Angående förordning om upphävande i viss del av förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m
1945-03-02 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:217, Angående förordning om upphävande i viss del av förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
1
Nr 217.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förordning om
upphävande i viss del av förordningen den 31 oktober
1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande
tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23
oktober 1936 (nr 561) m. m.; given Stockholms slott
den 2 mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning om upphävande
i viss del av förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda
föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23 oktober
1936 (nr 561) m. m.
GUSTAR
Fritiof Domö.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 217.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
Förs lag
till
Förordning
om upphävande i Tiss del av förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768)
med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m.
Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768)
med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m. stadgats angående befrielse
i vissa fall från skyldighet att förete besiktningsinstrument vid ansökan om
registrering av fordon, som jämlikt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen
avförts ur automobilregistret, icke vidare skall gälla.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.
Kungl. Maj ds proposition nr 217.
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 2 mars 1945.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt t. f.
chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Danielson, anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö.
I 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561)
stadgas att, därest ägare av registrerad automobil eller motorcykel har för
avsikt att under viss tid eller tills vidare icke nyttja fordonet i trafik, anmälan
om detta förhållande må göras hos vederbörande länsstyrelse för fordonets
avförande ur registret. Vidare föreskrives, att vid ny registrering av
fordon, som sålunda avförts ur automobilregistret, skall företes besiktningsinstrument,
som skall vara utfärdat inom fjorton dagar före ingivandet av
registreringsansökningen.
Sedan på grund av inträffade förhållanden användningen av motorfordon
i avsevärd omfattning förbjudits, framlades i Kungl. Maj:ts proposition nr 28
till 1939 års urtima riksdag förslag, innebärande bland annat att förenämnda
bestämmelse angående skyldighet att förete besiktningsinstrument vid ny registrering
tills vidare icke skulle äga tillämpning.
I enlighet med riksdagens beslut utfärdades därefter förordningen den 31
oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen
av motorfordonsförordningen m. m. Såvitt nu är i fråga innebär 1939 års
förordning, att vid ansökan örn registrering av fordon, som jämlikt 15 § 2
mom. motorfordonsförordningen avförts ur automobilregistret, skyldighet att
förete besiktningsinstrument tills vidare icke skall föreligga, därest med fordonet
icke vidtagits sådan ändring, som jämlikt 10 § 1 mom. samma förordning
eljest skulle medfört skyldighet att anmäla fordonet till ombesiktning,
samt sökanden skriftligen betygar, att sådan ändring icke ägt rum.
De fordon, vilka till följd av rådande krisförhållanden avförts ur automobilre^istret
jämlikt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen, torde såsom regel
vid tiden för registreringen hava varit i driftdugligt skick. Emellertid måste
man räkna med att dessa fordon — vilka enligt meddelade bestämmelser
redovisats i beredskapsförteckning — under den tid de varit ur bruk blivit
4
Kungl. Majlis proposition nr 217.
ur trafiksäkerhetssynpunkt försämrade, även om de varit underkastade vård
och underhåll. Frågan, huru långt en dylik försämring fortskridit, har gjorts
till föremål för olika undersökningar. Angående resultatet av dessa må här
nämnas följande.
I skrivelse den 23 mars 1942 till chefen för kommunikationsdepartementet
framhöll ingenjörsvetenskapsakademien, att den ojämförligt största delen av
landets motorfordonspark, som då vore avregistrerad och ur bruk, sannolikt
vore utsatt för en fortgående förstöringsprocess. Akademien hemställde
om anslag av statsmedel för en systematisk undersökning av ett antal avregistrerade
fordon i syfte att erhålla en uppfattning om de befarade skadornas
karaktär och omfattning.
Sedan Kungl. Maj:t den 29 maj 1942 beviljat anslag för ifrågavarande undersökning,
genomfördes densamma av akademien i samarbete med Kungl,
automobilklubben.
I sammanfattningen av den rapport, som den 20 mars 1943 avgavs över
undersökningen, anfördes beträffande vissa ur trafiksäkerhetssynpunkt viktiga
delar å fordonen följande.
Kopplingen var i allmänhet utan anmärkning och endast i några fall var
den funktionsoduglig på grund av rostangrepp.
