Sök i Ratio Lex

Angående anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m

1945-03-02 · 37 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:145, Angående anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

1

Nr 145.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder

för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.;

given Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 208) har Kungl. Majit på min

hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition till

Skogsvård m. m.i Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. för

budgetåret 1945/46 beräkna ett reservationsanslag av 500 000 kronor.

Jag torde nu ånyo få anmäla denna fråga.

Den enligt Kungl. Majits bemyndigande den 17 december 1943 tillkallade

norrlandskommittén har den 13 december 1944 avlämnat utlåtande med förslag

till vissa åtgärder för främjande av skogsvård och betesförbättring i

norra Sverige. Vid utlåtandet funnos fogade särskilda yttranden beträffan
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 145.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

de vissa delar av detsamma av två ledamöter i kommittén, nämligen överdirektören

G. Strindlund och kronojägaren P. O. Westerlund. Över utlåtandet

ha yttranden avgivits av statskontoret, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

riksräkenskapsverket, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, skogsvårdsstyrelseutredningen, Svenska vall- och mosskulturföreningen,

Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Svenska skogsvårdsföreningen,

Norrlands skogsvårdsförbund, Skogsägareföreningarnas riksförbund,

Sveriges skogsägareförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskott. Vid

yttrandet fran domänstyrelsen voro fogade utlåtanden av överjägmästarna i

Gävle—Dala distrikt, mellersta Norrlands distrikt, Umeå distrikt, Skellefteå

distrikt, nedre Norrbottens distrikt och övre Norrbottens distrikt. Lantbruksstyrelsen

har överlämnat utlåtanden från Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Till skogsstyrelsens yttrande hade fogats utlåtanden

av skogsvårdsstyrelserna i samma län.

Jag torde i detta sammanhang även få anmäla, att skogsstyrelsen i skrivelse

den 26 augusti 1944 hemställt, att till Skogsvård m. m.: Åtgärder för

ökad skogsproduktion i Norrland m. m. måtte för budgetåret 1945/46 anvisas

ett reservationsanslag av 750 000 kronor. Över skogsstyrelsens framställning

har statskontoret den 31 oktober 1944 avgivit utlåtande.

Innan jag närmare ingår på norrlandskommitténs förslag och skogsstyrelsens

framställning samt de däröver avgivna yttrandena, torde jag få lämna

en redogörelse för vissa åtgärder, som hittills vidtagits i ifrågavarande

syfte, ävensom för gällande bestämmelser i ämnet.

Gällande bestämmelser rörande åtgärder för främjande av

skogsvård och betesanläggningar.

Statens skogsutdikningsanslag har för budgetåren 1927/28—1944/45 utgått

med tillsammans 9 600 000 kronor. För budgetåren 1938/39—1940/41 lia

anslag för ifrågavarande ändamål även beräknats å beredskapsstat. För

bidrag fran anslaget lända till efterrättelse bestämmelserna i kungörelsen

den 27 juni 1927 (nr 270) med däri genom kungörelserna nr 273/1930, 451/

1938, 118/1939 och 352/1941 gjorda ändringar samt i cirkuläret den 27 juni

1927 (nr 273) med däri genom cirkulären nr 275/1930 och 79/1931 gjorda

ändringar. Bestämmelserna rörande anslagets användning innehålla i huvudsak

följande.

Fran anslaget kan av Kungl. Majit, på framställning av skogsvårdsstyrelse,

anvisas, förutom särskilt förvaltningsbidrag, statsbidrag till utförande

inom område, varå skogsvårdslagen eller lagen om vård av vissa skogar

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden eller

lagen örn allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tillämpning, av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

3

torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark

med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd. Statsbidrag till visst företag

eller del därav kan av skogsvårdsstyrelse beviljas under förutsättning,

att styrelsen finner nyttan av torrläggningen minst motsvara kostnaden därför.

Skogsvårdsstyrelse skall tillse, att bidrag främst lämnas till sådana företag,

som befinnas mest förtjänta av understöd. I de fyra nordligaste länen

må statsbidrag utgå med högst 50 procent och i övriga län med högst 40

procent av den av vederbörande skogsvårdsstyrelse godkända kostnaden för

torrläggningsarbetet. I fråga örn torrläggningsföretag i Norrland och vissa

delar av Kopparbergs och Värmlands län kan, där läget å arbetsmarknaden

därtill giver anledning, efter Kungl. Maj:ts medgivande statsbidrag beviljas

till högst 60 procent av samma kostnad. Bidrag må ej utgå till aktiebolag.

Till statens skog södling sanslag ha för budgetåren 1930/31—1944/45 anvisats

anslag å 4 160 000 kronor. För budgetåren 1938/39—1940/41 ha anslag

för ändamålet också beräknats å beredskapsstat. Bestämmelser om anslagets

användning ha meddelats i kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) med däri

genom kungörelserna nr 452/1938 och 353/1941 gjorda ändringar samt i cirkuläret

den 27 juni 1930 (nr 271), vilket i viss del ändrats genom cirkuläret

nr 78/1931. Ifrågavarande bestämmelser innebära i huvudsak följande.

Från statens skogsodlingsanslag kan av Kungl. Majit, på framställning av

skogsvårdsstyrelse, anvisas, förutom förvaltningsbidrag, bidrag till utförande

å samma skogar, för vilka skogsutdikningsanslaget står till disposition, av

företag, som avser skogsodling eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig

skogsproduktion å följande marker med otillfredsställande skogslillstånd,

nämligen skogsmark, som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen

med blott enstaka träd, vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet

är av synnerligen otillfredsställande slutenhet och tillika i väsentlig mån

saknar utvecklingsmöjligheter, samt skogsmark, som är bevuxen med s. k.

stavaskogsbestånd. Beträffande skogsmark av sistnämnda båda slag gälla

särskilda villkor. Statsbidrag kan av skogsvårdsstyrelse beviljas under förutsättning,

att styrelsen finner nyttan av företaget minst motsvara kostnaden

därför. Styrelsen skall tillse, att bidrag främst lämnas till företag, som

äro mest förtjänta av understöd. Bidrag må beviljas till högst 50 procent

av den av styrelsen godkända kostnaden för företaget. I sagda kostnad må,

där styrelsen finner erforderligt att det område, som företaget avser, inhägnas

eller att annan liägnadsåtgärd för områdets fredande mot betesdjur

vidtages, inräknas ersättning för åtgärdens utförande. Icke heller från skogsodlingsanslaget

kan aktiebolag erhålla bidrag.

Anslag till väg- och flottledsbgggnader å skogar i enskild ägo ha anvisats

av 1933 och 1934 års riksdagar samt av 1938 och följande års riksdagar

med sammanlagt 9 250 000 kronor. För budgetåren 1939/40 och 1940/41 ha

anslag för ändamålet också beräknats å beredskapsstat. Bidragsverksamheten

regleras genom kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 530), enligt vilken från ifrågavarande

anslag, sedan Kungl. Majit ställt medel till förfogande för ända
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

målet, kan beviljas, förutom särskilda förvaltningsbidrag, statsbidrag för utförande

av väg- eller flottledsbyggnad å skog, som står under skogsvårdsstyrelses

uppsikt, ävensom för uppförande av skogshärbärge eller annan liknande

förläggning å skog tillhörig enskild person (byggnadsbidrag). Sådant

bidrag beviljas endast under förutsättning att nyttan av företaget beräknas

minst motsvara kostnaderna därför. Till företag, som på grund av båtnadsvärdet

eller ringa omfattning kan förväntas även utan byggnadsbidrag komma

till utförande inom den närmaste framtiden, utgår icke sådant bidrag.

Ansökan örn statsbidrag göres hos vederbörande skogsvårdsstyrelse. Byggnadsbidrag

för utförande av vägbyggnad skall utgå till byggande av stamväg

med 50 procent av den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för

företaget samt till byggande av annan skogsväg med högst 40 procent av

sålunda godkänd kostnad. Då synnerliga skäl föreligga, kan dock efter

Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall byggnadsbidrag beviljas med

högst 75 procent av den godkända kostnaden för företaget. Byggnadsbidrag

och lån från skogsväglånefonden få sammanlagt icke överstiga 80 procent

av den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för företaget eller den

del därav, som bidraget eller lånet avser. Byggnadsbidrag för utförande av

flottledsbyggnad samt för uppförande av skogshärbärge eller annan liknande

förläggning beviljas till 25 procent av den av skogsvårdsstyrelsen godkända

kostnaden för företaget, dock att, då särskilda skäl föranleda därtill, statsbidrag

enligt Kungl. Maj:ts medgivande kan utgå med högst 50 procent av

nyssnämnda kostnad.

För vägbyggnad å skog, som står under skogsvårdsstyrelsens uppsikt, kan

även beviljas lån från skogsväglånefonden. Denna lånefond bär inrättats enligt

beslut vid 1941 års riksdag. Till kapitalinvestering i fonden har samma

riksdag beviljat 1 200 000 kronor. Långivningen regleras genom bestäm-i

melserna i kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 492) med däri genom kungörelsen

nr 531/1943 gjorda ändringar. Lån må utgå till vägföretag av samma

slag som de, vilka kunna erhålla statsbidrag från sist omförmälda anslag.

Lån utlämnas icke till lägre belopp än 500 kronor. Låneverksamheten handhaves

av skogsstyrelsen.

Utöver de bidragsformer, för vilka jag nu redogjort, ha vissa speciella

sådana avsetts att komma till användning vid inträdande behov av sysselsättningsbeframjande

åtgärder. Sålunda anvisade 1932 års riksdag för budgetåret

1932/33 ett anslag till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgårder å enskilda skogar,

varmed avsågs att samtidigt bereda ökade arbetstillfällen inom skogsbruket

under då rådande arbetslöshet och främja skogsvården. Anslaget upptogs med

2 000 000 kronor. Motsvarande anslag anvisades för budgetåren 1933/34 och

1934/35 med sammanlagt 8 500 000 kronor. För budgetåret 1938/39 ha å tillläggsstat

anvisats ytterligare 1 500 000 kronor. Sedermera har å beredskapsstat

för budgetåret 1939/40 beräknats anslag för ifrågavarande ändamål.

1944 års riksdag har å beredskapsstat för budgetåret 1944/45 uppfört ett

anslag till bidrag till vissa skogsvårdsåtgårder m. m., därav 3 500 000 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

5

å allmän beredskapsstat II och likaledes 3 500 000 kronor å allmän beredskapsstat

III. Samma års riksdag har också, enligt i proposition nr 264 framlagt

förslag, bemyndigat Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med i propositionen angivna riktlinjer för budgetåret 1944/45 fastställa

grunder för utlämnande av statsunderstöd vid arbetslöshet till vissa förbättringsarbeten

på skogsbrukets område. Enligt dessa riktlinjer skulle vissa av

skogsstyrelsen i en upprättad promemoria angivna procentsatser tjäna såsom

den ram, inom vilken bidragen kunde beviljas. Det skulle få ankomma på

Kungl. Maj :t att, under beaktande av de särskilda förhållanden som förelåge

vid det tillfälle då arbetslöshet uppträdde, bestämma de närmare grunderna

för bidragstilldelningen. Jag tillåter mig i övrigt i nu ifrågavarande avseende

hänvisa till förenämnda proposition nr 264.

Till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. ha för budgetåren

1940/41 och 1941/42 anvisats anslag å respektive 1 000 000 kronor och

500 000 kronor (norrländska skogsproduktionsanslaget). Bestämmelserna rörande

anslagets användning finnas upptagna i kungörelsen den 14 juni 1940

(nr 599), vilken ändrats genom kungörelsen nr 354/1941, samt i cirkuläret

samma dag (nr 600).

Från anslaget utgår — förutom vissa förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna

— statsbidrag till åtgärder å följande skogar, nämligen skogar lydande

under lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden, skogar inom Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka lagen om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna äger tillämpning, samt i 4 kapitlet av skogsvårdslagen

avsedda skyddsskogar, såvitt de äro belägna inom Kopparbergs och Jämtlands

län. De åtgärder, för vilka statsbidrag av förevarande slag kunna anvisas,

äro dels främjande av skogsåterväxten, såsom hyggesrensning, markberedning

och skogsodling, dels beståndsvård, såsom röjning och röjningsgallring

i stavaskog, plantskog och ungskog, dels skogsutdikning, dels betesanläggning

och dels anläggning eller förbättring av väg för utforsling av

skogsprodukter. Bidrag utlämnas av vederbörande skogsvårdsstyrelse med anlitande

av anslagsmedel, som efter framställning tilldelats styrelsen av Kungl.

Majit. Bidrag beviljas endast under förutsättning, att de åtgärder för skogsproduktionens

höjande, varom fråga är, skola utföras inom ett av skogsvårdsstyrelsen

bestämt område (skogsvårdsområde) och enligt en för detsamma

av skogsvårdsstyrelsen fastställd plan (skogsvårdsplan). Befinnes vid

upprättande av arbetsplan beträffande de särskilda åtgärderna eller vid uppgörande

av förslag till åtgärderna vid förrättning enligt vattenlagen eller lagen

om enskilda vägar, att sådana arbeten, som här avses, samtidigt böra

utföras även å mark belägen utanför skogsvårdsområdet, kan statsbidrag utgå

jämväl till utförande av dessa arbeten.

Såsom förutsättning för beviljande av statsbidrag skall bland annat gälla,

att nyttan av åtgärderna står i skäligt förhållande till kostnaderna därför

samt att icke någon enligt lag eller författning är pliktig vidtaga åtgärden.

Till röjningsgallring i stavaskog eller ungskog samt till anläggning eller för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

bättring av väg må statsbidrag beviljas endast under vissa förutsättningar.

Efter ansökan av skogsägare samt erforderlig utredning beslutar skogsvårdsstyrelse,

huruvida skogsvårdsområde skall bildas, samt bestämmer dess

storlek. Skogsvårdsplan skall, där särskilda skäl ej till annat föranleda, av

skogsvårdsstvrelsen upprättas för en tid av tio år. Däri skola angivas dels de

åtgärder, som under planens tillämpningstid äro avsedda att komma till utförande

inom området med hjälp av statsbidrag enligt ifrågavarande bestämmelser,

och dels därutöver sådana åtgärder för beståndsvård i yngre och

äldre skog. som enligt en god skogsvårds fordringar uppenbarligen böra utföras

under nämnda tid, samt sådan avverkning av rest- och trasbestånd, som

med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av skogsvårdsarbetet inom området

bör utföras i samband med övriga i planen upptagna åtgärder.

De ägare av skogsmark inom skogsvårdsområde, som förklarat sig vilja

utföra de beträffande deras fastigheter i skogsvårdsplanen angivna åtgärderna,

skola sammansluta sig till en förening (skogsvårdsförening), såvida

icke skogsvårdsstvrelsen på grund av att antalet skogsägare inom området

är ringa finner skäl att medgiva undantag härifrån. Stadgarna för sådan förening

samt beslut om ändring däri skola för att bliva gällande fastställas

av Kungl. Maj:t. Skriftligt kontrakt örn utförande av i skogsvårdsplan angivna

åtgärder, som ankomma på ägare av skogsmark, skall upprättas mellan

skogsvårdsstyrelsen och vederbörande skogsägare, varvid dessa, örn skogsvårdsförening

bildats, företrädas av föreningens styrelse.

Statsbidrag utgår med dels ett grundbelopp, dels ock ett tilläggsbelopp.

