Angående anvisande av medel till stödjande av linoch hampodlingen m. m
1945-03-09 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:201, Angående anvisande av medel till stödjande av linoch hampodlingen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
1
201.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel till stödjande av lin- och hampodlingen m. m.;
given Stockholms slott den 9 mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 mars 1945.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin,
Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, handels- och folkhushållningsdepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Pehrsson-Bramstorp, fråga om åtgärder för stödjande av odlingen
av lin och hampa samt örn åtgärder för främjande av försöksverksamhet
beträffande nämnda växtslag och anför därvid.
I. Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.
Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171)
medgavs att lån till anläggande av lin- och hampberedningsanstalter finge
beviljas från hemslöjdslånefonden. Till förstärkande av fonden anvisades för
budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten ett anslag å 300 000 kronor. Riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 201. 1
2
Kungl. Majlis proposition nr 201.
medgav tillika, att viss garanti finge lämnas rörande priserna för frö och
oljelin. De ändrade bestämmelserna rörande lån från hemslöjdslånefonden
utfärdades genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 605).
1940 års urtima riksdag (prop. nr 51; r. skr. nr 67) anvisade å tilläggsslat
I till riksstaten för budgetåret 1940/41 till hemslöjdslånefonden ett anslag
av 1 500 000 kronor. I samband härmed beslöts tillika alt lämna linodlingen
ytterligare stöd genom prisgaranti. Enligt detta beslut skulle priset
på linhalm under treårsperioden 1941—1943 för kvalitetsklass I garanteras
utgöra 80 procent av inlösningspriset för råg av motsvarande års skörd,
dock med den begränsning att statligt stöd icke skulle utgå med högre belopp
än 200 kronor per hektar spånadslin. Vissa jämkningar i bestämmelserna örn
lån godkändes även av riksdagen. Kungörelse härom utfärdades den 22 november
1940 (nr 952).
Vid 1941 års riksdag (prop. nr 333; r. skr. nr 501) medgavs, att för uppförande
av lin- och hamberedningverk statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
skulle kunna lämnas. Å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisades dels för sistnämnda ändamål ett anslag av 500 000 kronor
och dels såsom förstärkning av hemslöjdslånefonden ett anslag av
1 500 000 kronor. Tillika medgav riksdagen, att prisgaranti för hamphalm
finge lämnas. Detta beslut innebar, att priset på hamphalm under femårsperioden
1942—1946 för kvalitetsklass I garanterades utgöra 50 procent av
inlösningspriset för råg av motsvarande års skörd, dock med samma begränsning
som beslutats i fråga örn linhalm. I anslutning till detta beslut
utsträcktes tiden för garantien för linhalm t. o. m. år 1946. Vissa ändringar
skulle även genomföras i fråga om bestämmelserna rörande lån från hemslöjdslånefonden.
Kungörelser utfärdades den 13 mars 1942 dels beträffande
dessa ändringar (nr 152) och dels angående statsbidrag för anläggande
av lin- eller hampberedningsanstalter (nr 153).
Å riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisade 1942 års riksdag ett anslag
av 1 000 000 kronor till hemslöjdslånefonden.
1943 års riksdag (prop. nr 2 och 344; r. skr. nr 20 och 474) har till bidrag
till lin- eller hampberedningsanläggningar anvisat dels å tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1942/43 ett anslag av 800 000 kronor och dels å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 ett anslag av 130 000 kronor.
Härjämte ha (prop. nr 2 och 344; r skr. nr 20 och 474) å sistnämnda tilläggsstater
till förstärkning av hemslöjdslånefonden anvisats 3 000 000 respektive
600 000 kronor. Vid 1943 års riksdag (prop. nr 176; r. skr. nr 178) höjdes
vidare maximibeloppet för statsbidrag till upprätthållande av garantipriset
på lin- och hamphalm till 450 kronor per hektar för lin samt till 350 kronor
per hektar för hampa. I samband härmed beslöt riksdagen att garantitiden
skulle omfatta en period av fem år från amorteringstidens början för vederbörande
beredningsanstalt, dock att garantitiden i intet fall finge utsträckas
längre än till år 1950.
1944 års riksdag (prop. nr 103; r. skr. nr 314) har för budgetåret 1944/45
anvisat ett anslag av 250 000 kronor till Befrämjande av fröodlingen m. m.:
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
3
Bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar samt ett anslag av
1 400 000 kronor till hemslöjdslånefonden.
För närvarande finnas inom landet 8 lin- och hampberedningsanstalter.
Av dessa ha 5 linberedningsanstalter och 2 hampberedningsanstalter påbörjat
sin verksamhet under det att en sjätte linberedningsanstalt — i Mellansel
— är under uppförande.
I skrivelse den 31 augusti 1944 ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
hemställt att till bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar för
budgetåret 1945/46 måtte anvisas ett anslag av 180 000 kronor. I särskild
skrivelse samma dag ha sagda ämbetsverk anmält att något kapitaltillskott
till hemslöjdslånefonden icke syntes erforderligt för nästa budgetår.
Därjämte har lantbruksstyrelsen i skrivelse förenämnda dag äskat ett anslag
av 1 316 000 kronor såsom bidrag till stödjande av priset å hamphalm
av 1943 och 1944 års skördar.
Med utlåtande den 15 december 1944 har statens livsmedelskommission
överlämnat en den 7 december 1944 dagtecknad framställning från statens
linnämnd, vari nämnden anhållit att Sveriges hampodlareförening u. p. a.
och Aktiebolaget hampberedning måtte beviljas anslag motsvarande odlingsgarantien
för 1942 års hampskörd med respektive 315 000 och 330 000 kronor.
I samband härmed har linnämnden hemställt att Sveriges hampodlareförening
och Aktiebolaget hampberedning tills vidare skulle befrias från skyldighet
att amortera ur hemslöjdslånefonden erhållna lån, att linnämnden
måtte erhålla i uppdrag att med sagda företag träffa avtal örn avsättning
av hamptåga och hampblånor samt att importförbud skulle införas på tåga
och blånor av hampa, alla slag, samt garner därav.
Sedermera bär statens linnämnd i en av statens livsmedelskommission
med utlåtande den 6 februari 1945 överlämnad framställning av den 3 februari
1945 anhållit, att till bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar
mätte för nästa budgetår anvisas ett anslag av 145 000 kronor samt att till
hemslöjdslånefonden måtte anvisas 400 000 kronor.
I fråga örn behovet av medel till bidrag t i 11 lin- eller
hampberedningsanläggningar ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
i förenämnda skrivelse den 31 augusti 1944 anfört i huvudsak
följande.
Enligt vad kommerskollegium och lantbruksstyrelsen erfarit planeras vissa
kompletteringar och utbyggnader av lin- eller hampberedningsverken. För
ändamålet torde statsbidrag kunna förutsättas bliva erforderligt under budgetåret
1945/46. De planerade åtgärderna torde stå i samband med den utökade
odlingen av inhemskt spånadslin och behovet av att på grundval
av hittills vunna erfarenheter kunna göra driften vid verken ekonomiskt
fördelaktigare.
Det sammanlagda medelsbehovet för ändamålet under budgetåret 1945/46
beräkna ämbetsverken komma att uppgå till i runt tal 180 000 kronor.
Till belysande av h e m s 1 ö j d s 1 å n e f o n deus st ä Ilning budgetåret
1945/46 lia kommerskollegium och lantbruksstyrelsen den 31 augusti
1944 framhållit bland annat följande.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
Enligt uppgift från statskontoret uppgick den till utlåning disponibla kapitaltillgången
å hemslöjdslånefonden den 1 juli 1944 lill i runt tal 970 000
kronor, varjämte under budgetåren 1944/45 och 1945/46 beräknades inflyta
amorteringar med omkring 360 000 kronor respektive 900 000 kronor.
Under den hittills tilländalupna delen av budgetåret 1944/45 lia lån från
fonden beviljats å tillsammans 181 850 kronor. För ifrågavarande verksamhet
torde sålunda under återstoden av innevarande budgetår och under
nästkommande budgetår ett belopp av sammanlagt omkring 2 048 000 kronor
kunna beräknas stå till förfogande. Enligt vad ämbetsverken kunna förutse
torde sagda belopp vara tillfyllest för att tillgodose ansökningar om lån
från fonden såväl under återstående del av innevarande budgetår som under
budgetåret 1945/46.
Rörande behovet av medel till bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar
samt till hemslöjdslånefonden
har statens linnämnd den 3 februari 1945 framhållit följande.
Sedan kommerskollegii och lantbruksstyrelsen skrivelser den 31 augusti
1944 angående anslag till bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar
samt örn hemslöjdslånefonden ingivits till Kungl. Majit har det visat sig,
att hampodlareföretagen icke lia möjlighet att fullgöra sina amorteringsskyldigheter
för åren 1944 och 1945. Följaktligen bortfaller ett beräknat kapitaltillskott
till hemslöjdslånefonden för nämnda år på i runt tal 800 000
kronor. Då de planerade kompletteringarna av beredningsanstalterna äro
nödvändiga för att dessa skola kunna bedriva sin verksamhet på mest ändamålsenliga
sätt och framställa en för landets försörjning med textilråvara
lämplig produkt, synes det önskvärt, att ifrågavarande fond erhåller förstärkning
av statsmedel med erforderligt belopp.
Beträffande de kompletteringar av beredningsanstalterna, som beräknades
komma till utförande under nästa budgetår, har linnämnden anfört följande.
Linlieredni n gsans tälten i Laholm laar hittills uteslutande framställt en
produkt i orötat skick, s. k. grönberett lin. Till denna beredningsmetod har
knutits stora förhoppningar, enär beredningsanstalternas anläggningskostnader
bliva avsevärt lägre utan rötningsanläggning. Emellertid har det visat
sig, att vissa betydande partier linhalm icke lämpa sig tor beredning i orötat
skick. Dylik linlialm lämnar ett ringa fiberutbyte av låg kvalitet. En stor del
av de erhållna blånorna bliva icke spinnbara och kunna följaktligen icke
avsättas. Utförda försök ha givit vid handen, att dylik linhalm efter rötning
lämnar ett avsevärt högre fiberutbyte, varjämte såväl tåga som blånor
bliva av god kvalitet. Dessa beredningssvårigheter ha funnits i mindre
omfattning även tidigare, men särskilt 1944 års linskörd har i stor utsträckning
visat sig olämplig för beredning i orötat tillstånd. Orsakerna härtill
torde kunna tillskrivas väderleksförhållandena under linets växttid. Linstjälkens
uppbyggnad i dylik linhalm är sådan, att veden och basthöljet sitta^sa
hårt fastklistrade vid fibern, att denna icke kan frigöras utan alltför hård
bearbetning. Även örn veden kan frigöras, är dock basthöjet fortfarande fastklistrat
vid fibern, varför densamma icke kan finfördelas i häcklingsmaskinerna
och orsakar driftstopp i spinnerierna. Följden härav blir, att en betydande
del av fibern går till spillo. Detta är givetvis i högsta grad olämpligt i
nuvarande försörjningsläge och samtidigt oekonomiskt för beredningsanstalten.
