Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, m. m

1944-01-28 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:61, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

1

Nr 61.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320)

angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom,

m. m.; given Stockholms slott den 28 januari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss

kronoegendom,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 19W. 1 sami. Nr 61.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Härigenom förordnas, dels att 7 §, 9 § 1 morn., 12, 13, 17 och 19 §§, 25 §

1 mom. samt 31, 33, 34, 37, 38, 40, 45, 46 och 47 §§ förordningen den 22 juni

1934 angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 20 § samma förordning

skall upphöra att gälla.

7 §•

Arrende av jordbruksegendom skall i allmänhet omfatta minst tio och

högst tjugo år; dock må, i avbidan på fullbordande av skifte, större dikningsföretag,

vattenavledning eller invallning, så ock i händelse under närmast

följande åren annat förhållande antages inträda, som väsentligen inverkar

på egendomens arrendevärde, ävensom därest egendomen är avsedd

att försäljas, utarrendering ske på kortare tid än tio år.

Anses större---befunna odlingarna.

9 §.

1 mom. Är arrendator av jordbruksegendom på grund av kontrakt optionsberättigad,

eller har han eljest innehaft arrende av egendomen så lång

tid, att denna tillsammans med återstående delen av arrendetiden uppgår till

fem år, skall vid förnyad utarrendering av egendomen arrendet på de fastställda

arrendevillkoren hembjudas honom eller, i händelse han avlidit, hans

änka och barn; dock att domänstyrelsen må, örn arrendatorn påtagligen

eftersatt sina förpliktelser enligt arrendeavtalet, besluta, att hembud icke

skall äga rum. Därest arrendatorn avlidit samt efterlämnat änka och barn

eller flera barn, skall föreläggande givas dem att, om de vilja gemensamt

behålla arrendet, till handhavande för deras räkning av egendomens skötsel

anmäla någon av nämnda dödsbodelägare eller annan lämplig person.

12 §.

Arrendeavgiften skall för varje arrendeår erläggas på sätt domänstyrelsen

bestämmer under uppbördstermin från och med den 1 till och med den

14 mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61. 3

13 §.

1 mom. Kronan åligger att tillhandahålla arrendatorn för jordbruket nödiga

byggnader.

2 mom. Vill arrendatorn uppföra ny byggnad, gore med uppgift om byggnadens

beskaffenhet och den beräknade kostnaden anmälan därom hos domänstyrelsen.

Efter verkställd utredning må domänstyrelsen bestämma, om

byggnaden skall uppföras, därvid tillika, under hänsynstagande till den nytta

arrendatorn har av byggnaden, skall bestämmas den honom därför tillkommande

ersättningen. Denna skall gottgöras arrendatorn kontant eller efter

överenskommelse genom avkortning å arrendeavgiften antingen sedan arbetet

blivit av domänintendenten avsynat och godkänt eller ock i mån av

arbetets utförande.

3 mom. Har arrendatorn å egendomen uppfört byggnad, till vars uppförande

han icke erhållit tillstånd, och gör han framställning om ersättning

för dylik byggnad utöver vad enligt allmän lag tillkommer honom, må domänstyrelsen

tillerkänna honom sådan ersättning vid avträdet av egendomen, dock

endast under förutsättning att genom byggnadens uppförande egendomens

arrendevärde ökats i sådan grad, att vad i ersättning utgives jämte ränta därå

varder kronan gottgjort.

17 §.

Arrendatorn skall tillförbindas att städse i fullgott stånd underhålla vid

egendomen befintliga byggnader och dess övriga tillhörigheter ävensom att

enligt de närmare föreskrifter, som genom arrendekontraktet må vara meddelade,

väl hävda och i god växtkraft hålla egendomens åker och äng. Vad

nu stadgats innefattar icke inskränkning i den kronan såsom jordägare enligt

allmän lag åliggande skyldigheten att verkställa sådan nybyggnad eller

ombyggnad av i arrendet ingående arbetarbostad, som erfordras för bostadens

hållande i det skick som motsvarar vad enligt gällande hälsovårdsstadga

kräves.

Det ersättningsbelopp —--avhjälpt bristerna.

19 §.

I arrendekontraktet skall intagas förbehåll därom att arrendatorn är pliktig

att genom avkortning å ett eller flera års arrendeavgift mottaga den ersättning

för vid täckdikning använda tegelrör eller andra rör av lika varaktig

beskaffenhet och för vid anläggande av cementerad gödselstad använt

material, som enligt allmän lag må tillkomma honom.

25 §.

/ mom. I arrendekontraktet skall intagas förbehåll därom, att arrendatorn

endast med domänstyrelsens medgivande må sätta annan i sitt ställe.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

31 §.

Skall jordbruksegendom utarrenderas på kortare tid än fem år, må utarrenderingen

ske i den ordning, domänstyrelsen i varje fall bestämmer; och vare

vid fastställande av arrendevillkoren domänstyrelsen ej bunden av bestämmelserna

här ovan i detta kapitel och ej heller av stadgandena i allmän lag,

i den mån avvikelse från dem må göras.

33 §.

De åligganden och befogenheter, som i avseende å utarrendering av jordbruksegendom

och med arrendet sammanhängande förhållanden tillkomma

domänstyrelsen, må efter Kungl. Maj:ts bestämmande utövas av överjägmästaren

eller annan domänstyrelsen underställd tjänsteman, dock med den

inskränkning, som följer av stadgandet i 34 § angående bestämmandet i vissa

fall av kortare arrendetid än fem år, samt med iakttagande att frågor om

utförande av byggnadsarbeten och om ersättning åt arrendatorn i anledning

av arrendet alltid skola avgöras av domänstyrelsen.

Domänstyrelsen må---och gödsel.

34 §.

Upplåtelse, som i 32 § sägs, skall ske för minst fem år, såvitt icke upplåtelsen

avser mindre brukningsdel (huggaretorp eller annat därmed jämförligt arbetarboställe),

där arrendatorn icke av jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga

bärgning. Dock må, där särskilda omständigheter föranleda därtill, domänstyrelsen

bestämma, att upplåtelsen skall ske för kortare tid än fem år.

Såsom sådana omständigheter skall särskilt anses, förutom förhållanden,

som omförmälas i 7 § första stycket, att optionsberättigad arrendator, med

hänsyn till ålder, hälsotillstånd eller dylikt eller på grund därav att han

ingått eller har för avsikt att ingå avtal örn köp eller arrende av annan fastighet,

förklarar sig vilja avsluta arrendeavtal på kortare tid än fem år, eller

att med hänsyn till kronans skogsbruk det för kronan är av synnerlig vikt,

att utarrenderingen sker för kortare tid.

Avser arrendet huggaretorp eller annat därmed jämförligt arbetarboställe,

som i första stycket sägs, må upplåtelsen ske för tid, som i varje fall

finnes lämpligast.

Är arrendeavtalet---år därefter.

37 §.

Arrendeavgiften skall erläggas till jägmästaren å tid, som i kontraktet bestämmes.

38 §.

Kronan åligge att å skogsjordbrukets byggnader, som tillhöra kronan,

verkställa de för deras bibehållande i brukbart skick erforderliga reparationer,

som ej äro av allenast mindre omfattning och som icke föranletts

av arrendatorns vållande. Med reparation av mindre omfattning förstås av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

5

hjälpande av smärre brister å golv, vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar,

trappor, eldstäder, murar och fast inredning ävensom andra åtgärder, vilka

äro att anse såsom tillfällig lagning.

Anses av särskild anledning skogsjordbruk böra utarrenderas i obebyggt

skick, må sådant kunna ske.

■Sl
40

§.

Arrendatorn skall---av kronan.

Arrendatorn skall ock åläggas att om skada, som timat å byggnad och vars

avhjälpande ej åligger honom, lämna meddelande på sätt som angives i arrendekontraktet.

Försummar arrendatorn att lämna sådant meddelande, vare

han ansvarig för skada som därav kommer.

Rätt att---icke arrendatorn.

45 §.

