Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse, m. m

1945-03-09 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:208, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

1

Nr 208.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935

(nr 343) om ungdomsfängelse, m. m.; given Stockholms

slott den 9 mars 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343)

om ungdomsfängelse;

2) lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 13 mars 1937 (nr 75)

örn tvångsuppfostran;

3) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 18 juni 1937 (nr 461)

om förvaring och internering i säkerhetsakt alt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 23 oktober 1914 (nr

325) om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Rilian)/ till riksdagens protokoll 19if>. 1 sami. Nr 208.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse ay 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om

ungdomsfängelse.

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 15 juni 1935 om ungdomsfängelse1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

23 §.

Förekomma till verkställighet på en gång beslut varigenom någon blivit

dömd till ungdomsfängelse och beslut varigenom han blivit dömd till annat

straff, skall ungdomsfängelse träda i stället för det andra straffet, såframt

detta ålagts för brott som förövats innan verkställigheten av ungdomsfängelse

tog sin början eller ock utgöres av böter, förvandlingsstraff för böter

eller disciplinstraff enligt strafflagen för krigsmakten. Beslut rörande verkställighet

av det andra straffet må förty ej meddelas förrän frågan om ungdomsfängelse

slutligen avgjorts. Örn det andra straffet utgöres av straffarbete

i fyra år eller däröver, skall dock domen å ungdomsfängelse anses

förfallen och målet upptagas till ny handläggning för utmätande av annat

straff i stället för ungdomsfängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

1 Senaste lydelse, se SFS 1938: 257.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 13 mars 1937 (nr 75) örn

tvångsuppfostran.

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 13 mars 1937 om tvångsuppfostran1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

18 §.

Förekomma till verkställighet på en gång beslut varigenom någon blivit

dömd till tvångsuppfostran och beslut varigenom han blivit dömd till straff,

skall tvångsuppfostran träda i stället för straffet, såframt detta ålagts för brott

som förövats före intagandet i anstalten eller ock utgöres av böter, förvandlingsstraff

för böter eller disciplinstraff enligt strafflagen för krigsmakten.

Beslut rörande verkställighet av straffet må förty ej meddelas förrän frågan

om tvångsuppfostran slutligen avgjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

1 Senaste lydelse, se SFS 1938: 258.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 18 juni 1937 (nr 461) om

förvaring oell internering i säkerhetsanstalt.

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 18 juni 1937 om förvaring och internering

i säkerhetsanstalt1, vilken lag träder i kraft den dag Konungen

förordnar, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

17 g.

Förekomma till verkställighet på en gång beslut varigenom någon blivit

dömd till förvaring eller internering och beslut varigenom han blivit dömd

till straff, skall förvaringen eller interneringen träda i stället för straffet,

såframt detta ålagts för brott begånget före förvaringens eller interneringens

början eller ock utgöres av böter, förvandlingsstraff för böter eller disciplinstraff

enligt strafflagen för krigsmakten. Finnes, med hänsyn till beskaffenheten

av det brott för vilket straff ådömts, ny minsta tid för åtgärden påkallad,

må den domstol som först avgjort det mål vari dömts till förvaring

eller internering, på framställning av allmän åklagare och sedan den dömde

beretts tillfälle att inkomma med yttrande, bestämma sådan tid.

Senaste lydelse, se SFS 1938: 259.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

5

Förslag:

till

Lag

angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) om

krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 23 oktober 1914 om krigsdomstolar

och rättegången därstädes skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

54 §.

Allmän åklagare---lagligen tillkommer.

Är i allmän lag för visst fall föreskrivet, att landsfogde eller, i Stockholm,

förste stadsfiskalen har att pröva, huruvida allmänt åtal bör ske, skall sådan

prövning, såvitt angår åtal, som skall upptagas av krigsdomstol, ankomma

å allmänna åklagaren vid domstolen. I fält, på sjötåg eller då det eljest finnes

nödigt för krigslydnadens eller ordningens upprätthållande må i fall, som

här avses, åtal väckas utan att yttrande av myndighet, som enligt därom meddelad

föreskrift skall höras, blivit inhämtat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för försvars- och socialdepartementen fråga angående

ändring i lagen örn ungdomsfängelse m. m. samt anför därvid följande.

Enligt lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse skola vissa

frågor som avse tillämpningen av lagen handläggas av en särskild nämnd,

ungdomsfängelsenämnden. Det åligger nämnden att årligen till chefen för justitiedepartementet

avgiva berättelse om sin verksamhet under närmast föregående

kalenderår. I berättelsen örn sin verksamhet under år 1940 gjorde nämnden

vissa uttalanden rörande behovet av ändring eller komplettering av lagen om

ungdomsfängelse på enstaka punkter, över dessa uttalanden inhämtades genom

remiss yttranden från rikets hovrätter ävensom fångvårdsstyrelsen, styrelsen

för statens uppfostringsanstalt å Bona, interneringsnämfiden och strafflagberedningen.

