Angående åtgärder i anledning av förgiftnings/aran vid gengasdrift
1945-02-23 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:215, Angående åtgärder i anledning av förgiftnings/aran vid gengasdrift
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
1
Nr 215.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder
i anledning av förgiftnings/aran vid gengasdrift;
given Stockholms slott den 23 februari 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,
Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och statsrådet
Rubbestad anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 185) har Kungl.
Majit på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift
för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslagsanslag av 150 000 kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 215.
304 IS
2
Kungl. Majlis ''proposition nr 215.
Inledning.
Förgiftningsfaran i samband med gengasdrift uppmärksammades redan på
ett tidigt stadium av vederbörande myndigheter, främst bränslekommissionen
och yrkesinspektionen. Till en början togo åtgärderna huvudsakligen sikte
på att söka förebygga förgiftningsfaran genom åstadkommande av tekniska
förbättringar av gengasaggregaten och genom utfärdande av skyddsföreskrifter
vid aggregatens användning m. m. Efter hand som gengasen erhöll
vidgad användning och antalet förgiftningsfall ökades, kom uppmärksamheten
att jämväl inriktas på gengasförgiftningens medicinska bekämpande. För
ändamålet bildades genom bränslekommissionens försorg en medicinskteknisk
nämnd under ordförandeskap av chefen för kommissionens gengasbyrå
och i övrigt bestående av representanter för medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
statens institut för folkhälsan och metallindustriarbetareförbundet.
Den kliniska delen av hithörande undersökningsverksamhet förlädes
efter avtal med Stockholms stad till Sabbatsbergs sjukhus, den s. k.
gengaskliniken, till vilkens drift staten lämnade visst bidrag. Å detta sjukhus
inrättades även ett laboratorium för undersökning av koloxidhalten i
blodet hos de gengasförgiftade, medan vissa andra laboratorieundersökningar
rörande koloxidens inverkan på den mänskliga organismen utfördes vid
karolinska institutet och Uppsala universitet. Från och med år 1942 överflyttades
ansvaret och kostnaderna för den medicinska forskningsverksamheten
rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift å statens institut för folkhälsan.
I samband därmed förlädes blodprovsundersökningarna till institutet,
varjämte verksamheten i övrigt blev föremål för smärre jämkningar. Den
medicinsk-tekniska nämnden, som tidigare kompletterats med representanter
för arbetsgivarparten och fackföreningarnas gengaskommitté, fortsatte sin
verksamhet såsom folkhälsoinstitutets gengasråd under ordförandeskap av
institutets föreståndare.
Under utvecklingens gång kommo de kroniska formerna av gengasförgiftning
att tilldraga sig allt större intresse, varvid åtskilliga frågor uppställde
sig till utredning och besvarande. Samtidigt framstod det som angeläget
att de erfarenheter och rön, som vunnits vid gengaskliniken i Stockholm,
gjordes tillgängliga även för landet i övrigt. Med hänsyn härtill och för att
möjliggöra en på bredare bas anlagd forskningsverksamhet rörande gengasskadornas
förekomst och behandling föreslog Kungl. Majit — i anslutning
till ett av medicinalstyrelsen i skrivelse den 21 februari 1944 framlagt förslag
— i proposition till 1944 års riksdag, nr 256, att staten skulle medverka till
inrättande vid minst ett lasarett i varje sjukvårdsområde av en undersöknings-
och behandlingsstation för gengasskadade. Vid varje sådan station
skulle anställas en för ändamålet utbildad extra läkare med huvudsaklig uppgift
att handhava undersökningen och vården av de gengasskadade. I hans
uppgifter skulle även ingå att verkställa medicinska undersökningar rörande
förekomsten av gengasskador på arbetsplatser, där stationär gengasdrift förekomme,
ävensom att lämna rapporter rörande sin verksamhet till gengas
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
kliniken i Stockholm, vilken skulle få karaktären av central för denna verksamhet.
Statens medverkan föreslogs skola lämnas i form av dels bidrag till
avlöning åt sådan läkare med 6 000 kronor för år jämte rörligt tillägg därå
dels ock ersättning för läkarnas resor till arbetsplatser, där stationär gengasdrift
förekomme. För specialutbildning av dessa läkare skulle på statens
bekostnad anordnas en särskild utbildningskurs. Slutligen föreslogs förstärkning
av personalen vid gengaskliniken i Stockholm med en läkare samt
beredande av en självständigare ställning åt gengasrådet, vars ledamöter i
fortsättningen skulle utses av Kungl. Majit. Statens årliga kostnader för
dessa åtgärder uppskattades vid full utbyggnad till 290 000 kronor, därav
omkring 250 000 kronor för driften av de lokala undersöknings- och behandlingsstationerna,
30 000 kronor för Stockholmsklinikens verksamhet samt
8 500 kronor för den särskilda utbildningskursen. För budgetåret 1945/46
beräknades kostnaden komma att stanna vid omkring 150 000 kronor. Riksdagen
(skrivelse nr 361) godtog för sin del de sålunda angivna grunderna
för bidrag till verksamheten ifråga samt anvisade till åtgärder i anledning
av förgiftningsfaran vid gengasdrift för budgetåret 1944/45 ett förslagsanslag
av 150 000 kronor.
I enlighet med riktlinjerna i nu nämnda proposition förordnade Kungl
Majit genom beslut den 30 juni 1944, bland annat, att ledningen av den
medicinska forskningsverksamheten rörande förgiftningsfaran vid gengasdrift
skulle från och med den 1 juli 1944 under medicinalstyrelsens överinseende
handhavas av ett statens gengasforskningsråd. Kungl. Majit utsåg
vidare ledamöter och suppleanter i rådet samt utfärdade en särskild instruktion
för dess verksamhet. Enligt denna instruktion har rådet, bland annat,
att snarast möjligt uppgöra plan för forskningsverksamhetens fortsatta bedrivande,
att verka för att undersöknings- och behandlingsstationer för gengasskadade
i erforderlig omfattning komma till stånd samt att meddela råd
och anvisningar rörande verksamheten vid stationerna ävensom rörande
medicinska undersökningar å arbetsplatser, där stationär gengasdrift förekommer.
Rådet skall vidare verka för åstadkommande av samarbete mellan
rådet och de myndigheter, institutioner och organisationer, som hava beröring
med frågor rörande gengasdrift.
Genom förenämnda beslut uppdrogs tillika åt rådet att verkställa utredning
rörande frågan, huruvida och på vad sätt den tekniskt-profylaktiska
verksamhet, som hittills ombesörjts av bränslekommissionens gengasbyrå,
borde samordnas med den medicinska forskningsverksamheten på området,
samt att till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
Framställning: den 28 oktober 1944 och däröver
avgivna yttranden.
Med promemoria den 28 oktober 1944 har medicinalstyrelsen överlämnat
en av statens gengas forskningsråd utarbetad plan för gengasforskningsverk
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
samhetens fortsatta bedrivande, innefattande jämväl framställning örn medel
för såväl återstoden av innevarande budgetår som nästa budgetår.
Rådet framhåller till en början, att tillräckligt material ännu icke förelåge
för ett bedömande av frågan, i vad mån de olika sjukvårdsområdenas
huvudmän komme att medverka till upprättande av undersöknings- och behandlingsstationer
i landet. Det kunde för närvarande icke heller förutses,
i vilken omfattning gengasförgiftning kunde beräknas förekomma under
nästa budgetår. Rådet begränsade sig därför tills vidare till att framlägga
en plan för fortsatt forskningsverksamhet inom den centraliserade form, i
vilken verksamheten hittills bedrivits.
Rådet anser den angelägnaste uppgiften vara att utreda vissa spörsmål,
som sammanhänga med gengasförgiftningens, speciellt den kroniska gengasförgiftningens
diagnos och prognos. De undersökningar, som hittills företagits,
syntes giva vid handen, att en under längre tid fortsatt exposition för
koloxid i vissa fall framkallade dels en ökad känslighet för gasen dels vissa
förändringar i och symtom från centrala nervsystemet. Dessa undersökningar
erfordrade komplettering såtillvida, att det borde utredas i vad mån en
konstaterad större känslighet kunde vara en understundom normal företeelse.
Det vore också av vikt att utröna, huruvida och i vilken utsträckning iakttagna
centralnervösa symtom kunna observeras även såsom följder av akuta
infektioner, alkoholkonsumtion, nervös överkänslighet o. s. v.
I detta syfte anser rådet lämpligt, att en jämförande undersökning verkställes
rörande de symtom på syrebrist, som uppkomma å ena sidan till
följd av koloxidpåverkan och å andra sidan såsom ett resultat av samtidig
inverkan av koloxid och av andra skadliga moment t. ex. alkoholpåverkan.
