Sök i Ratio Lex

Angående anslag till viss försöksverksamhet för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering i Norrland

1945-01-12 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:22, Angående anslag till viss försöksverksamhet för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering i Norrland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 22.

1

Nr 22.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till viss

försöksverksamhet för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering

i Norrland; given Stockholms slott

den 12 januari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 januari 1945.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.

Jämlikt Kungl. Majlis bemyndigande den 17 december 1943 tillkallade

jag utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande

åtgärder för det norrländska näringslivets förkovran. Utredningsmännen,

vilka antagit benämningen norrlandskommittén, lia den 30 september 1944

avlämnat utlåtande med förslag om anordnande av viss försöksverksamhet

för åstadkommande av en bättre fastighetsarrondering i Norrland. Vid

utlåtandet fanns fogat särskilt yttrande beträffande viss del av detsamma

av två av utredningsmännen, nämligen överdirektören G. Strindlund och

ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren O. E. Sandberg,

över utlåtandet ha yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, riksräkenskapsverket, egnahemsstyrelsen, skogsstyrelsen,

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 22

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens

län, 1942 års jordbrukskommitté och fastighetsbildningssakkunniga. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län bar överlämnat yttrande från överlantmätaren

i länet. Vid yttrandet från länsstyrelsen i Norrbottens län voro fogade

utlåtanden av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt t. f.

distriktslantmätaren i Älvsby distrikt Knut Magnusson och t. f. distriktslantmätaren

i Piteå distrikt Sigurd Linders.

Jag torde här även få anmäla, att lantmäteristyrelsen med eget yttrande

till Kungl. Maj:t överlämnat en till styrelsen från nämnda distriktslantmätare

inkommen promemoria rörande av dem ifrågasatta åtgärder för fastighetsinventering

och uppgörande av fastighetsbildningsplan för vissa områden

inom Älvsby och Piteå socknar. Över promemorian lia yttranden avgivits

av rikets allmänna kartverk, länsstyrelsen i Norrbottens län, norrlandskommittén

och 1942 års jordbrukskommitté. Härjämte har Piteå sockens

kommunalnämnd i en den 8 januari 1945 till jordbruksdepartementet inkommen

skrift hemställt, att de planerade åtgärderna måtte snarast vidtagas.

Norrlandskommitténs förslag.

Norrlandskommitténs nu föreliggande förslag innebär i huvudsak följande.

Inom vissa socknar i Västernorrlands och Norrbottens län skall försöksvis

igångsättas en verksamhet, som åsyftar att inom området få till stånd en

lämplig fastighetsarrondering. Verksamheten bör stå under ledning av två

särskilda av Kungl. Maj:t utsedda lokala nämnder. Dessa skola söka att med

utnyttjande av gällande fastighetsbildningslagstiftning och med anlitande

av medel, som ställas till deras förfogande, på frivillighetens väg genomföra

ägoutbyten och andra åtgärder, ägnade att åstadkomma en förbättrad

arrondering. För att underlätta anskaffandet av de belopp, som kunna bliva

erforderliga för jordägarna, t. ex. för lösen av jord, böra vissa statsmedel

ställas till förfogande. Nämnderna skola därför äga möjlighet att bevilja

jordägarna egnahemslån enligt därför gällande bestämmelser, eventuellt i

förening med premielån för grundförbättrings- eller byggnadsarbeten och

kombinerat med särskilda bidrag till betalning av byggnader å tillskottsjord.

Därjämte böra nämnderna till sitt förfogande få medel, som kunna utnyttjas

för att fylla ut vad som erfordras utöver de belopp, vilka kunna beviljas

efter dessa tåne- och bidragsformer.

Såsom allmän motivering till förslaget har norrlandskommittén

anfört i huvudsak följande.

I enlighet med den uppfattning, som kommit till uttryck i de direktiv som

meddelades vid norrlandskommitténs tillsättande måste fastighetsfrågorna i

Norrland tillmätas stor vikt. Kommittén anser det likväl ej kunna ifrågakomma,

att kommittén utan avvaktan på de omfattande förslag beträffande

fastighetsväsendet i Sverige, som torde vara att motse från 1942 års

jordbrukskommitté och fastighetsbildningssakkunniga, skulle för sin del upptaga

de norrländska fastighetsproblemen till slutlig behandling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

3

Emellertid framträda i Norrland vissa spörsmål på fastighetsbildningsväsendets

område, vilka det kan vara möjligt alt lösa med utgående från

nu rådande förhållanden, oavsett huru den framtida jordbruks- och fastighetspolitiken

utformas. En viktig sådan fråga gäller, huru en i åtskilliga

fall önskvärd förbättring av fastigheternas arrondering skall kunna åvägabringas.

Utvecklingen har lett till en långtgående uppsplittring av fastigheterna

i olika skiften. Den odlade jorden i Norrland består numera ofta av ägolotter

av mycket ringa storlek, varvid olika ägares lotter ligga blandade örn

varandra. Det är ingen ovanlig företeelse i vissa trakter av Norrland, att

en fastighet på sådant sätt är uppdelad i 5 skiften eller mera. Vidare lia

ägolotterna ofta en form, som i hög grad försvårar en tillfredsställande

skötsel. Ej minst gäller detta i fråga om skogsmarken, där långa smala

skiften äro ofta förekommande.

Ett utbyte av skiften emellan olika fastighetsägare skulle många gånger

utan någon ytterligare anordning medföra avsevärda fördelar med avseende

å fastigheternas skötsel. Åtskdlig tid skulle kunna besparas vid brukningen,

örn ägorna vore bättre samlade. Det skulle också finnas större förutsättningar

att anordna täckdiken, att utnyttja maskinella hjälpmedel och alt i övrigt

rationellt bruka jorden. Även utbyte av olämpligt belägen skogsmark

mot odlingsmark kan ifrågakomma, varvid skogsmarkens mera avlägsna

läge i regel blir till mindre nackdel för bolag, domänverket eller annan,

som redan förut äger skog i anslulning till densamma. I vissa fall kan utbytet

till och med vara till fördel för denne senare. För åtgärder av sistnämnda

innebörd har intresse visats från bland annat en del skogsägande

bolags sida. Även i övrigt skulle det vara önskvärt, att en bättre arrondering

av skogsmarken åvägabringas. Härigenom skulle bland annat åtgärder

för skogsdikning kunna underlättas, liksom även en rationell drivningstek - nik.

Vid genomförande av här åsyftade ägoutbyten och liknande åtgärder framträda

vid sidan av ekonomiska problem även ett flertal spörsmål av psykologisk

och teknisk art. För att få dessa utredda och samtidigt vinna praktiska

resultat av utredningen har det synts norrlandskommittén lämpligt,

att vissa åtgärder redan nu försöksvis vidtagas för att inom begränsade områden

få i gång ett utbytesförfarande. För en sådan anordning talar även,

att det torde dröja åtskillig tid, innan de olika förslag rörande fastighetsbildningen

i landet, som må framkomma, kunna bliva bragta i tillämpning.- En medverkan från statens sida för åstadkommande av det ifrågasatta utbytesförfarandet

synes enklast kunna ske genom att åt något lämpligt organ

uppdrages att inom ett begränsat område verka i nu angivet syfte. I den

mån det härvid skulle visa sig, att arbetet hindrades genom den ena eller

andra bestämmelsen i gällande lagar, skulle tydligen erfarenheterna härav

i den mån de icke lämpligen kunde föranleda omedelbara lagändringar

av begränsad natur — kunna Wiva till nytta vid genomförande av mera

omfattande åtgärder för rationalisering av fastighetsbildningsförhållandena

i Norrland.

Beträffande omfattningen av den ifrågasatta försöksverksamheten

har kommittén anfört följande.

Det synes kommittén önskvärt, att verksamheten får spänna över tillräckligt

stort område för att tillfyllestgörande erfarenheter skola kunna vinnas

örn de olika problem som kunna uppkomma i skilda bygder av Norrland.

Som två sinsemellan ganska avvikande typer av jordbruksbygd kan

hänvisas till å ena sidan de trakter, där den odiingsvärda marken i huvud
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

sak redan tagits i anspråk och en sanering av fastighetsbildningen måste

få karaktären av sammanförande av splittrade ägor, och å andra sidan sådana

bygder, varest odlingsvärd mark ännu finnes outnyttjad, vilken kan

tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Även andra typfall kunna uppenbarligen

tänkas, bland annat artskilda med hänsyn till om fråga är om

skogstrakter eller skogfattiga bygder.

Med hänvisning till dessa synpunkter har kommittén funnit sig böra förorda,

att två skilda försöksområden utvaldes. Av dessa kunde det ena lämpligen

utgöras av nordliga delen av Västernorrlands län och det andra av

sydliga delen av Norrbottens län. Enligt kommitténs förslag skulle i respektive

områden ingå följande kommuner.

Kommun

Antal bruk- ningsdelar

om mer än

O''2 5 har

Areal åker

år 1937,

hektar

Areal skogs- mark år 1937,

hektar

Folkmängd

den 1 jan.

1943

Västernorrlands län (landskommuner) ..

24 124

99 251

1 828 420

* 234 355

Junsele............................

595

1953

89 460

4015

Anundsjö..........................

1252

3 989

195 336

8 380

Björna ............................

494

1584

73 912

3 352

Mo................................

284

1063

12 959

1842

Själevad...........................

759

3 321

16 572

11841

Arnäs.............................

699

3 550

19 242

5 208

Grundsunda........................

410

1832

18 558

4 324

Gideå..............................

511

2 195

30 822

2 924

Trehörningssjö......................

264

892

21 858

1700

Summa

5 268

20 879

478 719

43586

Norrbottens län (landskommuner)......

18 060

69 245

3 819 214

191 263

Hortlax...........................

559

2 122

22 046

4 478

Piteå landskommun................

1693

7 484

154 261

13 947

Norrfjärden........................

698

2 989

35 368

4 831 !

Älvsbyn...........................

952

3 817

127 107

9 169

Nederluleå ........................

1667

9 820

70 224

11146

Överluleå..........................

1 144

8 328

86 657

9 965

Edefors............................

475

2 019

118 514

3 871

Summa

7188

36 579

614 177

57 407

I fråga örn de föreslagna områdenas beskaffenhet har kommittén anfört.

Området i Västernorrlands län kan sägas representera redan i allt väsentligt

uppodlad bygd, medan området i Norrbottens län omfattar betydande

arealer av odlingsmark. Även inom områdena, sedda var för sig, förefinnas

emellertid stora skiljaktigheter mellan olika delar, bland annat även med

avseende å skogsbrukets betydelse. I synnerhet området i Västernorrlands län

torde giva många exempel på fall, där servitutsförhållandena försvåra en

ändamålsenlig fastighetsbildning. Som ett särskilt skäl alt utvälja södra

Norrbotten till försöksområde kan anföras, att lantmäteristyrelsen nyligen

tillstyrkt ett från distriktslantmätarna i Piteå och Älvsby kommuner framkommet

förslag om anordnande av en fastighetsinventering i dessa kommuner

och att Kungl. Majit som en förberedelse härtill förordnat om flygfotografering

av kommunerna. Det säger sig självt, att en verksamhet med det

av kommittén här förut avsedda syftet måste ha fördel av den kartläggning,

som sålunda planerats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

5

Med hänsyn till att spörsmålet om förbättrade förhållanden för s. k. ägostyckningsinnehavare

särskilt diskuterats för Lappmarkens del, kunde möjligen

en viss utvidgning av försöksområdena ifrågasättas. Emellertid förekomma

ägostyckningar av förevarande art till mycket stort antal även inom

de områden, som förut föreslagits. Tillräckliga skäl torde därför ej förefinnas

att för den försöksmässiga verksamhet, som nu åsyftas, utvidga områdena.

Kommittén avser icke, att de stora områden, som förut angivits, i sin helhet

skola kunna bliva föremål för fastighetsbildningsåtgärder i samband med

den av kommittén ifrågasatta försöksverksamheten. Områdena angiva i stället

den ram, inom vilken möjlighet skall finnas att utvälja lämpliga arbetsobjekt.

Rörande försöksverks a m hetens organisation har kommittén

uttalat, att den närmaste ledningen för verksamheten borde äga tillräcklig

lokalkännedom. Det kunde därför ligga nära till hands att anförtro

verksamheten åt någon redan befintlig institution med lokal förvaltning, såsom

lantmäteriorganisationen, egnahemsorganen, hushållningssällskapen,

skogsvårdsstyrelserna eller jordbrukskommissionerna. Kommittén har emellertid

av olika skäl funnit en sådan anordning mindre tillfredsställande. Härom

har kommittén anfört bland annat följande.

Lantmäteriorganen lia i stort sett icke eli sådant på initiativ inriktat arbete,

som skulle utgöra förutsättning för att den åsyftade försöksverksamheten

skulle leda till resultat. Härtill kommer att denna knappast skulle

kunna undvara medverkan av lekmannarepresentanter vid sidan av vederbörande

tjänstemän, vilket skulle förutsätta särskilda organisatoriska anordningar.