Sedan tillfälle därjämte beretts föreningen Sveriges häradshövdingar

och föreningen Sveriges stadsdomare att avgiva yttrande i ärendet,

avgåvos sådana yttranden av styrelserna för nämnda sammanslutningar. Ärendet

har därefter varit föremål för övervägande inom justitiedepartementet och

jag anhåller nu att få anmäla detsamma.

I. Vidgad skyldighet för domstol att inhämta yttrande av ungdomsfängelsenämnden

m. m.

Den som dömts till ungdomsfängelse må kvarhållas å ungdomsanstalt under

högst fyra år och må ej utskrivas från anstalten förrän ett år efter intagningen,

med mindre särskilda skäl föreligga. Om utskrivning, som är antingen

slutlig (frigivning) eller villkorlig (utskrivning på prov), beslutar ungdomsfängelsenämnden.

Den som utskrivits på prov skall under viss tid stå

under tillsyn och därunder vara underkastad av nämnden meddelade eller eljest

för honom gällande föreskrifter. Bryter han mot dessa, kan nämnden be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunij7. Maj.ts proposition nr 208.

7

sluta, att han skall återintagas i ungdomsanstalt. Begår han under tillsynstiden

nytt brott, må enligt 19 § lagen om ungdomsfängelse allmänt åtal därför

eftergivas. I nämnda lagrum stadgas nämligen, att om den som ådömts

ungdomsfängelse misstänkes hava före domen begått brott eller han misstänkes

ha begått brott efter domen men före frigivningen eller tillsynstidens

utgång, det ankommer, om brottet är begånget i Stockholm, å förste stadsliskalen

och eljest å landsfogden att efter hörande av ungdomsfängelsenämnden

avgöra, huruvida åtal lämpligen bör ske. Anhängiggöres åtal mot den som

utskrivits på prov, må domstolen enligt 22 § förordna, att det ådömda ungdomsfängelsestraffet

skall avse jämväl det nya brottet samt att den dömde

skall återintagas för att undergå fortsatt ungdomsfängelse. Innan sådant förordnande

meddelas, skall ungdomsfängelsenämndens yttrande inhämtas.

I ungdomsfängelsenämndens förenämnda berättelse om dess verksamhet under

år 1940 har nämnden anfört, att från ungdomsanstalt på prov utskrivna personer

i vissa fall ådömts tidsbestämda frihetsstraff utan att ungdomsfängelsenämnden

bereus tillfälle att avgiva yttrande i målen; i några av dessa mål, vilka

handlagts av krigsrätt, hade nämnden ej heller fått yttra sig i åtalsfrågan. Det

syntes nämnden mindre tillfredsställande, att den samlade erfarenhet nämnden

vunnit beträffande den på prov utskrivne icke komme processmaterialet

till godo i mål mot honom angående nytt brott. Nämnden funne det därför

kunna ifrågasättas, huruvida icke 22 § lagen om ungdomsfängelse borde ändras

i sådan riktning, att skyldighet komme att föreligga för domstol att inhämta

nämndens yttrande icke blott innan förordnande meddelades, att det

tidigare ungdomsfängelsestraffet skulle avse jämväl det nya brottet, utan även

innan den utskrivne dömdes till tidsbestämt frihetsstraff.

I de yttranden, som avgivits över nämndens berättelse, har nämndens nu

ifrågavarande framställning tillstyrkts av Svea hovrätt och krigshovrätten

ävensom av hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland,

fångvårdsstyrelsen, strafflagberedningen och styrelsen för föreningen

Sveriges häradshövdingar.

Strafflagberedningen har därvid anmärkt, att örn den utskrivne förövat

ett grövre brott, den föreslagna ordningen finge sin huvudsakliga betydelse

därigenom att nämnden bereddes tillfälle att taga initiativ till sinnesundersökning

av den tilltalade eller i övrigt lämna domstolen för nämnden tillgängliga

upplysningar rörande den tilltalades person. Göta hovrätt har erinrat,

att bestämmelser av likartat innehåll som 22 § lagen om ungdomsfängelse

återfunnes i lagarna örn tvångsuppfostran samt örn förvaring och

internering i säkerhetsanstalt. Med hänsyn härtill syntes den av nämnden

väckta frågan böra prövas i ett större sammanhang. Hovrätten har vidare

anfört, att såväl lagen örn ungdomsfängelse som lagarna om tvångsuppfostran

och örn förvaring och internering förutsatte, att domstolen skulle

äga full frihet att bestämma, huruvida omständigheterna i visst mål vore

sådana att vanligt frihetsstraff borde komma lill användning. Till förekommande

av onödig omgång i mål, där frihetsstraff redan från början

kunde förutses skola komma alt ådöinas, borde vid eventuell omarbetning

av 22 § lagen örn ungdomsfängelse lagrummet erhålla sådan avfattning,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 208.

