Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret

1945-03-09 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:186, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mattts proposition nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942

(nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret;

given Stockholms slott den 9 mars 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr ISO.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

■ 2

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) om förhud

mot bebyggelse till hinder för försvaret.

Härigenom förordnas, dels att lagen den 24 mars 1942 örn förbud mot bebyggelse

till hinder för försvaret, vilken enligt lag den 31 mars 1944 (nr 135)

gäller till och med den 30 juni 1945, i nedan intagna delar skall erhålla ändrad

lydelse på sätt i det följande angives, dels ock att förstnämnda lag i sålunda

ändrat skick skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1946.

(Gällande lydelse)

1 §•

Nybyggnad må ej utan tillstånd företagas

i närheten av befästning eller

flygfält, örn genom byggnaden sådan

anläggnings användning för rikets

försvar försvåras eller eljest avsevärt

men åsamkas försvaret. Vad nu sagts

örn nybyggnad skall ock gälla väsentlig

om- eller tillbyggnad.

Har beslut meddelats örn anläggande

eller utvidgning av befästning eller

flygfält eller kan avsevärt men

uppstå genom bebyggelse i närheten

av militär anläggning av annat slag,

äger länsstyrelsen förordna, att vad i

första stycket sägs skall äga motsvarande

tillämpning.

2 §•

I ort, där byggnadsnämnd finnes,

åligge nämnden att vid prövning av

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Nybyggnad må ej utan tillstånd företagas

i närheten av befästning eller

flygfält, örn genom byggnaden sådan

anläggnings användning för rikets

försvar försvåras eller eljest avsevärt

men åsamkas försvaret. Vad nu sagts

om nybyggnad skall ock gälla väsentlig

örn- eller tillbyggnad ävensom anordnande

av virkes- eller annat varuupplag

eller materialgård.

Har beslut meddelats om anläggande

eller utvidgning av befästning eller

flygfält eller kan avsevärt men

uppstå genom bebyggelse, upplag eller

materialgård i närheten av militär

anläggning av annat slag, äger länsstyrelsen

förordna, att vad i första

stycket sägs skall äga motsvarande

tillämpning.

2 §.

Vid prövning av fråga örn byggnadslov

skall byggnadsnämnd iaktla
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

3

(Gällande lydelse)

fråga om bgggnadslov iakttaga vad i

1 § stadgas eller av länsstyrelsen med

stöd av samma paragraf föreskrivits.

För annan ort äger länsstyrelsen

stadga, att nybyggnad eller väsentlig

om- eller tillbyggnad, som ej utföres

för försvarsväsendets räkning, ej må

äga rum, med mindre länsstyrelsen

på ansökan prövat, att hinder som avses

i 1 § ej föreligger däremot. Ändå

att sådan föreskrift ej meddelats för

orten, skall länsstyrelsen på ansökan

pröva, huruvida hinder föreligger.

4 §•

Om synnerliga skäl därtill äro, äger

länsstyrelsen medgiva tillstånd till nybyggnad

eller om- eller tillbyggnad,

oaktat den kan medföra men som avses

i 1 §. Underrättelse om meddelat

tillstånd skall ofördröjligen tillställas

myndighet som har att avgiva yttrande

enligt 3 §.

Finner byggnadsnämnd vid prövning

av fråga örn byggnadslov, att

synnerliga skäl därtill äro oaktat

byggnaden kan vålla men som nyss

sagts, skall nämnden överlämna

handlingarna till länsstyrelsen för

prövning, huruvida tillstånd må medgivas

enligt första stycket. Sedan

länsstyrelsens beslut vunnit laga

kraft, skola handlingarna återställas

till nämnden.

5 §•

Finnes på grund av denna lag tillstånd

till nybyggnad eller örn- eller

(Föreslagen lydelse)

ga vad i 1 § stadgas eller av länsstyrelsen

med stöd av samma paragraf

föreskrivits.