— Erfarenheten torde lia visat, att egnahemsorganen, förklarligt nog

med hänsyn till omfattningen av deras arbetsuppgifter, ej kunnat i tillräcklig

utsträckning ägna tid och intresse åt fastighetsbildningsfrågorna. Det

kan möjligen även tänkas, att egnahemsnämndernas områden varit alltför

stora för att medgiva ett intensivt arbete av förevarande art. Ej heller torde

de s. k. egnahenisombuden ute i kommunerna lia erhållit den betydelse såsom

rapportörer och upplysningsgivare åt egnahemsnämnderna i fastighetsfrågor,

som nian skulle vara benägen att förmoda. — Det synes tvivelaktigt

örn hushållningssällskapens arbetsuppgifter göra deni lämpliga för ifrågavarande

verksamhet. För övrigt torde övervägande skäl tala för att den åsyftade

försöksverksamheten bör handhavas av rent statliga organ. Redan på

grund härav torde det ej heller böra ifrågakomma, alt skogsvårdsstyrelserna

— vilka eljest böra lia kännedom örn fastighetsbildningsförhållandena såvitt

gäller skogsmark — .skulle anlitas för verksamheten. — Med sin nuvarande

organisation torde jordbrukskommissionerna icke vara i stånd att fullgöra

bär åsyftade uppgifter.

På grund av det anförda och då det här vöre fråga örn provisoriska åtgärder,

vilka icke borde föranleda omläggning av nu arbetande organisationers

uppbyggnad oell verksamhetsformer syntes övervägande skäl enligt kommitténs

mening tala för att särskilda organ bildades för ifrågavarande verksamhet.

Kommittén har därvid utgått från att de bästa förutsättningarna för

en effektiv verksamhet skulle vinnas örn för vartdera av de båda försöksområdena

tillskapades en särskild nämnd, förslagsvis benämnd lokala jordnämnden,

vars sammansättning skulle bestämmas av Kungl. Majit. 1 nämn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

den har kommittén föreslagit skola ingå en representant för lantmäteriorganisationen

och därjämte en eller två lekmannarepresentanter med lokalkännedom

och intresse för de jordpolitiska problemen. Vid valet av dessa borde

även beaktas önskvärdheten av att sakkunskap såväl på jordbrukets som på

skogsbrukets område bleve företrädd hos nämnden. Av stor vikt vore givetvis

att hos jordnämnden därutöver komme att finnas en verkställande tjänsteman

med tillräckliga kvalifikationer för sin ansvarsfulla uppgift. Huruvida

denne även borde ha ställning av ledamot liksom från vilken av förenämnda

kategorier ordföranden borde lagas, torde vara beroende av det kommande

personvalet. Utöver nämnda ledamöter borde, alltefter som fråga vore örn

fastigheter i den ena eller andra kommunen, såsom adjungerad ledamot ingå

en av i''espektive kommun utsedd representant med god kännedom om fastighetsförhållandena

inom kommunen. Lantmäteriorganens behandling av de

av nämnden handlagda ärendena syntes kunna underlättas genom att såsom

förut angivits en representant för lantmäteriorganisationen inginge i

nämnden. Kommittén har ansett, att det vore önskvärt att en särskild lantmätare

förordnades att — utan att tillhöra nämnden — handlägga ifrågavarande

ärenden med distriktslantmätares befogenheter. Därigenom borde

kunna vinnas, att genomförandet av de av jordnämnden åsyftade åtgärderna

ej behövde bliva beroende av hur arbetsförhållandena gestaltade sig för de

reguljära distriktslantmätarna. De lokala jordnämnderna borde sortera direkt

under Kungl. Maj:t. Tillräcklig anledning att insätta egnahemsstyrelsen

såsom mellanorgan torde icke förefinnas i annan mån än som följde av ett

naturligt samråd mellan jordnämnderna och egnahemsorganisationen.

I fråga om jordnämndernas arbetssätt har kommittén anfört.

Nämnderna böra inrikta sitt arbete på att i stort sett med utnyttjande av

den fastighetsbildningslagstiftning, som nu finnes, och med anlitande av medel,

som komma att stå till nämndernas förfogande, driva fram önskvärda

arronderingsåtgärder. Åtminstone på det nu ifrågavarande försöksstadiet

böra åsyftade åtgärder genomföras på frivillighetens väg.

Sedan en lokal jordnämnd uppmärksammat ett fall, där en ändring av arronderingen

är önskvärd — dessa fall äro så vanliga, att några särskilda åtgärder

för att upptäcka dem icke torde vara erforderliga — bör nämnden

skaffa sig kännedom örn vilka jordägare som skulle beröras av en ändring

av arronderingsförhållandena. Nämnden bör därefter sätta sig i förbindelse

med dessa och söka göra klart för dem, vilka fördelar som skulle vara att

vinna genom en av nämnden åsyftad ändring. Vidare bör nämnden i stora

drag kunna angiva vilka slag av åtgärder, som kunna ifrågakomma, ävensom

de ungefärliga kostnaderna härför samt möjligheterna att erhålla statens

hjälp av olika slag till kostnadernas bestridande.

I den mån det härvid visar sig, att det icke är utsiktslöst att försöka få till

stånd en förbättring av arronderingen, bör nämnden uppgöra en plan över

de åtgärder, som äro önskvärda. Det grundläggande i planen blir självfallet,

hum åsyftade ägor böra utläggas på ett rationellare sätt än tidigare. Vidare

bör planen angiva, vilka lantmäteritekniska åtgärder som erfordras för den

ändrade arronderingen samt vilka rättsliga transaktioner som böra komma

till stånd jordägarna emellan. Det synes önskvärt, att även förslag till eventuella

ersättningsbelopp lämnas i detta sammanhang, där ej förhållandena

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 22.

7

göra det lämpligare, att vederbörande jordägare förmås att själva sinsemellan

söka komma till uppgörelse härutinnan. Ytterligare bör det nu vara möjligt

att närmare angiva de kostnader, som föreslagna lantmäteriåtgärder

komma att medföra, och påräkneliga statsbidrag härför.

I den mån fråga är örn åtgärder, för vilka statsbidrag från lantmäterimyndighet

kunna utgå, böra de lokala jordnämnderna, med den nära anknytning

till lantmäterimyndigheterna, som dessa nämnder kunna väntas erhålla,

ha möjlighet alt ställa i utsikt, huru stora bidrag av olika slag som

kunna påräknas från nämnda myndigheters sida.

Dessa bidrag torde emellertid i allmänhet icke vara tillräckliga för att

möjliggöra för och stimulera vederbörande jordägare att ikläda sig de kostnader

och olägenheter — låt vara att fördelarna överväga på längre sikt —

som kunna föranledas av ett utbyte av ägolotter. Till hjälp för jordägaren

bör även kunna erbjudas egnahemslån enligt därför gällande bestämmelser,

eventuellt i förening med premielån för grundförbätlrings- eller byggnadsarbeten

och kombinerat med särskilt bidrag till betalning av byggnader å

tillskotts jord. k

Enligt kommitténs mening utgör det en förutsättning för den nödvändiga

effektiviteten i jordnämndernas arbete, att dessa kunna handla självständigt

och utan beroende av andra organ. Möjligheterna att åvägabringa en uppgörelse

mellan olika fastighetsägare måste väsentligt ökas, örn jordnämnd i

samband härmed omedelbart med bindande verkan kan fastslå, huru stora

lån och bidrag som komma att utgå. Kommittén anser därför beviljandet av

lån och bidrag i sådana fall, varom nu är fråga, böra ankomma på de lokala

jordnämnderna och sålunda icke på egnahemsnämnderna. Av de medel,

som äro tillgängliga för egnahemslån, premielån och nyssnämnda bidrag,

torde vissa belopp böra få disponeras av jordnämnderna. Detta bör ej

hindra, att egnahemsnämnderna ombesörja utbetalningen av lånen och bidragen

samt i fortsättningen taga befattning med dessa. Endast rätten att

bevilja lån och bidrag förbehålles jordnämnderna. Det bör åligga dessa

att hos vederbörande egnahemsnämnd göra anmälan om sina beslut härutinnan.

Det kan förtjäna påpekas, att det ingalunda är något ovanligt inom

statsförvaltningen, att lån beviljas av en myndighet men utbetalas och i övrigt

handhaves av annan myndighet. De av jordnämnderna beviljade lånen

och bidragen torde böra hållas isär från övriga, så att det framgår vilken

institution som har ansvaret i de olika fallen. Givetvis måste det förutsättas,

att samråd i lämplig utsträckning sker mellan jordnämnderna och egnahemsnämnderna.

Emellertid lärer det kunna inträffa, att ej heller de former av lån och bidrag,

som nu senast berörts, innebära tillräckligt stöd för att vederbörande

jordägare skola kunna förmås att frivilligt vilja ansluta sig till den uppgjorda

planen till en förbättrad arrondering. Bland annat kan det förhålla sig så,

att en äga är av större värde i säljarens än i köparens hand, trots att ägan,

sett på längre sikt, hellre bör anslutas till denne senares brukningsoinråde.

I den mån nämnda förhållande har sin grund i all å ägolotten finnas byggnader,

som ej få motsvarande värde för köparen som för säljaren, kan nyss

berörda bidrag till betalning av byggnader tydligen komma till användning.

Även andra omständigheter kunna emellertid föreligga, som göra genomförandet

av en ändrad arrondering betungande för en eller flera av vederbörande

fastighetsägare.

Kommittén finnér det därför önskvärt, att lokal jordnämnd har till sitt

förfogande ett anslag, sorn kan utnyttjas för att fylla ut vad som erfordras

utöver vad som kan beviljas efter de mera reguljära hine- och bidragsformerna.

Det bör emellertid förutsättas, alf sådant ytterligare bidrag endast

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majda proposition nr 22.

beviljas, när verkliga skäl föreligga för alt dylik gottgörelse bör utgå, och

att missbruk av ifrågavarande bidrag undvikas. Med nu angiven utgångspunkt

bör jordnämnd kunna disponera över bidragsmedlen ganska fritt. Bidrag

torde böra få beviljas i stort sett oberoende av vederbörande jordägares

ekonomiska ställning. I detta sammanhang vill kommittén fästa uppmärksamheten

på att jordägare kan avhållas från ägoutbyte med hänsyn till den

skyldighet att erlägga skatt för växande skog samt lagfartsstämpel, som inträder

vid bytet. Kommittén, som i ett utlåtande över kommunalskatteberedningens

betänkanden bland annat berör den verkan, skogsbeskattningen kan

få ur förevarande synpunkt, utgår från att i avvaktan på ändrade bestämmelser

i dessa avseenden viss hänsyn vid beviljandet av här åsyftade bidrag

även skall kunna tagas till om jordägare i samband med ägoutbyte betungas

med utgifter av nu berörda art, vilket också bör gälla andra liknande kostnader.

Någon allmängiltig regel för huru stora bidrag, som få beviljas från

ifrågavarande anslag, torde knappast kunna givas. Erfordras för en fastighet

större bidrag än 5 000 kronor, inberäknat premielån och nyssnämnda byggnadsbidrag,

torde emellertid frågan härom böra underställas Kungl. Maj:ts

prövning. Där så erfordras, bör förbehåll kunna göras örn att bidrag skall

återbetalas, ifall visst villkor för bidrag icke fullgöres inom angiven tid.

Möjlighet torde slutligen även böra finnas, att genomförandet av en önskvärd

arrondering underlättas genom inköp av mark, som sedan kan styckas

och försäljas. Där det finnes önskvärt att anlita denna väg, torde jordnämnd

böra hos vederbörande egnahemsnämnd göra framställning örn att denna senare

nämnd, efter erforderligt medgivande från egnahemsstyrelsen, inköper

ifrågasatt område för att disponeras enligt av jordnämnden upprättad

plan. Det bör förutsättas, att sådan framställning vinner tillmötesgående.

Kommittén utgår från såsom självfallet, att jordnämnd i sin verksamhet

tar vederbörlig hänsyn till såväl redan befintliga existensberättigade stödjordbruk

som till föreliggande behov av sådana.

Beträffande kostnaderna för försöksverksamheten har

kommittén anfört.

För vardera av de båda ifrågasatta nämnderna bör räknas med att ersättning

åt en verkställande tjänsteman, enligt närmare bestämmande av Kungl.