Grundbelopp utgår för anläggning eller förbättring av väg med 40 procent

och i fråga örn övriga åtgärder med 60 procent av den av skogsvårdsstyrelsen

godkända kostnaden för åtgärden, vari icke må inräknas, beträffande vägbyggnad

och betesanläggning, ersättning för upplåtelse av mark eller för

skada eller intrång, som kan förorsakas av företaget, samt beträffande skogodlingsåtgärd

kostnaden för erforderligt skogsodlingsmaterial och hägnads*

tråd. Vid beräkning av kostnad för sistnämnda åtgärd skall därjämte fråndragas

kostnad för sådan skogsodlingsåtgärd å det ifrågavarande området,

som det enligt lag eller författning åligger någon att utföra. Med kostnad

för beståndsvård avses den totala kostnaden för åtgärden minskad med

rotvärdet å det virke, som därvid bör avverkas. Tilläggsbelopp må, utöver

grundbeloppet, av skogsvårdsstyrelse beviljas enskild person, som

själv brukar den fastighet, varå eller för vars förbättrande åtgärden företages,

under förutsättning att han på grund av svag ekonomi eller annan

jämförlig anledning kan antagas icke vara i stånd att utan tilläggsbelopp

utföra åtgärden eller ock att nyttan av åtgärden kommer bidragstagaren

till del först efter avsevärd tid. Tilläggsbelopp må utgå med högst hälften

av det belopp, varmed den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för

åtgärden överstiger det för densamma beviljade grundbeloppet.

Har i arbetsplan eller i förslag, som upprättats vid förrättning enligt vattenlagen

eller lagen örn enskilda vägar upptagits åtgärd, avsedd att utföras

antingen å skogsmark, belägen inom skogsvårdsområdet och tillhörande nå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145. 1

gon, som icke är delägare i detsamma, eller ock å skogsmark utanför skogsvårdsområdet,

må skogsvårdsstyrelsen bevilja statsbidrag till högst 50 procent

av den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för åtgärden.

Arvode samt resekostnads- och traktamentsersättning åt förrättningsman,

som upprättar plan, erlägges av skogsvårdsstyrelsen. Då skogsodlingsåtgärd

utföres på grund av föreskrift i kontrakt, varom här är fråga, äger skogsvårdsstyrelse

kostnadsfritt tillhandahålla erforderligt skogsodlingsmaterial och

hägnadstråd.

Bidrag till betesförbättringsåtgärder utgår även från anslaget Grundförbättringar:

Bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Enligt de

för användningen av detta anslag gällande bestämmelserna, meddelade i kungörelsen

den 30 juni 1939 (nr 466), må statsbidrag genom hushållningssällskapens

förmedling på vissa villkor utlämnas till ägare eller brukare av

jordbruk, vars åkerareal icke överstiger 20 hektar. Under vissa förutsättningar

kan bidrag också beviljas hushållningssällskap, enskild person, bolag

eller förening, som avser att upplåta det med bidraget åsyftade området

för betesändamål. Statsbidrag kan även utgå för nyodling samt vidare för

stenröjning, påförande av mineraljord på myrjord samt fördjupning av avloppsdiken.

Betesförbättringsbidrag kan uppgå till högst 60 procent av den beräknade

kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor per hektar av den för förbättring

avsedda arealen. Vid beräkning av kostnad upptages kostnaden för sådan

röjning, som sker genom upprotning av växande träd och buskar, samt

för stenröjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken

ävensom fröanskaffning och stängseluppsättning, allt i den mån

nämnda åtgärder erfordras för ändamålet och lån eller bidrag av statsmedel

icke på annat sätt utgått för täckande av dylik kostnad. Statsbidrag må icke,

utom i fråga örn bidrag till hushållningssällskap m. fl., på en gång tilldelas

en och samma person med högre belopp än tillhopa 800 kronor för de ändamål,

som avses i kungörelsen.

Hushållningssällskapet kan i kontrakt, som upprättas med bidragstagaren,

tillförbinda denne att, i den mån kulturbete iordningställes, icke släppa beteskreatur

å skogsmark eller att inom viss tid upphöra med skogsbete.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra örn gällande bestämmelser

angående enskilda skogsägares reproduktionsskyldighet. Enligt 1923 års

skogsvårdslag skola, där vid avverkning icke kvarlämnats skog av sådan täthet

och beskaffenhet, att densamma med hänsyn till rådande naturförhållanden

kan anses nöjaktig, samt en tillfredsställande naturlig återväxt ej

heller kan inom skälig tid påräknas, sådana åtgärder vidtagas, som äro erforderliga

för att nöjaktig återväxt inom skälig tid efter avverkningen kommer

att finnas å det avverkade området. Uppkommer i skog skada genom

brand, storm, snöbrott, insektshärjning eller annan dylik händelse eller genom

betning av hemdjur eller genom åverkan, skola nämnda bestämmelser

äga motsvarande tillämpning, dock all, där markens ägare ej uppsåtligen

förorsakat eller genom åsidosättande av någon honom åliggande skyldighet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

vållat skadegörelsen och denna ej heller uppkommit genom betning av hemdjur

samt reproduktionsskyldigheten skulle bliva synnerligen betungande,

skogsvårdsstyrelsen må medgiva skälig begränsning därav.

De bestämmelser, som sålunda meddelats i skogsvårdslagen, ha sin motsvarighet

i 1932 års lag örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker med flera områden. Sistnämnda lag giver dock

skogsvårdsstyrelse befogenhet att även vid reproduktionsskyldighet, som inträtt

på grund av avverkning, på ansökan medgiva skälig begränsning av

denna skyldighet, därest densamma skulle i särskilt fall bliva synnerligen

betungande. Vidare stadgar lappmarkslagen, i motsats till 1923 års skogsvårdslag,

icke reproduktionsplikt beträffande skada, som uppstått genom

betning av hemdjur.

Reproduktionsskyldigheten i vad angår lappmarksskogarna har blivit införd

genom 1932 års lappmarkslag, vilken trätt i kraft den 1 januari 1934,

medan reproduktionsplikt i fråga örn enskilda skogar utanför lappmarkerna

gällt från och med den 1 januari 1905, i vad avser Västerbottens och Norrbottens

läns kustland dock först från och med den 1 januari 1925.

Tidigare framställningar m. m.

I två likalydande motioner (I: 142 och II: 217) vid 1943 års riksdag påyrkades

sådan ändring av bestämmelserna för det norrländska produktionsanslaget,

att bidrag från anslaget skulle kunna utgå efter enahanda grunder,

som i övrigt gällde, jämväl till skogsvårdsåtgärder å skogar, lydande under

allmänna skogsvårdslagen och belägna inom vissa angivna socknar i Norrbottens

län. Jordbruksutskottet, dit motionerna hänvisades, anförde i sitt utlåtande

nr 23, att utskottet ansage vissa skäl tala för det i motionerna framlagda

förslaget. Emellertid syntes det icke välbetänkt att utvidga berörda bestämmelsers

tillämplighetsomrade, innan mera ingående erfarenhet vunnits

angående förutsättningarna för ett genomförande av den jämförelsevis nya

och oprövade metod för bedrivande av skogsvårdsarbete, som ifrågavarande

verksamhet innebure. I övrigt talade mot förslaget, att vid rådande brist på

arbetskraft funnes andra arbetsuppgifter, som vore mera angelägna, i första

hand de i rådande försörjningsläge ytterligt viktiga vedavverkningarna. Utskottet

ansåge sig på grund av det anförda icke böra för det dåvarande tillstyrka

bifall till motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Även vid 1944 års riksdag kom frågan örn tillämplighetsområdet för

skogsproduktionsanslaget under behandling. I två likalydande motioner (I: 158

och II: 324) hemställdes nämligen, att ifrågavarande bestämmelser måtte ändras

så, att bidrag kunde utgå efter samma grunder, som för övrigt gällde, även

till skogsvårdsåtgärder å skogar, lydande under allmänna skogsvårdslagen och

belägna inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Jordbruksutskottet anförde i sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 37,

att i princip intet syntes vara att erinra mot att möjligheter tillskapades att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 145.

9

utlämna bidrag frän ifrågavarande anslag till skogsvårdande åtgärder även i

andra skogar i Norrland, än där så med nu gällande bestämmelser vore möjligt.

Tvärtom syntes angeläget att så komme att kunna ske. Enär emellertid

produktionsbetingelserna i nämnda skogar icke vore ensartade utan avsevärt

olika inom olika områden, kunde utskottet icke giva sin anslutning till att

bidragen över hela det i motionerna angivna området skulle utgå efter enahanda

grunder som nu gällde. Utskottet vöre därför icke berett att utan ytterligare

utredning tillstyrka vidtagande av åtgärder i omedelbar anslutning till

motionerna. Utskottet utginge emellertid från att frågan komme att upptagas

till övervägande av norrlandskommittén och att förslag i ämnet så snart som

möjligt komme att framläggas. Under åberopande därav hemställde utskottet,

att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I enlighet härmed

fattades riksdagens beslut.

Jag torde här få erinra, att Norrlands skogsvårdsförbund, Svenska skogsvårdsföreningen

och Sveriges skogsägareförbund i en till Kungl. Majit ingiven

framställning föreslagit, dels att från skogsproduktionsanslaget skulle

få anvisas statsbidrag till utförande av skogsvårdsåtgärder, betesanläggningar

och skogsvägföretag inom skogar i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, vilka vore underkastade bestämmelserna i skogsvårdslagen,

d. v. s. även utanför lappmarkerna, och dels att särskilda medel

skulle ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande för verkställande av

skoglig åtgärdsinventering å de enskilda skogarna i de fyra nordligaste länen

och att denna åtgärdsinventering skulle tillrättaläggas så. att materialet bleve

användbart vid eventuellt tillskapande av skogsvårdsområden av den typ,

som skogsproduktionsanslaget avsåge.

Även domänstyrelsen och skogsstyrelsen ha i en gemensamt avgiven framställning

föreslagit ändringar i bestämmelserna örn statsbidrag från skogsproduktionsanslaget.

Detta förslag innebär, dels att statsbidrag även skulle

kunna beviljas till betesanläggning å sådana enskilda skogar och skogar

av allmän natur, som gränsade till skogsvårdsområde men läge utanför

skogsproduktionsanslagets nuvarande giltighetsområde och vilkas medtagande

vid betesreglering utgjorde en nödvändig förutsättning för regleringens

rationella genomförande, dels att ifrågavarande skogar i vad anginge betesfrågans

lösning måtte få inräknas i det angränsande skogsvårdsområdet och

att statsbidraget till betesanläggning måtte utgå med samma belopp som

till annan delägare i skogsvårdsområdet, och dels att beträffande skogar av

allmän natur statsbidraget skulle kunna utgå till innehavare eller arrendator

av torp, kolonat eller annan lägenhet.

Dessa båda framställningar ha överlämnats till norrlandskommittén för

att tagas i övervägande vid fullgörandet av kommitténs uppdrag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Norrlandskommitténs förslag.

Norrlandskommitténs förslag innebär i huvudsak följande.

Tillämpningsområdet för bestämmelserna angående det norrländska skogsproduktionsanslaget

skall utvidgas till de fem nordligaste länen i deras helhet.

Utanför det nuvarande tillämpningsområdet böra emellertid bidrag till

betesanläggningar och därmed sammanhängande nyodlingar ävensom till

skogsvårdsåtgärder icke utgå efter de grunder som nu gälla för användningen

av detta anslag, utan bidragsbeloppen böra bestämmas i enlighet med de

föreskrifter, som meddelats för statsbidrag i allmänhet. Bidrag till betesanläggningar

skola sålunda utgå i viss överensstämmelse med grunderna för

betesförbättringsbidrag från anslaget till förstärkning av ofullständiga jordbruk

m. m. Med hänsyn till önskvärdheten att främja tillkomsten av kombinerade

betesanläggningar och skogsvårdsplaner samt i betraktande av de

jämförelsevis höga anläggningskostnaderna i norra Sverige skall dock, under

förutsättning att vederbörande fastighetsägare ingår såsom delägare i skogsvårdsområde,

maximibeloppet för betesförbättringsbidrag från norrländska

skogsproduktionsanslaget bestämmas till 600 kronor per hektar av den för

förbättring avsedda arealen, varjämte tilläggsbidrag i vissa fall böra få utgå

med högst 200 kronor per hektar. 1 undantagsfall skola bidrag kunna beviljas

med högre belopp. Där nyodling sker såsom ett led i åtgärderna för

att ordna betesfrågan i samband med inrättande av skogsvårdsområde, böra

även bidrag till nyodling uppgå till 600 kronor respektive 800 kronor. Den

för bidrag från anslaget till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.

stadgade arealbegränsningen skall icke gälla beträffande bidrag från norrländska

skogsproduktionsanslaget. Bidrag till skogsvårdsåtgärder, som verkställas

inom Norrland utanför det nuvarande tillämpningsområdet för bestämmelserna

angående sistnämnda anslag, böra bestämmas enligt de grunder,

som gälla för bidrag för statens skogsutdikningsanslag, statens skogsodlingsanslag

och anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild

ägo. Bidrag skola dock få utgå även till aktiebolag. I överensstämmelse med

domänstyrelsens och skogsstyrelsens förslag böra de för lappmarkerna och

därmed likställda områden gällande bestämmelserna örn bidrag från norrländska

skogsproduktionsanslaget tillämpas i fråga om bidrag till betesanläggningar

å sådana skogar, vilka gränsa till skogsvårdsområde men ligga

utanför skogsproduktionsanslagets nuvarande tillämplighetsområde och vilkas

medtagande vid betesreglering utgör en nödvändig förutsättning för regleringens

rationella genomförande. Beträffande skogar av allmän natur skola

bidrag få utgå till innehavare eller arrendator av torp, kolonat eller annan

lägenhet.

Beträffande den verksamhet, som hittills bedrivits med

stöd av norrländska skogsproduktionsanslaget, har kommittén

anfört.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

11

Verksamheten har haft sin största omfattning inom Västerbottens län. Enligt

uppgifter från skogsvårdsstyrelsen i detta län, avseende liden från verksamhetens

igångsättande fram till utgången av november 1944, har inom länet

utförts inventering på 68 skogsvårdsområden med en sammanlagd areal av

197 913 hektar. Skogsvårdsplaner ha fastställts för 35 skogsvårdsområden,

berörande 690 fastigheter och omfattande en totalareal av 97 253 hektar.

Härav komma 69 344 hektar på produktiv skogsmark. Arbetskostnaden har

beräknats till 2 622 448 kronor, vartill bidrag föreslagits skola utgå med

1 875 741 kronor.

Antalet betesanläggningar, som av skogsvårdsstyrelsen i^ Västerbottens län

planlagts i samband med förevarande verksamhet, uppgår lill 843, omfattande

1 616 hektar kulturbete och 2 355 hektar naturbete. Bidrag ha beviljats

till 352 företag med ett sammanlagt belopp av 684 615 kronor, varav

539 376 kronor grundbelopp och 145 239 kronor tilläggsbelopp. Beståndsvård

har planlagts å 83 företag med en areal av 588,6 hektar och bidrag till

sådant ändamål ha beviljats med tillhopa 13 963 kronor, varav 11 879 kronor

grundbelopp och 2 084 kronor tilläggsbelopp. Vad angår återväxtåtgärder,

har planläggning skett i fråga om 208 företag med en areal av 2 081,45

hektar och bidrag beviljats till ett totalbelopp av 80 055 kronor, varav 64 813

kronor grundbelopp och 15 242 kronor tilläggsbelopp. Härav komma 7 914

kronor på hyggesrensning, 13 877 kronor på bränning, 3 554 kronor på markberedning,

50 977 kronor på sådd, 130 kronor på grönkvistning som komplettering

till sådd, 2 406 kronor på plantering och 1 197 kronor på hägnad.

