Angående vissa anslag till riksförsäkring sanstalten
1945-02-23 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:237, Angående vissa anslag till riksförsäkring sanstalten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
1
Nr 237.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
anslag till riksförsäkring sanstalten; given Stockholms
slott den 23 februari 1945.
Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 februari 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 30 och 31, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna
dels till riksf örsäkringsanstalten: avlöningar ett förslagsanslag av 2 867 000
kronor,
dels ock till riksf örsäkringsanstalten: omkostnader ett förslaesanslae av
287 000 kronor.
Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
I samband därmed torde jag få anmäla uppkommen fråga angående överBihang
till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 237.
set 45
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
skridande av viss anslagspost i riksförsäkringsanstaltens avlöningsstat för
budgetåret 1944/45.
l:o) Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar, förslagsanslag.
• Budgetår Anslag Nettoutgifter
1943/44 ........................... 2 728 000 2 793 749
1944/45 .............................. 2 867 000 —
1945/46 (förslag) ............... 2 995 000 —
Kungl. Maj:t har den 15 juni 1944 fastställt följande personalförteckning
för riksförsäkringsanstalten:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör .................................................................. C12
5 byråchefer ........................................................................ A 30
3 ledamöter och byrådirektörer ................................................ A 28
1 byrådirektör ..................................................................... A 28
2 förste aktuarier .................................................................. A 26
3 förste byråingenjörer ......................................................... A 26
2 förste byråsekreterare ......................................................... A 26
1 förste aktuarie .................................................................. A 24
1 förste byråingenjör ............................................................ A 24
3 förste byråsekreterare ......................................................... A 24
1 kamrerare........................................................................... A 22
9 aktuarier ........................................................................... A 21
4 byråingenjörer .................................................................. A 21
14 byråsekreterare .................................................................. A 21
15 kontorsskrivare .................................................................. A15
1 kassör .............................................................................. A14
1 materialförvaltare ............................................................... A 12
9 kansliskrivare .................................................................. All
3 kontorister ........................................................................ A 9
1 värmeledningsskötare, tillika reparatör, av l:a klass ............... A 8
1 förste expeditionsvakt ......................................................... A 7
38 kanslibiträden..................................................................... A 7
6 expeditionsvakter ............................................................... A 5
100 kontorsbiträden .................................................................. A 4
Tjänsteman å övergångsstat.
1 materialförvaltare ............................................................... A14
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20 :e.
1 byrådirektör ..................................................................... Eo 28
5 förste byråsekreterare ......................................................... Eo 24
1 aktuarie ........................................................................... Eo 21
2 byråingenjörer ........................................................... Eo 21
2 byråsekreterare .................................................................. Eo 21
Anm. Tjänsten som materialförvaltare i lönegraden A 12 skall hållas obesatt, så länge''
den å övergångsstat uppförde materialförvaltaren kvarstår i tjänst.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 3
Vidare har Kungl. Majit samma dag fastställt följande avlöningsstat för
anstalten, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ kronor 1 096 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj;t ..................................................................... » 37 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ............... » 1 382 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................... » 351 600
Summa förslagsanslag kronor 2 867 000
I skrivelse den 29 augusti 1944 har riksförsakringsanstalten gjort framställning
örn avlöningsanslag för anstalten för budgetåret 1945/46.
Anstalten har däri till en början lämnat vissa statistiska uppgifter till belysande
av omfattningen av anstaltens verksamhet. Nämnda uppgifter, vilka
avse åren 1942 och 1943 samt de sju första månaderna av år 1944 samt sedermera
under hand kompletterats till att avse hela år 1944, äro av det innehåll
följande tablå utvisar:
I anstaltens arbetsgivarförteckningar uppförda
arbetsgivare ........................ omkring
1942
1943
1944
760 000
773 000
780 000
Inkomna anmälningar om olycksfall, som drabbat
i anstalten försäkrade arbetare..............
135 631
150105
149 594
Därav anmälningar örn olycksfall, som drabbat
statsarbetare ......................
18 771
19 942
22 470
Inkomna postförsändelser ..................
443 553
491 539
479 151
Inkomna framställningar jämlikt förordningen
den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
7 951
9 497
9 968
Ärenden jämlikt förordningen den 28 juni 1941
om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under hemvärnstjänstgöring..........
306
343
369
Ärenden jämlikt förordningen den 28 juni 1941
örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller
under luftskyddsövning ...........
116
158
147
Inkomna anmälningar jämlikt förordningen den
21 april 1943 om ersättning i vissa fall i anled- ning av kroppsskada, ådragen under fullgörande
av tjänsteplikt.............
3 505
237
Riksförsäkringsanstalten framhåller härefter, att det under nu rådande
förhållanden vore förenat med större svårigheter än eljest att förutse omfattningen
av anstaltens verksamhet under nästkommande budgetår. Några
skäl att förvänta lättnad i arbetsbördan förelåge dock icke. En möjlig
nedgång i antalet nyanmälda militärersättningsärenden kunde icke omedelbart
leda till en motsvarande minskning av arbetet med dessa ärenden, vilkas
behandling i många fall måste sträcka sig över en följd av år. Även örn antalet
olycksfallsanmälningar från enskilda arbetsgivare under en befarad
sysselsättningskris skulle komma att något nedgå, kunde en sådan nedgång
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
väntas komma att i stort sett motvägas av en under sådana förhållanden sannolik
ökning av antalet olycksfall bland statsanställda. Med hänsyn därtill ansåge
sig anstalten vid sina beräkningar av anslagsbehovet till avlöningar nästkommande
budgetår böra utgå från att arbetsbördan bomme att vara ungefär
densamma som för det dåvarande vore fallet. Vid dylikt förhållande vore
det nödvändigt att räkna med en avlöningskostnad icke oväsentligt överstigande
beloppet av för innevarande budgetår till avlöningar anvisade medel.
Visserligen kunde det icke anses uteslutet, att ytterligare någon personalbesparing
utöver den dittills vunna skulle kunna ernås vid fortsatt genomförande
— i den mån detta kunde visa sig lämpligt eller möjligt — av besparingsberedningens
förslag till rationaliseringsåtgärder i fråga örn anstaltens
kontorsorganisation, men de ytterligare besparingar, som härigenom
kunde förväntas, vore dock icke av den storleksordning, att de i nämnvärd
grad kunde inverka på anslagsbehovet budgetåret 1945/46. Anstalten vore
emellertid beredd att söka utnyttja alla de möjligheter, som i detta avseende
komme att erbjuda sig.
Riksförsäkringsanstalten anför vidare, att den fortgående tillväxten av
anstaltens verksamhet medfört ett ständigt behov av nya befattningar och
av uppflyttning av tjänster i högre lönegrad, men att detta behov oaktat upprepade
framställningar från anstaltens sida tillgodosetts i alltför ringa grad.
En mera omfattande framställning i förevarande avseende hade gjorts av
anstalten i dess skrivelse angående avlöningsanslag för budgetåret 1937/38,
därvid en utförlig utredning rörande behovet av nya tjänster samt uppflyttning
av dylika framlagts. I utlåtande över ifrågavarande framställning hade
statskontoret anfört, att starka skäl syntes tala för att anstaltens organisation
och personalbestånd underkastades en allmän översyn, innan i allmänhet
ställning toges till spörsmålet örn uppflyttning av tjänster till högre lönegrad
och örn inrättande av nya högre befattningar. I propositionen nr 266/1937
hade departementschefen härefter uttalat, att han i likhet med statskontoret
vore av den uppfattningen, att en allmän undersökning rörande anstaltens
organisation och personalbehov borde äga rum samt att han hade för avsikt
att vidtaga åtgärder för att en dylik undersökning inom den närmaste tiden
måtte komma till stånd.
Efter det anstalten avlåtit nyssnämnda framställning hade — anför anstalten
vidare -— anstaltens arbetsbörda undergått en synnerligen kraftig
ökning. På grund därav hade behovet av förstärkning av arbetskrafterna
genom inrättandet av nya befattningar samt uppflyttning i lönegrad av redan
förefintliga sådana blivit än mer kännbart. Visserligen hade anstalten sedan
år 1936 tillförts ett antal nya befattningar samt ernått vissa förbättringar i
lönegradsplaceringen av äldre tjänster men den sålunda vunna förstärkningen
vore långt ifrån tillfyllest. Denna brist i personalutrustningen medförde
avsevärda olägenheter. Sålunda hade anstalten sett sig nödsakad att undan
för undan anförtro kvalificerade arbetsuppgifter åt befattningshavare i allt
lägre löne- och tjänsteställning, av vilka anstalten som regel ansett sig böra
kräva samma utbildning och kvalifikationer som av de ursprungliga befatt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 5
ningshavama i högre lönegrad. På grund av de otillfredsställande lönevillkor
och befordringsutsikter, anstalten av nu angivna anledning kunnat erbjuda
befattningshavarna, hade avsevärda svårigheter mött att förvärva och
behålla dugande tjänstemän för de mera kvalificerade göromålen. Med hänsyn
till vad sålunda anförts funne anstalten synnerligen angeläget, att en
avsevärd förbättring i olika avseenden av anstaltens personalbestånd vidtoges.
Anstalten hade i detta sammanhang icke förbisett, att det av socialvårdskommittén
framlagda förslaget örn allmän sjukförsäkring, därest det
antoges, kunde komma att inverka på anstaltens arbetsbörda och därmed på
personalbehovet. Anstalten ville emellertid framhålla, att ett samordnande
av den sociala olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen efter de linjer
socialvårdskommittén tänkt sig kunde antagas komma att inverka minskande
på första skaderegleringsbyråns personalbehov men däremot medföra ökat
sådant behov för försäkringsbyrån, medan personalbehovet för verksamheten
inom anstalten i övrigt icke syntes komma att i större grad påverkas därav.
Socialvårdskommitténs ifrågavarande förslag syntes därför icke kunna anses
utgöra hinder för ett tillgodoseende åtminstone i begränsad omfattning av
det inom anstalten föreliggande behovet av nya befattningar samt uppflyttning
av tjänster.
Riksförsäkringsanstalten föreslår härefter dels uppflyttning i lönegrad av
vissa tjänster, dels nyinrättande av vissa befattningar, dels ock överföring av
en extra ordinarie tjänst till ordinarie stat.
Sålunda har riksförsäkringsanstalten till en början förnyat en av
anstalten vid flera tidigare tillfällen gjord framställning örn utbyte
av tre befattningar såsom ledamot och byrådirektör i lönegraden
A28 mot tre byråchefsbefattningar i lönegraden A30.
Innehavarna av berörda befattningar tjänstgöra såsom föreståndare den
ene för andra skaderegleringsbyrån, den andre för tredje skaderegleringsbyrån
och den tredje för byrån för försäkringsplikts- och fiskarförsäkringsärenden.
Andra skaderegleringsbyrån handlägger ärenden rörande:
1) ersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag och lagen örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar till i statens tjänst anställda arbetare utom
till officerare, underofficerare och vederlikar;
2) invaliditets- och dödsfallsersättningar och i samband därmed utgivna
ersättningar för läkarvård, proteser o. dyl. enligt samma lagar till övriga arbetare;
3)
ersättning enligt 1901 års olycksfallsförsäkringslag;
4) utbetalande av ersättningar för utländska försäkringsinrättningars räkning;
samt
5) utlåtanden till domstolar och myndigheter rörande invaliditetsersättning.
«?
Å tredje skaderegleringsbyrån handläggas huvudsakligen ärenden rörande:
1) ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
2) ersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag till officerare,
underofficerare eller deras vederlikar;
3) ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats
av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig;
4) ersättning i anledning av kroppsskada, som ådragits under hemvärnstjänstgöring
respektive under tjänstgöring vid civilförsvaret eller under civilförsvarsövning;
samt
5) ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänsteplikt.
Byrån för försäkringsplikts- och fiskarförsäkringsärenden handlägger:
1) frågor huruvida försäkringsplikt enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
föreligger och vem denna åvilar samt huruvida personer, som skadats
genom olycksfall eller ådragit sig yrkessjukdom, äro att anse såsom arbetare
enligt nämnda lag och vem som är att betrakta såsom skadad arbetares arbetsgivare
samt frågor rörande omfattningen av frivillig försäkring för olycksfall
utom arbete; samt
2) samtliga fiskarförsäkringen rörande ärenden, som icke äro av försäkringsteknisk
eller statistisk art.
Ifrågavarande byråer ha funnits alltsedan år 1918. Såsom föreståndare
för byråerna fungerade ursprungligen sekreterare eller andra tjänstemän
hos anstalten, vilka i egenskap av s. k. tillfälliga ledamöter — utöver lön å
egen befattning — erhöllo vikariatsersättning enligt de grunder, som gällde
vid förordnande å byråchefstjänst. Från och med budgetåret 1931/32 inrättades
under benämningen ledamot och byrådirektör särskilda tjänster för föreståndarna,
vilka tjänster placerades å extra stat i 28 lönegraden. Under
åren 1936—1938 ha dessa tjänster successivt överflyttats till ordinarie stat,
därvid emellertid någon ändring med avseende å lönegraden icke vidtagits.
I sitt den 18 juni 1942 avgivna betänkande angående revision av tjänsteförteckningen
i vad avser allmänna civilförvaltningen (del II, s. 88 ff.)
lämnade 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga en utförlig redogörelse för
nämnda befattningars tillkomst och därmed förenade arbetsuppgifter ävensom
beträffande tidigare framställda förslag rörande befattningarnas ombildning
till byråchefstjänster. De sakkunniga anförde härefter, att de med hänsyn
till den inom besparingsberedningen pågående undersökningen rörande
anstaltens kontorsorganisation ansåge sig förhindrade att framlägga något förslag
beträffande dessa tjänster, men att de ville såsom sin uppfattning uttala,
att, därest berörda undersökning komme att giva till resultat, att den nuvarande
organisationen av ifrågavarande byråer lämnades orubbad, några
bärande motiv för ytterligare uppskov med uppflyttning av dessa tjänstertill
byråchefsgraden knappast förefunnes.
I skrivelse den 26 augusti 1942 redogjorde riksförsäkringsanstalten för
nämnda uttalanden samt erinrade i anslutning härtill, att besparingsberedningens
berörda arbete visserligen ännu ej vore fullt avslutat men att av de
preliminära förslag, som framlagts, framginge, att den nuvarande organisationen
av anstaltens byråer skulle lämnas orubbad. Anstalten föreslog där
-
7
Kungl. Maj-.ts proposition nr 237.
för, att tjänsterna från och med budgetåret 1943/44 måtte ombildas till byråchefstjänster
i lönegraden A 30.
Med hänsyn till att de förslag som framlagts i 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas
förenämnda betänkande icke förelädes 1943 års riksdag
upptogs ej heller spörsmålet om förändring av byrådirektörstjänsterna till
prövning vid ifrågavarande tidpunkt (prop. 54/1943).
