Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för H. B. E. Eriksson m. fl. från betalningsskyldighet

1945-02-23 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:117, Angående befrielse för H. B. E. Eriksson m. fl. från betalningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

1

Nr 117.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för H. B. E. Eriksson m. fl. från betalningsskyldighet;

given Stockholms slott den 23 februari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 februari 1945.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,

Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

härefter chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, vissa frågor om

befrielse från betalningsskyldighet samt anför härutinnan följande.

l:o.

Såsom framgår av propositionen 1928: 51 (s. 1 och 2) avgav militärbefälhavaren

på Gotland efter uppdrag av Kungl. Maj:t förslag rörande använBihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 117. lfi5 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

dande å Gotland av ett system med jordavlönat underbefäl. Såsom bakgrund

till uppdraget låg ett uttalande av första särskilda utskottet vid 1925

års riksdag, vari utskottet framhöll, att vissa motionsledes framlagda förslag

rörande ett dylikt avlöningssystem för förstärkning av tillgången å underbefäl

syntes värt att närmare undersökas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:t anslöt sig i propositionen till militärbefälhavarens förslag,

som innebar upprättande av en reservstat för furirer vid Gotlands trupper,

varvid anställning skulle ske medelst egnahemskontrakt eller penningkontrakt.

Mot förslaget hade riksdagen, såsom framgår av skrivelsen 1928:91 icke

något att erinra.

'' I anslutning härtill utfärdade Kungl. Maj:t den 18 juli 1928 förordning

(SFS nr 323) angående reservstat för furirer vid Gotlands trupper. Förordningens

§ 10 har ändrats genom kungörelse den 31 maj 1929 (nr 113).

Av förordningen inhämtas, såvitt nu är i fråga, i huvudsak följande.

o Ansökning örn anställning på reservstaten ställes till militärbefälhavaren

på Gotland samt åtföljes av uppgift örn sökanden önskar anställning med

egnahems- eller med penningkontrakt. Den som önskar anställning med egnahemskontrakt

skall enligt § 11 jämväl lämna uppgift, i den mån så ske kan,

angående den fastighet, han avser att förvärva ävensom huruvida och till

vilket belopp egnahemslån önskas. Är fråga örn övertagande av jordbruksfastighet

bör intyg tillika företes rörande personliga förutsättningar för

skötsel av dylik fastighet.

Ar fråga örn anställning med egnahemskontrakt och sökanden åstundar

egnahemslån genom förmedling av Gotlands hushållningssällskap (§4 mom. 1),

skall militärbefälhavaren vid prövning av inkomna ansökningar samråda med

hushållningssällskapets egnahemsnämnd (§ 12 mom. 1). Anställning med

egnahemskontrakt får icke medgivas med mindre militärbefälhavaren förvissat

sig örn att lämplig fastighet kan erhållas för sökanden samt att denne har

förutsättningar för att kunna fullgöra de förpliktelser mot säljare och långivare,

han ikläder sig (§ 12 mom. 2).

Furir på reservstat, som anställes med egnahemskontrakt, erhåller en

egnahemspremie av 6 000 kronor, avsedd att utgöra bidrag till förvärvande

av bebyggd eller obebyggd jordbruks- eller bostadsfastighet (§ 4 mom. 1).

I den mån .egnahemspremien därtill förslår utbetalas jämlikt § 14 mom. 1

efter militärbefälhavarens beprövande och genom hans försorg i nedanstående

ordning:

a) till säljafren av fastigheten skillnaden mellan köpeskillingen för fastigheten

och den del av densamma, som täckes av egnahemslån eller annan

välordnad, i fastigheten intecknad gäld, vilken dock icke må överstiga för

jordbruksfastighet 5/e och för bostadsfastighet s/4 av fastighetens värde;

b) till beställningshavaren erforderligt belopp för bestridande av kostnader

för bosättningen, däri inbegripet anskaffning av yttre lösöre; samt

c) till långivaren å bestämda förfallodagar de första två årens räntor å

utlämnat egnahemslån eller annan enligt a) i fastigheten intecknad gäld.

Enligt § 14 mom. 2 gäller följande.

För summan av de till säljaren och långivaren utgående beloppen av

egnahemspremien skall beställningshavaren lämna revers med inteckningsrätt

i fastigheten närmast efter intecknad gäld, som omnämnes härovan

under a).

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

För belopp, som omförmäles under b), skall beställningshavaren lämna

personlig revers utan borgen.

Båda reverserna löpa räntefritt och anses var för sig guldna med */15 av

beloppet för varje fullt år, beställningshavaren varit anställd på reservstat.

Den del av egnahemspremien, som icke utbetalats enligt § 14 mom. 1,

utgives jämte ränta, som Kungl. Maj:t för varje år fastställer, till beställningshavaren

vid utgången av anställningstiden på reservstat. — Militärbefälhavaren

kan likväl, därest så prövas skäligt, redan under löpande anställningstid

mot sådan revers, som avses i § 14 mom. 2, andra stycket, utanordna

ifrågavarande medel eller del därav för jordförbättring, för komplettering

av jordbruksinventarier, för amortering av å fastigheten vilande

gäld eller för andra liknande ändamål (§ 14 mom. 4).

Beställningshavaren skall under tiden för anställningen på reservstat

vara bosatt på Gotland och må icke utan militärbefälhavarens medgivande

lämna ön (§ 1, femte stycket).