Vad i 31 § finnes stadgat i avseende å utarrendering av jordbruksegendom

på kortare tid än fem år skall icke äga tillämpning vid utarrendering av skogsjordbruk.

Är den kortare arrendetiden föranledd därav, att skogsjordbruket

är avsett att försäljas, äger dock domänstyrelsen förordna, att vid utarrenderingen

undantag må göras från de bestämmelser, som eljest skolat tillämpas.

4G §.

Utarrendering av lägenhet för annat ändamål än jordbruk må, med iakttagande

av stadgandet i 2 kap. 70 § femte stycket lagen om nyttjanderätt till

fast egendom, ske i den ordning och under de villkor, som för varje fall

prövas lämpliga.

47 §.

Kungl. Majit eller, i den mån Kungl. Majit därom beslutar, domänstyrelsen

äger meddela de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga

för tillämpningen av här ovan angivna grunder.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall dock icke verka rubbning i de bestämmelser, vilka vid

dess ikraftträdande äga tillämpning beträffande därförinnan tillkomna arrendeförhållanden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

januari 1944.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler

fråga om ändrade grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, m. m.

samt anför därvid följande.

Efter beslut vid 1943 års riksdag (prop. nr 346; r. skr. nr 533) utfärdades

den 22 december 1943 (nr 883 och 884) lag angående ändring i vissa delar

av lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom samt

lag om förköpsrätt, vilka lagar trädde i kraft den 1 januari 1944. Vid genomförande

av denna lagstiftning förutsattes, att de särskilda författningar, som

reglerade förhållandena vid kronoarrenden och ecklesiastika arrenden, skulle

underkastas en översyn i syfte att bringa dem i närmare överensstämmelse

med de ändrade stadgandena i arrendelagen. Frågan om ändrade grunder för

upplåtelse av kronoegendomar har i anledning härav varit föremål för beredning

inom jordbruksdepartementet. I en i oktober 1943 inom departementet

upprättad promemoria bär sålunda upptagits förslag till de ändringar i förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av

viss kronoegendom, m. m., som föranledas av förslagen i propositionen nr

346/1943. Sedermera har i januari 1944 ytterligare en promemoria i ämnet

upprättats inom jordbruksdepartementet. Över promemoriorna ha yttranden

avgivits av domänstyrelsen, föreningen arrendatorer av kronoegendomar i

Malmöhus län u. p. a., svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, svenska

sågverksindustriarbetareförbundet, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet

landsbygdens folk (R.L.F). Riksförbundet Sveriges statsarrendatorer

u. p. a., som beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, har icke begagnat sig därav.

Innan jag närmare ingår på en redogörelse för innehållet i promemoriorna

och de däröver avgivna yttrandena, torde jag få erinra örn gällande bestämmelser

i förevarande hänseende.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

7

Gällande bestämmelser.

Förordningen den 22 juni 193A innehåller de regler, som vid sidan av vad

i allmän lag finnes stadgat skola gälla vid arrendeupplåtelser av kronan tillhörig

jordbruksegendom under domänstyrelsens förvaltning ävensom de krokan

tillhöriga fisken samt tomt- och andra jordlägenheter, som förvaltas av

domänstyrelsen. I fråga om utarrendering av jordbruksegendomar gälla allmänna

bestämmelser (3—31 §§) samt beträffande utarrendering av vissa å

kronoskogar belägna jordbruksegendomar (skogsjordbruk) därjämte särskilda

bestämmelser (32—45 §§).

Enligt 7 § förordningen skall arrende av jordbruksegendom i allmänhet

omfatta minst 15 och högst 20 år.

I 9 § 1 mom. förordningen stadgas att, örn arrendator av jordbruksegendom,

som förut varit utarrenderad för kronans räkning, på grund av kontrakt

är optionsberättigad, eller han eljest innehaft arrende av egendomen så lång

tid, att denna tillsammans med återstående delen av arrendetiden uppgår

till fem år, och han väl brukat egendomen, arrendet skall vid förnyad utarrendering

av egendomen på de fastställda arrendevillkoren hembjudas honom

eller, i händelse han avlidit, hans änka och barn. I senare fallet skall,

därest arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera barn, föreläggas

dem att, örn de vilja gemensamt behålla arrendet, till handhavande för

deras räkning av egendomens skötsel anmäla lämplig person.

Därest optionsrätt icke äger rum eller förfallit, skall arrendet mot de fastställda

arrendevillkoren i enlighet med vad domänstyrelsen finner lämpligt

utbjudas antingen under hand eller ock å offentlig auktion (10 § 1 morn.).

Det ankommer på domänstyrelsen att pröva avgivna anbud. Sådan prövning

må ej ske, förrän minst 14 dagar förflutit från det arrendet blivit genom

kungörelse i tidning utbjudet. Anbud, som understiger det åsätta arrendevärdet,

må ej antagas. Inkomma två eller flera anbud, vilka minst uppgå till

den fastställda arrendeavgiften, skall det högsta antagas, därest anbudsgivaren

icke på grund av särskilda omständigheter finnes olämplig såsom kronoarrendator.

(10 § 2 mom.)

Beträffande arrendeavgift föreskrives att denna skall vara utsatt till hälften

i penningar och till hälften i en eller flera av de persedlar, som upptagas

i länets markegångstaxa, att lösas med penningar efter senast fastställda

pris enligt litt. A i markegångstaxan (12 g 1 inom.).

I 13—17 §§ förordningen äro intagna bestämmelser bland annat om arrendatorns

skyldighet att verkställa nybyggnad och underhåll av byggnader å

jordbruksegendom. Härutinnan stadgas alt, där vid arrendevillkorens fastställande

nybyggnad befinnes erforderlig, arrendatorn i arrendekontraktet skall

åläggas verkställa arbetet. Ersättningen skall efter domänstyrelsens bestämmande

gottgöras arrendatorn kontant eller genom avkortning å arrendeavgiften

antingen sedan arbetet blivit av domänintendenten avsynat och godkänt

eller ock i mån av arbetets utförande. Då domänstyrelsen därtill finner an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunni. Maj:ts proposition nr 61.

ledning, må styrelsen träffa avtal med annan än arrendatorn om utförande

av nybyggnad. Arrendatorn skall tillförbindas att städse i fullgott stånd underhålla

vid egendomen befintliga byggnader oavsett deras skick vid tillträdet.

I fråga om ersättning för täckdikning, som verkställts av arrendatorn, föreskrives,

att i arrendekontraktet skall intagas förbehåll därom, att arrendatorn

skall vara pliktig mottaga den ersättning för vid täckdikning använda

tegelrör, som enligt lag må tillkomma honom, genom avkortning å ett eller

flera års arrendeavgift (19 §). Förordningens 20 § innehåller bestämmelser

om arrendatorns rätt att låta förändra sättet för jordens torrläggning m. m.

samt beträffande kostnader för byggande av väg i enlighet med lagen örn enskilda

vägar. I förordningen stadgas rörande rätten för arrendatorn att sätta

annan i sitt ställe att, där arrendeavtalet avser tid ej understigande 15 år, i

arrendekontraktet skall intagas förbehåll därom, att rätt att sätta annan i

sitt ställe enligt vad i 2 kap. 8 § lagen örn nyttjanderätt till fast egendom

sägs icke tillkommer arrendatorn (25 § 1 morn.).

Enligt 31 § förordningen gäller att, om jordbruksegendom skall utarrenderas

på kortare tid än 15 år, utarrendering må ske i den ordning domänstyrelsen

i varje fall bestämmer. Vid fastställande av arrendevillkoren är

domänstyrelsen ej bunden av bestämmelserna i 1934 års förordning och ej

heller av stadgandena i allmän lag, i den mån avvikelse från dem må göras.

I avseende å utarrendering av sådana å kronoparker eller andra kronoskogar

belägna, av domänstyrelsen förvaltade jordbruksegendomar, som

prövas erforderliga för skötseln av skogarna (skogsjordbruk), gäller enligt

34 § förordningen, att upplåtelse skall, då arrendet omfattar, såvitt angår

de delar av riket, där lagen örn arrende av viss jord å landet i Norrland och

vissa delar av Svealand äger tillämpning, minst fyra hektar inrösningsjord

och, såvitt angår övriga delar av riket, odlad jord till en vidd av minst

fyra hektar, ske för minst 15 och högst 20 år. Då särskilda omständigheter

föranleda därtill, må domänstyrelsen dock bestämma, att upplåtelsen skall

ske för kortare tid än 15 år. Arrendeavtal, som varit gällande i 15 år, må

förlängas även för kortare tid. För den händelse arrendet omfattar mindre

ägovidd än vad förut sagts, må upplåtelse ske för tid, som i varje fall finnes

lämpligast. Därest arrendet gäller för längre tid än 5 år, åge arrendatorn

uppsäga arrendet till upphörande med utgången av femte arrendeåret. I sådant

fall åligger det dock arrendatorn att uppsäga avtalet senast sex månader

därförinnan vid äventyr att han eljest är rätten därtill förlustig. Enahanda

rätt som nu sagts tillkommer arrendatorn vid utgången av vart femte år

därefter.

Arrendeavgiften för skogsjordbruk skall utsättas i penningar eller i en

eller flera av de persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa, att lösas

med penningar efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan

samt skall vara till beloppet bestämd; dock utgör vad sist stadgats ej hinder

för att arrendatorn tillförbindes att gälda avgifter för brandförsäkring

av skogsjordbrukets åbyggnader (37 §).

I 38 § förordningen upptagas bestämmelser örn uppförande och underhåll

av byggnader å skogsjordbruken. Härutinnan stadgas, att det skall

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 61.

9

åligga kronan att tillhandahålla arrendator nödiga byggnader och att å

dessa byggnader verkställa de för deras bibehållande i brukbart skick erforderliga

reparationer, som ej äro av allenast mindre omfattning och som

icke föranletts av arrendatorns vållande. Med reparation av mindre omfattning

förstås avhjälpande av smärre brister å golv, vägg- och takbeklädnad,

fönster, dörrar, trappor, eldstäder, murar och fast inredning ävensom andra

åtgärder, vilka äro att anse såsom tillfällig lagning. För det fall att å skogsjordbruk,

som skall utarrenderas, finnas byggnader, som tillhöra arrendatorn,

är, i den mån egendomens behov av nödiga byggnader därigenom är

tillgodosett, kronan fri från byggnads- och underhållsskyldighet. I arrendekontraktet

skall intagas bestämmelser örn vilka byggnader kronans byggnadsskyldighet

omfattar. För den händelse det av särskild anledning skulle

anses lämpligt att skogsjordbruk utarrenderas i obebyggt skick, må sådant

kunna ske.

Enligt 40 § förordningen skall arrendatorn tillförbindas att väl hävda

den arrenderade jorden, att avhjälpa sådana brister å kronan tillhöriga

nödiga byggnader, som föranleda blott mindre reparationer, samt att vårda

och underhålla skogsjordbrukets övriga tillhörigheter, så att icke något under

arrendetiden försämras.

I fråga om rätten till fiske föreskrives, att arrendator av skogsjordbruk

icke må förbjudas att för husbehov nyttja fiske, som hör till den arrenderade

jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten, där kronan

låtit vidtaga särskilda åtgärder till fiskets förbättrande, eller kräftfångst

(42 §).

1 förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall

av kronoegendom m. m. finnas upptagna regler som avse försäljning av kronan

tillhörig fast egendom under domänstyrelsens förvaltning. I 9 § stadgas

att, örn till jordbruk utarrenderad egendom, för vilken årliga arrendeavgiften

icke överstiger 2,000 kronor, skall försäljas eller upplåtas under

åborätt samt egendomen innehafts av arrendatorn själv eller ock av arrendatorn

och medlemmar av hans eller hans hustrus släkt före honom under

en tid av minst 10 år i följd och den därunder väl hävdats, egendomen

eller, om den skall styckas, den lott, som utgör huvudgården, skall hembjudas

arrendatorn, utan så är att på grund av särskilt förhållande hembud

anses icke böra ske eller, då fråga är om upplåtelse under åborätt, arrendatorn

ej är behörig att antagas till åbo.

Departementspromemoriorna.

Vid den inom jordbruksdepartementet i oktober 19A3 upprättade promemorian

ha fogats förslag till dels förordning örn ändring i vissa delar av förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss

kronoegendom, dels ock förordning örn ändrad lydelse av 9 § förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom

m. m. Av innehållet i promemorian må här återgivas följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

Enligt 1934 års förordning gälla för en viss grupp av jordbruksarrenden,

nämligen sådana som liro belägna å kronoparken eller andra kronoskogar

samt prövas erforderliga för skötseln av skogarna (skogsjordbruk), särskilda

bestämmelser (32—43 §§). Dessa bestämmelser ansluta sig väsentligen till

den sociala arrendelagstiftningen och norrländska arrendelagen. I förslaget

till ändring i nyttjanderättslagen har omfattningen av giltighetsområdet för

de sociala bestämmelserna utvidgats. Bland annat har den övre arealgränsen

höjts från 25 till 50 hektar odlad jord. I anslutning härtill synas vissa av de

särskilda bestämmelser i 1934 års förordning, som nu gälla endast för skogsjordbruk,

böra utsträckas att avse samtliga jordbruksarrenden, som omfatta

högst 50 hektar odlad jord. Av dessa särskilda bestämmelser är den viktigaste

skyldighet för kronan att tillhandahålla arrendatorn för jordbruket

nödiga byggnader och att å dessa byggnader verkställa de för deras bibehållande

i brukbart skick erforderliga reparationer, som ej äro av allenast mindre

omfattning och som icke föranletts av arrendatorns vållande. Hit höra vidare

föreskrifterna, att arrendeavgift skall vara till sin storlek bestämd, samt

att arrendatorn icke må förbjudas att för husbehov nyttja fiske, som hör till

den arrenderade jorden, i vidare mån än såvitt angår visst fiskevatten, där

kronan låtit vidtaga särskilda åtgärder till fiskets förbättrande, eller kräftfångst.

Ifrågavarande bestämmelser böra alltså hädanefter avse samtliga utarrenderingar

av jordbruksegendomar, som omfatta högst 50 hektar odlad

jord.

I propositionen har beträffande de sociala arrendena föreslagits i huvudsak

den förändringen, att arrendatorn i princip skall äga optionsrätt ävensom

förköpsrätt vid försäljning av den utarrenderade fastigheten. Beträffande kronoarrenden

gäller redan nu, att arrendator oberoende av den arrenderade

egendomens storlek och beskaffenhet i övrigt är optionsbei‘ätligad efter en

arrendetid av 5 år (9 § 1934 års förordning). Därest kronoarrendator!! avlidit,

gäller optionsrätten hans maka och barn.

Sådana särskilda förhållanden föreligga stundom att försäljning av en

kronoegendom, som varit utarrenderad, ej lämpligen hör ske till arrendatorn,

även örn han enligt 9 § 1929 års förordning är berättigad att erhålla hembud.

Egendomen kan behöva upplåtas till tomter eller erfordras för ett kommunalt

eller annat allmännyttigt ändamål, t. ex. idrottsplats eller skjutbana. I 1929

års förordning ulsäges därför uttryckligen, att hembud ej skall ske, där detta

på grund av särskilt förhållande icke anses böra förekomma. Med hänsyn

härtill synes det knappast lämpligt att genom uttrycklig bestämmelse i förordningen

angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom fastlåsa,

att kronoarrendatorn obetingat skall äga förköpsrätt. Ifrågasättas kan,

örn icke 1929 års förordning bör ändras därhän, att hembudsrätten finge inträda

redan efter en besittningstid av 5 i stället för 10 år. Härigenom skulle

åstadkommas överensstämmelse med besitlningstiden för erhållande av

optionsrätt samt reglerna om förköpsrätt enligt förslag i förenämnda proposition.

