Angående ersättning i vissa fall för hagelskador
1945-03-02 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:144, Angående ersättning i vissa fall för hagelskador
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
1
Nr 144.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning i
vissa fall för hagelskador; given Stockholms slott den
2 mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga örn
ersättning av statsmedel i vissa fall för hagelskador och anför därvid följande.
Under juli och augusti månader 1944 inträffade flerstädes i landet osedvanligt
svåra hageloväder med påföljd att växande gröda och i vissa fall
även byggnader skadades. I anledning härav ha till Kungl. Majit från myndigheter,
sammanslutningar och enskilda inkommit ett antal framställningar
om ersättning av statsmedel till de jordbrukare, som sålunda tillskyndats förluster.
Framställningarna avse jordbrukare i följande län, nämligen Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Gävleborgs och Jämtlands län. I de fall, där framställningarna
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr lil.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr lii.
icke gjorts av vederbörande länsstyrelse, ha yttranden inhämtats från dessa.
Härjämte ha infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen, statskontoret
och riksräkenskapsverket.
I fråga örn antalet i framställningarna upptagna jordbrukare, värdet av
de lidna skadorna samt den vederbörande i vissa fall tillkommande försäkringsersättningen
torde få hänvisas till följande sammanställning.
Län
Antal
skadelidande
Skadans
totalvärde
kronor
Försäkrings-
ersättning
kronor
Östergötlands ..........
154
975 126: 29
505 026: 01
Jönköpings..............
13
9 624: 36
—
Kalmar ................
26
69 087: 65
—
Gotlands................
23
113 461: 90
—
Kristianstads............
30
12 956: 66
—
Älvsborgs ..............
73
61 437:71
—
Skaraborgs..............
67
122 910:21
—
Värmlands..............
30
6 664:02
—
Gävleborgs..............
84
27 631:64
—
Jämtlands..............
47
153 153:90
—
Summa
547
1352 051:37
505 026: 01
Beträffande omfattningen av skadorna i de enskilda fallen samt de skadelidandes
ekonomiska ställning m. m. torde jag få hänvisa till handlingarna
i ärendet. Här torde rörande dessa förhållanden sammanfattningsvis endast
få återgivas följande.
Östergötlands 1 än. Skadorna lia uppstått i elva socknar, nämligen
Björkeberg, Brunneby, Flistad, Klockrike, Kristberg, Kärna, Ledberg, Lönsås,
Rappestad, Västerlösa och Älvestad. I en del av området ha skadorna varit
så stora, att höstvete och vårstråsäd i stort sett totalt förstörts samt rotfruktsoch
potatisblast fullständigt avslagits. Den sammanlagda arealen av skadad
gröda har angivits till omkring 2 300 hektar, fördelade på 154 brukningsdelar.
Av tillgängliga uppgifter framgår, att de drabbade fastigheternas arealer
äro av mycket växlande storlek, från ett par hundra hektar till mindre än ett
hektar. Det övervägande flertalet utgöres dock av fastigheter om mindre än
50 hektar. Även de skadelidandes — 154 jordbrukare — ekonomiska ställning
är varierande; de flesta ha dock taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
till belopp av 5 000 kronor och därunder. Den deklarerade
förmögenheten uppgår i omkring hälften av fallen till högst 20 000 kronor.
Det må emellertid anmärkas, att i ett tjugotal fall uppgifter rörande vederbörandes
ekonomiska förhållanden saknas. Förhållandet mellan de skadelidandes
ekonomiska ställning och värdet av skadan är mycket olika, i vissa
fall synes disproportionen vara högst betydande. Såsom framgår av förut
återgivna tabell har emellertid ett antal jordbrukare — enligt uppgift 81
— haft hagelskadeförsäkring. Den ersättning dessa på grund härav äro berättigade
till, synes med ledning av förefintliga uppgifter i ungefär halva
antalet fall komma att täcka de lidna skadorna. Definitiv skadereglering har
dock i stor utsträckning icke skett. För de 73 jordbrukare, som icke haft
försäkring, ha skadorna värderats till 478 930 kronor 16 öre.
1 Däri inbegripet skada å byggnader.
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
3
I ansökningen Ilar anförts, att de jordbrukare, som sålunda icke haft hagelskadeförsäkring,
i många fall komme att bliva ekonomiskt mycket illa ställda,
stundom rent ruinerade. Härjämte har framhållits, att ifrågavarande skador
även för de hårdast drabbade kommunerna som sådana komme att
medföra kännbara ekonomiska konsekvenser.