att skyldighet att inhämta ungdomsfängelsenämndens yttrande icke skulle

föreligga, där endast frihetsstraff kunde ifrågakomma, eller domstolen eljest

funne skäl saknas att inhämta nämndens yttrande. Styrelsen för föreningen

Sveriges stadsdomare har likaledes ansett, att betänkligheter mot

det föreslagna stadgandet kunde yppas med hänsyn till sådana fall, där det

vore uppenbart att annat än tidsbestämt frihetsstraff icke borde ifrågakomma.

I dylika fall kunde, särskilt då fråga vore örn häktade, inhämtande av

nämndens yttrande innebära onödig tidsutdräkt. För närvarande torde i

praktiken nämndens yttrande inhämtas så snart den minsta tvekan förelåge

om lämpligheten av tidsbestämt frihetsstraff. Även vid ådömande av sådant

straff kunde det dock vara av betydelse, bl. a. för straffmätningen, att domstolen

finge del av nämndens erfarenhet och omdöme beträffande vederbörande.

Med hänsyn härtill syntes någon erinran ej böra göras mot nämndens

förslag.

Regler av likartat innehåll som de i 22 § lagen om ungdomsfängelse upptagna

återfinnas, såsom Göta hovrätt anmärkt, i lagen den 13 juni 1937

om tvångsuppfostran och lagen den 18 juni 1937 örn förvaring och internering

i säkerhetsanstalt. Med hänsyn till dessa bestämmelser inhämtades, såsom

förut nämnts, yttranden över ungdomsfängelsenämndens framställning

jämväl från styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona och intemeringsnämnden.

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona har i sitt

yttrande tillstyrkt, att 17 § lagen om tvångsuppfostran ändrades på motsvarande

sätt som ungdomsfängelsenämnden föreslagit beträffande 22 §

lagen örn ungdomsfängelse, medan interneringsnämnden i anledning av

ungdomsfängelsenämndens framställning förklarat sig icke ha annat att anföra,

än att motsvarande ändring icke syntes kunna införas i de ännu gällade

förvarings- och interneringslagarna av år 1927.

Departementschefen.

Ungdomsfängelse innebär, att den därtill dömde omhändertages å ungdomsanstalt

för viss tids utbildning och uppfostran, i regel förenad med

eftervård i form av tillsyn under viss prövotid. Örn den dömde under prövotiden

begår nytt brott eller ställes under åtal för brott, som begåtts före utskrivningen

på prov, måste det mången gång framstå såsom mera rationellt

att utbyta straff för brottet mot en fortsättning av den fostran och utbildning,

som ungdomsfängelse avser. Med hänsyn härtill har i lagen om ungdomsfängelse

införts möjlighet att eftergiva åtal för brott, som begåtts av

den på prov utskrivne, varjämte domstolen, om åtal sker, äger förordna, att

ungdomsfängelse skall träda i stället för straff för brottet och att den brottslige

skall återintagas i ungdomsanstalt.

Innan åtal väckes mot den, som utskrivits på prov från ungdomsfängelse,

skall ungdomsfängelsenämnden höras. Nämndens yttrande skall ock inhämtas,

innan domstol förordnar, att fortsatt verkställighet av tidigare ådömt

ungdomsfängelse skall träda i stället för straff jämväl för annat brott än det

för vilket ungdomsfängelse ådömts. Grunden till dessa föreskrifter är lippen-''

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 208.

9

barligen, att nämnden får antagas ha genom sin befattning med den till ungdomsfängelse

dömde förvärvat kännedom örn hans personliga egenskaper och

om utsikterna att genom tillrättaförande behandling av ena eller andra slaget

förhindra hans återfall i brott. Från denna synpunkt kunde det synas vara

ett berättigat krav, att domstolen, såsom nämnden föreslagit, skulle vara

skyldig att inhämta ungdomsfängelsenämndens yttrande, innan den dömde

någon, som utskrivits på prov från ungdomsfängelse, till annat frihetsstraff.

Å andra sidan kan anmärkas, att nämndens åsikt i denna fråga i allmänhet

kommit till synes redan i det yttrande nämnden avgivit till åklagaren. Har

nämnden tillstyrkt åtal, får det i regel förutsättas, att nämnden jämväl ansett,

att det nya brottet bör föranleda särskilt straff. Det synes då icke vara erforderligt

att nämnden höres på nytt, innan den utskrivne ådömes tidsbestämt

frihetsstraff. Såsom framhållits i ett par yttranden kan ett dylikt hörande,

när det är uppenbart, att sådant straff bör ådömas, vålla onödig tidsutdräkt.