Emellertid bör härvid uppmärksammas, att en kronoarrendator så

till vida äger en gynnsammare ställning än en arrendator av enskild jord

skulle komma att intaga, därest det framlagda förslaget rörande förköpsrätt

antages, att lösesumman för kronoegendomen bestämmes genom uppskattning,

medan köpeskillingen för den enskilda egendomen skall uppgå till vad

en spekulant visat sig bjuda. Med hänsyn härtill synes den i 9 § 1929 års

förordning angivna besitlningstiden örn 10 år skäligen böra bibehållas. Emellertid

bör detta lagrum i anslutning till förslaget om ändrad arrendelag jämkas

så att hembudsskyldigheten för kronan i princip skall avse jordbruksegendomar,

som omfatta högst 50 hektar odlad jord.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall i 2 kap. 17 § nyttjan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

11

derättslagen intagas en ny bestämmelse av innebörd, att arrendator skall vara

berättigad att av jordägare erhålla gottgörelse för värdet av material, som av

arrendatorn använts för anläggande av cementerad gödselstad, så snart arbetet

blivit behörigen utfört. I 1934 års förordning 19 § bör lämpligen utsägas,

att arrendator skall vara skyldig att mottaga ersättningen för material

till cementerad gödselstad, som blivit anlagd av honom, liksom ersättning

för tegelrör, som använts vid täckdikning, genom avkortning å arrendet.

Kronoarrendator är, i motsats till vad som jämlikt 2 kap. 8 § nyttjanderättslagen

gäller för arrendator av enskild jord, icke berättigad att sätta annan i

sitt ställe, även örn arrendetiden uppgår till 15 år. Enligt det i propositionen

framlagda förslaget skulle sistnämnda lagrum ändras så att substitutionsrätt

skulle kunna inträda redan då arrendetiden uppgår till 10 år. Det i 25 § 1934

års förordning stadgade undantaget från substitutionsrätten torde böra ändras

i enlighet härmed.

Upplåtelsetiden för skogsjordbruk synes, i enlighet med vad som jämlikt

propositionen skall gälla för sociala arrenden, som regel böra angivas till lägst

5 år. Det undantag beträffande upplåtelsetiden, som nu gäller för skogsjordbruk

under viss minimiareal, torde i överensstämmelse med förslaget till

sociala arrendebestämmelser böra ändras till att avse sådana mindre brukningsdelar

(huggaretorp eller därmed jämförliga arbetarboställen), där arrendatorn

icke av jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning.

I anledning av de föreslagna ändringarna i 1934 års förordning torde

krävas vissa ändringar av huvudsaklig redaktionell natur i kungörelsen den

22 juni 1934 (nr 321) med tillämpningsföreskrifter till förordningen angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom. Dessa ändringar torde böra

utfärdas av Kungl. Majit i administrativ ordning.

I den i januari 1944 inom jordbruksdepartementet upprättade promemorian

bar anförts i huvudsak följande.

De av riksdagen beslutade ändringarna i arrendelagen lia påkallat vissa

jämkningar i de förslag, som framlagts i den i oktober 1943 upprättade promemorian.

Härjämte har till ytterligare övervägande upptagits spörsmålet

beträffande byggnads- och underhållsskyldigheten beträffande de egentliga

jordbr uksdomänema.

Det bar härvid synts naturligt att ålägga kronan hela byggnadsskyldigheten,

alltså även i fråga om de större egendomarna.

Beträffande underhållet av byggnaderna har övervägts att pålägga arrendatorerna

av samtliga kronoegendomar under domänverkets förvaltning

med undantag av de s. k. skogsjordbruken skyldigheten att svara för det

normala underhållet av fastigheternas åbyggnader. Härvid har särskilt beaktats,

att kronoarrendatorerna, då kronan icke själv kan övertaga fastigheterna

till brukande, genom den arrendatorerna tillförsäkrade optionsrätten

och hembudsrätten vid försäljning av kronoegendom ha en säkrare ställning

än arrendatorerna av enskild jord. Den nu ifrågasatta anordningen

med underhållsskyldighet torde också visa sig förmånlig för arrendatorn vid

arrendeavgiftens bestämmande. Vad nu sagts skall givetvis icke föranleda

någon inskränkning i den kronan såsom jordägare enligt den nya arrendelagen

åliggande skyldigheten med avseende å arbetarbostäderna å kronoegendomarna.

I anslutning till riksdagens beslut alt avskaffa de s. k. naturaarrendena

torde bestämmelserna därom i 1934 års förordning böra ändras.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

Yttrandena.

Sveriges lantbruks förbund har lämnat utan erinran förslagen i båda promemoriorna.

Föreningen arrendatorer av kronoegendomar i Malmöhus län u. p. a.,

svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet och svenska sågverksindustriarbetareförbundet

ha tillstyrkt eller lämnat utan erinran de i den första

promemorian framlagda förslagen.

Domänstyrelsen — som överlämnat yttranden från samtliga domänintendenter

och jägmästare, som tjänstgöra såsom domänintendenter, ävensom de

Överjägmästare, vilkas arbetsområden beröras av ifrågavarande förslag

— har i anledning av den första promemorian för egen del anfört,

att styrelsen väl funne att, därest det för riksdagen framlagda förslaget

till lag angående ändring i vissa delar av lagen örn nyttjanderätt till

fast egendom bleve antaget, de särskilda författningar, som reglerade förhållandena

vid kronoarrenden, i erforderlig utsträckning borde bringas till

närmare överensstämmelse med de ändrade stadgandena i arrendelagen.

Domänstyrelsen hade därför i princip icke något att erinra mot de inom

jordbruksdepartementet upprättade ändringsförslagen. Styrelsen har emellertid

framhållit, att vissa bestämmelser i förslaget kunde leda till ett försämrat

ekonomiskt utbyte av jordbruksdomänerna. En inom styrelsen verkställd

preliminär beräkning hade givit vid handen att av styrelsens 1,022 jordbruksdomäner

omkring 690 stycken eller nära 70 procent skulle falla under

de föreslagna ändrade bestämmelserna angående kronans byggnads- och underhållsskyldighet.

I fråga om optionsrätten för arrendatorerna av skogsjordbruk

har domänstyrelsen anfört följande.

Såsom framgår av innehållet i 49 § i det i propositionen nr 346 framlagda

förslaget till lag angående ändring i vissa delar av arrendelagen skola bland

annat bestämmelserna om optionsrätt icke äga tillämpning, örn med upplåtelsen

väsentligen åsyftas att tillförsäkra jordägaren stadigvarande arbetskraft

för skogsbruk eller industriell rörelse samt upplåtelsen avser sådan mindre

brukningsdel (huggaretorp eller annat därmed jämförligt arbetarboställe), där

arrendatorn icke av jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning. Som

motiv för denna åtgärd har framhållits, att möjligheten att utbyta skogsarbetare,

som visat sig mindre lämplig för sina egentliga uppgifter, ehuru

han måhända uppfyllde sina åtaganden som arrendator, ej syntes rimligen

böra betagas skogsägaren. Om en tvingande lagstiftning rörande besittningstidens

längd gjordes tillämplig på de ifrågavarande arrendena, skulle följden

kunna bli den, att till skada för landets skogsvård en del för skogsarbete

mindre lämpade komma att kvarsitta å de arrendeställen, vilka anordnats

huvudsakligen för skogsskötselns höjande.

För närvarande äro innehavarna av dylika mindre brukningsdelar under

domänstyrelsens förvaltning enligt gällande förvaltningsgrunder tillförsäkrade

optionsrätt vid förnyad utarrendering.

De skäl, som i propositionen nr 346 framförts till stöd för att icke tillförsäkra

innehavare av huggaretorp eller annat därmed jämförligt arbetarboställe

optionsrätt, gälla i lika grad kronans fastigheter. Det föreligger under
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

13

stundom vissa svårigheter att kunna nöjaktigt tillgodose arbetskraften å

kronoskogarna och det ligger därför vikt uppå att den för ändamålet tillgängliga

arbetarstammen kan fullt utnyttjas. En dylik ordning skulle säkerligen

främjas, om större frihet förelåge vid valet av innehavare till dessa arrendeställen.