Hallands läns linodlareförening, som äger ifrågavarande beredningsanstalt,
har därför, under förutsättning att lån och bidrag av statsmedel kunna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
erhållas, planerat att komplettera anstalten med en rötningsanläggning! av
den storlek, att ungefär kalva linskörden skall kunna rötas och återstodetnv
även i fortsättningen beredas i orötat skick. Därigenom skulle linhalmen kunna
beredas efter den metod, för vilken respektive halmpartier äro bäst lämpade.
Totalkostnaderna för en rötningsanläggning av ifrågasatt storlek beräknas
till i ruut tal 600 000 kronor, däri inräknat kostnaderna för erforderlig
tillbyggnad av anstalten, maskiner, vattenledningar, ånganläggning och
elektriska installationer.
Linberedningsanstalten i Växjö behöver kompletteras med en reningsanläggning
för rötvattnet, som för närvarande förorsakar vissa sanitära olägenheter
då detsamma utlömmes i en relativt grund insjö. Kostnaderna för reningsanläggningen
torde komma att uppgå till cirka 100 000 kronor.
Linberedningsanstalten i Kristinehamn synes höra kompletteras med en
blåntork och en blånberedningsmaskin. Anskaffning härav jämte installation
m. m. beräknas draga en kostnad av 80 000 kronor.
Sammanlagda kostnaderna för under budgetåret 1945/46 erforderliga
kompletteringar av nämnda beredningsanstalter uppgå alltså till i runt tal
780 000 kronor Enligt gällande bestämmelser skulle, under förutsättning att
medel stå till förfogande, lån kunna utgå med cirka 663 000 kronor och
statsbidrag med 117 000 kronor.
Vid linberedningsanstalterna i Gimo och Hybo ha under år 1944 rötningsanläggningarna
utökats och ny ånganläggning anskaffats till anstalten i Hybo.
Kostnaderna härför ha uppgått till respektive 129 000 kronor och 135 000
kronor. För dessa ändamål ha lämnats lån från hemslöjdslånefonden med
respektive 109 600 kronor och 114 750 kronor samt statsbidrag med respektive
7 000 kronor och 6 950 kronor. Dessa anstalter äro alltså, om medel anvisas
för ändamålet, berättigade att erhålla ytterligare statsbidrag med respektive
12 350 kronor och 13 300 kronor.
Slutligen ha lantbruksstyrelsen och kommerskollegium godkänt en anläggningskostnad
av 1 000 000 kronor för en linberedningsanstalt i Mellansel.
Till denna anläggning ha beviljats lån från hemslöjdslånefonden med 670 000
kronor och statsbidrag med 150 000 kronor. Följaktligen kan ytterligare lån
med 180 000 kronor utgå till denna anstalt.
För att möjliggöra att lån från hemslöjdslånefonden samt statsbidrag skola
kunna beviljas i föreslagen omfattning under budgetåret 1945/46 erfordras
ett kapital i fonden av 843 000 kronor eller i runt tal 850 000 kronor och ett
anslag till statsbidrag på 142 650 kronor eller avrundat 145 000 kronor.
Orsaken till att detta anslag understiger det av lantbruksstyrelsen föreslagna
beloppet med 35 000 kronor är, att vissa av lantbruksstyrelsen beräknade
kompletteringar av hampberedningsanstalterna sedermera ansetts böra finansieras
på annat sätt.
För närvarande finnas i hemslöjdslånefonden cirka 150 000 kronor, utgörande
inbetalda amorteringar från vissa linberedningsanstalter. Därtill hendenäs
under år 1945 inflyta cirka 320 000 kronor i form av amorteringar
från linberedningsanstalter. En ytterligare förstärkning av hemslöjdslånefonden
med 380 000 kronor eller avrundat 400 000 kronor skulle alltså erfordras.
Då några medel till bidrag för ifrågavarande ändamål icke stå till förfogande,
uppgår alltså medelsbehovet härför till 145 000 kronor.
I anslutning till yrkandet att Sveriges hampodlareförening
u. t), a. i Värm bo 1 invid Katrineholm och Aktiebolaget
h a m p h eredning i Visby måtte lills vid a re b e f r i a s f r å n
s k y 1 d i g het alt a morter a n r h e lii s 1 ö j d s 1 å n e I o n d c n e r h å 11-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
na lån har statens linnämnd beträffande de ekonomiska förutsättningarna
för hampberedningsanläggningarna anfört väsentligen följande.
Under rådande avspärrningsperiod med därav föranledd relativt hög
prisnivå har det ansetts möjligt att för de inhemska lin- och hampprodukterna
erhålla ett sådant pris, att beredningsanstalternas totala kostnader
kunna täckas utan anlitande av statsstöd. Linnämnden har beräknat vilket
grundpris på lin- respektive hamptåga, som på denna grund erfordrades, och
detta godkändes sedermera av statens priskontrollnämnd. Hittills har grundpriset
på lintaga varit 5 kronor per kilogram och för hamptåga 4 kronor per
kilogram. Priserna gälla för tåga tillhörande klass I i av linnämnden fastställda
kvalitetsskalor för lin- respektive hampfiber.
Dessa grundpriser fastställdes, innan försäljning av anstalternas produkter
började. Härför erforderliga kalkyler gjordes redan år 1942, då erfarenheterna
om beredning av lin voro relativt obetydliga och hampberedningsanstalterna
ännu icke påbörjat sin verksamhet. Sedan gällande prisstoppbestämmelser
utfärdats, har linnämnden icke ansett sig böra föreslå någon
höjning av ifrågavarande priser.
För linets vidkommande har det visat sig, att förenämnda grundpris hittills
varit tillräckligt för att täcka anstalternas samtliga kostnader och medgiva
erforderlig avskrivning på byggnader och maskiner. Helt andra ha förhållandena
blivit för hampans del. Då grundpriset för hamptåga våren 1942
fastställdes, saknades erfarenhet av hampodling i större omfattning och av
maskinell hampberedning. Därför måste nämnden i sina kalkyler utgå från
uppgifter från utlandet och erfarenheter rörande avkastningen från de
försöksodlingar, som funnits inom landet. Under åren 1942 och 1943 blevo
emellertid hampskördarna i medeltal avsevärt lägre än beräknat. Orsakerna
härtill voro bland annat, att kännedom örn de lämpligaste jordarna för odling
av nämnda växtslag flerstädes saknades. På vissa håll erhölls mycket
låga skördar. Därtill kom, att utsädesbehovet under rådande förhållanden
måste tillgodoses genom inhemsk produktion. Då hampa icke kan skördas,
förrän fröet är moget, lia hanplantorna hunnit nedvissna. Detta förhållande
betyder en minskning av hampskörden med ungefär 20 å 30 procent. Slutligen
voro väderleksförhållandena dessa år mindre gynnsamma för hampodling.
Följden blev, att man i stället för en beräknad medelhektarskörd per
år av 5 000 kilogram frörepad hamphalm år 1942 endast erhöll i medeltal
40 å 50 procent härav och år 1943 cirka 60 procent. I kalkylerna över erforderligt
grundpris för hamptåga har vidare med ledning av uppgifter från
utlandet räknats med ett tågautbyte vid beredningen av 6 procent, medan
nämnda utbyte på grund av den dåliga kvaliteten på halmen endast uppgick
till cirka 3 procent. Allt detta har medverkat till att hampberedningsanstalterna
drivits med förlust och att en omräkning av kalkylen, baserad
på nu uppnådda resultat, måste verkställas.
För att närmare utreda frågan örn konsolidering av företagens ekonomiska
ställning och utarbeta förslag örn ytterligare stödåtgärder åt odling
och beredning av hampa Ilar linnämnden inom sig tillsatt en kommitté, i
vars arbete de låne- och anslagsbeviljande myndigheterna — lantbruksstyrelsen
och kommerskollegium — varit representerade. Resultatet av denna
utrednings arbete ligger till grund för ifrågavarande framställning.
Beträffande behovet av inhemsk hampodling har linnämnden anfört följande.
Linnämnden har till en början konstaterat, att lagren av tåga och blånor
av mjukhampa inom landet uppgå till sammanlagt respektive cirka 500 ton
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
7
och 400 ton. Efter nuvarande tilldelningsgrunder beräknas dessa kvantiteter
vara till största delen förbrukade under första halvåret 1945. Industrikommissionen
har i skrivelse till linnämnden den 21 november 1944 förklarat
sig icke kunna räkna med, att landets behov av hårdfibrig hampa — sisal
och manilla — skall kunna tillgodoses genom import under de närmaste
åren, varför mjukhampa i görligaste mån måste ersätta den hårdfibriga
hampan. Även om vissa mindre partier mjukhampa för tillfället kunna importeras,
kommer under dessa förhållanden knapphet på råvaror av hampa
att råda och stor brist härpå kan befaras inom en nära framtid, därest den
inhemska produktionen icke skulle kunna bibehållas. Detta kan icke ske,
utan att ytterligare stödåtgärder vidtagas. Enligt nämndens mening måste
på grund av industrikommissionens uttalande rörande de ovissa importmöjligheterna
för sisal, manilla och egentlig hampa under de närmast kommande
åren en inhemsk hampodling uppehållas i ursprungligen planerad omfattning.
I sin skrivelse har linnämnden i fråga om beredningsverkens ekonomi även
framhållit följande.
Under hampberedningsverkens första verksamhetsår fram till den 1 juli
1944 uppgick den verkliga driftsförlusten, om hänsyn icke tages till erforderlig
avskrivning, för Sveriges hampodlareförenings del till i runt tal
300 000 kronor, därav 180 000 kronor för nedskrivning av halmlagret —
lagringsförluster på 1941 och 1942 års halmskördar — samt för Aktiebolaget
hampberedning till cirka 200 000 kronor. Medtagas normala avskrivningar
och överprisavdragsavskrivningar stiger förlusten för sagda år till
respektive cirka 820 000 kronor och 850 000 kronor.
I fråga om det driftresultat som kunde påräknas för produktionsåret 1944/
45 har i linnämndens skrivelse intagits följande kalkyl.
Ekonomisk kalkyl för en hainpberedningsanstalt (i Katrineholm eller Visby)
produktionsåret 1944—1945.
Förutsättning:
Total halmmängd (tröskad) 2 500 ton
Fiberutbyte: tåga 4 % 100 »
blånor 10 % 250 »
Inkomster:
Kronor Kronor
Tåga:
klass
I 35 %
35
ton
X 4: — = 140 000: —
»
II 55 %
55
»
X 3: 60 = 198 000: —
III 10 i.
10
»
x 3:-= 30 000: —
368 000: —
Blånor:
I 10 %
25
X 2: 60 = 65 000: —
II 75 %
190
X 2: 10 = 399 000: —
»
III 15 %
40
X 1: 60 = 64 000: —
528 000: —
Summa inkomster kronor 896 000: —
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
Kronor Kronor
Utgifter:
Inköp av 2 500 ton halm å 13 öre per kilogram . . 325 000: —-
Lagringsersättning 1 500 ton å 1 öre per kilogram 15 000: —
Räntor (1 000 000 å 4,5 °/o) .................. 45 000:—-
Avskrivningar å maskiner1 .................. 110 000: —
Försäkringar .............................. 35 000: —
Skatter .................................... 5 000:-—-
Reparationer, underhåll och förbrukningsmaterial 55 000: -—
Bränslekostnader .......................... 40 000:—
Arbetarlöner .............................. 275 000: —
Månadsavlönad personal...................... 103 000: —
Allmänna omkostnader ...................... 45 000: —
Försäljningskostnader ...................... 18 000: —
Frakter .................................... 50 000: —
Elektrisk energi ............................ 25 000: —
Oförutsett (10 %> av driftskostnaderna) ...... 80 000:— 1 226 000:_
Summa utgifter kronor 1226 000: —
Summa utgifter .............. kronor 1226 000: —
Summa inkomster ............ » 896 000: —
Brist ...................... » 330 000: —
I anslutning till kalkylen har linnämnden framhållit följande.
Då 1944 års skörd icke uppgår till mer än ungefär hälften av den halmmängd,
som vid utnyttjande av beredningsanstalternas totala kapacitet kan
beredas, måste man för innevarande produktionsår räkna med att utgifterna
utan amortering å statslån överstiga inkomsterna med omkring 350 000 kronor
och med amortering med 600 000—700 000 kronor för vardera anstalten.
Under dessa förhållanden är amortering av erhållna statslån omöjlig.
Hampberedningsanstalternas nuvarande skuldsättning har av linnämnden
sammanställts i följande tablå.
Sveriges hampodlareförening Aktiebolaget hampberedning
Kronor
Kronor
Statslån mot inteckning i an-
läggningen..............
1 857 250: —
Lån i Svenska handels-
1 966 900: —
Statslån mot inteckning i
banken mot förlags-
kraftverksanläggning ....
Lån mot säkerhet i med-
230 000: —
inteckning.........
500 000: —
lemsreverser.......cirka
100 000: —
Lån av Visby stad ...
150 000: —
Lån mot styrelsens borgen
Lån mot borgen av vissa
100 000: —
jordbrukareorganisationer
Förskott från Aktiebolaget
150 000: —
150 000: —
Wahlbecks fabriker cirka
400 000: —
Övriga skulder...... »
150 000: —
cirka
150 000; —
Summa kronor 2 987 250: — Summa kronor 2 916 900: —
1 I kalkylen har med hänsyn till slitaget på maskiner medtagits avskrivning å anstalternas
maskinella utrustning men däremot icke å byggnader.
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
9
Linnämnden har i anslutning till tablån anfört följande.
1 övriga lån utöver statslånen ingå bland annat beredningsanstaltens driftsförluster
under senaste verksamhetsår. Återstoden av lånen har använts till
driftskapital samt för inköp av viss maskinell utrustning m. m., för vilka
ändamål linnämnden samt lantbruksstyrelsen och kommerskollegium tidigare
icke ansett, att medel borde utgå från hemslöjdslånefolldén. Efter den
erfarenhet, som förvärvats under den tid beredningen bedrivits, synas de
kompletteringar av maskinutrustningen, som gjorts utöver tidigare godkänd
plan, vara av viss betydelse för beredningsanstalternas ekonomiska drift på
längre sikt.
Beträffande förutsättningarna för en inhemsk hampproduktion under de
närmaste åren har linnämnden framhållit i huvudsak följande.
Även om resultatet av odlingen och beredningen av hampa hittills icke blivit
vad nian väntade vid planläggningen härav, finnas vissa utsikter till förbättring
sedan erfarenhet vunnits. Odlingen koncentreras sålunda successivt
till jordar, som visat sig lämpliga för ändamålet, vilket torde komina att
medföra, att medelhektarskördarna så småningom kunna höjas och kvaliteten
på halmen förbättras. Den under år 1944 i samråd med lantbrukshögskolans
anstalt för jordbruksförsök igångsatta odlingsförsöksverksamheten
bör därvid kunna giva vägledning, därest ekonomiska möjligheter beredas
för ett fortsättande av denna försöksverksamhet under en följd av år.
Därjämte lia under år 1944 på försök utlagts särskilda fröodlingar inom
därför lämpliga områden för att möjliggöra, att de egentliga hampfiberodlingarna
kunna skördas före frömognaden. Vid en tidig skörd kunna såsom
nämnts även hanplantorna utnyttjas till fiberframställning. Sedan dessa åtgärder
hunnit att helt genomföras, synes man under gynnsamma väderleksförhållanden
lia större utsikter att kunna uppnå en bättre medelhektarskörd
-— möjligen upp till 5 000 kilogram frörepad halm, som ursprungligen förväntades.
En tidig skörd har icke enbart visat sig medföra högre lialmavkastning
per arealenhet utan har även bidragit till ett högre tågautbyte och en bättre
kvalitet på produkterna. Tågautbytet av hittills beredd, tidigt skördad hamphalm
av 1944 års skörd har blivit 4 å 5 procent. Man har därför anledning
räkna med i medeltal 4 procent tåga av nämnda skörd. Därjämte ha såväl
tåga som blånor i kvalitetshänseende legat i det närmaste en kvalitetsklass
över tidigare uppnådda resultat nied hampa skördad efter frömognaden. Det
har även visat sig nödvändigt för erhållande av god fiberkvalitet, att hamphalmen
lagras på ett mera ändamålsenligt sätt än som hittills varit möjligt.
Åtgärder i syfte att åstadkomma bättre lagringsmöjligheter lia därför planerats.
Vidare pågå förbättringar av beredningsanstalternas maskinella utrustning
i syfte att höja tågautbytet och förbättra kvaliteten. Bland annat har
sköljning och torkning av den rötade halmen avsevärt förbättrats. Även på
bråk- och skäktmaskiner företagas för närvarande vissa ändringar, som väntas
bidraga lill ett bättre fiberutbyte.
I detta sammanhang synes böra framhållas, att maskinell beredning enligt
moderna metoder är ny för svenska förhållanden. Såväl driftsledning
som arbetare saknade fullständigt erfarenhet på området, då verksamheten
påbörjades i beredningsanstalterna. Även konstruktionen av erforderlig maskinell
utrustning var oprövad inom landet, vilket i åtskilliga fall nödvändiggjort
omkonstruktioner sedan erfarenhet vunnits. Man måste därför räkna
med några års försöksdrift av denna relativt komplicerade industri nied över
100-talet arbetare i varje anstalt, innan avsett resultat kan påräknas. Då en
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
förbättring av såväl utbyte som kvalitet redan uppnåtts, synas utsikterna till
lösning av återstående problem förhållandevis gynnsamma.
Linnämnden har även låtit uppgöra en kalkyl, baserad på de utbytestal,
som enligt hittills gjorda erfarenheter borde kunna påräknas under produktionsåret
1945/46 om hampberedningsanstalternas totala kapacitet utnyttjades.
I anslutning till av industrikommissionen i förenämnda skrivelse den
21 november 1944 lämnade uppgifter har linnämnden utgått ifrån, att normala
behovet av mjukhampa före krigsutbrottet uppgick till cirka 600 ton
tåga och 1 200 ton blånor per år. Vidare har linnämnden vid beräkning av
beredningsanstalternas produktion utgått från anstalternas produktion av
blånor och därvid ansett, att cirka 500 ton blånor borde kunna framställas
vid vardera anstalten. Den sammanlagda årsproduktionen av blånor skulle
sålunda komma att uppgå till cirka 1 000 ton, varigenom en marginal mellan
det beräknade normala årsbehovet och den inhemska tillverkningen på
cirka 200 ton skulle uppstå. Samtidigt skulle omkring 400 ton tåga kunna
produceras. För åstadkommande härav skulle vid vardera anstalten erfordras
en halmmängd av cirka 5 000 ton. Med nämnda förutsättningar såsom
utgångspunkt har linnämnden uppgjort följande kalkyl.
Ekonomisk kalkyl för en hampberedningsanstalt.
Förutsättning:
Total halmmängd (tröskad) 5 000
Fiberutbyte:
tåga
4 %
200
Inkomster:
blånor
10 %
500
Tåga: klass I 40
%
80
3»
II 50
%
100
T>
III 10
%
20
Blånor: >
I 10
%
50
>
II 75
%
375
III 15
%
75
ton
>
>
Kronor
Kronor
ton
X
4: — = 320 000: —
X
3: 60 = 360 000: —
X
3: — = 60 000: —
740 000:
X
2: 60 = 130 000: —
X
2: 10 = 787 500: —
Tt
X
1: 60 = 120 000: —
1 037 500:
Summa inkomster kronor 1 777 500:
Kronor
Utgifter:
Inköp av 5 000 ton halm å 13 öre per kilogram . . 650 000: —
Lagringsersättning 3 000 ton å 1 öre per kilogram 30 000: —
Räntor ..................................... 35 000: —
Avskrivning på maskiner .................... 110 000: —
Försäkringar ............................... 35 000: —
Skatter ........... 5 000: —
Reparationer, underhåll och förbrukningsmaterial 75 000: —
Bränslekostnader ........................... 65 000: —
Arbetarlöner ................................ 350 000: —
Månadsavlönad personal .................... 103 000: —
Allmänna omkostnader ...................... 45 000: —
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
11
Kronor
Försäljningskostnader ....................... 34 000
Frakter .................................... 100 000
Elektrisk energi ............................ 45 000
Kronor
av driftskostnaderna) . .
. . . 100 000: —
1 782 000: —
Summa
utgifter kronor
1 782 000: —
Summa utgifter .......
1 782 000: —
Summa inkomster .....
....... »
1 777 500: —
Brist ...............
4 500: —
I anslutning till den verkställda utredningen beräffande hampberedningsanstaltemas
ekonomiska förutsättningar har linnämnden framhållit, att även
örn hampberedningsanstalterna skulle komma i åtnjutande av odlingsbidrag
för 1942—1944 års hampskördar det icke syntes föreligga någon möjlighet
för nämnda anstalter att amortera lån från hemslöjdslånefonden. Med hänsyn
härtill borde anstalterna enligt linnämndens mening befrias från föreskriven
amorteringsskyldighet.
Lantbruksstyrelsen har såsom motivering för sin framställning örn a nslag
till bidrag till stödjande av priset å hamphalm av
1943 och 1944 års skördar anfört följande.
I skrivelse till lantbruksstyrelsen den 27 juli 1944 har statens linnämnd
hemställt, att lantbruksstyrelsen måtte utverka anslag för budgetåret 1945/
46 med 1 316 000 kronor till statsbidrag för stödjande av priset å 1943 och
1944 års skördar av hampa.
Av linnämndens skrivelse framgår att den av Aktiebolaget hampberedning
kontraktstecknade odlingsarealen av hampa under år 1943 uppgått till 887
hektar samt för år 1944 till 954 hektar. Sagda odlingsarealer skulle alltså
kunna berättiga till ett högsta statsbidrag av (310 450 + 333 900=) 644 350
kronor. Vid Sveriges hampodlareförening uppgingo de under nämnda år
kontraklerade arealerna till 905 respektive 1014 hektar motsvarande ett
högsta statsbidrag av tillhopa (316 750 + 354 900=) 671 650 kronor. Med
hänsyn till storleken av de beräknade driftsförlusterna vid ifrågavarande
beredningsföretag borde man enligt linnämndens mening räkna med att behov
av största möjliga statsunderstöd för åren 1944 och 1945 (1943 och
1944 års hampskördar) komme att föreligga för såväl Aktiebolaget hampberedning
som Sveriges hampodlareförening.
Lantbruksstyrelsen har vid granskning av den sålunda gjorda framställningen
icke funnit anledning till erinran mot densamma. Styrelsen håller
före, att anslag nu hör beräknas till förevarande ändamål och att anslagsbeloppet
härvid bör bestämmas med hänsyn till såväl 1943 som 1944 års skördar.
Att uppskjuta anslagsanvisningen för 1944 års skörd förefaller olämpligt,
enär en större eftersläpning i anslagsanvisningen än som beträffande sagda
års skörd ifrågasatts av linnämnden synes vara för verksamheten otjänlig.
Hellre borde ifrågakomma att anslag för 1943 års skörd anvisades redan för
innevarande budgetår. Det nu ifrågasatta anslaget å (644 350 + 671 650=)
1 316 000 kronor synes böra anvisas såsom reservationsanslag med benämningen
Bidrag till stödjande av priset å hamphalm.
I skrivelsen den 7 december 1944 har statens linnåmnd i fråga örn behovet
av medel för stödjande av priset å hamphalm av
1942 års skörd framhållit väsentligen följande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
Med hänsyn till vad industrikommissionen i skrivelse den 21 november
1944 anfört rörande de ovissa importmöjligheterna för sisal, manilla och
egentlig hampa under de närmast kommande åren synes enligt linnämndens
mening den inhemska hampodlingen böra uppehållas i ursprungligen planerad
omfattning. Detta torde endast vara möjligt, örn en rekonstruktion i
ekonomiskt avseende av hampberedningsanstalterna företages. Linnämnden
förutsätter, att det av lantbruksstyrelsen för budgetåret 1945/46 begärda odlingsbidraget
för 1943 och 1944 års hampskördar, tillhopa cirka 650 000 kronor
till vardera beredningsanstalten, kommer alt anvisas. Därigenom få företagen
möjlighet alt återbetala den del av lånen, som upptagits för täckande
av driftsförlusterna. Då beredningsanstalterna haft alldeles för knappt kapital
till förfogande, synes det dock nödvändigt att tillföra företagen ytterligare
kapital motsvarande det odlingsbidrag, som enligt gällande bestämmelser
skulle kunnat utgå för 1942 års hampodling. Sagda år hade hampberedningsanstalterna
i Katrineholm och Visby en konlrakterad odling på respektive
898 och 944 hektar motsvarande ett odlingsbidrag efter högst 350 kronor
per hektar på i runt tal 315 000 respektive 330 000 kronor. Utöver redan
beräknat statsbidrag för 1943 och 1944 års hampskördar skulle alltså erfordras
ett belopp av tillhopa 645 000 kronor.
1 anslutning till yrkandena att statens linnämnd måtte erhålla
i uppdrag att med hampberedningsföretagen träffa avtal
beträffande avsättning av tåga och blånor av hampa
samt att importförbud skulle införas å hampprodukter har
statens linnämnd anfört bland annat följande.
Då spånadsväxtodling återupptogs i större omfattning och möjligheter till
maskinell beredning skapades, skedde planläggningen härav med tanke på
ett bibehållande av inhemsk odling och beredning jämväl sedan normala
handelsförbindelser med andra länder återupprättats, så att ett visst minimibehov
av ifrågavarande textilråvaror ständigt skulle kunna täckas genom inhemsk
produktion. Statsmakterna ha även investerat betydande belopp i beredningsanstalterna
och lämnat avsevärda garantier under den tid som beräknas
åtgå för konsolidering av beredningsföretagens ekonomiska ställning,
allt i syfte att skapa förutsättning för en bestående inhemsk odling av ifrågavarande
spånadsväxter. Emellertid förefinnas vissa svagheter med gällande
garantibestämmelser. Genom dessa äro odlarna garanterade ett visst pris per
kilogram lin- respektive hamphalm, men däremot ha de av odlarna ägda beredningsanstalterna
ingen garanti för avsättning av sina produkter. Då linneindustrien
förklarat sig villig träffa avtal örn inköp av produkter, framställda
av de närmaste årens linskördar, är frågan om avsättningsgaranti för närvarande
icke aktuell beträffande lin. På grund av hampodlingsföretagens svaga
ekonomiska ställning torde däremot dylik avsättningsgaranti för tåga och blånor
av hampa vara nödvändig. Den redan förefintliga odlingsgarantien synes
sålunda böra kompletteras med avsättningsgaranti för hampberedningsanstalternas
produkter. Första förutsättningen för att effektiv avsättningsgaranti
härför skall kunna skapas synes vara införande av importförbud på dessa
varor samt därav framställda garner. Linnämnden har i tidigare framställningar
till Kungl. Majit berört detta spörsmål men då ansett, att viss erfarenhet
rörande odling och beredning av hampa måste förvärvas, innan definitiv
ställning tages till dessa frågor. Nu torde emellertid tiden vara inne för
att åtgärder vidtagas i förevarande syfte.
Enligt linnämndens mening måste lägst nuvarande priser gälla för de svenska
hampråvarorna. För att möjliggöra detta, därest en sänkning av priset på
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
13
färdiga hampprodukter anses önskvärd, synes prisclearing med importerad
billigare mjukhampa böra företagas. Så har redan från industrikommissionens
och priskontrollnämndens sida ifrågasatts med vissa från Chile importerade
kvantiteter hampa. Härigenom skulle priset på de svenska hampblånorna
kunna sänkas så att därav framställda produkter, såsom bindgarn
o. d. bliva mera konkurrenskraftiga.
Statens livsmedelskommission har i det yttrande, varmed statens linnämnds
framställning om medel till bidrag till lin- och hampberedningsanläggningar
samt till hemslöjdslånefonden överlämnats,
tillstyrkt sagda framställning och i anslutning härtill framhållit i huvudsak
följande.
Statens linnämnd anför i sin skrivelse, att linberedningsanstalten i Laholm
hittills uteslutande framställt en produkt i orötat skick, s. k. grönberett lin.
Då det i nuvarande försörjningsläge bör vara angeläget att erhålla högsta
möjliga utbyte av tillgänglig råvara, samt då det även för den fortsatta verksamheten
vid beredningsanstalten i Laholm är av stor betydelse att kunna
ernå bästa möjliga ekonomiska resultat, har kommissionen intet att erinra
mot den föreslagna rötningsanläggningen.
Vidare anför linnämnden, att linberedningsanstalten i Växjö behöver
kompletteras med en reningsanläggning för rötvattnet, som för närvarande
förorsakar vissa sanitära olägenheter. Enligt vad kommissionen inhämtat, har
Växjö stad visat stort intresse för beredningsanstaltens förläggande till staden
och i samband därmed åtagit sig att bekosta avlopp från anstalten. Det torde
därför i anslutning till gjorda utfästelser böra tillkomma staden att uppföra
och bekosta reningsanläggningen. Skulle mot förmodan beredningsanstalten
själv nödgas bekosta nämnda anläggning, synas medel avseende lån och bidrag
till dessa kostnader böra anvisas.
Beträffande övriga i linnämndens skrivelse omnämnda dels redan utförda
och dels planerade kompletteringar av linberedningsanstalter, vartill medel
behöva anvisas, ävensom beträffande storleken å det av linnämnden beräknade
medelsbehovet dels till bidrag för ifrågavarande ändamål och dels till
förstärkning av hemslöjdslånefonden har kommissionen intet att erinra.
Över statens linnämnds framställning om anslag till bidrag till lin- eller
hampberedningsanläggningar samt till hemslöjdslånefonden ha infordrade
utlåtanden avgivits den 6 februari 1945 av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
gemensamt samt den 9 i samma månad av statskontoret.
Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen ha biträtt linnämndens framställning
samt därvid anfört bland annat följande.
Med hänsyn till behovet av särskilda åtgärder för stödjande av den inhemska
hampberedningen har statens linnämnd den 7 december 1944 Iliand
annat föreslagit, att Sveriges liampodlareförening u. p. a. och Aktiebolaget
hampberedning tills vidare skulle befrias från föreskriven skyldighet att amortera
de lån företagen erhållit ur hemslöjdslånefonden. Över nämnda framställning
lia ämbetsverken den 22 januari 1945 avgivit utlåtande. Enligt vad
ämbetsverken under band inhämtat från statskontoret uppgå de amorteringar,
ifrågavarande båda låntagare skulle lia att erlägga under budgetåren
1944/45 och 1945/46, till respektive 204 0(10 kronor och 595 000 kronor
eller tillhopa 799 000 kronor.
Vid bifall till linnämndens förenämnda framställning skulle under budgetåren
1944/45 och 1945/46 de sammanlagda amorteringarna till fonden
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
minskas från 1 260 000 kronor till i runt tal 460 000 kronor, och sistnämnda
belopp skulle, därest nytt kapitaltillskott icke anvisades till fonden, bliva de
enda medel, som komme att stå till disposition för utlämnande av lån från
fonden under återstående delen av innevarande budgetår samt nästkommande
budgetår. Det belopp av 970 000 kronor, vilket utgjorde fondens disponibla
kapitalmedel vid ingången av innevarande budgetår, har nämligen nästan helt
redan tagits i anspråk, i det att under den gångna delen av budgetåret 1944/
45 lån från fonden beviljats till ett sammanlagt belopp av 966 600 kronor,
varav 670 000 kronor för uppförande av en ny linberedningsanstalt i Mellansel,
vartill föregående års riksdag ställde medel till förfogande.
I framställning den 3 februari 1945 har statens linnämnd bland annat
hemställt att medel måtte anvisas till förstärkning av hemslöjdslånefonden.
De ändamål, linnämnden beräknat skola tillgodoses genom lån från hemslöjdslånefonden
under hudgetåret 1945/46, ingingo samtliga bland dem,
med vilka ämbetsverken i skrivelsen den 31 augusti 1944 ansågo sig böra
räkna vid bedömandet av lånebehovet från fonden under sagda budgetår.
Ämbetsverken förutsatte emellertid vid nämnda tidpunkt, att visst lånebehov
även skulle komma att uppstå för verkställande av vissa kompletteringar
vid hampberedningsanslaltema. Med hänsyn till vad linnämnden anfört
rörande hampberedningsföretagens nuvarande ekonomiska ställning, torde
emellertid enligt ämbetsverkens mening för närvarande ytterligare lån till
några större belopp från hemslöjdslånefonden till sagda anstalter knappast
behöva beräknas.
Linnämnden har i sin framställning räknat med ett lånebehov från fonden
av i runt tal 850 000 kronor, av vilket belopp större delen eller drygt 500 000
kronor beräknats för komplettering av linberedningsanstalten i Laholm genom
anordnandet av en rötningsanläggning. Såsom linnämnden anfört, har
den vid anstalten tidigare uteslutande använda metoden att bereda linskörden
i orötat tillstånd under vissa förhållanden visat sig mindre lämplig.
Det synes med hänsyn härtill ämbetsverken icke osannolikt, att en komplettering
av anstalten i förenämnda avseende kunde bidraga såväl till ett
fullständigare tillgodogörande av fibermaterialet som till ett förbättrat ekonomiskt
utbyte av verksamheten. Vad linnämnden i övrigt anfört rörande
de ändamål, som böra tillgodoses genom lån från hemslöjdslånefonden,
föranleder icke heller någon erinran från ämbetsverkens sida. Ämbetsverken
finna det därför synnerligen önskvärt, att ansökningar örn lån från hemslöjdslånefonden
för i linnämndens föreliggande framställning avsedda ändamål
icke behöva lämnas utan bifall på grund av bristande medelstillgång.
Ämbetsverken vilja därför tillstyrka, att ett anslag av 400 000 kronor anvisas
till förstärkning av hemslöjdslånefonden.
Linnämnden har vidare hemställt örn anvisande av 145 000 kronor till bidrag
till lin- eller hampberedningsanläggningar. Nämnden har härvid förutsatt,
afl något bidrag från berörda anslag till uppförande av hampberedningsanstalter
icke behövde beräknas för nästkommande budgetår. Ämbetsverken
vilja under hänvisning till vad här anförts beträffande behovet av medelsanvisning
till hemslöjdslånefonden framhålla, att det med hänsyn till hampberedningsanstalternas
nuvarande ekonomiska ställning torde vara tillfyllest,
att i enlighet med linnämndens förslag ett belopp av 145 000 kronor
anvisas till bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar.
Statskontoret har framhållit, att statsmakterna år 1944 (prop. nr 103;
jordbr, utsk. uti. nr 54) syntes lia förutsatt att ifrågavarande bidragsverksamhet
skulle upphöra i och med utgången av budgetåret 1944/45, i varje
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
15
fall intill dess en mera omfattande erfarenhet på området vunnits. Med hänsyn
härtill samt då någon dylik erfarenhet icke syntes föreligga har statskontoret
avstyrkt bifall till framställningen.
I anledning av lantbruksstyrelsens framställning om bidrag till stödjande
av priset å hamphalm av 1943 och 1944 års skördar
ha utlåtanden avgivits av statens livsmedelskommission, statskontoret
och riksräkenskapsverket.
Statens livsmedelskommission har med hänsyn till storleken av de förluster,
som uppstått vid beredningen av 1943 och 1944 års hampskördar tillstyrkt
bifall till lantbruksstyrelsens ifrågavarande anslagsäskande.
Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till
framställningen.
Riksräkenskapsverket, som icke ansett sig ha anledning ingå i prövning
av frågan huruvida och med vilka belopp anslag för täckning av de av
lantbruksstyrelsen ifrågasatta statsbidragen borde beviljas, har tillstyrkt att
för ifrågavarande ändamål anvisades ett särskilt reservationsanslag.
Statens livsmedelskommission har i förenämnda skrivelse, varmed statens
linnämnds framställning den 7 december 1944 om ytterligare stöd till
hamp berednings anstalterna överlämnats, förklarat att kommissionen
icke ville framställa några erinringar mot de av linnämnden föreslagna
åtgärderna. Livsmedelskommissionen har härvid anfört följande.
Även om det torde vara sannolikt, att med en så småningom vunnen
.större erfarenhet örn hampodling och hampberedning ett bättre ekonomiskt
utbyte än det hittills uppnådda skall kunna ernås, synes det kunna ifrågasättas,
huruvida hampodling och hampberedning lämpligen böra bedrivas i
vårt land annorledes än för rena beredskapsändamål. Denna omständighet
borde ju i och för sig föranleda en viss återhållsamhet beträffande verksamhetens
omfattning. Då emellertid statens industrikommission, som bär
det närmaste ansvaret för försörjningen på förevarande område, icke anser
sig kunna räkna med att landets behov av hårdfibrig hampa — sisal och
manilla — skall kunna tillgodoses genom import under de närmaste åren,
vid vilket förhållande mjukhampa av inhemsk tillverkning i görligaste
mån måste ersätta den hårdfibriga hampan, anser sig livsmedelskommissionen
likväl icke böra göra någon invändning mot att odling och beredning
av hampa tillsvidare under krisen upprätthållas i av kommissionen föreslagen
omfattning. Livsmedelskommissionen vill därför icke göra någon
erinran mot de i linnämndens framställning föreslagna åtgärderna.
över statens linnämnds framställning den 7 december 1944 angående dels
anslag motsvarande prisgarantien för 1942 års hampskörd, dels befrielse
från skyldigheten att amortera erhållna lån och dels importförbud för tåga
och blånor av hampa m. m. ha utlåtanden avgivits av statens industrikommission,
statskontoret, statens priskontrollnämnd samt kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen.
Statens industrikommission har anfört att det med hänsyn till den rådande
knappheten på hampprodukter måste anses mycket angeläget all stödåtgärder,
ägnade att fortsättningsvis upprätthålla den inhemska produktionen
av mjukfibrig hampa, komme till stånd. Utan att ingå på de enskild
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
heter som linnämnden i detta avseende föreslagit har industrikommissionen
framhållit, att det syntes tveksamt huruvida ett införande av importförbud
för hampprodukter för närvarande kunde anses motiverat.
Statskontoret har framhållit att staten i nuvarande läge knappast kunde
undandraga sig att tills vidare i viss utsträckning ekonomiskt understödja
hampberedningsverken. Statskontoret har härvid yttrat följande.
Med hänsyn till vad i ärendet anförts angående de hittillsvarande resultaten
av inom landet bedriven hampodling och hampberedning har statskontoret
svårt att föreställa sig, att en ekonomiskt lönande produktion av
hampa och därav framställda alster kan vara möjlig. Det måste fördenskull
förefalla ämbetsverket synnerligen tveksamt, huruvida och i vad mån statsunderstöd
även i fortsättningen bör utgå till denna verksamhet. 1 betraktande
av det nuvarande försörjningsläget på hampmarknaden lärer dock staten
knappast kunna undandraga sig att tills vidare i viss utsträckning ekonomiskt
understödja på området verksamma företag. Vid understödets avvägande
bör emellertid beaktas, att det ännu måste anses i hög grad ovisst,
om av staten subventionerad hampproduktion bör drivas även efter det att
erforderlig import kommit till stånd. Då statsmakterna redan i avsevärd utsträckning
genom lån och bidrag understött tillkomsten av en inhemsk
hampindustri, kunde det synas vara av intresse att genom ytterligare hjälpåtgärder
åstadkomma en konsolidering av verksamheten. Emellertid torde
hampberedningen, såsom även av utredningen i ärendet framgår, icke kunna
bliva ekonomiskt bärkraftig, utan att ett importförbud genomföres. Huruvida
en sådan åtgärd kan visa sig handelspolitiskt möjlig, torde dock
knappast kunna för närvarande bedömas.
På grund av det anförda anser statskontoret, att staten icke bör undandraga
sig att lämna hampberedningsverken ett tillfälligt ekonomiskt understöd,
att understödet emellertid bör begränsas till vad som är slrängt nödvändigt
för uppehållande av driften under den närmaste tiden samt att understödet
bör erhålla sådan form att staten för den händelse produktionen
skulle kunna göras ekonomiskt bärande bär möjlighet att återfå kapitalet.
Beträffande omfattningen av det understöd, som bör lämnas, må anföras,
att det undandrager sig statskontorets bedömande, om samtliga de av statens
linnämnd föreslagna åtgärderna äro oundgängligen erforderliga. Ämbetsverket
vill emellertid icke underlåta att uttala en viss tvekan, huruvida
det kan anses nödvändigt att uppehålla driften vid två företag. De hittillsvarande
skörderesulaten Ira nämligen medfört, att företagens kapacitet endast
utnyttjats till omkring 50 procent. Produktionens sammanförande till
en hampberedningsanstalt synes därför med verksamhetens nuvarande omfattning
låta sig väl göra.
Statskontoret föreslår vidare, att den förordade subventionen å sammanlagt
645 000 kronor, motsvarande odlingsgarantien för 1942 års hampskörd,
ersättes med ytterligare lån till berednings verken. I vad mån lida det av
linnämnden begärda beloppet är nödvändigt för driftens uppehållande, är
statskontoret dock icke i tillfälle att bedöma.
Beträffande linnämndens förslag, att hampberedningsanstalterna tills vidare
skulle befrias från föreskriven skyldighet att amortera de ur hemslöjdslånefonden
erhållna lånen, får statskontoret anföra, att ämbetsverket
icke vill motsätta sig bifall till nämndens hemställan i denna del.
Vad slutligen angår förslagen om införande av avsättningsgaranti för tåga
och blånor av hampa ävensom i samband därmed av importförbud på dessa
varor sam därav framställda garner, torde ifrågavarande åtgärder böra
starkt begränsas till tiden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
17
Med överlämnande av yttranden från textilrådet och Svenska lin-, juteoch
hampindustriföreningen 1939 lia kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
anfört följande.
Inledningsvis må framhållas, att Sveriges hampodlareförening u. p. a. och
Aktiebolaget liampberedning, förutom de av linnämnden angivna lånen
från hemslöjdslånefonden, av ämbetsverken beviljats statsbidrag med respektive
327 750 kronor och 347 100 kronor för ifrågavarande hampberedningsanstalters
uppförande.
Såsom linnämnden anfört, lia de ekonomiska resultaten av den hittillsvarande
odlingen och beredningen av inhemsk hampa blivit mindre goda.
Orsakerna härtill torde främst vara, att odlings- och beredningstekniken på
hithörande område allt fortfarande lämnar en hel del övrigt att önska ävensom
att halmskörden av hampa per arealenhet hittills ej uppgått till mer
än ungefär hälften av den beräknade, varigenom beredningsanstalternas
kapacitet ej kunnat utnyttjas på bästa ekonomiska sätt. 1 detta sammanhang
må anföras att, därest icke större skördar av hamphalm per arealenhet
kunna erhållas, den med hampa besådda åkerarealen måste utökas för
att den avsedda mängden råvara för tåga och blånor skall kunna utvinnas.
Sedan ytterligare erfarenhet vunnits, torde emellertid en viss förbättring
kunna förväntas komma till stånd såväl i fråga örn odling som beredning.
Ämbetsverken få i anslutning härtill erinra örn den odlingsförsöksverksamhet,
som påbörjats under år 1944.
De hittills vunna erfarenheterna i fråga örn den inhemska odlingen och
beredningen av hampa liksom svårigheterna att under mera normala förhållanden
finna en tillfredsställande avsättning av de beredda produkterna
kunna tala för att en inskränkning i produktionen av hampa borde komma
till stånd. Närmast synes därvid böra övervägas, huruvida icke odling
och beredning av hampa lämpligen kunde koncentreras till en anstalt. Härigenom
torde även det ekonomiska resultatet av ifrågavarande tillverkning
i viss mån kunna förbättras. Även örn ämbetsverken med hänsyn till produktionserfarenhetema
skulle finna en sådan centralisering vara önskvärd,
anse sig ämbetsverken dock för närvarande icke kunna förorda en sådan
åtgärd. Anledningen härtill är främst det ovissa försörjningsläget. Enligt statens
industrikommissions uppfattning måste nämligen en utebliven import
av sisal, manilla och egentlig hampa under de närmast kommande åren bemästras
genom en fortsatt inhemsk produktion av mjukhampa. Ämbetsverken
anse dock, att spörsmålet örn en framtida driftsomläggning redan nu
hör utredas och planläggas, samtidigt som den frågan bör upptagas till behandling,
i vilken omfattning den inhemska hampodlingen hör bedrivas,
sedan importmöjligheterna för hampa åter öppnats. En sådan utredning
och planläggning synes lämpligen höra kunna verkställas av statens linnämnd.
Då sålunda det rådande försörjningsläget synes nödvändiggöra, att de
båda hampberedningsanstaltema fortsätta sin verksamhet, lär det också
bliva nödvändigt att effektiva åtgärder snarast vidtagas för att bringa ordning
i föreningens och aktiebolagets ekonomi. Ämbetsverken lia därför för
sin del icke något att erinra mot alt berörda företag tills vidare beviljas föreslaget
anstånd med återbetalningen av de lån, de erhållit ur hemslöjdslånefonden.
Ävenledes synas övriga av linnämnden i förevarande syfte föreslagna
åtgärder kunna bliva erforderliga för säkerställande av den inhemska
hampproduktionen i den utsträckning, industrikommissionen ansett nödvändigt.
På grund av vad sålunda anförts anse sig ämbetsverken i nuvarande situa
Bihang
till riksdagens protokoll 19i5. 1 saini. Nr 201. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
tion icke böra motsätta sig, att de av linnämnden föreslagna åtgärderna komma
till utförande, i den mån försörjningsläget i fortsättningen därtill kan
giva anledning. Rörande ifrågasatt importförbud för hampa och garner därav,
vars införande avstyrkts av textilrådet och Svenska lin-, jute- och hampindustriföreningen
1939, men som ur hampberedningsanstaltemas synpunkt
måste anses önskvärt, synes det närmast böra ankomma på statens industrikommission
att undersöka, i vilken utsträckning ett importförbud kan bliva
erforderligt under den tid, hampa och garner därav äro under beslag, för
att åstadkomma en tillfredsställande avsättning av hampberedningsverkens
produkter. Ämbetsverken få därjämte föreslå, att statens linnämnd erhåller i
uppdrag att i samråd med sakkunniga verkställa utredning i vilken omfattning
den inhemska hampodlingen och hampberedningen böra bedrivas
och centraliseras sedan importmöjligheterna för olika slag av hampa åter
öppnats.
Statens priskontrollnämnd har i likhet med statens livsmedelskommission
ifrågasatt huruvida hampodling och hampberedning lämpligen borde bedrivas
i vårt land annorledes än för rena beredskapsändamål. Med hänsyn
lill den rådande knappheten på såväl hårdfibrig som mjukfibrig hampa
och produkter tillverkade därav, vilken knapphet kunde antagas tilltaga,
har priskontrollnämnden dock icke ansett sig böra göra någon invändning
mot att stödåtgärder komme till stånd för att lills vidare upprätthålla
den inhemska produktionen av mjukfibrig hampa i avsedd omfattning. Priskontrollnämnden
har emellertid framhållit, att ifrågavarande stödåtgärder
borde utformas så, att hampprisema därigenom icke stege och att import
av såväl hårdfibrig som mjukfibrig hampa alltfort medgåves. Med en sådan
utformning kunde försörjningen på ifrågavarande område förbättras och
prisnivån å svensk hampa genom prisclearing med billigare importerad
hampa nedbringas.
II. Åtgärder för främjande av försöksverksamhet beträffande
lin och hampa.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,
punkt 92, föreslagit riksdagen att, i avhidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1945/46 beräkna ett anslag av 15 600 kronor till Befrämjande
av fröodlingen m. m.: Särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening
för kvalitetsundersökning av lin m. m. Jag vill vidare erinra att jag i
nämnda huvudtitel, punkterna 16—18, vid behandlingen av anslagen Lantbrukshögskolan:
Avlöningar, Omkostnader och Materiel m. m. framhållit,
att styrelsen för lantbrukshögskolan för budgetåret 1945/46 äskat medel
till odlingsförsök med lin och hampa. Jag torde nu ånyo få anmäla frågan
om främjande av försöksverksamhet beträffande lin och hampa.
Från och med år 1940 har riksdagen årligen anvisat ett anslag av 15 600
kronor såsom särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening för kvalitetsundersökning
av lin m. m. Under anslagstiteln Befrämjande av fröodlingen
m. m.: Vissa undersökningar rörande lin- och hampberedningen har där
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
19
jämte 1942 års riksdag (prop. nr 316; r.skr. nr 415) anvisat ett anslag av
30 000 kronor saint 1945 års riksdag (prop. nr 2; r.skr. nr 19) å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett anslag av 20 000 kronor.
I en av lantbruksstyrelsen nied skrivelse den 31 augusti 1944 överlämnad
framställning har Sveriges utsädesförening anhållit örn bidrag med 32 000
kronor för kvalitetsundersökning av lin m. m. vid Svalöv.
Därjämte har styrelsen för lantbrukshögskolan i en den 26 augusti 1944
dagtecknad skrivelse bland annat hemställt att vid högskolan måtte inrättas
en särskild assistentbefattning i lönegrad Eo 18 för odlingsförsök med lin
och hampa, att till rese- och traktamentsersättning till nämnde assistent
skulle utgå ett belopp av 1 800 kronor samt att såsom ersättning till försöksvärdar
för försök med lin och hampa måtte anvisas 12 000 kronor.
I en av statens livsmedelskommission med utlåtande den 5 september
1944 överlämnad framställning har statens tinnalund anhållit, bland annat,
att ett reservationsanslag av 20 000 kronor för nästa budgetår måtte ställas
till nämndens förfogande för fortsatta undersökningar rörande lin- och hampberedning.
Sedermera har statens linnämnd i en den 3 februari 1945 dagtecknad av
statens livsmedelskommission med utlåtande överlämnad framställning
hemställt, att Sveriges utsädesförening måtte beviljas bidrag med 50 000
kronor för kvalitetsundersökning av lin m. m. vid Svalöv. Linnämnden har
därvid förutsatt att de försök till vilka mede! äskats av lantbrukshögskolans
styrelse skulle bekostas av lin- och hampberedningsanstaltema.
Sveriges utsädesförening har i sin framställning örn bidrag för kvalitetsundersökning
av lin m. m. vid Svalöv erinrat om att
det ursprungliga linlaboratoriet vid Svalöv sommaren 1943 ödelagts genom
en eldsvåda, samt att ett nytt laboratorium vore under uppförande (jfr prop.
nr 344/1943; r. skr. nr 474/1943). Till det nya laboratoriet, som komme att erhålla
avsevärt större kapacitet än det gamla, borde enligt föreningens mening
även knytas en assistent för kemisk-biologiska undersökningar. Med hänsyn
till utvidgningen av verksamheten syntes en ökning av bidragsanvisningen av
(32 000 — 15 600 -=) 16 400 kronor för driften av laboratoriet erforderlig.
I den skrivelse varmed utsädesföreningens framställning överlämnats har
lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Mot utsädesföreningens framställning har lantbruksstyrelsen icke funnit
anledning att framställa någon erinran. Vid beräkningen av anslagsbehovet
synes föreningen lia iakttagit nödiga besparingshänsyn och samtidigt sökt
planera verksamheten på ett ändamålsenligt sätt. Den anslagshöjning, unpgående
till 16 400 kronor, som utså desföreningen ifrågasatt, förefaller därför
lantbruksstyrelsen ofrånkomlig, därest laboratoriet skall kunna utnyttjas effektivt.
Lantbruksstyrelsen vill erinra därom, att den utvidgning av ifrågavarande
verksamhet, som är avsedd att möjliggöras genom den begärda anslagshöjningen,
torde få anses redan lia vunnit statsmakternas gillande därigenom,
att hänsyn tagits lill den för ändamålet erforderliga utvidgningen av laboraloriet
vid beräknande av statsunderstöd till dess nyuppförande efter en eldslåda
den 30 juli 1943 (prop. nr 344/1943; r. skr. nr 474/1943). Det forde därför
böra ligga i det allmännas intresse, afl icke genom otillräcklig medelsan
-
20
Rundh Maj.ts proposition nr 201.
visning till driftkostnaderna vid laboratoriet förhindra dettas effektiva utnyttjande.
Slutligen må understrykas, att verksamheten vid ifrågavarande
laboratorium måste anses vara av utomordentlig betydelse för utvecklingen
av odlingen och beredningen av lin och hampa, vilken utveckling torde utgöra
ett viktigt statsintresse.
Till motivering av framställningen örn medel till odling
s f ö r s ö k med lin m. m. har lantbrukshögskolans styrelse anfört
följande.
I skrivelse den 3 augusti 1944 har statens linnämnd framhållit, att det sedan
odling av spånadslin och hampa under de senaste åren återupptagits i
Sverige och fabriksmässig beredning härav införts, uppstått många problem
rörande odlingen av dessa växter. Som exempel härpå har nämnden anfört,
att rötningstidens längd varierat högst väsentligt för lin och hampa, odlat
under olika betingelser. Samma vore förhållandet mellan utbyte av tåga och
blånor i lin- och hamphalmen m. m. Då närmare kännedom örn orsakerna
härtill vore av avgörande betydelse för odlingens ekonomiska bedrivande,
syntes en ganska omfattande odlingsförsöksverksamhet på området nödvändig.
För att så snart som möjligt få till stånd dylik försöksverksamhet hade
Riksförbundet lin och hampa efter samråd med linnämnden upptagit förhandlingar
med jordbruksförsöksanstalten rörande planläggning och organisation
av ifrågavarande försök. Vid förhandlingarna hade jordbruksförsöksanstalten
åtagit sig att organisera lin- och hampförsök såsom specialförsök
inom olika odlingsområden. Riksförbundet lin och hampa skulle bestrida
kostnaderna för försöken för år 1944 och under sju månader avlöna en särskild
assistent för övervakning härav och bearbetning av försöksresultaten.
Nämnda år hade utlagts sammanlagt 63 försök i lin samt 78 försök i hampa.
Kostnaderna härför beräknades uppgå till cirka 12 000 kronor utom assistentlönen.
Skörden från dessa försök skulle sändas till linlaboratoriet i Svalöv för
beredning och undersökning rörande fiberutbyte, fiberkvalitet o. dyl., som
vöre av särskild betydelse för dessa växtslag. Kostnaderna för emballering och
transport av försöksskördarna samt bearbetning härav beräknades till
18 000—20 000 kronor. Även sistnämnda kostnader skulle för år 1944 bestridas
av riksförbundet. Då nämnda förbund även måste lia tillgång till teknisk
sakkunskap för åstadkommande av förbättringar på beredningsverkens
maskinella utrustning, hade förbundet anmält, att det anställt dylik teknisk
sakkunskap från och med den 1 september 1944, varigenom förbundet icke
hade ekonomiska möjligheter att bekosta den direkta försöksverksamheten
utan i fortsättningen måste inskränka sig till att bestrida kostnaderna för försöksskördarnas
bearbetning vid linlaboratoriet med högst 20 000 kronor
per år.
Då ifrågavarande odlingsförsöksverksamhet vore av avgörande betydelse
för en bestående inhemsk spånadsväxtodling syntes det nödvändigt, att den
påbörjade försöksverksamheten kunde fortsättas, så att säkra försöksresultat
kunde erhållas. Enligt linnämndens uppfattning borde därför medel ställas
till jordbruksförsöksanslaltens förfogande, så att dess lokala försöksverksamhet
kunde utökas med försök avseende lin och hampa i minst samma omfattning
som under år 1944. För detta ändamål skulle erfordras cirka 12 000
kronor jämte medel till arvode samt resekostnads- och traktamentsersättning
åt en assistent.
Föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten har i yttrande över statens
linnämnds skrivelse framhållit, att det —• enligt principen att forskningsverksamhet
på specialområden, där så lämpligen kunde ske, borde gäldas av staten
och näringslivet gemensamt — syntes skäligt, att fältförsöksverksamhe
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
21
len bekostades av staten. Denna verksamhet borde då uppdragas åt jordbruksförsöksanstalten.
Anstalten vore emellertid icke i stånd att med nuvarande
resurser utvidga sin verksamhet. För att möjliggöra en i erforderlig
omfattning bedriven försöksverksamhet med lin och hampa skulle därför
erfordras medel till en assistent, till ersättning till försöksvärdar samt till
leseersättningar.
Vid anstalten holde anställas en assistent med huvuduppgift att svara för
dessa försök. Arbetet bleve i hög grad självständigt och för befattningen
krävdes en specialist. Befattningen syntes därför böra placeras i lägst lönegrad
Eo 18. Under högskolans avlöningsanslag skulle med hänsyn härtill
erfordras en förstärkning med 5 634 kronor. Till försöksvärdar m. m. finge
man med ledning av 1944 års erfarenheter beräkna ett belopp av 12 000
kronor. Slutligen medförde förslaget ett med cirka 1 800 kronor ökat behov
av medel för resor.
Högskolestyrelsen får med hänsyn till vikten av att försöksverksamheten
rörande lin och hampa kan fortsättas förorda, att de av föreståndaren för
jordbruksförsöksans tälten äskade medlen anvisas.
Beträffande kvalitets undersök ningen av lin m. m. vid Sva1
öv samt rörande odlingsförsoken med nämnda växtslag har
statens linnämnd den 3 februari 1945 framhållit i huvudsak följande.
Även örn linnämnden tidigare delat lantbrukshögskolans uppfattning, att
statsbidrag borde ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna för
den del av försöksverksamheten rörande lin och hampa, som utföres vid
lantbrukshögskolan och att lin- och hampberedningsanstalterna själva skulle
bekosta erforderliga undersökningar av fiberkvaliteten på försökshalm vid
linlaboratoriet i Svalöv, synes det numera vara mera ändamålsenligt, att
ifrågavarande statsbidrag utgår till linlaboratoriet. Enligt detta förslag skulle
beredningsanstalterna såsom hittills själva bestrida lantbrukshögskolans kostnader
för försöksverksamheten och linlaboratoriet åläggas betala lin- respektive
hamphalmen från försöken efter gällande priser, bekosta transport av
halmen från försöksvärd till laboratoriet i Svalöv, företaga erforderliga kvalitetsundersökningar
på fibern samt meddela resultaten till beredningsanstalternas
centralorganisation. För genomförande härav erfordras en höjning av
statsanslaget lill Sveriges utsädesförenings linlaboratorium från tidigare
äskade 32 000 kronor med cirka 20 000 kronor eller till i runt tal 50 000 kronor
per år.
I fråga örn behovet av ytterligare medel till undersökningar
rörande lin- och hamp beredningen har statens linnämnd
i skrivelsen den 31 augusti 1944 framhållit, alt den nu pågående försöksverksamheten
på detta område icke kunde beräknas vara slutförd före
utgången av innevarande budgetår. Enligt linnämndens mening syntes det
emellerlid angeläget alt verksamheten kunde fortsättas under ytterligare
någon tid. Härvid har linnämnden anfört.
Sedan linlaboratoriet i Svalöv omkring årsskiftet 1944/45 blivit färdigt alt
återupptaga sin verksamhet, torde det böra övervägas, huruvida icke linnämndens
maskinella försöksverksamhet bör förläggas till Svalöv intill dess
laboratoriet i egen regi helt kan övertaga och fortsätta försöksarbetena. Då
man ännu icke med bestämdhet vet, örn dessa försök lämpligen böra bedrivas
vid linlaboratoriet, och då därtill kommer att, även örn så skulle
kunna ske, laboratoriet icke disponerar egna medel för försökens fort
-
22
Kungl. Majlis proposition nr 201.
sättande eller erforderlig tekniskt utbildad personal, synas medel böra ställas
till linnämndens förfogande även för budgetåret 1945/46. För sistnämnda budgetår
torde kostnaderna för ifrågavarande försöksverksamhet kunna begränsas
till ett belopp av 20 000 kronor. Av detta belopp beräknas 7 800 kronor
till löner, 10 000 kronor till maskiner, ändringar och reparationer samt
2 200 kronor till diverse undersökningar.
I ett den 1 november 1944 avgivet utlåtande har statskontoret förordat
att anslaget till kvalitetsundersökning av lin m. m. vid
Svalöv för nästa budgetår skulle upptagas med ett oförändrat belopp av
15 600 kronor samt därvid anfört följande.
Statskontoret kan för sin del icke finna den omständigheten, att staten i
väsentlig mån bidragit till återuppförandet i utvidgad omfattning av del
nedbrunna linlaboratoriet, i och för sig böra medföra ökade åtaganden för
statsverket i fråga örn kostnaderna för ett effektivt utnyttjande av den nya
anläggningen. I utlåtande den 22 september 1943 (jfr prop. nr 344/1943)
angående anslag til! uppförande av det nya laboratoriet uttalade statskontoret
bland annat, alf det i främsta rummet syntes böra ankomma på linneindustrierna
att — i likhet med vad tidigare skett — tillhandahålla de medel,
som erfordrades för uppförande och utrustning av laboratoriet. I anslutning
härtill håller statskontoret även före, att det hör ankomma på
dessa industrier att tillskjuta det belopp, som visat sig behövligt för täckande
av ökade driftkostnader. Statskontoret kan således ej tillstyrka förhöjning
av ifrågavarande anslag utan föreslår, att detta för budgetåret 1945/46
upptages oförändrat med 15 600 kronor.
Över lantbrukshögskolans framställning örn anslag till odlingsförs
ö k med lin och hampa ha utlåtanden avgivits av statskontoret, allmänna
lönenämnden, lantbruksstyrelsen samt statens livsmedelskommission.
Statskontoret har ifrågasatt huruvida i av lantbrukshögskolan föreslagen
ordning ytterligare medel borde anvisas till lin- och liampodlingen. I utlåtandet
har statskontoret härvid anfört i huvudsak följande.
Statskontoret vill erinra, att framställningar om statsbidrag i skilda former
till lin- och hampodlingen bifallits av riksdagen under de senaste åren.
I detta sammanhang må särskilt framhållas, att i statsrådsprotokollet vid
propositionen nr 176 till 1943 års riksdag behandlats en framställning från
Riksförbundet lin och hampa örn anslag å 40 000 kronor till bland annat
försöksarbeten. I framställningen beräknades bland annat medel till en
odlingskonsulent med uppgift att ägna sig åt aktuella odlingsfrågor samt
att handha all försöksverksamhet på det odlingstekniska området.
Statskontoret framhöll i ärendet, att de av statsmakterna vidtagna åtgärderna
för att stimulera linodlingen inom landet måste betecknas såsom osedvanligt
förmånliga för företagarna. Då nu en ytterligare utvidgning ifrågasatts
av statens understödjande verksamhet på detta område utöver vad som
beslutats vid 1940 och 1941 års riksdagar, ansåg sig ämbetsverket ånyo böra
framföra ett tidigare uttalat önskemål, att förutsättningarna för effektiv
medverkan från linneindustriens sida upptoges till mera ingående övervägande.
Vad särskilt anginge riksförbundets framställning örn statsbidrag å 40 000
kronor erinrade statskontoret, att för budgetåret 1942/43 under nionde huvudtiteln
anvisats ett anslag till statens linnämnd m. m. å 50 000 kronor,
varav 15 000 kronor avselts till arvoden samt resekostnads- och traktarnentsersättningar
åt hos linnämnden anställda tekniska experter på lin- och hampodlingens
område samt 10 000 kronor till stödjande i andra hänseenden av
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
23
linodlingen. I statsverkspropositionen hade enahanda belopp äskats även för
budgetåret 1943/44 (IX. H. T. p. 87). Av de hos linnämnden anställda experterna
vore den ene tekniskt utbildad konsulent på linberedningens område
och den andre sakkunnig i linodlingsteknik (IX H. T. 1942 p. 92). Då dessa
experter syntes lia samma arbetsuppgifter, som skulle tillkomma i förbundets
framställning omförmäld tekniker och odlingskonsulent, vore alltså det
med framställningen avsedda ändamålet i vad gällde anställandet av sakkunniga
i fråga om linberednings- och linodlingsteknik redan tillgodosett.
Anledning att till avlöningar och reseersättningar åt de sakkunniga ställa
större belopp till förfogande än de i statsverkspropositionen äskade kunde
heller icke anses föreligga. Erinras finge i detta sammanhang, att linnämnden
i anslagsframställning beträffande budgetåret 1942/43 hemställt örn anvisande
av sammanlagt 23 000 kronor till kostnader för ifrågavarande sakkunniga
men att riksdagen — i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag på denna
punkt — icke beviljade högre belopp än 15 000 kronor.
Vid anmälan av propositionen nr 176/1943 fann sig föredragande departementschefen
icke kunna tillstyrka riksförbundets anslagsframställning.
Tilläggas må, att anslag till statens linnämnd även för budgetåret 1944/45
blivit uppfört å riksstaten med oförändrat belopp 50 000 kronor.
Under hänvisning till vad sålunda förekommit måste statskontoret ifrågasätta,
huruvida i nu föreslagen ordning ytterligare medel böra anvisas för
denna odlingsverksamhet. I den män i framställningen angivna kostnader
för försöksverksamheten befinnas vara erforderliga, torde medel för deras
bestridande böra — såsom från början synes lia varit avsett — anskaffas
på annat sätt. I enlighet med vad statskontoret tidigare uttalat borde medverkan
även kunna påräknas från linneindustriens sida.
Allmänna lönenämnden har framhållit att — därest statsmedel ansåges böra
anvisas till inrättande av en assistentbefattning för försöksverksamhet rörande
lin och hampa — ett lämpligt avvägt arvode, förslagsvis å 7 200 kronor
för år, tills vidare borde fastställas.
Lantbruksstyrelsen har yttrat i huvudsak följande.
För lin- och hampodlingens fortsatta bedrivande och utveckling är det
enligt lantbruksstyrelsen mening erforderligt, att av lantbrukshögskolans
jordbruksförsöksanstalt bedriven försöksverksamhet på området kan fortsättas.
Utan att odlingstekniken blir grundligt undersökt, lärer odlingen i
längden icke kunna upprätthållas i önskvärd omfattning. Lantbruksstyrelsen
får därför tillstyrka, att för ifrågavarande fältförsöksverksamhet erforderliga
medel ställas till lantbrukshögskolans förfogande.
Mot den av högskolestyrelsen verkställda beräkningen av medelsbehovet
för verksamheten under nästa budgetår har lantbruksstyrelsen erinran att
framställa i så måtto, att det beräknade behovet av avlöningsmedel bör nedsättas
med hänsyn därtill, att den föreslagna assistentbefattningen, vilken enligt
högskolestyrelsens förslag skulle placeras i lönegrad Eo 18, enligt lantbrukstyrelsens
åsikt bör kunna givas en något lägre löneställning, förslagsvis
i lönegrad Eo 16. I anslutning härtill hör vidare enligt lantbruksstyrelsens
mening det av högskolestyrelsen för verksamheten beräknade beloppet
till reseersättningar kunna nedsättas med 300 kronor till 1 500 kronor.
Statens livsmedelskommission har tillstyrkt bifall lill framställningen samt
anfört följande.
Erfarenheten från de senaste årens beredning av lin och hampa av inhemsk
skörd har visat, att skördarnas kvalitet i ekonomiskt viktiga avseen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
Departements
chefen.
24
den starkt beror av den tillämpade odlingstekniken. För att odlingen av dessa
växtslag skall bliva ekonomiskt lönande i vårt land, framstår det därför som
nödvändigt, att odlingstekniken lämnar förutsättning för erhållande av
högsta möjliga skörd av sådan beskaffenhet, att optimalt utbyte av förstklassig
tåga kan erhållas. För utrönande av under vilka odlingsbetingelser
bästa kvantitativa och kvalitativa skördar kunna ernås, är en ganska omfattande
odlingsförsöksverksamhet nödvändig. Det synes därför angeläget,
att den lokala försöksverksamhet rörande odlingstekniken för lin och hampa,
som på initiativ och bekostnad av Riksförbundet lin och hampa påbörjats
år 1944, fortsättes under en följd av år. Endast därigenom blir det
nämligen möjligt att erhålla tillförlitliga resultat, som kunna läggas till grund
för upplysningsverksamhet i berörda avseenden. Ett fullföljande av nämnda
försöksverksamhet synes dock icke vara möjligt med mindre statsbidrag till
verksamheten kan utgå.
För att erhålla möjligast säkra resultat av försöksverksamheten är det
även av stor betydelse, att den person, som anställes för att leda och övervaka
verksamheten samt bearbeta och tolka resultaten, kvarstannar å befattningen
under en följd av år. Endast härigenom kan en kontinuerlig, från
år till år samlad erfarenhet bliva så stor som möjlig och till fullo komma
upplysningsverksamheten på området till godo. Vidare är det angeläget, att
vederbörande försöksledare beredes tillfälle att minst en eller två gånger
under växttiden inspektera samtliga försök för att därvid iakttaga och anteckna
förhållanden, som kunna påverka försöksresultaten och om vilka
kännedom kan vara en nödvändig förutsättning för resultatens riktiga tolkning.
Med stöd av vad sålunda anförts får statens livsmedelskommission tillstyrka
bifall till lantbrukshögskolans styrelses anslagsäskanden för berörda
ändamål.
I den skrivelse, varmed statens livsmedelskommission överlämnat linnämndens
framställning örn anslag till undersökningar rörande
lin- och hampberedningen, har kommissionen tillstyrkt bifall
till framställningen samt framhållit, att de erfarenheter, som vunnits genom
ifrågavarande försöksverksamhet i en hel del fall redan kunnat utnyttjas av
linberedningsverken för förbättring av driften. Härigenom hade framför allt
en större utvinning av tåga på blånornas bekostnad kunnat ske. Det syntes
med hänsyn härtill önskvärt, att möjligheter bereddes linnämnden att fullfölja
de pågående försöken.
Över linnämndens sistnämnda framställning har lantbruksstyrelsen den
12 september 1944 avgivit infordrat utlåtande. Styrelsen, som framhållit att
de i framställningen omförmälda undersökningarna varit av värde för Enoch
hampberedningen, har funnit det önskvärt, att de kunde bedrivas ännu
någon tid. På grund härav och då styrelsen icke haft något att invända mot
linnämndens föreliggande anslagsberäkning, har styrelsen tillstyrkt bifall till
framställningen.
Såsom framgår av vad inledningsvis anförts ha statsmakterna under den
nu pågående krisen lämnat odlingen av lin och hampa samt beredningen därav
ett avsevärt stöd i syfte att få till stånd en inhemsk produktion av råvaror
för lin- och hampindustrien i landet. Stödet har lämnats i form av
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
25
dels prisgarantier för odlarna, dels lån och bidrag till uppförande av biloch
hampberedningsverk och dels vissa bidrag till försöksverksamhet. 1 fråga
om linet torde nämnda stödåtgärder i stort sett lia fyllt sitt ändamål. Emellertid
föreligga, såsom linnämnden framhållit, vid några beredningsverk behov
av ytterligare statsmedel för att möjliggöra vissa utbyggnader samt kompletteringar
för rationalisering av driften. Däremot synes den i ärendet förebragta
utredningen giva vid handen att stödåtgärderna icke äro tillräckliga tor
upprätthållande av den odling och beredning av hampa som i nuvarande försörjningsläge
torde vara erforderlig. Det ekonomiska resultatet av den hittillsvarande
verksamheten för beredning av hampa har icke varit tillfredsställande.
Orsakerna härtill torde, såsom linnämnden anfört, ha varit flera.
Vissa brister synas sålunda fortfarande vidlåda odlings- och beredningstekniken
på detta område. Härtill kommer att halmskörden per arealenhet
icke uppgått till mer än cirka hälften av den beräknade vilket haft till följd
att beredningsverkens kapacitet ej kunnat utnyttjas på bästa ekonomiska
sätt. Den senare tidens utveckling har allt mer understrukit betydelsen av försöksverksamhet
beträffande odling och beredning av ifrågavarande spånadsväxter.
Såsom nämnts torde för hampans del påtagliga brister förefinnas på
odlings- och beredningsteknikens område men även för linets vidkommande
synes det vara av vikt att produkternas kvalitet förbättras.
I de nu förevarande framställningarna ha medel äskats till bidrag och
lån för utbyggnad och komplettering av vissa beredningsverk. Vidare har
hemställts dels att anslag måtte anvisas till stödjande av priset å hamphalm
av 1942—1944 års skördar för täckande av förluster i anslutning till tidigare
medgiven statsgaranti, dels att hampberedningsanstalterna — Värmbol invid
Katrineholm och Visby — tills vidare befriades fran skyldighet att amortera
ur hemslöjdslånefonden erhållna lån, dels att linnämnden skulle erhålla i
uppdrag att med hampberedningsföretagen träffa avtal om avsättning av
hamptåga och hampblånor, dels ock att importförbud måtte införas på tåga
och blånor av hampa samt garner därav. Medel ha tillika äskats till kvalitetsundersökning
av lin m. m. vid linlaboratoriet i Svalöv, till odlingsförsök
med lin och hampa samt till undersökningar rörande lin- och hampberedningen.
Såsom jag vid tidigare tillfällen framhållit (prop. nr 344/1943 och 103/
1944) synes den största försiktighet böra iakttagas vid utbyggandet av biloch
hampberedningsanstalterna. Med hänsyn till angelägenheten av att driften
vid beredningsverken i nuvarande läge göres så effektiv som möjligt vill
jag emellertid icke motsätta mig att medel nu anvisas till de av kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen förordade utbyggnaderna och kompletteringarna.
Mot linnämndens beräkningar av medelsbehovet lör ifrågavarande ändamål,
vilka beräkningar sluta å ett belopp av 545 000 kronor, varav 145 000
kronor avses såsom bidrag samt 400 000 kronor såsom lan, bär jag intet att
erinra. Därest riksdagen skulle bifalla vad jag sålunda förordat, torde det
vid dispositionen av sagda belopp böra beaktas, att medel för uppförande
av en reningsanläggning för rölvatten vid linberedningsverket i Växjö icke bör
Bihang till riksdagens protokoll 1M5. t neimi. Nr 201.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 201.
utgå under annan förutsättning än att beredningsföretaget måste gälda kostnaderna
för reningsverket.
I enlighet med de framställda förslagen om anslagsanvisning till stödjande
av priset å hamphalm av 1942—1944 års skördar, vilka förslag äro
föranledda av den förutberörda statsgarantien, torde medel böra anvisas för
nästa budgetår. Å riksstaten bör alltså för budgetåret 1945/46 under nionde
huvudtiteln upptagas ett reservationsanslag av (645 000 + 644 350 +
671 650 =) 1 961 000 kronor. Anslaget torde böra benämnas Befrämjande av
fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm.
Med hänsyn till ovissheten rörande tillförseln av utländsk hampa under
tiden närmast efter kriget finner jag mig i nu rådande läge böra förorda att
ytterligare åtgärder vidtagas för tryggande av den inhemska produktionen av
mjukfibrig hampa under produktionsåret 1945/46. Hampberedningsföretagen
synas sålunda i anslutning till vad härutinnan föreslagits böra få anstånd
med fullgörandet av intill den 1 juli 1946 förfallande amorteringar å ur
hemslöjdslånefonden erhållna lån, ehuru fortsatt amortering enligt hittillsvarande
plan utgjort förutsättningen för fastställandet av de nyss angivna odlingsbidragen.
Vidare torde linnämnden böra erhålla i uppdrag att med sagda
förelag träffa avtal om avsättning av hamptåga och hampblånor. Det torde
ankomma på Kungl. Maj:t att förordna örn importförbud å hampa och hampprodukter
därest så skulle finnas påkallat för ordnande av handeln med dylika
varor. I detta sammanhang vill jag erinra att Kungl. Maj:t genom beslut
den 9 februari 1945 meddelat bestämmelser angående reglering av marknadspriset
å mjnkfibrig hampa. Det av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
framförda förslaget att en utredning skulle komma till stånd rörande den omfattning,
i vilken den inhemska hampodlingen och hampberedningen borde
bedrivas sedan importvägarna för hampa åter öppnats, torde jag framdeles
ånyo få anmäla för Kungl. Maj:t.
I anslutning lill vad linnämnden hemställt anser jag mig böra förorda att
till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening
för kvalitetsundersökning av lin m. m. för nästa budgetår upptages
ett anslag av 50 000 kronor. Vid sådant förhållande synas några medel till
odlingsförsök med lin och hampa icke behöva äskas av riksdagen utan torde
denna verksamhet böra ombesörjas av vederbörande beredningsföretag. Till
fullföljande av vissa undersökningar rörande lin- och hampberedningen torde
för nästa budgetår liksom för löpande budgetår böra anvisas ett reservationsanslag
av 20 000 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
för budgetåret 1945/46
1) å riksstaten under nionde huvudtiteln anvisa
a) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Vissa undersökningar
rörande lin- och hampberedningen ett reservationsanslag
av............................... kronor 20 000;
Kungl. Maj:ts proposition nr 201.
27
b) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till Ba
eder
hampberedningsanläggningar ett reservationsanslag
av........................ kronor 145 000;
c) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjan
de
av priset å hamplialm ett reservationsanslag
av ............................ kronor 1 961 000;
d) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Särskilt bidrag
till Sveriges utsädesförening för kvalitetsundersökning av lin
m. m. ett anslag av...................... kronor 50 000;
2) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder till
Hemslöjdslånefonden anvisa ett investeringsanslag
av.............................. kronor 400 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Einar Herlitz.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:177 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel till stödjande av tinock hampodlingen m. m. a1 i texten
- JoU 1945:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående anvisande av medel till stödjande av linoch hampodlingen m. m. s. 1 i texten