Sök i Ratio Lex

Angående omoch tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad

1945-02-23 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:146, Angående omoch tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 146.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående om- och tillbyggnad

av länsresidenset i Kristianstad; given Stockholms

slott den 23 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,

Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har byggnadsstyrelsen hemställt örn anvisande

för budgetåret 1945/46 av ett anslag av 700 000 kronor till örn- och

tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad. Enligt förslaget skulle nya loBihang

till riksdagens protokoll 19b5. 1 sami. Nr 146. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

kaler beredas vissa länsstyrelsen närstående institutioner genom en fristående

nybyggnad, varjämte en för närvarande för lantmäterikontoret i länet

använd flygel av residensbyggnaden skulle påbyggas med en våning och

efter vissa omändringsarbeten tagas i anspråk för länsstyrelsens behov.

Nybyggnaden skulle enligt byggnadsstyrelsens förslag uppföras på ett

mellan länsresidenset och läroverket i Kristianstad beläget område, den s. k.

Landshövdingens trädgård, vilket område i gällande stadsplan är utlagt såsom

kvartersmark men för närvarande har karaktären av öppen plats.

Under frågans förberedande behandling har från stadens sida framhållits

såsom önskvärt, att Landshövdingens trädgård bibehölles såsom allmän plats

och att tillbyggnaden uppfördes å annat ställe i staden. I anledning härav bar

byggnadsstyrelsen ifrågasatt ett byte mellan Landshövdingens trädgård och

ett för den avsedda byggnaden likaledes lämpat, staden tillhörigt område, den

s. k. Ljunggrens plan, vilken är belägen omedelbart öster om residenset och

skild därifrån endast av en gata, som är utan betydelse ur trafiksynpunkt.

Emellertid hava, enligt vad byggnadsstyrelsen framhållit i sin skrivelse, stadens

myndigheter icke lagt i dagen något intresse för en lösning av tomtfrågan

på detta sätt. Styrelsen har därför funnit sig nödsakad föreslå, att byggnaden

måtte uppföras i Landshövdingens trädgård.

Innan jag närmare ingår på byggnadsstyrelsens förslag torde en kortfattad

redogörelse få lämnas för frågans tidigare behandling ävensom för vissa åtgärder

för byggnadsfrågans lösning, som vidtagits efter det byggnadsstyrelsens

förslag avgavs.

Byggnadsstyrelsen hemställde redan i skrivelse den 9 december 1941 örn

anvisande av medel för beredande av ökade lokaler åt länsstyrelsen i

Kristianstads län. Ett flertal alternativa lösningar diskuterades därvid av

styrelsen, som förordade en nybyggnad för ändamålet. Såsom lämplig plats

för byggnaden angav styrelsen ett staden tillhörigt område invid fängelset

i staden. Ehuru några förhandlingar i markfrågan icke upptagits vid tidpunkten

för sistnämnda skrivelses avlåtande, angav styrelsen såsom en tänkbar

utväg, att kronan såsom bytesobjekt för förvärv av det föreslagna tomtområdet

skulle använda Landshövdingens trädgård. Styrelsen hemställde om

uppdrag att förhandla med staden om tomtfrågans lösning.

Genom beslut den 8 januari 1943 fann Kungl. Majit framställningen av

den 9 december 1941 icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd. Kungl.

Majits beslut torde närmast hava betingats därav, att det ansetts lämpligt

att före ett ståndpunktstagande i frågan örn tillgodoseende av länsstyrelsens

lokalbehov undersöka möjligheten att efter Wendes artilleriregementes utflyttning

till Norra Åsum utnyttja det s. k. södra kasernområdet i Kristianstad

för civilt ändamål. Genom beslut den 29 januari 1943 erhöll byggnadsstyrelsen

av Kungl. Majit uppdrag att verkställa undersökningar härutinnan.

Byggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 31 augusti 1944 meddelat, att

den i sistnämnda avseende verkställda utredningen icke utvisat någon framkomlig

väg för lösande av den civila förvaltningens lokalsvårigheter. Styrelsens

uppfattning härutinnan grundar sig, såsom den följande framställningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 146.

3

kommer att utvisa, såväl på att vederbörande militära myndigheter icke ansett

sig kunna lämna bestämt besked, örn eller i vilken omfattning kasernområdet

kan avstås för civila ändamål, som därpå, att en framtida rationell

exploatering av kasernområdet för bostadsändamål ansetts komma att bliva

väsentligen försvårad för den händelse viss nu obebyggd del av kasernområdet

omedelbart skulle tagas i anspråk för civilt byggnadsändamål.

Vid ärendets förberedande behandling inom kommunikationsdepartementet

ansågs i det uppkomna läget tillfälle böra beredas staden Kristianstad att

taga byggnadsstyrelsens förslag till tomtfrågans lösning under förnyat övervägande.

På grund härav överlämnades till landshövdingen i Kristianstads

län en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria, dagtecknad

den 24 oktober 1944, vari anfördes följande.

Den nybyggnad, som enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle uppföras i

anslutning till en ombyggnad av länsresidenset i Kristianstad för att bereda

ökade lokaler åt länsstyrelsen därstädes, är avsedd för lantmäterikontor,

länsarkitektkontor, vägförvaltning och egnahemsnämnd. Dessa institutioner

torde vara de, som med minsta olägenhet kunna förläggas utanför länsresidenset.

