Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1945/46 till fria sommarresor för barn m. m

1945-03-02 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:210, Angående anslag för budgetåret 1945/46 till fria sommarresor för barn m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1945/46 till fria sommarresor för barn m. m.,

given Stockholms slott den 2 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,

Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

f årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 92 och 93, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna

dels till Fria sommarresor för barn ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor,

dels ock till Bidrag till sommarkolonier ett reservationsanslag av 200 000

kronor.

Anledningen till att nämnda anslag i statsverkspropositionen beräknades

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 210.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Muj:ts proposition nr 210.

allenast preliminärt var att 1941 års befolkningsutredning vid denna tidpunkt

undersökte möjligheterna att tillgodose vissa av 1944 års riksdag uttalade

önskemål beträffande ifrågavarande verksamhet och att utredningen

väntades inom kort avgiva förslag i ämnet. Sedan befolkningsutredningen

med skrivelse den 26 januari 1945 överlämnat dylikt förslag och detta varit

föremål för remissbehandling, anhåller jag, att nu få till fortsatt behandling

upptaga berörda anslagsfrågor.

l:o) Fria sommarresor för barn, förslagsanslag. Under denna rubrik har

för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 april 1944 disponeras anslaget sålunda:

För fria resor till kolonier, med undantag av s. k. dags
kolonier,

förslagsvis .............................. kronor 250 000

För fria resor till sommarvistelse i enskilda hem, förslagsvis » 750 000

Summa kronor 1 000 000

Socialstyrelsen är centralmyndighet för nu ifrågavarande reseverksamhet

och tillsynsmyndighet för här avsedda kolonier. Den lokala ledningen av

verksamheten tillkommer barnavårdsnämnderna. De för innevarande budgetår

tillämpade riktlinjerna för verksamhetens bedrivande kunna sammanfattas

sålunda.

Resor till sommarvistelse i enskilda hem betalas helt av

statsmedel, där biljettpriset i 3:e klass järnväg, båt eller buss uppgår till

minst 3 kronor. Den sträcka, för vilken statsbidrag utgår, är maximerad till

60 mil utom för barn hemmahörande i Västernorrlands och Jämtlands län,

där maximigränsen är 80 mil, och i Västerbottens och Norrbottens län, där

maximigränsen är 100 mil, dock med rätt för socialstyrelsen att för barn

från sistnämnda två län medgiva dispens för fria resor utöver den angivna

gränsen. I övrigt skall vid resa utöver maximisträckan den enskilde själv

betala kostnaden härför med skillnaden mellan biljettpriset, nedsatt till

37,5 %, för hela sträckan och för maximisträckan. Resorna skola avse lantvistelse

under minst 4 veckor. Rätt till dylik fri resa tillkommer barn, som

under det år resan företages fyller 14 år eller som är yngre och hör hemma

i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 8 000 invånare samt tilldelats

rabattkort för livsmedel. Samma förmån har medgivits barn, som

vid ansökan om fri resa saknat rabattkort men innehaft sådant under juni,

juli eller augusti 1943. Om särskilda förhållanden så påfordra, äger socialstyrelsen

utsträcka tillämpningen av de fria resorna till orter med lägre invånarantal

än 8 000. Mödrar, som medfölja barn under 11 års ålder, äga

också erhålla fri resa. I allmänhet hekostas endast en sådan mödraresa per

familj; är modern förhindrad att stanna minst 4 veckor på barnets sommarvistelseort,

kan hon erhålla fria tur- och returbiljetter både vid barnets

utresa och dess hemresa. Om modem är förhindrad medfölja barnet och

detta icke heller lämpligen kan medfölja gruppresa, äger annan vårdare än

modem erhålla samma förmån som modern. Vid s. k. feriebamsverksamhet

på orter med minst 8 000 invånare bestrider staten ävenledes kostnaderna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

3

för resor för barn jämte ledsagare enligt samina regler i tillämpliga delar

som vid enskilda resor.

Även kostnaden för resor till kolonier bestrides helt av statsmedel,

oavsett om dessa kolonier taga emot barn från städer eller från landsbygden.

Bidrag utgår för en resa i vardera riktningen mellan kolonien och hemorten

både för barn och personal. I allmänhet bör resan ske i grupp. Förmånen

av fria resor tillkommer såväl sommarkolonier som s. k. vår- och

vinterkolonier, men däremot ej s. k. dagskolonier.

Med skrivelse den 20 februari 1945 har socialstyrelsen överlämnat redogörelse

för de fria sommarresoma under år 1944. Härav inhämtas bland

annat följande.

Under sommaren 1944 lia biljettbeställningar för fria resor till

sommarvistelse i enskilda hem utfärdats för tillhopa 29908

barn och 15 734 vårdare. Motsvarande antal under sommaren 1943 var

35 865 och 20 015. Av vårdarna lia 10 447, d. v. s. 66,4 %, fått biljett för att

åtfölja barnen på framresan och återvända efter sommarvistelsens slut, medan

återstoden erhållit dubbla fria resor tur och retur. Annan vårdare än

modern har åtföljt barnen vid drygt 15 % av samtliga vårdarresor. Möjligheten

att anordna gruppresor har utnyttjats endast i begränsad omfattning.

Anledningen härtill är dels svårigheten för barnavårdsnämnderna att vid en

större tillströmning av sökande fördela barnen i grupper med samma bestämmelseort

och samma tidpunkt för avresan, och dels föräldrarnas obe«

nägenhet att sända sina barn med gruppresor. Gruppresor ha anordnats för

1 427 barn fördelade på 175 grupper. — Endast nio anordnare av feriebarnsverksamliet

ha hos socialstyrelsen ansökt om sådant godkännande, som utgör

villkor för erhållande av fria resor för verksamheten.