Jönköpings län. Inom ifrågavarande län ha skadorna förekommit
inom Bäckaby och Linderås socknar, varigenom 6 jordbrukare i förstnämnda
socken och 7 i sistnämnda socken åsamkats förlust. Av dessa har ingen haft
hagelskadeförsäkring. Skadorna ha i blott ett par fall uppskattats till ett
värde av över 1 000 kronor och i intet fall till mindre belopp än omkring
250 kronor. De drabbade jordbrukarna äro enligt uppgift alla mindre jordbrukare
med i regel högst 10 hektar åker. I fråga örn deras ekonomiska förhållanden
har uppgivits, att den behållna förmögenheten i 6 fall, därav hälften
från vardera socknen, uppgår till mellan 10 000 kronor och 20 000 kronor,
medan den i endast ett fall — från Linderås socken — understiger omkring
3 000 kronor.
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i yttrande
över de 6 i Bäckaby hemmahörande jordbrukarnas framställning framhållit,
att hageloväder icke på mycket länge förekommit i trakten, varför det vore
helt naturligt, att vederbörande icke haft försäkring mot hagelskada. Med
hänsyn härtill samt nämnda jordbrukares ekonomiska förhållanden har förvaltningsutskottet
tillstyrkt deras framställning.
Länsstgrelsen i Jönköpings län, som jämväl blott yttrat sig över framställningen
från jordbrukarna i Bäckaby socken, har erinrat örn möjligheten att
erhålla hagelskadeförsäkring mot med hänsyn till nämnda jordbrukares odlade
areal ringa premie. På grund härav samt vad angående vederbörandes
ekonomiska förhållanden upplysts har styrelsen avstyrkt bifall till framställningen.
Kalmar län. I länet lia 26 jordbrukare inom Arby och Hagby socknar
tillfogats förluster på grund av hageloväder, av vilka ingeri haft hagelskadeförsäkring.
Skadorna lia i 5 fall värderats till mindre än 1 000 kronor
samt i 5 fall till över 4 000 kronor, därav 2 över 7 000 kronor. Enligt lämnade
uppgifter uppgår vederbörande skadelidandes behållna förmögenhet i
cirka 10 fall till 20 000 kronor eller mera, därav i 5 fall till över 40 000
kronor. I blott 3 fall har densamma angivits lill lägre belopp än 10 000 kronor.
Härvid är emellertid att märka, att 7 av ifrågavarande jordbrukare vägrat
lämna länsstyrelsen uppgift örn sina förmögenhetsförhållanden.
Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,
att i de drabbade områdena hageloväder vore en ytterst sällsynt naturkatastrof,
varför det icke kunde anses klandervärt, att vederbörande icke
haft hagelskadeförsäkring. Med hänsyn härtill samt skadornas storleksordning
har förvaltningsutskottet hemställt, att bidrag av statsmedel beviljades
till täckande av de uppkomna förlusterna.
Länsstgrelsen i Kalmar län har ansett, att de jordbrukare, som vägrat
lämna uppgift rörande sina ekonomiska förhållanden, icke svnles böra komma
i fråga lill ersättning. Beträffande övriga sökande har länsstyrelsen tillstyrkt,
all ersättning tillerkändes 9 av dessa med vissa angivna belopp å tillhopa
26 29!) kronor 80 öre.
Gotlands län. I länet lia 13 jordbrukare från Ilavdhems och Niis
socknar samt 10 från Ganthems och Stenkyrka socknar drabbats av hagelskada,
därav i ett fall å byggnad till ett värde av 167 kronor 60 öre. Hagelskadeförsäkring
har icke i något fall förefunnits. Skadorna lia fördelats tämligen
jämnt å jordbrukarna i fråga och lia i de flesta fall beräknats lill lie
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
lopp understigande 1 000 kronor. Enligt uppgift utgöras emellertid ifrågavarande
jordbrukare huvudsakligen av småbrukare eller mindre hemmansägare
med relativt små arealer brukad åker och -— särskilt vad angår de i
Ganthems och Stenkyrka socknar hemmahörande — svag ekonomi. Vad sålunda
uppgivits synes i stort sett bekräftat av tillgängliga handlingar rörande
vederbörandes ekonomiska förhållanden.
Länsstyrelsen i Gotlands län har hemställt, att de i ekonomiskt avseende
sämst ställda jordbrukarna från Havdhems och Näs socknar i skälig utsträckning
måtte tillerkännas ersättning av statsmedel, medan styrelsen i
fråga om de i Ganthems och Stenkyrka socknar hemmahörande hemställt,
att samtliga måtte tillerkännas skälig dylik ersättning.
Kristianstads län. 30 jordbrukare inom Hästveda, Osby och Venuns
socknar ha tillfogats skador av ifrågavarande slag. Skadornas värde
har blott i ett par fall beräknats till mer än 1 000 kronor och i 4 fall till
belopp under 100 kronor. Hagelskadeförsäkring har icke förekommit. Av de
skadelidande ha blott ett par taxerats för en inkomst över 3 000 kronor. Cirka
10 ha haft en inkomst under 1 000 kronor.
Länsstyrelsen i Kristianstads län har under hänsynstagande till vederbörandes
ekonomiska förhållanden funnit sig böra hemställa, att understöd beviljades
15 av ifrågavarande jordbrukare med närmare angivna belopp å tillhopa
7 710 kronor. Övriga sökande har länsstyrelsen ansett icke befinna sig i
sådana ekonomiska omständigheter, att de lämpligen kunde föreslås till erhållande
av understöd.
Älvsborgs län. Ifrågavarande skador lia inträffat i Dalstorps och
Grönahögs socknar samt lia berört 73 jordbrukare. Hagelskadeförsäkring har
icke förelegat beträffande någon av dessa. Det beräknade värdet av skadorna
har varierat från i 8 fall 100 kronor eller därunder till i 4 fall över 2 000
kronor, vilka värden emellertid i regel stå i proportion till fastigheternas storlek.
I nära hälften av fallen ligger skadevärdet mellan 500 kronor och 1 500
kronor. Värdena synas emellertid vara i någon mån osäkra. De skadelidande
lia i cirka 45 fall taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för ett
belopp mellan 1 000 kronor och 3 000 kronor och i 6 fall för ett belopp under
1 000 kronor. I några fall saknas emellertid dylik uppgift. Den behållna förmögenheten
har i cirka 25 fall angivits till belopp över 10 000 kronor, medan
i 10 fall densamma ej överstigit omkring 1 000 kronor eller brist angivits
föreligga.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har tillstyrkt bifall till framställningarna.
Skaraborgs län. De inom länet förekomna skadorna ha inträffat
inom socknarna Forsby, Hagelberg, Locketorp, Norra Kyrketorp och Örn samt
ytterområdena av Skövde stad. Cirka 484 hektar sädesodling ha beräknats
blivit skadade, varigenom 67 jordbrukare lidit förluster. Ingen av dessa har
haft hagelskadeförsäkring. Fastigheternas storlek uppgår i de flesta fall till
mindre än 20 hektar. De skadelidande lia i allmänhet taxerats till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt till ett belopp av mellan 1 000 och 3 000 kronor,
medan den behållna förmögenheten upptagits till förhållandevis större
belopp. Även inom detta län synes emellertid i flera fall en avsevärd disproportion
mellan vederbörandes ekonomi och den lidna skadan föreligga.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört i huvudsak följande.
Av den verkställda besiktningen framgår, att skadorna å grödan äro mycket
omfattande och att i många fall mer än hälften av den väntade spannmålsskörden
spolierats. Med hänsyn härtill och då de av skadorna drabbade
synas vara i mindre god ekonomisk ställning kan det vara befogat och skäligt,
att det allmänna i viss utsträckning bisträcker dem. Visserligen kan det
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
5
principiellt anses oriktigt att så sker i fall som de föreliggande, där vederbörande
haft möjlighet att genom försäkring skydda sig mot skadorna. Då
länsstyrelsen emellertid försport, att statsbidrag ifrågasatts att utgå i liknande
fall i andra delar av landet samt det här i åtskilliga fall gäller att förebygga
verkligt allvarliga svårigheter för vissa jordbrukare, vill länsstyrelsen förorda,
att anslag av allmänna medel lämnas även i föreliggande fall. Då emellertid
det allmänna i allt fall ej torde böra täcka totala skadebeloppet, synes bidrag
av allmänna medel till skadornas lindrande skäligen icke böra överstiga 50
procent av det i vart fall uppskattade skadebeloppet. Då därjämte en behovsprövning
bör äga ruin, synes ett anslag å förslagsvis 50 000 kronor böra ifrågakomma
för länet, att av länsstyrelsen i samråd med länets hushållningssällskap
användas såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet till sådana ägare
eller brukare av här ifrågavarande gårdar, som äro i verkligt behov därav.
Såsom länets förvaltningsutskott föreslagit bör såsom särskilt villkor för bidrags
erhållande fordras, att vederbörande förbinder sig att teckna och under
närmaste fem år vidmakthålla hagelskadeförsäkring.
V ä r m 1 a n d s 1 ä n. De inom förevarande län inträffade skadorna ha
varit begränsade till Gräsmarks socken samt lia drabbat inalles 30 jordbrukare,
av vilka ingen haft hagelskadeförsäkring. Det uppskattade värdet
av de åsamkade förlusterna har i regel varit ringa och i ej mindre
än två tredjedelar av fallen lägre än 100 kronor. Endast en av de skadelidande
— en trädgårdsmästare som fått sin handelsträdgård förstörd — synes
ha råkat i verkligt ekonomiskt nödläge; de övrigt ha lidit en i förhållande till
sin ekonomiska ställning relativt obetydlig förlust.
Länsstyrelsen i Värmlands län har för sin del anfört i huvudsak följande.
Länsstyrelsen anser — bortsett från den rent principiella frågan huruvida
ej vederbörande själva bort genom hagelskadeförsäkring eller dylikt lia skyddat
sig mot förluster av ifrågavarande slag -— de uppskattade skadorna i förhållande
till de skadelidandes ekonomiska resurser icke vara av den storleksgrad
och omfattning att hjälp av statsmedel skäligen bör komma till stånd.
Ett undantag härvid kan och bör måhända göras i fråga om den förstörda
handelsträdgården, vars ägare obestridligen drabbats synnerligen hårt av det
inträffade och vars möjligheter att fortsätta sin rörelse torde vara mycket
ovissa. Styrelsen är emellertid synnerligen tveksam i fråga om tillstyrkande
av bidrag jämväl i vad det gäller detta fall. Å andra sidan har styrelsen givetvis
icke något att erinra, därest Kungl. Majit skulle finna skäl att bevilja
sådant bidrag och vill styrelsen för sådan händelse föreslå ett bidragsbelopp
av 1 200 kronor.
Gävleborgs län. Framställningarna avse 84 jordbrukare i Alfta,
Bergsjö, Bollnäs, Enångers, Forsa och Norrbo socknar. Skadorna ha icke
uppskattats till några större belopp och lia varit fördelade tämligen jämnt
på de olika jordbrukarna. Blott i några få fall lia skador överstigande ett
värde av 1 000 kronor uppstått och i cirka 70 fall har värdet legat under 500
kronor. För jämförelse med nämnda värden har värdet av ifrågavarande
jordbrukares totalskörd år 1944 beräknats. Av denna beräkning framgår,
att totalskördens värde i allmänhet legat mellan 500 kronor och 3 000 kronor.
I fråga örn de skadelidandes ekonomi har i cirka 35 fall vederbörande
kommunalnämnd direkt utsagt, alt densamma vore mindre god, svag, dålig
eller mycket dålig. Den behållna förmögenheten har enligt uppgift i cirka
25 fall överstigit 10 000 kronor. Blott i 7 fall har den angivits understiga
1 000 kronor.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har tillstyrkt bifall lill framställningarna.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
Jämtlands län. Hagelskadorna ha förekommit inom följande fyra
socknar, nämligen Frösö, Marieby, Norderön och Sunne. Härigenom ha
ägare eller brukare till 47 fastigheter tillskyndats förluster. Inom stora delar
av det av hagelovädren berörda områdena har grödan helt förstörts. Hagelskadeförsäkring
har icke i något fall förelegat. Ifrågavarande fastigheter
ha uppgivits vara av den storleksordning, att deras avkastning i stort sett
endast förslår till den egna försörjningen. Värdet av de lidna skadorna har
uppskattats till belopp mellan cirka 100 och 5 700 kronor, i något mindre än
halva antalet fall till mer än 1 000 kronor. I dessa fall ha emellertid i regel
tillkommit skador å byggnad, vilka skador totalt uppskattats till ett värde
av cirka 15 000 kronor. Ehuru tillgängliga uppgifter rörande de skadelidandes
ekonomiska förhållanden i viss mån äro ofullständiga synes dock ådagalagt,
att dessas ekonomi i åtskilliga fall är svag.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har— under framhållande av att ifrågavarande
skador i flertalet fall drabbat vederbörande synnerligen hårt samt underlåtenheten
att ha försäkring mot hagelskada med hänsyn till i orten rådande
förhållanden icke borde läggas dem till last — hemställt, att högsta
möjliga belopp måtte ställas till styrelsens förfogande för täckande av förevarande
förluster.
Lantbruksstyrelsen har inledningsvis erinrat om att styrelsen tidigare i utlåtanden
över liknande framställningar givit uttryck åt den åsikten att, då
skydd mot skada av här ifrågavarande slag kunde vinnas genom försäkring,
statsunderstöd av principiella skäl icke borde utgå för förlust, som vållats
genom dylik skada. Denna uppfattning har styrelsen förklarat sig i princip
alltjämt vidhålla.
I fråga om framställningen om ersättning för inom Östergötlands
län förekomna hagelskador och därmed sammanhängande spörsmål har
lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Det synes sannolikt, att den försämring i fråga om skördeutsikterna, som
kommit till uttryck för Östergötland i dess helhet, även gjort sig märkbar
inom det av skadorna drabbade området, och det torde därför kunna ifrågasättas,
huruvida det definitiva skörderesultatet inom området, därest hagelovädret
icke inträffat, skulle ha uppnått den nivå, värderingsnämnden lågt
till grund för sin bedömning av skadornas storlek. De vid värderingen upptagna
värdena å skadorna utgöra vidare bruttovärden av den uppskattade
skördeminskningen. Styrelsen vill härvid erinra, att sagda belopp icke kunna
betraktas såsom förlorad nettoinkomst.
Oavsett nu anförda erinringar giver emellertid den verkställda utredningen
vid handen, att de förluster, som genom ifrågavarande hagelskador åsamkats
de berörda jordbrukarna, i många fall äro av den storleksordning, att
ett mellankommande från det allmännas sida synes erforderligt, för att vederbörande
skall kunna fortsätta jordbruksdriften. Skadorna torde vidare icke
bliva utan konsekvenser för de kommuner, som främst beröras därav. Ifrågavarande
skador ha vidare haft till följd, att betydande ekonomiska anspråk
kommit att ställas på de inom området verksamma ömsesidiga försäkringsföretagen.
Man torde därför ha anledning antaga, att skadorna komma
att medföra återverkningar i form av förhöjda premier eller särskilda uttaxeringar
även för övriga jordbrukare inom länet, vilka tecknat försäkring
mot hagelskada i nu berörda företag. Det synes med hänsyn härtill böra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
7
övervägas, huruvida icke vid eventuellt beviljande av understöd av statsmedel
för ifrågavarande ändamål bidrag i viss omfattning bör utgå jämväl i
det fall försäkring förelegat.
I förevarande fall synes lämpligen ett visst mindre bidrag, förslagsvis
25 procent av den utav värderingsnämnden beräknade skadan böra utgå i
samtliga de av skadegörelsen berörda fallen, oavsett om vederbörande jordbrukare
haft försäkring mot hagelskada eller icke. Därutöver torde ett visst
belopp böra ställas lill länsstyrelsens i länet förfogande att utdelas till sådana
jordbrukare, som ej haft försäkring mot hagelskada och som äro i
behov av ytterligare hjälp. I värjo särskilt fall synes understöd i regel böra
utgå med sammanlagt högst 50 procent av det belopp, vartill skadan uppskattats.
Länsstyrelsen torde dock böra bemyndigas att, därest speciella förhållanden
så nödvändigtvis påkalla, utlämna understöd med tillhopa intill
75 procent av nyssnämnda belopp. Såsom villkor för åtnjutande av bidrag
bör föreskrivas, att vederbörande jordbrukare skall förbinda sig att under
de närmaste fem åren ha sina grödor försäkrade mot hagelskada. Därest
förutnämnda grundbidrag av förslagsvis 25 procent av den uppskattade skadan
beviljas jordbrukare, vilken haft försäkring mot hagelskada och vilken
genom vederbörande försäkringsföretag erhållit ersättning för de lidna skadorna,
synes bidraget böra utgå till vederbörande försäkringsföretag under
villkor att sålunda beviljat bidrag utnyttjas till att hålla premierna för försäkring
mot hagelskada inom länet så låga som möjligt.
Därest understöd av statsmedel skulle beviljas enligt i det föregående angivna
grunder skulle härför erfordras ett belopp av i runt tal 290 000 kronor,
varav omkring 244 000 kronor skulle motsvara det föreslagna grundbidraget
å 25 procent av skadornas uppskattade värde. På grund av vad
sålunda anförts föreslår lantbruksstyrelsen att under angivna villkor ett
belopp av intill 290 000 kronor ställes till länsstyielsens i Östergötlands län
förfogande att efter länsstyrelsens beprövande utdelas såsom understöd utan
återbetalningsskyldighet till de av ifrågavarande hagelskador drabbade jordbrukarna.
Av vad lantbruksstyrelsen yttrat rörande framställningarna från övriga
län må här återgivas följande.
Styrelsen har granskat de verkställda värderingarna av skadorna i de olika
fallen och därvid i stort sett icke funnit anledning till anmärkningar. Emellertid
har styrelsen framhållit vissa omständigheter vid värderingarna, vilka
medfört att dessa i vissa fall kommit att bliva icke fullt korrekta. Sålunda
har styrelsen påpekat att i några fall räknats med större skördar å de av
hagelskadorna drabbade fastigheterna än som med hänsyn till de efter skadefallen
försämrade skördeutsiktema sannolikt skulle ha förelegat. Vidare ha,
enligt vad styrelsen framhållit, i vissa fall något för höga å-priser å den skadade
grödan tillämpats. I ett par fall lia värderingarna skett så lång tid efter
skadefallet, att de på grund härav icke kunnat bliva fullt noggranna. Med
hänsyn till dessa förhållanden har styrelsen ansett, att därest ersättning av
statsmedel för de lidna förlusterna skulle beviljas, en översyn av de gjorda
värderingarna i flera fall syntes önskvärd, vilken översyn borde ske under
medverkan av vederbörande hushållningssällskap.
Med utgångspunkt från den sålunda verkställda granskningen av värderingsinstrumenten
har lantbruksstyrelsen anställt en jämförelse för varje
län mellan skadornas värde och de skadelidandes ekonomiska förhållanden.
Härvid har styrelsen funnit sig böra föreslå, att understöd utan återbetalningsskyldighet
i viss utsträckning lämnades på grund av ifrågavarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
skador, varvid ersättning dock icke i något fall synts böra utgå för skada å
byggnad. Enligt vad styrelsen föreslagit skulle understödet till en var skadelidande
utgå med högst 50 procent av skadans totalvärde utom vad beträffar
Gotlands och Kristianstads län, där ersättningen med hänsyn till vissa särskilt
ömmande fall skulle kunna höjas till 75 procent av totalvärdet. Med
denna beräkningsgrund skulle för ifrågavarande län, nämligen Jönköpings,
Kaimar, Gotlands, Kristianstads, Alvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs
och Jämtlands, behöva ifrågakomma respektive 4 200, 22 000, 4 000,
6 200, 18 000, 50 000, 2 000, 12 000 och 15 000 kronor, vilka belopp synts
böra ställas till vederbörande länsstyrelses förfogande och fördelas av dessa
efter samråd med hushållningssällskapet. Slutligen har lantbruksstyrelsen
föreslagit, att i samtliga fall såsom villkor skulle föreskrivas att den som sålunda
ernone understöd, skulle lörbinda sig att under de närmaste fem åren
ha sin gröda försäkrad mot hagelskada.
Statskontoret har förklarat sig vidhålla sin i tidigare över likartade framställningar
avgivna utlåtanden uttalade principiella uppfattning, att då skydd
mot ekonomisk förlust i anledning av hagelskada å växande gröda kan
vinnas genom försäkring, ersättning av statsmedel icke bör utgå för täckande
av dylik förlust. Ämbetsverket har emellertid samtidigt erinrat om att Kungl.
Maj:t i tre beslut år 1942 ställt medel ur undsättningsfonden till vissa länsstyrelsers
förfogande att utdelas till sådana jordbrukare, som i första hand
varit i behov av hjälp på grund av lidna förluster genom hagelskador, dock
i varje särskilt fall med högst 50 procent av skadans värde. I anslutning
härtill har statskontoret vidare yttrat i huvudsak följande.
Det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget, att ersättning av statsmedel
skulle beviljas i viss utsträckning även i de fall, där ifrågavarande jordbrukare
haft försäkring mot hagelskada, samt att bidraget i berörda fall skulle
utgå till vederbörande försäkringsföretag kan statskontoret under inga omständigheter
förorda. Ett bifall till styrelsens förslag skulle leda till de mest
betänkliga följder. Till belysning härav må framhållas, att — enligt från försäkringsinspektionen
inhämtade upplysningar — den ekonomiska ställningen
för ett av de ifrågavarande försäkringsföretagen, nämligen Skandinaviska
kreatursförsäkringsbolaget, måste med ledning av senast tillgängliga uppgifter
för år 1943 betraktas såsom synnerligen stark. Bolagets reservfond
uppgick nämligen till 6 050 000 kronor och dess regleringsfond till 2 015 000
kronor, d. v. s. bolaget ägde besparade medel å tillhopa 8 065 000 kronor.
En premieförhöjning med anledning av de utgifter, som bolaget hade att vidkännas
till följd av ifrågavarande hagelskadeförluster, syntes enligt nyssnämnda
källa knappast vara behövlig. Vidare har upplysts, att ett annat av
de berörda försäkringsföretagen, nämligen Östergötlands hagelskadeförsäkringsbolag,
numera övertagits av förstnämnda bolag, vars ställning på längre
sikt härigenom synes ytterligare kunna förstärkas. Av det belopp å 505 026
kronor 1 öre. vartill ifrågavarande försäkringsersättningar uppgå, svara nämnda
båda bolag för tillhopa 366 183 kronor, varav 216 948 kronor 89 öre
belöpa å Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget och 149 234 kronor 11 öre
å Östergötlands hagelskadeförsäkringsbolag. För återstoden åvilar ersättningsskyldigheten
Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget, vilket visserligen
icke intager lika säker ställning som förstnämnda bolag men dock lärer
kunna bära en dylik utgift. Statskontoret finner uteslutet, att statlig stödaktion
beträffande försäkringsbolag med så pass tryggad ekonomisk ställning,
som med nyssnämnda bolag tycks vara fallet, kan bliva föremål för allvarligt
övervägande.
Kungl. Maj.ts proposition nr lii.
9
Enligt ämbetsverkets mening bör ersättning, varom här är fråga, begränsas
lill att avse allenast de fall, där den skadelidande till följd av den inträffade
förlusten försatts i ekonomiskt nödläge. Så torde — med hänsyn till
vad i ärendena utretts angående de skadelidandes ekonomiska ställning —
vara förhållandet med blott ett fåtal av de i framställningarna avsedda jordbrukarna
med undanlag för Östergötlands och Skaraborgs län. Statskontoret
vill i fråga örn nyssberörda kategori skadelidande med hänsyn till Kungl.
Maj:ts förenämnda beslut ej motsätta sig, att vederbörande beviljas statsbidrag
till täckande av de lidna förlusterna, med undantag dock för de fall,
där förlusterna uppstått till följd av skada å byggnad. Sådant bidrag bör
utgå i form av understöd utan återbetalningsskyldighet, dock i varje fall
med högst 50 procent av skördeförlustens värde. För ändamålet torde ett belopp
av förslagsvis 28 300 kronor, därav 13 000 kronor belöpande å Östergötlands
län, 1 000 kronor å Gotlands län, 2 200 kronor å Kristianstads län,
2 200 kronor å Älvsborgs län, 6 000 kronor å Skaraborgs län, 600 kronor å
Värmlands län, 2 300 kronor å Gävleborgs län samt 1 000 kronor å Jämtlands
län, ställas till vederbörande länsstyrelses förfogande. Vad Jönköpings och
Kalmar län angår lärer däremot, med hänsyn till vad som utretts angående
de skadelidandes ekonomiska ställning, ersättning ej böra ifrågakomma.
Statskontoret har föreslagit, att därest på grund av förevarande framställningar
understöd beviljades, undsättningsfonden i första hand skulle tagas
i anspråk för ändamålet. Då emellertid av det belopp å 50 000 kronor, som
Kungl. Majit jämlikt riksdagens medgivande årligen finge använda till understöd
utan återbetalningsskyldighet, under innevarande budgetår anlitats
27 000 kronor, skulle ett belopp av (28 300 + 27 000 — 50 000 =) 5 300 kronor
icke kunna täckas på detta sätt. För bestridande av sistnämnda belopp
borde anlitas nionde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.
Riksräkenskapsverket har yttrat följande.
Ingripanden från det allmännas sida för hjälp till enskilda personer begränsas
i regel till de fall, där allmänna stödåtgärder anses nödvändiga antingen
av sociala skäl eller med hänsyn till statens intresse av att stödja en
för riket betydelsefull näringsgren. Likaså bidrager staten till täckning av
vissa särskilda, icke självförvållade förluster i sådana fall, där skydd mot
förlusten icke kan erhållas genom försäkring och förlusten är av sådan art
att skaderegleringen anses böra ankomma på det allmänna. Exempel på sådana
förluster äro vissa skador å fiskredskap, av rovdjur dödade tamdjur
samt skador orsakade av större översvämningar.
I nu förevarande fall är det emellertid uteslutande fråga om skador, mot
vilka vederbörande jordägare kunnat skydda sig genom försäkring. Enligt
riksräkenskapsverkets mening skulle det leda till orimliga konsekvenser, om
en enskild näringsidkare, som försummat att genom försäkring skydda sig
mot sådana skador, skulle kunna påräkna ersättning av allmänna medel för
de förluster han genom denna uraktlåtenhet ådragit sig. Därtill kommer,
att det i nu förevarande fall — bortsett från Östergötlands län — är fråga
örn enstaka skador och icke örn mera omfattande ödeläggelser. De enskilda
jordägarnas förluster kunna — på grund av deras uraktlåtenhet att teckna
hagelskadeförsäkring — icke anses belt oförvållade.
Enligt av lantbruksstyrelsen och vissa av länsstyrelserna framlagda förslag
skulle ersättning av statsmedel utgå i flertalet skadefall oberoende av
vederbörandes ekonomiska ställning och skadornas relativa omfattning. Vidare
skulle för Östergötlands län enligt lantbruksstyrelsens förslag även ut
liihang
till riksdagens protokoll 1945. 1 samt. Nr lii. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
Departements - chefen.
betalas viss ersättning till försäkringsföretag för av dem ersatta skador, trots
att någon utredning om dessa försäkringsföretags ställning icke förebragts
och det icke heller visats att vad som inträffat nödvändiggör höjning av försäkringspremierna.
Riksräkenskapsverket kan därför icke inse, att de objektiva
förutsättningarna för ett statsingripande föreligga, helst som detta skulle
kunna medföra icke önskvärda och till sina verkningar svåröverskådliga
konsekvenser.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig riksräkenskapsverket icke
kunna tillstyrka bifall till framställningarna i deras nu föreliggande form.
Skulle det emellertid befinnas, att vissa jordbrukare inom de berörda områdena
råkat i sådant nödläge, att statliga stödåtgärder anses vara ofrånkomliga,
bör frågan om dessa åtgärders utformning och omfattning närmast
behandlas som ett socialt problem. Jordbruksnäringen såsom sådan blir nämligen
knappast lidande av att ett fåtal enskilda jordbrukare ådragit sig förluster
genom underlåtenhet att skaffa sig tillräckligt försäkringsskydd. Riksräkenskapsverket
anser därför, att eventuella statliga stödåtgärder böra inskränkas
till att avse de fall, där vederbörande genom de uppkomna skadorna
råkat i sådant nödläge, att han icke utan bidrag från det allmänna
är i stånd att fortsätta sin verksamhet som jordbrukare. Med utgångspunkt
från denna förutsättning torde statligt understöd endast ifrågakomma för
ett fåtal av de jordbrukare, vilka enligt lantbruksstyrelsen utlåtanden ifrågasatts
skola erhålla ersättning för hagelskada.
Därest Kungl. Majit skulle finna nödvändigt, att statligt understöd lämnas
vissa jordbrukare som genom hagelskada kommit i verkligt nödläge, förordar
riksräkenskapsverket, att understödet begränsas till hälften av skadebeloppet
samt att utbetalning av understödet icke sker innan vederbörande understödstagare
för nästkommande år tecknat försäkring mot hagelskada. Medel för
ändamålet böra i så fall anvisas ur den av statskontoret förvaltade undsättningsfonden,
och understöden böra utgå utan återbetalningsskyldighet.
I ärendet har sålunda föreslagits, att ersättning för ifrågavarande hagelskador
skulle utgå med i följande tabell angivna belopp.
Län
Föreslagen ersättning, kronor
Lantbruksstyrelsen
Statskontoret
Östergötlands ........
290 000
13 000
Jönköpings............
4 200
—
Kalmar ..............
22 000
—
Gotlands..............
4 000
lönö
Kristianstads..........
6 200
2 200
Älvsborgs ............
18 000
2 200
Skaraborgs............
50 000
6 000
Värmlands............
2 000
600
Gävleborgs............
12 000
2 300
Jämtlands............
15 000
1000
Summa kronor
423400
28 300
Såsom av det förut anförda framgår inträffade under sommaren 1944 flerstädes
i landet osedvanligt svåra hageloväder, varigenom ett betydande antal
jordbrukare tillfogades ekonomiska förluster till följd av skador å växande
gröda och i vissa fall även å byggnader. Vid verkställda värderingar ha de
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
ekonomiska förlusterna av skadorna uppskattats till i runt tal icke mindre
än 1 350 000 kronor, varav omkring 15 000 kronor belöpa å skadade byggnader.
Av nämnda belopp ha emellertid cirka 500 000 kronor utbetalats eller
beräknats komma att bliva utbetalade av vederbörande försäkringsbolag på
grund av tecknade hagelskadeförsäkringar.
Såsom en allmän princip i fråga örn bistånd fran statens sida vid naturkatastrofer
eller liknande olyckshändelser har i regel gällt, att staten icke
lämnar bistånd i sådana fall, där försäkring mot skadorna kan erhållas. Emedlertid
torde undantag från denna regel ha förekommit i vissa fall då det på
grund av särskilda omständigheter eller billighetshänsyn funnits påkallat. I
förevarande fall bör beaktas, att de inträffade hagelovädren synas ha förorsakat
svårare och mera omfattande skador än dylika oväder vanligen åstadkomma
och att vissa trakter drabbats därav, vilka icke tidigare brukat
hemsökas av sådana oväder. Då härtill kommer att ett betydande antal av de
drabbade jordbrukarna enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen
befinner sig i små ekonomiska omständigheter, finner jag billighetsskäl
tala för att staten åtminstone i viss utsträckning lämnar bidrag till de skadelidande
för förlusternas täckande.
I fråga om grunderna för utlämnande av dylikt bidrag kan jag i stort
sett ansluta mig till vad lantbruksstyrelsen i sadant hänseende föreslagit. Visst
bidrag till täckande av förlusterna till följd av skadorna å grödan och byggnaderna
torde efter behovsprövning böra kunna lämnas enskilda jordbrukare.
I regel torde bidraget icke böra utgå med högre belopp än 25 procent av den
summa vartill skadorna skattats. Emellertid synes undantagsvis bidraget böra
kunna bestämmas till 50 procent och i särskilt ömmande fall till 75 procent
av nämnda summa. Dock finner jag försäkringsbolag icke böra berättigas att
i stället för vederbörande skadelidande uppbära ifrågavarande bidrag. Med
hänsyn till vad av statskontoret upplysts angående de aktuella försäkringsbolagens
ekonomiska ställning torde skäl icke föreligga för att medgiva bolagen
en sådan förmån. Det inträffade synes böra för jordbrukarna i allmänhet
utgöra en allvarlig maning att skydda sig mot hagelskador genom försäkring,
enär föreslagna åtgärden får betraktas såsom en extraordinär engångsåtgärd.
Med utgångspunkt från de av mig förut angivna grunderna för utlämnande
av bidrag synes kunna beräknas, att ett belopp av i runt tal 300 000 kronor
blir erforderligt för ifrågavarande ändamål. Ett anslag av nämnda storlek
svnes därför böra anvisas under nionde huvudtiteln a riksstaten för budgetaret
1945/46. Anslaget, som bör benämnas Bidrag till ersättning för hagelskador,
synes böra givas karaktär av reservationsanslag. Därest riksdagen skulle anvisa
medel för förevarande ändamål, torde det sedermera få ankomma å
Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter beträffande grunderna för
dispositionen av anslaget, vilket synes böra fördelas genom lantbruksstyrelsens
försorg.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
att till Bidrag till ersättning för hagelskador för budgetåret
1945/46 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ................................ kronor 300 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Per Eldin.
457441. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Martts proposition angående ersättning i vissa fall för hagelskador. a1 i texten
- JoU 1945:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall för hagelskador. s. 1 i texten