Det är emellertid både ur länsstyrelsens och institutionernas synpunkt

ett väsentligt intresse, att nybyggnaden förlägges så nära residenset som

möjligt. Tre i och för sig acceptabla möjligheter härtill föreligga. Dessa innebära,

att såsom byggnadsplats skulle disponeras något av följande områden,

nämligen

1) den Krislianstads stad tillhöriga s. k. Ljunggrens plan,

2) den s. k. Landshövdingens trädgård, som är i kronans ägo, eller

3) någon del av Wendes artilleriregementes södra kasernområde.

Det sistnämnda alternativet torde icke för närvarande böra ifrågakomma,

enär en ämbetsbyggnad svårligen låter sig rationellt inpassas å den del av

kasernområdet, som nu eventuellt skulle kunna ställas till förfogande, och

dessutom skulle försvåra en framtida exploatering av kasernområdet för

bostadsändamål. Områdets utnyttjande delvis för ämbetsbyggnader torde

därför ej böra ifrågasättas, innan en fullständig plan för den framtida användningen

av området i dess helhet föreligger. Då länsstyrelsens byggnadsfråga

ej lärer kunna uppskjutas i avvaktan på en sådan planering, torde

detta alternativ sålunda böra avföras.

Vad de båda andra alternativen angår, torde det ur länsstyrelsens och berörda

statsinstitutioners synpunkt vara tämligen likgiltigt, vilketdera av dessa

som väljas. Det kan emellertid ifrågasättas, om ej — med hänsyn till

önskvärdheten att bevara Landshövdingens trädgård som park för stadens

befolkning — alternativet Ljunggrens plan vore att föredraga. Då tillgodoseendet

av innevånarnas behov av parker är en kommunal angelägenhet, lärer

ett avstående från kronans sida från att utnyttja Landshövdingens trädgård

böra föranleda kompensation från staden, lämpligen i form av ett

markbyte, varigenom Ljunggrens plan överföres i kronans ägo och staden

efter värdering erhåller äganderätten till Landshövdingens trädgård eller del

därav, att användas såsom park.

Byggnadsstyrelsen bar meddelat, alt staden icke lagt i dagen något intresse

för en lösning av tomtfrågan på detta sätt, och styrelsen har därför föreslagit,

att nybyggnaden måtte uppföras i Landshövdingens trädgård.

Chefen för kommunikationsdepartementet har vid föredragning av ärendet

den 19 oktober 1944 förklarat sig beredd att hos Kungl. Majit tillstyrka proposition

i enlighet med byggnadsstyrelsens hemställan. Med hänsyn till för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

ut angivna omständigheter har dock departementschefen ansett, att möjlighet

bör beredas staden till förhandling om en lösning enligt alternativet byte

mellan Ljunggrens plan och Landshövdingens trädgård.

Det synes vara lämpligt, att landshövdingen i länet söker kontakt med representanter

för staden i syfte att utröna, huruvida i frågans nuvarande läge

från stadens sida finnes intresse för en lösning enligt nyss angivna linje.

Skulle förutsättningar för en överenskommelse befinnas föreligga, torde

landshövdingen efter samråd med byggnadsstyrelsen böra — under förbehåll

av Kungl. Maj:ts godkännande — med staden träffa avtal i ämnet, innehållande

dels uppgörelse beträffande markbytet, dels ock de bestämmelser,

som kunna anses erforderliga beträffande användningen av respektive

markområden.

En förutsättning för frågans lösning på sätt här angivits är, att överenskommelse

med staden kan träffas inom sådan tid, att ärendet kan underställas

1945 års riksdag.

I anledning av promemorian anförde landshövdingen i Kristianstads län

i skrivelse den 30 december 1944 i huvudsak följande.

I enlighet med departementspromemorian inledde jag förhandlingar^ med

representanter för Kristianstads stad om en lösning av tomtfrågan på sådant

sätt, att ett byte skulle äga rum mellan den kronan tillhöriga Landshövdingens

trädgård och den staden tillhöriga Ljunggrens plan. Utan att bestämt

uttala sig varken för eller emot ett sådant byte framhöllo stadens representanter,

att den från stadens synpunkt bästa och lämpligaste lösningen vore,

om den planerade nybyggnaden kunde förläggas till södra kasernområdet,

som nu innehades av Wendes artilleriregemente men som kunde förväntas

bli disponibelt i samband med nybyggnaden av regementets kaserner i Norra

Åsum. Häremot framhölls från min sida, alt de förfrågningar, som upprepade

gånger framställts till de militära myndigheterna, endast lett till svävande

svar angående när kasernområdet skulle kunna helt eller delvis tagas i anspråk

för annat än militärt ändamål samt att, då länsstyrelsens byggnadsfråga

krävde en omedelbar lösning, man tillsvidare hade måst uppge tanken

på att till detta område förlägga någon nybyggnad; förutsättningen för en

lösning enligt denna linje vore för övrigt att staden av kronan inlöste Landshövdingens

trädgård för att användas såsom park.

Stadens representanter förklarade sig emellertid icke vilja uppge fanken

på nybyggnadens förläggande till kasernområdet särskilt som de militära

myndigheterna icke ställt sig helt avvisande, och man hade därför för avsikt

att omedelbart uppgöra en skiss till stadsplan för området. I fråga om eventuell

inlösen avLandshövdingens trädgård meddelade stadens representanter,

att staden säkerligen icke skulle ställa sig avvisande häremot.

Sedan stadsarkitekten Robert Larsson uppgjort ett förslag till stadsplan

för södra kasernområdet, ägde den 6 december 1944 en överläggning rum inför

byggnadsstyrelsens chef generaldirektören Leo, varvid utom landshövdingen

länsarkitekten Carlman och stadsarkitekten Larsson voro närvarande.

