Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1945/46 till avlöningar vid musikaliska akademien med musikhögskolan

1945-03-02 · 57 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:191, Angående anslag för budgetåret 1945/46 till avlöningar vid musikaliska akademien med musikhögskolan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maids proposition nr 191.

1

Nr 191.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1945/46 till avlöningar vid musikaliska

akademien med musikhögskolan; given Stockholms

slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,

Andrén.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén, anför efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet.

Vid anmälan i 1945 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkten

58) av frågan om anslag för budgetåret 1945/46 till avlöningar vid musikaliska

akademien med musikhögskolan framhöll jag, att anslagsbehovet påverkades

av vissa förslag, vilka förelåge till övervägande men som tarvade

ytterligare beredning. I statsverkspropositionen beräknades i avbidan på

särskild proposition i ämnet ett anslag för ändamålet av 269 700 kronor

eller samma belopp som det, varmed anslaget uppförts för budgetåret

1944/45.

Bihang till riksdagens protokoll Idith. t sami. Nr 191.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 191.

Sedan beredningen av berörda ärende numera slutförts, anhåller jag att

få framlägga slutligt förslag i ämnet. Jag anmäler därvid först olika med

musikhögskolans organisation sammanhängande frågor och upptager därefter,

innan jag övergår till anslagsberäkningen, till behandling några spörsmål

rörande musikaliska akademiens bibliotek.

I. Vissa frågor rörande musikhögskolan.

Musikkonservatoriet, vilket år 1856 inrättades såsom ett från musikaliska

akademien i viss mån fristående statligt musikläroverk, omorganiserades

den 1 januari 1941 till en musikhögskola. Reglemente för högskolan

fastställdes den 22 november 1940 (sv. förf. sami. nr 960).

Musikhögskolan, som självständigt ledes av en direktör jämte ett lärarråd

men står under musikaliska akademiens överinseende, har till uppgift

att bibringa sina elever konstnärlig utbildning i musik samt att examinera

den, som önskar vinna behörighet för anställning såsom kyrkomusiker

(organist, kantor), musiklärare vid statlig eller kommunal skola eller militär

musikdirektör. Undervisning meddelas i musikaliska och närstående ämnen,

varvid läroämnena fördelas i särskilda grupper. Bland dessa äro vissa

avsedda för specialstudier och andra för studier för avläggande av examina.

I de musikaliska ämnena bedrives undervisningen i allmänhet individuellt

eller alltså genom särskilda lektioner med varje elev. Studieåret, som fördelas

på en hösttermin och en vårtermin, börjar den 1 september och fortgår

till den 1 juni, med ferier från och med den 16 december till och med

den 14 januari samt från och med torsdagen före påsk till och med onsdagen

efter påsk. Särskilda lovdagar förekomma icke under terminerna.

Direktören för högskolan, som enligt gällande reglemente bör vara en

framstående musiker med väl vitsordad organisationsförmåga och med

vars befattning följer benämningen professor, förordnas av Kungl. Maj:t

för en tid av i allmänhet sex år. Direktörsbefattningen är anordnad såsom

en icke-ordinarie befattning. Vid befattningen utgår arvode med av Kungl.

Majit bestämt belopp.

Högskolans lärarkrafter utgöras av dels ordinarie lärare, dels sådana

icke-ordinarie lärare, vilkas avlöningar utgå i form av arvode. Dessa senare

lärare benämnas arvodeslärare eller biträdande lärare, alltefter det arvodesbeloppet

bestämts av Kungl. Majit eller av musikaliska akademien. De

ordinarie lärarna tillsättas av akademiens styrelse, vars beslut emellertid

skall, örn det godkännes av akademien, underställas Kungl. Majits prövning

och stadfästelse. För den, som blivit utsedd till innehavare av ordinarie

lärarbefattning, utfärdar Kungl. Majit fullmakt. Arvodeslärare förordnas

av musikaliska akademiens styrelse, vars beslut skall underställas akademiens

prövning. Arvodeslärarna anses i likhet med de ordinarie lärarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kurnjl. Majlis proposition nr 191.

inneha fast anställning; enligt musikhögskolans reglemente gäller förordnandet

tills vidare, dock med skyldighet för den utsedde att avgå, då han

uppnått en ålder av 65 år, i den män ej anstånd med avgången medgives.

Biträdande lärare förordnas av akademiens styrelse. Förordnandena gälla

för läsår och förnyas i regel år för år. Vid högskolan finnes en på gammal

stat kvarstående ordinarie lärare i kontrabasspelning, vars befattning ej

är uppförd på personalförteckningen utan i gällande organisation motsvaras

av en arvodeslärarbefattning, vilken tills vidare hålles vakant.

Vid lärartillsättning fungerar högskolans lärarråd såsom sakkunnigt organ.

I ärenden angående tillsättning av ordinarie lärare eller arvodeslärare

skall lärarrådet yttra sig över kompetensen hos de sökande eller den eller de

i särskild ordning föreslagna samt för de kompetensförklarade angiva den

ordning, vari de böra ifrågakomma till befattningen. Biträdande lärare tillsättas

efter förslag av lärarrådet.

Med varje lärarbefattning följer .skyldighet att fullgöra undervisning av

viss bestämd omfattning. Denna plägar räknas efter antalet veckotimmar.

Härmed avses hela timmar per vecka under läsåret; antalet undervisningstimmar

är i regel större än antalet veckotimmar, da bland annat undervisningens

individuella beskaffenhet och proportionen mellan antalet läraie

och elever nödvändiggör att lektionstimmarna i viss utsträckning göras

kortare än hel timme. De ordinarie lärarnas undervisningsskyldighet omfattar

20 veckotimmar. Med olika befattningar såsom arvodeslärare och

biträdande lärare följer olika omfattande undervisningsskyldighet. Biträdande

lärare i levande språk och vissa andra ämnen undervisa endast under

29 av läsårets veckor.

Den omfattning, i vilken undervisning under studieåret 1944/45 meddelas

av ordinarie lärare, arvodeslärare och biträdande lärare, framgår av

följande sammanställning. _

Antal veckotimmar

Ämne

Ordinarie

lärare

Arvodes-

lärare

Biträdande

lärare

Metodik och praktisk lärarutbildning..............

—

20

—

15

—

Kontrapunkt, komposition och instrumentation .....

20

—

Instrumentation för militär musikdirektörsexamen ..

—

—

ti

20

15

ii

Musikens historia och estetik ....................

—

4

Partiturstudium och dirigering ....................

—

4''

31''

Övningar i kördirigering ..........................

—

20

Elementar- och kyrkosång ........................

20

—

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majlis preposition nr 191.

Ämne

Antal veckotimmar

Ordinarie

lärare

Arvodes-

lärare

Biträdande

lärare

Sång för musiklärar- och kantorsklasserna..........

20»

* 1!

|

Sång för orgelelever..............................

—

—

23*

Välläsning ...........................

—

—

4*

Talteknik ................................

—

—

8*

Liturgik .................................

—

—

2

Italienska språket.............................

—

—

3*

Franska språket ............................

—

—

3*

Tyska språket.............................

—

—

3*

Rytmik och solfége............................

—

—

2*

Violinspelning ...........................

20

154

7

Altviolinspelning ..........................

—

—

2*

Violoncellspelning .................

—

10

—

Kontrabasspelning ...............

-

4&**

35

Pianospelning ...................

40

15

—

Pianospelning i orgelklassen .................

20

—

—

Orgelspelning....................

20"

_

2 c*

Flöjtspelning .....................

—

5

|

Oboespelning ...............

—

8

Klarinettspelning ...............

10’

v

Fagottspelning ..................

7

—

Blåsinstrument av mässing ............

ll8

I8

Valthomsspelning...........

—

ti

—

Harpspelning .............

—

—

1

Pianostämning ..............

—

6

_ 1

200

155

67

1—8 Där en och samme lärare utövar mer än en befattning, ha befattningarna betecknats med

samma notsiffra. — * Undervisning meddelas under 29 veckor. — ** För närvarande lärare på

.gammal stat.

Förutom den egentliga lärarpersonalen finnas vid musikhögskolan två

ackompanjatörer, vilka anställas på samma sätt som de biträdande lärarna

och i verkligheten inneha fortlöpande anställning liksom dessa. Var och en av

dem har 10 veckotimmars tjänstgöring.

1. Fråga rörande omreglering av direktörsbefattningen.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår är befattningen såsom

direktör för musikhögskolan anordnad som en icke-ordinarie befattning.

Befattningen är förenad med arvode, utgående från den i avlöningsstaten

för musikaliska akademien med musikhögskolan upptagna anslagsposten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 191. 5

till arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Arvodet

företer emellertid likhet med lön enligt löneplan såtillvida som det utgöres

av ett grundarvode med tre ålderstillägg.Numera utgör grundarvodet 11 500

kronor och varje ålderstillägg 480 kronor; å dessa arvodesförmåner utgå

icke rörliga tilläggsförmåner. Tidigare, då dyrtidstillägg utgick å arvodet,

utgjorde grundarvodet 8 600 kronor, under det att ålderstilläggen även

då utgjorde 480 kronor; såväl i fråga örn begynnelse- som slutavlöning

överensstämde då arvodet nära med lönen i 26 lönegraden av 1921 års avlöningsreglemente

för den allmänna civilförvaltningen.

I propositionen nr 157/1942 anmäldes ett av musikaliska akademien

framställt förslag örn omändring av direktörsbefattningen till ordinarie befattning.

Till stöd för nämnda förslag hade akademien anfört i huvudsak

följande.

Direktörsbefattningen vore en synnerligen krävande befattning, på vars

innehavare måste ställas höga krav såväl i vad gällde förmåga att på ett

praktiskt sätt planlägga och leda undervisningen jämte vad som stöde i

samband med denna som ock i fråga om kompetens och auktoritet utåt

i rent musikaliskt hänseende. Detta förhållande hade funnit ett klart uttryck

i de olika bestämmelser örn kompetenskrav och ålägganden för direktören,

som funnes angivna i de av Kungl. Majit fastställda stadgarna för

musikaliska akademien och reglementet för musikhögskolan; i § 4 i reglementet

fastsloges, att direktören för musikhögskolan borde vara en framstående

musiker med väl vitsordad organisationsförmåga. Vid bedömande

av direktörens arbetsbörda med planläggning, ledande och övervakande

av undervisningen borde ihågkommas, att undervisningen i högskolans

flesta ämnen måste bedrivas individuellt, vilket givetvis gjorde direktörens

arbete synnerligen tidskrävande; en enbart på jämförelse mellan elevantalet

vid högskolan och andra undervisningsanstalter grundad uppskattning

av direktörens arbetsbörda bleve därför helt missvisande.

I fråga om anställningsform och avlöningsvillkor vid direktörsbefattningen

rådde för närvarande det enligt akademiens uppfattning i betraktande

av befattningens allmänna karaktär otillfredsställande förhållandet,

att densamma vore hänförd till kategorien icke-ordinarie arvodesbefattningar.

Särskilt i två hänseenden hade nämnda förhållande haft ogynnsamma

konsekvenser. Tillämpandet av nämnda anställnings- och avlöningsform

hade visat sig leda till att befattningen icke erhållit del i den

allmänna utvecklingen på löneområdet, som syftat till att avväga lönerna

i förhållande till den allmänna ekonomiska utvecklingen och sociala framsteg

genom inom vissa intervaller återkommande löneregleringar. En ännu

allvarligare brist i den tillämpade anställningsformen läge däri, att direktörsbefattningen

som en icke-ordinarie arvodestjänst cj ansetts lämpligen

böra förenas med pensionsrätt. Det skulle visserligen från akademiens sida

med tacksamhet erkännas det tillmötesgående, som från statsmakternas

sida visats genom att efter särskild prövning bevilja de hittillsvarande

direktörerna pension. Dock mäste det förefalla akademien i hög grad otillfredsställande,

att den törhända mest krävande befattningen vid läroanstalten

icke vöre förenad med pensionsrätt och att denne befattningshavare

intoge en sådan otrygg ställning, som läge i att pensionsfrågan

opaginerad Kontrollera mot PDF

(> Kungl. Marits proposition nr 191.

först i samband med hans avgång ur tjänst gjordes till föremål för diskretionär

prövning. Härtill komme den brist på tryggad ställning för befattningshavarnas

efterlevande, som följde av en dylik anordning.

Vad angår frågan om den anställningsform och avlöning direktören borde

erhålla såsom ordinarie tjänsteman framgår av nyssnämnda proposition,

att delade meningar rådde mellan akademien, allmänna lönenämnden och

statskontoret. Akademien förordade, att befattningen ombildades till en

ordinarie medelst förordnande för viss tid tillsatt tjänst och framhöll härvid,

att direktören redan enligt gällande bestämmelser 1''örordnades av

Kungl. Majit för en tid av sex år i sänder och även i övrigt intoge samma

ställning som dylika förordnandetjänstemän; enligt akademiens förslag

borde direktörstjansten med tillämpning av den löneplan, som enligt civila

avlöningsreglementet gällde för rektorer vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter,

placeras i lönegraden E 3 (=30 löneklassen) eller, alternativt, i

lönegraden E 1 (= 28 löneklassen). Lönenämnden ifrågasatte, om icke

direktörsbefattningen borde bliva fullmaktstjänst i lönegraden A 28. Statskontoret

uttalade betänkligheter mot ändring av anställningsformen med

hänsyn till de speciella kvalifikationer, som erfordrades av tjänstens innehavare,

och ansåg sig i avvaktan på tjänsteförteckningssakkunnigas förslag

rörande 30 lönegraden icke kunna tillstyrka akademiens hemställan

örn befattningens hänförande till E-löneplan.

I propositionen uttalade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

att starka skäl onekligen talade för att den nuvarande arvodesbefattningen

förändrades till ordinarie men att han ansett sig icke för det dåvarande

kunna biträda akademiens förslag, enär det vore tillrådligt att,

innan definitiv ställning toges till ifrågavarande spörsmål, resultatet av

1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas fortsatta utredningsarbete avvaktades.

Mot detta uttalande framställde riksdagen icke någon erinran.

Frågan örn omreglering av befattningen såsom direktör för musikhögskolan

har upptagits till behandling i två nya framställningar från musikaliska

akademien, över vilka allmänna lönenämnden och statskontoret

yttrat sig.

I den förra av dessa framställningar har musikaliska akademien förklarat

sig hysa betänkligheter mot att, såsom allmänna lönenämnden ifrågasatt,

direktörsbefattningen ombildades till fullmaktstjänst. Vad avlöningsformen

anginge, kunde det ifrågasättas, örn icke den närmast till hands liggande

lösningen vore att direktörstjänsten avlönades enligt löneplan C

civila avlöningsreglementet. I detta fall borde direktören hänföras till

lönegraden C 4 och alltså erhålla 12 000 kronors lön.

Allmänna lönenämnden har anfört, att goda skäl finge anses föreligga

för att direktörstjänsten vid musikhögskolan, som vore landets centrala

utbildningsanstalt för kyrkomusiker och musiklärare, omändrades från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 191. 7

arvodestjänst till ordinarie tjänst; då förevarande spörsmål icke behandlats

av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, borde detsamma nu upptagas

till fristående behandling. En sammankoppling i lönehänseende av direktörsbefattningen

med tjänsten som akademiens sekreterare hade tidigare

förekommit, när lönefrågan varit under övervägande, men enligt lonenamndens

mening både kunde och borde de båda befattningarna, med hänsyn

tagen till arten och omfattningen av de med dem förenade göromålen, med

avseende å löneställningen bedömas var för sig. Direktörsbefattningen bolde

vid överförandet till ordinarie stat inplaceras i lönegraden C 4; en årslön

av 12 000 kronor utan rätt till löneförhöjning efter viss tjänstetid finge

nämligen i och för sig anses lämpligt avvägd, och ett inordnande av direktörsbefattningen

i löneplan C syntes innebära den lämpligaste anordningen

i detta fall.

Statskontoret har förklarat, att goda skäl kunde åberopas för att snarast

möjligt åstadkomma en rationell lösning av spörsmålet örn anställnmgsoch

avlöningsförhållandena för direktören. Emellertid förefölle det ämbetsverket

angeläget överväga, örn icke med befattningen som direktör vid

musikhögskolan borde kunna förenas uppdrag såsom sekreterare vid akademien,

och i avvaktan på närmare undersökning om möjligheten av en

dylik rationalisering vore ämbetsverket icke berett förorda någon ändring

av nu gällande anställnings- och avlöningsförhållanden.

I sin senare framställning i ämnet — dagtecknad den 28 september 1944

— har musikaliska akademien vidhållit sitt förslag, att direktörstjänsten bolde

inplaceras i lönegraden C 4 civila avlöningsreglementet, samt till ytterligare

utveckling av sin uppfattning härom anfört:

Med akademien synas både allmänna lönenämnden och statskontoret

vara ense om att direktörstjänsten bör ombildas till ordinarie tjänst. Vad

statskontoret anfört i fråga örn eventuell sammanslagning av sekreteraroch

direktörstjänsterna kan enligt akademiens uppfattning endast bottna

i ett förbiseende av såväl olikheter i arbetsuppgifternas art som omfattningen

av desamma. Sekreterarens arbetsuppgifter äro visserligen till en

icke obetydlig del av rent administrativ art, såtillvida som han år föredragande

i akademien och i dess styrelse och förvaltningsnämnd m. m., men

en för akademien icke mindre väsentlig, ehuru självfallet lör en utomstående

föga kontrollerbar uppgift för honom är att följa musiklivet i moch

utlandet och detta ej endast vad angår musikens utövande utan aven

— och måhända främst — den skapande konsten på musikens område. Det

är ingalunda en tillfällighet utan ligger helt i linje med vad nu anförts att

till akademiens sekreterare pläga utses personer, luinda för att även som

privatmän äga ett livligt intresse för musikskapande. Direktörstjänsten ar

däremot av rent administrativ natur oell motsvarar ungefärligen rektorstjänster

vid undervisningsväsendet i övrigt. På grund av specialiteten i de

ämnen, vari undervisning meddelas, kan dock icke varje skicklig organisatör

ifrågakomma för denna uppgift. Därför erfordras att vara en framstående

musiker med väl vitsordad organisationsförmåga, en kombination som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

icke torde vara alltför vanlig. Vad angår omfattningen av direktörens arbetsbörda

med planläggning, ledande och övervakande av undervisningen

har akademien tidigare i detta ärende framhållit, att undervisningen i högskolans

flesta ämnen måste bedrivas individuellt, vilket gör direktörens

arbete synnerligen tidskrävande. Akademien är angelägen att i detta sammanhang

understryka den stora arbetsbörda som åtföljer direktörst jönsten

och som enligt sakens natur endast i mindre omfattning kan överlåtas på

biträdespersonal.

Allmänna lönenämnden har förklarat, att denna framställning icke givit

nämnden anledning till särskilt uttalande, då nämnden redan tidigare tillstyrkt,

att direktörst jönsten ombildades till en ordinarie tjänst i lönegraden

C 4.

Statskontoret har ansett, att anledning icke förelåge att för närvarande

vidtaga någon ändring beträffande de direktören tillkommande avlöningsförmånerna.

I anslutning till sitt förslag om direktörstjänstens omreglering har musikaliska

akademien anfört, att det — för att åtgärden icke med nödvändighet

skulle behöva föranleda att vederbörande helt avkopplades från kontakt

med det praktiska musiklivet — syntes önskvärt, att möjlighet genom

bestämmelse i avlöningsreglementet eller eljest bereddes direktören att

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall med direktörstjänsten

förena sådan statlig ordinarie eller extra ordinarie befattning eller därmed

jämförlig kommunal tjänst, som endast upptoge en mindre del av befattningshavarens

tid. Akademien förklarade sig härvid närmast åsyfta kantorssyssla

eller dylikt.

Allmänna lönenämnden har, bland annat med hänsyn till svårigheterna

att kunna bedöma konsekvenserna, ansett att tillräckliga skäl icke förelåge

för ett medgivande av den generella räckvidd, som akademiens förslag

innebure. Däremot ville lönenämnden för underlättande av den i och för

sig önskvärda omregleringen av direktörsbefattningen till ordinarie tjänst

förorda, att den nuvarande direktören medgåves bibehålla befattning såsom

kantor i Katarina församling i Stockholm, vilken befattning han innehaft

sedan år 1921; lönenämnden hänvisade härvid till tidigare lämnade likartade

medgivanden (proposition nr 161/1941, sid. 22—24; riksdagens

skrivelse nr 286). En lämplig anordning i detta fall vore, att Kungl.

Maj:t utverkade bemyndigande av riksdagen att medgiva ifrågavarande

tjänsteförening för den nuvarande direktören för musikhögskolan, därest

direktörstjänsten omreglerades till ordinarie tjänst i lönegraden C 4. Lönenämnden

förutsatte härvid, att ett dylikt medgivande av Kungl. Majit

icke lämnades, med mindre utövandet av kantorst jönsten prövats icke inverka

hinderligt för utövandet av direktörstjänsten, samt att medgivandet

begränsades att avse visst antal år i sänder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis proposition nr 191.

Den av musikaliska akademien föreslagna förändringen av befattningen

såsom direktör för musikhögskolan från arvodesbefattning till ordinarie,

medelst förordnande för viss tid tillsatt tjänst synes mig böra komma till

stånd. För en sådan förändring talar icke blott arten och omfattningen av

direktörens åligganden utan även det honom åliggande ansvaret för undervisningen

vid högskolan. Statskontoret har ansett, att med omregleringen

borde anstå, enär det enligt ämbetsverkets mening kunde ifrågasättas, om

icke direktörsbefattningen kunde sammanslås med befattningen såsom musikaliska

akademiens sekreterare. För egen del finner jag emellertid, bland

annat av de skäl, som från akademiens sida anförts däremot, en sådan sammanslagning

icke kunna ifrågakomma. Jag förordar därför, att omregleringen

sker från och med nästa budgetår.