Kostnaderna för denna undersökning, som borde igångsättas snarast möjligt,
uppskattas till 200 kronor under var och en av fyra månader i arvode till den
person, som avses utföra arbetet, samt 15 kronor i arvode till var och en av
fyrtio personer, som befinnas villiga fungera som försökspersoner, eller
sammalagt 1400 kronor. Likaledes förordas, att en undersökning rörande
förekomst av centralnervösa symtom hos personer, vilka icke varit utsatta
för koloxidpåverkan, snarast möjligt igångsättes. Kostnaden härför beräknas
utgöra 200 kronor i arvode under var och en av sex månader samt 1 300
kronor för konstruktion av speciell materiel eller inalles 2 500 kronor. Vidare
anses kompletterande undersökningar böra företagas rörande koloxidhalten
i blodet hos gengasarbetare. Dessa undersökningar hava hittills icke kunnat
utföras i lämplig utsträckning på grund av svårigheten att erhålla tillräckligt
många blodprov från en och samma person eller från ett större antal arbetare
på en och samma arbetsplats. Sedan denna svårighet numera blivit starkt reducerad
genom konstruktion av viss apparat, föreslår rådet, att gengaskliniken medgives
rätt att snarast möjligt anställa en medicine kandidat under förslagsvis
tre månader med uppgift att verkställa en serie undersökningar av detta
slag i garage och på andra arbetsställen, där risk för gengasförgiftning föreligger.
Kostnaden för dessa undersökningar uppskattar rådet till 400 kronor
i arvode under var och en av tre månader samt 800 kronor för transporter av
Kungl. Maj:ts proposition nr 215. 5
materiel till de olika arbetsplatserna eller sammanlagt 2 000 kronor. För
samtliga nu berörda undersökningar skulle alltså erfordras ett belopp av
(1 400 + 2 500 + 2 000) 5 900 kronor.
Rådet övergår härefter till att beröra vissa frågor rörande förstärkning av
personalen vid gengaskliniken å Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Klinikens
personal utgöres för närvarande av en överläkare, fyra underläkare, ett tekniskt
biträde, ett skrivbiträde, en sköterska och ett sköterskebiträde. För
vissa speciella undersökningar anlitas dessutom två vid öronkliniken å samma
sjukhus anställda läkare. Statsbidrag utgår med sammanlagt 15 600 kronor till
två av de heltidsanställda underläkarna samt 6 600 kronor till det tekniska biträdet
och skrivbiträdet. Dessutom har beräknats ett belopp av 7 800 kronor
för övriga utgifter vid kliniken, närmast avsett för anlitande av speciell sakkunskap
utom kliniken samt till förstärkning av sjukhusets kamerala personal.
Det sammanlagda statsbidraget utgör sålunda för närvarande 30 000 kronor.
Rådet framhåller, att antalet besök vid kliniken under senare tid ökat till
omkring 250 per vecka, vilket medfört, att kliniken icke utan personalförstärkning
kunde motsvara de krav, som ställdes på densamma. Väntetiden för de
besökande uppginge för det dåvarande i allmänhet till tre veckor och i vissa
fall, som jämväl krävde undersökning å öronkliniken, till nio veckor. Vid
kliniken borde därför från och med den 1 november 1944 nyanställas en underläkare,
ett tekniskt biträde och ett skrivbiträde. Statsbidrag till dessa befattningshavares
avlöning borde utgå med respektive 8 400, 3 800 och 3 300
kronor för år eller tillhopa 15 500 kronor för helt år. Staten skulle på detta
sätt bidraga till hela avlöningen av tre underläkare, medan Stockholms stad
skulle bestrida avlöningen för de återstående två underläkarna (jämte överläkaren),
vilket rådet funne rimligt med hänsyn till att klientelet till större
delen vore hemmahörande i Stockholm. Härjämte borde staten lämna visst
bidrag till avlöning av nyssnämnda två läkare vid öronkliniken. Då dessa
allenast ägnade halva tjänstgöringstiden åt ifrågavarande undersökningar,
kunde bidraget för dessa begränsas till halva avlöningen eller tillhopa 7 200
kronor per år. Detta belopp borde beräknas från och med den 1 juli 1944.
Rådet upplyser tillika, att Stockholms stad ställt ytterligare utrymme till
klinikens förfogande, i det att kliniken fått övertaga jämväl rummen i våningen
under de nuvarande lokalerna. Rådet räknade med att staden tillhandahölle
sängar och sängutrustning för dessa lokaler. För anskaffande av övrig inredning
och viss undersökningsmateriel erfordrades ett belopp av 6 000 kronor,
vilket borde bestridas av staten och ställas till förfogande under innevarande
budgetår.
Det ökade bidragsbehovet för gengasklinikens del beräknas i enlighet
härmed till (10 400 4- 7 200 + 6 000) 23 600 kronor för innevarande budgetår
samt (15 500 + 7 200) 22 700 kronor för nästa budgetår.
Rådet upptager vidare till behandling frågan, huruvida den tekniskt
profylaktiska verksamheten, som hittills ombesörjts av bränslekommissionens
gengasbyrå, bör inordnas under rådet och medicinalstyrelsen. I denna del
anför rådet i huvudsak följande.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
Gengasbyråns ärenden kunde i stort sett hänföras till tre grupper, nämligen
1)
bekämpande av brand- och förgiftningsolyckor, som sammanhänga med
gengasdrift,
2) kontroll av apparatur för gengasdrift, samt
3) informationstjänst på grundval av erfarenheter, som samlats vid handläggning
av nämnda ärendegrupper.
Byråns verksamhet för bekämpande av med gengasdrift sammanhängande
förgiftningsolyckor omfattade i huvudsak två slag av arbetsuppgifter, i det
att byrån dels genom remisser till lokala polismyndigheter eller statspolisen
medverkade till att konstaterade eller misstänkta förgiftningsfall, varom
rapporter inkommit från statens institut för folkhälsan, gengaskliniken eller
andra sjukvårdsinrättningar, bleve föremål för utredning, dels på begäran
av myndigheter, även andra än polismyndigheter, verkställde prov för påvisande
av koloxidförekomst, företrädesvis i Stockholm. För dessa uppgifter
disponerade byrån tre tekniskt utbildade personer samt en sekreterares och
ett skrivbiträdes halva tjänstgöringstid, varjämte arbetet leddes och övervakades
av chefen för gengasbyrån, tillika ledamot av gengasforskningsrådet.
Byråns handläggning av förgiftningsärendena lede enligt bränslekommissionens
egen uppfattning i sina nuvarande former av en betänklig ofullständighet
såtillvida, att misstänka förgiftningsfall och verkställda blodprovsundersökningar
icke alltid rapporterades till byrån. Rådet ansåge, att genom
medicinalstyrelsens medverkan en effektivare sådan rapportering skulle kunna
genomföras. För en överflyttning till medicinalstyrelsen av byråns profylaktiska
verksamhet talade även den minskning av byråns rent tekniska verksamhet,
som uppkommit. En sådan överflyttning borde därför komma till stånd
samt äga rum vid den tidpunkt, som bränslekommissionen kunde finna lämplig
med hänsyn till en väntad fortsatt minskning av byråns övriga arbetsuppgifter.
Då rådet erfarit, att bränslekommissionen icke påkallat medel för den
tekniskt-profylaktiska verksamheten under nästa budgetår, upptoge rådet i
detta sammanhang kostnaderna för nämnda verksamhet. Avlöningarna uppginge
för närvarande till sammanlagt 23 700 kronor. Till omkostnader för
koloxidindikatorer borde beräknas ett belopp av 2 000 kronor och till expenser
ett lika stort belopp. Kostnaden för verksamhetens fortsättande i nuvarande
omfattning kunde således beräknas till (23 700 + 2 000 + 2 000) 27 700
kronor.
Emellertid anser rådet en viss utvidgning av ifrågavarande verksamhet
önskvärd. Rådet yttrar härutinnan bland annat:
En person borde nyanställas med uppgift att i samråd med yrkesinspektionens
chefsmyndighet lämna direkta anvisningar i de fall, då vid undersökningar
genom byråns försorg läckor eller andra fel på gengasaggregat konstaterats,
samt att utföra visst statistiskt arbete. Avlöningen till denna befattningshavare
borde utgå med 7 200 kronor för år. Vidare borde en tjänsteman
anställas för att i samarbete med yrkesinspektionens chefsmyndighet
upprätthålla en ständig kontakt via gengasbyrån mellan rådet och skyddsombuden
på de olika arbetsplatserna, närmast i syfte att sprida ökad kunskap
örn gällande skyddsföreskrifter. Åtskilliga koloxidförgiftningar på arbetsplatser
förorsakades nämligen av att givna skyddsföreskrifter icke iakttoges.