Vad särskilt angår krigsrättsmål vill jag anmärka, att i dylika mål kravet

på snabbhet i rättsskipningen är av särskild betydelse. Jag finner mig med

hänsyn till det anförda icke kunna tillstyrka ett genomförande av ungdomsfängelsenämndens

förslag om utvidgad skyldighet för domstol att inhämta

yttrande från nämnden i mål mot någon som utskrivits på prov

från ungdomsfängelse. Något hinder för att domstolen inhämtar nämndens

yttrande, även örn domstolen finner tidsbestämt frihetsstraff böra ifrågakomma,

föreligger givetvis icke.

I fråga om krigsrättsmål kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke i detta

sammanhang bör genomföras en ändring i lagen om ungdomsfängelse i annat

hänseende. Bestämmelserna i 22 § äro tillämpliga även då det brott, som

ligger den från ungdomsfängelse på prov utskrivne till last, i och för sig

förskyller endast disciplinstraff. Domstolen kan sålunda i stället för att

ådöma disciplinstraff förordna, att den brottslige skall återintagas i ungdomsanstalt.

Ålägges disciplinstraff av vederbörande befälhavare i den för

disciplinmål stadgade ordning, kan däremot återintagning i ungdomsanstalt

icke träda i stället för disciplinstraffet. Har ungdomsfängelsenämnden av

annan anledning förordnat, att den utskrivne skall återintagas i ungdomsanstalt,

synes det emellertid knappast erforderligt att disciplinstraffet går i

verkställighet. För krigslydnadens upprätthållande torde det vara tillräckligt,

att den dömde ändock berövas friheten därigenom att han återintages

för undergående av fortsatt ungdomsfängelse. Disciplinstraffets verkställande

kan också vara till olägenhet för den fortsatta verkställigheten av ungdomsfängelsestraffet.

I 23 § lagen örn ungdomsfängelse stadgas, att örn till verkställighet på en

gång förekomma beslut, varigenom någon dömts till ungdomsfängelse, och

beslut, varigenom han dömts lill annat straff, ungdomsfängelse skall träda

i stället för det andra straffet, såframt detta ålagts för brott, som förövats

innan verkställigheten av ungdomsfängelse tog sin början, eller ock utgöres

av böter eller förvandlingsstraff för böter. Därest ungdomsfängelsenämnden

förordnar om återintagning av någon som utskrivits på prov från ungdoms
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

fängelse, skall sålunda ungdomsfängelsestraffet konsumera bötesstraff eller

förvandlingsstraff för böter, som ådömts honom medan han var utskriven

på prov. Det synes vara med lagens grund mest överensstämmande att,

därest ungdomsfängelsenämnden meddelat förordnande om återintagning

i ungdomsanstalt av någon som utskrivits på prov, ungdomsfängelsestraffet

får träda i stället även för disciplinstraff, som ådömts honom efter provutskrivningen.

Härvid synes skillnad icke böra göras mellan det fall att

disciplinstraffet ådömts av krigsrätt och det fall att vederbörande befälhavare

ålagt straffet. Lagrummet synes i enlighet härmed böra undergå sådan

ändring, att disciplinstraff enligt strafflagen för krigsmakten jämställes

med böter och förvandlingsstraff för böter.

I lagen örn tvångsuppfostran samt lagen om förvaring och internering i

säkerhetsanstalt återfinnas såsom förut nämnts bestämmelser, motsvarande

de i 22 § lagen om ungdomsfängelse upptagna. Jämväl 23 § sistnämnda lag

har motsvarighet i bestämmelser i de båda förstnämnda lagarna. Då vad i

det föregående anförts i fråga om ungdomsfängelse har sin fulla tillämpning

jämväl beträffande tvångsuppfostran samt förhållandena i fråga örn förvaring

och internering i säkerhetsanstalt äro i stort sett lika, torde i lagen örn

tvångsuppfostran samt lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt

böra vidtagas motsvarande ändring som föreslagits beträffande lagen örn

ungdomsfängelse. Det må anmärkas, att lagen örn förvaring och internering

i säkerhetsanstalt torde kunna sättas i kraft den 1 januari 1946.

II. Åtalseftergift i vissa fall för den som ådömts ungdomsfängelse

m. m.

