Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en värnpliktslånefond, m. m

1945-03-02 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:198, Angående inrättande av en värnpliktslånefond, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

1

tfr 198.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande

av en värnpliktslånefond, m. m.; given Stockholms

slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över f örsvar särén den för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över för svar sär enden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Bubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld,

fråga örn inrättande av en värnpliktslånefond m. m. samt anför:

Värnpliktslån till värnpliktiga, som uttagits till befälsutbitäning, m. fl.

1944 års riksdagsbeslut.

I propositionen 1944: 149 angående penningbidrag och premier åt värnpliktiga

m. m. upptogs till behandling jämväl frågorna örn familjebidrag

och värnpliktslån till värnpliktiga, vilka uttagas till befälsutbildning eller

specialtjänstgöring, d. v. s. till värnpliktiga, som ha att fullgöra längre tjänstgöring

i fredstid än den för flertalet värnpliktiga bestämda.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 198.

426 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Vid anmälan av nämnda proposition framhöll jag, att i det av särskilt

tillkallade utredningsmän den 20 december 1943 avgivna betänkandet (SOU

1943: 47) med förslag rörande meritberäkning m. m. för befälsutbildade värnpliktiga,

vilket låg till grand för propositionen, också framlagts förslag av

innebörd, att befälsutbildade värnpliktiga i fredstid skulle kunna erhålla

värnpliktslån enligt i huvudsak samma bestämmelser som dem, vilka enligt

värnpliktslåneförordningen den 31 augusti 1940 (nr 824 med ändring nr

522/1942) gälla för beviljande av värnpliktslån åt till beredskapstjänstgöring

inkallade värnpliktiga.

Efter att lia redogjort för utredningsmännens ifrågavarande förslag och

sedan jag anmält, att vederbörande myndigheter, som avgivit utlåtanden i

anledning av utredningsmännens betänkande, lämnat förslaget rörande värnpliktslån

till befälsutbildade värnpliktiga m. 11. praktiskt taget utan erinran,

uttalade jag för egen del i detta ämne i huvudsak följande.

Det framlagda förslaget syntes utgöra en ändamålsenlig komplettering av

de förmåner, som avsåges skola tillkomma ifrågavarande värnpliktiga. Jag

hade alltså i princip icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag örn

beredande av möjlighet för dem att erhålla värnpliktslån.

Bestämmelser rörande de nuvarande för beredskapsförhållanden avsedda

värnpliktslånen hade meddelats i en med riksdagen utfärdad förordning.

Enligt denna förordning handhades värnpliktslånens förvaltning under statskontorets

överinseende av länsstyrelserna och låneverksamheten i övrigt av

statens arbetsmarknadskommission och av särskilda värnpliktslånenämnder

— en i värjo län (Stockholms stad) — med biträde av de i krigsfamiljebidragsförordningen

avsedda familjebidragsnämnderna. I fredstid borde

lånen beviljas centralt av lämplig myndighet, och även i övrigt borde förenklingar

i de nuvarande bestämmelserna, med bibehållande i princip av

reglerna rörande lånens ändamål och storlek vara möjliga att genomföra.

Då denna verksamhet även i fredstid borde drivas i kontakt med familjebidragsverksamheten,

syntes ifrågavarande värnpliktslån lämpligen böra beviljas

av den myndighet, som jämlikt fredsfamiljebidragsförordningen av

Kungl. Majit skulle utses att öva tillsyn över förordningens tillämpning.

De nuvarande värnpliktslånen finansierades från fonden för låneunderstöd.

De lån, som i fredstid kunde komma att utgå, syntes böra tills vidare

finansieras med ianspråktagande av de medel, som vid den förstärkta försvarsberedskapens

upphörande kunde komma att återstå av de hittills anvisade

anslagen under fonden för låneunderstöd. Då det emellertid av praktiska

skäl synas på längre sikt lämpligt, att beredskapslånen särskildes från

de i fredstid utgående, förutsatte jag, att en särskild lånefond i sinom tid

skulle uppläggas för sistnämnda lån. Förslag härutinnan syntes få framdeles

underställas riksdagen.

Det syntes tillräckligt, att för fredstid ifrågavarande föreskrifter i likhet

med exempelvis motsvarande bestämmelsei rörande studielån meddelades i

av Kungl. Majit utfärdad kungörelse. Jag förutsatte, att det skulle ankomma

på Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med de i förutnämnda

förordning meddelade föreskrifterna med de förenklingar, som enligt det

föregående kunde befinnas erforderliga, utfärda bestämmelser i ämnet. Härtill

borde riksdagens bemyndigande utverkas.

Riksdagen (skrivelse 1944: 274) uttalade beträffande frågan om värnpliktslån

till värnpliktiga befälselever m. fl., att riksdagen i likhet med departe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

mentschefen funnit lämpligt, att åt ifrågavarande värnpliktiga bereddes möjligheter

att vid behov komma i åtnjutande av lån, tills vidare enligt värnpliktslåneförordningens

bestämmelser och sedermera, då denna förordning

icke längre komme att vara tillämplig, enligt bestämmelser, som det finge

ankomma på Kungl. Majit att meddela. Kiksdagen förutsatte, atil frågan

örn uppläggande av en särskild fond för ifrågavarande lån till värnpliktiga

i sinom tid komme att underställas riksdagen.

Riksdagen anmälde i anslutning till detta uttalande, att riksdagen bemyndigat

Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad av

departementschefen i det till propositionen 1944: 149 fogade statsrådsprotokollet

anförts, meddela bestämmelser rörande värnpliktslån till värnpliktiga

befälselever m. fl.

Föreliggande förslag.

Kungl. Majit uppdrog den 30 juni 1944 åt statskontoret och riksräkenskapsverket

att, med beaktande av vad vid anmälan av propositionen 1944:

149 och i riksdagens skrivelse 1944: 274 anförts rörande värnpliktslån till

värnpliktiga befälselever m. fl., gemensamt avgiva förslag om inrättande av

en särskild värnpliktslånefond för utlämnande av värnpliktslån i fredstid.

Vidare uppdrog Kungl. Majit samma dag åt statens arbetsmarknadskommission

att i samråd med försvarets civilförvaltning, med beaktande av vad

i förenämnda proposition och riksdagsskrivelse anförts rörande värnpliktslån,

näringsbidrag och vidgad tillämpning av krigsfamiljebidragsförordningen,

inkomma med de övriga förslag, innefattande jämväl förslag till författningsbestämmelser,

som i anledning av vad sålunda anförts kunde befinnas påkallade.

Till åtlydnad härav ha statskontoret och riksräkenskapsverket med skrivelse

den 26 september 1944 inkommit med förslag till kungörelse angående

lån från värnpliktslånefonden, och med skrivelse den 28 september har statens

arbetsmarknadskommission, i samråd med försvarets civilförvaltning,

överlämnat förslag till dels förordning örn ändrad lydelse av 1 § 4 mom.

krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942, dels ock kungörelse angående

värnpliktslån från värnpliktslånefonden.

Ehuru 1944 års riksdag, enligt vad som framgår av det föregående, bemyndigat

Kungl. Majit att meddela bestämmelser rörande värnpliktslån i

fredstid åt befälsutbildade värnpliktiga m. fl., finner jag likväl lämpligt att

i detta sammanhang lämna en redogörelse för det huvudsakliga innehållet

i de av myndigheterna avgivna förslagen till kungörelse angående lån från

värnpliktslånefonden. Först må emellertid erinras örn innehållet i nu gällande

värnpliktdån (''förordning, då de nu avgivna förslagen i huvudsak bygga på

denna förordning.

Enligt nämnda förordning må av statsmedel värnpliktslån beviljas värnpliktig,

som inkallas till beredskapstjänstgöring. Härför gälla enligt förordningens

4 § följande allmänna förutsiittningar. Sökanden skall till följd av

värnpliktstjänstgöringen lia råkat i svårigheter av ekonomisk art, vilka kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

befaras äventyra lians möjligheter att efter slutad tjänstgöring fullfölja påbörjad

yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller den näring, varav

han före inkallelsen haft sin bärgning eller vilka eljest innebära en avsevärd

rubbning av hans ekonomi. Sökanden skall vidare ha gjort vad på honom

skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna. Slutligen måste sökanden

antagas vara ur stånd att utan hjälp av värnpliktslån inom skälig tid övervinna

svårigheterna.

Värnpliktslån må beviljas med lägst 200 och högst 5 000 kronor. Värnpliktslån

är räntefritt och må utlämnas utan säkerhet, ehuru sådan kan föreskrivas.

Värnpliktslån skall som regel återbetalas med en femtedel örn året

med början från och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från beslutet

örn lånets beviljande. Där omständigheterna därtill föranleda, kan

anstånd med amorteringens påbörjande och längre amorteringstid medgivas,

dock skall lånet i sin helhet vara återbetalat senast inom tio år, räknat från

kvartalet näst efter det ett år förflutit från lånets beviljande.

Värnpliktslånens förvaltning handhaves — såsom redan i det föregående

erinrats — under statskontorets överinseende av länsstyrelserna, medan

låneverksamheten i övrigt handhaves av statens arbetsmarknadskommission

och av särskilda värnpliktslånenämnder — en för varje län (Stockholms

stad) — med biträde av de i krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familjebidragsnämnderna.

De av dels statskontoret och rikeräkenskapsv&rket dels ock statens arbetsmarknadskommission

i samråd med försvarets civilförvaltning avgivna förslagen

till kungörelse rörande lån ur värnpliktslånefonden äro i stort sett överensstämmande

och innehålla i huvudsak följande.

Enligt båda förslagen skall möjlighet att erhålla lån från värnpliktslånefonden

stå öppen för värnpliktiga, vilka ha att fullgöra fortsatt tjänstgöring

enligt 27 § 1 mom. B—D värnpliktslagen, samt för värnpliktiga, som

fullgöra fortsatt tjänstgöring vid flygvapnet för utbildning till flygförare,

bombfällare och navigatör eller flygskytt, ävensom värnpliktiga, vilka genomgå

utbildning till reservofficer. Statens arbetsmarknadskommission bär därjämte

föreslagit, att även värnpliktig, som uttagits för utbildning till fänrik

vid sjövärnskåren, skall kunna erhålla värnpliktslån.

I statskontorets och riksräkenskapsverkets förslag ha förutsättningarna

för erhållande av värn p lik t slån angivits på samma sätt som i gällande värnpliktslåneförordning.

Arbetsmarknadskommissionen har föreslagit i så måtto

ändrade förutsättningar för beviljande av värnpliktslån åt befälselever

m. fl., att lånebehovet skall vara föranlett av den förlängda tjänstgöringen.

Därjämte har kommissionen funnit sig böra föreslå, att, då särskilda

skäl föreligga, värnpliktslån skall kunna beviljas, även örn lånebehovet

avser yrkesutbildning, som ännu icke påbörjats, eller yrke eller näring, varav

sökanden icke haft sin försörjning före inryckningen. I dylika fall kan

värnpliktslån icke beviljas enligt den nu gällande värnpliktslåneförordningen.

Som regel böra enligt kommissionens uppfattning icke heller värnpliktslån

i fredstid beviljas för påbörjande av yrkesutbildning eller övergång till nytt

yrke. Då det i undantagsfall kunde förekomma, att det skulle framstå såsom

obilligt, örn de värnpliktiga icke beviljades lån, ehuru detta vore avsett

för påbörjande av yrkesutbildning eller övergång till nytt yrke, hade kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 198. 5

missionen likväl ansett möjlighet för beviljande av lån i dylika fall böra

beredas.

I fråga örn värnpliktslånens förvaltning och låneverksamhetens

handhavande ha statskontoret och riksräkenskapsverket å ena sidan

samt statens arbetsmarknadskommission å andra sidan framlagt skiljaktiga

förslag.

Statskontoret och riksräkenskapsverket lia sålunda, med hänsyn till att

de funnit länsstyrelserna synnerligen arbetsbelastade och för övrigt knappast

lämpade för bestyret med lånens förvaltning och utbetalning, haft under

övervägande, att bestyren borde åläggas endera posten eller riksbanken, och

funnit båda alternativen erbjuda vissa fördelar. Ämbetsverken lia stannat

för att föreslå, att det skall uppdragas åt riksbanken, som på grund av sin

erfarenhet på liknande områden och vars jämförelsevis väl utrustade lokalorganisation

synts synnerligen väl kvalificerad för en dylik uppgift, att

handhava arbetet med fondens förvaltning och lånens utbetalande. Det har

ansetts böra uppdragas åt statens arbetsmarknadskommission att i övrigt

handhava låneverksamheten, d. v. s. att pröva låneansökningarna och att i

samband med låns beviljande föreskriva de särskilda villkor för lånets

lyftande och åtnjutande, som må anses påkallade i syfte att säkerställa

lånens användning för avsett ändamål.

Statens arbetsmarknadskommission har däremot ansett, att bestyret med

utbetalning och förvaltning av beviljade lån liksom enligt nuvarande värnpliktslåneförordning

bör åligga länsstyrelserna (Överståthållarämbetet), och

Ilar till stöd härför anfört i huvudsak följande.

För länsstyrelsernas handhavande av ifrågavarande värnpliktslåns utbetalande

och förvaltning talade, att länsstyrelserna genom den befattning,

som de haft med värnpliktslån enligt nu gällande förordning, vunnit erfarenhet

på området. Länsstyrelsernas befattning med beskattnings- och familjebidragsärenden

syntes vidare underlätta fullgörandet av de uppgifter, som

enligt förslaget skola åligga förvaltningsorganet. Familjebidrag enligt fredsfamiljebidragsförordningen

fastställdes av länsstyrelse, och vad anninge krigsfamiljebidragsförordningen

hade länsstyrelse att utöva tillsyn å familjebidragsverksamheten

i länet, att pröva besvär över familjebidragsnämnds beslut

samt att utbetala statsbidrag å vad familjebidragsnämnd utbetalat i familjebidrag

eller hemortslön. Slutligen syntes länsstyrelse lättare än de flesta

andra ifrågakommande utbetalnings- och förvaltningsorgan kunna, t. ex. genom

vederbörande landsfiskal, införskaffa upplysningar örn låntagares ekonomiska

förhållanden m. m.

Arbetsmarknadskommissionen har ansett, att låneverksamheten i övrigt bör

handhavas av den myndighet, som kommer att förordnas att vara tillsynsmyndighet

i fråga om fredsfamiljebidragsförordningens tillämpning, och har

i anslutning härtill erinrat örn att kommissionen i annat sammanhang uttalat,

att såsom sådan tillsynsmyndighet bör förordnas försvarets anställningsbyrå,

som av 1942 års civilanställningssakkunniga föreslagits skola inrättas och

ersätta försvarsväseudets centrala civilanställningsbyrå.

I fråga om lånetid och återbetalnings villkor lia statskontoret och

riksräkenskapsverket föreslagit föreskrifter, som helt motsvara de i nuvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

värnpliktslåneförordning intagna, medan arbetsmarknadskommissionen i sitt

förslag till kungörelse föreslagit stadgande av innehåll, att värnpliktslån skall

vara i sin helhet återbetalt senast inom tio år efter det lånet beviljats och

att lånemyndigheten må föreskriva de återbetalningsvillkor, som med hänsyn

till lånets ändamål och låntagarens förhållanden befinnas lämpliga. Enligt

kommissionens uppfattning bör nämligen i kungörelsen allenast angivas den

tid, inom vilken värnpliktslån skall vara i sin helhet återbetalt, enär förekommande

lånebehov och återbetalningsskyldighet torde växla alltför mycket

för att det skulle vara möjligt att fastlåsa återbetalningsvillkoren i en författningsbestämmelse.

I övrigt lia i författningsförslagen upptagits bestämmelser, som i fråga

örn innehållet i allt väsentligt ansluta sig till den nuvarande värnpliktslåneförordningens

bestämmelser.

Slutligen må här nämnas, att statskontoret och riksräkenskapsverket i

sin skrivelse med förslag angående inrättande av särskild lånefond för utlämnande

av värnpliktslån i fredstid anmält, att ämbetsverken saknade utgångspunkter

för en bedömning av storleken av det investeringsanslag, som

kunde erfordras för fonden. I samband härmed ha ämbetsverken framhållit

att, då lånen skulle vara riintefria, å riksstaten borde uppföras ett mot investeringsanslaget

för fonden svarande avskrivningsanslag.

Remissutlåtanden.

I anledning av dels statskontorets och riksräkenskapsverkets dels ock

statens arbetsmarknadskommissions förslag till kungörelse örn lån från värnpliktslånefonden

ha utlåtanden inhämtats av t. f. chefen för försvarsstaben,

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Uppsala, Västerbottens, Västmanlands

samt Göteborgs och Bohus län.

