Angående årligt understöd åt vissa genom misstag under tjänstutövning av distriktsbarnmorska skadade personer
8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:47, Angående årligt understöd åt vissa genom misstag under tjänstutövning av distriktsbarnmorska skadade personer
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 47.
1
Nr 47.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående årligt understöd
åt vissa genom misstag under tjänstutövning av distriktsbarnmorska
skadade personer; given Stockholms
slott den 1A januari 19AA.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt,
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1A januari 19AA.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler
statsrådet Ewerlöf uppkommen fråga om understöd av statsmedel åt vissa
genom misstag under tjänstutövning av distriktsbarnmorska skadade personer
och anför därvid.
År 1923 råkade en distriktsbarnmorska under tjänstutövning i Virserum,
Kalmar län, vid föreskriven indrypning i ögonen på fyra nyfödda barn förväxla
salpetersyra och lapislösning, varigenom barnen åsamkades frätskador.
De ifrågavarande barnen voro Majken Lisbeth Öhrström, Einis Sibrit
Linnéa Lönn, Greta Ingeborg Johansson samt Kurt Helge Vivian Pettersson,
samtliga från Virserum. Genom lagakraftvunnet utslag av Göta hovrätt den
15 juli 1926 ålades distriktsbarnmorskan att i skadestånd till barnen utgiva
vissa årliga belopp, vilka hon emellertid icke kunnat gälda.
I de likalydande motionerna I: 62 och II: 108 till 1930 års riksdag hemBihang
till riksdagens protokoll 1944, 1 sami. Nr 47. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
ställdes, att riksdagen måtte besluta tilldela de ifrågavarande barnen årligt
understöd, motsvarande vad som tilldömts dem av vederbörande domstol,
eller, därest detta icke kunde vinna riksdagens bifall, det ersättningsbelopp
riksdagen i varje särskilt fall kunde finna skäligt.
Riksdagen anförde i sin skrivelse (nr 218) i anledning av motionerna bland
annat följande.
De omständigheter, som i förevarande ärende blivit påvisade, innefatta
enligt riksdagens mening starka skäl för ett ingripande från det allmännas
sida i syfte att mildra verkningarna av den olycka, som drabbat ifrågavarande
barn. Riksdagen har dock funnit mindre lämpligt, att detta sker enbart
genom beviljande av ett penningunderstöd utan garantier för att de
medel, som för ändamålet anvisas, bliva använda på bästa sätt. Ett stöd
från det allmännas sida bör i detta fall anordnas på sådant sätt, att det säkert
kommer barnen tillgodo i form av en efter vars och ens tillstånd lämpad
uppfostran och utbildning, vilken sätter dem i stånd att i möjligaste
mån själva reda sig i livet. Ej heller har det synts riksdagen riktigt att, såsom
vid bifall till motionerna skulle bliva fallet, staten ensam skulle påtaga
sig att utgiva skadeståndsbelopp, vilka ådömts en i statens tjänst icke
anställd befattningshavare. Såsom en rimlig fordran synes böra uppställas,
att de kommunala myndigheterna och i första hand landstinget, som varit
huvudman för ifrågavarande distriktsbarnmorska, härvidlag lämna sin medverkan.
Med utgångspunkt från vad nu anförts och i anslutning till vad statskontoret
i avgivet utlåtande ifrågasatt anser sig riksdagen böra anhålla, att
genom Kungl. Majlis försorg åvägabringas en utredning i samverkan mellan
vederbörande familjer, landstinget och primärkommunen, pensionsstyrelsen
samt representanter för blindundervisningen rörande de åtgärder, vilka
lämpligen böra vidtagas för barnens uppfostran och utbildning samt i
fråga om de bidrag från det allmännas sida, vilka kunna påkallas för möjliggörande
av dessa åtgärder. Denna utredning torde böra bedrivas på sådant
sätt, att landstinget kan, såvitt möjligt, taga ställning till frågan redan
innevarande år. Förslag i ämnet torde därefter böra framläggas för riksdagen.
