Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret
1945-03-09 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:186, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret
Dokumentets text
Kungl. Mattts proposition nr 186.
1
Nr 186.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942
(nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret;
given Stockholms slott den 9 mars 1945.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr ISO.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
■ 2
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) om förhud
mot bebyggelse till hinder för försvaret.
Härigenom förordnas, dels att lagen den 24 mars 1942 örn förbud mot bebyggelse
till hinder för försvaret, vilken enligt lag den 31 mars 1944 (nr 135)
gäller till och med den 30 juni 1945, i nedan intagna delar skall erhålla ändrad
lydelse på sätt i det följande angives, dels ock att förstnämnda lag i sålunda
ändrat skick skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1946.
(Gällande lydelse)
1 §•
Nybyggnad må ej utan tillstånd företagas
i närheten av befästning eller
flygfält, örn genom byggnaden sådan
anläggnings användning för rikets
försvar försvåras eller eljest avsevärt
men åsamkas försvaret. Vad nu sagts
örn nybyggnad skall ock gälla väsentlig
om- eller tillbyggnad.
Har beslut meddelats örn anläggande
eller utvidgning av befästning eller
flygfält eller kan avsevärt men
uppstå genom bebyggelse i närheten
av militär anläggning av annat slag,
äger länsstyrelsen förordna, att vad i
första stycket sägs skall äga motsvarande
tillämpning.
2 §•
I ort, där byggnadsnämnd finnes,
åligge nämnden att vid prövning av
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Nybyggnad må ej utan tillstånd företagas
i närheten av befästning eller
flygfält, örn genom byggnaden sådan
anläggnings användning för rikets
försvar försvåras eller eljest avsevärt
men åsamkas försvaret. Vad nu sagts
om nybyggnad skall ock gälla väsentlig
örn- eller tillbyggnad ävensom anordnande
av virkes- eller annat varuupplag
eller materialgård.
Har beslut meddelats om anläggande
eller utvidgning av befästning eller
flygfält eller kan avsevärt men
uppstå genom bebyggelse, upplag eller
materialgård i närheten av militär
anläggning av annat slag, äger länsstyrelsen
förordna, att vad i första
stycket sägs skall äga motsvarande
tillämpning.
2 §.
Vid prövning av fråga örn byggnadslov
skall byggnadsnämnd iaktla
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 186.
3
(Gällande lydelse)
fråga om bgggnadslov iakttaga vad i
1 § stadgas eller av länsstyrelsen med
stöd av samma paragraf föreskrivits.
För annan ort äger länsstyrelsen
stadga, att nybyggnad eller väsentlig
om- eller tillbyggnad, som ej utföres
för försvarsväsendets räkning, ej må
äga rum, med mindre länsstyrelsen
på ansökan prövat, att hinder som avses
i 1 § ej föreligger däremot. Ändå
att sådan föreskrift ej meddelats för
orten, skall länsstyrelsen på ansökan
pröva, huruvida hinder föreligger.
4 §•
Om synnerliga skäl därtill äro, äger
länsstyrelsen medgiva tillstånd till nybyggnad
eller om- eller tillbyggnad,
oaktat den kan medföra men som avses
i 1 §. Underrättelse om meddelat
tillstånd skall ofördröjligen tillställas
myndighet som har att avgiva yttrande
enligt 3 §.
Finner byggnadsnämnd vid prövning
av fråga örn byggnadslov, att
synnerliga skäl därtill äro oaktat
byggnaden kan vålla men som nyss
sagts, skall nämnden överlämna
handlingarna till länsstyrelsen för
prövning, huruvida tillstånd må medgivas
enligt första stycket. Sedan
länsstyrelsens beslut vunnit laga
kraft, skola handlingarna återställas
till nämnden.
5 §•
Finnes på grund av denna lag tillstånd
till nybyggnad eller örn- eller
(Föreslagen lydelse)
ga vad i 1 § stadgas eller av länsstyrelsen
med stöd av samma paragraf
föreskrivits.
För ort, där byggnadsnämnd ej finnes,
äger länsstyrelsen stadga, att nybyggnad
eller väsentlig om- eller tillbyggnad,
som ej utföres för försvarsväsendets
räkning, ej må äga rum,
med mindre länsstyrelsen på ansökan
prövat, att hinder som avses i 1 § ej
föreligger däremot. Ändå att sådan
föreskrift ej meddelats för orten, skall
länsstyrelsen på ansökan pröva, huruvida
hinder föreligger.
Vad i andra stycket sågs skall äga
motsvarande tillämpning i fråga örn
anordnande av upplag eller materialgård
i ort, där vad i stadsplanelagen
är föreskrivet för stad ej gäller.
4 §■
Om synnerliga skäl därtill äro, ägei
länsstyrelsen medgiva tillstånd till nybyggnad
eller örn- eller tillbyggnad
eller anordnande av upplag eller materialgård,
oaktat därav kan uppkomma
men som avses i 1 §. Underrättelse
örn meddelat tillstånd skall ofördröjligen
tillställas myndighet som har att
avgiva yttrande enligt 3 §.
Finner byggnadsnämnd vid prövning
av fråga om byggnadslov, alt
synnerliga skäl därtill äro oaktat men
som nyss sagts kan uppkomma, skall
nämnden överlämna handlingarna till
länsstyrelsen för prövning, huruvida
tillstånd må medgivas enligt första
stycket. Sedan länsstyrelsens beslut
vunnit laga kraft, skola handlingarna
återställas till nämnden.
5 §•
Finnes på grund av denna lag tillstånd
till nybyggnad eller örn- eller
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
(Gällande lydelse)
tillbyggnad icke kunna meddelas, och
föranledes därav, att sökanden, under
den tid hindret varar, får vidkännas
kostnad utan motsvarande nytta av
fastigheten eller att han går miste örn
avkastning å nedlagt kapital, vare
han berättigad till skälig gottgörelse av
kronan, om det intrång som åsamkats
honom ej är att anse såsom ringa.
7 §•
Den som utan länsstyrelsens tillstånd
uppför nybyggnad eller verkställer
väsentlig om- eller tillbyggnad
i ort, för vilken länsstyrelsen utfärdat
föreskrift enligt 2 § andra stycket,
straffes med dagsböter.
8 §•
Där byggnadsnämnd ej finnes, åge
länsstyrelsen med avseende å tillämpningen
av denna lag göra sig hörsammad
genom förelägganden så ock förbjuda
fortsättandet av påbörjat arbete,
som står i uppenbar strid mot lagens
bestämmelser, på sätt enligt vad
särskilt är stadgat tillkommer byggnadsnämnd
i stad i fråga om olovligen
vidtagen åtgärd.
(Föreslagen lydelse)
tillbyggnad eller anordnande av upplag
eller materialgård icke kunna
meddelas, och föranledes därav, att
sökanden, under den tid hindret varar,
får vidkännas kostnad utan motsvarande
nytta av fastigheten eller att
han går miste om avkastning å nedlagt
kapital, vare han berättigad till
skälig gottgörelse av kronan, om det
intrång som åsamkats honom ej är
att anse såsom ringa.
7 §•
Den som i strid mot vad länsstyrelsen
enligt 2 § andra eller tredje stycket
stadgat uppför nybyggnad eller
verkställer väsentlig om- eller tillbyggnad
eller anordnar upplag eller materialgård,
straffes med dagsböter.
8 §•
Där byggnadsnämnd ej finnes, äger
länsstyrelsen med avseende å tillämpningen
av denna lags bestämmelser örn
nybyggnad och örn- eller tillbyggnad
göra sig hörsammad genom förelägganden
så ock förbjuda fortsättandet
av påbörjat arbete, som står i uppenbar
strid mot nämnda bestämmelser,
på sätt enligt vad särskilt är stadgat
tillkommer byggnadsnämnd i stad
i fråga örn olovligen vidtagen åtgärd.
