Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
1945-03-02 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:147, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
1
Nr 147.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 12 § lagen den 28 maj 1937
(nr 249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar; given Stockholms slott den 2
mars 1945.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av
12 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 147.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 28 maj 1937 örn inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
12 §.
Hos myndighet---deras datum.
Vad i---eller tillsyn.
Uppgifter och anteckningar, som tillhöra hos fångvårdsstyrelsen fört register
över personer, som intagits å fångvårdsanstalt eller erhållit villkorlig
dom, må ej utlämnas i annat fall eller annan ordning än Konungen bestämmer.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
3
Utdrog ao protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler fråga om
sekretesskydd för centrala fångregistret samt anför därvid följande.
Sedan i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria föreslagits
upprättande av ett centralt fångregister samt fångvårdsstyrelsen däröver avgivit
utlåtande, anbefallde Kungl. Majit den 11 september 1937 fångvårdsstyrelsen
att låta med början från och med den 1 januari 1938 upprätta
ett sådant register i huvudsaklig överensstämmelse med de i styrelsens utlåtande
angivna grunder. Registret skulle förläggas under styrelsens sociala
avdelning.
Enligt av fångvårdsstyrelsen utfärdade bestämmelser skall för den som
dömts till straffarbete, fängelse, ungdomsfängelse, förvaring eller internering
senast fem dagar efter ankomsten till fångvårdsanstalten s. k. intagningskort
utskrivas och insändas till registret. Motsvarande bestämmelser
gälla även för häktade, som intagas i fångvårdsanstalt för sinnesundersökning,
ävensom i fångvårdsanstalt intagna straffriförklarade samt kvinnliga
tvångsarbetare och alkoholister. Å intagningskortet lämnas bland annat
uppgifter om den intagnes namn, födelsetid, födelse- och kyrkobokföringsort.
börd, civilstånd, yrke, domstol, som avkunnat utslag, brott, lagrum,
strafftid, tidigare asocialitet (med redogörelse för föregående anstaltsvistelser),
föregående yrkesutövning, graden av yrkeskunskap, skolunderbyggnnd
och den intagnes önskemål angående sysselsättning i fångvårdsanstalten.
Anstaltens styresman anger vidare, om särskilda omständigheter
ur individualbehandlingssynpunkt föreligga och lämnar förslag till indivi
dualhchandling i det särskilda fallet. Med ledning av dessa uppgifter beslutar
fångvårdsstyrelsen till vilken anstalt den intagne skall hänvisas.
När registrerad avgår efter utslåndet straff, villkorlig frigivning, provutskrivning
m. m., skall avgångs k ort översändas till registret. Avgångskortet
innehåller redogörelse för brott och omständigheter därvid, den registrerades
föregående livsföring, olika befattningshavares yttranden örn den
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
registrerade, upplysning om alkoholförhållanden, uppförande och arbetstid,
avgångsdag, anledning till avgång samt anteckning örn förhållanden och åtgärder,
som vidtagits vid avgången.
Inträffar förändring i strafftid m. m. för registrerad genom nytt utslag
eller resolution eller intages den registrerade å sjukvårdsinrättning utom
anstalten eller sker annan liknande förändring, översändes uppgift härom
ås. k. registerbesked. Förflyttas registrerad till annan fångvårdsanstalt,
skall uppgift härom lämnas av den anstalt från vilken förflyttningen
ägt rum.
Vid sidan av centrala fångregistret föres sedan den 1 januari 1944 å
fångvårdsstyrelsens sociala avdelning även ett register beträffande meddelade
villkorliga domar.
I skrivelse den 6 juni 1944 har fångvårdsstyrelsen hemställt om beredande
av visst sekretesskydd för de uppgifter och anteckningar, som tillhöra
centrala fångregistret jämte det därtill hörande registret över villkorligt dömda,
och jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.