Tjänstemannen borde anställas på halvtid mot ett arvode av 3 600 kronor för
år. Till rese- och traktamentskostnader åt dessa båda befattningshavare
borde beräknas ett belopp av 2 000 kronor för år. Båda befattningshavarna
Kungl. Maj:ts proposition nr 215. 7
erfordrades från och med den 1 november 1944. Sammanlagda kostnaden för
den sålunda föreslagna utvidgningen av verksamheten kunde i enlighet härmed
beräknas till (4 800 + 2 400 + 1 300) 8 500 kronor för innevarande
budgetår samt (7 200 + 3 600 + 2 000) 12 800 kronor för nästa budgetår.
I anslutning härtill har rådet för den tekniskt-profylaktiska verksamheten
påkallat ett belopp av 8 500 kronor under innevarande budgetår samt ett
belopp av (27 700 + 12 800) 40 500 kronor under nästa budgetår.
Under hänvisning till att det ännu icke kunde bedömas, i vilken utsträckning
undersöknings- och behandlingsstationer för gengasskadade kunde
komma till stånd, har rådet vidare ansett, att för statens kostnader för driften
av dessa stationer borde för nästa budgetår avses ett lika stort belopp, som
ursprungligen beräknats för ändamålet, eller 250 000 kronor. För särskild
utbildningskurs för läkare vid dessa stationer räknar rådet likaledes med
oförändrat belopp eller 8 500 kronor. Slutligen har rådet upptagit ett belopp
av 5 000 kronor för ersättning till rådets ledamöter, inklusive förekommande
reseersättningar.
I enlighet härmed har rådet hemställt, att till förfogande för hithörande
ändamål måtte ställas dels ett belopp av (5 900 + 23 600 + 8 500) 38 000
kronor för innevarande budgetår, dels ock ett belopp av (30 000 + 22 700 +
40 500 + 250 000 + 8 500 + 5 000) 356 700 kronor för nästa budgetår.
Vid rådets framställning var fogat ett skriftligt yttrande av byrådirektören
Pelow, med vilken förste byråingenjören Hising förenat sig. Däri anföres
bland annat följande.
Koloxidförgiftning sammanhängde icke endast med gengasdrift av motorfordon
utan hade sedan lång tid förekommit vid särskilt en del industriella
anläggningar, såsom järnverk, hyttor m. m. Förgiftningsfaran hade dock
först i samband med gengasdriftens efter kriget ökade omfattning vunnit
allmänt beaktande. Yrkesinspektionen hade emellertid sedan många år haft
sin uppmärksamhet riktad på denna fara och lämnat anvisningar örn förebyggande
åtgärder vid de arbetsplatser, där förgiftningsrisk förelegat. Den
nuvarande, omfattande användningen av gengas hade nödvändiggjort en avsevärt
skärpt tillsyn över de arbetsställen, där gengas användes, samt föranlett
yrkesinspektionens chefsmyndighet att utfärda särskilda anvisningar till
skydd mot yrkesfara vid sådana arbetsplatser. Inspektionen hade icke blott
att granska och godkänna färdigställda gengasanläggningar samt utöva tillsyn
över efterlevnaden av utfärdade anvisningar och gällande författningar
rörande skyddsåtgärder vid gengasens användning. En avsevärd del av hithörande
arbete utgjordes av en rent konsulterande verksamhet, bestående i
meddelande av råd och anvisningar om anläggningarnas utförande med hänsyn
till föreliggande förgiftningsrisk. Då det sålunda ålåge vederbörande
yrkesinspektör att avgöra de tekniskt-profylaktiska åtgärderna å de arbetsställen,
å vilka lagen om arbetarskydd vore tillämplig, vore det olämpligt, att
från gengasbyråns sida lämnades direkta anvisningar till arbetsgivare eller
arbetare vid sådana arbetsställen. I den mån så skedde, skulle detta komma
att medföra dubbelbesök vid arbetsställena i ett och samma syfte samt
meddelande av anvisningar eller föreskrifter från två håll. Det borde beaktas,
att yrkesinspektörerna enligt lag hade att bära ansvaret för erforderligt skydd
å ifrågavarande arbetsplatser. Det vore för den skull varken riktigt eller lämpligt,
att gengasbyrån befattade sig med arbetarskyddsfrågor, som det tillkomme
yrkesinspektionen att handhava.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
Lämpligheten av att genom en vid gengasbyrån anställd tjänsteman uppehålla
kontakt med skyddsombuden på de olika arbetsplatserna kunde även
ifrågasättas. Skyddsombuden hade tillkommit för att i skyddsverksamheten
befordra samarbete mellan arbetsgivare och arbetare. Detta samarbete kunde
allvarligt äventyras, örn man från en institution utom arbetsstället ensidigt
anlitade skyddsombuden i viss skyddsverksamhet.
Tillsynen över här ifrågavarande arbetsområde hade hittills icke kunnat
utövas i den omfattning, som yrkesinspektionen ansett vara av behovet påkallad.
Inspektionen förfogade nämligen icke över tillräcklig personal samt
saknade även erforderliga tekniska instrument, främst koloxidmätare och
vindmätare. Det vore av synnerligen stor betydelse, att såväl personal som
instrumentbehovet snarast tillgodosåges. Den av gengasforskningsrådet föreslagna
förstärkningen av gengasbyråns personal skulle, ehuru den icke vore
tillräcklig för inspektionens behov, bliva till väsentligt större gagn, örn den
tillfördes inspektionen.
Medicinalstyrelsen framhåller för egen del, att, så länge våra kunskaper
i fråga örn gengasförgiftningarna äro i viktiga avseenden ofullständiga, det
måste vara angeläget att forskningsverksamheten bibehåller en starkt centraliserad
form. Styrelsen tillstyrker därför den föreslagna förstärkningen av
såväl gengaskliniken i Stockholm som bränslekommissionens gengasbyrå.
Styrelsen utgår från att den utvidgade tekniskt-profylaktiska verksamheten
icke skall i något avseende äventyra samarbetet mellan arbetsgivare och
arbetare i skyddsfrågor samt att verksamheten, såsom rådet redan framhållit,
skall bedrivas i samråd med yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Styrelsen uttalar sig likaledes för ett överflyttande till gengasforskningsrådet
och medicinalstyrelsen av den tekniskt-profylaktiska verksamheten
men anser, att ett sådant överflyttande icke bör komma till stånd före utgången
av nästa budgetår. Det syntes nämligen styrelsen lämpligt dels att
gengasbyrån före överflyttningen hunne få någon erfarenhet av den utvidgade
verksamheten, dels ock att större möjlighet att bedöma den erforderliga omfattningen
av byråns verksamhet under efterkrigstiden förelåge. Härtill
komme lokalsvårigheter för medicinalstyrelsens del. För gengasbyråns verksamhet
erforderliga medel borde därför tills vidare ställas till bränslekommissionens
förfogande.
I fråga örn de lokala undersöknings- och behandlingsstationerna upplyser
styrelsen, att av dittills från landsting och städer utom landsting lämnade
uppgifter framginge, att dylika undersöknings- och behandlingsstationer under
budgetåret 1945/46 kunde beräknas komma till stånd i ett ganska begränsat
antal sjukvårdsområden. Enär svar hittills ingått från endast en mindre del
av huvudmännen, ansåge sig emellertid icke heller medicinalstyrelsen för det
närvarande kunna taga slutgiltig ståndpunkt till frågan örn de kostnader, som
bleve erforderliga för denna del av verksamheten. Styrelsen föresloge för
den skull, att statens kostnader för undersöknings- och behandlingsstationer
för nästa budgetår beräknades till samma belopp, vartill de årliga kostnaderna
ursprungligen beräknats, eller 250 000 kronor. Styrelsen har även biträtt
rådets framställning i övrigt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
9
I enlighet med det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att till ifrågavarande
verksamhet måtte anvisas
dels för innevarande budgetår ett belopp av 38 000 kronor, varav 8 500
kronor borde ställas till bränslekommissionens förfogande för bestridande av
kostnaderna för gengasbyråns verksamhet,
dels och för nästa budgetår ett belopp av 356 700 kronor, varav 40 500
kronor borde ställas till bränslekommissionens förfogande för nyssnämnda
ändamål.
Över föreliggande framställning hava utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten
och statskontoret.
Eiksförsäkringsanstalten har gentemot förslaget örn utvidgning av gengasbyråns
verksamhet framhållit, att den verksamhet å arbetsplatser, som utövades
på grund av arbetarskyddslagen och därmed sammanhängande författningar
folie under yrkesinspektionens ämbetsuppgift och enligt anstaltens
mening liksom hittills borde bedrivas under denna myndighets uteslutande
ansvar. Det kunde icke anses tillrådligt, att representanter för ett annat statligt
organ skulle uppträda på arbetsplatserna och meddela föreskrifter eller
anvisningar i vissa hänseenden till förebyggande av yrkesfara, enär detta
skulle menligt inverka på yrkesinspektionens verksamhet. Ävenså måste det
antagas komma att verka allvarligt störande på samarbetet mellan arbetsgivare
och arbetare och mellan dessa parter och yrkesinspektionen, örn gengasbyrån
ensidigt skulle söka förbindelse med skyddsombuden. Med hänsyn
till vad nu anförts ansåge sig anstalten icke kunna tillstyrka beviljande av
anslag till en dylik särskild inspektionsverksamhet på arbetsplatserna från
gengasbyråns sida. I stället ville anstalten framhålla angelägenheten av att
yrkesinspektionen erhölle nödig förstärkning av arbetskrafterna för att på
ett tillfredsställande sätt kunna lösa sina arbetsuppgifter bland annat till
förebyggande av förgiftningsriskerna vid gengasdrift.