För ort, där byggnadsnämnd ej finnes,

äger länsstyrelsen stadga, att nybyggnad

eller väsentlig om- eller tillbyggnad,

som ej utföres för försvarsväsendets

räkning, ej må äga rum,

med mindre länsstyrelsen på ansökan

prövat, att hinder som avses i 1 § ej

föreligger däremot. Ändå att sådan

föreskrift ej meddelats för orten, skall

länsstyrelsen på ansökan pröva, huruvida

hinder föreligger.

Vad i andra stycket sågs skall äga

motsvarande tillämpning i fråga örn

anordnande av upplag eller materialgård

i ort, där vad i stadsplanelagen

är föreskrivet för stad ej gäller.

4 §■

Om synnerliga skäl därtill äro, ägei

länsstyrelsen medgiva tillstånd till nybyggnad

eller örn- eller tillbyggnad

eller anordnande av upplag eller materialgård,

oaktat därav kan uppkomma

men som avses i 1 §. Underrättelse

örn meddelat tillstånd skall ofördröjligen

tillställas myndighet som har att

avgiva yttrande enligt 3 §.

Finner byggnadsnämnd vid prövning

av fråga om byggnadslov, alt

synnerliga skäl därtill äro oaktat men

som nyss sagts kan uppkomma, skall

nämnden överlämna handlingarna till

länsstyrelsen för prövning, huruvida

tillstånd må medgivas enligt första

stycket. Sedan länsstyrelsens beslut

vunnit laga kraft, skola handlingarna

återställas till nämnden.

5 §•

Finnes på grund av denna lag tillstånd

till nybyggnad eller örn- eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

(Gällande lydelse)

tillbyggnad icke kunna meddelas, och

föranledes därav, att sökanden, under

den tid hindret varar, får vidkännas

kostnad utan motsvarande nytta av

fastigheten eller att han går miste örn

avkastning å nedlagt kapital, vare

han berättigad till skälig gottgörelse av

kronan, om det intrång som åsamkats

honom ej är att anse såsom ringa.

7 §•

Den som utan länsstyrelsens tillstånd

uppför nybyggnad eller verkställer

väsentlig om- eller tillbyggnad

i ort, för vilken länsstyrelsen utfärdat

föreskrift enligt 2 § andra stycket,

straffes med dagsböter.

8 §•

Där byggnadsnämnd ej finnes, åge

länsstyrelsen med avseende å tillämpningen

av denna lag göra sig hörsammad

genom förelägganden så ock förbjuda

fortsättandet av påbörjat arbete,

som står i uppenbar strid mot lagens

bestämmelser, på sätt enligt vad

särskilt är stadgat tillkommer byggnadsnämnd

i stad i fråga om olovligen

vidtagen åtgärd.

(Föreslagen lydelse)

tillbyggnad eller anordnande av upplag

eller materialgård icke kunna

meddelas, och föranledes därav, att

sökanden, under den tid hindret varar,

får vidkännas kostnad utan motsvarande

nytta av fastigheten eller att

han går miste om avkastning å nedlagt

kapital, vare han berättigad till

skälig gottgörelse av kronan, om det

intrång som åsamkats honom ej är

att anse såsom ringa.

7 §•

Den som i strid mot vad länsstyrelsen

enligt 2 § andra eller tredje stycket

stadgat uppför nybyggnad eller

verkställer väsentlig om- eller tillbyggnad

eller anordnar upplag eller materialgård,

straffes med dagsböter.

8 §•

Där byggnadsnämnd ej finnes, äger

länsstyrelsen med avseende å tillämpningen

av denna lags bestämmelser örn

nybyggnad och örn- eller tillbyggnad

göra sig hörsammad genom förelägganden

så ock förbjuda fortsättandet

av påbörjat arbete, som står i uppenbar

strid mot nämnda bestämmelser,

på sätt enligt vad särskilt är stadgat

tillkommer byggnadsnämnd i stad

i fråga örn olovligen vidtagen åtgärd.