Slutligen har skogsdikning planlagts för 3 företag till en längd av 2 041 meter

_ bidrag beviljade med 1 724 kronor, varav 1 293 kronor grundbelopp

och 431 kronor tilläggsbelopp — samt skogsvägar planlagts för 5 företag

med en sammanlagd våglängd av 26 470 meter. ^

Arbetet med betesregleringar har uppdragits åt en hos skogsvardsstyretsen

anställd beteskonsulent, vilken haft till hjälp en å tre assistenter och en

å två agronomer, de senare med sommaranställning, samt ett helarsanstallt

biträde med samma utbildning som vandringsrättare. Inventeringen av

skogsvårdsarbetena har verkställts av taxeringslcdaren med biträde av tva

assistenter. Sedan fältarbetet inom skogsvardsomradet avslutats, samlas uppgifterna

till styrelsens betes- och taxeringsavdelningar.

Från skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län har inhämtats, att ifrågavarande

verksamhet i detta län på grund av brist pa förrättningsmän och arbetskraft

i skogsbygderna ej igångsatts förrän under år 1944. Till skogsvårdsstvrelsen

ha intill mitten av december 1944 inkommit 12 ansökningar örn

bildande av skogsvårdsområden. Dessa områden omfatta 139 fastigheter och

en totalareal av omkring 38 000 hektar, varav omkring 27 000 hektar produktiv

skogsmark. Tre områden ha inventerats, omfattande 33 fastigheter

och en sammanlagd areal av omkring 6 055 hektar, varav omkring 4 000

hektar utgöras av produktiv skogsmark. Inom dessa tillämnade skogsvårdsområden

ha 31 kulturbetesanläggningar planerats, omfattande en areal av

omkring 85 hektar.

Hos skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län har sedan demi maj 1944 en

jägmästare varit anställd speciellt för planläggning av ifrågavarande verksamhet.

Vad slutligen angår Norrbottens län har nu åsyftad verksamhet där i stort

sett börjat först under sommaren 1944, vilket dröjsmål bland annat föran

lotts av personalsvårigile 1 er med hänsyn lill inkallelser m. lii. Till skogs

vårdsstyrelsen lia ansökningar inkommit örn bildande av 46 skogsvårdsom

rådén. Av dessa lia fullständigt planlagts 14 områden nied en totalareal a\

ungefär 40 000 hektar, varav ungefär 25 000 hektar produktiv skogsmark.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

För planläggning av förevarande verksamhet har skogsvårdsstyrelsen i

Norrbottens län haft sysselsatta en jägmästare och två forstmästare samt två

agronomer, de senare med sommaranställning. Utöver denna personal har

en jägmästares tid delvis disponerats för medverkan i vad gäller betesanläggningar.

Såsom allmän motivering till sitt förslag har norrlandskommiltén

anfört i huvudsak följande.

Frågan om vad som från det allmännas sida bör göras för att främja

skogsbruket i Norrland är för närvarande i vissa avseenden föremål för omprövning

även på andra håll än inom norrlandskommittén. Sålunda överväger

skogsvårdsstyrelseutredningen frågan örn möjligheterna att tillförsäkra

skogsvårdsstyrelsema en jämnare och för fullgörande av deras verksamhet

tillräcklig medelstillgång och i samband härmed även skogsvårdsstyidsernas

oiganisatoriska törhallanden och omfattningen av de skogsvårdsstyrelserna

åvilande arbetsuppgifter, vilka äro av den art, att kostnaderna

för desamma höra täckas av allmänna medel. Utredningens överväganden

härutinnan torde även kunna komma att beröra bidragsgivningen till olika

skogliga ändamål samt frågan huruvida dessa bidrag skola täckas genom

anslag å budgeten eller av skogsbruket samfällt. I vad mån staten bör lämna

bidrag till skogsvårdsåtgärder, torde även bliva beroende av omfattningen

av skogsägarnas förpliktelser att själva sörja för skogsåterväxt. Enligt

vad kommittén erfarit, ägnas vid den utredning angående revision av skogsvårdslagen,

som skogsstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts uppdrag har att verkställa,

även uppmärksamhet åt huru skogsägarnas reproduktionsplikt bör

vala reglerad i framtiden. De spörsmål, som avses skola behandlas av nämnda

båda utredningar, utgöra i vad de avse Norrland viktiga delproblem av

frågan örn möjligheterna att öka avkastningsförmågan hos skogarna i norra

Sverige. Dessa utredningar beräknas ej komma att slutföras ännu på åtskillig

tid. Med hänsyn härtill torde det ej vara möjligt för norrlandskommittén

att nu taga slutlig ställning till nämnda fråga i hela dess vidd. Särskilt till

spörsmålet i vad mån och på vad sätt staten genom omläggning av sin bidragsverksamhet

kan bättre än hittills främja ett rationellt skogsbruk i

Norrland synes ståndpunkt icke kunna tagas utan att åtskilliga frågor, som

avses att behandlas av skogsvårdsstyrelseutredningen, bliva föremål för

övervägande.

Det sagda innebär självfallet icke, att hinder skulle föreligga för norrlandskommittén

att bryta ut vissa spörsmål och behandla dessa särskilt,

oberoende av ifrågavarande utredningar. Ett sådant spörsmål gäller vad som

kan göras för att minska olägenheterna av skogsbetningen. Frågan härom

har sedan länge varit aktuell. Delade meningar lia visserligen framträtt angående

omfattningen av de skador, som betesdjuren åstadkomma å skogen,

men enighet torde dock numera råda därom att skogsbetning i regel icke

kan tillrådas i ett rationellt bedrivet jord- och skogsbruk. Den omständigheten

att utnyttjandet av skogsbete som underlag för sommarutfodring icke

blott kan anses vara ägnat att försvåra skogarnas återväxt utan även måste

betraktas som i allmänhet icke önskvärt ur kreatursskötsel^ synpunkt synes

.särskilt motivera, att ifrågavarande spörsmål behandlas för sig. Ett annat

spörsmål som synes kunna bliva föremål för ett isolerat bedömande är

frågan om åvägabringande av en ökad planmässighet inom skogsvårdsarbetet

genom upprättande av skogsvårdsplaner. Redan 1936 års skogsutredning

förordade i sitt år 1938 avgivna betänkande angående åtgärder för främjande

av en ändamålsenlig virkesproduktion bland annat en allmän plan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

13

läggning av den med statsmedel understödda skogsvårdsverksamlieten. I detta

sammanhang förtjänar även nämnas, att skogsstyrelsen i cirkulärskrivelse

den 11 december 1944 fäst skogsvårdsstyrelsernas uppmärksamhet på

lämpligheten av att, såvitt gäller beredskapsarbeten på skogsvårdens område,

arbetena koncentreras genom att planläggas områdesvis.

Båda nu berörda spörsmål behandlades även av 1939 års skogsproduktionskommitté.

I sitt samma år avgivna betänkande framhöll sålunda produktionskommittén,

att det syntes nödvändigt att organisera skogsvårdsarbetet

regionvis, varigenom de indirekta kostnaderna för verksamheten bleve

lägre och arbetseffekten större. Till grund för arbetet borde läggas skogsvårdsplaner,

innefattande för en tioårsperiod de åtgärder för betesreglering,

skogsvård och väganläggning, som för varje särskild fastighet borde vidtagas

under de olika åren. Enligt vad utredningen vidare anförde, kunde

föryngringsåtgärder icke komma till utförande i erforderlig omfattning, med

mindre skogarna fredades mot betning. På grund härav borde det statsunderstödda

skogsvårdsarbetet omfatta även betesanläggningar, som utfördes

i samband med betesregleringar.

Detta skogsproduktionskommitténs förslag ligger till grund för bestämmelserna

angående det norrländska skogsproduktionsanslaget. Skälen till att

detta anslags användning inskränkts till lappmarkerna och därmed jämförliga

områden torde ha varit, att en begränsning ansetts önskvärd med hänsyn

till verksamhetens försökskaraktär och att det allmänna förmenats ha

ett visst ansvar för lappmarksskogarnas dåliga tillstånd på grund av de särskilda

författningsbestämmelser, som varit gällande för dessa skogar. Härtill

kommer, att den långa omloppstiden för skogarna i ifrågavarande trakter

måste verka återhållande på skogsägarnas intressen för att verkställa skogsodling

m. m.

Såvitt framgår av uppgifter, som norrlandskommittén införskaffat från

skogsvårdsstyrelserna i de norrlandslän, där bestämmelserna örn skogsproduktionsanslaget

hittills varit tillämpliga, har ifrågavarande verksamhet redan

lett till påtagliga resultat. Därest man även inom övriga delar av de

norrländska länen vill främja en utveckling mot ökad planmässighet inom

skogsvårdsarbetet samt förbättrade betesförhållanden, synes det sålunda

ligga nära till hands att utvidga tillämplighetsområdet för anslaget. Kommittén

får hänvisa till att jordbruksutskottet vid 1944 års riksdag i sitt utlåtande

nr 37 funnit det i princip icke vara något att erinra mot att möjligheter tillskapades

att från skogsproduktionsanslaget utlämna bidrag till skogsvårdande

åtgärder även å andra skogar i Norrland, än där så med nu gällande bestämmelser

vore möjligt, utan att det tvärtom vore angeläget att så kunde

ske. Utskottet har däremot förklarat sig icke kunna giva sin anslutning till

att bidragen överlag skulle utgå efter enahanda grunder som nu gälla. 1 sistnämnda

hänseende får kommittén framhålla, att samma skäl för höjning

av bidragen till skogsvårdsåtgärder som ansetts föreligga för lappmarkernas

del, ej kunna åberopas med avseende å övriga områden i Norrland. Till

grund för bidragsbeloppens bestämmande inom dessa senare områden torde

böra läggas de föreskrifter, som gälla för statsbidrag i allmänhet. En samordning

mellan dessa och de särskilda regler, som skola gälla för bidrag till

motsvarande åtgärder inom skogsvårdsområden, är sålunda nödvändig. På

denna punkt måste helt naturligt kraven bliva väsentligt strängare, när fråga

är örn en hel landsdel än när det, som hittills varit fallet, gäller ett relativt

begränsat område med så speciella förhållanden sorn de i lappmarkerna

rådande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

1 fråga om grunderna för beviljandet av bidrag till betesanläggningar

och därmed samma n h ä »gande nyodling albar

norrlandskommittén anfört.

Bidrag till betesförbättringar kan enligt kungörelsen den 30 juni 1939 (nr

466) angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.

utgå (med högst 60 procent av den beräknade kostnaden för åsyftad förbättringsåtgärd.

Bidraget får dock icke uppgå till iner än 250 kronor för hektar

av den för förbättring avsedda arealen. Denna sistnämnda begränsning innebär

tydligen, att bidrag med fullt belopp av 60 procent av kostnaden endast

beviljas för betesförbättring å sådan jord, där förbättringsåtgärderna kunna

genomföras för omkring 400 kronor per hektar eller lägre kostnad. Överstigande

kostnad har jordägaren härvid själv att betala. Kostnaderna för

betesanläggningar torde i norra Sverige i många fall ställa sig jämförelsevis

höga. Principiellt synes det riktigt, att en sådan begränsning av bidraget

per hektar finnes, som kan tjäna som en garanti för att till betesanläggning

icke utväljes för ändamålet olämplig mark. Emellertid förekommer det, att

jordägaren icke har något val utan måste, därest han överhuvudtaget skall

kunna anlägga beten för sina djur, härför laga i anspråk mark, som blir

kostsam att iordningställa. Detta är ofta fallet i skogsbygderna i norra Sverige.

Med hänsyn till den betydelse, boskapsskötseln Ilar för befolkningen

i dessa trakter, synes det angeläget, att betesfrågan här ordnas på det mest

rationella sätt. Det förefaller då skäligt, att det allmänna bidrager till kostnaderna

för dessa betesanläggningar i samma relation som då fråga är om

andra, billigare iordningställda beten och utan en så snäv begränsning till

visst belopp per hektar, som nu gäller. Med hänsyn till önskvärdheten att

uppmuntra till kombinerade betesanläggningar och skogsvårdsplaner böra

enligt kommitténs mening betesförbättringsbidrag tili fullt belopp av 60 procent

av kostnaden inom de fem norrlandslänen — tillräcklig anledning torde

icke finnas att undantaga något av dessa län — få utgå tilfbeten, som draga

amda upp till 1 000 kronor per hektar i anläggningskostnad, under förutsättning

att vederbörande fastighetsägare ingår som delägare i skogsvårdsområde-

Detta innebär, att maximum för bidraget under angivna förutsättning

bör utgöra 600 kronor per hektar. I den mån kostnaden för betesförbättring

överstiger förstnämnda belopp, kommer överskjutande belopp att i sin helhet

belasta jordägaren. I undantagsfall torde dock böra medgivas, att bidragtill

delägare i skogsvårdsområde får uppgå till 60 procent även å kostnad

överstigande 1 000 kronor. Icke heller i sådant fall torde emellertid Indragen

till delagarna i skogsvårdsområdet genomsnittligt få överstiga 600 kronor per

hektar.

Enligt de nu gällande bestämmelserna för det norrländska skogsproduktionsanslaget

kan till betesanläggning liksom till skogsvårdsåtgärder beviljas

tilläggsbidrag med högst hälften av det belopp, varmed den av skogsvårdsstyrelsen

godkända kostnaden överstiger det beviljade grundbeloppet Sådant

tilläggsbidrag kan utgå till enskild person, som själv brukar den fastighet

varå eller för vars förbättrande åtgärden företages, under förutsättning att

han på grund av svag ekonomi eller annan jämförlig anledning kan antagas

icke vara i stånd att utan tilläggsbelopp utföra åtgärden eller ock att nyttan

av åtgärden kommer bidragstagaren till del först efter avsevärd tid Enligt

kommitténs mening finnas icke tillräckliga skäl att undandraga jordbrukarna

utanför lappmarkerna och därmed jämställda områden möjligheten att

komma i åtnjutande av nu ifrågavarande tilläggsbidrag till betesanläggningar,

under förutsättning att de ataga sig de prestationer som följa med att de

ingå i ett skogsvårdsområde. Även vid tilläggsbidragets bestämmande torde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

15

böra räknas med en högsta kostnad av 1 000 kronor, varvid tilläggsbidragets

högsta belopp kommer att utgöra 200 kronor per hektar. Där i undantagsfall

bidragets grundbelopp medgivits få beräknas på en högre kostnad, bör motsvarande

även gälla tilläggsbidraget. Vid tillämpning av den föreslagna regeln,

att de bidrag till betesanläggningar, som tillkomma delägare i skogsvårdsområde,

genomsnittligt ej böra få överstiga 600 kronor per hektar, bör

bortses från tilläggsbidragen. Kommittén vill framhålla att, även om en .jordbrukare

enligt nu förordade regler skulle erhålla ett bidrag av 800 kronor

till en betesanläggning, som kostar 1 000 kronor, och sålunda själv endast

behövde vidkännas 200 kronor, denna utgift likväl är större än som faller

på en i södra eller mellersta Sverige bosatt jordbrukare, vilken vid en kostnad

av 400 kronor kan erhålla omkring 250 kronor i bidrag och själv allenast

åsamkas en utgift av omkring 150 kronor.

Enligt förenämnda kungörelse angående statsbidrag till förstärkning av

ofullständiga jordbruk m. m. kail bidrag till nyodling beviljas till belopp

motsvarande högst 60 procent av kostnaden för nyodlingen, dock med högst

400 kronor per hektar. För vinnande av konsekvens vid ifrågavarande bidragsgivning

torde även nu berörda bidrag böra få uppgå till 600 respektive

i vissa fall 800 kronor per hektar, där nyodlingen sker såsom ett led i åtgärderna

för att ordna betesfrågan i samband med inrättande av skogsvårdsområde.