Maj:t, kommer att utgå med belopp, som ungefär motsvarar lön i 23 :e löneklassen

för civila ordinarie befattningshavare jämte arvode av 6 kronor för

dag, eller i runt tal 13 000 kronor för år. Till ordförande i lokal jordnämnd

torde böra utgå arvode med förslagsvis 2 400 kronor för år jämte 20 kronor

för sammanträdesdag samt till av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter av

nämnden —- utom till verkställande tjänstemannen, örn denne är ledamot —

årsarvode efter 800 kronor jämte 20 kronor för sammanträdesdag. Med avseende

å nu angivna arvoden bör ihågkommas, att särskilt ordföranden men

även ledamöterna måste förutsättas komma att prestera betydande arbetsinsatser

för sina ifrågavarande uppdrag. Sådana adjungerade ledamöter, som

utses av kommunerna, torde likaledes böra tillerkännas sammanträdesarvode

med nyssnämnda belopp, varemot respektive kommun bör ha att svara

för den gottgörelse för deras arbete, som härutöver skäligen bör tillkomma

dylik ledamot. Den sammanlagda kostnaden för års- och dagarvoden åt

ordförande och ledamöter torde kunna uppskattas till i runt tal 6 000 kronor.

Härutöver torde ordförande och ledamöter vid resor, även för bevistande

av sammanträden, böra få åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt klass II C. Sådan ersättning bör vid resor även utgå till av

kommunerna utsedda adjungerade ledamöter Kostnaden för här avsedda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

9

reseersättningar, liksom för verkställande tjänstemannens resor, torde böra

uppskattas till omkring 9 000 kronor för år. Slutligen torde kostnaden för

maskinskrivningshjälp, eventuell lokalhvra samt övriga expenser böra beräknas

till 7 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för vardera av de båda jordnämnderna

skulle enligt den nu gjorda beräkningen uppgå till ungefär 35 000 kronor,

eller tillhopa för nämnderna 70 000 kronor.

I det föregående har det förutsatts, att det kan visa sig önskvärt att i lokala

jordnämndens arbete inkoppla en lantmätare med distriktslantmätares

befogenheter med avseende på de ärenden, som härröra från jordnämnden.

Det kan synas tveksamt, om denne skall avlönas från jordnämndens avlöningsanslag

eller från vederbörligt avlöningsanslag under lantmäteriväsendet.

Kommittén har funnit övervägande skäl tala för sistnämnda alternativ. Enligt

kommitténs mening bör sådan lantmätare, utöver sin vanliga lön, åtnjuta

ett tilläggsarvode med skäligt belopp med hänsyn till det särskilt maktpåliggande

arbete, som torde komma att krävas av honom. Även ifrågavarande

arvode torde böra bekostas av lantmäterimedel.

Av egnahemslånemedel torde årligen 1 000 000 kronor böra av nämnderna

sammanlagt få disponeras för långivning. Motsvarande siffra för premielånemedel

torde böra utgöra 150 000 kronor och för bidrag till betalning för

byggnader 50 000 kronor.

Det belopp, som lokal jordnämnd utöver nu angivna medel bör ha till förfogande

för att underlätta genomförandet av arronderingsåtgärder, torde gemensamt

för de båda nämnderna böra beräknas till 150 000 kronor. Ett särskilt

anslag å detta belopp torde böra anvisas för ändamålet. Enligt jordnämndens

beslut torde utbetalningar å anslaget, liksom när det gäller nyssnämnda

låne- och bidragsmedel, böra ombesörjas av respektive egnahemsnämnd,

som även bör handhava bokföringen och redovisningen av beviljade

bidrag.

Fördelningen mellan de båda jordnämnderna av här ovan avsedda belopp

torde böra bestämmas av Kungl. Majit.

Överdirektören G. Strindlund och riksdagsmannen O. E. Sandberg ha i

sitt förenämnda, vid kommitténs förslag fogade särskilda yttrande anfört i

huvudsak följande.

Kommitténs förslag att åt de lokala jordnämnderna skulle från egnahemsnämnderna

delegeras rätten att i vissa fall besluta örn utlämnande av lån

respektive bidrag från för egnahemsverksamheten anvisade medel, kan icke

tillstyrkas. En uppdelning mellan olika myndigheter av förfoganderätten

över egnahemsmedlen på sätt kommittén förordar synes medföra påtagliga

olägenheter, icke minst med avseende å svårigheten att klart avgränsa området

för respektive myndigheters befogenheter och skyldigheter. Ett bibehållande

av gällande ordning, enligt vilken beslutanderätten i egnahemslåneärenden

förbehålles egnahemsnämnderna, torde medföra ett både bättre och intimare

samarbete myndigheterna emellan. Vägande skäl synas således tala för att

jämväl å förevarande område rätten att besluta örn lån och bidrag överlämnas

åt vederbörande egnahemsnämnd. Med det samråd, som under alla omständigheter

måste förekomma mellan jordnämnd och egnahemsnämnd torde

för övrigt även i sådant fall vederbörande fastighetsägare kunna redan på

ett tidigt stadium av förhandlingarna lämnas exakta uppgifter örn de lån

och bidrag av statsmedel, som han för åtgärdernas genomförande kan påräkna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

Yttranden över norrlandskommitténs förslag.

Norrlandskommitténs förslag har i flertalet av de angivna yttrandena i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I vissa yttranden lia emellertid

framställts erinringar mot olika delar av förslaget. Endast egnahemsstyrelsen

har helt avstyrkt förslaget. Av innehållet i yttrandena må här i övrigt

återgivas följande.

Beträffande frågan huruvida en fö rsöks verksam het av förevarande

slag bör komma till stånd har lantmäteristyrelsen

anfört.

Den av norrlandskommittén med framställningen avsedda försöksverksamheten

finner lantmäteristyrelsen i flera avseenden betydelsefull och ägnad

att i görligaste mån komma de från olika håll framförda och ofta diskuterade

spörsmålen örn den särskilt i Norrland rådande ägosplittringen och efter

nutida förhållanden mindre önskvärda fastighetsarronderingen in på livet.

Genom dylika praktiska försök lärer erfarenhet stå att vinna såväl angående

de förbättringar i arronderingshänseende, som med nu gällande bestämmelser

kunna ernås, som ock i fråga örn de ändringar i lagstiftning m. m., som

påkallas för att nå det angivna målet.

Kommittén anför att en förbättrad fastighetsarrondering många gånger

skulle kunna vinnas genom utbyte av ägor mellan fastigheter eller andra

liknande åtgärder. Om den ifrågasatta försöksverksamheten skall lämna

åsyftat resultat, är det enligt styrelsens mening av vikt, att försöksverksamheten

icke för snävt begränsas. Verksamheten torde därför böra avse att i de

fall, som komma under omprövning söka nå den önskade arronderingen

genom erforderlig planläggning och med anlitande av de olika möjligheter,

som med nuvarande förhållanden stå till buds, samt att, där önskat resultat

härigenom ej kan nås, klarlägga orsakerna därtill. Örn arbetet så bedrives,

synes man även av de fall, där man ej lyckas lösa de uppkomna problemen,

kunna vinna erfarenhet, som kan bliva till stor nytta för ett fortsatt arbete

i större sammanhang beträffande de här aktuella frågorna. Detta synes

även lia varit norrlandskommitténs avsikt.

Lantmäteristyrelsen anser det därför önskvärt, att den föreslagna försöksverksamheten

kommer till stånd.

Fastighetsbildning ssakkunniga ha i detta hänseende yttrat.

Varken försöksverksamheten eller de åtgärder, som enligt förslagets mening

därav eventuellt skulle bliva en följd, kunna väntas i synnerlig grad

fördjupa kunskapen om de nuvarande fastighetsbildningsinstitutens verkningssätt

eller blotta förut okända brister i deras utformning. Den praktiska

erfarenheten är redan mycket rik, när det gäller de institut, som närmast

äro i fråga, eller alltså ägoutbyte, avstyckning och sammanläggning. De sakkunniga

vilja ock hänvisa till sina nyligen avgivna förslag till nya bestämmelser

om de båda sistnämnda instituten. Och vad angår omskifte av jord

som undergått laga skifte, så är väl dylikt omskifte en ytterst sällsynt företeelse,

men för att denna jorddelningsform skall i nämnväro mån komma i

tillämpning, torde fordras att man först genom lagstiftning ändrar förutsättningarna

härför eller åtminstone att staten erbjuder sakägarna vida större

bidrag till kostnaderna än förslaget synes avse. Vidare äro de tilltänkta försöksområdena

måhända ej de lämpligaste för anställande av provskiften. Vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 22.

11

sådana skiften torde ock, om de skola kunna väl fylla sin funktion, förfarandet

böra få i viss mån frigöras från gällande regler. Emellertid synes den

av norrlandskommittén ifrågasatta verksamheten, särskilt om den med tiden

utsträckes över större områden, kunna giva värdefull belysning av spörsmålet,

lmr långt man på vägen mot en idealisk fastighetsindelning kan komma

enbart med anlitande av redan till buds stående metoder, och sålunda

tjäna till skydd mot alt man vid lagreformerna tillgriper strängare och kostsammare

medel än vad som är nödvändigt. Särskilt beträffande frågan om

expropriation eller liknande åtgärder bör denna synpunkt beaktas. Det av

norrlandskommittén tilltänkta ingripandet från det allmännas sida synes i

själva verket innebära föga annat än en intensifiering av en verksamhet,

som redan är anbefalld i gällande instruktioner för egnahemsmyndighetema

till undanröjande av sådana hinder mot bättring av fastighetsindelningen, vilka

bero mera på jordägarnas oföretagsamhet, oförstånd eller ekonomiska

svårigheter än på brister i lagstiftningen. Och vill man icke av hänsyn till

mer vittgående planer hejda egnahemsnämndernas nit vid utförandet av deras

åligganden, synes ej heller på grund av dylika hänsyn böra dragas i betänkande

att stimulera verksamheten i fråga. De förbättringar av arronderingen

och särskilt de kompletteringar, sammanköp och sammanläggningar

av fastigheter, som på förevarande sätt kunna ernås, skola regelmässigt, även

om de ej äro tillfyllest, utgöra steg i rätt riktning och underlätta den slutliga

lösningen av problemen. Såsom norrlandskommittén framhållit, bör ock beaktas

att det troligen måste dröja länge, innan den nya lagstiftning, som kan

emotses, hunnit få omfattande verkningar.

På grund av vad sålunda anförts och då de sakkunniga dela norriandskommitténs

mening, att det kan förutsättas att man utan oskäligt stora uppoffringar

kan genom sådan upplysning, subvention och jordförmedling, som

egnahemsmyndighetema skola bedriva, årligen utvinna avsevärt mera än hittills

varit vanligt, få de sakkunniga tillstyrka en försöksverksamhet av ungefärligen

den beskaffenhet, kommittén föreslagit.

1942 års jordbrukskommitté har anfört i huvudsak följande.

I kravet på rationell jordbruksdrift ligger bl. a., att vissa fordringar måste

uppställas beträffande brukningsdelarnas storlek och arronderingen av deras

ägor. Jordbrukskommittén anser det för det svenska jordbrukets framtid

vara av största vikt att fastighetsbildningen blir sådan, att brukningsdelarna

i största utsträckning uppfylla dessa fordringar. I detta hänseende lämna

emellertid förhållandena för närvarande mycket övrigt att önska. Endast genom

åtgärder, avseende en förbättring av de nu bestående fastigheternas arronder

ing, torde man dock i regel ej, vare sig i Norrland eller i övriga delar

av landet, kunna inom större sammanhängande områden fullständigt avhjälpa

de brister, som nu föreligga i fråga om jordbruksfastigheternas beskaffenhet.

Såvitt av norrlandskommitténs förslag kan utläsas synes avsikten vara, att

de lokala jordnämnderna i princip skola begränsa sig till rena arronderingsfrågor

och alltså laga befattning med frågor örn anskaffande eller avskiljande

av jord endast i den mån så behöves för alt få till stånd en lämplig

arrondering av de bestående brukningsdelarna.

Enligt jordbrukskommitténs uppfattning kunna några mera bestående arbetsresultat

knappast, annat än möjligen för vissa begränsade områden, där

fastigheterna redan nu genomgående lia lämplig storlek, väntas av den av

norrlandskommittén föreslagna försöksverksamheten, vare sig denna begränsas

lill rena arronderingsfrågor eller gives en vidare omfattning. En verksalulle),

huvudsakligen inriktad på all få lill stånd en hällre arrondering av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

de nu bestående brukningsdelarna, löser sålunda, även om den i och för sig

skulle bli framgångsrik, i stort sett endast en del av rationaliseringsproblemen,

och man måste räkna med att även efter avslutandet av denna arronderingsverksamhet

en ytterligare rationalisering av åtminstone större delen

av brukningsdelarna inom försöksområdena kommer att bliva nödvändig.

Denna ytterligare rationalisering kommer då att gå ut på att genom sammanläggningar,

i vissa fall kombinerade med delningar, av nu bestående fastigheter

skapa sådana brukningsdelar, som även ur storlekssynpunkt äro

lämpade för en rationell jordbruksdrift. Nya lantmäteriförrättningar bliva

härvid nödvändiga. Härtill kommer, att en viss arronderingsåtgärd, som framstår

som lämplig, om man tager hänsyn enbart till den nuvarande fastighetsindelningen,

kan framstå i en annan dager, om man även tager i beaktande

önskemålet att få till stånd ur storlekssynpunkt lämpliga brukningsdelar.