Kostnaderna för de fria resorna för vistelse i enskilda hem under år 1944

kunna ännu icke i sin helhet exakt angivas. Uppskattningsvis synas de kunna

beräknas till sammanlagt 565 000 kronor, vilket, fördelat per person och

barn, utgör i genomsnitt 12 kronor 40 öre per person (barn och vårdare)

eller 18 kronor 90 öre per barn. År 1943 uppgingo kostnaderna för de enskilda

resorna till 650 000 kronor, vilket i genomsnitt utgjorde 11 kronor

60 öre per person och 18 kronor per barn.

Vad beträffar koloniresornas omfattning och kostnader

upplyser socialstyrelsen, att hittills till styrelsen inkommit ansökningar

om ersättning för resekostnader avseende 478 kolonier med sammanlagt omkring

27 200 barn. Motsvarande siffra för år 1943 var 29 200. Det sammanlagda

belopp, med vilket ersättning begärts, uppgår till inemot 207 000 kronor,

vilket innebär en minskning i jämförelse med år 1943 av 8 000 kronor.

De slutliga kostnaderna för koloniresoma beräknas komma att något överstiga

207 000 kronor. Kostnaden per barn räknat år 1944 är 7 kronor 60

öre. Under de tre nästföregående åren har denna kostnad belöpt sig till

7 kronor 30 öre.

Riksdagen har i samband med anmälan örn medelsanvisning för ifrågavarande

ändamål för innevarande budgetår (riksdagens skr. nr 155/1944)

framhållit lämpligheten av dels att den tillämpade inkomstgränsen för de

fria sommarresorna höjdes och dels att resorna gjordes tillgängliga även för

landsbygdens och de mindre städernas och samhällenas barn. Mini uppmärk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

sammande härav har 1941 drs befolknirtgsutredning, såsom redan omnämnts,

den 26 januari 1945 avgivit förslag om fria eller rabatterade resor för barn,

vårdare och husmödrar under budgetåret 1945/46. Jag övergår till en redogörelse

för detta förslag.

Inledningsvis upplyser utredningen, att den förbereder ett förslag til! permanent

organisation av fria resor för barn och vårdare, enligt vilket rätten

till fria resor förutsättes bliva väsentligt vidgad för både land och stad. I

samband härmed överväges möjligheten att genom ökade anläggnings- och

driftbidrag till sommarkolonier skapa möjligheter för omhändertagandet av

ett större antal barn vid sådana kolonier. Utredningen har vidare uppmärksammat

möjligheten att genom fria resor underlätta lösningen av husmödrarnas

semesterproblem. Förslag om anläggnings- och driftbidrag till semesterhem

för husmödrar överväges jämväl. Utredningen finner emellertid

klart, att det redan av statsfinansiella skäl måste tills vidare anstå med realiserandet

av det sålunda skisserade programmet. Utredningen har därför sett

sig nödsakad framlägga ett förslag, som endast avser sommaren 1945.

Under det förberedande arbetet med detta förslag kom det till utredningens

kännedom, att järnvägsstyrelsen med bekymmer betraktade trafiksituationen

sommaren 194 5. Utredningen sökte därför kontakt

med järnvägsstyrelsen och erfor, att styrelsen lill följd av bränslesituationens

försämrade läge och erhållna direktiv örn vedtransporternas obetingade företrädesrätt

måst i hög grad nedskära för sommaren 1945 planerad tågplansutvidgning.

Järnvägsstyrelsen framhöll, att det beträffande sommaren 1945

måste anses angeläget, att vissa restriktioner i fråga örn de fria barnresorna

vidtoges och att inga sådana åtgärder beslutades, som kunde komma att

medföra utvidgning av dessa resor över huvud. Det av utredningen framlagda

förslaget är — påpekar utredningen — helt präglat av den tvångssituation,

som uppstått genom den av järnvägsstyrelsen hävdade omöjligheten

att under sommaren 1945 öka persontrafikvolymen, och bör betraktas

uteslutande som ett härav framtvunget provisorium. Inom den begränsade

ram som stått till buds har dock utredningen sökt att i möjligaste mån tillgodose

de synpunkter, som angivits i riksdagens skrivelse nr 155/1944.

Till närmare belysning av den relativa betydelsen för järnvägstrafiken av

den omfattning de fria sommarresorna skulle komma att erhålla lämnar utredningen

följande uppgifter om antalet resande på statens järnvägar sommarmånaderna

1943 och 1944:

1943 1944

maj ......... 7,0 milj.

juni......... 7,6 »

juli ......... 7,4 »

augusti ...... 7,9 »

maj ......... 8,0 liliij.

juni......... 8,1 »

juli ......... 8,8 »

augusti ...... 8,7 »

Att rätten till fria resor är knuten till innehavet av rabattkort

innebär, att sådan rätt endast tillkommer barn, vilkas försörjare lia ett till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp ej överstigande

750 kronor i enbarnsfamiljerna och 1 000 kronor i flerbarnsfamiljerna.

Den alltmer tilltagande kritiken mot rabattkortsgränsen torde främst

bero på att denna gräns genom de ändrade penninginkomstförhållandena

under kriget i realiteten medfört att en betydande del av dem som ursprungligen

haft rätt till fria resor numera avstängts härifrån. Enligt befolkningsutredningens

uppfattning äro rabattkortens inkomstgränser alltför

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

5

låga för att en lill innehav av rabattkort knuten förmån av fri resa skall

få någon större effekt ur folkhälsosynpunkt. Utredningen förordar därför,

att rabattkortsgränsen ersättes med en inkomst- och förmögenhetsgräns. Utredningen

hade helst sett att rätten till fria resor till enskilda hem reglerats

av en relativt generöst tillmätt inkomst- och förmögenhetsgräns. Med hänsyn

till svårigheten att gentemot de av järnvägsstyrelsen hävdade kraven på

restriktivitet föreslå en mera betydande ökning av antalet fria resor har utredningen

emellertid funnit sig böra förorda, alt rätten till fria resor för barn,

mödrar och vårdare inträder då familjens till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara belopp ej överstiger 1 500 kronor och den skattepliktiga

förmögenheten ej överstiger 10 000 kronor. Liksom beträffande rabattkortsgränsen

finner utredningen i fråga örn angivna inkomst- och förmögenhetsgräns

angeläget alt vederbörande myndigheter ha möjlighet att när

särskilda omständigheter föreligga medgiva undantag från huvudregeln.

Rätten till fria resor för barn och vårdare är även beroende av barnets

hemort. Såsom tidigare angivits är denna rätt för närvarande i princip begränsad

till städer och samhällen med över 8 000 invånare med dispensrätt

för socialstyrelsen beträffande tätorter med mindre invånarantal. Utredningen

beräknar totalantalet barn under 15 år i familjer med lägre beskattningsbart

belopp än 1 500 kronor till 1 250 000, varav på landsbygden

934 000 och i städerna 316 000. En utvidgning av rätten till fria resor att

omfatta alla barn i familjer under den av utredningen föreslagna inkomstoch

förmögenhetsgränsen måste, även örn det kan antagas att denna rätt

kommer att utnyttjas i ringa omfattning, medföra en betydande belastning

av järnvägarna. Under dessa omständigheter ser utredningen ingen möjlighet

att för sommaren 1945 förorda en allmän utvidgning av rätten till fria

resor till att gälla även landsbygden och de mindre samhällena. Utredningen

föreslår därför, att rätten till fria resor för barn och vårdare fortfarande

begränsas till städer och samhällen med över 8 000 invånare med

angiven dispensmöjlighet beträffande mindre tätorter. — Utredningen har

emellertid uppmärksammat, att inom vissa rena landsbygdsområden barnens

behov av miljöbyte, vila och rekreation kan vara fullt jämförbart med

motsvarande behov för de större städernas och samhällenas barn. Utredningen

föreslår därför, att socialstyrelsen beträffande landskommuner, där

behovet av fria resor för barn och vårdare är särskilt stort — främst norrlandskommuner

— erhåller motsvarande dispensrätt som i fråga örn mindre

tätorter. Med hänsyn till de av järnvägsstyrelsen befarade trafiksvårigheterna

anser utredningen emellertid, att antalet resor, sorn dispensvägen skulle

fördelas mellan vissa landskommuner, bör begränsas till 15 000. Härutöver

föreslår utredningen, att för landsbygdens och de mindre samhällenas vidkommande

möjlighet till fria resor öppnas för vissa barn och vårdare, som

äro i uppenbart och trängande behov av miljöbyte utan att äga möjlighet att

själva tillgodose detta behov. Prövningen av ansökningar örn fria resor i sådana

fall bör tillkomma socialstyrelsen.

Beträffande fria resor för barn och personal vid s o m m a rkol o n i e r

förordar befolkningsutredningen oförändrade grunder för sommaren 1945.

Rätten till fria resor för le rich a rn och deras vårdare iir för närvarande

begränsad till släder och samhällen med över 8 000 invånare. Utredningen

linner rimligt ali även feriebarnsverksamhet i mindre samhällen och på

landsbygden kommer i åtnjutande av det stöd de fria resorna innebär och

föreslår fria resor för alla feriebarn med vårdare oavsett hemkommunens

storlek och .struktur.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Vad angår förhållandet mellan fria resor för barn jämte vårdare och

gruppresor för barn uttalar befolkningsutredningen, att utredningen

i de fria resorna för vårdare ser en utväg att förhjälpa ett antal mödrar

till en tids vila och rekreation och således ett bidrag till lösandet av husmödrarnas

semesterproblem. Skärpt restriktivitet i fråga örn vårdarresor för

automatiskt med sig försök till ökning av gruppresorna. Barnavårdsnämndernas

bemödanden att genomföra gruppresor ha emellertid stött på betydande

svårigheter. Det har visat sig, att antalet barnresor betydligt nedgått

på sådana orter där man hårdast drivit gruppresorna. Sommaren 1944 har

varje grupp i genomsnitt bestått av 8 barn och en vårdare. Med hänsyn till

svårigheterna att bereda gruppresornas barn en betryggande övervakning

under hela resan och att erhålla fullgoda gruppledare finner utredningen

lämpligt, att grupperna minskas till 3—4 barn per vårdare. Erfarenheten visar,

att många mödrar hellre låta barnen stanna hemma än skicka dem med

gruppresa. Utredningen finner skäl föreligga att även i fall, då barn kan

medfölja gruppresa, bereda modern tillfälle medfölja barnet på resan mot

nedsatt biljettpris. Efter samråd med järnvägsstyrelsen föreslås, att avgiften

för lärd fram och åter vid sådan vårdarresa blir densamma som för enkel

resa.

Järnvägsstyrelsen har för befolkningsutredningen framfört önskemål örn

att de fria resornas maximala längd skulle sänkas från 60 till

40 mil. De fyra nordligaste länen skulle dock alltjämt komma i åtnjutande

av fria resor inom avstånd av respektive 80 och 100 mil. Enligt styrelsens

mening böra anslutningsbiljetter för resor utöver maximiavstånden antingen

betalas med fullt pris eller, därest nuvarande rabattering skulle bibehållas,

utlämnas endast i undantagsfall och efter särskild prövning. Befolkningsutredningen

betonar vikten av att gällande maximiavstånd bibehållas och

avvisar bestämt önskemålet örn avskaffande av det nuvarande relativt förmånliga

beräkningssättet för priset på anslutningsbiljetter. Utredningen föreslår,

att de 1944 gällande bestämmelserna i dessa båda hänseenden skola

tillämpas även 1945.