I fråga om löneställningen för direktören biträder jag musikaliska akademiens

av allmänna lönenämnden tillstyrkta förslag om befattningens inplacering

i lönegraden C 4 civila avlöningsreglementet.

Från musikaliska akademiens sida har uttalats en önskan om att direktören

skulle beredas möjlighet att efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fall med sin tjänst förena sådan statlig ordinarie eller extra ordinarie befattning

eller därmed jämförlig kommunal tjänst, som endast upptoge en mindre

del av befattningshavarens tid. Efter samråd med chefen för finansdepartementet

har jag emellertid icke ansett mig kunna förorda, att för detta fall

göres avsteg från civila avlöningsreglementets bestämmelse om att sådan

tjänsteförening ej må ske, med mindre Kungl. Majit och riksdagen därom

för visst fall beslutit. I överensstämmelse med vad allmänna lönenämnden

förordat torde emellertid Kungl. Majit böra utverka riksdagens bemyndigande

att medgiva musikhögskolans nuvarande direktör, professorn E. C.

Ralf, att med direktörstjänsten förena befattningen som kantor i Katarina

församling i Stockholm. Med avseende å utövandet av den befogenhet härutinnan,

som skulle tillkomma Kungl. Majit, torde böra iakttagas vad lönenämnden

anfört. 2

2. Frågor angående utökning av undervisningen i

vissa ämnen m. m.

Beträffande den omfattning, i vilken undervisning meddelas vid musikhögskolan,

samt undervisningens fördelning på ordinarie lärare, arvodeslärare

och biträdande lärare, hänvisas till en i det föregående lämnad sammanställning

däröver.

Musikaliska akademien har för budgetåret 1945/46 med utgångspunkt

från nuvarande personalorganisation hemställt örn följande ändringar i undervisningsplanen,

nämligen

1) utbytande av arvodeslärarbefattningen i metodik och praktisk lärarutbildning

mot en ordinarie lärarbefattning i samma ämnen utan utökning

av undervisningens nuvarande omfattning, 20 veckotimmar;

Departements

chef eli.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 191.

2) utökning av undervisningen i violinspelning, nu 42 veckotimmar, med

10 veckotimmar, varvid den nuvarande arvodeslärarbefattningen i detta

ämne med 15 veckotimmars undervisning skulle utbytas mot en ordinarie

lärarbefattning med 20 veckotimmars undervisning;

3) utökning av undervisningen i flöjtspelning med 1 veckotimme, i oboespelning

med V2 veckotimme, i klarinéttspelning med 3 veckotimmar, i fagottspeining

med % veckotimme, i spelning på blåsinstrument av mässing med

2 1 :''■> veckotimmar och i valthornsspelning med 1 J/g veckotimme.

Till motivering av nämnda förslag har akademien anfört i huvudsak

följande.

I 1938 års statsverksproposition anmäldes ett av musikaliska akademien

framlagt förslag om att ett antal lärartjänster med 20 veckotimmars undervisning

skulle ombildas till ordinarie tjänster. Föredragande departementschefen

förklarade, att tre av de föreslagna tjänsterna borde tillerkännas företräde,

bland dem lärarbefattningen i metodik och praktisk lärarutbildning.

De andra ordinarie lärartjänsterna inrättades också, men i fråga örn metodiktjänsten

framhöll departementschefen, att 1936 års lärarutbildningssakkunniga

syntes komma att framlägga vissa förslag rörande den praktisktpedagogiska

utbildningen av musiklärare och att det icke syntes rådligt att

föregripa dessa förslag genom att inrätta en ordinarie lärartjänst i nämnda

ämne. De skäl, som dä av föredragande departementschefen ansågos tala

för uppskov med definitivt ställningstagande till frågan, föreligga icke

numera. Erinras må också att Kungl. Majit den 22 november 1940 fastställt

nytt reglemente för musikhögskolan och utfärdat ny kungörelse angående

examina, som få avläggas vid musikhögskolan m. m. Lärarbefattning«n

i metodik och praktisk lärarutbildning har alltsedan budgetåret 1938/39

varit förenad med 20 veckotimmars undervisning, och det förefaller otänkbart,

att förhållandena skulle kunna undergå en sådan ändring, att en minskning

av undervisningen bleve möjlig. Med inrättande av den ordinarie lärarbefattningen

i dessa ämnen bör därför icke längre anstå.

o Genom 1930 års reglemente för musikhögskolan infördes violinspelning

såsom nytt ämne både i musiklärarexamen och i militär musikdirektörsexamen.

För undervisningen i violin i ovannämnda klasser beviljades anslag

till en arvodeslärare med 15 veckotimmars tjänstgöring. Vid undervisningens

planerande förutsattes, att varje elev i dessa klasser skulle i ämnet violin

erhålla. 30 minuters undervisning per vecka. Här är att märka, att undervisningstiden

i övriga ämnen i dessa klasser är lägst 45 minuter. Erfarenheterna

visade emellertid snart, att den för varje elev tillmätta undervisningstiden

i ämnet var alldeles otillräcklig för att nå den tekniska utbildning

och de resultat i övrigt, som måste krävas av en musiklärare eller

en militär musikdirektör. Genom sitt levande intresse för ämnet och av

omsorg om eleverna har läraren i violinspelning i de båda klasserna under

de gångna åren trots att han icke uppbär lön för mera än 15 veckotimmar

dock: lämnat varje elev 45 minuters undervisning per vecka och undervisat

sammanlagt 25 veckotimmar, en uppoffring som torde vara enastående

inom undervisningsväsendet. På grund av denne lärares avgång

från befattningen böra — då det torde vara uteslutet att en efterträdare

kommer att lämna gratis undervisning — för budgetåret 1945/46 avses

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 191. 11

medel för 25 veckotimmars undervisning i violinspelning i nämnda klasser. Av

dessa böra 20 veckotimmar falla på en ordinarie lärare i ämnet.

Den begärda utökningen av undervisningen i olika blåsinstrument sammanhänger

delvis med att antalet militära musikkårer väsentligt ökat och

avser i övrigt, att eleverna i militärmusikdirektörsklassen skola kunna

erhålla undervisning i spelning på de båda blåsinstrument, på vilka de skola

avlägga examensprov, så att de icke, som nu i en del fall förekommer, själva

måste privat skaffa sig sådan undervisning å det ena instrumentet.

Samtidigt härmed har musikaliska akademien framhållit, att vissa andra

ändringar i musikhögskolans personalorganisation borde vidtagas, under

förutsättning att en förändring av anställningsformen för olika lärare, varom

akademien i olika sammanhang framställt förslag, genomfördes från och med

budgetåret 1945/46. Senast i samband med anslagsäskandena för budgetåret

1944/45 hade akademien hemställt, att vissa arvodestjänster skulle

avvecklas och ersättas med extra ordinarie befattningar.

Allmänna lönenämnden har anfört, att ett inrättande av de båda avsedda

ordinarie lärartjänsterna icke behövde föregripa det resultat, vartill en utredning

angående lärarpersonalens anställningsförhållanden kunde leda.

Statskontoret har tillkännagivit motsatt uppfattning men tillika anfört,

att vissa skäl onekligen förelåge för en lönereglering för lärarna i metodik

och praktisk lärarutbildning samt i violinspelning. Ämbetsverket har icke

haft något att erinra mot den föreslagna utökningen av undervisningen i

violinspelning samt spelning å vissa blåsinstrument.

För den av musikaliska akademien begärda utökningen av undervisningen

i vissa ämnen synas bärande skäl vara anförda. I det följande utgår jag vid

prövningen av olika med musikhögskolans personalorganisation sammanhängande

frågor samt vid beräkning av avlöningsanslag till musikaliska

akademien med musikhögskolan för nästa budgetår från att det ökade undervisningsbehovet

skall tillgodoses.

Det i 1938 års statsverksproposition i princip förordade förslaget, att

undervisningen i metodik och praktisk lärarutbildning skall ankomma på

ordinarie lärare, torde i enlighet med musikaliska akademiens hemställan

böra genomföras från och med nästa budgetår. Samtidigt torde, likaledes

i överensstämmelse med akademiens förslag, böra inrättas en ordinarie lärarbefattning

i violinspelning utöver den nu befintliga. Antalet ordinarie lärarbefattningar

vid musikhögskolan skulle härvid komma att uppgå till 12. 3

3. Frågor om ändringar i anställningsförhållanden m. m.

för lärare och ackompanjatörer.

Såsom inledningsvis anförts, består personalen vid musikhögskolan a\

utom direktören tre olika lärarkategorier samt ackompanjatörer.

De ordinarie lärarn a, vilka ha 20 veckotimmars undervisningsskyldighet,

tillhörn lönegraden A 21 civila avlöningsroglementet: för

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

veckotimme räknat utgöra begynnelse- och slutavlöningarna omkring 383

respektive 451 kronor utan rörliga tilläggsförmåner och omkring 502 respektive

591 kronor med nu utgående tilläggsförmåner. Dessa lärare äga tjänstcoch

familjepensionsrätt enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglem

en t ena, därvid det för hel pension erforderliga antalet tjänstår för dem

är fastställt till 25. Lärarna erhöllo sin nuvarande lönegradsplacering genom

löneregleringsbeslut år 1926 (åttonde huvudtiteln, punkten 47; riksdagens skrivelse

nr 8 A), grundat på högskolornas löneregleringskommittés betänkande

rörande fackhögskolor och vetenskapliga anstalter (stat. off. utr. 1922: 13).

Vid den närmast föregående löneregleringen, år 1908, hade lärarnas lönestallnmg

avvägts med utgångspunkt från en jämförelse med lärarna vid de

allmänna läroverken, därvid här avsedd lärare erhållit högre begynnelselön

än adjunkt men lägre slutlön än lektor. Löneregleringskommittén, som i ett

tidigare betänkande föreslagit, att direktor musices i Uppsala och kapellmästaren

i Lund skulle inordnas i 18 lönegraden i 1921 års avlöningsreglemente

för den allmänna civilförvaltningen — ett förslag, som ej blev genomfort

— ansåg, att ifrågavarande lärarbefattningar vid musikkonservatoriet

''unde inplaceras i samma lönegrad. Musikaliska akademien åter hemställde

örn en inplacering i 24 lönegraden. Genom löneregleringen hänfördes lärarna

till 21 lönegraden.

Sådana befattningar, som numera benämnas arvodeslärarb ef

attningar, voro intill 1926 års lönereglering ordinarie tjänster, förenade

med pensionsrätt. Angående omregleringen må nämnas följande.

Enligt 1908 års löneregleringsbeslut skulle även lärare med mindre omfa ttande

undervisning än 20 veckotimmar — dock med undantag av orkesteranförare^

som tidigare avlönats med arvode — vara ordinarie. Föredragande

departementschefen förklarade i 1908 års statsverksproposition, att det

visserligen syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke avlöningen till dessa

lärare rätteligen borde utgå i form av arvode utan rätt till ålderstillägg, vilket

särskilt for de lägst avlönade lärarna skulle kunna synas vara det lämpligaste.

Departementschefen hade likväl icke ansett sig böra tillstyrka en

förändring av avlöningssystemet i nämnda riktning. Däremot kunde nämhgen

invandas, att det mången gång vore på grund av den med dessa

befattningar förenade förmanen att på ålderdomen kunna komma i åtnjutande

av en, lat vara blygsam pension, som akademien kunde till lärarbetattnmgarna

förvärva framstående lärare, vilka annars icke skulle för den

jämförelsevis ringa avlöning, som där erhölles, åtaga sig samma befattningar.

Vid 1926 års lönereglering beslöts i enlighet med ett av högskolornas lönereglenngskommitté

framställt förslag, att ifrågavarande befattningar skulle

vara lcke-ordmarie eller, såsom kommittén uttryckte sig, »erhålla karaktär

av extra ordinarie befattningar och således förenas med arvoden». Kommittén

anförde, att det skäl, som år 1908 varit avgörande, numera icke

kunde anses äga samma giltighet, då frågan örn beredande av pension åt

extra ordinarie befattningshavare vore under utredning; att bereda vederbörande

ordinarie anställning endast i syfte att tillförsäkra honom pensions
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 191. 1 .''i

rätt, vöre således med de nya pensionsbestämmelser, som syntes vara att

förvänta, ej längre av samma betydelse som tidigare. Musikaliska akademien

å sin sida hemställde, att någon ändring av anställningsformen ej skulle

vidtagas, så länge pensionsfrågan för den icke-ordinarie personalen ej blivit

definitivt löst. Föredragande departementschefen underströk i anledning

därav, att frågan örn icke-ordinarie befattningshavares pensionsrätt vore

aktuell och snart torde komma att lösas. Löneregleringsbeslutet grundades

i denna del på kommitténs förslag. Genom övergångsanordningar sörjdes

för att dåvarande ordinarie lärare, som så önskade, bibehöllos vid sina tidigare

anställnings-, avlönings- och pensionsförhållanden.

I detta sammanhang må erinras, att pensionsfrågan för icke-ordinarie

personal i statens tjänst genom civila tjänstepensionsreglementet, som trädde

i kraft den 1 juli 1935, löstes på sådant sätt, att i princip endast extra ordinarie

tjänstemän i teknisk mening — med lön enligt löneplan — erhöllo

pensionsrätt. Någon ändring häri har ej skett genom allmänna tjänstepensionsreglementets

tillkomst.

Avlöningen till ifrågavarande lärare — utom till läraren i musikens historia

och estetik, varom mera i det följande — hade vid 1908 års lönereglering

fastställts på sådant sätt, att begynnelse- och slutlönerna för veckotimme

räknat uppgingo till samma belopp som för lärare med 20 veckotimmars

undervisning. Vid 1926 års lönereglering ordnades avlöningsförhållandena för

dessa lärare på grundval av högskolornas löneregleringskommittés förslag.

Nämnda kommitté anförde, att arvodenas belopp även framdeles borde utmätas

i förhållande till antalet undervisningstimmar i veckan (veckotimmar)

och att ifrågavarande typ av befattningar ej kunde karakteriseras såsom

bisysslor i egentlig mening, varför det ej ur principiell synpunkt behövde

möta hinder att i dessa fall tillämpa systemet med ålderstillägg. Veckotimavlöningens

storlek fastställdes så att minimiavlöningen skulle utgöra 300

kronor samt att därtill skulle komma tre ålderstillägg, intjänta med 3 års

mellanrum, så att slutavlöningen 390 kronor nåddes efter 9 års tjänstgöring.

Efter 1926 års lönereglering ha vissa jämkningar i arvodesgrunderna

genomförts, sammanhängande med att dyrtidstilläggen avvecklats, från och

med budgetåret 1939/40 för lärare med mindre än 10 veckotimmar och från

och med budgetåret 1941/42 för lärare med minst 10 veckotimmar. För

dessa båda kategorier av arvodeslärare utgöra för närvarande begynnelseoch

slutarvodena för veckotimme 340 respektive 442 kronor för den förra

och omkring 395 respektive 513 kronor för den senare gruppen. Läraren i

violoncellspelning, vars undervisning först efter arvodesregleringen utökats

till 10 veckotimmar, har dock även efter utökningen kommit att hänföras

till kategorien med det lägre arvodet.

Från regeln att arvodeslärarnas avlöning avvägts efter i stort sett samma

grund som de ordinarie lärarnas föreligger ett undantag beträffande liirarbefattningen

i musikens historia och estetik. Avvikelsen sammanhänger med

att innehavaren av denna befattning har föreläsningsskyldighet (två föreläs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 t Kunc/l. Majlis proposition nr 191.

ningar och två kollegier per vecka). Begynnelse- och slutavlöningen vid denna

lärarbefattning, som intill 1926 års lönereglering var ordinarie, utgjorde

enligt 1908 års lönereglering 2 100 respektive 3 000 kronor — vartill sedermera

kommo tillfällig löneförbättring å 525 kronor och oreglerat dyrtidstillägg

— samt enligt 1926 års lönereglering 3 100 respektive 4 150 kronor

jämte reglerat dyrtidstillägg. Efter dyrtidstilläggets avveckling utgöra motsvarande

från och med budgetåret 1939/40 utgående belopp 3 500 respektive

4 700 kronor.

För de biträdande lärarna ha arvodena beräknats efter skiftande

grunder och utgått med olika belopp bland annat på grund av vissa

växlingar i läsårets längd. Från och med läsåret 1938/39 har antalet undervisningsveckor

per läsår stadigvarande utgjort 29, dock att en ökning från

och med budgetåret 1943/44 till 32 veckor kommit till stånd för vissa biträdande

lärare. Arvodena till biträdande lärare utgöra för närvarande 295

eller 325 kronor för veckotimme, alltefter det undervisning bestrides 29 eller

32 veckor.

För ackompanjatörerna ha arvodena från och med budgetåret

1939/40 — efter dyrtidstilläggens avveckling — utgjort 160 kronor för

veckotimme. För biträde vid inträdes- och examensprov samt vid elevkonserter

erhålla ackompanjatörerna särskild ersättning med 6 kronor för

timme.

I särskilda skrivelser har musikaliska akademien framställt förslag örn

olika ändringar i anställnings- och avlöningsförhållandena för musikhögskolans

lärarpersonal. Vidare har akademien efter remiss avgivit utlåtande

över en av musikhögskolans lärarförening gjord framställning i ämnet. De

av akademien framställda förslagen ha delvis blivit föremål för remissbehandling.

De spörsmål, som berörts i akademiens och musikhögskolans lärarförenings

framställningar, ha berörts i propositionen nr 157/1942 samt 1944

ars statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, sid. 120 ff.), dock utan att

upptagas till prövning. I sistnämnda sammanhang anförde chefen för ecklesiastikdepartementet,

att ytterligare utredning syntes erforderlig, innan frågan örn

löneställningen för de icke-ordinarie lärarna vid musikhögskolan upptoges

till närmare övervägande, samt att det syntes böra ankomma på Kungl.

Maj:t att avgöra, huruvida i samband med den sålunda erforderliga utredningen

även frågan örn de ordinarie lärarnas löneförhållanden borde kom

ina under prövning.

Riksdagen har i skrivelse den 15 april 1944, nr 8, uttalat sig för en sam

ordning av ifrågavarande utredningsfrågor.

Utredning i ämnet har numera verkställts av en inom ecklesiastikdepartementet

särskilt tillkallad utredningsman, extra ordinarie förste kanslisekreteraren

i finansdepartementet F. C. W. Ericson. Med skrivelse den 21 de

cember 1944 har denne till chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnat

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 191. 15

utredning angående ordnande av anställningsförhållanden m. m. för lärare

och ackompanjatörer vid musikhögskolan.

Över utredningen ha, efter remiss, musikaliska akademiens styrelse, ali

numna lönenämnden och statskontoret yttrat sig.

Föreliggande framställningar och över dem avgivna yttranden.

Lärarnas anställningsförhållanden. Musikaliska akademien

har icke framlagt något förslag, som berör de ordinarie lärarnas anställningsförhållanden.

Vad angår de icke-ordinarie lärarna har akademien

i särskilda skrivelser, den första dagtecknad den 30 maj 1940, föreslagit, att

extra ordinarie lärarbefattningar skulle inrättas vid musikhögskolan. Till

stöd härför har anförts i huvudsak följande.

Arvodeslärares anställning måste anses redan nu äga minst den fasthet,

som kännetecknar extra ordinarie anställning. I realiteten anställes vederbörande

på ett lika permanent sätt som en ordinarie lärare. Detta har

också kommit till synes i det av Kungl. Majit fastställda reglementet för

musikhögskolan, i vars § 11 föreskrivits skyldighet för arvodeslärare att avgå

vid 65 års ålder.

En otrygghet i ekonomiskt hänseende föreligger emellertid för närvarande

vid de icke-ordinarie lärarbefattningarna genom att olika sociala förmå

ner, bland annat pensionsrätt, ej är nied deni förenad. Detta medför påtagliga

olägenheter vid rekryteringen av dylika befattningar. I detta fall föreligga

alldeles speciella omständigheter, som tala för att befattningarna förenas

med pensionsrätt och andra sociala förmåner även om de icke bereda

sina innehavare full sysselsättning. Skillnaden mellan den inkomst, som

framstående musiklärare kunna erhålla genom enskild undervisning, och

den avlöning, som för motsvarande undervisning kan av statsmedel beredas

dem, är så avsevärd, att akademien befarar att i fortsättningen icke kunna

vid musikhögskolan knyta de lämpligaste lärarkrafterna, med mindre de

kunna räkna med att i statsanställningen erhålla dylika förmåner. I detta

hänseende äro förhållandena enahanda för lärare med relativt obetydlig undervisning

och för lärare med mera omfattande undervisning.

Det är att märka, att på de lärare, som ej ha full tjänstgöring vid högskolan,

icke ställas mindre stränga krav i kvalitativt hänseende än pa lärare

med 20 veckotimmar. Enligt §11 i reglementet för musikhögskolan jämförd

med § 34 i stadgarna för musikaliska akademien är tillsättning efter ansökning

obligatorisk beträffande arvodeslärarbefattning. Över inkomna ansökningar

skall inhämtas lärarrådets yttrande beträffande kompetensen hos de

sökande, och lärarrådet skall för de kompetenta angiva den ordning, i vik

ken de böra ifrågakomma till befattningen. I flertalet fall visar det sig vid

lärarrådets prövning att tillräcklig skicklighet för den avsedda lärarbefatt

ningen föreligger i ytterst få fall. Sedan lärarrådet yttrat sig, skall musika

liska akademiens styrelse utse lärare genom öppen omröstning. Beslutet

skall underställas akademiens prövning, och örn det ej vinner godkännande

skall ny ansökningstid i regel utsättas.

Till vad nu anförts kommer, att musikhögskolans icke-ordinarie lärare

endast i undantagsfall kunna räkna med att vinna befordran till ordinarie

tjänst. I flertalet fall undervisa de i sådana ämnen, där lärare med ordinarie

anställning ej finnes. Av den starka specialisering, som enligt sakens natur

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

mäste gälla pa detta område, följer, att övergång till läraranställning med

annat ämne endast kan tänkas i enstaka undantagsfall.

Av sistnämnda skäl — att varje lärare måste vara specialist i sitt ämne

— följer vidare, att lärarbefattningar med kombinerad undervisning i olika

ämnen icke kunna anordnas i någon större omfattning.

Akademien har vidare anfört, att det vid 1926 års lönereglering torde ha

töi utsatts, att de icke-ordinarie lärarbefattningarna skulle efter slutförande

av då pågående utredningsarbete bliva pensionsberättigande, men att utvecklingen

på pensionsområdet för att säkerställa nödig reda och konsekvens

gått i sadan riktning, att pensionsrätten i regel gjorts beroende av

anställningsform och avlöningsnormer på sådant sätt, att allenast med en

viss anställningsform — extra ordinarie i teknisk mening — regelmässigt

följde pensionsrätt.

Beträffande de närmare förutsättningar, som borde gälla för inrättande

av extra ordinarie lärarbefattning vid musikhögskolan, har akademien anfört

i huvudsak följande.

Ett avsteg från de inom allmänna civilförvaltningen vanligen tillämpade

grunderna för extra ordinariesättning behöver här göras i fråga örn tjänstgöringens

omfattning. Ett sådant avsteg har gjorts i fråga om lärare i övningsämnen

vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter, där

för extraordinarieskap kräves att vederbörande har en undervisningsskyldighet

omfattande minst åtta undervisningstimmar per vecka. Skäl kunna

tala för att gränsen dragés något lägre beträffande musikhögskolans lärare,

bland annat örn man för dem även framdeles skall mäta undervisningen i

hela timmar i stället för, som i fråga om övningslärarna, antalet undervis

ningstimmar örn 40. å 45. minuter. En lärare vid musikhögskolan med ett

visst timantal bör ej av sistberörda anledning ställas sämre i fråga örn möjlighet

att erhålla pensionsrätt än örn man tillämpat samma måttstock som

för läroverkslärare och sålunda höjt det nu tillämpade nominella timantalet

med 33—50 procent.

Det synes uppenbart, att ett fortlöpande behov föreligger av de anställningar,

om vilka här är fråga.

De i detalj utarbetade förslag om inrättande av extra ordinarie lärarbe

fattningar, som musikaliska akademien framlagt, ha varit utformade med

utgångspunkt från att de skulle kunna genomföras innan någon mera

grundlig översyn av anställnings- och avlöningsförhållandena för lärarpersonalen

i dess helhet bomme till stånd. Enligt dessa förslag skulle arvodeslärare

med minst åtta veckotimmars undervisning erhålla extra ordinarie

anställning. Den med skyldighet att hålla två föreläsningar och två kollegier

per vecka förenade arvodeslärarbefattningen i musikens historia och

estetik borde anses motsvara en annan arvodeslärarbefattning med 10

veckotimmars undervisning, och den borde därför ombildas till extra ordinarie

befattning. Vid en definitiv reglering borde bland annat undersökas,

i vilken omfattning befattningarna som biträdande lärare borde ombildas

till extra ordinarie befattningar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.

Statskontoret och allmänna lönenämnden ha icke funnit anledning till erinran

mot utformningen av musikaliska akademiens förslag till lönereglering

för icke-ordinarie lärare vid musikhögskolan, såvitt detsamma avser

att anställning såsom arvodeslärare med minst åtta veckotimmars undervisning

skulle ombildas till extra ordinarie anställning. Vad däremot angår

lärarbefattningen i musikens historia och estetik har allmänna lönenämnden

under hänvisning till ämnets speciella karaktär och tjänstgöringens

jämförelsevis ringa omfattning ansett det vara tveksamt, om denna befattning

borde förenas med pensionsrätt, och statskontoret har direkt avstyrkt

förslaget därom.

Statskontoret har vidare bland annat ifrågasatt, örn man icke borde

eftersträva större rörlighet å lärarbefattningarna vid musikhögskolan. Ämbetsverket

har därom anfört följande.

I samband med den omorganisation av konsthögskolan, som beslutades

av 1938 års riksdag, ombildades vissa tidigare med fullmakt tillsatta professorsbefattningar

vid högskolan till tjänster, vilka tillsättas av Kungl.

Majit för en tid av tio år och utan möjlighet för innehavaren att därefter

få mandattiden förlängd. Som motiv för denna ändring anförde departementschefen

i det till proposition nr 204 fogade statsrådsprotokollet den 18

februari 1938 (sid. 30), att enligt hans mening ett konstnärligt lärarskap

måste förbindas med sådana krav på rörlighet och produktivitet samt kontakt

med utvecklingen på olika områden av det konstnärliga livet, att övervägande

skäl talade för att möjlighet bereddes till ombyte av lärarna på

de ledande lärarbefattningarna inom konsthögskolan. Anordningen med

fullmaktstjänster kunde däremot medföra fara för stagnation och en viss

slentrian i undervisningen.

De motiv, som sålunda anförts för en viss rörlighet å lärarbefattningama

vid konsthögskolan, synas, såvitt statskontoret kan finna, jämväl

kunna åberopas för att icke bereda nu ifrågakomna arvodestagare vid musikkonservatoriet

fastare anställning. I stället förefaller det ämbetsverket

som örn det vore angeläget att — i vidare utsträckning än vad hittills synes

ha skett — åstadkomma personalombyten å lärarbefattningarna vid

konservatoriet. Innan detta spörsmål närmare utretts av akademien, synes

tidpunkten icke vara inne att överväga ändrade anställningsförhållanden

för lärarna vid konservatoriet.

Nämnas må, att musikaliska akademien redan i en — till statskontoret

ej remitterad — skrivelse den 27 maj 1938 redogjort för vissa överväganden

beträffande sistnämnda fråga. Akademien anförde därvid följande.

Genom den nya ordningen vid konsthögskolan har man velat sörja för

att lärarkåren blir mera tillgänglig för skilda strömningar inom konsten

och förebygga, att undervisningen med lärarnas tilltagande ålder stelnar i

vanemässighet. Dylika synpunkter lia för visso sitt berättigande vid undervisning

i skapande konst. Vid musikkonservatoriet åter, där undervisningen

väsentligen har till ändamål att bibringa eleverna skicklighet i återgivande

konst, måste större vikt fästas vid att för längre tid knyta framstående

pedagoger vid undervisningsanstalten. Med avseende å arten av

denna undervisning göra sig skiftande tidsströmningar icke i högre grad

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr litt. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

gällande. Akademien vill alltså såsom sin åsikt uttala, att de skäl, som förestavat

omorganisationen av konsthögskolan, icke motivera, att en liknande

anordning genomföres för musikkonservatoriets del.

Akademien Ilar gjort uttalanden av i stort sett samma innebörd i utlåtande,

avgivet i anledning av vad statskontoret anfört. Den enda befattning

vid musikhögskolan, för vilken anställningsformen med förordnande

för begränsad anställningstid skulle kunna ifrågakomma, vore den nuvarande

lärarbefattningen i komposition med instrumentation. Denna vore

emellertid förenad med undervisning i kontrapunkt, och för undervisningen

i detta ämne vore nämnda anställningsform mindre lämplig.

Akademien har i sitt nämnda utlåtande vidhållit, att lärarbefattningen i

musikens historia och estetik borde ombildas till extra ordinarie befattning.

Örn förberedelsetiden för föreläsningarna och kollegierna medräknades, omfattade

arbetstiden vid denna befattning minst 10 veckotimmar. Någon

tvekan kunde ej föreligga om att undervisningen i detta ämne vore lika

nödvändig för den musikaliska utbildningen som undervisningen i andra

ämnen.

Löne- och pensionssystem. Musikaliska akademien har

ej framlagt något förslag örn att löner och pensioner vid de nuvarande

ordinarie lärartjänsterna skulle anpassas efter växlingar i undervisningsskyldigheten;

akademien har härom anfört, att åtgärder i dylik riktning

skulle sakna nämnvärd praktisk betydelse, då å ena sidan någon minskning

i det nuvarande undervisningsbehovet icke vore att förutse och å

andra sidan en ökning av undervisningsbehovet utöver 20 veckotimmar

liksom hittills kunde tillgodoses genom att den ordinarie läraren eller annan

lärare anställdes såsom biträdande lärare för det överskjutande timantalet.

Beträffande det löne- och pensionssystem, som borde komma till användning

vid de föreslagna extra ordinarie befattningarna, har akademien

anfört i huvudsak följande.

Vid 1926 års lönereglering för musikkonservatoriets lärare utgick man

från att lärarna borde erhålla i stort sett samma avlöning för veckotimme

räknat, såvitt bortses från ålderstilläggen. Akademien anser det även nu

vara ogörligt att tillmäta undervisningen i de ämnen, som förekomma vid

musikhögskolan, ett olika stort värde.

Av flera skäl kan akademien icke förorda, att de extra ordinarie lärarbefattningarna

inplaceras i olika lönegrader med hänsyn till olika omfattande

tjänstgöringsskyldighet. Bland annat ur rent psykologisk synpunkt

skulle det icke vara lyckligt att med hänsyn till tjänstgöringens kvantitet

verkställa en så kraftig differentiering i fråga om lönegradsplaceringen, som

skulle uppkomma vid en direkt inplacering av lärartjänsterna i olika lönegrader;

en sådan differentiering komme lätt att uppfattas såsom utslag för

en olika värdesättning av arbetsprestationerna. En direkt inplacering i

olika lönegrader skulle vidare medföra olägenheter, i händelse behov av

jämkningar i tjänstgöringens omfattning skulle uppkomma, genom att i

så fall betinga ändrad lönegradsplacering.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.

Akademien vill i stället föreslå, att samtliga extra ordinarie lärarbefattningar

vid musikhögskolan inplaceras i en och samma lönegrad och att

avlöningsbeloppen inom denna lönegrad tillämpas oavkortade vid full

tjänstgöring samt eljest avkortas i förhållande till minskningen i tjänstgöringen.

Pensionsavdrag och pensioner skulle på motsvarande sätt avkortas.

Ett sådant löne- och pensionssystem — som har åtskilliga likheter

med det, som för närvarande tillämpas för lärare i övningsämnen vid olika

statliga och kommunala undervisningsanstalter — skulle på ett smidigt

sätt ansluta sig till de för musikhögskolan speciella förhållandena och på

ett lyckligt sätt undanröja de svårigheter, som tidigare ansetts möta mot

arvodestjänsternas ombildning till extra ordinarie tjänster.

I anslutning härtill har musikaliska akademien framlagt förslag om att

årslönen för extra ordinarie lärare vid musikhögskolan skulle utgöra, vid

en undervisning av 20 veckotimmar det för vederbörande löneklass och

ortsgrupp gällande lönebeloppet samt vid en undervisningsskyldighet understigande

20 veckotimmar ifrågavarande lönebelopp, minskat med 5 procent

för varje felande veckotimme. I förekommande fall skulle pensionsavdrag

och tjänstår i pensionsavseende minskas efter samma grund. Föreläsningstimme

(kollegietimme) skulle anses som 2V2 veckotimmar.

Statskontoret och allmänna lönenämnden ha ej funnit anledning till

erinran mot det sålunda föreslagna löne- och pensionssystemet. Såsom av

det föregående framgår ha emellertid myndigheterna ifrågasatt, huruvida

den med föreläsningsskyldighet förenade lärarbefattningen i musikens historia

och estetik borde ombildas till extra ordinarie befattning.

Lärarnas löneställning. I sitt förslag örn inrättande av

extra ordinarie lärartjänster vid musikhögskolan har musikaliska akademien

utgått från gällande placering av högskolans ordinarie lärare i lönegraden

A 21 och i anslutning därtill föreslagit, att de extra ordinarie lärarna

skulle placeras i lönegraden Eo21. Att i detta fall placera extra

ordinarie personal i lägre lönegrad än motsvarande ordinarie personal borde

icke ifrågakomma, då kvalifikationerna vore desamma för båda lärarkategorierna,

och de extra ordinarie befattningarna här ej vore rekryteringsutan

sluttjänster. Akademien utginge från att de extra ordinarie lärarna på

samma sätt som för närvarande de ordinarie lärarna skulle äga att med sin

befattning förena ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst

eller därmed jämförlig kommunal befattning.

Statskontoret och allmänna lönenämnden lia ej haft någon erinran mot

vad musikaliska akademien sålunda föreslagit.

I skrivelse den 27 maj 1938 har musikaliska akademien framställt förslag

örn uppfattning av musikkonservatoriets ordinarie lärare till 24 lönegraden.

Till stöd härför har akademien anfört i huvudsak följande.

Akademien har i upprepade framställningar hemställt örn en väsentlig

förbättring i lönevillkoren för musikkonservatoriets lärarpersonal och anser,

att en dylik åtgärd nu icke längre bör undanskjutas. Det är i hög grad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

beroende på halten av den undervisning, som meddelas vid konservatoriet,

om den svenska tonkonsten skall kunna nå en högre utveckling. Under

sådana förhållanden synes det ofrånkomligt, att de förmåner, som beredas

konservatorielärare, göras så pass lockande, att verkligt framstående konstnärliga

krafter kunna påräknas vid befattningarnas tillsättande. Att vid

bestämmande av lärarnas löneställning tillämpa ett snävt formalistiskt betraktelsesätt

kan i denna situation näppeligen vara riktigt.

Även örn man skulle kunna bortse från de hänsyn till en fullgod rekrytering,

som här synas påkalla en friare bedömning av löneställningen —

vilket man enligt akademiens mening med hänsyn till undervisningen icke

kan göra — föreligga starka skäl för en höjning av den nuvarande lönegradsplaceringen.

Då till grund för avlöningsbeloppens bestämmande lägges

lärarnas arbetsbörda i form av lektionsgivande under ett visst antal

timmar i veckan, får icke förbises, att åtskilligt annat arbete är förenat

med lärarbefattningarna. Lärarna skola deltaga i inträdes- och examensprov,

förbereda elevkonserter m. m. En lärare vid konservatoriet måste

självfallet vidare ägna ett intensivt och krävande arbete åt att vidmakthålla

och ytterligare utveckla sin egen konstnärliga skicklighet. Detta utgör

en nödvändig förutsättning för att hans förmåga och auktoritet som

lärare skall bibehållas och stärkas. Det synes akademien vidare, som örn

man borde beakta, att lärarna sakna utsikt till vidare befordran.

För jämförelse må slutligen erinras om att professorer vid konsthögskolan

med mindre än 10 veckotimmars undervisning vid 1926 års lönereglering

uppfördes på ordinarie stat i 24 lönegraden och nu avses skola erhålla

en löneställning motsvarande 27 löneklassen. Musikkonservatoriets ordinarie

lärartjänster äro heltidstjänster, ehuru deras innehavare under nuvarande

förhållanden äro nödsakade att bereda sig biinkomster av olika

slag bland annat för att kunna täcka sina dyrbara studieskulder och kostnader

för instrumentinköp.

1939 års tjänstef örte ökning ssakkunnig a ha icke berört frågan om ändrad

lönegradsplacering av lärare vid musikhögskolan.

Musikhögskolans lärarförening har i en den 9 december 1941 dagtecknad

skrift hemställt örn en allmän omprövning av löneställningen för musikhögskolans

lärarpersonal med beaktande av den utbildning, som erfordrades

för att erhålla läraranställning vid högskolan. Härom har föreningen

anfört i huvudsak följande.

1. Utbildningen intill avslutade studier vid musikhögskolan. För att

kunna vinna inträde i musiklärarklassen vid musikhögskolan fordras bland

annat dels minst realexamen — vilken i regel torde avläggas vid 16 års

ålder — dels tillräcklig färdighet i sång, piano, violin, harmonilära och musiklära.

De härför erforderliga lektionerna kunna delvis tagas under skoltiden,

men studietiden efter realexamen plägar uppgå till mellan fyra och

sex år. Efter denna utbildning, som är både längre och dyrbarare än den,

som för fram till studentexamen och därmed öppnar möjlighet till universitetsstudier,

söker vederbörande bliva antagen till elev vid musikhögskolan.

Inträdesprov förrättas vid varje hösttermins början. Då musiklärarklassen

omfattar ett begränsat antal elever — genomsnittligt torde varje

år omkring sex elever av ofta nog ett 50-tal sökande kunna beredas plats

— kommer den sökandes skicklighet i ovannämnda ämnen att fälla utslaget;

speciell begåvning förutsättes givetvis. Studietiden vid musikhög
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.

skolan för musiklärarexamen är fastställd till fyra år. Under denna tid —

som skulle motsvara universitetsutbildningen för en adjunkt med tentamen

i tre ämnen — måste musiklärareleven ha avlagt godkända tentamina i

fjorton olika ämnen.

I de flesta fall tvingas musikläraren att avlägga även organist- och kantorsexamen

för att han genom att förena tjänster — framför allt i landsorten

— skall kunna uppnå en skälig inkomst. Studietiden vid musikhögskolan

förlänges därigenom med två till tre år. De kostnader eller studieskulder,

som bli följden av så många års utbildning, bli givetvis betungande.

När det gäller andra musikaliska examina eller solistisk utbildning, te

sig kostnaderna på ungefär liknande sätt. För inträdessökande till solistklass

ske visserligen prov i ett mindre antal ämnen, men i gengäld äro kraven

på begåvning och instrumental färdighet här större.

2. Fortsatt utbildning. En elev, som avslutat studierna vid musikhögskolan,

kan självfallet icke räkna med att någonsin kunna erhålla anställning

såsom lärare vid musikhögskolan; därtill äro lärarbefattningarna alltför

få, och likaså måste det på detta stadium ställa sig vanskligt att bedöma,

i vad mån han äger förutsättningar för att kunna förvärva sig den

kompetens, som erfordras. Sådan kompetens kan å andra sidan ej förvärvas

uteslutande genom särskild begåvning utan förutsätter många års fördjupade

studier i respektive specialfack.

Den abstrakta vetenskap, som avser undervisning i musikens olika elementer,

ställer de högsta tänkbara fordringar på lärarna, emedan det gäller

att kunna undervisa på alla stadier av musikaliskt vetande, även de

allra högsta. Vid musikhögskolans individuella undervisning ställes också

läraren inför helt andra pedagogiska problem än vid klassundervisning, där

det gäller att inlära ett visst på förhand bestämt pensum och arbetet till

stor del kommer att bestå av förhör; här gäller det att till det yttersta

tillvarataga och utveckla individernas starkt skiftande fysiska och psykiska

möjligheter. Högskolläraren i musik måste ständigt helt behärska sitt ämne

och lia förskaffat sig stor erfarenhet örn dettas psykologi och pedagogik.

Sådana kvalifikationer erfordra många års trägna studier och forskningar,

ofta även utomlands, samt överhuvudtaget ett intensivt arbete med avseende

å högsta möjliga praktiska kunnande i facket.

Musikaliska akademien har i utlåtande över framställningen förklarat,

att akademien helt instämde i framställningens syfte. Den nuvarande lönesättningen

för musiklärare av olika slag vore i hög grad irrationell. Under

det att musiklärarna vid de allmänna läroverken och läroanstalterna för

blinda vore placerade i lönegraden A 20 och musiklärarna vid folk- och

småskoleseminarierna vore placerade i lönegraden A 21, tillämpades sistnämnda

lönegradsplaeering även för musikhögskolans lärarkrafter, vilka

hade att giva förstnämnda musiklärare den utbildning, som av dem erfordrades,

och på vilka måste ställas krav, som endast kunde uppfyllas

efter en lång och i allmänhet dyrbar utbildning.

Verkställd ytterligare utredning.

Allmänna synpunkter. Utredningsmannen har till en början

upptagit till granskning frågan, huruvida ett ställningstagande till de av

musikaliska akademien berörda spörsmålen av några särskilda skäl borde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

anstå. Utredningsmannen har för sin del ansett denna fråga böra besvaras

nekande och därom anfört följande.

Den frågan ligger nära till hands, om tillräcklig anledning finnes att nu till

bedömande upptaga de spörsmål, som avse musikhögskolan. Olika omständigheter

synas emellertid motivera detta. De önskemål akademien nu sökt få tillgodosedda

ha enligt vad som framgår av de till ärendet hörande handlingarna

funnits sedan ett 20-tal år tillbaka. Omständigheterna i samband med att

olika ordinarie lärarbefattningar vid 1926 års lönereglering omändrades till

icke-ordinarie äro såtillvida säregna, som det därvid synes ha förutsatts, att befattningarna

inom en snar framtid därefter skulle bliva förenade med pensionsrätt.

Härtill kommer, att i detta sammanhang är fråga om en liten befattningshavargrupp

och att några mera betydande merkostnader därför icke kunna

beräknas uppkomma i anledning av en löne- och pensionsreglering för ifrågavarande

tjänster. Erinras må slutligen örn att en omreglering av liknande

innebörd verkställdes år 1938 för konsthögskolans vidkommande.

Såsom ett särskilt skäl emot att för närvarande taga ståndpunkt till det

föreliggande förslaget örn inrättande vid musikhögskolan av extra ordinarie

tjänster med ett visst, smidigt verkande löne- och pensionssystem har anförts,

att frågan om anställnings-, avlönings- och pensioneringsförhållandena för

Övningslärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter för närvarande

vöre föremål för särskild utredning. Anledningen till att motsvarande frågor

för musikhögskolans vidkommande för närvarande ansetts böra göras till föremål

för en av övningslärarfrågan oberoende utredning torde vara, att tillräcklig

klarhet numera vunnits om att ifrågavarande spörsmål icke äga något sådant

samband, att något skulle stå att vinna på en sammankoppling av desamma.

I själva verket torde problemen endast lia få beröringspunkter. Denna slutsats

må närmare motiveras.

Beträffande övningslärarna torde en huvudfråga ligga på det organisatoriska

området och avse ett utrönande av de möjligheter, som kunna finnas att skapa

heltidstjänster genom sammanslagning av lärartjänster vid olika statliga

och kommunala skolor. Något liknande problem föreligger överhuvudtaget

icke beträffande musikhögskolans lärare. Dessa utgöras av specialister i olika

ämnen och ha förvärvat sin specialkompetens genom så långvariga och dyrbara

studier, att det får anses uteslutet att uppbygga organisationen från den

utgångspunkten, att de jämväl skola undervisa på ett lägre stadium. Ofta nog

ha de förvärvat sin kompetens i sådana ämnen, att det redan av denna anledning

icke kan ifrågasättas att utnyttia dem i en vanlig skola. Vad åter angår

frågan, huruvida en lärare vid musikhögskolan, som på grund av ämnesval

och särskild håg vill samtidigt undervisa på båda stadierna, bör äga rätt därtill,

kan det visserligen icke bestridas, att detta kan vara till gagn för undervisningen,

särskilt för den lägre men kanhända även för den högre. Frågan

torde emellertid böra besvaras så, att ett dylikt innehav av tjänster bör kunna

få äga rum, om det kan ske utan särskilda olägenheter. Skulle övningslärartjänsterna

komma att organiseras som verkliga heltidstjänster, torde någon

förening av sådan tjänst med lärartjänst vid musikhögskolan i allmänhet icke

kunna komma till stånd.

_ Utöver organisatoriska åtgärder äro vissa iämkningar i avlönings- och pensionsbestämmelserna

för Övningslärare av olika slag antagliga såsom resultat

av det nu pågående utredningsarbetet. De av musikaliska akademien föreslagna

avlönings- och pensionsbestämmelserna för extra ordinarie lärare vid

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts ''proposition nr 191.

musikhögskolan förete vissa likheter med de för övningslärarna nu gällande.

Gentemot den nära till hands liggande anmärkningen, att med prövningen av

akademiens förslag borde anstå till dess att övningslärarproblemet losts har

akademien bestämt hävdat, att de av akademien föreslagna anordningarna

vore de lämpligaste för musikhögskolan. Denna mening har delats av allmänna

lönenämnden.

Utredningsmannen har vidare ställt frågan, huruvida ett anställnings-, avlönings-

och pensionssystem, som ansåges särskilt ändamålsenligt för musikhögskolans

behov, borde genomföras även örn det innebure avvikelser från

vad som eljest brukade tillämpas inom statsförvaltningen. Härvid har utredningsmannen

erinrat örn att det liknande spörsmål, som förelag vid konsthögskolans

omorganisation år 1938, då besvarades salunda, att likformighetskravet

icke finge drivas så långt, att det uteslöte en förnuftig anpassning efter

säregna förhållanden. Detsamma syntes böra gälla i det fall, varom här vore

fråga. De avvikelser, som erfordrades för en ändamålsenlig anordning av den

högre musikaliska undervisningen, behövde lika litet som de, som redan företagits

för den högre undervisningen i de bildande konsterna, erhålla prejudicerande

betydelse för andra förvaltningsområden.

Anställningsformer m. m. Utredningsmannen har anfört, att

frågan, vilka anställningsformer, som borde förekomma vid musikhögskolan,

borde bedömas med ledning av de särskilda krav, som den högre musikundervisningen

ställde på lärarna. Ett första krav vore, att läraren skulle med god

musikalisk allmänbildning förena en så långt driven specialisering i sitt ämne,

att han helt behärskade detta. Härför erfordrades bland annat, att han uppehölle

kontakten med musiklivet i allmänhet och särskilt såvitt det anginge

hans speciella ämne; han måste kontinuerligt fortsätta sin egen utbildning.

Ett andra krav, som självfallet mäste ställas pa en lärare inom detta område,

vore att han skulle vara en skicklig pedagog.

Utredningsmannen har nu till en början framhållit, att den omständigheten

att lärarna skulle vara specialister i sina ämnen gjorde, att det icke vore möjligt

att i någon nämnvärd utsträckning organisera undervisningen med utgångspunkt

från att samme lärare skulle undervisa i ett flertal ämnen. Vid musikhögskolan

måste finnas ett förhållandevis stort antal lärarbefattningar med

föga omfattande undervisning.

Emellertid läge det både i undervisningens och lärarnas intresse, att de

möjligheter att anordna lärarbefattningar med undervisning i flera ämnen,

som förefunnes, bleve tillvaratagna. De nuvarande befattningarna såsom lärare

i dirigering och partiturstudium och såsom orkesteranförare syntes utan olägenhet

kunna sammanslås till en befattning. Vidare syntes det vara en naturlig

anordning, att en av lärarna i violinspelning även handhade undervisningen i

altviolinspelning. Å andra sidan syntes det kunna ifragasättas, huruvida det

vore fullt lämpligt att såsom för närvarande undervisningen i å ena sidan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.

komposition och instrumentation och å andra sidan kontrapunkt permanent

samordnades under en lärarbefattning. Att erhålla en framstående kompositör

att leda kompositions- och instrumentationsundervisningen syntes man knappast

kunna påräkna för framtiden, örn med befattningen även skulle följa

skyldighet att meddela kontrapunktsundervisning. Däremot syntes ämnet

musikalisk formlära, vari för närvarande den ordinarie läraren i harmonilära

undervisade (2 veckotimmar), på ett naturligt sätt höra samman med kompositionsämnet

och kunna förenas med detta. Enligt från musikhögskolan inhämtad

uppgift skulle en sadan organisationsändring, örn den genomfördes

utan utökning av undervisningens totala omfattning, medföra en undervisningsskyldighet

av för kompositionsläraren 12 veckotimmar och för kontrapunktsläraren

10 veckotimmar.

. Vad angår frågan, om musikhögskolans lärare i likhet med vissa professorer

vid konsthögskolan borde erhålla förordnande »för begränsad anställningstid»,

d. v. s. för viss tid utan möjlighet till mandattidens förlängning, har utredningsmannen

besvarat denna fråga jakande beträffande lärarbefattningen i

komposition och instrumentation men i övrigt nekande samt till motivering

härav anfört följande.

Vad angår lärarbefattningen i komposition och instrumentation, synas goda

skal tala for att denna befattning tillsättes på samma sätt som berörda konstprofessurer,

såframt kontrapunktsundervisningen avskiljes från befattningen.

Inom kompositionskonsten förekomma pa motsvarande sätt som inom målarkonsten

olika strömningar under olika tidsskeden, och det synes därför angeläget,

att möjlighet här finnes för tillförsel av nya förmågor, vilka stå i nära

kontakt med rörelserna, i samtidens konst och med de problem, som fån°a de

ungas intressen. Att i detta ämne tillsätta en lärare med fortlöpande anställning

intill pensionsåldern kan däremot innebära en fara för stagnation. Anordningen

med en ordinarie tjänst, tillsatt medelst förordnande för 10 år utan

möjlighet till förlängning, synes mycket lämplig för denna befattning.

I fråga om övriga lärarbefattningjir vid musikhögskolan ligga förhållandena

till på annat sätt. Några sådana strömningar förekomma icke inom musikreprooucerandets

konst som inom musikskapandets. Lärarens pedagogiska

skicklighet och undervisningsvana måste vidare enligt sakens natur tilldraga

sig ett mera centralt intresse här än da fråga är örn undervisningen i skapande

konst, där kompetensgraden mera står i proportion till lärarens egen nyskapande

förmåga. Dessa omständigheter tala emot att i dessa fall tillämpa

anställningsformen förordnande för begränsad anställningstid. Denna skulle

också med tämligen stor sannolikhet leda till att musikhögskolan ginge miste

örn de mest lämpliga och kvalificerade lärarna och finge nöja sig med mindre

tillfredsställande lärarkrafter. Man kan nämligen under inga förhållanden

bortse fram att. den utövande musikern vid statsanställningens upphörande

skulle befinna sig i en helt annan och vida sämre situation än den skapande

konstnären.

. Beträffande lärarbefattningarna utom den, som avser kompositionsundervisning,

har utredningsmannen anfört, att det läge i undervisningens intresse,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition nr 191.

att de ej förenades med så omfattande undervisning, att den fortsatta kontakten

med musiklivet utanför högskolan alltför mycket försvårades eller rent

av omöjliggjordes. Undervisningsskyldigheten borde ej heller göras så omfattande,

att läraren därigenom betoges möjlighet till den musikutövning, som

även av tekniska skäl vore oumbärlig. För normala fall syntes man icke kunna

räkna med en undervisning omfattande mer än 20 veckotimmar, beräknade

på det vid musikhögskolan hittills vanliga sättet (såsom heltimmar). Denna

undervisningsskyldighet vore nu förenad med de ordinarie lärarbefattningarna

och finge i och för sig anses betydande, om man toge i betraktande, att den

skedde på högskolestadiet och att den vore psykiskt påfrestande. Det kunde

nämnas, att besparingsberedningen efter en undersökning av anställningsförhållandena

vid musikhögskolan förklarat sig icke vilja föreslå någon utökning

av undervisningsskyldigheten utöver 20 veckotimmar.

Vad angår musikaliska akademiens hemställan, att även lärare med mindre

omfattande undervisning än 20 veckotimmar skulle erhålla anställning av sådant

slag, att därmed vore förenade sociala förmåner, bland dem tjänsteoch

familjepensionsrätt, har utredningsmannen anfört följande.

Det lärer icke kunna bestridas, att musikhögskolans lärarpersonal i olika

avseenden intager en sådan särställning inom statsförvaltningen, att avvikelser

i den förordade riktningen äro befogade. Fråga är närmast vilken omfattning

undervisningsskyldigheten minst bör lia för att anställningen skall förenas

med rätt till fri sjukvård samt tjänste- och familjepensionsrätt, d.v. s. vara

ordinarie eller extra ordinarie; att förena arvodesanställning med sådana förmåner

torde icke böra ifrågakomma. De särskilda förhallandena pa detta område

synas kunna motivera att gränsen, såvitt fråga är örn extra ordinarie

anställning för lärare med undervisning i rent musikaliskt ämne, sättes tämligen

lågt, förslagsvis vid 6 veckotimmar. Med de pensionsbestämmelser, som

i°det följande föreslås, skulle en sådan lärare med nämnda undervisningsskyldighet

få möjlighet att erhålla en pension motsvarande 30 procent av pensionsunderlaget,

vilket i och för sig synes innebära en lämplig gränsdragning.

Beaktas bör också, att gränsen, ehuru den kan förefalla låg, reellt sett är

ungefärligen densamma som de åtta veckotimmar (undervisningstimmar),

som fordras för extra ordinarie anställning såsom Övningslärare, och att den

sedd i relation till full tjänstgöring är något högre. Ytterligare må framhållas,

att omfattningen av högskollärarens arbetsuppgifter utöver lektionsgivandet

otvivelaktigt äro vida mera omfattande och betungande än övningslärarnas.

— Att tillämpa nyssnämnda norm, då. fråga är om befattning med annan

undervisning än rent musikalisk, torde icke böra ifrågakomma, bland annat

med hänsyn till konsekvenserna.

I detta sammanhang må nämnas, att undervisningsbehovet vid^musikhögskolan

är anmärkningsvärt konstant, beroende på att endast sa mångå elever

må antagas, som genom de tillgängliga lärarkrafterna kunna erhålla tillräcklig

undervisning. Till belysande härav samt av förhållandet mellan tillgång och

efterfrågan på elevplatser meddelas här nedan en sammanställning, upprättad

på grundval av uppgifter, som lämnats av musikaliska akademien.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 191.

Tidsperiod

Hela antalet elever per termin

I medeltal per år under

tidsperioden gjorda

lägst

i medeltal

högst

inträdes-

ansökningar

elevantag-

ningar

1901—1910

162

168

175

188

17

1911—1920

168

174

180

205

63

1921—1930

174

185

194

287

65

1931—1940

173

192

211

230

46

1941—1943

187

192

199

246

72

I anslutning härtill har utredningsmannen tillstyrkt, att extra ordinarie lärartjänster

inrättas vid musikhögskolan i den omfattning, som framgår av följande

sammanställning. Förslaget är uppgjort med utgångspunkt från att undervisning

genom icke-ordinarie lärare skall förekomma i den omfattning, som

varit fallet till och med budgetåret 1944/45,dock med de ändringar,om vilka

musikaliska akademien hemställt för budgetåret 1945/46. Utredningsmannen

har framhållit, att de föreslagna 17 extra ordinarie befattningarna allenast

motsvarade ungefärligen 9 heltidstjänster.

Ämne

■''

A n

befattningar

tal

veckotimmar

Musiklära...............

1

Kontrapunkt..................

1

10

Instrumentation för militär musikdirektörsexamen.........

i

6

Harmonilära...................

2

/15

\ 9

Dirigering, partiturstudium och orkesterövningar........

i

u

Violin- och altviolinspelning.............

i

14

Violoncellspelning.................

i

10

Kontrabasspelning..............

i

7

Pianospelning....................

i

15

Flöjtspelning...................

1

g

Oboespelning.................

1

81

Klarinettspelning...............

i

14

Fagottspelning...................

1

7-1

Blåsinstrument å mässing.................

i

144

Valthornsspelning...................

i

71

1 2

Pianostämning................

1

G

Summa

17

172i

De lärarbefattningar, som ej bleve vare sig ordinarie eller extra ordinarie,

borde enligt utredningsmannen lämpligen bibehållas som arvodesbefattningar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

Då behovet av befattningarna vöre stadigvarande och de i allmänhet komme

att bliva sluttjänster, förelåge måhända icke hinder att utverka Kungl. Majas

särskilda beslut om rätt att behålla någon del av avlöningen vid sjukdom.

Lärare tillhörande denna kategori borde anställas och avlönas för läsår och

i anslutning till hittills tillämpad terminologi benämnas biträdande lärare.

Hit borde även hänföras den nuvarande arvodeslärarbefattningen i musikens

historia och estetik. Att i enlighet med musikaliska akademiens förslag ombilda

denna befattning till extra ordinarie skulle knappast undgå att fa konsekvenser

för andra förvaltningsområden, där likartade befattningar funnes,

och borde därför ej ske.

De biträdande lärarna — som alltjämt borde avlönas från en för ändamålet

till musikaliska akademiens fria disposition stående summa — skulle

bliva följande.

Ämne

Antal

veckotimmar

Musikens historia och estetik (föreläsningar och kollegier)

4

2

H

2

4

8

2

3

3

3

2

1

1

Summa

361

Utredningsmannen har anfört, att något förslag tidigare icke framlagts att

bereda de båda vid musikhögskolan anställda ackompanjatörerna, vilka var

och en hade en reguljär tjänstgöring örn 10 veckotimmar, en fastare anställning

än hittills. På grundval av uppgifter införskaffade från musikhögskolan örn

deras arbetsförhållanden ville det emellertid synas, som om de skäligen borde

beredas extra ordinarie anställning. Ackompanjatörerna hade enligt uppgift

en så stadigvarande anställning vid högskolan, att deras tjänstetid där plägade

uppgå till 20 ä 30 år. Deras tid vid musikhögskolan uppgåves vara avsevärt

mera bunden än vad som framginge av timantalet, bland annat till följd av

att undervisningens individuella beskaffenhet nödvändiggjorde en stor mängd

iindringar i arbetsordningen. Vidare upplystes, att en sammanslagning av

hela ackompanjemangstjänstgöringen till en befattningshavare med hel
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Marits proposition nr 191.

tidsanställning icke läte sig göra av undervisningstekniska skäl. Från akademiens

sida vore man angelägen betona, att de krav, som ställdes på ackompanjatörerna

vore stora både i konstnärligt avseende och i fråga om rutin; de

måste kontinuerligt uppehålla sin tekniska färdighet för att kunna, när helst

så påfordrades, utföra ackompanjemangsuppgifter av alla svårighetsgrader.

Med hänsyn till dessa omständigheter syntes ackompanjatörerna böra beredas

extra ordinarie anställning.

Löne- och pensionssystem. Utredningsmannen har anfört, att

för den av honom förutsatta ordinarie, medelst förordnande för begränsad

anställningstid tillsatta lärarbefattningen i komposition, instrumentation och

formlära borde meddelas avlönings- och pensionsbestämmelser av samma innebörd

som dem, vilka för närvarande gällde för de på nämnda sätt tillsatta professorsbefattningarna

vid konsthögskolan. Man borde således utgå från att

lönebeloppet skulle i runt tal motsvara slutlönen i lönegraden A 24 samt att

pensionsavdrag och pensionsunderlag ävensom tjänsteålder för hel pension

skulle överensstämma med dem, som gällde för ordinarie befattning i nämnda

lönegrad. Detta gällde oberoende av huru lönegradsplaceringen bestämdes för

de övriga lärarna vid musikhögskolan.

Inrättandet vid musikhögskolan av extra ordinarie befattningar med olika

omfattande undervisning erfordrade, att ett smidigt verkande löne- och pensionssystem

anordnades. Akademien hade i sådant hänseende framlagt ett förslag,

enligt vilket samtliga extra ordinarie lärarbefattningar inordnades i samma

lönegrad och i princip erhölle samma pensionsavdrag och pensionsunderlag

å sig tillämpade. Anpassningen av löner och pensioner efter tjänstgöringens

omfattning skulle i förekommande fall ske genom proportionell minskning av

löneklassbelopp och tjänstledighetsavdrag samt pensionsavdrag och tjänstår

i pensionshänseende. Härvid skulle man utgå från 20 veckotimmars undervisning

såsom full tjänstgöring. Vad sålunda föreslagits hade ej mött någon erinran

från remissmyndigheternas sida och borde i huvudsak läggas till grund för

författningsbestämmelser i ämnet; dessa borde avse även extra ordinarie

ackompanjatör. Det skulle i och för sig kunna ifrågasättas, om man icke borde

övergå till att kvantitativt mäta undervisningen vid musikhögskolan efter antalet

undervisningstimmar om 40 eller 45 minuter eller alltså med samma

måttstock som tillämpades för läroverkslärarna. Enligt från musikhögskolan

inhämtad uppgift utgjorde emellertid lektionerna vanligen halv- eller heltimmar,

varför det skulle framstå såsom konstlat att räkna med dylika undervisningstimmar;

att veckotimmarna här i motsats till exempelvis vid läroverken

utgjorde heltimmar syntes emellertid böra vinna beaktande vid lönesättningen.

Däremot syntes det med hänsyn till de föreliggande faktiska förhållandena

vara befogat, att avdraget bestämdes till 1/40 för varje halv veckotimme,

som felade i 20 veckotimmar.

På sätt musikaliska akademien förutsatt vore det lämpligast, att den automatiska

rörligheten i löne- och pensionssystemet icke utsträcktes därhän, att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

löner och pensioner proportionellt ökades vid mera omfattande undervisning

än 20 veckotimmar. Lärare, som undantagsvis finge sig mera omfattande

undervisning anförtrodd, borde för den överskjutande undervisningen avlönas

såsom biträdande lärare.

Då undervisningsbehovet vid musikhögskolan vore utomordentligt stabilt

och någon nedgång i detsamma icke kunde förutses — alldenstund antalet inträdesansökningar

under de senaste 40 åren uppgått till ett antal, som motsvarat

minst tre gånger det tillgängliga antalet elevplatser — samt dessutom enligt

en från musikaliska akademien lämnad uppgift timantalet i alla ämnen vore

snävt tilltaget i relation till det nu befintliga elevantalet, syntes det utredningsmannen

icke erforderligt att ur denna synpunkt giva ett efter undervisning

av växlande omfattning konstruerat löne- och pensionssystem tillämplighet

å ordinarie lärarbefattning vid musikhögskolan. Detta hade ej heller föreslagits

av musikaliska akademien eller påyrkats av remissmyndigheterna.

Örn extra ordinarie befattningar inrättades i förut angiven omfattning,

funnes icke tillräcklig anledning att bibehålla den nuvarande dualismen med

arvodesbefattningar, av vilka vissa men ej andra vore förenade med rätt till

ålderstillägg, utan i överensstämmelse med vad fallet vore i fråga om andra

arvodesbefattningar inom statsförvaltningen borde arvodena utgå utan ålderstillägg

samt med enhetliga belopp, vilka borde beräknas för veckotimme utom

för läraren i musikens historia och estetik.

Utredningsmannen har upprättat utkast till kungörelser om ändringar i

civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet, allmänna tjänstepensionsreglementet

och allmänna familjepensionsreglementet, vilka utkast

innehålla förslag till författningsbestämmelser rörande läraren i komposition,

instrumentation och formlära av den innebörd, som i det föregående angivits,

och i övrigt i huvudsak överensstämma med de motsvarande förslag, som framlagts

av musikaliska akademien och därefter undergått remissbehandling utan

erinran.

Löneställning m. m. Såsom av det föregående framgår har musikaliska

akademien hemställt om lönegradsuppflyttning av musikhögskolans

ordinarie lärarpersonal från A 21 till A 24. De extra ordinarie lärarna borde

placeras i motsvarande lönegrad, d. v. s. lönegraden Eo 24. Musikhögskolans

lärarförening har, utan att precisera sin hemställan i fråga om lönebeloppen,

anhållit om en omprövning av löneställningen för hela lärarpersonalen. Denna

har av riksdagen ansetts böra komma till stånd. Det huvudskäl akademien

anfört för en förbättring av lärarnas löneställning är, att en sådan är nödvändig

för en fullgod rekrytering. Det är ofrånkomligt, säger akademien, att de förmåner,

som beredas högskollärarna, göras så pass lockande, att verkligt framstående

konstnärliga krafter kunna påräknas vid befattningarnas tillsättande.

Utredningsmannen har gjort följande allmänna uttalanden med avseende

ä spörsmålet örn löneställningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

Den musikaliska undervisning, som. meddelas vid musikhögskolan, är avsedd

att föra eleverna så långt fram i musikaliskt-konstnärligt och tekniskt

hänseende, som överhuvudtaget är möjligt. Det är i överensstämmelse därmed

musikkonservatoriet blivit omorganiserat till en högskola. Härmed är det

ej förenligt att som lärare anställa medelmåttiga lärarkrafter. Att de mest

framstående utövande musikerna och musikpedagogerna äro i tillfälle att betinga

s;g hög ersättning i sin privata verksamhet är ett förhållande, vilket det

visserligen synes vanskligt att kunna siffermässigt belysa men som torde vara

allmänt känt. Vid en jämförelse med »marknadslönenivån» på detta område

får man självfallet icke förbise de fördelar statsanställningen medför,

särskilt i den mån densamma förenas med pensionsrätt, men även örn dessa

beaktas, torde fog finnas för akademiens uppfattning att en tämligen betydande

höjning av löneställningen bör genomföras, örn" anställning vid högskolan

skall te sig lockande för de personer, man önskar förvärva till dessa poster.

De faktorer i övrigt, till vilka man framför allt har att taga hänsyn vid en

bedömning av löneställningen för ifrågavarande personalgrupp, torde vara

kompetenskraven och befordringsmöjligheterna.

Några fordringar på viss bestämd teoretisk kompetens finnas ej uppställda

för erhållande av läraranställning vid musikhögskolan. Anledningen härtill

är, att det på detta område ej kan väntas, att teoretisk och reell kompetens

skola sammanfalla. I stället för att göra lärarvalet beroende av olika examensmeriter

eller dylikt har man velat genom själva tillsättningsproceduren skaffa

garanti för bästa möjliga personval. I sin framställning har musikhögskolans

lärarförening särskilt uppehållit sig vid den utbildning, som kunde anses erforderlig

för att erhålla läraranställning vid högskolan. Innehållet i den redogörelse,

lärarföreningen härför lämnat, överensstämmer i huvudsak med vad

som framgår av införskaffade uppgifter om de nuvarande lärarnas utbildningsgång.

.De personer, som erhållit läraranställning vid musikhögskolan (konservatoriet),

ha i allmänhet efter förberedande privatstudier erhållit sin grundläggande

utbildning vid högskolan. I åtskilliga fall ha de där successivt utbildat

sig i flera ämnesgrupper, och deras högskolestudier ha i medeltal pågått

omkring G1 A år, i relativt många fall 8 år eller mera. Det är i huvudsak i

fråga örn den därpå följande specialutbildningen, som variationer göra sig gällande.

I några, förhållandevis få, fall har denna utbildning kunnat ske utan

längre utlandsvistelse, i.andra ha långvariga studier ägt rum vid utländska

k.ons°rvatorier eller musikhögskolor (exempelvis i Paris/Bryssel, Berlin, Leipzig,

Dresden; Sonderhausen, Genéve) eller hos framstående utländska musikpedagoger.

Såvitt på grundval av uppgifterna kunnat bedömas ha vederbörande

endast undantagsvis kunnat ha inkomstbringande sysselsättningar under

själva studietiden. I något fall torde stipendiemedel ha erhållits som bidrag

till kostnaderna för utlandsvistelsen. Uppgifterna giva tillsammantagna ett

starkt intryck av att den utbildning, som förutsättes för lärarkallet vid musikhögskolan,

är både lång och dyrbar.

Några befordringsmöjligheter finnas icke vid högskolan. Övergång till annat

förvaltningsområde är utesluten.

En faktor, som man självfallet måste taga med i beräkningen vid bedömande

av ifrågavarande spörsmål, är lärarnas möjlighet att utöva inkomstbringande

sysselsättning vid sidan.av lärarverksamheten vid högskolan. Såsom förut

nämnts .ligger det i undervisningens .intresse, att lärarna icke avkopplas från

musikalisk verksamhet utanför musikhögskolan. Även i egenskap av högste

målsman för det allmänna konst- och kulturlivet bör staten äga intresse av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

att våra mest framstående konstnärer icke nödgas helt avsluta sin tidigare

verksamhet för att ägna sig åt lärarkallet vid musikhögskolan. Att förhållandena

på detta område ligga till på annat sätt än inom statsförvaltningen i allmänhet

har också beaktats av statsmakterna genom den för musikhögskolans

ordinarie lärarpersonal meddelade bestämmelsen, att med här avsedd lärarbefattning

må kunna förenas annan ordinarie eller extra ordinarie befattning

i statens tjänst eller därmed jämförlig kommunal befattning. Någon ändring i

vad sålunda gäller torde icke böra ifrågasättas. I den mån förening av lärarbefattning

vid högskolan med statlig eller kommunal musiklärartjänst eller

med kantors- eller organistbefattning är möjlig, synes den, såsom i det föregående

anlörts, kunna vara fruktbringande för tjänstutövningen å ömse håll.

Då frågan är, i vad mån hänsyn vid lönesättningen av lärartjänsterna vid

musikhögskolan bör tagas till förmånen att äga rätt till visst förvärvsarbete

vid sidan av lärarkallet, synes emellertid en viss försiktighet vara påkallad.

Fallen äro starkt skiftande, beroende på individuella olikheter i förutsättningar

och möjligheter, och i varje fall synes man böra undvika att bestämma högskollärarnas

lönenivå på sådant sätt, att de bliva nödsakade att bedriva mångsyssleri

med mindre kvalificerade arbetsuppgifter.

Utredningsmannen har framhållit, att det kunde vara föremål för delade

meningar på vad sätt lärarnas löneställning borde bestämmas från nu angivna

utgångspunkter. Skäl syntes emellertid finnas att tillmötesgå musikaliska

akademiens önskemål om en ganska betydande höjning av lönegradsplaceringen.

För akademiens förslag om en inplacering i 24 lönegraden talade bland

annat det skälet, att konsthögskolans medelst förordnande för begränsad anställningstid

tillsatta professorer, beträffande vilka i vissa hänseenden likartade

förhållanden förelåge, erhållit löner avvägda att utgå efter lönebeloppen i

denna lönegrad; att konstprofessorerna omedelbart erhölle löner motsvarande

högsta löneklassen i nämnda lönegrad vore föranlett av deras särskilda anställningsform.

En inplacering i 24 lönegraden syntes skälig även med beaktande

av att de vid musikhögskolan utbildade musiklärarna vid seminarier och allmänna

läroverk samt militära musikdirektörerna med kaptens tjänsteställning

utan särskild musikalisk specialutbildning — i varje fall ingen mera långvarig

och dyrbar sådan — vore placerade i respektive A 21, A 20 och Oa 3 (i

slutlönehänseende närmast motsvarande A 23). Vid bedömande av uppflyttningens

innebörd borde jämväl beaktas, att lönerna för musikkonservatoriets

lärare tidigare varit avvägda med utgångspunkt från att de skulle överstiga

adjunktslön men understiga lektorslön.

Såsom ett annat alternativ kunde, vid det förhållandet att möjlighet icke

förelåge till en naturlig differentiering i lönegradshänseende genom befattningarnas

indelning i rekryterings- och sluttjänster, ifrågasättas att skapa en

fast befordringsgång genom själva lönesättningen. Lärare skulle omedelbart

efter tjänstens erhållande placeras i en något lägre lönegrad än förut angivits,

förslagsvis i 22 lönegraden, samt efter ej alltför lång tid, exempelvis G år, inplaceras

i 25 lönegraden. Det syntes sannolikt, att en sådan anordning skulle

på ett effektivt sätt bidraga till att göra lärarbefattningarna vid musikhögskolan

eftersträvansvärda. En dylik fast befordringsgång hade emellertid hittills

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.

endast tillämpats för rekryteringspersonal, varvid fråga varit om ett lägre

löneläge än det här avsedda. Anordningen skulle, då tjänsterna vore uppförda

på av riksdagen godkänd personalförteckning, föranleda till att lärartjänsterna

upptoges i alternativa lönegrader.

I första hand förordade utredningsmannen en lösning av lönegradsplaceringsspörsmålet

efter det sist antydda alternativet, under förutsättning att

detta ansåges kunna genomföras utan att medföra några icke önskvärda konsekvenser

för andra förvaltningsområden. Vore detta ej fallet, förordades alternativet

med generell uppflyttning till 24 lönegraden.

I anslutning härtill har utredningsmannen anfört följande.

Nu gjorda uttalanden ha till utgångspunkt den löneställning, som för närvarande

tillämpas för sådan statsanställd personal i övrigt samt sådan kommunalanställd

personal, som har musikalisk verksamhet. Erinras må emellertid,

att de statliga och kommunala övningslärarnas lönefråga är föremål för

utredning genom 1941 års lärarlönesakkunniga och att kantorernas lönespörsmål

uthedes av 1942 års kantorsutredning. I den mån det sålunda bedrivna

utredningsarbetet kan föranleda någon mera betydande höjning av löneställningen

för därav berörda personalgrupper, synes detta icke kunna undgå att

få betydelse för frågan, i vilken eller, vid differentiering, i vilka lönegrader

musikhögskolans lärare böra placeras.

Enligt utredningsmannens förslag skulle den medelst förordnande för begränsad

anställningstid tillsatte kompositionsläraren oberoende av det sätt,

varpå nu nämnda spörsmål reglerades, erhålla samma löneställning som målarprofessor

vid konsthögskolan.

Vad härefter angår de biträdande lärarna, har utredningsmannen ansett, att

deras nuvarande arvodesbelopp vore — då hänsyn bland annat toges till att

de biträdande lärarna reellt sett innehade en relativt fast anställning och ej

utgjorde rekryteringspersonal — tämligen väl avvägda vid jämförelse med de

löner, som enligt gällande bestämmelser utginge till timlärare vid seminarier

och allmänna läroverk. Tillräcklig anledning syntes sålunda saknas att nu

ifrågasätta någon ändring i gällande arvodesgrunder för de biträdande lärarna.

För den händelse jämkning av timlärarnas löner skulle komma till stånd

borde emellertid arvodena till de biträdande lärarna vid musikhögskolan undergå

en motsvarande jämkning.

Arvodet till läraren i musikens historia och estetik, vilket enligt vad i det

föregående anförts skulle bliva fast utan alderstillägg, borde enligt utredningsmannen

icke fastställas till lägre belopp än 4 500 kronor; läraren i konsthistoria

vid konsthögskolan, som hade skyldighet att hålla två föreläsningar i

veckan, åtnjöte ett arvode av 3 100 kronor, och kompetenskraven för läraren

i musikens historia och estetik syntes i varje fall icke vara mindre än dem,

som gällde för läraren i konsthistoria.

I fråga om de båda ackompanjatörerna vid musikhögskolan har utredningsmannen

anfört, att de intoge en svag ställning i lönehänseende samt att det i

betraktande av vad musikaliska akademien upplyst angående arten och om
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

fattningen av deras arbetsuppgifter syntes bärande skäl föreligga för en förbättring

av deras nuvarande löner. Det syntes i och för sig motiverat, att de

inplacerades i en sådan lönegrad, att deras avlöning ej alltför mycket understege

hälften av de extra ordinarie lärarnas. Utredningsmannen föresloge icke

högre inplacering än i lönegraden Eo 7 men ansåge önskvärt, att vederbörande

myndigheter vid en kommande remissbehandling uttalade sig med avseende

å frågan om löneställningen för denna personal i jämförelse med annan

personal med motsvarande kvalifikationer.

Sammanfattning, övergång sa nord ning a r m. m. Utredningsmannen

har sammanfattat de ändringar med avseende å anställningsoch

avlöningsförhållanden för musikhögskolans personal, som enligt hans förslag

skulle vidtagas, på följande sätt.

1. Ur musikhögskolans organisation utgå den ordinarie lärarbefattningen i

kontrapunkt, komposition och instrumentation, samtliga arvodeslärarbefattningar,

vissa biträdande lärarbefattningar och de båda ackompanjatörsbefattningarna

i sin nuvarande form. I stället för nämnda ordinarie medelst fullmakt

tillsatta lärarbefattning anordnas dels en ordinarie, medelst förordnande

för begränsad anställningstid tillsatt lärarbefattning i komposition, instrumentation

och formlära, dels ock en extra ordinarie lärarbefattning i kontrapunkt.

Arvodeslärarbefattningarna — utom lärarbefattningen i musikens

historia och estetik — samt de avsedda biträdande lärarbefattningarna ombildas

till 16 extra ordinarie lärarbefattningar. Arvodeslärarbefattningen i musikens

historia och estetik blir en biträdande lärarbefattning. Ackompanjatörerna

erhålla extra ordinarie anställning.

2. Den ordinarie lärarbefattning, som skall tillsättas medelst förordnande

för begränsad anställningstid, förenas med en lön ungefärligen motsvarande

lönebeloppet i 27 löneklassen. De avlönings- och pensionsbestämmelser, som

gälla för målarprofessurerna vid konsthögskolan, göras tillämpliga å denna

befattning.

De medelst fullmakt tillsatta ordinarie lärarbefattningarna samt de extra

ordinarie lärarbefattningarna inplaceras i lönegrad enligt ettdera av följande

alternativ. Antingen införes en befordringsgång i lönehänseende, varvid anställning

till en början erhålles i A 22 eller Eo 22 samt efter 6 år utbytes

mot anställning i A 25 respektive Eo 25. Eller ock genomföres enhetlig lönegradsplacering

i A 24 och Eo 24. Särskilda bestämmelser, enligt vilka lön och

pension bliva avvägda i relation till tjänstgöringens omfattning, göras tillämpliga

på de extra ordinarie lärarbefattningarna. Vid tillämpning av en lönegradsplacering

enligt det förra alternativet bör föreskrivas, att ordinarie lärare skall

hänföras till lönegraden A 25 samt att extra ordinarie lärare skall hänföras till

lönegraden Eo 25 från och med ingången av kalenderkvartalet näst efter det,

då vederbörande innehaft anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie

lärare sammanlagt sex år, samt att lärare, beträffande vilken nämnda förutsättning

ej föreligger, skall hänföras till lönegraden A 22, örn lian är ordinarie,

och till lönegraden Eo 22, örn han är extra ordinarie.

Ackompanjatörerna anställas i Eo 7.

Biträdande lärarbefattningen i musikens historia och estetik förenas med ett

fast arvode å 4 500 kronor. Ändring i veckotimlönerna göres icke för övriga

biträdande lärare.

Bihang till riksdagens protokoll 19h5. 1 sami. Nr 191.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis ''proposition nr 191.

Utredningsmannen har förutsatt, att de lönegradsplacerade lärarna på ordinarie

stat samt de extra ordinarie lärarna skola undervisa i de ämnen under

det antal veckotimmar (hela timmar per vecka under läsåret), som framgår

av följande uppställning:

Ordinarie lärare

Extra ordinarie lärare

Ämne

Antal

lärare

Antal

vecko-

timmar

Antal

lärare

Antal

vecko-

timmar

Metodik och praktisk lärarutbildning ............

1

20

—

—

Musiklära .....................................

—

—

1

15

Kontrapunkt ..................................

—

—

1

10

Instrumentation för militär musikdirektörsexamen .

—

—

1

6

Harmonilära ..................................

1

20

1

15

» ..............

—

—

1

9

Dirigering, partiturstudium och orkesterövningar . .

—

—

1

n

Solosång ......................................

1

20

—

-

Elementär- och kyrkosång ......................

Sång för musiklärar- och kantors(kyrkosångar-)-

1

20

—

—

examen .....................................

1

20

—

—

Violinspelning..................................

1

20

—

—

» ..................................

1

20

—

—

Violin- och altviolinspelning .....................

—

—

1

14

Violoncellspelning ..............................

—

—

1

10

Kontrabasspelning..............................

—

—

1

7

Pianospelning ..................................

1

20

1

15

» ..................................

1

20

—

I

Pianospelning i orgelklassen .....................

1

20

—

—

Orgelspelning ..................................

1

20

—

~~

Flöjtspelning ..................................

—

—

1

6

Oboespelning ..................................

—

—

1

8*

Klarinettspelning...............................

—

—

1

14

Fagottspelning .................................

—

—

1

H

Spelning å blåsinstrument av mässing utom valthorn

—

—

1

14*

Valthomsspelning ..............................

—

—

1

7*

Pianostämning .................................

—

—

1

6

Summa

11

220

17

172a

Härjämte har utredningsmannen föreslagit, bland annat,

1) att den nuvarande läraren i kontrapunkt, komposition och instrumentation

skall föras på övergångsstat samt i nämnda ämnen meddela

undervisning under 20 veckotimmar,

2) att, så länge nämnde lärare kvarstår i sin befattning, dels den ordi
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majlis proposition nr 191.

narie lärarbefattningen i komposition, instrumentation och formlära och

den extra ordinarie lärarbefattningen i kontrapunkt skola hållas vakanta,

dels den ordinarie läraren i harmonilära skall under 2 veckotimmar bestrida

undervisning i formlära i stället för harmonilära, dels ock undervisning i

harmonilära skall meddelas av extra ordinarie lärare under 2 veckotimmar

utöver vad av sammanställningen framgår,

3) att den på gammal stat kvarstående ordinarie läraren i kontrabasspelning

skall, från och med den 1 juli 1945 räknat, anses inneha anställningen

såsom extra ordinarie lärare i samma läroämne och därmed ha avgått

från sin tidigare befattning, såframt han ej senast den 15 juli 1945

till musikaliska akademien skriftligen anmäler sin önskan att kvarstå vid

denna,

4) att, om sådan anmälan göres, den å gammal stat kvarstående läraren

i kontrabasspelning skall äga åtnjuta dels lön, tjänstgöringspenningar och

ålderstillägg från den å avlöningsstaten för musikaliska akademien med

musikhögskolan uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal, dels ock, i den mån sådana förmåner efter riksdagens

beslut må utgå till befattningshavare i statens tjänst, dyrtidstillägg och

kristillägg från de medel, av vilka sådana förmåner bestridas, varemot

tillfällig löneförbättring ej må till honom utgå efter utgången av juni månad

1945,

5) att, örn nu avsedd anmälan göres, den extra ordinarie lärarbefattningen

i kontrabasspelning skall hållas vakant intill dess den på gammal

stat kvarstående läraren i ämnet avgår från sin befattning samt

6) att av musikaliska akademien eller dess styrelse meddelat föi’ordnande

att vara arvodeslärare, biträdande lärare eller ackompanjatör skall

från och med den 1 juli 1945 gälla såsom förordnande att vara extra ordinarie

lärare i motsvarande läroämne respektive ackompanjatör.

Till motivering av vad sålunda föreslagits har utredningsmannen anfört

bland annat följande.

Innehavaren av den nuvarande lärarbefattningen i kontrapunkt, komposition

och instrumentation har fullmakt å tjänsten. Då han uppnår pensionsåldern

under förra hälften av är 1947, torde det vara lämpligast att

han uppföres på övergångsstat, varjämte det föreskrives, att de nya

lärarbefattningarna i komposition, instrumentation och formlära samt i

kontrapunkt skola hållas vakanta intill dess den å övergångsstat uppförde

läraren avgår från sin befattning. Därvid bör undervisningen i formlära

tills vidare alltjämt bestridas av ordinarie läraren i harmonilära.

Den å gammal stat kvarstående läraren i kontrabasspelning är född den

3 mars 1892, och pensionsåldern för honom inträder alltså först år 1957.

Han åtnjuter för närvarande avlöning dels som ordinarie lärare med 4

veckotimmars undervisning (lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, tillfällig

löneförbättring, oreglerat dyrtidstillägg och kristillägg), dels ock som

biträdande lärare med 3 veckotimmars undervisning; han åtnjuter pen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

sionsrätt endast som ordinarie lärare. Därest lian i stället erhåller extra

ordinarie anställning med 7 veckotimmars undervisning, komma avlöning

och familjepension att utgå med högre belopp än för närvarande, och tjänstepensionen

blir ungefärligen densamma, som nu är honom tillförsäkrad.

Det synes därför naturligt, att ifrågavarande lärare övergår till den nya

extra ordinarie lärarbefattningen i kontrabasspelning. Detta synes vara

önskvärt även ur administrativ synpunkt. Närmast av formella skäl bör

läraren likväl äga rätt att kvarstå vid hittillsvarande anställnings- och avlöningsform,

om han därom uttrycker önskan. Skulle han begagna sig av

detta medgivande, bör emellertid tillfällig löneförbättring icke vidare tillkomma

honom; sådana skäl, som vid 1926 års lönereglering föranledde

medgivande att bibehålla denna förmån, vilken beviljats i avbidan på

lönereglering, föreligga icke nu. Göres anmälan örn önskan att kvarstå på

äldre bestämmelser, bör den extra ordinarie lärarbefattningen i kontrabasspelning

tills vidare hållas vakant.

I den mån annat ej följer av vad nu anförts torde de nuvarande arvodesoch

biträdande lärarna böra anses som innehavare av motsvarande extra

ordinarie befattningar utan att särskild ansökan härför kräves. Förslaget

härom avser emellertid icke den nuvarande läraren i oboespelning, då denne

på grund av uppnådd levnadsålder har att avgå ur tjänst vid utgången av

juni månad 1945.

De båda ackompanjatörerna böra jämväl antagas till extra ordinarie

tjänstemän utan särskild ansökan.

Enligt utredningsmannen borde, örn lönegradsplaceringen skedde enligt

alternativet med två lönegrader, föreskrivas, att följande lärare, nämligen

läraren i musiklära B. Lilja, läraren i harmonilära G. Nordqvist, läraren i

fagottspelning E. Strömblad och läraren i valthornsspelning A. Malm ävensom,

därest han erhåller anställning såsom extra ordinarie lärare, läraren

i kontrabasspelning K. Gullbrandsson, skulle, räknat från och med den 1 juli

1945, tillhöra 23 löneklassen av den i civila icke-ordinariereglementet intagna

löneplanen Eo. Skulle emellertid en prövning av frågan om förhöjning i lärarnas

löneställning anses böra anstå, och inplacerades därför de extra ordinarie

lärarna i lönegraden Eo 21, borde ytterligare föreskrivas, att läraren

i harmonilära Å. Uddén, läraren i pianospelning S. Brandel och läraren i spelning

på blåsinstrument av mässing A. Olsson skulle, räknat från och med den

1 juli 1945, tillhöra 21 löneklassen.

Till motivering av förslaget i denna del har utredningsmannen anfört

följande.

Det sätt, varpå befattningshavarna den 1 juli 1945 böra inplaceras i

löneklass, skulle i och för sig kunna bestämmas av Kungl. Maj:t, sedan

huvudförslagen blivit prövade av riksdagen. I detta fall synes det emellertid

av vissa skäl lämpligt, att samtliga föreliggande frågor upptagas till

bedömning i ett sammanhang.

Den lägsta lönegrad, i vilken de extra ordinarie lärarna kunna bliva inplacerade,

synes vara Eo 21. Den föreslagna löneklassplaceringen vid en

tillämpning av lönegraden Eo 21 belyses av följande tablå.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ■proposition nr 191.

37

Beräknat

lönebelopp

Befattning

Antal

vecko-

tim-

mar

Lärare

Arvode

8%

1945

Anställ- ningstid

intill

''h 1945

att läggas

till grund

för löneklass- placering

Löne-

klass

Brutto- avlöning

för år

å

s:a

kronor

kronor

kronor

kronor

15

B. Lilja

Vakant

7 670

17 år

540

8100

23

8 400: 60

Kontrapunkt....

Instrumentation för

(10)

—

17» år

—

2 490

20

2 848: 20

mil. musikdir.ex. .

6

G. Johansson

1950

415

Harmonilära ....

15

G. Nordqvist

7 670

19 år

540

8100

23

8 400: 60

) ....

11

Å. Uddén

3 575

IV12 år

500

5 500

21

5 523: 60

Dirigering m. m. .

77»

T. Mann

2 634

5 år

9 mån.

415

3112

20

3 555: 60

Violin- 0. altviolin

spelning.....

14

T. Broström

•2 275

27* år

415

5 810

20

6 639: 60

Violoncellspelning

10

C. Christiansen

3 740

4 år

415

4150

20

4 740: 60

Kontrabasspelning

7

K. Gullbrandsson

2 900

29 år

11 mån.

540

3 780

23

3 920: 40

Pianospelning . .

15

S. Brandel

7 080

117» &r

500

7 500

21

7 530: 60

Flöjtspelning . . .

6

E. Holmstedt

al 700

2 år

3 mån.

415

2 490

20

2 848:20

Oboespelning . . •

8''/ä

Ny

—

—

—

—

20

4 030: 20

| Klarinettspelning

14

N. Otteryd

3 5 070

7 år

1 mån.

415

5 810

20

6 639: 60

| Fagottspelning . .

Vh

E. Strömblad

43 094

177» år

540

4 050

23

4 200: —

! Blåsinstrument av

147»

77»

A. Olsson

5 5 655

11 år

500

7 250

21

7 284: 60

1 Valthornsspelning

A. Malm

6 2 654

347» år

540

4 050

23

4 200: —

| Pianostämning . .

6

Ny

—

—

—

—

20

2 848: 20

1 7 veckotimmar f. n. 4 7 veckotimmar f. n.

25 , » 5 12 »

5 11 > 15 6

De arvodeslärare, som för närvarande åtnjuta ett grundarvode av omkring

395 kronor för veckotimme, eventuellt i förening med en eller flera

avlöningsförhöjningar, och som ej erhålla utökad undervisning från och

med budgetåret 1945/46, skulle vid tillämpning av sedvanliga grunder

inplaceras i den löneklass, i vilken den med rörliga tilläggsförmåner ökade

lönen (bruttolönen) närmast överstiger vederbörandes arvode omedelbart

före den 1 juli 1945. Detta skulle leda till att lärarna Lilja och Nordqvist

inplacerades i 22 löneklassen och att läraren Brandel placerades i 20 löneklassen

(här alltjämt under förutsättning att extra ordinarie lärare hänfördes

till 21 lönegraden). En något högre löneklassplacering torde emellertid

få anses motiverad. Örn dyrtidstilläggen ej avvecklats, skulle arvodena

lia överstigit de nuvarande med omkring 9 procent. Det kan anses skäligt,

att till grund för lönejämföreisen läggas nuvarande arvodesbelopp uppräknade

med omkring 6 procent. T stället för arvodesbelopp för vecko
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

timme av 395 kronor, 434 kronor 50 öre, 474 kronor och 513 kronor 50 öre

har sålunda räknats med belopp av 415, 455, 500 och 540 kronor. Vid tilllämpningen

av dessa förhöjda belopp har det å andra sidan ansetts skäligt

att uppställa krav på en anställningstid av längre varaktighet för att man

fkall räkna med högre belopp än grundarvode. Utgångspunkterna för lönejämförelsen

ha i enlighet härmed varit veckotimlöner av 415 kronor vid en

anställningstid understigande 6 år, 455 kronor vid en anställningstid av

minst 6 men^ ej 9 år, 500 kronor vid en anställningstid av minst

9 men ej 12 år och 540 kronor vid en anställningstid av minst 12 år.

Detta blir teoretiskt i vissa fall mindre förmånligt än örn man utgår från

nuvarande arvoden, men för Lilja och Nordqvist samt Brandel blir resultatet

en inplacering i 23 löneklassen av de båda första och i 21 löneklassen

av Brandel. Den ändrade skalan har emellertid huvudsakligen utarbetats

för att användas vid inplaceringen i löneklass av övriga nuvarande arvodeslärare

och av biträdande lärare. Örn man för dem skulle allenast utgå

fran deras nuvarande arvoden, eventuellt med viss enhetlig uppräkning,

skulle betydande ojämnheter uppkomma i löneklassplaceringshänseende,

bland annat till följd av att det hittills närmast berott på tillfälligheter,

om vederbörande helt eller delvis anställts som arvodeslärare eller som

biträdande lärare. Dessa ojämnheter synas kunna undvikas genom en tilllämpning

av de förordade grunderna utan att därav följer någon omotiverat

hög löneklassplacering.

Yttranden i anledning av utredningen.

Musikaliska akademiens styrelse har uttalat, att de av utredningsmannen

framlagda förslagen till reglering av anställnings-, avlönings- och pensionsregleringsförhållanden

för ordinarie och extra ordinarie lärare syntes

väl avvägda för att tillgodose den högre musikaliska undervisningens behov

och att styrelsen kunde tillstyrka, att ifrågavarande förslag genomfördes utan

ändring. Detta gällde även vad i utredningen föreslagits beträffande organisationen

av undervisningen i ämnena komposition, instrumentation (utom

för militärorkester), formlära och kontrapunkt; att akademien icke själv

föreslagit här avsedd ändring berodde endast på att den nuvarande läraren

hade fullmakt på sin befattning, från vilken han avginge under första hälften

av år 1947. De timantal, med vilka räknats i utredningen för dessa ämnen,

vore under nuvarande förhållanden snävt tillmätta, men med en utökning

av undervisningen borde kunna anstå, intill dess den nuvarande kompositionsläraren

avginge ur tjänst. Något hinder för att nu i princip besluta

örn förslagets genomförande förelåge icke, bland annat med hänsyn till att

en utökning av undervisningen i instrumentation och formlära vid omorganisationen

kunde komma till stånd utan att medföra några särskilda kostnader

för statsverket.

Beträffande löneställningen för de biträdande lärarna har akademiens styrelse

ansett, att jämkningar i de framlagda förslagen borde vidtagas, samt

därom anfört följande.

Vissa av de biträdande lärarna intaga enligt styrelsens mening en särställning,

nämligen dels de lärare, som meddela rent musikalisk undervis
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majlis proposition nr 191.

liing och av vilka fordras samma utbildning och förutsättningar som ^^ordinarie

och extra ordinarie lärare, dels ock läraren i liturgik, av vilken mäste

krävas universitetsstudier för att kunna meddela undervisning och verkställa

examen i ämnet. Styrelsen får föreslå, att lärarna i kördirigermg, lutspelning

och liturgik, samtliga med tjänstgöringsskyldighet hela läsåret, erhålla

arvoden beräknade efter 450 kronor per veckotimme samt att lärarna

i körsång, sång för orgelelever samt orgelspelning för musiklärarelever, vilka

undervisa 29 veckor per läsår, erhålla arvoden beräknade efter 405 kronor

oer veckotimme. „ ,

Anledning synes också finnas att vidtaga en måttlig höjning av arvodena

till de övriga lärare, som enligt förslaget skulle vara biträdande. Dessa arvoden

lia genom dyrtidstilläggens avveckling blivit fastlåsta vid belopp,

avvägda i förhållande till 1939 års levnadskostnadsnivå, och de vörö redan

dessförinnan att anse som låga. De nuvarande vecko timlönerna a 295 kronoi

böra skäligen jämkas till 320 kronor.

Beträffande ackompanjatörernas anställnings- och avlöningsförhållanden

har styrelsen anfört följande.

Styrelsen får särskilt framhålla nödvändigheten av att, såsom föreslagits

i utredningen, ackompanjatörerna erhålla en tryggare ställning än för närvarande.

Vad angår omfattningen av deras arbetsuppgifter, medför den individuella

undervisningen vid musikhögskolan en stor splittring av arbetstiden,

varjämte omläggningar i schemat relativt ofta måste förekomma.

Ackompanjatörernas tid blir alltså avsevärt mera bunden än vad som framgår

av timantalet. Ackompanjemangsarbetet är också så psykiskt patrestande,

att det förefaller styrelsen synnerligen välmotiverat, att staten bereder

dem en pension eller uppskjuten livränta, då de på grund av uppnådd

levnadsålder eller eljest bli nödsakade att upphöra med sitt arbete. Slutligen

anser sig styrelsen till förebyggande av eventuel^ missuppfattning böra betona,

att icke varje god pianist lämpar sig för ifrågavarande uppgifter utan

att därför fordras särskilda kvalifikationer, bland dem en osviklig förmåga

att »spela från bladet», d. v. s. utan föregående instudenng av det föreliggande

musikaliska verket. Med hänsyn emellertid till att såsom ackompanTatörer

endast kunna användas personer, som äro framstående pianister och

som med högt uppdriven teknik förena stor erfarenhet, litteraturkannedom

samt gediget konstnärsskap, håller styrelsen före, att ackompanjatörerna

måste placeras i högre lönegrad än den i utredningen ifrågasätta

lönegraden Eo 7, örn man icke skall behöva räkna med svårigheter att i

framtiden erhålla fullgoda krafter på dessa betydelsefulla poster, bor sin

del finner styrelsen en inplacering i lönegraden Eo 11 väl motiverad.

Allmänna lönenämnden har beträffande de ordinarie lärarna anfört, att

dc alltjämt borde hänföras till en och samma lönegrad och att lönenämnden

med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter allenast funnit

sig böra förorda en lönegradsuppflyttning från A 21 till A 22.

Till motivering härav har lönenämnden anfört följande.

Allmänna lönenämnden har funnit sig icke kunna tillstyrka alternativet

med en fast befordringsgång från lönegraden A 22 till A 25 för de ordinarie

lärarna vid musikhögskolan. En dylik anordning, som skulle innebära förhöjd

lönegradsplacering efter förloppet av visst antal tjänstar i en och

samma tjänst, innebär ett avsteg från eljest mom den civila statstorvalt
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kurn)]. Majis proposition nr 191.

ningen tillämpade grunder. Lönenämnden förordar därför, att de ordinarie

lärarna vid musikhögskolan, vilka alla för närvarande ha att och framdeles

forutsatts bestrida en tjänstgöringsskyldighet av 20 timmar för vecka, alltpunt

kanterås till en och samma lönegrad. Vilken denna lönegrad bör vara,

kan vara föremål för delade meningar. I framställningen föreslås A 24, för

närvarande gäller A 21. Lönenämnden vill erinra, att 21 lönegraden för lärarna

vid dåvarande^ musikkonservatoriet föreslogs i 1926 års statsverksproposition

(bilagan åttonde huvudtiteln sid. 189), samtidigt som i samma

pioposition (nämnda bilaga sid. lol) föreslogs 26 lönegraden för vissa professorer

vid konsthögskolan; sistnämnda förslag ändrades av riksdagen till

^ ilönegraden. Under tiden sedan 1926 ars beslut har den omständigheten

tillkommit, att musiklärarna vid det statliga undervisningsväsendet reglelats

i lönehänseende, varvid ordinarie musiklärare vid allmänna läroverk inplacerats

i 20 och dylik lärare vid folk- och småskoleseminarier hänförts

till 21 lönegraden. Även örn man beaktar, att musiklärarna vid seminarierna

ha att tjänstgöra 30 veckotimmar (å 45 minuter) för full lön, medan lärarna

vid musikhögskolan skola tjänstgöra 20 veckotimmar (å 60 minuter), etl

förhållande, som kan sägas innebära ett visst försteg i lönehänseende för de

senare lärarna framför de förra, torde man icke kunna undgå den slutsatsen,

att en löneställning enligt A 21 för lärarna vid musikhögskolan numera

mäste anses val lag. For en höjning till A 24 föreligga emellertid enligt lönenamndens

mening icke tillräckliga skäl. Det må erinras, att de professorsbefattnmgar

vid konsthögskolan, vilka i avlöningshänseende anses tillhöra

sistnämnda lönegrad, numera äro förordnandetjänster, tillsatta på högst 10

ar utan möjlighet till förnyelse av förordnandet, medan de ordinarie lärarbefattnmgarna

vid musikhögskolan äro fullmaktstjänster. Lönenämnden

har nied beaktande av olika pa fragan inverkande omständigheter funnit

sig böra förorda, att ifrågavarande lärarbefattningar uppflyttas från A 21

till A 22.

Därest en ordinarie lärarbefattning i komposition, instrumentation och

formlära inrättades såsom förordnandetjänst, tillsatt på högst 10 år utan

möjlighet till förnyelse av förordnandet, hade lönenämnden icke funnit anledning

till erinran mot att nämnda befattning i lönehänseende jämställdes

med professorsbefattningar vid konsthögskolan och sålunda förenades med

en grundlön av 10 500 kronor för år. Den föreslagna nya befattningen borde,

därest den inrättades från och med den 1 juli 1945, hållas vakant intill dess

den nuvarande ordinarie läraren i kontrapunkt, komposition och instrumentation,

vilken föresloges överförd a övergångsstat, avginge från tjänsten.

I fråga om förslaget att inrätta extra ordinarie lärartjänster genom förändring

av vissa arvodesbefattningar har lönenämnden, med erinran att

nämnden redan i annat sammanhang tillstyrkt förslag härom, anfört, att

nämnden beträffande förutsättningarna för inrättandet av extra ordinarie

tjänster funne sig böra vidhålla, att timantalet borde uppgå till lägst S

veckotimmar. Full lön borde få utgå vid 20 veckotimmars undervisningsskyldighet

samt reduktion ske med 21/t> procent för varje felande halv

veckotimme. Vad slutligen anginge lönegradsplaceringen för de nya extra

ordinarie lärartjänsterna, förordade lönenämnden — med hänsyn bland an
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majlis proposition nr 191.

nät till att befordran i regel icke kunde äga rum från extra ordinarie till

ordinarie lärartjänst vid musikhögskolan, enär lärartjänsterna representerade

olika ämnesområden — att ifrågavarande tjänster hänfördes till lönegraden

Eo 22, detta givetvis under förutsättning att de ordinarie lärarna inplacerades

i A 22.

Slutligen har lönenämnden anfört, att för beredande av extra ordinarie

anställning åt de båda ackompanjatörerna vid musikhögskolan, vilka hade 10

veckotimmars tjänstgöringsskyldighet, förelåge tillräckliga skäl. Avlöningen

förutsattes — med utgångspunkt från 20 veckotimmar — reducerad efter

samma grunder som skulle gälla för extra ordinarie lärare. Beträffande lönegradsplaceringen

funne sig lönenämnden med beaktande av de kvalifikationer,

som här vore erforderliga, böra ansluta sig till musikaliska akademiens

styrelses förslag, att ackompanjatörerna borde inplaceras i Eoll.

Statskontoret har ansett, att någon omprövning av löneställningen för de

med fullmakt tillsatta lärarna vid musikhögskolan icke nu borde ske samt

till motivering härav anfört följande.

Utredningsmannen har erinrat örn det skäl, som tidigare anförts

mot ett separat ställningstagande till frågan örn de icke-ordinarie

lärarna vid musikhögskolan, men framhållit, att anledningen till att

frågan nu ansetts böra göras till föremål för en av övningslärarspörsmålet

oberoende utredning syntes vara, att tillräcklig klarhet numera

vunnits därom, att ifrågavarande spörsmål icke ägde sådant samband, att

något skulle stå att vinna på en sammankoppling. Såvitt statskontoret kan

finna utgöra emellertid skolornas Övningslärare den enda befattningshavargrupp

vars anställningsförhållanden förete likheter med lärarnas vid musikhögskolan.

Härvid bortses tillsvidare från den i utredningen föreslagna

lärarbefattningen i komposition m. m., i fråga om vilken med hänsyn

till de speciella krav, som måste ställas å innehavare av denna befattning,

professorsbefattningarna vid konsthögskolan röja bestämda anknytningspunkter.

Att under sådana förhållanden nu företaga en omprövning av lönegradsplaceringen

för dessa tjänster synes statskontoret icke tillrådligt, detta så

mycket mindre som spörsmålet nyligen varit föremål för omprövning av

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga samt de nu utgående avlöningsförmånerna

med hänsyn till tjänstgöringens omfattning — 20 timmar per vecka —- icke kunna anses påfallande låga vid en jämförelse med statsförvaltningen i

övrigt.

En konsekvens av löneregleringen för professorerna vid konsthögskolan

vöre däremot enligt statskontorets mening, att lärarbefattningen i komposition

och instrumentation på föreslaget sätt ombildades till en befattning i

24 lönegraden med förordnande för begränsad anställningstid. Befattningen

borde därvid icke i fortsättningen i personalförteckningen betecknas som

lärare utan benämnas professor. Emellertid uppnådde den nuvarande innehavaren

av motsvarande befattning pensionsåldern först under år 1947.

varför ombildningen av befattningen syntes böra genomföras först i samband

med avgången.

Beträffande förslaget örn inrättande av extra ordinarie befattningar för

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.

större delen av de nu arvodesavlönade lärarna har statskontoret erinrat, att

ämbetsverket icke haft några sakliga invändningar mot tidigare framförda,

med det förevarande likartade förslag. Emellertid syntes det tveksamt, örn

man för befattningar av ifrågavarande karaktär skulle inrätta extra ordinarie

tjänster vid en undervisning omfattande mindre än 8 veckotimmar. I

avvaktan på resultatet av 1941 års lärarlönesakkunnigas utredningar rörande

övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden ansåge sig statskontoret

böra förorda, att extra ordinarie tjänster inrättades allenast i »rent

musikaliska ämnen» med minst 8 veckotimmars undervisning. Då ämbetsverket

förut ställt sig principiellt avvisande till det nu föreliggande förslaget

örn lönereglering för de ordinarie lärarna, borde de extra ordinarie lärarbefattningarna

hänföras till 21 lönegraden.

Statskontoret har vidare ansett, att tillräckliga motiv icke förelåge för

att inrätta extra ordinarie befattningar för de två vid högskolan anställda

ackompanjatörerna, vilka för närvarande hade en regelbunden tjänstgöringav

10 veckotimmar vardera och åtnjöte ersättning härför med 160 kronor

för veckotimme. Tjänsterna vore typiska bisysslor, för vilka borde utgå ersättning

i form av arvode, helst som det här icke vore fråga om lärartjänster.

Arvodets storlek borde emellertid höjas till 200 kronor för veckotimme.

Slutligen har statskontoret i likhet med utredningsmannen förordat ett

fast arvode utan ålderstillägg till läraren i musikens historia och estetik. Enligt

ämbetsverkets mening borde emellertid arvodet bestämmas till ett belopp,

motsvarande ungefär medeltalet mellan nuvarande begynnelse- och

slutlön eller i runt tal 4 000 kronor.

I ärendets behandling inom statskontoret ha deltagit generaldirektören

Björck, statskommissarie!! Björn, t. f. statskommissarien Lindbergson och

föredraganden, t. f. förste byråsekreteraren Kull. Ämbetsverkets utlåtande

har avfattats i enlighet med generaldirektören Björcks och t. f. statskommissarien

Lindbergsons mening. Statskommissarien Björn och t. f. byråsekreteraren

Kull ha uttalat skiljaktig mening.

Reservanterna inom statskontoret ha uttalat, att bärande skäl funnes för

att frågan om en höjning av lärarnas lönegradsplacering redan nu upptoges

till prövning, att lärarna borde hänföras till 22 lönegraden, att hinder icke

borde möta att vid musikhögskolan ånyo inrätta ordinarie lärarbefattningar

i rent musikaliska ämnen även vid mindre omfattande undervisning än 20

veckotimmar samt att i sådant fall en naturlig befordringsgång skulle kunna

skapas därigenom, att tjänsterna under förslagsvis de 6 första åren av respektive

lärares anställningstid vid högskolan upptoges på extra ordinarie

stat.

Beträffande den föreslagna löneställningen ha reservanterna anfört följande.

Vidkommande frågan om lönegradsplaceringen må erinras, att musikhögskolans

lärare sedan gammalt varit i lönehänseende placerade lägre än lä
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

rama vid konsthögskolan. Enligt 1908 års lönereglering låg således begynnelselönen

för de sistnämnda omkring 30 procent högre än för musiklärarna,

vilket ledde till att dessa vid 1926 års lönereglering placerades i 21 lönegraden

mot 24 lönegraden för konsthögskolans lärare. Några bärande skäl för

att nu i lönehänseende likställa dessa båda grupper högskolelärare torde —

örn man bortser från den föreslagna läraren i komposition och instrumentation

— icke finnes. Undervisningen vid konsthögskolan, som inriktar sig

på skapande konst, måste anses ställa högre kvalifikationer på läraren än den

vid musikhögskolan bedrivna undervisningen, som avser att bibringa skicklighet

i återgivande konst. Genom 1937 års lönereglering för lärarpersonalen

vid statliga undervisningsanstalter ha emellertid de ordinarie musiklärarna

placerats i 20 lönegraden vid de allmänna läroverken och 21 lönegraden vid

folk- och småskoleseminarierna med en undervisningsskyldighet vid full

tjänstgöring av 30 veckotimmar ä 40—15 minuter, motsvarande högst 22%

hela veckotimmar. Med hänsyn till den obetydliga skillnad, som således föreligger

med avseende å undervisningens omfattning, och då läsåret vid högskolan

endast är obetydligt kortare än vid läroverken och seminarierna, synes

det rimligt, att de lärare, som handha utbildningen av undervisningsanstalternas

musiklärare erhålla en bättre löneställning än för närvarande.

I betraktande av vad sålunda anförts synas lärarna i fråga böra hänföras

till 22 lönegraden.

Frågan örn att åvägabringa en rationellare ordning med avseende å anställnings-

och avlöningsförhållandena för lärår- och annan personal vid

musikhögskolan har länge varit aktuell. Fran musikaliska akademiens sida

lia tid efter annan framställts olika förslag härutinnan. Därvid har även

anförts, att 1926 års löneregleringsbeslut, varpå den nuvarande ordningen

väsentligen byggde, icke borde anses innefatta något slutgiltigt standpunktstagande,

då det grundats på sådana antaganden i fråga örn det framtida

ordnandet av pensionsfrågan för icke-ordinarie personal, som icke blivit

bekräftade genom utvecklingen på pensionsområdet. Akademiens förslag

ha emellertid, ehuru tvivelsutan i vissa fall väl motiverade, icke ansetts

böra utan vidare genomföras. Det har icke ansetts lämpligt att här vidtaga

partiella reformer, som kunde innebära ett föregripande av de resultat,

vartill man kunde komma vid en mera allsidig prövning rörande de

lämpligaste anställnings- och avlöningsförhållandena inom detta starkt

särpräglade område. För detta ändamål har nu en särskild utredning

verkställts, vid vilken i enlighet med ett av 1944 års riksdag gjort uttalande

även frågan örn löneställningen för högskolans ordinarie lärarpersonal

kommit under behandling. Sedan utredningen i vederbörlig ordning

undergått remissbehandling, har den blivit föremal för granskning inom

finans- och ecklesiastikdepartementen och därvid i stort sett befunnits väl

ägnad att läggas till grund för proposition i ämnet. Efter samråd med chefen

för finansdepartementet har jag ansett, att frågan örn en reglering av

anställnings- och avlöningsförhållandena vid musikhögskolan nu bör upplagas

till prövning.

Departementschefen

.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 191.

Innan jag ingår på behandlingen av de särskilda frågor, som här möta,

vill jag framhålla, att förhållandena inom detta statliga verksamhetsområde

äro mycket speciella och att anställnings- och avlöningsförhållandena

enligt min mening böra kunna anpassas efter deni utan att de anordningar,

som vidtagas, få medföra några konsekvenser för andra förvaltningsområden.

Jag erinrar örn att statsmakterna i princip intagit en likartad ståndpunkt

beträffande konsthögskolan.

Vad först angår de ordinarie lärarna, har utredningsmannen

förordat, att kompositionslärarbefattningen, vilken nu tillsättes med fullmakt,

skall ombildas till en ordinarie, medelst förordnande för begränsad

anställningstid tillsatt tjänst. Denna skulle på samma sätt som vissa professurer

vid konsthögskolan tillsättas medelst förordnande för 10 år utan

möjlighet till förlängning av förordnandet. I såväl löne- som pensionshänseende

skulle befattningen jämställas med berörda professurer; oberoende

av vilken löneställning som bleve fastställd för övriga lärare vid musikhögskolan

skulle denne lärare erhålla en lön av 10 500 kronor för år. Detta

förslag har tillstyrkts av musikaliska akademiens styrelse, allmänna lönenämnden

och statskontoret. För egen del finner jag bärande skäl — främst

önskvärdheten av personbyten med icke alltför långa mellanrum — vara

anförda för den föreslagna anordningen och tillstyrker därför, att förslaget

genomföres. Tjänstebenämningen för denne befattningshavare bör, såsom

statskontoret förutsatt, vara professor, och ämnesområdet bör i enlighet

med vad utredningsmannen och akademiens styrelse föreslagit omfatta

komposition, instrumentation och formlära. Den avsedda ändringen bör

enligt min mening komma till uttryck i personalförteckningen för nästa

budgetår. I samband med omregleringen bör den nuvarande, med fullmakt

tillsatta lärarbefattningen i kontrapunkt, komposition och instrumentation

uppföras på övergångsstat, varjämte det bör förutsättas, att den nya befattningen

skall hållas vakant, så länge den nuvarande läraren kvarstår

i tjänst.

I utredningen har anförts, att musikhögskolans ordinarie Iärarbefattningar

med nyssnämnda undantag alltjämt borde anordnas som fullmaktstjänster.

Å ena sidan förelåge icke samma behov av personbyte å tjänster

med undervisning i musikalisk reproduktionskonst som å tjänster med

undervisning i skapande konst, och å andra sidan kunde en tillämpning

av anställning för begränsad tid utan möjlighet till förlängning här vara

betänklig ur rekryteringssynpunkt, enär den utövande musikern vid anställ

ningens upphörande icke hade samma möjligheter att få inkomstbringande

sysselsättning som den skapande konstnären. Någon meningsskiljaktighet

örn riktigheten av denna bedömning har icke förekommit bland remissmyndigheterna.

För egen del anser jag uppenbart, att fullmaktsformen klätt

föredraga i dessa fall.

Beträffande den utsträckning, i vilken fullmaktstjänster böra finnas in
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

rättade vid musikhögskolan, har utredningsmannen utgått från att befattningar

med full tjänstgöring — 20 heltimmar per vecka — skola vara

ordinarie. Detta skulle innebära en utökning av nuvarande antalet ordinarie

lärartjänster — nio, örn man bortser från kompositionslärartjänsten med

två, nämligen en lärartjänst i metodik och praktisk lärarutbildning och en i

violinspelning. Vid ärendets behandling inom statskontoret har uttalats, att

ordinarie lärartjänster med mindre än fullt timantal borde kunna inrättas

vid musikhögskolan, och i samband därmed har förslag framställts om att

icke-ordinarie lärare efter anställning under viss tid, exempelvis 6 ar, skulle

bliva ordinarie; förslaget härom är föranlett av att befordringsmöjligheter i

allmänhet saknas för musikhögskolans olika lärare. För egen del anser jag i

främsta rummet motiverat, att lärare med full tjänstgöring erhålla ordinarie

anställning; i det föregående har jag med anledning av musikaliska akademiens

förslag förordat, att ordinarie lärartjänster i metodik och praktisk

lärarutbildning samt i violinspelning inrättas under nästa budgetar. Med

hänsyn till de i olika hänseenden egenartade förhållanden, som föreligga

inom detta specialområde av det statliga undervisningsväsendet, har jag

vidare ansett mig böra giva min anslutning till det vid remissbehandlingen

väckta förslaget att vid högskolan inrätta ordinarie lärartjänster vid undervisning

av mindre omfattning än den högsta där förekommande. Vissa begränsningar

synas emellertid härvid pakallade bade i fråga örn undervis

ningens omfattning och vederbörande lärares föregående anställningstid vid

musikhögskolan. En lämplig gränsdragning synes vara, att för ordinarieanställning

skall förutsättas dels ett stadigvarande undervisningsbehov av

minst 10 hela veckotimmar, dels ock minst 6 års föregående läraranställning

vid högskolan. Vid genomförandet av det förslag örn inrättande av extra

ordinarie lärarbefattningar vid högskolan, som jag i det följande framläggei,

bör fordras, att vederbörande under nämnda tid av 6 år innehaft extra

ordinarie anställning. Då ett inrättande av extra ordinarie lärarbefattningar

i och för sig kommer att medföra vissa icke oväsentliga förbättringar i anställnings-

och avlöningsförhållandena för här avsedda icke-ordinarie lärare,

är jag icke beredd föreslå, att anställningstid före tidpunkten för omregleringen

eller således före den 1 juli 1945 övergångsvis må tillgodoräknas

i det avseende, varom här är fråga. Även om ett inrättande av ordinarie

lärarbefattningar av nu avsett slag följaktligen icke skulle ifrågakomma

förrän efter ganska lång tid, synes det lämpligast, att ifrågavarande spörsmål

i princip löses i samband med den allmänna reglering av anställningsoch

avlöningsförhållandena för högskolans lärarpersonal, som nu avses

skola komma till stånd.

Jag övergår nu närmast till frågan örn en rationalisering av anställningsförhållandena

för musikhögskolans icke-ordinarie lärare med

undervisning i musikaliska ämnen. Dessa lärare äro för närvarande i fråga

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.

om anställningsformen indelade i två kategorier, arvodeslärare och biträdande

lärare. Arvodeslärarna tillsättas genom förordnande tills vidare,

medan de biträdande lärarna förordnas för läsår. På sätt av den verkställda

utredningen framgår föreligger emellertid reellt sett knappast någon skillnad

mellan de båda kategorierna. Båda lärargrupperna tillgodose nämligen

stadigvarande undervisningsbehov och innehava eller, vad angår de biträdande

lärarna, erhålla genom förnyade förordnanden en fortlöpande anställning,

som plägar fortgå intill en levnadsålder, sammanfallande med

normal pensionsålder. Mot de olika anställningsformerna svara väsentligen

olika avlöningsgrunder. Arvodeslärarna åtnjuta med tillämpning av numera

eljest allmänt övergivna avlöningsgrunder arvoden, bestående av

grundbelopp och vissa ålderstillägg, varvid avlöningen utgår för hela året.

De biträdande lärarna erhålla enhetliga, för veckotimme beräknade belopp

under läsåret. Inom arvodeslärarkategorien kunna ur avlöningssynpunkt

urskiljas två grupper, mellan vilka gränsen principiellt ansetts böra dragas,

allt efter det undervisningen omfattar högst 9 veckotimmar eller minst 10

veckotimmar, men i de särskilda fallen har gränsen kommit att dragas

på annat sätt. Det förekommer också i flera fall, att en och samma lärare

är dels arvodeslärare, dels ock biträdande lärare i samma ämne. För

samtliga här avsedda lärare är gemensamt, att de icke blivit delaktiga av

sådana sociala förmåner — rätt att bibehålla någon del av avlöningen vid

sjukdom, rätt till fri sjukvård samt tjänste- och familjepensionsrätt —

som numera i allmänhet tillkomma icke-ordinarie befattningshavare i statens

tjänst med mera permanent anställning.

Vid den utredning rörande ett mera rationellt ordnande av anställningsförhållandena

för ifrågavarande personalgrupp, som numera verkställts,

har uttalats, att den hittills tillämpade kategoriindelningen finge anses vara

konstlad och borde bringas att upphöra. Utredningsmannen har ansett, att

extra ordinarie anställning vore den anställningsform, som bäst svarade mot

de faktiskt föreliggande förhållandena, och att denna anställningsform därför

såvitt möjligt borde användas. Om förefintliga möjligheter att sammanslå

olika nuvarande lärarbefattningar utnyttjades, visade det sig, att lärarna

i musikaliska ämnen med ett pär undantag, där fråga vore örn rena bisysslor,

erhölle en undervisning, som stadigvarande omfattade minst sex

hela timmar per vecka, och utredningsmannen har ansett sig kunna förorda,

att lärare med minst nämnda timantal erhölle extra ordinarie anställning.

Härvid har utredningsmannen själv anmärkt, att den sålunda förordade

gränsen för extra ordinarie-anställning finge anses låg, men tillika

uttalat, att den lärarpersonal vid musikhögskolan, som undervisade i musikaliska

ämnen, i olika avseenden intoge en sådan särställning inom statsförvaltningen,

att den förordade anordningen syntes motiverad. Befattningarna

vore regelmässigt sluttjänster. Undervisningens kvalitet skulle

bliva lidande på en övergång från den nuvarande anordningen med ett för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4?

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191.

hållandevis stort antal specialister, var oell en med relativt omfattande

undervisning, till en anordning med lärare, som undervisade i flera ämnen

och till följd därav erhölle större timantal men saknade tillräcklig specialkompetens

i de särskilda ämnena. Hänsyn borde vidare tagas till att lärarna

hade omfattande och betungande arbetsuppgifter utöver själva lektionsgivandet

och dessutom för tjänstens behöriga skötande ständigt måste

fortsätta sin utbildning genom självstudier och övningar, vilka toge åtskillig

tid i anspråk. Det borde också beaktas, att den föreslagna gränsen av

sex hela veckotimmar reellt sett vore ungefär densamma som de åtta veckotimmar

örn 40 å 45 minuter, som fordrades för extra ordinarie anställning

som Övningslärare, och att den i relation till full tjänstgöring vore något

högre.

Förslaget örn inrättande av extra ordinarie lärarbefattningar har tillstyrkts

av musikaliska akademiens styrelse, allmänna lönenämnden och

statskontoret. Akademiens styrelse har uttalat, att förslaget vore väl avvägt

för att tillgodose den högre musikaliska undervisningens behov. Lönenämnden

har emellertid ansett, att för extra ordinarie anställning borde

fordras minst åtta veckotimmars undervisning, och statskontoret har uttalat

tvekan, örn gränsen borde dragas lägre än vid åtta veckotimmar.

För egen del har jag, efter övervägande av de skäl, som kunna anföras

för en lösning i den ena eller andra riktningen, ansett mig böra föreslå, att

extra ordinarie lärarbefattningar inrättas i den omfattning, som följer av

utredningsmannens förslag. Jag anser nämligen tillräcklig anledning finnas

att inom detta begränsade specialområde icke fordra alltför omfattande

undervisning för att pensionsberättigande anställning skall erhållas. Att

musikhögskolans icke-ordinarie lärare med musikalisk undervisning avlönas

och pensioneras efter enhetliga grunder anser jag också i och för sig

önskvärt med hänsyn till att vid denna högskola meddelas individuell undervisning

och att undervisningen i olika ämnen, såsom musikaliska akademien

betonat, icke kan tillmätas olika stort värde. Jag vill emellertid

understryka, att detta ståndpunktstagande är föranlett av förhållanden,

vilka äro säregna för musikhögskolan, och att det icke bör tillåtas medföra

konsekvenser för andra förvaltningsområdens del.

I överensstämmelse med vad jag anfört och under erinran örn vissa av

mig i det föregående tillstyrkta utökningar av undervisningen föreslår jag,

att vid musikhögskolan inrättas 17 extra ordinarie lärarbefattningar, nämligen

två lärarbefattningar i harmonilära och en lärarbefattning i vartdera

av följande ämnesområden: 1) musiklära, 2) kontrapunkt, 3) instrumentation

för militär musikdirektörsexamen, 4) dirigering, partiturstudium och

orkesterövningar, 5) violin- och altviolinspelning, G) violoncellspelning,

7) kont rabasspelning, 8) pianospel ning, !)) flöjtspelning, 10) oboespelning,

11) klarinettspelning, 12) fagottspelning, 13) spelning å blåsinstrument av

mässing utom valthorn, 14) valthornsspelning och 15) pianostämning. Det

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Marits proposition nr 191.

sammanlagda antalet undervisningstimmar — hela timmar — för vecka

och läsår bör i enlighet med utredningsmannens förslag utgöra 172%. Vad

angår den omfattning, i vilken de särskilda lärarna skola undervisa, synes

det angeläget, att ett smidigt verkande system kommer till användning.

Jag vill därför föreslå, att genom riksdagens beslut allenast bestämmes den

sammanlagda omfattningen av undervisningen genom extra ordinarie lärare

och att det får ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av musikaliska

akademiens styrelse besluta om timmarnas fördelning på olika befattningar.

De extra ordinarie lärarna böra självfallet icke anställas för undervisning

under ett visst angivet antal veckotimmar utan för undervisning

i den omfattning, som i vederbörlig ordning bestämmes. I detta sammanhang

vill jag framhålla, att undervisningen i vissa ämnen för närvarande

är snävt tillmätt och att en utökning i en del fall torde vara ofrånkomlig.

Jag är emellertid icke beredd att för nästa budgetår föreslå någon

höjning av nyss angivna timantal. Slutligen bör förutsättas, att den extra

ordinarie lärarbefattningen i kontrapunkt med 10 veckotimmars undervisning

icke skall tillsättas, så länge den nuvarande ordinarie läraren i kontrapunkt,

komposition och instrumentation kvarstår i sin befattning; under

sådan tid bör vidare liksom hittills ordinarie läraren i harmonilära bestrida

2 timmars undervisning i formlära och en av de extra ordinarie lärarna

i harmonilära undervisa 2 timmar utöver dem, som inräknats i det

förut nämnda timantalet.

Förslaget att extra ordinarie lärarbefattningar skola inrättas vid växlande

timantal är grundat på förutsättningen, att för befattningarna skola tilllämpas

avlönings- och pensionsbestämmelser, genom vilka förmånerna avpassas

efter undervisningens omfattning. Detsamma gäller i fråga örn det

förutsatta senare inrättandet av ordinarie lärarbefattningar för undervisning

av mindre omfattning än 20 veckotimmar. Utredningsmannen har

föreslagit, att de extra ordinarie lärarbefattningarna skola placeras i en

och samma lönegrad samt att anpassningen av löner och pensioner efter

tjänstgöringens omfattning skall ske genom proportionell minskning av

löneklassbelopp och tjänstlediglietsavdrag samt pensionsavdrag och tjänstår

i pensionshänseende eller, vad angår invalidpension, pensionsunderlaget;

härvid skulle man utgå från 20 hela veckotimmars undervisning såsom full

tjänstgöring och verkställa reduktion med 1/40 — 2y2 procent — för varje

felande halv veckotimme. Detta förslag har tillstyrkts av allmänna lönenämnden

och statskontoret, och efter samråd med chefen för finansdepartementet

har jag funnit mig kunna biträda detsamma. Samma anordningar

torde böra avses för ordinarie lärare. Fullmaktstjänstemännens ställning

synes emellertid motivera en föreskrift, att för ordinarie lärare minskning

skall ske med högst 50 procent, vilket är det avdrag som svarar mot 10

felande veckotimmar. Vidare bör för de nuvarande ordinarie lärarna icke

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 191. 49

ifrågakomma någon minskning i avlönings- och pensionsförmånerna för

full tjänstgöring.

Vad angår frågan om löneställningen för de ordinarie, med fullmakt tillsatta

lärarna och de extra ordinarie lärarna, råder mellan utredningsmannen

och myndigheterna enighet om att de båda lärarkategorierna böra tillhöra

ordinarie- och extra ordinarielönegrader med sinsemellan samma ordningsnummer.

Däremot råda delade meningar i frågan, vilken lönegrad

som bör avses härför. Utredningsmannen har ansett fog finnas för ett av

musikaliska akademien framställt förslag om tillämpning av 24 lönegraden

samt till övervägande framlagt ett alternativförslag, innebärande att lärare

först 6 år skulle tillhöra 22 lönegraden och därefter uppflyttas i 25 lönegraden.

Allmänna lönenämnden har ansett, att lärarna böra placeras i 22

lönegraden, och samma mening ha de båda reservanter i statskontoret haft,

som ansett skäl föreligga att ingå på frågan om ändrad lönegradsplacering

för de ordinarie lärarna. För egen del anser jag en höjning av de ordinarie

lärarnas löneställning från A 21 till A 22 motiverad bland annat i betraktande

av att lärartjänsterna äro sluttjänster, och jag föreslår vidare, att de

extra ordinarie lärarna inplaceras i lönegraden Eo 22. För en högre lönegradsplacering

anser jag skäl icke föreligga.

Jag biträder utredningsmannens förslag, att befattningen som lärare i

musikens historia och estetik skall bibehållas såsom arvodesbefattning och

att det nuvarande mellan lägst 3 500 och högst 4 700 kronor växlande arvodesbeloppet

förändras till ett enhetligt arvodesbelopp å 4 500 kronor.

Arvodesbeloppet bör anses innefatta sådan uppräkning med 6 å 8 procent,

som i årets statsverksproposition i allmänhet föreslagits i fråga örn liknande

arvoden. Lärarbefattningen torde i enlighet med utredningsmannens

förslag kunna betecknas som en befattning för biträdande lärare.

För de lärare utom läraren i musikens historia och estetik, som icke

skulle erhålla extra ordinarie anställning, har utredningsmannen icke ifrågasatt

någon ändring vare sig i fråga örn anställningsform eller avlöning.

Dessa lärare skulle alltjämt anställas såsom biträdande lärare och erhålla

arvoden av 295 eller 325 kronor för veckotimme, alltefter det undervisning

meddelades 29 eller 32 veckor. Dessa arvodesbelopp motsvara något över

10 kronor för hel undervisningstimme. Musikaliska akademiens styrelse

har framlagt ett förslag, som reellt sett innebär, att timersättningen skulle

uppräknas till omkring 11 kronor, dock att den skulle höjas till omkring

14 kronor för dels de lärare, som meddelade rent musikalisk undervisning

och av vilka fordrades samma utbildning och förutsättningar som av ordinarie

och extra ordinarie lärare, dels ock för läraren i liturgik, av vilken

måste krävas universitetsstudier för undervisningen och examinationen.

För egen del har jag, bland annat med hänsyn till att arvodena före budgetåret

1939/40 beräknades efter 9 kronor för timme, varå utgick dyrtidstill

Bihang till riksdagens ■protokoll 19lir). 1 sami. Nr 191.

i

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

lägg, ansett mig böra förorda, att de utom för läraren i Iiturgik beräknas

efter 12 kronor för timme, varvid veckotimlönema efter avrundning skulle

fastställas till 350 eller 385 kronor, alltefter det undervisning meddelas 29

eller 32 veckor. I fråga örn läraren i Iiturgik, vilken har att examinera, har

jag med hänsyn till de föreliggande omständigheterna icke ansett mig böra

motsätta mig, att arvodet beräknas efter omkring 14 kronor för timme och

på grundval därav fastställes till 450 kronor för veckotimme.

I fråga örn de båda Aud musikhögskolan anställda ackompanj a töre

r n a, vilka sammanlagt ha 20 veckotimmars tjänstgöring, Ilar utredningsmannen

ansett bärande skäl föreligga för att de erhölle extra ordinarie

anställning och avlönades enligt samma grunder för avlöningens anpassning

efter undervisningens omfattning, som skulle tillämpas för extra ordinarie

lärare; utredningsmannen har ansett, att det närmast borde ankomma

på musikaliska akademiens styrelse att yttra sig i fråga om löneställningen

för ackompanjatörerna. Vid remissbehandlingen har akademiens

styrelse, bland annat under framhållande av att ackompanjatörerna hade

ett slags beredskapstjänstgöring och därför toges i anspråk längre tid än

vad som framginge av timantalet, framhållit såsom synnerligen angeläget,

att extra ordinarie anställning bereddes ackompanjatörerna, samt ansett,

att dessa borde inplaceras i lönegraden Eo 11. Förslaget härom har tillstyrkts

av allmänna lönenämnden men avstyrkts av statskontoret, som i

stället förordat, att arvodena höjdes. I betraktande av vad musikaliska

akademiens styrelse anfört angående tjänsternas allmänna karaktär har jag

icke velat motsätta mig, att befattningarna bliva extra ordinarie. Jag kan

även biträda förslaget att inplacera befattningarna i lönegraden Eo 11. Härvid

bör någon särskild ersättning för tidsspillan på grund av omläggningar

i undervisningsplanen självfallet icke ifrågakomma. I den mån befattnings

havarna tagas i anspråk för tillfälliga ackompanjemangsuppgifter, som icke

ingå i den vanliga tjänstutövningen, bör särskild ersättning få utgå enligt

grunder, som böra fastställas av Kungl. Majit efter förslag av musikaliska

akademiens styrelse.

De i det föregående framlagda förslagen rörande ordinarie och extra ordinarie

lärare samt extra ordinarie ackompanjatörer föranleda behov av vissa

ändringar i civila avlöningsreglementet samt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

Frågorna örn sådana ändringar komma senare att

anmälas av chefen för finansdepartementet.

Vid omregleringen föreligger, såsom utredningsmannen anfört, behov av

vissa övergång sanordningar utöver dem, som sammanhänga

med att omorganisation av undervisningen i komposition och därmed sammanhängande

ämnen först senare beräknas kunna genomföras. Den nuvarande

läraren i kontrabasspelning är icke, såsom gällande organisation eljest

förutsätter, arvodeslärare utan ordinarie och kvarstående på 1908 års

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majda proposition nr 191.

lönestat samt åtnjuter lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, tillfällig

löneförbättring, dyrtidstillägg och kristillägg. Han är emellertid därjämte

biträdande lärare i ämnet. Utredningsmannen har närmast räknat med att

befattningshavaren skulle finna med sin fördel förenligt att övergå till den

till inrättande föreslagna extra ordinarie lärarbefattningen i kontrabasspelning.

I motsatt fall borde sistnämnda lärår befattning hållas vakant samt

ifrågavarande befattningshavare äga bibehålla nuvarande förmåner utom

tillfällig löneförbättring, vilken förmån på sin tid beviljats i avbidan på

lönereglering. Utredningsmannens förslag föranleder ingen annan erinran

från min sida än att jag anser att befattningshavaren på grund av de rörande

den tillfälliga löneförbättringen år 1926 meddelade bestämmelserna

bör bibehållas vid denna förmån, om och så länge han kvarstår på gammal

stat.

Utredningsmannen har föreslagit, att av musikaliska akademien eller dess

styrelse meddelat förordnande att vara arvodeslärare, biträdande lärare

eller ackompanjatör skall från och med den 1 juli 1945 gälla såsom förordnande

att vara extra ordinarie lärare i motsvarande läroämne respektive

extra ordinarie ackompanjatör. Frågan härom är icke i och för sig av beskaffenhet

att behöva prövas av riksdagen. Jag utgår emellertid från att

en föreskrift av den angivna innebörden bör meddelas, och jag förordar

vidare, att de nuvarande ordinarie lärarna samt arvodesläraren i metodik

och praktisk lärarutbildning skola utan ansökan erhålla respektive tjänster

i lönegraden A 22. Örn vederbörande tjänsteman vid ingången av nästa

budgetår uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, bör

(lock — pä motsvarande sätt som vid den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen

år 1942 — omregleringen i den del, som berör honom, uppskjutas

intill dess denne tjänsteman erhållit avsked eller entledigats. Föreskrift

därom torde liksom i nyssnämnda sammanhang få meddelas av Kungl.

Maj :t.

I överensstämmelse med utredningsmannens förslag, mot vilket allmänna

lönenämnden icke riktat invändning, föreslår jag, att till förebyggande av

löneminskning och för undvikande av ojämnheter i fråga örn löneklassplaceringen

följande lärare från och med den 1 juli 1945 placeras i 23 löneklassen

av lönegraden Eo 21, nämligen läraren i musiklära B. Lilja, läraren

i harmonilära G. Nordqvist, läraren i fagottspelning E. Strömblad och läraren

i valthornsspelning A. Malm ävensom, därest han övergår till anställning

såsom extra ordinarie lärare, läraren i kontrabasspelning K. Gullbrandsson.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition nr 191.

II. Vissa frågor rörande musikaliska akademiens

bibliotek.

Musikaliska akademien förfogar över Nordens största specialbibliotek på

det musikaliska området. Biblioteket utgör en central för musikforskningen

och tillgodoser i stor utsträckning behovet av musikalier för landets orkestrar.

Enligt ett i 1936 års statsverksproposition omförmält uttalande av

liksbibliotekarien kunde bibliotekets samlingar upptaga tävlan med de

största utländska musikbiblioteken. Antalet besök å läsesalen och hemlån

hai sedan år 1935 visat en fortgående stegring; antalet besökande utgjorde

åren 1935 och 1944 omkring 10 500 respektive 15 000, och antalet utlånade

volymer utgjorde samma år omkring 21 500 respektive 42 500.

Bibliotekets personal utgöres av en bibliotekarie i lönegraden A 24, en

amanuens i lönegraden Eo 16, tva assistenter i lönegraden Ex 4 och en expeditionsvakt

i lönegraden A 6, vilken bland annat är bokbindare.

Biblioteksassistenterna — vilka äro anställda för katalogiseringsarbeten

m. m. — erhöllo sin nuvarande löneställning den 1 juli 1942 i enlighet med

ett av akademiens bibliotekarie framställt, av akademien tillstyrkt förslag

i ämnet, vari framhölls, att de kvalifikationer, som måste ställas på dessa

dittills med mindre arvoden avlönade befattningshavare, vore studentexamen,

goda kunskaper i levande språk, vitsordade akademiska studier i ämnet

musikhistoria med musikteori samt biblioteksutbildning och bibliotekspraktik.

I 1944 års statsverksproposition anmäldes ett av musikaliska akademien

framställt förslag, enligt vilket extra ordinarie befattningar för

ändamålet skulle inrättas; för den händelse befattningshavarna icke på

grund av sin utbildning och sina arbetsuppgifter borde hänföras till högre

lönegrad, syntes det akademien i varje fall skäligt, att de erhölle samma

förmåner som extra ordinarie kontorsbiträden. Chefen för ecklesiastikdepartementet

förklarade i statsverkspropositionen, att förslaget om bere

dande av extra ordinarie anställning åt de två biblioteksassistenterna i och

för sig syntes välmotiverat men att ändringen med hänsyn till principerna

för arbetet pa budgeten för 1944/45 icke borde genomföras redan från och

med nämnda år. Mot detta uttalande framställde icke riksdagen någon

erinran.

Musikaliska akademien har nu hemställt, att avlöningsanslaget för budgetåret

1945/46 beräknades med utgångspunkt från att biblioteksassistenterna

skulle erhålla anställning som extra ordinarie tjänstemän i 7 lönegraden

samt att bibliotekspersonalen skulle utökas med ett skrivbiträde i lönegraden

Ex 2. I fråga om biblioteksassistenterna har akademien förklarat sig

vid förnyat övervägande lia kommit till uppfattningen, att placering i lägre

lönegrad än Eo 7 icke borde ifrågakomma, då nämligen befattningshavarna

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

utförde samina göromål och ägde motsvarande kompetens som amanuel!

ser vid andra bibliotek av samma storleksordning; någon differentiering i

lönegradsplacering mellan de båda assistenterna vore icke möjlig. Betra!

fande behovet av ett skrivbiträde har anförts, att biblioteket av brist på

tillräcklig personal icke kunde i önskvärd utsträckning sköta de löpande

göromålen på ett fullt tillfredsställande sätt och att vissa göromål, som

väl kunde handhavas av en arbetskraft med mindre kvalifikationer, nu

finge skötas av den mera kvalificerade personalen. En stor del av det arbete,

som skrivbiträdet avsåges skola fullgöra, kunde utföras i läsesalen,

där hon alltså kunde tjänstgöra som vakt, vilket biblioteket för närvarande

saknade; detta vore så mycket angelägnare som byggnadsstyrelsen sommaren

1944 inrett ett särskilt katalogiseringsrum för personalen, varvid den

möjlighet till tillsyn över läsesalen, som hittills funnits, bleve mindre

effektiv.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt en uppfattning av biblioteksassistenterna

till lönegraden Eo 7 under framhållande, att den tidigare ifrågasatta

lönegraden Eo 4 vore väl låg med hänsyn till assistenternas utbildning

och arbetsuppgifter.

Statskontoret har anfört, att goda skäl syntes tala för att ifrågavarande

biblioteksbiträden från och med budgetåret 1945/46 bereddes extra ordinarie

anställning och att ämbetsverket icke ville motsätta sig, att befattningarna

hänfördes till lönegraden Eo 7. Då en ökning av de bibliotekspersonalen

åvilande göromålen inträtt under senare år till följd av den alltmer

stegrade utlåningsverksamheten samt behov av en viss avlastning av mindre

kvalificerade göromål från bibliotekspersonalen syntes föreligga, ville

statskontoret ej heller motsätta sig att erforderliga medel anvisades för anställande

av ett extra skrivbiträde.

Det förslag örn uppfattning av de båda assistenterna i musikaliska akademiens

bibliotek till lönegraden Eo 7, som musikaliska akademien nu

framställt, har icke mött invändning från vare sig allmänna lönenämndens

eller statskontorets sida. För egen del finner jag förslaget väl motiverat,

varför jag tillstyrker detsamma.

Mot akademiens förslag örn anvisande av medel för anställande av ett

för biblioteket avsett skrivbiträde har jag icke i och för sig något att erinra.

Det synes mig emellertid mindre lämpligt, att här i detalj tages ställning

till frågan örn det sätt, varpå akademien har att disponera det belopp,

sorn anvisas för dylik biträdespersonal. I det följande beräknar jag ett visst

belopp för sådant ändamål och förutsätter härvid, att akademien skall äga

vidtaga de dispositioner, som finnas lämpligast. Här avsedd personal bör

icke anställas uteslutande för viss avdelning utan gemensamt för musika

liska akademien med musikhögskolan.

Departe
mentschefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

lil* Anslagsberäkning m. m.

löi musikaliska akademien med musikhögskolan bör fastställas ny personalförteckning,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46.

Vid personalförteckningens upprättande böra iakttagas förslagen om

a) inrättande av en tjänst såsom direktör för musikhögskolan i lönegraden

C 4,

b) inrättande av en professur i komposition, instrumentation och formlära,

vid vilken lön skall utgå enligt särskilda bestämmelser,

c) uppflyttning av nuvarande ordinarie lärarbefattningar i lönegrad från

A 21 till A 22,

d) överförande på övergångsstat av den nuvarande ordinarie lärarbefattn

ingen i kontrapunkt, komposition och instrumentation,

e) inrättande av två nya ordinarie lärartjänster i lönegraden A 22 samt

f) inrättande av 17 lärarbefattningar i lönegraden Eo 22.

De föreskrifter rörande vakanshållande av vissa befattningar, som i det

föregående förutsatts, torde få meddelas av Kungl. Majit. Att tynga själva

personalförteckningen med ett angivande av ämnesområdena för de olika

lärarbefattningarna synes icke erforderligt.

I den nya avlöningsstat för musikaliska akademien nied musikhögskolan,

som bör fastställas för tillämpning tills vidare från och med budgetåret

1945/46, torde anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän böra upptagas

med 146 200 kronor. Detta belopp motsvarar de beräknade nettolönerna

till tjänstemän på ordinarie stat, å ena sidan med undantag av den

avsedda nya lärarbefattningen i komposition, instrumentation och formlära,

vilken icke torde komma att tillsättas under nästa budgetår, och å

andra sidan med tillägg av lärarbefattningen å övergångsstat i kontrapunkt,

komposition och instrumentation.

Från anslagsposten arvoden och särskilda ersättningar, fastställda av

Kungl. Majit, torde i fortsättningen endast böra bestridas arvoden till

akademiens kamrerare och musikhögskolans läkare samt ett personligt

arvodestillägg till den nuvarande läkaren, samtliga med hittillsvarande belopp.

Posten bör i enlighet härmed upptagas med 3 900 kronor. Anledningfinnes

icke att i fortsättningen beteckna denna anslagspost förslagsvis.

De medel, som under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal böra beräknas för undervisningen vid musikhögskolan, avse dels

avlöningar till extra ordinarie lärare och ackompanjatörer, dels arvoden åt

biträdande lärare, dels vissa andra utgifter för undervisningen. I det föregående

har såsom ett, såvitt nu kan bedömas, normalt undervisningsbehov

genom extra ordinarie lärare angivits 172% veckotimmar. I anledning av

att omläggningen av kompositionsundervisningen beräknas ske först senare

torde medelsbehovet för nästa budgetår kunna beräknas med utgångspunkt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 191. 55

från 164Va veckotimmars undervisning. Ackompanjatörernas sammanlagda

tjänstgöring beräknas till 20 veckotimmar. Med utgångspunkt härifrån och

på grundval av den föreslagna lönegrads- och löneklassplaceringen kan ett

belopp av 65 BOO kronor anses erforderligt för avlöning åt extra ordinarie

lärare och ackompanjatörer. För arvoden åt biträdande lärare — varmed

endast bör förstås lärare med regelbunden tjänstgöring, vilken kan mätas

i visst antal veckotimmar — bör med tillämpning av de i det föregående

angivna grunderna avses ett belopp av 16 200 kronor, och för andra ut

gifter för undervisningen — undervisning, som icke kan mätas i veckotimmar,

samt stämning av pianoinstrumenten och tillfällig medverkan vid elev

konserter och uppvisningar m. m. — böra i huvudsaklig överensstämmelse

med vad hittills skett avses tillhopa 5 200 kronor. För undervisning m. m.

vid musikhögskolan erfordras sålunda under denna post sammanlagt

(65 300 + 16 200 + 5 200 =) 86 700 kronor.

Det belopp, som under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal bör beräknas för andra ändamål än de nu angivna, uppgår till

21 200 kronor. Det förutsättes härvid, att hos musikaliska akademien skola

finnas anställda en biblioteksamanuens i lönegraden Eo 16, två biblioteksassistenter

i lönegraden Eo 7, en expeditionsvakt i lönegraden Eo 5

ävensom, i mån av behov och medelstillgång, skrivpersonal avsedd för akademien

och musikhögskolan gemensamt.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde salunda

för nästa budgetår böra upptagas med (86 700 + 21 200 =) 107 900

kronor. Därest den nuvarande läraren å gammal stat i kontrabasspelning

icke övergår till extra ordinarie anställning, torde från denna post få bestridas

hans avlöning enligt hittillsvarande grunder såsom lärare på gammal

stat och biträdande lärare, dock att rörliga tilläggsförmåner, i den mån

sådana beviljas, skola bestridas av de medel, varom föreskrift för sådant

fall meddelas. Olika med omregleringen av personalens avlöningsförhållanden

sammanhängande omständigheter samt vanskligheten att under förhandenvarande

förhållanden bedöma, med vilket belopp medel för ersättningar

i anledning av vikariat böra inräknas under anslagsposten, synes

motivera, att posten för närvarande uppföres förslagsvis. Föreskrift bör

emellertid meddelas, att anslagsposten icke må överskridas utan Kungl.

Maj:ts medgivande.

Anslagsposten till rörligt tillägg bör upptagas med 36 000 kronor.

Anslaget till avlöningar vid musikaliska akademien med musikhögskolan

torde i enlighet med vad sålunda anförts för nästa budgetar böra uppföias

med (146 200 + 3 900 + 107 900 + 36 000 —) 294 000 kronor. Detta innebär

en höjning av anslagsbeloppet för innevarande budgetar med 24 300

kronor, till större delen betingad av omregleringen av lärarpersonalens avlöningsförhållanden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående i skilda hänseenden anförts

lemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. fastställa följande personalförteckning för musikaliska

akademien med musikhögskolan, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1945/46:

P ersonalförteckning.

Befattning. T..

Lonegr

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör ................................. q 4

1 sekreterare .............................. A 26

1 bibliotekarie ............................. ^ 24

1 professor i komposition, instrumentation och

formlära, lön enligt särskilda bestämmelser . . —

11 lärare .................................. A 22

1 förste expeditionsvakt .................... A 7

1 kanslibiträde ............................. \ 7

1 expeditionsvakt........................... ^ 6

1 portvakt, tillika eldare .................... a 5

Tjänsteman å övergångsstat.

1 lärare ................................... A 22

Extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än den 20:e.

17 Jerare ................................. Eo 22;

2. godkänna följande avlöningsstat för musikaliska akademien

med musikhögskolan, att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 146 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit............ » 3 900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ................... » 107 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 36 000

Summa kronor 294 000;

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

3. till Musikaliska akademien med musikhögskolan: Avlö
ningar

för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag

av .................................. kronor 294 000;

4. medgiva, att därest direktören för musikhögskolan,

professorn E. C. Ralf förordnas att innehava ifrågavarande

tjänst, sedan densamma inrättats såsom ordinarie, Ralf må

efter Kungl. Maj:ts beprövande med densamma förena befattningen

såsom kantor i Katarina församling i Stockholm.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Cederstrand.

Bihang tilt riksdagens protokoll Hillö.

1 sami.

Nr lill.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1945:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i allmänna tjånsteoch familjepensionsreglementena, folkskolans tjänsteoch fa s. 19 i texten
  2. Rskr. 1945:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetår et 1945/46 till avlöningar vid musikaliska akademien med musikhögs s. 21 i texten
  3. SU 1945:186 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 191+5/46 till avlöningar vid musikaliska akademien med musikhögskolan. s. 1 i texten