Sök i Ratio Lex

Angående höjning av medlemsbidraget till de erkända lokalsjukkassorna, m. m

1945-02-23 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:175, Angående höjning av medlemsbidraget till de erkända lokalsjukkassorna, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

1

Hr 175.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning av medlemsbidraget

till de erkända lokalsjukkassorna, m. m.;

given Stockholms slott den 23 februari 1945.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,

Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Sedan riksdagen i skrivelse den 22 mars 1944, nr 5, punkten 32, uttalat,

dels att riksdagen förutsatte, att Kungl. Maj:t toge frågan om höjning av

medlemsbidraget till de erkända lokalsjukkassorna under övervägande och

framlade de förslag, som därav kunde föranledas, dels ock att det även torde

böra övervägas, huruvida det vederlag av statsmedel, som enligt kungörelsen

den 11 juni 1937, nr 342, tillkomme centralsjukkassa för biträde vid handhavande

av verksamheten enligt förordningen örn moderskapspenning, numera

med hänsyn till penningvärdets försämring kunde anses tillräckligt,

uppdrog Kungl. Maj:t den 1 december 1944 åt pensionsstyrelsen att verkställa

utredning rörande behovet av ändrade bestämmelser i förenämnda hänseenden

samt inkomma med det förslag, som av utredningen kunde föranledas.

Till fullgörande av nämnda uppdrag har pensionsstyrelsen i skrivelse den

19 januari 1945 framlagt förslag örn höjning av ifrågavarande medlemsbidrag

och vederlag.

Billang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 175.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

över pensionsstyrelsens förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av

statskontoret och svenska sjukkasseförbundet.

Jag anhåller nu att få upptaga ifrågavarande spörsmål till behandling.

I. Höjning av medlemsbidraget till de erkända lokalsjukkassorna.

Gällande bestämmelser.

Enligt § 1 kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282; ändr. 333/1935, 341/1937,

598/1941, 660/1944 och 766/1944) angående statsbidrag åt sjukkassor utgår

statsbidrag, som avses i förordningen samma dag (nr 280) örn erkända sjukkassor,

till envar sådan kassa dels i förhållande till antalet medlemmar i

kassan (medlemsbidrag), dels ock i förhållande till av kassan meddelad sjukhjälp

(sjukdagsbidrag och sjukvårdsbidrag) och moderskapshjälp (moderskapsbidrag).

Medlemsbidraget utgår enligt § 3 kungörelsen till lokalsjukkassa

med 75 öre för medlem, som jämlikt medgivande i 45 § förordningen örn

erkända sjukkassor tillhör jämväl annan erkänd sjukkassa än centralsjukkassan

för orten (s. k. flermedlem), en krona för annan medlem, som ej är

tillförsäkrad sjukpenning, samt en krona 50 öre för medlem i övrigt. Till

centralsjukkassa utgår medlemsbidraget med en krona för medlem, som tilllika

är medlem av lokalsjukkassa inom verksamhetsområdet — indirekt ansluten

medlem — och som ej är tillförsäkrad sjukpenning, en krona 50 öre

för annan indirekt ansluten medlem, två kronor för medlem, som icke är medlem

av lokalsjukkassa inom verksamhetsområdet — direkt ansluten medlem

— och som ej är tillförsäkrad sjukpenning, samt tre kronor för annan direkt

ansluten medlem. Medlemsbidraget skall -— bortsett från vissa undantagsfall

— beräknas efter förhållandet den 31 december det år bidraget avser.

Medlemsbidraget utgör sålunda i princip sammanlagt tre kronor för år och

varje sjukpenningförsäkrad eller såväl sjukvårds- som sjukpenningförsäkrad

medlem samt två kronor för år och varje enbart sjukvårdsförsäkrad medlem.

Pensionsstyrelsens förslag.

Pensionsstyrelsen framhåller inledningsvis, att numera endast ett fåtal flermedlemmar

funnes inom lokalsjukkassorna. Av samtliga medlemmar i de erkända

sjukkassorna vore vidare ungefär 3 procent enbart sjukvårdsförsäkrade.

Med hänsyn därtill beräknades medlemsbidraget i genomsnitt utgöra

för lokalsjukkassa en krona 48 öre för år och medlem samt för centralsjukkassa

två kronor 96 öre för år och direkt ansluten medlem'' och en krona 48

öre för år och indirekt ansluten medlem.

Pensionsstyrelsen lämnar härefter vissa uppgifter till belysande av

förvaltningskostnadernas storlek inom lokalsjukkassorna.

Styrelsen erinrar därvid till att börja med örn att det vid organiserandet

av de erkända sjukkassorna förutsatts, att förvaltningskostnaderna skulle

komma att i stort sett täckas av medlemsbidraget, varför några särskilda förvaltningsavgifter

icke beräknats för andra kassor än sådana, som själva ansett

dylika avgifter behövliga. Förvaltningskostnaderna hade sålunda antagits

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

3

icke bliva större än i genomsnitt tre kronor för år och medlem. Vidare hade

förutsatts att i de fall, då försäkringen vore uppdelad mellan lokal- och centralsjukkassa,

hälften av nyssnämnda kostnadsbelopp skulle falla på vardera

kassan. Redan ganska snart efter omorganisationens genomförande hade det

emellertid visat sig, att arbetsuppgifterna för de erkända sjukkassorna medförde

högre förvaltningskostnader än som sålunda förutsatts. Detta hade särskilt

varit förhållandet beträffande lokalsjukkassorna. Sålunda hade förvaltningskostnaderna

inom dessa kassor under år 1935 — året närmast efter övergångstidens

slut — uppgått till i genomsnitt två kronor 94 öre per medlem

vid årets utgång.

För bedömande av utvecklingen under efterföljande år har styrelsen vidare

verkställt en beräkning av de genomsnittliga förvaltningskostnaderna

för åren 1939—1942 för samtliga lokalsjukkassor med uppdelning efter

centralsjukkassornas verksamhetsområden. Resultatet av denna beräkning

framgår av nedanstående sammanställning, vilken av styrelsen upprättats

på grundval av uppgifter i kassornas till styrelsen ingivna statistiska redogörelser

för nämnda år.

Centralsjukkasseområde

Lokalsjukkassornas förvaltnings,

kostnader per medlem och år

1939

1940

1941

1942

Stockholms erkända centralsjukkassa.................

3-68

3*55

3-64

3-46

Göteborgs stads erkända centralsjukkassa.............

3-20

3-03

2-90

3-74

Malmö stads erkända centralsjukkassa................

3-36

3-38

3-33

3-46

östra Sveriges erkända centralsjukkassa..............

3-13

3-48

3-58

3-75

Sörmland-Västmanlands erkända centralsjukkassa......

2-80

2-90

2-92

3-03

Östergötlands erkända centralsjukkassa...............

2-61

2-60

2-61

2-65

Norra Smålands erkända centralsjukkassa.............

2-73

2-75

2-67

2-S2

Sydöstra Sveriges erkända centralsjukkassa...........

2-42

2-48

2-49

2-65

Skånes erkända centralsjukkassa.....................

2-57

2-61

2-54

2-57

Bohuslän-Hallands erkända centralsjukkassa...........

2-74

2-81

2-80

3-02

Västgöta-Dals erkända centralsjukkassa...............

2-59

2-65

2-71

2-81

örebro och Värmlands erkända centralsjukkassa ......

2-89

2-95

3''20

3-29

Dala-Gävleborgs erkända centralsjukkassa.............

2-55

2-60

2-73

2*65

Mellersta Norrlands erkända centralsjukkassa..........

3-80

3-74

3-93

4-08

övre Norrlands erkända centralsjukkassa.............

3-44

3-33

3-01

3-79

Samtliga

2-93

2-92

2-99

3-to

Samtliga förutom Mellersta Norrlands och övre Norr- lands erkända centralsjukkassor...................

2-83

2''83

2-87

2-98

Vad beträffade år 1943 hade — anför pensionsstyrelsen —- några motsvarande

siffror ännu icke kunnat beräknas. Styrelsen hade emellertid verkställt

en undersökning rörande förvaltningskostnaderna under nämnda år

inom 80 lokalsjukkassor, utvalda på sådant sätt, att de kunde anses representativa

för hela beståndet av lokalsjukkassor i riket. Som resultat hade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175.

därvid framgått, att förvaltningskostnaderna per medlem räknat stigit med

endast någon procent från år 1942 till år 1943.

I anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna anför pensionsstyrelsen

härefter följande:

Enligt de anförda siffrorna lia lokalsjukkassornas förvaltningskostnader

genomsnittligt sett hållit sig vid en tämligen konstant nivå till och med år

1940, varefter en relativt liten stegring av kostnaderna ägt rum. Till denna

ganska oväntade utveckling torde ett flertal omständigheter lia medverkat.

En bidragande omständighet torde sålunda varit, att den under sista tiden

inträffade medlemsökningen i kassorna fortgått i betydligt starkare takt än

den samtidiga, närmast av penningvärdets försämring orsakade stegringen

av ett flertal utgiftsposter såsom löner, bränsle och trycksaker. Vidare torde

de senare årens låga sjuklighet inom kassorna ha medfört, att förvaltningskostnaderna,

i den mån de sammanhänga med sjukkontroll och sjukhjälpsutbetalning,

varit lägre än som skulle varit fallet, om sjukligheten varit

högre. Slutligen torde också ha medverkat, att man inom lokalkassorna i

allmänhet strävat efter att hålla förvaltningskostnaderna på en så låg nivå

som möjligt.

Pensionsstyrelsen upplyser härefter, att i flertalet fall för närvarande utginge

ett frivilligt förvaltningsbidrag från centralsjukkassorna

till lokalsjukkassorna. Styrelsen anför härom följande:
Enligt

6 § andra stycket sjukkasseförordningen är lokalsjukkassa pliktig

utöva nödig sjukkontroll och uppbära avgifter för den centralsjukkassa medlemmarna

tillhöra. Någon rätt till ersättning för utförande av dessa förvaltningsuppgifter

äger icke lokalsjukkassa. Dock ha centralsjukkassorna i flertalet

fall ansett sig böra frivilligt lämna ett årligt förvaltningsbidrag till lokalsjukkassorna,

närmast betingat av nämnda bestyr för centralsjukkassornas

räkning. Detta bidrag belöpte sig år 1942 till i genomsnitt 52 öre per

medlem för samtliga lokalsjukkassor.

Den del av förvaltningskostnaderna i lokalsjukkassorna,

som icke täckts genom medlemsbidraget

jämte administrationsbi draget från centralsjukkassorna,

kunde alltså — fortsätter pensionsstyrelsen — med ledning av ovan

anförda uppgifter för år 1942 beräknas till omkring en krona 10 öre för år

och medlem. För bestridande av dessa kostnader hade en del kassor -—

vissa av dem, såsom ovan nämnts, redan i samband med omorganisationen

— beslutat upptaga särskilda förvaltningsavgifter av sina medlemmar. Andra

kassor åter hade härför använt de kommunala bidrag, som beviljats kassorna,

vilket dock, såvitt pensionsstyrelsen hade sig bekant, icke skett i någon

större omfattning. Flertalet kassor hade emellertid för merkostnadernas

läckande tagit i anspråk sådana inflytande avgifter, vilka egentligen varit

avsedda för kassornas löpande sjukhjälpsutgifter och för avsättning till sjukhjälpsfond.

Att sistnämnda förfarande varit möjligt utan äventyrande av

kassornas ekonomiska säkerhet, syntes främst bero därpå, att de i avgifterna

inlagda säkerhetsmarginalerna vid de senaste årens förhållandevis låga

sjuklighet inom kassorna varit något större än de normalt behövliga.

Till fullständigande av utredningen har pensionsstyrelsen även ansett sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 175.

5

böra undersöka förvaltningskostnadernas storlek inom

samtliga erkända centralsjukkassor utom s. k. yrkes-

och fabrikssjukkassor. Härvid hade — yttrar styrelsen —

framgått, att under år 1943 medlemsbidraget inom alla kassor utom en understigit

kassornas totala förvaltningskostnader. För centralsjukkassorna med

stad till verksamhetsområde hade underskottet varit i genomsnitt 90 öre per

medlem vid årets slut, medan för länscentralsjukkassorna motsvarande siffra

utgjort 52 öre. Även år 1942 hade medlemsbidraget varit otillräckligt för

täckande av förvaltningskostnaderna, och detta i ungefär samma utsträckning

som år 1943, i vart fall vad länscentralsjukkassorna beträffade. Enär

lokalsjukkassorna på några få undantag när vore anslutna till länscentralsjukkassor,

tilldroge sig de sistnämnda kassorna i förevarande sammanhang

det största intresset. Beträffande dessa kassor hade undersökningen givit vid

handen, att de ovan berörda differenserna mellan medlemsbidrag och förvaltningskostnader

i stort sett vore betingade av de förvaltningsbidrag, som

centralsjukkassorna, enligt vad tidigare nämnts, lämnade de anslutna lokalsjukkassorna.

Om berörda centralsjukkassors medlemsbidrag använts uteslutande

till täckande av de egna förvaltningskostnaderna, skulle bidraget sålunda

i stort sett ha täckt samma kostnader.

Såsom sammanfattande slutsats av den verkställda

undersökningen rörande förvaltningskostnaderna inom

lokalsjukkassor och länscentralsjukkassor anför pensionsstyrelsen,

att undersökningen gåve vid handen, att den del av förvaltningskostnaderna

som icke täcktes genom medlemsbidraget — under förutsättning

av fortsatt utgivande till lokalsjukkassorna av förvaltningsbidrag

från centralsjukkassorna — utgjorde i genomsnitt ungefär en krona per år

och medlem i de förra kassorna mot endast 50 öre per år och medlem i de

senare. Under sådana förhållanden och då kristiden otvivelaktigt medfört

kostnadsfördyringar för lokalsjukkassorna, oaktat sådana icke kunnat direkt

utläsas ur de vid undersökningarna härledda kostnadssiffrorna, syntes enligt

pensionsstyrelsens mening skäl föreligga för en höjning av medlemsbidraget

till dessa kassor.

Vad beträffar storleken av bidragsförhöjningen framhåller

pensionsstyrelsen, att av de ovan angivna siffrorna framginge, att, örn höjningen

bestämdes till 50 öre per medlem, en lika stor del av förvaltningskostnaderna

— under anförda förutsättningar beträffande centralsjukkassomas

förvaltningsbidrag till lokalsjukkassorna — komme att sakna täckning

genom medlemsbidrag i båda slagen av kassor. För all lokalsjnkkassorna

skulle erhålla i stort sett full täckning för sina förvaltningskostnader,

skulle höjningen tydligen behöva bestämmas till sammanlagt en krona 50

öre i stället för 50 öre, därest centralsjukkassornas förvaltningsbidrag upphörde

att utgå, och till en krona, örn detta utgåves även i fortsättningen.

En höjning av bidraget i sådan omfattning syntes dock pensionsstyrelsen

mindre lämplig, bland annat därför att i sådant fall risk skulle förefinnas

för onödiga utgiftsstegringar inom kassorna. Därvid skulle även inträffa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

att det sammanlagda medlemsbidraget lill central- och lokalkassor komme

att väsentligt överstiga icke blott det bidrag, som skulle utgå enligt socialvårdskommitténs

förslag till lag om allmän sjukförsäkring, utan även i genomsnitt

det förhöjda medlemsbidrag, som pensionsstyrelsen i sitt yttrande

över nämnda förslag funnit önskvärt. Pensionsstyrelsen ville därför föreslå,

att medlemsbidraget till lokalsjukkassa höjdes med 50 öre per medlem.

Pensionsstyrelsen föreslår emellertid vidare, att höjningen a\ medlemsbidraget

för lokalsjukkassoma inom de fyra nordligaste länen bestämmes

högre än för övriga kassor. Styrelsen yttrar härom följande:

Vid sin utredning har pensionsstyrelsen funnit sig även böra beakta, att i

!?^r l°kalsjukkassas verksamhetsområde är vidsträckt, svårigheter uppst£).

for passan att hålla förvaltningskostnaderna inom samma ram, som är

möjlig för kassa med mindre verksamhetsområde. En kassa med stort område

åsamkas stora utgifter för resor, porton och telefonsamtal, vartill kommer

att i dylika fall en effektiv sjukkontroll i regel måste ställa sig dyrare

än inom tättbebyggda områden. Angivna förhållanden äro särskilt framträdande

inom de två nordligast belägna centralsjukkasseområdena, omfattande

dels Västernorrlands och Jämtlands län (Mellersta Norrlands erkända

centralsjukkassa) och dels Västerbottens och Norrbottens län (övre Norrlands

erkända centralsjukkassa). Av ovan angivna sammanställning över

lokalsjukkassornas beräknade förvaltningskostnader under åren 1939—1942

framgar också, att kostnaderna äro mycket höga inom nyssnämnda två sjukkasseområden.

År 1942 var sålimda den genomsnittliga kostnaden för lokalsjukkassorna

tillhörande dessa centralsjukkassor en krona 10 öre respektive

81 öre högre än motsvarande genomsnittskostnad för övriga kassor. Vid sådant

förhållande synes pensionsstyrelsen starka skäl förefinnas för att medlemsbidraget

för lokalsjukkassor inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands län bestämmes högre än för lokalsjukkassorna inom

övriga län. För de nämnda fyra länen, vill därför pensionsstyrelsen ifrågasätta,

att förhöjningen bestämmes 50 öre högre än för övriga Kassor eller "till

en krona per medlem.

Pensionsstyrelsen framhåller härefter, att de av styrelsen föreslagna förhöjningarna

allenast borde avse medlemmar, som vore tillförsäkrade sjukpenning

och icke vore flermedlemmar. För övriga medlemskategorier syntes

förhöjningen lämpligen böra bestämmas proportionsvis lägre, därvid de sålunda

härledda beloppen dock syntes böra avrundas i jämna 5-tal ören. För

flermedlemmar och för enbart sjukvårdsförsäkrade medlemmar föreslår styrelsen

salunda höjning med 50 respektive 65 öre för lokalsjukkassor inom de

fyra nordligaste länen samt med 25 respektive 35 öre för lokalsjukkassor

inom landet i övrigt.

Därest en förhöjning av medlemsbidraget genomfördes, syntes densamma

— anför styrelsen vidare — böra komma kassorna till godo så snart ske

kunde. A andra sidan syntes förhöjningen, med hänsyn till medlemsbidragets

användning, icke lämpligen böra utgå för redan tilländalupen verksamhetstid.

Det syntes därför vara lämpligt, att lokalsjukkassorna komme i åtnjutande

av det högre medlemsbidraget för verksamheten från och med den

1 juli 1945. Detta innebure, att den på år 1945 belöpande förhöjningen i så

fall skulle utgöra hälften av eljest utgående förhöjning.

Vad slutligen beträffar kostnaderna för den föreslagna för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

höjningen beräknar pensionsstyrelsen dessa för budgetåret 1945/46 till i

runt tal 600 000 kronor samt för budgetåret 1946/47 till i runt tal 1 100 000

kronor.

Yttrandena.

Statskontoret anför, att ämbetsverket av den utav pensionsstyrelsen verkställda

utredningen funne ådagalagt, att behov av en höjning av medlemsbidraget

till lokalsjukkassorna förelåge. Statskontoret ifrågasätter dock, huruvida

höjningen behövde ske med så stort belopp, som pensionsstyrelsen föreslagit,

samt påpekar, att lokalsjukkassomas förvaltningskostnader under

åren 1939—1942 icke ökat ens tillnärmelsevis i den omfattning, varmed bidraget

enligt förslaget skulle höjas.

Svenska sjukkasseförbundet tillstyrker förslaget samt hemställer, att höjningen

måtte få tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 1945.

Departementschefen.

Enligt gällande bestämmelser utgår det s. k. medlemsbidraget till de erkända

sjukkassorna med i regel tre kronor om året för varje fullt försäkrad

eller enbart sjukpenningförsäkrad medlem samt med två kronor örn året för

allenast sjukvårdsförsäkrad medlem. I fråga om medlem, som tillhör centralsjukkassa

men icke samtidigt är medlem av lokalsjukkassa inom centralsjukkassans

verksamhetsområde, tillfaller hela medlemsbidraget centralsjukkassan.

För medlem åter, som tillhör såväl central- som lokalsjukkassa, fördelas

bidraget med hälften på vardera kassan. Central- och lokalsjukkassoma erhålla

alltså i sistnämnda fall i medlemsbidrag vardera en krona 50 öre örn

året för varje fullt försäkrad eller enbart sjukpenningförsäkrad medlem samt

en krona örn året för enbart sjukvårdsförsäkrad medlem. För sådan medlem

av lokalsjukkassa, som tillhör även annan erkänd sjukkassa än centralsjukkassan

för orten (s. k. flermedlem) utgår medlemsbidraget till lokalsjukkassan

dock med allenast 75 öre.

Såsom pensionsstyrelsen framhållit avsågs vid organiserandet av de erkända

sjukkassorna medlemsbidraget i stort sett skola täcka kassornas förvaltningskostnader.

Dessa antogos sålunda icke skola uppgå till mer än i

genomsnitt tre kronor för år och medlem, därvid, i de fall då försäkringen

var uppdelad mellan lokal- och centralsjukkassa, hälften av beloppet beräknades

falla på vardera kassan. Vad särskilt beträffar lokalsjukkassoma visade

sig dock förvaltningskostnaderna redan från början uppgå till högre belopp

än som sålunda förutsatts. Av vad pensionsstyrelsen anfort framgår sålunda,

att nämnda kostnader inom lokalsjukkassoma redan ar 1935 uppgingo

till i genomsnitt två kronor 94 öre för år och medlem. Efter att härefter

till och med år 1940 ha hållit sig å en relativt konstant nivå ha nämnda

kostnader under åren 1941 och 1942 stigit till respcklive två kronor 99 öre

och tre kronor 10 öre för år och medlem. Under sistnämnda år överstego

lokalsjukkassomas förvaltningskostnader sålunda det till kassorna utgående

medlemsbidraget med omkring en krona 60 öre för år och medlem. Fmeller
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 175.

tid framgår vidare av vad pensionsstyrelsen anfört, att centralsjukkassorna

i flertalet fall, närmast såsom ersättning för vissa förvaltningsbestyr, som

lokalsjukkassorna utföra för centralsjukkassornas räkning, ansett sig böra

lämna ett frivilligt årligt förvaltningsbidrag till lokalsjukkassorna. Örn nyss

angivna belopp av en krona 60 öre minskas med nämnda administrationsbidrag,

av styrelsen för år 1942 beräknat till i genomsnitt 52 öre för medlem

för samtliga lokalsjukkassor, kan alltså för år 1942 återstoden av den

del av lokalsjukkassornas förvaltningskostnader, som icke täckes av det statliga

medlemsbidraget, beräknas till omkring en krona 10 öre för år och medlem.

Att märka är emellertid därvid att, såsom likaledes framgår av pensionsstyrelsens

utredning, utgivandet av nyssnämnda administrationsbidrag å

andra sidan medfört, att länscentralsjukkassomas totala förvaltningskostnader

per medlem kommit att överstiga det till dessa kassor utgående statliga

medlemsbidraget med ett belopp motsvarande det utgivna administrationsbidraget

eller i genomsnitt 52 öre för medlem.

Av vad ovan anförts framgår alltså, att den del av förvaltningskostnaderna

i lokalsjukkassor och länscentralsjukkassor, som icke täckes av medlemsbidraget

— under förutsättning av ett fortsatt utgivande av förenämnda administrationsbidrag

från centralsjukkassorna — utgör i genomsnitt en krona

inom lokalsjukkassorna mot endast 50 öre inom centralsjukkassoma. Med

hänsyn härtill och till de av kristiden förorsakade kostnadsfördyringama för

lokalsjukkassoma anser styrelsen skäl föreligga för höjning av medlemsbidraget

till sistnämnda kassor samt föreslår på grund härav, att bidraget till

dem höjes med 50 öre för medlem.

För egen del har jag av den av pensionsstyrelsen förebragta utredningen

blivit övertygad om att behov föreligger av en sådan höjning. I fråga örn

storleken av bidragsförhöjningen vill jag påpeka, att även efter en höjning

med det av pensionsstyrelsen föreslagna beloppet av 50 öre för år och medlem

lokalsjukkassorna komma att sakna täckning för sina förvaltningskostnader

med ett belopp som — under förutsättning att centralsjukkassorna

fortsätta att utgiva administrationsbidrag till lokalsjukkassorna — beräknats

till 50 öre per medlem. Det kunde på grund härav ifrågasättas, huruvida

icke medlemsbidraget borde höjas med sådant belopp, att kassorna

erhölle täckning för jämväl sistnämnda kostnader. Med hänsyn till vad pensionsstyrelsen

anfört till stöd för sitt förslag synes det emellertid lämpligt

att begränsa höjningen till det av styrelsen föreslagna beloppet. Jag förordar

alltså, att medlemsbidraget till lokalsjukkassa i allmänhet höjes med 50 öre

för år och medlem. Med hänsyn till vad pensionsstyrelsen anfört rörande de

höga förvaltningskostnaderna för lokalsjukkassorna inom de fyra nordligaste

länen vill jag jämväl tillstyrka styrelsens förslag örn att höjningen för

kassorna i dessa län bestämmes högre än för övriga kassor. Då jag icke

har något att erinra mot det av styrelsen i detta hänseende föreslagna beloppet,

förordar jag alltså, att höjningen för ifrågavarande kassor bestämmes

till en krona för år och medlem. De av mig sålunda förordade höjningarna

torde, på sätt pensionsstyrelsen föreslagit, allenast böra avse fullt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 175.

försäkrade eller enbart sjukpenningförsäkrade medlemmar, som icke äro

flermedlemmar. För övriga medlemskategorier torde förhöjningen i enlighet

med pensionsstyrelsens förslag böra bestämmas proportionsvis lägre och alltså

för flermedlemmar och enbart sjukvårdsförsäkrade medlemmar fastställas

till 50 respektive 65 öre för lokalsjukkassor inom de fyra nordligaste

länen samt lill 25 respektive 35 öre för lokalsjukkassor inom landet i övrigt.

De ändrade bidragsgrunderna torde lämpligen böra tillämpas från och med

den 1 juli 1945.

Med den av mig sålunda intagna ståndpunkten synes tillräcklig anledning

däremot icke föreligga att verkställa motsvarande höjning beträffande centralsjukkassorna.

En sådan åtgärd skulle nämligen, genomsnittligt räknat,

betyda för länscentralsjukkassornas del, att dessa — till och med om de frivilliga

förvaltningsbidragen till lokalsjukkassorna medräknas på utgiftssidan

— skulle få sina förvaltningskostnader helt täckla av medlemsbidraget, och

i fråga örn centralsjukkassorna med stad som verksamhetsområde, att de

skulle komma att stå självrisk med mindre belopp än lokalsjukkassoma.

Kostnaderna för medlemsbidragen till de erkända sjukkassorna bestridas

i likhet med övriga förmer av statsbidrag till dessa kassor från förslagsanslaget

till bidrag till sjukkassor. I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln,

punkten 53, har för ifrågavarande ändamål äskats ett belopp av

32 500 000 kronor. Nämnda belopp har uppskattats med utgångspunkt från

oförändrade grunder i fråga örn statsbidragen till sjukkassorna. Pensionsstyrelsen

har nu beräknat, att en förhöjning av medlemsbidraget till lokalsjukkassorna

enligt det av styrelsen framlagda förslaget skulle medföra en

merutgift för statsverket av i runt tal 600 000 kronor under nästa budgetår.

Mot dessa beräkningar synes ingen erinran vara att göra. I anledning harav

torde vid bifall till vad jag ovan förordat förenämnda anslag lämpligen böra

höjas med sistnämnda belopp och alltså for nästa budgetår upptagas till

(32 500 000 + 600 000) 33 100 000 kronor.

II. Höjning av vederlaget till centralsjukkassorna för biträde vid handhavandet

av verksamheten enligt förordningen örn moderskapspenning.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 342) angående vederlag av statsmedel

lill centralsjukkassa för biträde vid handhavandet av verksamheten

enligt förordningen örn moderskapspenning skall centralsjukkassa erhålla

sådant vederlag med två kronor för varje av centralsjukkassan eller för dess

räkning av lokalssjukkassa behandlad ansökan örn moderskapspenning. Centralsjukkassan

äger att månadsvis utbekomma vederlaget av pensionsstyrelsen.

Pensionsstyrelsens förslag.

För bedömande av frågan om vederlaget till centralsjukkassorna vore tillfyllest

bär pensionsstyrelsen anmodat samtliga erkända centralsjukkassor,

med undantag av yrkes- och fabrikskassör, att lill pensionsstyrelsen inkomma

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

med uppgift å beloppet av de kostnader, som voro förenade med handhavandet

av verksamheten under år 1943 enligt förordningen örn moderskapspenning.

De uppgifter centralsjukkassoma med anledning härav lämnat ha efter verkställd

bearbetning sammanställts i nedanstående, inom pensionsstyrelsen upprättade

tabell. I de fall, där uppgifter saknas i tabellen, ha, enligt vad pensionsstyrelsen

upplyser, kassorna i sina yttranden antingen förklarat det

vara omöjligt att beräkna omkostnaderna eller som skäl för underlåtenheten

anfört det ringa antalet ansökningar, som förekommit i kassan.

Centralsjukkassa

Stockholms erkända centralsjukkassa

................

Göteborgs stads erkända centralsjukkassa

.............

Malmö stads erkända centralsjukkassa

................

Norrköpings stads erkända

centralsjukkassa..........

Hälsingborgs erkända centralsjukkassa

................

Gefle stads erkända centralsjukkassa

................

Eskilstuna stads erkända

centralsjukkassa.........

Solidar, erkänd centralsjukkassa

för Landskrona.....

Trelleborgs stads erkända

centralsjukkassa..........

östra Sveriges erkända centralsjukkassa

.............

Sörmland-Västmanlands er
kända

centralsjukkassa . ..

Östergötlands erkända centralsjukkassa

.............

Norra Smålands erkända centralsjukkassa

.............

Sydöstra Sveriges erkända

centralsjukkassa..........

Skånes erkända centralsjukkassa

...................

Bohuslän-Hallands erkända

centralsjukkassa..........

Västgöta-Dals erkända centralsjukkassa

.............

örebro och Värmlands erkända

centralsjukkassa . ..

Dala-Gävleborgs erkända

centralsjukkassa..........

Mellersta Norrlands erkända

centralsjukkassa..........

Övre Norrlands erkända centralsjukkassa

.............|

Antal ansök- ningar örn

moderskaps- penning

Omkostnader under året

Omkost- nåd per

ansökan

kr.

Summa

kr.

därav

personal

och

ombud

kr.

porto

och

telefon

kr.

tryck- saker

o. dyl.

kr.

3 741

14 951

12 158

340

133

4: —

2 018

5 023

4 323

7

D0

2: 49

1 270

3 651

3 201

150

2: 87

447

569

299

698

653

44

2: 33

281

168

120

198

180

18

1: 65

3 696

8 492

8 123

3

39

2: 30

2 275

4 462

4 212

2;

>0

1: 96

2 065

6 339

3 903

418

3: 07

2 957

7 265

5 885

9f

10

2: 46

4 516

12 040

8 807

31

33

2: 67

4 633

11 181

7 995

3 011

175

2: 41

2 029

*4 000

22 000

i2:_

4 447

10 050

8 695

1318

2: 26

4 608

8 418

6 366

1 377

675

1:83

4 040

10 424

8 228

1644

552

2: 58

4 237

11353

9 486

1 486

381

2: 68

6 060

11 226 |

6 036

3 090

1:85

Genomsnittlig omkostnad per ansökan 2: 45

Ungefärligt belopp.

Enbart för ombud.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 17ö.

I anslutning till de i tabellen Lämnade uppgifterna anför pensionsstyrelsen

följande:

Av tabellen framgår, att centralsjukkassorna — med några få undantag —

under år 1943 fått vidkännas utgifter för ifrågavarande arbete^ som icke

kunnat täckas av från staten utgående vederlag. En beräkning på grundval

av tabellens uppgifter ger vid handen, att den genomsnittliga omkostnaden

för varje ansökan örn moderskapspenning nämnda år inom de undersökta

kassorna utgjorde två kronor 45 öre eller sålunda 45 öre mera än det enligt

bestämmelserna utgående vederlaget. Det vill emellertid synas, som örn för

de flesta kassorna kostnadsberäkningarna blivit ganska schematiskt och ofullständigt

gjorda. Sålunda har endast ett fåtal kassor upptagit kostnader i fonn

av ränta å förskotterade medel ävensom å verksamheten belöpande andel i

lokalhyra, lyse och telefon. Dylika kostnader torde emellertid förekomma i

de flesta kassorna, varför de verkliga omkostnaderna som regel torde ha

varit något högre än som framgår av tabellen.

För övre Norrlands erkända centralsjukkassa angives i tabellen omkostnader,

som äro genomsnittligt lägre per ansökan än det nu utgående vederlaget.

I sitt yttrande framhåller denna kassa, att utrednings- och annat arbete för

handhavandet av moderskapspenningverksamheten i stor omfattning utförts

kostnadsfritt av barnmorskor inom verksamhetsområdet, vilka av kassan betraktas

såsom ombud för emottagande av ansökningar örn moderskapspenning.

Utan nämnda biträde skulle sannolikt vederlaget icke heller för nämnda

kassa ha varit tillräckligt.

1 frågan huruvida vederlaget med hänsyn till penningvärdets försämring

numera må anses tillräckligt understryka några av kassorna i sina yttranden,

att så icke är fallet. Av vissa kassor angivas 1944 års omkostnader lia stigit

utöver 1943 års nivå, varvid såsom bidragande orsaker anföras ökade lenonell

portokostnader.

Av uttalanden från några kassor framgår, att kassorna sökt nedbringa sina

omkostnader genom viss omorganisation av verksamheten, bl. a. genom anlitande

av lokalsjukkassorna. Vid granskningen av ansökningarna inom pensionsstyrelsen

har även framgått, att vissa centralsjukkassor i större eller

mindre utsträckning överlåtit åt lokalsjukkassorna icke endast utredningsoch

expeditionsgöromål i samband med ansökningarna utan även prövning

och avgörande av rätten till understödet. Ett sådant förfaringssätt medgives

även i förordningen om moderskapspenning. Otvivelaktigt vinnas också vissa

fördelar både för den sökande och kassorna genom en sådan anordning. Det

synes dock vara av betydelse, att man i sådant avseende ej går allt för långt.

Enligt erfarenheten torde det icke minst ur objektivitetens och enhetlighetens

synpunkt vara till fördel, att centralsjukkassorna genom sin mera tränade

personal åtminstone lia verksamheten under fortlöpande kontroll för att

vid behov kunna ingripa vägledande och rättande. Örn lokalsjukkassorna helt

handha verksamheten, måste eljest pensionsstyrelsen skärpa sin granskning.

Pensionsstyrelsen framhåller härefter, att den verkställda utredningen således

givit vid handen, att det flir närvarande utgående vederlaget under

senare år icke varit tillräckligt för täckande av kassornas omkostnader för

handläggningen av ansökningar örn moderskapspenning. Med hänsyn härtill

och då en strävan alt nedbringa dessa kostnader, på sätt styrelsen framhållit,

icke i alla avseenden kunde vara till fördel för moderskapspenningverksamheten,

ansåge styrelsen en höjning av vederlaget vara motiverad. Höj
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ningen syntes lämpligen böra utgöra 50 öre, varigenom vederlaget komme

att uppgå till två kronor 50 öre för varje behandlad ansökan.

I fråga örn kostnaderna för den föreslagna höjningen anför styrelsen följande:
I

sm skrivelse den 31 augusti 1944 angående anslag för budgetåret 1945/46

till moderskapspenning har pensionsstyrelsen beräknat antalet ansökningar

om moderskapspenning, för vilka vederlag skulle utgå, till 32 380 år 1945

och 24 380 är 1946, inberäknat 400 årligen avslagna ansökningar. Antages

antalet ansökningar komma att i stort sett fördela sig lika på årets månader

°f/1 ''onrtsatte» tillika, att den ifrågasatta förhöjningen av vederlaget kommer

att galla fran och med den 1 juli 1945, kunna statsverkets merutgifter på

grund av förhöjningen beräknas till 8 095 kronor för sista halvåret 1945 och

12 190 kronor för år 1946. För budgetåret 1945/46 skulle på grund härav

uppkomma en merutgift för statsverket av i runt tal 12 000 kronor.

Styrelsen framhåller slutligen, att det föreslagna högre vederlaget ej borde

äga tillämpning beträffande ansökan örn moderskapspenning, som gjorts före

ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Yttrandena.

Statskontoret framhåller, att den verkställda utredningen knappast kunde

sägas giva, vid handen, att nu utgående vederlag icke skulle vara tillräckligt.

Svenska sjukkasseförbundet förklarar sig vilja på det livligaste instämma

i pensionsstyrelsens förslag.

Departementschefen.

Av den av pensionsstyrelsen verkställda utredningen framgår, att det till

centralsjukkassorna utgående vederlaget för kassornas biträde vid handhavandet

av verksamheten enligt förordningen örn moderskapspenning för

flertalet kassor under senare år icke varit tillräckligt för täckande av kassornas

omkostnader för ifrågavarande verksamhet. Jag finner därför i likhet

med pensionsstyrelsen skäligt, att en höjning nu vidtages av nämnda vederlag.

Beträffande storleken av höjningen förordar jag, att denna i överensstämmelse

med styrelsens förslag bestämmes till 50 öre. Vederlaget kommer

härigenom att uppgå till två kronor 50 öre för varje behandlad ansökan.

Det högre vederlaget torde lämpligen böra tillämpas från och med den 1 juli

1945. Kostnaderna för nu ifrågavarande vederlag bestridas från det under

femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till moderskapspenning. Tillräckliga

skäl att i anledning av den av mig nu förordade ökningen av vederlaget

höja ifrågavarande anslag utöver det belopp, 2 300 000 kronor, som

äskats i årets statsverksproposition, synas icke föreligga.

III. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte — såvitt angår anslaget till bidrag till sjukkassor med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 175.

ändring av vad därutinnan föreslagits i årets statsverksproposition — föreslå

riksdagen att

dels godkänna de ändrade grunder för medlemsbidrag till

de erkända lokalsjukkassorna, som av mig förordats, att tilllämpas

från och med den 1 juli 1945;

dels till Bidrag till sjukkassor för budgetårei 1945/46 anvisa

ett förslagsanslag av..............kronor 33 100 000;

dels ock godkänna de ändrade grunder för vederlag till

centralsjukkassa för biträde vid handhavandet av verksamheten

enligt förordningen om moderskapspenning, som av

mig förordats, att tillämpas från och med den 1 juli 1945.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av medlemsbidraget till de erkända lokalsjukkassorna m. m. s. 13 i texten
  2. SU 1945:140 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående höjning av medlemsbidraget till de erkända lokalsjukkassorna m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten