Sök i Ratio Lex

Angående införlivande i statsbanenätet av Stockholm— Västerås —Bergslagens järnvägar

1945-03-02 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:130, Angående införlivande i statsbanenätet av Stockholm— Västerås —Bergslagens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående införlivande

i statsbanenätet av Stockholm— Västerås

—Bergslagens järnvägar; given Stockholms slott den

2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet övei'' kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö.

Frågan om ett statsförvärv av Stockholm—Västerås — Bergslagens

järnvägar hade länge varit aktuell, då statsmakterna år 1944 beslöto

att förvärva aktiemajoriteten i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya

järnvägsaktiebolag, i fortsättningen benämnt S. W. B.

Redan hösten 1939 igångsatte järnvägsstyrelsen vissa tekniska och ekonomiska

utredningar rörande S. W. B. '' Förhandlingar om statsinlösen upptogos

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 130.

464 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

därefter under hösten 1940 men ledde ej till resultat. Nya förhandlingar upptogos

i slutet av år 1941, och genom en den 14 januari 1942 dagtecknad promemoria

underrättades min företrädare i ämbetet av järnvägsstyrelsen om att

en preliminär överenskommelse mellan parterna förelåge. Efter överläggning

i statsrådsberedning meddelade emellertid departementschefen järnvägsstyrelsen,

att han ansåge den föreslagna uppgörelsen oförmånlig för staten, varför

han icke ville tillstyrka en proposition på basis av det preliminära köpeavtalet.

Under sommaren 1943 ägde ytterligare förhandlingar rum utan att för staten

gynnsammare villkor för övertagandet kunde uppnås.

Då emellertid starka skäl syntes tala för att S. W. B:s järnvägar införlivades

med statsbanenätet, ansåg min företrädare det lämpligt, att möjligheterna

för ett förvärv undersöktes på nytt. Han uppdrog därför åt den av Kungl.

Majit genom beslut den 4 augusti 1939 tillsatta nämnden för behandling av

vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor örn järnvägsegendomens

värde m. m. att upptaga underhandlingar i syfte att åstadkomma

ett godtagbart förslag till uppgörelse. Efter ingående förhandlingar med en

av S. W. B:s styrelse utsedd särskild delegation träffade nämnden den 9

februari 1944 överenskommelser nied respektive Västerås stad, Bergslagernas

järnvägsaktiebolag och Gävle—Dala järnvägsaktiebolag örn förvärv av aktiemajoriteten

i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag. Enligt

dessa överenskommelser skulle staten den 1 juli 1944 förvärva sammanlagt

114 840 aktier av S.W. Bis 150 000 aktier till ett pris av 168 kronor per

aktie. Överenskommelserna inneburo vidare, att de dåvarande aktieägarna

skulle vid ordinarie bolagsstämma 1944 äga fritt disponera över 1 050 000

kronor, utgörande vinstmedel på rörelsen under år 1943 och motsvarande

7 % å aktiekapitalet eller 7 kronor per aktie.

I överenskommelsen med Västerås stad förband sig staten att intill den

1 juli 1945 på anfordran inlösa jämväl övriga aktier i järnvägsbolaget till

enahanda pris och på samma villkor.

Vederlaget för samtliga aktier skulle med tillämpning av det i avtalen fastställda

priset uppgå till 25 200 000 kronor. Av detta belopp skulle 24 750 000

kronor, d. v. s. 165 kronor per aktie, erläggas i form av treprocentiga statsobligationer,

förfallna till inlösen efter 10 år, under det att återstoden eller

tillhopa 450 000 kronor skulle gäldas kontant.

Kungl. Majit föreslog i propositionen 1944:186 riksdagen att dels besluta

statsförvärv av aktierna i S. TV. B. på avtalade villkor, dels och anvisa ett

investeringsanslag av 25 200 000 kronor till ändamålet. Riksdagen biföll

Kungl. Majits förslag (skrivelse nr 276).

I den skrivelse den 11 februari 1944, vari nämnden för behandling av vid

statsinlösen av enskild järnväg uppkommande tvistefrågor underställde Kungl.

Majit förutnämnda överenskommelser, berörde nämnden även frågan om

S. W. B is järnvägars framtida införlivande med statsbanorna.

Nämnden anförde därom att, sedan staten förvärvat ifrågavarande aktieposter,

åtgärder borde vidtagas för ett sådant införlivande. Lämpligast syntes där
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ■proposition nr ISO. 3

vid vara, att S. W. B. trädde i likvidation och att avtal träffades om överlåtelse

av S. W. B:s alla tillgångar och skulder till staten.

I sitt utlåtande i ärendet den 24 februari 1944 framhöll järnvägsstyrelsen,

att styrelsen vore ense nied nämnden därom, att med sådan införlivning ej

borde anstå längre tid än vad som krävdes för ärendets omsorgsfulla planering

och handläggning.

Vid behandlingen i statsrådet av förenämnda proposition anförde min

företrädare, att inlemmandet av ifrågavarande järnvägar i statsbanenätet förväntades

kunna ske den 1 juli 1945, att S. W. B. därvid borde träda i likvidation

och avtal träffas örn överlåtelse av S. W. B:s alla tillgångar och

skulder till staten samt att frågan härom borde underställas 1945 års riksdag.

Detta departementschefens anförande återgavs utan erinran vid ärendets behandling

i riksdagen.

I skrivelse den 10 februari 1945 har järnvägsstyrelsen meddelat, att staten

intill utgången av år 1944 förvärvat 144 844 aktier i S. W. B. eller närmare

96,6 % av aktiestocken. Såvitt järnvägsstyrelsen kunnat finna, hade hittills icke

något inträffat av natur att böra föranleda ändring i tidigare planer beträffande

S. W. B:s järnvägars införlivande med statsbanorna. Aktieförvärvet

hade fortskridit i ett fullt tillfredsställande tempo. Alla av frågan berörda

hade jämväl inställt sig på en avveckling av bolagsdriften den 1 juli 1945.