Kraftig kärvhet diar konstaterats i ett flertal styrinrättningar beroende på
rostbildning, men även på grund av smörjmedlens beckning. I tre fall hava
detaljer på styrinrättningen helt fastnat på grund av rost.
Bromsytorna voro i några fall belagda med rost, som i sin tur angripit
bromsbanden. Bromskablama hade i flera fall rostat fast i sina ledare och
övriga rörliga delar i bromssystemet hade fastnat på grund av rostbildning.
Nämnda undersökning avslutades i december 1942. Under den tid, som sedan
dess förflutit, torde de avställda motorfordonen hava ytterligare försämrats,
framförallt i de fall, då fordonen icke underkastats erforderlig skötsel och
vård eller där de haft olämplig uppställningsplats.
Frågan om de avregistrerade motorfordonens tillstånd ur trafiksäkerhetssynpunkt
upptogs även till behandling vid ett möte med besiktningsmännen
för motorfordon, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter Kungl. Maj:ts
medgivande anordnade i samband med en av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande hållen kongress i november 1944. Härvid framhölls
av flera deltagare, att de i trafik icke varande fordonen som regel vore otillfredsställande
ur trafiksäkerhetssynpunkt. Särskilt de militära besiktningsmännen
hade vid förmönstring av sådana i trafik icke varande motorfordon,
som vöre avsedda att tagas i anspråk av krigsmakten, haft mindre goda erfarenheter
i fråga örn fordonens trafikduglighet.
I skrivelse till Kungl. Majit den 16 december 1944 har nu väg- och vattenbyggnadsstgrelsen
föreslagit upphävande av förenämnda, i 1939 års förordning
meddelade bestämmelser om befrielse från skyldigheten att vid ansökan
örn återregistrering förete besiktningsinstrument. Efter en redogörelse för vad
tidigare förekommit i ärendet har styrelsen därvid beträffande behovet av en
förnyad besiktning av avregistrerade fordon anfört följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
5
Av besiktningsmännen gjorda uttalanden angående fordonens bristande trafikduglighet
hava bestyrkts av erfarenheterna från av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
tjänstemän företagna inspektionsresor inom landet.
Verkställda undersökningar samt erfarenheter från civila och militära besiktningsmäns
arbete giva sålunda vid handen, att många av de motorfordon,
som för närvarande äro avförda ur automobilregistret, äro behäftade med felaktigheter,
i många fall av allvarlig art.
Såvitt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med ledning av tillgängliga uppgifter
kan bedöma, torde antalet till beredskapsförteckning överförda, i bruk
icke varande motorfordon överstiga 200 000. Det är emellertid uppenbart, att
alla dessa fordon icke komma att tagas i bruk, då nu rådande förhållanden
upphöra. Ett betydande antal torde befinna sig i sådant tillstånd, att de icke
längre lämpligen kunna repareras, varjämte från andra fordon delar i stor
utsträckning bortmonterats för alt användas som reservdelar för fordon i
drift. Likaså torde frågan örn möjligheten att förse fordonen med ringutrustning
vara av betydelse i detta sammanhang. Det är dock icke osannolikt, att
hälften av nu avställda fordon åter kommer att tagas i bruk, vilket med nyss
angivna förutsättningar skulle motsvara 100 000 fordon. Denna fordonspark
torde bestå av huvudsakligen personbilar och motorcyklar, tillverkade år 1939
eller tidigare, samt ett mindre antal lastbilar och omnibussar av äldre modeller.
Därest det år 1939 införda medgivandet, att till beredskapsförteckningen
överfört motorfordon må återinföras i automobilregistret utan besiktning, skulle
bibehållas vid en förestående övergång till mera normala förhållanden, föreligger
enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening starka skäl för ett antagande,
att många av de fordon, som då åter tagas i bruk, skulle befinna sig
i ett ur trafiksäkerhetssynpunkt otillfredsställande tillstånd.
Styrelsen har därför ansett sig böra hos Kungl. Majit hemställa om upphävande
av ifrågavarande medgivande. Om så sker, måste vid ansökan om återregistrering
av till beredskapsförteckningen överfört motorfordon företes besigtningsinstrument,
som skall vara utfärdat inom fjorton dagar före ingivandet
av registreringsansökningen. För att detta villkor skall kunna uppfyllas,
måste fordonet undergå besiktning hos besiktningsman för motorfordon. Härigenom
vinnes garanti, att fordonet är fullt tillförlitligt ur trafiksäkerhetssynpunkt,
innan det åter sättes i trafik.