Värdet av försöksverksamheten skulle väl emellertid enligt norrlandskommitténs

mening väsentligen ligga ej blott i de arbetsresultat, som kunna

uppvisas från försöksområdena, utan även och kanske mer i de erfarenheter,

som kunna vinnas genom försöksverksamheten. Enligt jordbrukskommitténs

uppfattning är det av skäl som framgå av det föregående dock tvivelaktigt, om

några större positiva erfarenheter kunna komma att vinnas. Man måste nämligen,

även om resultatet i Norrland skulle bliva mera gynnsamt än här antagits,

räkna med att de organ, som skola genomföra den hela landet omfattande

rationaliseringen, måste få helt andra medel till sitt förfogande än dem, som

skulle komma att stå de lokala jordnämnderna till huds.

Trots de nu anförda betänkligheterna vill jordbrukskommittén dock, då

det kan vara av visst värde för den fortsatta diskussionen att få konstaterat

i vad mån resultat kan nås på frivillig väg och då även eljest vissa erfarenheter

för det fortsatta rationaliseringsarbetet torde kunna vinnas under en dylik

försöksverksamhet, för sin del icke motsätta sig igångsättandet av en försöksverksamhet

av det slag, som angives i norrlandskommitténs förslag.

T. f. distriktslantmätarna Magnusson och Linders ha i sitt yttrande gjort

gällande, att det måste anses vara förenat med olägenheter att söka lösa ett

sådant fastighetstekniskt detaljproblem som arronderingsfrågan utan att samtidigt

taga upp till behandling andra väsentliga frågor såsom fastigheternas

storlek och utrustning med tekniska anordningar samt bebyggelsens lokalisering.

De ha vidare anfört.

Man måste räkna med att den föreslagna försöksverksamheten i praktiken

nödgas taga ställning till de fastighetstekniska frågorna överhuvud taget. Detta

kommer att kräva att ägoutbytena systematiskt planläggas efter en inventering

av bestående fastighetsförhållanden. Improviserade åtgärder ägnade

att medföra förbättring för närmast berörda parter men hinderliga för en

by i dess helhet få ej komma till utförande. För att förebygga detta måste

i regel varje företag föregås av en inventering av ett helt byområde. Man

får av denna inventering besked örn svårighetsgraden av de problem som

komma att möta och vidare besked örn huruvida byns fastighetsförhållanden

och betingelser äro sådana att man kan förvänta att på avsedda frivilliga

vägar nå resultat som rimligen motsvara kostnaderna. På grund av inventeringen

måste i första hand klarläggas de allmänna riktlinjer vartåt en

sanering av byns fastighetsförhållanden bör syfta. Först därefter kan man

framkomma med praktiska förslag för genomförande av önskvärda ägoutbyten.

Ju fylligare utredningen göres och ju klarare förhållandena — även

i de större sammanhangen — kunna framläggas för jordägarna desto större

möjligheter finnas att få förtroende och övertyga vederbörande om gagnet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 22.

13

nied åtgärderna. Ägoutbytena måste kunna framläggas på sådant sätt att

byamännen i gemen komma lill insikt örn att bär uträttas något av varaktigt

värde. Det duger ej att stanna inför halvmesyrer som skapa den uppfattningen

att byns väsentliga problem ändock lämnas obeaktade. Detta skulle

med säkerhet mycket snart leda till slappnat intresse och vanrykte för verksamheten.

Under framhållande av att åstadkommandet av en bättre arrondering av

fastigheter endast utgjorde en del av ett större problemkomplex, nämligen

frågan huru jordbruk i olika landsdelar böra vara beskaffade i avseende å

storlek och ägosammansättning m. m. för att jordbruket skall kunna bedrivas

rationellt, har egnahemsstyrelsen avstyrkt kommitténs förslag. Styrelsen

har därvid anfört bland annat följande.

Det större problemkomplex, som här antytts, är för närvarande föremål

för utredningar av 1942 års jordbrukskommitté och fastighetsbildningssakkunniga.

Enligt vad egnahemsstyrelsen har sig bekant har jordbrukskommittén

för avsikt att redan under första halvåret 1945 framlägga vissa förslag

i detta ämne. Därvid torde bl. a. komma att behandlas frågan om eftersträvansvärda

typer av brukningsdelar ävensom dryftas vilka medel, som för

omvandlingen av jordbruk till lämplig storlek och arrondering böra stå till

buds.

Genomförandet av en sådan omvandling av beståndet av brukningsdelar,

att dessa i stort sett erhålla ändamålsenlig storlek och arrondering, är givetvis

en fråga som bör ses på lång sikt. I betraktande härav och då som

nämnts särskilda sakkunniga för närvarande äro sysselsatta med utredningar,

vilkas resultat kunna antagas komma att giva vägledning beträffande

målsättningen på ifrågavarande område liksom ock beträffande lämpliga

medel för det anvisade målets uppnående, synes det egnahemsstyrelsen icke

motiverat att nu igångsätta sådan intensifierad, genom nya statliga organ

bedriven verksamhet för byte och köp av ägor som av norrlandskommittén

föreslagits.

Rörande omfattningen av den ifrågasatta försöksverksamheten

har lantmäteristyreisen yttrat, att de skäl kommittén

anfört för bestämmandet av försöksverksamhetens omfattning på sätt föreslagits,

syntes i allt bärande. Såvitt styrelsens erfarenhet säve vid handen,

funnes intet att erinra mot att de båda försöksområdena förlädes i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i framställningen angivits.

Statskontoret har ifrågasatt, örn icke verksamheten borde kunna begränsas

till att omfatta allenast ett försöksområde. Först sedan närmare erfarenheter

vunnits rörande utsikterna för ett genomförande av det av norrlandskommiltén

förordade utbytesförfarandet av skiften mellan olika fastighetsägare,

borde övervägas om verksamheten skulle ytterligare utsträckas.

T. f. distriktslantmätarna Magnusson och Linders lia ansett skäl föreligga

att koncentrera försöksverksamheten och att innan erfarenheter vunnits ej

låta den omfatta så stora områden som norrlandskommitténs förslag syntes

avse. Därest den planerade fastighetsinventeringen inom vissa delar av Piteå

och Älvsby socknar fullföljdes, konnne att föreligga en utredning lämplig

till underlag för försöksåtgärder med ägoutbyten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mcij.ts proposition nr 22-

I fråga örn försöksverksamhetens organisation har lantbruksstyrelsen

yttrat.

Styrelsen har intet att erinra mot inrättandet av särskilda organ för försöksverksamheten

eller mot de beräknade kostnaderna härför. Även om anledning

icke förefinnes att direkt inkoppla egnahemsorganisationen på ifrågavarande

försöksverksamhet, synas likväl praktiska skäl tala för ett vittgående

samarbete mellan de lokala jordnämnderna och egnahemsnämnderna. Angeläget

torde även vara att erfaren juridisk expertis knytes till jordnämnderna.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra framhålla angelägenheten av att

jordnämnd gives blott provisorisk karaktär så att dess tillämnade verksamhet

mera obehindrat kan inordnas i eventuella lokala verkställighetsorgan för

jordbrukets allmänna rationalisering.

Lantmäteristyreisen har beträffande organisationen av verksamheten anfört.

Styrelsen anser i likhet med kommittén, att det är av stor vikt att den

närmaste ledningen av verksamheten besitter tillräcklig lokalkännedom, och

att verksamheten därför icke lämpligen bör handhavas centralt från Stockholm.

Ej heller synes kunna räknas med att förlägga ledningen till någon

av de redan befintliga lokalförvaltningar, som på ena eller andra sättet ha att

syssla med fastighetsförhållandena men för vilka i allt fall den ifrågasatta

försöksverksamheten skulle medföra såväl ett organisatoriskt utbyggande av

som en utökning av befattningshavarna å vederbörande förvaltning. Då härtill

kommer att ifrågavarande undersökningsverksamhet måste bliva av provisorisk

natur, är styrelsen fullt ense med kommittén därom, att för ändamålet

bör tillskapas särskilda organ, ett — lämpligen benämnt lokala jordnämnden

— för vartdera av de båda ifrågasatta länsområdena.

Jämväl den föreslagna sammansättningen av jordnämnden synes ändamålsenlig.

Enligt lantmäteristyrelsens mening bör i nämden ingå en representant

för lantmäteriet, en för egnahemsväsendet samt ytterligare en ledamot,

och böra givetvis ledamöterna så utväljas, att såväl lokalkännedom och intresse

för jordpolitiska spörsmål som sakkunskap icke blott på jordbrukets

utan jämväl på skogsbrukets område bliva tillfinnandes inom nämnden.

Det ligger i sakens natur, att den lokala jordnämnden även med det begränsade

antal ledamöter, som sålunda antytts, icke kan förutsättas själv få

tillfälle att verkställa mera ingående utredningar och undersökningar på ort

och ställe eller att för varje fall hålla sammanträden och överläggningar med

jordägarna, utan synas, såsom kommittén föreslagit, dessa tids- och arbetskrävande

åtgärder böra uppdragas åt särskild person. Denne måste härvid

företaga de erforderliga utredningarna och undersökningarna, hålla sammanträden

och överläggningar med berörda jordägare samt framlägga förslag

till de åtgärder — lantmäteriförrättningar av olika slag, sammanläggningar,

åtgärder beträffande vägar och byggnader, köp eller byte av fast egendom’

ordnande av inteckningsförhållanden m. m. — som erfordras för att på bästa

sätt lösa de uppkomna problemen. Han måste därför vara väl insatt såväl i

fastighetsbildnings- och övriga lantmäterispörsmål som i jord- och skogsbruksekonomiska

frågor med vad därmed sammanhänger. Och därtill, men

ej minst, måste han besitta god erfarenhet i att underhandla med jordägare

och att sammanjämka framkomna olika meningar och önskemål.

Då de arronderingsplaner och förslag, som denne tjänsteman har att uppgöra

och förelägga jordnämnden, måste förutsättas vara relativt noggrant och

i detalj utarbetade med uppgift å de lantmäteri- och rättsliga åtgärder i

övrigt, som för ändamålet tarvas, måste han i allmänhet redan vid under
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

15

handlingarna med jordägarna kunna bedöma och för dem klarlägga dessa

åtgärder och de möjligheter härvidlag, som stå till buds för ett genomförande

av ifrågasatta ändringar i gällande fastighetsindelning och arrondering. I

sammanhang med dessa underhandlingar måste han verkställa ingående inventering

av bestående fastighets- och näringsekonomiska förhållanden icke

blott för det enstaka fallet utan i regel för större områden, ofta nog för en

hel by eller annat för reglering i dess helhet lämpat område, upprätta översiktskartor,

företaga undersökningar i lantmäterikontorets och domsagornas

arkiv m. m. Det torde därför utan tvivel vara kravet på lantmäterisakkunskap

hos tjänstemannen, som i första hand måste vara fyllt. Även om rent ekonomiska

frågor av olika slag samt statsbidrags- och lånemöjligheter givetvis

kunna vara av nog så stor betydelse för träffande av en överenskommelse

och genomförande av ett arronderingsförslag, synas de i allt fall kunna

antagas vara förhållandevis mindre svåra att komma till rätta med, men

det ligger i sakens natur att tjänstemannen jämväl härutinnan — även örn

anlitandet av speciella sakkunniga i en del fall givetvis måste förutsättas —

skall besitta kunnighet och omdöme och icke får stå främmande för de

spörsmål, som kunna uppkomma.

I anslutning till vad sålunda sagts håller styrelsen före, att till verkställande

tjänsteman bör utväljas någon erfaren och särskilt dugande och kvalificerad

lantmätare. Då tjänstemannen inför nämnden bör föredraga de av

honom upprättade arronderingsplanerna, liksom sedan nämnden beslutat, utarbeta

de slutgiltiga planerna, finnas onekligen skäl för att han skulle givas

ställning såsom ledamot i nämnden, men håller styrelsen dock före att detta

nödvändigtvis icke är av behovet påkallat.

Kommitténs förslag örn adjungerade ledamöter lärer vara ägnat att tillföra

nämnden bästa möjliga kännedom örn fastighetsförhållandena i respektive

kommuner och främja dess samarbete med jordägarna.