Statskontoret betonar, att enligt ämbetsverkets mening borde statens medverkan
till gengasförgiftningens bekämpande begränsas till forskningsuppgifter,
under det att behandlingen och vården av de gengasförgiftade borde
åligga huvudmännen för den slutna kroppssjukvården, d. v. s. landstingen och
de i landsting icke deltagande städerna. I enlighet härmed tillstyrker ämbetsverket
anvisande av 5 900 kronor för speciella forskningsuppgifter men avstyrker
framställningen, i vad den avser bidrag till ökat antal läkare och
biträden vid gengaskliniken i Stockholm.
Statskontoret framhåller vidare, att frågan huruvida den tekniskt-profylaktiska
verksamheten, som hittills ombesörjts av bränslekommissionens gengasbyrå,
borde samordnas med den medicinska forskningsverksamheten å
ifrågavarande område eller eventuellt anknytas till yrkesinspektionen, undandroge
sig i stort sett statskontorets bedömande. Oavsett hur detta organisationsspörsmål
löstes, borde emellertid enligt ämbetsverkets mening personalen
å gengasbyrån icke utökas. Då såsom gengasforskningsrådet anfört
byråns arbetsuppgifter för andra ändamål än förgiftningsfrågor numera er
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
hållit en minskad omfattning, borde den arbetskraft, som sålunda frigjorts,
kunna disponeras för intensifierad verksamhet för gengasförgiftningsfarans
bekämpande. Anslaget för gengasbyrån borde således bibehållas vid oförändrat
belopp eller 27 700 kronor.
Beträffande anslagsframställningen i övrigt framhåller statskontoret, att
ett så högt belopp som det av gengasforskningsrådet för undersöknings- och
behandlingsstationerna för gengasskadade beräknade, eller 250 000 kronor,
näppeligen torde vara erforderligt. Av dittills föreliggande uppgifter att döma
syntes man lämpligen kunna utgå från att behandlings- och undersökningsstationer
under nästkommande budgetår skulle komma till stånd vid sex lasarett
eller därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar. Statsbidrag till sex läkares
avlöning, inklusive rörligt tillägg, utgjorde enligt ramavtalet cirka 43 000
kronor. Därest ett belopp av 7 000 kronor antoges åtgå till dessa läkares reseoch
traktamentskostnader, skulle således för ifrågavarande stationer sammanlagt
erfordras i runt tal 50 000 kronor.
Mot de beräknade beloppen för utbildningskursen för blivande gengasläkare
samt för rese- och traktamentsersättningar till rådets ledamöter har
statskontoret intet att erinra.
I enlighet härmed har statskontoret beräknat det för ifrågavarande ändamål
för nästa budgetår erforderliga anslaget till (30 000 + 27 700 + 50 000 +
8 500 + 5 000) 121 200 kronor.
Framställning den 19 december 1944 och däröver
avgivna yttranden.
Med skrivelse den 19 december 1944 har medicinalstyrelsen överlämnat en
av statens gengasforskningsråd den 15 i samma månad gjord framställning
örn ytterligare medel till gengasforskningsverksamheten. Framställningen
avser dels en komplettering av den nuvarande Sabbatsbergskliniken med
expertis för neurologisk-psykiatriska undersökningar, dels ock en utvidgning
av undersöknings- och behandlingsmöjligheterna för gengasskadade i Stockholm.
I det förra avseendet yttrar rådet följande.
Erfarenheten har givit vid handen, att utredningen av misstänkta gengasskador
på gengaskliniken i Stockholm i många fall nödvändiggör anlitande av
neurologisk-psykiatrisk expertis. Undersökningar av detta slag ha i form av
konsultationer företagits under de senaste åren och på sista tiden erhållit
ökad omfattning. Utgifterna härför ha bestritts från anslaget till övriga utgifter
för gengaskliniken. Rådet hade tänkt sig att en neurolog-psykiater med
överläkarkompetens borde heltidsanställas för ändamålet. Yid under hand
gjorda förfrågningar har det visat sig, att det är osäkert, örn man för ett
dylikt, sannolikt relativt kortvarigt förordnande, kan helt och hållet förfoga
över en sådan specialist. Rådet vill därför föreslå, att framställning göres
örn ett anslag att användas antingen för anställande av en neurolog-psykiater
eller för konsulterande av en sådan. Därest anslaget beräknas till 15 000
kronor årligen och för tiden från och med den 1 december 1944, bleve kostnaden
för innevarande budgetår 8 750 kronor och för budgetåret 1945/46
15 000 kronor.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
För utförande av miljöundersökningar och experimentalpsykologiska funktionsprov
är neurologen-psykiatern i behov av biträde av en deltidsanställd,
kvinnlig social kurator. Framställning örn anslag för anställande av en dylik
synes sålunda jämväl böra göras. Örn kostnaden beräknas till 2 400 kronor
årligen från och med den 1 februari 1944, komrne anslagsbehovet under innevarande
budgetår att bliva 1 000 kronor och för budgetåret 1945/46 2 400
kronor.
Rörande behovet av ökade undersöknings- och behandlingsmöjligheter i
Stockholm anför rådet i huvudsak följande.
Såsom rådet i sin tidigare skrivelse framhållit, har den stora tillströmningen
av vårdsökande å gengaskliniken medfört en eftersläpning, som vid
dåvarande tidpunkt utgjorde tre veckor. Denna eftersläpning har sedermera
vuxit och utgör för närvarande icke mindre än sex veckor, vilket alltså utgör
den tid, som flertalet vårdsökande måste vänta, innan de kunna undersökas.
Förhållandet, som allvarligt äventyrar en rättidig undersökning och behandling
av gengassjuka och som givetvis även framkallat starkt missnöje bland
dessa, sammanhänger dels med en ökning av antalet vårdsökande, dels med
en ständig utvidgning av klinikens indirekta arbetsuppgifter, såsom telefonkonsultationer,
utskrift av rapporter och yttranden till olika myndigheter
m. m. Därjämte har rådet, varom medicinalstyrelsen i annat sammanhang
underrättats, funnit lämpligt förorda, att gengassjuka med låggradig symtom
i regel sjukskrivas för kortare tid än vad som nu är fallet. Det härigenom
ökade antalet återbesök på kliniken kommer givetvis att ytterligare öka arbetsbördan
därstädes. Med anledning härav torde anställandet av den förut begärda
femte underläkaren icke innebära någon avlastning av den arbetsbörda,
som förelåg vid tidpunkten för framställningens avgivande.
Principiellt torde det möjligen kunna sägas, att det här gäller en fråga,
som det närmast ankommer på den lokala sjukvårdsmyndigheten att lösa.
Bortsett från den omständigheten, att kliniken icke blott besökes av i Stockholm
bosatta personer utan även av ett icke obetydligt antal i andra delar av
landet hemmahörande, vill rådet erinra örn att åtskilliga omständigheter tala
för att forskningsverksamheten tills vidare erhåller en tämligen starkt centraliserad
form. Icke minst den omständigheten att den kroniska formen av
gengasförgiftning fortfarande är en tämligen outredd företeelse, om vars
karaktär skarpa meningsbrytningar uppkommit, utgör ett argument härför.
Ett stort antal landsting hava under hänvisning till frågans oklara läge tills
vidare avböjt begära statsbidrag för anställande av särskild läkare för undersökning
och behandling av gengasskadade. Med hänsyn härtill vill rådet
bestämt hävda, att en centraliserad forskningsverksamhet under något år
framåt måste anses vara en uppgift, som det ankommer på staten att lösa.
Statens gengasforskningsråd kan icke heller anses hava något existensberättigande,
därest icke förutsättningar skapas för utredande av de rådet enligt
dess instruktion tillkommande arbetsuppgifterna.