Såsom tidigare nämnts anser befolkningsutredningen fria eller rabatterade

resor för husmödrar vara ett värdefullt bidrag till

lösandet av husmödrarnas semesterproblem. Även örn den ansträngda trafiksituationen

omöjliggör varje förslag, som syftar till öppnandet av resemöjligheter

för alla husmödrar under instundande sommar, torde dock förutsättningar

föreligga att redan under budgetåret 1945/46 i begränsad omfattning

pröva möjligheterna till en framtida rabattering av biljettpriset för

vissa husmödrars semesterresor. Utredningen föreslår sådan utformning av

denna verksamhet alf husmödrarna i familjer med minst tre barn samt en

inkomst och förmögenhet, som icke överstiger den för fria sommarresor för

barn föreslagna, beredas möjlighet till resor, för vilka avgiften betalas av

mödrarna själva med ett belopp för fram- och återresa, som motsvarar avgiften

för enkel resa.

Kravet på bortovarons längd, minst fyra veckor, bör bibehållas

för barn från städer och samhällen med mer än 8 000 invånare. Beträffande

de barn från landsbygden och de mindre städerna och samhällena

som efter särskild prövning skola komma i åtnjutande av fri resa synes

tiden för bortovaron böra fixeras vid prövningen. Tiden bör dock i normala

fall så nära som möjligt ansluta sig till den för barn från större städer och

samhällen bestämda minimitiden. För husmödrar, som åtnjuta rabatterad

resa, bör bortovaron med hänsyn dels till husmödrarnas svårigheter att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

t

längre lid vara boria från hemmet och dels till önskvärdheten av att de

verkligen erhålla avsedd vila och rekreation bestämmas till minst tio dagar.

Järnvägsstyrelsen har framfört vissa önskemål beträffande förbud

mot fria b ar nr esor vissa tider och dagar. Med hänsyn till

trafiksvårighelerna kring midsommar hemställer styrelsen, att sådant förbud

måtte under sommaren 1945 gälla för tiden 16 juni—3 juli mot under

sommaren 1944 dagarna 22—26 och 30 juni. Enligt styrelsens uppfattning

är det vidare önskvärt, att resorna för barn under skolåldern örn möjligt

förläggas till tiden före skolterminens slut. Styrelsen finner, att under övrig

del av sommaren förbud bör gälla från klockan 0.00 fredag till klockan 6.00

måndag. Resa, som påbörjats före klockan 24.00 natt till fredag, bör dock

få fullföljas direkt lill bestämmelseorten. Tidigare har förbudet endast avsett

lördag och söndag. Järnvägsstyrelsen motiverar denna utsträckning av

förbudet med att under sommaren fredagar blivit nästan lika stora resdagar

som lördagar och söndagar. Befolkningsutredningen föreslår, att socialstyrelsen

vid organiserandet av årets resor i den utsträckning det är möjligt beaktar

järnvägsstyrelsens önskemål. Utredningen anser lämpligt att för norrlandskommuner,

för vilka dispens beviljas, resemöjligheterna icke begränsas

till sommarmånaderna utan att vederbörande få frihet att företaga resan vid

den tidpunkt han finner för gott. Då det icke torde vara nödvändigt att de

rabatterade husmodersresorna förläggas till den del av året då järnvägarna

äro toppbelastade, nämligen sommarmånaderna, och vissa kategorier husmödrar,

speciellt på landsbygden, torde ha lättare att lösgöra sig från

arbetet under annan tid, föreslår utredningen, att dessa resor få företagas

endast under tiden 1 september—19 december 1945 och 15 januari—1 juni

1946.

Beträffande organisationen förordar befolkningsutredningen inga

principiella ändringar. Socialstyrelsen skall således vara centralmyndighet

och lokalt skall verksamheten, jämväl beträffande rabatterade husmodersresor,

handhavas av barnavårdsnämnderna. Till grund lör prövningen av

ingiven ansökan om fri eller rabatterad resa bör läggas familjens senaste

debetsedlar. Örn ansökan beviljas, bör anteckning härom ske på debetsedeln.

Vid ansökan örn sådan fri resa för barn och vårdare som skall prövas

centralt av socialstyrelsen skall förutom intyg av skol- eller tjänsteläkare,

barnavårdscentral eller barnavårdsstation även företes intyg från barnavårdsnämnden

i den ort dit resan ställes, att sommarhemmet dr tillfredsställande.

Vid ansökan örn rabatterad husmodersresa torde det bli nödvändigt

att vederbörande på lämpligt sätt styrker sin rätt, t. ex. genom intyg från

pastorsämbete rörande barnantalet. Det synes även lämpligt att såväl barn

som vårdare äro försedda med legitimationshandling, såsom postverkets

legitimationskort.

Vad slutligen angår kostnaderna finner befolkningsutredningen aniagligt,

att inkomstgränsens höjning medför att antalet resor från städer och

samhällen med över 8 000 invånare kommer att något överstiga antalet år

1943 eller 56 000. Därtill kommer det antal barn och vårdare från landsbygden,

som nu kunna komma i åtnjutande av fria resor. De barn och vårdare

från landskommuner som genom det föreslagna dispensförfarandet

kunna erhålla fria resor torde medföra en ökning av antalet resor med cirka

15 000. Härtill kommer det antal barn och vårdare från landskommuner samt

mindre städer och samhällen som föreslagits kunna medges fria resor efter

individuell prövning av socialstyrelsen. Man torde sålunda kunna räkna

med cirka 80 000 resor. Kostnaden för resa torde, under förutsättning att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mcij:ts proposition nr 210.

samma nedsättning av biljettpriset som 1944 beviljas, icke komma att överstiga

13 kronor. Den sammanlagda kostnaden för barns och vårdares resor

till enskilda hem torde alltså komma att uppgå till omkring 1 050 000 kronor.