Beträffande frågan om karaktären av den besiktning, som de till beredskapsförteckning
överförda motorfordonen för nu ifrågavarande ändamål böra
underkastas, anför styrelsen följande.
Besiktning av avregistrerat motorfordon, som skall återinföras i automobilregistret,
är att anse såsom första besiktning. Emellertid kan diskuteras,
örn icke ett enklare besiktningsförfarande i vissa fall vore tillfyllest. Avsikten
med besiktningen är främst att erhålla kontroll av fordonets skick i trafiksäkerhetshänseende.
I fråga örn fordon, som icke undergått någon förändring,
erfordras däremot ej vägning eller mätning av fordonet eller beräkning
av största hjullryck, tjänstevikt m. m., eftersom dessa uppgifter redan
finnas i det tidigare utfärdade besiktningsinstrumentet. Av denna anledning
skulle en besiktning, motsvarande periodisk efterbesiktning, kunna godtagas
för dylikt fordon. Vid frågans bedömande bör emellertid hänsyn även tagas
till att besiktningsmannen vid sådan besiktning icke utfärdar nytt besiktningsinslrument
utan endast ett intyg angående besiktningen. Den år 1942
verkställda omläggningen av motorlbidonsregistreringen till kortsystem medför,
att nytt besiktningsinstrument ändock måste utskrivas för de flesta av de
fordon, örn vilka här är fråga, eftersom ett överförande till registerkort av i
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
beredskapsförteckningen slående personbilar och motorcyklar ägt rum endast
i mycket begränsad omfattning. Överföringen av uppgifterna från äldre
besiktningsinstrument till registerkort skulle givetvis kunna ske hos länsstyrelsen
i samband med återregistrering av fordonet, men flera omständigheter
tala för att instrumentet bör utskrivas av besiktningsmannen i samband med
besiktningen av fordonet. Det främsta skälet härför är, att besiktningsmannen
därigenom erhåller tillfälle till en många gånger välbehövlig kontroll och
komplettering av uppgifterna i det gamla instrumentet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på anförda skäl funnit anledning
icke föreligga att föreslå införande av andra föreskrifter än dem, som gällde
före år 1939 och enligt vilka avregistrerat motorfordon, som skall återinföras
i registret, skall undergå första besiktning.
Över väg- och valtenbyggnadsstyrelsens framställning hava utlåtanden avgivits
av statens trafikkommission, 1944 års trafikförfattningssakkunniga,
Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län ävensom av Kungl, automobilklubben,
Motormännens riksförbund, Automobilbesiktningsmännens förening
samt Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag, i vad detsamma avser återinförande
av skyldighet för ägare av till beredskapsförteckningen överförda
motorfordon att låta fordonet undergå besiktning, innan detsamma åter
registreras, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden
utom det av Motormännens riksförbund avgivna. Ur de tillstyrkande yttrandena
må följande återgivas.
Automobilbesiktningsmännens förening framhåller, att erfarenheterna beträffande
till beredskapsförteckningen överförda motorfordons beskaffenhet
givit vid handen, att de ur trafiksäkerhetssynpunkt äro långt ifrån tillfredsställande.
Särskilt är en så viktig detalj som bromsinrättningen ofta
i sådant skick, att den icke är godtagbar. Detta fel är så mycket allvarligare,
som bromsverkan, då vagnen tages i bruk, kan vara ganska tillfredsställande
men efter ett par kraftiga bromsningar blir ytterst ringa eller ingen.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande understryker, att det
ur allmän trafiksäkex-hetssynpunkt måste anses icke vara lämpligt att utan
föregående kontroll och översyn låta de avregistrerade motorfordonen återgå
i trafik. Därmed skulle de redan alltför stora riskerna ute på gator och
vägar på ett betänkligt sätt ökas med alla därav följande sociala och ekonomiska
vådor. Med hänsyn till de intressen, föreningen äger att företräda,
måste föreningen anse de framlagda förslagen synnerligen välmotiverade och
vill för sin del livligt tillstyi''ka bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag och yrkanden. Bortsett från att härigenom skulle ernås en önskvärd
och behövlig prövning av den tekniska standarden, är det enligt föreningens
mening icke uteslutet att en kontroll och övei-syn av den art, som avses och
föreslås, skulle ha en viss icke betydelselös psykologisk effekt. Erinras en
motorfordonsägare på detta sätt örn de tekniska krav, samhället anser sig
ha rätt och skyldighet att ställa, aktualiseras även trafiksäkerhetsspörsmålet
överhuvud för vederbörande, något som kan leda till att uppmärksamheten
fästes vid eventuella brister i den personliga körskickligheten och rutinen
efter så långt uppehåll.