Enligt 19 § lagen om ungdomsfängelse gäller, såsom tidigare nämnts, att

örn den som ådömts ungdomsfängelse misstänkes hava före domen begått

brott, eller han misstänkes hava begått brott efter domen men före frigivning^

eller tillsynstidens utgång, och brottet hör under allmänt åtal eller

av målsägande angivits till åtal, det ankommer, där brottet är begånget i

Stockholm, å förste stadsfiskalen och eljest å landsfogden att efter ungdomsfängelsenämndens

hörande avgöra, huruvida åtal lämpligen bör ske.

Lagen om tvångsuppfostran innehåller i 14 § en motsvarande bestämmelse

för det fall att den som ådömts tvångsuppfostran misstänkes hava före slutlig

utskrivning från allmän uppfostringsanstalt begått brott. Yttrande skall i

dylikt fall inhämtas från anstaltens styrelse.

Med avseende å stadgandet i 19 § lagen örn ungdomsfängelse har ungdomsfängelsenämnden

i sin förenämnda berättelse anfört, att enligt vad nämnden

uppmärksammat åtal i vissa fall anhängiggjorts utan att nämnden blivit

hörd. Åklagare vid krigsdomstolar hade i regel icke inhämtat nämndens yttrande,

innan de fört talan i till krigsdomstol hänskjutna mål mot till ungdomsfängelse

dömda. Härtill har nämnden fogat den anmärkningen, att

detta fall sjrntes icke vara reglerat i lagstiftningen om ungdomsfängelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

11

I de yttranden, som avgivits över ungdomsfängelsenämndens berättelse,

ha delade meningar uttalats rörande tillämpligheten av 19 § lagen om ungdomsfängelse

å krigsrättsmål. Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört,

att lagändring ej syntes erforderlig för att åklagare vid krigsdomstol

skulle vara skyldig inhämta nämndens yttrande, innan han förde talan i

till krigsdomstol hänskjutet mål mot till ungdomsfängelse dömd. Svea hovrätt

har, med instämmande av krigshovrätten, erinrat att de regler örn

åtalsprövning, som upptagits i 20 kap. 12 §, 21 kap. 11 § och 22 kap. 10 §

strafflagen, sådana dessa lagrum numera lydde, efter orden icke omfattade

krigsrättsmål samt att i sådana mål det ansetts ankomma på krigsfiskal

att verkställa den eljest överåklagare åliggande prövningen. Detsamma syntes

gälla i här förevarande fall. Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare

har ansett av allmänna grundsatser följa, att föreskriften om ungdomsfängelsenämndens

hörande utan särskilt stadgande gällde för krigsfiskal

såsom åklagare vid krigsrätt. Det syntes emellertid ändamålsenligt

att lagrummet i förebyggande syfte förtydligades. Jämväl fångvårdsstyrelsen

har ansett lagrummet böra förtydligas, därvid de särskilda omständigheter,

som vore förenade med anhängiggörandet av krigsrättsmål, borde

beaktas. Strafflagberedningen har likaledes funnit skäl tala för ett förtydligande

av lagrummet samt tillika anfört, att det borde övervägas, huruvida

det icke kunde anses tillräckligt, att ungdomsfängelsenämndens yttrande inhämtades,

innan krigsdomstol dömde till strängare straff än disciplinstraff.

Göta hovrätt har förklarat sig ej hava någon erinran mot att lagrummet

kompletterades i syfte att nämndens yttrande skulle inhämtas före åtals anhängiggörande

även i de fall då målet skulle förekomma vid krigsdomstol.

Att för närvarande skyldighet ej föreligger för krigsfiskal att inhämta

ungdomsfängelsenämndens yttrande innan han vid krigsrätt för talan mot

den, som utskrivits på prov från ungdomsfängelse, Ilar hävdats av styrelsen

för föreningen Sveriges häradshövdingar, som tillika anfört, att frågan i

vad mån en förprövning av åtalsfrågan även i krigsrättsmål borde införas

knappast kunde generellt avgöras. Kravet på kraft och snabbhet i såväl

anhängiggörandet som avgörandet av dessa inål syntes i vissa fall, där

fråga vore örn rent militära brott, tala däremot. Spörsmålet syntes därför

kräva särskild utredning. I samma riktning har hovrätten för Övre Norrland

uttalat sig. Hovrätten har visserligen ansett lämpligt, att genom lagändring

åklagarmyndighet vid krigsdomstol i förevarande hänseende åtminstone

i allmänhet likställdes med vanlig civil överåklagare, men vid en

fortsatt utredning syntes förtjänt att övervägas, huruvida icke i fråga örn

rent militära brott, särskilt disciplinbrolt, undantag borde göras från regeln

alt nämndens yttrande skulle inhämtas. Beträffande frågan, vilken åklagarmyndighet

som i krigsrättsmål skulle likställas med civil överåklagare, syntes

annan myndighet knappast finnas att föreslå än överkrigsfiskalsämbetet.

