som reservbarnmorsketjänster — ske genom

att anställning enligt kungörelsen 1937: 803 såsom vikarie å reservbarnmorsketjänst

retroaktivt förenas med pensionsrätt enligt reglementet för pensionsanstalten

utan genom medgivande av rätt till tjänstårsberäkning i pensionshänseende

för tiden för tjänstgöring i sådan anställning.

Lämnas sådant medgivande, vilket icke lärer kunna ske utan riksdagens

medverkan, synes detsamma ej böra inskränkas till att avse rätt till tjänstårsberäkning

för pension såsom distriktsbarnmorska utan gälla rätt till tjänstårsberäkning

för pension enligt reglementet för pensionsanstalten överhuvudtaget.

Det torde för övrigt få anses följdriktigt och rättvist, att eventuellt

lämnat medgivande även får gälla tid för anställning enligt kungörelsen 1937:

803 såsom vikarie å distriktsbarnmorsketjänst.

Av handlingarna i ärendet framgår, att ett antal barnmorskor kommit i ett

i pensionshänseende ogynnsamt läge till följd av de från och med år 1938

gällande inskränkningarna i fråga om återbesättandet av vissa barnmorsketjänster.

Denna konsekvens synes knappast skälig, särskilt i betraktande av

svårigheterna för tjänstebarnmorskor att även under vanliga förhållanden

uppnå för hel pension erforderligt antal tjänstår. Med hänsyn till de föreliggande

omständigheterna anser jag mig böra förorda, att åtgärder vidtagas till

förbättrande av ifrågavarande barnmorskors pensionsförhållanden. Beträffande

sättet för förbättringens genomförande ansluter jag mig till statens

pensionsanstalts i utlåtandet den 10 december 1943 framförda förslag, enligt

vilket rätt till tjänstårsberäkning i pensionshänseende borde medgivas för tiden

för tjänstgöring såsom vikarie å reservbarnmorsketjänst enligt kungörelsen

den 24 september 1937 (nr 803). I likhet med pensionsanstalten anser

jag vidare, att ett sådant medgivande ej bör inskränkas till att avse rätt till

tjänstårsberäkning för pension såsom distriktsbarnmorska utan gälla rätt till

dylik tjänstårsberäkning enligt reglementet för pensionsanstalten överhuvud
-

Före
dräganden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

taget samt att medgivandet jämväl bör utsträckas till att avse tid för anställning

enligt omförmälda kungörelse såsom vikarie å distriktsbarnmorsketjänst.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att, sedan riksdagen fattat beslut

i ärendet utfärda erforderliga föreskrifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordade grunder, utfärda

bestämmelser i fråga örn rätt till tjänstårsberäkning i pensionshänseende

för tid för viss anställning såsom vikarie å

distrikts- eller reservbarnmorsketjänst.

Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—3:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arne Björnberg.

447072. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.