Sålunda förelåge bland annat ett mellan 1943 års järnvägspensionsutredning

och delegerade för understödsföreningen S. W. B. pensionskassa träffat villkorligt

avtal om statens övertagande av kassans rörelse från och med

nämnda dag.

Järnvägsstyrelsen har härefter diskuterat de former, under vilka frågan

örn S. W. B:s införlivande med statsbanenätet borde underställas riksdagen.

Styrelsen —- som för sin del föreslagit, att det år 1940 vid införlivandet med

statens järnvägar av järnvägar tillhörande vissa då befintliga statliga järnvägsbolag

tillämpade förfarandet skulle komma till tillämpning — anför härom

följande.

Man synes lämpligen kunna tillämpa det förfaringssätt, som år 1940 kom

till användning vid motsvarande åtgärder beträffande de då förefintliga sex

järnvägsbolag i Skåne och Småland, i vilka staten innehade den helt övervägande

delen av aktierna. Med hänsyn till det förhållandet, att staten redan

förfogade över nyssberörda järnvägsbolags egendom, varför vid nödiga avtals

träffande verklig motpart till staten icke fanns, ansågs då icke behövligt

att, på sätt städse skett och sker beträffande överenskommelser, som icke

blott formellt utan också reellt avse statsförvärv av enskild egendom, underställa

riksdagen fullständiga avtalsförslag. Kungl. Majda förslag i ärendet

(propositionen 1940: 164) innehöll därför endast hemställan, att riksdagen

måtte

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder för att ifrågavarande

järnvägsbolag skulle träda i likvidation,

dels föreskriva, att de järnvägar, vilka tillhörde bolagen i fråga, skulle från

och med viss angiven tidpunkt införlivas med statens järnvägar,

dels och anvisa för transaktionernas genomförande erforderliga anslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Det fall, som järnvägsstyrelsens förevarande framställning avsåge, vore,

anför styrelsen, i stort sett analogt med nu berörda fall från år 1940. Då det,

såsom redan framhållits, blott formellt men icke reellt vore fråga örn statsförvärv

av enskild egendom, hade styrelsen därför icke funnit nödigt att i

detta sammanhang meddela de sedvanliga sammanställningarna av uppgifter

angående järnvägarnas tekniska och ekonomiska förhållanden ävensom utvecklingen

därutinnan under sistförflutna årtionde. Styrelsen erinrar, att sådana

uppgifter för tiden fram till årsskiftet 1942/43 lämnats i propositionen

1944:186.

S. W. B:s senaste balansräkning — per den 31 december 1943 — har följande

utseende.

Tillgångar.

Tusental

kronor

Järnvägsanläggningen........ 42 146

Rullande materiel ............ 17 601

Inventarier .................... 1 875

Diverse fastigheter............ 1 327

Värdehandlingar.............. 217

Diverse ofullbordade arbeten 469

Förråd ........................ 2 253

Bank och postgiro............ 69

Diverse räkningar ............ 2 135

Summa kronor 68 092

Skulder.

Tusental

kronor

Statslån........................ 637

Till statslån hörande anstånds
ränta

........................ 127

Obligationslån ................ 7 008

Till obligationslån hörande

anståndsränta .............. 175

Reverslån...................... 5 488

Svävande skulder ............ 6 890

Skattereserv .................. 1512

Aktiekapital .................. 15 000

Reservfond .................... 1 500

Dispositionsfond.............. 1 526

Förnyelsefond ................ 24 961

Vinst (för året och balanserad

från föregående år) ........ 3 268

Summa kronor 68 092

Beträffande de i balansräkningen upptagna låneskulderna, vilka exklusive

anståndsräntor utgöra cirka 13 135 000 kronor, upplyser järnvägsstyrelsen,

hurusom av tillgängligt siffermaterial framginge, att denna lånesumma

kunde beräknas den 1 juli 1945 hava nedgått till i runt tal 12 195 000 kronor

med följande fördelning.

Kronor

Statslån.............................................................. 614 573: 09

Obligationslån, av 15h 1897, 3,5 %................................ 5 029 000: —

» , » 15/4 1898, 3,5 %................................ 1466 000: —

Reverser av V9 1934, 3s/4 %...................................... 265 954:26

» » V9 1934, 4 % ........................................ 1044 423:44

» » Vis 1934, 33/4 %...................................... 295 504:70

» » Vis 1934, 4 % ........................................ 1492 033:48

> » Vs 1935, 4 % ........................................ 566 972: 72

» >> Vs 1936, 4 % ........................................ 225 613: 77

» till S. W. B. pensionskassa:

av 17/n 1938, 4 % ........................................ 1 000 000: —

» 89/s 1940, b %........................................ 194 902: 29

Summa kronor 12194 977:75

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I anslutning till denna sammanställning anför''järnvägsstyrelsen beträffande

regleringen av S. W. B:s låneskuld i huvudsak följande.

Beträffande statslånet, vilket på sin tid utbetalats för byggandet av

Enköping—Heby—Runhällen järnväg, erfordras ingen annan åtgärd än en

överföring i den centrala statsbokföringen från fonden för låneunderstöd till

statens järnvägars fond. Till statslånet hörande anståndsränta å

126 843 kronor bör, i anslutning till hittills följd praxis, avvecklas sålunda,

att ett mot anståndsräntans nuvärde svarande belopp av järnvägsstyrelsen

inbetalas till riksgäldskontoret.

övriga lånebelopp, uppgående till i runt tal 11580 000 kronor, böra

tills vidare upptagas att passera över riksstaten. Visserligen föreligger, som

redan nämnts, förslag örn statsövertagande av S. W. B. pensionskassa,

en åtgärd, vilken, örn densamma genomföres, kommer att omvandla de båda

lånen från sagda kassa till lån från statens järnvägar. Het är emellertid sannolikt,

att frågan örn sistnämnda statsövertagande kommer att bliva avgjord

senare än här förevarande ärende.

