Sök i Ratio Lex

Angående ersättning i vissa fall för hagelskador

1945-03-02 · 12 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:144, Angående ersättning i vissa fall för hagelskador

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

1

Nr 144.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning i

vissa fall för hagelskador; given Stockholms slott den

2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga örn

ersättning av statsmedel i vissa fall för hagelskador och anför därvid följande.

Under juli och augusti månader 1944 inträffade flerstädes i landet osedvanligt

svåra hageloväder med påföljd att växande gröda och i vissa fall

även byggnader skadades. I anledning härav ha till Kungl. Majit från myndigheter,

sammanslutningar och enskilda inkommit ett antal framställningar

om ersättning av statsmedel till de jordbrukare, som sålunda tillskyndats förluster.

Framställningarna avse jordbrukare i följande län, nämligen Östergötlands,

Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs,

Värmlands, Gävleborgs och Jämtlands län. I de fall, där framställningarna

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr lil.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr lii.

icke gjorts av vederbörande länsstyrelse, ha yttranden inhämtats från dessa.

Härjämte ha infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen, statskontoret

och riksräkenskapsverket.

I fråga örn antalet i framställningarna upptagna jordbrukare, värdet av

de lidna skadorna samt den vederbörande i vissa fall tillkommande försäkringsersättningen

torde få hänvisas till följande sammanställning.

Län

Antal

skadelidande

Skadans

totalvärde

kronor

Försäkrings-

ersättning

kronor

Östergötlands ..........

154

975 126: 29

505 026: 01

Jönköpings..............

13

9 624: 36

—

Kalmar ................

26

69 087: 65

—

Gotlands................

23

113 461: 90

—

Kristianstads............

30

12 956: 66

—

Älvsborgs ..............

73

61 437:71

—

Skaraborgs..............

67

122 910:21

—

Värmlands..............

30

6 664:02

—

Gävleborgs..............

84

27 631:64

—

Jämtlands..............

47

153 153:90

—

Summa

547

1352 051:37

505 026: 01

Beträffande omfattningen av skadorna i de enskilda fallen samt de skadelidandes

ekonomiska ställning m. m. torde jag få hänvisa till handlingarna

i ärendet. Här torde rörande dessa förhållanden sammanfattningsvis endast

få återgivas följande.

Östergötlands 1 än. Skadorna lia uppstått i elva socknar, nämligen

Björkeberg, Brunneby, Flistad, Klockrike, Kristberg, Kärna, Ledberg, Lönsås,

Rappestad, Västerlösa och Älvestad. I en del av området ha skadorna varit

så stora, att höstvete och vårstråsäd i stort sett totalt förstörts samt rotfruktsoch

potatisblast fullständigt avslagits. Den sammanlagda arealen av skadad

gröda har angivits till omkring 2 300 hektar, fördelade på 154 brukningsdelar.

Av tillgängliga uppgifter framgår, att de drabbade fastigheternas arealer

äro av mycket växlande storlek, från ett par hundra hektar till mindre än ett

hektar. Det övervägande flertalet utgöres dock av fastigheter om mindre än

50 hektar. Även de skadelidandes — 154 jordbrukare — ekonomiska ställning

är varierande; de flesta ha dock taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

till belopp av 5 000 kronor och därunder. Den deklarerade

förmögenheten uppgår i omkring hälften av fallen till högst 20 000 kronor.

Det må emellertid anmärkas, att i ett tjugotal fall uppgifter rörande vederbörandes

ekonomiska förhållanden saknas. Förhållandet mellan de skadelidandes

ekonomiska ställning och värdet av skadan är mycket olika, i vissa

fall synes disproportionen vara högst betydande. Såsom framgår av förut

återgivna tabell har emellertid ett antal jordbrukare — enligt uppgift 81

— haft hagelskadeförsäkring. Den ersättning dessa på grund härav äro berättigade

till, synes med ledning av förefintliga uppgifter i ungefär halva

antalet fall komma att täcka de lidna skadorna. Definitiv skadereglering har

dock i stor utsträckning icke skett. För de 73 jordbrukare, som icke haft

försäkring, ha skadorna värderats till 478 930 kronor 16 öre.

1 Däri inbegripet skada å byggnader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

3

I ansökningen Ilar anförts, att de jordbrukare, som sålunda icke haft hagelskadeförsäkring,

i många fall komme att bliva ekonomiskt mycket illa ställda,

stundom rent ruinerade. Härjämte har framhållits, att ifrågavarande skador

även för de hårdast drabbade kommunerna som sådana komme att

medföra kännbara ekonomiska konsekvenser.

Jönköpings län. Inom ifrågavarande län ha skadorna förekommit

inom Bäckaby och Linderås socknar, varigenom 6 jordbrukare i förstnämnda

socken och 7 i sistnämnda socken åsamkats förlust. Av dessa har ingen haft

hagelskadeförsäkring. Skadorna ha i blott ett par fall uppskattats till ett

värde av över 1 000 kronor och i intet fall till mindre belopp än omkring

250 kronor. De drabbade jordbrukarna äro enligt uppgift alla mindre jordbrukare

med i regel högst 10 hektar åker. I fråga örn deras ekonomiska förhållanden

har uppgivits, att den behållna förmögenheten i 6 fall, därav hälften

från vardera socknen, uppgår till mellan 10 000 kronor och 20 000 kronor,

medan den i endast ett fall — från Linderås socken — understiger omkring

3 000 kronor.

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i yttrande

över de 6 i Bäckaby hemmahörande jordbrukarnas framställning framhållit,

att hageloväder icke på mycket länge förekommit i trakten, varför det vore

helt naturligt, att vederbörande icke haft försäkring mot hagelskada. Med

hänsyn härtill samt nämnda jordbrukares ekonomiska förhållanden har förvaltningsutskottet

tillstyrkt deras framställning.

Länsstgrelsen i Jönköpings län, som jämväl blott yttrat sig över framställningen

från jordbrukarna i Bäckaby socken, har erinrat örn möjligheten att

erhålla hagelskadeförsäkring mot med hänsyn till nämnda jordbrukares odlade

areal ringa premie. På grund härav samt vad angående vederbörandes

ekonomiska förhållanden upplysts har styrelsen avstyrkt bifall till framställningen.

Kalmar län. I länet lia 26 jordbrukare inom Arby och Hagby socknar

tillfogats förluster på grund av hageloväder, av vilka ingeri haft hagelskadeförsäkring.

Skadorna lia i 5 fall värderats till mindre än 1 000 kronor

samt i 5 fall till över 4 000 kronor, därav 2 över 7 000 kronor. Enligt lämnade

uppgifter uppgår vederbörande skadelidandes behållna förmögenhet i

cirka 10 fall till 20 000 kronor eller mera, därav i 5 fall till över 40 000

kronor. I blott 3 fall har densamma angivits lill lägre belopp än 10 000 kronor.

Härvid är emellertid att märka, att 7 av ifrågavarande jordbrukare vägrat

lämna länsstyrelsen uppgift örn sina förmögenhetsförhållanden.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

att i de drabbade områdena hageloväder vore en ytterst sällsynt naturkatastrof,

varför det icke kunde anses klandervärt, att vederbörande icke

haft hagelskadeförsäkring. Med hänsyn härtill samt skadornas storleksordning

har förvaltningsutskottet hemställt, att bidrag av statsmedel beviljades

till täckande av de uppkomna förlusterna.

Länsstgrelsen i Kalmar län har ansett, att de jordbrukare, som vägrat

lämna uppgift rörande sina ekonomiska förhållanden, icke svnles böra komma

i fråga lill ersättning. Beträffande övriga sökande har länsstyrelsen tillstyrkt,

all ersättning tillerkändes 9 av dessa med vissa angivna belopp å tillhopa

26 29!) kronor 80 öre.

Gotlands län. I länet lia 13 jordbrukare från Ilavdhems och Niis

socknar samt 10 från Ganthems och Stenkyrka socknar drabbats av hagelskada,

därav i ett fall å byggnad till ett värde av 167 kronor 60 öre. Hagelskadeförsäkring

har icke i något fall förefunnits. Skadorna lia fördelats tämligen

jämnt å jordbrukarna i fråga och lia i de flesta fall beräknats lill lie
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

lopp understigande 1 000 kronor. Enligt uppgift utgöras emellertid ifrågavarande

jordbrukare huvudsakligen av småbrukare eller mindre hemmansägare

med relativt små arealer brukad åker och -— särskilt vad angår de i

Ganthems och Stenkyrka socknar hemmahörande — svag ekonomi. Vad sålunda

uppgivits synes i stort sett bekräftat av tillgängliga handlingar rörande

vederbörandes ekonomiska förhållanden.

Länsstyrelsen i Gotlands län har hemställt, att de i ekonomiskt avseende

sämst ställda jordbrukarna från Havdhems och Näs socknar i skälig utsträckning

måtte tillerkännas ersättning av statsmedel, medan styrelsen i

fråga om de i Ganthems och Stenkyrka socknar hemmahörande hemställt,

att samtliga måtte tillerkännas skälig dylik ersättning.

Kristianstads län. 30 jordbrukare inom Hästveda, Osby och Venuns

socknar ha tillfogats skador av ifrågavarande slag. Skadornas värde

har blott i ett par fall beräknats till mer än 1 000 kronor och i 4 fall till

belopp under 100 kronor. Hagelskadeförsäkring har icke förekommit. Av de

skadelidande ha blott ett par taxerats för en inkomst över 3 000 kronor. Cirka

10 ha haft en inkomst under 1 000 kronor.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har under hänsynstagande till vederbörandes

ekonomiska förhållanden funnit sig böra hemställa, att understöd beviljades

15 av ifrågavarande jordbrukare med närmare angivna belopp å tillhopa

7 710 kronor. Övriga sökande har länsstyrelsen ansett icke befinna sig i

sådana ekonomiska omständigheter, att de lämpligen kunde föreslås till erhållande

av understöd.

Älvsborgs län. Ifrågavarande skador lia inträffat i Dalstorps och

Grönahögs socknar samt lia berört 73 jordbrukare. Hagelskadeförsäkring har

icke förelegat beträffande någon av dessa. Det beräknade värdet av skadorna

har varierat från i 8 fall 100 kronor eller därunder till i 4 fall över 2 000

kronor, vilka värden emellertid i regel stå i proportion till fastigheternas storlek.

I nära hälften av fallen ligger skadevärdet mellan 500 kronor och 1 500

kronor. Värdena synas emellertid vara i någon mån osäkra. De skadelidande

lia i cirka 45 fall taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för ett

belopp mellan 1 000 kronor och 3 000 kronor och i 6 fall för ett belopp under

1 000 kronor. I några fall saknas emellertid dylik uppgift. Den behållna förmögenheten

har i cirka 25 fall angivits till belopp över 10 000 kronor, medan

i 10 fall densamma ej överstigit omkring 1 000 kronor eller brist angivits

föreligga.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har tillstyrkt bifall till framställningarna.

Skaraborgs län. De inom länet förekomna skadorna ha inträffat

inom socknarna Forsby, Hagelberg, Locketorp, Norra Kyrketorp och Örn samt

ytterområdena av Skövde stad. Cirka 484 hektar sädesodling ha beräknats

blivit skadade, varigenom 67 jordbrukare lidit förluster. Ingen av dessa har

haft hagelskadeförsäkring. Fastigheternas storlek uppgår i de flesta fall till

mindre än 20 hektar. De skadelidande lia i allmänhet taxerats till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt till ett belopp av mellan 1 000 och 3 000 kronor,

medan den behållna förmögenheten upptagits till förhållandevis större

belopp. Även inom detta län synes emellertid i flera fall en avsevärd disproportion

mellan vederbörandes ekonomi och den lidna skadan föreligga.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört i huvudsak följande.

Av den verkställda besiktningen framgår, att skadorna å grödan äro mycket

omfattande och att i många fall mer än hälften av den väntade spannmålsskörden

spolierats. Med hänsyn härtill och då de av skadorna drabbade

synas vara i mindre god ekonomisk ställning kan det vara befogat och skäligt,

att det allmänna i viss utsträckning bisträcker dem. Visserligen kan det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

5

principiellt anses oriktigt att så sker i fall som de föreliggande, där vederbörande

haft möjlighet att genom försäkring skydda sig mot skadorna. Då

länsstyrelsen emellertid försport, att statsbidrag ifrågasatts att utgå i liknande

fall i andra delar av landet samt det här i åtskilliga fall gäller att förebygga

verkligt allvarliga svårigheter för vissa jordbrukare, vill länsstyrelsen förorda,

att anslag av allmänna medel lämnas även i föreliggande fall. Då emellertid

det allmänna i allt fall ej torde böra täcka totala skadebeloppet, synes bidrag

av allmänna medel till skadornas lindrande skäligen icke böra överstiga 50

procent av det i vart fall uppskattade skadebeloppet. Då därjämte en behovsprövning

bör äga ruin, synes ett anslag å förslagsvis 50 000 kronor böra ifrågakomma

för länet, att av länsstyrelsen i samråd med länets hushållningssällskap

användas såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet till sådana ägare

eller brukare av här ifrågavarande gårdar, som äro i verkligt behov därav.

Såsom länets förvaltningsutskott föreslagit bör såsom särskilt villkor för bidrags

erhållande fordras, att vederbörande förbinder sig att teckna och under

närmaste fem år vidmakthålla hagelskadeförsäkring.

V ä r m 1 a n d s 1 ä n. De inom förevarande län inträffade skadorna ha

varit begränsade till Gräsmarks socken samt lia drabbat inalles 30 jordbrukare,

av vilka ingen haft hagelskadeförsäkring. Det uppskattade värdet

av de åsamkade förlusterna har i regel varit ringa och i ej mindre

än två tredjedelar av fallen lägre än 100 kronor. Endast en av de skadelidande

— en trädgårdsmästare som fått sin handelsträdgård förstörd — synes

ha råkat i verkligt ekonomiskt nödläge; de övrigt ha lidit en i förhållande till

sin ekonomiska ställning relativt obetydlig förlust.

Länsstyrelsen i Värmlands län har för sin del anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen anser — bortsett från den rent principiella frågan huruvida

ej vederbörande själva bort genom hagelskadeförsäkring eller dylikt lia skyddat

sig mot förluster av ifrågavarande slag -— de uppskattade skadorna i förhållande

till de skadelidandes ekonomiska resurser icke vara av den storleksgrad

och omfattning att hjälp av statsmedel skäligen bör komma till stånd.

Ett undantag härvid kan och bör måhända göras i fråga om den förstörda

handelsträdgården, vars ägare obestridligen drabbats synnerligen hårt av det

inträffade och vars möjligheter att fortsätta sin rörelse torde vara mycket

ovissa. Styrelsen är emellertid synnerligen tveksam i fråga om tillstyrkande

av bidrag jämväl i vad det gäller detta fall. Å andra sidan har styrelsen givetvis

icke något att erinra, därest Kungl. Majit skulle finna skäl att bevilja

sådant bidrag och vill styrelsen för sådan händelse föreslå ett bidragsbelopp

av 1 200 kronor.

Gävleborgs län. Framställningarna avse 84 jordbrukare i Alfta,

Bergsjö, Bollnäs, Enångers, Forsa och Norrbo socknar. Skadorna ha icke

uppskattats till några större belopp och lia varit fördelade tämligen jämnt

på de olika jordbrukarna. Blott i några få fall lia skador överstigande ett

värde av 1 000 kronor uppstått och i cirka 70 fall har värdet legat under 500

kronor. För jämförelse med nämnda värden har värdet av ifrågavarande

jordbrukares totalskörd år 1944 beräknats. Av denna beräkning framgår,

att totalskördens värde i allmänhet legat mellan 500 kronor och 3 000 kronor.

I fråga örn de skadelidandes ekonomi har i cirka 35 fall vederbörande

kommunalnämnd direkt utsagt, alt densamma vore mindre god, svag, dålig

eller mycket dålig. Den behållna förmögenheten har enligt uppgift i cirka

25 fall överstigit 10 000 kronor. Blott i 7 fall har den angivits understiga

1 000 kronor.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har tillstyrkt bifall lill framställningarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

Jämtlands län. Hagelskadorna ha förekommit inom följande fyra

socknar, nämligen Frösö, Marieby, Norderön och Sunne. Härigenom ha

ägare eller brukare till 47 fastigheter tillskyndats förluster. Inom stora delar

av det av hagelovädren berörda områdena har grödan helt förstörts. Hagelskadeförsäkring

har icke i något fall förelegat. Ifrågavarande fastigheter

ha uppgivits vara av den storleksordning, att deras avkastning i stort sett

endast förslår till den egna försörjningen. Värdet av de lidna skadorna har

uppskattats till belopp mellan cirka 100 och 5 700 kronor, i något mindre än

halva antalet fall till mer än 1 000 kronor. I dessa fall ha emellertid i regel

tillkommit skador å byggnad, vilka skador totalt uppskattats till ett värde

av cirka 15 000 kronor. Ehuru tillgängliga uppgifter rörande de skadelidandes

ekonomiska förhållanden i viss mån äro ofullständiga synes dock ådagalagt,

att dessas ekonomi i åtskilliga fall är svag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har— under framhållande av att ifrågavarande

skador i flertalet fall drabbat vederbörande synnerligen hårt samt underlåtenheten

att ha försäkring mot hagelskada med hänsyn till i orten rådande

förhållanden icke borde läggas dem till last — hemställt, att högsta

möjliga belopp måtte ställas till styrelsens förfogande för täckande av förevarande

förluster.

Lantbruksstyrelsen har inledningsvis erinrat om att styrelsen tidigare i utlåtanden

över liknande framställningar givit uttryck åt den åsikten att, då

skydd mot skada av här ifrågavarande slag kunde vinnas genom försäkring,

statsunderstöd av principiella skäl icke borde utgå för förlust, som vållats

genom dylik skada. Denna uppfattning har styrelsen förklarat sig i princip

alltjämt vidhålla.

I fråga om framställningen om ersättning för inom Östergötlands

län förekomna hagelskador och därmed sammanhängande spörsmål har

lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Det synes sannolikt, att den försämring i fråga om skördeutsikterna, som

kommit till uttryck för Östergötland i dess helhet, även gjort sig märkbar

inom det av skadorna drabbade området, och det torde därför kunna ifrågasättas,

huruvida det definitiva skörderesultatet inom området, därest hagelovädret

icke inträffat, skulle ha uppnått den nivå, värderingsnämnden lågt

till grund för sin bedömning av skadornas storlek. De vid värderingen upptagna

värdena å skadorna utgöra vidare bruttovärden av den uppskattade

skördeminskningen. Styrelsen vill härvid erinra, att sagda belopp icke kunna

betraktas såsom förlorad nettoinkomst.

Oavsett nu anförda erinringar giver emellertid den verkställda utredningen

vid handen, att de förluster, som genom ifrågavarande hagelskador åsamkats

de berörda jordbrukarna, i många fall äro av den storleksordning, att

ett mellankommande från det allmännas sida synes erforderligt, för att vederbörande

skall kunna fortsätta jordbruksdriften. Skadorna torde vidare icke

bliva utan konsekvenser för de kommuner, som främst beröras därav. Ifrågavarande

skador ha vidare haft till följd, att betydande ekonomiska anspråk

kommit att ställas på de inom området verksamma ömsesidiga försäkringsföretagen.

Man torde därför ha anledning antaga, att skadorna komma

att medföra återverkningar i form av förhöjda premier eller särskilda uttaxeringar

även för övriga jordbrukare inom länet, vilka tecknat försäkring

mot hagelskada i nu berörda företag. Det synes med hänsyn härtill böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

7

övervägas, huruvida icke vid eventuellt beviljande av understöd av statsmedel

för ifrågavarande ändamål bidrag i viss omfattning bör utgå jämväl i

det fall försäkring förelegat.

I förevarande fall synes lämpligen ett visst mindre bidrag, förslagsvis

25 procent av den utav värderingsnämnden beräknade skadan böra utgå i

samtliga de av skadegörelsen berörda fallen, oavsett om vederbörande jordbrukare

haft försäkring mot hagelskada eller icke. Därutöver torde ett visst

belopp böra ställas lill länsstyrelsens i länet förfogande att utdelas till sådana

jordbrukare, som ej haft försäkring mot hagelskada och som äro i

behov av ytterligare hjälp. I värjo särskilt fall synes understöd i regel böra

utgå med sammanlagt högst 50 procent av det belopp, vartill skadan uppskattats.

Länsstyrelsen torde dock böra bemyndigas att, därest speciella förhållanden

så nödvändigtvis påkalla, utlämna understöd med tillhopa intill

75 procent av nyssnämnda belopp. Såsom villkor för åtnjutande av bidrag

bör föreskrivas, att vederbörande jordbrukare skall förbinda sig att under

de närmaste fem åren ha sina grödor försäkrade mot hagelskada. Därest

förutnämnda grundbidrag av förslagsvis 25 procent av den uppskattade skadan

beviljas jordbrukare, vilken haft försäkring mot hagelskada och vilken

genom vederbörande försäkringsföretag erhållit ersättning för de lidna skadorna,

synes bidraget böra utgå till vederbörande försäkringsföretag under

villkor att sålunda beviljat bidrag utnyttjas till att hålla premierna för försäkring

mot hagelskada inom länet så låga som möjligt.

Därest understöd av statsmedel skulle beviljas enligt i det föregående angivna

grunder skulle härför erfordras ett belopp av i runt tal 290 000 kronor,

varav omkring 244 000 kronor skulle motsvara det föreslagna grundbidraget

å 25 procent av skadornas uppskattade värde. På grund av vad

sålunda anförts föreslår lantbruksstyrelsen att under angivna villkor ett

belopp av intill 290 000 kronor ställes till länsstyielsens i Östergötlands län

förfogande att efter länsstyrelsens beprövande utdelas såsom understöd utan

återbetalningsskyldighet till de av ifrågavarande hagelskador drabbade jordbrukarna.

Av vad lantbruksstyrelsen yttrat rörande framställningarna från övriga

län må här återgivas följande.

Styrelsen har granskat de verkställda värderingarna av skadorna i de olika

fallen och därvid i stort sett icke funnit anledning till anmärkningar. Emellertid

har styrelsen framhållit vissa omständigheter vid värderingarna, vilka

medfört att dessa i vissa fall kommit att bliva icke fullt korrekta. Sålunda

har styrelsen påpekat att i några fall räknats med större skördar å de av

hagelskadorna drabbade fastigheterna än som med hänsyn till de efter skadefallen

försämrade skördeutsiktema sannolikt skulle ha förelegat. Vidare ha,

enligt vad styrelsen framhållit, i vissa fall något för höga å-priser å den skadade

grödan tillämpats. I ett par fall lia värderingarna skett så lång tid efter

skadefallet, att de på grund härav icke kunnat bliva fullt noggranna. Med

hänsyn till dessa förhållanden har styrelsen ansett, att därest ersättning av

statsmedel för de lidna förlusterna skulle beviljas, en översyn av de gjorda

värderingarna i flera fall syntes önskvärd, vilken översyn borde ske under

medverkan av vederbörande hushållningssällskap.

Med utgångspunkt från den sålunda verkställda granskningen av värderingsinstrumenten

har lantbruksstyrelsen anställt en jämförelse för varje

län mellan skadornas värde och de skadelidandes ekonomiska förhållanden.

Härvid har styrelsen funnit sig böra föreslå, att understöd utan återbetalningsskyldighet

i viss utsträckning lämnades på grund av ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

skador, varvid ersättning dock icke i något fall synts böra utgå för skada å

byggnad. Enligt vad styrelsen föreslagit skulle understödet till en var skadelidande

utgå med högst 50 procent av skadans totalvärde utom vad beträffar

Gotlands och Kristianstads län, där ersättningen med hänsyn till vissa särskilt

ömmande fall skulle kunna höjas till 75 procent av totalvärdet. Med

denna beräkningsgrund skulle för ifrågavarande län, nämligen Jönköpings,

Kaimar, Gotlands, Kristianstads, Alvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs

och Jämtlands, behöva ifrågakomma respektive 4 200, 22 000, 4 000,

6 200, 18 000, 50 000, 2 000, 12 000 och 15 000 kronor, vilka belopp synts

böra ställas till vederbörande länsstyrelses förfogande och fördelas av dessa

efter samråd med hushållningssällskapet. Slutligen har lantbruksstyrelsen

föreslagit, att i samtliga fall såsom villkor skulle föreskrivas att den som sålunda

ernone understöd, skulle lörbinda sig att under de närmaste fem åren

ha sin gröda försäkrad mot hagelskada.

Statskontoret har förklarat sig vidhålla sin i tidigare över likartade framställningar

avgivna utlåtanden uttalade principiella uppfattning, att då skydd

mot ekonomisk förlust i anledning av hagelskada å växande gröda kan

vinnas genom försäkring, ersättning av statsmedel icke bör utgå för täckande

av dylik förlust. Ämbetsverket har emellertid samtidigt erinrat om att Kungl.

Maj:t i tre beslut år 1942 ställt medel ur undsättningsfonden till vissa länsstyrelsers

förfogande att utdelas till sådana jordbrukare, som i första hand

varit i behov av hjälp på grund av lidna förluster genom hagelskador, dock

i varje särskilt fall med högst 50 procent av skadans värde. I anslutning

härtill har statskontoret vidare yttrat i huvudsak följande.

Det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget, att ersättning av statsmedel

skulle beviljas i viss utsträckning även i de fall, där ifrågavarande jordbrukare

haft försäkring mot hagelskada, samt att bidraget i berörda fall skulle

utgå till vederbörande försäkringsföretag kan statskontoret under inga omständigheter

förorda. Ett bifall till styrelsens förslag skulle leda till de mest

betänkliga följder. Till belysning härav må framhållas, att — enligt från försäkringsinspektionen

inhämtade upplysningar — den ekonomiska ställningen

för ett av de ifrågavarande försäkringsföretagen, nämligen Skandinaviska

kreatursförsäkringsbolaget, måste med ledning av senast tillgängliga uppgifter

för år 1943 betraktas såsom synnerligen stark. Bolagets reservfond

uppgick nämligen till 6 050 000 kronor och dess regleringsfond till 2 015 000

kronor, d. v. s. bolaget ägde besparade medel å tillhopa 8 065 000 kronor.

En premieförhöjning med anledning av de utgifter, som bolaget hade att vidkännas

till följd av ifrågavarande hagelskadeförluster, syntes enligt nyssnämnda

källa knappast vara behövlig. Vidare har upplysts, att ett annat av

de berörda försäkringsföretagen, nämligen Östergötlands hagelskadeförsäkringsbolag,

numera övertagits av förstnämnda bolag, vars ställning på längre

sikt härigenom synes ytterligare kunna förstärkas. Av det belopp å 505 026

kronor 1 öre. vartill ifrågavarande försäkringsersättningar uppgå, svara nämnda

båda bolag för tillhopa 366 183 kronor, varav 216 948 kronor 89 öre

belöpa å Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget och 149 234 kronor 11 öre

å Östergötlands hagelskadeförsäkringsbolag. För återstoden åvilar ersättningsskyldigheten

Allmänna hagelskadeförsäkringsbolaget, vilket visserligen

icke intager lika säker ställning som förstnämnda bolag men dock lärer

kunna bära en dylik utgift. Statskontoret finner uteslutet, att statlig stödaktion

beträffande försäkringsbolag med så pass tryggad ekonomisk ställning,

som med nyssnämnda bolag tycks vara fallet, kan bliva föremål för allvarligt

övervägande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr lii.

9

Enligt ämbetsverkets mening bör ersättning, varom här är fråga, begränsas

lill att avse allenast de fall, där den skadelidande till följd av den inträffade

förlusten försatts i ekonomiskt nödläge. Så torde — med hänsyn till

vad i ärendena utretts angående de skadelidandes ekonomiska ställning —

vara förhållandet med blott ett fåtal av de i framställningarna avsedda jordbrukarna

med undanlag för Östergötlands och Skaraborgs län. Statskontoret

vill i fråga örn nyssberörda kategori skadelidande med hänsyn till Kungl.

Maj:ts förenämnda beslut ej motsätta sig, att vederbörande beviljas statsbidrag

till täckande av de lidna förlusterna, med undantag dock för de fall,

där förlusterna uppstått till följd av skada å byggnad. Sådant bidrag bör

utgå i form av understöd utan återbetalningsskyldighet, dock i varje fall

med högst 50 procent av skördeförlustens värde. För ändamålet torde ett belopp

av förslagsvis 28 300 kronor, därav 13 000 kronor belöpande å Östergötlands

län, 1 000 kronor å Gotlands län, 2 200 kronor å Kristianstads län,

2 200 kronor å Älvsborgs län, 6 000 kronor å Skaraborgs län, 600 kronor å

Värmlands län, 2 300 kronor å Gävleborgs län samt 1 000 kronor å Jämtlands

län, ställas till vederbörande länsstyrelses förfogande. Vad Jönköpings och

Kalmar län angår lärer däremot, med hänsyn till vad som utretts angående

de skadelidandes ekonomiska ställning, ersättning ej böra ifrågakomma.

Statskontoret har föreslagit, att därest på grund av förevarande framställningar

understöd beviljades, undsättningsfonden i första hand skulle tagas

i anspråk för ändamålet. Då emellertid av det belopp å 50 000 kronor, som

Kungl. Majit jämlikt riksdagens medgivande årligen finge använda till understöd

utan återbetalningsskyldighet, under innevarande budgetår anlitats

27 000 kronor, skulle ett belopp av (28 300 + 27 000 — 50 000 =) 5 300 kronor

icke kunna täckas på detta sätt. För bestridande av sistnämnda belopp

borde anlitas nionde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.

Riksräkenskapsverket har yttrat följande.

Ingripanden från det allmännas sida för hjälp till enskilda personer begränsas

i regel till de fall, där allmänna stödåtgärder anses nödvändiga antingen

av sociala skäl eller med hänsyn till statens intresse av att stödja en

för riket betydelsefull näringsgren. Likaså bidrager staten till täckning av

vissa särskilda, icke självförvållade förluster i sådana fall, där skydd mot

förlusten icke kan erhållas genom försäkring och förlusten är av sådan art

att skaderegleringen anses böra ankomma på det allmänna. Exempel på sådana

förluster äro vissa skador å fiskredskap, av rovdjur dödade tamdjur

samt skador orsakade av större översvämningar.

I nu förevarande fall är det emellertid uteslutande fråga om skador, mot

vilka vederbörande jordägare kunnat skydda sig genom försäkring. Enligt

riksräkenskapsverkets mening skulle det leda till orimliga konsekvenser, om

en enskild näringsidkare, som försummat att genom försäkring skydda sig

mot sådana skador, skulle kunna påräkna ersättning av allmänna medel för

de förluster han genom denna uraktlåtenhet ådragit sig. Därtill kommer,

att det i nu förevarande fall — bortsett från Östergötlands län — är fråga

örn enstaka skador och icke örn mera omfattande ödeläggelser. De enskilda

jordägarnas förluster kunna — på grund av deras uraktlåtenhet att teckna

hagelskadeförsäkring — icke anses belt oförvållade.

Enligt av lantbruksstyrelsen och vissa av länsstyrelserna framlagda förslag

skulle ersättning av statsmedel utgå i flertalet skadefall oberoende av

vederbörandes ekonomiska ställning och skadornas relativa omfattning. Vidare

skulle för Östergötlands län enligt lantbruksstyrelsens förslag även ut
liihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 samt. Nr lii. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

Departements - chefen.

betalas viss ersättning till försäkringsföretag för av dem ersatta skador, trots

att någon utredning om dessa försäkringsföretags ställning icke förebragts

och det icke heller visats att vad som inträffat nödvändiggör höjning av försäkringspremierna.

Riksräkenskapsverket kan därför icke inse, att de objektiva

förutsättningarna för ett statsingripande föreligga, helst som detta skulle

kunna medföra icke önskvärda och till sina verkningar svåröverskådliga

konsekvenser.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig riksräkenskapsverket icke

kunna tillstyrka bifall till framställningarna i deras nu föreliggande form.

Skulle det emellertid befinnas, att vissa jordbrukare inom de berörda områdena

råkat i sådant nödläge, att statliga stödåtgärder anses vara ofrånkomliga,

bör frågan om dessa åtgärders utformning och omfattning närmast

behandlas som ett socialt problem. Jordbruksnäringen såsom sådan blir nämligen

knappast lidande av att ett fåtal enskilda jordbrukare ådragit sig förluster

genom underlåtenhet att skaffa sig tillräckligt försäkringsskydd. Riksräkenskapsverket

anser därför, att eventuella statliga stödåtgärder böra inskränkas

till att avse de fall, där vederbörande genom de uppkomna skadorna

råkat i sådant nödläge, att han icke utan bidrag från det allmänna

är i stånd att fortsätta sin verksamhet som jordbrukare. Med utgångspunkt

från denna förutsättning torde statligt understöd endast ifrågakomma för

ett fåtal av de jordbrukare, vilka enligt lantbruksstyrelsen utlåtanden ifrågasatts

skola erhålla ersättning för hagelskada.

Därest Kungl. Majit skulle finna nödvändigt, att statligt understöd lämnas

vissa jordbrukare som genom hagelskada kommit i verkligt nödläge, förordar

riksräkenskapsverket, att understödet begränsas till hälften av skadebeloppet

samt att utbetalning av understödet icke sker innan vederbörande understödstagare

för nästkommande år tecknat försäkring mot hagelskada. Medel för

ändamålet böra i så fall anvisas ur den av statskontoret förvaltade undsättningsfonden,

och understöden böra utgå utan återbetalningsskyldighet.

I ärendet har sålunda föreslagits, att ersättning för ifrågavarande hagelskador

skulle utgå med i följande tabell angivna belopp.

Län

Föreslagen ersättning, kronor

Lantbruksstyrelsen

Statskontoret

Östergötlands ........

290 000

13 000

Jönköpings............

4 200

—

Kalmar ..............

22 000

—

Gotlands..............

4 000

lönö

Kristianstads..........

6 200

2 200

Älvsborgs ............

18 000

2 200

Skaraborgs............

50 000

6 000

Värmlands............

2 000

600

Gävleborgs............

12 000

2 300

Jämtlands............

15 000

1000

Summa kronor

423400

28 300

Såsom av det förut anförda framgår inträffade under sommaren 1944 flerstädes

i landet osedvanligt svåra hageloväder, varigenom ett betydande antal

jordbrukare tillfogades ekonomiska förluster till följd av skador å växande

gröda och i vissa fall även å byggnader. Vid verkställda värderingar ha de

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 144.

ekonomiska förlusterna av skadorna uppskattats till i runt tal icke mindre

än 1 350 000 kronor, varav omkring 15 000 kronor belöpa å skadade byggnader.

Av nämnda belopp ha emellertid cirka 500 000 kronor utbetalats eller

beräknats komma att bliva utbetalade av vederbörande försäkringsbolag på

grund av tecknade hagelskadeförsäkringar.

Såsom en allmän princip i fråga örn bistånd fran statens sida vid naturkatastrofer

eller liknande olyckshändelser har i regel gällt, att staten icke

lämnar bistånd i sådana fall, där försäkring mot skadorna kan erhållas. Emedlertid

torde undantag från denna regel ha förekommit i vissa fall då det på

grund av särskilda omständigheter eller billighetshänsyn funnits påkallat. I

förevarande fall bör beaktas, att de inträffade hagelovädren synas ha förorsakat

svårare och mera omfattande skador än dylika oväder vanligen åstadkomma

och att vissa trakter drabbats därav, vilka icke tidigare brukat

hemsökas av sådana oväder. Då härtill kommer att ett betydande antal av de

drabbade jordbrukarna enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen

befinner sig i små ekonomiska omständigheter, finner jag billighetsskäl

tala för att staten åtminstone i viss utsträckning lämnar bidrag till de skadelidande

för förlusternas täckande.

I fråga om grunderna för utlämnande av dylikt bidrag kan jag i stort

sett ansluta mig till vad lantbruksstyrelsen i sadant hänseende föreslagit. Visst

bidrag till täckande av förlusterna till följd av skadorna å grödan och byggnaderna

torde efter behovsprövning böra kunna lämnas enskilda jordbrukare.

I regel torde bidraget icke böra utgå med högre belopp än 25 procent av den

summa vartill skadorna skattats. Emellertid synes undantagsvis bidraget böra

kunna bestämmas till 50 procent och i särskilt ömmande fall till 75 procent

av nämnda summa. Dock finner jag försäkringsbolag icke böra berättigas att

i stället för vederbörande skadelidande uppbära ifrågavarande bidrag. Med

hänsyn till vad av statskontoret upplysts angående de aktuella försäkringsbolagens

ekonomiska ställning torde skäl icke föreligga för att medgiva bolagen

en sådan förmån. Det inträffade synes böra för jordbrukarna i allmänhet

utgöra en allvarlig maning att skydda sig mot hagelskador genom försäkring,

enär föreslagna åtgärden får betraktas såsom en extraordinär engångsåtgärd.

Med utgångspunkt från de av mig förut angivna grunderna för utlämnande

av bidrag synes kunna beräknas, att ett belopp av i runt tal 300 000 kronor

blir erforderligt för ifrågavarande ändamål. Ett anslag av nämnda storlek

svnes därför böra anvisas under nionde huvudtiteln a riksstaten för budgetaret

1945/46. Anslaget, som bör benämnas Bidrag till ersättning för hagelskador,

synes böra givas karaktär av reservationsanslag. Därest riksdagen skulle anvisa

medel för förevarande ändamål, torde det sedermera få ankomma å

Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter beträffande grunderna för

dispositionen av anslaget, vilket synes böra fördelas genom lantbruksstyrelsens

försorg.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 144.

att till Bidrag till ersättning för hagelskador för budgetåret

1945/46 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av ................................ kronor 300 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

457441. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Martts proposition angående ersättning i vissa fall för hagelskador. a1 i texten
  2. JoU 1945:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall för hagelskador. s. 1 i texten