Den 8 december 1944 förelädes ärendet stadsfullmäktige i Kristianstad,

och fullmäktige beslöto därvid att i princip för sin del godkänna stadsarkitektens

förslag till stadsplan för berörda område ävensom att hos länsstyrelsen

anhålla dels örn länsstyrelsens godkännande av den i förslaget angivna

placeringen för den planerade nybyggnaden, dels ock att länsstyrelsen —

i ändamål att för framtiden bevara residensträdgården och den s. k. Ljunggrens

plan såsom öppna platser för park- och skoländamal — måtte hos vederbörande

statliga myndigheter hemställa örn myndigheternas medverkan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146- 0

till att den föreslagna nybyggnaden för den civila statsförvaltningen uppfördes

å i förslaget angiven plats inom södra kasernområdet.

I ett den 16 december 1944 avgivet utlåtande yttrar länsarkitekten Carlman,

sedan han diskuterat olika förslag till lösning av stadsplan för området

ifråga, alt den av stadsarkitekten framlagda stadsplanelösningen kanske

kunde anses användbar, ehuru förslaget icke borde anses som slutgiltigt. Under

förutsättning att armén lämnade så stort område för en nybyggnad, att

den kunde få en lika trivsam inramning som å Landshövdingens trädgård,

syntes, enligt Carlman, den projekterade byggnaden kunna förläggas till den

av staden föreslagna platsen.

Efter överläggning med länsstyrelsens avdelningschefer får jag för egen

del anföra följande.

Den ifrågasatta nybyggnaden är avsedd att bereda lokaler för lantmäterikontor,

länsarkitektkontor, vägförvaltning och egnahemsnämnd, och länsstyrelsens

lokalbehov skulle tillgodoses genom lantmälerikontorets utflyttning

samt påbyggnad av en våning å den flygel, där sagda kontor för närvarande

är inrymt, varjämte vissa ändringsarbeten planerats inom residensbyggnaden

för övrigt. Då nybyggnaden alltså är avsedd för nyss nämnda ämbetsverk,

synes från länsstyrelsens synpunkt icke vara något att erinra mot förläggningen

av densamma till föi''eslagen plats å södra kasernområdet. Avståndet

från länsresidenset blir ungefär detsamma som örn byggnaden förlädes

till Landshövdingens trädgård.

Beträffande stadsarkitektens förslag till stadsplan för kasernområdet finner

jag det ganska vanskligt att inta någon bestämd ståndpunkt särskilt med

hänsyn till att endast ett utkast till plan föreligger. Förslaget kan ju icke

heller innebära en definitiv lösning av alla dithörande frågor. Då det emellertid

är av vikt att nu få fram åtminstone riktlinjerna för områdets framtida

användning, synes man kunna i princip åtminstone såvitt angår den del

av området, som nu skulle tagas i anspråk, kunna godtaga förslaget utan

att därmed binda sig för de delar av planen, som icke bli direkt beroende av

den ifrågasatta exploateringen. Förslaget innebär bl. a. den fördelen, att

planen ger möjlighet för kronan att för ganska lång framtid tillgodose kommande

behov av statliga byggnader för civila ändamål.

Om alltså från länsstyrelsens sida icke är något att invända mot förläggning

av en för nyss nämnda ämbetsverk avsedd nybyggnad å angiven plats

inom södra kasernområdet i stället för i Landshövdingens trädgård, måste

dock framhållas, att det för länsstyrelsens del skulle vara lämpligast örn

Ljunggrens plan kunde tagas i anspråk för länsstyrelsens räkning. Därigenom

skulle genom direkt anslutning till länsstyrelsens nuvarande lokaler

möjlighet kunna beredas för tillgodoseende av ytterligare utrymme för länsstyrelsen.

Den planerade påbyggnaden av en tredje våning å lantmäteriflygeln

jämte lantmäterikontorets utflyttning kan visserligen beräknas tillgodose

lokalbehovet just för närvarande men ger inga reservutrymmen och

ingen möjlighet till ytterligare utvidgning. Härvid kan jag icke underlåta att

framhålla, att pågående utredningar under den sista tiden givit antydningar

om nya arbetsuppgifter för länsstyrelserna, vilka påkalla en icke ringa ökning

av tjänstelokalerna, oell må därvid särskilt framhållas uppbördsreformen

(»skatt vid killian») och folkbokföringens överflyttande lill länsstyrelserna.

Det är uppenbart, alt ett genomförande av dessa förslag framtvingar

ett lokalbehov, som icke kan tillgodoses inom residenskvarteret, och alt det

därvid framstår såsom synnerligen önskvärt, alt nya lokaler kunna beredas

i direkt anslutning till de nuvarande. Della skulle bliva möjligt, örn Ljunggrens

plan kunde disponeras för ändamålet. Genom ett bebyggande av denna

tomt, allteftersom förhållandena så krävde, skulle länsstyrelsens eget direkta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

behov av utrymme kunna, såvitt man kan finna, för lång tid framåt bliva

tillfredsställt. Från länsstyrelsens synpunkt skulle därför en bebyggelse av

Ljunggrens plan på längre sikt otvivelaktigt vara att föredraga framför de

övriga alternativen, såväl södra kasernområdet som Landshövdingens trädgård.