I vissa fall, som angivas i § 18 mom. 3, skall militärbefälhavaren, utan

att ansökning om avsked från anställningen på reservstaten föreligger, från

reservstaten avföra beställningshavare. Detta gäller bl. a. den, som på

grund av upprepat dåligt uppförande visat sig olämplig att vidare innehava

anställning på reservstat och den, som icke behörigen fullgör honom på

grund av anställningen på reservstat åliggande förpliktelser.

I en den 23 november 1942 dagtecknad skrift har landstormsfänriken

Hélge Birger Emanuél Eriksson meddelat, att Stockholms rådhusrätt genom

lagakraftvunnen dom den 30 september 1942 ålagt honom att, på grund av

skuldebrev — två av den 26 oktober 1941 och ett av den 2 mars 1942 å

tillhopa 5 824 kronor — utgivna i samband med erhållen egnahemspremie,

till kronan inbetala återstående skuld 4 984 kronor 10 öre jämte ränta och

rättegångskostnader, samt anhållit att bliva befriad från den ådömda betalningsskyldigheten

och i samband härmed framhållit i huvudsak följande.

Det av domstolen utdömda beloppet hade Eriksson utfått såsom egnahemspremie

för inköp av en gård som reservstatsfurir vid Gotlands trupper

under 15 år från den 1 november 1931. Beloppet skulle avräknas med 400

kronor för varje år Eriksson stod i tjänst och anses helt betalt efter 15 år.

Eriksson måste emellertid på grund av flera orsaker lämna jordbruket redan

efter ett år. Han ville dock fullgöra sina skyldigheter till kronan genom

tjänst enligt författningarna men vägrades detta av dåvarande militärbefälhavaren.

Ålit som allt hade endast 22 reservstatsfurirer anställts under

åren 1928—1935 mot beräknade 80. Av dessa hade ett par måst lämna sina

gårdar av olika orsaker, och av de återstående voro endast ett par anställda

på jordbrukskontrakt. De övriga voro dels penningavlönade och dels anställda

mot bostadsegnahem. Hela institutionen med reservstatsfurirer på

Gotland hade också som fullständigt misslyckad måst nedläggas år 1935.

Efter detta år hade nämligen ingen furir anställts på reservstat på Gotland.

Då Eriksson numera sedan flera år tjänstgjorde i Stockholm vid L 1 som

landstormsfänrik, där lian gjorde försvaret minst lika stor tjänst som på

Gotland, anliölle Eriksson att få ärendet avskrivet och slippa från all betalning

till kronan detta så mycket mera som ärendet vore över 10 år

gammalt och Eriksson saknade utmätningsbara tillgångar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

Militärbefälhavaren i sjunde militärområdet har med framhållande att

Eriksson i allt väsentligt själv syntes vara orsak till händelseutvecklingen

avstyrkt ansökningen.

Inom advoJcatfiskalskontoret vid försvarets civilförvaltning har verkställts

utredning angående den sannolika dispositionen av de medel, tillhopa 6 000

kronor, som Eriksson uppburit såsom egnahemspremie. Beloppet syntes

ha disponerats enligt följande: insatt i fastigheten 2 800 kronor, bosättning

och inventarieanskaffning 2 500 kronor, insatt å bank för räntor m. m. 600

kronor, räntor på grund av fördröjd betalning och lagfartskostnader 100

kronor. I samband härmed har framhållits följande.

Särskilda svårigheter syntes lia uppkommit för Eriksson dels genom att

fastighetens värde betydligt understigit det pris, för vilket fastigheten för

Erikssons räkning genom militärmyndigheterna förvärvats, dels ock, oavsett

detta förhållande, genom att fastighetens byggnader befunno sig i mindre

gott skick och därför krävde större utgifter för reparation och underhåll än

Eriksson skäligen haft anledning att räkna med. Härtill komme att markens

lämplighet för jordbruk kunde ifrågasättas samt att hävden varit synnerligen

dålig. — Yid den ålder och med den utbildning som vederbörande underbefäl

i allmänhet — och även Eriksson — hade vid anställningen såsom

reservstatsunderbefäl kunde den anställde näppeligen äga större erfarenhet

i jordbruk. Av militieombudsmannens yttrande (jfr det följande) framginge

ock att militärbefälet beträffande utredningen angående Erikssons lämplighet

för jordbruk åtnöjts med ett intyg avseende Erikssons gosseår och därför

föga upplysande. — Vidare vore att märka att jordbruksförhållandena —

och detta icke minst i fråga örn priserna på jordbruksfastigheter — på Gotland

avsevärt avveke från motsvarande förhållanden i övriga delar av landet.

— Den år 1932 alltmer förvärrade jordbrukskrisen hade naturligen ökat

svårigheterna för Eriksson att erhålla nödiga penningmedel, innan fastigheten

gav någon avkastning. — Framhållas finge det av Eriksson uppgivna

och av militärbefälet på Gotland ej bestridda förhållandet, att under åren

1928—1935 anställdes allenast 20 i stället för beräknade 80 furirer på reservstat

på Gotland och att all anställning av detta slag upphörde år 1935.

