Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 16

1945-01-12 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:16, Kungl. Maj:ts proposition nr 16

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj.ts proposition tili riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 11 juli 1919 (nr

406) angående försäljning av pilsnerdricka; given

Stockholms slott den 12 januari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen den 11

juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Alaj.ts proposition nr 16.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406)

angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 8 § 2 morn., 10 § 1 morn., 13 § 3 morn., 14 §,

15 § 3 morn., 20 § 2 och 3 morn., 21 § 1 mom. samt 37 § förordningen den

11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

8 §.

2. Ansökan om sådan försäljningsrätt göres skriftligen hos Konungens

befallningshavande samt skall innehålla uppgift å det ställe, där försäljningen

skall äga rum, och åtföljas av intyg, utvisande sökandens behörighet

att idka rörelsen, över gjord ansökan inhämte Konungens befallningshavande

yttranden, i stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av

kommunalnämnd och kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige eller kommunalstämma

avgiva dylikt yttrande, skall kommunens nykterhetsnämnd

höras i ärendet.

Samtliga yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande

av skälen därför.

I Stockholm---ej tillämpning.

10 §.

1. Försäljning genom kringföring av pilsnerdricka må av den, som tillverkat

varan, bedrivas i stad, dock endast inomhus och till därstädes boende.

Sådan försäljning må äga rum inom stadens planlagda område utan

särskilt tillstånd och utom samma område, därest Konungens befallningshavande

på gjord ansökning därtill meddelar tillstånd, över dylik ansökan

skall Konungens befallningshavande inhämta yttranden från stadens nykterhetsnämnd

samt, där fråga är om annan stad än Stockholm, magistraten.

13 §.

3. över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande

omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta yttranden, i stad

av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och

kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige eller kommunalstämma avgiva

dylikt yttrande, skall kommunens nykterhetsnämnd höras i ärendet.

1 Senaste lydelse av 15 § 3 mom. och 37 §, se 1928:114.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

3

Samtliga yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande

av skälen därför; och skola stadsfullmäktige eller kommunalstämma,

därest ansökningen av dem tillstyrkes, tillika avgiva yttrande, huruvida

särskilda föreskrifter för utskänkningens bedrivande anses nödiga.

I Stockholm---ej tillämpning.

14 §.

Konungens befallningshavande må på därom gjord ansökning kunna

meddela tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka:

a) inom område —--sitt säte;

b) å passagerarfartyg, dock endast till förtäring ombord å fartyget och,

under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast till besättningen samt

till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga måltid, ävensom å luftfartyg,

varmed företag för lufttrafik befordrar passagerare i linjefart, dock

endast under luftfärd; skolande ansökning härom handläggas av Konungens

befallningshavande i det län, där passagerarfartygets rederi har sitt säte eller

luftfartyget har sin hemort;

c) vid hälsobrunn---spisande gäster;

d) där eljest---utövas; samt

e) för bestämt---vara nödigt.

Tillstånd till utskänkning å järnvägsstation ävensom till sådan utskänkning,

varom under c) här ovan förmäles, må icke meddelas, innan tillfälle

att i ärendet avgiva yttrande lämnats, i stad magistrat och stadsfullmäktige

samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige

eller kommunalstämma avgiva dylikt yttrande, skall kommunens

nykterhetsnämnd höras i ärendet.

I Stockholm äger vad i föregående stycke är sagt örn inhämtande av yttrande

från magistrat ej tillämpning.

15 §.

3. över de---samma rörelse.

Underrättelse örn varje av Konungens befallningshavande enligt bestämmelserna

i denna förordning meddelat beslut, som har avseende å utövande

av handel med pilsnerdricka, skall, där icke fråga är om tillstånd till utskänkning

å järnvägståg, passagerarfartyg eller luftfartyg, tillställas vederbörande

polismyndighet och kommunala nykterhetsnämnd samt å landet

jämväl kommunalnämnden.

20 §.

2. Å sön- och helgdagar må utminutering av pilsnerdricka å landet icke

äga rum samt i stad bedrivas allenast till klockan tio förmiddagen.

Under högmässogudstjänst — — — pilsnerdricka förbjuden.

3. Där omständigheterna anses föranleda behov av att tiden för försäljnings

avslutande bestämmes senare än lill klockan tio eftermiddagen, äger

Konungens befallningshavande efter särskild framställning därom förordna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Över sådan framställning inhämte Konungens befallningshavande utlåtande,

i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige

eller kommunalstämma avgiva dylikt yttrande, skall kommunens

nykterhetsnämnd höras i ärendet. Har framställningen blivit av stadsfullmäktige

eller kommunalstämma avstyrkt, må framställningen icke bifallas.

Nödvändiggöra särskilda — — — meddela förordnande.

21 §.

1. Vid tider, då detaljhandel med pilsnerdricka ej är tillåten, vare allt

utlämnande av sådan dryck från försäljnings- eller tillverkningsställe förbjudet.

Vad nu är stadgat gäller icke försändning till restauratör å fartyg,

luftfartyg eller järnvägståg.

37 §.

Vad enligt ----sådana finnas.

Vad i---- sådan finnes.

Skyldighet för stadsfullmäktige att i fall som i denna förordning sägs

höra kommunens nykterhetsnämnd skall, såvitt angår Stockholm, icke föreligga

därest yttrande i ärendet inhämtats från stadsfullmäktiges kommitté

för utskänknings- och utminuteringsärenden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn vissa ändringar

i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Föredraganden anför därvid följande.

I. Nykterhetsnämnds hörande i ärenden angående tillstånd till

försäljning av pilsnerdricka.

Inledning. I skrivelse den 29 april 1944, nr 237, har riksdagen, i anledning

av en inom riksdagen väckt motion och under åberopande av bevillningsutskottets

av riksdagen godkända betänkande nr 28, anhållit att Kungl.

Majit ville för riksdagen framlägga förslag till sådana författningsändringar,

varigenom uttrycklig föreskrift meddelades örn skyldighet att i frågor om

tillstånd enligt förordningen angående försäljning av pilsnerdricka inhämta

yttrande från kommunens nykterhetsnämnd.

I anledning härav har inom finansdepartementets rättsavdelning upprättats

en den i september 1944 dagtecknad promemoria beträffande frågan,

huruvida ngkterhetsnämndens gttrande bär inhämtas i ärenden rörande tillstånd

till försäljning av pilsnerdricka. Vid promemorian fanns fogat förslag

till förordning örn ändring i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående

försäljning av pilsnerdricka. Detta förslag torde få såsom bilaga fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Över nämnda promemoria med därvid fogat författningsförslag ha efter

remiss yttranden avgivits av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, Överståthållarämbetet

(med överlämnande av yttrande från Stockholms stadsfullmäktige

ävensom tryckt exemplar av stadskollegiets utlåtande i ärendet), länsstyrelserna

i Uppsala, Malmöhus, Örebro och Gävleborgs län, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, nykterhetsnämndernas riksförbund,

Sveriges nykterhets vänners landsförbund och svenska bryggareföreningen.

Vid yttrandena från länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus och Gävleborgs

län funnos fogade yttranden från respektive länsnykterhetsnämnder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Gällande bestämmelser. Innan jag går närmare in på förevarande fråga

torde jag få erinra om de bestämmelser, som nu gälla beträffande meddelande

av tillstånd till försäljning av pilsnerdricka.

Enligt 8 § 2 mom. förordningen angående försäljning av pilsnerdricka

skall ansökan om tillstånd att till avhämtning försälja pilsnerdricka göras

hos länsstyrelsen, som skall inhämta yttranden, i stad av magistrat och

stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.

Dessa yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande

av skälen därför. Vad nu sagts örn inhämtande av magistratens yttrande

äger dock ej tillämpning i Stockholm.

I 9 § k mom. stadgas, att länsstyrelsen äger meddela tillverkare av pilsnerdricka

tillstånd att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av

pilsnerdricka för att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition.

I fråga om sådan ansökning och dess behandling skall vad i 8 § sägs äga

motsvarande tillämpning.

Enligt 10 § 1 mom. må försäljning genom kringföring av pilsnerdricka bedrivas

i stad av den, som tillverkat varan. Sådan försäljning må dock icke

äga rum utom stadens planlagda område, där ej länsstyrelsen på gjord ansökning

och, där fråga är örn annan stad än Stockholm, efter magistratens

hörande, därtill meddelar tillstånd.

Vidare stadgas i 13 § 3 morn., att över ansökning om tillstånd till utskänkning

av pilsnerdricka skall länsstyrelsen inhämta yttranden, i stad av magistrat

och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.

Dessa yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande

med angivande av skälen därför; och skola stadsfullmäktige eller kommunalstämma,

därest ansökningen av dem tillstyrkes, tillika avgiva yttrande,

huruvida särskilda föreskrifter för utskänkningen bedrivande anses nödiga.

Vad nu sagts om inhämtande av magistratens yttrande äger dock ej tillämpning

i Stockholm.

Jämväl i de fall som avses i 13 § 5 och 6 mom. skola yttranden inhämtas

från respektive tillfälle att yttra sig beredas kommunala myndigheter i den

omfattning som i 13 § 3 mom. sägs.

Enligt lb § sista stycket må tillstånd till utskänkning å järnvägsstation

ävensom till utskänkning vid hälsobrunn, badort eller annan kurort för kortare

tid än ett år, där utskänkningen är avsedd att äga ram vid måltider

till spisande gäster, icke meddelas, innan tillfälle att i ärendet avgiva yttrande

lämnats, i stad magistrat och stadsfullmäktige samt å landet kommunalnämnd

och kommunalstämma; dock att vad nu sagts örn inhämtande

av yttrande från magistrat icke äger tillämpning i Stockholm.

I 19 § 2 mom. föreskrives, att ombyte av försäljningsställe ej må ske med

mindre den myndighet, som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill givit

sitt bifall, och skall dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet Jämnas

samma myndigheter, som blivit hörda över ansökningen till ifrågavarande

försäljningsrättighet.

Enligt 20 § 3 mom. äger länsstyrelsen, där omständigheterna anses föranleda

behov av att tiden för försäljnings avslutande bestämmes senare än

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

7

till klockan tio eftermiddagen, efter särskild framställning därom förordna,

över sådan framställning skall länsstyrelsen inhämta utlåtande, i stad av

stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma, och må framställningen,

om den därvid avstyrkes, icke bifallas.

I detta sammanhang må vidare erinras örn de i 37 § upptagna bestämmelserna,

att vad enligt förordningen tillhör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga, att vad som

tillhör kommunalstämmas handläggning skall tillkomma kommunalfullmäktige,

där sådana finnas, att vad i förordningen är stadgat i avseende å magistrat

skall i stad, där magistrat ej finnes, gälla om den för sådan stad

särskilt tillsatta styrelse, samt att vad enligt förordningen tillhör magistrats

handläggning skall tillkomma poliskammare i stad, där sådan finnes.

Slutligen må omnämnas att enligt 15 § 3 mom. andra stycket länsstyrelsen

skall — där icke fråga är örn tillstånd till utskänkning å järnvägståg eller

passagerarfartyg —- lämna underrättelse örn varje av länsstyrelsen jämlikt

bestämmelserna i förordningen meddelat beslut, som har avseende å utövande

av handel med pilsnerdricka, till vederbörande polismyndighet samt å

landet jämväl till kommunalnämnden.

Förarbetena m. m. Såvitt av förarbetena till 1919 års förordning angående

försäljning av pilsnerdricka framgår framfördes vid den tiden ej från

något håll förslag örn att nykterhetsnämnderna skulle beredas tillfälle att

yttra sig i frågor rörande tillstånd till försäljning av pilsnerdricka.

Den utredning som ligger till grund för 1919 års förordning tillkom på

hemställan av 1917 års riksdag i samband med att riksdagen antagit ett då

framlagt förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker, vilken

förordning sedermera utfärdades den 14 juni 1917. Med hänsyn härtill synes

det vara av intresse att undersöka, huruvida i 1917 års förordning upptagits

någon bestämmelse örn skyldighet att inhämta yttrande från nykterhetsnämnd

i frågor som behandlades i förordningen.

Enligt 17 § i 1917 års förordning skulle vederbörande länsstyrelse inhämta

yttranden över ansökan örn tillstånd till detaljhandel med rusdrycker, i

Stockholm av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige

samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma. Däremot

föreskrevs ej någon skyldighet för dessa myndigheter att i sin tur höra nykterhetsnämnden.

Emellertid stadgades i 64 §, att nykterhetsnämnd, som hade

att övervaka nykterhetstillståndet inom kommunerna, ålåge särskilt att bereda

de ärenden, berörande nykterhetstillståndet, vilka i stad av stadsfullmäktige

och på landet av kommunalstämma till nämnden remitterades,

ävensom att till stadsfullmäktige eller kommunalstämman göra framställning

örn vidtagande av nykterhetsfrämjande åtgärder.

I en vid 1923 års riksdag — alltså före tillkomsten av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

—- väckt motion I: 104 hemställdes, att riksdagen måtte

besluta sådan omformulering av 64 § i 1917 års förordning angående försäljning

av rusdrycker, att det klart och otvetydigt därav framginge, att alla

ärenden, berörande nykterhetstillståndet, vilka handlades i stad av stadsfull
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

mäktige och på landet av kommunalstämma, ovillkorligen skulle till nykterhetsnämnden

remitteras.

1923 års bevillningsutskott yttrade i sitt över nämnda motion avgivna be

tänkande, nr 20, att, därest ärende, som handlades av stadsfullmäktige eller

kommunalstämma, vore av beskaffenhet att beröra nykterhetstillståndet inom

kommunen, nykterhetsnämnden borde sättas i tillfälle att yttra sig i ärendet.

Då nykterhetsnämnds ledamöter utsåges av vederbörande kommunala

myndighet, kunde även antagas, att frågor av dylik beskaffenhet komme att

remitteras till denna nämnd. Något egentligt behov av en lagändring i den i

motionen föreslagna riktningen förelåge enligt utskottets mening därför icke.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motion av

1923 års riksdag utan åtgärd.

Frågan huruvida skyldighet föreligger att i ärenden rörande försäljning

av pilsnerdricka inhämta yttrande av nykterhetsnämnd har därefter varit

underställd regeringsrättens prövning. I ett till regeringsrätten fullföljt mål

(RÅ 1928 not. S. 226) har en klagande med åberopande av 1923 års bevillningsutskotts

förut återgivna yttrande yrkat återförvisning till vederbörande

kommunalfullmäktige av visst ärende angående försäljning av pilsnerdricka,

i vilket ärende kommunens nykterhetsnämnd icke bereus tillfälle att avgiva

yttrande. Vederbörande länsstyrelse utlät sig att, enär klaganden icke anfört

någon omständighet, som jämlikt § 75 förordningen örn kommunalstyrelse

på landet kunde föranleda till klandrade beslutets upphävande, länsstyrelsen

prövade lagligt ogilla besvären. Regeringsrätten fann ej skäl att häri göra

ändring.

Med utgångspunkt fran detta rättsfall väcktes vid 1929 års riksdag motioner

(1:59 och 11:101), vari, med konstaterande att 1923 års bevillningsutskotts

uttalande varit alltför optimistiskt, hemställdes örn sådana ändringar

i kommunalförfattningarna, att kravet på obligatorisk beredning genom nykterhetsnämnd

av kommunala ärenden berörande nykterhetstillståndet bleve

tillgodosett. 1929 års konstitutionsutskott fann sig i sitt i anledning av motionerna

avgivna utlåtande, nr 5, i huvudsak kunna instämma i vad 1923 års

bevillningsutskott anfört men hemställde på i utlåtandet närmare angivna

grunder, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet

hade därvid framhållit bland annat, att rusdryckslagstiftningsrevisionen

torde ha sin uppmärksamhet riktad även på frågan örn nykterhetsnämndens

uppgifter.

I enlighet nied vad rusdryckslagstiftningsrevisionen föreslog i sitt år 1934

avgivna betänkande har i 3 kap. 9 § i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning

stadgats, dels att länsstyrelsen skall över ansökan av systembolag örn

tillstånd till årsutskänkning inhämta yttrande av fullmäktige i kommunen,

som ha att i ärendet höra bl. a. kommunens nykterhetsnämnd, dels ock att

innan fullmäktige fatta beslut att söka tillstånd till årsutskänkning yttranden

skola inhämtas från bl. a. nykterhetsnämnden. I motiveringen till nämnda

bestämmelser anförde rusdrvckslagstifiningsrevisionen, att de kommunala

organ, som skulle höras, vore i huvudsak desamma som angivits i 1917 års

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

9

rusdrycksförsäljningsförordning; dock skulle utlåtande även inhämtas från

nykterhetsnämnden, som kunde antagas besitta den närmaste sakkunskapen

i fråga om nykterhetsförhållandena inom kommunen.

Beträffande nykterhetsnämndens uppgifter i övrigt, sådana de angivits i

1937 års rusdrycksförsäljningsförordning, må följande framhållas. Enligt 3

kap. 18 § äger kontrollstyrelsen i sådana fall, där årsutskänkning icke bedrives

inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill meddelats efter ansökan av

kommunens fullmäktige, på framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens

hörande, föreskriva systembolaget, att sådan utskänkning

skall anordnas i kommunen. I fråga om den tid, under vilken utskänkning

må ske, föreskrives i 5 kap. 4 §, att länsstyrelsen må efter ansökan av systembolaget

medgiva, att utskänkning må fortgå längre än till klockan tio eftermiddagen;

och skall över sådan ansökan yttrande inhämtas i Stockholm av

stadsfullmäktige, i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige samt på

landet av kommunalnämnd och kommunalfullmäktige. Enligt sistnämnda

stadgande är alltså nykterhetsnämndens hörande ej erforderligt. Slutligen

stadgas i 7 kap. 16 §, att den som idkar detaljhandel är pliktig tillhandagå

nykterhetsnämnd eller av nämnden utsett ombud med erforderliga upplysningar.

I samband härmed torde vidare böra erinras örn de uppgifter, som tillkomma

nykterhetsnämnd jämlikt förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående

försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Enligt

5 § första mom. tredje stycket sistnämnda förordning skall ansökan om tillstånd

till utskänkning av alkoholfria drycker göras hos vederbörande länsstyrelse,

som skall inhämta yttrande över ansökningen av nykterhetsnämnd

och därjämte i annan stad än Stockholm av magistrat och på landet av

landsfiskal. Vidare stadgas i 6 §, att i sådana fall då bevis utfärdas, att anmälan

örn bedrivande av utskänkning av alkoholfria drycker behörigen skett,

underrättelse härom skall meddelas nykterhetsnämnd.

Ärendets behandling vid 1944 års riksdag. I den vid 1944 års riksdag

väckta motion (11:21), vilken föranledde ovannämnda riksdagsskrivelse

den 29 april 1944, anförde motionären, att någon skyldighet för fullmäktige

att inhämta nykterhetsnämnds yttrande över ansökning om tillstånd att utskänka

pilsnerdricka ej funnes. De kommunala nykterhetsnämnderna ansåge

emellertid, att de borde få yttra sig även över ansökningar örn rätt till utskänkning

av pilsnerdricka, vilket måste anses vara ett rimligt krav. En bestämmelse

därom borde följaktligen införas i 13 § 3 mom. förordningen angående

försäljning av pilsnerdricka.

Över denna motion emottog bevillningsutskottet yttranden av socialstyrelsen,

kontrollstyrelsen och nykterhetsnämndernas riksförbund.

Socialstyrelsen fann det önskvärt, att nykterhetsnämnds kännedom om

de i kommunen befintliga försäljningsställena för alkoholhaltiga drycker anlitades

vid utredning av frågan om meddelande av försäljningstillstånd för

sådana drycker inom kommunen. Så torde också i allmänhet ske, men det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 16-

hade dock, även på senare tid, förekommit att nykterhetsnämnd avsiktligt

åsidosatts, under hänvisning till att uttrycklig skyldighet att höra nämnden

icke förelåge. Under erinran örn vad som förekommit i ämnet vid 1923 och

1929 års riksdagar framhöll styrelsen, att en uttrycklig föreskrift borde givas

örn hörande av nykterhetsnämnd i varje fråga örn tillstånd till försäljning av

pilsnerdricka inom kommunen. Denna föreskrift borde icke enbart gälla de

1 motionen avsedda utskänkningsrättigheterna (13 § 3 mom.) utan även omfatta

frågor örn tillstånd att försälja pilsnerdricka till avhämtning (8 §

2 morn.).

Kontrollstyrelsen tillstyrkte likaledes genomförande av den i motionen

föreslagna författningsändringen. Styrelsen funne dock enahanda skäl tala

för motsvarande ändring av de stadganden i pilsnerdricksförsäljningsförordningen,

som reglerade beredningen av ansökningar om försäljning av pilsnerdricka

till avhämtning (8 § 2 morn.), kringföring utom stads planlagda

område (10 § 1 mom.) och utskänkning å järnvägsstation (14 § sista stycket).

Av en dylik ändring i 8 § 2 mom. följde, att nykterhetsnämnd skulle höras

jämväl i ärenden angående försändning från s. k. upplag (9 § 4 mom.).

Jämväl nykterhetsnämndernas riksförbund framhöll, att de kommunala

myndigheterna ofta underläte att höra nykterhetsnämnderna i ärenden rörande

utskänkning av pilsnerdricka. Enär den i motionen föreslagna författningsändringen

visat sig vara i hög grad påkallad, tillstyrkte förbundet genomförande

av densamma.

För egen del yttrade bevillningsutskottet i sitt förut omnämnda betänkande

(nr 28) följande:

I likhet med 1923 års bevillningsutskott anser utskottet, att därest ärende,

som handlägges av kommunal myndighet, är av beskaffenhet att beröra nykterhetstillståndet

inom kommunen, nykterhetsnämnden bör sättas i tillfälle

att yttra sig i ärendet. 1923 års bevillningsutskott antog, att ärenden av ifrågavarande

beskaffenhet även utan uttryckligt stadgande komme att remitteras

till nykterhetsnämnden för yttrande samt att fördenskull något egentligt

behov av lagändring i förevarande syfte icke förelåge. Då av de i anledning

av den nu föreliggande motionen avgivna remissyttrandena framgår, att inhämtande

av yttrande från kommunens nykterhetsnämnd i ärenden av ifrågavarande

slag stundom uraktlåtes, bör uppenbarligen en uttrycklig föreskrift

örn skyldighet att inhämta yttrande från kommunens nykterhetsnämnd

införas. Såsom framhållits i socialstyrelsens och kontrollstyrelsens remissyttranden

torde emellertid en sådan föreskrift böra avse ej allenast den i motionen

berörda frågan om tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka utan

även de övriga frågor om tillstånd enligt pilsnerdricksförsäljningsförordningen,

vilka äro av beskaffenhet att beröra nykterh etstillståndet inom kommunen.

Departementspromemorian, i departementspromemorian har — efter en

redogörelse för vad under frågans tidigare behandling förekommit m. m. —

anförts följande.

Såsom 1944 års bevillningsutskott anfört i sitt betänkande nr 28 bör vederbörande

kommunala nykterhetsnämnd sättas i tillfälle att yttra sig i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

11

ärenden, vilka handläggas av kommunal myndighet och äro av beskaffenhet

att beröra nykterhetstillståndet inom kommunen. I enlighet härmed torde i

1919 års förordning angående försäljning av pilsnerdricka böra införas bestämmelser,

enligt vilka det skall åligga stadsfullmäktige respektive kommunalstämma

att i ärenden, som anga tillstånd till försäljning av pilsnerdricka,

inhämta yttranden från vederbörande nykterhetsnämnd eller bereda nämnden

tillfälle att inkomma med yttrande i ärendena. Med hänsyn till stadgandet

i 37 § första stycket nämnda förordning kommer en dylik skyldighet att

åvila i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga och på landet

kommunalfullmäktige, där sådana finnas.

I fall som avses i 10 § 1 mom. sagda förordning bör skyldighet att inhämta

nykterhetsnämndens yttrande åligga länsstyrelsen.

Det synes lämpligt, att underrättelse om av länsstyrelse meddelat beslut,

som har avseende å utövande av handel med pilsnerdricka, tillställes förutom

de i 15 § 3 mom. andra stycket omnämnda myndigheterna — jämväl

vederbörande nykterhetsnämnd.

Yttranden över departementspromemorian. Det i departementspromemorian

framlagda förslaget Ilar i huvudsak tillstyrkts eller lämnats ulan erinran

av samtliga i ärendet hörda myndigheter och organisationer med undantag

för svenska stadsförbundet (majoriteten inom styrelsen); vissa principiella

erinringar ha emellertid framförts av Överståthållarämbetet.

Ur de remissyttranden, i vilka förslaget tillstyrkts eller lämnats ulan erinran,

må följande här återgivas.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfort, att länsstyrelsen sedan lång tid

tillbaka tillsett att i ärenden av förevarande slag yttranden införskaffats

även från nykterhetsnämnd, varför länsstyrelsen icke hade något att erinra

mot de föreslagna författningsändringarna.

Länsngkterhetsnämnden i Malmöhus län har anfört följande:

Under sin verksamhet har länsnykterhetsnämnden såväl vid inspektionei

hos de kommunala nykterhetsnämnderna som ock i övrigt i samarbetet med

dessa myndigheter sökt göra sig underrättad om i vad män nykterhetsnämnd

beredes tillfälle yttra sig över ansökningar örn tillstånd att utskänka eller

till avhämtning försälja pilsnerdricka. Det har därvid framgått, att dessa

ärenden endast i undantagsfall bli föremål för nykterhetsnämnds prövning,

vilket givetvis i många fall föranlett starkt missnöje fran dessa nämnder,

sorn enligt alkoholistlagen lia att övervaka nykterhetstillståndet inom sina

respektive verksamhetsområden och vidtaga tor dess höjande erforderliga

åtgärder, varigenom de tvingas införskaffa viss kännedom örn nykterhetsförhållandena

och i varje fall jämte polismyndigheten representera sakkunskapen

på hithörande område.

Länsnykterhetsnämnden vill för sin del tillstyrka, alt sådan ändring i pilsnerdricksförsäljningsförordningen

kommer till stånd, som^ medför, att nykterhetsnämnds

yttrande obligatoriskt skall inhämtas i frågor rörande försäljning

och utskänkning av pilsnerdricka inom vederbörandes verksamhetsområde,

varvid länsnykterhetsnämnden förmodar, att en nu ofta förekommande

benägenhet hos kommunala nykterhetsnämnder alt undandraga sig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

all övervakning av pilsnerhan leringen genom införandet av en dylik bestämmelse

avsevärt skulle motverkas, i det nämnden därigenom skulle känna sig

medansvarig i högre grad än som nu är fallet.

Länsstyrelsen i Örebro län har såsom motivering för sin tillstyrkan anfört

bl. a. att erfarenheten visat, alt det beslutande kommunala organet ej sällan

med avsikt underlåtit alt höra nykterhetsnämnden, något som i enstaka fall

inträffat även i Örebro län.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har uppgivit, att de kommunala myndigheterna

i länet vid behandling av ärenden angående tillstånd till försäljning

av pilsnerdricka i allmänhet plägat inhämta yttrande av nykterhetsnämnden.

En uttrycklig föreskrift härom syntes dock enligt länsstyrelsens mening

lidra meddelas.

Svenska landskommunernas förbund bär funnit den föreslagna författningsändringen

väl motiverad, enär det tydligen varit en brist i lagstiftningen,

att nykterhetsnämnden ej behövt höras i sådana ärenden, varom nu vore

fråga.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund har anfört att av ett flertal till

förbundet gjorda hänvändelser tydligt framginge, att vederbörande ofta underläte

att inhämta yttrande från nykterhetsnämnd, och att erfarenheten

alltså vederlagt 1923 års bevillningsutskotts förmodan, att nykterhetsnämnd

skulle få tillfälle att yttra sig även utan uttrycklig föreskrift därom.

Överståthållarämbetet har, såsom redan nämnts, framställt vissa erinringar

mot förslaget. Ämbetet har härvid anfört:

Framställarna av förslaget torde ansett sig ha haft ett visst stöd för författningsändringarna

i bland annat de liknande föreskrifter i ämnet, som

föreligga beträffande utskänkning av rusdrycker och alkoholfria drycker,

vilka tillkommit efter pilsnerförordningens utfärdande. Såsom framhålles i

promemorian åligger det enligt rusdrycksförsäljningsförordningen fullmäktige

att före avgivande av utlåtande över ansökan om utskänkning av rusdrycker

inhämta nykterhetsnämnds yttrande. Att märka är emellertid, att

någon dylik skyldighet icke finnes föreskriven när det gäller fullmäktiges

obligatoriska yttrande beträffande utsträckt tid för utskänkningen, vilket

dock i det framlagda förslaget föreskrivits beträffande pilsnerutskänkningen.

Vidare komma de föreslagna obligatoriska remisserna till nykterhetsnämnd

enligt pilsnerförordningen, som omfatta jämväl utminutering, att bliva av

betydligt större omfattning än enligt rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka

sistnämnda i huvudsak torde komma i fråga endast en gång varje oktrojperiod

eller vart fjärde år. Enligt förordningen angående försäljning av alkoholfria

drycker skall länsstyrelse inhämta nykterhetsnämnds yttrande över

ansökan att utskänka dylika drycker. Någon liknande skyldighet föreligger

dock icke beträffande flertalet kommuner här i landet, där utskänkning må

bedrivas efter endast gjord anmälan, vilken dock även skall av vederbörande

myndighet prövas med avseende å sökandens ordentlighet och lämplighet

för rörelsen. Det bör här jämväl bemärkas, att fullmäktige icke ha att

avgiva utlåtande över ansökningar att utskänka alkoholfria drycker.

Förordningen angående försäljning av pilsnerdricka innehåller redan i sitt

nuvarande skick en sådan mängd utförliga bestämmelser, vilka till förebyggande

av befarat pilsnermissbruk skola av myndigheterna iakttagas vid behandlingen

av ansökningar om olika slags försäljning av pilsnerdricka, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

13

införandet av ytterligare föreskrifter i nu föreslagen riktning knappast torde

kunna medverka till höjande av kontrollens effektivitet i ifrågavarande hänseende.

Emellertid torde — med undantag för åtminstone Stockholms vidkommande

— ett införande i författningen av en uttrycklig föreskrift om

skyldighet att i föreslagna fall inhämta yttrande från nykterhetsnämnd icke

komma att i praktiken medföra någon mera avsevärd ändring i förfarandet

beträffande pilsnerärendenas nuvarande behandling, då nämnden såsom

regel och alltid i tveksamma fall ändock torde bliva hörd i enlighet med

inom förvaltningen rådande praxis att före ett ärendes avgörande inhämta

yttrande från av frågan närmast berörda sakkunniga nämnder och myndigheter,

även örn lagstadgad skyldighet härtill ej finnes meddelad. Överståthållarämbetet

vill i detta sammanhang nämna, att ämbetet beträffande de

ansökningar örn försäljning av pilsnerdricka, över vilka stadsfullmäktige enligt

författningen ej behöva höras — det gäller här speciellt utskänkning

enligt 14 § d) och e) under endast någon del av året eller för bestämt tillfälle

— för sin del städse inhämtar nykterhetsnämndens mening. För dessa

fall innehåller icke ens det framlagda förslaget någon skyldighet för länsstyrelse

att höra nykterhetsnämnd. Vid nämnda förhållanden synes genomförandet

av det föreslagna författningstillägget icke behöva i princip möta

några betänkligheter, även om enligt överståthållarämbetets uppfattning detsamma

icke direkt kan anses vara av behovet påkallat.

Majoriteten inom svenska stadsförbundets styrelse (fem ledamöter av nio)

har anfört följande:

I 24 § lagen örn kommunalstyrelse i stad föreskrives ju, att ärende, som

företages till avgörande av stadsfullmäktige, skall förut vara berett av drätselkammaren

eller annan kommunal styrelse, nämnd eller beredning, »dit

ärendet efter sin beskaffenhet hör». Bland nykterhetsnämnds uppgifter upptar

alkoholistlagen att »verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställningar

och yttranden till vederbörande myndigheter». Det synes tillkomma

stadsfullmäktige att bedöma, örn ett visst ärende angående försäljning

av pilsnerdricka är av den betydelse för nykterhetstillständet i staden,

att infordrande av nykterhetsnämndens yttrande kan vara påkallat.

Enligt styrelsens mening är härigenom tillräckligt sörjt för att nykterhetssynpunkterna

skola bli beaktade i erforderlig utsträckning vid behandlingen

av ärenden av förevarande slag. Att gå längre och tillförsäkra nykterhetsnämnderna

generell rätt att få avgiva yttranden i dessa ärenden synes icke

behövligt. I vart fall synes under frågans hittillsvarande behandling intet tillförlitligt

material ha framkommit, som klarlägger, huruvida nykterhetsnämnderna

kunna anses ha blivit otillbörligt förbigångna i berörda avseende. Det

bör också beaktas, att handläggningen av ifrågavarande ärenden i kommunerna

redan nu är ett besvärligt administrativt problem. Ett allmänt infordrande

av nykterhetsnämndens yttrande i varje dylikt ärende, och detta även

då ett avgörande i ena eller andra riktningen uppenbarligen vore utan betydelse

i avseende å nykterhetstillständet i kommunen, skulle säkerligen i

många fall utan giltiga skäl ytterligare försvåra handläggningen.

Styrelsen finner sig fördenskull böra avstyrka de i promemorian ifrågasätta

ändringarna i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka.

Minoriteten inom svenska stadsförbundets styrelse har däremot ansett, att

det i departementspromemorian framlagda förslaget borde tillstyrkas.

Nykterlietsnämndernas riksförbund har uttalat, att det ur nykterhetssynpunkt

vöre av värde örn länsnykterhetsnämnderna inräknades bland de myndigheter,

som hade att avgiva yttranden i förevarande slag av ärenden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 16.

Fråga om tillstånd till försäljning av pilsnerdricka kunde komma att beröra

nykterhetstillståndet icke endast inom den egna kommunen utan även i angränsande

kommun eller kommuner. Under alla förhållanden borde i förordningen

angående försäljning av pilsnerdricka införas en bestämmelse om

skyldighet för länsstyrelse att lämna underrättelse örn länsstyrelsens beslut i

hithörande ärenden jämväl till länsnykterhetsnämnden.

Jämväl i det av länsnykterhetsnämnden i Uppsala län avgivna yttrandet

har uttalats, att underrättelse enligt 15 § förordningen angående försäljning

av pilsnerdricka borde tillställas förutom nykterhetsnämnd även länsnykterhetsnämnd.

Vad särskilt angår frågan om inhämtande av yttrande från

Stockholms stads nykterhetsnämnd må ur remissyttrandena

följande här återgivas.

Stockholms stadsfullmäktiges kommitté för utskänknings- och utminuteringsärenden

— som upplyst att stadsfullmäktige alltsedan år 1907 årligen

utsåge en kommitté (utskänkningskommittén) av nio personer för förberedande

behandling av ärenden rörande tillstånd till försäljning av pilsnerdricka

— har anfört, att inom kommittén, där olika åsiktsriktningar vore

företrädda, funnes företrädare även för de speciella nykterhetsintressena, att

de synpunkter å ifrågavarande spörsmål, som vore avsedda att beaktas genom

inhämtande av yttrande av nykterhetsnämnden, redan nu vore tillgodosedda

inom kommittén, att kommittén å ifrågavarande ärenden anlade

jämväl andra synpunkter än de rena nykterhetssynpunktema, att det i vissa

tveksamma fall syntes lämpligt att inhämta nykterhetsnämndens yttrande,

vilket emellertid kunde ske utan ändrad lagstiftning, samt att det enligt kommitténs

mening icke för närvarande i Stockholm förelåge något behov av att

inhämta nykterhetsnämndens yttrande i varje ärende av ifrågavarande beskaffenhet.

En ledamot av utskänkningskommittén ansåg emellertid att erinran icke

borde göras mot det i departementspromemorian framlagda förslaget.

Stockholms stads nykterhetsnämnd har avgivit följande yttrande:

De arbetsuppgifter, varom fråga är, ha i Stockholm alltsedan år 1907

handhafts av utskänkningskommittén. Denna kommittés ledamöter ha tagit

en synnerlig aktiv del i arbetet och var och en inom sitt distrikt ha ledamöterna

utfört även göromål, som eljest tillhöra den tjänstemannamässiga rutinen.

Hos kommittén finnes samlad en betydande fond av personlig erfarenhet

rörande hithörande spörsmål. Samarbete äger ständigt rum mellan nykterhetsnämnden

och kommittén. Tidigare har ordföranden varit gemensam,

medan för närvarande uppdragen såsom vice ordförande handhavas av

samma person. Enligt nämndens mening äro de önskemål, man genom den

ifrågasatta ändrade lagstiftningen vill uppnå, genom de hittillsvarande anordningarna

i Stockholm väl tillgodosedda.

Därest nykterhetsnämnden i fortsättningen skulle syssla med utskänknings-

och utminuteringsärenden, kan detta ske antingen på det sätt, att

nämnden blir en remissinstans och utskänkningskommitténs verksamhet fortsätter

eller ock så, att nämnden helt övertager kommitténs arbetsuppgifter,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

15

varigenom kommittén kan upphöra. Det förstnämnda alternativet skulle kunna

genomföras, därest erforderlig personal ställes till nämndens förfogande.

Någon möjlighet att inrymma de nytillkommande arbetsuppgifterna ens inom

den till år 1945 väntade utökade personalramen förefinnes icke enligt nämndens

bestämda mening. För det senare alternativets genomförande kräves en

än större personalökning. Nykterhetsnämndens ledamöter äro nämligen så

arbetsbelastade, att de icke kunna påläggas den inspektionsverksamhet och

de övriga uppgifter, som nu utföras av kommittéledamöterna. Det må även

framhållas, att det knappast skulle vara till gagn för nykterhetsnämndens

huvudsakliga verksamhet, om nämnden skulle nödgas syssla med de rent

ekonomiska frågor rörande överlåtelser av kaféer, som utskänkningskommittén

nu handlägger.

Vid övervägande av för och emot i detta fall har nämnden kommit till

den uppfattningen, att den nuvarande organisationen avgjort är att föredraga.

Att nämnden helt skulle övertaga kommitténs verksamhet vore enligt nämndens

mening direkt olämpligt. Alternativet med nämnden såsom remissinstans

för alla ärenden av ifrågavarande slag synes knappast praktiskt. Remiss av

sådana ärenden, där kommittén finner särskild anledning att erhålla del av

nykterhetsnämndens speciella sak- och personkännedom kan ske utan

lagändring och sker också. Anses en utvidgning och fördjupning av samarbetet

mellan nämnden och kommittén erforderlig, kan detta utan svårighet

komma till stånd. Nämndens slutsats blir alltså, att något behov av den föreslagna

lagstiftningen icke förefinnes för Stockholms vidkommande och att,

örn densamma genomföres, Stockholm må undantagas i syfte att den hittillsvarande

handläggningen av dessa ärenden må kunna bibehållas.

Inom nykterhetsnämnden anfördes av en reservant, att nämnden borde

tillstyrka den ifrågasatta författningsändringen, enär denna ändring vore

principiellt riktig samt önskvärd med hänsyn till nykterhetsnämndens ställning

såsom organ för övervakande av nykterhetstillståndet inom kommunen.

Vidare må omnämnas dels att borgarrådsberedningen (med en reservant)

funnit den föreslagna författningsändringen obehövlig och dels att stadskollegiet

(med två reservanter) anslutit sig till borgarrådsberedningens ståndpunkt

och hemställt, att stadsfullmäktige måtte uttala, att ifrågavarande ändring

i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka icke syntes påkallad

i vad avsåge Slockholm samt att, därest den genomfördes, undantag

från tillämpningen borde medgivas för Stockholm.

Stockholms stadsfullmäktige bifollo (med 73 röster mot 16) stadskollegiets

hemställan.

I förevarande del har Överståthållarämbetet anfört:

Beträffande Stockholm få särskilda förhållanden anses föreligga med

hänsyn till förekomsten av den utav stadsfullmäktige särskilt tillsatta s. k.

utskänkningskommittén. Kommittén torde kunna anses til! fullo ersätta nykterhetsnämnden

vid handläggningen av ärenden örn försäljning av pilsnerdricka,

beträffande vilka nykterhetsnämndens yttrande ej plägar inhämtas

Denna uppfattning har även framförts av Stockholms stadsfullmäktige med

stor majoritet. Utskänkningskommittén har emellertid all ägna sin uppmärksamhet

åt även andra frågor än som hetingas ur enbart rena nykterhetssynpunkter.

Så utövar kommittén kontroll beträffande överlåtelse av kaféer

med pilsnerrättigheter till förhindrande av oskäliga försäljningspriser

för rörelserna. Denna prövning har visat sig synnerligen effektiv, vilket bland

annat framgår vid en jämförelse med försäljningar av nykterhetskaféer, där

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

någon dylik kontroll icke förekommer och beklagliga uppskörtningar kunnat

konstateras. Därest nykterhetsnämnden finner anledning förekomma till anmärkning

mot någon pilsnerutskänkning har nämnden givetvis möjlighet att

anmäla detta till Överståthållarämbetet i och för prövning av förhållandena

och vidtagande av de åtgärder, som ämbetet kan finna skäligt.

Härigenom torde nykterhetsnämndens speciella intressen — som för övrigt

beaktas av utskänkningskommittén — kunna anses bliva tillgodosedda.

Ett införande av en laglig skyldighet att i nu ifrågavarande ärenden höra

nykterhetsnämnden, skulle för Stockholms vidkommande — därest utskänkningskommittén

icke avskaffas, vilket Överståthållarämbetet med hänsyn till

ovannämnda synpunkter för sin del finner sig böra bestämt motsätta sig

— endast tillskapa ytterligare en i detta fall lill synes obehövlig instans i det

redan förut vidlyftiga och tidsödande remissförfarandet, något som icke

minst med hänsyn till allmänhetens rättmätiga krav på snabbast möjliga

behandling av en ansökan bör i möjligaste mån undvikas.

I enlighet härmed har Överståthållarämbetet sammanfattningsvis uttalat,

att ämbetet icke ansåge sig böra i princip motsätta sig den i departementspromemorian

föreslagna författningsändringen, dock endast under förutsättning

att dess föreskrifter uttryckligen förklarades icke skola äga tillämpning

beträffande Stockholms stad.

Socialstyrelsen - - som understrukit att det vore ett viktigt nykterhetsintresse,

att antalet utskänkningsställen för pilsnerdricka i Stockholm minskades

— har anfört att prövningen av frågor rörande pilsnerrättigheter borde

innefatta en avvägning mellan å ena sidan de legitima anspråken på rimlig

tillgång av pilsnerdricka och å den andra det behov av en begränsning av

försäljningsställenas antal, som följde därav att pilsnerdricka i stor utsträckning

missbrukades i berusningssyfte och att försäljningsställena kunde

åstadkomma skada genom att underlätta och underhålla alkoholmissbruk.

Det kunde utan någon överdrift sägas, att nämnda anspråk ägde stor förmåga

att hävda sig i Stockholm. Så mycket viktigare vore det därför att

även begränsningskravet kunde göra sig gällande. Det vore framför allt nykterhetsnämnden,

som under utövande av sin alkoholistvårdande verksamhet

mötte följderna av att pilsnerdricksförsäljningen icke vore ändamålsenligt

organiserad från nykterhetssynpunkt. Nykterhetsnämnden vore därför det

organ, som i första hand vore ägnat att företräda de återhållande, sociala

synpunkterna vid tillståndsgivningen. Det läge uppenbarligen helt i linje

med de allmänna bestämmelserna om nykterhetsnämndens uppgifter och

åligganden att denna nämnd skulle äga möjlighet att framföra sin uppfattning

i varje fråga om tillstånd till försäljning av alkoholhaltiga drycker.

Socialstyrelsen funne sålunda för sin del det vara önskvärt och lämpligt, att

den nya ordningen även finge omfatta Stockholms stad.

Svenska bryggareföreningen —'' Sorn förklarat sig i princip icke ha något

att erinra mot de föreslagna författningsändringarna — har uttalat, att förevarande

bestämmelser borde erhålla sådan utformning, att därest inom kommunen

funnes tillsatt särskilt organ för behandling av hithörande frågor, såsom

exempelvis förhållandet vore inom Stockholms stad, utlåtandet skulle

inhämtas hos sagda organ i stället för hos nykterhetsnämnd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Departementschefen. Jämväl enligt min mening bör den kommunala

nykterhetsnämnden erhålla tillfälle att yttra sig i ärende, som handlägges av

vederbörande kommunala myndighet och är av beskaffenhet att beröra nykterhetstillståndet

inom kommunen. Av den föreliggande utredningen framgår

emellertid att i ärenden rörande tillstånd till försäljning av pilsnerdricka,

vilka ärenden otvivelaktigt äro av beskaffenhet att beröra ny k t erhets ti list åndet

i kommunen, den kommunala myndigheten stundom underlåter att höra

nykterhetsnämnden. Det synes därför lämpligt att förordningen angående

försäljning av pilsnerdricka — på sätt i departementspromemorian föreslagits

— kompletteras med föreskrifter om skyldighet för kommunal myndighet

att i ärenden av förevarande slag höra kommunens nykterhetsnämnd.

I fall som avses i 10 § 1 mom. torde motsvarande skyldighet böra föreskrivas

med avseende å länsstyrelsen.

I ett remissyttrande har ifrågasatts örn icke skyldighet borde föreskrivas

alt i nu ifrågakomna ärenden höra jämväl länsnykterhetsnämnden. Något

behov av att göra även länsnykterhetsnämnden till obligatorisk remissinstans

i dessa ärenden synes emellertid knappast föreligga.

Under remissbehandlingen har fråga uppkommit, huruvida undantag fran

de föreslagna bestämmelserna borde föreskrivas med avseende a Stockholms

stad. I Stockholm ha nämligen ärenden rörande utskänkning och utminutering

av pilsnerdricka alltsedan år 1907 handlagts av en särskild kommitté

för utskänknings- och utminuteringsärenden, tillsatt av stadsfullmäktige för

ett år i sänder. Ur vissa synpunkter vore det givetvis önskvärt att de föreslagna

bestämmelserna det oaktat gjordes tillämpliga även beträffande

Stockholm. Å andra sidan synes det med förslaget avsedda syftemålet vara

i huvudsak tillgodosett redan med nuvarande anordning. Vid sådant förhållande

och med hänsyn särskilt till innehållet i det av Stockholms stads nykterhetsnämnd

avgivna remissyttrandet anser jag mig böra föreslå, att i Stockholm

skyldighet att höra nykterhetsnämnden icke skall föreligga i de fall,

där yttrande i ärendet inhämtats från utskänkningskommittén. Jag vill emellertid

i detta sammanhang framhålla att — på sätt redan nu torde ske —

yttrande det oaktat bör inhämtas jämväl från nykterhetsnämnden, därest så

finnes erforderligt för vinnande av allsidig utredning i ärendet. Det torde vidare

få förutsättas att, därest nykterhetsnämnden ur sina speciella synpunkter

finner anledning till anmärkning med avseende å försäljningen av pilsnerdricka

i staden, nämnden ingriper utan hänsyn till att utskänkningskommittén

är beredningsinstans för ärenden rörande försäljning av pilsnerdricka.

I departementspromemorian har upptagits en bestämmelse därom, att underrättelse

rörande av länsstyrelse meddelat beslut, som har avseende å utövande

av handel med pilsnerdricka, skall tillställas vederbörande kommunala

nykterhetsnämnd. Detta förslag, som under remissbehandlingen lämnats

utan erinran, anser jag mig böra biträda. Emellertid har förslaget föranlett

ett par remissinstanser att yrka, att dylik underrättelse skall tillställas jämväl

länsnykterhetsnämnden. Tillräckliga skäl .synas dock icke föreligga att

stadga en dylik utvidgad underrättelseskyldighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 16.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

De av mig nu förordade ändringarna i förordningen angående försäljning

av pilsnerdricka torde kunna avfattas i huvudsaklig överensstämmelse

med det författningsförslag, som fogats vid departementspromemorian; den

föreslagna undantagsbestämmelsen med avseende å Stockholms stad torde

lämpligen kunna upptagas i 37 § i förordningen.

II. Tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka å luftfartyg.

I en den 23 november 1944 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrift har

aktiebolaget aerotransport hemställt örn sådan ändring i förordningen angående

försäljning av pilsnerdricka, att bolaget kunde erhålla tillstånd till

utskänkning av pilsnerdricka ombord på luftfartyg i inrikestrafik.

Över nämnda framställning har, efter remiss, utlåtande avgivits av kontrollstyrelsen

den 19 december 1944. I utlåtandet har kontrollstyrelsen anfört,

att bestämmelser örn utskänkning av alkoholhaltiga drycker ombord

å luftfartyg infördes i lagstiftningen först genom 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.

Stadgandet härom återfunnes i 3 kap. 13 § 3 mom. nämnda

förordning. Någon mot nämnda stadgande svarande bestämmelse avseende

utskänkning av pilsnerdricka utan samband med utskänkning av rusdrycker

funnes icke meddelad. De former av trafikutskänkning, som reglerades genom

14 § a) och b) pilsnerdricksförsäljningsförordningen, avsåge utskänkning

å järnvägsstationer, tåg och båtar. Avfattningen av 14 § b) syntes utesluta

sådan tolkning av stadgandet, att under detsamma skulle kunna inrymmas

även utskänkning å luftfartyg. Med hänsyn till lufttrafikens natur

syntes emellertid inga befogade erinringar kunna göras mot att en utskänkning,

som vore medgiven å tåg och båtar, kunde medgivas även å luftfartyg.

Med lufttrafikens fortgående utveckling torde allt starkare anspråk i sådan

riktning göra sig gällande. Kontrollstyrelsen hade fördenskull intet att erinra

mot ett bifall till den nu föreliggande framställningen; och med hänsyn till

ändringsförslagets begränsade innebörd syntes detsamma utan olägenhet kunna

genomföras utan avvaktande av den utredning och de förslag, som kunde

förväntas från den nyligen tillsatta sakkunnigekommittén för utredning

angående den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning.

Kontrollstyrelsen har härefter vidare anfört:

Avfattningen av ett stadgande i pilsnerdricksförsäljningsförordningen angående

tillstånd till utskänkning av pilsnerdricka å luftfartyg synes lämpligen

kunna ske i viss anslutning till motsvarande bestämmelse i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Härvid är emellertid att märka, att tillstånd enligt

förstnämnda förordning, i motsats till vad fallet numera är enligt den sistnämnda,

i princip icke torde kunna meddelas juridisk person, varför viss

härav betingad modifikation synes påkallad. I övrigt torde avvikelse från

stadgandet. i rusdrycksförsäljningsförordningen vara motiverad dels såtillvida,

att tillståndets giltighetstid — så länge övriga tillstånd till trafikutskänkning

av pilsnerdricka meddelas att gälla tillsvidare — icke begränsas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

till ett år, dels i så måtto att inskränkningen till eller från utländsk flygplats

bortfaller.

I fråga om sättet för stadgandets inarbetande i förordningen kunna olika

möjligheter ifrågakomma. Närmast synes ligga att i 14 g pilsnerdricksförsäljningsförordningen

upptaga ett nytt moment, lämpligen betecknat som moment

c), varefter de nuvarande momenten c)—e) erhölle däremot svarande

nya beteckningar. Ett sådant tillvägagångssätt skulle emellertid föranleda

ändringar i förordningen på ett flertal andra punkter. Med hänsyn till önskvärdheten

av minsta möjliga ändring i förordningen och då en allmän revision

av densamma väl torde vara att emotse såsom en följd av förenämnda kommittéutredning,

synes man i stället, även om vissa redaktionella svårigheter

därvid möta, kunna inarbeta det nya stadgandet i 14 § mom. b).---

Inarbetas det nya stadgandet i 14 § b), torde de hänvisningar i förordningen,

vilka avse momentet i dess nuvarande lydelse, utan ändring kunna gälla

momentet i dess nya avfattning. I 15 § 3 mom. andra stycket synes emellertid

jämte järnvägståg och passagerarfartyg böra nämnas även luftfartyg.

Det kan dessutom ifrågasättas, huruvida icke motsvarande ändring borde ske

i 20 § 2 mom. första stycket andra satsen. Detta stadgande, som är en

kvarleva från den tid, då förordningen icke skilde mellan parti- och detaljhandel

(jämför 22 § 2 mom. i 1905 års vin- och ölförsäljningsförordning med

förarbeten), är emellertid icke endast överflödigt utan synes lia tillkommit

genom ett förbiseende vid förordningens redigering, och det torde med hänsyn

härtill få anses överflödigt att till vinnande av full korrespondens med 14 § i

dess ändrade lydelse omredigera ett stadgande, som egentligen borde helt

utgå ur förordningen.

Departementschefen. Såsom kontrollstyrelsen föreslagit synes trafikutskänkning

av pilsnerdricka, som för närvarande må äga rum å tåg och

båtar, böra medgivas jämväl å luftfartyg. I enlighet härmed torde — i huvudsaklig

anslutning till bestämmelserna i 3 kap. 13 § 3 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

— böra i 14 § b) förordningen angående försäljning av

pilsnerdricka införas en ny bestämmelse därom, att tillstånd må meddelas

till utskänkning av pilsnerdricka å luftfartyg, varmed företag för lufttrafik

befordrar passagerare i linjefart, dock endast under luftfärd. Frågor rörande

dylikt tillstånd böra prövas av länsstyrelsen i det län, där luftfartyget

har sin hemort.

Samtidigt med den nu föreslagna författningsändringen bör vidtagas den

av kontrollstyrelsen förordade ändringen i 15 § 3 mom. andra stycket. Vidare

torde det nu i 20 § 2 mom. första stycket andra punkten upptagna stadgandet

dels böra kompletteras att gälla även i fråga örn försändning till restauratör

å luftfartyg, dels ock böra flyttas till 21 § 1 mom.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört bär inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändring i förordningen den 11 juli

1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Föredraganden hemställer härefter, att nämnda författningsförslag måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

21

Bilaga.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406)

angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 8 § 2 morn., 10 § 1 morn., 13 § 3 morn., 14 §,

15 § 3 mom. och 20 § 3 mom. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning

av pilsnerdricka1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

2. Ansökan örn sådan försäljningsrätt göres skriftligen hos Konungens befallningshavande

samt skall innehålla uppgift å det ställe, där försäljningen

skall äga rum, och åtföljas av intyg, utvisande sökandens behörighet att idka

rörelsen, över gjord ansökan inhämte Konungens befallningshavande yttranden,

i stad av magistrat och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd

och kommunalstämma. Det åligger stadsfullmäktige eller kommunalstämma

att inhämta yttrande i ärendet från kommunens nykterhetsnämnd.

Samtliga yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande

av skälen därför.

I Stockholm —--ej tillämpning.

10 §.

1. Försäljning genom kringföring av pilsnerdricka må av den, som tillverkat

varan, bedrivas i stad, dock endast inomhus och till därstädes boende.

Sådan försäljning må äga rum inom stadens planlagda område utan särskilt

tillstånd och utom samma område, därest Konungens befallningshavande på

gjord ansökning därtill meddelar tillstånd, över dylik ansökan skall Konungens

befallningshavande inhämta yttranden från stadens nykterhetsnämnd

samt, där fråga är om annan stad än Stockholm, magistraten.

13 §.

3. över ansökan, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande

omedelbart efter ansökningstidens utgång inhämta yttranden, i stad av magistrat

och stadsfullmäktige samt å landet av kommunalnämnd och kommunalstämma.

Det åligger stadsfullmäktige eller kommunalstämma att inhämta

yttrande i ärendet från kommunens nykterhetsnämnd.

Samtliga yttranden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande med angivande

av skälen därför; och skola stadsfullmäktige eller kommunalstämma,

därest ansökningen av dem tillstyrkes, tillika avgiva yttrande, huruvida särskilda

föreskrifter för utskänkningens bedrivande anses nödiga.

I Stockholm — — — ej tillämpning.

1 Senaste lydelse av 15 § 3 mom. se 1928:114.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

14 §.

Konungens befallningshavande---vara nödigt.

Tillstånd till utskänkning å järnvägsstation ävensom till sådan utskänkning,

varom under c) här ovan förmäles, må icke meddelas, innan tillfälle

att i ärendet avgiva yttrande lämnats, i stad magistrat och stadsfullmäktige

samt å landet kommunalnämnd och kommunalstämma. Innan stadsfullmäktige

eller kommunalstämma avgiva dylikt yttrande, skall kommunens nykterhetsnämnd

höras i ärendet.

I Stockholm äger vad i föregående stycke är sagt örn inhämtande av yttrande

från magistrat ej tillämpning.

15 §.

3. över de--— samma rörelse.

Underrättelse om varje av Konungens befallningshavande enligt bestämmelserna

i denna förordning meddelat beslut, som har avseende å utövande

av handel med pilsnerdricka, skall, där icke fråga är om tillstånd till utskänkning

å järnvägståg eller passagerarfartyg, tillställas vederbörande polismyndighet

och nykterhetsnämnd samt å landet jämväl kommunalnämnden.

20 §.

3. Där omständigheterna anses föranleda behov av att tiden för försäljnings

avslutande bestämmes senare än till klockan tio eftermiddagen, äger

Konungens befallningshavande efter särskild framställning därom förordna.

över sådan framställning inhämte Konungens befallningshavande utlåtande,

i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma. Det åligger

stadsfullmäktige eller kommunalstämma att i ärendet inhämta yttrande från

nykterhetsnämnden. Har framställningen blivit av stadsfullmäktige eller

kommunalstämma avstyrkt, må framställningen icke bifallas.

Nödvändiggöra särskilda--— meddela förordnande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.

449083. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:48 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med, förslag till förordning örn ändring i förordningen den 11 juli 1919 a1 i texten
  2. BevU 1945:10 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 11 juli 1919 s. 1 i texten