Då emellertid snara åtgärder måste vidtagas för ordnandet av nya tjänstelokaler

för länsstyrelsen, skulle jag vilja förorda, att man i förslå hand sökte

utverka ett definitivt besked från de militära myndigheterna, huruvida och

i så fall vid vilken tidpunkt någon del av södra kasernområdet skulle kunna

disponeras för civilförvaltningens räkning, varvid uppgift bör lämnas örn

gränserna för den mark, som sålunda skulle kunna uppiåtas. Skulle en upplåtelse

icke kunna äga rum vid sådan tid, att marken kan tagas i anspråk

under år 1945, synes förslaget om nybyggnads förläggande till kasemområdet

lillsvidare böra förfalla och frågan örn byte mellan Landshövdingens trädgård

och Ljunggrens plan omedelbart underställas stadsfullmäktige i Kristianstad.

Skulle sådant byte icke komma till stånd, återstår ingen annan utväg

än att nybyggnaden förlägges till Landshövdingens trädgård.

Stadsarkitekten Robert Larssons av stadsfullmäktige i Kristianstad i princip

godkända stadsplaneförslag för södra kasernområdet har närmare motiverats

i en den 4 december 1944 dagtecknad promemoria, vilken är av följande

lydelse.

På uppdrag av drätselkammarens herr ordförande har undertecknad undersökt

möjligheterna att placera tilltänkt nybyggnad för den civila statsförvaltningen

inom det s. k. södra kasernområdet.

Förutsättningarna ha varit att för den nybyggnad, som planerats i Landshövdingens

trädgård, avskilja lämplig del av nuvarande kasemområdet utan

större intrång å detsamma samt med hänsynstagande till befintliga kulturhistoriskt

märkliga byggnader inom området (den Blomska förrådsbyggnaden

vid Riksvägen och den gamla kasernbyggnaden vid hörnet av södra Kaserngatan

och Västra Storgatan) inpassa den föreslagna byggnaden i en bebyggelseplan

för området.

De militära myndigheterna å platsen ha i första hand anvisat området

omedelbart söder om gamla kasernbyggnaden såsom varande det område,

som utan olägenhet genast skulle kunna avstås för länsstyrelsens nybyggnad.

Detta område har dock visat sig vara något för kort längs gatan med

hänsyn till den byggnadskropp, som planerats. Däremot har tomtplatsens

utsträckning inåt kasernområdet varit mer än tillräcklig. Därest nuvarande

norra stallbyggnaden vid Västra Storgatan däremot kunde rivas, skulle tillräcklig

plats erhållas för byggnaden. Vid förfrågan hos regementschefen har

även vitsordats, att ifrågavarande del av stallbyggnaden skulle kunna rivas

omedelbart. Under sådana förutsättningar har bifogade plan upprättats.

Enligt denna plan föreslås nybyggnaden förläggas vid Västra Storgatan

och ca 20 meter söder örn gamla kasernbyggnaden, varvid lämplig del av

stallbyggnaderna rives för erhållande av erforderligt fritt område söder om

nybyggnadens gavel. Öster örn denna byggnad bör sannolikt område reserveras

för ytterligare erforderliga framtida nybyggnader för civilförvaltningens

räkning eller annat ändamål. Plats synes kunna beredas för 2 å 3 st. sådana

byggnader av samma storlek som nybyggnaden vid Västra Storgatan. Området

vid östra Boulevarden synes böra reserveras för- en lamellbyggnad för

bostads- och affärsändamål.

I Vendesgatans förlängning synes västerut genom kasemområdet kunna

utläggas en gata, som skulle dels förmedla lokaltrafiken till de planerade

nybyggnaderna för allmänt ändamål och dels avskilja den södra delen av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146-

7

kasernområdet kring Blomska förrådsbyggnaden. I föreliggande förslag, som

beträffande detaljutformningen icke ännu har hunnit detaljstuderas och således

troligen får bliva föremål för ytterligare överarbetning, har föreslagits

att detta område användes för bostads- och affärsändamål. Det har därvid

synts angeläget att frilägga tillräckligt stort område norr örn Blomska byggnaden

med hänsyn till att den ansetts höra bevaras som kulturminnesmärke.

Längs Boulevarden, Vendesgatans förlängning och Västra Storgatan har således

föreslagits randbebyggelse i 4 våningar, som vid en öppning av ca 30

meters bredd å norra sidan accentueras i två byggnadskroppar i förslagsvis

6 våningar för att erhålla tillräckligt exploateringstal för området. För centrala

delen av staden mellan Kaserngatorna och Boulevarderna är exploateringstalen

ca 1,5. För södra kasernområdet är exploateringstalet i föreliggande

förslag ca 1,0.

Föreliggande förslag är icke alt betrakta som slutgiltigt, sådant har icke

varit möjligt att upprätta på grund av den korta tid som stått till buds, men

utredningen synes visa, att en nybyggnad för länsstyrelsens räkning inom

kasernområdet under ovan angivna förutsättningar väl vore möjlig utan att

framtida exploaterandet av området därigenom försvårades.

I det i landshövdingens skrivelse omnämnda yttrandet över stadsarkitektens

stadsplaneförslag anförde länsarkitekten i Kristianstad i huvudsak följande.

Förslaget avser att från stadens sida framlägga en lösning till förläggning

av den projekterade nybyggnaden för civilförvaltningen för att därigenom

kunna bevara den s. k. Landshövdingens trädgård — som äges av staten —

åt staden. Åt länsarkitektkontoret här har år 1942 uppdragits att i samråd

med arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och övriga berörda myndigheter

uppgöra ett sådant stadsplaneförslag. Från arméförvaltningens sida har

emellertid hitintills lämnats det beskedet, att några bestämda uppgifter om

områdets utnyttjande för den civila statsförvaltningen icke kunna givas. En

stadsplan för området med en sådan lösning, att ett visst första utbyggande

kan ske utan att därigenom föregripa en lämplig lösning för området i dess

helhet, är därför svår att åstadkomma. Något slutgiltigt förslag å stadsplan

för området från länsarkitektkontorets sida har därför icke kunnat framläggas.