I skrivelse den 27 augusti 1943 upptog riksförsäkringsanstalten ånyo förevarande
fråga samt underströk därvid angelägenheten av att ifrågavarande
utbyte snarast komme till stånd. Anstalten erinrade vidare örn att besparingsberedningen
då avslutat sin undersökning av anstaltens kontorsorganisation
samt att något förslag rörande förändring av anstaltens byråindelning
därvid icke framkommit.
Yid anmälan av förevarande fråga i propositionen nr 225/1944 anförde jag,
att jag icke ville förneka, att vissa skäl talade för ett bifall till den föreslagna
ombildningen. Jag framhöll emellertid, att de i 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas
omförmälda betänkande framlagda förslagen vore avsedda att
för prövning underställas först 1945 års riksdag. Då frågan örn berörda ombildning
lämpligen borde upptagas till slutlig prövning i samband med
nämnda sakkunnigförslag, ansåg jag mig icke för det dåvarande kunna ifrågasätta
någon förändring med avseende å befattningarna. I överensstämmelse
härmed bibehöllos tjänsterna i lönegraden A 28.
I sin skrivelse den 29 augusti 1944 har riksförsäkringsanstalten — såsom
nämnts —- nu förnyat sin framställning i ämnet och därvid ånyo understrukit
angelägenheten av att utbytet snarast företoges.
Riksförsäkringsanstalten har vidare förnyat ett tidigare framlagt förslag
örn inrättande å arbetarskyddsbyrån av en byråingenjörsbefattning.
Med anledning av nämnda förslag vill jag erinra örn följande.
I skrivelse den 31 oktober 1941 föreslog riksförsäkringsanstalten viss
ändring av stadgandet i 6a § arbetarskyddslagen i syfte att erhålla bättre
kontroll därå, att maskiner och redskap vid försäljningen vore försedda med
nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjöde betryggande säkerhet
mot olycksfall. I sammanhang därmed hemställde anstalten örn anställande
å arbetarskyddsbyrån av ytterligare arbetskraft för övervakande av de ifrågasatta
bestämmelsernas tillämpning och föreslog i sådant hänseende uppförande
å anstaltens stat av en överingenjör eller maskininspektör i lönegraden
A 28 och en byråingenjör i lönegraden A 21.
Sedan Kungl. Majit i propositionen nr 20/1944 för riksdagen framlagt förslag
till vissa ändringar i arbetarskyddslagen, i allt väsentligt överensstämmande
med det förslag i ämnet, som innefattades i riksförsäkringsanstaitens
framställning, samt nämnda proposition blivit av riksdagen bifallen, anmäldes
frågan om personalbehovet å arbetarskyddsbyrån i anledning av de beslutade
lagändringarna i propositionen nr 225/1944. Jag framhöll däri, att
en förstärkning av de kvalificerade tekniska arbetskrafterna å arbetarskyddsbyrån
vore erforderlig för att den mera effektiva kontroll rörande tillverk
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
ning och försäljning av maskiner m. m., som åsyftades med ändringarna i
arbetarskyddslagen, skulle kunna i praktiken genomföras. I avbidan på närmare
erfarenhet rörande behovet härutinnan syntes emellertid denna förstärkning
kunna tills vidare begränsas till en förste byråingenjör i lönegraden
Eo 24.
I anledning av sistnämnda proposition väcktes inom riksdagen två motioner
(1:290 och 11:466), vari hemställdes, att i stället för den föreslagna förste
byråingenjörsbefattningen i lönegraden Eo 24 måtte å arbetarskyddsbyrån
inrättas en maskininspektörsbefattning i lönegraden A 28 och en byråingenjörsbefattning
i lönegraden A 21.
Allmänna lönenämnden förordade i yttrande över motionerna inrättande
av en befattning såsom byrådirektör i lönegraden Eo 28. Frågan örn tillskapandet
av den i motionerna föreslagna byråingenjörstjänsten i lönegraden
A 21 ansåg lönenämnden böra bli beroende på förslag framdeles från riksförsäkringsanstaltens
sida, sedan närmare erfarenhet örn personalbehovet
vunnits.
Riksdagen anförde i skrivelse nr 342/1944, att den nya ledande befattningen
på arbetarskyddsbyrån med hänsyn till de betydelsefulla arbetsuppgifter,
som komme att åvila innehavaren av densamma, på sätt allmänna
lönenämnden förordat, syntes böra inrättas såsom en byrådirektörstjänst i
lönegraden Eo 28. Frågan om inrättande av ytterligare en tjänst å nämnda
byrå syntes tills vidare böra anstå i avvaktan på närmare erfarenheter.
I sin skrivelse den 29 augusti 1944 har riksförsäkringsanstalten nu anfört,
att det vore ett oavvisligt behov för anstalten att från och med nästa budgetår
erhålla förenämnda byråingenjörsbefattning. Anstalten yttrar härom bland
annat följande:
Det har redan visat sig, att arbetsbördan för den nye byrådirektören är
så stor, att det blir oundgängligt, att han till sitt biträde får en ingenjör med
god teknisk utbildning och flerårig erfarenhet från yrkesinspektionens verksamhet.
Efter det författningen örn den nya lydelsen av 6a g arbetarskyddslagen
och därmed i samband stående ändringar i lagen utkommit från trycket
i mars 1944 har antalet ärenden på byrån av detta slag undergått en högst
betydande ökning. För tiden april—juni 1944 har sålunda antalet nya ärenden
enligt nämnda lagrum ökat med ej mindre än 80 procent jämfört med motsvarande
tid 1943. Det är med säkerhet att förutse, att ökningen kommer att
fortgå ytterligare avsevärd tid framåt. Vidare måste framhållas, att byrådirektören
för fullgörandet av sina arbetsuppgifter måste tillbringa en
mycket stor del av sin tid på tjänsteresor samt att han härunder och i övrigt
i stor utsträckning kommer att bli upptagen av konferenser med maskintillverkare,
yrkesinspektörer m. fl. Antalet tjänsteresor i ärenden enligt 6 a §
arbetarskyddslagen har redan under den gångna delen av år 1944 visat en
högst avsevärd stegring. Med hänsyn till nu anförda omständigheter kan
byrådirektören icke i större utsträckning taga befattning med ärendenas
förberedande behandling å byrån utan måste härför finnas tillgång till en
kunnig och med arbetet väl förtrogen ingenjör, som under byrådirektörens
ledning kan självständigt utreda och i övrigt förbereda ärenden. Att härför
anlita någon av den nuvarande tekniska personalen på byrån låter sig
icke göra med hänsyn till den på senare år högst avsevärt ökade allmänna
Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 9
arbetsbelastningen å byrån, vilken i en nära framtid torde påkalla ytterligare
förstärkning av byråns arbetskrafter.
Som tillräckligt kvalificerad innehavare till den nu begärda befattningen
torde man icke kunna räkna med annan person än en ordinarie distriktsingenjör
vid yrkesinspektionen. Med hänsyn härtill vore det önskvärt, att
tjänsten redan från början uppfördes såsom ordinarie i 21 lönegraden. Då
den för ifrågavarande ärenden inrättade byrådirektörsbefattningen tills
vidare endast uppförts å extra ordinarie stat, vill anstalten emellertid nu
endast föreslå, att byråingenjörsbefattningen tills vidare upptages i lönegraden
Eo 21. På grund av angelägenheten att för uppgiften kunna anlita
en ordinarie distriktsingenjör vid yrkesinspektionen får anstalten hemställa,
att en liknande anordning vidtages som föreslagits ifråga örn byrådirektörsbefattningen,
det vill säga att genom särskilt beslut av Kungl. Majit tillses,
att dylik befattningshavare, örn sådan förordnas bestrida nu ifrågavarande
göromål, icke lider minskning i de honom såsom ordinarie tjänsteman
tillkommande avlöningsförmånerna.
Härefter föreslår riksförsäkringsanstalten inrättande av en förste
byråsekreterarbefattning i lönegraden Eo24 å administrativa
byrån.
Nämnda byrå har att handlägga, förutom ärenden av rättslig natur, bland
annat ärenden rörande riksförsäkringsanstaltens och yrkesinspektionens
personal (omkring 700 personer) och organisation, att uppgöra förslag till
utlåtanden till Kungl. Majit och andra myndigheter samt att handha förvaltningen
av anstaltens och yrkesinspektionens anslagsmedel ävensom anstaltens
fonder. Byråns verksamhet är i huvudsak fördelad å två avdelningar,
en för administrativa ärenden och en för rättsärenden. Den förra står
under byråchefens omedelbara ledning, medan den sistnämnda avdelningen
förestås av riksförsäkringsanstaltens ombudsman (förste byråsekreterare i
lönegraden A 26). Den högre personalen å den administrativa avdelningen
utgöres av en kamrerare i lönegraden A 22 samt en byråsekreterare i lönegraden
Eo 20. Å rättsavdelningen tjänstgöra jämte ombudsmannen en byråsekreterare
i lönegraden Eo 20 samt en amanuens.
I skrivelse den 31 augusti 1936 hemställde riksförsäkringsanstalten örn
inrättande av bland annat en sekreterarbefattning i lönegraden B 24 å byråns
administrativa avdelning. Anstalten anförde därvid bland annat följande:
Oaktat arbetsbördans ökning har antalet högre befattningar (B 21 och
däröver) å administrativa byrån icke ökats sedan 1918 utan tvärtom minskats
med en notarie. Arbetsförhållandena ha också för dessa högre befattningshavare
under de senaste åren blivit mer och mer olidliga, beroende bland
annat på ökningen i antalet rättsärenden, vilket antal sedan år 1928 flerdubblats.
Handläggningen av rättsärendena har därjämte blivit alltmera arbetskrävande.
Under det att ombudsmannen tidigare kunde medhinna att biträda
byråchefen med löpande göromål och utredningar, har utvecklingen numera
gått därhän, att han måste ägna nästan all sin tid åt rättsärendena. Samtidigt
har ombudsmannen erhållit en alltmera självständig ställning gentemot byråchefen,
i det att han på riksförsäkringsanstaltens vägnar beslutar i alla rättsärenden
utom i vissa frågor, som skola föredragas för generaldirektören i
byråchefens närvaro.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Då byråchefen nödgats avstå från erforderligt sekreterarbiträde, har därav
blivit en följd, att hans arbetsbörda blivit oproportionerligt stor. Han nödgas
själv handlägga de flesta ärenden, som sammanhänga med anstaltens vidlyftiga
förvaltning. Till hans göromål höra bland annat: ärendena rörande
den vissa tider av året till mer än 400 befattningshavare uppgående personalen
och dess avlöningar, ärenden angående de omkring 940 ortsombuden,
fondärendena, det dagliga utanordnandet av ersättningar från åtta olika fonder
med ett sammanlagt belopp av omkring 16 miljoner kronor örn året förutom
utbetalning av förvaltningsmedel med närmare 2 miljoner kronor (10
postgirokonton, 15 olika bankräkningar) samt åtgärder för insättande å bankkonton
av de oftast i smärre poster inflytande direkta inbetalningarna, uppgående
till omkring 3,7 miljoner kronor örn året, upphandlingsärenden och
övriga mångskiftande ärenden, som röra den inre organisationen, lokalerna
m. m., mottagande av talrika besök av allmänheten och tjänstemännen å andra
byråer, verkställande av ofta mycket vidlyftiga och tidsödande utredningar
i anledning av remisser samt uppsättning av skrivelser i viktigare ärenden.
Han kan numera icke utan ett högst betydande övertidsarbete medhinna
göromålen. Därtill kommer att byråchefen ej kan ägna så mycket tid åt kontroll
av räkenskaper och dylikt samt åt ombudsorganisationen, som önskligt
vore.
I sin förenämnda skrivelse den 29 augusti 1944 har riksförsäkringsanstalten
nu beträffande behovet av sekreterarbiträde åt byråchefen å administrativa
byrån anfört ytterligare följande:
Yad anstalten anfört i sin skrivelse den 31 augusti 1936 äger alltjämt
ehuru i än högre grad sin giltighet. Sedan 1936 har riksförsäkringsanstaltens
verksamhet ytterligare starkt ökats. Denna utvidgning av verksamheten har
medfört, att en utökning av anstaltens personal från omkring 400 till omkring
600 personer måst företagas. Att den administrativa byråchefens arbetsbörda
under dylika förhållanden kommit att undergå en högst betydande ytterligare
stegring torde utan vidare vara uppenbart. Till denna stegring har jämväl
bidragit den år 1938 verkställda överflyttningen från socialstyrelsen av
arbetarskyddsbyrån samt i anslutning härtill yrkesinspektionens inplacering
under anstalten såsom chefsmyndighet.
På grund av den nu anförda starka arbetsökningen har det icke varit
möjligt för chefen för administrativa byrån att medhinna alla de med byråchefsbefattningen
förenade göromålen. Det har därför visat sig nödvändigt
att i avsaknad av en sekreterarbefattning å den administrativa avdelningen
vidtaga en provisorisk anordning för att bereda honom någon lindring i
arbetsbördan. För detta ändamål har han alltsedan den 1 maj 1939 erhållit
biträde av en extra ordinarie befattningshavare i 20 lönegraden vid verkställande
av utredningar i personal- och anslagsfrågor, uppgörande av förslag
till utlåtanden, handläggning av ombudsärenden m. m. Emellertid har på
detta sätt någon effektiv avlastning för byråchefens vidkommande givetvis
icke kunnat åvägabringas.
Riksförsäkringsanstalten framhåller vidare, att redan med hänsyn till vad
sålunda anförts anstalten funne det påkallat, att byråchefen såsom närmaste
biträde för de administrativa göromålen erhölle en förste byråsekreterare.
Riksförsäkringsanstalten har emellertid i detta sammanhang även upptagit
till behandling ett av besparingsberedningen framlagt förslag örn inrättande
av en kontorschefsbefattning hos anstalten. I anledning härav får
jag erinra örn följande.
Kungl. Majlis proposition nr 237.
11
I mars 1941 inleddes under samverkan mellan besparingsberedningen och
riksförsäkringsanstalten en undersökning rörande anstaltens kontorsorganisation.
För detta ändamål inrättades inom anstalten en temporär s. k. organisationsavdelning
bestående av dels vissa representanter för besparingsberedningens
delegation för kontorsunderökningar, dels vissa befattningshavare
hos anstalten.
I en den 23 maj 1942 dagtecknad rapport föreslog riksförsäkringsanstaltens
organisationsavdelning bland annat inrättande av en kontorschefsbefattning
hos anstalten. Till stöd för detta förslag anförde organisationsavdelningen
följande:
Genom den snabba utveckling kontorstekniken uppvisat under de senaste
årtiondena har ämnet kontorsorganisation blivit synnerligen omfattande.
Därest de stora möjligheter den moderna kontorstekniken erbjuder skola
kunna effektivt utnyttjas inom ett större kontor, torde det som regel få anses
nödvändigt, att den eller de personer, vilkas uppgift det är att handlägga
kontorsorganisatoriska frågor, dels besitta särskilda insikter i ämnet, dels
ock hava tillfälle att ägna ingående uppmärksamhet åt uppkommande organisatoriska
problem inom kontoret ävensom att fortlöpande följa utvecklingen
inom det kontorstekniska området.