Med avseende å tillämpningen av lagens

bestämmelser örn anordnande av

upplag eller materialgård i ort, där

vad i stadsplanelagen är föreskrivet

för stad ej gäller, äger länsstyrelsen

enahanda befogenhet som nyss sagts

och må länsstyrelsen tillika förordna

örn undanröjande av vad som olovligen

utförts, på sått enligt vad sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skilt är stadgat tillkommer byggnadsnämnd

i stad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,

Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch

finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Bergquist, fråga örn fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 örn förbud

mot bebyggelse till hinder för försvaret samt anför därvid följande.

I 1 § lagen den 24 mars 1942 (nr 12 8) örn förbud mot

bebyggelse till hinder för försvaret stadgas, att nybyggnad

ej må utan tillstånd företagas i närheten av befästning eller flygfält, om genom

byggnaden sådan anläggnings användning för rikets försvar försvåras

eller eljest avsevärt men asamkas försvaret. Vad sålunda stadgats om nybyggnad

skall även gälla väsentlig om- eller tillbyggnad. Har beslut meddelats om

anläggande eller utvidgning av befästning eller flygfält eller kan avsevärt men

uppstå genom bebyggelse i närheten av militär anläggning av annat slag, äger

länsstyrelsen förordna, att nu angivna bestämmelser skola äga motsvarande

tillämpning.

Enligt 2 § i lagen åligger det i ort, där byggnadsnämnd finnes, nämnden

att vid prövning av fråga om byggnadslov iakttaga vad i 1 § stadgas eller av

länsstyrelsen med stöd av samma paragraf föreskrivits. För annan ort äger

enligt andra stycket av 2 § länsstyrelsen stadga, att nybyggnad eller väsentlig

om- eller tillbyggnad, som ej utföres för försvarsväsendets räkning, ej må äga

rum, med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, att hinder som avses i 1 §

ej föreligger däremot.

I 3 § föreskrives, att innan beslut meddelas med anledning av ansökan om

byggnadslov eller tillstånd enligt 2 §, byggnadsnämnden eller länsstyrelsen

skall, därest tvekan kan råda huruvida hinder som avses i 1 § föreligger, inhämta

yttrande därom av myndighet, som Konungen bestämmer.

Enligt 4 § äger länsstyrelsen, örn synnerliga skäl därtill äro, medgiva

tillstånd till nybyggnad eller om- eller tillbyggnad, oaktat den kan medföra

men som avses i 1 §. Underrättelse örn meddelat tillstånd skall ofördröjligen

tillställas myndighet som har att avgiva yttrande enligt 3 §. Finner byggnads
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

7

nämnd vid prövning av fråga om byggnadslov, att synnerliga skäl därtill äro

oaktat byggnaden kan vålla men som nyss sagts, skall nämnden överlämna

handlingarna till länsstyrelsen för prövning, huruvida tillstånd må medgivas.

I lagen upptagas vidare bestämmelser örn gottgörelse i vissa fall av kronan,

därest tillstånd till nybyggnad eller om- eller tillbyggnad finnes icke kunna

meddelas, samt örn straff för överträdelse av lagens bestämmelser m. m.

Lagen, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1943, har erhållit

förlängd giltighet till och med den 30 juni 1944 genom lag den 17 juni

1943 (nr 394) samt till och med den 30 juni 1945 genom lag den 31 mars

1944 (nr 135).

Bestämmelser angående tillämpning av lagen ha meddelats genom kungörelse

den 24 mars 1942 (nr 17 1), ändrad genom kungörelse

den 29 oktober 1943 (nr 757). Genom dessa bestämmelser ålades länsstyrelserna

att skyndsamt i samråd med chefen för försvarsstaben taga i övervägande

för vilka områden förordnande borde meddelas enligt 2 § andra stycket

i lagen. Yttrande som avses i 3 § av lagen skall inhämtas från chefen för försvarsstaben

eller annan militär myndighet som denne bestämmer. Chefen

för försvarsstaben eller, efter uppdrag av honom, annan militär myndighet

skall vidare på framställning av byggnadsnämnd, i den mån så kan ske,

lämna upplysningar angående områden, beträffande vilka yttrande bör inhämtas

från militär myndighet innan ansökan örn byggnadslov prövas, så

ock de uppgifter som eljest lämpligen kunna meddelas till ledning för byggnadsnämndens

prövning.