Till nu anförda lånebelopp är att lägga en summa av 545 000 kronor, motsvarande

de låneskulder — däribland 195 000 kronor till S. TV. B. pensionskassa

— som åvila S. W. B:s för bilrörelsen svarande dotterbolag,

vilka torde komma att träda i likvidation vid lämplig tidpunkt i anslutning

till avvecklingen av S. W. B.

För regleringen erforderligt investeringsanslag skulle alltså enligt styrelsens

beräkningar uppgå till cirka (11 580 000 + 545 000) 12 125 000 kronor, varav

dock vid samtidigt övertagande av S. W. B. pensionskassa (1 000 000 +

194 902: 29 -f 195 000) 1 389 902 kronor 29 öre eller cirka 1 390 000 kronor icke

komme att tagas i anspråk.

Styrelsen har i detta sammanhang även upptagit vissa Stockholms

stad och Västerås stad berörande frågor, vilka äga samband med villkoren

för obligationslånen. Styrelsen anför härom följande.

Till obligationslånet av den 15 april 1898 hör en anståndsränta om 175 000

kronor, vars förekomst beror på vid lånets upptagande träffad överenskommelse

av innehåll, att Stockholms stad, som garanterat lånet, skulle vid behov

tillskjuta ett års ränta samt bolaget vara skyldigt ersätta utlägget först när

stadens garanti för lånet upphört att gälla eller lånet konverterats till en

lägre ränta. Någon ränta å stadens tillskott skulle ej beräknas. — Under förutsättning

att staden lämnar sitt samtycke därtill, torde inbetalning för denna

anståndsränta böra ske på analogt sätt som för anståndsräntan till statslånet.

I detta sammanhang må jämväl nämnas, att sagda överenskommelse innehåller

bestämmelsen, att bolaget icke äger utan stadens medgivande överlåta

järnvägen på annan. Framställning med hemställan örn sådant medgivande

har gjorts av S. W. B:s styrelse.

Med införlivandet av S. TV. B:s järnvägar övertager järnvägsstyrelsen jämväl

skyldigheten att tills vidare trafikera de av Stockholms stad ägda järn

vägarna Sundbyberg—Ulvsunda och Spånga—Lövsta.

För en del av bolagets reverslån står Västerås stad i borgen, men denna

omständighet torde icke medföra några komplikationer.

Förutom de nämnda lånen förekomma i S. W. B:s räkenskaper vissa skuldbelopp,

motsvarande de statsmedel, som investerats i den pågående

banelektrifieringen. Härom har järnvägsstyrelsen meddelat följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majrts proposition nr 130.

I skrivelse den 30 mars 1944 hemställde järnvägsstyrelsen — under förutsättning

av bifall till Kungl. Maj:ts proposition örn förvärv av aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens

nya järnvägsaktiebolag — att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att till elektrifiering av den nämnda bolag tillhöriga

linjen Stockholm—Tillberga—Köping bevilja bolaget ett lån på 12 500 000

kronor. I proposition den 12 maj 1944, nr 279, föreslog Kungl. Majit riksdagen

att å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder, statens järnvägar,

för budgetåret 1944/45 för här ifrågavarande ändamål anvisa till förlag

för lån till nämnda bolag ett investeringsanslag av 12 500 000 kronor. Sedan

riksdagen bifallit propositionen, har överenskommelse i enlighet med av

Kungl. Majit godkänt förslag träffats mellan järnvägsstyrelsen och bolaget

örn lånet i fråga. Enligt denna skall järnvägsstyrelsen tillhandahålla bolaget

medel allteftersom elektrifieringen fortskrider.

Vid S. W. Bis järnvägars inlemmande i statsbanenätet bleve, anför järnvägsstyrelsen,

statens järnvägar i fråga örn sagda elektrifieringslån såväl låntagare

som långivare. Transaktionen kunde följaktligen avvecklas genom en

intern bokföringsåtgärd.

Beträffande vissa i samband med järn vägsförvärv övertagna svävande

skulder och rörliga tillgångar, vilka varit beroende jämväl av affärsresultatet

under den tid, som förflutit mellan uppgörelsens träffande och egendomens

övertagande, och följaktligen ej kunnat till sitt belopp förutberäknas

tillnärmelsevis exakt, hade, anför järnvägsstyrelsen, i alla tidigare fall bestämts,

att desamma skulle föras å det särskilda utjämningskonto, benämnt

Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut förvärvade enskilda järnvägar,

vilket upplagts i statens järnvägars räkenskaper med anledning av

statsmakternas beslut år 1940. I sagda samlingskonto ingående delkonton för

varje särskilt förvärv hade hållits öppna till och med kalenderåret efter det,

då förvärvet skett.

I förevarande hänseende hade, fortsätter järnvägsstyrelsen, styrelsen nu

icke att föreslå någon ändring i sak, då det näppeligen torde kunna tänkas

något lämpligare förfarande än att tills vidare balansera nämnda, ej förutbestämbara

tillgångs- och skuldposter på ett särskilt konto. Uppenbart vore

emellertid, att frågan formellt kommit i ett annat läge i och med genomförandet

från och med den 1 juli 1944 av nuvarande budget- och bokföringsordning

för de statliga affärsverken. Rörande de bokföringsåtgärder, som i anledning

härav kunde bliva påkallade i samband med införlivandet av S. W. Bis järnvägar

med statsbanenätet, anför järnvägsstyrelsen närmare följande.

Enligt förutvarande ordning fungerade utjämningskontot som en fond,

sidoställd med pensionsfonderna, förnyelsefonden och markförvärvsfonden.

