Sök i Ratio Lex

Angående befrielse från viss ersättningsskyldighet i anledning av skada, som vållats av f. d. anställning shav are vid vägväsendet

1945-01-19 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:23, Angående befrielse från viss ersättningsskyldighet i anledning av skada, som vållats av f. d. anställning shav are vid vägväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

1

Nr 23.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

från viss ersättningsskyldighet i anledning av skada,

som vållats av f. d. anställning shav are vid vägväsendet;

given Stockholms slott den 19 januari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 januari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Peiirsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö,

Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Domö, frågor örn befrielse

från viss ersättningsskyldighet i anledning av skada, som vållats av f. d.

anställningshavare vid vägväsendet, och anför därvid.

l:o.

Natten till den 10 september 1928 färdades Johan Yngve Robert Haglund

med motorcykel på allmänna landsvägen Kungsbacka—Göteborg och påkörde

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 23 — 25.

10S 45

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

därvid ett upplag av asfalt utanför Tölö fabriker i Tölö socken. Haglund blev

vid påkörningen svårt skadad.

Med anledning av olycksfallet instämde allmänna åklagaren dåvarande vägvakten

Gunnar Persson, Kungsbacka, till Fjäre tingslags häradsrätt med yrkande

örn ansvar å honom jämlikt 77 § lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet för det han såsom arbetsledare den 8

september 1928 å stora landsvägen Kungsbacka—Göteborg i Tölö socken tilllåtit

uppläggande av högar av asfaltmassa, så att vägbanan därigenom inkräktats

och samfärdseln försvårats, varigenom nämnda olyckshändelse inträffat.

I rättegången inträdde Haglund såsom målsägande. Senare utverkade

Haglund stämning å Persson med yrkande att denne såsom vållande till

olyckshändelsen måtte förpliktas att till Haglund utgiva skadestånd.

Genom utslag den 15 maj 1929 dömde Fjäre tingslags häradsrätt Persson

för förseelse mot nämnda lagrum att böta 20 kronor, varjämte Persson förpliktades

att utgiva skadestånd till Haglund.

Med anledning av utslaget utbetalade ett försäkringsbolag, hos vilket

Fjäre härads vägstyrelse tecknat ansvarighetsförsäkring, ersättning till Haglund

för mistad arbetsförtjänst med 225 kronor per månad till den 1 augusti

1935, då bolagets ansvarighet enligt försäkringsavtalet upphörde.

Haglunds förmyndare uttog då stämning å Persson och Fjäre härads väghållningsskyldiga

med yrkande, att de senare solidariskt med Persson måtte

förpliktas utgiva ersättning till Haglund med 225 kronor per månad från och

med den 1 augusti 1935 under Haglunds återstående livstid.

Genom utslag den 26 juni 1936, som vann laga kraft, förpliktade häradsrätten

vägvakten Gunnar Persson och Fjäre härads väghållningsskyldiga att solidariskt

till Haglund utgiva ersättning för mistad arbetsförtjänst med 225 kronor

för varje månad från och med den 1 augusti 1935 till dess Haglund fyllt 67

år, vilken ersättning skulle gäldas förskottsvis den första i varje månad. Kätt

förbehölls dock Persson och de väghållningsskyldiga att yrka jämkning i

skadeståndet, därest Haglunds hälsotillstånd komme att undergå väsentlig

förbättring.

I skrivelse den 22 september 1944 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat, att till en början Fjäre härads väghållningsskyldiga och därefter

Fjäre vägdistrikt månatligen utbetalat det Haglund enligt häradsrättens sistnämnda

utslag tillerkända beloppet. Sedan kronan från och med den 1 januari

1944 övertagit vägdistriktens tillgångar och förpliktelser, hade vägförvaltningen

i Hallands län fullgjort utbetalningarna. Persson hade icke bestritt

någon del av ersättningen, och de väghållningsskyldiga eller vägdistriktet hade

icke gjort gällande regressrätt mot Persson för utbetalade ersättningsbelopp.

Å andra sidan hade vägdistriktet icke heller fattat beslut örn att avstå från

regresstalan.

Örn Perssons ekonomiska förhållanden upplyser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att vägstyrelsens ordförande i förutvarande Fjäre vägdistrikt i

skrivelse till vägförvaltningen den 23 juni 1944 uppgivit, att noggranna under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

3

sökningar givit vid handen att Perssons ekonomiska ställning vore sådan, att

han icke kunde tänkas vara i stånd att utgiva någon ersättning. Kommunalborgmästaren

i Kungsbacka hade den 30 augusti 1944 utfärdat medellöshetsintyg

för Persson. Vidare hade vägförvaltningen i Hallands län i skrivelse

till styrelsen den 6 september 1944 meddelat, att Persson under senare tid innehaft

tillfälliga anställningar såsom diversearbetare, senast såsom grovarbetare

vid en husbyggnad i Kungsbacka, men att han vid tiden för skrivelsens avlåtande

saknat anställning. Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst ansåge

styrelsen, att regressrätt icke borde göras gällande mot Persson. Pbr

avstående av denna rätt syntes emellertid riksdagens samtycke erfordras.

Beträffande regleringen av skadeståndet för den händelse kronans regressrätt

skulle komma att eftergivas anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Haglund synes alltjämt vara oförmögen till arbete, varför jämkning av den

till honom utgående ersättningen icke torde kunna ifrågakomma. Livräntebeloppet

avföres nu av vägförvaltningen från anslaget för vägdistriktens avvecklingskostnader.

Då Haglund är född den 29 juni 1899, kunna utbetalningarna

komma att pågå till och med den 1 juni 1966. Vid sådant förhållande

synas de i längden icke kunna belasta anslaget för vägdistriktens avvecklingskostnader.

Styrelsen har i annat sammanhang hemställt örn anvisande av ett

förslagsanslag för utbetalning av skadestånd i anledning av skada, som genom

styrelsens anläggningar, egendom eller arbeten tillfogats i styrelsens tjänst

icke anställd person eller som vållats å egendom, vilken ej står under styrelsens

förvaltning. Beviljas sådant anslag, torde nu ifrågavarande skadestånd

få avföras därifrån.

Statskontoret har i utlåtande den 20 oktober 1944 anfört.

I proposition nr 150 till 1944 års riksdag har Kungl. Majit begärt bemyndigande

att för bestridande av livräntor och andra dylika understöd, som

statsverket på grund av domstols lagakraftvunna utslag har att utgiva, taga

i anspråk det under riksstatens tolfte huvudtitel uppförda anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. I skrivelse den 28 mars 1944, nr 136, har riksdagen

lämnat det begärda bemyndigandet. Genom beslut den 28 juli 1944

har Kungl. Majit sedermera förordnat, att ärenden rörande sådana livräntor

och därmed jämförliga understöd, som enligt riksdagens förenämnda medgivande

skola gäldas av sagda under tolfte huvudtiteln uppförda anslag, skola

överlämnas direkt till statskontoret för vidtagande av på ämbetsverket ankommande

åtgärder samt att nämnda bestämmelser skola äga tillämpning från

och med den 1 augusti 1944.

Statskontoret, som med den avfattning Kungl. Majlis förenämnda beslut

erhållit skulle hava att i fortsättningen bevaka på grund av ifrågavarande

regressrätt uppkommande fordringsanspråk, vill med hänsyn till vad väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens utredning örn Perssons ekonomiska förhållanden

givit vid handen ävensom till arten av den fordran, varom här är fråga, icke

motsätta sig, att Kungl. Majit utverkar riksdagens medgivande till att regresstalan

icke anställes mot Persson.

Med hänsyn till vad som upplysts örn Perssons ekonomiska ställning synes

det bliva resultatlöst att av honom söka åter vad som utgivits eller kan komma

att utgivas till Haglund. På grund härav och med hänsyn till övriga i ärendet

föreliggande omständigheter finner jag mig böra tillstyrka, att regress
-

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

talan icke anställes mot Persson och att kronan sålunda avstår från den rätt,

som på grund av Fjäre tingslags häradsrätts utslag den 26 juni 1936 tillkommer

eller framdeles kan tillkomma kronan gentemot Persson.

I anslutning till de grunder, som av mig angivits vid anmälan av 1945 års

statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 12), torde ifrågavarande

livränta icke böra bestridas från det föreslagna nya anslaget till reglering av

vissa skador inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde utan från

det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förutvarande vägvakten Gunnar Persson må befrias från

ersättningsskyldighet till kronan jämlikt Fjäre tingslags häradsrätts

utslag den 26 juni 1936.

2:o.

Numera avlidne vågmästaren i förutvarande Inlands vägdistrikt Gustav

Georg Sundberg från Fridhem, Lilla Edet, framförde den 17 juni 1943 inom

Lilla Edets municipalsamhälle en vägdistriktet tillhörig s. k. skåpbil. Vid

möte med en annan bil körde Sundberg av vägen med påföljd att vägdistriktets

bil välte och blev skadad.

Flundre, Väne och Bjärke domsagas häradsrätt, varest allmänna åklagaren

ställt Sundberg under åtal för ovarsamt färdande samt vägdistriktet fordrat

ersättning av Sundberg med 1 653 kronor 68 öre för reparation av bilen,

fann enligt utslag den 22 oktober 1943 Sundberg ensam vållande till kullkörningen

samt dömde honom jämlikt 38 § 1 mom. vägtrafikstadgan att för

förseelse mot 2 § samma stadga till kronan utgiva femton dagsböter örn sex

kronor, varjämte häradsrätten förpliktade Sundberg att till vägdistriktet utgiva

skadestånd med fordrade beloppet, 1 653 kronor 68 öre.