Enligt 11 § första stycket lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar må uppgifter och anteckningar,
som tillhöra straffregistret, icke utlämnas i annat fall eller i annan ordning
än i lagen om straffregister sägs. Jämlikt andra stycket i samma paragraf
må vidare utslag eller underrättelser, avseende svensk undersåte i utlandet
ådömt straff, vilka enligt överenskommelse med främmande makt överlämnats
till svensk myndighet, så ock därom förda anteckningar, ej utlämnas
i annat fall eller annan ordning än Konungen bestämmer. Detsamma gäller
enligt paragrafens tredje stycke beträffande uppgifter och anteckningar, tillhörande
hos kontrollstyrelsen fört straffregister rörande fylleri och vissa
andra brott, ävensom särskilt register, som hos myndighet föres angående
straff eller tillrättavisningar som ådömts eller tilldelats underlydande personal.
I 12 § stadgas i första stycket, att hos myndighet vid fångvårdsanstalt,
allmän uppfostringsanstalt eller tvångsarbetsanstalt upprättade handlingar
rörande å anstalten intagen person ej må i andra fall eller annan ordning
än Konungen bestämmer utlämnas tidigare än sjuttio år efter deras datum.
Enligt andra stycket av samma paragraf skall vad i första stycket är stadgat
äga motsvarande tillämpning med avseende å handlingar, upprättade av
dem, som handhava övervakning eller tillsyn över brottslingar eller lösdrivare,
vilka icke äro intagna å anstalt som i första stycket sägs, för såvitt handlingarna
röra någon som är underkastad övervakning eller tillsyn.
Fångvårdsstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse anfört, att i centrala
fångregistret — med registret över villkorligt dömda — bland annat förekomma
uppgifter och anteckningar med motsvarande innehåll som uppgifterna
och anteckningarna i allmänna straffregistret, varför det syntes styrelsen
vara en nödvändig konsekvens att centrala fångregistret omgåves
med visst sekretesskydd. I detta syfte borde bestämmelserna i 11 § tredje
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
5
stycket lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
utvidgas att omfatta jämväl uppgifter och anteckningar tillhörande
centrala fångregistret.
Angående centrala fångregistrets uppgift och användning har fångvårdsstyrelsen
i skrivelsen anfört följande.
Centrala fångregistret, som för närvarande omfattar omkring 30 000 akter,
var ursprungligen avsett att vara ett s. k. arbetsregister, varigenom en differentiering
av de intagna skulle underlättas. Dessutom var registret ämnat
att utgöra primärmaterial för uppgörande av en utförligare fångvårdsstatistik.
Nämnda båda uppgifter har registret visat sig väl fylla. Allteftersom
registret blivit mera känt, har det emellertid kommit att fylla ännu en uppgift,
nämligen som upplysningsregister. Registret mottager sålunda dagligen
ett flertal förfrågningar från polismyndigheter, barnavårds- och nykterhetsnämnder
m. fl. myndigheter angående i registret inregistrerade personer.
Förfrågningarna ha i allmänhet rört sig om å vilken anstalt straff avtjänas
samt verkställighetstid. Stundom röra sig dock förfrågningarna om till vilken
ort frigiven uppgivit sig ha för avsikt att begiva sig och hjälporgan,
som frigiven uppmanats att hänvända sig till. Registersystemet har utformats
så att såväl namnupplysningar som statistiska översikter av olika slag
snabbt kunna lämnas. Uppgifter från registret lämnas i regel per telefon,
varvid registret som kontroll uppringer den frågande. I undantagsfall lämnas
även uppgift till enskild person, exempelvis anförvant till intagen, där
denne styrker sitt berättigade behov att erhålla uppgift. Registret kan även
tillhandagå enskild med uppgifter för vetenskapligt forskningsändamål. Under
de 5 år registret varit i verksamhet ha, förutom den årliga personstatistiken
till fångvårdsstyrelsens årsberättelse, genom registrets försorg olika
utredningar utförts rörande å fångvårdsanstalterna intagna personer.