Utredningsarbetet har emellertid fortgått, och ett antal stadsplaneskisser

för området äro utarbetade. Dessa skisser ha med hänsyn till arméförvaltningens

ovannämnda ståndpunkt icke ansetts kunna ligga till grund

för en slutgiltig planutformning. På grund av det trängande behovet av lokaler

för civilförvaltningen har därför föreslagits en nybyggnad förlagd till

Landshövdingens trädgård. Då det emellertid synes vara av otvivelaktigt

värde, att möjlighet beredes staden att förvärva Landshövdingens trädgård

för utbyggande av det intilliggande läroverket och dess lekplan, varav trädgården

lämpligen kan utgöra en del, har framlagts förslag om byte mellan

staten och staden på så sätt att Ljunggrens plan finge bebyggas för statsverkets

räkning.

En framtida lösning av stadsplanen inom ifrågavarande område kan tänkas

utformad efter huvudsakligen tvenne linjer. Den ena med ett parkbälte

i fortsättningen av Landshövdingens trädgård och läroverkets norra delar

sträckande sig tvärs genom kasernområdet mot södra folkskolans plantering

och vidare utefter kanalen. Kvartersmark utlägges norr och söder örn detta

bälte inom kasernområdet samt å Ljunggrens plan. Mer än tillräcklig kompensation

för förlusten av det grönområde, som Ljunggrens plan utgör, skulle

därigenom erhållas. De inom södra kasernområdet befintliga tvenne kulturhistoriskt

värdefulla byggnadernas inplacering i miljön bör vara föremål för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 116-

särskilt studium. Den Blomska förrådsbyggnaden invid Södra Boulevarden

måste bland annat tillförsäkras ett tillräckligt stort obebyggt område framför

den norra fasaden. Lokaler för civilförvaltningen kunde i första hand

inrymmas i en nybyggnad å Ljunggrens plan samt därefter i byggnader å

kvartersmark inom kasernområdet.

Den andra lösningen är att, med hänsyn till vad ovan nämnts angående

den gamla förrådsbyggnadens miljö, skapa ett framtida parkområde inom

södra delen av kasernområdet, samt i övrigt utlägga kvartersmark inom

detta område och å Ljunggrens plan. Härigenom skulle skapas tvenne större

öppna områden eller parkområden, ett framför residenset inom läroverksområdet

samt ett framför den gamla förrådsbyggnaden. Vid detalj studering

av dessa huvudförslag till stadsplanelösning böra särskilt fasadlinjerna för

Västra Storgatan och Ostra Boulevarden studeras.

Beträffande övriga riktlinjer för planeringen anser jag att, även örn åt

södra delen av den nuvarande egentliga staden intill det gamla stadsområde!

kan ges en mera fri stadsplaneulformning, det är riktigt att låta den äldre

renässansplanens mera stränga planutformning fortsätta fram över kasernområdet.

Kvartersmark för den statliga civilförvaltningens byggnader bör

utläggas inom något av de delområden, där de ovan nämnda kulturhistoriskt

värdefulla byggnaderna äro belägna.

Skulle emellertid staden för ingen del vilja tillåta en bebyggelse å Ljunggrens

plan, och då det är värdefullt att kunna bevara de uppvuxna grönområdena

inom stadskärnan — såväl Landshövdingens trädgård som Ljunggrens

plan — eller örn staden anser, att en kompensation för förlorat grönområde

å Ljunggrens plan enligt ovan är alltför långt ställd på framtiden,

och såvida staden önskar förvärva Landshövdingens trädgård, kan den av

staden framlagda stadsplanelösningen kanske anses användbar, ehuru, som

planförfattaren anfört, förslaget icke bör anses som slutgiltigt. En förläggning

av en byggnad för civilförvaltningen möjliggjord enligt den till ärendet

hörande skissen betecknad med första utbyggnadsstadiet kan godtagas, ehuru

det friområde, som bör finnas omkring denna byggnad, bör utökas.

Under förutsättning att armén lämnar så stort område för denna byggnad,

att den kan få en lika trivsam inramning som å Landshövdingens trädgård,

synes den projekterade byggnaden kunna förläggas till den av staden föreslagna

platsen.

Sedan byggnadsstyrelsen genom remiss fått sig anbefallt att i ärendet avgiva

utlåtande i anledning av vad däri förekommit, sedan styrelsen avlät sin

skrivelse den 31 augusti 1944, har styrelsen avgivit dylikt utlåtande den 22

februari 1945.

Därvid har byggnadsstyrelsen till en början framhållit, att arméns fortifikationsförvaltning,

efter av styrelsen gjord förfrågan, i skrivelse den 22 januari

1945 — under hänvisning till ett av chefen för armén i ärendet den 20

januari 1945 avgivet yttrande — meddelat, att från förvaltningens sida intet

funnes att erinra mot en förläggning av en planerad nybyggnad inom västra

delen av södra kasernområdet utmed Västra Storgatan i fonden av Residensgatan,

under förutsättning att rätt förbehölles lantförsvaret att, därest så

skulle befinnas erforderligt, erhålla kompensation för de byggnader, som

genom områdets ianspråktagande för berörda civila ändamål måste avträdas.