Kontot möjliggjorde alltså magasinering under obestämd tid av medel, vilka

liksom fondmedlen temporärt stodo till förfogande såsom rörelsekapital. Det

karakteristiska för nuvarande ordning är däremot, att alla inflytande medel,

som icke tillhöra driften, d. v. s. i första hand avsättningarna till det värdeminskningskonto,

vari nyssnämnda fonder ingått, omedelbart tagas i anspråk

för investering. I konsekvens härmed har den 1 juli 1944 även inköpskontots

överskottssaldo -— i den mån detsamma hänförde sig till avslutade delkonton,

uppgående till i runt tal 2,1 miljoner kronor —- inlagts i värdeminskningskontot

och motsvarande medelsbelopp därmed blivit disponibelt för in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

vestering. På samma sätt kommer att förfaras med framdeles uppkommande

överskottssaldon, vilkas belopp sålunda komma att bliva sidoställda med avsättningarna

till värdeminskningskontot. Härmed följer emellertid, att å ett

delkonto eventuellt uppträdande bristsaldo visserligen kan statistiskt utjämnas

mot tidigare överskottssaldon men finansiellt kommer att få samma verkan

som en minskning av sagda avsättningar.

Då sålunda det förutvarande allmänna utjämningskontot reducerats till

att bliva en statistisk rubrik inom värdeminskningskontot, medan kontona för

varje särskilt förvärv bibehållit sin uppgift, synes bästa anslutning mellan

bestämmelserna rörande förevarande konton å ena sidan samt de allmänna

budget- och bokföringsföreskrifterna å andra sidan ernås, örn det föreskrives

a) att i samband med visst järnvägsförvärv övertagna rörliga tillgångar

och svävande skulder skola föras å ett för förvärvet ifråga avsett utjämningskonto

(inköpskonto) samt

b) att reglering av å detta konto uppkommande saldo skall ske över värdeminskningskontot.

Med bestämmelsen vid b) torde följa, att saldot skall upptagas i redovisningen

över tillkomna investeringsmedel.

Delkonto avslutas för närvarande före utgången av kalenderåret närmast

efter det, under vilket förvärvet äger rum. Vid ifrågasatt övergång till bokföring

budgetårsvis bör avslutning ske före utgången av budgetåret närmast

efter det, under vilket förvärvet äger rum, d. v. s. i här förevarande fall före

utgången av budgetåret 1946/47.

De svävande skulder, som sålunda vore avsedda att föras å inköpskonto,

utgjordes, anför järnvägsstyrelsen, till en betydande del av skatter till

stat och kommuner. Vid fortsatt bolagsdrift skulle dessa skatter hava

bestritts med löpande inkomster, och det kunde vid sådant förhållande förefalla

i viss mån betänkligt att bokföra desamma å ett konto, vars belastning

medförde ökning av statens järnvägars förräntningspliktiga kapital. Järnvägsstyrelsen

hade på denna punkt intet bestämt yrkande att framföra men ville

ifrågasätta, att det foges under övervägande, huruvida icke sagda skatter

lämpligen borde bestridas med driftmedel, för det fall och i den mån vid

övertagandet erhållna likvida medel ej försloge för ändamålet.

Det här sagda gällde, fortsätter styrelsen, om de skatter, vilka belöpte på

rörelsen intill tidpunkten för övertagandet och följaktligen i en likvidationsbalans

kunde bokföras som skuld. Vad åter anginge den utskiftningsskatt,

som följde med avvecklingen av S. W. B. jämte dotterbolag, syntes

en särskild anordning vara örn också icke ofrånkomlig så dock mycket starkt

motiverad. Såsom meddelats i propositionen 1944: 186, hade storleken av

denna skatt, vilken helt ginge till staten, av järnvägsstyrelsen beräknats till

omkring 2,5 miljoner kronor. Då det här vore fråga örn en inkomst för statsverket,

som staten överhuvud icke skulle ha erhållit örn S. W. B. förblivit i

enskild ägo, ville det synas oegentligt att låta utgiften i fråga belasta vare

sig anläggningskapitalet, såsom fallet bleve örn densamma fördes å inköpskontot,

eller det löpande överskottet av järnvägsdriften. Beträffande dessa

skatter hemställde järnvägsstyrelsen därför, att till desammas bestridande

måtte å riksstatens driftbudget under sjätte huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag

av 2 500 000 kronor. — Örn utgiften skulle bli något större eller något

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

mindre än beräknat, vore i detta fall tydligen utan någon betydelse, då ändringen

automatiskt kompenserades av motsvarande ändring å driftbudgetens

inkomstsida.

Beträffande hos S. W. B. anställd personal har järnvägsstyrelsen

meddelat, att densamma torde komma att i samma omfattning som vid tidigare

förstatligade järnvägar övergå i statens järnvägars tjänst. Villkoren

vore också avsedda att bliva i huvudsak lika med dem, som tillämpats vid

tidigare statsförvärv. I anledning av att S. "W. B:s järnvägar i praktiken

redan vore under statlig förvaltning syntes emellertid den sedvanliga övergångstiden

på sex månader lämpligen kunna uteslutas och personalen sålunda

erhålla rätt att redan från och med den 1 juli 1945 vinna anställning vid statens

järnvägar enligt vid dessa gällande anställnings- och lönevillkor.

Med hänsyn till föreliggande överenskommelser örn statsövertagande av

vissa pensionskassors rörelse hade det, anför järnvägsstyrelsen, befunnits erforderligt

att företaga vissa ändringar i den avtalsparagraf (§5), vilken plägade

reglera den vid statsförvärven övertagna personalens förhållanden. I

samband därmed hade, efter överläggningar med personalens organisationer,

sagda paragraf i förevarande fall jämväl i övrigt erhållit en i viss mån annan

lydelse.

I jämförelse med motsvarande bestämmelser i tidigare träffade avtal om

statsförvärv av enskilda järnvägar förete de nya bestämmelserna i förevarande

hänseende följande skiljaktigheter.