Såsom kommittén framhåller, är det givetvis nödvändigt att lantmäteriorganisationens

behandling av de av nämnden handlagda ärendena kan

äga rum utan uppskov, och av största vikt är likaledes att den förefintliga

lokalkännedomen örn fastighetsförhållandena i respektive orter härvid tillvaratages

och utnyttjas. Denna speciella sakkunskap företrädes framför allt

av distriktslantmätaren i orten. Det skulle därför vara till fördel, att de av

jordnämndens verksamhet föranledda förrättningarna i vanlig ordning uppdroges

åt vederbörande distriktslantmätare. A andra sidan bleve härigenom

förrättningarna onekligen beroende av arbetsförhållandena å respektive lantmäteridestrik!,

och kunde fall av fördröjande i handläggningen befaras. Till

en början och innan den lokala jordnämnden kommit i fullt arbete, lärer

man dock kunna räkna med att förrättningsverksamheten icke kommer att

bliva av större omfattning, än att den kan handhavas av vederbörande distriktslantmätare.

Denna möjlighet lärer emellertid knappast kunna förväntas

komma att föreligga, sedan jordnämndens verksamhet erhållit därmed

avsedd omfattning, utan torde då, såsom kommittén antytt, särskild lantmätare

böra förordnas att — utan att tillhöra nämnden — handlägga de förrättningar,

som av nämnden komma alt påfordras.

Skogsstyrelsen har anfört.

Styrelsen har visserligen funnit det i någon mån tveksamt, huruvida icke

egnahemsnämnderna efter viss personalförstärkning skulle ha kunnat åläggas

ifrågavarande uppgift. Då kostnaderna för de föreslagna särskilda jordnämnderna

icke torde komma att Idiva nämnvärt större än merkostnaderna för

förstärkta egnahemsnämnder och med hänsyn till afl vissa fördelar i effek
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

tivitetshänseende torde vara förknippade med en särskild organisation, som

får denna verksamhet till enda uppgift, vill styrelsen dock tillstyrka kommitténs

förslag även i detta avseende.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt,

om i jordnämnderna skulle behöva ingå ytterligare lekmän utöver de representanter

för vederbörande kommun, som norrlandskommittén föreslagit.

Enligt utskottets mening syntes däremot angeläget, att såväl juridisk som

lantmäteriteknisk sakkunskap bleve företrädd i nämnderna.

T. f. distriktslantmätarna Magnusson och Linders ha i fråga om sammansättningen

av det ifrågasatta verkställighetsorganet anfört.

Verkställighetsorganet bör inom sig äga eller med sig förena erforderlig

sakkunskap. Dess sammansättning och uppläggningen av dess verksamhet

måste bliva sådan att det får intim kontakt med jordägarna och deras fulla

förlroende. Att organet äger grundlig kännedom om de speciella lokala förhållandena

måste vara en av de viktigaste förutsättningarna för verksamheten.

Det grundläggande inventerings- och utredningsarbetet bör ledas av

samma person som sedan utarbetar förslag och sammanträder med jordägarna.

Att basera organet för verksamheten i huvudsak direkt på en motsvarighet

till förrättningsmännen vid laga skifte med särskilt tillkallade sakkunniga

synes organisatoriskt vara en praktisk anordning. Av gammalt handläggas

landsbygdens jorddelningsförrättningar av lantmätare och gode män

och särskilt i Norrland, där minnet av de stora laga skiftena ännu är aktuellt

ute i byarna, bör man räkna med att en direkt anknytning till denna skiftestradition

skulle komma att utgöra ett gott stöd för verksamheten.

Egnahemsstyrelsen har föreslagit att, därest försöksverksamheten skulle

genomföras, densamma måtte anförtros åt egnaliemsorganen. Styrelsen har

härom anfört.

Vad norrlandskommittén andragit till stöd för förslaget att för verksamhetens

handliavande skulle inrättas särskilda statliga nämnder finner styrelsen

icke bärande. Enligt styrelsens uppfattning bör såvitt möjligt undvikas att

för ändamålet tillskapas nya organ, för vilka det måste taga åtskillig tid innan

de kunna förvärva den förtrogenhet med verksamhet av ifrågavarande

slag och den ingående kännedom örn de lokala förhållandena, som utgör en

förutsättning för att verksamheten skall giva resultat. Styrelsen har den uppfattningen,

att de styrelsen underställda egnahemsnämnderna äro bäst skickade

att omhänderhava försöksverksamheten. De av norrlandskommittén

anförda argumenten mot att egnahemsnämnderna skulle utses till dylika

verkställande organ synas icke välgrundade. Väl må det vara riktigt, att

egnahemsnämndernas arbetsbörda i regel i förhållande till deras tillgång på

arbetskrafter är för stor för att nämnderna skulle kunna i önskvärd omfattning

ligna tid åt fastighetsindelningsfrågorna, men på grund härav vore det

felaktigt att tro, att ingenting skulle uträttas av egnahemsorganisationen på

förevarande område och än mer att intresse för dylika frågor skulle saknas.

Tvärtom är förhållandet det, att egnahemsorganisationen numera betraktar

det som en av sina viktigaste uppgifter att medverka till åstadkommandet av

en mera ändamålsenlig fastighetsindelning. Härvid beaktas i lika hög grad

att brukningsdelarna få en ändamålsenlig arrondering som att de bliva av

tillräcklig storlek och få lämpligast möjliga ägosammansättning. Erinras må

att enligt kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten

egnahemsorganisationen skall för tillgodoseende av mind
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

17

re bemedlade och obemedlade personers efterfrågan på familjejordbruk,

stödjordbruk och tillskottsjord för utvidgning av ofullständiga jordbruk

handhava erforderlig jordförmedling ävensom för nyssnämnda ändamål genom

köp anskaffa jord. Särskilt den verksamhet som bedrives för att komplettera

ofullständiga jordbruk med tillskottsjord och i samband därmed eller

eljest åstadkomma lämplig arrondering är av betydande omfattning, ej

minst i Norrland.

Av det nu anförda torde framgå, att egnahemsorganisationens arbete å

fastighetsbildningens område står på samma linje som den av norrlandskommittén

nu föreslagna försöksverksamheten för åstadkommande av en

bättre f a.% t i g h e t s a itc n d e ring i Norrland. Det torde kunna sägas, att sistnämnda

verksamhet i realiteten ej innebär annat än en intensifiering inom vissa

lokala områden av sådan verksamhet, som redan bedrives eller understödjes

av egnahemsorganen. Vid sådant förhållande synes det föga välbetänkt att

icke för ifrågavarande försöksverksamhet utnyttja den erfarenhet på hithörande

områden och den kännedom örn de lokala förhållandena, som obestridligen

förefinnes inom egnahemsorganen. Sedan norrlandskommittén som det

viktigaste skälet mot att lägga verksamheten å egnahemsnämnderna konstaterat,

att dessas arbetsuppgifter finge anses alltför omfattande, synes det lia

bort ligga närmast till hands att undersöka huruvida icke detta förhållande

skulle kunna motvägas genom en lämplig förstärkning av de berörda egnahemsnämnderna.

Enligt egnahemsstyrelsens uppfattning låter sig en sådan

utbyggnad av egnahemsnämnderna mycket väl göra. I första hand synes det

därvid bliva påkallat att tillföra egnahemsnämnden en representant för

lantmäteriorganisationen. Vidare bör till nämnden knytas en verkställande

tjänsteman, för vilken det lärer bliva av den största betydelse att stå i så

nära kontakt med nämndens direktör och tjänstemän, att han vid planläg

gande! och fullföljandet av sin uppgift kan omedelbart och otvunget rådföra

sig med och draga nytta av dessas sakkunskap i fråga om fastighetsförhållandena

m. m. inom området i fråga. Även en sådan anordning torde kunna

tänkas, att egnahemsdirektören avdelas för ledandet av nu avhandlade försöksverksamhet

och egnahemsstyrelsen beredes möjlighet att under tiden

på annat sätt ordna med fullgörandet av direktörens ordinarie arbetsuppgifter.

Norrlandskommittén har föreslagit att såsom adjungerad ledamot borde

i de ifrågasatta jordnämnderna ingå en av respektive kommun utsedd

representant med god kännedom om fastighetsförhållandena inom kommunen.

En sådan anordning finner egnahemsstyrelsen i och för sig lämplig

och torde även böra komma i fråga, därest verksamheten anförtros egnahemsorganisationen.

Även fastighetsbildningssakkunniga ha uttalat sig för att försöksverksamhetens

handterande borde anförtros åt egnahemsorganen. De sakkunniga

lia härutinnan anfört.

Del är här dock fråga huvudsakligen om egnahemsmyndigheternas vanliga

uppgifter och, som även kommittén medger, böra dessa myndigheter i varje

fall bibehålla viss befattning med ärendena. Å andra sidan är ju klart att

själva kärnan i förslaget örn intensifiering av verksamheten ligger i tanken å

en särskild organisation. Men synpunkterna torde kunna förlikas genom att

egnahemsnämnden, när det gäller upprättandet av planer, drivande av underhandlingar,

förmedling av köp o. d., bedriver arbetet genom ett utskott av

nämnden, vilket å andra sidan förstärkes med dels en av lantmäteristyrelsen

förordnad lantmätare, vilken kan ägna sin lid uteslutande åt ifrågavarande

uppgifter, dels ock fler eller färre med ortens förhållanden väl förtrogna, i

Bihang till riksdagens protokoll 19-15. I sami. AIr 22. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

jord- och skogsbruk kunniga personer samt en eller flera ad jungerade, av vederbörande

kommun utsedda ledamöter.

Beträffande de bidrag och lån av all m anna medel, som

enligt förslaget skulle vara erforderliga för verksamhetens genomförande,

bar egnahemsstyrelsen anfört.

Egnahemsstyrelsen kan i stort sett ansluta sig till vad norrlandskommittén

föreslagit i fråga örn statligt understöd i olika former för att uppmuntra till

igångsättandet av ägoutbyten m. m. och för att göra genomförandet av dylika

åtgärder i mindre mån betungande för de berörda sakägarna. Då emellertid

här är fråga om allenast en provverksamhet, som det är av vikt att den erhåller

tillräcklig anslutning för att i nöjaktig grad bliva vägledande, vill styrelsen

föreslå, alt sakägarna måtte befrias från de uppkommande lantmäterikostnaderna

och dessa kostnader helt få bestridas av till lantmäteriorganisationens

förfogande ställda medel.

Lantmäteristyrelsen har i detta hänseende yttrat.

I likhet med kommittén är lantmäteristyrelsen fullt på det klara med att

för ernående av bästa möjliga resultat av den ifrågasatta försöksverksamheten

särskilda anordningar måste träffas, avseende ett underlättande i ekonomiskt

hänseende av genomförandet av uppkommande arronderingsförslag.

Förutom vad kommittén härvidlag föreslagit — frånsett de utom lantmäteristyrelsens

bedömande fallande frågorna örn utökade möjligheter till egnahems-

och andra dylika lån och bidrag — lärer, enligt styrelsens mening,

jordägarna böra helt befrias från de kostnader, som erforderliga lantmäteriförrättningar

och åtgärder komma att medföra, och alltså staten böra vidkännas

uppoffringar utöver dem, som staten redan nu åtagit sig för understöd

vid lantmäteriförrättningar i allmänhet. Detta torde vara så mycket

mera berättigat, som den på frivilliga överenskommelser mellan vederbörande

jordägare baserade verksamheten visserligen för dem avses åstadkomma

en lämpligare fastighetsanordning, men till huvudsyfte likväl har

att vinna erfarenhet i fråga om de möjligheter, som föreligga eller anses

böra åstadkommas för åvägabringande av en önskvärd förbättring av fastigheternas

i allmänhet arrondering. Därtill kommer att den påtalade ägosplittringen

och efter nutida förhållanden ofta mindre lämpliga fastighetsarronderingen

åstadkommits eller i allt fall möjliggjorts av vid olika tider gällande

lagstiftning, varför det allmänna icke helt kan fritagas från ett visst ansvar

för nu rådande förhållanden. Jämväl för de utredningar, som av olika sakkunniga

bedrivas i fråga örn jordbruket och fastighetsbildningen i riket, torde

väl de erfarenheter, som av ifrågavarande försöksverksamhet stå att vinna,

kunna bliva av betydelse, icke minst vid det pågående arbetet rörande revision

av lagstiftningen inom skiftes- och lantmäteriväsendets område.

Lantmäteristyrelsen finner sig alltså böra såsom sin mening framlägga, att

de lantmätare, som i och för ifrågavarande verksamhet komma att förordnas,

böra helt statsavlönas, liksom ock att kostnaderna till skiftesgodemän,

i den mån sådana komma att biträda vid förrättningar, böra gäldas av allmänna

medel.

Fastighetsbildningssakkunniga ha uttalat följande.

Om den verksamhet, som skulle bedrivas inom försöksområdena, ej skall

göra provet missvisande, synas andra ekonomiska förmåner icke böra erbjudas

de enskilda än vad man är beredd att tilldela dem i den fortsatta

verksamhet, vartill försöken kunna giva anledning. Såväl med hänsyn här
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 22.

19

lill som i betraktande av att jordägarna inom försöksområdena icke böra särskilt

gynnas på andras bekostnad, kunna de sakkunniga icke tillstyrka förslaget

att reservera betydande delar av egnahemslånemedlen för försöksverksamheten.

Särskilt örn, såsom enligt förslaget, annat lokalt organ än

egnahemsnämnden skulle äga förfoga över de sålunda reserverade medlen,

skulle systemet lätt föranleda en exceptionellt liberal tolkning av villkoren

för subventionen. Lån och bidrag synas böra utgå endast enligt allmänna

regler. Det sagda innebär emellertid icke att de sakkunniga taga avstånd

från förslaget att man i samband med försöksverksamheten förstärker anslagen

med ett nytt för att möjliggöra att jordägare, oberoende av sin ekonomiska

ställning, må kunna erhålla ersättning för vad han för det allmänna

bästa uppoffrar av sina enskilda intressen. Anslås medel härför, torde deras

användning böra noggrannare än förslaget avser regleras på förhand för att

icke jordägarna skola frestas att betinga sig oskäliga förmåner och att icke

oginhet skall premieras. Att låta frågan örn begränsning av den lokala myndighetens

frihet att besluta örn medelsanvändningen bero på hur stora belopp,

som skulle utgå till en och samma fastighetsenhet, synes mindre rationellt,

och detta icke blott örn man med fastighet förstår registerfastighet.

Statskontoret har funnit sig icke kunna tillstyrka, att jordnämnd skulle

äga förfoga över särskilda medel, avsedda att tagas i anspråk för att fylla

ut vad som skulle erfordras utöver de belopp som kunde beviljas enligt de

mera reguljära låne- och bidragsformerna. Enligt ämbetsverkets mening borde

ett underlättande av de ifrågasatta arronderingsåtgärderna ske allenast

inom ramen för redan befintliga låne- och bidragsmöjligheter.

Statskontoret, lantmäteristyrelsen, riksråkenskapsverket och egnahemsstyrelsen

ha avstyrkt den av norrlandskommittén föreslagna befogenheten för

jordnämnderna att bevilja egnahemslån m. m. Mot skogsstyrelsens beslut

att tillstyrka förslaget i denna del har överdirektören G. Strindlund anmält

avvikande mening och yrkat afl styrelsen bort uttala sig för de av honom

och riksdagsmannen O. E. Sandberg inom kommittén framförda synpunkterna

på organiserandet av låne- och bidragsgivningen. Riksråkenskapsverket

har i detta hänseende anfört följande.

Därest det icke kan anses nödvändigt för ett effektivt genomförande av

jordnämndernas planerade arbetsuppgifter, bör man enligt riksräkenskapsverkets

mening icke införa en sådan ordning att beviljandet av lån och bidrag,

anvisade för egnahemsverksamheten, till någon del utbrytes från egnahemsorganens

behörighetsområde. Likformigheten vid beviljandet av dylika

lån och bidrag tillgodoses givetvis bäst, örn de utdelas av ett och samma slags

organ. I varje fall måste det anses önskvärt, att de inom en viss egnahemsnämnds

arbetsområde utdelas elter enhetliga principer, överhuvud taget är

det föga tilltalande att ett organ beviljar lån och bidrag av statsmedel, under

det att ett annat handhar förvaltningen av för ändamålet anvisade medel

och ombesörjer redovisningen. Som norrlandskommittén påpekat är ett sådant

förhållande visserligen icke okänt inom statsförvaltningen, men det

bör också framhållas, att erfarenheten givit vid handen, att det ur redovisnings-

och kontrollsynpunkt icke är föredömligt. 1 fråga örn .statlig stödverksamhet

åt modernäringen råder för övrigt redan nu en betänklig splittring

i avseende på rätten för olika offentliga organ att bevilja lån och bidrag

av statsmedel. Riksråkenskapsverket saknar icke förståelse för de synpunkter,

som kunna lia föranlett kommittén att förorda den i berörda av
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

seende föreslagna anordningen, men ämbetsverket måste icke desto mindre

konstatera, att ur de synpunkter verket har att företräda vore en lösning i

enlighet med det av kommittéledamöterna Strindlund och Sandberg avgivna

särskilda yttrandet vida att föredraga.

I fråga om kostnaderna för för söksverksamheten har

statskontoret uttalat dels att storleken av arvodet lill jordnämndens verkställande

tjänsteman givetvis borde bliva beroende av den löneställning och

kompetens vederbörande eljest innehade, dels ock att ersättningarna till ordförande

och av Kungl. Majit utsedda ledamöter i nämnden icke syntes böra

utmätas efter så förmånliga grunder som norrlandskommittén föreslagit.

Enligt ämbetsverkets mening talade övervägande skäl för att ordföranden och

ledamöterna i detta hänseende likställdes med ordförande, respektive ledamöter

i egnahemsnämnd. Ordförande i jordnämnd skulle därvid komma att

uppbära ett årligt arvode av 800 kronor samt ytterligare 20 kronor för sammanträdesdag,

medan ledamot i nämnden skulle äga utfå ersättning för sammanträdesdag

med likaledes 20 kronor. Något särskilt arvode till ledamot

i jordnämnd skulle således icke komma att utgå.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande anfört.

På den verkställande tjänstemannen vid de lokala jordnämnderna synas

stora krav i olika hänseenden komma att ställas, bland annat med avseende

å ingående sakkunskap i fastighetsbildningsfrågor samt förhandlingsförmåga.

Med hänsyn härtill bör den ersättning, som skall tillkomma den verkställande

tjänstemannen, enligt lönenämndens förmenande tillmätas relativt högt.

Ersättningsbeloppets lämpliga storlek är emellertid svår att bedöma, bland

annat med hänsyn till att frågan om dyrortsplaceringen för närvarande är

oviss. Dock synes ersättningen böra utmätas i form av ett enhetligt arvode

1 ett för allt och icke, på sätt i ärendet förutsatts, i form av arvode jämte ett

belopp av 6 kronor för dag, motsvarande kommittéarvode. Med beaktande

av att det här är fråga örn en försöksanordning samt av att möjlighet bör

föreligga att förvärva en väl kvalificerad person till befattning såsom verkställande

tjänsteman hos lokal jordnämnd anser lönenämnden, att man bör

räkna med att arvodet kan behöva bestämmas till ett så pass högt belopp

som 1 200 kronor för månad, motsvarande 14 400 kronor för år.

Inom de lokala jordnämnderna kan komma att uppstå behov av speciell

juridisk sakkunskap. Det synes således icke uteslutet, att framdeles fråga

uppkommer örn särskild medelsanvisning härför.

Det fasta arvodet till ordförande i lokal jordnämnd, vilket föreslagits till

2 400 kronor för år, synes väl högt. Lönenämnden ifrågasätter, om icke ett

belopp av 1 200 kronor för år kan anses tillfyllest. Årsarvodet till ledamot av

jordnämnd synes böra utgå med 600 kronor.

Lantmäteristyreisen har förklarat sig i stort sett intet ha att erinra mot de

av norrlandskommittén förslagsvis beräknade kostnaderna. Med hänsyn till

den utformning av göromålen för den verkställande tjänstemannen, som styrelsen

föreslagit, och det maktpåliggande och krävande samt synnerligen

ansvarsfulla arbete, som därigenom komme att åvila denne, har styrelsen emellertid

funnit att han borde erhålla något bättre löneställning än kommittén

räknat med. Ersättningsbeloppet syntes böra motsvara lägst lön efter 26 :e

löneklassen enligt civila avlöningsreglementet eller, med ett föreslaget arvode

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kuno!. Maj:ts proposition nr 22.

21

av 6 kronor för dag, sammanlagt närmast 14 500 kronor för år räknat. Beträffande

kostnaderna för försöksverksamheten har lantmäteristyrelsen i

övrigt anfört.

Därest jordägarna vid förekommande, av den lokala jordnämnden påkallade

I a n t m ät eri för rä 11 n i agar såsom styrelsen föreslagit helt befrias från kostnaderna

till förrätlningsmännen, komma samma kostnader att åvila statsverket.

Under sådana förhållanden skulle — förutom den till förrättningslantmätaren

, utgående statsavlöningen jämte dyrtidstillägg — av allmänna medel gäldas

den efter taxa utgående ersättningen för utfört arbete ävensom det särskilda

tilläggsarvode, som kommittén på anförda skäl funnit böra av honom få åtnjutas.

I förbigående må härvid erinras om, att några medel för sådant tillläggsarvode

icke, såsom kommittén synes förutsätta, finnas för lantmäteriet

tillgängliga. Det torde få förutsättas att, sedan upprättandet av arronderingsplaner

och den lokala jordnämndens försöksverksamhet i övrigt kommit i

gång, denne lantmätare kommer att bliva fullt sysselsatt vid lantmäteriförrättningar

och andra med verksamheten sammanhängande arbeten åt jordnämnden,

varför han måste vara befriad från annan tjänstgöring. Lantmäteristyrelsen

håller därför före, att den ersättning efter taxa, som han eljest

skulle lia att åtnjuta för utförda arbeten, i förevarande fall utbytes mot ett

fast, efter år beräknat arvode, varvid då jämväl bör inräknas det av kommittén

förordade särskilda tilläggsarvodet. Enahanda anordning har, såsom

känt, träffats beträffande vissa laga skiften inom Ore m. fl. socknar i Kopparbergs

län. som helt bekostas av allmänna medel och vid vilka Kungl. Majit

utfärdat särskilda organisations- och avlöningsbestämmelser för den därmed

sysselsatta lantmäteripersonalen. Därvid har sålunda bl. a. bestämts att förrättningsmannen,

som har att uteslutande ägna sig åt ifrågavarande skiftesverksamhet

och, med visst angivet undantag, icke äger att handlägga andra

till tjänsten hörande göromål, i stället för den efter taxa utgående ersättningen

skall av statsmedel åtnjuta i ersättning för år räknat 6 000 kronor — av

särskild anledning numera höjd till 7 000 kronor —, varjämte till hos honom

anställda tjänstebiträden skola utgå närmare angivna arvoden. Lantmäteristyrelsen

finner dessa bestämmelser kunna i tillämpliga delar läggas till grund

för beräknande av de ersättningar, varom här är fråga, och anser i anslutning

därtill att till förrättningslantmätaren, som bibehålies vid honom tillkommande

statsavlöning inberäknat dyrtidstillägg och tillskott till sådant

tillägg, skäligen bör av statsmedel utgå ett arvode av 6 000 kronor för år räknat.

vilket arvode bör utgå av jordnämndens avlöningsanslag redan av ovan

antydd anledning, att några medel därtill icke finnas för lantmäteriväsendet

anslagna. Mot att avlöningen i övrigt stannar å vederbörligt anslag under lantmäteriet

har styrelsen intet att erinra. Jämväl beträffande tjänstebiträden hos

förrättningslantmätaren, där sådana skulle finnas böra anställas, lärer ovannämnda

bestämmelser rörande vissa skiften i Kopparbergs län kunna läggas

till grund.

Örn och i den mån försöksverksamhetens omfattning icke skulle nödvändiggöra

alt särskild lantmätare förordnas, ulan förekommande förrättningar

finnas böra handläggas av vederbörande distriktstjänsteman, torde denne, i

stället för taxeersättningen, böra erhålla lämpligt, efter ovan angivna grunder

beräknat dagarvode av statsmedel vid de av honom sålunda verkställda

förrättningarna.

Epnnhemsslprchcn har framhållit att, därest försöksverksamheten bedreves

i egnahemsorganens regi, totalkostnaden för verksamheten på grund av liliij
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

liga besparingar i fråga om bland annat utgifter för kontorsutrustning och

andra kostnader av expensnatur syntes bliva lägre än om verksamheten anförtroddes

åt nybildade organ.

Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande anfört följande.

Frågan örn den budgettekniska utformningen i avseende på de anslagsmedel,

som bliva erforderliga för jordnämndernas verksamhet, har norrlandskommittén

icke behandlat i vidare mån än att det förutsatts, att utbetalningar ♦

å det särskilda anslaget å 150 000 kronor till underlättande av arronderingsåtgärder

skulle ske genom egnahemsnämndernas försorg. Ett anslag för

nämnda ändamål skulle sålunda disponeras och utbetalas av egnahemsstyrelsen.

Häremot har riksräkenskapsverket intet att invända. För täckande av

jordnämndernas egna kostnader erfordras vidare ett riksstatsanslag eller

eventuellt ett särskilt avlönings- och ett särskilt omkostnadsanslag. Riksräkenskapsverket

anser det vara ur kontroll- och redovisningssynpunkt bäst och

lämpligast, att även här ifrågavarande anslag utbetalas av egnahemsstyrelsen.

En sådan ordning lärer icke behöva inkräkta på den självständiga ställning i

övrigt, som kommittén tänkt sig att jordnämnderna skulle intaga. Samtliga

här ifrågavarande anslag torde böra sammanföras å nionde huvudtiteln under

H. Egnahemsbildning, kolonisation och grundförbättringar m. m.

Förslaget rörande Älvsby och Piteå socknar m. m.

Det förut omförmälda av t. f. distriktslantmätarna Knut Magnusson och

Sigurd Linders uppgjorda förslaget innebär i huvudsak följande. Sedan erforderligt

kartmaterial över de åsyftade områdena i Älvsby och Piteå socknar

framställts med hjälp av flygfotografering samt fastighets- och ägareförteckningar

upprättats, skola igångsättas fältarbeten, innefattande dels klassificering

av den odlade marken, befintliga byggnader och anläggningar samt

vägar, dels undersökning av vattenavledningsförhållanden, ifrågakommande

odlingsområden, skogsmarker och bosättningsområden, dels ock inhämtande

av uppgifter örn de särskilda brukningsdelarnas speciella driftsförhållanden

samt ägarens och hans familjs sysselsättningsförhållanden m. m. Vidare bör

göras en undersökning för bedömande av de allmänna förutsättningarna för

fastighetsutvecklingen. Därefter skola de resultat, som erhållits vid undersökningarna,

sammanställas samt åskådliggöras å kartor av olika slag. Resultaten

böra därpå bearbetas, varvid bland annat böra diskuteras principiella

riktlinjer för en önskvärd fastighetsutveckling samt alternativa medel

och metoder för ingrepp i fastighetsförhållandena eller inverkan på utvecklingen.

Slutligen bör ställning tagas till de föreliggande problemen och i anslutning

därtill upprättas betänkande med förslag till fastighetsbildningsplan.

Kostnaderna för undersökningarna ha av t. f. distriktslantmätarna Magnusson

och Linders beräknats till 40 000 kronor, kostnaden för flygfotografering

däri icke inberäknad.

Den ifrågasatta undersökningen har i princip tillstyrkts i samtliga de avgivna

yttrandena. 1942 års jordbrukskommitté har emellertid funnit det ur

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

23

vissa synpunkter mindre lämpligt att allmänna medel ställdes till förfogande

för en undersökning av hela den omfattning, som föreslagits, innan klarhet

vunnits rörande de riktlinjer som kunde tänkas Idiva gällande för den

framtida jordbrukspolitiken. Detta gällde särskilt den del av undersökningen

som skulle bestå i bearbetning av inventeringsresultaten. Kommittén har

härom vidare anfört.

Att på basis av en inventering av förhållandena i vissa begränsade områden

diskutera principiella riktlinjer för en önskvärd fastighetsutveckling i

dessa områden och uppgöra en fastighetsbildningsplan för desamma synes

föga givande, så länge man ej äger någon kännedom örn vilka fordringar,

som i framtiden i ifrågavarande del av landet komma att uppställas på en

brukningsdel för att jordbruket å denna skall bli lönsamt, eller vilka möjligheter,

som komma att finnas för att genomföra förändringar i den nuvarande

fastighetsindelningen. Trots det nu anförda torde emellertid den föreslagna

undersökningen kunna bliva av ett visst värde, även örn den utföres innan

riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken uppdragits. Detta gäller

dock endast under förutsättning att jordförhållandena i de områden, undersökningen

skulle omfatta, kunna anses typiska för större delar av övre

Norrland. Är denna förutsättning uppfylld, skulle den ingående kännedom

örn de nuvarande förhålladena i vissa typiska områden, som man skulle få

genom undersökningen, kunna få praktisk betydelse bland annat då det gäller

att bedöma, i vad mån ändringar i dessa förhållanden i praktiken kunna

tänkas bliva genomförda. Vidare skulle erfarenheterna från undersökningen

möjligen kunna bliva till gagn vid igångsättandet av en mera allmän inventering

av landets jordbruk. Jordbrukskommittén vill alltså under nyss angivna

förutsättning för sin del tillstyrka bifall till framställningen, under

framhållande dock av att undersökningen synes böra i huvudsak inskränkas

till att avse ett klargörande och kartläggande av de nu rådande förhållandena.

Rikets allmänna kartverk har i fråga örn framställningen av erforderligt

kartmaterial anfört bland annat följande.

Det önskade underlaget för inventeringen, d. v. s. fastighetsbeståndets och

landsbygdens åskådliggörande på en modern karta, synes lämpligen böra

åstadkommas genom att ekonomisk karta upprättas över ifrågavarande områden,

något som enligt den för den ekonomiska kartläggningen fastställda

planen skall en gång verkställas. Genom beslut av Kungl. Maj:t torde områdena

kunna ekonomiskt kartläggas år 1945 såsom ett kartverkets ordinarie

arbete. Någon kostnad för flygfotografering har icke upptagits i kostnadskalkylen.

Ej heller har någon kostnad beräknats för punktbestämning å fältet

till stöd för fotokartans upprättande. Då fotokarta framdeles ändock skall

upprättas över dessa områden och bar användning även för andra ändamål

än försöksarbetet, torde dessa kostnader kunna bestridas av till kartverkets

disposition stående medel, därest Kungl. Maj:t beslutar att kartverket skall

utföra arbetet.

Kungl. Maj:! uppdrog den 30 juni 1944 åt kartverket alt upprätta ekonomisk

karta över ifrågavarande områden i Älvsby och Piteå socknar.

Under de senare åren bar vid övervägandet av jordbrukets framtida ställ-DepartemenUning

i vårt lands näringsliv frågan örn jordbrukets rationalisering i liög chelengrad

skjutits i förgrunden. Med jordbrukets rationalisering bar därvid avsetts

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

bland annat dels att få till stånd en komplettering av ofullständiga jordbruk,

där så finnes behövligt och lämpligt, och dels att få genomfört bättre arrondering

av fastigheternas ägoområden. För närvarande pågå inom 1942 års

jordbrukskommitté ingående undersökningar rörande möjligheterna att få

till stånd en genomgripande rationalisering av det svenska jordbruket. Enligt

vad jag inhämtat övervägas inom fastighetsbildningssakkunniga bland

annat vissa frågor angående på vad sätt olämplig delning av fastigheter skall

kunna mer än nu är möjligt förhindras och genom vilka åtgärder omdelning

av fastigheter för ernående av bättre fastighetsindelning skall kunna främjas.

De nu rådande förhållandena i fråga örn fastigheternas storlek, sammansättning

och arrondering lämna mycket övrigt att önska, oaktat åtskilliga

åtgärder vidtagits i syfte att åstadkomma en förbättring härvidlag. Jag

vill här endast erinra om vad från statsmakternas sida i olika avseenden

gjorts för att främja möjligheterna till komplettering av de ofullständiga

jordbruken.

Icke minst i Norrland äro förhållandena i nyssberörda avseenden mycket

otillfredsställande. På denna fråga har speciellt norrlandskommittén sin uppmärksamhet

riktad. Att upptaga de norrländska fastighetsproblemen i deras

helhet till slutlig behandling, innan de omfattande förslag beträffande fastighetsväsendet

i hela landet sorn torde vara att emotse från 1942 års jordbrukskommitté

och fastighetsbildningssakkunniga föreligga, torde emellertid ej kunna

ifrågakomma. En sådan omvandling av beståndet av brukningsdelarna, att

dessa i stort sett erhålla ändamålsenlig arrondering, är emellertid ett företag

av så genomgripande natur att dess genomförande torde vålla betydande svårigheter.

Med hänsyn härtill synes det vara av värde att redan nu genom

en försöksverksamhet i mindre omfattning söka vinna erfarenheter för rationaliseringsarbetet,

så att detsamma, när resultaten av de pågående utredningarna

föreligga, ej behöver fördröjas till följd av brist på erfarenhet. Såsom

fastighetsbildningssakkunniga i sitt yttrande över norrlandskommitténs

nu föreliggande förslag framhållit, måste de förbättringar med avseende å

arronderingen, som genom en dylik försöksverksamhet kunna ernås, regelmässigt,

även om de ej skulle vaxa tillfyllest, utgöra steg i rätt riktning

och underlätta den slutliga lösningen av problemen om jordbruksdriftens

rationalisering. På grund av vad sålunda anförts finner jag mig böra i princip

tillstyrka, att den av norrlandskommittén föreslagna försöksverksamheten

för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering i Norrland igångsättes.

Efter att sålunda ha redogjort för min principiella ståndpunkt till den nu

föreliggande frågan torde jag få övergå till att lämna en redogörelse för den

omfattning och organisation som försöksverksamheten enligt min mening

bör erhålla. Därvid ansluter jag mig i stort sett till utredningens förslag.

Det torde vara uppenbart, att vid en verksamhet av ifrågavarande ari, beträffande

vilken varje erfarenhet saknas, det icke är lämpligt att giva alltför

snäva direktiv. En viss frihet torde böra beredas det organ, som handhar

verksamheten, så att detta äger möjlighet att tillgodogöra sig under arbetets

gång framkomna erfarenheter och synpunkter. Jag kommer därför att här

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

25

endast upptaga de huvudsakliga riktlinjerna och förutsätter att Kungl. Majit

och det organ som kominer att handhava verksamheten skola äga att sedermera

fastställa de närmare normerna för dess bedrivande. Denna är enligt

förslaget avsedd att bedrivas inom ramen för nu gällande lagstiftning på

fastighetsväsendets område. Några tvångsåtgärder mot jordägarna innefattar

förslaget sålunda icke.

Beträffande omfattningen av ifrågavarande verksamhet synes norrlandskommitténs

förslag vara väl avvägt i fråga örn såväl områdenas belägenhet

som storlek. Inom de föreslagna områdena torde sålunda falla sådana typer

av jordbruk som äro representativa för Norrland. Givet är att inom så stora

områden som här äro i fråga en fullständig arrondering av samtliga fastigheter

icke låter sig göra.

I fråga om försöksverksamhetens organisation anser jag i likhet med norrlandskommittén,

att övervägande skäl tala för att verksamheten icke anförtros

åt någon redan befintlig institution med lokal förvaltning utan att för

vartdera försöksområdet inrättas ett särskilt organ, vilket lämpligen torde

kunna benämnas lokal jordnämnd. Skulle ifrågavarande verksamhet, vilken

otvivelaktigt kommer att medföra icke obetydligt arbete, påläggas redan

befintliga allmänna organ, såsom exempelvis egnahemsnämnderna, jordbrukskommissionerna

eller skogsvårdsstyrelserna, torde detta med nödvändighet

komma att medföra anställande i icke ringa utsträckning av ny personal hos

vederbörande myndighet samt förändringar i dess arbetsformer. Detta torde

få anses olämpligt med hänsyn till att verksamheten endast är av provisorisk

natur och avsedd att omfatta endast en viss del av nyssnämnda organs

verksamhetsområden. Den nu ifrågasatta verksamheten avser att försöksvis i

förhållandevis mindre omfattning få till stånd en viss rationalisering av jordbruket

i enlighet med de grundlinjer som för närvarande övervägas inom

olika utredningar. Ett visst inflytande måste därför beredas dessa utredningar

vid försöksverksamhetens utformning och bedrivande. Ett dylikt samarbete

anordnas uppenbarligen lättare och mera smidigt, därest verksamheten anförtros

åt ett särskilt organ med denna såsom sin enda uppgift. De farhågor,

som från egnahemsstyrelsens sida anförts därom att det för ett nyinrättat

organ måste taga åtskillig tid, innan det kan förvärva den erforderliga förtrogenheten

med sitt arbete och den nödvändiga kännedomen om de lokala förhållandena,

finner jag överdrivna. De olägenheter, som i dessa hänseenden

må vara förbundna med inrättandet av ett särskilt organ, synas kunna undvikas

genom att detta gives lämplig sammansättning.

Norrlandskommitténs förslag till de lokala jordnämndernas sammansättning

finner jag i huvudsak ändamålsenligt. De lokala jordnämnderna synas

böra tillsättas av Kungl. Majit och bestå av minst tre ledamöter. Huruvida

flera ledamöter böra ingå i nämnderna torde få avgöras av Kungl. Majit.

En av ledamöterna bör såsom kommittén förordat representera lantmäteriorganisationen.

Såsom i ett flertal yttranden framhållits måste ett vittgående

samarbete mellan de lokala jordnämnderna och egnahemsnämnderna förutsättas.

Det synes därför lämpligt, alt en av de återstående ledamöterna utväljes

bland dem som representera egnahemsväsendet. Ledamöterna skola

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

givetvis så utväljas, att såväl lokalkännedom och förtrogenhet med verksamhet

av ifrågavarande slag som sakkunskap på jordbrukets och skogsbrukets

områden finnas inom nämnden. Det torde även kunna övervägas huruvida

icke nämnderna på ett eller annat sätt böra anknytas till de utredningar som

för närvarande pågå rörande de spörsmål som här äro av intresse. I varje fall

måste ett visst samarbete äga rum mellan nämnderna och ifrågavarande utredningar.

Utöver förut nämnda ledamöter bör, allteftersom fråga är örn fastigheter

i den ena eller andra kommunen, såsom adjungerad ledamot ingå en av

vederbörande kommun utsedd representant med god kännedom om fastighetsförhållandena

inom kommunen. Hos vardera nämnden skall därjämte

vara anställd en verkställande tjänsteman. Till frågan huruvida denne bör

lia ställning såsom ledamot i nämnden synes icke erforderligt att nu taga

definitiv ståndpunkt, utan det torde få ankomma på Kungl. Maj-.t att med

beaktande av förhållandena i det särskilda fallet besluta härom. I likhet med

norrlandskommittén är jag av den uppfattningen att jordnämnderna böra

vara direkt underställda Kungl. Maj:t.

För underlättande av lantmäteriorganens behandling av de av jordnämnd

handlagda ärendena har norrlandskommittén föreslagit, att en särskild lantmätare

skulle förordnas att — utan att tillhöra nämnden — handlägga ärendena

med distriktslantmätares befogenheter. Såsom lantmäteristyrelsen uttalat,

torde man dock till en början och innan jordnämnderna kommit i fullt

arbete kunna räkna med att verksamheten icke blir av större omfattning

än att den kan handhavas av vederbörande distriktslantmätare. Härigenom

vinnes den fördelen, att distriktslantmätarnas speciella sakkunskap om fastighetsförhållandena

inom respektive orter tillvaratages och utnyttjas. Skulle

det framdeles visa sig nödvändigt att anställa en särskild lantmätare, torde

denna fråga få upptagas till förnyat övervägande.

I anslutning till vad norrlandskommittén anfört synas jordnämnderna till

en början böra inrikta sin verksamhet på att med utnyttjande av de möjligheter,

som den nuvarande lagstiftningen på fastighetsväsendets område erbjuder,

och med anlitande av de medel, som ställas till nämndernas förfogande,

söka få till stånd önskvärda arronderingsåtgärder. Härvid ankommer

det på nämnderna att söka träffa uppgörelser med vederbörande jordägare

rörande de åtgärder som böra vidtagas. Dessa åtgärder böra givetvis vara

av sådan beskaffenhet, att det vid en kommande rationalisering icke blir

nödvändigt att inom området ifråga ånyo vidtaga liknande åtgärder. Huruvida

— för att nå ett tillfredsställande resultat av ifrågavarande verksamhet

— undersökningarna rörande de avsedda områdenas fastighetsförhållanden

böra utsträckas i den omfattning, som t. f. distriktslantmätarna Linders och

Magnusson i sitt yttrande anfört, torde närmare få övervägas under arbetets

gång. Flera skäl synas emellertid tala för att något mera omfattande undersökningar

i berörda hänseenden än de av norrlandskommittén föreslagna

skulle öka värdet av verksamheten. Genom mera ingående undersökningar av

fastighetsförhållandena torde större erfarenhet vinnas till gagn för en framtida

rationalisering av jordbruket, varjämte fastighetsägarna därigenom få större

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22. 27

klarhet angående verkningarna av de ifrågasatta åtgärderna för området i

dess helhet.

För att jordägarna inom de områden, som beröras av försöksverksamheten,

skola kunna förmås att ansluta sig till densamma, torde det bliva nödvändigt

att, såsom lantmäteristyrelsen och egnahemsstyrelsen föreslagit, jordägarna

befrias från kostnaderna för erforderliga lantmäteriförrättningar och

staten alltså vidkännes kostnader utöver dem som staten redan nu åtagit sig

för understöd vid dylika förrättningar i allmänhet.

Oaktat sålunda lantmäterikostnaderna icke skulle drabba jordägarna, torde

dessa likväl i anledning av verksamheten få ikläda sig vissa kostnader,

exempelvis för lösen av jord. För att underlätta anskaffandet av erforderliga

belopp för jordägarna böra vissa statsmedel ställas till förfogande. Såsom

norrlandskommittén med instämmande av nära nog samtliga i ärendet

hörda myndigheter föreslagit, synas jordägarna böra kunna erbjudas egnahemslån

enligt därför gällande bestämmelser, eventuellt i förening med premielån

för grundförbättrings- eller byggnadsarbeten och kombinerat med särskilda

bidrag till betalning av byggnader å tillskottsjord.

Beträffande frågan huruvida jordnämnderna skola bevilja lån och bidrag

eller om dessa ärenden skola handhavas av egnahemsorganisationen ha delade

meningar kommit till synes såväl inom kommittén som i de avgivna yttrandena.

Givet är att vissa nackdelar komma att följa av att åt jordnämnderna

gives befogenhet att utlämna lån från medel, som äro ställda till annan

myndighets disposition. Men å andra sidan synas ur praktiska synpunkter

övervägande fördelar vara att vinna om verksamheten helt och hållet handhaves

av ett särskilt organ. Snabbare och mera enhetlig behandling kommer

då att äga rum inom ifrågavarande begränsade områden. Med hänsyn härtill

förordar jag det förslag, varom majoriteten i norrlandskommittén förenat

sig. Jag förutsätter emellertid att ett intimt samarbete kommer till

stånd mellan jordnämnderna och egnahemsorganisationen i alla hithörande

frågor.

Såsom norrlandskommittén framhållit torde det kunna inträffa att de nuvarande

låne- och bidragsformerna icke komma att innebära tillräckligt stöd

för att vederbörande jordägare skulle finna det lämpligt att ansluta sig

till de uppgjorda planerna för en förbättrad arrondering. Det kan ju förhålla

sig så att en äga är av större värde i säljarens än i köparens hand, trots

att ägan sett på längre sikt hellre bör anslutas till den senares brukningsområde.

Men även andra omständigheter kunna föreligga, som göra genomförandet

av en ändrad arrondering betungande för en eller annan jordägare.

Med hänsyn härtill torde det vara nödvändigt att, såsom norrlandskommittén

föreslagit, jordnämnderna lia medel till sitt förfogande som kunna utnyttjas

för att fylla ut vad som erfordras utöver vad som kan beviljas efter de mera

reguljära låne- och bidragsformerna. Det bör emellertid understrykas, att

sådana bidrag endast få beviljas, när verkligt vägande skill föreligga för att

dylik gottgörelse bör utgå. För att förevarande verksamhet skall nå sitt syfte

måste dock en viss frihet lämnas jordnämnderna beträffande dispositionen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

av ifrågavarande medel. Bidragen böra kunna beviljas oberoende av jordägarens

ekonomiska ställning. För att få en viss kontroll över medelsanvändningen

torde böra föreskrivas att större bidrag än 2 000 kronor, utöver

de belopp som i olika fall må utgå såsom premielån och byggnadsbidrag,

icke må beviljas utan Kungl. Majits prövning i varje särskilt fall.

Skulle erfarenheten rörande ifrågavarande verksamhet visa att nämnda

belopp bör något höjas, torde hinder icke böra möta mot att Kungl. Majit

beslutar härom.

Det torde även böra finnas möjlighet att få till stånd inköp av mark som

befinnes behövlig för att underlätta önskvärd arrondering. I dylika fall böra

jordnämnderna hos vederbörande egnahemsnämnd göra framställning om

att egnahemsnämnden efter medgivande från egnahemsstyrelsen inköper

det område, varom fråga är, för att disponeras enligt de av jordnämnden

uppgjorda planerna.

I fråga örn kostnaderna för försöksverksamheten kan jag i huvudsak biträda

norrlandskommitténs förslag. Ersättning till den verkställande tjänstemannen

synes sålunda ungefärligen kunna utgå med belopp, som motsvarar

lön i 23 :e löneklassen enligt civila avlöningsreglementet jämte arvode av 6

kronor för dag eller i runt tal 13 000 kronor för år. Beträffande års- och

sammanträdesarvoden åt ordföranden och de övriga av Kungl. Majit utsedda

ledamöterna torde dessa sedermera få fastställas av Kungl. Majit.

Mot den av kommittén beräknade kostnaden för lokalhyra och andra expenser

tiar jag icke något att erinra. Enligt uppgjorda beräkningar skulle

den årliga kostnaden för vardera nämnden uppgå till 35 000 kronor eller

för båda nämnderna till sammanlagt 70 000 kronor.

Därest jordägarna vid lantmäteriförrättningar vilka påkallats av jordnämnd

helt befrias från kostnaderna till förrättningsmannen, komma dessa

kostnader att åvila statsverket. Av allmänna medel skall då — förutom den

till förrättningslantmätaren utgående statsavlöningen jämte dyrtidstillägg —

gäldas den efter taxa utgående ersättningen för utfört arbete. Av skäl som anförts

av lantmäteristyrelsen torde förrättningsmannen i stället för taxeersättningen

böra tillerkännas lämpligt arvode av statsmedel vid de av honom

verkställda förrättningarna. Detta arvode synes böra fastställas av Kungl.

Majit och utgå av de medel, som stå till jordnämndernas förfogande för gäldande

av deras kostnader. Enär enligt vad jag förut anfört verksamheten

åtminstone till en början icke torde bliva av större omfattning än att den kan

handhavas av vederbörande distriktslantmätare, synes någpt tilläggsarvode

av det slag kommittén förordat icke böra utgå.

I enlighet med vad norrlandskommittén föreslagit synas årligen av nämnderna

sammanlagt böra få disponeras högst 1 000 000 kronor av egnahemslånemedel,

högst 150 000 kronor av premielånemedel och högst 50 000 kronor

för bidrag till betalning av byggnader å tillskotts jord. För underlättande

av arronderingsåtgärdernas genomförande torde såsom kommittén föreslagit

böra anvisas ett särskilt anslag av 150 000 kronor. Fördelningen mellan de

båda jordnämnderna av ifrågavarande belopp bör bestämmas av Kungl.

Majit.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 22.

29

Den av t. f. distriklslantmätarna Knut Magnusson och Sigurd Linders föreslagna

fastighetsinventeringen synes, såsom norrlandskommittén även

framhållit, vara av värde för den planerade försöksverksamheten. Det är

därför önskvärt, att arbetet därmed, vilket redan påbörjats såtillvida att flygfotografering

av avsedda områden utförts, fortsättes och att därför erforderliga

medel ställas till förfogande. I likhet med 1942 års jordbrukskommitté

anser jag emellertid, att ifrågavarande arbete bör tillsvidare i huvudsak

inskränkas till att avse ett klargörande och kartläggande av de nu rådande

förhållandena. Arbetet synes lämpligen kunna bedrivas under ledning av

den för Norrbottens län avsedda lokala jordnämnden och bekostas av till

dess förfogande ställda medel.

Med hänsyn till angelägenheten av att den planerade försöksverksamheten

och fastighetsinventeringen snarast möjligt påbörjas, synas å tilläggsstat II

för budgetåret 1944/45 böra anvisas för tiden till den 1 juli 1945 erforderliga

medel. Kostnaderna torde för denna tid, inklusive kostnaderna för fastighetsinventeringen,

kunna beräknas till 35 000 kronor. För nästa budgetår

torde det av norrlandskommittén föreslagna beloppet 70 000 kronor böra

ställas till förfogande. Ifrågavarande anslag, som bör benämnas Kostnader

för viss försöksverksamhet för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering

i Norrland, torde böra givas karaktären av reservationsanslag. Däremot

synes icke erforderligt att för tiden till den 1 juli 1945 taga i anspråk medel

till lån och bidrag till jordägarna. Det av mig förut tillstyrkta anslaget av

150 000 kronor till underlättande av arronderingsåtgärdemas genomförande

torde böra äskas för budgetåret 1945/46 och uppföras såsom ett reservationsanslag,

benämnt Bidrag till genomförandet av vissa arronderingsåtgärder i

Norrland.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, dels att den i det föregående omförmälda försöksverksamheten

för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering

i Norrland må bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse

med de av mig förut angivna grunderna dels

ock att för verksamheten under budgetåret 1945/46 må disponeras

högst 1 000 000 kronor av egnahemslånefonden, högst

150 000 kronor av fonden för premielån till egnahemslån - tagare samt högst 50 000 kronor av reservationsanslaget till

bidrag till inlösen av vissa byggnader vid utökning av ofullsländiga

jordbruk;

2) till Kostnader för viss försöksverksamhet för åstadkom
mande

av bättre fastighetsarrondering i Norrland m. m. å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 under

nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av ................................ kronor 35 000;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 22.

3) å riksstaten för budgetåret 1945/46 under nionde huvudtiteln

anvisa

dels till Kostnader för viss försöksverksamhet för åstadkommande

av bättre fastighetsarrondering i Norrland ett

reservationsanslag av .................... kronor 70 000,

dels ock till Bidrag till genomförandet av vissa arronderingsåtgärder

i Norrland ett reservationsanslag

av ................................ kronor 150 000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen och förordnar att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. W. Rhedin.

449012. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:116 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare anslag till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1 s. 13 i texten
  2. JoU 1945:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till viss försöksverksamhet för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering i Norrland. s. 15 i texten