Kostnaden för kolonibamens och kolonipersonalens resor beräknas uppgå

till 200 000 kronor. — Någon kostnad för de föreslagna rabatlerade resorna

för husmödrar och vårdare torde icke behöva beräknas, då den avgift som

debiteras de resande anses helt täcka järnvägarnas ersättningskrav. — Befolkningsutredningen

beräknar således kostnaderna under nästa budgetår

för ifrågavarande ändamål till 1 250 000 kronor.

Mot befolkningsutredningens förslag har ledamoten av utredningen, professor

Wahlund anfört avvikande mening. Reservanten finner, att landsbygdens

och småorternas barn böra i fråga örn rätten till fria resor helt likställas

med de större stadsorternas. Då landsbygdens arbetskraftsproblem

och arbetsbördan för dess husmödrar lade hinder i vägen för utnyttjande

på landsbygden av rätten till fria resor, beräknar reservanten, att en generell

utsträckning av denna rätt till landsbygden skulle under sommaren 1945

icke föranleda ett större antal fria resor än sammanlagt 145 000 — därav för

landsbygden 80 000 — örn inkomstgränsen sättes till 1 500 kronor beskattningsbart

belopp respektive 134 000 — därav för landsbygden 69 000 — örn

gränsen blir 1 000 kronor. Reservanten förordar, att man fasthåller vid den

av utredningen föreslagna inkomstgränsen 1 500 kronor under förutsättning

att det antal resor som av honom föreslagits för landsbygdens vidkommande

kan komma till stånd. Om så ej kan bli fallet är reservanten beredd att

antingen förorda 1944 års inkomstgräns, d. v. s. 1 000 kronor, eller/och ett

sänkande av åldersgränsen, varigenom skulle uppnås att i varje fall en avsevärt

större andel fria resor skulle tillkomma landsbygden än vad befolkningsutredningens

majoritet föreslagit.

Över befolkningsutredningens förslag ha utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,

järnvägsstyrelsen och statskontoret.

Socialstyrelsen tillstyrker i allt väsentligt befolkningsutredningens förslag.

Styrelsens invändningar och påpekanden beträffande vissa detaljer i förslaget

till fria eller rabatterade resor för barn och vårdare kunna sammanfattas

sålunda.

Av praktiska skäl bör den dispensrätt beträffande vissa landskommuner

som enligt förslaget skall tillkomma socialstyrelsen så begränsas, att antalet

resor från dispenserade kommuner icke i mera avsevärd utsträckning kommer

att överstiga 15 000. Den föreslagna rätten till rabatterad resa för moder,

vilken ehuru barnet kan medfölja gruppresa likväl vill resa tillsammans

med barnet, bör så bestämmas, att modern om hon efter att ha avlämnat

barnet måste återvända hem, får ny rabattbiljett för att hämta barnet. Det

av järnvägsstyrelsen begärda förbudet mot fria barnresor vid midsommar

bör enligt styrelsens mening begränsas till tiden 22 juni—3 juli. Förslaget

att barn och vårdare skola vara försedda med legitimationshandling avstyrkes

med motivering att det stora flertalet familjer nu saknar sådan

handling och vissa utgifter skulle åsamkas dem genom handlingens anskaf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

9

tande samt att de missbruk av rätten till fria resor, som skulle kunna förhindras

genom att legitimationshandling finnes, icke uppgår till något större antal.

Beträffande förslaget om rabatterade husmodersresor anför styrelsen

följande.

I likhet med befolkningsutredningen finner styrelsen, att vederbörande

husmoder på lämpligt sätt skall styrka sin rätt lill rabatterad resa. För att

detta skall kunna ske i en enkel form bör förmånen begränsas till husmödrar

med tre hemmaboende barn, en begränsning vilken även eljest i nuvarande

läge är sakligt motiverad. Denna utformning av villkoren för rabatterad

resa möjliggör, att rätten till dylik resa i denna del kan styrkas genom

intyg från pastorsämbetet. Vidare torde väl utredningens avsikt vara, att

en husmoder skall kunna erhålla endast en resa per år, något som styrelsen

finner riktigt. Örn en moder medföljt sitt barn såsom vårdare under en

sommarresa, bör hon knappast under vintern erhålla rabatterad husmodersresa.

Kontroll att hon ej reser flera gånger kan ske genom att anteckning

göres å den debetsedel, som uppvisas vid ansökan om båda typerna av resor.

Då denna kontroll ej kan bli fullständig, bör vederbörande därjämte alltid

avfordras ett intyg, i vilket hon försäkrar, att hon ej förut åtnjutit rabatterad

eller fri resa. Utredningen har föreslagit en minimitid av 10 dagar för

husmoderns bortavaro. Härtill vill styrelsen foga, att en maximitid av 30

dagar bör föreskrivas. Rättigheten bör nämligen ej kunna utnyttjas för en

resa, som i själva verket innebär, att vederbörande för en väsentlig del av

året ändrar bosättningsort.

Järnvägsstyrelsen uttalar, att styrelsen villigt erkänner, att befolkningsutredningen

i vissa avseenden tillmötesgått de av styrelsen i anledning av

befarade trafiksvårigheter under sommaren 1945 framförda önskemålen.

Styrelsen beklagar dock, att utredningen enligt styrelsens mening icke i tillräcklig

grad beaktat dessa svårigheter. En jämförelse mellan omfattningen

av de fria sommarresorna och statens järnvägars totala persontrafikvolym

vore missvisande, enär dels de fria resorna icke vore spridda över en hel

månad utan koncentrerade till endast en del därav, dels en tur- och returbiljett

vid beräkningen av den totala persontrafikvolymen räknats såsom två

resor men i fråga örn de fria resorna såsom en resa, dels ock medelreselängden

för samtliga resor å statens järnvägar uppginge till endast 45—55 kilometer,

medan motsvarande siffra för de fria resorna vore flera gånger högre.