Beträffande tillgodoseendet av nu berörda behov av ökade undersökningsoch
behandlingsmöjligheter har rådet övervägt å ena sidan inrättande av
ytterligare en gengasklinik i Stockholm och å andra sidan en utvidgning av
gengaskliniken å Sabbatsbergs sjukhus. I båda fallen förutsattes den utvidgade
verksamheten icke fortgå längre än till den 1 januari 1946, då gengasförgiftningsfrekvensen
antages hava avsevärt nedgått. Örn de skilda alternativen
yttrar rådet bland annat följande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
Enligt uppgift, som under hand erhållits av sjukhusdirektören i Stockholm,
skulle för ändamålet kunna disponeras en S:t Görans sjukhus tillhörig,
mindre byggnad, innehållande två större sjuksalar, dagrum, tekök m. m. under
förutsättning att de patienter, som för närvarande vårdas därstädes, kunna
överföras till Söderby sjukhus. Detta sammanhänger i sin tur med möjligheten
att för detta ändamål kunna anskaffa ny personal, enär den nuvarande
icke velat finna sig i en förflyttning av arbetsplatsen till Söderby. En ytterligare
förutsättning vore, att samtliga med inredning och eventuella omändringar
av byggnaden ävensom med anställande av personal därstädes förenade
kostnader bestredes med statsmedel och att staden även erhölle gottgörelse
för hyran, enär staden ansåge sig ha fullgjort sina skyldigheter med avseende
å vården av gengassjuka med de relativt betydande kostnader, som varit förenade
med inrättandet av och stadens andel i driften av kliniken å Sabbatsbergs
sjukhus.
Besöksfrekvensen å kliniken vid Sabbatsbergs sjukhus utgör enligt senaste
statistik cirka 1 080 besök i månaden, varav cirka 17 % utgöras av förstagångsbesök
och resten av återbesök. På grund av undersökningens omfattande
natur sysselsätter ett förstagångsbesök en läkare i genomsnitt en timme och
ett återbesök en halv timme. Statistiken visar vidare, att Sabbatsbergskliniken
endast förmår omhändertaga ett antal förstagångsbesökare, som motsvarar
63 % av dem som dagligen för första gången söka vård å kliniken. Härav
kan dragas den slutsatsen, att den nya kliniken eller utvidgningen av den
gamla bör givas en kapacitet, som motsvarar minst 50 % av den nuvarandes.
Kostnaderna för en ny klinik torde approximativt kunna beräknas sålunda:
omändringar av byggnaden (engångskostnad) ............ kronor 10 000
inredning och undersökningsmateriel (engångskostnad) » 18 000 28 000
hyra (inklusive värme och lyse) ................................. » 6 000
diverse omkostnader ................................................ » 5 500 n 500
en överläkare (heltidstjänst) .................................... » TöÖÖO
en underläkare ...................................................... » 8 400
en underläkare ...................................................... » 7 200
en halvtidsanställd otoneurolog .............................. » 6 000
psykiatriska konsultationer ....................................... » 7 500
en psykiatrisk kurator (halvtidsanställd) .................. » 2 400
en social kurator (heltidsanställd) ........................... » 7 200
ett tekniskt biträde ................................................ » 3 300
ett skrivbiträde ...................................................... >, 3 300
en sköterska ......................................................... » 4 800
ett sköterskebiträde ................................................ » 3 000 68 100
Personalkostnaderna äro beräknade för helt år. Under förutsättning att
verksamheten igångsättes den 1 februari 1945 och avvecklas den 1 januari
1946 ävensom att samtliga engångskostnader belasta innevarande budgetår
bleve kostnaderna för innevarande budgetår cirka 61 200 kronor, varav engångskostnader
28 000 kronor, samt för budgetåret 1945/46 39 800 kronor.
Rådet har tänkt sig att, därest den nya kliniken skulle komma till stånd,
de vårdsökande skulle mottagas på en gemensam central, från vilken varannan
sökande skulle hänvisas till den nuvarande gengaskliniken och varannan
till den nya kliniken.
Då det emellertid är osäkert, huruvida ifrågavarande nya klinik å S:t Görans
sjukhus kan komma till stånd, har rådet övervägt ett alternativ, utgörande en
sämre men framkomlig lösning av frågan och innebärande en utvidgning av
den nuvarande kliniken å Sabbatsbergs sjukhus. Möjligheten att erhålla nya
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
lokaler å Sabbatsbergs sjukhus är visserligen mycket begränsad. Ett eller ett
par utrymmen i källarvåningen till den byggnad, där gengaskliniken är inrymd,
torde emellertid kunna få disponeras för ändamålet och sannolikt utan
erläggande av hyra. Därjämte torde man kunna ordna skiftarbete för personalen
å kliniken, varigenom den effektiva arbetsdagen förlänges. Följande
utgifter torde böra beräknas för ifrågavarande alternativ:
undersökningsmateriel (engångsutgift) ................................. kronor 4 000
diverse omkostnader ......................................................... »- 4 000
en biträdande överläkare .............................. kronor 12 000
en underläkare ............................................. » 8 400
en underläkare ............................................. » ^ 200
ett tekniskt biträde ....................................... » 3 300
ett skrivbiträde .......................................... » 3 300 » 34 200
Kostnaderna bleve för innevarande budgetår cirka 19 900 kronor, varav engångskostnader
4 000 kronor, samt för budgetåret 1945/46 19100 kronor.
Rådet tillägger, att, då särskilda läkare för undersökning och behandling
av gengasskadade synes bliva anställda inom allenast fyra landstingsområden
under innevarande budgetår, en betydande del av det av riksdagen beviljade
anslaget till åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift icke
kommer att disponeras för avsett ändamål.
Under hänvisning till det anförda hemställer rådet,
dels att för utförande av neurologisk-psykiatriska undersökningar vid
Sabbatsbergskliniken äskas ett förslagsanslag av 9 750 kronor för innevarande
budgetår och 17 400 kronor för budgetåret 1945/46,
dels ock att för utökning av den kliniska undersökningen och behandlingen
av gengasskadade under tiden 1 februari—31 december 1945 äskas ett
förslagsanslag av 61 200 kronor för innevarande budgetår och 39 800 kronor
för budgetåret 1945/46.
Medicinalstyrelsen har för egen del tillstyrkt gengasforskningsrådets framställning
om medel till utförande av neurologisk-psykiatriska undersökningar
vid Sabbatsbergskliniken. Därvid har styrelsen upplyst, att arvodet till den
sociala kuratorn för denna verksamhet måste beräknas efter ett belopp av
3 200 kronor per år i stället för av rådet angivna 2 400 kronor, varför kostnaderna
för ifrågavarande undersökningar borde beräknas till 10 083 kronor
under innevarande budgetår och till 18 200 krönor för nästa budgetår.
Rörande frågan örn ordnandet av utvidgade undersöknings- och behandlingsmöjligheter
i Stockholm vitsordar styrelsen behovet därav samt anför i övrigt
följande.
Det är här fråga örn en försöksverksamhet av vetenskaplig karaktär med
för staten mycket vittgående konsekvenser. Oklarhet örn hur gengasfallen
rätteligen böra behandlas skapar å ena sidan risk för utbetalande i onödan
av mycket stora belopp, å andra sidan lätt — vid mera restriktiv bedömning —
allmän olust. Det gäller här dels att genom en förhållandevis kort försöksverksamhet
åstadkomma rättvisa och för alla parter godtagbara normer beträffande
samhällets skyldigheter gentemot dem, som drabbats av en många
gånger allvarlig yrkessjukdom, dels ock att med ledning av de vunha undersökningsresultaten
ytterligare effektivisera och utbygga de skyddsåtgärder
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
mot koloxidförgiftning genom gengasdrift, som av yrkesinspektionen ock
andra samhällets organ böra tillämpas. Dessutom bör framhållas, att en stor
del av de vid gengaskliniken i Stockholm omhändertagna vårdsökandena är
från annan ort än Stockholms stad. Den tveksamhet i fråga örn anställande
med statsbidrag av gengasläkare vid landsortens sjukhus, som kommit till
synes, torde till en väsentlig del bero på att vederbörande avvakta resultaten
av det utvidgade normskapande undersöknings- och forskningsarbetet vid
centralanstalten i Stockholm. Medicinalstyrelsen får därför tillstyrka, att
erforderlig utvidgning av verksamheten i Stockholm bekostas av statsmedel.
I valet mellan de av gengasforskningsrådet framförda tvenne alternativen,
avseende det ena ett iordningställande och ianspråktagande av vissa lokaler
å S:t Görans sjukhus, det andra utnyttjande av vissa källarutrymmen inom
Sabbatsbergs sjukhus, vill medicinalstyrelsen förorda det förstnämnda alternativet,
framförallt med hänsyn därtill att Sabbatsbergs-alternativet icke
bereder erforderligt utrymme för det neurologisk-psykiatriska arbetet. Dessutom
skulle S:t Görans-alternativet medföra den fördelen att genom hänvisning
av varannan sökande till den ena och varannan sökande till den andra
kliniken tvenne undersökningsserier skulle erhållas. Jämförelsen mellan de
båda seriernas resultat kan förväntas giva värdefulla rön till belysande av
frågan, i vad mån olika undersökares i viss mån subjektiva inställning kan
påverka fallens slutliga bedömning.
Kostnaden för den nya gengaskliniken uppskattar styrelsen till 61533
kronor för innevarande budgetår och 40 200 kronor för nästa budgetår. Skillnaden
mellan dessa belopp och de av gengasforskningsrådet för samma ändamål
beräknade föranledes av att arvodet för den psykiatriska kuratorn av gengasforskningsrådet
upptagits till 2 400 kronor för år i stället för 3 200 kronor,
vilket belopp medicinalstyrelsen anser böra utgå. Därigenom skulle arvodet
till sagda kurator under fem månader av innevarande budgetår höjas med 333
kronor och under sex månader av budgetåret 1945/46 med 400 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer medicinalstyrelsen, att —
utöver vad som tidigare begärts — av anslaget till åtgärder i anledning av
förgiftningsfaran vid gengasdrift måtte för innevarande budgetår få disponeras
(10 083 + 61 533) 71 616 kronor samt att för motsvarande ändamål
under nästa budgetår måtte äskas (18 200 + 40 200) 58 400 kronor.
Över denna framställning hava yttranden avgivits av Stockholms stads sjukhusdirektion,
styrelsen för statens institut för folkhälsan, statskontoret samt
direktionen för karolinska sjukhuset.
Stockholms stads sjukhus direktion finner det angeläget, att utvidgade
undersöknings- och behandlingsmöjligheter för gengasskadade i Stockholm
snarast möjligt åvägabringas. En utvidgning av den nuvarande Sabbatsbergskliniken
kan enligt direktionen icke genomföras på grund av lokalbrist.
Däremot förklarar sig direktionen villig att upplåta den omnämnda paviljongen
vid S:t Görans sjukhus mot en årlig hyra av 6 000 kronor, inklusive
värme, lyse, vatten och underhåll av byggnaden samt på villkor, att kostnaderna
för erforderliga ändrings- och förbättringsarbeten ävensom för anskaffning
av inredning och instrument bestridas av staten. Förutsättning för upplåtelsen
är emellertid, att andra vårdplatser kunna anskaffas för det 30-tal
tuberkulospatienter, som för närvarande vårdas inom paviljongen. Åtgärder
i sådant syfte äro föremål för undersökning, som dock ännu ej lett till re
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 215. 15
sultat. Direktionen kan följaktligen ej lämna definitivt medgivande till upplåtelsen,
förrän utrymningsfrågan blivit löst.
Styrelsen för statens institut för folkhälsan yttrar:
En utvidgning av den kliniska forskningsverksamheten rörande s. k. kronisk
gengasförgiftning synes styrelsen väl motiverad. Möjligheterna för gengasförgiftade
att erhålla vård i Stockholm torde även böra förbättras, enär
de nuvarande resurserna rent kvantitativt synas vara otillräckliga.
Yad beträffar det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget vill styrelsen
för sm del förorda, att den nya kliniken förlägges till annan anstalt än Sabbatsberg.
Det synes styrelsen lämpligt, att, då forskningsverksamhet är en
staten åvilande uppgift, den nya institutionen anknytes till av staten drivet
kroppssjukhus, serafimerlasarettet eller karolinska sjukhuset. Till chef för
kliniken torde en neurologiskt-psykiatriskt särskild förfaren läkare böra utses.
Styrelsen tillstyrker vidare, att en neurolog-psykiater med överläkarkompetens
anställes vid den nuvarande gengaskliniken.
Styrelsen tillåter sig i detta sammanhang erinra, att styrelsen vid tidigare
tillfällen betonat vikten av att förebyggande åtgärder av teknisk art vidtagas
för ernående av en minskning av antalet skadefall. Det är tydligt, att, örn en
effektiv profylax komme till stånd, den medicinska verksamheten på området
åtminstone såvitt gäller sjukvården skulle kunna begränsas.
Statskontoret erinrar om att ämbetsverket i tidigare utlåtanden angående
åtgärder för gengasförgiftningens bekämpande intagit den ståndpunkten, att
statens medverkan borde begränsas till forskningsuppgifter, under det att
behandlingen och vården av de gengasförgiftade borde åligga huvudmännen
för den slutna kroppssjukvården. Så länge dylikt forskningsarbete bedreves,
borde således enligt statskontorets mening staten påtaga sig därmed sammanhängande
kostnader. Härefter fortsätter ämbetsverket:
Med hänsyn till de av medicinalstyrelsen framlagda förslagen örn väsentligt
ökat stöd från statens sida till den i Stockholm anordnade kliniska undersökningen
och behandlingen av gengasskadade måste statskontoret finna det
önskvärt, att en bättre åtskillnad än som för närvarande är fallet kunde
genomföras mellan den medicinska forskningsverksamheten och sjukvårdande
uppgifter av kommunal karaktär. Ur denna synpunkt vore det angeläget, att
den vetenskapliga forskningen ävensom sådan sjukvård, som är att anse såsom
en nödvändig förutsättning för forskningens bedrivande, förlädes till
något statligt sjukhus — karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet —
helst som därigenom komme att erhållas tillgång till konsulterande expertis
inom olika fackområden. Härvid må särskilt framhållas, att vid serafimerlasarettet
finnes neurologisk och vid karolinska sjukhuset psykiatrisk sakkunskap.
Därest det ur forskningssynpunkt skulle anses erforderligt med
två vid sidan av varandra verkande vetenskapliga institutioner, skulle den till
gongaskliniken vid Sabbatsbergs sjukhus förlagda forskningsverksamheten
tills vidare kunna bibehållas dock med den reducerade omfattning, som betingas
av att ett nytt forskningsorgan inrättats.
I anslutning till vad sålunda anförts anser sig statskontoret icke kunna
tillstyrka bifall till medicinalstyrelsens förslag, i vad de avse ökat statsanslag
till Stockholms stad för åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift.
I anledning av vad vid remissbehandlingen sålunda framkommit har
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
direktionen för karolinska sjukhuset anmodats yttra sig. Direktionen har i
utlåtande den 13 februari 1945 till en början anfört följande.
I avgivna yttranden hava styrelsen för statens institut för folkhälsan och statskontoret
föreslagit, att av medicinalstyrelsen ifrågasatt utökad mottagning av
gengasskadade skulle förläggas till karolinska sjukhuset eller Serafimerlasarettet.
Dessa sjukhus äro avsedda för den medicinska undervisningen och forskningen.
Ur undervisningssynpunkt synes ifrågavarande klientel vara utan
större betydelse. Däremot kan detsamma ur forskningssynpunkt vara av visst
intresse. Med hänsyn härtill anser sig direktionen icke böra ställa sig avvisande
till nämnda förslag, under förutsättning att den behövliga utökningen
av möjligheterna för de gengasskadades undersökning och behandling icke
kan lämpligare tillgodoses på annat sätt.
I fråga örn möjligheterna att vid karolinska sjukhuset anordna mottagning
av gengasskadade har direktionen åberopat ett av överläkaren för sjukhusets
medicinska klinik, professorn Nanna Svartz avgivet yttrande, varav
framgår, att begränsade möjligheter härför föreligga. Professor Svartz yttrar
bland annat:
Under den tid av dagen, då karolinska sjukhusets polikliniker vanligen
hållas öppna, kunna lokaler icke ställas till förfogande för de undersökningar,
varom här äro fråga. Ej heller finnes personal, som på ordinarie arbetstid
kan åtaga sig detta arbete. En mottagning i begränsad utsträckning för gengasfall
skulle däremot möjligen kunna anordnas på medicinska polikliniken
efter den vanliga mottagningens slut och med annan personal än den vid
polikliniken anställda. Verksamheten skulle i så fall lämpligen ordnas på
följande sätt.
Mottagning skulle kunna äga rum på den medicinska poliklinikens lokaler
vardagar mellan 17.30 och 19.30. Örn dylik mottagning anordnas, bör fördelning
av klientelet mellan de båda gengaspoliklinikerna ske från en central
byrå. Endast personer, vilka hänvisas från denna byrå, böra emottagas för
undersökning. Förslagsvis kunde var tredje sökande hänvisas till karolinska
sjukhuset. Vid fördelningen av klientelet bör tillses, att samma person icke
under samma tidsperiod söker på båda gengaspoliklinikerna. Örn klinisk
observation skulle visa sig önskvärd för mera komplicerade sjukdomsfall,
skulle sex platser eventuellt kunna ställas till förfogande för detta ändamål
på den medicinska kliniken.
Behovet av personal för verksamheten och kostnaderna för densamma uppskattar
direktionen för helt år sålunda.
1 överläkare (arvode) ...................................................... kronor 15 000
2 underläkare (Ex 22) ...................................................... » 17 858
1 otoneurolog (konsult, arvode) ....................................... » 6 000
1 laborationssköterska (halvtidstjänst, Eo 7) ........................ » 2 184
1 polikliniksköterska (halvtidstjänst, Eo 7) ........................... » 2 184
1 social kurator (Eo 10) ................................................... » 5 062
1 socialassistent (arvode) ................................................... » 2 400
1 skrivbiträde (Ex 4) ...................................................... » 3 775
1 städerska (U 1) ............................................................ » 2 959
Summa kronor 57 422
För materiel och diverse övriga omkostnader för verksamheten beräknar
direktionen ett belopp av förslagsvis 6 000 kronor.
