Angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
1945-03-02 · 78 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 78 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:163, Angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
1
Nr 163.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1944/45; given Stockholms slott den 2 mars 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.
I propositionen den 4 januari 1945, nr 2, angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45 sammanfördes vissa medelsäskanden
vilka icke ansågos kunna anstå. Vid anmälan av nämnda proposition anförde
jag, att i år liksom föregående år nytillkommande framställningar om
anslag å tilläggsstat skulle såvitt möjligt sammanfattas i blott två propositioner,
en avgiven vid slutet av den ordinarie propositionstiden och en mot
slutet av riksdagen. Sistnämnda proposition borde avses uteslutande för
reglering av utgifter å förskottsstaten samt för avskrivning av å tilläggsstat
äskade investeringsanslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 163.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Under den förflutna delen av pågående riksdagssession ha i ett mindre
antal fall propositioner angående medelsanvisning å tilläggsstat avlåtits, emedan
äskandena antingen avsett ändamål av synnerligen brådskande beskaffenhet
eller av andra skäl ansetts böra bli föremål för särskild framställning till
riksdagen.
De anslagsäskanden avseende tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår, vilka ansetts i detta sammanhang böra föreläggas riksdagen, ha
tidigare denna dag anmälts. En sammanställning omfattande dels de beslut,
vilka Kungl. Majit därvid på hemställan av vederbörande föredragande enligt
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet (bil. 1—11) fattat, dels ock de anslagsäskanden
å tilläggsstat II — utöver de i propositionen nr 2 sammanfattade
— som under den förflutna delen av riksdagssessionen framlagts för
riksdagen, torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende (bihang).
Av sammanställningen framgår att — med beaktande jämväl av nyssnämnda
nya framställningar om anslag — efter det propositionen nr 2 till
årets riksdag framlades, å tilläggsstat äskats tillhopa 79 miljoner kronor å
driftbudgeten och 663 miljoner kronor å kapitalbudgeten. Av dessa utgifter
avser huvuddelen eller 70 miljoner kronor å driftbudgeten och 640 miljoner
kronor å kapitalbudgeten bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete
samt internationell kreditgivning.
Bland driftbudgetsutgifterna i övrigt märkes ett anslag å 7 miljoner kronor
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. För försvarsändamål äskas
närmare 1 miljon kronor, varav huvuddelen faller utom ramen för 1942
års försvarsbeslut.
Av övriga kapitalbudgetsutgifter avse sammanlagt inemot 9 miljoner kronor
investeringar för luftfartsväsendet och 7,5 miljoner kronor lån till Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag. Slutligen äskas nu nära 5 miljoner kronor
för aktieteckning m. m. i ett centralt restaurangaktiebolag.
Chefen fö|r finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att godkänna de förslag, om vilka Kungl. Majit enligt
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—11) fattat
beslut.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Sven Åmark.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
3
Bilaga 1.
Egentliga statsutgifter.
Andra huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler härefter
under justitiedepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 samt
anför därvid följande.
E. Fångvården m. m.
[1.] Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar. I gällande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen
har anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
uppförts med 86 500 kronor. Denna anslagspost är till beloppet bestämd.
I skrivelse den 9 februari 1945 har fångvårdsstyrelsen anmält, att ytterligare
38 500 kronor erfordras för avlöningar åt icke-ordinarie personal hos
styrelsen under innevarande budgetår. Anledningen härtill är, enligt vad
styrelsen upplyser, till övervägande del att befattningshavare varit lediga från
sina tjänster i betydligt större utsträckning än som beräknats vid fastställande
av anslagspostens belopp och att sålunda ökade kostnader uppstått
för vikarier. Styrelsen anför härom närmare:
Förste byråsekreteraren hos styrelsen E. Annell har sålunda åtnjutit och
åtnjuter allt fortfarande tjänstledighet för att uppehålla en byråchefsbefattning
i medicinalstyrelsen. Vidare ha vikarier måst förordnas bland annat
dels för ett flertal assistenter, vilka befordrats till eller förordnats uppehålla
högre tjänst eller ock varit inkallade till militärtjänstgöring, dels å en kontorsbiträdestjänst,
som viss lid varit vakant, dels för en expeditionsvakt, som
på grund av sjukdom åtnjutit och alltjämt åtnjuter sjukledighet, dels för
andra befattningshavare, vilka varit lediga på grund av sjukdom, dels ock
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
för befattningshavare under ledighet för havandeskap. Kostnaderna för de
vikarier, som styrelsen sålunda med hänsyn till arbetets fortlöpande gång
finner nödvändigt att förordna, uppgå till i runt tal 31 500 kronor.
För täckande av de sålunda uppkomna merkostnaderna för vikarier, 31 500
kronor, anser styrelsen överskridande kunna medgivas av Kungl. Majit jämlikt
cirkulären den 30 maj 1941, nr 536, och den 24 mars 1944, nr 130. Det
härutöver erforderliga beloppet, 7 000 kronor, avses för personalförstärkningar
i anledning av styrelsens ökade arbetsbörda. Beträffande denna arbetsökning
anföres i styrelsens skrivelse:
Som förklaring till den brist å 7 000 kronor, som härutöver beräknas uppkomma,
får styrelsen framhålla, att den ökning av arbetet, som i huvudsak
från och med budgetåret 1944/45 föranletts av de nya lagarna om villkorlig
dom och villkorlig frigivning visat sig avsevärt större än beräknats. Enbart
antalet av de trän länsstyrelserna från och med den 1 januari 1944 överflyttade
ärendena med utbetalningar till övervakare över villkorligt dömda
torde numera komma att uppgå till omkring 3 000 per år. Från och med den
1 januari 1945 har styrelsen att utbetala ersättning jämväl till det stora och
för varje månad växande antalet tillsynsmän över villkorligt frigivna samt
från anstalter för tvångsuppfostran, ungdomsfängelse, förvaring eller internering
på prov utskrivna. Granskningen av dessa ärenden omfattar dels kontroll
över att övervakaren eller tillsynsmannen erhållit vederbörligt förordnande,
dels att han utövat uppdraget under angiven tid och dels att reseräkning
är riktigt avfattad. Vidare ombesörjer styrelsen utbetalningar av understöd
åt frigivna fångar med flera. Från och med budgetåret 1944/45 står ett
till 100 000 kronor förhöjt anslag till styrelsens förfogande för detta ändamål.
Antalet utbetalningar av sistnämnda slag beräknas i medeltal uppgå till 150
per månad, vilket antal kan förväntas stiga ytterligare.
Beträffande centrala fångregistrets arbetsbörda må, utöver vad som anförts
i tidigare underdåniga skrivelser från styrelsen, framhållas, att statistiken
rörande villkorligt dömda och villkorligt frigivna blivit synnerligen arbetskrävande
för registret samt att registret haft att på begäran av ett flertal
myndigheter och sakkunniga med flera utföra omfattande och krävande utredningar.
—
Slutligen må påpekas, att antalet ärenden angående nådeansökningar om
nedsättning av straff med mera samt ansökningar om villkorlig frigivning,
vilka ärenden styrelsen har att med underdåniga utlåtanden överlämna till
Kungl. Maj :t, stigit i hög grad under senare tid. Antalet sådana ärenden uppgick
under år 1944 till 1 082, medan motsvarande siffra för 1943 var 745.
Styrelsen hemställer att, därest nu ifrågavarande belopp å 7 000 kronor
icke kan anvisas av till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel, framställning
örn anslag för ändamålet måtte göras till riksdagen.
I infordrat utlåtande över fångvårdsstyrelsens framställning har statskontoret
hänvisat till en av ämbetsverket införskaffad specifikation rörande de
kostnader å sammanlagt 31 500 kronor, beträffande vilka styrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte medgiva överskridande jämlikt cirkulären nr
536/1941 och 130/1944. Vissa av dessa kostnader — avseende arvoden åt tillfälliga
biträden under semesterledigheter, 2 310 kronor, och kostnad för översyn
av fångvårdsstyrelsens lokaler, 300 kronor — finner statskontoret icke
vara av beskaffenhet att anslagsöverskridande kan medgivas på grundval av
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
5
de i cirkulären omförmälda riksdagsbesluten. För täckande av nu angivna
utgiftsbelopp, uppgående till i runt tal 2 600 kronor, ävensom för bestridande
av det till 7 000 kronor beräknade medelsbeloppet för personalförstärkningar
hos styrelsen borde därför, därest icke det under andra huvudtiteln
upptagna anslaget till extra utgifter ansåges böra anlitas, erforderliga medel
äskas av riksdagen.
I årets statsverksproposition (II ht. s. 71 ff.) ha lämnats vissa uppgifter Departement».
rörande fångvårdsstyrelsens under senare år alltmer ökade arbetsbörda. För chelenatt
tillgodose det på grund härav ökade personalbehovet hos styrelsen har för
nästa budgetår äskats ett belopp av 12 000 kronor till förstärkning av styrelsens
personal (II ht. s. 76). Då den sålunda begärda anslagsökningen avser
att tillgodose ett personalbehov, som föreligger redan nu, har jag ej funnit
anledning till erinran mot att fångvårdsstyrelsen beredes möjlighet att för
samma ändamål överskrida den i innevarande års stat uppförda anslagsposten
till icke-ordinarie personal. Riksdagens bemyndigande torde därför böra
utverkas att medgiva överskridande av posten med det av statskontoret angivna
beloppet 9 600 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för fångvårdsstyrelsen uppförda
anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må under budgetåret 1944/45 överskridas med högst 9 600
kronor.
[2.] 14. Inköp av inventarier till egendomen Sörbyn m. m., reservationsanslag.
I enlighet med framställning av fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 8
januari 1945 ämnar jag i det följande hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa
investeringsanslag till förvärv av egendomen Sörbyn i Hörnefors socken, Västerbottens
län. Meningen är att å ifrågavarande egendom inrätta en jordbrukskoloni
för fångar huvudsakligen från de nordliga länen. I samband med
förvärvet av egendomen, som avses skola tillträdas den 14 mars 1945, har
kronan erbjudits inlösa å egendomen befintliga levande och döda jordbruksinventarier
till ett värde av 35 000 kronor. I sin nyssnämnda skrivelse
har fångvårdsstyrelsen begärt medel härför ävensom för anskaffande av möbler
m. m. till den nya kolonien, 15 000 kronor, för täckande av kostnader för
egendomens värdering m. m., 4 000 kronor samt för iståndsättning av de för
anstaltsbyggnader avsedda boningshusen, 20 000 kronor. Det sammanlagda
anslagsbehovet, för vilket en närmare redogörelse lämnas i det följande vid
behandlingen av frågan örn förvärv av egendomen, uppgår sålunda till
(35 000 + 15 000 + 4 000 + 20 000 =) 74 000 kronor. Beloppet synes i likhet
med det för egendomens förvärvande erforderliga anslaget böra anvisas å
tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Inköp av inventarier till egendomen Sörbyn m. m. å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett
reservationsanslag av .................... kronor 74 000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj :t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Sven Leffler.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
7
Bilaga 2.
Egentliga statsutgifter.
Fjärde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 2
mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, under försvarsdepartementets
handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45. Med förmälan tillika alt
ärendet under punkten 2 vore av den natur, att närmare redogörelse för
dess innebörd än som av det följande framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet,
varför ytterligare upplysningar borde få inhämtas genom
de handlingar, som komme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott,
anför chefen för försvarsdepartementet därvid följande.
C. Försvarskrafterna.
Armén.
Anskaffning och vård av hästar m. m.
[1.] 31. Armén: Remontering, reservationsanslag. I statsverkspropositionen
till 1944 års riksdag beräknades medelsbehovet för remontering till 1 900 000
kronor, med vilket belopp remonteringsanslaget uppfördes i riksstaten för
budgetåret 1944/45.
Stat för anslaget har fastställts genom brev den 2 juni 1944 (se statsliggaren,
s. 112).
Enligt staten har för inköp av 509 remonter efter ett medelinköpspris
av 1 800 kronor beräknats ett belopp av tillhopa 916 200 kronor. För inköp
av 35 stamhästar för dragbruk och 550 ackordhästar efter ett medelinköpspris
av 1 500 kronor lia beräknats 52 500 kronor respektive 825 000 kronor.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
För budgetåren 1941/42 och 1942/44 har medelinköpspriset för remonter
i samband med anvisande av tilläggsstatsanslag beräknats till 1 650 kronor
respektive 1 900 kronor (jfr propositionen 1943: 2, s. 38 ff.). 1 samband med
äskande av medel å tilläggsstat för budgetåret 1942/43 framhöll jag, att den
omständigheten, att ett medelpris av 1 900 kronor vid anslagsberäkningen
god Ingés, icke innebure ett ställningstagande till frågan vilket pris som vid
inköp av remonter borde slutligt erläggas. Sistnämnda fråga finge vid den
tidpunkt — våren 1943 —- då inköpen skulle ske, hedolas med ledning av
det utredningsmaterial, som då borde föreligga.
Någon anskaffning av stamhästar för dragbruk och ackordhästar har
med hänsyn till den stora hästanskaffning, som företagits på grund av den
ökade försvarsberedskapen, icke ägt rum under budgetåren 1940/43. För
budgetåret 1943/44 beräknades i samband med äskande av medel å tilläggsstat
medelinköpspriset för nämnda kategori av hästar till 1 600 kronor.
Den hästanskaffning, som skall företagas med anlitande av det för budgetåret
1944/45 anvisade anslaget, avses äga rum våren 1945.
Med erinran att för innevarande budgetår medelinköpspriset för remonter
salunda beräknats till 1 800 kronor samt för stamhästar för dragbruk
och ackordhästar till 1 500 kronor har arméförvaltningens intendenturavdelning
i skrivelse den 23 januari 1945 framhållit, att nämnda priser vöre
för lågt beräknade, varför det vore nödvändigt att anvisa medel å tilläggsstat.
Ämbetsverket har härom närmare anfört följande.
Vad inköp av remonter beträffar, får arméförvaltningens intendenturavdelning
framhålla, att det under 1944 liksom året förut varit förenat med
stora svårigheter att inköpa i staten fastställt antal remonter, vilket medfört
en sänkning av medelkvaliteten på remonterna. Antal utbjudna remonter och
avelsston hava nedgått från 897 år 1942 till 827 under år 1944. Att ett otillfredsställande
remontpris härvid inverkat är otvivelaktigt.
Med stöd av en inom lantbruksstyrelsen upprättad promemoria rörande
uppfödningskostnad för remont har intendenturavdelningen föreslagit ett
medelinköpspris av 2 100 kronor.
Avdelningen har vidare anfört, bland annat, följande.
I fråga om inköp av stamhästar för dragbruk och ackordhästar har för det
under föregående budgetår gällande medelinköpspriset icke kunnat inköpas
beräknat antal hästar. Genom uppskjutande av inköpen till slutet av år 1944,
då hästprisen voro lägst, hava i mellersta och södra delen av landet huvuddelen
av inköpen kunnat ske till ett pris av omkring 1 600 kronor per häst,
medan däremot inom II och VI militärområdena priserna utgjort 1 800—2 000
kronor per häst. I vissa fall hava inköpen icke kunnat ske vid sistnämnda
tidpunkt, enär ^ackordering då icke varit möjlig med hänsyn till minskad
efterfrågan på ackordhästar från fodervärdarnas sida. Intendenturavdelningen
har den uppfattningen, att ej heller under innevarande budgetår inköp av
ifrågavarande kategorier hästar till fastställt antal kan ske för ett medelpris
av 1 600 kronor per häst. Medelpriset för budgetåret för hästar av den kvalitet,
som bör inköpas, utgör snarare omkring 1 800 kronor. Intendenturavdelningen
vill emellertid, ehuru med viss tvekan, föreslå ett till endast
1 700 kronor höjd medelinköpspris.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
9
Åberopande det sålunda anförda har intendenturavdelningen hemställt, att
till remontering å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1944/45 måtte anvisas
ett reservationsanslag av 269 700 kronor.
Som förut anförts har i den för anslaget till remontering för innevarande Departeinentt
chefen.
budgetår fastställda staten medelinköpspriset för remonter beräknats till
1 800 kronor samt för ackordhästar och stamhästar för dragbruk till 1 500
kronor. Arméförvaltningen har funnit sig böra för de stundande inköpen av
hästar räkna med en höjning av dessa medelinköpspriser till 2 100 kronor
för remonter och 1 700 kronor för stamhästar för dragbruk och ackordhästar.
Föreliggande uppgifter rörande priserna på hästmarknaden själas utvisa,
att en viss höjning av i de i fjol vid anmälan av statsverkspropositionen beräknade
genomsnittspriserna kan vara motiverad. För egen del anser jag mig
dock kunna utgå från att anskaffningen skall kunna genomföras inom ramen
för ett genomsnittspris av 1 900 kronor för remonter och 1 600 kronor för
stamhästar för dragbruk och ackordhästar, d. v. s. med tillämpning av samma
genomsnittspris som det, varmed räknats för nästföregående budgetår. Härigenom
höjas de vid anslagsberäkningen för innevarande budgetår uppskattade
medelprisen med 100 kronor för häst.
Det för innevarande budgetår anvisade anslaget torde sålunda böra förstärkas,
för remontanskaffning med (509 X 100 =) 50 900 kronor samt för
anskaffning av stamhästar för dragbruk och ackordhästar med [ (35 + 550)
X 100=] 58 500 kronor, eller sålunda med tillhopa i avrundat tal 110 000
kronor. Denna merkostnad, som sålunda belöper på prisstegringar utöver den
prisnivå, som legat till grund för de vid 1942 års försvarsbeslut verkställda
kalkylerna, bör med hänsyn härtill falla utanför den vid nämnda beslut fastställda
kostnadsramen.
Med hänsyn till att remontinköpen avses att påbörjas i början av april
månad, är en skyndsam handläggning av anslagsfrågan önskvärd.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Armén: Remontering å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av ......................... kronor 110 000.
Tygmateriel m. m.
[2.] 41 b. Merkostnad vid anskaffning av viss tygmateriel för hemvärnet,
reservationsanslag. Genom beslut den 21 november 1941 medgav Kungl.
Majit, att dåvarande arméförvaltningens tygdepartement finge för anskaffning
av viss i skrivelse från tygdepartementet den 14 november 1941 närmare
angiven, för hemvärnet avsedd tygmateriel disponera ett belopp av högst
750 000 kronor från vederbörligt förskottsanslag. Denna förskottsanvisning
har i vanlig ordning täckts genom av riksdagen anvisat regleringsanslag.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Departements
chefen.
I skrivelse den 10 februari 1945 har armé förvaltningens tygavdelning under
förmälan, att större delen av anslagsbeloppet avsåges för anskaffning av
optisk materiel, hemställt, att ett belopp av 122 000 kronor måtte ställas till
tygavdelningens förfogande för bestridande av merkostnad, som uppstått genom
att nämnda materielslag vore belagt med omsättningsskatt.
Medel för bestridande av ifrågavarande merkostnad synas böra anvisas.
Under erinran att merkostnaden är av den karaktär, att den icke bör belasta
femårsplanens kostnadsram, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Armén: Merkostnad vid anskaffning av viss tygmateriel
för hemvärnet å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 122 000.
E. Diverse.
[3.] 22 a. Omskolning av beredskapsinvalider, förslagsanslag. I proposition
till riksdagen den 23 februari 1945, nr 120, har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att fastställa vissa riktlinjer för omskolning av vid värnpliktstjänstgöring
skadade värnpliktiga m. m. ävensom för budgetåret 1945/46
anvisa ett förslagsanslag av 400 000 kronor för ändamålet. Vid anmälan av
förenämnda proposition har jag anfört att, då omskolningen örn möjligt
borde igångsättas redan under innevarande budgetår, jag i annat sammanhang
ämnade föreslå att å tilläggsstat för budgetåret 1944/45 måtte för ändamålet
anvisas ett förslagsanslag av 75 000 kronor. Jag hemställer därför nu, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Omskolning av beredskapsinvalider å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa
ett förslagsanslag av .................... kronor 75 000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla
Ur protokollet:
A. Broberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
11
Bilaga 3.
Egentliga statsutgifter.
Femte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, och statsrådet Erlander
anmäla härefter under socialdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1944/45, statsrådet Möller beträffande punkterna 2—6 samt statsrådet Erlander
beträffande punkterna 1, 7 och 8. Föredragandena yttra därvid följande.
B. Sociala verk och inrättningar.
[1.] Yrkesinspektionen: Avlöningar. Den 5 maj 1944 fastställde Kungl.
Majit avlöningsstat för yrkesinspektionen, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1944/45. Staten upptager bland annat en anslagspost till avlöningar
till icke-ordinarie personal å 129 000 kronor.
I skrivelse den 26 februari 1945 har riksförsäkringsanstalten hemställt, att
sagda anslagspost måtte få överskridas med högst 4 728 kronor, samt till stöd
härför anfört följande.
Genom beslut den 17 november 1944 medgav Kungl. Majit, på därom av
riksförsäkringsanstalten gjord framställning, att en distriktsingenjörsbefattning
i lönegraden Eo 20 och två aspirantbefattningar i lönegraden Ex 18 vid
yrkesinspektionen, vilka befattningar inrättats från och med den 1 januari
1939 i samband med yrkesinspektionens omorganisation men i
besparingssyfte lämnats obesatta sedan ingången av budgetåret 1941/42,
finge återbesättas. På grund av ifrågavarande medgivande bär berörda distriktsingenjörsbefattning
återbesatts från och med den 1 mars 1945. De båda
aspirantbefattningarna äro alltjämt vakanta, enär lämpliga sökande icke an
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Före
draganden.
mält sig. Det är emellertid anstaltens förhoppning, att dessa befattningar skola
kunna tillsättas från och med den 1 april 1945.
Vid bestämmandet av avlöningsanslaget till yrkesinspektionen för nu löpande
budgetår ha ra nämnda befattningar icke tagits med i beräkningen. Då
några besparingar å anslagsposten till avlöningar till yrkesinspektionens icke°rdmarie
personal för detta budgetår icke nu kunna beräknas uppstå, nödgas
riksförsäkringsanstalten hemställa örn förstärkning av ifrågavarande anslagspost
med belopp motsvarande nettoavlöningskostnaden för en distriktsingenjör
i lönegraden Eo 20 (å I-ort) under fyra månader samt två aspiranter i lönegraden
Ex 18 (en å I-ort samt en å G-ort) i tre månader eller (2 136 + 2 592)
4 728 kronor.
Sedan riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 7 november 1944 framhållit,
att ett trängande behov förelåge av förstärkning av yrkesinspektionens arbetskrafter
för att inspektionens arbetsuppgifter skulle kunna fullgöras på ett tillfredsställande
sätt, medgav Kungl. Majit den 17 november 1944 med stöd av
ett av fjolårets riksdag lämnat bemyndigande (prop. nr 256, riksd. skr. nr
361), att en vakant distriktsingenjörsbefattning i lönegraden Eo 20 och två
likaledes vakanta aspirantbefattningar i lönegraden Ex 18 finge återbesättas.
Avlöningskostnaderna för dessa tre befattningar ha nu av riksförsäkringsanstalten
för löpande budgetår beräknats till sammanlagt 4 728 kronor. Då
någon hänsyn icke tagits till dessa kostnader vid beräkningen av den i yrkesinspektionens
avlöningsstat för innevarande budgetår upptagna anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal samt ej heller några mot dessa merkostnader
svarande besparingar beräknas komma att uppstå å posten, erfordras
uppenbarligen en förstärkning av densamma. Det belopp, varmed överskridande
behöver ske, torde i anslutning till anstaltens beräkningar kunna uppskattas
till 4 700 kronor. Jag får därför tillstyrka, att riksdagens medgivande
inhämtas att överskrida posten med högst sagda belopp.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för yrkesinspektionen upptagna
anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal må
för budgetåret 1944/45 överskridas med högst 4 700 kronor.
[2.] 80 a. Bidrag till allmänna barnhuset. För budgetåren 1940/41—
1943/44 har riksdagen till bidrag till allmänna barnhuset anvisat anslag å
respektive 93 000, 180 000, 250 000 och 283 000 kronor. Anslagen, som anvisats
å tilläggsstat, ha avsetts för täckande av den brist i barnhusets stat, som
beräknats uppkomma under respektive budgetår.
I skrivelser den 9 augusti och den 11 december 1944 har direktionen över
allmänna barnhuset gjort framställning örn anvisande av medel för täckande
av den brist i barnhusets stat, som beräknats uppkomma för budgetåret
1944/45. Direktionen erinrar till en början örn behandlingen av motsvarande
framställningar för tidigare år och anför därvid i huvudsak följande.
Kungl. Majits proposition nr 240 till 1941 års riksdag om anvisande av bidrag
till allmänna barnhuset var närmast föranledd av en framställning från
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
13
barnhusets direktion den 22 juli 1940. Direktionen erinrade däri om att det
enligt § 39 barnhusets reglemente (nr 402 år 1930) ålåge direktionen att vid
förvaltningen tillse, att barnhuset förbleve i oförminskat åtnjutande av alla
dess tillhörigheter. Utgifterna beräknades emellertid uppgå till ett belopp som
skulle medföra kapitalminskning. Därest Kungl. Maj:t icke ställde medel till
förfogande för täckande av denna kapitalbrist eller ock förklarade bestämmelsen
i § 39 reglementet ej utgöra hinder för direktionen att fullfölja sin
verksamhet enligt uppgjord stat, måste direktionen vid beviljandet av understöd
skära ned utgifterna, så att kapitalbrist utebleve. Denna sista utväg skulle
emellertid innebära ett raserande av den organisation, som barnhuset kommunerna
till tjänst genom sin understödjande verksamhet skapat eller byggt
ut. Därest bidragen till de understödda barnhemmen runt om i landet skures
ned med sådant belopp, som erfordrades för undvikande av kapitalförlust för
barnhuset, skulle den dagavgift, som uttoges av kommunerna för vård av
barn, stiga till ett sådant belopp, att kommunerna till barnavårdens skada ej
anlitade barnhemmen.