1944 års trafikförfattningssakkunniga finna i likhet med väg- och vatten
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
7
byggnadsstyrelsen anledning vara att räkna med att de fordon, som för närvarande
äro avförda ur automobilregistret jämlikt bestämmelserna i 15 §
2 mom. molorfordonsförordningen, i betydande omfattning äro behäftade
med sådana felaktigheter, att de icke kunna anses tillfredsställande ur trafiksäkerhetssynpunkt.
De sakkunniga anse det förty vara motiverat, att för
ny registrering av fordon, som här avses, uppställes krav på sådan besiktning,
att kontroll erhålles beträffande fordonets skick i trafiksäkerhetshänseende.
De sakkunniga anse, att med åtgärd i saken icke bör anstå i avvaktan på
en allmän revision av trafikförfaltningarna.
Lamb e siktning smannen i Malmöhus län framhåller, att det under senare
år i förvånansvärt stor utsträckning inträffat, att vid krigsutbrottet avregistrerade
automobiler, som efter utrustning med gengasaggregat undergått besiktning
för att åter registreras, ej kunnat godkännas på grund av fel å styrinrättning,
bromsar eller andra ur trafiksäkerhetssynpunkt vitala delar. Dessa
automobiler hava dock vid monteringen av gengasaggregat varit intagna å
verkstad och hava väl även i någon mån fått genomgå en revidering. Vid
dylika underkännanden invändes i regel, att felet i fråga säkerligen kommer
att försvinna, då automobilen varit i bruk någon tid. Felen bero emellertid
på fastrostade, i vissa fall sönderrostade delar eller på beckning av olja eller
sönderfrätta bromscylindrar, vilka fel ej kunna försvinna genom att automobilen
är i rörelse. Därest automobiler, behäftade med dylika fel, komme
att föras av förare, som under de senaste 4—5 åren ej kört automobil, skulle
detta innebära så stora risker, att myndigheterna ej skulle kunna stå till svars
därmed.
Motormännens riksförbund avstyrker däremot bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag, åtminstone i dess nu föreliggande skick. Av styrelsens
motivering anser förbundet framgå, att trafiksäkerheten i och för sig
icke kräver så vittgående och för bilisten kostsamma åtgärder, som styrelsen
föreslår, utan fastmer allenast enklare och billigare arrangemang. I avseende
härå framhåller förbundet följande.
Förbundet kan icke finna, att det är rättvist, att bilisten, då han åter vill
sätta i gång sin vagn, betungas med .skyldighet att förete intyg örn första
besiktning. Möjligen kan det tänkas, att det ålägges honom låta verkställa
besiktning, motsvarande periodisk efterbesiktning. Motiven till styrelsens
förslag torde icke föranleda längre gående åtgärder.
Emellertid ifrågasätter förbundet, örn det överhuvud taget kan anses befogat
att för nu ifrågavarande ändamål ålägga bilisten skyldighet att förete
intyg från besiktningsman. De skäl, som ligga till grund för 1939 års förordning.
hava enligt förbundets mening ännu icke förlorat sin bärighet. Den
förmån, sorn beviljats bilisterna genom denna förordning, torde icke böra nu
återtagas.
I detta sammanhang anför förbundet, alt en av förbundets tekniska avdelning
företagen undersökning av 1 100 avregistrerade bilar givit vid handen,
att praktiskt laget de enda uppkomna skador, som kunna länkas medföra
risk för trafiksäkerheten, hänföra sig till det hydrauliska bromssystemet.
Statistik över undersökningarna är för närvarande under utarbetande.