Med hänsyn till den avsevärda tid, som förflutit efter det ifrågavarande
olyckor inträffade, och till de ekonomiska uppoffringar, som barnens målsmän
fått vidkännas, har det synts riksdagen skäligt att vederbörande, i avvaktan
på den ovannämnda utredningen, tillerkännas något understöd i
form av gratifikationer. Dessa har riksdagen ansett böra bestämmas till
1,000 kronor för vardera av Majken Lisbeth Öhrström och Kurt Helge Vivian
Pettersson samt till 500 kronor för vardera av Einis Sibrit Linnéa Lönn och
Greta Ingeborg Johansson. Beloppen böra utgå av statsmedel samt bestridas
från allmänna indragningsstaten.
På grund av det anförda anhöll riksdagen, i anledning av ifrågavarande
motioner, att Kungl. Maj:t måtte på sätt angivits verkställa utredning rörande
de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för ifrågavarande barns
uppfostran och utbildning, samt angående de bidrag från det allmännas
sida, vilka kunde erfordras för möjliggörande av dylika åtgärder. Vidare
anmälde riksdagen, att den medgivit, att barnen finge från allmänna indragningsstaten
tillerkännas gratifikationer med de i det föregående angivna beloppen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
o
Genom beslut den 23 maj 1930 medgav Kungl. Moj:t, alt barnen linge tillerkännas
gratifikationer med i riksdagsskrivelsen angivna belopp samt anbefallde
länsstyrelsen i Kalmar län att, efter samråd med barnens närmaste anhöriga,
de kommunala myndigheterna i Virserums socken, Kalmar läns norra
landstings förvaltningsutskott, pensionsstyrelsen och representanter för blindundervisningen
samt med beaktande av vad riksdagen anfört verkställa den
av riksdagen begärda utredningen ävensom att, efter det dylik prövning ägt
rum, snarast till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de åtgärder från
statens sida, vartill utredningen kunde föranleda.
Sedan länsstyrelsen inkommit med den begärda utredningen och utlåtanden
i ärendet avgivits av medicinalstyrelsen och statskontoret, förklarade
Kungl. Majit genom beslut den 9 december 1932, att — därest från Kalmar
läns norra landsting till pensionsstyrelsen avgåves skriftlig förbindelse att
i förekommande fall bestrida den del av kostnaderna för undervisning i
blindskola av barnen, vilken icke enligt gällande bestämmelser åvilade statsverket
— utgifterna för erforderlig läkarundersökning och läkarvård åt barnen
i anledning av ifrågavarande skador skulle, i den mån dessa utgifter
funnes icke lämpligen kunna bestridas med till pensionsstyrelsens förfogande
stående medel för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet,
ersättas från under femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag till
extra utgifter.
Kungl. Maj:t anbefallde därjämte pensionsstyrelsen att, efter det barnen
avslutat sin skolgång, verkställa undersökning angående deras dåvarande
arbetsförmåga samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med den framställning
angående ytterligare ersättning av statsmedel, vartill styrelsen funne
den verkställda undersökningen ävensom förhållandena i övrigt föranleda.
Med anledning av Kungl. Maj:ts sistberörda beslut har pensionsstyrelsen
i skrivelse den 8 december 1942 gjort framställning i fråga om ytterligare
ersättning åt de skadade barnen och därvid anfört huvudsakligen följande.
Av barnen åtnjöte Kurt Pettersson, som vore fullständigt blind, alltjämt undervisning
vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och skulle troligen
icke utskrivas från skolan förrän i juni 1943. Pensionsstyrelsen hade
för avsikt att därefter upptaga frågan om ytterligare ersättning av statsmedel
åt honom. Beträffande Emis Lönn meddelade pensionsstyrelsen, att hennes
synförmåga knappast kunde anses vara nedsatt och att hon numera hade
anställning som hembiträde. Majken Öhrström vore helt blind på vänstra
ögat, och på högra ögat uppginge synförmågan till knappt 0.4. Medicinalstyrelsen
hade i yttrande den 18 juli 1942 till pensionstyrelsen uttalat, att hennes
arbetsförmåga på grund av skadan vore nedsatt med minst 66 procent
och att hon vore att anse såsom invalid i folkpensioneringslagens mening.