För fortifikationsförvaltningen vore det för närvarande icke möjligt att lämna

närmare uppgifter rörande tidpunkten och sättet för kasernområdets framtida

militära användning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

9

Byggnadsstyrelsen har i detta sammanhang erinrat om att södra kasernområdet

avsåges i en framtid komma att helt frigöras från militär användning

och då exploateras för civila ändamål. Härvid borde bland annat hänsyn

tagas till två å området belägna hus med kulturhistoriskt värde, vilka vöre

förtjänta av att bevaras, varjämte viss mark borde reserveras för offentliga

byggnader.

Med anledning härav hade, efter anmodan av byggnadsstyrelsen, av såväl

länsarkitekten som stadsarkitekten i Kristianstad vissa stadsplaneutredningar

utförts rörande ifrågavarande område. Därvid hade enligt byggnadsstyrelsens

mening framgått, att den del av området, som fortifikationsförvaltningen

under nyss angivna förutsättningar i princip förklarat sig villig att upplåta

för länsstyrelsens nybyggnad, icke borde ifrågakomma såsom förläggningsplats

nied hänsyn till att den på ett olämpligt sätt skulle binda utformningen

av en framtida stadsplan för kasernområdet i dess helhet och därigenom föregripa

ett framtida rationellt utnyttjande av området efter en enhetlig plan.

Det vore för övrigt i och för sig mindre lämpligt att förlägga en civil ämbetsbyggnad

till kasernområdet, så länge området i övrigt skulle tagas i anspråk

för olika militära ändamål. Någon kompensation för de byggnader, som militären

skulle avstå, syntes ej heller utan avsevärda kostnader kunna beredas.

Av här angivna skäl anser byggnadsstyrelsen, att en förläggning av den

föreslagna nybyggnaden till kasernområdet icke lämpligen bör ske.

Vad i ärendet i övrigt förekommit har, framhåller byggnadsstyrelsen, icke

givit styrelsen anledning att frångå det förslag till byggnadsfrågans lösning,

som styrelsen framlagt i skrivelsen den 31 augusti 1944. Styrelsen vidhåller

sålunda, att nybyggnaden bör uppföras i den så kallade Landshövdingens

trädgård. Styrelsen erinrar emellertid i detta sammanhang, att styrelsen redan

före framläggandet av nybyggnadsförslaget hos staden ifrågasatt byte av

Landshövdingens trädgård mot den invid residenset belägna, i stadens ägo

varande Ljunggrens plan, vilket område i likhet med Landshövdingens trädgård

väl lämpade sig för ifrågavarande nybyggnad. En preliminär överläggning

angående huvudgrunderna för ett dylikt avtal hade ägt rum mellan styrelsen

och vissa representanter för staden. Till staden skulle överlämnas Landshövdingens

trädgård, och i gengäld skulle staten erhålla Ljunggrens plan

jämte den del av Västra Vallgatan, som sträcker sig mellan Södra Kaserngatan

och Residensgatan. Vissa förbehåll rörande områdenas användning

skulle träffas till förhindrande av olämplig bebyggelse. De båda sålunda ifrågasatta

bytesområdena kunde med hänsyn till storlek och läge samt behövliga

förbehåll rörande bebyggelsen och användningen anses i stort sett likvärdiga.

Styrelsen förklarar sig anse, att ett byte enligt nu angivna grunder skulle

vara till fördel för både staten och staden och att rätt borde förbehållas

Kungl. Majit att sluta avtal därom, därest överenskommelse med staden kunde

träffas.

De här ifrågavarande områdenas belägenhet och utsträckning hava åskådliggjorts

å en styrelsens utlåtande bilagd kartskiss, vilken i avtryck torde få

fogas vid statsrådsprotokollet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

Jag övergår nu till att redogöra för det av byggnadsstyrelsen framlagda

nybyggnadsförslaget.

Detta förslag är grundat på en förläggning till Landshövdingens trädgård

och är upprättat av länsarkitekten Manne Carlman.

Såsom förut nämnts, är nybyggnaden avsedd att bereda lokaler för lantmäterikontoret,

länsarkitektkontoret, vägförvaltningen och egnahemsnämnden.

Enligt förslaget hade, meddelar byggnadsstyrelsen, rumsstorlekarna avvägts

med hänsyn tagen till det utrymme, som arbetet med bland annat ritningar

och kartor krävde inom dessa tekniskt betonade institutioner, vilka

även ofta för överläggningar och rådfrågningar besöktes av allmänheten. Vid

de slutliga ritningarnas utarbetande kunde det bland annat möjligen visa sig

lämpligt att minska det å skisserna angivna fönsterantalet.

Då det till följd av grundvattenståndet i Kristianstad vore olämpligt att

anbringa arkivlokaler i källare, föreslår byggnadstyrelsen, att nybyggnaden

skulle uppföras med låg undervåning, helt belägen ovan mark. Denna våning

skulle i huvudsak upptagas av lantmäterikontorets arkiv. Ovan arkivvåningen

skulle byggnaden uppföras till två våningars höjd. Våningen en trappa

upp skulle inrymma lantmäterikontorets arbetslokaler och egnahemsnämnden

samt våningen två trappor upp lokaler för vägförvaltningen och länsarkitektkontoret.

För att möta eventuellt uppkommande ytterligare lokalbehov

hade taket erhållit en sådan utformning, att tjänstelokaler kunna anordnas

genom vindsinredning.