Utsikterna beträffande trafiksituationen sommaren 1945 bedömdes numera

ännu mörkare än tidigare. Den främsta anledningen därtill vöre den fortsatta

eftersläpningen av vedtransporterna. Vidare måste man räkna med att

kusttrafiken på grund av den minskade tilldelningen av fossilt bränsle icke

komme att upprätthållas i samma omfattning sommaren 1945 som föregående

sommar. Slutligen tillkomme att ett antal beställda lokomotiv och personvagnar,

som styrelsen tidigare räknat med att lia till förfogande för stundande

sommartrafik, icke torde kunna bliva färdigställda så tidigt på grund

av arbetsnedläggelsen inom verkstadsindustrien. — Styrelsen ville icke motsätta

sig den av utredningen föreslagna höjningen av inkomstgränsen för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

rätt till fria resor under förutsättning dock, att det totala antalet resor icke

komme att nämnvärt överstiga antalet för år 1943 och att de av styrelsen

föreslagna restriktionerna i allt väsentligt genomfördes. Utredningens

förslag örn utvidgning av rätten till fria sommarresor genom införande av

dispensmöjlighet för landskommuner, som vore i särskilt behov därav,

funne styrelsen i och för sig behjärtansvärt. Beträffande instundande sommar

såge styrelsen sig emellertid nödsakad avstyrka denna utvidgning, för

den händelse de fria resorna från de större städerna på grund av

inkomstgränsens höjning skulle i enlighet med utredningens förslag

bringas att öka med cirka 13 000 och dessutom även andra fria resor enligt

utredningens förslag skulle tillkomma, så att totala antalet fria resor

under sommaren 1945 — enligt utredningens beräkning — skulle komma

att uppgå till icke mindre än cirka 80 000 mot endast cirka 43 000 sommaren

1944 och cirka 56 000 sommaren 1943. Vore det åter så, att 1944 års

inkomstgräns kunde, på sätt alternativt ifrågasatts av reservanten inom utredningen,

bibehållas under sommaren 1945, ville styrelsen icke resa någon

erinran mot att omkring 15 000 fria resor fördelades mellan behövande

landskommuner liksom ej heller mot att därutöver möjlighet till fria resor,

på sätt utredningen föreslagit, bereddes i mindre städer eller på landsbygden

bosatta särskilt klena barn eller barn, som vore i trängande behov av miljöbyte.

— Styrelsen funne ur transportsynpunkt angeläget, att under sommaren

1945 gruppresor anordnades i stort sett enligt samma grunder som hittills.

Styrelsen vidhölle sina för befolkningsutredningen uttalade önskemål

beträffande de fria resornas maximala längd och påpekade nödvändigheten

av att förbud mot fria barnresor meddelades för de tider och dagar som av

styrelsen tidigare angivits för befolkningsutredningen. Styrelsen ansåge

vidare viktigt ur transportsynpunkt, att de barn, som gjorde framresan i

maj eller juni, återreste antingen före den 10 augusti eller efter den 3 september.

— I övrigt hade järnvägsstyrelsen icke ansett sig böra göra erinran

mot förslaget.

Järnvägsstyrelsen upplyser, att styrelsen vid avgivande av sitt utlåtande

haft samråd med svenska järnvägsföreningen, som för de enskilda järnvägarnas

del förklarat sig biträda styrelsens synpunkter.

Statskontoret uttalar i huvudsak följande.

Såvitt statskontoret kan finna, torde vad järnvägsstyrelsen anfört beträffande

trafiksituationen sommaren 1945 utgöra hinder för någon nämnvärd

utökning vid denna tidpunkt av antalet fria resor för barn och vårdare.

Även med allt beaktande av värdet ur olika synpunkter av denna reseverksamhet

finner sig därför statskontoret icke kunna biträda befolkningsutredningens

förslag att införa annan gräns för rätten till fria resor än den 1944

gällande. Härigenom har statskontoret dock icke velat taga ställning till

frågan om den framtida gränsdragningen i detta avseende.

Enligt ämbetsverkets mening ha därjämte vissa ändringar i gällande

regler företagits utan att tillräcklig anledning därtill föreligger. Sålunda har

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

11

utredningen beträffande gruppresorna ansett, att grupperna borde göras

mindre, så att förslagsvis endast tre eller fyra barn per vårdare bleve regel,

och vidare skulle rabatterade resor ordnas för vårdare i sådana fall, då barnen

kunde få medfölja gruppresa, men modern trots detta själv ville medfölja

på resan. Statskontoret kan för sin del knappast finna, att statsmedel

under nuvarande förhållanden böra tagas i anspråk för bekostande av det

ökade antal vårdarresor, som åsyftas i nämnda förslag.

Slutligen vill statskontoret ifrågasätta, om icke järnvägsstyrelsens av trafikskäl

förestavade önskemål om reducering av maximiavståndet för de fria

resorna och införandet av fullt pris för s. k. anslutningsbiljetter skulle kunna

genomföras i varje fall som ett provisorium utan att syftet med ifrågavarande

reseverksamhet nämnvärt eftersattes.

I detta sammanhang torde få anmälas, att Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund och svenska landsbygdens kvinnoförbund i särskilda skrivelser

den 24 januari och 7 februari 1945 hemställt, att de fria resorna för

barn och vårdare hädanefter gjordes i samma mån tillgängliga för de

mindre tätorternas och den rena landsbygdens befolkning som för de större

samhällenas.

1941 års befolkningsutredning har vid utformandet av sitt förslag till friaDepartementssommarresor

för barn under budgetåret 1945/46 haft att taga hänsyn till

två varandra motverkande faktorer, nämligen önskemålen örn höjande av

inkomstgränsen för rätten till fria resor och örn utvidgning av denna rätt

att omfatta även landsbygdens och de mindre samhällenas barn, å ena sidan,

samt den av järnvägsstyrelsen hävdade tekniska svårigheten att under

sommaren 1945 öka persontrafikvolymen, å andra sidan. Förslaget betecknas

av utredningen själv som ett provisorium.