Enahanda skäl hade av direktionen anförts vid framställningar om anslag
för budgetåren 1941/42, 1942/43 och 1943/44
Socialstyrelsen hade tillstyrkt direktionens framställning och framhållit,
att barnhusets kapital hotades av en allvarlig minskning, därest icke kraftigt
stöd erhölles från statens sida. En sådan minskning av de medel, som
stöde till barnhusets förfogande, borde icke ske, att därigenom barnhemsverksamheten
i länen komme att minskas. Otvivelaktigt vore det av stort
värde för samhället, att barnhusets kapitaltillgångar bibehölles, så att de
för framtiden kunde användas för sådan banbrytande verksamhet på barnavårdens
område, som icke kunde anordnas och utprövas på bekostnad av
allmänna medel. Styrelsen hade funnit denna synpunkt böra vara avgörande
vid anslagsfrågans prövning samt tillstyrkt, att statsmedel anvisades
till täckande av uppkommande underskott.
Föredragande departementschefen hade i propositionen nr 240/1941 uttalat
bland annat, att det icke vore tillrådligt att ens delvis täcka den då
uppkomna bristen genom att taga kapitaltillgångarna i anspråk, samt förordat,
att bristen helt täcktes av statsmedel.
Direktionen har härefter framlagt beräkningar rörande storleken av den
brist i barnhusets räkenskaper, som kunde antagas uppkomma för verksamhetsåret
1944/45. I denna del har direktionen uttalat i huvudsak följande.
Barnhusets kapital — örn man undantoge den del därav, som vore bunden
i fonder för vissa särskilda ändamål eller avsatts för fastigheternas räkning
— hade den 30 juni 1944 uppgått till i runt tal 10 200 000 kronor. Avkastningen
därav beräknades för budgetåret 1944/45 till 379 550 kronor,
motsvarande en medelränta av 3,72 procent. En jämförelse med 1943/44
års avkastning, som utgjort 373 550 kronor, visade en inkomstökning av
6 000 kronor, vilken huvudsakligen berodde på en förmånlig placering av
ett lån.
Barnavårdsförbundens behov av understöd från barnhuset till upptagningshem
och fosterhemsförmedling hade under åren stigit avsevärt. Till
belysande därav kunde framhållas, att barnavårdsförbundens äskanden slutat
på i runt tal för 1940 520 000 kronor, för 1941 576 000 kronor, för 1942
613 000 kronor, för 1943 639 000 kronor, för 1944 661 000 kronor och för
1945 696 000 kronor. De sålunda begärda beloppen hade av barnhuset
måst nedskäras för 1940 till 461 000 kronor, för 1941 lill 483 000 kronor,
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Departementschefen.
för 1942 till 530 000 kronor, för 1943 till 554 000 kronor, för 1944 till
590 000 kronor och för 1945 till 576 000 kronor.
Barnhusets utgifter för egna barnhem, kvarvarande barnhusbarn, administration,
pensioner och diverse hade för 1944/45 kunnat beräknas till
5 700 kronor lägre belopp än för föregående budgetår eller till 202 300
kronor.
Såsom nämnts hade under kalenderåret 1944 till understödsverksamhet
beräknats åtgå 590 000 kronor och under kalenderåret 1945 576 000 kronor.
Utgifterna för budgetåret 1944/45 torde kunna uppskattas till hälften av anslagsbehoven
för de båda kalenderåren 1944 och 1945 eller till 583 000 kronor.
Tillsammans med övriga i 1944/45 års stat beräknade utgifter, upptagna
till 202 300 kronor, bleve hela summan av utgifterna för budgetåret
785 300 kronor. Såsom ordinarie inkomster hade i staten för budgetåret
1944/45 upptagits omförmälda kapitalavkastning å 379 550 kronor och dessutom
ordinarie statsbidrag å lil 450 kronor eller tillsammans 491 000 kronor
och återstode då att täcka (785 300 — 491 000) 294 300 kronor.
Under förklaring att å det särskilda anslag av 283 000 kronor, som ställts
till barnhusets förfogande för budgetåret 1943/44, uppkommit en behållning
av 28 297 kronor 37 öre har direktionen hemställt, dels att nämnda behållning
måtte få användas för täckande av bristen i barnhusets stat för budgetåret
1944/45, dels ock att för täckande av sagda brist därutöver måtte
anvisas ett anslag av 266 000 kronor.
Socialstyrelsen har i avgivet utlåtande tillstyrkt direktionens framställning.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att man har att räkna med att
allmänna barnhusets utgifter under budgetåret 1944/45 skola komma att
avsevärt överstiga dess inkomster för samma budgetår. Den uppkommande
bristen kan uppskattas till 294 300 kronor. De skäl, som tidigare anförts till
stöd för att staten borde täcka uppkommande underskott i allmänna barnhusets
verksamhet, äga alltjämt giltighet. Jag tillstyrker därför, att för
täckande av nämnda underskott i första hand må tagas i anspråk den behållning
å 28 300 kronor, som uppkommit å det för budgetåret 1943/44 anvisade
anslaget. För täckande av underskottet i övrigt torde å tilläggsstat II
till riksstaten för innevarande budgetår böra under rubriken Bidrag till allmänna
barnhuset anvisas ett obetecknat anslag å 266 000 kronor.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till allmänna barnhuset å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett
anslag av .............................. kronor 266 000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
15
C. Medicinalstaten saint hälso- och sjukvården.
[3.] Medicinalstyrelsen: Avlöningar. Den i gällande avlöningsstat för medicinalstyrelsen
upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal är fastställd till 269 300 kronor.
I skrivelse den 16 februari 1945 har medicinalstyrelsen anmält, att det belopp,
varmed posten upptagits, icke komme att förslå till täckande av erforderliga
utgifter under posten. Styrelsen uppgiver, att belastningen å posten
den 31 december 1944 utgjort 163 920 kronor. För återstående hälft av budgetåret
kunde med bibehållande av den personal, som styrelsen efter noggrann
prövning funnit nödvändig för göromålens behöriga gång, utgifterna
under denna anslagspost icke begränsas till lägre belopp än 163 021 kronor,
vilket skulle innebära, att vid budgetårets slut posten komme att överskridas
med (163 920 + 163 021 — 269 300) 57 641 eller i runt tal 57 500 kronor.
Det väntade överskridandet hade sin grund i skilda omständigheter, som
i stort sett kunde hänföras till tre grupper, nämligen dels av Kungl. Majit
anbefallda eller eljest ofrånkomliga större utredningsuppdrag, dels den
snabbt fortgående utvecklingen av hälso- och sjukvårdsväsendet som medfört
att medicinalstyrelsens arbetskrafter numera vore otillräckliga för att bemästra
den löpande arbetsbördan, dels ock vissa tillfälliga förhållanden, vilka
medfört en icke förutsedd belastning av icke-ordinarieposten.
I fråga om de utredningsuppdrag, som nödvändiggjort anställande
av särskild arbetskraft, erinrar medicinalstyrelsen till en början örn
att byråinspektören för sjuksköterskeärenden, efter medgivande av Kungl.
Majit, erhållit två biträden att medverka vid utredningar rörande dels frågan
örn en kombinerad barnmorske- och sjuksköterskeutbildning, dels möjligheterna
att bereda sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus och statens
anstalt för fallandesjuka förbättrad utbildning, dels ock frågan om lämpliga
åtgärder för avhjälpande av sjuksköterskebristen. Till dessa biträden utginge
ersättning med 350 respektive 570 kronor i månaden. Kostnaderna för tillfällig
arbetskraft för ifrågavarande utredningar kunde beräknas komma att
under budgetåret 1944/45 uppgå till [6 X (350 + 570)] 5 520 kronor.
Vidare omnämner medicinalstyrelsen, att Kungl. Majit, som i proposition nr
223/1944 framlagt förslag angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet,
uppdragit åt styrelsen att verkställa viss fortsatt utredning rörande rättsmedicinalväsendets
organisation och att i samband därmed inleda vissa förhandlingar
med Göteborgs stad angående en ifrågasatt rättsläkarstation i staden
ävensom att avgiva vissa förslag, avseende statens rättsläkarstation i
Stockholm. Sedan det visat sig, att den medlem av styrelsens vetenskapliga
råd, som anförtrotts ifrågavarande utredningsuppdrag, för fullgörande av
uppdraget vore i behov av juridiskt biträde, hade styrelsen förordnat en av
sina äldre amanuenser att på halvtid tjänstgöra som sekreterare vid utredningen.
För att inom skälig lid kunna slutföra den omfattande utredningen hade
det emellertid blivit nödvändigt för styrelsen att anmoda ifrågavarande arna
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
nuens, som icke helt kunnat befrias från sina vanliga arbetsuppgifter, att mot
övertidsersättning fullgöra det utredningsarbete, som icke kunde medhinnas
på fastställd arbetstid. Övertidsersättningen kunde uppskattas till 185 kronor
i månaden. Till en halvtidsanställd vikarie för den som sekreterare
tjänstgörande amanuensen utginge ett arvode av 226 kronor i mänaden. Då
utredningen beräknades taga en tid av åtta månader, räknade styrelsen med
att densamma komme att förorsaka en merbelastning å styrelsens icke-ordinariepost
av [8 X (185 + 225)] 3 280 kronor
Medicinalstyrelsen erinrar tillika om att Kungl. Majit uppdragit åt styrelsen
att verkställa viss utredning rörande den öppna vården vid sjukhus,
som drivas av landsting eller kommun. Enligt särskilda medgivanden av
Kungl. Majit hade styrelsen i anledning av detta uppdrag under budgetåret
1944/45 tillfälligt anställt en amanuens och ett skrivbiträde. Avlöningarna
åt dessa tillfälliga befattningshavare beräknar styrelsen till 5 400 respektive
2 850 kronor. Styrelsen hade vidare erhållit tillstånd att för ifrågavarande
utredning tillfälligt anställa en statistiker och erforderlig kvinnlig arbetskraft
för visst förberedande statistiskt arbete. Arvodet för statistikern kunde beräknas
till 1 500 kronor samt för sistnämnda kvinnliga arbetskraft till sammanlagt
likaledes 1 500 kronor. För att snarast möjligt kunna färdigställa
utredningen, som kommit att få stor omfattning, hade styrelsen funnit det
nödvändigt att härutöver under våren 1945 anställa en biträdande sekreterare
åt utredningsmännen. Sekreteraren, vilken erhållit tjänsteställning som tillfällig
amanuens, hade tillerkänts ett månadsarvode av 450 kronor, varför
kostnaderna för avlöning åt denna befattningshavare beräknades till 2 700
kronor. Sammanlagt beräknas alltså utredningen rörande den öppna sjukhusvården
under budgetåret 1944/45 komma att medföra en merbelastning
å icke-ordinarieposten av (5 400 + 2 850 4- 1 500 + 1 500 + 2 700) 13 950
kronor.
Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen fått sig anförtrodda ytterligare,
större utredningsuppdrag men att endast de hittills omnämnda utredningarna
nödvändiggjort anställande av särskild personal. Enligt styrelsens här återgivna
beräkningar skulle det av de sistnämnda utredningarna föranledda
ytterligare medelsbehovet uppgå till sammanlagt (5 520 + 3 280 + 13 950)
22 750 kronor.
Till belysande av den fortgående utvecklingen av hälso- och sjukvårdsväsendet,
vilket medfört krav på ökade arbetskrafter för de löpande
arbetsuppgifterna, erinrar styrelsen i första hand om att kastsjukebekämpandet
enligt beslut av 1943 års riksdag omorganiserats från och med
den 1 januari 1944. I samband därmed hade en extra ordinarie konsulent
och ett extra ordinarie kanslibiträde överflyttats från statens veterinärmedicinska
anstalt till medicinalstyrelsen. Såsom framginge av propositionen nr
212/1943 hade man vid fastställandet av den ändrade organisationen räknat
med att till kastsjukebekämpandet under budgetåret 1943/44 skulle anslutas
35 000 djur. Anslutningen hade emellertid mångdubbelt överskridit den beräknade;
hösten 1944 hade den uppgått till omkring 1 000 000 djur, vilken
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
17
siffra snabbt fortsatte att stiga. Det vore uppenbart, att kastsjukekonsulenten
och det hos honom arbetande kanslibiträdet icke kunnat medhinna de arbetsuppgifter,
vilka följt av denna överväldigande anslutning. På grund härav
hade Kungl. Majit förklarat hinder icke möta för medicinalstyrelsen att
under budgetåret 1944/45 tillfälligtvis anställa en veterinär och ett kontorsbiträde
å styrelsens kastsjukeavdelning. Arvodet till nämnda båda befattningshavare
beräknades under budgetåret uppgå till 10 020 respektive 2 700
kronor eller således tillhopa 12 720 kronor.
Medicinalstyrelsen framhåller vidare, att de av 1944 års riksdag beslutade
ändringarna beträffande den förebyggande mödra- och barnavården tillfört
medicinalstyrelsen nya arbetsuppgifter av avsevärd räckvidd. För att arbetet
å styrelsens snabbt växande avdelning för mödra- och barnavård skulle kunna
medhinnas hade Kungl. Majit förklarat hinder icke möta för medicinalstyrelsen
att under budgetåret 1944/45 tillfälligtvis anställa ett skrivbiträde å sagda
avdelning. Arvodet till detta biträde beräknades komma att uppgå till (6 X
225 + 6 X 250) 2 850 kronor.
Härefter har medicinalstyrelsen övergått till att behandla av hälso- och
sjukvårdsväsendets utveckling föranlett behov av personalförstärkning å styrelsens
kameralbyrå samt anfört i huvudsak följande.
Den avdelning inom medicinalstyrelsen, som genom den fortgående utvecklingen
av hälso- och sjukvårdsväsendet drabbats av den största arbetsökningen,
vore kameralbyrån och särskilt chefen för denna byrå. Det hade länge stått
klart för styrelsen, att denna befattningshavare haft en mer än skäligt betungande
arbetsbörda. Under de senaste åren hade ett stort antal nya grupper
av utbetalningsärenden tillförts kameralbyrån. Styrelsens kapitalkonto hade
från budgetåret 1939/40 till budgetåret 1943/44 ökat från ungefär 136 miljoner
kronor till något mer än 179 miljoner kronor eller sålunda med i runt
tal 43 miljoner kronor. Sistnämnda summa torde överstiga omslutningen för
ett flertal, om icke rentav flertalet övriga huvudförvaltningar inom allmänna
civilförvaltningen. Redan ansvällningen av de kamerala arbetsuppgifterna syntes
påkalla en förstärkning av byråns ledning.
Det mest krävande för kameralbyråchefen, som vore styrelsens ende juridiskt
utbildade ledamot och tillika styrelsens ombudsman, vore emellertid
icke de kamerala göromålen utan de juridiska arbetsuppgifterna, arbetet å
medicinalstyrelsen anförtrodda utredningar samt den allmänt administrativa
konsultationsverksamheten. Omfattningen av ifrågavarande byråchefs arbete
med juridiska ärenden och utredningsuppdrag vore numera så stor, att det
vore fullt motiverat att inrätta en särskild byråchefstjänst för handläggning
av dylika ärenden. Även konsultationsverksamheten vore synnerligen omfattande
med, enligt en mycket låg uppskattning, omkring 6 600 ärenden om
året och krävde i och för sig helt sin man.
I syfte att i viss mån underlätta kameralbyråchefens arbete med beredskapsärenden
hade 1943 års riksdag på framställning av Kungl. Majit anvisat
3 000 kronor å styrelsens beredskapsanslag till arvode åt ett juridiskt biträde
åt kameralbyråchefen, men denna åtgärd hade visat sig vara icke tillnärmelsevis
tillräcklig för att åstadkomma erforderlig avlastning. Följden hade blivit
både en försening med avgörandet av åtskilliga ärenden samt risk för att
gransknings- och utredningsarbetet icke kommit att fullgöras med tillbörlig
omtanke och noggrannhet. Medicinalstyrelsen funne det på grund härav icke
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 saini. Nr 163. Ii
18
K angi. Maj:ts proposition nr 163.
längre försvarbart, all den nuvarande organisationen av kameralbyrån ens
provisoriskt bibehölles.
Att styrelsen icke tidigare påkallat åtgärder för avhjälpande av nu berörda
brist i sin organisation sammanhängde med att styrelsen i det längsta hoppats,
att medicinalstyrelseutredningens förslag till omorganisation av styrelsen
skulle framläggas i sådan tid, att det kunde föreläggas 1945 års riksdag. Sedan
styrelsen under hand inhämtat, att så icke bleve fallet, hade styrelsen funnit
det ofrånkomligt att ofördröjligen vidtaga åtgärder för att de kamerala, juridiska
och allmänt administrativa synpunkterna skulle kunna på tillfredsställande
sätt tillgodoses i styrelsens arbete.
Vid övervägandet av olika åtgärder med sådan syftning hade medicinalstyrelsen
utgått från att åtgärderna borde giva provisorisk karaktär, så att
de kunde anpassas till medicinalstyrelseutredningens kommande organisationsförslag.
Bland annat av denna anledning hade styrelsen avstått från att
påkalla en dubblering av kameralbyråchefstjänsten. I .stället hade styrelsen
förordnat en ordinarie tjänsteman utom styrelsen att under tiden 1 januari—
30 juni 1945 tillfälligt tjänstgöra som extra föredragande å kameralbyrån. Till
denne befattningshavare utginge arvode och övriga avlöningsförmåner motsvarande
dem, som tillkomme tjänsteman i lönegrad Eo 26, dock med det för
befattningshavarens ordinarie tjänst fastställda pensionsavdraget. Det sålunda
bestämda månadsarvodet uppginge till omkring 1 000 kronor. För avlönande
av ifrågavarande befattningshavare under innevarande budgetår krävdes således
omkring 6 000 kronor.
Styrelsen hade vidare ansett det ofrånkomligt att för tiden 1 mars—30 juni
1945 tillfälligt inrätta en tjänst såsom extra ordinarie kansliskrivare å kameralbvrån
vars innehavare skulle ha till huvudsaklig uppgift att sammanställa
meriter för sökande till sjukhusläkartjänster samt självständigt redigera förteckningarna
över läkare, veterinärer och tandläkare ävensom utföra visst annat
styrelsen åliggande matrikelarbete. Arvodet för densamma hade bestämts
att utgå med belopp, motsvarande dels avlöning till extra ordinarie tjänsteman
i lönegrad 7 med placering i löneklass 6, dels ock vikariatsersättning till tjänsteman
i lönegrad 7, som uppehåller tjänst i lönegrad 11. Det arbete, som denna
kansliskrivare skulle utföra hade hittills måst antingen utföras på övertid eller
också mer eller mindre fullständigt eftersättas. Styrelsen hade funnit det för
statsverket billigare att låta arbetet utföras på tjänstetid av en befattningshavare
i kansliskrivares tjänsteställning än att såsom hittills låta detsamma utföras
som övertidsarbete, delvis av befattningshavare i högre löneställning.
Lön och vikariatsersättning till ifrågavarande befattningshavare kunde beräknas
till 293 kronor för månad och sålunda 1 465 kronor för innevarande
budgetår.
Behovet av kameralbyråns förstärkning med de nu nämnda befattningshavarna
finge antagas komma att kvarstå även under budgetåret 1945/48.
Enligt medicinalstyrelsens beräkningar skulle sålunda den av de löpande
arbetsuppgifterna föranledda merbelastningen å icke-ordinarieposten uppgå
till sammanlagt (12 720 + 2 850 + 6 000 + 1 465) 23 035 kronor.
Såsom inledningsvis anförts har medicinalstyrelsen meddelat, att jämväl
vissa tillfälliga omständigheter föranlett en icke förutsedd
belastning av ifrågavarande anslagspost. I detta hänseende erinrar styrelsen
örn att Kungl. Maj:t genom särskilda beslut förordnat dels viss förste stadsläkare
att under juli och augusti 1944 uppehålla en vakant byråchefsbefattning
hos styrelsen, dels ock viss förste läkare vid statens sinnessjukhus att
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
19
under tiden 1 februari—30 juni 1945 uppehålla befattningen som biträdande
föredragande för rättspsykiatriska ärenden hos styrelsen. De enligt nämnda
beslut till dessa befattningshavare utgående ersättningsbeloppen kunde beräknas
till sammanlagt 8 656 kronor. Styrelsen hade vidare nödgats att mot ett
månadsarvode av 450 kronor anställa en amanuens såsom ersättare för en
av styrelsens ordinarie befattningshavare i lönegrad A 24, vilken för fullgörande
av kommittéuppdrag beräknades komma att under budgetåret vara
tjänstledig sammanlagt minst fyra månader. Den härav föranledda merbelastningen
å icke-ordinarieposten kunde således uppskattas till (4 X 450)
1 800 kronor. Styrelsen framhåller, att de nu nämnda ersättningsbeloppen,
tillhopa (8 656 + 1 800) 10 456 kronor, kompenserades av besparing på ungefär
motsvarande belopp å anslagsposterna till avlöningar till ordinarie
tjänstemän samt till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit.
Slutligen uppgiver styrelsen, att statsmakternas beslut örn p r ovis oriskt
lönetillägg och tillfälligt barnbidrag föranlett
styrelsen att höja de till vissa lägre befattningshavare hos styrelsen utgående
arvodena, vilket för budgetåret 1944/45 komme att medföra en merutgift av
1 400 kronor.
Nu berörda omständigheter kunde sålunda beräknas föranleda utgifter om
tillhopa (10 456 + 1 400) 11 856 kronor å icke-ordinarieposten.
Kostnaderna under budgetåret 1944/45 för samtliga de särskilda utgiftsändamål,
för vilka här redogjorts och för vilka medel icke beräknats vid
fastställandet av medicinalstyrelsens anslagspost till avlöningar lill övrig
icke-ordinarie personal har styrelsen sålunda uppskattat till sammanlagt
(22 750 + 23 035 + 11 856) 57 641 kronor eller i avrundat tal 57 500 kronor.
Styrelsen finner det med hänsyn till att övertidsarbete måst i avsevärd omfattning
beordras och ersättas av styrelsen uteslutet att göra besparingar på
icke-ordinarieposten på andra håll, varför styrelsen ser sig nödsakad att begära
en förstärkning av posten med 57 500 kronor. Styrelsen tillägger, att
nämnda belopp beräknats med så smal marginal, alt oförutsedda omständigheter
såsom tjänstledighet för militärtjänstgöring eller havandeskap kunde
göra det nödvändigt för styrelsen att framdeles hemställa om ytterligare förstärkning
av anslagsposten.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer styrelsen dels att å
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1944/45 måtte anvisas ett belopp av
57 500 kronor till förstärkning av den i avlöningsstaten för medicinalstyrelsen
uppförda anslagsposten lill avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, dels
ock att för budgetåret 1945/46 under motsvarande anslagspost måtte — utöver
vad styrelsen tidigare begärt — beräknas medel för anställande av en
extra föredragande och en kansliskrivare med avlöning enligt lönegrad Ko 26
respektive Eo 11.
I utlåtande den 26 februari 1945 har statskontoret, med hänsyn lill vad i
ärendet anförts, ansett sig icke böra framställa någon erinran mot bifall till
medicinalstyrelsens framställning. Ämbetsverket bar dock erinrat örn alt frå
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Departements
chefen.
gan om handhavandet av bestyren med förande av matriklar och andra anteckningar
rörande läkare m. m. varit föremål för prövning vid 1939 års
riksdag, varvid ansetts, att en kanslibiträdesbefattning vore tillräcklig för
dessa göromål.
Såsom medicinalstyrelsens framställning närmare utvisar, torde ett betydande
överskridande av medicinalstyrelsens anslagspost till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal, som för innevarande budgetår är upptagen
med 269 300 kronor, icke kunna undvikas. Orsakerna härtill äro huvudsakligen
att tillskriva dels vissa större utredningsuppdrag, som anförtrotts åt
styrelsen, dels den snabbt fortskridande utvecklingen av hälso- och sjukvården,
som medfört ökat behov av personal för de löpande göromålen, dels
ock vissa tillfälliga omständigheter, som icke kunnat förutses vid anslagspostens
beräknande. I likhet med statskontoret har jag med hänsyn till dessa
förhållanden ansett mig böra godtaga styrelsens framställning om förstärkning
av anslagsposten.
Vad särskilt angår den av statskontoret berörda frågan om handhavandet
av matrikelföringen m. m. beträffande läkare och andra befattningshavaregrupper,
som sortera under styrelsen, vill jag framhålla, att erfarenheten visat,
att hithörande bestyr icke kunnat på ett tillfredsställande sätt handhavas
av en befattningshavare i kanslibiträdes tjänsteställning. Särskilt gäller detta
sammanställandet av erforderliga meritförteckningar för handläggning av befordringsärenden,
för vilken uppgift kräves fortlöpande erfarenhet och god
omdömesförmåga. Jag anser mig därför icke böra rikta annan erinran mot
styrelsens framställning i detta avseende än att frågan örn inrättande av en
e. o. befattning för detta ändamål, i betraktande av bland annat ärendets
tidigare handläggning, bort underställas Kungl. Maj:ts prövning, innan beslut
i ärendet fattats.
Då av skäl, som medicinalstyrelsen anfört, några mot de nytillkommande
utgifterna svarande besparingar under ifrågavarande anslagspost icke synas
vara att förvänta, förordar jag, att riksdagens medgivande inhämtas till ett
överskridande av posten med det av styrelsen beräknade beloppet, 57 500
kronor.
Till styrelsens framställning om beräknande av ökade medel under förevarande
anslagspost för nästa budgetår återkommer jag i annat sammanhang.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för medicinalstyrelsen upptagna
anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må
för budgetåret 1944/45 överskridas med högst 57 500 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
D. Överståthållarämbetet och landsstaten.
21
[4.] Överståthållarämbetet: Avlöningar. Den 5 maj 1944 fastställde
Kungl. Majit av riksdagen godkänd avlöningsstat för Överståthållarämbetet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45. Denna stat upptager
bland annat en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal å 101 500 kronor.
Sedan riksdagen i skrivelse den 12 juli 1944, nr 472, i anledning av Kungl.
Majits proposition angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45
anmält, bland annat, att riksdagen medgivit, att sagda anslagspost finge för
budgetåret 1944/45 överskridas med högst 10 500 kronor, har Kungl. Majit
den 15 juli 1944 föreskrivit, att anslagsposten må för budgetåret 1944/45
överskridas med det belopp som erfordras för bestridande av avlöningskostnaden
för civilförsvarsdirektören.
I skrivelse den 21 februari 1945 har Överståthållarämbetet hemställt, att
ytterligare ett belopp av 18 100 kronor måtte ställas till ämbetets disposition
för avlöningar till icke-ordinarie personal. Ämbetet upplyser, att utgifterna
under ifrågavarande anslagspost för tiden juli 1944—januari 1945 utgjort
71 600 kronor och för återstående delen av innevarande budgetår beräknades
till 52 500 kronor. Då den beräknade belastningen å anslagsposten sålunda
uppginge till 124 100 kronor och till överståthållarämbetets förfogande för
ändamålet ställts dels det belopp, varmed anslagsposten finnes upptagen i
avlöningsstaten — 101 500 kronor — och dels ett belopp motsvarande avlöningskos
tnaden för civilförsvarsdirektören — 4 500 kronor — förelåge behov
av ytterligare 18 100 kronor för avlöning av den icke-ordinarie personalen
vid ämbetet. Av sistnämnda belopp hänförde sig 11 000 kronor till
den personal, som under rådande civilförsvarsberedskap må finnas anställd
å ämbetets försvarsavdelning och för vars avlönande medel icke tidigare
beräknats, samt 7 100 kronor till vikarier å tjänster, vilkas innehavare beviljats
tjänstledighet för barnsbörd eller mililärberedskapstjänstgöring.
Vad Överståthållarämbetet anfört till stöd för framställningen om medgivande
att ytterligare överskrida ifrågavarande anslagspost föranleder ingen
erinran från min sida. Ehuru Kungl. Majit torde äga befogenhet att medgiva
överskridande av icke-ordinarieposten i den mån så föranledes av tjänstledighet
på grund av militärtjänstgöring m. m., synes riksdagens bemyndigande
böra inhämtas att överskrida förevarande post med det av Överståthållarämbetet
äskade beloppet, i den mån detta icke hänför sig till civilförsvarsdirektörens
avlöning.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för Överståthållarämbetet upptagna
anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1944/45 överskridas med — utöver
jämlikt riksdagens skrivelse den 12 juli 1944, nr 472, medgivet
belopp — högst 18 100 kronor.
Departements
chefen.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
[5.] Länsstyrelserna: Avlöningar. Den 5 maj 1944 fastställde Kungl. Majit
av riksdagen godkänd avlöningsstat för länsstyrelserna, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1944/45. Staten upptager bland annat en
anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal å 4 065 000 kronor.
Den 30 juni 1944 fördelade Kungl. Majit nämnda belopp mellan de olika
länsstyrelserna, därvid landskanslierna, landskontoren utom taxeringsavdelningarna
samt taxeringsavdelningarna sammanlagt erhöllo respektive
1065 500, 1 156 000 och 1 843 500 kronor. Samtidigt föreskrev Kungl. Majit,
att de utgifter, som under budgetåret 1944/45 kunde komma att göras med
stöd av de av Kungl. Majit i beslut den 1 .september 1939 och i 16 § kungörelsen
den 24 september 1943 (nr 708) givna berny ndigandena att anställa
tillfälliga befattningshavare vid länsstyrelserna, skulle tills vidare
redovisas under särskild rubrik under anslagsposten. Kungl. Majit förklarade
sig vilja framdeles meddela beslut örn sättet för täckande av utgifter, som
sålunda orsakades av ifrågavarande personalförstärkning.
Sedan riksdagen i skrivelse den 12 juli 1944, nr 472, i anledning av Kungl.
Majits proposition angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45
anmält, bland annat, att riksdagen medgivit, att sagda anslagspost finge för
budgetåret 1944/45 överskridas med högst 234 000 kronor, har Kungl. Majit
den 15 juli 1944 föreskrivit, att anslagsposten må för budgetåret 1944/45
överskridas med det belopp, som erfordras för bestridande av avlöningskostnaderna
för civilförsvarsdirektörerna.
Den 22 januari 1945 hava länsstyrelserna anmodats att till socialdepartementet
inkomma med dels uppgift angående utgifterna under tiden 1 juli
1944—31 januari 1945 från ifrågavarande anslagspost och dels en beräkning
av de belopp, som med iakttagande av all möjlig sparsamhet ansåges
komma att för återstående del av budgetåret åtgå till de med anslagsposten
avsedda ändamålen.
Med särskilda skrivelser hava länsstyrelserna i anledning härav överlämnat
begärda uppgifter och beräkningar. En sammanställning av de inkomna
uppgifterna ger vid handen, att — med bortseende från utgifterna för avlönande
av de med stöd av förenämnda bemyndiganden anställda tillfälliga
befattningshavarna men med inräknande av utbetald övertidsersättning —
för avlöning av icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna för tiden 1 juli
1944—31 januari 1945 utanordnats sammanlagt 2 636 700 kronor, varav
705 500 kronor komma på landskanslierna, 733 600 kronor på landskontoren
utom taxeringsavdelningarna och 1 197 600 kronor på taxeringsavdelningarna.
Det av rådande krisförhållanden påkallade anställandet av tillfälliga
befattningshavare vid länsstyrelserna har under samma tidrymd medfört
en ytterligare total utgift av 363 700 kronor. Detta belopp fördelar sig med
269 000 kronor på landskanslierna och 94 700 kronor på landskontoren.
Vidare hava länsstyrelserna beräknat kostnaderna för avlöning och övertidsersättning
åt för mera ordinära uppgifter avsedd personal under tiden
1 februari—30 juni 1945 till sammanlagt 1 951 900 kronor, varav 549 400
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
23
kronor för landskanslierna, 550 100 kronor för landskontoren utom taxeringsavdelningama
och 852 400 kronor för taxeringsavdelningarna. Vad slutligen
angår den s. k. krispersonalen beräkna länsstyrelserna de sammanlagda
kostnaderna för denna personal under sistnämnda tid till 311 400 kronor, av
vilket belopp 232 000 kronor falla på landskanslierna och 79 400 kronor på
landskontoren.
Alltsedan krigsutbrottet ha stora krav ställts på länsstyrelserna dels i sam- Dep^^^Ktt"
band med den administrativa försvarsberedskapen, dels ock på grund av den
väsentliga stegring, som ägt rum i länsstyrelsernas mera ordinära arbetsuppgifter.
Som följd härav har en betydande utökning av länsstyrelsernas ickeordinarie
arbetskrafter måst företagas. Även om den i avlöningsstaterna för
länsstyrelserna upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal
gjorts till föremål för höjning, har dock för varje budgetår under
kriget ytterligare förstärkning av dessa anslagsmedel under budgetårets senare
del visat sig erforderlig. De anförda siffrorna giva vid handen, att så är fallet
även för innevarande budgetår.
Kostnaderna för avlöning av den icke-ordinarie personalen för de mera
ordinära arbetsuppgifterna ha under innevarande budgetår intill den 1 februari
1945 uppgått till 2 636 700 kronor. Krispersonalens avlöning har samtidigt
dragit en kostnad av 363 700 kronor.
Länsstyrelserna beräkna medelsbehovet för avlöningar under tiden 1 februari—30
juni 1945 åt den för mera stadigvarande uppgifter avsedda icke-ordinarie
personalen till 1 951 900 kronor och åt den tillfälligt anställda krispersonalen
till 311 400 kronor. Mot dessa beräkningar synes intet vara att
erinra.
Ifrågavarande anslagspost är i gällande avlöningsstat upptagen till 4 065 000
kronor. Riksdagen har tidigare medgivit, att anslagsposten må för budgetåret
1944/45 överskridas med kostnaderna för avlöning av civilförsvarsdirektörerna,
dock högst 234 000 kronor. Enligt här gjorda kalkyler uppgår medelsbehovet
till (2 636 700 + 363 700 + 1 951 900 + 311 400) 5 263 700 kronor,
varav 175 000 kronor avse avlöning å de först från och med den 1 oktober
1944 tillsatta tjänsterna som civilförsvarsdirektör. Med hänsyn härtill
är att räkna med att posten måste överskridas med ytterligare (5 263 700 —
4 065 000— 175 000) 1 023 700 kronor, eller i avrundat tal 1 025 000 kronor.
Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för länsstyrelserna upptagna anslagsposten
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må
för budgetåret 1944/45 överskridas med — utöver jämlikt
riksdagens skrivelse den 12 juli 1944, nr 472, medgivet belopp
— högst 1 025 000 kronor.
24
Kungl. May.ts proposition nr 163.
Departements
delen.
[6.] Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar. Den 30 juni 1944 Ilar Kungl.
Majit fastställt av riksdagen godkänd avlöningsstat för landsfiskalerna m. fl.,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45. Staten upptager
bland annat en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal å
2 083 000 kronor.
Sagda anslagspost är avsedd för avlönande av dels extra ordinarie tjänstemän
— landsfiskalsassistenter och extra ordinarie skrivbiträden — dels landsfiskalsaspiranter,
som antagits till extra tjänstemän, dels ock sådana tillfälliga
befattningshavare och andra tillfälliga arbetsbiträden i landsfiskalsdistrikten,
vilka erfordras för fullgörande av mera stadigvarande arbetsuppgifter.
Kungl. Majit har genom beslut den 28 juni 1941 bestämt antalet extra
ordinarie tjänster i de olika landsfiskalsdistrikten och därefter genom särskilda
beslut medgivit, att ytterligare sådana tjänster finge inrättas i vissa
distrikt.
Den 30 juni 1944 har Kungl. Majit anvisat medel till avlönande under budgetåret
1944/45 av omförmäld tillfällig biträdeshjälp i landsfiskalsdistrikten.
I samband härmed har Kungl. Majit föreskrivit, att de utgifter, som under
budgetåret 1944/45 kunde komma att göras med stöd av de av Kungl. Majit
i beslut den 8 september 1939 och i 16 § kungörelsen den 24 september 1943,
nr 708, givna bemyndigandena att förordna behövligt antal landsfiskalsassistenter
och andra tjänstebiträden hos landsfiskalerna för den s. k. administrativa
försvarsberedskapen, skulle tills vidare redovisas under särskild rubrik
under ifrågavarande anslagspost. Kungl. Majit har förklarat sig framdeles
vilja meddela beslut örn sättet för täckande av utgifter, som under budgetåret
orsakades av ifrågavarande personalförstärkning.
På anmodan hava länsstyrelserna inkommit med vissa uppgifter angående
utgifterna under anslagsposten till icke-ordinarie personal. En sammanställning
av uppgifterna ger vid handen, att utgifterna för avlöning av icke-ordinarie
personal, avsedd för fullgörande av stadigvarande arbetsuppgifter, för
tiden 1 juli 1944—31 januari 1945 uppgått till 1 236 000 kronor, medan utgifterna
för avlöning av personal, som anställts på grund av rådande krisförhållanden,
under samma tid uppgått till 183 800 kronor. Länsstyrelserna
hava vidare för tiden 1 februari—30 juni 1945 beräknat kostnaderna för
avlöning åt den för mera ordinära uppgifter avsedda personalen till 896 100
kronor och för avlöning åt krispersonalen till 169 200 kronor.
Länsstyrelsernas disposition av ifrågavarande anslagspost har hittills varit
på sådant sätt begränsad, att Kungl. Majit bestämt antalet icke-ordinarie
tjänster i landsfiskalsdistrikten och medgivit, att för de särskilda länen bestämda
belopp finge användas för avlönande av tillfälliga befattningshavare
och annat tillfälligt arbetsbiträde än s. k. krispersonal. Däremot har icke
någon fördelning av det belopp, varmed anslagsposten varit upptagen, skett
de olika länen emellan.
I den för budgetåret 1943/44 gällande avlöningsstaten för landsfiskalerna
m. fl. var icke-ordinarieposten upptagen till 2 113 000 kronor. Efter därom
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
25
av Kungl. Maj:t i propositionen nr 163/1944 (bilaga 3, punkten 8) framlagt
förslag medgav riksdagen (skrivelse nr 239, punkten 8), att berörda anslagspost
finge för budgetåret 1943/44 överskridas med högst 210 000 kronor. Utgifterna
från anslagsposten hava emellertid under budgetåret 1943/44 uppgått
till sammanlagt 2 326 660 kronor. För sagda budgetår föreligger således
ett av riksdagen icke medgivet överskridande av posten å (2 326 660 —
2 113 000 — 210 000) 3 660 kronor. Anledningen härtill torde vara, att icke
beräknade kostnadsökningar uppkommit för anställande av dels vikarier
för lönegradsplacerad personal, som beviljats tjänstledighet för militärtjänstgöring,
sjukdom eller barnsbörd, och dels s. k. krispersonal. Ehuru det ytterligare
överskridandet av anslagsposten till en del torde täckas av riksdagens
bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva överskridande av vissa maximerade
anslagsposter, har jag likväl velat bringa berörda förhållanden till riksdagens
kännedom. För erhållande av bättre kontroll över anslagsposten kommer
jag att föreslå Kungl. Maj:t att från och med budgetåret 1945/46 tilldela
varje län visst belopp.
Vad härefter angår budgetåret 1944/45 skulle enligt länsstyrelsernas beräkningar
utgifterna för avlöningar till den icke-ordinarie personal hos landsfiskalerna,
som erlordras för mera stadigvarande arbetsuppgifter, och till den
tillfälligt anställda krispersonalen uppgå till (1 236 000 + 896 100) 2 132 100
kronor respektive (183 800 + 169 200) 353 000 kronor. Mot dessa beräkningar
har jag icke något att erinra.
Då ifrågavarande anslagspost i gällande avlöningsstat är upptagen med
2 083 000 kronor och enligt här gjorda beräkningar medelsbehovet för ändamålet
skulle komma att uppgå till (2 132 100 + 353 000) 2 485 100 kronor, är
det att räkna med att posten måste överskridas med ett belopp, vilket med
hänsyn till vad som anförts beträffande budgetåret 1943/44 torde böra bestämmas
till högst 410 000 kronor.
Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
-
att den i avlöningsstaten för landsfiskalerna m. fl. upptagna
anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal må för
budgetåret 1944/45 överskridas med högst 410 000 kronor.
E. Polisväsendet.
[7.] Poliskåren i Boden: Avlöningar. Den 5 maj 1944 fastställde Kungl.
Majit av riksdagen godkänd avlöningsstat för poliskåren i Boden, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1944/45. Staten upptager bland
annat en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal å 16 400 kronor.
I skrivelse den 23 februari 1945 har polischefen i Boden hemställt, att
sagda anslagspost måtte få överskridas med högst 28 000 kronor. Av skrivelsen
inhämtas följande.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Lnder tiden 1 juli 1944—31 januari 1945 lia ett antal ordinarie polismän
varit tjänstlediga. Vikarier för dem lia måst förordnas. Dessa förhållanden
beräknas kvarstå under återstoden av budgetåret. Polischefen själv är för
tiden 1 januari—30 juni 1945 förordnad att uppehålla landsfogdetjänsten
i Norrbottens län. Under samma tid bestrides polischefstjänsten av en landsfiskalsassistent.
Då berörda tjänstlediga befattningshavare i allmänhet under
tjänstledigheten vidkännas C-avdrag å sin lön, kommer en till 18 500 kronor
beräknad besparing å anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
att uppstå och det faktiska överskridandet av avlöningsanslaget att stanna
vid omkring 9 500 kronor. Detta belopp avser avlöning åt dels två extra
konstaplar, med vilka poliskåren tillfälligt utökats för att den på grund av
rådande krissituation ökade arbetsbördan skall kunna bemästras och dels
vikarier för en ordinarie konstapel, vilken sedan augusti 1944 är sjukledig
för lungtuberkulos. Någon utökning av personalstyrkan har icke förekommit
under innevarande budgetår. Viss reducering har i stället tidvis förekommit.
Statspolisintendenten har i avgivet yttrande tillstyrkt polischefens framställning
och anfört följande.
Enligt upplysning av polischefen har under den gångna delen av budgetåret
1944/45 alltid minst fem ordinarie eller extra ordinarie befattningar
uppehållits av vikarier. Två ordinarie befattningshavare äro tjänstlediga för
upprätthållande av militära arvodestjänster. En är sedan augusti 1944 sjukledig
för lungtuberkulos. Övriga ledigheler bero på militärtjänstgöring och
studier vid statens polisskola. Dessa förhållanden beräknas kvarstå även
under återstoden av budgetåret. Såsom vikarier tjänstgöra i första hand de
vid poliskåren anställda fyra extra ordinarie konstaplarna och i andra hand
vid poliskåren tillfälligt anställda extra konstaplar. Härtill kommer att polischefen
under tiden 1 januari—30 juni 1945 uppehåller förordnande såsom
landsfogde i Norrbottens län. Polischefstjänsten bestrides under denna tid av
landsfiskalsassistent. Dessutom måste vikarier anskaffas dels för det vid poliskåren
anställda ordinarie kontorsbiträdet, som på grund av havandeskap
anhållit om tjänstledighet från början av mars 1945 till budgetårets utgång,
och dels för det ordinarie skrivbiträdet, som på grund av sjukdom icke under
1—3 månader kan uppehålla sin tjänst. Under i framställningen angivna
tider har poliskåren tillfälligt utökats med i regel två extra konstaplar, vilka
anställts på grund av den under rådande krissituation uppkomna ökade arbetsbördan.
Med hänsyn till nämnda ledigheter har polischefen beräknat, att en besparing
kan erhållas å anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän,
uppgående till omkring 18 500 kronor. Då överskridandet av anslagsposten
till avlöningar till icke ordinarie personal och till vikariatsersättningar av
polischefen uppskattas till högst 28 000 kronor, uppgår således det faktiska
överskridandet av avlöningsanslaget till omkring 9 500 kronor. Anslagsmedlen
till icke-ordinarie personal voro enligt uppgift från polischefen förbrukade
med utgången av november månad 1944. Överskridandet av anslagsposten
skulle alltså avse sju månader, under vilken tid beloppet 9 500 kronor
skulle avse avlöning åt dels vikarier för ovannämnde konstapel samt
kontors- och skrivbiträden dels ock de extra konstaplar, vilka icke tjänstgöra
såsom vikarier. Någon begränsning av det belopp å 28 000 kronor, som
polischefen begärt för överskridande av anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie
personal, synes således icke möjlig.
Slutligen har polischefen i skrivelse den 27 februari 1945 anmält, att det av
statspolisintendenten angivna behovet av vikarier för kontorsbiträdet och
skrivbiträdet vid poliskåren icke varit aktuellt vid tiden för polischefens
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
27
förstberörda framställning och att det belopp framställningen avsåge — högst
28 000 kronor — icke innefattade kostnaden för avlöning åt nämnda vikarier.
Då denna kostnad beräknades till 2 800 kronor, hemställde polischefen,
att anslagsposten måtte få överskridas med sammanlagt högst 30 800 kronor.
Ehuru jag finner det anmärkningsvärt att polischefen i Boden icke funnit
anledning att förrän i februari månad anmäla förhållanden, som redan med
utgången av november månad medfört överskridande av ifrågavarande anslagspost,
vill jag med hänsyn till av polischefen i Boden och statspolisintendenten
anförda omständigheter tillstyrka, att riksdagens medgivande inhämtas
till att ifrågavarande anslagspost överskrides. Då emellertid kostnaderna
för vikarierna för kontors- och skrivbiträdena icke torde behöva beräknas
till högre belopp än 2 000 kronor, finner jag, att medgivandet bör
kunna begränsas till ett belopp av högst 30 000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
* att den i avlöningsstaten för poliskåren i Boden upptagna
anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal må för
budgetåret 1944/45 överskridas med högst 30 000 kronor.
[8.] Statens kriminaltekniska anstalt: Avlöningar. Kungl. Majit har den
5 maj 1944 fastställt av riksdagen godkänd avlöningsstat för statens kriminaltekniska
anstalt, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/
45. I staten finnes bland annat upptagen en anslagspost till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal å 46 100 kronor.
I skrivelse den 20 februari 1945 har styrelsen för statens kriminaltekniska
anstalt hemställt, att ifrågavarande anslagspost måtte få överskridas med
8 650 kronor, samt till stöd härför anfört följande
I succession efter tre ordinarie kontorsbiträden, vilka förordnats att uppehålla
högre icke-ordinarie tjänster, hade för hela budgetåret 1944/45 måst
anställas tre extra biträden med en sammanlagd avlöning av 7 690 kronor.
Vidare hade anstalten nödgats anlita extra skrivhjälp för en kostnad av
1 050 kronor och för åtta månader anställa ett extra biträde som vikarie
för två befattningshavare, vilka beviljats tjänstledighet för barnsbörd. Avlöningen
för detta biträde beräknades till 1 400 kronor. Slutligen hade
Kungl. Majit den 2 februari 1945 medgivit anstalten att, räknat från och
med den 1 juli 1944, från anslagsposten utbetala ytterligare 30 kronor för
månad till ett extra verkstadsbiträde och ett vaktmästarbiträde. Merkostnaden
härför uppginge således lill 720 kronor. Då emellertid anslagsposten vore
upptagen med en marginal av 2 210 kronor, inskränkte sig det ytterligare
medelsbehovet lill (7 690 + 1 050 + 1 400 + 720 — 2210) 8 6a0 kronor.
På de skäl anslaltsstyrelsen anfört och nied framhållande av att anordningen
beträffande de tre ordinarie kontorsbiträdestjänstema föranleder en icke
oväsentlig besparing å anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
tillstyrker jag, att riksdagens medgivande inhämtas lill att icke-ordinarieposten
överskrides med högst 8 650 kronor.
Före
draganden.
Föredraganden
.
28 Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för statens kriminaltekniska anstalt
upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal må för budgetåret 1944/45 överskridas
med högst 8 650 kronor.
Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Maj :t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
N. O. Aurelius.
*
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
29
Bilaga 4.
Egentliga statsutgifter.
Sjätte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehhsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö, anför.
E. Diverse.
[1.] Statens brandskola. Statens brandskolas omkostnadsanslag för budgetåret
1944/45 är anvisat med 25 000 kronor och har förslagsanslags natur.
Jämväl skolans avlöningsanslag, som är anvisat med 50 500 kronor, har förslagsanslags
natur. Under sistnämnda anslag inrymmes en förslagsvis betecknad
anslagspost å 36 200 kronor till avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän.
Vid anmälan av statsverkspropositionen till 1944 års riksdag (sjätte huvudtiteln,
punkten 59) anförde min företrädare i ämbetet, hurusom erfarenheten
visat, att det med hänsyn till växlande förhållanden kunde vara svårt
att på förhand exakt beräkna det antal kurser av olika slag, som under ett
visst budgetår borde anordnas och på vilket belastningen av anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän vore beroende. Det förefölle ur
denna synpunkt vara lämpligt, att nämnda post — som dittills varit till beloppet
begränsad — erhölle beteckningen förslagsvis. Vid bifall härtill finge
det ankomma på Kungl. Majit att för varje budgetår bestämma antalet kurser
av skilda slag och det högsta belopp, som av posten finge användas för
varje kurs. Föredragande departementschefen uttalade även, att några större
förskjutningar i anslagsbelastningen icke syntes vara att förvänta på grund
av den ifrågasatta omläggningen av anslagspostens natur.
Departementschefens uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens
sida.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
I elt den 29 januari 1945 i annat ärende avgivet utlåtande Ilar riksbrandinspektören
erinrat om att de brandchefer, vilka tillsatts eller skulle utses
enligt den brandlagstiftning, som trätt i kraft den 1 januari 1945, i allmänhet
saknade brandutbildning. Med hänsyn till att brandsyn i regel skulle ledas
av brandcheferna såsom ordförande i brandsynenämnderna syntes det
nödvändigt att jämsides med brandbefälskurser ute i länen anordna ett stort
antal kurser för utbildning i brandsyn av landsbygdens brandchefer. Denna
sistnämnda utbildning borde avse icke endast nytillsatta brandchefer utan
även redan fungerande sådana, som saknade utbildning i fråga örn brandsyneförrättningar.
En av riksbrandinspektören företagen överslagsberäkning hade givit vid
handen, att omkring 1 500 brandchefer behövde erhålla den föreslagna utbildningen.
Det vore, framhåller riksbrandinspektören, angeläget att utbildningen i
brandsyn komme till stånd snarast möjligt och att den bedreves på sådant
sätt, att största möjliga antal brandchefer kunde erhålla sådan utbildning
redan innevarande år. Med hänsyn härtill och för att kostnaderna skulle
hållas så låga som möjligt borde kurserna hållas på olika platser inom varje
län. Såsom kursledare borde Svenska brandkårernas riksförbunds brandkonsulenter
fungera.
För kursernas hållande beräknades kostnader uppkomma för utarbetande
av standardföredrag med skioptikonbilder, litteratur — däri inbegripet
kompendier, som varje kursdeltagare borde erhålla — arvoden, traktamenten
och resor för föredragshållare m. m. samt dagtraktamenten och resor för
kursdeltagarna.
Av nu nämnda kostnader beräknades Svenska brandkårernas riksförbund
och Svenska brandskyddsföreningen komma att bestrida utgifterna för föredragshållare
m. m. mot att erforderlig litteratur tillhandahölles av staten.
Kostnaderna för kursdeltagarna borde lämpligen bestridas av respektive
kommuner.
De enligt nu angivna fördelningsgrund på staten belöpande kostnaderna
för brandsynekurser för ett antal av omkring 1 200 deltagare — till vilket
antal en begränsning under viss numera uppfylld förutsättning ansetts kunna
ske — hava av riksbrandinspektören beräknats till 10 kronor per kursdeltagare
eller till sammanlagt 12 000 kronor. Den föreslagna utbildningen
borde lämpligen ske under överinseende av statens brandskola och erforderliga
statsmedel utgå från de för skolan anvisade anslagen.
I utlåtande den 2 februari 1945 har styrelsen för statens brandskola i ärendet
anfört följande.
Brandskolans rektor har i ärendet på riksbrandinspektörens begäran konfererat
med denne.
Brandskolan kan med sin nuvarande personal ej åtaga sig det med kurserna
förenade organisationsarbetet. Ur utbildningssynpunkt synes det dock
önskvärt, att brandskolan ej står helt utanför dessa kurser. En lämplig form
för kontakt synes vara, att tillfälle beredes rektor att taga del av och god
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
31
känna utbildningsplan och litteraturval. För litteratur erforderliga medel
kunna distribueras genom brandskolans expedition.