Enligt praxis torde en motsvarande tillämpning redan förekomma,

i vad gäller bidrag från skogsproduktionsanslaget inom lappmarkerna och

därmed likställda områden.

Med hänsyn till bidragsgivningens sammankoppling med bildandet av

skogs vårdsområden synas tillräckliga skäl icke föreligga att under sådana

förhållanden, varom nu är fråga, från erhållande av bidrag utesluta ägare

eller brukare av jordbruk, vars åkerareal överstiger 20 hektar.

Slutligen torde böra uppmärksammas att en provisorisk höjning av procenttalet

för ifrågavarande betesförbättringsbidrag avsetts skola komma till

stånd, i den mån så erfordras med hänsyn till önskvärdheten att främja en

intensifiering av verksamheten under en kommande fredskris. Örn sa skei''

— kommittén har ej anledning att här taga ställning till tanken på en sådan

höjning — torde tilläggsbidrag av det slag, som nyss förordats av kommittén,

ej böra få utgå med högre belopp än att sammanlagda bidragssumman

motsvarar det belopp, vartill betesförbättringsbidrag jämte tilläggsbidrag kan

utgå enligt kommitténs föreliggande förslag.

Beträffande de av kommittén föreslagna grunderna för utlämnande av b idrag

från norrländska skogsproduktionsanslaget till

skogs vår ds åt gärder, som vidtagas utanför det nuvarande tillämpningsområdet

för bestämmelserna örn anslaget, har kommittén anfört följande.

För skogsvårdsbidrag gälla olika regler örn åtgärderna vidtagas under tider

av arbetslöshet och örn åtgärderna verkställas under andra tider. I senare

fallet utgår bidraget med följande grundbelopp i förhållande till kostnaderna,

nämligen för torrläggningsarbeten med högst 50 procent i de fyra

nordligaste länen och högst 40 procent i landet i övrigt, för skogsodling och

vissa andra åtgärder för vinnande av en ändamålsenlig skogsproduktion med

högst 50 procent i hela landet samt för byggande av väg med 50 procent,

där fråga är örn stamväg, och med högst 40 procent, där fråga är om annan

skogsväg, dock att bidragen i särskilda fall kunna höjas upp till högre

procentsatser än de nu angivna. I tider då arbetslöshet råder har bidrag föreslagits

skola utgå för byggande av stamväg med ett grundbelopp av 70

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

procent samt för annan skogsvårdsåtgärd med 60 procent, varvid i båda fallen

vissa tilläggsbidrag skulle kunna beviljas. Enligt bestämmelserna för

skogsproduktionsanslaget utgår statsbidrag i lappmarken med dels grundbelopp

och dels tilläggsbelopp, det förstnämnda uppgående till 40 procent,

när fråga är om anläggning eller förbättring av väg, samt till 60 procent beträffande

annan skogsvårdsåtgärd. Utgår man från dessa sistnämnda grundbelopp

samt beaktar att skogsproduktionskommittén på sin tid föreslog, att

en skillnad på minst 10 procent borde föreligga mellan bidragen i lappmarkerna

och i övriga Norrland, skulle bidraget från skogsproduktionsanslaget

i övriga delar av Norrland som regel icke böra överstiga 50 procent. Under

sådana förhållanden samt med hänsyn till angelägenheten att i nuvarande

läge sådana ändringar av bestämmelserna om den statliga bidragsverksamheten

för skogsvårdens befrämjande icke vidtagas, som äro ägnade att försvåra

en blivande revision av dem, vill kommittén förorda, att bidragen för

skogsvårdsåtgärder, som verkställas inom skogsvårdsområde i andra delar

av Norrland än lappmarkerna, bestämmas till samma belopp, som utgå för

åtgärder utanför skogsvårdsområde. Visserligen har inom kommittén ifrågasatts,

att en sådan ordning icke skulle innebära tillräcklig stimulans för den

enskilde att medverka vid bildande av skogsvårdsområde. Enligt kommitténs

mening erbjuder emellertid ett deltagande däri betydande förmåner. Det

medför sålunda bland annat, att vederbörande fastighetsägare kostnadsfritt

erhåller en skogsvårdsplan för sin fastighet — kostnaderna härför bestridas

av skogsvårdsstyrelsen — samt vidare att denna tillhandahåller honom likaledes

kostnadsfritt erforderlig skogsodlingsmaterial och hägnadstråd. Framhållas

bör vidare, att betesförbättringsbidraget och i förekommande fall bidraget

till nyodling kommer att ställa sig betydligt gynnsammare för deltagare

i skogsvårdsområde än för annan jordbrukare.

I motsats till skogsproduktionsanslaget få skogsutdiknings- och skogsodlingsanslagen

ej utnyttjas till förmån för aktiebolag. Emellertid torde det

ofta visa sig lämpligt, att bolag lika väl som enskilda ingå i sådana skogsvårdsområden,

som kommittén nu föreslår skola komma till stånd även utanför

lappmarkerna. För att bolagen skola uppmuntras härtill, torde även dessa

böra få komma i åtnjutande av bidrag i nu berörda fall. Kommittén vill

erinra örn att 1936 års skogsutredning på sin tid föreslog, att bolagen skulle

få komma i åtnjutande av bidrag ur skogsodlings- och skogsutdikningsanslagen.

Inom kommittén har ifrågasatts, att skogsvårdsbidragen i allmänhet borde,

i anslutning till vad som gäller enligt de nuvarande bestämmelserna för

skogsproduktionsanslagets användning i lappmarkerna och därmed likställda

områden, kunna förbindas med tilläggsbidrag, där skogsägare är i särskilt

behov härav för utförandet av ifrågakommande åtgärder. 1936 års skogsutredning

framlade ock ett förslag i sådan riktning, vilket dock ännu ej föranlett

någon statsmakternas åtgärd. Ehuru kommittén funnit vissa skäl tala

för en dylik anordning, har emellertid kommittén ansett det böra anstå med

ett slutligt ställningstagande till detta spörsmål i avvaktan på ytterligare överväganden

och på att en allmän reglering av bidragsverksamheten till skogsvårdsåtgärder

upptages till avgörande.

Kommittén förutsätter att, därest under tider av arbetslöshet bidrag till

skogsutdikning m. m. bestämmas skola utgå enligt andra grunder än de nu

gällande, dessa nya grunder även skola få tillämpas i fråga om arbeten, som

utföras inom skogsvårdsområde utanför lappmarkerna.

I den mån de nuvarande bestämmelserna för skogsproduktionsanslaget

med föreslagna modifikationer göras tillämpliga även utanför lappmarkerna

och med dem likställda områden, kommer möjlighet att föreligga för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

17

Kungl. Majit att med stöd av 12 § lagen den 2 juni 1933 om ägofred (i detta

lagrums lydelse enligt lag den 14 juni 1940) meddela förordnande om att

bestämmelserna angående betesreglering skola gälla även beträffande del av

nu avsedda områden.

Handhavandet av bidragsgivningen från norrländska

skogsproduktionsanslaget borde enligt kommitténs mening såväl i fråga om

skogsvårdsåtgärder som beträffande betesförbättringar och därmed sammanhängande

nyodlingar i likhet med vad hittills varit fallet ankomma på

skogsvårdsstyrelserna. Ett nära samarbete mellan dessa och hushållningssällskapen

borde emellertid äga rum. Skogsvårdsstyrelserna måste därjämte

beredas möjlighet att för ifrågavarande arbetsuppgifter avdela särskild personal

med sakkunskap i betesfrågor.

Beträffande Norrlands skogsvårdsförbunds, Svenska skogsvårdsföreningens

och Sveriges skogsägareförbunds framställning örn en skoglig åtgå

rdsinvente ring å de enskilda skogarna i de fyra nordligaste länen

har kommittén anfört.

Kommittén har ansett sig icke böra i nu förevarande sammanhang fatta

någon bestämd ståndpunkt till detta förslag. Det bör ihågkommas, att skogsstyrelsen

i samarbete med skogsvårdsstyrelserna upprättat en allmän plan

för effektivisering av skogsvårdsarbetet för det fall, att efter det nu pågående

krigets slut behov skulle uppstå av mera omfattande sysselsättningsbefrämjande

åtgärder. Behovet av beredskapsåtgärder på skogsbrukets område

torde härigenom redan vara säkerställt för de närmaste åren. Det kan vidare

ifrågasättas, om icke det omfattande arbete, som en allmän inventering skulle

medföra för skogsvårdsstyrelserna, komme att försvåra för dessa att hinna

upprätta planer för de mera aktuella skogsvårdsåtgärdema. Den uppmuntran

till bildande av skogsvårdsområden, som ett genomförande av

kommitténs föreliggande förslag torde innebära, kommer av allt att döma

att medföra ökade krav på skogsvårdsstyrelserna. I den mån styrelserna

emellertid kunna disponera tid för inventeringsåtgärder, torde det få förutsättas,

att styrelserna skola begagna tillfällena härtill. För övrigt kan sägas,

att planläggningen av skogsvårdsområden i och för sig innefattar en inventering

av erforderliga åtgärder och sålunda delvis motsvarar samma syfte,

som avsetts i framställningen.

Det av domänstyrelsen och skogsstyrelsen framlagda

förslaget örn utvidgning av tillämpningsområdet för de för

lappmarkerna och därmed jämställda områden gällande bestämmelserna m.

m. har kommittén funnit sig kunna biträda med vissa modifikationer. Härom

har kommittén anfört i huvudsak följande.

Fråga örn tillämpning av de för lappmarkerna och därmed likställda områden

gällande bestämmelserna på fastighet utanför dessa områden torde för

varje särskilt fall böra underställas skogsstyrelsens prövning. I vad gäller

bidrag till innehavare av torp, kolonat eller annan lägenhet beträffande skogar

av allmän natur synas övervägande skäl tala för att de högre bidragen

från skogsproduktionsanslaget få utgå till dessa under förutsättning att de

äro så belägna, att de kunna ingå i åsyftat skogsvårdsområde, men att det

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 145. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

bör ankomma på jordägaren, d. v. s. för kronans lägenheter domänstyrelsen,

att bedöma, i vad mån även andra lägenhetsinnehavare än nyss avsetts

böra komma i åtnjutande av de högre bidragen, och bestrida kostnaderna

härför.

Beträffande de för den utökade verksamheten erforderliga

statsmedlen har kommittén anfört.

Ett genomförande av kommitténs förslag kommer att medföra ökade utgifter

å skogsproduktionsanslaget. Då det icke torde vara att räkna med någon

reservation på detta anslag, som kan utnyttjas för den av kommittén

föreslagna utökade verksamheten, bör hänsyn tagas härtill vid beräkningen

av nya medel å skogsproduktionsanslaget för budgetåret 1945/46. Att med

någon större grad av säkerhet beräkna den ökning av anslaget, som kan

visa sig behövlig på grund av den ovan föreslagna utvidgningen av anslagets

användning, är givetvis omöjligt. Frågan härom blir beroende av efterfrågefrekvensen

samt tillgången på personal för erforderlig planläggning m. m.

Kommittén vill dock med tanke på anslagets utökade användning förorda

en höjning av förevarande anslag för nästa budgetår med 500 000 kronor.

Av detta anslag skulle då bestridas utgifter såväl för bidrag till skogsvårdsåtgärder

och betesanläggningar — i förekommande fall nyodlingar — som

för skogsvårdsstyrelsernas kostnader för handhavandet av den utökade

verksamheten, inberäknat kostnader för skogsvårdsplaner, skogsodlingsmaterial

och hägnadstråd.

Överdirektören G. Strindlund har i sitt förenämnda, vid kommitténs förslag

fogade särskilda yttrande anfört i huvudsak följande.

Nondandskommitténs förslag om utsträckande av verksamheten i samband

med norrländska produktionsanslaget till att omfatta hela Norrland

kan icke biträdas. En sådan åtgärd skulle icke komma att medföra den avsedda

effekten utan snarare visa sig hinderlig i fråga om anläggande av beten

och betesfredning av skogarna.

Vid sitt ställningstagande i berörda spörsmål synes kommittén närmast

ha påverkats av erfarenheterna från Västerbottens lappmark, varvid dock

förbisetts de väsentliga olikheter, som i vissa betydelsefulla avseenden föreligga

mellan lappmarkerna och Norrland i övrigt. Särskilt böra uppmärksammas

skiljaktigheterna i den normala reproduktionsplikt, som gällande

skogsvårdslagstiftning regelmässigt uppställer inom olika områden. I lappmarkerna

finnes möjlighet — vilken också tillämpats i stor utsträckning —

att medgiva begränsning av skyldigheten att efter avverkning sörja för

skogens återväxt. Någon motsvarighet härtill är icke tillfinnandes för det

övriga Norrland. Det bör vidare uppmärksammas, att återväxtbestämmelserna,

som ju träda i funktion när skogen avverkats, ägt giltighet i Norrbottens

och Västerbottens läns lappmarksområden från och med år 1934 och i dessa

läns kustland från och med år 1925 men i övriga norrlandslän utanför lappmarkerna

från och med år 1905 med undantag av skydds- och vissa svårföryngrade

skogar i Jämtlands län. För dessförinnan uppkomna kalmarker

eller dylikt föreligger ingen skyldighet att vidtaga åtgärder för återväxtens

betryggande. I de delar av Norrland, där full återväxtplikt sedan lång tid tillbaka

varit stadgad, torde numera praktiskt taget alla skogbärande marker

ha övergåtts av huggningar; så lärer icke välfället för lappmarkernas vidkommande

vad angår tiden från år 1934. Med hänsyn till att de för skilda

skogsvårdsanslag uppställda reglerna icke tillåta att statsbidrag lämnas till

åtgärd, som någon enligt lag eller författning är pliktig vidtaga, synes uppen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

19

bart att understödsverksamheten för ifrågavarande ändamål är avsevärt mera

begränsad inom andra delar av Norrland än lappmarkerna. Densamma kommer

huvudsakligen att avse kala eller på annat sätt vanhävdade skogsmarker,

som »av ålder», d. v. s. före återväxtbestämmelsernas ikraftträdande,

befunnit sig i otillfredsställande skick, ävensom vattensjuka för skogsbörd

lämpliga marker, under det att övriga skogsvårdsåtgärder av förevarande

slag måste anses lagligen åvila markägarna och följaktligen icke äro bidragsberättigade.

Vid sådant förhållande och då kommittén icke föreslagit ändring i grunderna

för skogsvårdsbidragen torde någon särskild lockelse att anlita skogsproduktionsanslaget

icke göra sig gällande, i synnerhet ej om skogsägaren

för egen del redan ordnat nöjaktiga beten, vilket ofta torde vara fallet framför

allt vid de något större gårdarna i kustlandet. Man kan nämligen ej utan

vidare förutsätta, att han då skall visa mera omedelbart intresse för att

genom anslutning till skogsvårdsområde planmässigt påskynda eventuellt

eftersläpande och kanske kostbara skogsvårdsåtgärder på egna marker för

att underlätta en lösning av betesfrågan för andra djurägare. Häri ligger

risk för att kommitténs förslag omsatta i praktiken skulle komma att motverka

sina egna syften.