Länsstyrelsens lokalbehov skulle enligt förslaget tillgodoses genom ianspråktagande

av den med residenset sammanbyggda lantmäteriflygeln, vilken

skulle påbyggas med en våning, I samband därmed skulle vissa omändringsarbeten

företagas inom länsstyrelsens nuvarande lokaler.

Kostnaderna för de föreslagna arbetena hava av byggnadsstyrelsen beräknats

till sammanlagt 700 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen hemställer, att sistnämnda belopp måtte anvisas för budgetåret

1945/46 till om- och tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad.

Vid besök på ort och ställe har jag tagit del av länsstyrelsens i Kristianstads

län lokalförhållanden samt föreliggande förslag rörande tillgodoseende

av de aktuella utrymmesbehoven för länsstyrelsen och de i ärendet berörda,

länsstyrelserna närstående institutionerna. Jag har därvid haft tillfälle att

jämte byggnadsstyrelsens chef i nämnda frågor överlägga med länsstyrelsen

samt representanter för Kristianstads stad.

Sedan byggnadsstyrelsen i december 1941 först framförde förslag örn en

nybyggnad, har länsstyrelsens utrymmesbehov väsentligen ökats. Jag är av

den uppfattningen, att en lösning av byggnadsfrågan nu icke längre kan

uppskjutas utan att länsstyrelsens möjligheter att fullgöra viktiga arbetsuppgifter

äventyras. Med hänsyn till arbetsförhållandena synes det mig ändamålsenligt,

att ökat utrymme beredes länsstyrelsen genom att den i anslutning

till dess nuvarande arbetslokaler belägna lantmäterikontorsflygeln

tages i anspråk härför samt genom att flygeln påbygges med en våning och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 146.

11

vissa omändringsarbeten vidtagas. För lantmäterikontoret, egnahemsnämnden,

vägförvaltningen och länsarkitektkontoret bör därvid en nybyggnad

uppföras. Med hänsyn till dessa institutioners nära anknytning till länsstyrelsen

bör nybyggnaden vara belägen så nära residenset som möjligt.

Fyra särskilda lösningar av frågan om lämplig tomt hava förelegat till

övervägande. Enligt det första förslaget, vilket byggnadsstyrelsen närmast

förordade i sin framställning år 1941, skulle ett staden tillhörigt område invid

fängelset tagas i anspråk. På fördelar och nackdelar av detta förslag

saknar jag anledning att här ingå, då denna lösning icke längre står till buds.

Området har nämligen numera av staden upplåtits till annan än kronan.

Av de tre övriga förslagen innebär ett, att en del av det hittills av Wendes

artilleriregemente disponerade södra kasernområdet skulle tagas i anspråk.

Enligt ett annat alternativ skulle byggnaden uppföras i den s. k. Landshövdingens

trädgård, belägen söder örn residenset mitt emot dess huvudfasad.

Slutligen föreligger ett förslag, enligt vilket byggnaden skulle förläggas å den

s. k. Ljunggrens plan, belägen öster om residenset och skild från detta genom

en smal gata (Västra Vallgatan).

För att kasemområdet skall kunna ifrågakomma måste bland annat rivning

ske av vissa där uppförda militära byggnader. Då det icke nu kan överblickas,

i vad mån utrymmen motsvarande dem som sålunda skulle bortfalla

kunna bliva behövliga för försvarets ändamål, har arméns fortifikationsförvaltning

ansett, att kompensation i en eller annan form måste förbehållas

lantförsvaret för de byggnader, som måste avträdas till följd av områdets

ianspråktagande för civilt ändamål.

Landshövdingens trädgård tillhör kronan och är i gällande stadsplan utlagd

såsom kvartersmark, varför den omedelbart kan bebyggas. Ljunggrens

plan tillhör däremot staden och måste sålunda, örn den skall komma i fråga

såsom byggnadsplats, förvärvas av kronan.

Såväl Landshövdingens trädgård som Ljunggrens plan äro öppna, trädbevuxna

platser, vilka för närvarande nyttjas såsom parker av stadens befolkning.

Det är med hänsyn härtill naturligt att, såsom vid förenämnda

överläggningar framkommit, stadens myndigheter helst skulle se, att kasernområdet

toges i anspråk för nybyggnaden. Förr eller senare torde detta område

komma att kunna disponeras för civila ändamål. Stadsplan är icke

uppgjord för området, men stadsarkitekten har utarbetat ett preliminärt

utkast till stadsplan, varå den ifrågasatta nya byggnaden inlagts. Ett

studium av detta utkast jämte vissa stadsplaneutkast, som för samma område

uppgjorts av länsarkitekten, synes emellertid giva vid handen, att ett

förläggande av nybyggnaden till den del av kasernområdet, som ansetts

kunna frigöras inom en nära framtid, skulle på ett olyckligt sätt binda en

rationell stadsplaneläggning av området i dess helhet under hänsynstagande

såväl till områdets utnyttjande för bostads- och andra ifrågakommande

civila ändamål som till ett eventuellt behov av parker eller öppna platser.

Jag delar därför byggnadsstyrelsens uppfattning, att det icke bör komma

i fråga att till kasernområdet förlägga den avsedda nybyggnaden, förrän en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

definitiv plan kan uppgöras för områdets användning i dess helhet. Uppenbart

är emellertid, att det föi‘eliggande statliga lokalbehovet är så trängande,

att ett beslut i byggnadsfrågan icke kan anstå till den tidpunkt, då området

eventuellt kan helt tagas i anspråk för civila ändamål samt stadsplan upprättats

och fastställts. Härtill kommer, att med hänsyn till möjligheterna att

på ett rationellt sätt tillgodose framtida utvidgningsbehov för olika avdelningar

av själva länsstyrelsen en förläggning av nybyggnaden tili Ljunggrens

plan eller Landshövdingens trädgård äger avgjort företräde framför en

förläggning till kasernområdet.

På här angivna skäl har jag funnit mig icke kunna tillstyrka en förläggning

av nybyggnaden till södra kasemområdet. Valet bör enligt min mening

stå endast mellan Landshövdingens trädgård och Ljunggrens plan. Landshövdingens

trädgård bär en areal av omkring 3 100 kvadratmeter och erbjuder

goda möjligheter till eventuella framtida tillbyggnader. Ljunggrens plan är omkring

2 000 kvadratmeter stor och möjliggör att, örn den obetydligt trafikerade

Västra Vallgatan igenlägges, nybyggnaden kan anslutas direkt till residensbyggnaden.

På sätt nyss antytts är detta en fördel med tanke på möjligheterna

till framtida utvidgning av de för den egentliga länsstyrelsen avsedda

lokalerna. Det kan med hänsyn till föreliggande eller väntade organisations - förslag hållas för sannolikt, att behov av dylik utvidgning kommer att föreligga

inom en relativt nära framtid.

Enligt i ärendet företedda skisser skulle Ljunggrens plan, örn nämnda förläggningsaltemativ

väljes, komma att bebyggas på sådant sätt, att en öppen

gård bildades och den huvudsakliga delen av trädbeståndet kunde bevaras.

Vid en förläggning av byggnaden till Ljunggrens plan bör, till säkerställande

av att Landshövdingens trädgård i huvudsak bevaras såsom park, i samband

med ett eventuellt byte föreskrivas, att staden icke må bebygga annat

än en mindre del av Landshövdingens trädgård. Sker så och erhåller kronan

därjämte äganderätten till erforderlig del, omkring 600 kvadratmeter, av

Västra Vallgatan, anser jag i likhet med byggnadsstyrelsen, att markförvärvsfrågan

bör kunna ordnas genom ett byte mellan kronan och staden, varvid

staden utan att erlägga något skillnadsbelopp erhåller äganderätten till

Landshövdingens trädgård mot att kronan blir ägare av Ljunggrens plan.

Örn fördelar och nackdelar av de båda alternativen vägas mot varandra,

måste det sägas, att möjligheten till direkt förbindelse mellan residensbyggnaden

och nybyggnaden giver företräde åt det alternativ, som innebär en förläggning

av nybyggnaden till Ljunggrens plan. Nämnda omständighet är

dock icke av den betydelse, att ej båda alternativen kunna betecknas såsom

ur kronans synpunkt fullt godtagbara. Valet mellan de båda ifrågavarande

alternativen synes därför böra träffas med hänsyn till den ståndpunkt staden

intager. Hittills har, såsom byggnadsstyrelsen framhållit, staden icke

visat intresse för en lösning av förläggningsfrågan enligt alternativet Ljunggrens

plan. Emellertid synes mig möjlighet böra hållas öppen för staden att

med beaktande av nu kända förhållanden taga bytesfrågan under omprövning,

i den mån byggnadens uppförande icke därigenom försenas. Kungl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146.

13

Majit torde därför, såsom byggnadsstyrelsen ifrågasatt, böra erhålla bemyndigande

att träffa avtal med staden om markbyte utan mellanskillnad och i

övrigt i huvudsaklig anslutning till vad i det föregående angivits. Kommer

ett dylikt avtal till stånd, bör nybyggnaden förläggas till Ljunggrens plan i

huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande skissförslag. Skulle staden

däremot icke biträda förslaget om ett markbyte enligt angivna grunder, bör

nybyggnaden uppföras i Landshövdingens trädgård enligt det av byggnadsstyrelsen

förordade förslaget.

De av byggnadsstyrelsen för ny- och ombyggnadsföretagens genomförande

beräknade kostnaderna hava icke givit mig anledning till erinran. Enligt

vad jag under hand inhämtat torde en förläggning av nybyggnaden till

Ljunggrens plan icke behöva föranleda någon uppräkning av kostnaderna.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan avgörande i förläggningsfrågan

träffats, fastställa ritningsförslag beträffande byggnadens utformning

i detalj. Innan sådant fastställande sker, bör lantmäteristyrelsens

utlåtande inhämtas beträffande lokaldispositionen för lantmäterikontoret.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels till Örn- och tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad

å kapitalbudgeten under Statens allmänna fastighetsfond

för budgetåret 1945/46 anvisa ett investe
ringsanslag

av ........................ kronor 700 000;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig angivna grunder med Kristianstads

stad träffa avtal om markbyte, varigenom kronan erhåller

äganderätten till Ljunggrens plan samt Landshövdingens

trädgård överlåtes till staden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. von Krusenstierna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 146.

Bilaga

Kartskiss,

utvisande ifrågasatta förläggningar av tillbyggnad till länsresidenset i

Kristianstad.

kASEB N G A

EESIbENSGATAN

BULÉN/

1.

Länsresidens.

2.

Ljunggrens plan.

3.

Landshövdingens trädgård.

4.

Läroverk.

5.

Södra kasernområdet.

1----1

6.

Norra stallbyggnaden.

!____j

Hus med kulturhistoriskt värde å Södra

kasernområdet.

Av staden ifrågasatt förläggning av

nybyggnaden.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

450680

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående omoch tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad. a1 i texten
  2. SU 1945:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående örnoch tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad. s. 1 i texten