Inom de gränser trafiksituationen sommaren 1945 av befolkningsutredningen

ansetts medgiva har utredningen sökt i möjligaste mån tillgodose de anförda

önskemålen. Förmånen av fria resor är för närvarande knuten till innehav

av rabattkort för livsmedel, vilket innebär att denna förmån endast tillkommer

barn i familjer med ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp av högst 750 eller, i fråga örn flerbarnsfamiljer, 1 000

kronor. Utredningen föreslår, att rabattkortsgränsen skall ersättas med en

inkomst- och förmögenhetsgräns, tills vidare så konstruerad att rätt till fria

resor föreligger, då familjens beskattningsbara belopp och skattepliktiga förmögenhet

icke överstiger respektive 1 500 och 10 000 kronor. Rätten till fria

resor har hittills varit begränsad till barn och vårdare från städer och samhällen

med mer än 8 000 invånare, dock att dispensmöjlighet beträffande mindre

tätorter förefunnits. De beräknade trafiksvårigheterna ha hindrat utredningen

att föreslå en generell utvidgning av förmånen av fria resor att omfatta hela

landet. Emellertid har utredningen föreslagit dels att landskommuner, där

behovet av fria resor för barn och vårdare är särskilt stort, intill ett sammanlagt

antal resor av högst 15 000 medgivas motsvarande dispensmöjlighet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj ds proposition nr 210.

som mindre tätorter och dels att för landsbygdens och de mindre samhällenas

vidkommande socialstyrelsen får rätt tilldela särskilt behövande barn

och vårdare förmånen av fri resa. Utredningen beräknar, med hänsyn tagen

till berörda förslag, antalet resor under sommaren 1945 till cirka 80 000

mot cirka 45 500 sommaren 1944 och cirka 56 000 sommaren 1943.

Med hänsyn till de ändrade penninginkomstförhållandena under kriget

torde införandet av den föreslagna inkomst- och förmögenhetsgränsen för

rätten till fria resor närmast innebära ett återställande av läget vid rabattkortsgränsens

införande. Befolkningsutredningens förslag i denna del och

beträffande utsträckning av rätten till fria resor att avse vissa barn och vårdare

från landsbygden finner jag vara ett minimum för de fria sommarresornas

omfattning, som kan godtagas endast med hänsyn till den väntade besvärliga

trafiksituationen sommaren 1945. Gentemot vad järnvägsstyrelsen

anfört beträffande svårigheterna att trafiktekniskt genomföra befolkningsutredningens

modifierade förslag vill jag framhålla, att de fria sommarresorna

för barn och mödrar ovedersägligen äro av stor betydelse ur folkhälsosynpunkt

och därför böra komma till stånd, även om övriga resenärers

bekvämlighet skulle i någon mån bliva lidande härav, samt att den föreslagna

utökningen av denna reseverksamhet har en tämligen begränsad omfattning

i förhållande till hela persontrafikvolymen. Ä andra sidan torde det

icke vara trafiktekniskt möjligt att, såsom reservanten inom utredningen och

de två kvinnoförbunden föreslagit, under sommaren 1945 medgiva en generell

utvidgning av de fria resorna till landet i dess helhet. Beträffande omfattningen

sommaren 1945 av rätten till fria resor för barn och vårdare biträder

jag därför befolkningsutredningens förslag med det av socialstyrelsen

förordade tillägget, att det angivna högsta antalet fria resor, 15 000, vore

att fatta som ett ungefärligt maximum. Skulle på grund av omständigheter,

vilka nu icke kunna förutses eller i varje fall ej i tiden fastställas, trafiksituationen

instundande sommar nödvändiggöra begränsningar beträffande

de planerade fria resorna, måste givetvis de åtgärder i sådan riktning vidtagas

som finnas i det inträdda nödläget oundgängliga.

Vad angår de fria resornas maximala längd och priset på anslutningsbiljett

för resa utöver maximiavståndet kan jag icke tillmötesgå järnvägsstyrelsens

önskemål örn begränsning av de förmåner som härutinnan gällt under sommaren

1944. I de anvisningar som komma att utgå rörande de fria resorna

böra emellertid barnavårdsnämnderna uppmanas verka för att i de fall då

för vederbörande erbjuda sig flera möjligheter till barnets utplacering på

landet det alternativet väljes som medför den kortaste färdvägen. — Mot

de av järnvägsstyrelsen framförda önskemålen om förbud mot fria resor

vissa tider och dagar vill jag icke ställa mig i princip avvisande. Detaljerna

härutinnan torde böra bliva föremål för samråd mellan socialstyrelsen och

järnvägsstyrelsen. Förslaget att utsträcka resemöjlighetema för barn från

dispenserade landskommuner i Norrland till annan tid än sommaren är i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

13

princip vittutseende, enär det förutsätter ställningstagande till frågan huruvida

— utan samband med den hävdvunna vanan att någon tid under sommaren

byta vistelseort — mindre bemedlade böra erhålla statligt stöd till

förbilligande av sina resekostnader. Jag är därför ej beredd alt i detta sammanhang

tillstyrka den föreslagna åtgärden.

Vad befolkningsutredningen föreslagit beträffande fria resor för barn och

personal vid sommarkolonier, fria resor för feriebarn och vårdare, gruppresor

för barn, rabatterad resa för moder som vill medfölja sitt barn trots

att detta kan ansluta till gruppresa, bortovarons längd och reseverksamhetens

organisation föranleder inga väsentliga erinringar från min sida. Jag förordar

därför, att verksamheten i dessa delar utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med förslaget. Formerna för styrkande av rätten till fri resa

med hänsyn till den föreslagna inkomst- och förmögenhetsgränsen synas

emellertid böra bliva föremål för ytterligare övervägande. Behovet av legitimationshandling

för barn och vårdare synes icke vara så trängande, att dessa

skola åläggas anskaffa särskild sådan handling.