De här avsedda kurserna för brandsyneförrättare omfatta 2V2 dag och
kunna ej jämställas med eller ersätta brandskolans brandchefskurs kategori
lil, som har en varaktighet av två veckor åtföljd av repetitionskurs på en
vecka. Styrelsen för statens brandskola vill därför framhålla, att beviljandet
av medel till kurser för brandsyneförrättare ej bör föranleda nedskrivning
av de medel, som styrelsen under de närmaste åren kommer att begära för
att, jämlikt övergångsbestämmelserna i brandstadgan, före den 1 januari
1948 hinna bibringa landsbygdens brandchefer erforderlig utbildning.
Det är enligt min mening angeläget, att kurser för brandsyneförrättare i Departement*
enlighet med riksbrandinspektörens förslag komma till stånd snarast möj- chefenligt.
Mot den föreslagna fördelningen av kostnaderna eller storleken av på
staten belöpande andel härav har jag icke något att i och för sig erinra. Då
denna kursverksamhet, på sätt i ärendet ifrågasatts, torde böra bedrivas i
visst samarbete med statens brandskola, synes det lämpligt att sistnämnda
kostnader bestridas från det för budgetåret 1944/45 anvisade anslaget till
Statens brandskola: Omkostnader. Detta anslag är, såsom förut nämnts, av
förslagsanslags natur och kan genom beslut av Kungl. Maj:t överskridas.
Med hänsyn till att anslaget icke från början avsetts för verksamhet av här
ifrågavarande slag har jag emellertid funnit frågan böra underställas riksdagen.
I detta sammanhang må framhållas, att det på grund av de krav, som den
nya brandlagstiftningen ställer på brandbefälet, torde vara önskvärt att under
den närmaste tiden något utöka brandskolans direkta kursverksamhet, i
den mån skolans personalresurser och omständigheterna i övrigt det tillåta.
Härvid torde ett visst överskridande bliva erforderligt icke blott av omkostnadsanslaget
utan jämväl av brandskolans anslagspost till avlöningar till
icke-ordinarie tjänstemän. Med hänsyn till de uttalanden, som i samband
med ändring av denna anslagsposts karaktär gjordes av min företrädare i
ämbetet, har jag ansett, att tillfälle bör beredas riksdagen att yttra sig jämväl
i detta hänseende.
Det är min avsikt att, därest riksdagen häremot icke uttalar erinran, föreslå
Kungl. Majit att medgiva överskridande av brandskolans vederbörande
anslag i den omfattning, som erfordras för anordnande icke endast i ökad
omfattning av brandbefälskurser av olika kategorier utan även av de förut
berörda kurserna för brandsyneförrättare.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte förordna,
att vad i detta ärende anförts skall genom utdrag av statsrådsprotokollet
delgivas riksdagen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
33
Bilaga 5.
Egentliga statsutgifter.
Åttondehuvudtiteln.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2
mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
samt anför därvid följande.
E. Universiteten, den medicinska undervisningen m. m.
[1.] Tandläkarinstitutet: Avlöningar. Hos kanslersämbetet för rikets universitet
har tandläkarinstitutets lärarråd — med förmälan att det visat sig
möjligt att vid institutet anordna en extra kurs för 60 studerande med början
i januari 1945 och att sedan med tillhjälp av extra undervisning framföra
dessa studerande till tandläkarexamen under loppet av sju terminer — anhållit,
bland annat, att kanslersämbetet ville hos Kungl. Majit utverka anslag
för ändamålet.
Med anledning härav har kanslersämbetet, efter hörande av kollegienämnden
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, i underdånig skrivelse den 29
december 1944 avgivit förslag i ämnet.
Av lärarrådets förevarande framställning inhämtas, bland annat, följande.
Vid tandläkarinstitutet tillämpas från och med läsåret 1944/45 en ny studieplan
för tandläkarexamen. Under en viss övergångsperiod måste emellertid
den gamla studieplanen samtidigt äga tillämpning beträffande vissa äldre
studerande. Denna övergångstid kännetecknas därav, att under ett par
terminer elevantalet å kliniksalarna på protes- och tandfyllningsavdelningarna
minskas i sådan grad, att vissa salar knappast behöva tagas i anspråk.
Först vid ingången av läsåret 1947/48 blir belastningen på alla avdelningarna
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 163■ 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
normal enligt den nya studieplanen. På grund av denna ojämnhet i belastningen
är det, efter vad av lärarrådet verkställda undersökningar givit vid
handen, möjligt at! utbilda en extra årsgrupp om 60 elever utom de 120
elever, som ordinärt skola årligen intagas vid institutet. Denna extra grupp
bör intagas i januari 1945 och påbörja studierna för tandläkarkandidatexamen
omkring den 15 i samma månad. Under vårterminen 1945 böra anordnas
extra kurser i anatomi, histologi och kemi, under den följande höstterminen
i fysiologi och patologi. Utbildningen för tandläkarexamen bör påbörjas
vårterminen 1946 och fortgå under sommaren 1946 samt höstterminen
1946—vårterminen 1948, således under 5 terminer och 1 sommar. Tack
vare sommarkursen skulle dessa studerande lia möjlighet att avlägga tandläkarexamen
efter 7 terminers studier i stället för normalt efter 8 terminer.
En förutsättning för att den extra gruppen av studerande skall kunna på
angivet sätt föras fram till tandläkarexamen är emellertid, att en ordinarie
fantomkurs i proteslära, som enligt schemat bör äga rum höstterminen 1946,
i stället förlägges till sommaren 1945. Härigenom kunna de studerande, som
deltaga i sistnämnda sommarkurs, bli färdiga med sin utbildning en hel
termin tidigare än om de följt den ordinarie studieplanen. Genom de bär
ovan omförmälda åtgärderna skulle man dels kunna under år 1948 erhålla
60 tandläkare utöver det antal, som annars skulle utexamineras, dels ock
påskynda utexamineringen av 60 andra tandläkare med en hel termin. Ersättningen
till de lärare, vilka skola vid den extra kursen omhänderha
undervisningen för tandläkarkandidatexamen och i allmän kirurgi, har
beräknats till 22 750 kronor. Den extra kursen kommer att belasta en var av
institutets professorer med 60 extra tentamina, vilka måste förrättas å tid
utanför den dagliga undervisningen och tjänstgöringstiden. Det syntes under
sådana omständigheter skäligt, att professorerna antingen bereddes ersättning
härför, beräknad per tentamenstimme eller att de erhölle motsvarande minskning
i arbetsbördan, t. ex. därigenom att föreläsningar och demonstrationer
i viss utsträckning verkställdes genom särskild vikarie. 1944 års kurs
vid tandläkarinstitutet omfattar 134 elever och 1944 års kurs vid karolinska
institutet 127 elever, vartill sannolikt vid inträdet å tandläkarinstitutet kommer
en grupp medicine kandidater. Detta betyder, att tandläkarinstitutets
omorganisation och modernisering medfört, att lärarrådet kunnat överskrida
utbildningskapaciteten för två årsgrupper med sammanlagt minst 25 elever.
Genomföres anordningen med extra kursen på 60 elever följer härav, att tandläkarinstitutet
tack vare omorganisation och ombyggnad varit i stånd icke
blott att höja antalet utbildade tandläkare per år till 120 utan även att därutöver
utbilda 85 tandläkare eller lika många som en hel årsgrupp före
omorganisationen.
Kanslern har anfört:
Det synes vara ett betydande allmänt intresse, att den planerade extra utbildningskursen
kommer till stånd. De föreslagna åtgärderna skulle ju möliggöra
utbildandet av ett 60-tal tandläkare utöver det antal, som annars kan
erhålla sin utbildning vid institutet under ifrågavarande tid. Det för tiden
den 1 januari—den 30 juni 1945 erforderliga anslagsbeloppet synes kunna
beräknas till 14 200 kronor, därav till läraren i anatomi 3 850 kronor, till
läraren i histologi 4 550 kronor och till läraren i kemi 4 900 kronor samt såsom
ersättning till de anatomiska, histologiska och kemiska institutionerna
tillhopa (3 X 5 X 60 =) 900 kronor. För budgetåret 1945/46 torde erfordras
ett anslag å 13 425 kronor, därav till läraren i fysiologi 3 850 kronor, till
läraren i patologi 4 550 kronor och till läraren i allmän kirurgi 1 050 kronor,
till en assistent och en amanuens under höstterminen 1945 3 375 kronor samt
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
35
såsom ersättning till de fysiologiska och patologiska institutionerna (2X5
X 60 ==) 600 kronor. I likhet med lärarrådet anser jag skäligt, att institutets
tre professorer erhålla någon kompensation för den betydande ökning av
tentamensbördan, som blir en följd av den extra lärokursen. Detta torde
böra ske på sådant sätt att de, efter prövning i varje särskilt fall, av mig i
skälig utsträckning befrias från undervisningsskyldigheten. Den ökade belastning
av avlöningsanslaget, som uppkommer genom sålunda beviljad partiell
tjänstledighet för professorerna, kommer säkerligen att hålla sig inom
mycket måttliga gränser.
Med anledning av kanslersämbetets förenämnda framställning har tand- Departementsläkarinstitutets
lärarråd den 4 januari 1945 bemyndigats att i januari 1945 å ch^ninstitutet
intaga en extra grupp av sextio studerande ävensom anordna den
extra undervisning, som må befinnas nödvändig för att framföra dessa studerande
till tandläkarkandidatexamen och tandläkarexamen. Samtidigt har
Kungl. Majit förklarat sig vilja framdeles meddela beslut angående anslag för
bestridande av utgifterna för ifrågavarande extra undervisning. Av det föregående
framgår, att avsikten är, att ifrågavarande elever under vårterminen
1945 skola erhålla undervisning vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
i de i tandläkarkandidatexamen ingående ämnena anatomi, histologi och
kemi. Under höstterminen 1945 komma de att vid nyssnämnda institut åtnjuta
undervisning i återstående ämnen i tandläkarkandidatexamen, nämligen
fysiologi och patologi. Därjämte skola de under budgetåret 1945/46 jämväl
erhålla undervisning i det i tandläkarexamen ingående ämnet allmän kirurgi.
För de ordinarie eleverna bestridas kostnaderna för denna undervisning,
vilka utgöras av arvoden åt lärarna vid kurserna, från den i tandläkarinstitutets
avlöningsstat upptagna anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit. Denna anslagspost är för budgetåret 1944''
45 obetecknad och upptagen med ett belopp av 162 400 kronor, medan den
i 1945 års statsverksproposition uppförts med ett förslagsvis betecknat belopp
av 172 200 kronor. För bestridande av de med förevarande extra undervisning
förenade kostnaderna torde i enlighet med vad kanslersämbetet anfört
för budgetåret 1944/45 erfordras ett belopp av 13 300 kronor, därav till
läraren i anatomi 3 850 kronor, till läraren i histologi 4 550 kronor och till läraren
i kemi 4 900 kronor. För budgetåret 1945/46 kunna kostnaderna för
undervisningen beräknas till 9 450 kronor, därav till läraren i fysiologi 3 850
kronor, till läraren i patologi 4 550 kronor och till läraren i allmän kirurgi
1 050 kronor. Under höstterminen 1945 torde det dessutom vara erforderligt
att vid tandläkarinstitutet anställa ytterligare en assistent och en amanuens.
Då meri hänsyn till den i årets statsverksproposition förordade regleringen
av huvudsysslearvoden för detta ändamål erfordras ett belopp av sammanlagt
3 625 kronor, kommer sålunda den för budgetåret 1945/46 förslagsvis
upptagna anslagsposten å 172 200 kronor att i anledning av förevarande
extra undervisning belastas med ett ytterligare belopp av (9 450 + 3 625 =) i
avrundat tal 13 100 kronor. I detta sammanhang anser jag mig böra erinra,
att ersättning skall utgå till de institutioner vid karolinska mediko-kirurgiska
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
institutet, vid vilka undervisning för blivande tandläkare meddelas, med
fem kronor för elev och kurs. Denna ersättning utgår från den i tandläkarinstitutets
omkostnadsstat under anslagsposten till övriga utgifter upptagna,
förslagsvis betecknade delposten till vissa ersättningar å 3 600 kronor. På
grund av förevarande extra undervisning kommer denna delpost sålunda att
belastas med ett ytterligare belopp av (3 X 5 X 60 =) 900 kronor för budgetåret
1944/45 och med (2 X 5 X 60 =) 600 kronor för budgetåret 1945/46.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för tandläkarinstitutet uppförda
anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, må för budgetåret 1944/45 överskridas med
högst 13 300 kronor.
[2.] 41 a. Farmaceutiska institutet: Extra undervisningskurs för farmacie
kandidatexamen, reservationsanslag. Utbildningen till apotekaryrket börjar
med minst två års lärotid såsom apotekselev. Efter denna grundläggande
praktiska utbildning avlägges farmacie kandidatexamen, vilket normalt sker
efter genomgång av en vid farmaceutiska institutet anordnad kurs, som i vanliga
fall pågår under tiden från den 1 september till slutet av april nästföljande
år; dock med en månads avbrott vid julen. Efter avläggandet av kandidatexamen
följer tjänstgöring å apotek såsom farmaceut under minst tolv
månader och därefter genomgång av den tvååriga lärokurs, som leder till
apotekarexamen.
I skrivelse den 27 december 1944 har styrelsen för farmaceutiska institutet
anhållit, att Kungl. Majit måtte dels medgiva, att under år 1945 finge
vid institutet anordnas en extra lärokurs för farmacie kandidatexamen,
ävensom bemyndiga styrelsen att meddela de närmare föreskrifter rörande
kursen, som kunde befinnas nödiga, dels ock anvisa medel att efter styrelsens
beprövande användas till bestridande av de med lärokursen förenade
utgifterna.
Styrelsens för farmaceutiska institutet hemställan har föranletts av en
utav medicinalstyrelsen i skrivelse den 7 december 1944 till styrelsen för institutet
— efter hörande av centralstyrelserna för Sveriges apotekareförbund
och Sveriges farmaceutförbund — gjord framställning i ämnet.
Medicinalstyrelsen har motiverat sin framställning med nödvändigheten
av att åtgärder med det snaraste vidtoges för avhjälpande av rådande brist
på utbildade farmaceuter och upplyser, att enligt av apotekarorganisationerna
företagna utredningar angående nu tillgänglig personal för närvarande
förelåge en brist på 94 farmaceuter samt att bristen vid utgången av år 1947
beräknades uppgå till 99 farmaceuter.
Farmaceutiska institutets lärarkollegium har kostnadsberäknat den ifrågasatta
kursen till 21 000 kronor. Kollegiet har anfört:
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
37
Kollegiet föreslår, att kursen skall taga sin början den 1 mars 1945. Man
kan då räkna med att åtminstone en del av dess studerande kunna avlägga
examen i oktober 1945. Kursen kommer att under minst 4 månader löpa
jämsides med den ordinarie undervisningen. Trots denna omständighet synes
dock kursens behov av lokaler kunna tillgodoses på ett tillfredsställande
sätt.
Beträffande kostnaderna för kursen har kollegiet utfört följande beräkning.
Kollegiet har därvid räknat med att kursen skulle komma att innefatta
omkring 80 elever.
1 lärare (laborator) i kemi och farm. kemi .............. kronor 6 400
1 lärare (laborator) i botanik och farmakognosi .......... » 6 400
1 lärare i farm. författningskunskap och teknologi ...... » 2 700
2 extra laboratorer i kemi (vardera ca 6 veckors tjänstgöring
vid övningarna) .................................. » 2 190
Arvode för kurs i steriliseringsteknik .................... » 950
Vaktmästare, städning m. m.................... »_2 360
Summa kronor 21 000.
Genom beslut den 26 januari 1945 har Kungl. Maj :t dels medgivit, att vid Departements
dieten
farmaceutiska
institutet finge under år 1945 anordnas en extra lärokurs
för farmacie kandidatexamen, dels ock bemyndigat styrelsen för institutet att
meddela de närmare föreskrifter rörande kursen, som kunde befinnas nödiga.
Samtidigt har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja framdeles besluta örn anvisande
av medel för ifrågavarande ändamål. Kursen började den 1 mars
1945 och är avsedd för omkring 80 deltagare.
De av farmaceutiska institutet utförda kostnadsberäkningarna för denna
kurs bygga på samma grunder för ersättning till lärare, som tillämpas vid
de ordinarie kurserna, och torde kunna godtagas. Det för ändamålet erforderliga
beloppet, 21 000 kronor, synes böra anvisas på tilläggsstat II till riksstaten
för innevarande budgetår. På grund av kursens förläggning under tiden
mars—oktober bör anslaget givas reservationsanslags karaktär.
Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Extra undervisningskurs för farmacie kandidatexamen
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 21 000.
Vad föredragande departemenstchefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Olof Cederstrand.
kungl. Maj.ts proposition nr 163.
39
Bilaga 6.
Egentliga statsutgifter.
Nionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2
mars 19A5.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Brämstorp, och
statsrådet Rubbestad anmäla härefter under jordbruksdepartementets handläggning
hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1944/45, statsrådet Pehrsson-Bramstorp beträffande
punkterna 2 och 3 samt statsrådet Rubbestad beträffande punkten
1. Föredragandena yttra därvid följande.
F. Veterinärväsendet m. m.
[1.] Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen. Under förevarande anslagstitel
anvisade 1943 års riksdag (IX H. T. 1943 p. 70; r. skr. nr 9) ett förslagsanslag
av 1 500 000 kronor, varjämte riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att av
anslaget disponera ett belopp av 200 000 kronor att användas för utrensning
av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar. Sedermera medgav 1944
års riksdag (prop. nr 163; r. skr. nr 313), att av anslaget ytterligare 60 000
kronor finge disponeras för sistnämnda ändamål. Å riksstaten för budgetåret
1944/45 (IX H. T. 1944 p. 69; r. skr. nr 9) anvisades under samma anslagstitel
ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor, varav 200 000 kronor finge av
Kungl. Majit disponeras för nyss berörda verksamhet. Genom beslut den 13
oktober 1944 fördelade Kungl. Majit nämnda belopp mellan vissa hushållningssällskap
i enlighet med av medicinalstyrelsen avgivet förslag.
I skrivelse den 20 december 1944 bar medicinalstyrelsen hemställt, att av
det för innevarande budgetår beviljade anslaget ytterligare 150 000 kronor
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Före
draganden.
mätte få användas till utrensning av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar.
Styrelsen har i sin skrivelse meddelat, att styrelsen på förekommen
anledning infordrat uppgifter från de hushållningssällskap, vilka anvisats
bidrag för ifrågavarande ändamål, rörande behovet av ytterligare medel.
Därvid hade det visat sig, alt i fråga om så gott som samtliga sällskap förelåge
dylikt behov. Det sammanlagda belopp, som på grund härav ytterligare
skulle vara erforderligt för ändamålet, uppginge — såsom en styrelsens skrivelse
bifogad tablå närmare utvisade — till 299 000 kronor.
Styrelsen har härjämte i skrivelsen anfört bland annat följande.
Med hänsyn till den goda tillgången på fodermedel jämte nuvarande höga
livdjurspriser är det stora intresset för sanering av de tuberkulösa mindre
besättningarna anmärkningsvärt. Nämnda intresse måste emellertid konstateras
med största tillfredsställelse och bör enligt medicinalstyrelsens uppfattning
på allt sätt stimuleras framför allt med hänsyn till önskvärdheten att
nötkreaturstuberkulosen utrotas på kortast möjliga tid. Därutöver må framhållas,
att anslutning till klinisk tuberkuloskontroll är enda utvägen att deltaga
i tuberkuloskampen för innehavarna av sådana mindre besättningar, där
fullständig utrensning av tuberkulosen på grund av ekonomiska skäl icke kan
ske. Nämnda kontrollform medför emellertid höga kostnader för kontrollens
anordnare, kostnader, som vanligen ej motsvaras av de resultat, som
stå att vinna. Även om de av hushållningssällskapen begärda beloppen av
statsfinansiella skäl icke helt kunna ställas till förfogande, torde minst
150 000 kronor erfordras för täckande av det mest angelägna behovet.
Enligt vad medicinalstyrelsens framställning utvisar har det belopp å
200 000 kronor, som för innevarande budgetår avsetts för utrensning av tuberkulos
inom mindre nötkreatursbesättningar, visat sig otillräckligt för ändamålet.
Så gott som samtliga de hushållningssällskap, vilka tilldelats bidrag
för ifrågavarande verksamhet, ha sålunda förklarat sig vara i behov av
ytterligare medel med ett belopp av sammanlagt icke mindre än 299 000 kronor.
Med hänsyn till den stora betydelse verksamheten äger finner jag mig
böra förorda, att av förevarande anslag ett ytterligare belopp må disponeras
för verksamhetens fullföljande under innevarande budgetår. För ändamålet
torde emellertid icke böra avses högre belopp än 100 000 kronor. Därest
riksdagen icke har något att erinra häremot, torde det sedermera få ankomma
på Kungl. Majit att efter nytt förslag från medicinalstyrelsen meddela
beslut om medlens fördelning mellan olika hushållningssällskap.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att medgiva, att av det å riksstaten för budgetåret 1944/45
under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen ytterligare
100 000 kronor må disponeras för utrensning av tuberkulos
inom mindre nötkreatursbesättningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
41
J. Skogsväsendet.
[2.] 22. Skogsvård m. m.: Skogsvårdens befrämjande. Detta anslag är
för innevarande budgetår uppfört med 600 000 kronor. Beträffande bestämmelser
rörande anslagets användning hänvisas till statsliggaren s. 759.
I skrivelser den 9 oktober och den 14 november 1944 — vilka av mig
anmälts i årets statsverksproposition, IX H. T., punkt 200 — har Sveriges
kommunaltjänstemannaförbund hemställt dels om anvisande av medel för
en tillfällig löneförbättring motsvarande en månads lön för år, räknat från
och med den 1 juli 1944, för hos skogsvårdsstyrelserna anställd kanslipersonal,
dels ock om en provisorisk löneförbättring för länsskogvaktama av lägst
500 kronor per person och år, att utgå retroaktivt från och med den 1 januari
1944 och intill den tidpunkt, då lönerna för nämnda tjänstemän blivit
slutligt reglerade.
Till motivering av sina framställningar har förbundet bland annat påpekat
den i lönehänseende dåliga ställning, som skogsvårdsstyrelsernas personal
finge anses äga i förhållande till kommunala eller statliga tjänstemän i jämförbara
befattningar. Förbundet har vidare framhållit, att skogsvårdsstyrelsernas
i nuvarande krisläge starkt intensifierade verksamhet kommit att i
hög grad öka arbetsbördan för ifrågavarande personal utan att någon ersättning
härför kunnat utgå.
över förbundets framställning om provisorisk löneförbättring för skogsvårdsstyrelsemas
kanslipersonal ha infordrade utlåtanden avgivits av skogsstyrelsen,
statskontoret, allmänna lönenämnden samt 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning.
Skogsstyrelsen har anfört, att ämbetsverket intet hade att erinra mot att
skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonal bereddes viss tillfällig löneförbättring.
Styrelsen vore väl medveten om att dessa, övervägande relativt lågt avlönade
befattningshavare tungt drabbats av reallöneminskningen efter krigsutbrottet.
Omkostnaderna för löneförbättringen syntes, därest, såsom i förevarande
framställning föreslagits, till varje befattningshavare skulle —
utöver honom nu tillkommande löneförmåner — utgå en månadslön för
år, och till grund för beräkningen av månadslönen lades de för respektive
befattningshavare den 1 december 1944 gällande avlöningsvillkoren, komma
att för samtliga skogsvårdsstyrelser uppgå till i runt tal 28 000 kronor.
Emellertid funne sig skogsstyrelsen för sin del böra förorda, att en tillfällig
löneförbättring för skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonal nära anknötes
till de grunder, vilka ansetts böra tillämpas vid den av statsmakterna genomförda
provisoriska löneförbättringen för de lägre statstjänstemännen.
Därest således till skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonal tillfällig löneförbättring
bestämdes att utgå efter i huvudsak de grunder, som fastställts
för de statliga befattningshavarna, skulle enligt de beräkningar styrelsen
verkställt på grundval av föreliggande uppgifter rörande kanslipersonalens
löneförmåner m. m. de årliga omkostnaderna för löneförbättringen kunna
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
begränsas till i runt tal 20 000 kronor. De genomsnittliga kostnaderna för
varje skogsvårdsstyrelse skulle således bliva relativt obetydliga. Därest såsom
skogsstyrelsen ville förorda, löneförbättringen föreskreves att utgå fr.
o. m. juli månad 1944, skulle de omedelbara utgifterna för förbättringen
vid årsskiftet 1944—1945 uppgå till omkring 10 000 kronor. En provisorisk
löneförbättring för skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonal av den omfattning,
varom bär vore fråga, torde knappast kunna påverka skogsvårdsstyrelsernas
ekonomi i den utsträckning att särskilda medel för detta ändamål måste
ställas till styrelsernas förfogande. Beträffande frågan hur den föreslagna
löneförbättringen tekniskt borde genomföras, syntes en lämplig anordning
vara, att skogsstyrelsen erhölle bemyndigande att — efter framställning
från skogsvårdsstyrelse —- i huvudsaklig överensstämmelse med föreskrifterna
i kungörelsen den 1 december 1944 (nr 754) angående provisoriskt
lönetillägg under budgetåret 1944/45 och tillfälligt barntillägg åt vissa befattningshavare
i statens tjänst m. fl. medgiva skogsvårdsstyrelse rätt att utbetala
provisorisk löneförbättring till kanslipersonalen.
Statskontoret, till vars uttalande allmänna lönenämnden anslutit sig, ävensom
1944 års skogsvårdsstyrelseutredning lia tillstyrkt en löneförbättring i enlighet
med vad skogsstyrelsen föreslagit. Utredningen har emellertid anfört,
att det syntes skäligt, att den ifrågasatta löneförbättringen komme att omfatta
icke blott viss kanslipersonal utan även skogsvårdsstyrelsernas övriga
befattningshavare i motsvarande löneställning.
Jämväl över Sveriges kommunaltjänstemannaförbunds framställning om
provisorisk löneförbättring för länsskogvaktarna ha sedermera infordrade utlåtanden
avgivits av skogsstyrelsen, statskontoret och 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning.
Statskontoret och utredningen ha i anledning av förevarande framställning
tillstyrkt en löneförbättring för länsskogvaktarna enligt samma grunder,
som i tidigare omförmälda utlåtanden föreslagits beträffande hos skogsvårdsstyrelserna
anställd kanslipersonal.
Skogsstyrelsen har i sitt utlåtande förordat en tillfällig löneförbättring omfattande
samtliga vid skogsvårdsstyrelserna årsanställda befattningshavare,
vilka med avseende å löneställning vore jämförbara med de statliga befattningshavare.
som kommit i åtnjutande av provisorisk löneförbättring. I samband
härmed har styrelsen hemställt om bemyndigande att med tillämpning
av i kungörelsen nr 754/1944 angivna riktlinjer medgiva skogsvårdsstyrelserna
rätt att under tiden den 1 juli 1944—31 december 1945 till vissa befattningshavare
utbetala provisoriskt lönetillägg och barntillägg. Skogsstyrelsen
har tillika gjort framställning om anvisande av 60 000 kronor såsom
bidrag åt skogsvårdsstyrelserna för omförmälda tillägg. I anslutning härtill
har styrelsen anfört bland annat följande.
Vad angår nu föreliggande framställning får skogsstyrelsen uttala, att ämbetsverket
finner starka skäl i och för sig tala för att åt skogsvårdsstyrelsernas
länsskogvaktare beredes viss provisorisk löneförbättring i avbidan på slutförandet
av 1944 års skogsvårdsstyrelseutrednings arbete och den lönereglering,
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
som 1 anslutning härtill torde vara att förvänta för skogsvårdsstyrelsernas
befattningshavare. Det lärer väl näppeligen kunna bestridas att länsskogvaktare
med nu utgående låga löneförmåner kanske mer än någon annan personalgrupp
hos skogsvårdsstyrelserna fått vidkännas stora ekonomiska patrestningar
som följd av den under krisåren inträdda allmänna omkostnadsstegringen.
Emellertid torde en tillfällig löneförbättring icke kunna medgivas för skogsvårdsstyrelsernas
personal i vidare omfattning än vad som i nuvarande läge
befunnits vara möjligt för statens tjänstemän. A andra sidan synes löneförbättringen
icke böra begränsas till viss länsskogvaktarpersonal utan jämväl
tillkomma övriga årsanställda befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna i
den mån de med avseende å avlöningens art och storlek fylla förutsättningarna
härför. Såsom skogsstyrelsen vad avser lönetillägg för kanslipersonalen förordat
torde löneförbättringen böra utgå efter i huvudsak de grunder, som reglera
den provisoriska löneförbättringen för de statliga befattningshavarna. Ett
bifall till ämbetsverkets förslag skulle således medföra att provisoriskt lönetillägg
och barntillägg komme att utgå till årsanställd befattningshavare vid
skogsvårdsstyrelse med samma belopp som jämlikt kungörelsen nr 754/1944
tillerkänts statstjänsteman med motsvarande löneförmåner.
För att kunna approximativt beräkna de omkostnader för skogsvårdsstyrelserna,
som en löneförbättring av denna vidgade omfattning skulle medföra,
har skogsstyrelsen i cirkulärskrivelse infordrat vissa löneuppgifter m. m. rörande
den hos skogsvårdsstyrelserna för närvarande anställda personalen. Av
de skriftliga uppgifter, som i anslutning härtill lämnats och som avse anställningsförhållandena
den 1 december 1944, framgår, att en tillfällig löneförbättring
i enlighet med nyss förordade grunder skulle komma att beröra omkring
100 befattningshavare (kanslipersonalen härvid icke medräknad), varav
nära nog samtliga icke ordinarie länsskogvaktare. Omkostnaderna torde kunna
uppskattas till i runt tal 36 000 kronor för år. Då skogsstyrelsen, såsom i
annat utlåtande anförts, funnit kostnaderna för en provisorisk förhöjning av
kanslipersonalens löner kunna beräknas till omkring 20 000 kronor, skulle
skogsvårdsstyrelserna på grund av löneförbättringen fa vidkännas en ärlig
förhöjning i löneutgifterna av sammanlagt 56 000 kronor. Därest de provisoriska
löne- och barntilläggen i likhet med vad fallet varit för statstjänstemännen
fastställas att utgå retroaktivt från och med den 1 juli 1944 — vilket
skogsstyrelsen vill förorda — skulle skogsvårdsstyrelsernas sammanlagda omkostnader
för löneförhöjningen komma att under kalenderåret 1945 uppgå tdl
i runt tal 84 000 kronor.
1 utlåtandet angående löneförbättring för skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonal
framhöll skogsstyrelsen, att en provisorisk förhöjning av kanslipersonalens
löner i den omfattning skogsstyrelsen föreslagit knappast torde kunna
påverka skogsvårdsstyrelsernas ekonomi i den utsträckning, att särskilda medel
för della ändamål måste ställas till styrelsernas förfogande. Därest löneförbätlringen,
såsom nu ifrågasättes, utsträckes till att omfatta jämväl annan årsanställd
personal, torde dock omkostnaderna för förbättringen nå den storlek,
att särskilda åtgärder från statsmakternas sida lära vara erforderliga, såvida
samtliga skogsvårdsstyrelser skola ha möjlighet att till sina anställda utbetala
den medgivna löneförhöjningen. Det synes skogsstyrelsen icke rimligt, att
befattningshavare hos vissa skogsvårdsstyrelser skola på grund av brist på
medel gå miste örn den löneförhöjning, varlin generellt medgivande lämnats.
I varl fall för vissa styrelser torde omkostnaderna för löneförbättringen innebära
en så allvarlig ökning i utgifterna, att de svårligen kunna pressas in under
styrelsernas inkomster för år 1945 sådana dessa nu beräknas komma alt inflyta.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
I 1945 års statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln
hemställt, att riksdagen måtte under anslaget Skogsvård m. m.: Skogsvårdens
befrämjande för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 560 000 kronor eller
samma belopp som skogsstyrelsen i skrivelse den 26 augusti 1944 äskat. I de
preliminära inkomst- och utgiftsstater för verksamhetsåret 1945, som styrelsen
under sommaren 1944 infordrade från skogsvårdsstyrelserna för att läggas till
grund för ämbetsverkets framställning om medel under ifrågavarande anslag,
bär hänsyn icke tagits till generella löneförhöjningar för personalen under
år 1945. De utgifter, som komma att belasta skogsvårdsstyrelsernas ekonomi,
därest förslaget örn provisorisk löneförbättring bifalles, falla således helt utom
ramen för de utgiftsplaner, efter vilka styrelsen beräknat de statsmedel, som
ämbetsverket ansett erforderliga för skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet
under år 1945. Skogsstyrelsen får därför hemställa, att Kungl. Majit
måtte utverka ytterligare anslagsmedel såsom bidrag till täckande av de med
ifrågavarande löneförbättring förenade omkostnaderna. Då ett antal skogsvårdsstyrelser
torde utan ytterligare tillskott av medel kunna ikläda sig utg|fterna
för löneförhöjningen, har skogsstyrelsen beräknat det statsanslag, som
för ändamålet erfordras, till 60 000 kronor. Fördelningen mellan skogsvårdsstyrelserna
av dessa medel torde böra ske efter av skogsstyrelsen till Kungl.
Majit avlämnat förslag.
Sedan skogsstyrelsens nu berörda utlåtande remitterats till statskontoret för
förnyat yttrande i ärendet, har statskontoret i särskilt utlåtande avstyrkt skogsstyrelsens
framställning örn anvisande av medel till ifrågavarande ändamål.
Ämbetsverket har därvid anfört i huvudsak följande.
Skogsstyrelsen har framhållit, att Kungl. Majit i statsverkspropositionen till
1945 års riksdag under nionde huvudtiteln hemställt om ett anslag till skogsvårdens
befrämjande av 560 000 kronor. Då den provisoriska löneförbättringen,
varom nu är fråga, folie helt utom ramen för de utgiftsplaner, efter vilka
skogsstyrelsen beräknat de statsmedel, vilka styrelsen ansett erforderliga för
skogsvårdsstyrelsernas allmänna verksamhet under år 1945, har styrelsen
ansett, att ett ytterligare anslag å 60 000 kronor vore erforderligt för täckande
av de med ifrågavarande löneförbättring förenade kostnaderna.
I ett den 31 oktober 1944 avgivet utlåtande framhöll statskontoret beträffande
anslaget till skogsvårdens befrämjande, att skogsvårdsavgifterna förutsåges
komma att stiga under år 1945 med ett så avsevärt belopp som 733 000
kronor. I fråga om utgifterna hade skogsstyrelsen bland annat räknat med att
skogsvårdsstyrelserna genom tillräckliga statsbidrag skulle beredas möjlighet
att i viss utsträckning förbättra sin ekonomiska ställning. Statskontoret kunde
för sin del icke tillstyrka, att anslagsmedel foges i anspråk för ett dylikt ändamål
samt ansage i anslutning till vad ämbetsverket sålunda anfört förevarande
anslag kunna för nästa budgetår fastställas till avsevärt lägre belopp än vad
skogsstyrelsen föreslagit. I enlighet härmed kan statskontoret icke finna rimligt
att det för ett utgiftskrav, som icke ens uppgår till 10 procent av den beräknade
ökningen av skogsvårdsavgifterna, skulle vara oundgängligen erforderligt
att anvisa ett särskilt anslag å riksstad. Då de medel, som för närvarande
kunna ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande för deras allmänna
verksamhet, med god hushållning måste förslå även för bestridande av kostnaderna
för löneförbättringen, avstyrker ämbetsverket den nu gjorda framställningen
örn ett ytterligare anslag.
Departement -schejen.
Med hänsyn till den av statsmakterna nyligen genomförda provisoriska löneförbättringen
för vissa befattningshavare i statens tjänst finner jag det vara
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
45
skäligt, att en motsvarande löneförbättring, räknat från och med den 1 juli
1944, kommer till stånd jämväl för skogsvårdsstyrelsemas personal, för vilken
lönerna under de senaste åren icke torde justerats med hänsyn till levnadskostnadsstegringen.
Vad i ärendet anförts synes giva vid handen, att det för
innevarande budgetår under anslagstiteln Skogsvård m. m.: Skogsvårdens
befrämjande anvisade beloppet, 600 000 kronor, icke torde förslå för utdelande
av erforderliga bidrag till de med förevarande löneförbättring förenade
kostnader, som belöpa å nämnda budgetår. En förstärkning av omförmälda
anslag synes därför böra ske genom anvisande av medel å tilläggsstat II för
budgetåret 1944/45. Storleken av det härför erforderliga beloppet torde böra
bestämmas till 40 000 kronor. Vad beträffar anvisande av medel för en fortsatt
löneförbättring jämväl efter utgången av löpande budgetår torde jag
senare få anmäla denna fråga för Kungl. Majit.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
alt till Skogsvård m. m.: Skogsvårdens befrämjande å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag
av..................................kronor 40 000.
[3.] 27 a. Skogsvård m. m.: Kostnader för anskaffande av skogsfrö, reservationsanslag.
I skrivelse den 19 februari 1945 har skogsstyrelsen hemställt,
att ett belopp av 100 000 kronor måtte anvisas för bestridande av kostnaderna
för uppläggande av beredskapslager av skogsfrö. Styrelsen har härvid
anfört i huvudsak följande.
Till de åtgärder, som under den närmaste tiden framstå såsom för skogsbruket
mycket angelägna, höra vissa omfattande kulturarbeten, vilka inom
relativt kort tid torde böra komma till planmässigt utförande synnerligast i
landets norra delar. I och med att klarhet vunnits angående det trängande
behovet av dylika åtgärder har fråga uppstått att på ett mera effektivt sätt
än tidigare organisera och därmed säkerställa landets försörjning med skogsfrö.
För så vitt detta arbete ankommer på skogsvårdsstyrelserna och avser
anskaffandet av behövliga mängder s. k. bruksfrö har skogsstyrelsen sedan
flera år verkat för skogsfröanskaffningens effektivisering såväl ur kvantitativ
som kvalitativ synpunkt. Vid på skogsstyrelsens initiativ med skogsvårdsstyrelserna
förda överläggningar i här åsyftade ämne ha dryftats detaljfrågor
av praktisk-organisatorisk art. Därvid har även framkommit att för vissa
skogsvårdsstyrelser möjligheten att finansiera en utökad fröanskaffningsverksamhet
får anses starkt begränsad.
Tillgången på kott varierar mycket dels inom skilda delar av landet, dels
under olika år. Goda fröår för tall inträffa i södra Sverige i regel med några
få års intervall, under det att fröåren i Norrland äro mera sällsynta. Mellantiderna
för kottåren kunna här uppgå ända till 20 år. Dessutom tillkommer
alt grobarheten är avsevärt lägre inom höjdområdena i övre Norrland. Egentliga
kottår för gran inträffa vanligen i södra Sverige vart tredje—femte år,
i norra Sverige med något längre mellantider. På grund av den utpräglade periodiciteten
hos skogsfröets förekomst i naturen, bliva årskostnaderna för
fröinsamling mycket ojämna, och vid fullt utnyttjande av ett rikt s. k. fröår
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Departements
chefen.
eller kottår kunna de sålunda stiga till avsevärda belopp. Avsättningen av
skogsodlingsmaterial är däremot mera jämn och sker i regel till priser motsvarande
uppkommen självkostnad. Som exempel må anföras, att för närvarande
anskaffning av 2 000 kilogram tallfrö — ingalunda någon orimlighet
för en skogsvårdsstyrelse i Norrland — skulle draga enbart en kottanskaffningskostnad
av lägst 25 000—30 000 kronor, vilket kapital därefter återföres
till skogsvårdskassan under en tidrymd av måhända 5—8 år i den mån frö
eller plantor försäljas.
Skogsstyrelsen har för närvarande frågan örn skogsfröanskaffningens finansiering
under utredning och kommer i en nära framtid att samtidigt med
utredningsresultatets framläggande hemställa örn åtgärder i syfte att ekonomiskt
säkerställa det enskilda skogsbrukets fröanskaffning på lång sikt.
Emellertid synes det för närvarande vara mest angeläget att söka anskaffa
de frömängder, som beräknas bliva erforderliga för skogsodlingar anordnade
som beredskapsarbeten. Dessa skogskulturarbeten utgöra en ej oväsentlig del
av det planerade skogliga beredskapsprogrammet och kunna liksom under
föregående kriser inom vissa delar av landet spela en betydande roll för skapande
av arbetstillfällen.
Det ligger närmast till hands, att varje skogsvårdsstyrelse svarar för anskaffning
av det beredskapslager av frö, som erfordras för planerade skogsodlingsarbelen
inom det egna länet. Skogsvårdsstyrelsema lia emellertid ej
erforderliga ekonomiska resurser för att själva kunna lagra så stora kvantiteter
av skogsfru som det här är fråga örn. Under sådana förhallanden synes
det nödvändigt, att beredskapslagringen ordnas centralt. Härigenom kan också
frii ställas till förfogande, där det ur sysselsättningssynpunkt är mest angeläget.
Storleken av ett sådant frölager torde böra uppgå till 5 000—10 000 kilogram,
vilken kvantitet lämpligen hopbringas dels genom inköp omedelbart av
nu tillgängliga, ej disponerade partier, dels genom avsättning från skogsvårdsstyrelsernas
pågående fröinsamlingar. Sålunda anskaffade partier böra lagras
av respektive skogsvårdsstvrelser för skogsstyrelsens räkning, allt enligt mellan
skogsstyrelsen — jämlikt av Kungl. Majit lämnat bemyndigande — å
ena, och respektive skogsvårdsstyrelse å andra sidan träffat avtal på sätt föreslagits
i skogsstyrelsens promemoria angående sysselsättningsmöjligheter inom
skogsbruket vid omfattande arbetslöshet efter krigets slut (SOU 1944: 14).
Vad skogsstyrelsen i ärendet anfört synes giva vid handen, att förefintliga
lager av skogsfru icke äro tillräckliga för anordnande av de skogsodlingar,
vilka ingå såsom ett led i det planerade skogliga beredskapsprogrammet. Då
det synes önskvärt, att dessa odlingsarbeten komma till utförande, torde åtgärder
böra vidtagas för att säkerställa därför erforderligt lager av skogsjö.
Enär skogsstyrelsens förslag till dylika åtgärder även synes mig kunna vara
av viss betydelse för en framtida rationalisering av landets skogsbruk, finner
jag mig böra förorda, att medel äskas av riksdagen till bestridande av kostnaderna
för ifrågavarande verksamhet.
Mot det härför föreslagna beloppets storlek, 100 000 kronor, har jag intet
att erinra. Då det är önskvärt, att verksamheten i fråga påbörjas redan under
budgetåret 1944/45, vill jag förorda att sagda belopp anvisas å tilläggsstat II
till riksstaten för nämnda budgetår. Anslaget bör givas karaktär av reservationsanslag
och benämnas Skogsvård m. m.: Kostnader för anskaffande av
skogsjö. Därest riksdagen icke har något att erinra mot vad jag nu förordat,
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
47
torde det sedermera få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder
för genomförandet av förevarande verksamhet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Skogsvård m. m: Kostnader för anskaffande av
skogsfrö å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
anvisa ett reservationsanslag av.......... kronor 100 000.
Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Per Eldin.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
49
Bilaga 7.
Kapitalinvesteringar.
Justitiedepartementet.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 19A5.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler härefter
under justitiedepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 samt anför
därvid följande.
Statens affärsverksfonder.
E. Domänverket.
[1.] a. Förvärv av egendomen Sörbyn. Vid behandlingen i årets statsverksproposition
av frågan örn anslag till fångvårdsanstalterna anmälde jag
(II ht s. 99), att utredning påginge om förvärv för fångvårdens räkning av
egendomen Sörbyn i Hörnefors socken, Västerbottens län, i syfte att där inrätta
en fångkoloni samt att denna fråga komme att föreläggas riksdagen i
särskild proposition. Sedan utredningen slutförts, ha domänstyrelsen och
fångvårdsstyrelsen underställt ärendet statsmakternas prövning. I skrivelse
den 29 december 1944 har sålunda domänstyrelsen hemställt örn medgivande
till markbyte mellan kronan samt Mo och Domsjö aktiebolag, vilket bolag är
ägare av ifrågavarande egendom, ävensom till inköp av en mindre jordbruksfastighet,
Håknäs 514, belägen inom egendomens gränser. Fångvårdsstyrelsen
har i skrivelse den 8 januari 1945 hemställt om anslag för bestridande av de
kostnader som äro förenade med förvärven och med anordnandet å egendomen
av en fångkoloni.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 163.
4
50
Kungl. Majlis proposition nr 163.
Domänstyrelsens framställning anmäles i särskild proposition denna dag
av chefen för jordbruksdepartementet. Beträffande fastigheternas beskaffenhet
och värde samt de närmare villkoren för överlåtelserna får jag
hänvisa till nämnda proposition. Här må framhållas, ali kronan enligt
ett med Mo och Domsjö aktiebolag träffat preliminärt bytesavtal har att
till bolaget erlägga 25 000 kronor såsom mellangift för det högre uppskattningsvärde,
som bolagets bytesområde anses representera i förhållande till
kronans bytesområde, att enligt ett likaledes preliminärt träffat köpeavtal
köpeskillingen för fastigheten Håknäs 514 bestämts till 10 000 kronor, att
egendomen Sörbyn enligt bytesavtalet skall tillträdas den 14 mars 1945 samt
att av denna egendom endast inägomarken jämte byggnader är avsedd att
ställas till fångvårdsstyrelsens disposition. I nyssnämnda proposition har
även intagits vad fångvårdsstyrelsen anfört till motivering för att förlägga
en fångkoloni till egendomen Sörbyn.
I sin skrivelse den 8 januari 1945 har fångvårdsstyrelsen meddelat, att den
planerade kolonien skall kunna mottaga 20 å 30 kolonister. Styrelsen understryker,
att egendomen Sörbyn genom sitt läge, den goda bebyggelsen och
de rikliga arbetsuppgifter, som stå till buds, synes synnerligen väl lämpad
för ändamålet. Enligt styrelsens mening bör kolonien tills vidare anknytas
till centralfängelset i Härnösand och i första hand avses för intagna som
lia att avtjäna långa frihetsstraff. Med hänsyn till att Sörbyn för närvarande
disponeras såsom förläggning för utlänningar finner styrelsen emellertid i
viss mån osäkert när egendomen skall kunna tagas i anspråk för fångvårdsändamål.
Sålunda anföres:
Fångvårdsstyrelsen får meddela, att vissa byggnader å Sörbyn, bland annat
huvudbyggnaden, för närvarande disponeras av statens utlänningskommission,
som erhållit bolagets tillstånd att för finska flyktingar jämväl upprätta
ett 15-tal baracker å egendomen, dock under villkor att förläggninsen
skall upphöra då fångvårdsstyrelsen tillträder egendomen. Bolaget har anhållit,
att egendomen måtte tillträdas av fångvårdsstyrelsen den 14 mars 1945. Fångvårdsstyrelsen
anser, liksom domänstyrelsen, denna tidpunkt lämplig. Med
hänsyn till att utlänningskommissionen sannolikt behöver disponera viss
del av egendomen för utlänningar även i fortsättningen, torde fångkolonien
till en början få inskränka sin verksamhet. Under tiden närmast efter tillträdet
nödgas fångvårdsstyrelsen sannolikt driva egendomen med hjälp endast
av anställd arbetskraft och till densamma förlagda flyktingar. Efter
hand torde emellertid så stora bostadsutrymmen kunna bli disponibla, att
vid tiden omkring budgetårsskiftet åtminstone några fångar kunna ^ överflyttas
dit. Dessa frågor befinna sig emellertid för närvarande i ett så svävande
läge, att några bestämda dispositioner ej kunna träffas. All hänsyn
måste självfallet tagas till utlänningskommissionens behov av förläggningar.
Vad som för fångvårdsstyrelsen är betydelsefullt är att egendomen kan förvärvas
och detta snarast möjligt, så att koloniverksamheten där kan begynna
— delvis eller helt — så snart omständigheterna medgiva.
I fråga örn kostnaderna för fastighetsförvärven har fångvårdsstyrelsen, i
överensstämmelse med vad domänstyrelsen i sin framställning förutsatt,
ansett erforderligt att särskilt anslag härför beviljas med belopp, motsvarande
dels värdet av de områden, som skola disponeras av fångvårdsstyrel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
51
sen, utgörande tillsammans 70 000 kronor, varav 60 000 kronor belöpa
å egendomen Sörbyns inägoområden med byggnader och 10 000 kronor utgöra
köpeskilling för fastigheten Håknäs 514, dels ock kronans kostnad för
värderingen, 3 789 kronor, ävensom kronans utgift för avstyckning, beräknad
till omkring 200 kronor, eller tillsammans cirka 4 000 kronor. Av det
förra beloppet å 70 000 kronor skulle 10 000 kronor användas till gäldande
av köpeskillingen för fastigheten Håknäs 514, 25 000 kronor till erläggande
av bolaget tillkommande mellangift och återstoden eller 35 000 kronor,
motsvarande det mervärde, som kronans av endast utmark bestående bytesområde
representerar i förhållande till värdet av i bolagets bytesområde
ingående skogsmark och skog, tillgodoföres domänverkets markfond.
Övriga kostnader i samband med fångvårdens övertagande av egendomen
lia av fångvårdsstyrelsen beräknats till 70 000 kronor, varav 20 000 kronor
för förbättringsarbeten å byggnader, 15 000 kronor för möbler m. m. och
35 000 kronor för jordbruksinventarier.
Erforderliga reparations- och förbättringsarbeten å egendomens byggnader
ha specificerats i följande av styrelsens arkitekt G. Birch-Lindgren upprättade
promemoria.
Huvudbyggnaden. Väl underhållen utom östra veranden, som behöver repareras.
Stora utrymmen med en plandisposition som synes synnerligen
lämplig för fångförläggning utan större ändringar. Värmeledning endast i
bottenvåningen från panna i källaren; ledningssystemet torde kunna utsträckas
till övre våningen utan större svårighet, varvid källarutrymmet
medger insättning av ytterligare en panna eller utbyte av befintlig panna,
örn så erfordras1.
Fönster, kopplade, utåtgående. 2 W. C. Vatten från brann, som uppgives
tillräcklig.
Förutom nämnd reparation av veranda och utökning av värmeledning erfordras
inredandet av ett snyggningsrum med tvättställ för fångarna (ev.
i en flygel) inredandet av ett kontor, smärre förändringar i rumsindelningen
för bästa utnyttjande av förläggningsmöjlighetema och en allmän reparation.
Uthus. Innehåller T. C., vedbod, bagarstuga, bod under inredning till
bastu, lägenhet örn ett stort kök och mindre kammare, vidare snickarbod.
Huvuddelen av huset har stomme av liggtimmer. Lägenheten har elledningar
på knopp, saknar vatten och avlopp. Grunden är under hela byggnaden
rätt dålig, särskilt vid vedbodarna. Hela byggnaden kan efter relativt lätta
reparationer användas till uthus, men ej bibehållas som bostad.
Lager m. m. Har tidigare bl. a. inrymt ladugården, som nu blivit maskinhall.
I fortsättningen vagnslider. I gott skick utom spåntaket, som behöver
repareras.
Magasin. I bottenvåningen kraftfoder m. m., i övre våningen säd. I gott
skick.
Höns- och svinhus. Den till hönshus använda delen nyinredd och i mycket
gott skick. Den övriga delen behöver en mindre reparation invändigt.
Eljest i gott skick.
Ladugård och stall med skulle. Relativt nybyggd och i utmärkt skick.
Rättar eb ost aden. Bottenvåningen bär 4 rum och kök, i gott skick, behöver
endast mindre reparation, övre våningen inrymmer dels en lägenhet örn
1 rum och kök i mycket gott skick, dels en lägenhet örn 2 rum och kök, som
52
Kungl. Majlis proposition nr 163.
skulle repareras. Avlopp och vatten under indragning men ej W. C. Dylikt
bör införas. Värmeledning saknas, liksom källare. Dylik kan dock säkerligen
utgrävas och pannrum därvid inredas, varigenom värmeledning möjliggöres.
Arbetarbostadsluis. Uppfört på plintar, ulan källare. Saknar vatten, avlopp
och värmeledning. Elledningar på knopp. Planlösningen rätt primitiv.
Erfordrar rätt genomgripande arbeten för framtida användning till tjänstebostäder.
2 arbetarbostäder. Norr om gården. I relativt gott skick. Särskilt det södra,
men uppförda på plintar. Taken behöva repareras. Saknar vatten och avlopp
men ha bra brunn. Elledningar kuhlo. Innehålla vardera 1 rum och
kök men å vinden kan ev. ett mindre rum inredas.
Till vänster i bottenvåningen lägenhet om 2 rum och kök, nyreparerad
men saknar vatten och avlopp. Till höger 1 rum och kök, reparerat. Tom
vind. Hel grund.
Mo Lundströms Stuga. 1 rum och kök. Saknar vatten, avlopp. Elledningar
på knopp. Behöver genomgående reparation, för användning till tjänstebostad.
Av nämnda byggnader synas huvudbyggnaden och arrendatorsbyggnaden
höra omedelbart iordningställas, medan övriga byggnader, vilka kräva betydligt
mindre omfattande åtgärder, torde kunna successivt och i mån av
behov repareras. I senare fallet torde fångarbetskraft kunna i stor utsträckning
användas, varigenom kostnaderna nedbringas.''
För de förstnämnda arbetena synes i samband med egendomens inköp
böra begäras 20 000 kronor. För övriga arbeten synes mig under förutsättning
av ett rimligt årligt anslag till underhåll och reparationer, särskilda
anslag obehövliga.
Endast huvudbyggnaden och arrendatorsbyggnaden skulle alltså behöva
bliva föremål för mera omfattande förbättringsarbeten i samband med egendomens
övertagande. Särskilt anslag för detta ändamål finner fångvårdsstyrelsen
emellertid icke erforderligt under förutsättning att ifrågavarande byggnader,
som äro avsedda att användas såsom anstaltsbyggnader för fångvårdens
räkning, redovisas å fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna
fastighetsfond i stället för å statens domäners fond. Styrelsen anför härom
närmare:
Enligt gällande principer (prop. 158/1939) skola kostnaderna för förbättringsarbeten
å fastigheter, vilka redovisas å statens domäners fond men av
domänstyrelsen utarrenderas till andra statliga myndigheter, bestridas av
medel, som av domänstyrelsen ställas till förfogande, medan däremot underhållsarbeten
skola bekostas av den arrenderande myndigheten. Med denna
tillämpning skulle domänstyrelsen ställa ifrågavarande belopp 20 000 kronor
till fångvårdsstyrelsens förfogande. Då emellertid såväl huvudbyggnaden
sorn rättarbyggnaden äro avsedda att disponeras som anstaltsbyggnader för
fångvårdsändamål synes det styrelsen lämpligare och riktigare att, sedan
egendomen av domänstyrelsen förvärvats för kiÖnans läkning, värdet a
dessa byggnader vid sidan av budgeten överföras från statens domäners fond
till fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond (jfr nyssnämnda
prop.)'' Under sistnämnda förhållanden skulle nämnda^ förbättringsarbeten
å tillhopa 20 000 kronor kunna bestridas av till fångvårdsstyrelsens
förfogande stående medel. Dessa förbättringsarbeten kunna utföras efter
hand och i stor utsträckning med intagna. Särskilt anslag härför beräknas
således ej bliva erforderligt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
53
Utgifterna för anskaffning av möbler m. m. lia av fångvårdsstyrelsen beräknats
i enlighet med en inom styrelsen upprättad inventarieplan, som
upptager 5 500 kronor för möbler och 9 500 kronor för övriga inventarier.
Kostnaderna för inlösen av jordbruksinventarier, som finnas å egendomen,
ha uppskattats i samråd med fångvårdsstyrelsens jordbrukstekniska biträde
byrådirektören Helge Ryde och uppgå till 35 000 kronor — motsvarande
bolagets anbud — varav för hästar och nötkreatur 14 000 kronor, för traktor
med tillhörande redskap 9 000 kronor och för inventarier i övrigt enligt
en särskild förteckning 12 000 kronor.
I fråga om kostnaderna för personal vid den nya kolonien erinrar fångvårdsstyrelsen
att medel härtill såvitt avser budgetåret 1945/46 äskats i styrelsens
skrivelse med anslagsäskanden för nästa budgetår (jfr II ht 1945 s.
91 f.; 103 f.). För återstoden av innevarande budgetår finner styrelsen personalkostnaderna
i den mån sådana uppkomma kunna belasta utgiftsposten
å specialstaten för jordbruksdriften till avlöningar och arvoden.
Under åberopande av vad sålunda anförts har fångvårdsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å tilläggsstat för budgetåret
1944/45 bevilja dels till inköp av inägomark med byggnader till egendomen
Sörbyn samt till inköp av fastigheten Håknäs 514 ävensom till kostnader för
värdering och avstyckning ett investeringsanslag av (60 000 + 10 000 +
4 000) 74 000 kronor, dels till inköp av möbler m. m. ett reservationsanslag
av 15 000 kronor, dels ock till inköp av jordbruksinventarier m. m. ett reservationsanslag
av 35 000 kronor.
I infordrat utlåtande har statskontoret uttalat, att frågan om förvärv av
egendomen Sörbyn icke borde upptagas till avgörande innan statsmakterna
varit i tillfälle pröva strafflagberedningens förslag till omorganisation av anstaltsväsendet.
Köpet av fastigheten Håknäs 514 avstyrker statskontoret under
alla förhållanden. I fråga örn anslagsbehovet för den händelse förvärvet
av Sörbyn anses böra komma till stånd anföres i statskontorets utlåtande:
Statskontoret kan för sin del icke finna erforderligt, att ett investeringsanslag
å 35 000 kronor anvisas för täckande av skillnaden mellan värdena av
bytesområdenas skogsbestånd. Då egendomen Sörbyn vid ett förvärv för statsverkets
räkning torde böra upptagas till redovisning å statens domäners
fond i enlighet med i proposition nr 158/1939 angivna principer, synes enligt
ämbetsverkets mening anledning icke föreligga att för förvärvet vidtaga
annan kapitalinvestering i fonden än som motsvarar den kontanta delen av
köpeskillingen eller 25 000 kronor.
Fångvårdsstyrelsen har föreslagit, att värdena av huvudbyggnaden och
rättarbygnaden å Sörbyn, som äro avsedda att disponeras som anstaltsbyggnader.
skola vid sidan av budgeten överföras från statens domäners fond till
fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond. Härigenom
skulle ett för förbättringsarbeten å egendomen erforderligt belopp av 20 000
kronor kunna bestridas av till fångvårdsstyrelsens förfogande stående medel.
En sådan delad redovisning av i fastigheten ingående värden torde emellertid
enligt statskontorets mening icke böra medgivas. I den mån medel erfordras
för reparationsarbeten, som icke äro att hänföra till sedvanligt underhåll,
böra jämväl desamma enligt i propositionen nr 158/1939 angivna grunder
anvisas å kapitalbudgeten under statens domäners fond.
54
Kunni. Maj.ts proposition nr 163.
Departementschefen.
.
För bestridande av kronans utgifter för värdering och avstyckning, vilka
kostnader icke kunna hänföras till kapitalutlägg, torde vidare böra anvisas
ett anslag av högst 4 000 kronor.
I enlighet härmed skulle alltså, under förutsättning att fastigheten Håknäs
514 icke inköpes, för förvärvet av egendomen erfordras dels å kapitalbudgeten
ett investeringsanslag av (25 000 + 20 000) 45 000 kronor, och dels
å driftbudgeten ett anslag av 4 000 kronor. Framställningarna om anslag till
inköp av möbler och jordbruksinventarier till ett sammanlagt värde av 50 000
kronor lia icke föranlett erinran från statskontorets sida.
Statens utlänningskommission, som även avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
har väl framhållit såsom önskvärt att utlänningsförläggningen å Sörbyn
kunde bibehållas men icke velat motsätta sig fångvårdsstyrelsens förslag,
då detta avsåge att gagna ett mera stadigvarande syfte än egendomens
nuvarande användning. Kommissionen har emellertid framhållit som sin
mening, att fångar ej kunna överföras till Sörbyn, innan förläggningen hunnit
avvecklas.
I sitt den 14 november 1944 avgivna betänkande angående verkställigheten
av frihetsstraff m. lii. (SOU 1944: 50) har strafflagberedningen framlagt
förslag till vittgående ändringar beträffande principerna för verkställighet
av frihetsstraff ävensom till därav betingade reformer av anstaltsväsendet.
Förslaget innefattar bland annat att den öppna anstaltsvården skall
utvidgas på bekostnad av den slutna. I detta syfte föreslås, att ett antal nya
kolonier inrättas, företrädesvis genom att fångvården övertar eller arrenderar
lantgårdar; dessa kolonier skola var och en kunna mottaga 20—30
fångar. För Norrland föreslås två kolonier, den ena anknuten till centralfängelset
i Härnösand och omfattande 30 platser, den andra anknuten till
kronohäktet i Umeå och omfattande 20 platser.
De principer om bl. a. öppen anstaltsvård som ligga till grund för strafflagberedningens
förslag överensstämma med de strävanden som under senare
tid gjort sig gällande på fångvårdens område. Sålunda ha under senare år inrättats
ett flertal anstalter och avdelningar av öppen karaktär. Dessa ha emellertid
huvudsakligen varit avsedda för specialvård. A de för vanligt fångförvar
avsedda anstalterna finnas öppna vårdplatser vid det såsom jordbruksfängelse
disponerade centralfängelset i Mariestad och de därtill anslutna
kolonierna Rödjan, Singeshult, Leverstad och Lockerud. Sistnämnda koloni,
som är nyinrättad, avses dock att tillsvidare användas såsom provisorisk ungdomsanstalt.
För vanligt fångförvar disponeras därjämte delvis en av fångvårdsstyrelsen
arrenderad egendom i Åby, Sorunda socken. Det sammanlagda
antalet öppna platser för vanligt fångförvar utgör för närvarande omkring
150, varav omkring hälften på kolonier. Någon koloni i anslutning till straffanstalterna
i Norrland har hittills icke funnits.
Vid flera tidigare tillfällen har jag uttalat mig för en utökning av den
öppna anstaltsorganisationen (jfr II ht. 1944 s. 96 o. 1945 s. 99).
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
55
Egendomen Sörbyn är såsom fångvårdsstyrelsen närmare utvecklat ur flera
synpunkter synnerligen lämplig för sitt ändamål. Villkoren för överlåtelsen
äro enligt min mening också skäliga. På grund härav och då behovet av en
fångkoloni för Norrland är trängande, anser jag mig höra förorda, att medel
ställas till förfogande för fullföljande av det ingångna bytesavtalet. För sådant
ändamål synes emellertid tillräckligt att anslag anvisas motsvarande den
mellangift som kronan skall erlägga enligt avtalet eller 25 000 kronor. Bärande
skäl att härutöver anvisa medel för överförande till domänverkets
markinköpsfond finner jag i likhet med statskontoret ej föreligga.
Vad angår frågan om förvärv av fastigheten Håksnäs 514 får jag hänvisa
till den proposition, som enligt vad förut nämnts avlåtes på föredragning av
chefen för jordbruksdepartementet. Enligt denna proposition bör framställning
om inköp av ifrågavarande fastighet icke göras för närvarande.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår är det för närvarande osäkert
när utlänningsförläggningen å Sörbyn kan nedläggas och egendomen tagas
i anspråk för fångvårdsändamål. Med hänsyn till angelägenheten av att
egendomen förvärvas för fångvårdens räkning, synes emellertid förvärvet
böra komma till stånd även om utlänningsförläggningen måste bibehållas
ännu någon tid. Innan förläggningen nedlägges böra fångar icke utan särskilda
skäl överföras till Sörbyn. Egendomens användande såsom utlänningsförläggning
bör dock icke hindra att den iordningställes för fångvården.
Den planerade kolonien bör tills vidare avses för intagna, som ha att avtjäna
längre frihetsstraff, och anknytas till centralfängelset i Härnösand.
Mot de föreslagna förbättringsarbetena å de båda till anstaltsbyggnader avsedda
boningshusen ävensom kostnaderna härför har jag icke funnit anledning
till erinran. I avvaktan på att frågan om redovisningen av de för olika
statliga ändamål upplåtna statliga jordbruksegendomarna, vilken fråga nu
är föremål för ytterligare utredning hos riksräkenskapsverket, vinner en slutlig
lösning, böra anstaltsbvggnaderna liksom egendomen i övrigt redovisas å
domänfonden. Det för ifrågavarande förbättringsarbeten erforderliga beloppet,
20 000 kronor, torde såsom avseende byggnader, vilka icke avses att
tjäna jordbruksdriften, böra anvisas på driftbudgeten. Arbetena synas, såsom
nyss nämnts, kunna igångsättas omedelbart utan hinder av att egendomen
disponeras såsom förläggning för utlänningar. De arbeten, som i övrigt
erfordras för iståndsättande av personalbostäder m. m. kunna, i enlighet
med vad fångvårdsstyrelsen framhållit, utföras efter hand och kräva icke
särskilda anslag. För täckande av kostnaderna för möbler, inventarier och
värdering m. lii. ha medel jämväl äskats under driftbudgeten.
1 enlighet med det anförda skulle för förvärv av egendomen Sörbyn erfordras
25 000 kronor, vilket belopp torde böra anvisas å tilläggsstat II till
riksstaten för innevarande budgetår.
.Tåg får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förvärv nv egendomen Sörbyn å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett investeringsanslag
av................................kronor 25 000.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Sven Leffler.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
57
Bilaga 8.
Kapitalinvesteringar.
Kommunikationsdepartementet.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehksson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler härefter
under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående kapitalinvestering å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1944/45 samt anför därvid följande.
Statens affärsverksfonder.
A. Postverket.
[1.] Posthusbyggnad i Kalmar. Till uppförande av ett posthus å en för
postverkets räkning tidigare förvärvad tomt inom kvarteret Floras kulle i
Kalmar anvisade riksdagen för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av
775 000 kronor. Sedermera föreskrevs emellertid av statsfinansiella skäl, att
arbetena för posthusbyggnaden icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande
fullföljas i vidare mån än i vad avsåge upprättande av byggnadsritningar
och entreprenadhandlingar. Å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 anvisade riksdagen ett reservationsanslag (B) av 100 000 kronor
avsett att täcka efter byggnadsanslagets anvisande inträffad stegring av
byggnadskostnaderna.
Genom beslut den 12 juni 1942 förklarade Kungl. Maj:t, att generalpoststyrelsen
skulle äga även under budgetåret 1942/43 disponera bland annat
berörda, för budgetåret 1939/40 anvisade reservationsanslag. Av detta anslag
hade 20 000 kronor tagits i anspråk för upprättande av byggnadsritningar
m. m.
I sin skrivelse den 28 augusti 1942 med anslagsäskanden för budgetåret
1943/44 meddelade generalpoststyrelsen, att byggnadsfrågan kommit i ett
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
nytt läge. Kalmar stad, av vilken styrelsen förvärvat tomtområdet inom
kvarteret Floras kulle, hade inlett förhandlingar för att söka få till stånd
överenskommelse om byte av den försålda tomten mot annat för posthusbygge
lämpligt tomtområde. Av denna anledning beräknades byggnadsföretaget
icke kunna igångsättas under budgetåret 1942/43. Med hänsyn till gällande
bestämmelser angående äldre reservationsanslag syntes det nödvändigt,
att för byggnadsföretaget erforderliga medel ånyo anvisades av riksdagen.
Styrelsen hemställde fördenskull, att ett reservationsanslag av 855 000 kronor
(återstoden av de båda tidigare beviljade anslagen) måtte för ändamålet
anvisas å kapitalbudgeten för budgetåret 1943/44. I anledning av denna
framställning medgav riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, att återstående
del av det för budgetåret 1939/40 anvisade reservationsanslaget finge
disponeras jämväl under budgetåret 1943/44.
Förhandlingarna rörande byte av tomt för posthusbyggnaden ledde till en
överenskommelse mellan generalpoststyrelsen och Kalmar stad, vilken godkändes
av Kungl. Majit den 1 oktober 1943. Enligt överenskommelsen skall
staden i byte mot postverkets tomt inom kvarteret Floras kulle lämna ett
tomtområde örn 1 800 m2 i västra delen av den öppna platsen Sveaplan inom
Kalmar stad jämte en kontant mellanskillnad av 7 000 kronor.
Enär de för posthusbyggnaden disponibla anslagen om sammanlagt
855 000 kronor icke skulle stå till förfogande efter utgången av budgetåret
1943/44, hemställde generalpoststyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1943 om
anvisande för budgetåret 1944/45 av ett nytt investeringsanslag av 855 000
kronor. Härvid anförde styrelsen, att arbetet med upprättande av detaljerat
förslag till posthusets utformning icke hunnit slutföras och att ej heller en
någorlunda tillförlitlig kostnadsberäkning i ärendets dåvarande läge kunde
upprättas. Styrelsen ansåge därför och med hänsyn till det starka behovet
av ett nytt poshus i Kalmar, att anslaget preliminärt borde beräknas efter
det tidigare angivna kostnadsbeloppet.
Med bifall till Kungl. Majits därom framlagda förslag (kapitalbudgeten,
bil. 4, punkt 7) anvisade 1944 års riksdag för budgetåret 1944/45 ett investeringsanslag
av 855 000 kronor för posthusbyggnaden. Beträffande dispositionen
av anslaget har Kungl. Majit förklarat sig vilja framdeles meddela
beslut.
I skrivelse den 23 februari 1945 har generalpoststyrelsen hemställt, att arbetena
med uppförande av posthuset i Kalmar måtte efter beslut av Kungl.
Majit få påbörjas utan avvaktande av slutligt anslagsäskande för ändamålet.
Styrelsen meddelar till en början, att arbetet med uppgörande av förslagsritningar
och kostnadsberäkningar till posthusbyggnaden uppdragits åt arkitekten
L.-E. Lallerstedt. Definitiva dylika handlingar förelåge ännu icke i
färdigt skick, enär arbetet med byggnadsförslagets slutgiltiga utformning fördröjts
i avvaktan på resultatet av upprepade förhandlingar i ärendet med
Kalmar stads myndigheter. Styrelsen räknade emellertid med att inom den
närmaste tiden kunna till Kungl. Majit överlämna av Kalmar stad godkända
Kungl. Majlis proposition nr 163.
59
förslagsritningar ävensom fullständig kostnadsberäkning jämte byggnadsstyrelsens
yttrande i ärendet. Styrelsen ville emellertid framhålla, att den nu
planerade byggnadens volym beräknades icke nämnvärt komma att avvika
från det ursprungligen föreslagna posthusets inom kvarteret Floras kulle.
De definitiva byggnadskostnaderna komme därför att tämligen väl motsvara
de år 1938 beräknade kostnaderna för det då planerade posthuset med tilllägg
dock av erforderligt belopp för att kompensera inträffad stegring av
byggnadskostnaderna.
Behovet av ett nytt posthus i Kalmar hade, fortsätter generalpoststyrelsen,
alltsedan styrelsen år 1938 första gången hemställde om anslag för ändamålet,
för varje år blivit alltmera framträdande på grund av den inträdda
ökningen i poströrelsen. Lokalförhållandena vid postkontoret i Kalmar vore
nu så besvärande, att styrelsen funne det högst angeläget, att den redan i
princip beslutade nya posthusbyggnaden snarast möjligt uppfördes. Härtill
komme, att de nuvarande postlokalerna, vilka vore inrymda i riksbankens
fastighet, inom kort komme att erfordras för telegrafverkets behov. Telegrafstyrelsen
hade i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 14 februari 1945
meddelat, dels att telegrafverket med riksbanken träffat avtal om övertagande
av fastigheten ifråga, dels att den nuvarande brevbärarexpeditionen
behövde disponeras av telegrafverket för installation av förstärkarutrustning,
som erfordrades i samband med tillkomsten av ny stamlinjekabel för rikstrafiken
utmed ostkusten. Vidare måste tidsenlig stationsutrustning för automatisk
koppling snarast anskaffas för telefonstationen i Kalmar. Med anledning
härav hade telegrafstyrelsen i nämnda skrivelse till byggnadsstyrelsen
hemställt, att allt måtte göras för att postverkets lokalfråga ordnades i
så god tid, att de lokaler, som behövdes för en överdragsstation, bleve tillgängliga
för telegrafverket senast den 1 juli 1945.
Av det föregående framginge, fortsätter generalpoststyrelsen, att arbetet
med uppförande av en posthusbyggnad i Kalmar borde påbörjas snarast möjligt.
Då emellertid det anvisade anslaget av 855 000 kronor icke kunde beräknas
vara tillfyllest under nu rådande prisläge, ankomme det på riksdagen
att på nytt besluta i fråga om uppförande av posthus i Kalmar. Ehuru styrelsen
icke för närvarande vore i tillfälle framlägga definitivt kostnadsförslag
i ärendet, ville det med hänsyn till företagets höga angelägenhetsgrad synas
styrelsen högst önskvärt, att beslut snarast möjligt fattades om byggnadsarbetenas
igångsättande på grundval av de ritningar m. m., som generalpoststyrelsen
inom kort komme att överlämna. Ett sådant beslut syntes, såvitt
styrelsen kunde bedöma, kunna fattas utan avvaktande av slutgiltigt anslagsäskande
i frågan. Det skulle sedermera ankomma på styrelsen att så snart
ske kunde inkomma med hemställan örn anvisande å tilläggsslat för budgetåret
1945/46 av för byggnaden erforderligt slutligt anslag.
Till uppförande av posthusbyggnad i Kalmar har riksdagen anvisat dels;jepartermni*- för budgetåret 1939/40 eli reservationsanslag av 775 000 kronor, dels ock å chefenlilläggsstat
II lill riksstaten för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
(B) av 100 000 kronor. För uppgörande av ritningar och kostnadsförslag har
av förstnämnda anslag tagits i anspråk ett belopp av 20 000 kronor.
Till följd av att de nämnda anslagen — med undantag för det i anspråk
tagna beloppet — sedermera enligt gällande anslagsregler förfallit, har 1944
års riksdag anvisat ett investeringsanslag av (775 000 + 100 000 -— 20 000)
855 000 kronor för ändamålet. Till grund för beviljandet av sistnämnda anslag
lågo icke några nya kostnadsberäkningar, enär sådana med hänsyn till
ändrade förhållanden i fråga om det nya posthusets förläggning, icke för
det dåvarande kunde upprättas.
Dispositionsbeslut har av samma orsak ännu ej av Kungl. Majit meddelats
beträffande anslaget å 855 000 kronor. Definitiva kostnadsberäkningar och
ritningar torde icke kunna föreligga så snart, att de kunna underställas den
nu församlade riksdagen inom den för propositioners avgivande stadgade
tiden. Emellertid är den planerade byggnadens volym ungefärligen densamma
som det tidigare till 875 000 kronor kostnadsberäknade posthusets. Enligt
vad generalpoststyrelsen meddelat torde kostnaderna därför i stort sett kunna
hållas inom ramen för det till förfogande stående anslaget med tillägg motsvarande
den stegring av byggnadskostnadema, som inträffat efter år 1940.
Med hänsyn till vad som förutsattes i samband med äskande av det för
budgetåret 1944/45 beviljade investeringsanslaget (1944 års statsverksproposition,
kapitalbudgeten: bil. 4, punkten 7), torde Kungl. Majit äga meddela
beslut om byggnadsföretagets igångsättande. Emellertid har jag, då det såsom
nämnts kan förutses att ytterligare kostnader uppkomma, ansett mig böra
bringa detta förhållande till riksdagens kännedom. Med hänsyn till angelägenheten
av att byggnadsarbetena utan onödigt dröjsmål påbörjas, är det
min avsikt att — därest erinran häremot icke från riksdagens sida framställes
och under förutsättning att det under utarbetande varande ritningsförslaget
vid den blivande granskningen befinnes kunna fastställas — föreslå
Kungl. Majit att utan hinder av att anvisade medel kunna beräknas icke
helt förslå för företagets slutförande föranstalta om byggnadsföretagets igångsättande,
så snart detta med hänsyn till material- och arbetsmarknadsläget
prövas möjligt. Erforderlig anslagsförstärkning torde sedermera få äskas av
riksdagen.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte förordna,
att vad i detta ärende anförts skall genom utdrag av statsrådsprotokollet
delgivas riksdagen.
D. Statens vattenfallsverk.
[2.] 12. Tillbyggnad av fastigheten nr 13 i kvarteret Björnen i Stockholm.
I skrivelse den 29 mars 1944 hemställde vattenfallsstyrelsen örn medgivande
att för påbyggnad av dels västra gårdshuset på tomten nr 13 i kvarteret
Björnen i Stockholm, dels det nya gathuset på tomten nr 11 i samma kvar
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
61
ter använda sammanlagt 220 000 kronor av det å kapitalbudgeten under
statens vattentalisverk anvisade anslaget till Mindre utvidgningar av lörefintliga
kraftstationsanläggningar och mindre regleringsföretag m. m., dock
att med påbyggnad av sistnämnda lius kunde anstå, därest styrelsen finge
senast från och med den 1 april 1945 disponera över minst 150 m2 nettoarea
1 statens vattenfallsverks fastighet Drottninggatan 19 å tomten nr 8 och 10 i
kvarteret Björnen.
Vattenfallsstyrelsen framhöll i sin skrivelse bland annat, att styrelsens behov
av kontorslokaler i Stockholm mycket hastigt tillvuxit på grund av den
forcering, med vilken kraftverksbyggnaderna under senaste åren bedrivits och
alltjämt bedreves, samt lill följd av därmed sammanhängande förundersökningar
och preliminära utredningar örn olika nya vattenfållsutbyggnader och
vattenregleringar. Ny personal och ytterligare lokalutrymmen måste vidare
förutses erforderliga, örn och när sådana arbeten, till vilka medel kunde komma
att anvisas å allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45, skulle utan
dröjsmål startas med stora arbetsstyrkor. De nya kontorsutrymmen, som inom
närmaste tiden krävdes, uppskattade styrelsen vid tidpunkten för skrivelsens
avlåtande till 150 m2 nettoarea för de uppgifter, vilka redan blivit styrelsen
ålagda. Ytterligare ungefär lika stort utrymmesbehov beräknades så gott som
omedelbart uppstå, om särskilda investeringsarbeten i någon avsevärd omfattning
tillkomme. Styrelsen såge sig därför nödsakad att planera för att före
den 1 april 1945 kunna förfoga över nya kontorslokaler med sammanlagt omkring
300 m2 nettoarea, varav hälften om möjligt redan hösten 1944.
Genom beslut den 9 juni 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t vattenfallsstyrelsen
att för beredande av lokaler för bedrivande av på styrelsen ankommande
planeringsarbeten låta utföra påbyggnad med två våningar av västra gårdshuset
å fastigheten nr 13 i kvarteret Björnen i huvudsaklig överensstämmelse
med till styrelsens skrivelse fogade ritningar för en beräknad kostnad av
125 000 kronor.
Genom brev den 30 juni 1944 förordnade Kungl Majit, att kostnaderna för
denna påbyggnad skulle gäldas från det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1943/44 under sjätte huvudtiteln anvisade reservationsanslaget av
2 000 000 kronor till Täckning av planeringskostnader.
I skrivelse den 25 augusti 1944 meddelade vattenfallsstyrelsen, att styrelsen
funnit oundgängligt att för mötande av då redan föreliggande arbetsuppgifter
utöka personalen vid de båda byggnadstekniska byråerna med ett
tiotal personer utöver vad som förutsetts i mars 1944 samt att förstärka den
kamerala och drifttekniska personalen. Den påbyggnad av gårdshuset på
tomten nr 13 i kvarteret Björnen, vartill medel av Kungl. Majit anvisats
i juni 1944, beräknades bliva färdig under loppet av oktober 1944. Härigenom
komme en nyttig kontorsyta av 184 m2 att tillföras styrelsen. För att
örn möjligt få tillgång till de ytterligare erforderliga lokalerna inom den
av styrelsen senast inköpta fastigheten nr 8 och 10 i kvarteret Björnen bade
styrelsen uppsagt två hyresgäster där till avflyttning. Uppsägningarna bade
emellertid av vederbörande myndigheter förklarats ogiltiga såsom obilliga
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
mot hyresgästerna, oaktat styrelsen anvisat möjligheter för hyresgästerna
att få förhyra andra lokaler.
Vattenfallsstyrelsen uttalade vidare i sin sistnämnda skrivelse, att det vöre
oundgängligt, alt den planerade påbyggnaden på fastigheten nr 11 i kvarteret
Björnen konnne lill utförande. Härigenom skulle styrelsen kunna erhålla
ytterligare kontorslokaler med en nyttig golvyta av 139 m2. Påbyggnaden
hade kostnadsberäknats till 95 000 kronor.
Efter förslag av Kungl. Majit i proposition 1944: 288 (bil. 11, punkten 2)
anvisade riksdagen enligt skrivelse den 28 november 1944 (nr 482) det begärda
anslaget. Genom beslut den 1 december samma år uppdrog Kungl.
Majit åt vattenfallsstyrelsen att låta utföra tillbyggnaden.
I skrivelse den 28 februari 1945 har nu vattenfallsstyrelsen ånyo påkallat
medelsanvisning till tillbyggnad inom kvarteret Björnen, närmare bestämt av
fastigheten nr 13 i detta kvarter.
Såsom motivering har vattenfallsstyrelsen anfört följande.
Inom några veckor bar vattenfallsstyrelsen färdigställt den påbyggnad avfastigheten
nr 11 i kvarteret Björnen, vars utförande Kungl. Majit efter riksdagens
hörande den 1 december 1944 uppdrog åt styrelsen. De sålunda erhållna
nya lokalerna erfordrades redan för det arbetsprogram, som ifrågasattes
under sistlidna höst. Styrelsen har sedan dess anmodats att utöka reservinvesteringsprogrammet.
Totalsumman för vattenfallsstyrelsens nybyggnader
under budgetåret 1945/46 har därmed höjts från 56,1 till 63,4 millioner
kronor. Varje utvidgning av byggnadsprogrammet är emellertid förenad med
en motsvarande ökning av såväl utrednings-, planerings- och konstruktionsarbetena
som även av uppgifterna för materialanskaffning, utverkande av
byggnadstillstånd samt behandlingen av kamerala frågor m. m.
Styrelsen finner det beklagligt att ånyo behöva konstatera knapphet på
kontorsutrymme, men tyvärr kan styrelsen icke taga i anspråk den fastighet.
Björnen nr 8—10 i hörnet av Drottninggatan och Karduansmakaregatan.
som inköptes år 1943, emedan hyresgästerna med stöd av hyreslagen vägra
att avflytta. Hänvändelse från vattenfallsstyrelsens sida till hyresnämnd och
hyresråd har icke lett till önskad påföljd.
Vid varje anhållan örn nybyggnader och utvidgningar har styrelsen ansett
det vara sin skyldighet att hålla sig inom ramen för det, som varit alldeles
nödvändigt vid förhandenvarande program. Sedan reservinvesteringspvogiammet
utvidgades i januari detta år, hava ånyo undersökts möjligheterna
att inom kvarteret Björnen skaffa nya utrymmen. Det har därvid utrönts, att
man genom påbyggnad av fastigheten Björnen nr 13 i hörnet av Drottninggatan
och Ilerkulesgatan kan, på sätt närmare framgår av i ärendet uppgjorda
ritningar, åstadkomma en vindsvåning med en bruttoarea av 330 m2 och
en nyttig rumsarea av 205 m2, lämpligen fördelad på 13 rum. Det är visserligen
icke någon betydande ökning men dock under nuvarande förhållanden
mycket värdefull.
Ett inom styrelsen upprättat diagram utvisar, hur det i anspråk tagna utrymmet
vuxit jämsides med den anställda personalen, och att —- trots alla
nybyggnader — kvadratmeterytan tjänsterum per person icke ökats. Även
efter verkställande av den nu ifrågasatta påbyggnaden beräknas samma förhållande
komma att råda.
Kostnaden för denna påbyggnad är beräknad till 140 000 kronor. Storleken
av årskostnaden beror i hög grad på avskrivningstiden. Örn icke kvarfe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
63
ret Björnen hade legat i en ombyggnadszon, så skulle givetvis den nu ifrågasatta
påbyggnaden kunna användas under mycket lång tid framåt, och det
hade icke funnits anledning att räkna med kortare avskrivningstid än 40 år.
I så fall skulle årskostnaden vid 3 Vs % räntefot bli 13 580 kronor eller per
brutto m2 41: 16 kronor. Nu måste man för säkerhets skull räkna med en kortare
amorteringstid. Även örn man skulle betrakta påbyggnaden som ett halvt
provisorium — med hänsyn till att en omfattande ombyggnad av kvarteret
Björnen kan tänkas komma till stånd i samband med breddningen av Herkulesgatan
och Karduansmakaregatan — så får man dock konstatera, att
denna breddning icke behöver framtvinga någon omedelbar ombyggnad av
fastigheten kvarteret Björnen nr 13. Man kan efter breddningen av Karduansmakaregatan
mycket väl till en början längs med den nya gatulinjen
uppföra en huslänga, som dels ansluter sig till de nuvarande byggnaderna
inom Björnen nr 13, dels ingår som ett led i en blivande radikal ombyggnad.
Det är vidare att märka, att vid en modernisering av kvarteret Björnen naturligast
är att börja med de bristfälligaste husen, nämligen östra delen av
gatulängan längs Herkulesgatan samt det gamla huset i hörnet av Herkulesgatan
och Klara Södra Kyrkogata, kvarteret Björnen nr 2. Beaktar man dessa
synpunkter, så synes 25 år vara den minsta levnadslängd man bör beräkna
för den nya vindsvåningen i nr 13. Vid denna livslängd blir årskostnaden för
denna 15 540 kronor eller 47: 10 kronor per m2 bruttoarea.
Vattenfallsstyrelsen har begärt uttalanden örn byggnadsförslag^ av Stockholms
byggnadsnämnd och byggnadsstyrelsen.
Med hänsyn till att propositionstiden närmar sig sitt slut har vattenfallsstyrelsen
ansett sig böra redan nu framlägga frågan, trots att yttranden icke
föreligga från byggnadsnämnden och byggnadsstyrelsen. På grund av under
hand inhämtade uppgifter har styrelsen emellertid anledning förvänta, att
någon erinran från nämnda myndigheter icke skall framställas mot bygget.
Det synes vattenfallsstyrelsen icke uteslutet, att den ifrågavarande påbyggnaden
bekostas med driftmedel i betraktande av att dess livslängd eventuellt
blir begränsad till 25 år.
Vattenfallsstyrelsen hemställer, att för tillbyggnad av fastigheten nr 13 i
kvarteret Björnen i Stockholm måtte till styrelsens förfogande ställas ett belopp
av 140 000 kronor.
För tillgodoseende av vattenfallsstyrelsens lokalbehov i Stockholm harjjrpartementastatsverket
i olika etapper förvärvat hela kvarteret Björnen. Den nuvarande Zieten.
bebyggelsen i kvarteret är av varierande värde. Sålunda upptager en stor del
av kvarterets inre, i synnerhet östra sidan, dels oordnad och heterogen gårdsbebyggelse,
dels även byggnadskömplex av byggnadskulturhistoriskt värde,
nämligen de s. k. Rudcbeckska husen. En avsevärd del av den nuvarande
bebyggelsen torde framdeles komma att rivas och ersättas med nybyggnader.
Såsom jag vid anmälan hösten 1944 av anslagsäskandet för påbyggnad av
fastigheten nr 11 i kvarteret framhöll, böra därför helsi inga mera avsevärda
byggnadskostnader nedläggas på andra byggnadsparti^- än sådana, som beräknas
komma att ingå i det slutliga utbyggnadsskedet, förrän en redan påbörjad
utredning örn kvarterets slutliga utbyggande slutförts. Emellertid beräknar
vattenfallsstyrelsen, att den byggnad, som nu föreslås skola påbyggas,
skall kunna utnyttjas under åtminstone 25 år.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Det nu av vattenfallsstyrelsen uppmärksammade utökade utrymmesbehovet
har närmast föranletts av att den inom styrelsen bedrivna planläggningen
av vattenkraftutbyggnader, som lämpa sig att taga i anspråk såsom arbetsobjekt
vid en arbetsmarknadskris, ökats på begäran av investeringsutredningen.
Denna begäran om utökning av investeringsreserven har framställts
efter samråd med mig och betingats av önskvärdheten att bereda möjlighet
till en vidgad marginal mellan krafttillgång och beräknad kraftkonsumtion.
Såsom jag vid anmälan av statsverkspropositionen för innevarande budgetår
framhöll, är det angeläget, att planeringsarbeten för ytterligare utbyggnad
av vattenkraft kontinuerligt bedrivas i sådan takt, att i en omställningskris
på arbetsmarknaden sådana utbyggnader kunna tillgripas såsom sysselsättningsobjekt
i hela den utsträckning detta kan befinnas vara påkallat och
med hänsyn till materialläget prövas möjligt.
Med hänsyn till den vikt nu avsedda planeringsarbeten sålunda äga finner
jag mig böra tillstyrka, att medel anvisas för de ifrågasatta byggnadsarbetena.
För ändamålet böra driftmedel icke lämpligen komma till användning, utan
i stället bör investeringsanslag i vanlig ordning äskas av riksdagen.
Vattenfallsstyrelsens framställning har — ehuru behovet av byggnadsföretaget
bort kunna förutses inom sådan tid, att rådrum för ärendets beredning
i vederbörlig ordning kunnat vinnas -— avgivits så sent, att det icke
varit möjligt att föranstalta om sådan remissbehandling, som eljest bort äga
rum. Detta oaktat har jag ansett mig nu böra anmäla frågan för att det icke
skall bliva nödvändigt att uppskjuta framläggandet av proposition i ämnet
till efter den för propositioners avgivande regelmässigt gällande tidpunkten.
Emellertid har jag under hand inhämtat, att byggnadsstyrelsen med hänsyn
till nu rådande förhållanden förklarat sig icke vilja motsätta sig den planerade
påbyggnaden. De av vattenfallsstyrelsen begärda yttrandena från byggnadsstyrelsen
och byggnadsnämnden i Stockholm komma att, så snart de
avgivits, tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott. Såvitt den föreliggande
utredningen giver vid handen, synes anledning icke föreligga till erinran
i och för sig mot det föreliggande byggnadsförslaget eller de därför beräknade
kostnaderna.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Tillbyggnad av fastigheten nr 13 i kvarteret Björnen
i Stockholm å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/
45 anvisa ett investeringsanslag av........kronor 140 000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
65
Bilaga 9.
Kapitalinvesteringar.
1''inansdep artementet.
Utdrag av protokollet över finamårenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars
19A5.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter under
finansdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 samt anför därvid
följande.
VII. Fonden för statens aktier.
[1.] 2. Förvärv oell teckning av aktier i samband nied bildande av Sveriges
centrala restaurangakticbolag. Tidigare denna dag har Kungl. Maj:t
på min hemställan beslutat avlåtande av proposition till riksdagen med förslag
om inrättande av Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Enligt detta
förslag skall staten övertaga aktier i de nuvarande restaurangaktiebolagen
ävensom verkställa viss aktieteckning i det nya bolaget. Kostnaderna härför
ha beräknats till 4 950 000 kronor. Med hänsyn till angelägenheten av att de
förberedande åtgärderna för bolagsbildningen snarast möjligt vidtagas torde
medel för ändamålet böra äskas å tilläggsstat till löpande riksstat. Jag hemställer,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förvärv och teckning av aktier i samband med bildande
av Sveriges centrala restaurang aktiebolag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett inves
-
teringsanslag av ...................... kronor 4 950 000.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 103. 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Maj :t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Sven Åmark.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
67
Bilaga 10.
Kapitalinvesteringar.
Ecklesiastikdepartementet.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärende angående
kapitalinvestering å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 samt
anför därvid följande.
Statens allmänna fastighetsfond.
[1.] 14 a. Om- och tillbyggnad av tandläkarinstitutets lokaler m. m. Tandläkarinstitutet
är inrymt i östra delen av en staten tillhörig byggnad i kvarteret
Grönlandet norra.
I propositionen 1943:214 underställde Kungl. Maj:t riksdagens prövning
frågan om utvidgade lokaler för tandläkarinstitutet. Till bedömning förelågo
därvid tre alternativ, av vilket det, som lades till grund för propositionen
efter att hava godtagits av medicinalstyrelsen och tandläkarinstitutet, i huvudsak
innebar, alt statens rättskemiska laboratorium skulle överflyttas till statens
rättskemiska laboratoriums lokaler vid Lindhagensgatan samt att gårdshuset
i kvarteret Grönlandet norra skulle påbyggas med en våning. Totalkostnaden
för detta alternativ beräknades till 755 000 kronor, därav 15 000
kronor avsågos för ändrings- och reparationsarbeten inom rättskemiska laboratoriets
lokaler i kvarteret Grönlandet norra.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
Sedan riksdagen, med bifall till propositionen, för budgetåret 1943/44 anvisat
ett investeringsanslag av 755 000 kronor för om- och tillbyggnad av
tandläkarinstitutets lokaler m. m., uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den
23 juli 1943 åt byggnadsstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med
det i propositionen förordade förslaget ombesörja byggnadsarbetenas utförande.
Vid fortsatta undersökningar, som byggnadsstyrelsen vidtog för fullgörande
av det sålunda lämnade uppdraget, framgick, alt grundförhållandena
under gårdsbyggnaden i kvarteret Grönlandet norra äro så daliga, att
den projekterade påbyggnaden av detta hus icke var tillrådlig. I stället utarbetade
den av byggnadsstyrelsen anlitade arkitektbyran -— Ragnar Östbergs
byrå — förslag till påbyggnad av en annan del av samma fastighet, nämligen
den mot Holländargatan vettande östra längan. Kostnaderna för detta reviderade
byggnadsförslag uppskattades till 960 000 kronor, vilket belopp inkluderade
dels kostnader, 50 000 kronor, för en möjligen erforderlig grundförstärkning,
dels ock tillägg för prisstegring.
Under ritningsarbetets gång framfördes därjämte fran tandläkarinstitutets
sida behov av ökade lokaler, bland annat för en mottagningscentral vid tandläkarinstitutet
för patienter. Dessa mottagningslokaler för allmänheten skulle
kunna inredas i befintliga personalbostäder i östra längan mot Holländaigatan
av fastigheten kvarteret Grönlandet norra. De pa dessa ändringsaibeten
belöpande kostnaderna beräknades till cirka 30 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen, som för sin del redan tidigare anfört betänkligheter mot
ombyggnadslinjen — vilken dock aldrig avsetts innebära en definitiv lösning
av tandläkarinstitutets lokalfråga utan betraktats endast såsom ett provisorium
i avvaktan på en nybyggnad — förordade i det uppkomna läget i skrivelse
den 18 december 1943, att institutets lokalfråga skulle upptagas till omprövning,
och föreslog skyndsam utredning rörande en fullständig nybyggnad
för institutet.
Genom beslut den 8 januari 1944 fann emellertid Kungl. Majit den av
byggnadsstyrelsen gjorda framställningen icke föranleda annan Kungl. Maj :ts
åtgärd än att Kungl. Majit anbefallde byggnadsstyrelsen att vid utförandet
av örn- och tillbyggnaden av tandläkarinstitutets lokaler m. m. vidtaga de
ändringar beträffande byggnadsföretaget, som framginge av ovannämnda, av
Ragnar Östbergs arkitektbyrå uppgjorda ritningar, dock att med anordnandet
av mottagningslokalema för allmänheten skulle tills vidare anstå; och skulle
det åligga byggnadsstyrelsen, som ägde vidtaga sådana jämkningar i byggnadsprogrammets
detaljer, vilka befunnes lämpliga, att tillvarataga de möjligheter
till förenklingar och begränsningar i fråga örn byggnadsmateriel,
konstruktioner och inredning, som kunde — utan att undervisningens intressen
eftersattes — leda till besparingar i anläggnings- och driftkostnader.
I propositionen 1944: 194 angående omorganisation av tandläkarinslitutet
m. m. anförde föredragande departementschefen, bland annat, följande.
Den av riksdagen beslutade ombyggnaden av tandläkarinstitutets lokaler
kan ej genomföras till den beräknade kostnaden av 755 000 kronor. Med frågan
örn anordnande av ytterligare anslagsmedel synes dock böra anstå lill
Kunni. Alaj:ts proposition nr 163.
69
den senare tidpunkt, då merkostnaderna kunna med större exakthet angivas.
Byggnadsstyrelsen torde i avbidan härpå för arbetenas slutförande, i mån av
behov, få förskottsvis disponera tillgängliga medel. Jag anser mig emellertid
böra förorda, att riksdagens medgivande nu inhämtas lill att lokaler för
förenämnda mottagningscenlral må iordningställas för en beräknad kostnad
av 30 000 kronor och att härför må disponeras erforderligt belopp av det för
budgetået 1943/44 anvisade investeringsanslaget till Om- och tillbyggnad av
tandläkarinstitutets lokaler m. m.
Riksdagen förklarade i skrivelsen 1944: 367, att riksdagen icke funnit något
att erinra mot vad departementschefen sålunda anfört.
I skrivelse den 19 februari 1945 har nu byggnadsstyrelsen hemställt, att
för ifrågavarande ändamål måtte anvisas ytterligare 745 000 kronor. Byggnadsstyrelsen
har anfört:
Byggnadsföretaget, som igångsattes under april 1944, beräknas bliva färdigställt
under hösten 1945. Såsom närmare framgår av det följande Ira
svårigheter av olika art verkat hindrande och fördyrande på arbetena. Endast
genom att tillgripa övertidsarbete i stor utsträckning har det sålunda
lyckats att redan till början av höstterminen 1944 färdigställa de för undervisningen
vid institutet i första hand behövliga lokalerna, varigenom utbildningen
av tandläkare kunnat fortgå oberoende av byggnadsarbetena. Fördelningen
på olika utgiftsposter av de vid olika tillfällen såsom erforderliga
ansedda medlen för ändamålet framgår av följande sammanställning:
1943 års
riksdag
1943 års
reviderade
1945 års
fram-
förslag
ställning
1.
Byggnadsarbeten ..................................
336 000
437 000
595 000
2.
Målningsarbeten....................................
63 000
90 000
135 000
3.
Inredningsarbeten..................................
32 000
39 000
74 000
4.
Linoleummattor....................................
22 000
24 000
45 000
^5.
Värmeledning, ventilationsanläggning och sanitetstek-
nisk installation..................................
152000
195 000
385 000
6.
Elektriska installationer............................
80 000
95 000
141 000
7.
Ritningar, arbetsledning och administration..........
70 000
80 000
110000
8.
Vissa ändringsarbeten inom medicinalstyrelsens lokaler
—
—
15 000
755000
960 000
1500 000
Beträffande den nu uppkomna merkostnaden, 540 000 kronor, i förhållande
till den i 1943 års reviderade förslag angivna totalkostnaden, 960 000
kronor, har byggnadsstyrelsen anfört huvudsakligen följande.
1. Byggnadsarbeten. Merkostnaden uppgår till (595 000 —- 437 000 =)
158 000 kronor och betingas i allt väsentligt av följande omständigheter.
De i byggnaden befintliga avloppsledningarna visade sig vara igenslammade,
huvudsakligen av gips, och kallvattenledningama angripna av rost, varter
dessa ledningar måst helt nyläggas eller nedtagas för rensning och åter
uppmonteras. Då ledningarna varö förlagda i kanaler i väggarna, måste väggytor
i stor omfattning rivas upp och efter ledningsmontaget ånyo igensättas,
varigenom en avsevärd kostnadsökning uppstått. Beträffande åtskilliga
lokaler i byggnaden hade vid den tidigare upprättade kostnadsberäkningen
förutsatts, att några dylika åtgärder icke skulle behöva vidtagas.
Vidare har styrelsen, i de flesta fall efter framställning från institutets
sida, ansett sig böra utföra ett flertal från början icke avsedda arbeten. I
70
Kanyl. Majlis proposition nr 163.
förevarande hänseende må, förutom anordnandet av förenämnda lokaler för
central mottagning av patienter, framhållas följande.
Lokalerna inom den påbyggda våningen 5 trappor upp ha måst omdisponeras
och utökas.
Ombyggnaden av golvkonstruktionen och ändringar med avseende på
bjälklagskonstruktionen i norra delen och mitteldelen av våningen 3 trappor
upp ha nödvändiggjorts därav, att lokalerna i denna del av byggnaden tidigare
använts såsom kliniksalar, men nu skola disponeras för laboratorieändamål.
Vidare ha extra byggnadsarbeten erfordrats för placering av ledningar i
golv och väggar till numera 255 tandläkarstolar i stället för i den tidigare
kostnadsberäkningen upptagna 119 stolar, samt ledningar till ett från 86
till 279 ökat antal tvättställ, från 14 till 56 ökat antal W. C.-stolar och från
39 till 66 ökat antal utslagstrattar m. m. Härvid är dessutom att märka, att
äldre sanitetsgods och apparater varit av så undermålig beskaffenhet att de
icke kunnat på nytt användas.
Slutligen är ökningen av kostnaden för byggnadsarbeten även att hänföra
till höjt index för arbetslöner samt, såsom ovan redan anförts, nödvändigheten
att i stor utsträckning låta utföra byggnadsarbetena på övertid med
därav följande merutgifter för arbetslöner.
2. Målningsarbeten. Merkostnaden uppgår till (135 000 — 90 000 =)
45 000 kronor.
Förutom de merkostnader för målning, som hänföra sig till de tillkomna
arbeten, som angivits under punkt 1, ha ytterligare utgifter uppstått på grund
av följande omständigheter.
Vid de första överslagskalkylema för byggnadsföretaget räknades ur sparsamhetssynpunkt
med att, sedan de genom framdragande av ledningar avolika
slag uppkomna skadorna å vägg- och takytor reparerats, målningen
av dessa ytor skulle bättras och målningen i övrigt bibehållas. Ett dylikt
arbetsförfarande har emellertid visat sig vara alltför undermåligt med hänsyn
till hygien, standard och utseende, varför i stort sett alla tak- och väggytor
måst helt ommålas. Då den tidigare behandlingen av dessa ytor verkställts
med oljefärg på utspacklad grund, ha målningsarbetena med nödvändighet
blivit dyrbara.
3. Inredningsarbeten. Merkostnaden uppgår till (74 000 —- 39 000 =)
35 000 kronor.
I avsaknad av bestämda uppgifter från institutets sida rörande behovet
av inredningsmateriel, såsom laboratoriebänkar, dragskåp m. m. ha kostnaderna
för dessa arbeten från början endast kunnat överslagsvis beräknas.
De under punkt 1 angivna merarbetena ha även i viss mån medfört ökade
inredningskostnader.
4. Linoleummattor. Merkostnaden uppgår till (45 000 — 24 000=) 21 000
kronor.
Från början beräknades, att äldre linoleummattor inom institutet skulle
kunna användas, men vid arbetenas utförande har det visat sig, att de endast
i mycket begränsad utsträckning kunnat flyttas och användas. Vidare
har under punkt 1 angiven utökning av lokalutrymmena krävt ökat behov
av linoleummattor.
.5. Värmeledning, ventilationsanläggning och sanitetsteknisk installation.
Merkostnaden, som uppgår till (385 000 — 195 000=) 180 000 kronor, har
till väsentlig omfattning sin grund i de ny- och omläggningar av rörsystem
samt det stora antal tillkomna apparater, som angivits under punkt 1. Härjämle
har utförts en tidigare icke beräknad anläggning för centraltrvckluft
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
lill samtliga behandlingsstolar för patienter och till steriliseringsrum, i vilken
anläggning även ingå tre kompressorer, erforderlga ledningar till behandlingsstolarna
och särskild trycklnftsarmatur. Vidare har steriliseringsanläggningen
i förhållande till vad ursprungligen avsetts utökats med apparater
i ytterligare 12 rum, varjämte tillkommit en mindre högtrycksångpanna för
leverans av ånga till steriliseringsanläggningen.
Den befintliga ventilationsanläggningen har icke ansetts tillfredsställande,
varför det visat sig nödvändigt att anordna ett nytt ventilationssystem med
inhlåsning i lokalerna av uppvärmd friskluft och mekanisk utsugning av den
förbrukade luften. Kostnader härför ha tidigare ej upptagits.