Göta hovrätt, dit Sundberg fullföljt talan, har i lagakraftvunnet utslag

den 11 maj 1944 ej funnit skäl göra ändring i häradsrättens utslag i vad detsamma

avser Sundberg ådömt straff och honom ålagd ersättningsskyldighet.

Jämlikt lagen den 30 juni 1943 (nr 435) örn vad iakttagas skall i anledning

av kronans övertagande av den allmänna väghållningen på landet har

kronan från och med den 1 januari 1944 övertagit vägdistriktens tillgångar

och förpliktelser. Ifrågavarande ersättningsbelopp skall sålunda numera inbetalas

till kronan.

Sedan Sundberg den 4 juli 1944 avlidit och såsom dödsbodelägare efterlämnat

änkan Tyra Maria Sundberg, född 1891, samt en son, född 1918, har

änkefru Sundberg i en den 5 augusti 1944 dagtecknad skrift anhållit, att

dödsboet måtte befrias från boet åvilande ersättningsskyldighet till kronan.

Av en i ärendet ingiven bouppteckning inhämtas, att dödsboets tillgångar

upptagits till 2 133 kronor 70 öre, därav möbler, kläder och husgerådssaker

1 000 kronor, samt att boets skulder uppgå till 2 752 kronor 34 öre, däri inbegripet

det utdömda skadeståndsbeloppet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som med skrivelse den 28 september

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 23.

1944 överlämnat den av änkefru Sundberg gjorda ansökningen, har tillstyrkt

bifall till densamma och därvid anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till vad i förevarande framställning anförts och styrkts beträffande

dödsboets ekonomiska ställning anser sig styrelsen böra tillstyrka

befrielse för dödsboet från skyldighet att erlägga beloppet ifråga. Styrelsen

får även framhålla att, därest bilolyckan inträffat efter det vägväsendet förstatligats

och den av Sundberg förda bilen tillhört kronan i stället för vägdistriktet,

kronan icke kunnat utkräva ersättning av Sundberg, då han under

färden icke gjort sig skyldig till brott mot 1 eller 2 § lagen den 7 juni 1934

om straff för vissa brott vid förande av motorfordon eller orsakat skada

uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller brukat fordonet utan lov (förordningen

den 22 juni 1939, nr 286, med vissa bestämmelser rörande skadeståndsskyldigheten

för förare av motorfordon, som tillhöra eller nyttjas av

staten; ändrad genom förordning den 13 juni 1941, nr 401).

Statskontoret har i utlåtande den 13 oktober 1944 — med överlämnande

av yttrande från ämbetsverkets ombudsman -— tillstyrkt bifall till ansökningen.

I det av statskontoret åberopade yttrandet har ombudsmannen anfört i

huvudsak följande.

Dödsboets ekonomiska ställning är — såvitt bouppteckningen utvisar —

sådan, att statsverket, för den händelse boet skulle försättas i konkurs, icke

lärer kunna påräkna någon utdelning för sin fordran.

Av under hand från vederbörande landsfiskal införskaffad kompletterande

utredning framgår därjämte, att dödsbodelägarna personligen, vilka icke

synas hava vidtagit nödiga åtgärder för vinnande av befrielse från ansvar

för den avlidnes gäld, äro i avsaknad av utmätningsbara tillgångar.

Vid angivna förhållanden och med hänsyn jämväl till övriga i ärendet

föreliggande omständigheter tala enligt min mening synnerligen starka skäl

för ett bifall till den remitterade framställningen.

Med hänsyn till de ringa utsikterna att någonsin utfå kronans ifrågavarande

fordran samt i betraktande av övriga omständigheter i ärendet finner

jag mig i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret böra

tillstyrka, att dödsboet efter Gustav Georg Sundberg befrias från skyldighet

att gälda det utdömda ersättningsbeloppet till kronan.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att dödsboet efter avlidne förre vågmästaren Gustav Georg

Sundberg må befrias från boet åliggande ersättningsskyldighet

till kronan med 1 653 kronor 68 öre jämlikt Göta hovrätts utslag

den 11 maj 1944.

Till vad föredragande departementschefen under punkterna

l:o och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Majit Konungen lämna

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

\

Departementschefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:36 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från viss ersättningsskyldighet i anledning av skada, som vållats av f. d. a a1 i texten
  2. SU 1945:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från viss ersättningsskyldighet i anledning av skada, som vållats av f. d. anstållningshav a1 i texten