Vid inlemmande av enskild järnväg i statens järnvägar från och med den

1 juli visst år har hittills gällt, att begränsning av lönen till högsta löneklassen

inom den lönegrad, som skall gälla för viss tjänsteman, tillämpats

redan från och med sistnämnda dag, trots att den enskilda järnvägens anställnings-

och lönevillkor i övrigt plägat gälla under de första sex månaderna

i statens järnvägars regi. Enligt nu föreslagen lydelse skall begränsning

av lönen ske först från och med den tidpunkt, då personalen i allmänhet

överföres på aktiv stat och övergår till vid statens järnvägar gällande anställnings-

och lönevillkor. För S. W. B. är ändringen i fråga utan betydelse,

då de båda tidpunkterna för införlivandet och för placeringen å aktiv

stat äro avsedda att sammanfalla.

Övergångsstaten i dess hittillsvarande form skulle slopas och all personal,

som ej entledigas, få på sig tillämpade statens järnvägars bestämmelser,

alltså icke enbart de extra förmånerna av olika slag utan även lönevillkoren,

d. v. s. löneklassplacering skulle ske för alla tjänstemän på samma sätt, som

hittills skett enbart för tjänstemän på aktiv stat.

Sådan ordning införes beträffande lönesättningen, att löner och personliga

tillägg vid indexändring behöva omräknas endast en gång per kvartal, nämligen

från och med första månaden i kvartalet, då nytt index eventuellt träder

i tillämpning vid statens järnvägar, ehuru detta vid enskilda järnvägar sker

först från och med andra månaden i kvartalet.

Löneklassplacering skall ske med hänsynstagande till vederbörandes löneförhållanden

på den ort, där han är placerad omedelbart före järnvägens övertagande

av staten, och således ej som hittills efter den ort, där vederbörande

är placerad omedelbart före uppförandet på aktiv stat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

Det vore sålunda avsett, anför järnvägsstyrelsen, att samtliga övertagna

tjänstemän hädanefter skulle inplaceras på befattningar inom den lönegrad,

som för vederbörande bomme att angivas i personalbilagan till blivande avtal

örn järnvägens överlåtelse till staten. Detta innebure således, att befattningai

å övergångsstat skulle begäras för de befattningshavare, vilka icke kunde

omedelbart placeras på aktiv stat.

Personalparagrafen bomme vidare, enligt vad styrelsen upplyser, att kompletteras

med ett nytt moment av innehåll, att vid eventuellt statsövertagande

av sådan enskild pensionsinrättning, i vilken befattningshavare vore pensionsförsäkrad,

därvid avtalade pensionsvillkor skulle träda i tillämpning,

oavsett vad i sådant hänseende stadgats i personalparagrafen.

Enligt blivande avtal örn införlivande av S. W. B. med statens järnvägar

skulle, fortsätter styrelsen, de vid S. W. B. anställda befattningshavarna äga

rätt att — med vissa förbehåll — övergå i statens järnvägars tjänst. Därav

följde bland annat, att de enligt det vid statens järnvägar gällande avlöningsreglementet

skulle erhålla lön i efterskott vid varje månads slut. Plertalet

av befattningshavarna vid S. W. B. med månadslön erhölle emellertid sin lön

redan den 20 i månaden, varvid sålunda lön för en tredjedels månad utginge

i förskott. Vid övergång till statens järnvägars tjänst den 1 juli 1945 inträdde

för dessa befattningshavare det förhållandet, att avlöningsterminen

skulle, örn särskild åtgärd icke träffades, komma att omfatta cirka 40 dagar

i stället för en månad, nämligen från den 20 juni till den 31 juli. Då en så

avsevärd tidrymd mellan utbetalningstillfällena kunde verka betungande för

tjänstemännen, hade S. W. B:s styrelse tänkt sig att av billighetsskäl till

ifrågavarande befattningshavare med partiell förskottsbetalning av lönen —

dock endast till befattningshavare som vunnit anställning i bolagets tjänst

senast från och med den 1 juli 1944 — den 30 juni 1945 utbetala en tredjedels

månadslön. Järnvägsstyrelsen hade intet att erinra mot den åtgärd, som från

bolagets sida åsyftades, och styrelsen hade för avsikt att, därest statsmakterna

icke funne för gott uttala annan mening, intaga en bestämmelse av

nämnd innebörd i avtalet. Järnvägsstyrelsen ville i detta sammanhang erinra

om Kungl. Maj:ts brev den 19 juni 1919, varigenom Kungl. Maj:t lämnade

det medgivandet, att vid övergång från förskottslön till efterskottslön vid

statens järnvägar den 1 juli 1920 lön finge utbetalas den 1 juli med samma

belopp, som enligt förut gällande avlöningsbestämmelser.

Järnvägsstyrelsen berör härefter frågan örn distriktsindelningen och

föreslår, att S. W. B:s järnvägar — i avvaktan på en vid det fortsatta förstatligandet

erforderlig reglering av distrikts- och sektionsindelningen överhuvudtaget

vid statens järnvägar — provisoriskt inordnas i första distriktet

med huvudort i Stockholm.

Beträffande behovet av personal i högre lönegrad än den 20:e anför

järnvägsstyrelsen i huvudsak följande.

Det stora bankomplex, varom här är fråga, kan ej inordnas i befintliga sektioner,

utan nya ban-, maskin- och trafiksektioner måste bildas. Det

är avsett, att dessa skola tills vidare, liksom för närvarande är fallet, er
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

hålla Västerås som huvudort. För dessa sektioner erfordras sektionsföreståndare,

som för bansektionens vidkommande bör tillhöra lönegraden A 27,

under det att maskin- och trafiksektionsföreståndarna böra hänföras till lönegraden

A 26. Som närmaste man till bansektionsföreståndaren erfordras en

ingenjör i lönegraden A 22 och för trafiksektionsföreståndaren en byråassistent

i lönegraden A 21.

För den utökning av arbetsuppgifterna, som tillkommer verkstadst

j ansten och kontrollkontoret, erfordras vidare följande befattningar i

lönegraden A 21 och högre, vilkas inrättande kräver beslut av riksdagen,

nämligen för verkstadstjansten en verkstadsingenjör i lönegraden A 26 och

å kontrollkontoret en kontrollör i lönegraden A 21.