Med avseende å tillämpningen av lagens
bestämmelser örn anordnande av
upplag eller materialgård i ort, där
vad i stadsplanelagen är föreskrivet
för stad ej gäller, äger länsstyrelsen
enahanda befogenhet som nyss sagts
och må länsstyrelsen tillika förordna
örn undanröjande av vad som olovligen
utförts, på sått enligt vad sär
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
skilt är stadgat tillkommer byggnadsnämnd
i stad.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 186.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch
finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Bergquist, fråga örn fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 örn förbud
mot bebyggelse till hinder för försvaret samt anför därvid följande.
I 1 § lagen den 24 mars 1942 (nr 12 8) örn förbud mot
bebyggelse till hinder för försvaret stadgas, att nybyggnad
ej må utan tillstånd företagas i närheten av befästning eller flygfält, om genom
byggnaden sådan anläggnings användning för rikets försvar försvåras
eller eljest avsevärt men asamkas försvaret. Vad sålunda stadgats om nybyggnad
skall även gälla väsentlig om- eller tillbyggnad. Har beslut meddelats om
anläggande eller utvidgning av befästning eller flygfält eller kan avsevärt men
uppstå genom bebyggelse i närheten av militär anläggning av annat slag, äger
länsstyrelsen förordna, att nu angivna bestämmelser skola äga motsvarande
tillämpning.
Enligt 2 § i lagen åligger det i ort, där byggnadsnämnd finnes, nämnden
att vid prövning av fråga om byggnadslov iakttaga vad i 1 § stadgas eller av
länsstyrelsen med stöd av samma paragraf föreskrivits. För annan ort äger
enligt andra stycket av 2 § länsstyrelsen stadga, att nybyggnad eller väsentlig
om- eller tillbyggnad, som ej utföres för försvarsväsendets räkning, ej må äga
rum, med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, att hinder som avses i 1 §
ej föreligger däremot.
I 3 § föreskrives, att innan beslut meddelas med anledning av ansökan om
byggnadslov eller tillstånd enligt 2 §, byggnadsnämnden eller länsstyrelsen
skall, därest tvekan kan råda huruvida hinder som avses i 1 § föreligger, inhämta
yttrande därom av myndighet, som Konungen bestämmer.
Enligt 4 § äger länsstyrelsen, örn synnerliga skäl därtill äro, medgiva
tillstånd till nybyggnad eller om- eller tillbyggnad, oaktat den kan medföra
men som avses i 1 §. Underrättelse örn meddelat tillstånd skall ofördröjligen
tillställas myndighet som har att avgiva yttrande enligt 3 §. Finner byggnads
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 186.
7
nämnd vid prövning av fråga om byggnadslov, att synnerliga skäl därtill äro
oaktat byggnaden kan vålla men som nyss sagts, skall nämnden överlämna
handlingarna till länsstyrelsen för prövning, huruvida tillstånd må medgivas.
I lagen upptagas vidare bestämmelser örn gottgörelse i vissa fall av kronan,
därest tillstånd till nybyggnad eller om- eller tillbyggnad finnes icke kunna
meddelas, samt örn straff för överträdelse av lagens bestämmelser m. m.
Lagen, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1943, har erhållit
förlängd giltighet till och med den 30 juni 1944 genom lag den 17 juni
1943 (nr 394) samt till och med den 30 juni 1945 genom lag den 31 mars
1944 (nr 135).
Bestämmelser angående tillämpning av lagen ha meddelats genom kungörelse
den 24 mars 1942 (nr 17 1), ändrad genom kungörelse
den 29 oktober 1943 (nr 757). Genom dessa bestämmelser ålades länsstyrelserna
att skyndsamt i samråd med chefen för försvarsstaben taga i övervägande
för vilka områden förordnande borde meddelas enligt 2 § andra stycket
i lagen. Yttrande som avses i 3 § av lagen skall inhämtas från chefen för försvarsstaben
eller annan militär myndighet som denne bestämmer. Chefen
för försvarsstaben eller, efter uppdrag av honom, annan militär myndighet
skall vidare på framställning av byggnadsnämnd, i den mån så kan ske,
lämna upplysningar angående områden, beträffande vilka yttrande bör inhämtas
från militär myndighet innan ansökan örn byggnadslov prövas, så
ock de uppgifter som eljest lämpligen kunna meddelas till ledning för byggnadsnämndens
prövning.
I propositionen nr 121 till 1944 års riksdag angående fortsatt giltighet av
1942 års lag har redogjorts för vissa från försvarsstaben inhämtade upplysningar
om den dittillsvarande tillämpningen av lagen. Därvid
har bland annat lämnats uppgift för varje län örn antalet kommuner eller
delar av kommuner, beträffande vilka chefen för försvarsstaben begärt förordnande
av länsstyrelsen jämlikt 2 § andra stycket i lagen. Till denna redogörelse
torde jag få hänvisa. Enligt vad jag inhämtat, har chefen för försvarsstaben
under år 1944 hos länsstyrelserna begärt förbud beträffande ytterligare
ett mindre antal kommuner. Inom försvarsstaben verkställes för närvarande
en översyn beträffande de områden, för vilka byggnadsförbud med
stöd av lagen utfärdats. Några omfattande förändringar torde dock, enligt
vad som meddelats från försvarsstaben, icke vara att vänta.
Riksvärderingsnämnden har hittills behandlat fyra ansökningar om gottgörelse
av allmänna medel på grund av intrång genom lagens bestämmelser.
Ersättning har därvid tillerkänts sökanden i två fall.
I skrivelse den 30 januari 1945 har överbefälhavaren hemställt, att Kungl.
Majit ville för riksdagen framlägga förslag om sådan ändring av lagen den 24
mars 1942, att med nybyggnad likställdes anordnande av virkes- eller annat
varuupplag eller materialgårdar. Till stöd för denna hemställan har i skrivelsen
anförts följande.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
Genom bestämmelserna i lagen har skapats möjlighet att förhindra att utförda
befästningsanläggningar, såväl permanenta som sådana, vilka avses att
äga bestånd allenast under det pågående kriget, bliva helt eller delvis oanvändbara
därigenom, att i deras närhet uppföras byggnader av ena eller andra
slaget.
Under den tid av snart tre år, under vilken lagen och dess tillämpningskungörelse
varit i kraft, har det också visat sig, att lagen i stort sett väl fyllt sitt
ändamål såvitt angår de former av byggnadsverksamhet, varå den äger tilllämpning,
d. v. s. nybyggnad samt väsentlig om- och tillbyggnad.
Lagens inskränkning till att omfatta allenast sist omförmälda former av
i 61 § byggnadsstadgan avsedd verksamhet har emellertid, enligt vad helt nyligen
framkommit, medfört, att betydelsefulla befästningsanläggningar kunna
göras värdelösa eller i varje fall bliva betydligt mer svårförsvarade därigenom,
att framför desamma eller eljest i deras närhet förläggas virkes- eller
andra varuupplag eller inrättas materialgårdar.
Sålunda har i en kusthamn användningen av därstädes anordnade synnerligen
betydelsefulla hinderlinjer praktiskt taget omöjliggjorts genom uppläggandet
av för export efter fredsslutet avsedda virkespartier. För en annan
kusthamn föreligger fara för ett liknande förhållande.
I det förstnämnda fallet lärer bot för det inträffade icke stå att få på annat
sätt än att man, med tillgripande av gällande rekvisitions- eller beredskapsförfogandelagstiftning,
söker återställa förhållandena sådana de voro, då ifrågavarande
befästningsanläggningar utfördes. Givet är att kronan härigenom
åsamkas kostnader, vilka högst väsentligt överstiga dem, som hade uppstått
därest virkesupplagen fallit under byggnadsförbudet i 1942 års lag och kronan
sålunda haft att ersätta allenast markägaren för utebliven inkomst av
markens uthyrning.
Det kan icke anses tillfredsställande, att den garanti mot att vissa försvarsanläggningar
mista sitt värde eller få detta minskat, som man velat skapa
genom prövningsförfarandet beträffande ny-, om- eller tillbyggnad, skall bliva
illusorisk i fråga om åtskilliga synnerligen betydelsefulla befästningar allenast
på den grund, att andra, byggnadslov fordrande åtgärder av till sina verkningar
samma natur kommit att falla utanför lagen.
överbefälhavaren har tillika framhållit ärendets brådskande art samt ifrågasatt,
örn icke den avsedda lagändringen borde erhålla retroaktiv tillämpning,
exempelvis från och med den 1 januari 1945.
Enligt 61 § 1 mom. byggnadsstadgan den 20 november
1931 (nr 36 4) erfordras i stad byggnadsnämndens lov — förutom för nybyggnad
— bland annat för anordnande av virkes- eller annat varuupplag
eller materialgårdar. Vad sålunda föreskrivits gäller enligt 82 och 83 §§ byggnadsstadgan
jämväl för sådana stadsliknande samhällen å landet, där stadsplanelagens
bestämmelser för stad äga tillämpning. Vad åter angår den egentliga
landsbygden kräves, även örn byggnadsnämnd finnes, icke lov av densamma
för anordnande av upplag eller materialgårdar.
I anledning av överbefälhavarens framställning har inom justitiedepartementet
upprättats en den 6 fehruari 1945 dagtecknad promemoria i
ämnet. Vid promemorian var fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för
försvaret.
Kungl, Maj:ts proposition nr 186.
9
I promemorian har uttalats, att det intresse av att trygga befästningars och
flygfälts användbarhet under nu rådande förhållanden, som legat till grund
för 1942 års lag örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret, syntes
kräva beaktande jämväl med avseende å sådana upplag som avsåges i överbefälhavarens
framställning. Med hänsyn till vad överbefälhavaren anfört syntes
möjlighet böra skapas att förebygga att dylika upplag anordnades på sådant
sätt att de kunde åsamka försvaret avsevärt men.
I fråga örn utformningen av de erforderliga bestämmelserna vore det enligt
promemorian mest praktiskt att anknyta till den reglering som beträffande
byggnadsföretag skett genom 1942 års lag. Det syntes sålunda böra föreskrivas,
att virkes- eller annat varuupplag eller materialgård ej finge utan tillstånd
anordnas i närheten av befästning eller flygfält, om därigenom sådan
anläggnings användning för rikets försvar försvårades eller eljest avsevärt
men åsamkades försvaret. Den länsstyrelsen enligt 1942 års lag tillkommande
befogenheten att förordna örn tillämpning av motsvarande bestämmelser med
avseende å beslutat anläggande eller utvidgande av befästning eller flygfält
eller i fråga örn militär anläggning av annat slag syntes böra utsträckas till
att avse även upplag och materialgård.
Beträffande tillståndsprövningen borde enligt promemorian med tillämpning
av de principer, som läge till grund för 1942 års lag, föreskrivas följande.
I de orter, där enligt byggnadsstadgan byggnadslov krävdes för anordnande
av virkes- eller annat varuupplag eller materialgård, d. v. s. i städer
och sladsliknande samhällen, borde byggnadsnämnden vid prövningen av
frågan om byggnadslov tillse att hinder mot företaget ej förelåge på grund
av de nyss angivna bestämmelserna. Ä andra orter borde länsstyrelsen äga
förordna, att virkes- eller annat varuupplag eller materialgård ej skulle få
anordnas med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, att hinder däremot
ej förelåge med hänsyn till försvaret. Erforderligt samarbete mellan byggnadsnämnderna
och länsstyrelserna å ena sidan samt för svar smyndighetema
å andra sidan syntes böra anordnas på samma sätt som skett i fråga örn
byggnadsföretag, som kunde utgöra hinder för försvaret.
I promemorian har vidare uttalats, att jämväl övriga bestämmelser i 1942
års lag syntes kunna göras tillämpliga å upplag som nu avsåges. Ersättning
borde sålunda utgå av statsmedel enligt de förutsättningar som angåves i
lagen. I ett avseende syntes en utvidgning böra ske av vad som stadgats i
1942 års lag. Enligt 8 § ägde länsstyrelsen samma befogenhet som byggnadsnämnd
att göra sig hörsammad genom förelägganden samt att förbjuda fortsättandet
av påbörjat arbete, som stöde i uppenbar strid mot lagens bestämmelser.
Däremot ägde länsstyrelsen ej den rätt, som tillkomme byggnadsnämnd
enligt 120 § byggnadsstadgan, att förordna örn undanröjande av
olovligen utförd byggnad. Med avseende å olovligen anordnade upplag och
materialgårdar syntes emellertid länsstyrelsen böra tillerkännas rätt att föreskriva
undanröjande.
De föreslagna bestämmelserna borde enligt promemorian träda i kraft snarast
möjligt. Retroaktiv tillämpning av desamma, på sätt överbefälhavaren
ifrågasatt, syntes icke böra föreskrivas.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr ISO.
ii
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 186.
Enligt det vid promemorian fogade lagförslaget skulle dels 1, 2, 4, 5, 7 och
8 §§ i 1942 års lag erhålla ändrad lydelse och dels lagen i sålunda ändrat
skick äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1946.
över promemorian och det därvid fogade lagförslaget ha efter remiss
yttranden avgivits av överbefälhavaren, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna
i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, svenska stadsförbundet och
Sveriges fastighetsägareförbund. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i samtliga yttranden. Sveriges fastighetsägareförbund har dock framhållit,
att de betänkligheter, som förbundet i yttrande år 1941 framfört mot
då föreliggande förslag till lag örn förbud mot bebyggelse till hinder för
försvaret, särskilt beträffande de snäva bestämmelserna för gottgörelse åt
markägare, alltjämt förelåge.
Departement*- Den ifrågavarande lagen den 24 mars 1942 örn förbud mot bebyggelse till
chefen. hinder för försvaret avser att trygga befästningars, flygfälts och andra militära
anläggningars användbarhet under krig. Då behov alltjämt föreligger
av bestämmelser i detta hänseende, torde, såsom föreslagits i den i ärendet
upprättade promemorian, lagens giltighetstid böra förlängas till och med
den 30 juni 1946.
Den i promemorian föreslagna utvidgningen av lagen till att avse jämväl
förbud mot anordnande av virkes- eller annat varuupplag eller materialgård,
vilken utvidgning föranletts av framställning från överbefälhavaren, har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i samtliga i ärendet avgivna yttranden.
Den avsedda utsträckningen av lagens tillämpningsområde torde böra vidtagas.
Det vid promemorian fogade lagförslaget synes med vissa redaktionella
jämkningar vara ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128)
om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret. I fråga om den närmare
utformningen av förslaget torde jag få hänvisa till den i promemorian lämnade
motiveringen ävensom till författningstexten.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Thore Wisén.
1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa redaktionella jämkningar är likalydande med det vid
propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 mars
1945.
Närvarande:
regeringsrådet Kellberg,
. justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet den 6 mars 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 23 februari 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars
1942 (nr 128) örn förbud mot bebgggelse till hinder för försvaret.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn Sven
Romanus.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
12
Kungl. Mcij:ts proposition nr 186.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1945.
Närvarande:
•
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin,
Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch
finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Bergquist, lagrådets den 8 mars 1945 avgivna utlåtande över det till lagrådet
den 23 februari 1945 remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder
för försvaret; därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan erinran, måtte efter vissa redaktionella jämkningar jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
4S0S30
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 och 14 §§ lagen den 6 juni 1941 s. 10 i texten
- 2LU 1945:42 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 19A2 s. 1 i texten