Då möjlighet till fri biltrafik yppar sig, kommer förmodligen ett avsevärt
antal ägare till nu anställda fordon att inom en jämförelsevis kort tidsperiod
söka få sina vagnar igång. Enligt viig- och vatlenbyggnadsstyrelsens
uppskattning skulle hälften eller omkring 100 000 av nu avställda fordon
åter komma att tagas i bruk. Med nuvarande antal besiktningsmän torde
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
det emellertid enligt förbundets mening vara omöjligt att under rimlig tid
verkställa ombesiktning av ett så stort antal fordon, i all synnerhet som besiktningsmännen
med säkerhet komma att bliva sysselsatta med ombesiktning
av de gengasdrivna motorfordon, som vid samma tidpunkt övergå till
drift med flytande bränsle och därvid, jämlikt nu gällande bestämmelser,
skola ombesiktigas.
Med avseende å berörda förhållanden och till undvikande av att bilägarna
vid trafikens igångsättande betungas med avgifter för intyg vill förbundet
väcka den tanken, att för den speciella situation, som föreligger vid biltrafikens
återupptagande, tillskapas — att företes vid återregistrering av vagn •—
en särskild sorts intyg, ett bevis om översyn av vagn, avsett för kontroll av
trafiksäkerheten. Förbundet tänker sig, att länsstyrelserna kunde bemyndigas
auktorisera särskilda personer, anställda vid större bilverkstäder eller vid
motororganisationemas tekniska avdelningar, att mot ringa avgift tillhandagå
med dylika intyg. Såsom en annan utväg ur de svårigheter, varom här
är fråga, ifrågasätter förbundet, att återregistrering må ske utan att nytt besiktningsinstrument
företes men med skyldighet för bilägare att inom viss
tid, förslagsvis ett år, låta besiktiga ett återregistrerat fordon.
Slutligen framhåller förbundet, att bilägarna — efter det nödläge, som nu
länge varit rådande på bilismens område och som medfört svåra påfrestningar
för bilägarna — icke böra vid en återgång till mera normala förhållanden
betungas med allehanda avgifter.
Med avseende å den i motormännens riksförbunds yttrande berörda frågan
om beskaffenheten av den besiktning, som för nu ifrågavarande ändamål
bör krävas, hava jämväl länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads
län samt Kungl, automobilklubben ifrågasatt en lösning efter andra linjer
än den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att det ur trafiksäkerhetssynpunkt uppenbarligen
är tillfyllest, örn besiktningen sker i form av periodisk efterbesiktning,
medan med hänsyn till motorfordonsregistreringen en besiktning
såsom första besiktning är att föredraga. Skall besiktningen ske såsom första
besiktning, medför detta en extra kostnad för bilägarna av 5 kronor. Då
emellertid valet av denna besiktningsform helt sker i det allmännas intresse
att få automobilregistret kompletterat, synes icke skäligt, att fordonsägarna
skola drabbas av denna merkostnad. Länsstyrelsen föreslår därför, att registreringskostnaden
i förevarande särskilda fall av första besiktning bestämmes
till samma belopp som kostnaden för efterbesiktning.
Jämväl länsstyrelsen i Kristianstads län understryker, att avsikten med ifrågavarande
besiktning främst är, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
själv framhållit, att erhålla kontroll över att fordonet ur trafiksäkerhelssynpunkt
befinner sig i tillfredsställande skick, samt att redan med hänsyn härtill
en lindrigare besiktningsform synes kunna godtagas. Då fordonsägarna
i allmänhet nödgats avregistrera sina fordon på grund av statsmakternas inskränkande
åtgärder, synas de med visst berättigande kunna kräva, att de i
samband med återregistrering icke betungas med högre avgifter än som är
oundgängligen nödvändigt. Kravet på utfärdande av nytt besiklningsinstrument
torde närmast vara föranlett av automobilregistrets omläggning till
kortsystem. Kos.tnaden för denna omläggning synes böra i första hand bäras
av det allmänna, vare sig omläggningen skall ske under medverkan av
länsstyrelsen eller — såsom här ifrågasattes — av vederbörande besiktningsman.
Länsstyrelsen föreslår därför, att nu ifrågavarande slag av besiktning åt
-
Kungl. Majlis proposition nr 217.
9
minstone tillsvidare, intill dess normala förhållanden åter inträtt, ordnas såsom
ett förfarande motsvarande periodisk efterbesiklning och med avgifter,
som utgå vid nämnda slag av besiktning.
Kungl, automobilklubben finner icke något att i och för sig erinra mot
en fullständig besiktning av nu ifrågavarande grupp av fordon, under förutsättning
att enskilda bilägare icke belastas med andra kostnader än som belöpa
sig på den vid ifrågavarande tidpunkt ur trafiksäkerhetssynpunkt nödvändiga
besiktningen. Däremot finner klubben det icke vara rimligt att belasta
denna kategori av fordonsägare med de kostnader, som uppstå för dels
en omläggning av registersystemet samt dels en ur myndigheternas synpunkt
nödvändig kontroll av förefintliga uppgifter. Klubben anför härom närmare
följande.
Örn man godtager den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda beräkningen
att ca 100 000 fordon komma att återinföras i trafik, sedan^ körrestriktionerna
lättat, samt som en normal besiktningskostnad utgår från 15
kronor, trots att besiktningsavgiften för närvarande ingalunda är enhetlig
utan varierar beroende på orten där besiktningen utföres, uppgår det belopp,
som i detta sammanhang skulle erläggas av de enskilda fordonsägarna, till
1 500 000 kronor. Av detta belopp torde genomsnittligt räknat besiktningsmännen
få tillgodogöra sig ca 400 000 kronor, medan resterande 1 100 000
kronor skulle inlevereras till statskassan. På grund av det system, efter vilket
besiktningsmännens avlöningsförhållanden äro reglerade, komme en förbehållslös
sänkning av avgifterna att få till följd att besiktningsmännens andel
i motsvarande grad nedskures. K. A. K. ifrågasätter därför, huruvida icke
för ifrågavarande besiktning ett visst lägre belopp, förslagsvis 5 kronor, kunde
fastställas, vilket oavkortat skulle tillfalla besiktningsmannen. Härigenom
skulle, utan förfång för besiktningsmännen, merkostnaderna för den ur den
enskilde bilägarens synpunkt icke nödvändiga kontrollen icke komma att
belasta de bilägare, som på grund av omständigheternas tvång varit nödsakade
att under krisåren ha sina fordon ur bruk.
K. A. K. tillstyrker bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag,
dock med den jämkning, att kostnaderna för den föreslagna besiktningen
belasta den enskilde bilägaren endast i den mån besiktningen företages ur
trafiksäkerhetssynpunkt.
Av förarbetena till 1939 års förordning framgår, att man då räknade med Departementsatt
de bestämmelser, som sedermera inflöto i densamma, skulle komma att cAe/e».
gälla endast under en relativt begränsad tid. Föredragande departementschefen
framhöll till statsrådsprotokollet, att det i dåvarande situation, då det
vöre sannolikt att ett stort antal fordon komme att temporärt avregistreras,
syntes skäligt att i viss utsträckning tillfälligt upphäva den i 15 § 2 mom.
motorfordonsförordningen meddelade föreskriften örn skyldighet att förete
besiktningsinstrument vid ansökan örn återregistrering. Man syntes, framhöll
departementschefen vidare, kunna utgå ifrån, att det största antalet temporärt
avregistrerade bilar icke komme att undergå någon förändring under
den tid, fordonen ej vore i bruk.
Under den långa avställningsperiod, som nu förflutit, har emellertid bilarnas
trafikduglighet tydligen i många fall starkt försämrats. Den efter
-
liiliang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sand. Nr 217.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
gift från normalt gällande bestämmelser om besiktningsplikt, som ansågs
böra medgivas under nyssnämnda förutsättning, kan icke längre vara ur
trafiksäkerhetssynpunkt försvarlig. I likhet med samtliga i ärendet hörda
myndigheter och flertalet organisationer ansluter jag mig därför till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förslag, i vad detsamma avser att, med upphävande
i denna del av 1939 års förordning, återinföra besiktningsskyldighet
i fråga om fordon, som åter skola registreras efter att hava avförts ur
automobilregistret jämlikt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen.
Vad angår frågan om beskaffenheten av den besiktning som bör krävas
och den avgift som därför bör uttagas, må erinras om följande.
Vid ansökan örn registrering av förut icke registrerat motorfordon eller
släpfordon skall enligt 14 § 2 mom. motorfordonsförordningen fogas bland
annat vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg i tre eller, såvitt avser
lättviktsmotorcykel, i två exemplar. Om fordonet befunnits lämpligt för
krigsbruk och militärt besiktningsinstrument på grund därav utfärdats för
detsamma, skall dessutom vid ansökan om registrering fogas dylikt instrument
i tre exemplar. Jämlikt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen skola
nu angivna bestämmelser tillämpas jämväl vid ansökan om förnyad registrering
av fordon, vilket avförts från automobilregistret.
Besiktningsinstrument skola numera jämlikt bestämmelserna i 1 § kungörelsen
den 30 juni 1942 angående registerföringen av motorfordon och släpfordon
(nr 616) utfärdas å sådana blanketter till kombinerade besiktningsinstrument
och registerkort, som för ändamålet tillhandahållits eller godkänts
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Dessa instrument äro av helt
annan karaktär än de instrument, som förut använts. De nya instrumenten
innehålla vissa uppgifter, som saknats i tidigare gällande instrument, och de
äro avsedda att omedelbart kunna användas som registerkort såväl i de
hos länsstyrelserna förda automobilregistren som i det centrala automobilregistret.
En eftergift från skyldigheten att i samband med förnyad registrering
av ifrågavarande fordon förete nytt besiktningsinstrument skulle på
grund av anförda förhållanden skapa svårigheter för registerföringen och
medföra, att åtskilliga ur beredskapssynpunkt erforderliga uppgifter, bland
annat uppgift om fordonets lämplighet för krigsbruk, komme att saknas. Den
besiktning, som bör föregå återregistrering, torde därför böra hava sådan
karaktär, att besiktningsinstrument av föreskriven typ kommer att utfärdas
i samband därmed. För detta ändamål är icke periodisk efterbesiktning utan
allenast första besiktning tillfyllest, eftersom vid periodisk efterbesiktning
endast utfärdas intyg om verkställd efterbesiktning men däremot icke fullständigt
besiktningsinstrument.
Oavsett bär berörda omständigheter, vilka väsentligen hänföra sig till de
krav, som en rationell och överskådlig motorfordonsregistrering ställer, torde
emellertid bärande skäl saknas att ej låta besiktningen, då sådan nu påkallas
ur trafiksäkerhetssynpunkt, bliva så allsidig att den i enlighet med vad
som avsetts med stadgandet i 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen innefattar
jämväl en kontroll över att vederbörande fordon ej undergått sådan
ändring, som avses i 10 § 1 mom. i samma förordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
11
På grund av vad här anförts finner jag för min del, att eljest gällande bestämmelser
örn skyldighet för fordonsägare att i samband med ansökan örn
registrering förete besiktningsinstrument eller typintyg böra lända till efterrättelse
även beträffande fordon av den kategori, varom nu är fråga.
Kostnaden för verkställande av första besiktning utgör alltsedan år 1936
för omnibus 20 kronor, för annan automobil 15 kronor, för släpfordon 10
kronor och för motorcykel 5 kronor. Till denna kostnad, som innefattar jämväl
ersättning för utfärdande av besiktningsinstrument, kommer för utfärdande
i samband med första besiktning av militärt besiktningsinstrument
jämlikt 22 § 1942 års uttagningsförordning (nr 832) en avgift av 5 kronor.
För periodisk efterbesiktning utgår avgiften för omnibus med 15 kronor, för
annan automobil med 10 kronor samt för motorcykel eller släpfordon med
5 kronor, dock att periodisk efterbesiktning av släpfordon i samband med
efterbesiktning av motorfordonet sker fritt. Bortsett från kostnaden för utfärdandet
av militärt besiktningsinstrument är alltså avgiften för verkställande
av första besiktning av automobil genomgående 5 kronor högre än
avgiften för periodisk efterbesiktning av automobil.
I vissa yttranden har ifrågasatts, att besiktningsinstrument skulle för de
fordon, om vilka nu är fråga, utfärdas mot billigare avgift än eljest. Då vissa
skäl synas tala för ett tillmötesgående av detta önskemål, har vid ärendets
beredning inom kommunikationsdepartementet övervägts, huruvida och på
vad sätt en anordning i sådant syfte skulle kunna genomföras. Därvid hava
emellertid så vägande omständigheter mot en dylik anordning befunnits föreligga.
att tanken därpå ansetts böra övergivas. Verkställandet av första besiktning
å här avsedda fordon måste antagas i regel vara förenat med större
arbete och större ansvar än motsvarande förrättning beträffande nya fordon.
Med hänsyn härtill borde, därest vissa fordonsägare befriades från skyldighet
att gälda någon del av förrättningsavgiften, besiktningsmännen rimligen
bibehållas vid sin rätt att tillgodoräkna sig arvode å hela avgiften. Detta
skulle emellertid medföra olägenheter med avseende å besiktningsmännens
redovisning samt den kontroll, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har att
utöva över densamma. Vidare framstår det såsom vanskligt att genomföra en
fullt rättvis gränsdragning för den kategori av fordonsägare, som borde komma
i åtnjutande av jämkning i besiktningsavgiften, och varje regel härutinnan
skulle draga med sig ett administrativt arbete, som icke skulle stå i
rimligt förhållande till avgiftsnedsättningen. Härtill kommer att, örn man
nu beslutar att avveckla en kristidsföreskrift av här ifrågavarande art, det
överhuvud taget synes vara mindre lämpligt att ersätta denna med en ny
föreskrift, avsedd att gälla endast under begränsad tid och för en viss kategori
av fordon. I stället synes slopandet av kristidsbestämmelserna böra ske
genom övergång direkt till de regler, sorn normalt böra gälla.
På grund av vad nu anförts och med beaktande, all besiktningsavgifterna
alltjämt äro bibehållna vid de belopp, sorn fastställts under förkrigstidens
penningvärde, har jag även beträffande frågan örn besiktningsavgiftens storlek
ansett mig böra förorda viig- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag.
I motormännens riksförbunds yttrande har ifrågasatts, att särskilda perso
-
12
Kungl. Majlis proposition nr 217.
ner, anställda vid större motorverkstäder eller vid motororganisationernas
tekniska avdelningar, skulle av länsstyrelserna kunna bemyndigas att utfärda
intyg örn att ett visst fordon undergått för trafiksäkerheten erforderlig
kontroll. Förbundet åsyftar härmed — utom ett förbilligande av avgiften —
att erforderliga besiktningar skulle vid återgång till fredsförhållanden kunna
ske i snabbare takt än vad som vöre möjligt, om allenast besiktningsmännen
finge befatta sig därmed. Vad denna fråga angår, synes det mig lämpligt att
till en början avvakta erfarenheter beträffande behovet av åtgärder i omför - mälda syfte. Det förefaller mindre troligt, att de avregistrerade fordonen
komma att på en gång återinsättas i trafik i överväldigande antal; sannolikare
är, att återinsättandet kommer att ske successivt under en längre period.
Enligt 22 § instruktionen för besiktningsmän för motorfordon den 23
oktober 1936 äger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på framställning av
länsstyrelse för viss tid förordna särskilt biträde åt besiktningsman, därest
på grund av säsongmässig ökning av arbetsbördan eller annan särskild orsak
besiktningsmannen är i behov därav. Det synes icke uteslutet, att det behov
av förstärkning av arbetskrafterna för besiktningarnas fullgörande, som torde
uppkomma, kan tillgodoses i nu angiven ordning.
Förordningen den 31 oktober 1939 (nr 768) innehåller utöver här avsedda
stadganden bland annat även en bestämmelse, enligt vilken befrielse tills
vidare åtnjutes från skyldighet att jämlikt 15 § 2 mom. andra stycket motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936 vid anmälan om fordons avförande
ur automobilregistret erlägga en särskild avgift, svarande mot skatt för
fordonet under tre månader. Anledning att föreslå upphävande av denna
bestämmelse synes ännu icke föreligga med hänsyn till att avregistrering av
motorfordon alltjämt i många fall nödvändiggöres av brist på gummiringar
eller andra omständigheter, som ligga utom fordonsägamas kontroll.
I enlighet med det anförda bär inom kommunikationsdepartementet utarbetats
ett förslag till förordning örn upphävande i viss del av förordningen den
31 oktober 1939 (nr 768) med vissa särskilda föreskrifter rörande tillämpningen
av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 (nr 561) m. m.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte besluta
att inhämta riksdagens yttrande över ifrågavarande inom
kommunikationsdepartementet upprättade förslag till förordning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
450836
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1945:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förordning om upphävande i viss del av förordningen den 31 oktober 1939 a1 i texten