Majken Öhrström, som under åren 1932—1935 undervisats vid förskolan för
blinda i Växjö, hade vid slutet av läsåret 1937/38 erhållit avgångsbetyg från
sjuklassig folkskola med goda vitsord, varefter hon genomgått ettårig fortsättningsskola.
Efter avslutad skolgång hade bon vistats i föräldrahemmet, där
hon hjälpt modern med de sysslor, vari lion kunnat deltaga. Något inkomst
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 47.
bringande arbete hade hon icke kunnat erhålla. Pensionsstyreisen hade genom
beslut den 5 december 1942 funnit Majken Öhrström vara berättigad
till invalidunderstöd, som utginge med, förutom dyrtidstillägg, 250 kronor om
året. Greta Johansson hade normal synförmåga på vänstra ögat, medan högra
ögat vore övertäckt av en protes. Hon hade efter år 1938 slutad skolgång vistats
i hemmet och ej haft annan sysselsättning än att tillse modern, som
vore klen. Själv ansåge Greta Johansson sig äga normal arbetsförmåga. För
läkarundersökning och läkarvård hade pensionsstyreisen tillerkänt henne ersättning
med sammanlagt 296 kronor.
Pensionsstyreisen har hemställt, att årlig ersättning av statsmedel måtte tillerkännas
Majken Öhrström och Greta Johansson med 900 respektive 360 kronor,
varvid pensionsstyreisen i fråga örn storleken av ersättningsbeloppen anfört
bland annat följande.
Sedan pensionsstyreisen anhållit om utlåtande från riksförsäkringsanstalten
angående den årliga ersättning, som jämlikt grunderna för beräknande
av livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen skäligen borde tillerkännas Majken
Öhrström och Greta Johansson, har anstalten i skrivelse den 11 november
1942 uttalat, att vid tillämpning av olycksfallsförsäkringslagen nämnda
personer skulle varit berättigade till livräntor, Majken Öhrström efter en
nedsättning av arbetsförmågan med 66 2/3 procent och en årlig arbetsförtjänst
av 1,350 kronor eller sålunda med''600 kronor för år, samt Greta Johansson
efter en nedsättning av arbetsförmågan med 25 procent och en årlig arbetsförtjänst
av 1,350 kronor eller sålunda med 225 kronor för år. Därjämte
skulle Greta Johansson erhållit tillägg till livräntan med belopp, svarande
mot den sannolika årliga kostnaden för förnyelse av emaljöga, vilket tillägg
skulle beräknats till 26 kronor för år. Vid beräkningen av livräntebeloppen
har den nyssnämnda arbetsförtjänsten jämlikt 6 § 2 a) olycksfallsförsäkringslagen
nedsatts med 2/s. Å livränta till livräntetagare, vars invaliditetsgrad
uppgår till eller överstiger 30 procent, utgår för närvarande dyrtidstilllägg
med 15 procent av livräntans belopp. Vid bedömningen av frågan, huruvida
ytterligare ersättning av statsmedel skall utgå till Majken Öhrström,
Einis Lönn och Greta Johansson utöver dem förut tillerkända gratifikationer,
har pensionsstyreisen, enligt de direktiv som meddelats i kungl, brevet av den
9 december 1932, i huvudsak att utgå från den verkställda utredningen av
deras arbetsförmåga.
Då Einis Lönn synes vara helt arbetsför, torde skäl ej föreligga att tillerkänna
henne ytterligare ersättning'' av statsmedel.
Med hänsyn till Greta Johanssons egen uppgift om sin arbetsförmåga torde
någon tvekan kunna råda, huruvida ytterligare ersättning av statsmedel bör
tillerkännas henne. På grund av de i ärendet föreliggande särskilda omständigheterna
synes det emellertid pensionsstyreisen skäligt att så sker.
