Sök i Ratio Lex

Angående förordning om upphävande i viss del av förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m

1945-03-02 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:217, Angående förordning om upphävande i viss del av förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förordning om

upphävande i viss del av förordningen den 31 oktober

1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande

tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23

oktober 1936 (nr 561) m. m.; given Stockholms slott

den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning om upphävande

i viss del av förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda

föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23 oktober

1936 (nr 561) m. m.

GUSTAR

Fritiof Domö.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 217.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

Förs lag

till

Förordning

om upphävande i Tiss del av förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768)

med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768)

med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m. stadgats angående befrielse

i vissa fall från skyldighet att förete besiktningsinstrument vid ansökan om

registrering av fordon, som jämlikt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen

avförts ur automobilregistret, icke vidare skall gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 217.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1945.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt t. f.

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Danielson, anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö.

I 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561)

stadgas att, därest ägare av registrerad automobil eller motorcykel har för

avsikt att under viss tid eller tills vidare icke nyttja fordonet i trafik, anmälan

om detta förhållande må göras hos vederbörande länsstyrelse för fordonets

avförande ur registret. Vidare föreskrives, att vid ny registrering av

fordon, som sålunda avförts ur automobilregistret, skall företes besiktningsinstrument,

som skall vara utfärdat inom fjorton dagar före ingivandet av

registreringsansökningen.

Sedan på grund av inträffade förhållanden användningen av motorfordon

i avsevärd omfattning förbjudits, framlades i Kungl. Maj:ts proposition nr 28

till 1939 års urtima riksdag förslag, innebärande bland annat att förenämnda

bestämmelse angående skyldighet att förete besiktningsinstrument vid ny registrering

tills vidare icke skulle äga tillämpning.

I enlighet med riksdagens beslut utfärdades därefter förordningen den 31

oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen

av motorfordonsförordningen m. m. Såvitt nu är i fråga innebär 1939 års

förordning, att vid ansökan örn registrering av fordon, som jämlikt 15 § 2

mom. motorfordonsförordningen avförts ur automobilregistret, skyldighet att

förete besiktningsinstrument tills vidare icke skall föreligga, därest med fordonet

icke vidtagits sådan ändring, som jämlikt 10 § 1 mom. samma förordning

eljest skulle medfört skyldighet att anmäla fordonet till ombesiktning,

samt sökanden skriftligen betygar, att sådan ändring icke ägt rum.

De fordon, vilka till följd av rådande krisförhållanden avförts ur automobilre^istret

jämlikt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen, torde såsom regel

vid tiden för registreringen hava varit i driftdugligt skick. Emellertid måste

man räkna med att dessa fordon — vilka enligt meddelade bestämmelser

redovisats i beredskapsförteckning — under den tid de varit ur bruk blivit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 217.

ur trafiksäkerhetssynpunkt försämrade, även om de varit underkastade vård

och underhåll. Frågan, huru långt en dylik försämring fortskridit, har gjorts

till föremål för olika undersökningar. Angående resultatet av dessa må här

nämnas följande.

I skrivelse den 23 mars 1942 till chefen för kommunikationsdepartementet

framhöll ingenjörsvetenskapsakademien, att den ojämförligt största delen av

landets motorfordonspark, som då vore avregistrerad och ur bruk, sannolikt

vore utsatt för en fortgående förstöringsprocess. Akademien hemställde

om anslag av statsmedel för en systematisk undersökning av ett antal avregistrerade

fordon i syfte att erhålla en uppfattning om de befarade skadornas

karaktär och omfattning.

Sedan Kungl. Maj:t den 29 maj 1942 beviljat anslag för ifrågavarande undersökning,

genomfördes densamma av akademien i samarbete med Kungl,

automobilklubben.

I sammanfattningen av den rapport, som den 20 mars 1943 avgavs över

undersökningen, anfördes beträffande vissa ur trafiksäkerhetssynpunkt viktiga

delar å fordonen följande.

Kopplingen var i allmänhet utan anmärkning och endast i några fall var

den funktionsoduglig på grund av rostangrepp.

Kraftig kärvhet diar konstaterats i ett flertal styrinrättningar beroende på

rostbildning, men även på grund av smörjmedlens beckning. I tre fall hava

detaljer på styrinrättningen helt fastnat på grund av rost.

Bromsytorna voro i några fall belagda med rost, som i sin tur angripit

bromsbanden. Bromskablama hade i flera fall rostat fast i sina ledare och

övriga rörliga delar i bromssystemet hade fastnat på grund av rostbildning.

Nämnda undersökning avslutades i december 1942. Under den tid, som sedan

dess förflutit, torde de avställda motorfordonen hava ytterligare försämrats,

framförallt i de fall, då fordonen icke underkastats erforderlig skötsel och

vård eller där de haft olämplig uppställningsplats.

Frågan om de avregistrerade motorfordonens tillstånd ur trafiksäkerhetssynpunkt

upptogs även till behandling vid ett möte med besiktningsmännen

för motorfordon, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter Kungl. Maj:ts

medgivande anordnade i samband med en av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande hållen kongress i november 1944. Härvid framhölls

av flera deltagare, att de i trafik icke varande fordonen som regel vore otillfredsställande

ur trafiksäkerhetssynpunkt. Särskilt de militära besiktningsmännen

hade vid förmönstring av sådana i trafik icke varande motorfordon,

som vöre avsedda att tagas i anspråk av krigsmakten, haft mindre goda erfarenheter

i fråga örn fordonens trafikduglighet.

I skrivelse till Kungl. Majit den 16 december 1944 har nu väg- och vattenbyggnadsstgrelsen

föreslagit upphävande av förenämnda, i 1939 års förordning

meddelade bestämmelser om befrielse från skyldigheten att vid ansökan

örn återregistrering förete besiktningsinstrument. Efter en redogörelse för vad

tidigare förekommit i ärendet har styrelsen därvid beträffande behovet av en

förnyad besiktning av avregistrerade fordon anfört följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

5

Av besiktningsmännen gjorda uttalanden angående fordonens bristande trafikduglighet

hava bestyrkts av erfarenheterna från av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

tjänstemän företagna inspektionsresor inom landet.

Verkställda undersökningar samt erfarenheter från civila och militära besiktningsmäns

arbete giva sålunda vid handen, att många av de motorfordon,

som för närvarande äro avförda ur automobilregistret, äro behäftade med felaktigheter,

i många fall av allvarlig art.

Såvitt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med ledning av tillgängliga uppgifter

kan bedöma, torde antalet till beredskapsförteckning överförda, i bruk

icke varande motorfordon överstiga 200 000. Det är emellertid uppenbart, att

alla dessa fordon icke komma att tagas i bruk, då nu rådande förhållanden

upphöra. Ett betydande antal torde befinna sig i sådant tillstånd, att de icke

längre lämpligen kunna repareras, varjämte från andra fordon delar i stor

utsträckning bortmonterats för alt användas som reservdelar för fordon i

drift. Likaså torde frågan örn möjligheten att förse fordonen med ringutrustning

vara av betydelse i detta sammanhang. Det är dock icke osannolikt, att

hälften av nu avställda fordon åter kommer att tagas i bruk, vilket med nyss

angivna förutsättningar skulle motsvara 100 000 fordon. Denna fordonspark

torde bestå av huvudsakligen personbilar och motorcyklar, tillverkade år 1939

eller tidigare, samt ett mindre antal lastbilar och omnibussar av äldre modeller.

Därest det år 1939 införda medgivandet, att till beredskapsförteckningen

överfört motorfordon må återinföras i automobilregistret utan besiktning, skulle

bibehållas vid en förestående övergång till mera normala förhållanden, föreligger

enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening starka skäl för ett antagande,

att många av de fordon, som då åter tagas i bruk, skulle befinna sig

i ett ur trafiksäkerhetssynpunkt otillfredsställande tillstånd.

Styrelsen har därför ansett sig böra hos Kungl. Majit hemställa om upphävande

av ifrågavarande medgivande. Om så sker, måste vid ansökan om återregistrering

av till beredskapsförteckningen överfört motorfordon företes besigtningsinstrument,

som skall vara utfärdat inom fjorton dagar före ingivandet

av registreringsansökningen. För att detta villkor skall kunna uppfyllas,

måste fordonet undergå besiktning hos besiktningsman för motorfordon. Härigenom

vinnes garanti, att fordonet är fullt tillförlitligt ur trafiksäkerhetssynpunkt,

innan det åter sättes i trafik.

Beträffande frågan om karaktären av den besiktning, som de till beredskapsförteckning

överförda motorfordonen för nu ifrågavarande ändamål böra

underkastas, anför styrelsen följande.

Besiktning av avregistrerat motorfordon, som skall återinföras i automobilregistret,

är att anse såsom första besiktning. Emellertid kan diskuteras,

örn icke ett enklare besiktningsförfarande i vissa fall vore tillfyllest. Avsikten

med besiktningen är främst att erhålla kontroll av fordonets skick i trafiksäkerhetshänseende.

I fråga örn fordon, som icke undergått någon förändring,

erfordras däremot ej vägning eller mätning av fordonet eller beräkning

av största hjullryck, tjänstevikt m. m., eftersom dessa uppgifter redan

finnas i det tidigare utfärdade besiktningsinstrumentet. Av denna anledning

skulle en besiktning, motsvarande periodisk efterbesiktning, kunna godtagas

för dylikt fordon. Vid frågans bedömande bör emellertid hänsyn även tagas

till att besiktningsmannen vid sådan besiktning icke utfärdar nytt besiktningsinslrument

utan endast ett intyg angående besiktningen. Den år 1942

verkställda omläggningen av motorlbidonsregistreringen till kortsystem medför,

att nytt besiktningsinstrument ändock måste utskrivas för de flesta av de

fordon, örn vilka här är fråga, eftersom ett överförande till registerkort av i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

beredskapsförteckningen slående personbilar och motorcyklar ägt rum endast

i mycket begränsad omfattning. Överföringen av uppgifterna från äldre

besiktningsinstrument till registerkort skulle givetvis kunna ske hos länsstyrelsen

i samband med återregistrering av fordonet, men flera omständigheter

tala för att instrumentet bör utskrivas av besiktningsmannen i samband med

besiktningen av fordonet. Det främsta skälet härför är, att besiktningsmannen

därigenom erhåller tillfälle till en många gånger välbehövlig kontroll och

komplettering av uppgifterna i det gamla instrumentet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på anförda skäl funnit anledning

icke föreligga att föreslå införande av andra föreskrifter än dem, som gällde

före år 1939 och enligt vilka avregistrerat motorfordon, som skall återinföras

i registret, skall undergå första besiktning.

Över väg- och valtenbyggnadsstyrelsens framställning hava utlåtanden avgivits

av statens trafikkommission, 1944 års trafikförfattningssakkunniga,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län ävensom av Kungl, automobilklubben,

Motormännens riksförbund, Automobilbesiktningsmännens förening

samt Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag, i vad detsamma avser återinförande

av skyldighet för ägare av till beredskapsförteckningen överförda

motorfordon att låta fordonet undergå besiktning, innan detsamma åter

registreras, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden

utom det av Motormännens riksförbund avgivna. Ur de tillstyrkande yttrandena

må följande återgivas.

Automobilbesiktningsmännens förening framhåller, att erfarenheterna beträffande

till beredskapsförteckningen överförda motorfordons beskaffenhet

givit vid handen, att de ur trafiksäkerhetssynpunkt äro långt ifrån tillfredsställande.

Särskilt är en så viktig detalj som bromsinrättningen ofta

i sådant skick, att den icke är godtagbar. Detta fel är så mycket allvarligare,

som bromsverkan, då vagnen tages i bruk, kan vara ganska tillfredsställande

men efter ett par kraftiga bromsningar blir ytterst ringa eller ingen.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande understryker, att det

ur allmän trafiksäkex-hetssynpunkt måste anses icke vara lämpligt att utan

föregående kontroll och översyn låta de avregistrerade motorfordonen återgå

i trafik. Därmed skulle de redan alltför stora riskerna ute på gator och

vägar på ett betänkligt sätt ökas med alla därav följande sociala och ekonomiska

vådor. Med hänsyn till de intressen, föreningen äger att företräda,

måste föreningen anse de framlagda förslagen synnerligen välmotiverade och

vill för sin del livligt tillstyi''ka bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag och yrkanden. Bortsett från att härigenom skulle ernås en önskvärd

och behövlig prövning av den tekniska standarden, är det enligt föreningens

mening icke uteslutet att en kontroll och övei-syn av den art, som avses och

föreslås, skulle ha en viss icke betydelselös psykologisk effekt. Erinras en

motorfordonsägare på detta sätt örn de tekniska krav, samhället anser sig

ha rätt och skyldighet att ställa, aktualiseras även trafiksäkerhetsspörsmålet

överhuvud för vederbörande, något som kan leda till att uppmärksamheten

fästes vid eventuella brister i den personliga körskickligheten och rutinen

efter så långt uppehåll.

1944 års trafikförfattningssakkunniga finna i likhet med väg- och vatten
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

7

byggnadsstyrelsen anledning vara att räkna med att de fordon, som för närvarande

äro avförda ur automobilregistret jämlikt bestämmelserna i 15 §

2 mom. molorfordonsförordningen, i betydande omfattning äro behäftade

med sådana felaktigheter, att de icke kunna anses tillfredsställande ur trafiksäkerhetssynpunkt.

De sakkunniga anse det förty vara motiverat, att för

ny registrering av fordon, som här avses, uppställes krav på sådan besiktning,

att kontroll erhålles beträffande fordonets skick i trafiksäkerhetshänseende.

De sakkunniga anse, att med åtgärd i saken icke bör anstå i avvaktan på

en allmän revision av trafikförfaltningarna.

Lamb e siktning smannen i Malmöhus län framhåller, att det under senare

år i förvånansvärt stor utsträckning inträffat, att vid krigsutbrottet avregistrerade

automobiler, som efter utrustning med gengasaggregat undergått besiktning

för att åter registreras, ej kunnat godkännas på grund av fel å styrinrättning,

bromsar eller andra ur trafiksäkerhetssynpunkt vitala delar. Dessa

automobiler hava dock vid monteringen av gengasaggregat varit intagna å

verkstad och hava väl även i någon mån fått genomgå en revidering. Vid

dylika underkännanden invändes i regel, att felet i fråga säkerligen kommer

att försvinna, då automobilen varit i bruk någon tid. Felen bero emellertid

på fastrostade, i vissa fall sönderrostade delar eller på beckning av olja eller

sönderfrätta bromscylindrar, vilka fel ej kunna försvinna genom att automobilen

är i rörelse. Därest automobiler, behäftade med dylika fel, komme

att föras av förare, som under de senaste 4—5 åren ej kört automobil, skulle

detta innebära så stora risker, att myndigheterna ej skulle kunna stå till svars

därmed.

Motormännens riksförbund avstyrker däremot bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag, åtminstone i dess nu föreliggande skick. Av styrelsens

motivering anser förbundet framgå, att trafiksäkerheten i och för sig

icke kräver så vittgående och för bilisten kostsamma åtgärder, som styrelsen

föreslår, utan fastmer allenast enklare och billigare arrangemang. I avseende

härå framhåller förbundet följande.

Förbundet kan icke finna, att det är rättvist, att bilisten, då han åter vill

sätta i gång sin vagn, betungas med .skyldighet att förete intyg örn första

besiktning. Möjligen kan det tänkas, att det ålägges honom låta verkställa

besiktning, motsvarande periodisk efterbesiktning. Motiven till styrelsens

förslag torde icke föranleda längre gående åtgärder.

Emellertid ifrågasätter förbundet, örn det överhuvud taget kan anses befogat

att för nu ifrågavarande ändamål ålägga bilisten skyldighet att förete

intyg från besiktningsman. De skäl, som ligga till grund för 1939 års förordning.

hava enligt förbundets mening ännu icke förlorat sin bärighet. Den

förmån, sorn beviljats bilisterna genom denna förordning, torde icke böra nu

återtagas.

I detta sammanhang anför förbundet, alt en av förbundets tekniska avdelning

företagen undersökning av 1 100 avregistrerade bilar givit vid handen,

att praktiskt laget de enda uppkomna skador, som kunna länkas medföra

risk för trafiksäkerheten, hänföra sig till det hydrauliska bromssystemet.

Statistik över undersökningarna är för närvarande under utarbetande.

Då möjlighet till fri biltrafik yppar sig, kommer förmodligen ett avsevärt

antal ägare till nu anställda fordon att inom en jämförelsevis kort tidsperiod

söka få sina vagnar igång. Enligt viig- och vatlenbyggnadsstyrelsens

uppskattning skulle hälften eller omkring 100 000 av nu avställda fordon

åter komma att tagas i bruk. Med nuvarande antal besiktningsmän torde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

det emellertid enligt förbundets mening vara omöjligt att under rimlig tid

verkställa ombesiktning av ett så stort antal fordon, i all synnerhet som besiktningsmännen

med säkerhet komma att bliva sysselsatta med ombesiktning

av de gengasdrivna motorfordon, som vid samma tidpunkt övergå till

drift med flytande bränsle och därvid, jämlikt nu gällande bestämmelser,

skola ombesiktigas.

Med avseende å berörda förhållanden och till undvikande av att bilägarna

vid trafikens igångsättande betungas med avgifter för intyg vill förbundet

väcka den tanken, att för den speciella situation, som föreligger vid biltrafikens

återupptagande, tillskapas — att företes vid återregistrering av vagn •—

en särskild sorts intyg, ett bevis om översyn av vagn, avsett för kontroll av

trafiksäkerheten. Förbundet tänker sig, att länsstyrelserna kunde bemyndigas

auktorisera särskilda personer, anställda vid större bilverkstäder eller vid

motororganisationemas tekniska avdelningar, att mot ringa avgift tillhandagå

med dylika intyg. Såsom en annan utväg ur de svårigheter, varom här

är fråga, ifrågasätter förbundet, att återregistrering må ske utan att nytt besiktningsinstrument

företes men med skyldighet för bilägare att inom viss

tid, förslagsvis ett år, låta besiktiga ett återregistrerat fordon.

Slutligen framhåller förbundet, att bilägarna — efter det nödläge, som nu

länge varit rådande på bilismens område och som medfört svåra påfrestningar

för bilägarna — icke böra vid en återgång till mera normala förhållanden

betungas med allehanda avgifter.

Med avseende å den i motormännens riksförbunds yttrande berörda frågan

om beskaffenheten av den besiktning, som för nu ifrågavarande ändamål

bör krävas, hava jämväl länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads

län samt Kungl, automobilklubben ifrågasatt en lösning efter andra linjer

än den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att det ur trafiksäkerhetssynpunkt uppenbarligen

är tillfyllest, örn besiktningen sker i form av periodisk efterbesiktning,

medan med hänsyn till motorfordonsregistreringen en besiktning

såsom första besiktning är att föredraga. Skall besiktningen ske såsom första

besiktning, medför detta en extra kostnad för bilägarna av 5 kronor. Då

emellertid valet av denna besiktningsform helt sker i det allmännas intresse

att få automobilregistret kompletterat, synes icke skäligt, att fordonsägarna

skola drabbas av denna merkostnad. Länsstyrelsen föreslår därför, att registreringskostnaden

i förevarande särskilda fall av första besiktning bestämmes

till samma belopp som kostnaden för efterbesiktning.

Jämväl länsstyrelsen i Kristianstads län understryker, att avsikten med ifrågavarande

besiktning främst är, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

själv framhållit, att erhålla kontroll över att fordonet ur trafiksäkerhelssynpunkt

befinner sig i tillfredsställande skick, samt att redan med hänsyn härtill

en lindrigare besiktningsform synes kunna godtagas. Då fordonsägarna

i allmänhet nödgats avregistrera sina fordon på grund av statsmakternas inskränkande

åtgärder, synas de med visst berättigande kunna kräva, att de i

samband med återregistrering icke betungas med högre avgifter än som är

oundgängligen nödvändigt. Kravet på utfärdande av nytt besiklningsinstrument

torde närmast vara föranlett av automobilregistrets omläggning till

kortsystem. Kos.tnaden för denna omläggning synes böra i första hand bäras

av det allmänna, vare sig omläggningen skall ske under medverkan av

länsstyrelsen eller — såsom här ifrågasattes — av vederbörande besiktningsman.

Länsstyrelsen föreslår därför, att nu ifrågavarande slag av besiktning åt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 217.

9

minstone tillsvidare, intill dess normala förhållanden åter inträtt, ordnas såsom

ett förfarande motsvarande periodisk efterbesiklning och med avgifter,

som utgå vid nämnda slag av besiktning.

Kungl, automobilklubben finner icke något att i och för sig erinra mot

en fullständig besiktning av nu ifrågavarande grupp av fordon, under förutsättning

att enskilda bilägare icke belastas med andra kostnader än som belöpa

sig på den vid ifrågavarande tidpunkt ur trafiksäkerhetssynpunkt nödvändiga

besiktningen. Däremot finner klubben det icke vara rimligt att belasta

denna kategori av fordonsägare med de kostnader, som uppstå för dels

en omläggning av registersystemet samt dels en ur myndigheternas synpunkt

nödvändig kontroll av förefintliga uppgifter. Klubben anför härom närmare

följande.

Örn man godtager den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda beräkningen

att ca 100 000 fordon komma att återinföras i trafik, sedan^ körrestriktionerna

lättat, samt som en normal besiktningskostnad utgår från 15

kronor, trots att besiktningsavgiften för närvarande ingalunda är enhetlig

utan varierar beroende på orten där besiktningen utföres, uppgår det belopp,

som i detta sammanhang skulle erläggas av de enskilda fordonsägarna, till

1 500 000 kronor. Av detta belopp torde genomsnittligt räknat besiktningsmännen

få tillgodogöra sig ca 400 000 kronor, medan resterande 1 100 000

kronor skulle inlevereras till statskassan. På grund av det system, efter vilket

besiktningsmännens avlöningsförhållanden äro reglerade, komme en förbehållslös

sänkning av avgifterna att få till följd att besiktningsmännens andel

i motsvarande grad nedskures. K. A. K. ifrågasätter därför, huruvida icke

för ifrågavarande besiktning ett visst lägre belopp, förslagsvis 5 kronor, kunde

fastställas, vilket oavkortat skulle tillfalla besiktningsmannen. Härigenom

skulle, utan förfång för besiktningsmännen, merkostnaderna för den ur den

enskilde bilägarens synpunkt icke nödvändiga kontrollen icke komma att

belasta de bilägare, som på grund av omständigheternas tvång varit nödsakade

att under krisåren ha sina fordon ur bruk.

K. A. K. tillstyrker bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag,

dock med den jämkning, att kostnaderna för den föreslagna besiktningen

belasta den enskilde bilägaren endast i den mån besiktningen företages ur

trafiksäkerhetssynpunkt.

Av förarbetena till 1939 års förordning framgår, att man då räknade med Departementsatt

de bestämmelser, som sedermera inflöto i densamma, skulle komma att cAe/e».

gälla endast under en relativt begränsad tid. Föredragande departementschefen

framhöll till statsrådsprotokollet, att det i dåvarande situation, då det

vöre sannolikt att ett stort antal fordon komme att temporärt avregistreras,

syntes skäligt att i viss utsträckning tillfälligt upphäva den i 15 § 2 mom.

motorfordonsförordningen meddelade föreskriften örn skyldighet att förete

besiktningsinstrument vid ansökan örn återregistrering. Man syntes, framhöll

departementschefen vidare, kunna utgå ifrån, att det största antalet temporärt

avregistrerade bilar icke komme att undergå någon förändring under

den tid, fordonen ej vore i bruk.

Under den långa avställningsperiod, som nu förflutit, har emellertid bilarnas

trafikduglighet tydligen i många fall starkt försämrats. Den efter
-

liiliang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sand. Nr 217.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

gift från normalt gällande bestämmelser om besiktningsplikt, som ansågs

böra medgivas under nyssnämnda förutsättning, kan icke längre vara ur

trafiksäkerhetssynpunkt försvarlig. I likhet med samtliga i ärendet hörda

myndigheter och flertalet organisationer ansluter jag mig därför till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens förslag, i vad detsamma avser att, med upphävande

i denna del av 1939 års förordning, återinföra besiktningsskyldighet

i fråga om fordon, som åter skola registreras efter att hava avförts ur

automobilregistret jämlikt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen.

Vad angår frågan om beskaffenheten av den besiktning som bör krävas

och den avgift som därför bör uttagas, må erinras om följande.

Vid ansökan örn registrering av förut icke registrerat motorfordon eller

släpfordon skall enligt 14 § 2 mom. motorfordonsförordningen fogas bland

annat vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg i tre eller, såvitt avser

lättviktsmotorcykel, i två exemplar. Om fordonet befunnits lämpligt för

krigsbruk och militärt besiktningsinstrument på grund därav utfärdats för

detsamma, skall dessutom vid ansökan om registrering fogas dylikt instrument

i tre exemplar. Jämlikt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen skola

nu angivna bestämmelser tillämpas jämväl vid ansökan om förnyad registrering

av fordon, vilket avförts från automobilregistret.

Besiktningsinstrument skola numera jämlikt bestämmelserna i 1 § kungörelsen

den 30 juni 1942 angående registerföringen av motorfordon och släpfordon

(nr 616) utfärdas å sådana blanketter till kombinerade besiktningsinstrument

och registerkort, som för ändamålet tillhandahållits eller godkänts

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Dessa instrument äro av helt

annan karaktär än de instrument, som förut använts. De nya instrumenten

innehålla vissa uppgifter, som saknats i tidigare gällande instrument, och de

äro avsedda att omedelbart kunna användas som registerkort såväl i de

hos länsstyrelserna förda automobilregistren som i det centrala automobilregistret.

En eftergift från skyldigheten att i samband med förnyad registrering

av ifrågavarande fordon förete nytt besiktningsinstrument skulle på

grund av anförda förhållanden skapa svårigheter för registerföringen och

medföra, att åtskilliga ur beredskapssynpunkt erforderliga uppgifter, bland

annat uppgift om fordonets lämplighet för krigsbruk, komme att saknas. Den

besiktning, som bör föregå återregistrering, torde därför böra hava sådan

karaktär, att besiktningsinstrument av föreskriven typ kommer att utfärdas

i samband därmed. För detta ändamål är icke periodisk efterbesiktning utan

allenast första besiktning tillfyllest, eftersom vid periodisk efterbesiktning

endast utfärdas intyg om verkställd efterbesiktning men däremot icke fullständigt

besiktningsinstrument.

Oavsett bär berörda omständigheter, vilka väsentligen hänföra sig till de

krav, som en rationell och överskådlig motorfordonsregistrering ställer, torde

emellertid bärande skäl saknas att ej låta besiktningen, då sådan nu påkallas

ur trafiksäkerhetssynpunkt, bliva så allsidig att den i enlighet med vad

som avsetts med stadgandet i 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen innefattar

jämväl en kontroll över att vederbörande fordon ej undergått sådan

ändring, som avses i 10 § 1 mom. i samma förordning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

11

På grund av vad här anförts finner jag för min del, att eljest gällande bestämmelser

örn skyldighet för fordonsägare att i samband med ansökan örn

registrering förete besiktningsinstrument eller typintyg böra lända till efterrättelse

även beträffande fordon av den kategori, varom nu är fråga.

Kostnaden för verkställande av första besiktning utgör alltsedan år 1936

för omnibus 20 kronor, för annan automobil 15 kronor, för släpfordon 10

kronor och för motorcykel 5 kronor. Till denna kostnad, som innefattar jämväl

ersättning för utfärdande av besiktningsinstrument, kommer för utfärdande

i samband med första besiktning av militärt besiktningsinstrument

jämlikt 22 § 1942 års uttagningsförordning (nr 832) en avgift av 5 kronor.

För periodisk efterbesiktning utgår avgiften för omnibus med 15 kronor, för

annan automobil med 10 kronor samt för motorcykel eller släpfordon med

5 kronor, dock att periodisk efterbesiktning av släpfordon i samband med

efterbesiktning av motorfordonet sker fritt. Bortsett från kostnaden för utfärdandet

av militärt besiktningsinstrument är alltså avgiften för verkställande

av första besiktning av automobil genomgående 5 kronor högre än

avgiften för periodisk efterbesiktning av automobil.

I vissa yttranden har ifrågasatts, att besiktningsinstrument skulle för de

fordon, om vilka nu är fråga, utfärdas mot billigare avgift än eljest. Då vissa

skäl synas tala för ett tillmötesgående av detta önskemål, har vid ärendets

beredning inom kommunikationsdepartementet övervägts, huruvida och på

vad sätt en anordning i sådant syfte skulle kunna genomföras. Därvid hava

emellertid så vägande omständigheter mot en dylik anordning befunnits föreligga.

att tanken därpå ansetts böra övergivas. Verkställandet av första besiktning

å här avsedda fordon måste antagas i regel vara förenat med större

arbete och större ansvar än motsvarande förrättning beträffande nya fordon.

Med hänsyn härtill borde, därest vissa fordonsägare befriades från skyldighet

att gälda någon del av förrättningsavgiften, besiktningsmännen rimligen

bibehållas vid sin rätt att tillgodoräkna sig arvode å hela avgiften. Detta

skulle emellertid medföra olägenheter med avseende å besiktningsmännens

redovisning samt den kontroll, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har att

utöva över densamma. Vidare framstår det såsom vanskligt att genomföra en

fullt rättvis gränsdragning för den kategori av fordonsägare, som borde komma

i åtnjutande av jämkning i besiktningsavgiften, och varje regel härutinnan

skulle draga med sig ett administrativt arbete, som icke skulle stå i

rimligt förhållande till avgiftsnedsättningen. Härtill kommer att, örn man

nu beslutar att avveckla en kristidsföreskrift av här ifrågavarande art, det

överhuvud taget synes vara mindre lämpligt att ersätta denna med en ny

föreskrift, avsedd att gälla endast under begränsad tid och för en viss kategori

av fordon. I stället synes slopandet av kristidsbestämmelserna böra ske

genom övergång direkt till de regler, sorn normalt böra gälla.

På grund av vad nu anförts och med beaktande, all besiktningsavgifterna

alltjämt äro bibehållna vid de belopp, sorn fastställts under förkrigstidens

penningvärde, har jag även beträffande frågan örn besiktningsavgiftens storlek

ansett mig böra förorda viig- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag.

I motormännens riksförbunds yttrande har ifrågasatts, att särskilda perso
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 217.

ner, anställda vid större motorverkstäder eller vid motororganisationernas

tekniska avdelningar, skulle av länsstyrelserna kunna bemyndigas att utfärda

intyg örn att ett visst fordon undergått för trafiksäkerheten erforderlig

kontroll. Förbundet åsyftar härmed — utom ett förbilligande av avgiften —

att erforderliga besiktningar skulle vid återgång till fredsförhållanden kunna

ske i snabbare takt än vad som vöre möjligt, om allenast besiktningsmännen

finge befatta sig därmed. Vad denna fråga angår, synes det mig lämpligt att

till en början avvakta erfarenheter beträffande behovet av åtgärder i omför - mälda syfte. Det förefaller mindre troligt, att de avregistrerade fordonen

komma att på en gång återinsättas i trafik i överväldigande antal; sannolikare

är, att återinsättandet kommer att ske successivt under en längre period.

Enligt 22 § instruktionen för besiktningsmän för motorfordon den 23

oktober 1936 äger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på framställning av

länsstyrelse för viss tid förordna särskilt biträde åt besiktningsman, därest

på grund av säsongmässig ökning av arbetsbördan eller annan särskild orsak

besiktningsmannen är i behov därav. Det synes icke uteslutet, att det behov

av förstärkning av arbetskrafterna för besiktningarnas fullgörande, som torde

uppkomma, kan tillgodoses i nu angiven ordning.

Förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768) innehåller utöver här avsedda

stadganden bland annat även en bestämmelse, enligt vilken befrielse tills

vidare åtnjutes från skyldighet att jämlikt 15 § 2 mom. andra stycket motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 vid anmälan om fordons avförande

ur automobilregistret erlägga en särskild avgift, svarande mot skatt för

fordonet under tre månader. Anledning att föreslå upphävande av denna

bestämmelse synes ännu icke föreligga med hänsyn till att avregistrering av

motorfordon alltjämt i många fall nödvändiggöres av brist på gummiringar

eller andra omständigheter, som ligga utom fordonsägamas kontroll.

I enlighet med det anförda bär inom kommunikationsdepartementet utarbetats

ett förslag till förordning örn upphävande i viss del av förordningen den

31 oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen

av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte besluta

att inhämta riksdagens yttrande över ifrågavarande inom

kommunikationsdepartementet upprättade förslag till förordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

450836

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning om upphävande i viss del av förordningen den 31 oktober 1939 a1 i texten