I propositionen nr 121 till 1944 års riksdag angående fortsatt giltighet av

1942 års lag har redogjorts för vissa från försvarsstaben inhämtade upplysningar

om den dittillsvarande tillämpningen av lagen. Därvid

har bland annat lämnats uppgift för varje län örn antalet kommuner eller

delar av kommuner, beträffande vilka chefen för försvarsstaben begärt förordnande

av länsstyrelsen jämlikt 2 § andra stycket i lagen. Till denna redogörelse

torde jag få hänvisa. Enligt vad jag inhämtat, har chefen för försvarsstaben

under år 1944 hos länsstyrelserna begärt förbud beträffande ytterligare

ett mindre antal kommuner. Inom försvarsstaben verkställes för närvarande

en översyn beträffande de områden, för vilka byggnadsförbud med

stöd av lagen utfärdats. Några omfattande förändringar torde dock, enligt

vad som meddelats från försvarsstaben, icke vara att vänta.

Riksvärderingsnämnden har hittills behandlat fyra ansökningar om gottgörelse

av allmänna medel på grund av intrång genom lagens bestämmelser.

Ersättning har därvid tillerkänts sökanden i två fall.

I skrivelse den 30 januari 1945 har överbefälhavaren hemställt, att Kungl.

Majit ville för riksdagen framlägga förslag om sådan ändring av lagen den 24

mars 1942, att med nybyggnad likställdes anordnande av virkes- eller annat

varuupplag eller materialgårdar. Till stöd för denna hemställan har i skrivelsen

anförts följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Genom bestämmelserna i lagen har skapats möjlighet att förhindra att utförda

befästningsanläggningar, såväl permanenta som sådana, vilka avses att

äga bestånd allenast under det pågående kriget, bliva helt eller delvis oanvändbara

därigenom, att i deras närhet uppföras byggnader av ena eller andra

slaget.

Under den tid av snart tre år, under vilken lagen och dess tillämpningskungörelse

varit i kraft, har det också visat sig, att lagen i stort sett väl fyllt sitt

ändamål såvitt angår de former av byggnadsverksamhet, varå den äger tilllämpning,

d. v. s. nybyggnad samt väsentlig om- och tillbyggnad.

Lagens inskränkning till att omfatta allenast sist omförmälda former av

i 61 § byggnadsstadgan avsedd verksamhet har emellertid, enligt vad helt nyligen

framkommit, medfört, att betydelsefulla befästningsanläggningar kunna

göras värdelösa eller i varje fall bliva betydligt mer svårförsvarade därigenom,

att framför desamma eller eljest i deras närhet förläggas virkes- eller

andra varuupplag eller inrättas materialgårdar.

Sålunda har i en kusthamn användningen av därstädes anordnade synnerligen

betydelsefulla hinderlinjer praktiskt taget omöjliggjorts genom uppläggandet

av för export efter fredsslutet avsedda virkespartier. För en annan

kusthamn föreligger fara för ett liknande förhållande.

I det förstnämnda fallet lärer bot för det inträffade icke stå att få på annat

sätt än att man, med tillgripande av gällande rekvisitions- eller beredskapsförfogandelagstiftning,

söker återställa förhållandena sådana de voro, då ifrågavarande

befästningsanläggningar utfördes. Givet är att kronan härigenom

åsamkas kostnader, vilka högst väsentligt överstiga dem, som hade uppstått

därest virkesupplagen fallit under byggnadsförbudet i 1942 års lag och kronan

sålunda haft att ersätta allenast markägaren för utebliven inkomst av

markens uthyrning.