Det förvisso synnerligen angelägna ändamålet att ernå förbättrade betesmöjligheter

och samtidigt skydda skogen mot betning synes kunna effektivare

nås på en annan väg. Därest villkoren för åtnjutande av betesförbättringsbidrag

från anslaget till förstärkning av ofullständiga jordbruk ställas

i paritet med de av kommittén nu föreslagna bestämmelserna för sådant bidrag

från skogsproduktionsanslaget -— däri inbegripet villkoret om kreaturens

hållande från .skogen — samt vederbörande hushållningssällskap utrustas

med nödiga resurser för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande,

ha goda förutsättningar skapats för ett verkligt gagnande och fruktbringande

arbete. Med hänsyn till betydelsen härav för de många ofullständiga jordbruk,

som finnas i Norrland, måste detta arbete vara en av de viktigaste

uppgifterna för hushållningssällskapen.

Givetvis får man icke förringa betydelsen av ett mera systematiskt bedrivande

av skogsvårdsverksamheten inom större områden, varigenom säkerligen

under vissa förhållanden vinningar till båtnad för virkesproduktionen

kunna göras. Det bör understrykas, att skogsvårdsstyrelserna äro oförhindrade

att organisera skogsvårdsarbetet regionvis och att ett sådant förfarande

för särskilda fall redan rekommenderats av skogsstyrelsen i samband

med pågående planläggning av skogsförbättringsföretag till motverkande

av arbetsbrist vid en eventuell fredskris. Såsom 1936 års skogsutredning

framhållit, böra skogsvården och verksamheten för befrämjande av densamma

inriktas planmässigt. Upprättandet av skogsvårdsplaner, för enstaka

fastigheter eller flera sådana gemensamt, bör vara en skogsvårdsstyrelserna

tillkommande ordinarie verksamhet, som skall drivas oberoende av om norrländska

skogsproduktionsanslaget vinner användning utanför lappmarkerna

eller ej. Det ligger då givetvis vikt på, att skogsvårdsstyrelserna verkligen

kunna nöjaktigt tillgodose denna betydelsefulla uppgift.

I sitt vid kommitténs förslag fogade särskilda yttrande har kronojägaren

P. O. Westerlund föreslagit, att enskilda jordbrukare med en nettoförmögenhet

understigande 10 000 kronor skulle få komma i åtnjutande av 20 procent

högre bidrag från norrländska skogsproduktionsanslaget än övriga

skogsägare.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Yttrandena.

Norrlandskommitténs förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i de yttranden, som avgivits av domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, samma läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelserna

i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, överjägmästarna i Gävle—Dala distrikt, mellersta Norrlands distrikt,

Umeå distrikt, Skellefteå distrikt, nedre Norrbottens distrikt och övre Norrbottens

distrikt, Svenska skogsvårdsföreningen, Norrlands skogsvårdsförbund,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund

och Skogsindustriernas samarbetsutskott. I vissa av dessa yttranden

ha dock framställts erinringar mot olika delar av förslaget. Skogsstyrelsen,

länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län, samma

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, skogvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län, Svenska vall- och mosskulturföreningen samt Riksförbundet landsbygdens

folk lia uttalat sig för de av överdirektören G. Strindlund inom

kommittén framförda synpunkterna. Mot skogsstyrelsens beslut att biträda

dessa synpunkter ha ledamöterna i styrelsen revisionssekreteraren C. E. Hagbergh

och direktören M. B. Holmbäck anmält avvikande mening och yrkat

att styrelsen bort tillstyrka norrlandskommitténs förslag i dess helhet. Endast

statskontoret, skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län och skogvårdsstyrelseutredningen

ha helt avstyrkt förslaget. Statskontoret har därvid, under

erinran om att de i kommitténs förslag berörda problemen vore under övervägande

inom skogsvårdsstyrelseutredningen och att skogsstyrelsen påbörjat

utredning angående revision av skogsvårdslagen, hemställt, att kommitténs

förslag icke måtte föranleda annan åtgärd än att detsamma överlämnades

lill skogsvårdsstyrelseutredningen för att tagas i beaktande vid fullgörandet

av utredningens uppdrag. Skogsvårdsstyrelseutredningen har framhållit,

att kommitténs förslag innebure att befattningen med betesfrågor i

Norrland skulle även utanför lappmarkerna ankomma på skogsvårdsstyrelserna

och att utredningen därigenom skulle i viss mån bindas vid sitt

ställningstagande till bidragsfrågoma. Med hänsyn härtill ifrågasatte utredningen

om icke tills vidare borde anstå med den föreslagna utvidgningens

genomförande. Av yttrandena må här i övrigt återgivas följande.

Sveriges skogsägareförbund har i sitt yttrande framhållit följande allmänna

synpunkter på norrlandskommitténs förslag.

Ali hittills vunnen erfarenhet har visat, att den rationalisering av skogsvårdsarbetet

med ett metodiskt samordnande av åtgärderna på närliggande

fastigheter, vilken kan åvägabringas genom bildande av skogsvårdsområden

och uppgörande av skogsvårdsplan enligt bestämmelserna för norrländska

skogsproduktionsanslaget, är till utomordentligt gagn. Det har även visat

sig, att bildandet av skogsvårdsområden propagandamässigt varit av stor

betydelse. De mer framsynta och intresserade skogsägarna ha därvid dra
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

21

git de trögare med sig. Sålunda har man genom bildandet av skogsvårdsområden

kunnat nå ett klientel, som tidigare varit svårpåverkat. Detta är

av synnerlig betydelse för en framgångsrik handläggning särskilt av den

eljest ofta nog svårlösta betesfrågan. Vid strävandena att åvägabringa förbättrad

skogsvård och höjd skogsproduktion i Norrland intager betesproblemet

nämligen en nyckelställning. Det måste erkännas, att skogens föryngring

i Norrland icke hållit jämna steg med avverkningarna. Förhoppningarna

örn erhållande av naturlig återväxt lia av många anledningar J stor

omfattning icke infriats. A väldiga arealer måste inom de närmaste årtiondena

företagas skogsodlingar, det må nu vara sådana som enligt lag åligga

skogsägarna eller sådana som kunna stödjas med statsbidrag. För ett framgångsrikt

skogskulturarbete är emellertid betesfred ett oavvisligt villkor. Då

partiella hägnader kring kulturfälten i de allra flesta fall visat sig vara ineffektiva

för skapande av betesfred samt då jämväl skogen i sin helhet lider

av betningen, kräver sålunda skogsvårdsarbetet, att det gemensamma

mulbetet å de ohägnade norrländska skogsmarkerna avlyses inom betydande

sammanhängande områden. Detta kan utan tvivel lättast och mest effektivt

genomföras i samband med bildandet av skogsvårdsområden. Statsbidragen

till skogsvårdsarbeten inom dessa kombineras med villkor örn skogsbetets

upphörande. Skogsvårdsmyndigheten har häri ett effektivt påtryckningsmedel.

Att märka är även, att ägofredslagen efter däri verkställd ändring

ger Kungl. Majit befogenhet att förordna, att bestämmelserna om betesreglering

må tillämpas inom skogsvårdsområde, bildat enligt de för skogsproduktionsansilaget

fastställda reglerna. Alla skäl tala sålunda enligt förbundets

mening för att norrlandskommitténs nu föreliggande förslag så

snabbt som möjligt bör realiseras.

Skogsvårdsstgrelsen i Västernorrlands län har uttalat följande.

Det kan, ytligt sett, förefalla tämligen betydelselöst huruvida det allmänna

.skulle skänka sitt stöd efter de linjer, som av norrlandskommittén föreslagits,

eller enligt överdirektören G. Strindlunds förslag. Det sistnämnda skiljer

sig från norrlandskommitténs förslag väsentligen endast dari, att åtgärder

för betesförbättring skulle utbrytas från skogsvårdsplanläggningen och handhavas

av hushållningssällskapen, medan det som hittills skvdle åvila skogsvårdsstyrelserna

att ombesörja den övriga understödsverksambeten. I fråga

om skogsdikning, skogsvägbyggnad och beståndsvård torde några olägenheter

härigenom icke behöva befaras, eftersom dylika åtgärder äro föga beroende

av betesförhållandena. Annorlunda förhåller det sig med återväxtåtgärderna,

vilka förutsätta belningsfred i skogen. Huruvida reproduktionsplikt

föreligger eller icke beträffande de marker, som äro i behov av föryngring,

synes vara ovidkommande, då det såsom bär gäller att genom samverkan

skapa ett förnuftigt utgångsläge för att enskildas eller samhällets uppoffringar

för skogsföryngring skola leda till åsyftat resultat. Inom Västernorrlands

län torde i vart fall förekomma tillräckligt stora arealer vanhävdad

skogsmark, där reproduktionsplikt icke föreligger, för att motivera alt

betesreglering och planläggning av föryngring böra handhavas av en och

samma myndighet. Skogsvalrdsslyrelsen ansluter sig därför till det av kommittén

avgivna förslaget i fråga örn verksamhetens organisering.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har anfört.

Det förhållandet att norrlandskommitténs förslag i viss mån endast avser

ett provisorium i avvaktan på nu pågående utredningar rörande såväl skogsvårdssiyrelsernas

organisation och arbetsuppgifter sorn en revision av skogsvårdslagen

torde medföra, all förslaget i sin nuvarande utformning kiia])-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

past kommer att lända till den åsyftade förbättringen av skogstillståndet

utanför lappmarkerna och skyddsskogsområdet. Gällande reproduktionsplikt

medför att anslaget icke kan utnyttjas för vissa omfattande återväxtåtgärder.

Skogstillståndet inom betydande områden, där reproduktionsplikt föreligger,

är nämligen mångenstädes av sådan art, att effektiva återväxtåtgärder skulle

bliva så ekonomiskt betungande, att de svårligen kunna utkrävas av den enskilde.

En kommande revision av skogsvårdslagen bör fördenskull medföra

en uppmjukning av bestämmelserna rörande reproduktionsplikten, varigenom

bidrag av allmänna medel skulle kunna utgå till erforderliga skogsvårdsåtgärder

även på dylika marker.

Föreliggande förslag synes emellertid även i sin nuvarande form vara av

stort värde, främst därigenom att de föreslagna statsbidragen till anläggande

av kulturbeten torde kunna väntas komma att stimulera denna för såväl

jordbruk som skogsbruk synnerligen betydelsefulla verksamhet. Skogsbelet

har nämligen inom många avverkningstrakter enligt vad skogsvårdsstyrelsen

i länet uppgivit varit en av de främsta anledningarna till otillfredsställande

eller helt utebliven föryngring.

Väl kan invändas, att skogsproduktionsanslaget icke skulle utgöra någon

lockelse, särskilt för de skogsägare, vilka redan nöjaktigt ordnat betesfrågan,

och att man icke utan vidare torde kunna förutsätta, att dylika markägare

skulle visa något omedelbart intresse för att genom anslutning till ett skogsvårdsområde

planmässigt påskynda eventuellt eftersläpande och kanske kostsamma

skogsvårdsåtgärder på egna marker för att underlätta en lösning av

betesfrågan för andra djurägare. Emellertid är ordnandet ''av betesfrågan

mångenstädes en av förutsättningarna för efterföljande skogsvårdsåtgärder

och det synes vara ett ur det allmännas synpunkt billigt krav, att en skogsägare

såsom motprestation för de förmånliga kulturbetesbidragen fullgör åtminstone

de mest behövliga skogsvårdsåtgärderna på sina marker. Något

tvång för en markägare, vars fastighet är belägen inom trakten för ett

skogsvårdsområde, att ansluta sig till detsamma synes ej föreligga. Länsstyrelsen

får på grund härav ansluta sig till kommitténs förslag rörande utsträckningen

av giltighetsområdet för det norrländska skogsproduktionsanslaget.

Liknande synpunkter ha anförts av Jämtlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Även Norrlands skogsvdrdsförbund har förordat en uppmjukning

av gällande bestämmelser örn reproduktionsplikt i 1923 års skogsvårdslag.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har i sitt yttrande anfört.

Beträffande giltighetsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget

anförde riksförbundet i yttrande över skogsproduktionsutredningens betänkande

av år 1939 och även i yttrande till skogsstyrelsen den 18 februari

1944 att, då inga direkta skäl kunde anses föreligga, som motiverade att

Gävleborgs län skildes från sitt sammanhang med Norrland i övrigt, det

framlagda förslagets giltighetsområde borde utsträckas att även omfatta Gävleborgs

län eller lämpliga delar därav.

Med hänsyn till vad riksförbundet sålunda tidigare anfört är det glädjande,

att norrlandskommittén nu föreslagit giltighetsområdets utsträckande till

de fem norrlandslänen, alltså även Gävleborgs län. Då riksförbundet förordade

giltighetsområdets utvidgning, gjordes detta emellertid med utgångspunkt

från av skogsproduktionsutredningen föreslaget högre bidrag till mindre

skogsägare än vad norrlandskommittén nu föreslår skola gälla för skogsvårdsåtgärder

inom områden utanför lappmarkerna. Frågan kommer därmed i ett

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 145.

23

väsentligt annat läge. I likhet med reservanten i kommittén, överdirektören

G. Strindlund, förmenar riksförbundet, att de fördelar som givas i form av

kostnadsfri hushållningsplan, skogsodlingsmaterial etc. icke komma att avskogsägarna

anses uppväga de förpliktelser, som följa med anslutning till

ett skogsvårdsområde. På grund av de sålunda ändrade förutsättningarna

ställer sig riksförbundet nu ytterst tveksamt till frågan örn giltighetsområdets

utvidgning.

De av kommittén föreslagna ökade bidragen och i vissa fall tilläggsbidragen

för anläggning och förbättring av betesmarker tillstyrker riksförbundet.

Det förefaller dock riksförbundet som örn de med skogsbete! följande nackdelarna

och farorna för skogens vidkommande, då det gäller de stora norrländska

skogsområdena, äro något överdrivna. Riksförbundet har tidigare

haft tillfälle att i betesfrågor uttala sina synpunkter härutinnan och därvid

bland annat framhållit, hurusom skogsbete! successivt avvecklas i och med

att man inom den moderna boskapsskötseln mer och mer inser skogsbetets

dåliga ekonomi och därför går in för ordnad och lönande betesdrift å mindre

arealer. Automatiskt kommer därför skogsbetet att upphöra och skogsmännens

krav på skilsmässa mellan skogs- och betesbruk även att tillfredsställas.

Riksförbundet förmenar således, att även om det är önskvärt att skogsbetet

avvecklas, så bör dock icke i alltför hög grad betesfrågan få bliva avgörande,

när det gäller att vidtaga omedelbara restaureringsåtgärder på de

norrländska skogarna.

Skogsstyrelsen har anslutit sig till de av överdirektören G. Strindlund inom

kommittén framförda synpunkterna dels med hänsyn till att de föreslagna

skogsvårdsbidragen icke syntes ägnade att i tillräcklig grad uppmuntra till

bildande av skogsvårdsområden, dels med hänsyn till förslagets organisatoriska

konsekvenser med avseende å betesförbättringsverksamheten. I förstnämnda

hänseende har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Någon tvekan om behovet av ökade skogsvårdsåtgärder i Norrland råder

icke. Däremot kan det vara ovisst vilken väg som bör följas, när det gäller

att stimulera skogsägarna att vidtaga sådana åtgärder, som befinnas erforderliga.

När norrlandskommittén i sitt förslag förordar, att norrländska

skogsproduktionsanslagets tillämpningsområde skall utökas att omfatta hela

Norrland, pekar man på, att påtagliga resultat redan erhållits inom de områden,

där anslaget i fråga hittills varit tillgängligt. Skogsstyrelsen kan i detta

sammanhang knappast underlåta att som sin åsikt framhålla, att norrländska

skogsproduktionsanslaget ännu ej hunnit mycket över försöksstadiet.

En energisk propagandaverksamhet har drivit fram intresset, men endast

inom Västerbottens läns lappmark har man kommit så långt, att skogsvårdsområden

bildats och kontraktering av arbeten skett. Härigenom har

betesreglering uppnåtts inom dessa områden, men örn skogsägarnas möjligheter

att inom den i kontrakten föreskrivna 1 O-årsperioden genomföra det

i många fall mycket omfattande skogsvårdsprogrammet vet man ännu ganska

litet.

När vunna resultat åberopas som skäl för en utvidgning av .skogsproduktionsanslagets

tillämpningsområde måste man minnas, att desamma lill huvudsaklig

del torde lia uppnåtts på grund av utgående höga bidrag — till

enskilda skogsägare sorn regel 80 procent och till aktiebolag 60 procent av

den godkiinda kostnaden. Enligt norrlandskommitléns nu framlagda förslag

föreslås avseviirt lägre bidragsprocenter för de delar av Norrland, som

skulle tillkomma. Här skulle bidrag för skogsvårdsåtgärder utgå efter samina

grunder, sorn redan nu gälla för de särskilda skogsvårdsanslagen, d. v. s.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

endast i sällsynta fall överstiga 50 procent. För betesanläggningar skulle däremot

kunna lämnas upp till 800 kronors bidrag (i undantagsfall ännu mera)

per hektar, medan nu gällande maximum för bidrag från anslaget till förstärkning

av ofullständiga jordbruk m. m. är 250 kronor. Övriga förmåner,

som föreslås tillkomma delägarna i ett skogsvårdsområde, skulle vara fri

skogsodlingsmaterial och hägnadstråd samt likaledes kostnadsfri skogsvårdsplan.

Dessutom skulle aktiebolag kunna komma i åtnjutande av bidrag till

skogsdikning och skogsodling, vilket ej är fallet enligt nuvarande bestämmelser

för statens skogsutdikningsanslag och statens skogsodlingsanslag.

Fråga är emellertid örn dessa förmaner äro tillräckliga för att stimulera

intresset för^bildandet av skogsvårdsområden. I det kontrakt delägarna i ett

sådant område enligt bestämmelserna skola underteckna förbinda de sig

nämligen att inom en viss, relativt kort tid (som regel 10 år) utföra ej blott

de bidragsberättigade åtgärderna utan även alla andra arbeten, som enligt

skogs vårdsplanen erfordras för att sätta skogen i tillfredsställande skick. Det

kan befaras, att icke bidragsberättigade arbeten kunna bliva så omfattande,

att de avskräcka mången fran att underteckna kontraktet, varigenom skogsvårdsområdets

bildande skulle försvåras eller omöjliggöras. Visserligen torde

omfattningen av de marker, som måste bliva föremål för skogsvårdsåtgärder,

vara förhållandevis mindre inom de delar av Norrland, som ligga utanför

skogsproduktionsanslagets nuvarande giltighetsområde, men dessa arealer

äro av helt annan karaktär, då reproduktionsplikt varit gällande i Gävleborgs,

Västernorrlands och Jämtlands län (med undantag för de s. k. skyddsskogsområdena)

sedan år 1905 samt i Norr- och Västerbottens kustland

sedan år 1925, alltså i 29 respektive 9 års längre tid än i lappmarkerna.

Av denna anledning torde bidrag icke kunna utgå för åtgärder, som vidtagas

inom den övervägande delen av de kala och vanhävdade markerna i

dessa delar av Norrland. Beträffande lappmarkerna är förhållandet rakt motsatt;

vid produktionsanslagets tillämpning lia praktiskt taget alla kala och

vanhävdade marker ansetts vara bidragsberättigade. Förutom den korta

tid, som reproduktionsplikt varit gällande, inverkar här det förhållandet, att

skogsvårdsstyrelsen enligt lappmarkslagen i vissa fall äger medgiva ’ begränsning

av skyldigheten att sörja för återväxt. Sådan begränsning har

även beviljats i stor utsträckning.

Riksförbundet landsbygdens folk har antori.

Norrlandskommittén har såsom det primära framhållit de skogsvårdande

synpunkterna och endast såsom ett led i dessa samt för att ernå betesfredning

av skogen rekommenderat åtgärder för stimulerandet av intresset för

kulturbeten. Förbundet har en något annorlunda uppfattning om dessa frågors

betydelse. De skiljaktiga uppfattningarna äro sannolikt beroende på

olika utgångspunkter. Ur industriell synpunkt liksom även ur exportsynpunkt

kan man anse viktigast att Norrlands skogsmark snarast göres så

produktiv som möjligt. Ur befolkningssynpunkt är det däremot av största

betydelse att jordbruket på allt sätt befrämjas. Då man ej gärna kan rekommendera

en avfolkning av Norrlands landsbygd och man ej kan förse Norrlands

jordbruk i gemen med sådana stödskogsarealer att dessa göra jordbruken

1 ullständiga och bärkraftiga, måste de jordbruksbefrämjande åtgärderna

anses som de primära eller åtminstone fullt jämförliga med de skogsvårdande.

Da det gäller anordnandet av beten sammanfalla visserligen skogens och

jordbrukets intressen, men problemet örn vilka åtgärder som skola vidtagas

samt insatserna i deni och placeringen av arbetets ledning erhåller olika

lösning, beroende på utgångspunkterna. Man kan fastslå, att betesdjurens

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

25

skadegörelse på ungskogen är högst betydande. Det är således för skogsägare

av stort ekonomiskt intresse att skogen fredas från betesgång. Man

torde också kunna fastslå, att ordnandet av rationellt anlagda och skötta

beten äro av mycket stor ekonomisk betydelse för jordbruket. I de fall skogsägaren

även är jordbrukare, har han alltså ett dubbelt intresse av denna

fråga. Erfarenheten torde också visa, att denna kategori alltid är mycket

intresserad, så snart frågan genom lämplig upplysningsverksamhet blir tillräckligt

klarlagd. För denna kategori lämpa sig mycket väl de av kommittén

uppdragna riktlinjerna för statligt stöd åt skogs- och betesbefrämjande

åtgärder. ''

Saken ställer sig något annorlunda, i de fall da skogsägaren icke samtidigt

är jordbrukare eller då jordbrukaren icke har nämnvärt med mark,

lämpad för betesanläggning. De problem, som därvid uppkomma — och

detta gäller ett mycket stort antal fall — ha icke berörts av kommittén. Ett

klarläggande av dem är nödvändigt, örn riktlinjerna skola anses fullständiga.

I varje by torde det finnas en eller flera jordbrukare, vilka icke på egen

mark kunna anlägga beten. Deras djur förbliva även i fortsättningen hänvisade

till skogsbete och man uppnår alltså icke den fullständiga tredingen

av skogen. I sådana fall bör det framför allt ankomma på den lcke-jordbrukande

skogsägaren att som sin insats i betesfredande syfte utan ersättning

ställa behövlig mark till förfogande.

I sitt yttrande har skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län anfört bland annat

följande.

Ett ståndpunkttagande till frågan vad som bör åtgöras för åstadkommande

av en ökad skogsavkastning i norra Sverige förutsätter givetvis, att man

har tillgång till sådana uppgifter, som på ett objektivt sätt klarlägga det

skogliga tillståndet därstädes. Först då man fått en i möjligaste mån klar

bild av beskaffenheten av skogstillgångarna samt de brister, som vidlåda

dessa, kan man med någon större grad av säkerhet diskutera behovet av

stödåtgärder. Viss uppfattning av skogstillståndel i Norrland kan rent erfarenhetsmässigt

inhämtas, men då det gäller så långtgående åtgärder, som

kommittén nu föreslår, är detta givetvis icke tillfyllest, utan erfordras en

siffermässig belysning av förhållandena. Detta kan åstadkommas genom bearbetning

av riksskogstaxeringsmaterial från taxeringen i Norrland underåren

1938—1943. En del av detta material har redan publicerats genom de

redogörelser, som avgivits av riksskogstaxeringsnämnden över verkställd

taxering, men för bedömning av här ifrågavarande spörsmål, bland annat

kalmarkernas ålder och beskaffenhet, storleken av de arealer, där produktionsplikt

enligt lag icke föreligger etc., måste en mera ingående bearbetning

av materialet ske. I viss utsträckning synes detta redan lia verkställts av

riksskogstaxeringsnämnden. Då styrelsen icke baft tillfälle att taga del av

ifrågavarande utredningar, kan styrelsen endast uttala sig örn förhållandena

i Gävleborgs län.

Då det gäller att bedöma resultatet av den med stöd av skogsproduktionsanslaget

bedrivna verksamheten inom lappmarkerna får man enligt styrelsens

uppfattning icke- endast se på antalet bildade skogsvardsomraden, arealer,

bidrag lii. lii., vilket av kommittén redovisats, utan man måste jämväl

studera de mera långsiktiga problem, sorn uppkomma i samband med bildandet

av dylika områden. Tyvärr har kommittén icke upptagit sådana frågor

lill behandling sorn exempelvis eventuella svårigheter ali vidmakthålla

skogsägarnas intresse för skogsvårdsarbete, sedan bidragen förbrukats, underhållets

handhavande samt sist men icke minst möjligheterna att i oell ge
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

noin skogsvårdsområdena få fram en ökad självverksamhet bland skogsägarna,

så att de i fortsättningen spontant och planmässigt kunna arbeta för

sina skogars skötsel.

Utan tillgång till en sådan fullständig redogörelse för den hittillsvarande

verksamheten måste styrelsen för sin del yrka avslag på föreliggande förslag

om utvidgning av tillämplighetsområdet för produktionsanslaget.

Såsom ytterligare skäl för styrelsens avslagsyrkande vill styrelsen i allt väsentligt

instämma i vad överdirektören G. Strindlund anfört i sitt särskilda

yttrande. Styrelsen vill kraftigt understryka, att av ålder kala marker sannolikt

förekomma endast i ringa omfattning inom andra delar av Norrland

än lappmarkerna. Om den areal, som kan komma i åtnjutande av statsbidrag,

sålunda är av ringa storlek, skulle endast förmånen av ökat bidrag

till betesanläggningar kvarstå såsom lockelse att anlita skogsproduktionsanslaget.

Följden kan då bliva, att skogsvårdsplanen i huvudsak kommer att

taga sikte på genomförandet av förbättrade betesmöjligheter. Detta är givetvis

i och för sig mycket lovvärt, men styrelsen förmenar, att man kan lösa

denna fråga effektivare och smidigare, om den behandlas fristående.

Styrelsen vill här framhålla angelägenheten av att den hittills med statsbidrag

bedrivna betesförbättringsverksamheten i Norrland underkastas en

allmän och ingående översyn, innan åtgärder vidtagas för en utvidgning av

verksamheten. Enligt vad styrelsen bär sig bekant kunna flerstädes allvarliga

anmärkningar riktas mot underhållet av de utlagda betesmarkerna. Orsakerna

till dessa brister i underhållet äro flera. Olämpliga marker kunna

ha utlagts, som kräva så stora kostnader i underhåll, att ägaren icke mäktar

fullgöra detsamma. Ofta är det bristande intresse från markägarens sida och

i mångå fall har man funnit det lämpligare att utlägga en del av åkerjord^

till bete i stället för att kosta på skogsmarken ett drygt underhåll.

I samband med denna översyn borde även ingående undersökas, huruvida

verkligen en allmän avlysning av skogsbete! i Norrland kan genomföras med

hänsyn till tillgången på lämpliga betesmarker och möjligheterna att ordna

betesfrågan för de mångå djurägare, som helt sakna egna marker eller som

icke äga mark lämplig till bete. Man får ingalunda tro, att de svårigheter,

som äro förknippade med genomförande av betesreglering, kunna elimineras

i och med bildandet av skogsvårdsområden.

Beträffande omfattningen av den av norrlandskommittén

föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet

för bestämmelserna angående norrländska skogsproduktionsanslaget Ira domänstyrelsen,

Svenska skogsvårdsföreningen och Norrlands skogsvårdsförbund

uttalat, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga för att utsträcka tilllämpningsomradet

till att omfatta jämväl Gävleborgs län, där de skogliga produktionsbetingelserna

icke vore jämförliga med de i övriga norlandslän rådande

förhållandena. Skogsindustriernas samarbetsutslcott har ansett, att mer

vägande skäl kunde anföras för en utvidgning till Kopparbergs län än till

Gävleborgs län. Sveriges skogsägare förbund har tillstyrkt, alt såväl Gävleborgs

län som Kopparbergs län skulle ingå i tillämpningsområdet för ifrågavarande

bestämmelser.

I fråga om grunderna för beviljandet av bidrag till betesanläggningar

och därmed sammanhängande nyodlingar har

länsstyrelsen i Norrbottens län anfört, att en maximering av bidragen till betesanläggningar

på sätt norrlandskommittén föreslagit icke syntes ägnad att upp
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

27

muntra till anlitande av ifrågavarande bidragsform. Anledningen till att

kommittén föreslagit denna begränsning hade uppenbarligen varit den, att

kommittén velat erhålla garanti för att till betesanläggningar icke utvaldes

mark, som vore olämplig för ändamålet. Sådan garanti syntes emellertid

enligt länsstyrelsens mening kunna skapas genom att skogsvårdsstyrelserna

för denna verksamhet anlitade sakkunniga å området.

Liknande synpunkter ha även upptagits i det yttrande, som avgivits av

skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i sitt yttrande

framhållit, att norrlandskommittén icke angivit vilka omständigheter som

skulle motivera tillämpning av den föreslagna bestämmelsen att i undantagsfall

högre grundbelopp än 600 kronor per hektar skulle få utgå till betesförbättringsåtgärder.

Det skulle därför ankomma på bidragsförmedlarna att avgöra,

när högre grundbelopp än 600 kronor skulle få beviljas, vilket enligt

utskottets mening kunde medföra växlande tillämpning inom olika områden.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,

att högre bidrag till betesanlägggningar än 600 kronor per hektar icke skulle

få beviljas i annat fall än där bidraget förbundits med avtal om avlösning av

betesservitut.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande uttalat, att för bidrag till betesanläggningar

och därmed sammanhängande nyodlingar från anslaget till förstärkning

av ofullständiga jordbruk m. m. borde gälla i huvudsak likartade bestämmelser

som för bidrag till motsvarande ändamål från norrländska skogsproduktionsanslaget.

Härom har styrelsen anfört.

Därest, såsom kommittén föreslagit, tillämpningsområdet för det norrländska

skogsproduktionsanslaget utsträckes till att omfatta hela Norrland

i stället för såsom för närvarande endast en mindre del därav, varest speciella

förhållanden äro rådande beträffande skogs- och betesproblemen, synes det

ofrånkomligt att i huvudsak likartade bestämmelser bliva gällande vid beviljandet

av bidrag från de båda anslagen. Då nyodlings- och betesförbättringsspörsmålen

inom stora delar av Norrland stå i nära samband med varandra,

borde bidrag från anslaget till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.

till nyodlingsföretag, som utföres i anslutning till betesförbättring, böra utgå

enligt enahanda grunder. Lantbruksstyrelsen vill emellertid samtidigt understryka,

att de förordade högre bidragen till nyodling och betesförbättring icke

få leda till uppodling av för ändamålet olämplig mark, utan bör under alla

förhållanden tillses, att nyttan av ifrågasatta åtgärder står i rimlig proportion

till därav föranledda kostnader.

Även Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ha förordat, att betesförbättrings- och nyodlingsbidrag

skulle få utgå efter enahanda grunder från båda dessa anslag.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har vidare uttalat,

att, då nyodling medförde betydligt större kostnad än de åtgärder som

i allmänhet hänfördes till betesförbättring, bidrag till nyodling borde utgå

med högre belopp per hektar än bidrag till betesanläggning. Därigenom

skulle en önskvärd övergång till nyodling av de områden, som skulle använ
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

das för betesändamål, kunna främjas i de fall då en sådan åtgärd vore möjlig''

och ekonomiskt försvarbar.