17
Kungl. Maj-.ts proposition nr 215.
Direktionen tillägger, att den med hänsyn till att den begränsade mottagningstiden
för gengasskadade övervägt, huruvida halvtidsanställning kunde
ifrågakomma beträffande större del av personalen än vad som framgår av
sammanställningen. Då emellertid en sådan reduktion av arbetstiden skulle
kunna äventyra effektiviteten av det utrednings- och forskningsarbete, som
borde vara förenat med en verksamhet av ifrågavarande slag, hade direktionen
icke velat förorda en sådan minskning av den föreslagna personalens arbetstid.
Beträffande klientelets fördelning mellan gengasklinikerna ansluter sig
direktionen till professor Svartz’ yttrande.
Departementschefen.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, föreligga till prövning två
framställningar i ämnet, vilka till väsentliga delar komplettera varandra men
i vissa delar beröra en och samma sida av verksamheten. Frånsett frågan
örn medelsanvisning till vissa speciella forskningsuppgifter av begränsad omfattning
•—■ vilka torde få anses falla inom ramen för det för innevarande
budgetår anvisade anslaget — träda bland de spörsmål, som framlagts till
bedömande i framställningarna särskilt följande i förgrunden, nämligen
1) frågan örn anordnande i Stockholm av ytterligare undersöknings- och behandlingsmöjligheter
för gengasskadade, 2) frågan om komplettering av den
nuvarande sabbatsbergskliniken med särskild expertis och annan personal
m. m. samt 3) frågan om organisationen av den tekniskt-profylaktiska verksamheten.
Det synes mig lämpligt att taga ställning till dessa frågor i nu
nämnd ordning och därefter övergå till behandling av framställningarna i
övrigt.
Till stöd för en utökning av undersöknings- och behandlingsmöjligheterna
i Stockholm har främst åberopats den ständigt stigande
arbetsbördan för gengaskliniken vid Sabbatsbergs sjukhus. Denna har bland
annat tagit sig uttryck däri, att den tid, som flertalet vårdsökande vid denna
klinik fått vänta, innan undersökning av dem kunnat verkställas, i december
1944 stigit till sex veckor och i åtskilliga fall utgjort nio veckor. Därefter
har, efter vad jag inhämtat, väntetiden stigit ytterligare. Någon väsentlig
minskning av besöksfrekvensen torde icke vara att påräkna under innevarande
kalenderår. Enligt ett nyligen gjort uttalande av chefen för bränslekommissionen
torde man nämligen få räkna med att gengasdrift måste anlitas för
vårt transportväsen i ungefär nuvarande omfattning under det närmaste året
framåt, även om importen av flytande bränsle skulle komma igång. Ej heller
lärer någon nämnvärd avlastning av sabbatsbergskliniken vara att förvänta
genom inrättande av lokala undersöknings- och behandlingsstationer i angränsande
län. Det stora flertalet landsting synes tyvärr hava ställt sig tveksamt
till inrättande av dylika stationer med hänsyn till det oklara läge, vari frågan
om diagnosen och behandlingen av gengasskador befinner sig. Under sådana
förhållanden anser jag mig icke kunna underlåta att nu påkalla medverkan
från statens sida till anordnande i Stockholm av ytterligare undersökningsoch
behandlingsmöjligheter för gengasskadade.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 215.
304 45 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
För tillgodoseende av nu ifrågavarande behov hava tre alternativa förslag
framförts. Ett av dessa — utvidgning av den nuvarande kliniken vid Sabbatsbergs
sjukhus — anser sjukhusdirektionen i Stockholm icke genomförbart på
grund av lokalbrist och torde alltså redan från början böra avföras ur diskussionen.
Det andra alternativet — anordnande av en provisorisk gengasklinik
vid S:t Görans sjukhus — synes realiserbart under viss förutsättning. Enligt
vad jag under hand inhämtat torde utsikterna för en lösning efter detta
alternativ vara relativt goda men full klarhet på denna punkt föreligger ännu
icke. Enklast att genomföra och fördelaktigast ur kostnadssynpunkt synes
det tredje alternativet ställa sig: anordnande av mottagning för gengasskadade
vid karolinska sjukhusets medicinska klinik. Möjligheterna att undersöka
och behandla gengasfall vid detta sjukhus uppgivas visserligen kvantitativt
sett vara tämligen begränsade, men å andra sidan torde förutsättningarna för
en ingående forskningsverksamhet på området där vara gynnsammare än annorstädes.
Detta synes mig vara desto mera beaktansvärt som läkarvetenskapen
på detta område befinner sig i utredningsstadiet och meningarna örn sjukdomens
karaktär och diagnostik äro mycket delade. Det lärer icke vara uteslutet
att viss utökning av mottagningstiden utöver den av direktionen för
sjukhuset angivna (2 timmar per dag) kan ske, därest behov därav skulle yppa
sig. Jag föreslår därför, att detta alternativ godtages. Fördelningen av klientelet
mellan de båda klinikerna torde i huvudsak böra ske enligt de grunder,
som direktionen förordat.
Den föreslagna personalorganisationen för gengasfallens undersökning
och behandling vid karolinska sjukhuset överensstämmer i sina grunddrag
med den för sabbatsbergskliniken avsedda. En viss begränsning av personalbehovet
har dock kunnat ske, främst med hänsyn till den kortare mottagningstiden
och vid sjukhuset tillgänglig psykiatrisk sakkunskap. Förslaget föranleder
ingen annan erinran från min sida än att åtminstone en av de tre
läkarna bör kunna tjänstgöra på halvtid till dess närmare erfarenhet örn läkarbehovet
vunnits och att, då här är fråga örn en provisorisk anordning, samtlig
personal torde böra anställas mot avlöning i form av arvode. De föreslagna
lönebeloppen torde kunna i huvudsak godtagas med den jämkning, som kan
påkallas med hänsyn till förkortning av arbetstiden. Eventuellt torde därjämte
för vissa befattningshavare mindre jämkningar böra vidtagas till vinnande
av större överensstämmelse med arvodena vid sabbatsbergskliniken.
Möjlighet torde vidare böra föreligga för Kungl. Majit att medgiva förstärkning
av personalen, därest så skulle visa sig erforderligt.
Verksamheten torde icke kunna påbörjas före den 1 april 1945 och kan
förväntas pågå omkring ett år. Från denna utgångspunkt torde för avlöningar
böra beräknas ett belopp av omkring 15 000 kronor under innevarande budgetår
och 45 000 kronor under nästa budgetår. Till materiel och diverse omkostnader
torde böra avses ett belopp av 3 000 kronor för vartdera budgetåret.
Vid ett godtagande av detta förslag torde det kunna ifrågasättas, huruvida
staten skall lämna bidrag till förstärkning av personalen vid sabbatsbergskliniken.
I sådant hänseende har i den första framställningen
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
påkallats medel till anställande av en femte underläkare jämte ett tekniskt
biträde och ett skrivbiträde, räknat från och med den 1 november 1944. Under
hand har upplysts, att behovet av en ytterligare läkarkraft provisoriskt tillgodosetts
därigenom, att Stockholms stads spårvägsbolag åtagit sig att tills vidare
avlöna en särskild läkare vid kliniken på villkor, att denne enbart avsåges för
bolagets personal. Någon anledning att rubba på denna anordning, som tillgodoser
speciella behov för Stockholms stads vidkommande, synes mig icke
föreligga. Till frågan örn anvisande av medel till avlöning av ytterligare
biträdespersonal vid kliniken torde ställning icke heller nu böra tagas. Skulle
behov av denna personal alltjämt förefinnas, sedan mottagningarna vid karolinska
sjukhuset öppnats, eller skulle eljest förhållandena så påfordra,
torde Kungl. Majit få förutsättas äga möjlighet att med anlitande av förevarande
anslag besluta örn den medelsanvisning från statens sida, som kan
bli erforderlig för verksamhetens bedrivande i tillräcklig omfattning.
Medel har vidare påkallats för arvoden åt dels två otoneurologer, räknat
från och med den 1 juli 1944, dels ock en neurologisk-psykiatrisk expert
jämte biträde åt denne, räknat från och med den 1 november 1944. I anledning
härav vill jag erinra örn att medel för otoneurologiska undersökningar
redan för innevarande budgetår beräknats inom ramen för det till sabbatsbergskliniken
avsedda totalbeloppet av 30 000 kronor. Härutinnan torde
någon ändring icke böra ske för nästa budgetår. I fråga örn de neurologiskpsykiatriska
undersökningarna vill jag med hänsyn till vad gengasforskningsrådet
anfört icke motsätta mig, att visst belopp avses för detta ändamål. Beloppet
torde emellertid tills vidare böra begränsas till 12 000 kronor för år.
