Med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607)
1944-01-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:56, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
1
Nr 56.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen den
30 september 1938 (nr 607); given Stockholms slott
den 28 januari 1945.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen
den 30 september 1938 (nr 607).
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Hiliana till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 56.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 56.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen
den 30 september 1938 (nr 607).
Härigenom förordnas, att 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen den 30 september
1938 skall erhålla följande ändrade lydelse.
13 §.
3 mom. Vid övertidsarbetets ersättande med fritid skall iakttagas, att
mot övertiden svarande fritid förlägges till samma dygn som det, varunder
övertidsarbetet utföres, eller ock till närmast föregående eller efterföljande
helgfria dygn samt att, då fråga är örn sjöman som uppbär kontant lön, fritiden
beredes i hamn och, om övertidsarbetet utföres å helgdag, icke förlägges
till söckendag, varunder sjömannen utför övertidsarbete mot annan ersättning
än fritid å samma söckendag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1945.
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
januari 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:
Enligt 13 § 1 mom. sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607) skall
ersättning för övertidsarbete som sjöman förrättat utgå i penningar eller ock,
då fråga är om vakttjänst i hamn eller om arbete utfört av sjöman som icke
uppbär kontant lön, beredas i form av fritid. I samma paragrafs 2 mom. föreskrives,
att övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat
utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del och, när
övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta
månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning. Övertidsersättningen
skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete utförts,
varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme. Vid
övertidsarbetets ersättande med fritid skall enligt paragrafens 3 mom. iakttagas,
att mot övertiden svarande fritid skall vara förlagd till samma dygn
som det, varunder övertidsarbetet utförts, eiler ock till närmast föregående
eller efterföljande helgfria dygn.
I två likalydande motioner vid 1943 års riksdag av herrar Robert Berg och
Helgesson (I: 48) samt av herrar Lundgren och Lindberg i Stockholm (II: 58)
framhölls såsom anmärkningsvärt att övertid å helgdag får, då fråga är om
vakttjänst i hamn, ersättas med motsvarande fritid å söckendag. Denna fritid
vore nämligen mindre värdefull än den fritid å helgdagen, vilken på grund
av övertidsarbetet gått förlorad. Närmast med anledning härav föreslogo motionärerna,
att möjligheten att ersätta övertidsarbete med fritid måtte helt
borttagas.
Vid behandling av motionerna hegärde andra lagutskottet yttrande från
kommerskollegium och beredde utskottet vissa sammanslutningar tillfälle
att yttra sig.
Kommerskollegium anförde i sitt lill utskottet avgivna yttrande, att fritid
enligt kollega mening vore den övertidskompensation, som häst tillgodosåge
det med sjöarbetstidslagen förenade syftet att förhindra överansträngning av
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 56.
sjömännen. Detta förhållande talade mot motionärernas förslag att helt borttaga
den möjlighet som lagen medgåve att ersätta övertid med fritid.
Vad beträffade den av motionärerna särskilt berörda frågan om ersättande
av övertid för vakttjänst i hamn å helgdag med motsvarande fritid å söckendag
kunde kollegium för sin del ej finna annat än att det för sjöman,
som tillbragte stor del av sin tid till sjöss och därför mera sällan kunde besöka
affärer och expeditioner, borde, när fartyget komme till hamn, i allmänhet
vara minst lika värdefullt att få ledigt å söckendag, då affärerna och
expeditionerna hölies öppna, som å helgdag. Däremot kunde det synas obilligt
gentemot sjömannen, om övertidsarbete, som han utfört i hamn, ersattes
med fritid till sjöss. Dylikt ersättande av övertidsarbete förekomme visserligen
mera sällan men syntes dock påkalla föreskrift om att fritid, som utgjorde
ersättning för övertid i hamn, även skulle beredas i hamn. Då sådan föreskrift
emellertid ej alltid läte förena sig med den i 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen
uppställda fordran å fritidens förläggning, syntes, i betraktande av
att penningersättning för övertidsarbete ej vore i lagen förutsedd för sjöman
som icke uppbure kontant lön, undantag för dylik sjömans del böra göras
från berörda föreskrift.
Kollegium fann sig på dessa grunder visserligen ej böra tillstyrka motionärernas
förslag men väl förorda, att till 13 § 3 mom. fogades föreskrift om
att fritiden, där fråga vore om övertidsarbete utfört i hamn av sjöman som
uppbure kontant lön, skulle beredas i hamn.
I de yttranden av olika sammanslutningar, som under motionernas behandling
i andra lagutskottet avgåvos, blev motionärernas förslag avstyrkt av
Sveriges redareförening och Sveriges segelfartggsförening, medan å andra
sidan Svenska maskinbefäls förbundet, Sveriges radiotelegrafistförening,
Svenska sjöfolksförbundct och Svenska stewartsföreningen uttalade sig till
förmån för förslaget. Sveriges fartygsbefälsförening, som bereus tillfälle att
yttra sig, inkom icke med något yttrande.
Andra lagutskottet framhöll i utlåtande (nr 60), att enligt 12 § sjöarbetstidslagen
sjöman kunde åläggas övertidsarbete utan begränsning för fullgörande
av nödig vakttjänst i hamn. Därest vakttjänst på övertid ej kunde kompenseras
med fritid utan endast med övertidsersättning, kunde detta föranleda
ett oskäligt utnyttjande av personalens arbetstid, eftersom någon återhållsamhet
då ej behövde ur ekonomisk synpunkt iakttagas beträffande användandet
av sjöman, som fullgjort vakttjänst på övertid, till ordinarie arbete. På grund
härav ansåge utskottet alternativet fritid såsom övertidskompensation böra i
princip bibehållas.
Utskottet gav emellertid ett exempel på huru möjligheten att lämna fritidskompensation
för vakttjänst i hamn hade utnyttjats. I detta fall hade en
sjöman, som arbetat sina ordinarie åtta timmar på lördagen, för åtta timmars
nattvakttjänst på söndagen erhållit kompensation genom ledighet under
ordinarie arbetstiden på måndagen, varefter han ålagts vakttjänst på
övertid under måndagen och därefter utan särskild ledighet återgått till det
ordinarie arbetet. För övertiden under måndagen hade han kompenserats ge
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
nom övertidsersättning för söckendag, alitsa hälften mot vad som utginge föi
helgdag. Genom della sätt för uttagande av övertidsarbete hade sjömannen
gått förlustig ej blott söndagsledigheten utan även den helgdagsledighet, som
borde lia trätt i dess ställe, och ända hade han erhållit övertidsersättning
endast för söckendag. Detta enligt utskottets mening uppenbara missförhållande,
varå åtskilliga andra exempel kunde anföras, vöre av den beskaffenhet,
att det torde böra föranleda en lagändring.
Vidare syntes det utskottet obilligt gentemot en sjöman, om övertidsarbete,
som han utfört i hamn, ersattes med fritid till sjöss. Jämväl pa denna punkt
syntes lagen böra ändras.
Huvudsakligen på dessa grunder och med hänsyn till att utformningen
av de förordade ändringarna torde böra närmare övervägas, hemställde
utskottet, alt riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag om sådana ändringar av
sjöarbetstidslagen, att ersättning för vakttjänst i hamn å helgdag alltid skulle
utgå i penningar, såvida ej sjömannen med tillämpning av de nu gällande
reglerna kunde å söckendag beredas ledighet motsvarande den han
skulle hava åtnjutit på helgdagen, om han icke ålagts övertidsarbete, samt
att vid ersättning för övertidsarbete i form av fritid denna icke måtte få
förläggas till tidpunkt, då fartyget lämnat hamn.
Riksdagen, som godkände utskottets utlåtande, anhöll i skrivelse till Kungl.