Vidare lia yttranden inhämtats av statskontoret och riksräkenskapsverket

i anledning av statens arbetsmarknadskommissions förslag i fråga örn värnpliktslån

till värnpliktiga befälselever m. fl. och av försvarets civilförvaltning,

arbetsmarknadskommissionen och generalpoststyrelsen i anledning av

statskontorets och riksräkenskapsverkets förenämnda förslag, därvid arbetsmarknadskommissionen

även yttrat sig angående storleken av erforderligt

investeringsanslag.

Slutligen ha fullmäktige i riksbanken beretts tillfälle att avgiva utlåtande

över statskontorets och riksräkenskapsverkets nyssnämnda förslag.

Chefen för försvarsstaben har i alla delar tillstyrkt det av arbetsmarknadskommissionen

avgivna förslaget örn värnpliktslån.

Överståthållarämbetet har tillstyrkt arbetsmarknadskommissionens förslag,

i vad det avser att även värnpliktig, som uttages för utbildning till fänrik

vid sjö värn skår en, skall kunna erhålla värnpliktslån, men har däremot funnit

bärande skäl saknas för kommissionens förslag, att lån må kunna utlämnas

utan hinder av att lånebehovet avser yrkesutbildning, som ännu icke påbörjats,

eller yrke eller näring, varav sökanden icke före inkallelsen haft sin

bärgning. I fråga örn återbetalningen av beviljade lån har ämbetet anslutit

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

sig till kommissionens förslag. Såsom lånebeviljanele organ bär ämbetet

förordat statens arbetsmarknadskommission, medan utbetalningen och förvaltningen

av lånen ansetts böra åläggas riksbanken, som kunde förutsättas

äga den speciella sakkunskap och rutin, som ett rationellt handhavande av

låneförvaltningen påkallar.

Länsstyrelsen i Uppsala har i allt väsentligt anslutit sig till arbetsmarknadskommissionens

förslag till författningsbestämmelser rörande värnpliktslån

i fredstid. Beträffande bestyret med lånens utbetalande och med övrig

förvaltning av lånen har länsstyrelsen ansett, att länsstyrelserna vore väl

lämpade för detta arbete. Det förhölle sig förvisso så, framhåller länsstyrelsen,

att länsstyrelserna äro synnerligen arbetsbelastade, men den nu ifrågasatta

förvaltningen av lånen syntes icke kräva så mycket arbete, att man fördenskull

behövde överväga att öveiflytta förvaltningen av lånen till annan

myndighet. Länsstyrelsen ville erinra örn att göromålen såväl med redan

förefintliga värnpliktslån som med ackords- och stödlån handhades av länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som i ärendet infordrat yttrande från

värnpliktslånenämnden i länet, har för egen del uttalat, att statskontorets

och riksräkenskapsverkets förslag att förlägga förvaltningen av lånen å riksbanken

måste anses gott, då handhavande av utlåningsverksamheten närmare

anknöte sig till riksbankens än till länsstyrelsernas normala verksamhet,

trots att länsstyrelsen under senare år handhaft förvaltningen av såväl

värnpliktslån som andra lån. För de värnpliktiga syntes det även vara önskvärt,

att kontroll och krav i mindre utsträckning än hittills skedde genom

polismyndigheten. Effektiviteten i indrivningen kunde dock befaras komma

att nedgå. Börande återbetalningen av lånen syntes de av arbetsmarknadskommissionen

föreslagna föreskrifterna giva möjlighet till smidigare anpassning

av amorteringsskyldigheten till det enskilda fallet än statskontorets

och riksräkenskapsverkets förslag medgåve, och detta måste vara av stor

betydelse för såväl låntagare som långivare.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har tillstyrkt arbetsmarknadskommissionen

förslag örn att även fänriksutbildning vid sjövärnskåren må berättiga till

erhållande av lån liksom också kommissionens förslag örn att under speciella

förhållanden lån må kunna beviljas ändock att lånebehovet avser yrkesutbildning,

som ännu icke påbörjats, eller yrke eller näring, varav sökanden

icke före inkallelsen haft sin bärgning. Beträffande båda förslagen, i vad

de avse att värnpliktslån i regel skall utlämnas utan säkerhet, har länsstyrelsen

uttalat, att lämpligheten härav kunde ifrågasättas. Lånen borde

icke utlämnas utan säkerhet. Sådan borde ställas i form av borgen av en

anhörig eller närstående. Borgensmannen skulle dock icke behöva lia den

ekonomiska ryggrad, som bankerna i allmänhet fordrade av en borgensman.

Hans medverkan skulle med hänsyn till hans närmare kännedom örn den

värnpliktige möjligen kunna innebära en garanti för att lånen skulle fylla

sitt ändamål. Endast i undantagsfall skulle kravet på borgen uppgivas. I

fråga örn de föreslagna reglerna för återbetalning av lån ville länsstyrelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

uttala, att det enligt vunnen erfarenhet vore för kort tid nied endast ett

års amorteringsfrihet från lyftningsdagen. Två år borde vara minimum.

Det vore lämpligt, att bestyret med lånens utbetalning m. m. överflyttades

från länsstyrelserna till riksbanken med hänsyn till länsstyrelsernas synnerligen

stora arbetsbelastning. Biksbankens personal kunde väl också anses

vara väl så skickad som länsstyrelsernas för ifrågavarande värv. I övrigt

lämnade länsstyrelsen det av statskontoret och riksräkenskapsverket avgivna

förslaget utan erinran.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har tillstyrkt det av arbetsmarknadskommissionen

framlagda förslaget till kungörelse. Gentemot statskontorets

och riksräkenskapsverkets förslag, att utbetalning och förvaltning av

lånen skola handhavas av riksbankens avdelningskontor, har länsstyrelsen

velat erinra örn att dessa uppgifter hittills ombesörjts av länsstyrelsen, som

därför måste anses ha de bästa förutsättningarna att även i fortsättningen

fullgöra dessa arbetsuppgifter. För den händelse emellertid dessa göromål

skulle komma att åläggas riksbanken, borde förvaltningen av redan beviljade

lån även övertagas av riksbanken.

Statskontoret har i sitt utlåtande över arbetsmarknadskommissionens förslag

till värnpliktslånekungörelse erinrat örn det av ämbetsverket gemensamt

med riksräkenskapsverket avgivna förslaget till kungörelse i ämnet och har på

anförda skäl avstyrkt kommissionens förslag, i vad det avviker från ämbetsverkets

och riksräkenskapsverkets förslag, dock med undantag för kommissionens

förslag att jämväl utbildning till fänrik vid sjövärnskåren må medföra

rätt till lån. Det syntes möta principiella betänkligheter att bevilja

värnpliktslån för påbörjande av studier, enär dylikt lån skulle få karaktären

av rent studielån, för vilket ändamål andra lånemöjligheter stöde till buds,

t. ex. allmänna studielånefonden. För övergång till annan utbildning eller

nytt yrke syntes icke heller värnpliktslån böra komma i fråga, bland annat

därför att sökandens personliga förutsättningar för sin tillämnade sysselsättning

svårligen syntes kunna bedömas i låneärendet. Beträffande ämbetsverkets

övriga erinringar mot kommissionens förslag torde få hänvisas till

handlingarna i ärendet.

Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande, i vad det gäller arbetsmarknadskommissionens

förslag till värnpliktslånekungörelse, vidhållit den av ämbetsverket

gemensamt med statskontoret uttalade uppfattningen, att utbetalningen

och förvaltningen av lånen borde åläggas riksbanken och har närmare utvecklat

skälen härför. I likhet med statskontoret har riksräkenskapsverket

avstyrkt, att värnpliktslån må beviljas för yrkesutbildning, som ännu icke

påbörjats, eller för rörelse eller näring, varav sökanden icke före inkallelsen

haft sin bärgning. I övrigt har arbetsmarknadskommissionens förslag icke

givit ämbetsverket anledning till särskilt uttalande.

Statens arbetsmarknadskommission har vidhållit sitt förslag till värnpliktslånekungörelse.

Beträffande storleken av det anslag, som kunde behöva investeras

i den föreslagna värnpliktslånefonden, har kommissionen framhållit,

att säkra hållpunkter för ett bedömande icke stöde till buds, samt i

övrigt anfört i huvudsak följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

De belopp, varmed värnpliktslån utgått enligt gällande värnpliktslåneförordning,

kunde icke giva ledning för bedömande av förevarande medelsbehov,

enär därvid vore fråga om lån till åtminstone i huvudsak helt andra

kategorier värnpliktiga än sådana, som skulle ifrågakomma för lån enligt

den föreslagna kungörelsen. Kommissionen hade emellertid verkställt en beräkning

av det sammanlagda antalet värnpliktiga, som skulle kunna ifrågakomma

för värnpliktslån i fredstid, och funnit detta antal kunna beräknas till

3 090. Antalet låntagare och lånens storlek kunde icke ens uppskattningsvis

angivas med någon säkerhet. Utginge man från att omkring 10 % av befälseleverna

och av de med dem likställda kunde komma att beviljas värnpliktslån

med i medeltal 2 000 kronor vardera och att 20 % av värnpliktiga i specialtjänst,

vilka lia att fullgöra sin förlängda tjänstgöring vid högre levnadsålder

än befälselever, också kunde komma att beviljas lån men med hänsyn

till deras kortare tjänstgöringsperioder och bättre civila inkomster med i

medeltal endast 1 000 kronor, skulle det årliga medelsbehovet för utgivande

av nya lån komma att uppgå till (274 X 2 000 + 70 X 1 000=) 618 000 kronor

eller i avrundat tal 600 000 kronor.

Kommissionen har vidare anfört, att det anslag, som skulle anvisas för att

investeras i värnpliktslånefonden, i princip borde bestämmas till sådant belopp,

att värnpliktslånefondens kapital bleve tillräckligt för att i framtiden

kunna — med ianspråktagande av inflytande återbetalningar — finansiera

förekommande lånebehov. Med hänsyn till de osäkra grunder, på vilka beräkningarna

för årsbehovet vilade, syntes det dock lämpligast att för närvarande

begränsa investeringsanslaget till det belopp, som beräknades erforderligt

för ett år, d. v. s. till ett belopp av 600 000 kronor, medan den ytterligare

kapitalinvesteringen i fonden finge bliva beroende på vunna erfarenheter^i

fråga om medelsbehovet för ändamålet. Kommissionen ville alltså föreslå,

att anslaget till kapitalinvestering i värnpliktslånefonden för budgetåret

1945/46 beräknades till 600 000 kronor. Med hänsyn till det förhållandet, att

värnpliktslånen skulle vara räntefria, borde, såsom statskontoret och riksräkenskapsverket

erinrat, enligt gällande regler vid anvisande av ett kapitalinvesteringsanslag

å riksstatén också uppföras ett mot investeringsanslaget

svarande avskrivningsanslag. Detta innebure, att vid en kapitalinvestering

av 600 000 kronor avskrivningsanslag borde anvisas med ett belopp av

599 900 kronor.

Enligt kommissionens uppfattning borde för nu ifrågavarande medelsbehov

i första hand tagas i anspråk de medel, som vid den förstärkta försvarsberedskapens

upphörande kunde komma att återstå av de under fonden för låneunderstöd

anvisade anslagen, vilka finansierat de nuvarande värnpliktslånen.

Av dessa anslag återstode vid utgången av september månad 1944 ett belopp

av i runt tal 2 800 000 kronor. Ett överförande till värnpliktslånefonden

av den del av anvisade anslag för finansiering av värnpliktslån enligt nu

gällande värnpliktslåneförordning, som kunde kvarstå odisponerad vid tidpunkten,

då nämnda förordning upphörde att galla, syntes emellertid förutsätta,

att ett mot det överförda beloppet svarande avskrivningsanslag skulle

anvisas av riksdagen för samma budgetår som det, varunder överföringen

komme till stånd. Med hänsyn härtill syntes under nästa budgetar böra till

värnpliktslånefonden överföras ett visst belopp, och detta syntes kunna bestämmas

till 600 000 kronor. Även örn den nuvarande värnpliktslåneförordningen

komme att vara i kraft under hela budgetåret 1945/46, syntes vad

som — efter överförandet av nämnda belopp — återstode av hittills anvisade

anslag bliva tillräckligt för den nuvarande värnpliktslåneverksamhetens

finansiering till och med utgången av budgetåret 1945/46.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Vad anginge investeringsfrågan hemställde kommissionen, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen, att dels medgiva, att av för nuvarande värnpliktslåneverksamhet

av riksdagen anvisade anslag under fonden för låneunderstöd

ett odisponerat belopp av 600 000 kronor finge under budgetåret 1945/46

överföras till värnpliktslånefonden såsom kapitalinvestering i denna, dels ock

till avskrivning av ny kapitalinvestering i värnpliktslånefonden å riksstaten

för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 599 900 kronor.

Generalpoststyrelsen har på anförda skäl förordat, att arbetet med värnpliktslånefondens

förvaltning och lånens utbetalande måtte anförtros åt riksbanken.

_ Fullmäktige i riksbanken ha uttalat, att riksbanken vore beredd att åtaga

sig de uppgifter, som föreslagits i det av statskontoret och riksräkenskapsverket

avgivna förslaget till värnpliktslånekungörelse. Emellertid syntes i

dylikt fall riksbanken böra erhålla rätt att medge anstånd med erläggandet

av amorteringar ävensom bestämma örn utsträckning av amorteringstiden,

vilket enligt förslaget skulle tillkomma den lånebeviljande myndigheten.

Härvid skulle givetvis samråd ske med arbetsmarknadskommissionen örn de

piincipei, som borde tillämpas, och kommissionen skulle fortfarande äga

att i samband med låns beviljande eventuellt meddela särskilda föreskrifter

örn utsträckning av lånetiden eller dylikt.

Värnpliktslån i civilanställningssyfte till visst avgående fast anställt manskap.

Vid anmälan av särskild proposition till årets riksdag angående ordnande

av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret, vilken

proposition grundar sig på ett av 1942 års civilanställningssakunniga avgivet,

den 15 augusti 1944 dagtecknat betänkande (SOU 1944:38), framhöll jag, att

de sakkunniga jämte andra åtgärder i civilanställningssyfte också föreslagit,

att värnpliktslån, som enligt beslut av 1944 års riksdag skulle kunna beviljas

befälsutbildade värnpliktiga, borde bliva tillgängliga även för avgående fast

anställt manskap. Jag ingick icke närmare på denna fråga i förenämnda

proposition utan hänvisade till att jag i annat sammanhang hade för avsikt

att återkomma till spörsmålet. Jag ämnar nu upptaga frågan till närmare

behandling.

1942 ars civilanställningssakkunnigas förslag.

De sakkunniga ha erinrat örn innehållet i 1944 års riksdags beslut i fråga

örn införande av möjligheter för befälsutbildade värnpliktiga m. fl. att erhålla

värnpliktslan och örn sitt förslag till ordnande av yrkesutbildning för

avgånget fast anställt manskap. De sakkunniga ha i samband med framläggandet

av sistnämnda förslag, som avser kortare utbildningskurser, uttalat

sig för beredande av möjligheter för dylikt manskap att genomgå mera omfattande

utbildning i civilanställningssyfte. Avgånget fast anställt manskap

borde få komma i åtnjutande av värnpliktslån i nyss angivet syfte eller för

att etablera egen näring eller rörelse. Det syntes de sakkunniga finnas så

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunql. Maj:ts proposition nr 198.

mycket större skäl för att medgiva visst fast anställt manskap möjlighet

att erhålla värnpliktslån, som dylika lån i fredstid komme att stå till befälsutbildade

värnpliktigas förfogande.

Civilanställningssakkunniga lia vidare anfört följande.

I den kungörelse rörande värnpliktslån till befälsutbildade värnpliktiga,

som enligt förenämnda riksdagsbeslut må utfärdas av Kungl. Majit, bör

enligt de sakkunnigas mening också intagas bestämmelser rörande f. d. fast

anställt manskaps rätt till erhållande av dylika lån. Bestämmelserna böra

i vad gäller lånevillkor, amortering och säkerhet m. m. vara desamma för

f. d. fast anställt manskap som för de värnpliktiga, men för att f. d. fast

anställd skall kunna beviljas värnpliktslån böra såsom särskilda förutsättningar

gälla, att lånesökande innehaft anställning på aktiv stat under en

tid av minst fem år, att det sökta lånet är avsett för yrkesutbildning eller

genomgång av lärokurs eller för att etablera egen näring eller rörelse samt

att ansökan örn lån göres inom en tid av högst två år efter avskedet från

beställning på aktiv stat eller i förekommande fall efter avslutad tjänstgöring

såsom aspirantanställd beställningshavare i flottans reserv. Undantagsvis

bör värnpliktslån jämväl beviljas f. d. fast anställd beställningshavare

av manskapet med kortare anställningstid än nyss sagts, därest avgangen

föranletts av sjukdom eller andra förhållanden, som legat utom ramen för

de anställdas påverkan.

Yad angår handläggning av värnpliktslåneansökan från f. d. fast anställd

anse de sakkunniga lämpligt, att försvarets anställningsbyrå berndes tillfälle

att avgiva yttrande över ansökan, innan densamma företages till prövning

av den myndighet, som kommer att få sig alagt att besluta i låneärendena,

och bör byrån därvid också avgiva förslag örn på vilket sätt beviljat lånebelopp

bör utbetalas; vid beviljande av lån för studier synes en successiv

utbetalning av beviljad lånesumma regelmässigt böra komma ifråga.

Vilken omfattning låneverksamheten kan komma att erhålla, i vad gäller

f. d. fast anställt manskap, kan icke nu beräknas. Tills erfarenhet vunnits

på området, synes det de sakkunniga, att man bör beräkna ett belopp av

250 000 kronor "för år vara erforderligt för utlämnande av nya lån.

De sakkunniga ha i sina kostnadsberäkningar föreslagit en kapitalinvestering

för det närmaste budgetåret i den blivande värnpliktslånefonden av

250000-kronor för möjliggörande av utbetalningar av värnpliktslån till avgående

fast anställt manskap.

Remissutlåtanden.

I de utlåtanden, som avgivits över 1942 års civilanställningssakkunnigas

betänkande och för vars innehåll i övrigt en redogörelse lämnats i förenämnda

proposition till årets riksdag, lia endast i några fall de sakkunnigas förslag

rörande beviljande av värnpliktslån i civilanställningssyfte berörts.

Chefen för försvarsstaben har icke haft något att erinra mot nämnda förslag.

Då jämförelse här måste göras med värnpliktiga med vida kortare

tjänstgöringstid, syntes icke längre tjänst än fem år böra fordras för låns

erhållande.

Försvarets civil förvaltning har uttalat, att ämbetsverket, då de f. d. fast

anställda icke borde ställas i sämre läge än de befälsutbildade värnpliktiga,

i likhet med de sakkunniga funnit skäl tala för att jämväl de förra bereddes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nt 198.

möjlighet att erhålla lån i huvudsakligen samma omfattning som nämnda

värnpliktiga. De sakkunnigas förslag härutinnan biträddes sålunda av civilförvaltningen.

Måhända kunde det synas mindre lämpligt att bibehålla

benämningen vämpliktslan såsom gemensam beteckning på ifrågavarande

förmån.

Statskontoret har förklarat sig i princip icke ha något att erinra mot förslaget

örn värnpliktslånebestämmelsernas tillämpning å visst avgånget manskap.

Emellertid syntes vid bifall till förslaget en annan terminologi än

vämpliktslan lämpligen böra komma till användning.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att det vore styrelsen bekant, att furirer

vid de beridna vapenslagen, som erhållit utbildning i hovbeslag, vid avgång

ur den militära tjänsten i vissa fall önskat etablera sig som egna hovslagare

men hindrats därifrån på grund av att de saknade medel härför och att de

därför i stället övergått till annat yrke. Då det rådde stor brist på fullt

utbildade hovslagare, kunde det vara möjligt, att de sakkunnigas förslag i

fråga örn vämpliktslan innebure ett uppslag av betydelse för avgående manskap

med denna utbildning, samtidigt som allmänhetens behov av kompetenta

hovslagare skulle bättre tillgodoses.

Sveriges grossist förbund har uttalat, att förbundet för sin del icke hade

något att erinra mot att understöd genom lån lämnas kvalificerat avgående

manskap i utbildningssyfte, men beträffande långivning för etablering av egen

näring eller rörelse ville förbundet framföra vissa betänkligheter. Utan tvivel

förefunnes här, särskilt örn icke en mycket noggran prövning i varje enskilt

fall ägde rum, en betydande risk för att personer, vilka icke hade naturliga

förutsättningar för handelsyrket eller därmed jämförliga yrkesgrenar, genom

de förmånliga lånevillkoren lockades att etablera sig såsom egna företagare.

Enligt en inom handeln allmänt utbredd uppfattning borde i regel icke den,

som ej hade åtminstone något örn än obetydligt eget kapital, uppmuntras

att starta egen rörelse. Därjämte ansåges av naturliga skäl, att även personer,

som hade fallenhet för handelsyrket, borde etablera sig som egna

företagare först efter det de genomgått en grundlig praktisk utbildning. Med

hänsyn till den skarpa konkurrens, som för närvarande funnes på de flesta

områden inom näringslivet och som säkerligen under en efterkrigsperiod

komma att bli än mer skärpt, funne förbundet angeläget att framhålla dessa

synpunkter. Förbundet ville för sin del på nu anförda grunder ifrågasätta,

huruvida vämpliktslan för öppnande av egen rörelse överhuvud borde beviljas

f. d. fast anställt manskap.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att vad de sakkunniga

föreslagit i fråga om värnpliktslånebestämmelsernas tillämpning å visst manskap

icke givit förbundet anledning till annat uttalande än att värnpliktslån

borde kunna beviljas även avgående fast anställt manskap med en minsta

anställningstid av fyra år.

I detta sammanhang må nämnas, att statens arbetsmarknadskommission i

sin i samråd med försvarets civilförvaltning den 28 september 1944 dagtecknade

och i det föregående omförmälda skrivelse, med vilken kommissionen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

överlämnade förslag till kungörelse angående lån från värnpliktslånefonden

till befälsutbildade värnpliktiga m. fl., jämväl berörde frågan örn författningsbestämmelsernas

utformning, därest 1942 års civilan ställningssakkunnigas

förslag rörande värnpliktslån till visst avgående fast anställt manskap

skulle komma att vinna statsmakternas bifall. Sålunda uttalade kommissionen,

att kommissionen i likhet med civilanställningssakkunniga funne

de i ämnet erforderliga bestämmelserna böra intagas i kungörelsen angående

värnpliktslån till värnpliktiga, som uttagits till befälsutbildning m. fl. Kommissionen

hade emellertid för det dåvarande, enär det läge utanför det

kommissionen givna uppdraget, icke ansett sig böra i sitt förslag till omförmälda

kungörelse upptaga de ytterligare bestämmelser, som skulle föranledas

av ett bifall till civilanställningssakkunnigas förslag.

Värnpliktslån till vissa beredskapsinvalider.

Förslag till omskolning av beredskapsinvalider.

I skrivelse den 10 februari 1945 har kommittén för partiellt arbetsföra avgivit

förslag till åtgärder för omskolning av beredskapsinvalider. Förslaget

innebär i huvudsak, att genom statsverkets försorg och på dess bekostnad

skall anordnas yrkesutbildning i omskolningssyfte för personer, som till följd

av skada under värnpliktstjänstgöring — speciellt beredskapstjänstgöring —

blivit invalider och därför icke kunna fortsätta sin tidigare yrkesverksamhet.

Till deltagare i sådan omskolning avses skola utgivas stipendier eller däremot

svarande understöd till bestridande av uppehället under utbildningstiden.

Det förutsättes, att beviljade livräntor skola oförändrade utgå under

utbildningstiden. Kommittén har anfört att — även örn den skadade själv

bereddes underhåll under omskolningstiden — dock för mången kunde kvarstå

ekonomiska bekymmer för familjen. Här torde tills vidare enligt kommitténs

mening Kungafonden och annan privat hjälpverksamhet kunna göra

insatser. I en del fall kunde, har kommittén vidare anfört, grundligare utbildning,

exempelvis i hantverksyrke, böra meddelas. Möjligheten att med

användande av anslagna medel för omskolningsverksamheten bereda sådan

mer omfattande utbildning borde hållas öppen. I den mån så kunde ske,

syntes i dylika fall vederbörande böra placeras såsom elev vid ordinarie kurs

i verkstadsskola. Även utbildning hos enskild näringsidkare borde kunna

övervägas.

Med anledning härav har i särskild proposition till årets riksdag framlagts

förslag angående omskolning av vid värnpliktstjänstgöring skadade värnpliktiga.

Vid anmälan av sagda proposition anförde jag, bland annat, att kommittén vid

utarbetande av sitt förslag utgått från att utbildningsstipendierna skulle

avse endast den skadade själv och alltså icke hans hemmavarande familj. Med

hänsyn till de konsekvenser ett annat ställningstagande skulle leda till på

jämförbara områden fann jag mig böra godtaga kommitténs ifrågavarande uppfattning

men detta syntes mig dock icke böra få hindra, att ytterligare stöd

lämnades från statsverkets sida i omskolningssyfte eller eljest för övergång

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

till annan verksamhet i den mån så kunde ske utan följder på andra områden.

En utväg syntes mig vara att i viss utsträckning medgiva beredskapsinvalider

rätt till räntefria värnpliktslån i enlighet med de bestämmelser, som innefattades

i förordningen den 31 augusti 1940 örn värnpliktslån, och till denna

fråga avsåge jag att återkomma i annat sammanhang.

Departementspromemoria.

I anslutning till vad jag sålunda anfört har inom försvarsdepartementet

upprättats en den 20 februari 1945 dagtecknad departementspromemoria,

angående beviljande av värnpliktslån till värnpliktiga, som till följd av skada

under värnpliktstjänstgöring blivit urståndsätta att fullfölja tidigare yrkesverksamhet.

I promemorian har, efter redogörelse för det huvudsakliga innehållet

i det av kommittén för partiellt arbetsföra avgivna förslaget, framhållits

följande.

Av kommitténs skrivelse framginge, att kommittén förutsatte, att grundligare

utbildning i vissa fall kunde vara erforderlig och lämplig vid sidan av

den på kortare kurser inriktade omskolning, som förslaget närmast avsåge.

Mångå skäl talade för att statsverket sökte i möjligaste mån underlätta för

™v.a^erna a^ Senom dylik mer omfattande utbildning skaffa sig ökade försörjningsmöjligheter,

eventuellt kompetens för mer kvalificerade och bättre avlönade

yrken än de skadade tidigare utövat. Det syntes kunna övervägas, huruvida

icke i dessa fall värnpliktslån enligt i ämnet gällande bestämmelser

■skulle kunna vara till nytta och därför borde kunna utgå. Sådana lån syntes

icke kunna beviljas utan riksdagens medgivande. I samband därmed borde

även utverkas beslut av innebörd, att dylikt lån finge beviljas utan hinder

därav att ansökan icke inom normalt föreskriven tid ingivits. Från statens

arbetsmarknadskommission syntes böra inhämtas yttrande i ärendet, innefattande

jämväl uttalande rörande möjligheterna att bestrida ifrågakommande

värnpliktslån inom ramen för tillgängliga medel.

Föreliggande förslag.

Statens arbetsmarknadskommission har den 21 februari 1945 yttrat sig

över departementspromemorian och därvid upplyst, att kommissionen i den

verksamhet, som åligger kommissionen enligt den gällande värnpliktslåneförordningen,

i flera fall funnit sådana förhållanden ha förelegat, att värnpliktslån

skäligen synts böra beviljas lånesökande, vars ekonomiska svårigheter

i huvudsak haft sin grund i under militärtjänstgöringen ådragen skada.

Vidare har kommissionen anfört i huvudsak följande.

Kommissionen delade den i promemorian uttalade uppfattningen, att beredskapsinvalider,

som komme i åtnjutande av ifrågasatt grundligare utbildning,

kunde vara i behov av ytterligare hjälp utöver invaliditetsersättning,

eventuellt familjebidrag samt föreslagna stipendier eller däremot svarande

understöd under utbildningstiden. Dylikt behov syntes emellertid

kunna föreligga jämväl för beredskapsinvalider, som endast underginge den

i första hand föreslagna kortvariga omskolningen. I vart fall syntes anledning

saknas att helt utesluta dessa från möjligheten till ifrågasatt ytterligare hjälp.

I likhet med vad i promemorian föresloges, ansåge kommissionen, att värnpliktslån

vore en lämplig form för beredande av hjälp för ifrågavarande

ändamål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

15

Särskilt om utbildningstiden finge den längre varaktighet, som syntes

bliva förbunden med en grundligare utbildning, kunde den i många fall medföra

särskilda svårigheter av ekonomisk art, för vilkas avhjälpande eller lindrande

ett värnpliktslån skulle kunna vara till synnerligt gagn. Sålunda kunde

ett värnpliktslån i vissa fall sätta den skadade i stånd att behålla egendom,

vars avstående i och för sig skulle nödvändiggöras på grund av hans ekonomiska

förhållanden under utbildningstiden. Detta kunde vara av stort värde

framför allt i fråga örn egendom, som hade särskild betydelse för den skadade

eller hans familj, exempelvis en fastighet, som beboddes av honom och familjen,

och i fråga om bohag eller egendom, som vore av vikt för hans framtida

yrkesutövning. Värnpliktslån kunde vidare bliva till stort gagn, då det gällde

att möjliggöra för den skadade att efter utbildningens avslutande skapa förutsättningar

för utövande av exempelvis hantverk eller affärsrörelse. I dylikt

fall kunde behov föreligga av medel för anskaffande av lokal, arbetsredskap

och material, varjämte rörelsekapital kunde vara erforderligt.

I likhet med vad i promemorian anförts funne kommissionen värnpliktslån

för nu ifrågavarande ändamål i stort sett kunna utgå enligt bestämmelserna i

gällande värnpliktslåneförordning. Vissa särskilda föreskrifter vore emellertid

påkallade. Vad först anginge de personalgrupper, vilka borde ifrågakomma för

värnpliktslån av nu förevarande art, ansåge kommissionen att dessa borde

sammanfalla med de grupper, som bomme att beredas möjligheter till omskolning

eller därmed jämförlig ytterligare utbildning. För egen del funne

kommissionen, att dessa grupper borde utgöras av personal, som avsåges i

1 § gällande militärersättningsförordning. Vidare borde föreskrift meddelas

därom, att nu ifrågasatta lån finge beviljas för påbörjande av utbildning

eller övergång till nytt yrke, enär lån enligt 4 § gällande värnpliktslåneförordning

nu icke kunde beviljas i dylika fall. I samma paragraf gällande värnpliktslåneförordning

stadgades vidare, att värnpliktslån ej finge utan synnerliga

skäl utgå till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv

månaderna före låneansökans ingivande understigit sextio dagar; värnpliktslånenämnds

beslut örn beviljande av lån i dylikt fall skulle enligt 9 § förordningen,

för att bliva gällande, underställas arbetsmarknadskommissionens

prövning. Värnpliktslåneförordningen innehölle också bestämmelser därom,

att ansökan örn värnpliktslån skall göras senast tre månader efter det sökande

avslutat sin värnpliktstjänstgöring, dock att örn särskilda omständigheter

därtill föranleda, lån må beviljas på grund av senare gjord ansökan. Vad

anginge nu ifrågavarande lån till skadade syntes i allmänhet föreligga sådana

särskilda skäl, som finge föranleda till att lån beviljades utan hinder därav

att lånesökandes tjänstgöring under de senast förflutna tolv månaderna, före

låneansökans ingivande understigit sextio dagar eller till att lån beviljades

på ansökan, som gjorts senare än tre månader efter det sökanden avslutat

sin värnpliktstjänstgöring. Oberoende härav syntes emellertid de bestämmelser,

som innebure att, därest nu avsett förhållande förelåge, lån endast

undantagsvis finge beviljas, icke böra vara tillämpliga vad anginge värnpliktslån

till skadade, och härom borde alltså särskilda bestämmelser meddelas.

I öviigt funne kommissionen ändrade föreskrifter icke erforderliga. Kommissionen

förutsatte sålunda, bland annat, att låneverksamheten skulle handhavas

av de i värnpliktslåneförordningen omförmälda organen och på där

angivet sätt. I fråga om den närmare utformningen av de särskilda föreskrifterna,

som finge anses påkallade, ville kommissionen såsom sin uppfattning

uttala, att det syntes lämpligast, att Kungl. Majit utverkade riksdagens

bemyndigande att meddela erforderliga författningsbestämmelser i huvudsaklig

överensstämmelse med det anförda.

Vad anginge medelsfrågan funne kommissionen, med utgångspunkt från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

den av av kommittén för partiellt arbetsföra ifrågasatta omfattningen av verksamheten

för omskolning av beredskapsinvalider, att lån, som beviljades i

nu ifrågasatt låneverksamhet, borde kunna bestridas inom ramen för de

medel, som funnes tillgängliga för värnpliktslån enligt nu gällande bestämmelser.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att frågor föreligga om medgivande

av rätt till värnpliktslån åt dels värnpliktiga, som för befälsutbildning eller

tjänstgöring i vissa specialbefattningar tagas i anspråk för längre tjänstgöring

än värnpliktiga i allmänhet, dels visst avgående fast anställt manskap,

dels ock under militärtjänstgöring skadade personer i samband med att dessa

omskolas till nytt verksamhetsområde. I detta sammanhang må framhållas,

att fråga uppkommit örn medgivande av rätt till värnpliktslån åt ytterligare

en kategori, nämligen sådan långtidsinkallad personal, som i samband med

den förstärkta försvarsberedskapens avveckling kan beräknas vara i behov av

ekonomisk hjälp för återgång till civil verksamhet.

Till värnpliktigt befäl m. fl. och till visst avgående fast anställt manskap

avses värnpliktslån skola utgå även i fredstid, medan det i övriga fall

är fråga om ett tillfälligt, huvudsakligen med den förstärkta försvarsberedskapen

sammanhängande lånebehov. Den förenämnda frågan örn lån till viss

långtidsinkallad personal ämnar jag upptaga till behandling i annat sammanhang,

nämligen i samband med anmälan av ett av särskilda utredningsmän

framlagt förslag rörande åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till

beredskapstjänstgöring inkallad personal. Övriga här berörda spörsmål anser

jag mig böra nu i ett sammanhang anmäla.

Såsom av det föregående framgår har 1944 års riksdag bemyndigat Kungl.

Majit att meddela bestämmelser om utgivande av värnpliktslån åt värnpliktigt

befäl m. fl. Därvid har förutsatts, att lånen skulle komma att utlämnas

från en särskild utlåningsfond — värnpliktslånefonden — örn vars inrättande

förslag skulle föreläggas 1945 års riksdag. Ehuru Kungl. Majit sålunda har

möjlighet att utan riksdagens förnyade hörande meddela bestämmelser rörande

dessa värnpliktslån, synes det vara önskvärt, att riksdagen erhåller tillfälle

giva sin mening tillkänna i ett par huvudfrågor, som vid ärendets fortsatta

behandling aktualiserats.

Såsom av det föregående framgår föreligga delade meningar mellan å ena

sidan statens arbetsmarknadskommission och försvarets civilförvaltning samt

å andra sidan statskontoret och riksräkenskapsverket i fråga örn de ändamål,

som äro avsedda att tillgodoses genom ifrågavarande lån. De föreliggande

förslagen överensstämma därutinnan, att såsom allmänna förutsättningar

för beviljande av lån skulle gälla, att sökande till sådana lån dels till

följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av ekonomisk art,

vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad tjänstgöring

fullfölja påbörjad yrkesutbildning eller vinna utkomst i det yrke eller den

näring, varav han före inkallelsen haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära

en avsevärd rubbning av hans ekonomi, dels gjort vad på honom skäligen

ankommit för att avvärja svårigheterna och dels måste antagas vara ur stånd

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

att utan hjälp av värnpliktslån inom skälig tid övervinna svårigheterna. Enligt

det av arbetsmarknadskommissionen och civilförvaltningen framlagda förslaget

skulle lån därutöver kunna beviljas även för påbörjande av yrkesutbildning

och för övergång till yrke eller näring, varav vederbörande icke förut

haft sin bärgning. Statskontoret och riksräkenskapsverket däremot ha ansett,

att dylika låneändamål icke böra komma i betraktande.

För egen del finner jag mig böra i princip biträda arbetsmarknadskommissionens

av åtskilliga myndigheter förordade förslag örn att värnpliktslån

må beviljas även i sådana fall, då lån avses för påbörjande av yrkesutbildning

eller för vinnande av utkomst i ny förvärvsverksamhet. Visserligen

finnas för närvarande möjligheter även för ifrågavarande värnpliktiga att

för studieändamål erhålla lån ur allmänna studielånefonden. Dessa lånemöjligheter

äro emellertid begränsade, och det synes icke lämpligt att

ytterligare öka konkurrensen örn sistnämnda lån med de speciella lånebehov

som kunna uppkomma som följd av befälsutbildning m. m. Ett särskilt skäl

för utvidgning av möjligheterna att erhålla värnpliktslån synes mig vara, att

det här är fråga örn lånesökande, som gjort en insats för det allmänna genom

sin förlängda värnpliktstjänstgöring. Emellertid synas de allmänna förutsättningar

för beviljande av lån, örn vilka myndigheterna enligt det föregående

enats, icke väl lämpa sig för det ändamål, varom här är fråga. Bestämmelserna

i ämnet ha av myndigheterna hämtats från gällande förordning örn värnpliktslån

åt beredskapsinkallade och synas taga sikte mer på äldre värnpliktiga

än på de yngre ålderskategorier, som här kunna komma i fråga.

Å andra sidan är det uppenbart, att lån bör medgivas endast i den mån lånebehovet

uppkommit till följd av den utsträckta värnpliktstjänstgöringen. Med

beaktande härav synes det lämpligast, att de av arbetsmarknadskommissionen

förordade bestämmelserna i förevarande hänseende utbytas mot en föreskrift

av innebörd, att värnpliktslån åt ifrågavarande värnpliktiga må beviljas

endast i den mån så prövas erforderligt för underlättande av yrkesutbildning

eller för utövande av yrke eller näring, varav vederbörande har sin bärgning,

eller för övergång till annan verksamhet, allt under villkor dock att den på

ifrågavarande värnpliktiga ankommande särskilda tjänstgöringen uppenbarligen

bidragit till att framkalla eller öka föreliggande lånebehov. Vad arbetsmarknadskommissionen

föreslagit rörande vilken tjänstgöring som skall kvali

ficera till erhållande av lån har icke givit mig anledning till erinran.

I fråga örn utbetalande och förvaltning av beviljade lån ha statskontoret

och riksräkenskapsverket föreslagit, att dessa uppgifter skola åläggas riksbanken,

medan arbetsmarknadskommissionen och civilförvaltningen ansett

uppgifterna böra åläggas länsstyrelserna. I detta sammanhang må erinras

därom, att 1944 års riksdags revisorer i sin berättelse upptagit frågan örn utbetalningen

och förvaltningen av de enligt den gällande värnpliktslåneförordningen

beviljade lånen. Revisorerna ha funnit sig böra föreslå, att de uppgifter,

som nu på detta område åligga länsstyrelserna, skola överflyttas på

riksbanken. För egen del finner jag vissa skäl föreligga för en dylik överflyttning.

I avvaktan på återgång till fredsförliållanden finnér jag likväl lämp

Bihang till riksdagens protokoll 194-r,i. 1 sami. Nr 198. -iso « 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

ligast, att länsstyrelserna, som jämlikt gällande värnpliktslåneförordning lia

att taga motsvarande befattning med av beredskapstjänstgöring föranledda

lån, betros med samma uppgifter såvitt angår nu förevarande värnpliktslån.

På Kungl. Majit torde få ankomma att, när förutsättningar därför prövas

föreligga, förordna örn överflyttning av lånens förvaltning till riksbanken.

Intill dess viss erfarenhet vunnits örn de olika kategorier av sökande, som

i enlighet med de angivna principerna böra komma i fråga till erhållande av

värnpliktslån, och örn den innebörd som i praktiken bör ges de avsedda

kvalifikationsgrunderna för lån, böra frågor örn beviljande av lån underställas

Kungl. Majits prövning. Sedan under denna första tid, då rörelsen sålunda

kommer att äga en mera försöksmässig karaktär, i tillämpningen en fastare

praxis utbildat sig, bör övervägas att i överensstämmelse med förslaget överlämna

handläggningen av låneärendena till statens arbetsmarknadskommission.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Västmanlands län uttalat vill jag framhålla,

att i de fall, då så prövas lämpligt, synes en i och för sig önskvärd

fordran örn säkerhet genom borgen av närstående kunna helt eftergivas.

Jag övergår härefter till det av 1942 års civilanställningssakkunniga framlagda

förslaget örn beviljande av värnpliktslån åt avgående fast anställt manskap.

Enligt förslaget skulle ifrågavarande lån tillkomma dylikt manskap

med en anställningstid på aktiv stat om minst fem år. Lånen skulle vara avsedda

för yrkesutbildning i civilanställningssyfte eller för etablerande av

egen näring eller rörelse. Undantagsvis skulle lån jämväl få utgå till manskap,

som avgår efter kortare anställningstid, i de fall nämligen, då avgången

föranletts av sjukdom eller andra förhållanden, som legat utom ramen för den

anställdes påverkan. De i ämnet erforderliga bestämmelserna ha ansetts

kunna intagas i samma kungörelse som bestämmelserna om värnpliktslån till

befälsutbildade värnpliktiga m. fl., enär föreskrifterna örn återbetalning och

amorteringstid samt örn organ för handläggning av låneärendena borde vara

desamma för båda kategorierna av låntagare. Förslaget har förordats av de

hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Försvarsväsendets underbefälsförbund

har dock hemställt, att anställningstiden för erhållande av möjlighet

till lån måtte bestämmas till fyra år, och Sveriges grossistförbund har

på anförda skäl ifrågasatt, huruvida lån borde beviljas f. d. fast anställt manskap

för öppnande av egen rörelse.

För egen del finner jag mig, i anslutning till vad av mig anförts vid

anmälan av proposition angående ordnande av civilanställning åt avgående

manskap, böra förorda, att de sakkunnigas förevarande förslag genomföres.

Liksom de sakkunniga finner jag den anställningstid, som regelmässigt skall

berättiga till sökande av lån, böra bestämmas till fem år eller samma anställningstid

som den, vilken enligt sagda proposition är avsedd att gälla som villkor

för erhållande av stipendium vid studier i civilanställningssyfte. Med anledning

av vad Sveriges grossistförbund anfört vill jag framhålla, att lånen

avses skola beviljas efter noggrann prövning i de särskilda fallen; att — såsom

förbundet ifrågasatt —- helt betaga kompetent sökande möjlighet att erhålla

lån för öppnande av egen rörelse kan jag icke finna lämpligt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Vissa myndigheter ha ifrågasatt lämpligheten av att använda benämningen

värnpliktslån beträffande de för avgående fast anställt manskap avsedda

lånen. Med anledning härav må erinras, att ifrågavarande manskap enligt

gällande bestämmelser är att hänföra till värnpliktiga.

.Tåg förordar, att av riksdagen utverkas bemyndigande av innebörd, att

värnpliktslån må utgivas till f. d. fast anställt manskap enligt i huvudsak de

grunder, som av mig angivits. Närmare bestämmelser i ämnet lärer det böra

ankomma på Kungl. Maj:t att meddela. Förutsättningarna för erhållande av

lån torde härvid kunna angivas på i huvudsak samma sätt som i det föregående

föreslagits såvitt angår lån till värnpliktiga, vilka uttagits för befälsutbildning

eller special tjänstgöring. Även frågor örn beviljande av lån till

avgående fast anställt manskap synas böra tills vidare hänskjutas till Kungl.

Maj:ts prövning.

Såsom redan nämnts äro ifrågavarande lån till värnpliktigt befäl m. fl. och

till avgående fast anställt manskap icke föranledda av rådande beredskapsförhållanden

utan avsedda att årligen utgå i fredstid. För ändamålet synes böra

inrättas en särskild värnpliktslånefond med karaktär av statlig utlåningsfond

och avsedd såväl för befälsutbildade värnpliktiga m. fl. som för avgående fast

anställt manskap. Det för fondens verksamhet erforderliga kapitalbehovet

har icke kunnat av myndigheterna med tillförlitlighet beräknas. Statens

arbetsmarknadskommission har enligt vissa angivna grunder beräknat ett

medelsbehov för utgivande av lån till värnpliktigt befäl m. fl. av 600 000 kronor

för budgetåret 1945/46 och ansett detta medelsbehov kunna tillgodoses

genom överförande av medel från det nu under fonden för låneunderstöd anvisade

men ännu icke helt ianspråktagna anslaget för utgivande av värnpliktslån

enligt gällande värnpliktslåneförordning. För utgivande av nya lån åt

visst f. d. fast anställt manskap ha civilanställningssakkunniga räknat med ett

medelsbehov för samma budgetår av 250 000 kronor. Det ytterligare medelsbehovet

för utgivande av nya lån efter budgetåret 1945/46 har ansetts böra

tillgodoses genom fortsatt kapitalinvestering i den mån så visar sig erforderligt

till dess rörelsen blir av sådan omfattning, att nya lån kunna finansieras

av inflytande amorteringsbelopp. För egen del finner jag det sammanlagda

medelsbehovet för berörda ändamål kunna för nästa budgetår begränsas till

500 000 kronor, vilket belopp bör äskas av riksdagen såsom investering för budgetåret

1945/46 i värnpliktslånefonden. Då den nuvarande värnpliktslåneverksamheten

alltjämt kan beräknas komma att någon tid fortgå och förslag framlagts

örn beviljande av särskilda värnpliktslån till långtidsinkallad personal

med anlitande i första hand av de för den nuvarande verksamheten anvisade

och ännu icke i anspråk tagna medlen, synes någon överföring av medel på

sätt arbetsmarknadskommissionen föreslagit icke böra ske. Jag förutsätter,

att under den nya fonden skola särskilt för sig redovisas kostnaderna för värnpliktslån

till å ena sidan värnpliktigt befäl m. fl. och å andra sidan avgående

fast anställt manskap.

Avskrivningsanslag, svarande mot det för nästa budgetår anvisade investeringsanslaget,

bör upjAagas för samma budgetår. Denna fråga torde

komma att i sinom tid anmälas av chefen för finansdepartementet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

"v,, Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Såsom jag i annat sammanhang uttalat förordar jag, att värnpliktslån må

utgå till under militärtjänstgöring skadade, i syfte att underlätta deras

omskolning till nytt verksamhetsområde. Det av statens arbetsmarknadskommission

framlagda förslaget till bestämmelser i ämnet finner jag kunna

i huvudsak förordas. Av riksdagen torde böra inhämtas bemyndigande för

Kungl. Maj.t att utfärda i ämnet erforderliga föreskrifter. För ifrågavarande

låneverksamhet synes böra tagas i anspråk medel, som tidigare anvisats av

riksdagen i fonden för låneunderstöd för utgivande av värnpliktslån enligt

gällande värnpliktslaneförordning. TJtbetalade lån av förevarande slag

torde emellertid böra särskilt för sig bokföras. Jag har från arbetsmarknadskommissionen

inhämtat, att vid utgången av januari 1945 ett belopp av något

över 2 500 000 kronor kvarstod odisponerat av tidigare anvisade anslag för värnpliktslåneverksamhet.

Ytterligare medelsanvisning för här avsett ändamål

synes därför icke vara erforderlig. Då riksdagen anvisat medel för ifrågavarande

verksamhet senast för budgetåret 1941/42 och enligt gällande regler

reservationsanslag icke utan riksdagens medgivande står till förfogande längre

tid än till och med utgången av tredje budgetåret efter det, varunder anslaget

anvisats, lärer riksdagens medgivande böra inhämtas till fortsatt disposition

av återstående medel å det för budgetåret 1941/42 i fonden för låneunderstöd

till värnpliktslån anvisade kapitalinvesteringsanslaget. De ifrågavarande

lånen till under militärtjänstgöring skadade äro avsedda i första hand för

sådana som skadats under beredskapstjänstgöring. Huruvida dylika lån böra

fortsättningsvis beviljas i anledning av olycksfall som inträffat under fredsmässig

militärtjänstgöring lärer komma under bedömande vid pågående fortsatt

utredning rörande omskolning av i militärtjänst skadade.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att för utgivande av värnpliktslån till värnpliktigt

befäl m. fl. ävensom till visst avgående fast anställt manskap

skall inrättas en särskild utlåningsfond, benämnd Värnpliktslånefonden,

dels under Statens utlåningsfonder till Värnpliktslånefenden

för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag av 500 000

kronor,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående av mig anförts, meddela bestämmelser

örn värnpliktslån till visst avgående fast anställt

manskap i samband med meddelandet av motsvarande bestämmelser

för värnpliktigt befäl m. fl.,

dels medgiva, att återstående medel å det för budgetåret

1941/42 under Fonden för låneunderstöd anvisade reservationsanslaget

till Värnpliktslån måtte få disponeras under budgetåret

1945/46,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående av mig anförts, meddela

bestämmelser om värnpliktslån till under militärtjänstgöring

skadade, att utgå från förenämnda anslag till värnpliktslån.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1945:139 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående inrättande av en värnplikts lånefond m. m. s. 44 i texten