Beträffande bidragen till skogsvårdsåtgärder i de delar

av Norrland, som nu icke ingå i tillämpningsområdet för bestämmelserna

angående norrländska skogsproduktionsanslaget, har Sveriges skogsägareförbund

anfört.

I fråga örn storleken av statsbidragen till skogsvårdsarbeten utanför lappmarkerna

och därmed jämställda områden har kommittén föreslagit vissa

modifikationer, vilka innebära, att bidragsprocenterna genomgående äro något

lägre utanför lappmarkerna. Förbundet finner detta välmotiverat. Skogsbruken

nedom lappmarkerna ha i genomsnitt bättre boniteter och högre

produktion. Vissa skogsvårdsåtgärder äro sannolikt därstädes även något

billigare i utförande per hektar. Detta innebär, att skogsbruken nedom lappmarkerna

i sig själva ha något högre bärkraft, än vad fallet är med de lappländska

skogsbruken. Detta synes vara fullgott skäl för att skogsägarna utanför

lappmarkerna själva få vidkännas en något högre andel av kostnaderna

tor behövliga skogsvårdsåtgärder. Ett annat motiv härför är, att dessa skogsägare

haft fri dispositionsrätt över sina skogar, under det att inom lappmarkerna

staten haft ett betydande förmynderskap över de enskildas skogsskötsel

och därmed även ett visst ansvar för dennas resultat. Förbundet anser,

att statsbidrag till skötseln av enskilda skogar överhuvud taget böra hållas å

en måttlig nivå. Skogsskötseln är en ekonomisk hantering, som i första hand

själv bör bära sina kostnader.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län har föreslagit, att bidrag till

skogsvårdsåtgärder skulle även utanför lappmarkerna och därmed likställda

områden utgå efter de nu gällande grunderna men med jämkade bidragsbelopp.

Styrelsen har härom anfört.

Norrlandskommitténs förslag innebär, att vid tillämpningen av produktionsanslagets

bestämmelser utanför lappmarkerna och de övriga områden,

för vilka bestämmelserna nu gälla, bidrag till skogsvårdsåtgärder skola utgå

enligt grunderna för statens ordinarie skogsvårdsanslag, dock med den avvikelsen,

att bidrag även skola kunna utgå till aktiebolag samt att bidragstagarna

skola få fri skogsodlingsmateriel och hägnadstråd. Skulle detta förslag

realiseras, komma bidrag icke att utgå till vissa skogsvårdsarbeten, vilka enligt

bestämmelserna för produktionsanslaget äro bidragsberättigade. Styrelsen

kan emellertid icke finna, att skäl föreligger för en dylik beskärning i möjligheten

att lämna bidrag till skogsvårdsarbetenas omfattning utanför lappmarksområdet

utöver den, som en beräkning av arbetets bärighet ger anledning

till. Det synes därför skogsvårdsstyrelsen lämpligare, att bestämmelserna

så utformas, att produktionsanslagets tillämpningsområde utsträckes endast

med ändring av bidragsprocenterna i fråga örn skogsvårdsarbeten. Styrelsen

har således intet att erinra mot, att vid tillämpningen av bestämmelserna

för produktionsanslaget utanför lappmarksområdena bidragen för skogsvårdsarbeten

bestämmas till 50 procent. Enda skillnaden mellan skogsvårdsstyrelsens

och kommitténs förslag är således, att vid ett realiserande av skogsvårdsstyrelsens

förslag bidrag även kan utgå till röjningsgallring i tätväxande

ungskog, vilket däremot icke kan ske, örn kommitténs förslag godta

ges.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Liknande synpunkter lia anförts av länsstyrelsen i Västerbottens län och

samma läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Även Norrlands skogsvårdsförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskott

ha föreslagit, att bidragstilldelningen skulle regleras efter de nu gällande

grunderna för bidrag från skogsproduktionsanslaget med viss jämkning

av bidragsbeloppen. Bidrag skulle enligt dessa sammanslutningars förslag

utgå med ett grundbelopp, motsvarande 50 procent av den godkända

kostnaden, varjämte enskilda skogsägare borde erhålla ett tilläggsbelopp,

motsvarande 15 procent av nämnda kostnad.

Norrlandskommitténs förslag att hand havan det av bidragsgivningen

skulle ankomma på skogsvårdsstyrelserna såväl i fråga om skogsvårdsåtgärder

som beträffande betesanläggningar och därmed sammanhängande

nyodlingar har föranlett uttalanden i ett flertal yttranden. De myndigheter

och sammanslutningar, som uttalat sig för de av överdirektören G.

Strindlund inom kommittén framförda synpunkterna, ha förordat, att bidragsgivningen

i fråga om betesanläggningar och nyodlingar borde anförtros

åt hushållningssällskapen. Skogsstyrelsen har i detta hänseende anfört

följande.

Då anordnandet av goda beten i mycket hög grad är en för jordbruket betydelsefull

rationaliseringsfråga, synes det knappast vara organisatoriskt lämpligt

att, såsom norrlandskommittén föreslagit, lägga denna arbetsuppgift pa

skogsvårdstyrelserna. Därest skogsproduktionsanslaget skulle vinna den

spridning, som kommittén förutsatt, kan förväntas, att praktiskt taget all

verksamhet med betesanläggningar inom Norrland skulle komma att koncentreras

till skogsvårdsområdena och alltså komma att handhavas av skogsvårdsstyrelserna,

medan hushållningsällskapens betesförbättringverksamhet

på grund av de ogynnsammare bidragsvillkoren bleve av ringa omfattning.

Skulle bidragsverksamheten i anledning av produktionsanslaget icke få större

omfattning, kvarstå dock olägenheterna av en dubbelorganisation på området.

Den starkt utvidgade verksamhet för anläggning av kulturbeten och i

samband därmed skogens fredande för bete, som skogsstyrelsen i likhet

med kommittén anser vara av behovet pakallad även i de delar av Norrland,

varom nu är fråga, bör enligt skogsstyrelsens uppfattning åligga hushållningssällskapen.

För den skull måste dessa emellertid utrustas med erforderliga

resurser med avseende på såväl ekonomi som personal. Ltt i reglerade

former bedrivet samarbete mellan dessa organ och skogsvårdsstyrelserna

måste också starkt befrämjas bland annat för att garantera, att betesförbättringsverksamlieten

och skogsvårdsåtgärderna hålla jämna steg. De senare

åtgärderna äro nämligen för sitt rationella genomförande i stor utsträckning

beroende av, att betesfrågan blivit löst och skogsbetet avlyst fran

de områden, där skogskulturer äro aktuella. n

Skogsstyrelsen kan knappast underlåta påpeka, att fragan örn vem som

lämpligen bör svara för betesverksamheten kan intlueras av resultatet av

vissa pågående utredningar. 1942 års jordbrukskommitté arbetar salim a

för närvarande med frågan örn den jordbruksbefrämjande verksamhetens

rationalisering och torde därvid bland annat komma att behandla hushållningssällskapens,

egnahemsnämndernas m. fl. arbetsuppgifter och organisa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

tion. Inom lantbruksstyrelsen pågår överarbetning av vissa hushållningssällskapsutredningens

organisationsförslag. 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning

behandlar skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och personalorganisation.

Även den revision av skogsvårdslagen, som pågår inom skogsstyrelsen, kan

komma att beröra vissa av de problem, som behandlas i norrlandskommitténs

förslag, exempelvis återväxtskyldigheten.

Kommittén har själv påpekat, att förslaget i viktiga delar, främst i fråga

örn bidragsvillkoren vid skogsvårdsarbeten, är att anse som ett provisorium

i avvaktan på en önskvärd revision av bestämmelserna för den statliga bidragsverksamheten

på skogsbrukets område, till vilken fråga kommittén

icke ansett sig kunna taga ståndpunkt, förrän åtskilliga frågor, som avses

att behandlas av skogsvårdsstyrelseutredningen, blivit föremål för övervägande.

Innan den nu föreslagna utvidgningen av skogsproduktionsanslaget

praktiskt börjar fungera, torde emellertid sannolikt resultaten från dessa

utredningar föreligga. Erfarenheten från lappmarkerna visar nämligen, att

man får räkna med inemot två år från det första sammanträdet med intressenterna

i ett planerat skogsvårdsområde, tills saken avancerat så långt, att

kontrakt är skrivet och arbetena kunna påbörjas.

Vilken organisationsform som än väljes för betesförbättringsverksamheten

torde kostnaderna bliva ungefär lika stora. Svårigheterna i fråga om anskaffning

av erforderlig personal för planläggningsarbetet torde i vart fall

icke bliva mindre, därest skogsvårdsstyrelserna åläggas denna uppgift. Den

nuvarande verksamheten med skogsproduktionsanslaget har också i stor utsträckning

begränsats av personalbristen. En personalutökning hos skogsvårdsstyrelserna

torde i nuvarande läge ställa sig mycket svår, bland annat

med hänsyn till att rekryterings- och anställningsförhållandena hos styrelserna

på grund av pågående utredning för närvarande äro ovissa.

Riksförbundet landsbygdens folk har anfört.

Kommitténs principiella inställning att betrakta problemet ur framför allt

skoglig synpunkt har uppenbarligen föranlett att handhavandet av betesförbättringsåtgärderna

lagts under skogsvårdsstyrelserna. Detta arrangemang

anser förbundet vara olämpligt. Anordnandet av betesmarker måste framför

allt kunna samordnas med en gårds övriga jordbruksförhållanden, något

som icke kan ske under andra omständigheter än i samverkan med de tjänstemän,

som handlägga bygdens övriga jordbruksfrågor, d. v. s. hushållningssällskapets

tjänstemän. Det förtjänstfulla arbete på betesfrågans lösning,

som bedrivits av skogsvårdsstyrelsen inom Västerbottens lappmark, bevisar

ej, att icke ett än bättre resultat skulle ha nåtts, örn länets hushållningssällskap

haft resurser och intresse för detta arbete.

Lantbruksstyrelsen och Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

lia förordat, att planläggning jämväl av sådana betesanläggningar,

vartill bidrag ansetts skola utgå från norrländska skogsproduktionsanslaget,

skulle handhavas av hushållningssällskapen. Lantbruksstyrelsen

har härom anfört följande.

Utförandet av betesförbättringar är en åtgärd, som intimt sammanhänger

med frågan örn ordnandet av jordbruksdriften i dess helhet. Det synes därför

vara angeläget, att planläggningen av dylika förbättringsåtgärder anförtros

åt de lokala organ, vilka förfoga över den för ändamålet erforderliga

sakkunskapen. Lantbruksstyrelsen vill såväl med hänsyn härtill som med

tanke på de övriga fördelar, som planläggningens handhavande av ett enda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

31

organ måste anses medföra, förorda, att jämväl planläggningen av sådana

betesanläggningar, vartill bidrag avses skola utgå från norrländska skogsproduktionsanslaget,

skall omhänderhavas av hushållningssällskapen, såframt

icke skogsvårdsstyrelserna, som under alla förhållanden i förevarande

frågor böra samarbeta med hushållningssällskapen, själva förfoga över

kompetent personal.

Vad angår förenämnda framställning om en skoglig åtgärdsinventering

å de enskilda skogarna i de fyra nordligaste länen har skogsvärdsstgrelsen

i Jämtlands län uttalat, att en sådan inventering icke syntes erforderlig,

därest tillämpningsområdet för bestämmelserna angående det norrländska

skogsproduktionsanslaget utvidgades, eftersom planläggningen av

skogsvårdsområden innefattade en dylik inventering.

Skogsvdrdsstyrelsen i Gävleborgs län har i detta hänseende anfört.

Styrelsen kan för sin del icke finna det erforderligt och lämpligt att i nuvarande

läge igångsätta en sådan inventering. Först och främst måste behovet

av föryngringsåtgärder anses vara så påtagligt och så omfattande, att någon

särskild inventering knappast kan anses erforderlig, utan kunna arbetsobjekten

angripas direkt vare sig detta skall ske genom bildande av skogsvårdsområden

eller annorledes. Vidare kan det enligt styrelsens mening icke vara

försvarligt att igångsätta en dylik synnerligen arbetskrävande och kostsam

inventering, innan man undersökt om och i vad mån riksskogstaxeringsmaterialet

kan användas för belysande av här ifrågavarande åtgärdsbehov.

Beträffande det av norrlandskommittén förordade, av domänstyrelsen

och skogsstyrelsen framlagda förslaget har domänstyrelsen

anfört.

Förslaget att bidrag från skogsproduktionsanslaget enligt därför bestämda

grunder skall kunna utgå till innehavare eller arrendator av torp, kolonat

eller annan lägenhet å skogar av allmän natur, som för betesregleringens rationella

genomförande bör ingå i skogsvårdsområde, synes styrelsen vara det

bästa sättet att med minsta sammanlagda kostnader inom kortast möjliga tid

få betesregleringen inom nu ifrågavarande landsdelar effektivt genomförd.

Beträffande de kronolägenheter inom sagda landsdelar, vilka på grund av

sitt läge icke kunna ifrågakomma att för betesfrågans lösning ingå i skogsvårdsområde,

synes det skäligt, att domänstyrelsen bemyndigas att av de

riksstatsanslag, som anvisas styrelsen till stöd för verksamheten vid dessa

lägenheter, till innehavarna utbetala bidrag för betesanläggning enligt samma

grunder, som gälla för bidrag till dylika anläggningar från skogsproduktionsanslaget.

Skogsvdrdsstyrelsen i Norrbottens län har föreslagit, att de för lappmarkerna

och därmed likställda områden gällande bestämmelserna örn bidrag

från norrländska skogsproduktionsanslaget skulle tillämpas ej blott i fråga

örn betesanläggningar å sådana skogar, som avsåges i domänslyrelsens och

skogsstyrelsens förslag, utan jämväl i fråga örn såväl betesförbättringsåtgärder

som skogsvårdsåtgärder, vilka föreloges å skogar inom Övertorneå,

Korpilombolo, Tärendö, Pajala och Junosuando socknar. Såsom skäl härför

har styrelsen åberopat, att de skogliga förhållandena inom dessa socknar i

många avseenden vore tämligen likartade med de i lappmarkerna rådande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Alaj:ts proposition nr 145.

Departements
chefen.

Skogsstyrelsens framställning m. m.

I sin förut omförmälda skrivelse den 26 augusti 1944 har skogsstyrelsen

meddelat, att de av norrländska skogsproduktionsanslaget berörda skogsvårdsstyrelserna

uppskattat medelsbehovet till 445 000 kronor för budgetåret

1944/45 och till 1 048 000 kronor för budgetåret 1945/46 eller till sammanlagt

1 493 000 kronor. Vid ingången av budgetåret 1944/45 hade funnits en

behållning å anslaget av 517 000 kronor. Det av skogsvårdsstyrelsema beräknade

medelsbehovet för nämnda båda budgetår skulle alltså med 976 000

kronor överstiga den disponibla behållningen å anslaget. Visserligen hade

den med anslaget avsedda verksamheten ännu ej nått den omfattning som

man från början räknat med, men inom de län, där anslaget utnyttjades,

hade den för arbetenas planläggning erfox-derliga personalen nu utökats och

komme utdelning av statsbidrag till redan kontrakterade företag att ökas.