Under alla förhållanden finnes icke anledning att när den nuvarande

innehavaren tillförsäkrade optionsrätten upphör medgiva sådan rätt för ny

arrendator. På grund av de föreliggande omständigheterna synes emellertid

enligt styrelsens mening även böra övervägas, huruvida och i vilken omfattning

en avlösning kan äga rum av redan medgiven optionsrätt.

I detta sammanhang kunna även diskuteras andra åtgärder till främjande

av arbetskraftstillgången å skogarna. Inom vissa trakter har behovet av

arbetare å skogarna icke kunnat tillgodoses med hjälp av skogsjordbruksinneliavarna

och svårigheter lia vidare där förelegat att anskaffa annan lämplig

personal. Detta gäller särskilt körare. I syfte att öka antalet sådana arrendatorer,

som enligt kontrakt äro skyldiga att utföra skogsarbete, lia åtskilliga

smärre jordbruksdomäner överförts till skogsjordbruk. Men enligt styrelsens

mening bör hinder icke heller möta mot att, när verkligt behov därav

föreligger, i arrendekontrakten örn de egentliga jordbruksdomänerna intaga

viss arbetsskyldighet. Då dessa fastigheter äro av betydligt större omfattning

än skogsjordbruken, torde de dock icke lämpligen under den tid, arrendet

är förenat med arbetsskyldighet, böra hänföras lill kategorien skogsjordbruk

och i arrendehänseende behandlas som denna kategori.

Beträffande de i promemorian ifrågasatta bestämmelserna om arrendeavgiften

har domänstyrelsen yttrat.

Enligt förslaget skulle arrendeavgiften för jordbruksdomäner upp till 50

hektar odlad jord kunna utsättas i endast penningar. Detta torde icke lia

avsetts och skäl föreligger icke heller att i samband med genomförande av

de av propositionen föranledda jämkningarna vidtaga en sådan ändring. För

dessa jordbruksdomäner bör alltjämt i nu förevarande hänseende särskilt

med tanke på den längre arrendetiden gälla föreskriften i 12 § 1 morn., enligt

vilken arrendeavgiften skall vara utsatt lill hälften i penningar och till hälften

i en eller flera av de persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa,

att lösas med penningar efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan.

Samtidigt bör den oklarhet, som vidlåder formuleringen av nuvarande 37

§ i arrendeförordningen, undanröjas. Enligt denna skall arrendeavgiften vid

skogsjordbruk utsättas i penningar eller i en eller flera persedlar. Meningen

måste ha varit och så har även paragrafen av domänstyrelsen tillämpats

att arrendeavgiften skall i anslutning till föreskriften i 12 § 1 mom. utsättas

antingen i penningar eller till hälften i penningar och till hälften i en eller

flera persedlar.

I fråga om bestämmelserna rörande byggnads- och underhållsskyldigheten

har domänstyrelsen framhållit följande.

Bestämmelserna örn byggnads- och underhållsskyldighet vid jordbruksdomänerna

återfinnas i 13, 15 och 17 §§ i gällande arrendeförordning. I överensstämmelse

med dessa träffar styrelsen, när förutsättningar därför äro

för handen — så är förhållandet för närvarande i övervägande antalet fall

— avtal med vederbörande arrendator örn förekommande byggnadsarbetes

utförande. Arrendatorn åtager sig då ofta körningar oell andra transporter,

grävningar och scliaktningar samt andra dylika smärre arbeten, vilka han

utför med gårdens eget folk, när de äro fria från jordbruksarbete. Hänge
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 61.

nom lia styrelsens kostnader för sådana arbeten kunnat i någon utsträckning

nedbringas. Efter genomförande av de nu framlagda ändringsförslagen,

enligt vilka kronan åligger att tillhandahålla arrendatorn för .jordbruket nödiga

byggnader, kan man sannolikt icke räkna med samma villighet från

arrendatorns sida att medverka vid byggnadsarbeten utan kronan torde för

detta ändamål få anlita annan särskild arbetskraft, vilket kan medföra en fördyring

av kostnaderna.

För närvarande är arrendator av jordbruksdomän tillförbunden att städse

i fullgott stånd underhålla vid egendomen befintliga byggnader. Kontroll över

att så sker har utövats av domänintendenten, vilken för ändamålet besiktigat

egendomen i regel vart femte år. Enligt förslaget kommer det härefter att

åligga kronan att å byggnaderna verkställa de för deras bibehållande i brukbart

skick erforderliga reparationer, som ej äro av allenast mindre omfattning

och som icke föranletts av arrendatorns vållande. En sådan anordning

kommer att medföra större utgifter och en efter förhållandena utökad lokal

organisation för arbetenas utförande utan att möjligheter torde föreligga att

få kostnaderna härför i skälig utsträckning kompenserade genom högre arrende.

De flesta underhållsarbeten äro av sådan art att arrendatorn nu utför

dem med eget folk. Svårare arbeten utföras även ofta med eget folk under

ledning av byggnadskunnig person från trakten och detta sker då i regel

under de för arrendatorn mindre bråda tiderna av året. För ett utförande av

samma arbeten i domänverkets regi torde det bli nödvändigt att, i den mån

överenskommelse om arbetenas utförande av arrendatorn icke kan träffas,

på sätt som nu sker vid skogsjordbruken hålla en viss arbetsstyrka, som får

resa från gård till gård och successivt utföra reparationerna. Man måste

också räkna med att tillsynen från kronans tjänstemän måste utövas oftare

än vad som nu är fallet.

Domänstyrelsen har därefter framhållit, att såsom i promemorian påpekats

vissa jämkningar även borde göras i kungörelsen den 22 juni 1934 (nr 321)

med tillämpningsföreskrifter till förordningen angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom. I anslutning härtill har styrelsen ifrågasatt,

huruvida det icke vore lämpligare att upphäva nämnda kungörelse samt uppdraga

åt styrelsen att utfärda de tillämpningsföreskrifter, som kunde befinnas

erforderliga.

I skrivelse den 10 januari 1944 har domänstyrelsen framhållit, att det enligt

styrelsens mening vore lämpligt att en viss valfrihet medgåves arrendatorn

att få arrendeavgiften helt fastställd i penningar eller till hälften i pennigar

och till hälften i persedlar att lösas med penningar efter senast fastställda

pris enligt litt. A i länets markegångstaxa. Kunde icke detta förslag

bifallas, syntes minimitiden för den normala arrendetiden böra sänkas från

15 till 10 år.

Domänstyrelsen har biträtt det i den senare promemorian framförda

förslaget att arrendatorerna av de egentliga jordbruksdomänerna skulle

bibehållas vid sin nuvarande skyldighet att underhålla åbyggnaderna. Härigenom

bomme den ökning av statens utgifter, som vore att motse vid ett

övertagande av reparationer av större omfattning enligt det tidigare uppgjorda

förslaget och vilka utgifter icke kunde i skälig utsträckning kompenseras

genom högre arrende, att bortfalla. Den särskilt spridda belägenheten

av statsdomänerna medförde nämligen, att kronans kostnader för ändamålet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

15

bleve större än motsvarande utgifter för andra jordägarekategorier. I anslutning

till styrelsens tidigare uttalanden holle styrelsen alltjämt före att byggnadsskyldigheten

icke borde åläggas kronan i större utsträckning än som

vöre erforderligt för åstadkommande av överensstämmelse med stadgandena

i allmänna arrendelagen. På grund av de föreliggande förhållandena ville styrelsen

emellertid icke direkt motsätta sig det i promemorian framförda förslaget

om hela byggnadsskyldighetens överförande på kronan.

Av yttrandet över den första promemorian från riksförbundet

landsbygdens folk må här återgivas följande.