På de skäl befolkningsutredningen anfört förordar jag, att under budgetåret

1945/46 försöksverksamhet anordnas med rabatterade resor för husmödrar.

Denna verksamhet bör anordnas i enlighet med befolkningsutredningens

förslag, dock att förmånen bör, såsom socialstyrelsen påpekar, begränsas

till husmödrar i familjer med minst tre hemmavarande barn. Vad

socialstyrelsen i övrigt anfört beträffande rabatterade husmodersresor finner

jag mig kunna biträda endast i den mån därigenom icke förorsakas

besvärande kontrollåtgärder.

De med ifrågavarande reseverksamhet förenade kostnaderna för staten

inskränka sig till dem som avse fria resor för barn och vårdare. Sistnämnda

kostnader beräknar jag i likhet med befolkningsutredningen till 1 250 000

kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen,

att till Fria sommarresor för barn för budgetåret 1945/46

anvisa ett förslagsanslag av ............kronor 1 250 000.

2:o) Bidrag till sommarkolonier, reservationsanslag. För budgetåret

1943/44 anvisades till Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet

för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen ett förslagsanslag av

1 000 000 kronor. Enligt Kungl. Maj.ts den 4 juni 1943 meddelade dispositionsbeslut

beträffande detta anslag fick ett belopp av högst 100 000 kronor

användas för bidrag lill andra driftkostnader än resor vid sommarkolonier,

däri inbegripet s. k. dagskolonier.

För samma ändamål bar för innevarande budgetår under rubriken Bidrag

till sommarkolonier anvisats ett reservationsanslag av 200 000 kronor. Social
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

styrelsen är tillsynsmyndighet tor här avsedda kolonier och handhar ifrågavarande

bidragsverksamhet.

I den under föregående punkt omnämnda redogörelsen för de fria sommarresorna

under år 1944 anför socialstyrelsen beträffande bidragsverksamheten

för sommarkolonier följande.

Det statliga bidraget utgår med högst en krona per dag och barn.

Rätten att bliva delaktig av statsbidraget är beroende av att vissa krav på

koloniens standard uppfyllas. Statens bidrag fördelas mellan de kolonianordnare.

som ansöka härom, på sådant sätt, att de mest angelägna behoven tillgodoses.

Hänsyn tages härvid till vederbörande kommuns ekonomi och struktur,

särskilt med tanke på barnrikedomen, samt en härur härledd uppskattning

av behovet av koloniverksamhet. Kolonier, som mottaga barn av någon

särskilt behövande kategori från ett större område exempelvis ett län eller

större delen av ett län, kunna även bliva delaktiga av driftbidrag. Statsbidraget

användes för att få till stånd en utvidgning av verksamheten. Då

landsbygdens barn hittills icke kommit i åtnjutande av förmånen av fria

resor till enskilda hem, ha kolonier för sådana barn fått företräde framför

kolonier för stadsbarn. Dagskolonier, d. v. s. kolonier, där barnen vistas

endast om dagen, kunna erhålla bidrag, örn socialstyrelsen finner, att denna

utväg i det föreliggande fallet är den mest effektiva lösningen av sommarvistelseproblemet.

För budgetåret 1944/45 hittills beviljade driftbidrag till kolonier uppgå till

sammanlagt cirka 134 100 kronor.

I sitt under föregående punkt omförmälda förslag upplyser 19-11 års befolkningsutredning,

att utredningen i samband med övriga åtgärder till beredande

av rekreation och vila för barn och mödrar överväger ett förslag till

permanenta regler för anläggnings- och driftbidrag till barnkolonier och

semesterhem för husmödrar. I avvaktan på de åtgärder som sålunda i framtiden

kunna aktualiseras förordar utredningen, att den försöksverksamhet

med driftbidrag till sommarkolonier, som bedrivits under de senaste två

budgetåren, fortsättes under budgetåret 1945/46 och att för ändamålet anvisas

ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund har i sin under föregående

punkt omförmälda skrivelse jämväl hemställt, att medel måtte ställas till

förfogande för länsstyrelser eller landsting för anordnande av kolonier för

såväl skolbarn som förskolåldems barn, vilka äro i behov av kolonivistelse.

chelen. Den möjlighet till bidrag till driftkostnaderna vid sommarkolonier som

förefunnits under budgetåren 1943/44 och 1944/45 torde ha verkat stimulerande

i fråga om såväl anordnandet av nya kolonier som utökning av tiden

för öppethållande och platsantalet vid befintliga kolonier. Denna bidragsform

har ansetts böra i första hand utnyttjas till förmån för klena barn från

landsbygden. Även om vid utgången av budgetåret 1944/45 en viss reservation

torde komma att förefinnas å anslaget, biträder jag med hänsyn till det

stora behovet av sommarkoloniverksamhet befolkningsutredningens förslag,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

15

att jämväl för nästa budgetår för ändamålet skall anvisas ett reservationsanslag

av 200 000 kronor. I den män kvinnoförbundets hemställan avser

bidrag till anläggningskostnaderna för sommarkolonier anser jag mig icke

för närvarande, i avbidan på befolkningsutredningens väntade definitiva förslag

i ämnet, kunna tillstyrka densamma.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till sommarkolonier för budgetåret 1945/46

anvisa ett reservationsanslag av..........kronor 200 000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda under punkterna 1 :o) och 2 :o) med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

N. O. Aurelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit från krigförande eller ock s. 12 i texten
  2. SU 1945:121 Statsutskottets memorial nr 121 s. 1 i texten
  3. SU 1945:102 Utlåtande i anledning av Kungl. Majda proposition angående anslag för budgetåret 1945116 till fria sommarresor för barn lii. lii. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten