Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

1945-03-02 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:133, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320)

angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom;

given Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni

1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 133.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.

Härigenom förordnas, att i förordningen den 22 juni 1934 angående grunder

för förvaltningen av viss kronoegendom1 skall införas en ny paragraf, betecknad

20 §, av följande lydelse.

20 §.

Arrendatorn skall tillförbindas att svara för fullgörandet av den vägunderhålls-

och vinterväghållningsskyldighet som jämlikt lagen örn enskilda vägar

åligger kronan såsom ägare till den utarrenderade egendomen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall dock icke verka rubbning i de bestämmelser, vilka vid dess

ikraftträdande äga tillämpning beträffande därförinnan tillkomna arrendeförhållanden.

1 Se SFS 1944: 69.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den

2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet följande.

I skrivelse den 28 april 1944 har domänstyrelsen hemställt, att i förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss

kronoegendom skulle intagas föreskrift därom att arrendator av kronan tillhörig

jordbruksegendom under domänstyrelsens förvaltning skulle tillförbindas

att svara för fullgörandet av kronan jämlikt lagen örn enskilda vägar åliggande

vägunderhålls- och vinterväghållningsskyldighet.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för innehållet i domänstyrelsens

skrivelse, torde jag få erinra, alt jämlikt 2 § förenämnda förordning kronan

tillhörig fast egendom under domänstyrelsens förvaltning skall, därest den icke

på grund av särskilda stadganden eller beslut skall disponeras på annat sätt,

upplåtas på arrende i enlighet med bestämmelserna i förordningen. Därest ej

annat följer av förordningens bestämmelser, skall i avseende å arrendeupplåtelsen

gälla vad i allmän lag finnes stadgat till reglerande av jordägares och

arrendators rättigheter och skyldigheter.

I 8 § lagen om enskilda vägar den 29 juni 1926 (nr 352) stadgades, att fastighets

vägunderhåll skulle åligga, därest fastigheten tillhörde kronan eller

allmän inrättning, innehavaren samt eljest ägaren och att, om jordbruksfastighet

vore upplåten åt landbo eller arrendator, vägunderhållet ålåge denne.

1926 års lag ersattes den 3 september 1939 av en ny lag örn enskilda vägar. Enligt

5 § i sistnämnda lag skall — med visst undantag — fastighetens ägare

svara för fullgörande av vägunderhållsskyldighet eller annan förpliktelse,

som enligt lagen eller med stöd därav meddelad bestämmelse åligger fastighet.

I 2 kap. 23 § lagen örn nyttjanderätt till fast egendom, sådant detta lagrum

lyder enligt lagen den 8 september 1939, föreskrevs emellertid, att arrendatorn

skulle svara för fullgörandet av jordägaren jämlikt lagen om enskilda vägar

åliggande vägunderhålls- och vinterväghållningsskyldighet. I överensstämmelse

härmed torde det ha ålegat arrendator av kronoegendom under domänstyrelsens

förvaltning att underhålla enskild;! vägar. Enligt lagen den 22 december

1943 (nr 883) angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

Departements
chefen.

(nr 36 s. 1) örn nyttjanderätt till fast egendom bär stadgandet angående

vägunderhåll enligt lagen om enskilda vägar emellertid uteslutits ur nytt.

janderättslagen. För sådant vägunderhåll skall således arrendatorn hädanefter

svara allenast örn så blivit avtalat.

Domänstyrelsen har i sin skrivelse — efter erinran örn förenämnda lagbestämmelser

— anfört i huvudsak följande.

På grund av föreskrift i 2 § 1934 års förordning angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom blir .styrelsen förhindrad att med arrendator

träffa överenskommelse om övertagande av vägunderhåll. Det behöver icke

framhållas hurusom fullgörandet av en sådan skyldighet genom styrelsens

försorg vållar praktiska olägenheter. Enligt 3 § lagen örn enskilda vägar räknas

till vägunderhåll dels åtgärd för vägs vidmakthållande i ett för dess ändamål

tillfredsställande skick, såsom påförande av väghållningsämnen, vägbanans

jämnande, dikesrensning, underhåll och iståndsättning av bro eller färja

samt ombyggnad av trumma, dels uppsättande av skyddsvärn, vägmärke eller

annan dylik anordning, såvida åtgärden ej företages i samband med vägens

byggande, dels ock öppnande och stängande av rörlig bro samt drift av färja.

Det må erinras, att vid den omarbetning av 1934 års förordning, som verkställdes

vid 1944 års riksdag med anledning av de år 1943 genomförda ändringarna

i nvttianderättslagen, arrendator av kronan tillhörig jordbruksegendom

icke tillerkändes den lindring i underhållsplikten beträffande byggnader,

som kom åtskilliga arrendatorer av enskilda hemman till del. I propositionen

i ämnet framhölls sålunda, att den spridda belägenheten av kronoegendomarna

medförde, med hänsyn till den mera centraliserade förvaltningen som

i allmänhet saknade motsvarighet i fråga örn bolag och liknande rättsobjekt

tillhöriga fastigheter, att kronans kostnader för underhåll av byggnader bleve

.större än motsvarande utgifter för andra jordägarekategorier. Denna omständighet

föranledde också, att underhållskostnaderna komme att ställa sig avsevärt

högre örn arbetet .skulle utföras genom domänstyrelsens försorg än om

det åvilade den enskilde arrendatorn. Denna synpunkt torde äga ännu större

giltighet, när fråga är örn de med underhåll av enskilda vägar förenade arbetena.

Det bör även bringas i erinran att .sådana jordägare, som av sociala

hänsyn äro bundna av de snävare bestämmelserna i arrendelagen, icke äro

förhindrade att avtala örn detta vägunderhåll.

Såsom domänstyrelsen framhållit synes det i någon mån kunna komma att

medföra vissa praktiska olägenheter, örn det skall ankomma på domänverket

att ombesörja den vägunderhållsskyldighet, som enligt lagen örn enskilda

vägar åligger kronan såsom ägare till utarrenderade jordegendomar. I allmänhet

torde denna underhållsskyldighet däremot icke bliva särskilt betungande

för arrendatorerna. Förekomsten av sådan skyldighet torde också beaktas vid

arrendeavgäldens fastställande. Med hänsyn härtill vill jag icke motsätta mig

domänstyrelsens förslag att i 1934 års förordning angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom intages en bestämmelse av innehåll, att arrendatorn

skall tillförbindas att svara för fullgörandet av den vägunderhållsoch

vinterväghållningsskvldighet, som jämlikt lagen örn enskilda vägar åligger

kronan såsom ägare till utarrenderad egendom. Jag vill emellertid särskilt

understryka, att denna skyldighet icke bör omfatta större underhåll än som

belöper på själva det utarrenderade området. Sådan .skyldighet, som avser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

5

exempelvis den till egendomen hörande men ej utarrenderade skogen, får däremot

icke genom arrendekontraktet åläggas arrendatorn.

Den nya bestämmelsen torde böra träda i kraft omedelbart vid utfärdandet.

Den bör emellertid icke rubba de bestämmelser vilka vid ikraftträdandet äga

tillämplighet beträffande dessförinnan tillkomna arrendeförhållanden.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni 1934

(nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, vilket förslag

torde få underställas riksdagen för antagande.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda förslag till förordning

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:262 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för försäljning av kronoegendom m. m. s. 1 i texten
  2. JoU 1945:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 22 juni 1934 s. 20 i texten