Förbundet konstaterar med tillfredsställelse, att de förändringar i den allmänna

och sociala arrendelagen, som framlagts för riksdagen, även i huvudsak

upptagits i promemorian. Förbundet, som städse hävdat, att alla landets

arrendatorer såvitt möjligt böra sortera under en och samma lagstiftning,

anser emellertid att, när förordningen angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom ändå blir föremål för ändringar, även vissa justeringar

böra ske utöver dem, som betingas av den nya arrendelagen.

Då lagstiftningen i sin helhet, alltså även hembudsrätten, syftar till en

ökad trygghet för arrendatorerna, bör verkligt behövlig inskränkning i hembudsrätten

vara närmare preciserad, t. ex. då jorden erfordras för statligt,

kommunalt eller annat allmännyttigt ändamål.

I de fall arrendatorn är optionsberättigad, föreligger icke behov av så långsiktiga

kontrakt som 15-åriga. Växlingar i konjunkturerna kunna vid 15- åriga kontrakt vara så stora, att arrendatorn lätt kan komma i en prekär

situation.

Bortsättning enligt 10 § 1 mom. 1934 års förordning bör uteslutande ske

under hand och icke på auktion, ty i det senare fallet blir det sannolikt icke

den bäst skickade mannen, som får arrendet. I den mån anbud överstiger

det åsätta arrendevärdet, bör prövning ske rörande vilken av anbudsgivarna,

som är bäst skickad att handha arrendet.

Arrendeavgiften bör uteslutande utgå i pengar och icke i naturaprodukter.

Avsikten att genom naturaprodukter som arrendebetalning kunna utjämna

konjunkturväxlingar uppnås icke under annan förutsättning än vid oförändrat

penningvärde. Då konjunkturväxlingar utan samtidiga penningvärdeförändringar

äro relativt sällsynta, medför denna form för bestämning av arrendeavgiften

i stort sett ej avsedd effekt.

I förslaget har införts att arrendator är pliktig att mottaga ersättning ej

enbart för tegelrör utan även för cementerad gödselstad i form av avkortning

å arrendet. Denna form av ersättning måste anses som mindre lämplig, enär

den förutsätter en viss tillgång på kontanta medel hos arrendatorn som förutsättning

för att arbetet skall kunna bli utfört. Örn man önskar befrämja

dessa arbeten, böra därför kronoarrendatorerna i detta hänseende behandlas

lika med de arrendatorer, som sortera under den allmänna arrendelagen.

Det bör tillkomma kronoarrendator att, lika väl som arrendator av privat

jord, sätta annan i sitt ställe med iakttagande av samma krav på tillträdarens

kvalitet, som framställas i den allmänna arrendelagen.

För hävdandet av respekten för gällande lagar böra statsmakternas föreskrifter

för vissa förvaltande organ såvitt möjligt stå i överensstämmelse med gällande

stadganden i allmän lag. Framför allt bör icke uttryckligen medgivas

undantag på sätt som skett i 31 § 1934 års förordning.

Då staten principiellt gått in för att jordägare skall svara för byggnadsbeståndet

för jordbruk av denna storleksgrad, är det icke motiverat, att i

de fall, då arrendatorn äger vissa för jordbrukets bedrivande nödvändiga

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

byggnader, underhållet av dessa byggnader övervältras på arrendatorn. Riktigare

bör vara, att kronan inlöser de för jordbruket nödiga byggnader, som

nu ägas av arrendatorer, och på så sätt tager på sig hela ansvaret för byggnadernas

underhåll. Därmed åvägabringas full likställighet inför lagen arrendatorerna

emellan.

I anledning av den senare promemorian har riksförbundet landsbygdens

folk anfört följande.

Förbundet finner det alldeles riktigt, att kronan tager på sig hela byggnadsskyldigheten,

även när det gäller de större domänerna. Förbundet anser

emellertid att, i och med att kronan åtager sig denna skyldighet, kronan

även bör åtaga sig byggnadsskyldigheten för de byggnader, som visserligen

tillhöra arrendatorn men ostridigt anses vara nödvändiga för egendomens

behov. Förbundet anser, att när kronan tager på sig byggnadsskyldigheten

rättvisan kräver, att alla arrendatorer såvitt möjligt likställas och att icke

en del arrendatorer, som på grund av egna initiativ och ekonomiska resurser

iordningställt en del för egendomen behövliga byggnader, skola bliva bestraffade

för detta vällovliga initiativ.

Beträffande underhållet av byggnaderna föreslås i promemorian, att »det

normala underhållet av fastigheternas åbyggnader» skall åläggas arrendatorn.

Det framgår emellertid icke vad som avses med uttrycket »normala

underhållet». På denna punkt torde ett förtydligande vara behövligt. I den

mån med det »normala underhållet» avses vad som i den nya arrendelagens

59 § angives såsom mindre reparation, så finner förbundet förslaget skäligt.

Avses däremot ett fullständigt byggnadsunderhåll, blir det en tung börda

för arrendatorn, icke minst därför att begreppet »normalt underhåll» är så

vagt, att det kan variera från att avse underhållet av hus intill dess gängse

livslängd och till att göra huset så gott som evärdligt. Det senare tillämpningssystemet

har ju redan nu som bekant använts av Göteborgs stad gentemot

dess arrendatorer. Skall normalt underhåll innebära något mellanting

mellan »mindre reparationer» och »fullständigt byggnadsunderhåll», bör detta

närmare preciseras. I föreliggande promemoria angives även, att den

ifrågasatta anordningen med underhållsskyldighet torde visa sig förmånlig

för arrendatorerna vid arrendeavgiftens bestämmande. Detta kommer med

all sannolikhet att ske endast under förutsättning att domänstyrelsen erhåller

direktiv därom. Det ligger nämligen nära till hands att underhållsprestationen

icke bedömes efter arbetsmarknadens prisläge utan efter jordbrukarnas

självkostnadspris under gynnsamma omständigheter. I det senare fallet

uppstår ingen som helst favör för arrendatorerna.

Det är visserligen riktigt, som i promemorian anmärkes, att arrendatorer

av kronoegendomar beträffande optionsrätt och förköpsrätt ha en något

starkare ställning än arrendatorer av enskild jord, men skiljaktigheten blir

i de flesta fall mera anmärkningsvärd endast under förutsättning att jordägaren

får möjlighet att kringgå de principer, som fastställts i lagen.

Slutligen anser sig förbundet böra uttala sin tillfredsställelse över att i

promemorian upptagits frågan om avskaffandet av de hittills gällande naturaarrendena

för kronoarrendatorer.

Föreningen arrendatorer av kronoegendomar i Malmöhus län u. p. a. har

i anledning av den senare promemorian uttalat, att föreningen icke hade något

att invända mot att kronan övertoge hela byggnadsskyldigheten. Däremot

bär föreningen uttalat betänkligheter mot den föreslagna anordningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

17

nied avseende å underhållsskyldigheten för arrendatorerna av mindre kronoegendomar

saint därom anfört följande.

Anordningen synes ägnad ingiva betänkligheter därigenom att kronoarrendatorerna

i den lägre storleksklassen skulle åläggas större underhållsskyldighet

med avseende å åbyggnaderna än exempelvis motsvarande arrendatorer

under fideikommiss. Att jordägaren är byggnadsskyldig och arrendatorn

underhållsskyldig har ofta visat sig medföra meningsskiljaktigheter

med avseende å byggnadernas utrustning, i det att jordägaren varit mindre

intresserad att utrusta byggnaderna så att underhåll sparas, t. ex. genom

hårda tak. Den förmånligare ställning en kronoarrendator skulle intaga

genom att kronan ej själv kunde övertaga brukningen av sin egendom,

reduceras i hög grad genom att kronan kan önska disponera egendomen för

annat ändamål eller stycka densamma. Det är visserligen sant, att en större

underhållsskyldighet i praktiken vanligen komme att kompenseras genom ett

lägre kontantarrende, men detsamma gäller även de genom nya arrendelagen

reglerade arrendena, och det kan ifrågasättas, om det icke i mångå fall kan

vara bättre att lia ett större exakt bestämt och synligt kontant arrende än en

alltid mera oviss skyldighet med avseende å underhållet.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet har i anslutning till vad

som ifrågasatts i den senare promemorian framhållit, att det kunde vara

ägnat att ingiva vissa betänkligheter att ålägga andra arrendatorer än av

skogsjordbruk underhållsskyldighet av byggnaderna, då det kunde vara svårt

att göra troligt för arrendatorn, att han därigenom erhölle motsvarande lättnad

i arrendesumman.