6. Elektriska installationer. Merkostnaderna, som uppgå till (141 000 —
95 000 =) 46 000 kronor, bero därpå, att i kostnadsberäkningen förutsatts,
att hela den då befintliga installationen för laboratorie- och motorkraft med
hissar och ventilationsanläggning skulle förbliva oförändrad och alltså fortfarande
drivas med likström. På grund av succesiv övergång från likström
till växelström har emellertid stadens elektricitetsverk påfordrat omläggning
till växelström, varför en helt ny elektrisk installation inom institutet måst
utföras. Till följd av ombyggnad av ventilationsanläggningen har det elektriska
installationsarbetet även väsentligt utökats.
7. Ritningar, arbetsledning och administration. Merkostnaden uppgår till
(110 000—-80 000=) 30 000 kronor och kostnadsposten är procentuellt beräknad
på de övriga kostnadsbeloppen.
8. Vidare erfordras ett belopp av 15 000 kronor för utförande enligt framställning
från medicinalstyrelsen av vissa ändringsarbeten inom styrelsens
lokaler, såsom uppdelning av vissa rum, anordnande av nytt rum för automattelefonväxel
samt vissa ledningsarbeten, vilka arbeten nödvändiggjorts
av tandläkarinstitutets utvidgning men icke tidigare varit för byggnadsstyrelsen
kända.
Slutligen har byggnadsstyrelsen framhållit följande.
Styrelsen har vid om- och tillbyggnadsarbetenas genomförande ansett sig
böra utgå ifrån, att för tillgodoseende av undervisningens intressen institutets
nya lokaler borde göras för sina ändamål lämpliga enligt fullt moderna
principer. Sålunda har det visat sig nödvändigt att förlägga ledningar, tillhörande
ledningsnät av olika slag, inhuggna i väggar och golv, varjämte alla
de till behandlingsstolarna erforderliga servisledningarna (vatten, avlopp,
tryckluft samt elektrisk kraft och belysning) icke ansetts kunna läggas
ovanpå golv utan förlagts i rännor. Av hygieniska skäl ha dessa ledningar icke
heller kunnat förläggas utanpå väggar.
På grund av det skick, vari byggnaden befann sig, ha arbetena överhuvud
taget måst göras mera genomgripande än som från början kunnat beräknas,
och från tandläkarinstitutets sida har bestämt framhållits, att arbetena måste
utföras på det sätt som skett, för att institutet skulle kunna fylla sin uppgift.
Med hänsyn härtill måste även institutets nya lokaler få anses ha erhållit
permanent karaktär och torde med säkerhet kunna förutses komma att tjäna
sitt ändamål under lång tid framåt.
Samtliga arbeten vid byggnadsföretaget ha utförts i byggnadsstyrelsens egen
regi, en arbetsform, som vid ett ombyggnadsarbete av denna storleksordning
och ovissa omfattning varit det enda användbara för att kunna hålla kostnaderna
inom rimliga gränser. Dessa utgöra således endast direkta utgifter
för arbetena och inkludera icke någon företagarvinst.
72
Kungl. Majlis proposition nr 163.
I en den 1 mars 1945 dagtecknad promemoria har tandläkarinstitutets inspektor
å institutets vägnar på anförda skäl anhållit, att det av byggnadsstyrelsen
äskade tilläggsanslaget måtte höjas med visst belopp.
Innan jag närmare ingår på tandläkarinstitutets hemställan vill jag framhålla
följande. Såsom framgår av 1945 års åttonde huvudtitel s. 200 anförde
lärarrådet vid tandläkarinstitutet i sina petita till 1945 års riksdag bland
annat:
Vid den under hösten 1941 och början av år 1942 inom tandläkarinstitutet
verkställda beräkningen av kostnader för utrustning och modernisering av
institutet i samband med planerad ombyggnad upptogos på de olika avdelningarna
mindre kostnadsbelopp för möbler, avsedda för vänt- och tjänsterum
m. m., jämte en beräknad mindre kostnad för snickerier i laboratorierna,
avseende lösa skåp och bord. Enär övriga snickerier i laboratorier, steriliseringsrum
och förråd i form av bord och bänkar för de studerandes arbeten
voro försedda med gasledningar, ljus- och kraftledningar, luftledningar eller
vattenledningar, diskhoar m. m., ansåg lärarrådet, att kostnaden för samtliga
dessa snickerier borde såsom vid institutets nybyggnad år 1922 bestridas av
bvggnadsanslaget. I anledning härav medtogs icke kostnaden för dessa snickerier
i de kostnadsberäkningar, som lågo till grund för beräkningen av medelsbehovet
för utrustning.
Byggnadsstyrelsen har emellertid endast i begränsad omfattning påfört
anslaget till örn- och tillbyggnad av tandläkarinstitutets lokaler kostnaderna
för snickerier. Vad som enligt styrelsens uppfattning gått utanför av styrelsen
verkställda kostnadsberäkningar har utan vidare påförts tandläkarinstitutet.
Hithörande kostnader, som tandläkarinstitutet kräves betalning
för av byggnadsstyrelsen, framgå av nedanstående uppställning:
Inredningssnickerier m. m.............................kronor 65 000
Arkitektarvoden för dessa arbeten ...................... » 7 800
Demonstrationsstolar .................................. » 12 962
Montage av laboratoriebord, omändring av armatur m. m. .. » 8 000
Signalanordningar .................................... » 3 500
Dörrstängare m. m., beräknat belopp ............. » 2 000
Summa kronor 99 262.
I anledning av vad lärarrådet sålunda anfört förordade jag, att medel för
ändamålet finge utgå ur tandläkarinstitutets utrustningsanslag.
Av nämnda promemoria inhämtas bland annat följande.
Vid sitt förenämnda anslagsyrkande utgick lärarrådet från att inom beloppet
99 262 kronor inrymdes samtliga de utgifter, för vilka tandläkarinstitutet
kunde komma att svara. De fortsatta inrednings- och ledningsarbeten,
som kommit till utförande inom de avdelningar, som senare iordningställts,
lia emellertid av byggnadsstyrelsen i vida större utsträckning än tidigare
debiterats tandläkarinstitutet. Sålunda har byggnadsstyrelsen nu, i anslutning
till de olika avdelningarnas inredningskrav, beräknat de kostnader, som
enligt styrelsens förmenande ytterligare skola betalas ur institutets utrustningsanslag,
till 90 823 kronor. Byggnadsstyrelsen har sålunda i sin framställning
om tilläggsanslag räknat med att beloppet 90 823 kronor skulle betalas ur
tandläkarinstitutets utrustningsanslag. Det vill med hänsyn härtill synas som
örn tandläkarinstitutet, som principiellt bestrider riktigheten av byggnadsstyrelsens
krav, borde bringa sakförhållandet till Kungl. Maj:ts kännedom för att
73
Kunni. Muj.ts proposition nr 163.
byggnadsstyrelsens tilläggsanslag eventuellt skulle kunna höjas med lämpligt
belopp.
I detta sammanhang vill tandläkarinstitutet icke underlåta att, i anledning
av byggnadsstyrelsens uppgift att i den tidigare kostnadsberäkningen upptagits
ett väsentligt lägre antal tandläkarstolar m. m. än som sedan visat sig
erforderliga, framhålla, att antalet uppmonterade tandläkarstolar m. m. står i
överensstämmelse med de av Kungl. Maj:t den 8 januari 1944 godkända ritningarna.
Bakom byggnadsstyrelsens påstående angående ökat antal stolplatser
torde ligga det förhållandet, att byggnadsstyrelsen av flera orsaker,
icke minst byggnadens och ledningsnätens dåliga beskaffenhet, sett sig nödsakad
att riva och därefter helt omlägga flera golv i behandlingssalar med
redan befintliga stolplatser. I andra fall ha liknande omläggningar måst äga
ruin, emedan institutet övergått från likström till växelström och moderniserats
med luftledningar till varje plats. Vid detta arbete konstaterades, att ledningarna
för vatten i flertalet fall voro så undermåliga att även dessa måste
helt omläggas.
I promemorian anföres vidare bland annat följande.
Den kostnad av kring 1 Vs miljon kronor, till vilken ombyggnaden av
tandläkarinstitutet belöper sig, kan synas vara anmärkningsvärt hög. \ id
förutsättningslös bedömning förefaller emellertid ombyggnadskostnaden i
själva verket ligga inom ramen för moderniseringsai betenas nödvändiga utgiftsstat.
Jämförelse torde nämligen böra ske mellan kostnaderna å ena sidan
för ett helt nytt institut, samt å andra sidan för en ombyggnad av den
gamla byggnaden, som gör denna kvalitativt och kvantitativt jämförbar nied
en nybyggnad. Kostnaderna för en ny institutsbyggnad bedömdes av civila
byggnadsutredningen till drygt 3 miljoner kronor. Det var redan då påtagligt
att denna summa var tilltagen i underkant, i varje fall skulle ett institut,
motsvarande ombyggnadens antal arbetsplatser och lokalutrymmen förvisso
icke kunnat byggas för 3 miljoner kronor. Hänsyn bör även tagas till det
faktum, att om ett nytt institut skulle ha byggts, hade detta måst erhålla
sådan utbyggnad, att det utan dryga tillbyggnadsutgifter hade kunnat fungera
även för den undervisningsorganisation, som den nu arbetande kommittén
för tandläkarutbildningen torde komma att föreslå till genomförande.
Tillsammans med arkitekterna lia vi inom lärarrådsnämnden sökt angiva
den ungefärliga kostnaden för ett för omkring 120 studenter årligen fungerande
dylikt institut och därvid stannat inför en kostnad av cirka 5 miljoner
kronor. Den nu gjorda kompromissen — att utvidga Stockholms-institutet
till minimum 120 studerande årligen jämte samtidig modernisering — för
en byggnadskostnad av omkring 1 V2 miljon kronor träffar under angivna
förutsättningar sannolikt ett minimibelopp för ernående av nu föreliggande
resultat. Tandläkarinstitutet har därigenom icke blott blivit ett av världens
största institut, det framstår därjämte såsom det i kvalitativt avseende kanhända
förnämsta. Dess kapacitet av 120 studenter per år har redan kunnat
överskridas, dels med en extra kurs av 60 studenter, dels därigenom att antalet
120 för två årsgrupper överskridits med sammanlagt 25 studenter. Kapacitetsgränsen
synes — under förutsättning av ökat antal lärare, sköterskor
och övrig personal samt tillräckligt klientel — ligga vid maximum 140 studenter
per år.
Vid anmälan av den till fjolårets riksdag avgivna propositionen 194 angående
omorganisation av tandläkarinstitutet m. m. lämnade min företrädare
i ämbetet en ingående redogörelse för tandläkarinstitutets lokalfråga. Därvid
Departements
chefen.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
erinrades om alt 1943 års riksdag beslutat en ombyggnad av institutets gamla
lokaler inom kvarteret Grönlandet norra i Stockholm för en beräknad kostnad
av 755 000 kronor. Vid de tekniska undersökningar, som därefter företagits
av byggnadsstyrelsen såsom förberedande åtgärder för ombyggnadsarbetenas
igångsättande hade emellertid konstaterats, att den år 1943 beräknade
kostnadsramen vore alltför snäv. Med hänsyn till viss omläggning av byggnadsplan,
som påkallades av grundförhållandena, samt oförutsedda kostnadsstegringar
i övrigt vore en merkostnad av 150 000 å 200 000 kronor att
emotse. Denna fördyring hade, framhöll min företrädare vidare, givetvis
framkallat betänkligheter och aktualiserat den redan tidigare framförda tanken
att i stället lösa institutets lokalfråga genom nybyggnad. Vid företagen
prövning av denna och andra utvägar hade det emellertid visat sig, att denna
möjlighet icke stöde öppen, om man ej samtidigt toge risken av att intagningen
av studerande under någon tid måste kraftigt beskäras, varvid framför
allt folktandvårdens fortsatta rekrytering skulle äventyras. Med hänsyn
härtill beslöt Kungl. Maj:t den 8 januari 1944, att ombyggnadsföretaget skulle
fullföljas i enlighet med riksdagens beslut och med iakttagande av de jämkningar,
som föranleddes av de byggnadstekniska undersökningarna. I samband
med att denna fråga anmäldes för 1944 års riksdag föreslog departementschefen
jämväl en viss utvidgning av byggnadsprogrammet, avseende
iordningställande av lokaler för en mottagningscentral för en beräknad kostnad
av 30 000 kronor. Slutligen framhöll departementschefen, att med frågan
om anvisande av ytterligare anslagsmedel syntes böra anstå till en senare
tidpunkt, då de sammanlagda merkostnaderna kunde med större exakthet angivas.
Departementschefen förutsatte, att byggnadsstyrelsen finge i avbidan
härpå för arbetets slutförande i mån av behov förskottsvis disponera tillgängliga
medel.
Enligt skrivelse 1944:367 fann riksdagen icke anledning till erinran mot
byggnadsprogrammets utvidgning med den föreslagna centralmottagningen
för patienter. I övrigt hade vad departementschefen anfört i lokalfrågan icke
givit riksdagen anledning till invändning eller uttalande.
Jag finner det givetvis i hög grad beklagligt, att när kostnaderna för ombyggnadsarbetet
numera kunna överblickas, dessa visa sig avsevärt överstiga
icke blott den år 1943 uppskattade summan utan jämväl det belopp, varmed
man i fjol hade anledning räkna. De viktigaste anledningarna till kostnadsstegringen,
som av byggnadsstyrelsen beräknats till 745 000 kronor i jämförelse
med 1943 års beräkning, äro dels den förändring av lokaldispositionen,
som framtvingats av grundförhållandena, dels den omständigheten, att det
befintliga ledningssystemet inom byggnaden befunnits sämre än som från
början antagits, varför utbyte av ledningar i väsentligt större utsträckning än
beräknat måst företagas, dels slutligen att arbetet i stor utsträckning måst utföras
på övertid för undvikande av en för tandläkarexaminationen allvarlig
försening. Den sålunda konstaterade ökningen av medelsbehovet torde, från
de angivna utgångspunkterna, få anses såsom ofrånkomlig.
Enligt vad jag under hand inhämtat bör för slutförandet av ännu åter
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
75
stående arbeten beräknas en ytterligare merkostnad av i runt tal 65 000 kronor.
Därtill kommer att, såsom tandläkarinstitutets inspektor å institutets
vägnar anfört, byggnadsanslaget rätteligen synes böra ökas med i runt tal
90 000 kronor, som institutets utrustningsanslag påförts för utförande av viss
fast inredning m. m. Då jag icke ansett mig böra framställa erinringar mot
de sålunda uppskattade beloppen, tillstyrker jag, att hos riksdagen för ändamålet
äskas ett tilläggsanslag av sammanlagt (745 000 + 65 000 + 90 000 =)
900 000 kronor. Jag har då tagit fasta på vad som från byggnadsstyrelsens
och tandläkarinstitutets ledning samstämmigt uttalats, nämligen, att institutets
lokaler efter ombyggnaden måste anses icke blott ändamålsenliga utan
även motsvara högt ställda anspråk i kvalitativt hänseende. Detta har åstadkommits
för en byggnadskostnad av 1 655 000 kronor, medan kostnaderna
för ett nytt institut av ungefär samma storleksordning numera uppskattats
till omkring 5 000 000 kronor.
Genom ombyggnaden har möjliggjorts en utökning av institutets kapacitet
från 90 till 140 nyintagna studerande per år, mot ett beräknat antal av 120;
ökningen av kapaciteten är alltså 67 % större än som beräknats år 1943.
Därutöver har det emellertid tack vare arbetets snabba slutförande visat sig
genomförbart att redan innevarande vårtermin påbörja en extra tandläkarkurs
för icke mindre än 60 studerande; i annat sammanhang har jag denna
dag hemställt om anvisande av erforderliga medel för bestridande av med
denna kurs förenade kostnader, i vad de belöpa på innevarande budgetår.
Denna kapacitetsökning är givetvis av stort värde, när det gäller att tillgodose
den offentliga tandvårdens behov av tandläkare.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Om- och tillbyggnad av tandläkarinstitutets lokaler
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45
anvisa ett investeringsanslag av .......... kronor 900 000.
Vad föredragande departementschefen sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Olof Cederstrand.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
77
Bilaga 11.
Kapitalinvesteringar.
Folkimshållning »departementet.
Utdrag av protokollet över folkhushdllningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 19A5.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Härefter anmälas under folkhushållningsdepartementets handläggning hörande
ärenden samt anföra därvid t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet,
statsrådet Danielson, beträffande de under punkterna 2 och 3 upptagna
frågorna samt statsrådet Rubbestad beträffande den under punkten 1
upptagna frågan följande.
Fonden för låneunderstöd.
[1.] Lån till främjande av användningen av inhemskt motorbränsle m. m.
För detta ändamål har 1940 års urtima riksdag (r. skr. nr 47) å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i fonden
för låneunderstöd, statskontorets delfond, anvisat ett reservationsanslag av
750 000 kronor. Till samma ändamål har 1941 års riksdag (r. skr. nr 341)
såsom kapitalinvestering i sagda fond för budgetåret 1941/42 anvisat ett
reservationsanslag å 500 000 kronor. Lån från detta anslag beviljas av Kungl.
Majit, som äger bestämma lånevillkoren i varje särskilt fall. Räntan bör
dock därvid icke understiga 4 procent. Vid utgången av budgetåret 1943/44
kvarstod en reservation å anslaget av i runt tal 1 219 000 kronor. Några
lån ha därefter icke beviljats. Till Åtgärder för ökad användning av inhemskt
motorbränsle m. m. lia vid olika tillfällen, senast å riksstaten för
budgetåret 1943/44 under elfte huvudtiteln, anvisats reservationsanslag. Detta
anslag är bl. a. avsett för eventuella bidrag till anläggningar för framställning
av inhemska motorbränslen.
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
Departements
chefen.
Jämlikt gällande regler för dispositionen av kapitalbudgetsanslag erfordras
riksdagens medgivande för att förutnämnda investeringsanslag skall
kunna disponeras efter utgången av innevarande budgetår. Då det synes
önskvärt, att möjligheten att vid förefallande behov genom lån främja användningen
av inhemskt motorbränsle bibehålies även under budgetåret
1945/46, torde riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att det för budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i
fonden för låneunderstöd anvisade anslaget till Lån till främjande
av användningen av inhemskt motorbränsle m. m. må
disponeras under budgetåret 1945/46.
Fonden för förlag till statsverket.
[2.] 5 a. Förlagskapital för clearingkassan för hampa. Med anledning av
en av statens industrikommission i ämnet gjord framställning förordnade
Kungl. Maj:t genom beslut den 9 februari 1945, att inom industrikommissionen
skulle för reglering på sätt närmare angåves i beslutet av marknadspriserna å
mjukfibrig hampa inrättas en särskild clearingkassa. Med clearingen avsågs
att vinna en utjämning av priserna på, å ena sidan, ett under slutet av nästlidna
år importerat parti chilensk hampa, för vilket importpriset läge lägre
än priserna a motsvarande inom landet befintliga lager av mjukfibrig hampa,
i huvudsak svensk hampa, samt, å andra sidan, sistnämnda lager.
Då det kunde antagas, att utbetalningarna från clearingkassan till en början
kunde komma att överstiga inbetalningarna, erfordrades, att visst förlagskapital
ställdes till förfogande för clearingkassan. Med anledning härav hemställde
Kungl. Maj:t i förenämnda beslut till fullmäktige i riksgäldskontoret
att med anlitande av det å förskottsstat för budgetåret 1944/45 under fonden
för förlag till statsverket uppförda anslaget till Försvarsberedskapens stärkande
i allmänhet, med redovisning under särskild rubrik, på rekvisition av industrikommissionen
insätta sammanlagt högst 100 000 kronor å clearingkassans
checkräkning i riksbanken.
Det genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 februari 1945 från försvarsväsendets
förskottsstat anvisade beloppet å 100 000 kronor torde nu böra täckas genom
anvisande å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår av ett anslag
å motsvarande belopp.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Förlagskapital för clearingkassan för hampa å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisa ett
investeringsanslag av.................... kronor 100000.
Kungl. Maj.ts proposition nr 163.
79
[3.] Statlig krigsförsäkring. Å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1939/40 har å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket anvisats
ett reservationsanslag å 50 000 000 kronor till Statlig krigsförsäkring. De
sålunda anvisade medlen ha sedermera överförts till ett för budgetåret 1940/41
till samma ändamål anvisat anslag å jämväl 50 000 000 kronor. Några utanordningar
av medel från anslagen ha hittills icke ägt rum, enär de med den
statliga krigsförsäkringsverksamheten förenade utgifterna kunnat i sin helhet
täckas med inflytande premier.
I enlighet med en av Kungl. Majit i proposition nr 163/1944 gjord framställning
har riksdagen medgivit, att det förenämnda för budgetåret 1940/41
anvisade anslaget finge disponeras under budgetåret 1944/45.
Med utgående från nu rådande förhållanden torde man visserligen hava anledning
räkna med att de för den statliga krigsförsäkringen anvisade medlen
icke skola behöva tagas i anspråk. Förhållandena på förevarande område
kunna emellertid snabbt så ändras, att möjlighet bör finnas att disponera
det för budgetåret 1940/41 anvisade anslaget även under budgetåret 1945/46.
Riksdagens medgivande till dylik disposition synes därför böra inhämtas.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att det för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten under fonden
för förlag till statsverket anvisade anslaget till Statlig
krigsförsäkring må få disponeras under budgetåret 1945/46.
Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
81
Bihang.
Förteckning
över av Kungl. Majit hos riksdagen år 1945 äskade, eller, i förekommande
fall, av riksdagen anvisade anslag å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1944/45 utöver de i propositionen
nr 2 upptagna anslagen.
Driftbudgeten.
A. Egentliga statsutgifter.
II. Justitiedepartementet.
Kronor.
E: 14 Inköp av inventarier till egendomen Sörbyn m. m., reservationsanslag
......................................... 74 000
IV. Försvarsdepartementet.
Krigsmaterielverket:
B: 8 a Anordnande av vissa fjärrskriftsförbindelser, reservationsanslag
........................................... 160 000
Anskaffning och vård av hästar m. m.:
C: 31 Remontering, reservationsanslag....................... 110 000
Tygmateriel m. m.:
C: 41 b Merkostnad vid anskaffning av viss tygmateriel för hemvärnet,
reservationsanslag.......................... 122 000
Flygmateriel m. m.:
C: 124 a Inköp av ett sjöflygplan, reservationsanslag............ 250 000
E: 22 a Omskolning av beredskapsinvalider, förslagsanslag.........75 000
717000
V. Socialdepartementet.
Fattigvård och barnavård:
B: 80 a Bidrag till allmänna barnhuset....................... 266 000
VII. Finansdepartementet.
E: 6 a Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete........ 70 000 000
VIII. Ecklesiastikdepartementet.
Farmaceutiska institutet:
E: 41 a Extra undervisningskurs för farmacie kandidatexamen,
reservationsanslag ................................. 21 000
Bihang tilt riksdagens protokoll 1945. 1 samt. Nr 163• 6
rf*. CO to
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 163.
IX. Jordbruksdepartementet.
Kronor.
G: 29 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, reservationsanslag
............................................. 7 000 000
H: 24 a Kostnader för viss försöksverksamhet för åstadkommande av
bättre fastighetsarrondering i Norrland m. m., reservationsanslag
............................................. 35 000
Skogsvård m. m.:
J: 22 Skogsvårdens befrämjande........................... 40 000
J: 27 a Kostnader för anskaffande av skogsfrö, reservationsanslag. 100 000
7175 000
XI. Folkhushålln ingsdepartementet.
D: 3 c Omkostnader för experiment- och försöksverksamhet genom
Svenska gengasaktiebolaget, reservationsanslag......... 288 000
Summa för driftbudgeten 78,541,000
Kapitalbudgeten.
Kapitalin vesterin g.
I. Statens affärsverksfonder.
B. Telegrafverket.
Kommunikationsdepartementet:
9 a Markradiostationer för luftfarten..................... 800 000
D. Statens vattenfalls verk.
Kommunikationsdepartementet:
12 Tillbyggnad av fastigheten nr 13 i kvarteret Björnen i
Stockholm ....................................... 140 000
E. Domänverket.
Justitiedepartementet:
a Förvärv av egendomen Sörbyn ..................... 25 000
965,000
II. Luftfartsfonden.
Kommunikationsdepartementet:
Belysningsanläggningar för luftfartsleder.............. 790 000
Radiofyrar för luftfarten............................ 215 000
Byggande och förbättring av flygplatser.............. 7 100 000
8 105 000
III. Statens allmänna fastighetsfond.
Ecklesiastikdepartementet:
14 a Örn- och tillbyggnad av tandläkarinstitutets lokaler m. m. 900 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 163. 83
Kronor.
VI. Fonden för låneunderstöd.
Socialdepartementet:
5 a Lån till kolonisation för estlandssvenskarna........... 500 000
Finansdepartementet:
5 b Lån till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag........ 7,500,000
8,000,000
VII. Fonden för statens aktier.
Finansdepartementet:
2 Förvärv och teckning av aktier i samband med bildande av
Sveriges centrala restaurangaktiebolag............... 4 950 000
VIII. Fonden för förlag till statsverket.
Finansdepartementet:
3 aa Ytterligare reglering av viss kreditgivning............. 40 000 000
3 ab Kreditgivning till utlandet för vissa löpande utgifter i
Sverige.......................................... 100 000 000
3 ac Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete...... 500 000 000
Folkhushållningsdepartementet:
5 a Förlagskapital för clearingkassan för hampa.......... 100 000
640 100 000
Summa för kapitalbudgeten 663 020 000
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
14 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (14)
14 kopplingar.
- Rskr. 1945:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 till förvärv och teckning a1 i texten
- Rskr. 1945:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45, såvitt a1 i texten
- SU 1945:126 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställning om anslag å tilläggsstat 11 till riksstaten för budgetåret 1944/45 till förvärv och teckning av aktier i sa a1 i texten
- Rskr. 1945:197 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad p a1 i texten
- Rskr. 1945:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad a1 i texten