Före den 1 juli 1944 hade inom 31 skogsvårdsområden avtalats arbeten med

ett sammanlagt bidragsbelopp av 1 734 000 kronor, varav allenast 660 000

kronor dittills utdelats. Då ett tillbakahållande av isedon kontrakteiade företag,

på vilka ett omfattande planläggningsarbete nedlagts, ej borde ifrågasättas,

komme behovet av medel att ökas under de närmaste åren, därest ej

läget på arbetsnxarknaden gjorde det önskvärt att verksamheten inskränktes.

Det syntes skogsstyrelsen troligt, att verksamheten kunde bedrivas i nöjaktig

omfattning under budgetåret 1945/46, därest ett anslag av 750 000 kronor

anvisades för ändamålet. Styrelsen förutsatte därvid att ytterligare medel

komme att anvisas vid en eventuell arbetslöshetskris.

Statskontoret har förklarat sig icke ha funnit skogsstyi''elsens framställning

föranleda något uttalande från statskontorets sida.

I det av norrländska skogsproduktionsutx-edningen år 1939 framlagda förslaget

rörande åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda skogar

i vissa delar av Norrland, vilket förslag ledde till anvisande av medel för

igångsättande av verksamheten för ökad skogsproduktion i Norrland, utgick

utredningen från att verksamheten skulle omfatta i stort sett de enskilda

skogarna i de fyra nordligaste länen samt vissa skogar i Kopparbergs

län. I den proposition vari riktlinjerna för verksamheten uppdrogos framhöll

jag emellertid, att densamma till en början borde få försökskaraktär och

med hänsyn härtill begränsas till att avse i huvudsak de enskilda lappmarksskogama

samt vissa skogar av skyddsskogsnatur. Arbetet har nu varit i

gång sedan i det närmaste fem år och erfarenheterna av detsamma synas

ha varit goda. Påtagliga resultat ha sålunda nåtts, framför allt i Västerbottens

läns lappmarker. Bildandet av skogsvårdsområden har skett i ganska

betydande omfattning och inom de trakter där dessa äro belägna har ett

stegrat intresse framträtt för de produktionsbefrämjande åtgärder, som avses

med verksamheten. De skäl som på sin tid ansågos påkalla verksamhetens

igångsättande stå emellertid fortfarande kvar med oföxnninskad styrka

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 145.

33

inom övriga områden i Norrland. Det synes alltså alltjämt behövligt att där

söka stödja och föra skogsproduktionen framåt med hänsyn till den starka

minskning av det sparade skogskapitalet, som skett under de senaste årtiondena.

Norrlandskommittén har i sitt föreliggande förslag angående en utvidgning

av området för ifrågavarande verksamhet särskilt framhållit betydelsen

av att skogsbete! i möjligaste mån avlyses i Norrland. I stort sett torde enighet

råda därom att skogsbetet förorsakar avsevärda skador särskilt på

ungskogen och att skogsbelets upphörande är en förutsättning för ett rationellt

drivet skogsbruk. Men skogsbetet är icke blott ägnat att försvåra

skogsåterväxten utan måste även ur rena jordbrukssynpunkter anses förkastligt.

Ett ordnat betesbruk å kulturbeten är numera allmänt erkänt såsom

den riktiga formen för betesfrågans ordnande. I Norrland har emellertid

denna fråga icke i samma utsträckning som i andra delar av landet erhållit

en tillfredsställande lösning, vilket i första hand torde sammanhänga

med att ordnandet av kulturbeten där merendels ställer sig svårare och mera

kostsamt. I betraktande härav framstår det såsom i hög grad önskvärt att

åtgärder vidtagas i syfte att främja en tillfredsställande lösning även av detta

spörsmål. Ett ordnande av betesfrågan i Norrland sammanhänger i större

omfattning än i det övriga landet med skogsvårdsarbetet dels därför att

skogsbetet där har en betydligt mera allmän utsträckning och dels till följd

av att kulturbetena i icke ringa mån måste anläggas på skogsmark. Med hänsyn

till det anförda torde, då det gäller att i Norrland främja en ökad planmässighet

inom skogsvårdsarbetet och förbättrade betesförhållanden, en utvidgning

av den med stöd av norrländska skogsproduktionsanslaget bedrivna

verksamheten vara ändamålsenlig. På grund härav finner jag mig böra i

princip tillstyrka norrlandskommitténs förslag att utvidga tillämpningsområdet

för bestämmelserna angående norrländska produktionsanslagets användning.

Eli genomförande av iörslaget synes mig icke ägnat att förrycka

det arbete, som bedrives av skogsvårdsstyrelseutredningen. Det torde nämligen

under alla förhållanden bliva nödvändigt att skogsvårdsstyrelserna i

Norrland i stor omfattning låta sin verksamhet innefatta åtgärder för skogens

reproduktion i denna del av landet.

Beträffande den omfattning, i vilken tillämpningsområdet för bestämmelserna

angående norrländska skogsproduktionsanslaget bör utvidgas, ha delade

meningar kommit till uttryck i de yttranden, som avgivits över kommitténs

förslag. Ehuru, såsom i några yttranden framhållits, de skogliga produktionsbetingelserna

i Gävleborgs län måhända icke äro fullt jämförliga med de

i övriga norrlandslän rådande förhallandcna, synes tilli äcklig anledning icke

föreligga att från tillämpningsområdet undantaga delta län. Jag biträder således

norrlandskommitténs förslag, all området för ifrågavarande verksamhet

utsträckes till att omfatta de fyra nordligaste länen samt Gävleborgs län.

I fråga örn grunderna för beviljande av bidrag anser jag i likhet med kommittén

att bidragen inom de nytillkomna områdena, då de skogliga förhållandena

i dessa trakter i allmänhet äro bättre än i lappmarkerna, icke böra

milling till riksdagens protokoll IMU. 1 sami. Nr 14S.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

utgå efter de grunder som nu gälla för användningen av produktionsanslaget,

utan bidragsbeloppen böra bestämmas i närmare anslutning till de föreskiifter

som meddelats för statsbidrag i allmänhet till de åtgärder varom här

är fråga. Även beträffande bidragen till betesanläggningar och därmed sammanhängande

nyodlingar inom de nytillkomna områdena finner jag mig

kunna i huvudsak biträda kommitténs förslag. Med hänsyn till önskvärdheten

att främja tillkomsten av kombinerade betesanläggningar och skogsvårdsplaner

samt i betraktande av de jämförelsevis höga anläggningskostnaderna

i norra Sverige torde det såsom kommittén föreslagit vara nödvändigt att bevilja

högre bidrag än som är möjligt enligt bestämmelserna örn användningen

av anslaget till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Bidrag synas

därför under förutsättning att vederbörande fastighetsägare ingår såsom

delägare i skogsvårdsområde böra få utgå med ett grundbelopp, motsvarande

60 procent av en anläggningskostnad örn högst 1 000 kronor per hektar eller

således 600 kronor per hektar. Därjämte bör enskild person, som själv brukar

den fastighet varå eller till vars förbättrande åtgärden vidtages, kunna

erhålla tilläggsbidrag med högst hälften av det belopp, varmed den godkända

kostnaden överstiger det beviljade grundbeloppet, därest han på grund av

svag ekonomi eller annan därmed jämförlig anledning kan antagas icke

vara i stånd att utan tilläggsbelopp utföra åtgärden eller ock nyttan därav

kommer honom till del först efter avsevärd tid. Såsom kommittén föreslagit,

böra dessutom i undantagsfall till delägare i skogsvårdsområde få utlämnas

grundbelopp, uppgående till 60 procent jämväl å kostnad överstigande

1 000 kronor per hektar. Motsvarande torde även få gälla liiläggsbidrag. Dylika

högre bidrag böra emellertid beviljas endast i de fall, då sådana omständigheter

föreligga som motivera att vederbörande erhåller särskilt stöd. För

att erhålla garanti för alt högre grundbelopp än 600 kronor per hektar icke

beviljas annat än i rena undantagsfall torde böra föreskrivas, att grundbeloppen

till delägarna i ett skogsvårdsområde genomsnittligt icke få överstiga 600

kronor per hektar. Jag utgår ifrån att betesanläggningar anordnas så ändamålsenligt

som förhållandena medgiva för att begränsa kostnaderna till lägsta

möjliga belopp. Den för bidrag från anslaget till förstärkning av ofullständiga

jordbruk m. m. stadgade arealbegränsningen samt bestämmelsen att bidrag

icke må på en gång tilldelas en och samma person med högre belopp än tillhopa

800 kronor böra icke under de förhållanden, varom här är fråga, äga

tillämpning.

Det i vissa yttranden framförda förslaget, att för bidrag till betesanläggningar

och därmed sammanhängande nyodlingar från anslaget till förstärkning

av ofullständiga jordbruk m. m. skulle gälla i huvudsak likartade bestämmelser

som de, vilka här förordats för bidrag till motsvarande ändamål

från norrländska skogsproduktionsanslaget, synes icke i detta sammanhang

böra upptagas till övervägande. 1 avvaktan på erfarenhet huru de av mig

förordade bestämmelserna komma att verka torde åtminstone ännu någon

tid kunna anstå med ytterligare åtgärder i de syften, varom nu är fråga.

Bidragen till skogsvårdsåtgärder, som vidtagas inom skogsvårdsområden

i de delar av Norrland vilka nu icke ingå i tillämpningsområdet för bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

35

melserna angående norrländska skogsproduktionsanslaget, synas, i enlighet

med vad norrlandskommittén föreslagit, böra utgå efter de grunder, som

gälla för bidrag från statens skogsutdikningsanslag, statens skogsodlingsanslag

och anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild

ägo, varvid bidrag dock även böra få utgå till aktiebolag. Med en dylik

anordning vinnes den fördelen att i bestämmelserna örn den statliga bidragsverksamheten

för skogsvårdens främjande icke behöva företagas sådana

ändringar, som skulle kunna vara ägnade att försvåra en blivande revision

av dessa bestämmelser. De i vissa yttranden uttalade farhågorna för att

de förmåner, som enligt de av mig förordade grunderna kunna beviljas, icke

skulle innebära tillräcklig uppmuntran till deltagande i skogsvårdsområden

kan jag icke dela. Det torde kunna förväntas, att skogsägarna med hänsyn

till de förmånliga betesförbättringsbidragen och de övriga förmåner, som deltagande

i skogsvårdsområde medför, skola finna med sin fördel förenligt alt

ansluta sig till skogsvårdsföreningarna.

I likhet med norrlandskommittén anser jag, att handhavandet av bidragsgivningen

liksom hittills skall ankomma på skogs vårdsstyrelserna såväl när

det gäller bidrag till betesanläggningar och därmed sammanhängande nyodlingar

som då fråga är örn bidrag till övriga skogsvårdsåtgärder. Visserligen

kunna skäl föreligga för att betesregleringsfrågor skulle behandlas av hushållningssällskapen.

Såsom jag vid framläggandet år 1940 av förslaget om anvisande

av medel för ifrågavarande ändamål framhöll, torde emellertid en

dylik anordning i viss mån medföra ett sönderbrytande av organisationen.

Omgång och svårigheter av andra slag skulle förmodligen också bliva en följd

därav. Jag förutsätter emellertid, att ett intimt samarbete mellan skogsvårdsstvrelserna

och hushållningssällskapen kommer att äga rum vid behandlingen

av dessa frågor. Skogsvårdsstyrelserna böra för planläggningen av betesanläggningar

där så är möjligt i första hand anlita hushållningssällskapens

tjänstemän och endast i de fall, där detta icke låter sig göra eller skogsvårdsstyrelserna

redan ha egen personal, som äger sakkunskap i förevarande hänseende,

själva ombesörja planläggningen.

En skoglig åtgärdsinventering å de enskilda skogarna i de fyra nordligaste

länen av det slag, som avses i den av Norrlands skogsvårdsförbund, Svenska

skogsvårdsföreningen och Sveriges skogsägareförbund gjorda framställningen,

torde åtminstone icke för närvarande behöva företagas dels med hänsyn till

att skogsstyrelsen i samarbete med skogsvårdsstyrelserna upprättat en allmän

plan för effektivisering av skogsvårdsarbetet för det fall att behov skulle

uppstå av mera omfattande sysselsättningsbcfrämjande åtgiirder, dels ock i

betraktande av att den planläggning av skogsvårdsområden, som kan förväntas

äga rum i ökad omfattning såsom en följd av den av mig förordade utvidgningen

av tillämplighetsområdet för norrländska skogsproduktionsanslaget,

delvis motsvarar syftet med framställningen.

Det av domänstyrelsen och skogsstyrelsen gemensamt framlagda och av

norrlandskommittén förordade förslaget finner jag mig kunna biträda. Således

böra de för lappmarkerna och därmed likställda områden gällande be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

stämmelserna om bidrag från norrländska skogsproduktionsanslaget få lilllämpas

i fråga om bidrag till betesanläggningar å sådana skogar, vilka gränsa

lill skogsvårdsområde men ligga utanför skogsproduktionsanslagets nuvarande

giltighetsområde och vilkas medtagande vid betesreglering utgör en nödvändig

förutsättning för regleringens rationella genomförande. Såsom norrlandskommittén

föreslagit, torde emellertid fråga om tillämpning av de för

lappmarkerna och därmed likställda områden gällande bestämmelserna på

fastighet utanför dessa områden för varje särskilt fall böra underställas skogsstyrelsens

prövning. Bidrag från skogsproduktionsanslaget synas även böra

få utgå till innehavare eller arrendator av torp, kolonat eller annan lägenhet

å skogar av allmän natur, under förutsättning att dessa äro så belägna att de

kunna ingå i åsyftat skogsvårdsområde. Beträffande de kronolägenheter, som

på grund av sitt läge icke kunna ifrågakomma att för betesfrågans lösning

ingå i skogsvårdsområde, bör domänstyrelsen äga att av medel, som anvisas

styrelsen för verksamheten vid dessa lägenheter, till innehavarna utbetala

bidrag till betesanläggningar enligt de grunder som gälla för bidrag från

norrländska skogsproduktionsanslaget.

Att, såsom skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län föreslagit, utsträcka tilllämpningsområdet

för de bestämmelser, vilka gälla för lappmarkerna och därmed

likställda områden, till Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö, Pajala och

Junosuando socknar, där de skogliga förhållandena i flera avseenden äro tämligen

likartade med de i lappmarkerna rådande förhållandena, synes lämpligen

kunna anstå i avvaktan på erfarenhet rörande verkan av de av mig i det föregående

förordade bestämmelserna.

I betraktande av att ett betydande antal företag av den art, som avses med

norrländska skogsproduktionsanslaget, redan avtalats och med hänsyn till

angelägenheten av att dessa företag, på vilka ett omfattande planläggningsarbete

nedlagts, icke hållas tillbaka, har skogsstyrelsen i sin förut omförmälda

skrivelse den 26 augusti 1944 funnit sig böra för ändamålet föreslå ett anslag

för budgetåret 1945/46 av 750 000 kronor. Därest den av mig förordade utvidgningen

av tillämplighetsområdet för det norrländska skogsproduktionsanslaget

genomföres, torde emellertid, såsom norrlandskommittén framhållit,

ytterligare medel vara erforderliga. Det är givetvis vanskligt att med någon

större säkerhet uppskatta den ökning i medelsåtgången, som i anledning av

utvidgningen kan bliva behövlig. Emellertid anser jag, att anslaget för nästa

budgetår bör upptagas med ett belopp av 1 000 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut

i förevarande ärende, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

till Skogsvård m. m.: Åtgärder för ökad skogsproduktion i

Norrland m. m. å riksstaten för budgetåret 1945/46 under nionde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av...............................kronor 1 000 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen och förordnar att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:409 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. a1 i texten
  2. JoU 1945:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 6 i texten