Rörande registret över villkorliga domar har fångvårdsstyrelsen upplyst,
att detta huvudsakligen tjänade som arbets- och statistikregister.
Styrelsen har vidare framhållit, att därest centrala fångregistret på sätt
styrelsen föreslagit erhölle sekretesskydd, föreskrifter borde i administrativ
ordning utfärdas beträffande de myndigheter och andra, vilka skulle äga
rätt att erhålla uppgifter ur registret. Därvid borde ovillkorlig rätt att erhålla
sådana uppgifter tillerkännas de myndigheter som enligt 8 § 1 mom.
lagen örn straffregister ägde rätt att erhålla fullständigt utdrag av straffregistret.
Härutöver borde ungdomsfängelsenämnden äga rätt att erhålla uppgifter
ur centrala fångregistret. Detsamma borde gälla myndighet, exempelvis
kontrollstyrelsen, till vilken fångvårdsmyndighct författningsenligt skulle
lämna uppgift örn intagen. För att giva jämväl statligt eller kommunalt organ,
som bedreve social hjälpverksamhet, ävensom i förekommande fall annan
institution eller enskild möjlighet att, där ett berättigat behov förelåge,
erhålla sådan uppgift borde föreskrift lämnas att uppgift efter fångvårdsstyrelsens
beprövande finge lämnas vederbörande.
över fångvårdsstyrelsens framställning har efter remiss yttrande avgivits
av 1943 års sekretessutredning. I yttrandet har anförts, att det syntes uppenbart
att centrala fångregistret borde vara omgivet av visst sekretesskydd.
Utredningen bär vidare uttalat, att behovet av inskränkningar i rätten att
utbekomma till centrala fångregistret hörande handlingar redan torde vara
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Mnj:ts proposition nr 147.
i huvudsak tillgodosett genom bestämmelserna i 12 § första stycket sekretesslagen.
Intagningskort, avgångskort och registerbesked, vilka tillhörde
centrala fångregistret, torde utgöra sådana vid fångvårdsanstalt upprättade
handlingar rörande å anstalten intagen person som avsåges i nämnda lagrum.
Detta vore emellertid så avfattat, alt de anteckningar i centrala fångregistret
som utförts hos fångvårdsstyrelsen icke folie därunder. Varje sådan
handling vore att anse såsom en färdigupprättad handling i tryckfrihetsförordningens
mening. En konsekvens härav vore, att exempelvis ett i centrala
fångregistret förvarat intagningskort, som inkommit från en fångvårdsanstalt,
ej finge utlämnas, under det att en i fångvårdsstyrelsen gjord
kompletterande anteckning icke vöre omgiven av sekretess. Starka skäl talade
för att den lucka i lagstiftningen, som på denna punkt förelåge, utfylldes.
Fångvårdsstyrelsen hade hemställt att härför erforderliga bestämmelser
upptoges i lagens 11 §, men måhända kunde någon tvekan yppas, huruvida
icke ur sammanhangets synpunkt bestämmelserna borde erhålla sin
plats i 12 §.
Rörande det hos fångvårdsstyrelsen förda registret över villkorliga domar
har sekretessutredningen uttalat, att de handlingar, varav detta bestode,
till stor del syntes vara sådana som avsåges i 12 § andra stycket sekretesslagen.
Utredningen har dock ifrågasatt, huruvida icke ett visst behov av särskilda
sekretessbestämmelser förelåge beträffande detta register. Härför erfordrades
i så fall föreskrift i 11 § tredje stycket sekretesslagen.
Vad angår fångvårdsstyrelsens förslag till bestämmelser rörande rätt att
erhålla uppgifter ur centrala fångregistret har sekretessutredningen anfört,
att i sekretesslagen ej behandlades frågan i vad mån myndighet ägde tillhandahålla
upplysning örn sådant som hemliga handlingar innehölle. Det
syntes tveksamt om detta ämne borde särskilt regleras för centrala fångregistret.
De ifrågasatta bestämmelserna borde allenast angiva de fall, i vilka
utdrag ur centrala fångregistret finge meddelas eller delta eljest finge
utlämnas i den ordning som framginge av 2 § 3 mom. tryckfrihetsförordningen.
Därest utdrag finge lämnas, finge därav anses följa, att i samma
utsträckning upplysningar på begäran finge tillhandahållas den som ägde
utfå sådant utdrag. Mot vad fångvårdsstyrelsen föreslagit örn rätt för myndighet
att erhålla utdrag ur centrala fångregistret syntes erinran ej vara
att framställa. Beträffande utlämnande till enskild person av utdrag av centrala
fångregistret syntes emellertid fångvårdsstyrelsen icke böra äga rätt
härtill utan Konungens tillstånd.
Departementschefen.
Lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar, vanligen benämnd sekretesslagen, upptager i 11 § bestämmelser
örn sekretesskydd för handlingar, som avse registrering av ådömda
straff m. m. I fråga om uppgifter och anteckningar, tillhörande straffregistret,
hänvisas härvid till lagen örn straffregister, som uttömmande reglerar
i vad mån myndigheter och enskilda äga erhålla utdrag ur registret.
I övrigt gäller i fråga örn rätten att utbekomma handlingar, som avses med
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
7
stadgandet i fråga, att dessa icke få utlämnas i andra fall eller annan ordning
än Konungen bestämmer. Detsamma gäller enligt 12 § sekretesslagen un delen
tid av sjuttio år efter handlingarnas upprättande vissa handlingar, som ha
avseende å fångvård och närstående ämnen.
Det hos fångvårdsstyrelsen förda centrala fångregistret består, såsom den
lämnade redogörelsen visar, av uppgifter och anteckningar av enahanda slag
som avses i 11 och 12 §§ sekretesslagen. I fråga om ådömda straff utgör
centrala fångregistret i själva verket en motsvarighet till straffregistret. I
övrigt innehåller centrala fångregistret upplysningar om vård och behandling
av personer, som intagits å fångvårdsanstalt. Om samtliga handlingar,
som ingå i registret, torde gälla att de, ur de synpunkter som legat till grund
för bestämmelserna ill och 12 §§ sekretesslagen, böra undandragas offentligheten.
Såsom 1943 års sekretessutredning anfört torde genom bestämmelserna i
12 § sekretesslagen visst sekretesskydd redan föreligga i fråga om centrala
fångregistret. Det synes emellertid önskvärt att den lucka i sekretesskyddet,
som föreligger därigenom att hos fångvårdsstyrelsen gjorda anteckningar i
registret icke falla därunder, utfylles. Särskilda sekretessbestämmelser angående
centrala fångregistret synas fördenskull böra meddelas. Därvid bör sekretesskyddet
uttryckligen förklaras omfatta jämväl det hos fångvårdsstyrelsen
förda registret över meddelade villkorliga domar, beträffande vilket de synpunkter
som i det föregående anförts äga motsvarande tillämpning. Det erforderliga
stadgandet i ämnet torde böra upptagas som ett tredje stycke i
12 § sekretesslagen och innehålla, att uppgifter och anteckningar, som tillhöra
hos fångvårdsstyrelsen fört register över personer, som intagits å fångvårdsanstalt
eller erhållit villkorlig dom, ej må utlämnas i annat fall eller
annan ordning än Konungen bestämmer.
I samband med genomförandet av denna förändring i sekretesslagen torde,
såsom fångvårdsstyrelsen hemställt, i administrativ ordning böra regleras
rätten att erhålla upplysningar ur ifrågavarande register. Vad sekretessutredningen
anfört angående fångvårdsstyrelsens förslag till föreskrifter i sådant
hänseende synes därvid böra beaktas.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Föredraganden hemställer, att ifrågavarande lagförslag måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Leffler.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 28 maj 1937 a1 i texten
- KU 1945:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 28 maj 1937 s. 2 i texten