Av stationerna äro följande, vid räkning efter 1938 års trafik, hänförliga

till klass 2 eller högre, nämligen Västerås till klass 1 B samt Sundbyberg,

Enköping och Köping till klass 2.

För samtliga nu uppräknade tjänster torde komma att finnas tjänstemän

vid den enskilda järnvägen, som enligt blivande personalbilaga till förvärvsavtalet

skola övertagas i respektive lönegrader, dock med undantag för bansektionsföreståndaren,

vilken måste tillföras från statens järnvägar. Anstalt

härför har vidtagits.

Vidare finnas vissa tjänstemän med löneställning motsvarande lägst A 21,

beträffande vilka man mäste räkna med nödvändigheten att tills vidare uppföra

desamma på övergångsstat och för vilka befattningar å sådan stat

således torde komma att erfordras, nämligen för en telegrafingenjör i lönegraden

A 26, en kamrer i lönegraden A 24, två ingenjörer i lönegraden A 22

och tre byråassistenter i lönegraden A 21.

Vid S. W. B. finnes för närvarande även en maskindirektör, som den 1 maj

1950 uppnår stadgad pensionsålder men för vilken motsvarande befattning

icke finnes eller lämpligen kan beredas vid statens järnvägar. Styrelsen avser

träffa överenskommelse med ifrågavarande tjänsteman örn förtidspensionering.

Vad gäller personal i lönegraden A 20 och därunder har järnvägsstyrelsen

förklarat sig senare komma att ingiva förslag till Kungl. Maj:!

Inföilivandet i statens järnvägar av viss tidigare enskild järnvägslinje

innebär bland annat, att för statens järnvägar gällande taxor och

föreskrifter komma att tillämpas för linjen ifråga. Med hänsyn till det

förhållandet att, vad godssamtrafiken beträffar, denna tillämpning är beroende

av att vederbörliga ändringar av samtrafikstabellen hinna utfärdas av

verkställande förvaltningen för järnvägarnas godssamtrafik, har dock i alla

tidigare avtal örn järnvägsförvärv intagits en reservation beträffande tidpunkten

för det fullständiga inlemmandet i taxehänseende. På samma sätt

bör, enligt järnvägsstyrelsens mening, förfaras i fråga örn S. W. B.

Beträffande S. W. B. tillkommer emellertid, fortsätter styrelsen, dels den

omständigheten att järnvägen tillhör Bergslagernas zontarifförening, dels

det förhållandet att en av bolagets linjer, nämligen Norberg—Kläckberg, icke

är ansluten till den allmänna godssamtrafiken. Förstnämnda omständighet

medför, framhåller järnvägsstyrelsen, att enligt gällande avtal — vilket utlöper

först vid årsskiftet 1945/46 — det fullständiga inlemmandet i persontaxehänseende

icke kan ske tidigare än vid sagda tidpunkt.

Vad ater angår sistnämnda linje av bispårskaraktär, förutsätter järnvägs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

styrelsen, att det skall ankomma på styrelsen att framdeles besluta, huruvida

densammas särställning i taxehänseende skulle bibehållas samt örn vid fraktberäkning

för sändningar till och från denna linje avstånden borde genomräknas.

Järnvägsstyrelsen meddelar till slut, att styrelsen vid ärendets behandling

sam rätt med S. W. B:s styrelse, som — ur de synpunkter bolagsstyrelsen

hade att beakta — förklarat sig icke hava något att erinra mot vad järnvägsstyrelsen

i ärendet föreslagit. Bolagsstyrelsen hade vid samrådet ansett sig

icke böra ingå på frågan örn organisationen för järnvägsdriftens handhavande

efter järnvägens inlemmande i statens järnvägar.

Under åberopande av det anförda har järnvägsstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för att

Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag skall träda i likvidation,

dels föreskriva, att Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar skola från

den 1 juli 1945 införlivas med statens järnvägar,

dels till förvärv av Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar för budgetåret

1945/46 å kapitalbudgeten under Statens affärsverksfonder, Statens

järnvägar, anvisa ett investeringsanslag av 12 125 000 kronor,

dels till bestridande av med likvidationen av Stockholm—Västerås—Bergslagens

nya järnvägsaktiebolag förenade skatter för budgetåret 1945/46 a driftbudgeten

under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000

kronor,

dels och medgiva, att i personalförteckningen för statens järnvägar antalet

befattningar över lönegraden A 20 måtte, räknat från den 1 juli 1945, ökas med

följande antal i respektive lönegrader, nämligen

Lönegrad Antal

På ordinarie stat:

A 27 Förste baningenjör .................................... 1

A 26 Maskiningenjör.......................................... 1

Trafikinspektör .......................................... 1

Verkstadsingenjör .................................... 1

A24 Stationsinspektor klass IB ........................ 1

A 22 Ingenjör ................................................... 1

Stationsinspektor klass 2 ........................... 3

A 21 Byråassistent ..........

Kontrollör ................

På övergångsstat:

A 26 Telegrafingenjör .......

A 24 Förste byråsekreterare

A 22 Ingenjör ...................

A 21 Byråsekreterare .......

1

1

2

3

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 130.

I beslutet om järnvägarnas införlivande med statens järnvägar borde angivas,

att de därefter skulle tills vidare tillhöra första distriktet.

Beträffande de på den övertagna rörelsen belöpande, vid övertagandet ej

gäldade skatterna har järnvägsstyrelsen i anslutning till det förut anförda

ifrågasatt, huruvida icke dessa skatter borde bestridas med statens järnvägars

driftmedel, för det fall och i den män vid övertagandet erhållna likvida medel

ej förslå för ändamålet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 15 februari 1945 avgivit utlåtande

i ärendet.

Fullmäktige hava därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot de

av järnvägsstyrelsen föreslagna åtgärderna, i vad avser det budgettekniska

och bokföringsmässiga genomförandet av transaktionen.

Fullmäktige yttra i ärendet vidare följande.

Bland de i järnvägsbolagets balansräkning upptagna låneskulderna, som

från och med den 1 juli 1945 äro avsedda att förvaltas av riksgäldskontoret,

ingår ett 3,5 % obligationslån av den 15 juli 1897 med ett oguldet lånebelopp

å 5 029 000 kronor. Detta lån, som skall vara slutamorterat den 15 juli

1961, kan återbetalas från och med den 15 juli 1945 efter 3 månaders uppsägning.

Åtgärder för uppsägning av lånet torde före den 15 april 1945 böra

vidtagas genom bolagets försorg.

Vidare ingå bland bolagets skulder en del reverslån, löpande med 33/4

och 4 % ränta, å sammanlagt 3 890 502 kronor 37 öre. Även dessa lån torde

genom bolagets försorg böra, i den män så kan ske, uppsägas till återbetalning

snarast möjligt.

För den händelse staten skulle före järnvägens förstatligande komma att

övertaga S. W. B. pensionskassa, torde medel för täckande av bolagets skuld

till kassan för de båda lånen å sammanlagt 1 194 902 kronor 29 öre icke behöva

anvisas å riksstaten. För det fall att kassan, såsom järnvägsstyrelsen

synes hava förutsatt, icke skulle bliva övertagen före nämnda tidpunkt, torde

frågan örn återbetalning eller konvertering av bolagets hos kassan mot 4 %

och 5 % upptagna lån böra övervägas.

Riksräkenskapsverket har i ett den 17 februari 1945 avgivet utlåtande anfört,

att ämbetsverket endast funnit anledning till erinran mot järnvägsstyrelsens

hemställan i ett avseende. Ämbetsverket åsyftar järnvägsstyrelsens

förslag, att för bestridande av med likvidationen av Stockholm—Västerås—

Bergslagens nya järnvägsaktiebolag förenade skatter — utskiftningsskatt

— skulle å driftbudgeten under kommunikationsdepartementets huvudtitel

anvisas ett förslagsanslag å 2 500 000 kronor. Hur ifrågavarande skatteutgift

borde täckas vore närmast en intern bokföringsfråga, eftersom skatten —

vilken skulle drabba aktieägaren, d. v. s. statens järnvägar — komme att i

sin helhet redovisas bland statens inkomster under rubriken skatter. I förevarande

fall kunde enligt riksräkenskapsverkets mening endast två alternativ

för lösning av detta spörsmål komma i fråga, nämligen antingen att utskiftningsskatten

betraktades såsom en inköpskostnad, i vilket fall den komme

att täckas från investeringsanslaget, eller att skatten behandlades såsom en

utgift, vilken skulle täckas i samma ordning som driftkostnaden. Kiksräken
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

skapsverket ansåge sig endast kunna förorda det senare alternativet. Skatten

komme i så fall att minska S. W. B:s oell därmed även statens järnvägars

överskott samtidigt som den komme att öka uppbörden å inkomsttiteln utskiftnings-

och ersättningsskatt.

Vid ett bifall till järnvägsstyrelsens förslag i vad avser regleringen av utskiftningsskatten

skulle den utskiftningsskatt, som följde med S. W. B.s

trädande i likvidation, dels öka budgetens utgiftssida med ett utgiftsbelopp

under sjätte huvudtiteln och dels öka inkomstsidan med ett inkomstbelopp å

vederbörande skattetitel. Enligt riksräkenskapsverkets förslag komme skatten

att sänka överskottet av statens järnvägar och öka inkomsterna av utskiftningsskatt,

varför varken inkomstsidans eller utgiftssidans netto genom denna

formella transaktion påverkades. r

Riksräkenskapsverket har däremot förklarat sig dela järnvägÄtyrelsens

uppfattning, att på den övertagna rörelsen belöpande, vid övertagandet

ej gul dna skatter borde bestridas med statens järnvägars

driftmedel för den händelse och i den utsträckning vid övertagandet erhållna

likvida medel icke försloge för ändamålet.

Då statsmakterna år 1944 fattade beslut örn statsförvärv av aktierna i DepartementsS.

W. B, förutsattes, att S. W. B:s järnvägar skulle från och med den 1 juli chcfen1945

införlivas med statsbanenätet samt att S. W. B. därvm skulle träda i

likvidation och avtal träffas örn överlåtelse på staten av bolagets alla tillgångar

och skulder. Järnvägsstyrelsen har därefter — med anlitande av det

för ändamålet anvisade investeringsanslaget å 25 200 000 kronor — till och

med den 31 december 1944 för statens räkning förvärvat närmare 96,6 % av

aktiekapitalet i järnvägsbolaget.

Då någon omständighet av natur att böra föranleda ändring i tidigare planer

beträffande S. W. B:s järnvägars inlemmande i statsbanenätet icke inträffat,

torde frågan örn en avveckling av bolagsdriften nu böra upptagas till

behandling och förslag i ämnet underställas riksdagens prövning. Beträffande

formen för avvecklingen torde i allt väsentligt kunna följas samma förfarande,

som tillämpades vid införlivandet år 1940 med statens järnvägar av

de s. k. statliga järnvägsbolagens järnvägar. Något fullständigt förslag till

avtal angående det formella statsförvärvet skulle sålunda icke behöva föreläggas

riksdagen. Jag torde i det följande kunna inskränka mig till att angiva

allenast huvudgrunderna för transaktionens genomförande.

Efter inlemmandet i statsbanenätet av S. W. B:s järnvägar böra de till

dessa järnvägar hörande anläggningsvärdena och kapitalbeloppen i statsbokföringen

upptagas på samma sätt som motsvarande värden och belopp för

statens järnvägar i övrigt. Kapitalbehållningen i statens järnvägars fond bör

följaktligen ökas med dels den av förenämnda investeringsanslag bestridda

köpesumman för aktierna i S. W. B., dels ett belopp lika med summan av

bolagets av staten övertagna låneskulder per den 1 juli 1945. Statslånet bör,

såsom i liknande fall skett, omföras från fonden för låneunderstöd till statens

järnvägars fond. Nuvärdet av anståndsräntan på statslånet bör av järn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

vägsstyrelsen tillgodoföras riksgäldskontoret över det särskilda utjämningskontot

nied rubriken Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut förvärvade

enskilda järnvägar. Övriga bundna lånebelopp, utgörande den 1 juli

1945 enligt järnvägsstyrelsens beräkningar 12 125 404 kronor 66 öre, böra enligt

gällande regler för statsbokföringen passera över riksstaten. Av sistnämnda

belopp beräknas dock 1 389 902 kronor 29 öre icke komma att tagas i anspråk,

därest S. Vf. B. pensionskassa samtidigt övertages. Frågan örn pensionskassans

övertagande har i annat sammanhang upptagits av chefen för

finansdepartementet. Investeringsanslagets belopp torde sålunda här kunna

begränsas till (12125 404:66 —1389 902:29) 10 735 502 kronor 37 öre eller

avrundat 10 735 600 kronor. Den till obligationslånet av den 15 april 1898

hörande,^Stockholms stad tillkommande anståndsräntan å 175 000 kronor torde

såsom en svävande skuld böra regleras över det förutnämnda inköpskontot för

utbetalning till staden i enlighet med gällande låneavtal. Övertagna svävande

skulder i övrigt liksom övertagna likvida medel och rörliga tillgångar böra

ävenledes föras på utjämningskontot. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att framdeles meddela erforderliga bokföringsföreskrifter.

Beträffande uppsägning av vissa av järnvägsbolagets lån torde, på sätt riksgäldsfullmäktige

förordat, erforderliga åtgärder böra vidtagas genom bolagets

försorg. %

I anslutning till vad riksräkenskapsverket i ärendet anfört finner jag mig

efter samråd med chefen för finansdepartementet böra förorda, att täckning

för de särskilda skatter, som följa med S. W. B:s likvidation och utskiftningen

av bolagets egendom, beredes av statens järnvägars driftmedel. Likaledes böra

i förevarande fall på den övertagna rörelsen belöpande, vid övertagandet icke

guldna skatter bestridas av driftmedel, i den mån vid övertagandet erhållna

likvida medel ej förslå för ändamålet.

Av järnvägsstyrelsens framställning framgår, att S. W. B:s järnvägar icke

må överlåtas å annan utan att Stockholms stad medgivit en sådan överlåtelse.

Detta sammanhänger med att staden på sin tid iklätt sig viss garanti för bolagets

obligationslån av den 15 april 1898. Då staden genom ett statsförvärv

av järnvägarna uppenbarligen icke såsom garant kommer i en sämre ställning,

torde medgivandet vara av allenast formell natur. Enligt vad jag under

hand inhämtat, har Stockholms stads drätselnämnd nyligen hos stadsfullmäktige

tillstyrkt medgivande för S. W. B. att på staten överlåta sin järnväg

under förutsättning, att staten åtager sig betalningsskyldighet för bolagets

ifrågavarande obligationslån samt inträder i de skyldigheter, som på

grund av gällande låneavtal åvila bolaget gentemot staden.

Den hos S. W. B. vid tidpunkten för järnvägarnas införlivande anställda

personalen torde komma att i samma utsträckning som vid tidigare förstatligade

järnvägar övergå i statens järnvägars tjänst. Villkoren förutsättas dock

bliva på vissa punkter jämkade i förhållande till dem, som tillämpats vid

tidigare statsförvärv. Härutinnan hänvisar jag till järnvägsstyrelsens framställning.

I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag i förevarande fall, då

fråga är örn en järnväg vilken i realiteten redan befinner sig under statlig för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

vältning, den sedvanliga övergångstiden på sex månader lämpligen kunna uteslutas,

i följd varav personalen sålunda skulle erhålla rätt att redan från och

med den 1 juli 1945 vinna anställning vid statens järnvägar enligt vid dessa

gällande anställnings- och lönevillkor.

Yad järnvägsstyrelsen anfört örn utbetalning under vissa förutsättningar

av en tredjedels månadslön till vissa befattningshavare i S. "W. B:s tjänst,

vilka hittills erhållit partiell förskottsbetalning av lönen, föranleder icke

någon invändning från min sida. Därest riksdagen ej finner anledning till

erinran härutinnan, lärer stadgande i ämnet komma att intagas i blivande avtal

angående järnvägarnas övertagande av staten.

I samband med införlivandet av S. W. B:s järnvägar med statens järnvägar

erfordras en ökning av antalet befattningar i lönegraden A 21 och högre lönegrader.

Härför tarvas beslut av riksdagen. Mot järnvägsstyrelsens hemställan

i angivna hänseende har jag icke funnit anledning till erinran. Jag avser att

framlägga förslag i detta ämne vid anmälan i annat sammanhang av frågor

angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa

ordinarie befattningar vid kommunikationsverken.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i blivande beslut örn järnvägarnas

införlivande med statens järnvägar meddela föreskrifter i fråga örn

järnvägarnas hänförande till visst distrikt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder

för att Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag

skall träda i likvidation,

dels föreskriva, att Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar

skola från den 1 juli 1945 införlivas med statens järnvägar,

dels ock till Förvärv av Stockholm—Västerås—Bergslagens

järnvägar för budgetåret 1945/46 å kapitalbudgeten under

Statens affärsverksfonder, Statens järnvägar, anvisa ett investeringsa.

nslag av .......................................... kronor 10 735 600.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:210 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående införlivande i statsbanenätet av Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar. a1 i texten
  2. SU 1945:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition angående förvärv av aktier i Nässjö—Oskarshamn nya järnvägsaktiebolag m. m. s. 6 i texten
  3. SU 1945:106 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående införlivande i statsbanenätet av Stockholm— Västerås—Bergslagens järnvägar. s. 8 i texten