Majit (nr 463) om sådant förslag till ändringar av sjöarbetstidslagen som
utskottet avsett.
Det enda övertidsarbete, som — bortsett från de sällsynta fall då kontant
lön icke utgår — enligt 13 § sjöarbetslidslagen må ersättas med fritid,
utgöres såsom redan framhållits av vakttjänst i hamn. De kategorier av
ett fartygs besättning, som bruka uttagas till sådan vakttjänst, utgöras av
däcks- och maskinmanskapet. I allmänhet torde övertid för vakttjänst i hamn
förekomma endast då skeppstjänsten är anordnad i enlighet med de i 2 kap.
sjöarbetstidslagen angivna reglerna rörande ordinarie arbetstid å fartyg som
nyttjas i fjärrtrafik. I dessa regler skiljs mellan ordinarie arbetstid till sjöss
(4—6 §§), vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn (7 §) och under
fartygets uppehåll i hamn (8 §). Vakttjänst i hamn torde äga rum å
dygn, under vilka den ordinarie arbetstiden regleras enligt 8 §, och i viss
mån å dygn, beträffande vilka 7 § är tillämplig. Enligt 8 § är den ordinarie
arbetstiden för sjöman, tillhörande däcks- eller maskinmanskapet, högst 8
timmar om dygnet och högst 48 timmar i veckan, dock att å helgdag icke
må såsom ordinarie arbete åläggas sjömannen annan skeppstjänst än vanligen
förekommande löpande göromål och lättare rengöring under tillhopa
högst 1 timme. Sjömannens i 8 § avsedda ordinarie arbetstid skall, såvida ej
annat överenskommits eller är i vederbörande hamn brukligt, förläggas mellan
vissa i lagen angivna klockslag. I 7 § är i allmänhet längre ordinarie arbetstid
medgiven, och denna behöver icke förläggas till några i lagen angivna
tider på dygnet.
Departements
chefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
Vad angår motionärernas hemställan om borttagande av möjligheten att
ersätta övertidsarbete med fritid anser jag mig, i likhet med kommerskollegium
och riksdagen, icke böra tillstyrka densamma.
Från riksdagens sida har emellertid såsom exempel på en mindre tillfredsställande
konsekvens av gällande bestämmelser särskilt framhållits det förfarandet,
enligt vilket en sjöman, medan fartyget befinner sig i hamn, får
arbeta sina ordinarie 8 timmar på lördag, uttages till 8 timmars vakttjänst
å övertid på söndag utöver den då medgivna ordinarie arbetstiden av 1 timme,
kompenseras för söndagens övertid med ledighet från det ordinarie 8
timmars arbetet på måndag men då ånyo uttages till 8 timmars vakttjänst
å övertid samt slutligen kompenseras för sistnämnda övertid med allenast
ett penningbelopp, beräknat enligt grunderna för ersättning av övertidsarbete
å söckendag.
Det torde dock kunna ifrågasättas huruvida det är tillrådligt att, såsom
riksdagen till förhindrande av dylikt förfarande föreslagit, göra rätten att ersätta
övertid för vakttjänst i hamn å helgdag med fritid beroende av att
sjömannen kan å söckendag beredas ledighet, motsvarande den han skulle
hava åtnjutit på helgdagen, örn övertidsarbete icke då ålagts honom. Riksdagen
torde med sitt förslag härom ha avsett, att sjöman, vars ordinarie arbetstid
i hamn är 8 timmar å söckendag och 1 timme å helgdag, ej skall få användas
till arbete mer än högst 1 timme å söckendag, varå kompensation i form
av fritid lämnas honom för övertid avseende vakttjänst i hamn å helgdag.
Detta skulle emellertid i fall, där fråga vore örn att med fritid å söckendag
gottgöra sjömannen för en å helgdag förekommande kortare dylik
övertid av t. ex. 2 timmar, få till följd att söckendagens ordinarie arbetstid
måste minskas från 8 timmar till 1 timme, d. v. s. med 7 timmar, övertiden
å helgdagen och minskningen av den ordinarie arbetstiden å söckendagen
skulle icke i detta eller liknande fall stå i rimlig proportion till varandra.
Medan i flertalet dylika fall följden torde bliva den, att kompensation
i form av fritid ej alls komme till användning utan att i stället ersättning
i penningar lämnades, skulle i de övriga fallen anledning saknas till största
möjliga återhållsamhet vid bestämmandet av övertidens längd. Mot ett stadgande,
som gåve sådana resultat, kan bland annat anmärkas, att det icke
skulle stå i god överensstämmelse med riksdagens principuttalande till förmån
för fritid såsom övertidskompensation.
Vidare lärer en bestämmelse, utformad på det sätt riksdagen torde ha åsyftat,
ej hindra att sjöman, som fullgjort 8 timmars övertidsarbete å helgdag
och kompenseras härför med ledighet från det ordinarie 8 timmars arbetet
å söckendag, sistnämnda dag uttages lill 1 timmes övertidsarbete, för vilken
timme lämnas honom penningersättning, beräknad enligt den lägre, i fråga
örn söckendag angivna normen.
Under dessa förhållanden synes den föreslagna bestämmelsen böra undergå
viss omredigering. Lämpligt torde vara att låta bestämmelsen innebära
förbud mot att fritid, utgörande kompensation för övertidsarbete å helgdag,
förlägges till sådan söckendag varunder sjömannen användes till övertids
-
Kimot. Maj.ts proposition nr 56.
7
arbete, som icke å samma söckendag gottgöres honom med fritid. Härigenom
skulle, då det vore fråga om att ersätta övertid å helgdag med fritid å söckendag,
den ordinarie arbetstiden å söckendagen komma att tjäna såsom kompensationsobjekt
i första hand för eventuell övertid å söckendagen och till
därefter återstående del för övertiden å helgdagen. I den mån sistnämnda
övertid då ej kunde ersättas med ledighet från det ordinarie arbetet å söckendagen
och ej heller å annan dag kunde kompenseras med fritid, måste den
gottgöras med penningar. På detta sätt skulle det påtalade förfarandet att
uppskjuta erläggandet av penningersättning till dess ersättningen kan beräknas
enligt den lägre i fråga örn söckendag bestämda normen helt förhindras.
Såsom riksdagen i viss anslutning till kommerskollegii yttrande vidare
ifrågasatt, torde även bestämmelse böra utfärdas om, att vid övertidsarbetets
ersättande med fritid denna icke får förläggas till tidpunkt, då fartyget lämnat
hamn. Vid bestämmelsens utformning lärer emellertid vara att beakta,
att fritiden ej heller bör få förläggas till tidpunkt, innan fartyget ankommit
till hamn.
Då penningersättning för övertidsarbete ej är i sjöarbetstidslagen förutsedd
för sjöman, som icke uppbär kontant lön, torde de av mig ifrågasatta stadgandena,
som i viss mån rikta sig mot kompensation i form av fritid, ej böra
gälla dylik sjöman.
I enlighet med de nu anförda synpunkterna har inom handelsdepartementet
upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen
den 30 september 1938 (nr 607).
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över förenämnda lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll
utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 januari
19Ai.
Närvarande:
justitieråden Alsén,
Lind,
regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.
Enligt lagrådet den 24 januari 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 21
januari 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § 3 mom. sjöarbetstidslagen den 30
september 1938 (nr 607).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
sekreteraren C. O. Koch.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
9
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 januari 19UA.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen lagrådets
den 28 januari 1944 avgivna utlåtande över det den 21 januari 1944
till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 13 § 3 mom.
sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607) samt hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
t
Ur protokollet:
Sven Korssberg.
lii hang lill riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 56.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.