Visserligen kunde det väcka betänklighet att anlita en dylik central myndighet,

men betänkligheterna mot att för ändamålet anlita dc militära underåklagarna

torde väga tyngre, och de civila överåklagarna syntes icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

böra tagas i anspråk, då det här gällde att mot andra intressen väga rent

militära intressen.

I fråga örn motsvarande spörsmål beträffande på prov utskrivna elever

vid allmän uppfostringsanstalt har styrelsen för statens uppfostringsanstalt

d Bona anfört, att åklagare vid krigsdomstolar i regel icke inhämtat styrelsens

yttrande, innan de fört talan i till krigsdomstol hänskjutet mål mot till

tvangsuppfostran dömda. Med hänsyn till bonaelevemas lägre ålder vore

antalet fall. då åtal förekomme mot en sådan elev vid krigsdomstol, ganska

fåtaliga. Styrelsen ansåge dock, att de eljest gällande åtalsreglema borde

göras tillämpliga även i nu berörda hänseende.

Frågan huruvida 19 § lagen om ungdomsfängelse är tillämplig å krigsrättsmål,

har sedermera blivit föremål för högsta domstolens provning.1 Sedan

en värnpliktig, medan han var på prov utskriven från ungdomsfängelse, ställts

under åtal vid krigsrätt för olovligt undanhållande m. m. samt krigsrätten

dömt honom till straff härför och krigshovrätten, där den värnpliktige sökt

ändring under yrkande örn nedsättning av straffet, ej funnit skäl göra ändring

i krigsrättens utslag, fullföljde den värnpliktige sin talan till Kungl.

Maj:t. Vid målets avgörande i högsta domstolen ansågo två justitieråd, att

krigsfiskalen jämlikt grunderna för 19 § lagen om ungdomsfängelse, jämförda

med 53 och 54 §§ lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes, bort

inhämta yttrande av ungdomsfängelsenämnden angående lämpligheten av

åtal, innan han förde talan i målet. Högsta domstolens övriga ledamöter ansågo

däremot 19 § lagen örn ungdomsfängelse icke vara tillämplig å krigsrättsmal.

Anmärkas ma, att även förstnämnda båda justitieråd funno underlåtenheten

att inhämta nämndens yttrande icke böra utgöra hinder för målets

prövning. De av dessa justitieråd åberopade stadgandena i lagen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes innehålla, 53 §, att sedan tid och plats

för krigsrätts sammanträde blivit bestämd, handlingarna i målet skola av

vederbörande befälhavare överlämnas till allmänna åklagaren, vilken därefter

har att verkställa den ytterligare utredning som må vara erforderlig, samt 54 §,

att allmän åklagare vid krigsdomstol är pliktig att tala i mål, som höra till

sådan domstols upptagande, därvid han skall ställa sig till efterrättelse vad

för åklagare i allmänhet är stadgat, »där det tillämpligt är».

Departementschefen.

Bestämmelserna i 19 § lagen örn ungdomsfängelse uppbäras av samma

tanke, som ligger till grund för stadgandet i 22 § samma lag, nämligen att det

långvariga och ingripande uppfostringsarbete, som ungdomsfängelse innebär,

i viss utsträckning bör kunna ersätta straff jämväl för annat brott än det,

vilket föranlett domen å ungdomsfängelse. Allmänt åtal kan sålunda underlåtas

när den till ungdomsfängelse dömde misstänkes lia begått brott, som

efter all sannolikhet icke skulle ådraga honom någon påföljd utöver den som

hans omhändertagande i ungdomsanstalt innebär, liksom ock när anställande

1 Se NJA 1943 sid. 636.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

13

av åtal skulle inverka störande på uppfostringsarbetet. Sistnämnda fall är av

praktisk betydelse särskilt då ungdomsfängelsenämnden beträffande någon

som utskrivits på prov från ungdomsanstalt förordnar, att han skall återintagas

för fortsatt fostran och utbildning. Det synes uppenbart, att örn den på prov

utskrivne begått brott, som skall åtalas vid krigsdomstol, förhållandena kunna

vara sådana, att det tidigare ådömda ungdomsfängelsestraffet bör, åtminstone

därest återintagning i ungdomsanstalt sker, vara tillfyllest. Möjlighet till åtalseftergift

synes fördenskull böra finnas även i mål som nu nämnts, liksom

domstolen även i krigsrättsmål äger förordna, att återintagning i ungdomsanstalt

skall träda i stället för straff för det nya brottet.