Utgår man från en nedsättning i arbetsförmågan av resp. 662/3 och 25 procent
samt från en arbetsförtjänst av 1,350 kronor, skulle de årliga ersättningsbeloppen
utgöra för Majken Öhrström 900 kronor och för Greta Johansson i
runt tal 360 kronor, protestillägg inräknat. Med hänsyn till att Majken Öhrströms
synskärpa å ena ögat, med glas, i allt fall uppgår till nära 4/io och till
vad övrigt i ärendet förekommit synas de nämnda beloppen godtagbara; och
hemställer pensionsstyreisen, att Majken Öhrström och Greta Johansson tillerkännas
desamma av statsmedel.
Vid sin prövning av ersättningsbeloppen har pensionsstyreisen icke tagit
hänsyn till den försämring i penningvärdet som nu rådande kristid medfört.
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
5
Tillerkännes Majken Öhrström ett belopp av 900 kronor, torde hon bliva
utesluten från rätt till invalidunderstöd och det henne genom pensionsstyrelsens
beslut den 5 december 1942 beviljade understödet komma att indragas.
Statskontoret har i ett den 2 februari 1943 avgivet utlåtande i ärendet anfört
följande.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter och då bankoutskottet vid
1930 års riksdag (se utlåtande nr 35) uttalat sig för ett ingripande från det
allmännas sida för att lindra verkningarna av den olycka, som drabbat i
ärendet avsedda barn, har statskontoret icke något att erinra mot att Majken
Öhrström, som är blind å vänster öga och vars synförmåga å höger öga uppgår
till knappt 0.4, beviljas ett årligt understöd av statsmedel. Vad åter
angår Greta Johansson, vilken har normal synförmåga å vänster öga men
vars högra öga är ersatt av en protes, har i ärendet anförts, att hon enligt
egen uppgift anser sig äga normal arbetsförmåga. I likhet med pensionsstyrelsen
finner statskontoret det på denna grund tveksamt, huruvida dylikt
understöd skäligen bör utgå till henne. Emellertid vill ämbetsverket med
hänsyn till att enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete en sådan invaliditet skulle berättigat vederbörande till viss livränta,
icke motsätta sig, att understöd beviljas jämväl i detta fall.
Beträffande de ifrågasatta understödens storlek har riksförsäkringsanstalten
i skrivelse till pensionsstyrelsen uttalat, att vid tillämpning av olycksfallsförsäkringslagens
bestämmelser ifrågavarande personer skulle varit berättigade
till livräntor, Majken Öhrström med 600 kronor för år samt Greta
Johansson med 225 kronor för år jämte årligt tillägg av 26 kronor för förnyelse
av emaljöga. Därtill skulle för Öhrströms del kommit dyrtidstillägg
med för närvarande 15 procent. Pensionsstyrelsen har emellertid utan särskild
motivering föreslagit understödens bestämmande till betydligt högre
belopp. Enligt statskontorets mening lärer i förevarande fall skäl saknas
för ett frångående av de belopp, som skulle ifrågakomma vid en tillämpning
av olycksfallsförsäkringslagen, varför understöden icke torde böra överstiga
förenämnda belopp, 600 kronor respektive 250 kronor för år, jämte rätt
till dyrtidstillägg efter samma grunder, som gälla för livräntetagare enligt
olycksfallsförsäkringslagen.
För beviljande av ifrågavarande understöd lärer riksdagens medverkan
vara erforderlig.
Genom beslut den 21 maj 1943 har Kungl. Maj:t — i avbidan på slutlig
prövning av frågan om ytterligare ersättning av statsmedel till omförmälda
barn — såsom gratifikation tillerkänt Greta Ingeborg Johansson ett belopp av
360 kronor samt Majken Lisbeth Öhrström ett belopp av 900 kronor, att med
lika fördelning bestridas från femte och sjunde huvudtitlarnas reservationsanslag
till extra utgifter.
I skrivelse den 10 december 1943 bar pensionsstyrelsen sedermera gjort
framställning i fråga om ersättning åt den vid samma olyckstillfälle skadade
Kurt Helge Vivian Pettersson och därvid uttalat sig för att ersättningen åt
honom, med tillämpning av de i pensionsstyrelsens skrivelse den 8 december
1942 tillämpade grunderna för bestämmande av ersättning åt Öhrström och
Johansson oell med hänsyn till den ringa arbetsinkomst lian syntes kunna för
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 47.
skaffa sig, bestämdes till 1 800 kronor årligen. Då emellertid till Pettersson
av statsmedel utgår jämväl blindhetsersättning, har pensionsstyrelsen ifrågasatt,
om icke ersättningen borde utgå med något minskat belopp.
Under mars 1943 ingav Pettersson ansökning om blindhetsersättning. Enligt
ett vid ansökningen fogat läkarintyg saknade Pettersson å högra ögat helt
synförmåga och å vänstra ögat ledsyn. Pensionsstyrelsen förklarade den 20
maj 1943 Pettersson vara berättigad till blindhetsersättning från och med
den 1 juni 1943 med ett belopp av 500 kronor om året jämte dyrtidstillägg,
som under innevarande budgetår utgår med 208 kronor.
Rektorn vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda har meddelat
bland annat följande. Pettersson hade inskrivits i förskolan för blinda
den 28 juli 1932 och utskrivits från institutet den 30 juni 1943. Genom barnmorskans
förvållande vore han fullständigt blind med tämligen vanställda
ögon. Under sin vistelse vid förskolan och institutet under en tid av elva år
hade han inhämtat folkskolans kunskapsmått samt erhållit utbildning i musik
och pianostämning. På den korta lid, som förflutit sedan han utskrivits
från institutet, hade han naturligt nog ej kunnat skaffa sig någon nämnvärd
inkomst, och som allmänt omdöme kunde sägas, att hans framtida utkomstmöjligheter
vore små. I sin oförvållade sorgliga belägenhet vore Pettersson i
stort behov av stöd från det allmännas sida.
Ordföranden i pensionsnämnden i Virserums sockens pensionsdistrikt har
meddelat, att Petterssons hälsotillstånd vöre gott och hans arbetsförmåga
god. Hans sysselsatte sig med pianostämning och övning i pianospelning.
Sedan han avslutat sin utbildning vid förenämnda institut, hade han genom
pianostämning förtjänat 238 kronor. Till vilket belopp den årliga inkomsten
skäligen borde kunna uppskattas, bleve ju beroende av i vilken utsträckning
arbetstillfällen bomme att stå till buds på det område, som lämpade sig
för Pettersson. Han erhölle sin försörjning genom blindhetsersättning och
egen arbetsförtjänst samt i övrigt genom föräldrarnas hjälp i hemmet.
Sedan pensionsstyrelsen anhållit om utlåtande från riksförsäkringsanstalten
angående den årliga ersättning, som jämlikt grunderna för beräknande
av livränta vid invaliditet enligt olycksfallsförsäkringslagen skäligen borde
tillerkännas Pettersson, har anstalten i skrivelse den 30 november 1943 uttalat,
att Pettersson jämlikt grunderna för beräknande av invaliditet enligt
olycksfallsförsäkringslagen skäligen borde anses vara berättigad till livränta
efter förlust av arbetsförmågan och en årlig arbetsförtjänst av 1 800 kronor
eller sålunda nied 1 200 kronor för år räknat. Vid beräkningen av livräntebeloppet
har den nyssnämnda arbetsförtjänsten jämlikt 6 § 2 a) olycksfallsförsäkringslagen
nedsatts till två tredjedelar. Å livränta till livräntetagare,
vars invaliditetsgrad uppgår till eller överstiger 30 °/o, utgår för närvarande
dyrtidstillägg med 15 % av livräntans belopp. För tiden 1 januari 1944—31
december 1945 utgår dvrtidstillägget med 20 °/o.
Pensionsstyrelsen har vidare införskaffat uppgifter rörande Petterssons
faders inkomst- och förmögenhetsförhållanden, varav framgår, att denne,
som är gift och har 9 barn, varav 7 minderåriga, åren 1940—1943 blivit
taxerad till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt till belopp, växlande mellan
omkring 2 200 och 3 300 kronor.
Statskontoret har över pensionsstyrelsens ifrågavarande framställning avgivit
utlåtande den 21 december 1943 och därvid tillstyrkt utverkande av
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
7
ett årligt understöd åt Pettersson till belopp av 1 200 kronor jämte rätt till
dyrtidstillägg enligt samma grunder som gälla för livräntetagare enligt olycksfallsförsäkringslagen.
Ämbetsverket har därvid beträffande storleken av det
ifrågasatta understödet anfört följande.
I likhet med vad statskontoret uttalat i sitt utlåtande den 2 februari 1943
angående understöd av statsmedel åt Majken Öhrström och Greta Johansson
anser ämbetsverket icke heller i nu förevarande fall skäl föreligga för ett
frångående av det belopp, som skulle ifrågakomma vid en tillämpning av
olycksfallsförsäkringslagen eller alltså 1 200 kronor för år. Enligt 11 § 3
stycket nämnda lag må å livränta, som utgår enligt denna lag, avdrag icke
ske för ersättning enligt förordningen om blindhetsersättning. I betraktande
härav lärer, då det av ämbetsverket förordade understödsbeloppet beräknats
enligt grunderna i nu omförmälda lag, någon reducering av beloppet icke
böra ske med hänsyn till Pettersson beviljad blindhetsersättning.
De av pensionsstyrelsen framlagda förslagen om årlig ersättning åt de nu
ifrågakomna, genom misstag under tjänstutövning skadade personerna innebära
ett fullföljande av de åtgärder, som vid 1930 års riksdag ansågos böra
vidtagas för att mildra verkningarna av den olycka, som drabbat dem. Med
hänsyn härtill anser jag mig böra tillstyrka, att Majken Lisbeth Öhrström,
Greta Ingeborg Johansson och Kurt Helge Vivian Pettersson erhålla årliga
understöd. Även om vissa skäl kunna åberopas för att en del av kostnaderna
för understöden borde bestridas av kommunala medel, vill jag likväl
förorda, att understöden få utgå helt av statsmedel. I fråga om storleken
av understöden skilja sig pensionsstyrelsens och statskontorets förslag däri,
att enligt det förra en jämkning skett i den beräknade arbetsförtjänsten
allenast med hänsyn till nedsättningen i arbetsförmågan, under det att statskontoret
även räknat med den minskning i arbetsförtjänsten till två tredjedelar,
som enligt olycksfallsförsäkringslagen sker vid bestämmande av livränta.
Å andra sidan har statskontoret med sin utgångspunkt ansett, att å
livräntebeloppen böra utgå dyrtidstillägg efter samma grunder, som gälla
för livräntetagare enligt nämnda lag. Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna
får jag föreslå, att understöden åt Öhrström och Johansson
bestämmas till av pensionsstyrelsen föreslagna 900 respektive 360 kronor för
år, i sistnämnda belopp jämväl inräknat ersättning för proteskostnader.
Understödet åt Pettersson synes mig skäligen böra fastställas till 1 500
kronor för år. Å nämnda understödsbelopp, som torde böra bestridas från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., böra icke utgå några
lill äggsförmån er.
Beträffande frågan från vilken tidpunkt understöden böra utgå hava myndigheterna
icke framlagt något förslag. Med hänsyn till de av Kungl. Maj:t
beviljade gratifikationerna åt Öhrström och Johansson vill jag förorda, att
understöden åt dem bestämmas att utgå räknat från och med den 1 januari
4944. Understödet åt Pettersson synes böra utgå från och med dagen näst efter
den, varunder han utskrivits från institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,
eller räknat från och med den 1 juli 1943.
Fört
draganden-.
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att var och en av Majken Lisbeth Öhrström, Greta Ingeborg
Johansson och Kurt Helge Vivian Pettersson må, Öhrström
och Johansson räknat från och med den 1 januari 1944
samt Pettersson räknat från och med den 1 juli 1943, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära årligt understöd, Öhrström till belopp
av 900 kronor, Johansson till belopp av 360 kronor och
Pettersson till belopp av 1 500 kronor, å vilka belopp dyrtidstillägg
icke må utgå.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Renlund.
487854 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.