Med hänsyn till att det under löpande budgetår visat sig nödvändigt att i relativt
betydande omfattning anlita dylik expertis, torde för detta budgetår böra
beräknas ett belopp av 6 000 kronor. Härutöver torde, räknat från och med
den 1 april 1945, böra avses ett belopp av 3 000 kronor för år till biträde
vid verkställande av miljöundersökningar och experimentalpsykologiska funktionsprov.
I enlighet härmed skulle för ifrågavarande undersökningar erfordras
ett sammanlagt belopp av (6 000 + 750) 6 750 kronor för innevarande
budgetår och (12 000 + 3 000) 15 000 kronor för nästa budgetår.
Vissa skäl synas mig även tala för att staten lämnar bidrag till inredning
och utrustning av de ytterligare lokaler, som Stockholms stad ställt till gengasklinikens
förfogande. Mot det härutinnan äskade beloppet, 6 000 kronor,
har jag intet att erinra.
Vad härefter angår frågan örn organisationen av den teknisktprofylaktiska
verksamhet, som hittills handhafts av bränslekommissionens
gengasbyrå, delar jag gengasforskningsrådets och medicinalstyrelsens
uppfattning, att densamma i princip bör administrativt samordnas med den
medicinska forskningsverksamheten på området. Praktiska svårigheter synas
dock för närvarande mota att vidtaga en sådan åtgärd. För att vid lämplig
tidpunkt underlätta en överflyttning av verksamheten från bränslekommissionen
till medicinalstyrelsen torde för verksamheten erforderliga medel böra
från och med nästa budgetår anvisas under förevarande anslag. Kostnaden
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
för nämnda verksamhet beräknas för närvarande till 27 700 kronor för år. Jag
vill erinra om att medel till denna verksamhet för nästa budgetår icke beräknats
under elfte huvudtitelns anslag till kontroll och undersökning av gasgeneratoraggregat.
Emellertid har gengasforskningsrådet och medicinalstyrelsen ansett, att —
utöver nämnda belopp — medel erfordras för anställande av dels en person
med uppgift att lämna anvisningar och råd till avhjälpande av fel å gengasa8§reSat
samt utföra visst statistiskt arbete, dels ock en person med uppgift
att i samverkan med skyddsombuden sprida ökad kunskap om gällande
skyddsföreskrifter på området, båda räknat från och med den 1 november
1944. I egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet har riksförsäkringsanstalten
— i likhet med två reservanter inom gengasforskningsrådet — ställt
sig avvisande till en dylik utvidgning av gengasbyråns verksamhet under
framhållande av att densamma kunde komma att menligt påverka yrkesinspektionens
verksamhet. I stället borde enligt riksförsäkringsanstalten yrkesinspektionen
erhålla nödig förstärkning av sina arbetskrafter. Jag vill med anledning
härav erinra örn att Kungl. Majit genom beslut den 17 november 1944
medgivit, att tre vakanta befattningar inom yrkesinspektionen finge återbesättas.
Vidare har jag inhämtat, att den förstnämnde befattningshavarens rådgivningsverksamhet
skulle begränsas till fordonstekniska detaljer och icke
avse anordningar å själva arbetsplatserna, varför verksamheten väsentligen
torde falla utanför yrkesinspektionens arbetsområde. Den andre befattningshavaren
skulle delvis tjänstgöra som social kurator med uppgift, bland
annat, att underlätta erforderligt arbetsombyte för gengasskadade personer.
Båda befattningshavarna skulle dessutom arbeta i nära samråd med yrkesinspektionens
chefsmyndighet. Under sådana förhållanden torde några allvarligare
olägenheter för yrkesinspektionens del icke behöva befaras. Och då
erfarenheten ådagalagt, att behov av en sådan kompletterande verksamhet
föreligger, anser jag mig böra tillstyrka gengasforskningsrådets förslag härutinnan.
Mot de för ändamålen beräknade beloppen, 7 200 respektive 3 600 kronor
för år, har jag intet att erinra. Då det visat sig nödvändigt att besätta befattningen
som kurator redan i november månad 1944, torde medel för densamma
böra beräknas från och med nämnda månad. För den andra befattningen åter
torde det vara tillfyllest att beräkna medel från och med den 1 nästkommande
april. Detta innebär, att för nu nämnda ändamål skulle erfordras ett
belopp av 4 200 kronor för innevarande budgetår och 10 800 kronor för nästa
budgetår. Det totala medelsbehovet för den tekniskt profylaktiska verksamheten
under nästa budgetår skulle i enlighet härmed bli (27 700 + 10 800)
38 500 kronor. Med hänsyn till väntad minskning av denna verksamhet torde
dock detta belopp kunna avrundas till förslagsvis 35 000 kronor.
Beträffande de lokala undersöknings- och behandlingsstationerna
föreligga för närvarande icke tillräckliga hållpunkter för ett bedömande
av medelsbehovet under nästa budgetår, i det att endast ett fåtal
huvudmän anmält som avsikt att inrätta dylika. Medicinalstyrelsen har för
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
sin del ansett, att för ändamålet borde avses 250 000 kronor eller det belopp,
vartill kostnaderna ursprungligen beräknats. Statskontoret har med ledning
av de från huvudmännen inkomna uppgifterna förordat, att medel beräknas
för sex stationer, och uppskattat utgifterna härför, inklusive läkarnas reseoch
traktamentskostnader för besök å arbetsplatser med stationär gengasdrift,
till 50 000 kronor. Själv anser jag, att för detta ändamål icke bör upptagas
lägre belopp än 90 000 kronor, motsvarande den ungefärliga kostnaden
för tio stationer. Jag vill i anslutning härtill understryka angelägenheten av
att huvudmännen, var inom sitt område, beakta behovet av dylika stationer.
Mot gengasforskningsrådets, av remissmyndigheterna understödda framställning
i övrigt har jag intet att erinra. Till utbildningskurs för blivande
gengasläkare torde alltså böra beräknas ett belopp av 8 500 kronor samt till
rese- och traktamentsersättningar åt gengasforskningsrådets ledamöter ett belopp
av 5 000 kronor.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle medelsbehovet till åtgärder
i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift utgöra för innevarande budgetår
ytterligare cirka 35 000 kronor samt för nästa budgetår omkring 230 000
kronor. Jag vill tillägga, att de angivna delbeloppen i åtskilliga fall endast
äro preliminära och att jämkningar av desamma därför kunna bliva nödvändiga.
Kostnaderna för den utvidgade verksamheten under innevarande budgetår
torde böra bestridas från det å gällande riksstat uppförda förslagsanslaget till
åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift å 150 000 kronor.
Med hänsyn till omfattningen av den förordade utvidgningen torde riksdagen
böra beredas tillfälle att taga ställning till densamma även för löpande budgetår.
Det för nästa budgetår erforderliga anslaget torde böra upptagas till
ett belopp av 230 000 kronor. Å Kungl. Maj :t torde få ankomma att meddela
närmare bestämmelser rörande anslagets användning.
Till sist vill jag framhålla, att min uppmärksamhet blivit fäst på en uppkommen
vetenskaplig tvist örn den rätta bedömningen av ett antal gengasfall,
som förelegat till prövning inom riksförsäkringsanstalten. Enligt vederbörande
undersökningsläkare har gengasförgiftning i dessa fall förelegat, medan annan
medicinsk auktoritet ansett fallen ha haft neurotisk karaktär. Denna tvist
har av förklarliga skäl skapat osäkerhet hos riksförsäkringsanstalten, huruvida
i dessa fall ersättning borde utgå såsom vid yrkessjukdom. Enligt vad jag
inhämtat har emellertid anstalten, sedan yttrande beträffande fallens medicinska
bedömning avgivits av medicinalstyrelsen efter gengasforskningsrådets
hörande, vid prövning av ersättningsfrågan i praktiskt taget alla gengasfall
följt vederbörande undersökningsläkares utlåtande. Då det icke synes mig
rimligt, att den sjukes rätt till ersättning skall röna inverkan av att olika
medicinska auktoriteter hava en sinsemellan skiljaktig uppfattning i en fråga,
där det vetenskapliga ställningstagande ännu icke är slutgiltigt, vill jag i anledning
av vad sålunda förekommit uttala min anslutning till den uppfattningen,
att ersättning för yrkessjukdom i fall av nu angiven art som regel
icke bör förvägras den sjuke, där denne enligt intyg från vederbörande under
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
sökningsstation lider av gengasförgiftning eller sannolika skäl för dylik förgiftning
befunnits föreligga.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift
för budgetåret 1945/46 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av .................. kronor 230 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Bergström.
Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- AK 3TU 1945:17 Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder mot gengasfaran. s. 25 i texten
- Rskr. 1945:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i anledning av förgiftning sfaran vid gengasdrift. a1 i texten
- SU 1945:68 Statsutskottets utlåtande nr 68 s. 1 i texten