Emellertid har högsta domstolen i förut omförmälda utslag förklarat 19 §

lagen om ungdomsfängelse icke vara tillämplig i krigsrättsmål. Utslaget synes

innebära, att sådan åtalseftergift som avses i lagrummet för närvarande icke

kan förekomma i krigsrättsmål. Såsom framgår av vad jag nyss anfört finner

jag detta vara en brist i lagstiftningen, som bör undanröjas. I flertalet av de

yttranden, som avgivits med anledning av ungdomsfängelsenämndens anmärkning

i detta hänseende, har man också utgått från att lagrummet borde omfatta

jämväl krigsrättsmål. Jag vill fördenskull förorda, att krigsfiskal erhåller

samma rätt som civil överåklagare att eftergiva åtal mot den som utskrivits

på prov från ungdomsfängelse. Att anförtro prövningen i ifrågavarande

hänseende åt överkrigsfiskalsämbetet, såsom hovrätten för Övre Norrland

föreslagit, skulle visserligen vara fördelaktigt så till vida, att prövningen

kunde förväntas komma att ske efter enhetliga linjer. Uppenbarligen skulle

emellertid åtskillig omgång vållas genom prövningens förläggande till en central

myndighet med ringa kontakt med de olika underåklagarna. Denna olägenhet

synes mig väga tyngre än de betänkligheter, som måhända kunna göras

gällande mot att anförtro prövningsrätten åt krigsfiskalerna.

Huruvida skyldighet skall föreskrivas för krigsfiskal att alltid höra ungdomsfängelsenämnden,

innan åtal anställes mot någon, som begått brott efter

det han utskrivits på prov från ungdomsfängelse, kan vara föremål för tvekan.

Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna ha ansett sådan skyldighet redan

nu föreligga eller böra föreskrivas. Såsom påpekats i andra yttranden kunna

emellertid, i allt fall när fråga är om rent militära brott, skäl anföras för en

motsatt ståndpunkt. Under krig och därmed likartade förhållanden kräver

uppenbarligen hänsyn till krigslydnadens och ordningens upprätthållande, att

åtal kan ske så snabbt som möjligt. Skyldighet att höra ungdomsfängelsenämnden

innan åtal väckes bör därför icke föreligga under dylika förhållanden.

Jämväl under fredstid kan det emellertid vara otillfredsställande, om

åklagaren skall behöva avvakta nämndens yttrande innan åtal anställes. Det

kan i detta sammanhang anmärkas, alt disciplinstraff i stor utsträckning

ålägges i disciplinär ordning utan alt åklagaren får tillfälle att taga ställning

till frågan huruvida brottet skall beivras, örn hänsyn till krigslydnadens och

ordningens upprätthållande ej föranleda till annat, torde emellertid ungdomsfängelsenämndens

yttrande böra inhämtas i fall varom bär är fråga. Finnes

åtalseftergift böra ske, exempelvis av den anledningen att ungdomsfängelse
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mcij.ts proposition nr 208.

nämnden redan förordnat örn den brottsliges återintagning i ungdomsanstalt,

torde nämndens ståndpunkt i åtalsfrågan alltid böra inhämtas.

Vad nu anförts örn ungdomsfängelse äger motsvarande tillämpning i fråga

om tvångsuppfostran, även örn det enligt sakens natur mera sällan ifrågakommer

att någon som utskrivits på prov från uppfostringsanstalt begår brott, för

vilket åtal skall upptagas vid krigsdomstol. Bestämmelser om åtalsprövning,

likartade med de i lagen om ungdomsfängelse och lagen om tvångsuppfostran

upptagna, finnas emellertid även i andra lagar.

Enligt 44 § 3 mom. barnavårdslagen den 6 juni 1924 skall sålunda stadgandet

i 14 § lagen om tvångsuppfostran äga motsvarande tillämpning beträffande

den som för skyddsuppfostran intagits i allmän uppfostringsanstalt eller

överflyttats dit från skyddshem. Misstänkes den som för skyddsuppfostran

intagits å skyddshem att hava före slutlig utskrivning därifrån begått brott,

gäller enligt 44 § 4 mom. barnavårdslagen motsvarande regel, därvid det åligger

vederbörande överåklagare att inhämta yttrande av skyddshemmets styrelse.

I 49 a § alkoholistlagen den 12 juni 1931 återfinnes en motsvarande bestämmelse

i fråga örn den som enligt meddelat beslut intagits å allmän alkoholistanstalt.

Åtalsfrågan skall här prövas efter hörande av anstaltens styrelse.

Regeln örn särskild åtalsprövning gäller i detta fall dock endast, därest enligt

lag å brottet icke kan följa högre straff än böter eller fängelse i högst sex

månader; dock att, där brottet begåtts innan den intagne fyllt aderton år, frågan

om åtal skall prövas av överåklagare, ändå att högre straff än fängelse

i sex månader kan följa å brottet.

De stadganden, för vilka nu redogjorts, torde i likhet med 19 § lagen örn

ungdomsfängelse och 14 § lagen om tvångsuppfostran icke vara tillämpliga

i krigsrättsmål. Därest bestämmelser införas om särskild prövning, innan i dylika

mål åtal sker mot den som ådömts ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran,

synas dessa bestämmelser för följdriktighetens skull böra omfatta

även den som för skyddsuppfostran intagits å allmän uppfostringsanstalt eller

i skyddshem eller som intagits å allmän alkoholistanstalt. Beträffande skyldigheten

för vederbörande krigsfiskal att inhämta yttrande från styrelsen för

vederbörande anstalt torde böra gälla motsvarande regler som då fråga är örn

någon som dömts till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran.

De föreskrifter om särskild åtalsprövning som nu ifrågasatts, torde böra

upptagas såsom ett nytt stycke i 54 § lagen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att såsom Svea hovrätt

påpekat åtal för vissa i allmänna strafflagen upptagna brott må äga rum endast

därest landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen finner detta

påkallat ur allmän synpunkt. Beträffande dessa bestämmelser har ansetts, att

det i krigsrättsmål ankommer på krigsfiskalen att verkställa den prövning

som eljest ankommer a den civile överåklagaren. Denna tolkning synes vara

den riktiga. Till undvikande av missförstånd torde emellertid jämväl dessa regler

böra omfattas av det stadgande i 54 § lagen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes som nu föreslagits. Stadgandet torde böra innehålla, att där

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

15

1 allmän lag är för visst fall föreskrivet, att landsfogde eller, i Stockholm,

förste stadsfiskalen har att pröva, huruvida allmänt åtal bör ske, sådan prövning

skall, såvitt angår åtal, som skall upptagas av krigsdomstol, ankomma å

allmänna åklagaren vid domstolen. Till detta stadgande torde — i viss anslutning

till vad i 203 § strafflagen för krigsmakten stadgas om auditörs hörande

i disciplinmål — böra fogas den undantagsbestämmelsen, att i fält, på sjötåg

eller då det eljest finnes nödigt för krigslydnadens eller ordningens upprätthållande,

åtal i fall, som avses med stadgandet, må väckas utan att yttrande

av myndighet, som enligt därom meddelad föreskrift skall höras, blivit inhämtat.

I enlighet med det anförda ha inom justitiedepartementet upprättats förslag

till

1) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om

ungdomsfängelse;

2) lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 13 mars 1937 (nr 75)

örn tvångsuppfostran;

3) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 18 juni 1937 (nr 461)

örn förvaring och internering i såkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 23 oktober 1914 (nr 325)

örn krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 208.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 mars

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 7 mars 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 2 mars 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343)

om ungdomsfängelse;

2) lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 13 mars 1937 (nr 75)

örn tvångsuppfostron;

3) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 18 juni 1937 (nr 461)

örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 23 oktober 1914 (nr 325)

örn krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet L. G. Ohlsson.

Lagrådet yttrade:

Enligt 3 § lagen den 19 maj 1944 örn eftergift av åtal mot vissa underåriga

ankommer det i visst fall på landsfogden eller i Stockholm på förste stadsfiskalen

att pröva örn allmänt åtal skall eftergivas. Med anledning av andra

stycket första punkten i det remitterade förslaget till lag örn ändrad lydelse

av 54 § lagen den 23 oktober 1914 örn krigsdomstolar och rättegången därstädes

kan fråga uppkomma, huruvida allmän åklagare vid krigsdomstol

skall äga att eftergiva åtal jämväl enligt 1944 års lag. Då det icke är avsett

att utsträcka området för dylik eftergift av åtal, kunde det övervägas att i

förslaget intaga föreskrift att den där givna bestämmelsen icke omfattar sådan

åtalseftergift. Med hänsyn till att i 1 § av 1944 års lag uttryckligen angles,

att vad i lagen stadgas gäller allenast åtal, som skolat upptagas av

allmän underrätt eller polisdomstol, torde emellertid en dylik föreskrift icke

vara erforderlig.

T övrigt lämnas förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1945.

N är varande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin,

Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och socialdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets

denna dag avgivna utlåtande över de till lagrådet den 2 mars 1945

remitterade förslagen till

1) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343)

örn ungdomsfängelse;

2) lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 13 mars 1937 (nr 75)

örn tvångsuppfostran;

3) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 18 juni 1937 (nr 461)

örn förvaring och internering i såkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 23 oktober 1914 (nr 325)

örn krig sdomstolar och rättegången därstädes.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande hemställer föredraganden, under

instämmande i vad lagrådet anfört angående tolkningen av förslaget till lag

angående ändrad lydelse av 54 § lagen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes, att lagförslagen, som i övrigt av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 208.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:403 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 s. 1 i texten