Det kan icke anses tillfredsställande, att den garanti mot att vissa försvarsanläggningar

mista sitt värde eller få detta minskat, som man velat skapa

genom prövningsförfarandet beträffande ny-, om- eller tillbyggnad, skall bliva

illusorisk i fråga om åtskilliga synnerligen betydelsefulla befästningar allenast

på den grund, att andra, byggnadslov fordrande åtgärder av till sina verkningar

samma natur kommit att falla utanför lagen.

överbefälhavaren har tillika framhållit ärendets brådskande art samt ifrågasatt,

örn icke den avsedda lagändringen borde erhålla retroaktiv tillämpning,

exempelvis från och med den 1 januari 1945.

Enligt 61 § 1 mom. byggnadsstadgan den 20 november

1931 (nr 36 4) erfordras i stad byggnadsnämndens lov — förutom för nybyggnad

— bland annat för anordnande av virkes- eller annat varuupplag

eller materialgårdar. Vad sålunda föreskrivits gäller enligt 82 och 83 §§ byggnadsstadgan

jämväl för sådana stadsliknande samhällen å landet, där stadsplanelagens

bestämmelser för stad äga tillämpning. Vad åter angår den egentliga

landsbygden kräves, även örn byggnadsnämnd finnes, icke lov av densamma

för anordnande av upplag eller materialgårdar.

I anledning av överbefälhavarens framställning har inom justitiedepartementet

upprättats en den 6 fehruari 1945 dagtecknad promemoria i

ämnet. Vid promemorian var fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för

försvaret.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 186.

9

I promemorian har uttalats, att det intresse av att trygga befästningars och

flygfälts användbarhet under nu rådande förhållanden, som legat till grund

för 1942 års lag örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret, syntes

kräva beaktande jämväl med avseende å sådana upplag som avsåges i överbefälhavarens

framställning. Med hänsyn till vad överbefälhavaren anfört syntes

möjlighet böra skapas att förebygga att dylika upplag anordnades på sådant

sätt att de kunde åsamka försvaret avsevärt men.

I fråga örn utformningen av de erforderliga bestämmelserna vore det enligt

promemorian mest praktiskt att anknyta till den reglering som beträffande

byggnadsföretag skett genom 1942 års lag. Det syntes sålunda böra föreskrivas,

att virkes- eller annat varuupplag eller materialgård ej finge utan tillstånd

anordnas i närheten av befästning eller flygfält, om därigenom sådan

anläggnings användning för rikets försvar försvårades eller eljest avsevärt

men åsamkades försvaret. Den länsstyrelsen enligt 1942 års lag tillkommande

befogenheten att förordna örn tillämpning av motsvarande bestämmelser med

avseende å beslutat anläggande eller utvidgande av befästning eller flygfält

eller i fråga örn militär anläggning av annat slag syntes böra utsträckas till

att avse även upplag och materialgård.

Beträffande tillståndsprövningen borde enligt promemorian med tillämpning

av de principer, som läge till grund för 1942 års lag, föreskrivas följande.

I de orter, där enligt byggnadsstadgan byggnadslov krävdes för anordnande

av virkes- eller annat varuupplag eller materialgård, d. v. s. i städer

och sladsliknande samhällen, borde byggnadsnämnden vid prövningen av

frågan om byggnadslov tillse att hinder mot företaget ej förelåge på grund

av de nyss angivna bestämmelserna. Ä andra orter borde länsstyrelsen äga

förordna, att virkes- eller annat varuupplag eller materialgård ej skulle få

anordnas med mindre länsstyrelsen på ansökan prövat, att hinder däremot

ej förelåge med hänsyn till försvaret. Erforderligt samarbete mellan byggnadsnämnderna

och länsstyrelserna å ena sidan samt för svar smyndighetema

å andra sidan syntes böra anordnas på samma sätt som skett i fråga örn

byggnadsföretag, som kunde utgöra hinder för försvaret.