Sannolikt hade detta i ej ringa grad berott på svårigheten att vid anställning

av underbefäl på ifrågavarande villkor förena kravet på militär tjänstbarhet

med kravet på förmåga att sköta jordbruk och därmed jämförlig verksamhet.

Systemet syntes icke ha slagit val ut i praktiken.

Förevarande ärende företedde i huvudfrågorna stor likhet med en ansökning

av förre reservstatsfuriren vid Gotlands trupper Henning Johansson

(jfr nästa punkt). Från nämnda ärende finge antecknas, att enligt uppgift

Johansson och Eriksson skulle vara de enda fastlänningar (det borde dock

observeras att Eriksson vore född på Gotland), som blivit antagna som

reservstatsfurirer med jordbrukskontrakt. Eriksson syntes skäligen böra bliva

befriad från sin ersättningsskyldighet mot inbetalande av viss mindre del

av sin skuld. Härvid vore emellertid att märka att Erikssons ekonomi

näppeligen medgåve honom att inom något eller några år betala mer än

omkring Vao av kronans fordran, vilken sommaren 1945 kunde beräknas

uppgå till omkring 5 825 kronor. Under åberopande av vad sålunda anförts

föresloges befrielse för Eriksson mot inbetalande inom en tid av högst 2 år

från Kungl. Maj:ts beslut av förslagsvis 300 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

I ärendet har inhämtats, att kronan vid exekutiv auktion å fastigheten

år 1934 bevakat sin intecknade fordran men att kronans fordran ej fallit inom

lägsta budet samt att kronan på grund av värdet å fordran, som legat före

kronans, icke haft något att erhålla vid köpeskillingens fördelning. Vidare

inhämtas att fastigheten, som på sin tid av Eriksson förvärvades för 8 300

kronor, vid den exekutiva auktionen försåldes för 5 000 kronor.

Försvarets civilförvaltning har under åberopande av innehållet i advokatfiskalens

promemoria tillstyrkt befrielse för Eriksson mot inbetalande inom

tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes, av 300 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

I likhet med civilförvaltningen ansåge statskontoret omständigheterna i

ärendet sådana, att skäl förelåge för en partiell eftergift av kronans fordran.

Tvekan kunde emellertid råda, örn så stor del av ersättningsskyldigheten

borde eftergivas, som civilförvaltningen ifrågasatt. Med hänsyn till de uppgifter,

som förebragts beträffande sökandens ekonomi, ville statskontoret

dock icke motsätta sig bifall till vad civilförvaltningen förordat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande rörande Erikssons personliga

förhållanden och ekonomi:

Eriksson, som är född år 1906 och gift, är sedan omkring tio år anställd

såsom reseförsäljare vid bokförlaget Natur och Kultur mot åtnjutande av

allenast provision. Hans taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

uPP§ick år 1941 till 4 240 kronor, år 1942 till 3 130 kronor och år 1943 till

6 690 kronor. Hustrun, som vissa tider haft tillfällig inkomst av hushållsarbete

i olika hem, har för åren 1942 och 1943 taxerats till 500 kronor. För

närvarande saknar hon arbete. Erikssons skulder uppgå till 2 800 kronor,

varav 800 kronor till arbetsgivaren, vilken skuld avbetalas med 200 kronor

i kvartalet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas att Eriksson på sin tid till militieombudsmannen

anmält, att Eriksson ansåge, att vissa fel begåtts såväl vid

tillsättandet av hans furirsbeställning som vid Erikssons avskedande från

beställningen. Fastighetsköpet hade sålunda på grund av de militära myndigheternas

åtgöranden blivit onödigt dyrt, varjämte Eriksson genom sitt avskedande

betagits möjligheten att efter hand betala sin skuld till kronan.

Militieombudsmannen har i skrivelse till militärbefälhavare!! framhållit, att

behandlingen av nu avsedda ärende givit anledning till vissa erinringar.

Sålunda syntes Eriksson ej nöjaktigt ha styrkt sina personliga kvalifikationer

för skötande av en jordbruksfastighet. Eriksson torde själv närmast

ha avsett att erhålla ett bostadsegnahem eller möjlighet att idka trädgårdsskötsel.

Bestämmelsen örn samråd med egnahemsnämnd rörande köpet hade

icke blivit behörigen iakttagen. Genom att kontrakt slutits med anställningssökanden,

innan egnahemsnämnd — åtminstone under hand — prövat låneärendet,

hade nämnden kommit i ett tvångsläge. Ehuru sålunda vissa fel

begåtts av den militära myndigheten, hade dock orsaken till att Eriksson

icke kunnat gå i land med företaget i huvudsak kunnat tillskrivas Erikssons

egna åtgärder. På grund härav hade militieombudsmannen funnit sig kunna

låta vid vad i ärendet förekommit bero.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

Av utredningen synes framgå, att Eriksson saknat förutsättningar att driva

ett jordbruk av angiven art. Vederbörande militära myndighet synes ej tillräckligt

lia beaktat detta och ej heller vid fastighetsköpet med tillbörlig

noggrannhet iakttagit gällande föreskrifter. På grund härav har fastighetsköpet

ej kommit att genomföras under betryggande förprövning. Med hänsyn

till den köpeskilling som erlagts för fastigheten vid den exekutiva auktionen

år 1934 synes det uppenbart, att den av Eriksson på sin tid erlagda köpeskillingen

var avsevärt för hög. Oaktat Eriksson själv i viss mån torde kunna

lastas för händelseutvecklingen, anser jag mig på grund av omständigheterna

vid köpets genomförande böra föreslå, att Eriksson mot inbetalande av det

av myndigheterna föreslagna beloppet befrias från återstående betalningsskyldighet

till kronan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Helge Birger Emanuel Eriksson må, därest han inom

tid som av Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning

inbetalar ett belopp av 300 kronor, befrias från den

återstående betalningsskyldighet, vari han enligt vad förut angivits

häftar tiil kronan.

2:o.

Med hänvisning till vad under nästföregående punkt anförts beträffande

befrielse från betalningsskyldighet för H. B. E. Eriksson får jag härefter

anmäla en liknande ansökning från förre reservstatsfuriren vid Gotlands

trupper Henning Johansson.

Johansson, som vid samma tidpunkt som Eriksson anställdes såsom furir

på reservstat vid Gotlands^ trupper med egnahemskontrakt enligt förordningen

den 18 juli 1928, nr 323, har beträffande uppkomsten av sin skuld

till kronan framhållit i huvudsak följande. Anställningen skulle gälla 15

år från den 1 november 1931. I samband med anställningen inköpte

Johansson genom militärbefälets på Gotland förmedling fastigheten 75/i ooo

mantal Gällungs l21 i Västkinde socken å Gotland för en köpeskilling av

12 800 kronor. För ordnande av köpeskillingen m. m. erhöll Johansson av

statsmedel en egnaliemspremie å 6 000 kronor. Härjämte tilldelades Johansson

på våren 1933 till följd av den då rådande jordbrukskrisen ett stödlån å

1 500 kronor. På grund av de utbetalningar som i enlighet med nämnda

förordning verkställts till Johansson eller eljest ansåges ha kommit honom

till godo i samband med fastighetsköpet och brukandet av fastigheten, hade

Johansson utfärdat skuldförbindelser till kronan å tillhopa 7 490 kronor.

Av skulderna till kronan återstode numera ett belopp av 5 582 kronor 87 öre.

I anslutning till vad sålunda anförts har Johansson hemställt att bliva

befriad från angivna betalningsskyldighet till kronan på grund av fastighetsköpet

och vad i samband därmed förekommit och härvid såsom närmare

motivering anfört bland annat följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lii. 7

Hedan kort tid efter tillträdet av fastigheten insåg jag, att det skulle bliva

svårt för mig att få jordbruket å fastigheten att bära sig. Orsaken låg,

enligt vad jag numera tror mig förstå, framför allt däri, att inköpspriset för

fastigheten var för högt, samt den vid ifrågavarande tid alltmer förvärrade

jordbrukskrisen. Priset var ej lätt för mig att bedöma, då jag saknade närmare

kännedom örn de gotländska jordbruksförhållandena, vilka i avsevärd

grad avveko från motsvarande förhållanden i de delar av landet, som jag

hade erfarenhet av. Därtill kom, att jag vid förhandlingarna örn fastighetsköpet

fick den uppfattningen, att det samarbete, som enligt gällande bestämmelser

skulle äga rum mellan det militära befälet och jordbrukssakkunnig

myndighet på orten, skulle innebära en garanti att fastighetsköpet

icke skulle bliva oförmånligt för mig.

Kort tid efter fastighetsköpet förvärvade jag av folkskolläraren J. A. Lithberg

i Västkinde vissa inventarier till ett belopp av 2 000 kronor jämte ränta.

Till säkerhet för betalningens fullgörande beviljades inteckning i fastigheten.

Det visade sig emellertid snart, att jag icke erhöll sådan avkastning av fastigheten,

att jag kunde fullgöra mina betalningsförpliktelser mot Lithberg.

Senare i juli 1934 begärde och erhöll Lithberg fastställelse å den intecknade

fordran å 2 000 kronor att utgå ur fastigheten. På sommaren 1933 blevo

mina ekonomiska svårigheter så stora, att en försäljning av fastigheten eller

konkurs syntes oundviklig.

I november 1933 anhöll jag hos militärbefälhavaren, att min fastighet

måtte försäljas eller att jag eljest finge frånträda densamma, och framhöll

härvid, att jag eljest vore nödsakad begära mig i konkurs. På anmodan av

militärmyndigheterna anhöll jag därefter örn avsked från min befattning som

reservstatsfurir. Avsked beviljades mig den 1 februari 1934. Därefter avflyttade

jag från Gotland och erhöll efter genomgång av en kurs för f. d.

stamunderbefäl i civilanställningssyfte anställning såsom förrådsvaktmästare

vid ett militärt förråd i Boden. Om jag hade kvarstått som reservstatsfurir

och fullgjort mig i denna min egenskap åliggande tjänstgöringsskyldighet,

skulle jag efter femton år ha fullgjort min betalningsskyldighet till kronan

på grund av ovan nämnda reverser å tillhopa 7 490 kronor. Då jag anhöll

att få frånträda fastigheten och örn avsked, trodde jag, att jag genom att

få tillfälle på annat sätt fullgöra militärtjänst, låt vara som civilanställd,

skulle på motsvarande sätt befrias från min skuld till kronan. Detta var

tydligen ett misstag. Enligt min ringa mening var det likväl i minst lika

hög grad ett intresse för kronan som för mig att jag kunde kopplas av från

ett jordbruksarbete som inte bar sig.

Då jag anställdes såsom reservstatsfurir, uppgingo mina skulder till blott

omkring 200 kronor. Genom denna min anställning har jag emellertid blivit

ruinerad.

Den 31 augusti 1942 försattes jag i konkurs vid Göteborgs rådhusrätt.

Skulderna uppgingo till omkring 8 400 kronor, varav 5 582 kronor 87 öre till

kronan. Tillgångarna belöpte sig till 375 kronor. Jag kan inte se någon

möjlighet att i framtiden betala min skuld till kronan. Mina nuvarande inkomster

uppgå till omkring 4 000 kronor för år. Av denna min inkomst

har jag hustru och 3 barn i åldern 1, 13 och 15 år samt min åttiofemåriga

moder att försörja.

Inom advolcatfislcahkontoret vid försvarets civilförvaltning har verkställts utredning

i ärendet varav inhämtas följande:

Johansson hade utfärdat följande reverser, nämligen en av den 3 november

1931 å 5 440 kronor, en av den 5 november 1931 å 400 kronor, en av den

11 januari 1932 å 150 kronor och en av den 28 mars 1933 å 1 500 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

De tre förstnämnda reverserna å tillhopa 5 990 kronor avsåge egnahemspremier

och den sistnämnda reversen stödlånet jämlikt kungörelsen den 30

juni 1932, nr 366, om ackordslån och stödlån till jordbrukare. Samtliga

reverser voreräntefria. Med vederbörliga avdrag under beaktande av Johanssons

anställningstid m. m. syntes kronans fordran på grund av samtliga reverser utgöra

5 504 kronor 21 öre. Johanssons konkurs hade avskrivits jämlikt 186 §

konkurslagen (ej tillgångar till bestridande av konkurskostnaderna). Enligt

konkursbouppteckningen hade Johanssons skulder upptagits till 8 424 kronor

19 öre, varav 5 582 kronor 67 öre till kronan på grund av reverser. Bouppteckningen

hade beedigats. Den av Johansson år 1931 för 12 800 kronor

inköpta Gotlandsfastigheten hade i december 1934 sålts exekutivt för 10 725

kronor. Detta talade i viss mån för att Johanssons uppgift att han på sin

tid erlagt för högt pris för fastigheten vore riktigt. Det finge även framhållas,

att Johansson i den situation, som uppstått, då han insåg, att jordbruket

å fastigheten icke bar sig, näppeligen hade något annat val än att

söka komma från fastigheten. I detta läge fanns jämlikt anställningsbestämmelserna

ingen möjlighet för Johansson att, på sätt i 14 § uti förordningen

den 18 juli 1928, nr 323, angivits, genom militärtjänstgöring eller eljest

genom arbete avbetala sin skuld till kronan.

Johansson syntes skäligen böra bliva befriad från sin ifrågavarande ersättningsskyldighet

till kronan. Johanssons ekonomi medgåve honom näppeligen

att inom något eller några år betala mer än V20 av kronans fordran, 5 504

kronor 21 öre. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställdes örn

befrielse för Johansson mot inbetalande inom en tid av högst två år från

Kungl. Maj:ts beslut av förslagsvis 300 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas att kronan vid förenämnda exekutiva

auktion å fastigheten bevakat sin intecknade fordran men att kronans fordran

ej fallit inom lägsta budet samt att kronan på grund av värdet å fordran

som legat före kronans, icke haft något att erhålla vid köpeskillingens fördelning.

Försvarets civilförvaltning har under åberopande av innehållet i advokatfiskal^1

promemoria tillstyrkt att Johansson, därest han inom tid som av

Kungl. Majit bestämdes, till civilförvaltningen inbetalade 300 kronor befriades

från återstoden av den honom åliggande ersättningsskyldigheten.

Statskontoret har förklarat, att ämbetsverket med hänsyn till omständigheterna

icke ville motsätta sig bifall till ansökningen.

Även i detta ärende synes framgå, att den militära myndighetens förprövning

av fastighetsköpet i viss mån ej varit tillräckligt betryggande och att

köpeskillingen varit för hög. Av utredningen framgår vidare, att Johansson

före fastighetsköpet var nästan skuldfri men att han sedermera försatts i

konkurs och numera är avsevärt skuldsatt. Till denna ogynnsamma utveckling

torde fastighetsköpet i hög grad ha bidragit.

Med hänsyn till att Johansson delvis icke synes ha någon skuld till det

inträffade och då det med beaktande av Johanssons svaga ekonomi och

honom åvilande betydande försörjningsplikt torde få anses föga sannolikt,

att han under de närmaste åren skall kunna gälda sin skuld till kronan,

finner jag mig böra föreslå, att han helt befrias från betalningsskyldigheten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 117. 9

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Henning Johansson befrias från den betalningsskyldighet

vari han enligt vad förut angivits häftar till kronan.

3:o.

Enligt avtal den 13 oktober 1940 med Tärendö revir åtog sig hemmansägaren

Alfred Poromaa i Saittarova att framköra 2 000 kubikmeter brännved

från reviret till militärförläggningarna i Övertorneå och söder därom. Körningen

skulle betalas med 60 öre per kubikmeter och mil och likvid erläggas

i mån av arbetets fortgång, Bensin skulle utlämnas genom militärmyndigheterna

men betalas av Poromaa. — Anbud hade infordrats å körningarna.

Poromaas anbud var å 55 öre per kubikmeter och mil, medan

ett par andra åkare begärde 85 öre. Då Poromaas anbud antogs, ökade

arbetsgivaren självmant priset till 60 öre, emedan Poromaas anbud ansågs

väl lågt. Han kunde vid ifrågavarande tid till följd av den stora bristen

på transportmedel med tämligen stor säkerhet räkna med att erhålla returfrakter

vid återresorna från Övertorneå. Poromaa började köra under hösten

1940 och erhöll likvid i avräkning allteftersom körningen fortskred.

I en den 18 februari 1941 dagtecknad skrift anmälde Poromaa med bifogande

av uppställning över inkomster och utgifter, att han å körningarna i

själva verket haft en ekonomisk förlust på inemot 5 000 kronor. För den

under körningarna uttagna bensinen häftade han, sedan hans övriga utgifter

avräknats, i skuld till kronan enligt avtalet med 4 848 kronor 39 öre. Anledningen

härtill vore den, att hans anbud varit alltför lågt, emedan han på

grund av oförmåga ej kunnat rätt beräkna transportkostnaderna. Under

åberopande av personliga och ekonomiska omständigheter anhöll Poromaa

att bliva befriad från (skyldighet att till kronan utgiva betalning för bensinen.

Jägmästaren i Tärendö revir framhöll beträffande körningarna, att det av

Poromaa beräknade körningspriset vore omkring 15 kronor per kubikmeter

för körsträckan (13 mil). Ett körningspris av omkring 8 kronor 35 öre kunde

i själva verket anses skäligt. Poromaas körkostnader hade emellertid stegrats

bland annat därigenom att han utfört större delen av körningarna utan släpvagn,

varigenom den sammanlagda väglängden ökats med åtföljande större

bensinåtgång. Poromaa syntes böra tillerkännas gottgörelse för stegring av

bensinpriset med 351 kronor. Avskrivning av hela bensinkostnaden avstyrkes

däremot på det bestämdaste, enär detta kunde medföra betänkliga prejudicerande

följder. Däremot funnes intet att erinra, örn Poromaa på grund av svag

ekonomi och ömmande omständigheter befriades från betalningsskyldighet.

Yid behandlingen av ansökningen i försvarsdepartementet befanns, att

Poromaa vid avgivandet av sitt anbud räknat med ett bensinpris av 64 öre

per liter men att bensinen sedermera debiterats till i genomsnitt 73 öre per

liter. Med hänsyn härtill medgav Kungl. Majit genom beslut den 23 januari

1942, att ersättning för bensinen skulle uttagas av Poromaa efter ett pris

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Marits proposition nr 117.

av 64 öre, innebärande en nedsättning av den kronan tillkommande ersättningen

med 351 kronor.

Sedermera företogos indrivningsåtgärder mot Poromaa för utfående av

det återstående beloppet (4 848:39 —351: —=) 4 497 kronor 39 öre. Sedan

viss lösegendom, bland annat en lastbil, utmätts, återtogs emellertid på given

anledning begäran om verkställighet.

I en den 2 oktober 1944 dagtecknad skrift har nu Poromaa, som å sin

skuld inbetalat 72 kronor 9 öre, anhållit att bliva befriad från återstående

betalningsskyldighet till kronan eller att åtminstone erhålla fem års anstånd

med betalningen. Poromaa har i anslutning härtill anfört i huvudsak följande.

Vid avtalets upprättande var jag fullständigt okunnig örn bensinpriset

och trots flera gånger gjord förfrågan kunde jag ej få säker uppgift örn priset,

men allmänna uppfattningen var att bensinen icke skulle överstiga 50 öre

per liter, varför det för mig var en mycket stor besvikelse att priset blev

högre. Då ett större parti av veden befanns vara upplagt 7 till 8 kilometer

från landsvägen inne i skogen bortom svårframkomliga berg och höjder var

det därigenom mycket oberäknat arbete att få veden fram till huvudtransportleden,

varför bensinåtgången var onormalt stor.

Den ersättning som jag erhållit från nämnda arbete utgick helt till

avlöning åt chaufförer och lastare, reparation av bilen och ^''anskaffande av

reservdelar, så att den av mina chaufförer uttagna bensinen blev obetald.

Därtill fick jag själv under tre månaders tid, utan något arvode, utföra arbete

både dag och natt. Skulle jag dessutom tvingas att utlägga tidigare angivna

belopp, skulle det för mig betyda ruin, då jag har en familj bestående av

9 minderåriga barn som helt äro beroende av mig. Örn ifrågavarande krav

blir lagligen indrivet måste jag anmäla mig i konkurs för att skydda andra

fordringsägare, och beloppet skulle ändå till största delen bli oguldet. Det

enda som kunde vinnas vore att få mig bortkörd från hemmet som jag och

min hustru med idoga händer upparbetat, och detta blott för att jag åtog

mig ifrågavarande brännvedstransport, för ett pris som var mer än underhaltigt.

Poromaa har i anslutning härtill framhållit att han, som varit gift två

gånger, i sina äktenskap uppfostrat 18 barn ratan minsta bidrag från fattigvården

eller annan hjälpinstitution. Vid ansökningen har fogats en skrivelse

från Tärendö kommun, vari framhålles följande.

Poromaa hade genom statens byggnadslånebyrå beviljats s. k. barnrikelån

i och för bostadsanskaffning. Lånesumman vore 10 800 kronor, vilken summa

förskotterats av kommunen mot inteckningsrevers i fastigheten. I och för

fullföljande av byggnadsämnen hade Poromaa nödgats ytterligare skuldsätta

sig med 3 600 kronor. Därest Poromaa frånhändes lös eller fast egendom,

komme han och hans familj på fullständigt obestånd. En familj, som ständigt

strävat efter att själv klara livsuppehället, bleve hänvisad att ligga

Tärendö kommun och fattigvård till last. Då kommunen därtill vore fattig

och synnerligen skattetyngd, påfördes densamma oförskyllt ytterligare bekymmer.

Tärendö kommun kunde ej på något sätt finna detta rättmätigt

utan förordade att skulden avskreves.

Arméförvaltningens intendenturavdelning har framhållit i huvudsak följande.

Återtagandet av begäran örn verkställighet av utmätningen föranleddes

av dels en skrift från Poromaa, vari bland annat framhölls, att, örn utmät
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 117.

ningen fullföljdes, Poromaa oell hans familj komme att falla fattigvården till

last, dels från vederbörande utmätningsman inkommet yttrande, vari meddelades,

att Poromaas hemman vore åsatt ett taxeringsvärde av 14 100 kronor

och intecknat till 16 000 kronor, varav 3 200 kronor såsom säkerhet för

hypotekslån å 2 860 kronor samt 10 800 kronor till säkerhet för barnrikelån.

Statens byggnadslånebyrå hade meddelat, art det egna hem, för vilket Poromaa

beviljats s. k. barnrikelån ännu icke godkänts av byrån, varför Poromaa

torde häfta i skuld till kommunen och kommunen i sin tur till statskontoret

för förskott, som lämnats till kostnaderna för företaget, att det icke kunde förnekas

att, örn Poromaas förvärvsmöjligheter över hövan inskränktes eller örn

Poromaa försattes i konkurs, det kunde bliva svårt att genomföra bostadsförsörjningsprogrammet

för Poromaa och hans familj, samt att byrån därför gärna

skulle se att vidare utmätningsåtgärder underlätes. Med anledning härav inhämtades

från vederbörande landsfiskal uppgifter om Poromaas ekonomi,

varav framgick, att risk för framtida utmätningsåtgärder för ytterligare skulder

å cirka 4 000 kronor måste anses föreligga, att det vore omöjligt att förutsäga

Poromaas framtida utsikter till förbättrad ekonomi, samt att det icke funnes

skäl betvivla Poromaas uppsåt att redligen göra skäl för sig.

Härefter riktades i skrivelse den 3 mars 1944 till kommunalnämnden i Tärendö

förfrågan huruvida fattigvårdsstyrelsen i orten med hänsyn till fattigvårdslagens

37 § möjligen kunde lämna sin medverkan till åtgärd för undvikande

av förnyat utmätningsförfarande. Enär, trots påminnelser i ärendet,

intet svar inkom, uppdrogs åt advokatfiskalen att ånyo företaga indrivningsåtgärder

hos Poromaa. Den 20 oktober 1944 togs Poromaas lastbil i mät.

Med hänsyn till bland annat Poromaas förevarande ansökning hade exekutiv

försäljning av bilen tills vidare uppskjutits.

Från statens byggnadslånebyrå hade inhämtats, att byrån den 30 oktober

1944 beviljat Poromaa lån med 15 000 kronor mot säkerhet av inteckningar

liggande mellan 4 000 kronor och 19 000 kronor.

Med hänsyn till att Poromaa icke syntes äga likvida medel till betalandet

av ifrågavarande fordran samt att fullföljd av utmätningsförfarandet sannolikt

skulle medföra, att Poromaa och hans familj komme på obestånd, syntes det

av sociala skäl önskligt, att Poromaa befriades från ersättningsskyldigheten,

vilken numera, sedan Poromaa inbetalat ett belopp av 72 kronor 9 öre, utgjorde

4 425 kronor 30 öre.

Statskontoret har anfört följande.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 23 januari 1942 fastställt Poromaas

betalningsskyldighet gentemot kronan, hade icke några andra omständigheter

tillkommit, som kunde anföras som motiv för en nedsättning av

betalningsskyldigheten, än att en fullständigare utredning förelåge rörande

Poromaas svaga ekonomiska förhållanden. Denna utredning syntes giva vid

handen att, örn det av kronan gentemot sökanden inledda utmätningsförfarandet

fullföljdes, denne skulle komma på obestånd och sakna möjlighet

att i fortsättningen sörja för sin mycket stora familj. Med hänsyn till dessa

ömmande omständigheter ville statskontoret icke motsätta sig, att framställningen

delvis bifölles. I sådant hänseende finge ämbetsverket förorda, att

Poromaa, därest han inom viss av Kungl. Majit bestämd tid inbetalade ett

belopp av 500 kronor, befriades från återstående betalningsskyldighet.

Utöver vad förut angivits inhämtas av handlingarna att Poromaa är omkring

55 år, att han på sitt hemman föder 5 kor och 1 häst samt att han

har sin huvudsakliga inkomst av körslor med lastbilen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 117.

Med hänsyn till den omfattande försörjningsplikt, som åvilar Poromaa, och

önskvärdheten av att han och de av honom för sin försörjning beroende

icke på grund av exekutiva åtgärder från kronans sida bringas att ligga det

allmänna till last, finner jag mig böra föreslå, att Poromaa helt befrias från

sin återstående betalningsskyldighet till kronan.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att Alfred Poromaa befrias från den återstående betalningsskyldighet

vari han enligt vad förut angivits häftar till kronan.

4:o.

Vid granskning av hjälpvedettbåtens nr 261 redovisning framkom, att

kronan genom vissa av framlidne löjtnanten i flottans reserv Carl Christer

Herman Albert Phalén begångna oegentligheter åsamkats förluster å tillhopa

13 203 kronor 4 öre. Dödsboet efter Phalén har till försvarets civilförvaltning

avgivit en den 28 oktober 1944 dagtecknad skuldförbindelse å nämnda

belopp jämte 5 % årlig ränta. Sedan boet avträtts till boutredningsman och

bouppteckning upprättats, har Phaléns efterlämnade maka, Margareta Phalén,

i egenskap av dödsbodelägare, i en den 28 oktober 1944 dagtecknad skrift

hos civilförvaltningen hemställt, att förvaltningen måtte vidtaga åtgärder för

efterskänkande av boets skuld till kronan. Till stöd härför har änkefru

Phalén anfört, att hon med en månatlig inkomst av 241 kronor 40 öre hade

att försörja två minderåriga barn, födda år 1942 och 1943, samt att boets

tillgångar utgjorde 3 518 kronor 53 öre samt skulderna, kronans fordran

inberäknad, 21 329 kronor 60 öre.

Försvarets civilförvaltning har hos Kungl. Majit gjort framställning om

avstående från kronans fordringsrätt gentemot dödsboet och i samband härmed

framhållit i huvudsak följande.

Av bouppteckningen framginge, att fordringarna hos boet till ett belopp

av 3 970 kronor 60 öre (begravningskostnader och beräknade oguldna skatter)

vore förmånsberättigade. Möjlighet att av boets tillgångar till någon del

erhålla täckning för kronans ifrågavarande fordran förefunnes allenast under

förutsättning, att eljest förmånsberättigad fordran för oguldna skatter

(3 000 kronor) eftergåves. En framställning i sistberörda hänseende vore för

närvarande enligt vad civilförvaltningen inhämtat, efter avslag hos vederbörande

prövningsnämnd, föremål för kammarrättens prövning. Med hänsyn

härtill torde förutsättningar för närvarande icke föreligga att avskriva fordringen

med tillämpning av förordningen den 11 december 1830 (SES nr 83)

angående behandlingen av extraordinarie avskrivningsfrågor och anmärkningsmål.

Det syntes emellertid klarlagt, att — även därest befrielse från skattskyldighet

medgåves — dödsboets försättande i konkurs komme att medföra

allenast en synnerligen obetydlig återbäring till kronan. Då med hänsyn

härtill ävensom till dödsbodelägarnas ekonomiska ställning och övriga omständigheter

icke torde böra ifrågakomma att utkräva någon återbetalning

av dödsboet, finge civilförvaltningen hemställa, att ifrågavarande fordran å

13 203 kronor 4 öre jämte ränta måtte avskrivas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

Statskontoret har anfört följande.

Ämbetsverket hade den 22 juni 1944 med stöd av förordningen den 23

september 1927 (nr 365) angående befäl i flottans reserv till Phaléns anhöriga

ntanordnat ett belopp av 2 810 kronor, motsvarande kapitaliserade värdet av

den pension, som skolat tillkomma Phalén i dennes egenskap av officer i

reserven. Med hänsyn härtill och sättet för nu ifrågavarande fordrans tillkomst

hyste statskontoret en viss tvekan örn eftergift av densamma borde

ifrågakomma. Då emellertid, som civilförvaltningen framhållit, i gynnsammaste

fall möjlighet endast torde föreligga för utbekommande av en obetydlig

del av beloppet, ville statskontoret i betraktande av vad som i ärendet

förekommit rörande dödsbodelägarnas ekonomiska ställning icke motsätta

sig, att Kungl. Majit av riksdagen utverkade medgivande till ett efterskänkande

av hela dödsboets skuld.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att skäl ej syntes föreligga till antagande

att de medel, Phalén frånhänt kronan, kommit hans familj till godo

samt att änkan och barnen vid Phaléns död icke innehade privat förmögenhet.

Med hänsyn till dödsboets svaga ekonomiska ställning finner jag mig böra Departementsföreslå,

att kronan avstår från sin fordran mot boet. Jag får därför hem- chefen.

ställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att dödsboet efter löjtnanten i flottans reserv Carl Christer

Herman Albert Phalén befrias från förut angivna betalningsskyldighet

till kronan.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna Ilo—4:o hemställt förordnar

Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gösta af Sandeberg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:426 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. B. E. Eriksson m. fl. från b e talningsskyldigh e t. s. 1 i texten
  2. SU 1945:181 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående befrielse för H. B. E. Eriksson m. fl. från betalningsskyldighet. s. 1 i texten