Som jag förut framhållit förutsattes, då statsmakterna vid 1943 års riksdag

beslöto genomföra väsentliga ändringar i arrendelagen, att de särskilda

bestämmelser, som reglera förhållandena vid kronoarrenden, skulle

underkastas en översyn i syfte att bringa dem i närmare överensstämmelse

med de nya stadgandena i arrendelagen.

Ehuru de sociala bestämmelserna i nämnda lag icke uttryckligen äro tilllämpliga

å kronoegendomarna, synes det mig dock naturligt att i stort sett

låta dem även vara normerande för de grunder, som skola gälla förvaltningen

av nämnda egendomar. Härvid torde emellertid hänsyn böra tagas till de

speciella förhållanden som gälla i fråga örn dessa arrenden. Genom den nya

arrendelagstiftningen lia de sociala bestämmelserna ändrats bland annat därutinnan,

att den s. k. övre arealgränsen för bestämmelsernas tillämplighet

höjts från 25 lill 50 hektar, samt att arrendatorn tillerkänts optionsrätt för

förnyad arrendering och förköpsrätt i händelse den arrenderade fastigheten

skall försäljas. Enligt de regler, som gälla för kronoegendomar under domänstyrelsens

förvaltning, äger arrendatorn redan nu optionsrätt. Härjämte skall

kronoegendom, för vilken årliga arrendeavgiften icke överstiger 2 000 kronor,

örn försäljning ifrågasättes, hembjudas arrendatorn, därest han och medlemmar

av hans eller hans hustrus släkt före honom under en tid av minst 10 år

i följd innehaft egendomen. Denna hembudsrätt lärer omfatta det arrenderade

området jämte den stödskog, som lämpligen kan läggas därtill.

Den begränsning i de sociala arrendebestämmelsernas giltighetsområde,

Bihang till riksdagens protokoll 19i4. 1 sami. Nr 61- 2

Departement ichefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

som den övre arealgränsen innebär, synes mig icke lämpligen böra gälla för

kronans fastigheter. Som jag förut framhållit är kronoarrendatorns optionsrätt

redan nu oberoende av fastighetens storlek. Hembudsrätten vid försäljning

av kronoegendom torde också hädanefter böra avse samtliga kronoegendomar.

Likaledes synes kronans skyldighet att tillhandahålla arrendatorn

för jordbruket nödiga byggnader framdeles icke endast böra gälla för

de s. k. skogs j or dbruken ulan för jordbruksegendomarna överhuvud taget.

Den spridda belägenheten av kronoegendomarna medför, på sätt domänstyrelsen

yttrat, med hänsyn till den mera centraliserade förvaltningen, som i

allmänhet saknar motsvarighet i fråga örn bolag och liknande rättsobjekt tillhöriga

fastigheter, att kronans kostnader för underhåll av byggnader bliva

större än motsvarande utgifter för andra jordägarekategorier. Denna omständighet

torde också föranleda, att underhållskostnaderna komma att ställa sig

avsevärt högre om arbetet skall utföras genom domänstyrelsens försorg än om

det åvilar den enskilde arrendatorn. Såsom förut framhållits, har kronoarrendatorn

genom den honom tillförsäkrade optionsrätten och hembudsrätten i allmänhet

en säkrare ställning än arrendatorn av enskild jord. då domänverket

knappast torde övertaga jordbruk för eget brukande. Vidare måste beaktas,

att arrendeavgiftens storlek är direkt avhängig jämväl av arrendatorns skyldighet

i fråga örn underhållet av byggnaderna. 1 den män kronans kostnader

för underhållet bliva lägre och arrendatorns något högre, torde arrendeavgiften

givetvis böra minskas. På grund av det anförda anser jag mig böra

förorda, att arrendator av kronan tillhörig jordbruksdomän bör åläggas en

viss underhållsskyldighet i fråga om egendomens byggnader. Jag har emellertid

härvid utgått från att denna skyldighet icke bör omfatta andra arbeten

än sådana som äro hänförliga till det normala underhållet. Mera omfattande

reparationer, vilka kunna betraktas som ombyggnad och påkallas av byggnadens

förslitning trots ett tillfredsställande underhåll, torde däremot böra

åvila domänverket.

Vad jag nu yttrat har endast avseende ä andra kronoegendomar än skogsjordbruk.

Beträffande de sistnämnda, å vilka kronan redan tidigare åtagit

sig det huvudsakliga underhållet av byggnaderna, synes någon ändring icke

böra genomföras i nu gällande regel, att kronans underhållsskyldighet skall

avse de för byggnadernas bibehållande i brukbart skick erforderliga reparationer,

som ej äro av allenast mindre omfattning och som icke föranletts av

arrendatorns vållande.

I fråga örn arrendators rätt till fiske gäller enligt de sociala bestämmelserna

i nyttjanderättslagen (2 kap. 63 §), att arrendatorn ej må förbjudas att

för husbehov nyttja det fiske, som hör till den arrenderade jorden, i vidare

mån än såvitt angår visst fiskevatten, där särskilda åtgärder av jordägaren

vidtagits till fiskets förbättrande, eller kräftfångst. Motsvarande .stadgande

äger jämlikt 1934 års förordning (42 §) tillämpning för skogsjordbruken.

Enligt mitt förmenande bör samtliga kronoarrendatorer, där så kan ske

utan olägenhet, i arrendekontrakten tilläggas rätt till husbehovsfiske. Uttrycklig

bestämmelse härom i förordningen synes dock knappast vara erforderlig.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

19

Förslag till ändringar i 1934 oell 1929 års förordningar i anslutning till det

anförda saint i övrigt i enlighet med de nyligen vidtagna ändringarna i nyttjanderättslagen

torde nu böra föreläggas riksdagen. Att på sätt riksförbundet

landsbygdens folk i sitt yttrande ifrågasatt i detta sammanhang verkställa

en allmän översyn av bestämmelserna i 1934 års förordning, finner jag

mig emellertid icke nu kunna förorda. Härför erfordras en mera omfattande

utredning av hithörande frågor.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till dels förordning om ändring i förordningen den 22 juni

193A (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, dels

ock förordning örn ändrad lydelse av 9 § förordningen den 6 juni 1929 (nr

176) angående försäljning i vissu fall av kronoegendom m. m.

Jag torde härefter få lämna en redogörelse för de olika detaljbestämmelseraa

i de båda författningsförslagen.

Specialm oti vering.

Förslaget tilt ändring i 1934 års förordning.

7 §•

I enlighet med vad domänstyrelsen föreslagit har den i paragrafen angivna

regelmässiga minimitiden för kronoarrende sänkts från 15 till 10 år.

9 § 1 mom.

För att bringa bestämmelserna i paragrafens 1 mom. i överensstämmelse

med nyttjanderättslagens regler örn optionsrätt ha vidtagits vissa mindre

jämkningar. Jag har därvid icke ansett mig böra biträda domänstyrelsens

förslag att från optionsrätt undantaga huggaretorp och andra därmed jämförliga

arbetarboställen. I övrigt ha vidtagits ändringar av redaktionell

natur.

12 §.

Då legan enligt nyttjanderättslagens 2 kap. 6 g i dess nya lydelse ej må

utsättas annorledes än i penningar, ha från 1934 års förordning uteslutits

häremot stridande regler.

13 §.

Paragrafen har omarbetats jämlikt den förut angivna principen att byggnadsskyldigheten

beträffande jordbruksegendomarnas byggnader alltid skall

åvila kronan.

Beträffande 2 inom. har förutom redaktionella ändringar vidtagits den

jämkningen att, där ersättning skall utgå för av arrendator uppförd byggnad,

ersättningen i allmänhet skall utbetalas kontant och endast efter överenskommelse

med arrendatorn gäldas genom avkortning å arrendeavgiften.

I 3 morn., som motsvarar paragrafens nuvarande 4 morn., har vidtagits en

mindre jämkning med hänsyn till den tvingande regeln i 16 § arrendelagen i

dess nya lydelse.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

17 §.

I paragrafen har vidtagits viss jämkning i syfte att i enlighet med vad jag

förut framhållit begränsa omfattningen av arrendatorns underhållsskyldighet.

Vidare har i paragrafen intagits erinran om den nya tvingande bestämmelsen

i 2 kap. 14 § sista stycket nyttjanderättslagen rörande skyldighet föijer

dägaren att verkställa nybyggnad eller ombyggnad av arbetarbostad som

ingår i arrende.

19 §.

I den nya lydelsen av 2 kap. 17 § nyttjanderättslagen föreskrives bland

annat, att arrendatorn skall vara berättigad att av jordägaren erhålla gottgörelse

för värdet av material, som av aiTendatorn använts för anläggande

av cementerad gödselstad, så snart arbetet blivit behörigen utfört. Kronoarrendator

torde enligt mitt förmenande lämpligen böra vara skyldig att

mottaga ersättning för sådant material liksom ersättning för rör, som använts

vid täckdikning, genom avkortning å ett eller flera års arrendeavgift.

Härav föranledes ändring i 19 § förordningen. Paragrafen har även ändrats

i anslutning till den ändringen i 2 kap. 17 § nyttjanderättslagen, att jordägarens

ersättningsskyldighet beträffande täckdikningsrör numera avser ej

allenast tegelrör utan även andra rör av lika varaktig beskaffenhet.

20 §.

Bestämmelserna i paragrafen torde med hänsyn till den nya lydelsen av 2

kap. 17 § nyttjanderättslagen och gällande lag om enskilda vägar numera

sakna betydelse, varför paragrafen föreslagits skola upphöra alt gälla.

25 § 1 mom.

Jämlikt 2 kap. 8 § nyttjanderättslagen i dess ursprungliga lydelse var arrendator,

därest arrendetiden uppgick till 15 år, berättigad att sätta annan i

sitt ställe. Sådan substitutionsrätt tillkommer emellertid jämlikt 25 § 1 mom.

1934 års förordning icke kronoarrendator. Substitutionsrätten för arrendator

jämlikt nyttjanderättslagen har nu utsträckts att avse alla fall, då arrendetiden

uppgår till 10 år. På grund härav påkallas jämkning i ifrågavarande

paragraf i 1934 års förordning och har i samband därmed i förordningen

uttryckligen angivits, att arrendatorn endast med domänstyrelsens medgivande

må sätta annan i sitt ställe.

31 §.

Då minimiarrendetiden vid sociala arrenden numera sänkts till 5 år, har

paragrafen ändrats därhän, att domänstyrelsen endast vid kortare upplåtelser

än 5 år är obunden av bestämmelserna i 1934 års förordning och icke tvingande

regler i arrendelagen.

33 §.

I paragrafen har vidtagits en redaktionell ändring.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

21

34 §.

Upplåtelsetiden vid utarrendering av skogsjordbruk har i överensstämmelse

med de sociala arrendebestämmelserna som regel angivits till lägst 5 år.

Det undantag från den legala upplåtelsetiden, som nu gäller för skogsjordbruk

under viss angiven minimiareal, har i överensstämmelse med de nya

sociala arrendebestämmelsema ändrats till att avse sådana mindre brukningsdelar

(huggaretorp eller därmed jämförliga arbetarboställen), där arrendatorn

icke av jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning.

37 §.

Den föreslagna ändringen sammanhänger med att legan jämlikt nyttjanderättslagen

numera ej må utsättas annorledes än i penningar.

38 §.

I paragrafen ha vidtagits vissa jämkningar huvudsakligen av redaktionell

natur i anslutning till den föreslagna nya lydelsen av 13 § 1934 års förordning.

Därvid ha nu gällande regler för det fall att å skogsjordbruk finnas

byggnader som tillhöra arrendatorn uteslutits.

40 §.

Till paragrafen har fogats ett nytt stadgande av innebörd, att arrendator

skall vara skyldig att anmäla sådan skada å kronans byggnad, vars avhjälpande

icke åligger honom. Härigenom har emellertid icke åsyftats någon saklig

ändring i vad som redan nu torde gälla. Tillägget har uteslutande förtydligande

syfte.

45 §.

Den föreslagna jämkningen sammanhänger med ändringen i 31 §.

46 §.

I paragrafen enligt dess nuvarande lydelse är intagen en hänvisning till

2 kap. 57 § fjärde stycket nyttjanderättslagen. Motsvarande bestämmelse i

nämnda kapitel i dess nya lydelse återfinnes i 70 § femte stycket. Förevarande

paragraf har ändrats i enlighet härmed.

47 §.

I anslutning till vad domänstyrelsen föreslagit har paragrafen ändrats

därhän att tillämpningsföreskrifter till 1934 års förordning, efter Kungl.

Maj:ts beslut, skola kunna utfärdas av domänstyrelsen.

övergångsbestämmelser.

Den nya lydelsen av nyttjanderättslagen har med vissa undantag trätt i

kraft den 1 januari 1944. Ikraftträdandet av ändringarna i 1934 års förordning

har föreslagits skola äga rum omedelbart vid utfärdandet. De nya bestämmelserna

torde emellertid icke böra verka rubbning i de bestämmelser,

vilka vid förordningens ikraftträdande äga tillämplighet beträffande dessförinnan

tillkomna arrendeförhållanden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunni. Maj.ts proposition nr 61.

Förslaget till ändrad lydelse av 9 § 1929 års förordning.

Som jag förut angivit bör ifrågavarande hembudsskyldighet i princip avse

samtliga jordbruksegendomar. Paragrafen har därjämte redaktionellt jämkats

för att bringa bestämmelserna i närmare överensstämmelse nied den nya

lydelsen av arrendelagen.

Även den ändrade lydelsen av 1929 års förordning har jag ansett böra

träda i kraft vid utfärdandet.

Föredragande departementschefen hemställer därefter

dels att förenämnda förslag till förordning örn ändring

i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder

för förvaltningen av viss kronoegendom måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande;

dels ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen godkänna

den ändring i gällande grunder för försäljning i vissa fall

av kronoegendom m. m., som framgår av det som bilaga till

detta protokoll fogade förslag till ändrad lydelse av 9 § förordningen

den 6 juni 1929 (nr 176).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulf Berglöf.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majlis proposition nr 61.

23

Bilaga.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176)

angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen den 6 juni 1929 angående försäljning

i vissa fall av kronoegendom m. m. skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nu skall till jordbruk utarrenderad egendom försäljas eller upplåtas under

åborätt; har egendomen innehafts av arrendatorn själv eller ock av arrendatorn

och medlemmar av hans eller hans hustrus släkt före honom under en

tid av minst tio år i följd, skall egendomen eller, örn den skall styckas, den

lott, som utgör huvudgården, hembjudas arrendatorn, utan så är att på grund

av särskilt förhållande hembud anses icke böra ske eller, då fråga är om

upplåtelse linder åborätt, arrendatorn ej är behörig att antagas till åbo. Har

arrendatorn påtagligen eftersatt sina förpliktelser enligt arrendeavtalet, må

domänstyrelsen besluta, att hembud icke skall äga rum.

Vad i---i följd.

Hembud, som---— nödiga kostnad.

Hembud, som —--å saluvärdet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1944:66 Memorial angående ersättning åt av utskottet anlitade biträden. För behandling av vissa till utskottet hänvisade propositioner jämte i dessa ämnen väckta motion s. 1 i texten
  2. Rskr. 1944:53 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni 1934 a1 i texten
  3. JoU 1944:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni 1934 s. 1 i texten