I promemorian har vidare uttalats, att jämväl övriga bestämmelser i 1942

års lag syntes kunna göras tillämpliga å upplag som nu avsåges. Ersättning

borde sålunda utgå av statsmedel enligt de förutsättningar som angåves i

lagen. I ett avseende syntes en utvidgning böra ske av vad som stadgats i

1942 års lag. Enligt 8 § ägde länsstyrelsen samma befogenhet som byggnadsnämnd

att göra sig hörsammad genom förelägganden samt att förbjuda fortsättandet

av påbörjat arbete, som stöde i uppenbar strid mot lagens bestämmelser.

Däremot ägde länsstyrelsen ej den rätt, som tillkomme byggnadsnämnd

enligt 120 § byggnadsstadgan, att förordna örn undanröjande av

olovligen utförd byggnad. Med avseende å olovligen anordnade upplag och

materialgårdar syntes emellertid länsstyrelsen böra tillerkännas rätt att föreskriva

undanröjande.

De föreslagna bestämmelserna borde enligt promemorian träda i kraft snarast

möjligt. Retroaktiv tillämpning av desamma, på sätt överbefälhavaren

ifrågasatt, syntes icke böra föreskrivas.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr ISO.

ii

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 186.

Enligt det vid promemorian fogade lagförslaget skulle dels 1, 2, 4, 5, 7 och

8 §§ i 1942 års lag erhålla ändrad lydelse och dels lagen i sålunda ändrat

skick äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1946.

över promemorian och det därvid fogade lagförslaget ha efter remiss

yttranden avgivits av överbefälhavaren, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna

i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, svenska stadsförbundet och

Sveriges fastighetsägareförbund. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran i samtliga yttranden. Sveriges fastighetsägareförbund har dock framhållit,

att de betänkligheter, som förbundet i yttrande år 1941 framfört mot

då föreliggande förslag till lag örn förbud mot bebyggelse till hinder för

försvaret, särskilt beträffande de snäva bestämmelserna för gottgörelse åt

markägare, alltjämt förelåge.

Departement*- Den ifrågavarande lagen den 24 mars 1942 örn förbud mot bebyggelse till

chefen. hinder för försvaret avser att trygga befästningars, flygfälts och andra militära

anläggningars användbarhet under krig. Då behov alltjämt föreligger

av bestämmelser i detta hänseende, torde, såsom föreslagits i den i ärendet

upprättade promemorian, lagens giltighetstid böra förlängas till och med

den 30 juni 1946.

Den i promemorian föreslagna utvidgningen av lagen till att avse jämväl

förbud mot anordnande av virkes- eller annat varuupplag eller materialgård,

vilken utvidgning föranletts av framställning från överbefälhavaren, har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i samtliga i ärendet avgivna yttranden.

Den avsedda utsträckningen av lagens tillämpningsområde torde böra vidtagas.

Det vid promemorian fogade lagförslaget synes med vissa redaktionella

jämkningar vara ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 1942 (nr 128)

om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret. I fråga om den närmare

utformningen av förslaget torde jag få hänvisa till den i promemorian lämnade

motiveringen ävensom till författningstexten.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa redaktionella jämkningar är likalydande med det vid

propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 mars

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

. justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 6 mars 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 23 februari 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars

1942 (nr 128) örn förbud mot bebgggelse till hinder för försvaret.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn Sven

Romanus.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij:ts proposition nr 186.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1945.

Närvarande:

•

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin,

Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch

finansdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Bergquist, lagrådets den 8 mars 1945 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 23 februari 1945 remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 24 mars 1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder

för försvaret; därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte efter vissa redaktionella jämkningar jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4S0S30

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 och 14 §§ lagen den 6 juni 1941 s. 10 i texten
  2. 2LU 1945:42 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars 19A2 s. 1 i texten