Enligt den fastställda arbetsordningen för riksförsäkringsanstaltens
tjänstemän åligger det chefen för administrativa byrån att handlägga ärenden
rörande bland annat anstaltens organisation och personal. Organisatoriska
åtgärder, som i huvudsak äro att betrakta som en inre angelägenhet
å viss byrå, ha dock som regel ansetts böra ankomma på vederbörande byråchef
eller byrådirektör att vidtaga.
Då chefen för administrativa byrån förutom ovannämnda ärenden har en
mångfald andra maktpåliggande arbetsuppgifter, vilka i hög grad taga hans
tid i anspråk, synes det vara lämpligt, att han såsom biträde erhåller en i
organisatoriska frågor speciellt utbildad tjänsteman. Det skulle härigenom
bii möjligt att för framtiden i avsevärd omfattning centralisera handläggningen
även av sådana organisatoriska frågor, som för närvarande betraktas
såsom byråangelägenheter, varvid större uppmärksamhet skulle kunna ägnas
dessa frågor samt en mera enhetlig handläggning ernås. Lösandet av uppkommande
kontorstekniska problem skulle självfallet ske i samråd med
chefen för den byrå, som beröres.
Kontorschefens huvudsakliga arbetsuppgifter synas således böra bli
att såsom biträde till administrativa byråns chef
1) biträda vid planerandet och genomförandet av de organisatoriska förändringar
inom riksförsäkringsanstalten, som beslutas;
2) noggrant följa arbetsmängdens förändringar samt avgiva förslag örn
lämpligaste fördelning av personalen byråerna emellan;
3) verka för goda arbetsförhållanden i syfte att vidmakthålla arbetsglädjen
samt att öka arbetseffektiviteten;
4) ur kontorsteknisk synpunkt biträda vid inköp av kontorstekniska hjälpmedel,
såsom möbler, kontorsmaskiner, blanketter o. s. v.;
5) tillse att de kontorstekniska hjälpmedlens kapacitet utnyttjas i största
möjliga utsträckning;
6) i övrigt verka för att principerna för modern kontorsorganisation vinna
tillämpning inom anstalten; samt
7) ständigt följa den kontorstekniska utvecklingen genom besök å utställningar,
bevistandet av föredrag och diskussioner i ämnet, studiebesök hos
olika företag samt genom studium av facklitteratur.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
Organisationsavdelningens förslag överlämnades av besparingsberedningens
delegation för organisationsundersökningar till besparingsberedningen
med skrivelse den 9 december 1942, vari delegationen beträffande den
föreslagna konstorschefsbefattningen yttrade följande:
Delegationen vill kraftigt understryka behovet av en kontorschef. Riksförsäkringsanstalten
är av den storleksordning, att en tjänsteman helt bör avdelas
härför. För att åsyftat resultat skall ernås, måste även särskilda krav
ställas på den tjänsteman, som utses därtill. Delegationen är emellertid av
den uppfattningen att kontorschefen i ett verk av anstaltens storlek ej bör
såsom tjänsteman tillhöra viss byrå utan i stället direkt bör underställas
generaldirektören och chefen för verket. Härigenom anses bättre möjligheter
uppkomma för kontorschefen att på ett mera friktionsfritt sätt utföra många
av de honom åliggande uppgifterna, särskilt omfördelningen av personalen
på de olika byråerna vid tillfälligt uppkommande större arbetsbelastningar.
Organisationsavdelningen har icke angivit örn inrättandet av denna kontorschefsbefattning
kan ske utan personalökning för anstalten. Delegationen
vill därför föreslå, att närmare undersökes, huruvida ej genom överföring
av de olika byråernas organisationsuppgifter till en tjänsteman och fördelning
av dennes tidigare uppgifter på andra tjänstemän, kontorschef sbefattningen
kan tillskapas utan personalökning för anstalten i dess helhet.
Besparingsberedningen anslöt sig i skrivelse den 19 december 1942 till
vad dess delegation för organisationsundersökningar anfört.
I anledning av besparingsberedningens förslag avgåvos yttranden av
statskontoret och riksförsäkringsanstalten.
Statskontoret erinrade, att ämbetsverket i sitt utlåtande över besparingsberedningens
slututlåtande (jfr bilaga till proposition 305:1943), avgivit ett
principyttrande i kontorschefsfrågan. Statskontoret hade däri anfört, att det
syntes välbetänkt att icke överskatta de rationaliseringsmöjligheter, som
kunde förefinnas. Statskontoret kunde därför knappast finna det motiverat
att i de större verken inrätta särskilda kontorschefsbefattningar för ombesörjande
av löpande kontorsorganisationsfrågor. Frånsett kostnaderna för
avlönande av ett antal permanenta rationaliseringsexperter syntes arbetsuppgifterna,
sedan den grundläggande organisationsundersökningen val
blivit slutförd, knappast bliva mera betungande än att de kunde uppdragas
åt en befattningshavare inom verket, som eljest omhänderhade ärenden
rörande verkets personal och ekonomi. Statskontoret tilläde, att vad riksförsäkringsanstalten
beträffade därstädes funnes en särskild administrativ
byrå, som bland annat hade att handlägga ärenden angående anstaltens organisation
och personal. Under sådana förhållanden syntes behov av en särskild
kontorschef icke påkallat.
Biksför säkringsans tälten förklarade sig vilja upptaga förslaget örn inrättande
av en kontorschefsbefattning hos anstalten till närmare behandling i sin
framställning örn avlöningsanslag till anstalten för budgetåret 1945/46. Gentemot
vad statskontoret anfört ville anstalten dock redan då framhålla, att byråchefen
å administrativa byrån på grund av den stora arbetsbörda, som åvilade
honom, saknade möjlighet att, såsom högeligen önskvärt vore, ägna organisatoriska
och liknande frågor någon mera ingående uppmärksamhet. Han kunde
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
sorn regel icke keller erhålla biträde av sekreterare vid handläggning av dylika
frågor liksom ej heller vid handläggningen av anslagsfrågor och personalfrågor,
enär byråns ende sekreterare, som tillika vore anstaltens ombudsman,
vore helt upptagen med handläggning av rättsärenden. Att, såsom statskontoret
syntes ha tänkt sig, förstnämnda frågor skulle kunna ägnas tillbörlig
uppmärksamhet utan att byrån erhölle förstärkning av den högre personalen,
vore uteslutet.
I sin skrivelse den 29 augusti 1944 har riksförsäkringsanstalten nu rörande
förevarande fråga anfört följande:
I likhet med organisationsavdelningen inom riksförsäkringsanstalten anser
anstalten det vara av stor betydelse, att de organisatoriska spörsmålen inom
anstalten ägnas större uppmärksamhet. Det synes även i hög grad önskvärt
att för ändamålet finnes att tillgå en i organisatoriska frågor speciellt kunnig
tjänsteman. Anstalten, som är klart medveten örn de organisatoriska frågornas
stora vikt och tillika måste konstatera, att dylika frågor ständigt i större eller
mindre omfattning föreligga inom ämbetsverket, anser sig emellertid för närvarande
icke böra föreslå inrättandet av en särskild befattning för handläggningen
av dessa. Anstalten utgår från att desamma skola kunna beredas tillräckligt
utrymme samt erhålla tillfredsställande behandling, örn de förenas
med den av anstalten föreslagna förste byråsekreterarbefattningen, förutsatt
att till innehavare av denna utses en person, som jämväl besitter erforderliga
insikter i dylika frågor.
Med åberopande av vad sålunda anförts har riksförsäkringsanstalten hemställt
örn inrättande å anstaltens administrativa byrå av en befattning som
förste byråsekreterare. Anstalten framhåller, att ehuru starka skäl kunde anses
tala för en högre placering samt för befattningens omedelbara uppförande
på ordinarie stat, man tills vidare syntes kunna nöja sig med att den inrättades
som extra ordinarie befattning i 24 lönegraden. Med hänsyn till byråns
stora arbetsbelastning och då förste byråsekreteraren i mycket stor utsträckning
komme att tagas i anspråk för organisatoriska och dylika uppgifter,
varåt byrån tidigare ej kunnat ägna någon mera ingående uppmärksamhet,
borde enligt anstaltens mening den nuvarande byråsekreterartjänsten på
byråns administrativa avdelning alltjämt bibehållas.
Riksförsäkringsanstalten föreslår härefter inrättande å andra skaderegleringsbyrån
av en förste byråsekreterarbefattning i lönegraden
Eo24 och en byråsekreterarbefattning i lönegraden
Eo21. Till stöd härför har anstalten anfört i huvudsak följande:
Andra skaderegleringsbyrån är organiserad å två avdelningar. Å den ena
av dessa (livränteavdelningen) handläggas ärenden rörande livränta enligt
1916 års olycksfallsförsäkringslag utom vid olycksfall, som drabbat statens
arbetare, frågor örn ersättning jämlikt 1901 års olycksfallsersättningslag samt
ärenden rörande utlåtande till domstol eller annan myndighet angående invaliditet
och dylikt. Den andra avdelningen (avdelningen för statens arbetare)
omhänderhar skaderegleringen för statens arbetare samt skadeärenden rörande
fångar, alkoholister m. fl. A förstnämnda avdelning tjänstgöra bland annat
tvenne förste byråsekreterare i lönegraderna A 24 och Eo 24 jämte en byrå
-
14
Kungl. Marits proposition nr 237.
sekreterare i lönegraden Eo 20 samt å den sistnämnda avdelningen två byråsekreterare
i lönegraden Å21.
Arbetsbördan å avdelningen för statens arbetare har sedan länge undergått
en mycket stark ökning. Enbart under de senaste fem åren har densamma fördubblats.
En bidragande orsak härtill har varit statsmakternas beslut örn
övertagande för statlig drift av vissa enskilda järnvägar. Från och med den
1 januari 1944 har arbetsbördan även ökats på grund av vägväsendets förstatligande.
Därest den s. k. beredskapsstaten tages i anspråk och örn planerat
förstatligande av ytterligare ett antal enskilda järnvägar och av polisväsendet
kommer till stånd, kommer ytterligare ökning att inträda. Ökade göromål ha
jämväl blivit följden av vissa av försäkringsrådet den 16 maj 1944 meddelade
direktiv beträffande handläggningen av ärenden rörande livräntor till skadade,
vilkas arbetsgivare (staten inberäknad) stå självrisk. Med avseende på
arbetet å denna avdelning må ytterligare framhållas, att detsamma innefattar
fullständig skadereglering. Här möta alltså alla problem, som sammanhänga
med prövning av frågor om olycksfall i arbete, olycksfallsskada m. m. Expeditionen
avser, förutom läkarvård, såväl sjukpenning som livränta. Yid skaderegleringsarbetet
å avdelningen för statens arbetare måste vidare hänsyn tagas
till den mångfald av lönebestämmelser, som innefattas i för statsanställda
gällande avlöningsreglementen och kollektivavtal, varigenom skadeärendenas
behandling i många fall i olika avseenden blir särskilt omständlig och invecklad.
Med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som sålunda
numera åvila avdelningen för statens arbetare, är det av behovet synnerligen
påkallat, att densamma erhåller en förste byråsekreterare. Denne
skulle, förutom utövandet av arbetsledning å avdelningen, åvila sådana göromål,
som i allmänhet tillkomma förste byråsekreterare å anstaltens skaderegleringsbyråer,
d. v. s. bland annat att handlägga tveksamma skadeersättningsfall.
Befattningen torde till en början kunna inrättas såsom extra ordinarie i
24:e lönegraden. Anstalten vill nämna, att anstalten sett sig nödsakad att
redan nu genom en provisorisk anordning tillgodose behovet av en dylik befattningshavare
å avdelningen för statens arbetare. Anstalten har sålunda
tilis vidare till nämnda avdelning överflyttat den ene av de båda förste byråsekreterarna
å livränteavdelningen, medan anstalten med stöd av 21 § 2 mom.
civila avlöningsreglementet meddelat förordnande för en tjänsteman att med
placering å sistnämnda avdelning bestrida göromål, som eljest ankomma å
förste byråsekreterare.
Avdelningen för statens arbetare, vars ökade arbetsbörda nödvändiggjort
en omorganisation av densamma, är numera sedan någon tid uppdelad i tre
skaderegleringsgrupper. En av grupperna har att handlägga skaderegleringsärenden"
beträffande arbetsgivare, som angivas i 2 § kungörelsen den 30 juni
1942 (nr 678), d. v. s. ärenden rörande olycksfall, som träffat arbetare vid
försvarets fabriksverk, postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk m. fl. myndigheter. En annan grupp handhar ärenden rörande
övriga arbetare, som användas till arbete för statens räkning, exempelvis vid
tullverket, lotsverket, det statliga vägväsendet m. m. Å den återstående gruppen
slutligen handläggas ärenden rörande tillämpningen av 11 § olycksfallsförsäkringslagen,
remissärenden samt ärenden rörande fångar, alkoholister
m. fl. Särskilt frågorna örn tillämpningen av 11 § olycksfallsförsäkringslagen
ha, icke minst på grund av försäkringsrådets i det föregående omnämnda
direktiv, efter hand blivit alltmera svårbehandlade och arbetskrävande, varför
det ansetts lämpligt, att samtliga dessa frågor för vinnande av enhetlighet
vid handläggningen handhas av en och samma skaderegleringsgrupp.
Såsom chefer för de två förstnämnda skaderegleringsgrupperna tjänstgöra
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
för närvarande två byråsekreterare med placering i 21 :a lönegraden. Chef för
den tredje gruppen är en förste amanuens i lönegraden Eo 18. Med hänsyn
till omfattningen och vikten av de ärenden, som ansetts böra hänföras till
denna skaderegleringsgrupp, samt dessa ärendens svårighetsgrad bör även
denna grupp, i likhet med avdelningens övriga grupper, såsom chef erhålla en
byråsekreterare, vilken tills vidare torde kunna placeras i lönegraden Eo 21.
Vidare föreslår riksförsäkringsanstalten uppflytt ning av två aktuarieb
©fattningar i lönegraden A21 å f örsäkringsbyrån till
förste aktuariebefattningar i lönegraden A 24. Anstaltens förslag
avser de befattningar, vilkas innehavare tjänstgöra den ene såsom chef för
debiteringssektionen inom byråns försäkringsavdelning och den andre såsom
chef för registreringssektionen inom byråns registeravdelning. Ifrågavarande
båda befattningar föreslogos till uppflyttning redan i anstaltens framställning
om avlöningsanslag för budgetåret 1937/38. Till närmare belysande av
befattningarnas natur och för desamma erforderliga kvalifikationer anför anstalten
nu i huvudsak följande:
Till f örsäkring savdelningens debiteringssektion höra för närvarande, förutom
sektionschefen, 2 aktuarier i 21 :a (alltså samma lönegrad som den, i
vilken sektionschefen är placerad), 2 amanuenser i 16:e, 4 kontorsskrivare i
15:e samt 2 kansliskrivare i Ilie lönegraden. Därjämte finnas 32 kvinnliga
biträden i lägre lönegrader.
Debiteringssektionen har till uppgift bland annat att granska dagsverksoch
löneuppgifter med avseende på dagsverken och avlöningar (omkring
46 000 år 1935 och omkring 51 000 år 1943), fastställa lönesumma, efter vilken
försäkringsavgift skall utgå, uträkna försäkringsavgift — dels provisoriskt,
dels ock därjämte definitivt — med ledning av lönesumman och förut bestämd
premiesats samt med beaktande av i varje särskilt fall gällande försäkringsformer
ävensom bestämma förvaltningsbidrag (antalet debiteringsärenden
utgjorde cirka 50 000 år 1935, cirka 60 600 år 1943; det influtna avgiftsbeloppet
uppgick till omkring 10,5 miljoner år 1935 och till cirka 22,6 miljoner
kronor år 1943); att övervaka, att föreskrivna avgiftsinbetalningar verkställas
samt emottaga och i övrigt kontrollera dem; att upprätta förteckningar
över ej erlanda försäkringsavgifter samt översända dem till länsstyrelserna;
att verkställa återbetalning av för mycket påförda försäkringsavgifter,
att kontrollera, att samtliga som större registrerade arbetsgivare påföras
försäkringsavgift; att handha ärenden avseende klagomål över påförda
försäkringsavgifter samt i övrigt ombesörja all till debiteringsarbetet hörande
skriftväxling.
Det åligger chefen för denna stora sektion med 43 befattningshavare att
leda, övervaka och ansvara för arbetet å sektionen samt att i samband därmed
utarbeta förslag till erforderliga skriftliga instruktioner, promemorior
och formulär. Därjämte har han att svara för handläggningen av klagomål
över påförda försäkringsavgifter och för övrig till debiteringsarbetet hörande
skriftväxling samt att berecia sektionens remisser från försäkringsrådet. Han
beslutar i ett stort antal ärenden, som tjänstemännen å sektionen dagligen
föredraga för honom, och har att för avdelningschefen respektive byråchefen
föredraga ärenden, som enligt gällande instruktion eller praxis skola företes
dem. Av anstaltens beslut och försäkringsrådets utslag samt av rådets direktiv
i övrigt föranledda ändringar av praxis med flera faktorer ha medfört, att
ärendena inom sektionen liksom inom andra delar av försäkringsbyrån under
senare år blivit alltmera svårbehandlade.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Registeravdelningens registreringssektion Ilar till uppgift bland annat att
föra och handha riksförsäkringsanstaltens stora register över landets samtliga
arbetsgivare (representerade av 1 100 000 registerkort) och lämna ämbetsverkets
olika avdelningar för premiedebitering och skadereglering m. m. erforderliga
uppgifter. Av sektionen behandlas numera per år cirka 52 000 (år
1935 35^000—40 000) skadeanmälningar och omkring 62 000 (år 1935 35 000
-—40 000) läkarintyg och räkningar m. m., omkring 30 000 (år 1935 25 000)
skrivelser och dylikt samt omkring 25 000 (år 1935 20 000) dagsverks- och
löneuppgifter, anmälningar örn arbetsföretag och dylikt. Dessutom lämnas
ständigt upplysningar vid besök, per telefon och skriftligen. Sektionen handhar
vidare frågor om mindre arbetsgivares försäkringsvillkor (frivillig försäkring
och dylikt). Vid fullgörandet av dessa uppgifter har sektionen att i
många fall bedöma, huruvida försäkringsplikt föreligger, eller, där så erfordras,
hänskjuta frågor härom till försäkringspliktsbyrån för avgörande.
Sektionens personal utgöres av, förutom chefen, en aktuarie i 21 :a lönegraden
(alltså samma lönegrad som den i vilken sektionschefen är placerad),
en amanuens i 18:e lönegraden, tre kontorsskrivare i 15:e lönegraden samt 27
kvinnliga biträden i olika lönegrader.
Sektionschefen har i främsta rummet att sammanhålla och förestå det
mångskiftande arbetet å sektionen och de fyra underavdelningar, varå sektionen
arbetar. Skulle något brista härvidlag eller i fråga örn arbetsgivarregistrets
tillförlitlighet eller beträffande befattningshavarnas uppmärksamhet
och omsorg måste detta på grund av registrets centrala ställning inom riksförsäkringsanstalten
— förr eller senare — leda till förvecklingar inom andra
delar av ämbetsverkets verksamhet. Det torde därför utan vidare, i betraktande
av arbetsgivarregistrets ändamål och komplicerade beskaffenhet, vara
klart, att stora anspråk måste ställas på sektionschefens kunnighet såväl beträffande
olycksfallsförsäkringslagen som i fråga örn näringslivets och samhällets
olika förhållanden och organisation. Han måste därjämte vara en god
arbetsledare.
Det ankommer vidare på honom att själv handlägga sådana ärenden, som
äro av mera krävande natur, liksom att efter föredragning av sektionens
tjänstemän avgöra ärenden, vilka icke självständigt slutbehandlas av dem.
Det rör sig här, såsom ovan antytts, bland annat örn frågor huruvida i enskilda
fall försäkringsplikt föreligger i enlighet med gällande principer eller
örn frågan härom skall hänskjutas till försäkringspliktsbyrån för utredning
och avgörande.
Ansvaret för sektionens omfattande korrespondens åvilar vidare denne
tjänsteman.
Sektionschefen har slutligen att i förekommande fall enligt gällande instruktion
eller praxis föredraga ärenden för avdelningschefen respektive byråchefen.
Härefter framlägger riksförsäkringsanstalten förslag om upp flyttning
av två byråingen jörsbefattningar i lönegraderna A 21 respektive
Eo21 å försäkringsbyrån till förste byråingen jörsbefattningar
i lönegraderna A24 respektive Eo24.
Anstalten erinrar inledningsvis, att å nämnda byrås tekniska avdelning
funnes inrättade sex ingenjörsbefattningar, nämligen en förste byråingenjör
i lönegraden A 26 samt fem byråingenjörer, av vilka sistnämnda en vore placerad
i lönegraden A 21, en i lönegraden Eo 21 samt tre i lönegraden Eo 20.
Anstalten framhåller vidare, bland annat, att den konkurrens örn den ingen
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
jörsutbildade personalen, som förekomme från andra statliga institutioners
och från industriens sida, visat sig medföra stora svårigheter för anstalten
att med de lönegradsplaceringar och de befordringsutsikter, som vore för handen
för ingenjörerna på försäkringsbyrån, kunna förvärva och behålla skickliga
och för de speciella arbetsuppgifter, varom här vore fråga, lämpliga högskoleingenjörer.
En framträdande brist i berörda hänseende utgjorde särskilt det förhållandet,
att bland de å byrån befintliga ingenjörstjänsterna ej funnes någon
befattning mellan 21 :a och 26:e lönegraderna. I detta sammanhang omnämner
anstalten, att sedan år 1939 icke mindre än sex högskoleingenjörer, som
varit placerade å försäkringsbyrån i lönegraderna Eo 18 och Eo 20, övergått
till annan verksamhet, därav flertalet till annan statstjänst med förmånligare
villkor.
På grund härav och med hänsyn till de betydande fordringar, som måste
ställas på försäkringsbyråns ingenjörer i fråga örn tekniska kunskaper och
praktisk utbildning samt kännedom örn arbetsförhållandena inom olika industrigrenar
ävensom i fråga om omdöme och självständighet, anser anstalten
en mera allmän uppflyttning i lönegradshänseende av ingenjörstjänsterna vara
motiverad. Anstalten anser sig emellertid för närvarande endast böra hemställa
örn uppflyttning av de två byråingenjörerna i 21 :a lönegraden till förste
byråingenjörer i 24:e lönegraden.
Rörande de arbetsuppgifter, som åvila de till uppflyttning föreslagna ingenjörerna,
anför anstalten följande:
Byråingenjören i lönegraden A 21 har att leda det löpande arbetet på avdelningen,
att handha personalärenden och att biträda chefen på avdelningen
i dennes åligganden att med stöd av inkommande anmälningar örn olycksfall
och yrkessjukdomar företaga mera ingående skyddstekniska utredningar samt
lämna råd och anvisningar till arbetsgivarna i syfte att nedbringa olycksfallsoch
yrkessjukdomsrisken ävensom att företaga utredningar med hänsyn till
olycksfallsförsäkringslagens 25 §.
För de skyddstekniska utredningar, som utföras av denne byråingenjör,
fordras god kännedom örn olika tekniska och industriella förhållanden och
om hithörande lagar och förordningar samt ett gott omdöme. Efter slutförd
utredning avseende olycksfallsförsäkringslagens 25 § avgives utlåtande och
förslag i nedsättningsfrågan och därmed sammanhängande spörsmål till första
skadebyrån. Särskilt krävande är i regel handläggningen av hithörande remissärenden
från försäkringsrådet.
Byråingenjör en i lönegraden Eo 21 har att deltaga i det skyddstekniska
arbetet och behandlingen av ärenden med hänsyn till 25 § olycksfallsförsäkringslagen
samt att handlägga yrkessjukdoms- och olycksfallsärenden av kemisk-teknisk
och närbesläktad natur.
Detta sistnämnda arbete omfattar ej blott verkställandet eller dirigerandet
av de erforderliga tekniska utredningarna och, då så erfordras, förhandlingar
med specialister på kemisk-tekniska och medicinska områden utan
även avgivande av utlåtanden och förslag i ersättningsfrågan och därmed
sammanhängande spörsmål till första skadebyrån. Härför erfordras omfattande
kunskaper i kemi jämte ingående kännedom om kemisk-tekniska arbetsprocesser
och förfaranden och om sjukdomsformerna samt deras samband
med de skadliga faktorerna. Förutom förmåga att kunna orientera sig jämväl
i den utländska facklitteraturen i ämnet erfordras även vissa insikter i
Bihang till riksdagens protokoll IDIA. 1 sami. Nr 237.
361 .15 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
medicinska frågor (rörande differentialdiagnoser m. m.), bland annat emedan
dessa frågor och de medicinska spörsmålen ofta äro intimt förenade. Härtill
kommer att vederbörande tjänsteman måste följa resultaten av den fortgående
vetenskapliga forskningen inom detta område. Yrkessjukdomsärendena
och olycksfall av nu ifrågavarande slag, som förut till stor del handlagts
av sektionschefen (i lönegraden A 26), ha på grund av honom åliggande
andra krävande arbetsuppgifter under de senaste åren huvudsakligen överlåtits
till denne byråingenjör. Dennes tid upptages numera på grund härav
till övervägande delen av handläggning av dessa ärenden.
Vidare föreslår riksförsäkringsanstalten uppflyttning av sju befattningar
i lönegraden Eo20 till lönegraden Eo21.
Anstalten erinrar örn att hos anstalten för närvarande funnes icke mindre
än 16 befattningar i lönegraden Eo 20. Dessa befattningar hade tillkommit
under årens lopp såsom provisoriska anordningar i samband med den ständiga
ökningen av anstaltens arbetsbörda. Anstalten hade därvid räknat med
att desamma inom en icke alltför lång tidrymd skulle kunna uppflyttas till
den lönegrad, vari de rätteligen borde vara placerade, eller den 21 :a. De
arbetsuppgifter, som anförtrotts innehavarna av nämnda befattningar, skilde
sig kvalitativt på intet sätt från dem som åvilade befattninghavare i 21 :a lönegraden
och anstalten hade med hänsyn härtill i merithänseende såsom fullt
likvärdiga ansett förordnanden i dessa båda lönegrader. På grund av omständigheterna
hade ifrågavarande provisorier fått längre varaktighet än som
från början varit avsett. Anstalten ansåge emellertid, att frågan örn deras
avveckling nu borde upptagas. Ehuru starka skäl talade för att samtliga dessa
befattningar på en gång uppflyttades till 21 :a lönegraden, ville anstalten dock
för närvarande begränsa sig till att hemställa örn dylik ändring i lönegradsplaceringen
för följande sju befattningar, vilkas uppflyttning anstalten ansett
i främsta rummet påkallad, nämligen en byråsekreterarbefattning å administrativa
byrån, en aktuariebefattning å försäkringsbyrån, en byråingenjörsbefanning
å försäkringsbyrån, en byråsekreterarbefattning å andra skaderegleringsbyrån,
en byråsekreterarbefattning å tredje skaderegleringsbyrån samt två
byråsekreterarbefattningar å försäkringspliktsbyrån.
Riksförsäkringsanstalten föreslår härefter uppflyttning av tio kontorsskrivarbefattningar
i lönegraden A15 till förste kontorsskrivarbefattningar
i lönegraden Ali. Anstalten anför härom i
huvudsak följande:
I den för riksförsäkringsanstalten fastställda personalförteckningen finnas
upptagna 15 befattningar som kontorsskrivare i lönegraden A 15. Därjämte
finnas 6 extra ordinarie kontorsskrivare i 15:e lönegraden. Av de ordinarie
befattningarna tillkommo 10 år 1935 och 5 år 1937. Anstalten har vid upprepade
tillfällen hemställt om inrättande därjämte av kontorsskrivarbefattningar
i 17:e lönegraden. Senast var en dylik framställning fran anstaltens
sida föremål för uttalanden i anledning av anstaltens skrivelse den 31 augusti
1934 angående avlöningsanslag för budgetåret 1935/36, vari anstalten föreslog
inrättande av ett antal tjänster i dåvarande lönegraderna B 15 och B 17. Yttranden
avgåvos härvid av statskontoret samt allmänna civilförvaltningens
lönenämnd.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Statskontoret anförde bland annat, att därest här avsedda befattningar med
hänsyn till de säregna förhållandena inom riksförsäkringsanstalten skulle befinnas
böra inrättas utan avvaktan på en mera allmän prövning av frågan örn
lämpligheten av ordinarie tjänster i dessa mellangrader, statskontoret beträffande
anstaltens förslag i varje fall ville göra den erinringen, att samtliga
föreslagna nya tjänster syntes böra tills vidare — under benämningen kontorsskrivare
— hänföras till lönegraden B 15.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd ansåg sig med hänsyn till vad
anstalten anfört som skäl för sin framställning icke böra göra någon annan
erinran mot anstaltens förslag, än att samtliga befattningar i avvaktan på
någon tids erfarenhet syntes böra uppföras i lönegraden B 15 under benämningen
kontorsskrivare.
Vid behandlingen av riksförsäkringsanstaltens ifrågavarande förslag i 1935
års statsverksproposition anförde departementschefen, vilken föreslog inrättandet
av 10 kontorsskrivarbefattningar hos anstalten, att dessa tjänster med
hänsyn till vad statskontoret och lönenämnden anfört tills vidare borde hänföras
till lönegraden B 15.
Numera vunnen erfarenhet har bestyrkt, att framträdande behov föreligger
av ett antal befattningar i 17:e lönegraden. Det har visat sig, att vissa göromål
av betydligt mer kvalificerad beskaffenhet än som normalt kan anses
förenligt med placering i löre lönegraden med fördel kunna anförtros vissa
av anstaltens kontorsskrivare. Närmast äro dessa göromål jämförbara med
dem som åvila förste amanuens hos anstalten. En uppflyttning av dessa kontorsskrivare
till lönegraden A 17 måste således i betraktande av arbetsuppgifternas
art anses väl motiverad. En dylik lönegradsplacering, vilken skulle
vara ägnad att utgöra en jämförelsevis tillfredsställande slutplacering för
tjänstemän av här ifrågavarande kategori, måste därjämte ur rekryteringssynpunkt
anses synnerligen önskvärd.
I anslutning till vad anstalten sålunda anfört föreslår anstalten nu uppflyttning
av tio av de femton kontorsskrivarna till förste kontorsskrivare i
lönegraden A 17, nämligen två å första skaderegleringsbyrån, en å andra skaderegleringsbyrån,
en å administrativa byrån, en å försäkringsmatematiska och
statistiska byrån samt fem å försäkringsbyrån.
Riksförsäkringsanstalten föreslår vidare överförande till ordinarie
stat av en befattning såsom expeditionsvakt i lönegraden Eo 7.
Anstalten framhåller, att det på grund av den stora omfattningen av anstaltens
korrespondens — under år 1943 icke mindre än 491 539 inkommande
och 593 065 utgående postförsändelser — sedan länge varit erforderligt med
en särskild expedition inom anstalten för öppnande av den inkommande
posten och kuvertering av den avgående. Som föreståndare för denna expedition
fungerade en expeditionsvakt, vilken anstalten med hänsyn till de ansvarsfulla
uppgifter, som åvilade honom, ansett sig böra förordna till befattningshavare
i lönegraden Eo 7. Då emellertid enligt anstaltens mening någon
som helst tvekan icke rådde om att befattningen såsom föreståndare för anstaltens
postexpedition komme att erfordras jämväl för framtiden, hemställde
anstalten, att ifrågavarande extra ordinarie befattning från och med nästa
budgetår måtte utbytas mot en befattning såsom förste expeditionsvakt i lönegraden
A 7.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Riksförsäkringsanstalten föreslår slutligen uppfattning i lönegrad
av ett större antal ordinarie och extra ordinarie biträdesbef attningar
ävensom inrättande av två nya extra ordinarie biträdesbefattningar.
Såsom allmän motivering för de föreslagna åtgärderna anför anstalten, att
det förelåge ett starkt behov av förbättring i fråga örn anstaltens biträdesbefattningar.
Särskilt framträdande vore det sedan gammalt föreliggande behovet
av ytterligare befattningar i 7—11 lönegraderna. Anstalten framhåller,
att hos anstalten för närvarande funnes ett mycket stort antal kvinnliga befattningshavare,
vilkas lönegradsplacering icke motsvarade den kvalificerade
beskaffenheten av de göromål, som blivit dem anförtrodda. Anstalten anser
sig under nuvarande förhållanden dock icke böra ifrågasätta en omreglering
redan nästkommande budgetår av samtliga dessa befattningshavares tjänsteställning
utan begränsar sig till att föreslå ändrad lönegradsplacering för ett
antal ordinarie och extra ordinarie biträdesbefattningar, beträffande vilka anstalten
anser en snar förbättring särskilt påkallad, varjämte anstalten föreslår
inrättande av ett par nya extra ordinarie kanslibiträdesbefattningar.
Riksförsäkringsanstaltens förslag innebär i fråga örn de ordinarie biträdesbef
attningarna följande:
Första skaderegleringsbyrån: 4 kanslibiträden i lönegraden A 7 uppflyttas
till kontorister i lönegraden A 9.
Försäkringsmatematiska och statistiska byrån: 2 kontorsbiträden i lönegraden
A 4 uppflyttas till kanslibiträden i lönegraden A 7.
Byrån för försäkringsplikts- och fiskarförsäkringsärenden: 1 kontorsbiträde
i lönegraden A 4 uppflyttas till kontorist i lönegraden A 9.
Försäkringsbyrån: 21 kontorsbiträden i lönegraden A 4 uppflyttas till kansli''
biträden i lönegraden A 7, 3 kanslibiträden i lönegraden A 7 uppflyttas till
kontorister i lönegraden A 9, 1 kanslibiträde i lönegraden A 7 uppflyttas till
kansliskrivare i lönegraden All och 2 kontorister i lönegraden A9 uppflyttas
till kansliskrivare i lönegraden All.
Vid bifall till riksförsäkringsanstaltens förslag skulle antalet ordinarie biträdesbefattningar
bli följande (antalet i gällande personalförteckning upptagna
befattningar angives inom parentes), nämligen 12 (9) kansliskrivare i
lönegraden A 11, 9 (3) kontorister i lönegraden A 9, 53 (38) kanslibiträden i
lönegraden A 7 och 76 (100) kontorsbiträden i lönegraden A 4.
Vad beträffar de extra ordinarie biträdesbefattningarna innebär anstaltens
förslag följande:
Andra skaderegleringsbyrån: 2 kanslibiträdestjänster i lönegraden Eo 7
nyinrättas.
Tredje skaderegleringsbyrån: 1 kanslibiträde i lönegraden Eo 7 uppflyttas
till kontorist i lönegraden Eo 9 och 2 kontorsbiträden i lönegraden Eo 4 uppflyttas
till kanslibiträden i lönegraden Eo 7.
Riksförsäkringsanstalten har härefter övergått till en beräkning av utgifterna
för nästa budgetår under de särskilda i avlöningsstaten förekommande
anslagsposterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 21
Beträffande anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän
framlägger anstalten följande beräkningar.
Utgifterna under denna post hade för budgetåret 1943/44 uppgått till 1081236
kronor. Örn hänsyn toges till den kostnadsökning, som kunde beräknas uppkomma
på grund av löneklassuppflyttningar, syntes kostnaden för avlöningar
till nuvarande ordinarie tjänstemän under nästa budgetår med utgångspunkt
från nyss anförda belastningssiffra. kunna beräknas till omkring 1 090 000
kronor. Vid bifall till anstaltens i det föregående framförda förslag örn uppflyttning
i lönegrad av ett antal ordinarie befattningar samt överflyttande till
ordinarie stat av en extra ordinarie befattning som förste expeditionsvakt
skulle härtill komma ett belopp i runt tal av 33 000 kronor.
De sammanlagda avlöningarna till ordinarie tjänstemän skulle sålunda
kunna beräknas till (1 090 000 + 33 000) 1 123 000 kronor.
Vad angår anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, föreslår riksförsäkringsanstalten under hänvisning
till den allmänna löneutvecklingen en höjning till 1 200 kronor av den
under anslagsposten upptagna delposten till ersättning för utförande av portvaktsgöromål
till anstaltens värmeledningsskötare, vilken ersättning sedan
budgetåret 1932/33 utgått med 900 kronor. I övrigt ifrågasätter anstalten
icke någon ändring med avseende å de under ifrågavarande anslagspost upptagna
delposterna. Anstalten har alltså beräknat medelsbehovet under anslagsposten
för nästa budgetår till (37 400 + 300) 37 700 kronor.
Kostnaderna för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
ha av anstalten beräknats med utgångspunkt från medelsbehovet för avlöning
av den hithörande personal, som redan funnes anställd hos anstalten vid
tidpunkten för avlåtande av anstaltens här behandlade skrivelse. Börande
detta medelsbehov har anstalten anfört följande:
Avlöningskostnaderna för nuvarande extra ordinarie tjänstemän syntes
kunna beräknas till omkring 1 263 000 kronor.
Utgifterna för avlöningar till extra tjänstemän utgjorde för närvarande i
runt tal 176 500 kronor.
Med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande den 15 juni 1944 hade å tredje
skaderegleringsbyrån tills vidare till och med utgången av innevarande budgetår
inrättats en arvodesbefattning, vars innehavare fullgjorde göromål som
ankomme å förste byråsekreterare. Genom särskilt beslut av Kungl. Majit
den 4 augusti 1944 hade arvodet till den av anstalten förordnade innehavaren
fastställts till 11 832 kronor för år räknat. Ifrågavarande befattning komme
att bli erforderlig även under nästa budgetår. Med hänsyn till att innehavaren
av densamma vore ordinarie byråsekreterare i 21 :a lönegraden samt i
denna egenskap sedan den 1 april 1943 placerad i 24:e löneklassen, ville anstalten
föreslå, att arvodet till denne från och med nästa budgetår bestämdes
till belopp motsvarande den avlöning som skulle utgå till honom vid placering
i 25:e löneklassen eller 12 478 kronor för år räknat ävensom att han finge
åtnjuta semesterförmåner, motsvarande dem som tillkomme befattningshavare
i 24:e lönegraden.
För tillfälliga tjänstemän hade under sistförflutna budgetår i avlöningar
utbetalats 232 170 kronor. Motsvarande kostnader kunde för nästa budgetår
beräknas till i runt tal 235 000 kronor.
Vidare erfordrades till vikariatsersättningar 12 000 kronor och till ackordsoch
övertidsersättningar 21 000 kronor.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
I tjänstledighetsavdrag kunde beräknas avgå 40 000 kronor.
Kostnaderna för ifrågavarande ändamål ha alltså sammanlagt beräknats
till (1 263 000 + 176 500 + 12 478 + 235 000 + 12 000 + 21 000 — 40 000)
1 679 978 kronor.
Anstalten framhåller vidare, att vid bifall till anstaltens i det föregående
framlagda förslag örn inrättande av vissa extra ordinarie befattningar samt
uppfattning i lönegrad av vissa andra dylika befattningar skulle tillkomma
ytterligare ett belopp av 38 211 kronor.
Härutöver räknar anstalten med att det till följd av arbetsökningen komme
att bli erforderligt att företaga ytterligare någon förstärkning av såväl amanuens-
som biträdespersonalen. Sålunda avsåge anstalten att inom den närmaste
tiden utöka försäkringsbyråns personal med ett par tjänstemän i amanuensgrad
samt 7 å 8 kvinnliga biträden. Det syntes därjämte bliva erforderligt
att bland annat anställa ett par kvalificerade befattningshavare å första
skaderegleringsbyrån. För detta ändamål ävensom för oförutsedda utgifter
syntes utöver ovan upptagna belopp få anslås 75 000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
ha i enlighet härmed av anstalten beräknats till (1 679 978 + 38 211 +
75 000) 1 793 189 kronor, vilket belopp avrundats till 1 793 000 kronor.
Anslagsposten till rörligt tillägg föreslås av anstalten höjd från 351 600
kronor till 390 000 kronor.
Det totala medelsbehovet under ifrågavarande anslag har riksförsäkringsanstalten
alltså för nästa budgetår beräknat till (1 123 000 + 37 700 + 1 793 000
+ 390 000) 3 343 700 kronor.
I ärendet ha utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.
Statskontoret framhåller, att organisationsundersökningarna inom riksförsäkringsanstalten
ännu icke blivit slutförda. Härtill komme, att socialvårdskommittén
övervägde frågan örn samordnande av den sociala olycksfallsförsäkringen
och sjukförsäkringen. Redan i betraktande härav syntes det statskontoret
mindre lämpligt att skrida till en så omfattande prövning av personalens
löneställning, som anstalten nu föreslagit. Statskontoret ville i detta
sammanhang erinra, att statens organisationsnämnd förordat (se proposition
nr 225/1944 s. 28), att den av besparingsberedningen väckta frågan om inrättande
av en kontorschefsbefattning i verket upptoges till prövning. Åt en
sådan kontorschef borde enligt nämndens mening lämnas i uppdrag att dels
genomföra de av beredningen föreslagna åtgärderna i fråga om det expeditionella
arbetet å första skaderegleringsbyrån och övriga byråer, dels även
fullfölja undersökningarna beträffande det kvalificerade arbetet inom hela
anstalten. Först efter en sådan genomgång kunde personalbehovet bedömas.
Sedan riksförsäkringsanstalten nu upptagit detta spörsmål till närmare övervägande,
ville statskontoret, med hänsyn till vad anstalten anfört beträffande
behovet av en förstärkning av administrativa byråns personal med en i organisatoriska
frågor speciellt utbildad tjänsteman, icke motsätta sig inrättandet
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
för detta ändamål av en befattning som förste byråsekreterare i lönegraden
Eo 24. Vid bifall därtill syntes i övrigt föreslagna ändringar av personalens
löneställning böra, såvitt ej särskilda skäl förelåge, anstå till dess närmare
klarhet vunnits angående anstaltens blivande organisation.
Statskontoret anför vidare, att frågan, i vilken mån förestående reformer
på socialvårdens område komme att påverka byråorganisationen inom riksförsäkringsanstalten
—■ ett spörsmål, som dock undandroge sig statskontorets
bedömande — icke syntes böra lämnas obeaktad, därest frågan örn uppflyttande
av icke mindre än tre byrådirektörer till byråchefs tjänsteställning
bleve föremål för prövning vid 1945 års riksdag.
Förslaget örn uppflyttning av sju befattningar i lönegraden Eo 20 till lönegraden
Eo 21 har statskontoret på av riksförsäkringsanstalten anförda skäl
icke velat motsätta sig.
Däremot har statskontoret avstyrkt den föreslagna uppflyttningen av vissa
kontorsskrivarbefattningar i lönegraden A15 till lönegraden A17. Statskontoret
erinrar, att dessa tjänster enligt beslut vid 1935 års riksdag inrättats
som sluttjänster för här avsedda befattningshavare, vilka närmast motsvarade
kontorsskrivarna vid de affärsdrivande verken. Redan vid inrättandet av
dessa tjänster hade ämbetsverket framhållit, att frågan härom bort upptagas
först i samband med liknande spörsmål för andra verk inom den centrala
statsförvaltningen. I ännu högre grad måste betänkligheter möta mot att
uppflytta vissa av dessa tjänster i 17:e lönegraden med hänsyn till konsekvenserna
inom andra förvaltningsgrenar, icke minst för kommunikationsverkens
vidkommande, där samtliga kontorsskrivare vore placerade i 15:e
lönegraden.
Statskontoret har icke heller ansett sig kunna biträda den av riksförsäkringsanstalten
föreslagna höjningen av ersättningen till anstaltens värmeledningsskötare
för utförande av portvaktsgöromål. Enligt ämbetsverkets mening
borde, därest arvoden av hithörande slag befunnes böra höjas på grund
av den allmänna prisutvecklingen, detta ske efter enhetliga regler för samtliga
dylika arvoden.
Statskontoret har slutligen icke heller ansett sig kunna tillstyrka riksförsäkringsanstaltens
förslag om höjning av arvodet samt utvidgade semesterförmåner
för den arvodesbefattning å tredje skaderegleringsbyrån, vars innehavare
fullgör göromål, som ankomma å förste byråsekreterare.
Allmänna lönenämnden framhåller inledningsvis, att det vid bedömandet
av riksförsäkringsanstaltens framställning borde beaktas, att omfattningen
av anstaltens arbetsbörda stigit betydligt under de senare åren. Ehuru denna
stegring i viss utsträckning torde vara att tillskriva omständigheter av mera
krisbetonad karaktär, syntes den dock i väsentlig mån vara av bestående
natur, exempelvis i de delar den vore föranledd av att anstalten erhållit nya,
av krisförhållandena icke betingade arbetsuppgifter oller av att redan förefintliga
arbetsuppgifter genom vissa författningsändringar blivit mera betungande
ur förvaltningsmässig synpunkt. Med hänsyn därtill funne lönenämnden
för sin del starka skäl tala för att prövningen av de av riksförsäkrings
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
anstalten nu framlagda förslagen icke undanskötes i avvaktan på resultatet
av en kommande utredning. Betänkligheter däremot syntes så mycket mindre
behöva möta, som anstaltens framställning i fråga örn de ordinarie befattningarna
i stort sett holle sig inom ramen för anstaltens förslag för budgetåret
1937/38, vilket upprättades med utgångspunkt från anstaltens dåvarande
arbetsbörda.
Lönenämnden, som därefter övergått till att behandla riksförsäkringsanstaltens
förslag till löneställning för olika befattningar, har beträffande förslaget
örn utbyte av tre befattningar som ledamot och byrådirektör i lönegraden
A 28 mot tre byråchefstjänster i lönegraden A 30 anfört bland annat
följande:
Då frågan örn en förändring av riksförsäkringsanstaltens byråindelning för
närvarande icke synes vara aktuell och då innehavarna av de tre befattningarna
såsom ledamot och byrådirektör i lönegraden A 28 i verkligheten tjänstgöra
såsom chefer, envar för sin byrå, anser sig lönenämnden böra tillstyrka deras
uppf lytta ing till byråchefsgraden. Eftersom frågan örn dessa befattningshavares
lönegradsplacering icke heller torde ha något samband med av 1939
ås tjänsteförteckningssakkunniga i deras betänkande del II behandlade spörsmål
av principiell natur, synes i och för sig hinder icke möta mot att en dylik
uppflyttning kommer till stånd, oavsett huruvida av de sakkunniga framlagda
förslag beträffande byråchefs- och rådstjänster m. m. komma att föreläggas
1945 års riksdag eller icke. Lönenämnden anser sig dock böra begränsa sig
till att föreslå inrättande av tre extra ordinarie byråchefsbefattningar i lönegraden
Eo 30. Vid bifall härtill böra motsvarande byrådirektörstjänster hållas
vakanta.
Förslaget örn inrättande av en byråingenjörsbefattning i lönegraden Eo 21
å arbetarskyddsbyrån har icke föranlett någon erinran från lönenämndens
sida.
Lönenämnden har vidare tillstyrkt inrättandet av en förste byråsekreterarbefattning
i lönegraden Eo 24 å administrativa byrån.
Vad angår förslaget om inrättande av en förste byråsekreterarbefattning i
lönegraden Eo 24 och en byråsekreterarbefattning i lönegraden Eo 21 å andra
skaderegleringsbyråns avdelning för statens arbetare framhåller lönenämnden,
att ett bifall till detta förslag skulle innebära en icke obetydlig ökning av
den för arbetsledning och behandling av mera kvalificerade ärenden avsedda
personalen inom avdelningen. Med hänsyn emellertid till den ökning av
avdelningens arbetsuppgifter, som redan inträtt och som ytterligare syntes
vara att emotse, och då de för befattningshavarna i fråga avsedda arbetsuppgifterna
i och för sig syntes motivera för dem föreslagna löneställningar, har
lönenämnden ansett sig icke böra framställa någon erinran mot anstaltens
berörda förslag.
Beträffande riksförsäkringsanstaltens hemställan örn uppflyttning av två
aktuariebefattningar i lönegraden A 21 å försäkringsbyrån till förste aktuariebefattningar
i lönegraden A 24 har lönenämnden anfört följande:
Lönenämnden vill erinra, att anstalten i sin skrivelse angående avlöningsanslag
för budgetåret 1937/38 föreslog inrättande av dels en förste aktuarietjänst
i lönegraden B 26, vars innehavare skulle tjänstgöra såsom chef för
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 237.
såväl försäkringssektionen som debiteringssektionen inom försäkringsbyråns
försäkringsavdelning, dels ock en förste aktuarietjänst i lönegraden B 24. Innehavaren
av den senare befattningen skulle vara föreståndare för debiteringssektionen,
under det att den omedelbara ledningen av arbetet inom försäkringssektionen
skulle utövas av förste aktuarien i lönegraden B 26. I utlåtande
över anstaltens förslag framhöll allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
att det syntes lämpligare, att vardera sektionen ställdes under ledning av en
förste aktuarie i lönegraden B 24, vilken borde vara direkt underställd byråchefen.
Allmänna lönenämnden kan icke tillstyrka nu föreliggande förslag örn upp
flyttning av föreståndaren för debiteringssektionen till förste aktuarie i lönegraden
A 24 under annan förutsättning, än att han kommer att erhålla den
ställning i organisatoriskt avseende, som sålunda tidigare förordats. Framhallas
må, att en förste aktuarie i lönegraden A 24 för närvarande tjänstgör
såsom chef för såväl försäkringssektionen (numera benämnd korrespondenssektionen)
som debiteringssektionen.
Den föreslagna uppflyttningen av den aktuarie, som förestår registreringssektionen
inom försäkringsbyråns registreringsavdelning, till förste aktuarie
i A 24 finner sig lönenämnden böra tillstyrka.
Yad angår den föreslagna uppflyttningen av två byråingenjörer i lönegraderna
A 21 respektive Eo 21 å försäkringsbyrån till förste byråingenjörer i
lönegraderna A 24 respektive Eo 24 har allmänna lönenämnden ansett, att sådana
speciella krav på icke blott tekniskt kunnande utan även vissa insikter i
medicinska frågor måste ställas på innehavaren av den extra ordinarie befattningen,
att dess placering i lönegraden Eo 24 syntes väl motiverad, varför
nämnden tillstyrkt vad anstalten i fråga örn denna tjänst föreslagit. Däremot
har lönenämnden funnit övertygande skäl knappast vara anförda för en motsvarande
höjning av den ordinarie byråingenjörstjänsten.
Lönenämnden har vidare tillstyrkt riksförsäkringsanstaltens förslag örn
uppflyttning av sju befattningar i lönegraden Eo 20 till lönegraden Eo 21.
Beträffande anstaltens hemställan örn uppflyttning av tio befattningar som
kontorsskrivare i lönegraden A 15 till förste kontorsskrivartjänster i lönegraden
A 17 har lönenämnden anfört bland annat följande:
Allmänna lönenämnden har icke någon principiell erinran att göra mot inrättande
av ordinarie befattningar i 17:e lönegraden vid anstalten. Erinras
må i detta sammanhang, att de ordinarie landskanslisterna och landskontoristerna
numera äro hänförda till denna lönegrad. Den redogörelse, som riks
försäkringsanstalten lämnat för arbetsuppgifterna för de befattningshavare,
vilka nu skulle komma i fråga för uppflyttning från kontorsskrivare till förste
kontorsskrivare, synes även ge vid handen att skäl föreligga för en förbättring
av deras löneställning. Särskilt synes så vara förhållandet med de tre till uppflyttning
föreslagna kontorsskrivama å första skaderegleringsbyrån samt försäkringsmatematiska
och statistiska byrån. Vid en mera ingående granskning
av vederbörande åliggande arbetsuppgifter torde dock ytterligare några dylika
särskilt kvalificerade befattningar kunna avskiljas från de övriga. Med hänsyn
jämväl till att en lämplig avvägning mellan antalet befattningar i 15:e och
17 :e lönegraderna bör åstadkommas, anser sig lönenämnden därför böra till
styrka, att av nu förefintliga 15 kontorsskrivarbefattningar 6 utbytas mot
förste kontorsskrivartjänster i lönegraden A 17.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Lönenämnden har vidare tillstyrkt överförande till ordinarie stat av den
förste expeditionsvakt i lönegraden Eo 7, som tjänstgör såsom föreståndare
för riksförsäkringsanstaltens postexpedition. Lönenämnden har emellertid
ifrågasatt, om icke med hänsyn till arbetsuppgifternas art en något högre löneställning
och jämväl en annan tjänstebenämning vore påkallad för denna befattning.
Yad angår biträdesbefattningarna framhåller lönenämnden bland annat,
att ett genomförande av riksförsäkringsanstaltens förslag i fråga örn de ordinarie
befattningarna icke syntes medföra risk för att beståndet av dylika befattningar
i de olika lönegraderna bleve större än vad som bomme att erfordras
under den tid, som nu kunde överskådas. Av försiktighetsskäl skulle
dock enligt lönenämndens mening måhända en ökning av antalet kontorsbiträden
i lönegraden A 4 och en motsvarande minskning av antalet kanslibiträden
i lönegraden A 7 kunna ifrågasättas.
Beträffande de särskilda befattningarna har lönenämnden framhållit bland
annat, att tvekan syntes kunna råda, örn en uppflyttning av en kontoristbefattning
å försäkringsbyråns premiesättningsavdelning till kansliskrivartjänst
vore påkallad. Lönenämnden har icke heller ansett tillräckliga skäl föreligga
för den föreslagna uppflyttningen av ett extra ordinarie kanslibiträde till kontorist
i lönegraden Eo9 och två extra ordinarie kontorsbiträden till kanslibiträden
i lönegraden Eo 7, samtliga å tredje skaderegleringsbyrån. Lönenämnden
framhåller, att försiktighet syntes böra iakttagas beträffande befattningar å
ifrågavarande byrå, eftersom ökningen av arbetsuppgifterna å denna byrå berodde
av de nu rådande särskilda förhållandena i större utsträckning än å
andra byråer. Slutligen har lönenämnden ansett skälig förbättring av löneställningen
för det kontorsbiträde å byrån för försäkringsplikts- och fiskarförsäkringsärenden,
vilket av riksförsäkringsanstalten föreslagits uppflyttat
till kontorist, kunna åstadkommas genom att vederbörande antoges till extra
ordinarie befattningshavare i 7:e lönegraden.
Yad angår riksförsäkringsanstaltens förslag örn höjning av arvodet till anstaltens
värmeledningsskötare för utförande av portvaktsgöromål framhåller
lönenämnden, att ifrågavarande ersättning hade karaktären av bisysslearvode
och borde höjas endast om och i den mån så skedde med andra arvoden av
detta slag.
Lönenämnden har slutligen funnit det otillfredsställande, att den byråsekreterare,
som innehade den från och med den 1 juli 1944 inrättade arvodesbefattningen
å tredje skaderegleringsbyrån, under tiden för förordnandet icke
komme i åtnjutande av någon löneökning, och på grund härav ansett, att ifrågavarande
befattningshavare borde förordnas att mot vikariatslön fullgöra göromål,
som eljest ankomme på förste byråsekreterare i lönegraden A 24.
I en den 24 januari 1945 dagteclmad skrift har vidare riksförsäkringsanstaltens
personalförening hemställt, att de i riksförsäkringsanstaltens skrivelse
den 29 augusti 1944 framlagda förslagen måtte läggas till grund för Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen angående avlöningsanslag till anstalten för
nästa budgetår.
27
Kungl. May.ts proposition nr 237.
Vid anmälan i propositionen nr 266/1937 av riksförsäkringsanstaltens Departement»- framställning angående avlöningsanslag för budgetåret 1937/38 förklarade chefenjag
mig vara av den uppfattningen, att en allmän undersökning av anstaltens
organisation och personalbehov borde äga rum samt att det icke syntes lämpligt
att vidtaga några mera vittgående förändringar med avseende å anstaltens
personal, innan en sådan undersökning verkställts. Jag ansåg mig därför
i huvudsak böra bortse från de omfattande förslag om inrättande av ordinarie
tjänster m. m., vilka framlagts av anstalten i dess förenämnda framställning.
Den sålunda avsedda undersökningen har emellertid ännu icke
kommit till stånd. Enligt vad jag framhöll i 1940 års statsverksproposition
borde den planerade översynen icke verkställas under dåvarande förhållanden
utan borde med densamma tills vidare anstå. Emellertid har riksförsäkringsanstaltens
organisation sedermera blivit föremål för en omfattande
undersökning genom besparingsberedningens försorg. En redovisning för
beredningens undersökningar har lämnats i ett den 19 december 1942 överlämnat
förslag, för vars huvudsakliga innehåll redogjorts i propositionen nr
225/1944. Syftet med den av mig i propositionen nr 266/1937 avsedda allmänna
översynen har, såvitt avser befattningar i lägre lönegrad, i stort sett
tillgodosetts genom de av besparingsberedningen sålunda verkställda undersökningarna
och anledning till någon ytterligare allmän granskning i dessa
hänseenden av anstaltens organisation och personalbehov synes mig därför
för närvarande icke föreligga. Vad angår de kvalitativt mera krävande befattningarna
är jag av den bestämda uppfattningen, att utsikter saknas att genom
organisatoriska åtgärder få till stånd förenklingar, för vilkas genomförande
de av anstalten nu framförda förslagen skulle utgöra ett hinder. Med hänsyn
härtill synas betänkligheter icke möta mot att till saklig prövning upptaga de
av riksförsäkringsanstalten i dess nu föreliggande skrivelse framlagda förslagen
örn inrättande av nya tjänster samt uppfattning i lönegrad av olika
befattningar. Mot tanken på ett avvisande av en sådan saklig prövning talar
starkt den omständigheten att anstaltens förslag i stor utsträckning innebär
ett upprepande av framställnihgar, som anstalten gjorde redan för åtta å tio
år sedan, och att en fortsatt underlåtenhet att pröva rättmätigheten av de
framställda anspråken knappast ter sig skälig.
Vid ställningstagande till anstaltens förslag böra emellertid två särskilda
synpunkter beaktas.
För det första bör, såsom anstalten själv framhållit och statskontoret ytterligare
understrukit, hänsyn tagas till de konsekvenser, som det av socialvårdskommittén
nyligen framlagda förslaget om samordnande av den sociala olycksfallsförsäkringen
och sjukförsäkringen kan komma att medföra med avseende å
anstaltens organisation och personalbehov. Såsom närmare framgår av kommitténs
i april 1944 avgivna betänkande med förslag till lag örn allmän sjukförsäkring
har kommittén diskussionsvis förordat att, sedan den nya sjukförsäkringsorganisationen
någon tid varit i verksamhet, å sjukkassorna skulle överflyttas
uppgiften att utbetala sjukhjälp i anledning av olycksfall i arbete under viss
kortare tid efter olycksfallets inträffande. Vid genomförande av e''n sådan
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
anordning skulle riksförsäkringsanstalten befrias från ett stort antal skadefall,
vilket, såsom anstalten framhåller, kan antagas inverka minskande på personalbehovet
å anstaltens första skaderegleringsbyrå. Anstalten påpekar
emellertid samtidigt, att å andra sidan ett realiserande av den förordade
samordningen skulle medföra ökat personalbehov för försäkringsbyrån.
Ehuru relativt lång tid kan beräknas förflyta, innan samordningen mellan
olycksfalls- och sjukförsäkringen kan bliva genomförd i praktiken, synes mig
försiktigheten dock bjuda att första skaderegleringsbyrån lämnas utanför de
nu ifrågasatta löneregleringarna.
För det andra bör beaktas, att det även vid detta års riksdag funnits påkallat
att iakttaga återhållsamhet i fråga om förverkligandet av föreliggande
löneregleringsförslag. Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra tillämpa
en strängare bedömningsgrund i fråga örn tjänsteuppflyftningar än den som
synes ha varit vägledande för anstalten vid uppgörandet av dess förslag.
Jag övergår härefter till att behandla anstaltens förslag beträffande de
enskilda befattningarna.
Yad först beträffar frågan rörande ombildning av de tre befattningarna
såsom ledamot och byrådirektör till byråchefsbefattningar har jag av den utredning,
som i ämnet förebragts av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i
deras år 1942 avgivna betänkande rörande byråchefs- och rådstjänster m. m.,
kommit till den uppfattningen att de arbetsuppgifter, som åvila innehavarna
av ifrågavarande tre befattningar, måste betraktas såsom fullt likvärdiga med
dem, vilka i allmänhet fullgöras av byråcheferna i de centrala ämbetsverken.
Med hänsyn härtill synes mig en ombildning av nämnda befattningar nu
böra komma till stånd. Såsom allmänna lönenänmden påpekat, torde frågan
örn dessa tre befattningshavares lönegradsplacering icke ha något samband
med de i förenämnda betänkande behandlade spörsmålen av principiell natur.
Förevarande fråga synes överhuvud intaga sådan särställning i förhållande
till de ännu icke behandlade förslagen av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,
att hinder icke bör möta att upptaga densamma till separat behandling.
Jag förordar alltså, att de tre befattningarna såsom ledamot och byrådirektör
i lönegraden A 28 från och med nästa budgetår ombildas till byråchefstjänster,
därvid jag dock i likhet med allmänna lönenämnden begränsar
mig till att föreslå, att byråchefstjänstema tills vidare placeras i lönegraden
Eo 30. I samband härmed torde befattningarna såsom byrådirektör och ledamot
böra överföras till övergångsstat.
Yad härefter angår anstaltens förslag örn inrättande av en byråingenjörsbefattning
i lönegraden Eo 21 å arbetarskyddsbyrån för handläggning av
ärenden jämlikt 6 a § arbetarskyddslagen framgår visserligen av vad anstalten
anfört, att antalet ärenden enligt nämnda lagrum undergått en väsentlig
ökning. Då emellertid ännu någon tids erfarenhet rörande personalbehovet
synes böra avvaktas, anser jag mig icke nu kunna tillstyrka, att byrån tillföres
ytterligare arbetskraft för handläggning av nämnda ärenden utöver den från
och med innevarande budgetår inrättade befattningen såsom byrådirektör
i lönegraden Eo 28.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
Däremot synas mig övertygande skäl anförda för inrättande av den av
anstalten föreslagna förste byråsekreterarbefattningen i lönegraden Eo 24 å
administrativa byrån. Av vad anstalten anfört framgår, att byråchefen å
nämnda byrå är i starkt behov av sekreterarbiträde vid handläggningen av
de administrativa ärendena. Redan med hänsyn härtill anser jag i likhet med
anstalten påkallat, att byrån tillföres en befattningshavare i förste byråsekreterares
ställning. Vidare är att märka, att byråchefen på grund av den omfattande
arbetsbördan icke varit i tillfälle att annat än i mera begränsad
omfattning till behandling upptaga de till hans byrå hörande ärendena angående
anstaltens organisation. Med anledning härav föreslog besparingsberedningen,
att hos anstalten skulle inrättas en särskild kontorschefsbefattning,
vars innehavare skulle i första hand ägna sig åt frågor rörande anstaltens
organisation och personal. Anstalten har nu till närmare övervägande upptagit
denna fråga men därvid icke ansett sig böra föreslå inrättande av en
särskild befattning för handläggning av nyssnämnda ärenden utan i stället
ansett behandlingen av dessa frågor lämpligen böra förenas med den av anstalten
föreslagna förste byråsekreterarbefattningen i lönegraden Eo 24.
Ehuru jag icke kunnat undgå att hysa en viss tvekan örn lämpligheten av en
sådan förening — jag vill erinra örn att besparingsberedningen framhållit,
att riksförsäkringsanstalten vore av den storleksordningen, att en tjänsteman
borde helt avdelas för de organisatoriska frågorna — anser jag mig likväl
böra godtaga den av anstalten nu föreslagna lösningen av kontorschefsfrågan.
Under hänvisning till den ökning av arbetsbördan, som inträtt å andra
skaderegleringsbyråns avdelning för statens arbetare, har anstalten vidare
föreslagit inrättande å nämnda avdelning av dels en förste byråsekreterarbefattning
i lönegraden Eo 24, dels ock en byråsekreterarbefattning i lönegraden
Eo 21. Såsom framgår av vad anstalten anfört, har anstalten redan
nödgats vidtaga en provisorisk anordning för förstärkning av personalen å
denna avdelning, i det anstalten till avdelningen överflyttat en av de båda
förste byråsekreterarna å byråns livränteavdelning och samtidigt meddelat förordnande
för en tjänsteman att å livränteavdelningen fullgöra göromål, som
eljest ankomma å förste byråsekreterare. Av vad anstalten anfört finner jag
tydligt, att en förstärkning av den kvalificerade personalen å avdelningen
för statens arbetare är erforderlig. Denna förstärkning synes dock böra begränsas
till en förste byråsekreterarbefattning i lönegraden Eo 24. Samtidigt
som jag alltså tillstyrker, att en sådan befattning nu inrättas å avdelningen,
förutsätter jag, att den från livränteavdelningen provisoriskt överförde förste
byråsekreteraren återgår till denna avdelning samt att det av anstalten meddelade
förordnandet för en tjänsteman att å sistnämnda avdelning fullgöra
göromål som eljest ankomma å förste byråsekreterare upphör.
Yad härefter angår försäkringsbyrån har riksförsäkringsanstalten föreslagit
uppflyttning av dels två byråingenjörsbefattningar i lönegraderna A 21 respektive
Eo 21 till förste byråingenjörsbefattningar i lönegraderna A 24 respektive
Eo 24, dels ock två aktuariebefattningar i lönegraden A 21 till förste aktuariebefattningar
i lönegraden A 24. Anstaltens förslag beträffande den extra ordi
-
30
Kungl. May.ts proposition nr 237.
narie byråingenjörs tjänsten kan jag biträda. Jag tillstyrker alltså uppflytt
ning av densamma till förste byråingenjörstjänst i lönegraden Eo 24. Däremot
finner jag mig för närvarande nödsakad avstyrka den föreslagna uppflyttningen
av den ordinarie byråingenjörs tjänsten och de båda aktuariebefattningarna
till högre lönegrad.
Anstalten har vidare föreslagit, att sju av de sexton befattningar i lönegraden
Eo 20, som för närvarande finnas inrättade hos anstalten, måtte uppflyttas
till lönegraden Eo 21. Då, som anstalten framhållit, de göromål som
utföras av innehavarna av nämnda befattningar i kvalitativt avseende icke
skilja sig från dem, som åligga befattningshavare i 21 :a lönegraden, vill jag
tillstyrka anstaltens ifrågavarande förslag. Yid bifall härtill tillkomma i anstaltens
personalförteckning för nästa budgetår följande befattningar i lönegraden
Eo 21, nämligen en aktuarie, en byråingenjör och fem byråsekreterare.
Anstaltens hemställan örn uppflyttning av tio kontorsskrivare i lönegraden
A 15 till förste kontorsskrivare i lönegraden A 17 innebär, att det övervägande
flertalet av de ordinarie kontorsskrivarbefattningarna inom anstalten skulle
omändras till förste kontorsskrivarbefattningar. Ett sådant förslag synes mig
alltför vittgående, bland annat enär det är ägnat att leda till den uppfattningen,
att 17:e lönegraden utgjorde det normala löneläget för kontorsskrivarna.
Vid genomgång av de till uppflyttning föreslagna kontorsskrivarnas
arbetsuppgifter har jag emellertid funnit, att tre av dem — en å administrativa
byrån, en å försäkringsmatematiska och statistiska byrån samt en å
försäkringsbyråns försäkringsavdelning — ha uppgifter av den kvalitativa
art, att de böra — enligt de grunder som förut angivits skola tillämpas i fråga
örn det föreliggande förslaget — framför de övriga ifrågakomma till uppflyttning.
Då en uppflyttning av endast dessa tre befattningar icke torde behöva
medföra några prejudicerande verkningar, vill jag tillstyrka, att tre förste
kontorsskrivarbefattningar i lönegraden A 17 inrättas och antalet ordinarie
kontorsskrivare minskas i motsvarande mån. Vid bifall härtill torde bestämmelserna
i cirkulären den 5 juni 1942 (nr 362) och den 30 juni 1943 (nr 580)
i tillämpliga delar få gälla.
Då arbetsuppgifterna för den förste expeditionsvakt i lönegraden Eo 7,
som förestår anstaltens postexpedition, uppenbarligen äro av stadigvarande
art, finner jag mig icke böra göra någon erinran mot anstaltens förslag örn befattningens
överförande till ordinarie stat. Jag tillstyrker alltså, att å anstaltens
personalförteckning upptages ytterligare en befattning som förste expeditionsvakt
i lönegraden A 7.
Vad beträffar biträdespersonalen vill jag icke bestrida, att behov kan föreligga
av förbättrad löneställning för flertalet av de befattningshavare, vilkas
lönefråga nu upptagits av anstalten. Dock anser jag mig med hänsyn till de
bedömningsgrunder som jag angivit skola tillämpas i fråga om anstaltens
förslag icke kunna tillstyrka uppflyttning i lönegrad av biträdestjänster i den
omfattning anstalten föreslagit. Då vidare, vad beträffar anstaltens förslag
i fråga örn de ordinarie biträdestjänsterna, en uppflyttning till högre ordinarie
lönegrad skulle kunna medföra ett föregripande av resultatet av 1944
31
Kungl. May.ts proposition nr 237.
års personalutrednings arbete, har jag i de fall, där uppflyttning ansetts böra
ifrågakomma, icke funnit mig kunna tillstyrka uppflyttning till högre ordinarie
lönegrad utan ansett mig böra begränsa mig till att föreslå placering i motsvarande
extra ordinarie lönegrad. Jag tillstyrker således uppflyttning av 2 kontoristtjänster
i lönegraden A 9 (å försäkringsbyråns premiesättningsavdelning
och å dess registeravdelning) till kansliskri vart jänster i lönegraden Eo 11, av 1
kanslibiträdestjänst i lönegraden A 7 (å försäkringsbyråns tekniska avdelning)
till kontoristtjänst i lönegraden Eo 9 samt av 12 kontorsbiträdest jänster
i lönegraden A 4 (därav 2 å försäkringsmatematiska och statistiska byrån, 1 å
byrån för försäkringsplikts- och fiskarförsäkringsärenden och de övriga å
försäkringsbyrån, nämligen 1 å försäkringsavdelningens korrespondenssektion,
4 å nämnda avdelnings debiteringssektion, 1 å premiesättningsavdelningen
och 3 å registeravdelningens debiteringssektion) till kanslibiträdestjänster
i lönegraden Eo 7. De ordinarie tjänster, som sålunda föreslagits uppflyttade
till högre extra ordinarie befattningar, böra kvarstå å ordinarie stat
i anstaltens personalförteckning men böra icke uppehållas. Vidkommande
anstaltens förslag i fråga örn de extra ordinarie biträdestjänsterna tillstyrker
jag, att 2 kontorsbiträden i lönegraden Eo 4 å tredje skaderegleringsbyrån
uppflyttas till kanslibiträden i lönegraden Eo 7, varemot tillräcklig
anledning icke synes mig föreligga att uppflytta en nu såsom
kanslibiträde i lönegraden Eo 7 å samma byrå placerad befattning i högre
lönegrad. Behovet av ökad biträdespersonal å andra skaderegleringsbyrån
finner jag styrkt. Förstärkningen av byråns biträdest jänster, av anstalten
föreslagen till 2 kanslibiträden i lönegraden Eo 7, synes mig dock bliva tillgodosedd
genom att allenast det ena biträdet (å livränteavdelningen) placeras
i lönegraden Eo 7, medan det andra biträdet, vars göromål ej synas bliva av
lika kvalificerad art, placeras i lönegraden Eo 4.
Enligt vad jag inhämtat kommer den i anstaltens personalförteckning å
övergångsstat upptagne materialförvaltaren att avgå från tjänsten med utgången
av mars 1945. Med anledning härav bör denna befattning från och
med nästa budgetår uteslutas ur personalförteckningen. Därvid bör även den
till förteckningen fogade anmärkningen utgå.
Å tredje skaderegleringsbyrån finnes sedan den 1 juli 1944 inrättad en
arvodesbefattning, vars innehavare fullgör göromål som ankomma å förste
byråsekreterare. I propositionen nr 225/1944, vari förslag framlades örn inrättande
av nämnda befattning, föreslogs arvodet till befattningens innehavare
till 10 600 kronor för år. I skrivelse nr 342/1944 framhöll emellertid
riksdagen, som i och för sig icke hade något att erinra mot det föreslagna
arvodesbeloppet, att, därest en tjänsteman i 21: a lönegraden vid anstalten
förordnades till innehavare av befattningen, Kungl. Majit skulle vara oförhindrad
att bestämma arvodet till det högre belopp, som kunde erfordras för
att tjänstemannen icke genom förordnandet skulle lida minskning i sina löneförmåner.
Med anledning härav föreskrev Kungl. Majit, sedan anstalten anmält,
att anstalten till innehavare av befattningen förordnat en ordinarie byråsekroterare
i 21 :a lönegraden, placerad i 24:e löneklassen, att arvodet till
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
denne under den tid lian innehade befattningen skulle utgå med ett
belopp, motsvarande lön i nyssnämnda löneklass jämte rörligt tillägg
och kristillägg därå eller i avrundat belopp 11 832 kronor för år. I likhet
med riksförsäkringsanstalten utgår jag från att en tillfällig förstärkning
av de kvalificerade arbetskrafterna å tredje skaderegleringsbyrån med
en befattningshavare i förste byråsekreterares ställning kommer att vara erforderlig
även under nästa budgetår. Då det emellertid synes mindre tillfredsställande,
att den befattningshavare, som förordnas att fullgöra förste
byråsekreterargöromål, icke under förordnandet kommer i åtnjutande av
någon löneökning, vill jag förorda, att i stället för den under innevarande
budgetår inrättade arvodesbefattningen må, på sätt allmänna lönenämnden
föreslagit, under nästa budgetår å byrån tillfälligt förordnas en befattningshavare
att mot vikariatslön fullgöra göromål, som eljest ankomma på förste
byråsekreterare i lönegraden A 24.
Jag övergår härefter till en beräkning av de olika posterna i riksförsäkringsanstaltens
avlöningsstat för nästa budgetår.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde
böra uppskattas med utgångspunkt från belastningssiffran för det sistförflutna
budgetåret, i runt tal 1 081 000 kronor. Till denna summa torde få
läggas de beräknade merkostnader, som uppkomma vid bifall till vad jag
ovan förordat rörande uppflyttning av tre kontorsskrivarbefattningar till förste
kontorsskrivartjänster samt överflyttning av en extra ordinarie förste expeditionsvaktsbefattning
till ordinarie stat, eller i runt tal 5 500 kronor. Å andra
sidan minskas vid bifall till vad jag föreslagit rörande ombildning av de tre
befattningarna som ledamot och byrådirektör i lönegraden A 28 till byråchefsbefattningar
i lönegraden Eo 30 samt uppflyttning av ett antal ordinarie biträdestjkuster
till högre extra ordinarie befattningar medelsbehovet under
nu ifrågavarande anslagspost med sammanlagt omkring 80 500 kronor. Posten
torde alltså kunna uppskattas till (1081 000 + 5 500 — 80 500) 1006 000
kronor.
Yad beträffar riksförsäkringsanstaltens förslag örn höjning med 300 kronor
till 1 200 kronor av det från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, utgående arvodet till anstaltens
värmeledningsskötare för utförande av portvaktsgöromål får jag erinra örn att
ifrågavarande ersättning, såsom allmänna lönenämnden påpekat, har karaktären
av bisysslearvode. Såsom framgår av vad chefen för finansdepartementet anfört
vid anmälan i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor, ha arvoden av detta slag ansetts böra lämnas oförändrade vid
den uppräkning av vissa arvoden, som föreslagits skola ske från och med nästa
budgetår. Med hänsyn härtill torde nu ifrågavarande ersättning böra bibehållas
vid oförändrat belopp eller 900 kronor. Förevarande anslagspost kan på
grund härav upptagas till samma belopp som under innevarande budgetår
eller 37 400 kronor.
Vidkommande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal erbjuder uppskattningen härav vissa vanskligheter. Posten är i
Kungl. Maj-.ts proposition nr 237. 33
gällande avlöningsstat upptagen till 1 382 000 kronor. Såsom framgår av vad
jag anför i det följande under punkten 3:o) beräknas emellertid detta belopp
icke bliva tillfyllest för täckande av avlöningskostnaderna under innevarande
budgetår för den hos anstalten anställda icke-ordinarie personalen, varför jag
ansett mig böra tillstyrka, att riksdagens medgivande inhämtas att för sagda
budgetår överskrida anslagsposten med 180 000 kronor. De sammanlagda utgifterna
under posten under löpande budgetår ha alltså beräknats till (1 382 000
+ 180 000) 1 562 000 kronor. Huruvida man även under nästa budgetår har att
raina med kostnader för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal av den
storleksordning, som sålunda ansetts erforderlig under löpande budgetår, låter
sig för närvarande icke med säkerhet bedöma. Frågan härom är i väsentlig
grad beroende av den omfattning anstaltens verksamhet kommer att få under
nästa budgetår. Av de av anstalten lämnade statistiska uppgifterna för de
tre senaste åren framgår, att den starka successiva ökning i anstaltens arbetsbörda,
som ägt rum under senare åren, nu avstannat. Med hänsyn härtill och
till osäkerheten i de faktorer, som äro bestämmande för omfattningen av anstaltens
arbetsbörda, synes till grund för beräkningen av nu ifrågavarande
anslagspost för nästa budgetår kunna läggas ett belopp, understigande de för
innevarande budgetår beräknade kostnaderna under posten. Jag förordar, att
det belopp, som alltså tages till utgångspunkt för beräkningen av postens
storlek, bestämmes till 1 475 00U kronor. Härvid har jag jämväl räknat med
att ett fortsatt genomförande av de av besparingsberedningen framlagda förslagen
till rationaliseringsåtgärder i fråga örn anstaltens kontorsorganisation
skall komma att medföra viss minskning i kostnaderna för avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal. Till sistnämnda belopp, 1 475 000 kronor, böra emellertid
läggas de merkostnader, som uppkomma vid bifall till vad jag i det
föregående förordat örn inrättande av nya extra ordinarie befattningar samt
uppflyttning i högre lönegrad av extra ordinarie tjänster. Dessa merkostnader
torde kunna beräknas till i runt tal 27 000 kronor. Vidare medför ombildningen
av de tre ordinarie befattningarna som ledamot och byrådirektör till
byråchefstjänster i lönegraden Eo 30 samt uppflyttningen av ett antal ordinarie
biträdestjänster till extra ordinarie befattningar i högre lönegrad ett
ökat medelsbehov under posten, vilket torde kunna uppskattas till omkring
86 500 kronor. Å andra sidan minska utgifterna under posten på grund av
överflyttningen av en extra ordinarie förste expeditionsvaktsbefattning till
ordinarie stat med 3 300 kronor. Posten torde alltså kunna uppskattas till
(1 475 000 -f 27 000 + 86 500 -— 3 300) 1 585 200 kronor eller i avrundat belopp
1 585 000 kronor.
Utgifterna för rörligt tillägg torde kunna beräknas till 366 600 kronor.
De sammanlagda avlöningskostnaderna för riksförsäkringsanstaltens personal
skulle alltså enligt dessa beräkningar för nästa budgetår uppgå till
(1 006 000 + 37 400 + 1 585 000 + 366 600) 2 995 000 kronor.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
Bihang till riksdagens protokoll 1945. t sami. Nr 237.
361 45 3
34
Kungl. Maj-.ts proposition nr 237.
dels godkänna följande personalförteckning för riksförsäkringsanstalten:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör ................................................... C 12
5 byråchefer ......................................................... A 30
1 byrådirektör ...................................................... A 28
2 förste aktuarie!'' ................................................ A 26
3 förste byråingenjörer .......................................... A 26
2 förste byråsekreterare ....................................... A 26
1 förste aktuarie ................................................... A 24
1 förste byråingenjör ............................................. A 24
3 förste byråsekreterare ....................................... A 24
1 kamrerare ......................................................... A 22
9 aktuarier ......................................................... A 21
4 byråingenjörer ................................................... A 21
14 byråsekreterare ................................................ A 21
3 förste kontorsskrivare .......................................... A 17
12 kontorsskrivare ................................................ A15
1 kassör ............................................................ A 14
1 materialförvaltare ............................................. A12
9 kansliskrivare ................................................... A11
3 kontorister ......................................................... A 9
1 värmeledningsskötare, tillika reparatör, av l:a klass A 8
2 förste expeditionsvakter .................................... A 7
38 kanslibiträden ................................................... A- 7
6 expeditionsvakter ............................................. A 5
100 kontorsbiträden ................................................ A 4
Tjänstemän å övergångsstat.
3 ledamöter och byrådirektörer .............................. A 28
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.
3 byråchefer ...................................................... Eo 30
1 byrådirektör ................................................... Eo 28
1 förste byråingenjör .......................................... Eo 24
7 förste byråsekreterare ....................................... Eo 2A
2 aktuarier ......................................................... Eo 21
2 byråingenjörer ................................................ Eo 21
7 byråsekreterare ................................................ Eo 21;
dels godkänna följande avlöningsstat för riksförsäkringsanstalten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:
Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 35
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... kronor 1 006 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t.................... » 37 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 1 585 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. »_366 600
Summa förslagsanslag kronor 2 995 000;
dels och till Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av kronor 2 995 000. .
2:o) Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1943/44 .............................. 257 000 304184
1944/45 .............................. 287 000 —
1945/46 [förslag).................... 308 000 —
Kungl. Majit har den 15 juni 1944 fastställt följande omkostnadsstat för
riksförsäkringsanstalten, att tillämpas under budgetåret 1944/45.
Omkostnadsstat.
Utgifter.
1. Sjukvård m. mförslagsvis.................................... kronor 23 000
2. Reseersättningar, förslagsvis.................................. » 18 000
3. Expenser, förslagsvis .......................................... » 230 000
4. Publikationstryck, förslagsvis ................................ » 13 000
5. Övriga utgifter (omkostnader för förvaltningen av riksför
säkringsanstaltens
fonder), förslagsvis........................ » 7 000
Summa kronor 291 000
Särskilda uppbördsmedel.
Inkomst av försålda publikationer samt ersättning för rättegångskostnader
................................... kronor 4 000
Nettoutgift kronor 287 000
Av det för expenser upptagna beloppet ha 35 000 kronor avsetts för bränsle,
lyse och vatten och 195 000 kronor för övriga expenser.
I skrivelse den 29 augusti 1944 har riksförsäkringsanstalten framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål för nästa
budgetår.
Under förklaring, att utgifterna under posten till sjukvård m. m.
under budgetåret 1943/44 uppgått till omkring 31 900 kronor, föreslår anstalten,
att denna post för nästa budgetår upptages till 32 000 kronor.
I reseersättningar har under sistförflutna budgetår utbetalats ett
sammanlagt belopp av omkring 12 000 kronor. Anstalten framhåller, att det
Departements
chefen.
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
vid beräkningen av anslagsbehovet för nästa budgetår måste beaktas, att den
från och med den 1 juli 1944 inrättade byrådirektörsbefattningen å anstaltens
arbetarskyddsbyrå bomme att föranleda ett ökat resemedelsbehov, då
den som uppehölle denna befattning i mycket stor omfattning måste befinna
sig på resor. På grund därav borde anslagsposten till reseersättningar icke
upptagas till lägre belopp än för innevarande budgetår eller 18 000 kronor.
Utgifterna för bränsle, lyse och vatten ha under budgetåret 1943/44 uppgått
till omkring 37 400 kronor medan under samma tid för övriga expenser
utgivits i runt tal 214 000 kronor. För nästa budgetår uppskattar anstalten
utgifterna för motsvarande ändamål till 38 000 respektive 218 000 kronor.
Det. sammanlagda medelsbehovet för expenser beräknar anstalten alltså
till (38 000 + 218 000) 256 000 kronor.
För publikationstryck ha under budgetåret 1943/44 åtgått omkring
3 800 kronor mot i runt tal 15 000 kronor för budgetåret 1942/43. Anstalten
anför, att anledningen till att det för budgetåret 1943/44 utgivna beloppet
vore så avsevärt mycket lägre än motsvarande belopp för budgetåret dessförinnan,
vore dels att publiceringen av yrkesinspektörernas rapporter angående
mera beaktansvärda olycksfall eller olyckstillbud, vilken tidigare skett
genom anstaltens försorg, från och med den 1 januari 1943 överlåtits på tidskriften
Arbetarskyddet, dels ock att i beloppet för budgetåret 1942/43 inginge
kostnaden för tryckning av ett femårssammandrag för åren 1934—1938
av publikationen Olycksfall i arbete. För nästa budgetår anser anstalten ett
belopp av 5 000 kronor tillräckligt för publikationstryck.
Medelsbehovet för övriga utgifter uppskattar anstalten till oförändrat
belopp, 7 000 kronor.
I särskilda uppbördsmedel ha under budgetåret 1943/44 influtit
1 349 kronor mot 2 607 kronor budgetåret 1942/43. Anstalten föreslår, att de
särskilda uppbördsmedlen med hänsyn till nämnda siffror för nästa budgetår
beräknas till 1 000 kronor.
I enlighet härmed har anstalten uppskattat det sammanlagda medelsbehovet
för omkostnader för nästa budgetår till (32 000 + 18 000 + 256 000 +
5 000 + 7 000 — 1 000) 317 000 kronor.
I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag en höjning av posten till
sjukvård m. m. påkallad. Posten torde dock i avbidan på ytterligare
erfarenhet icke behöva upptagas till högre belopp än 28 000 kronor.
Även örn hänsyn tages till det ökade resemedelsbehov, som föranledes av
den från och med löpande budgetår inrättade byrådirektörsbefattningen å
anstaltens arbetarskyddsbyrå, torde posten till reseersättningar med
hänsyn till belastningssiffran för sistförflutna budgetår kunna sänkas något.
Jag förordar, att posten för nästa budgetår beräknas till 16 000 kronor.
I likhet med anstalten beräknar jag utgifterna för bränsle, lyse och vatten
till 38 000 kronor. Kostnaderna för övriga expenser uppskattar jag i anslutning
till den senaste belastningssiffran till 215 000 kronor. Hela medelsbehovet
för expenser blir med denna beräkning (38 000 + 215 000) 253 000
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 37
Posten till publikation stryck torde i enlighet med anstaltens förslag
kunna nedsättas till 5 000 kronor.
Mot anstaltens beräkning av posten till övriga utgifter och av de särskilda
uppbördsmedlen har jag intet att erinra.
Anstaltens omkostnader torde alltså kunna beräknas i enlighet med följande
sammanställning.
Utgifter.
1. Sjukvård m. m., förslagsvis.................................... kronor 28 000
2. Reseersättningar, förslagsvis.................................. » 16 000
3. Expenser, förslagsvis .......................................... » 253 000
4. Publikationstryck, förslagsvis ................................ » 5 000
5. Övriga utgifter (omkostnader för förvaltningen av riksför
säkringsanstaltens
fonder), förslagsvis........................ » 7 000
Summa kronor 309 000
Särskilda uppbördsmedel.
Inkomst av försålda publikationer samt ersättning för rättegångskostnader
................................................ kronor 1 000
Nettoutgift kronor 308 000
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader för bud
getåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av ... kronor 308 000
3:o) Överskridande av viss anslagspost i riksförsäkringsanstaltens avlöningsstat
för budgetåret 1944/45. Såsom framgår av det föregående har i
den av Kungl. Maj:t den 15 juni 1944 fastställda avlöningsstaten för riksförsäkringsanstalten
upptagits bland annat en anslagspost till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal å 1 382 000 kronor.
I skrivelse den 22 februari 1945 har riksförsäkringsanstalten meddelat, att
för innevarande budgetår erfordrades en förstärkning av sagda anslagspost.
Anstalten har till en början lämnat vissa statistiska uppgifter till belysande
av omfattningen av anstaltens arbetsbörda, vilka uppgifter i huvudsak
sammanfalla med dem, för vilka förut redogjorts vid behandlingen av frågan
örn avlöningsanslag till anstalten för nästa budgetår. Anstalten framhåller
härefter, att, oaktat anstalten sökt iakttaga nödig återhållsamhet, en ytterligare
utökning av anstaltens personalbestånd visat sig ofrånkomlig. På
grund av bland annat svårigheten att med de anställningsvillkor och befordringsutsikter,
anstalten kunde erbjuda, förvärva tillräckligt antal lämpliga
arbetskrafter hade, trots att arbetsbördan sedan någon tid vore i stort sett
oförändrad, till följd av den tidigare inträdda ökningen i arbetet personalrekryteringen
alltjämt måst fortsättas och kunde ännu icke anses helt avslutad.
För att på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina uppgifter hade an
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 237.
stalten måst giva ifrågavarande rekrytering en omfattning, varmed anstalten
vid avlåtandet av sin skrivelse den 27 augusti 1943 angående avlöningsanslag
för budgetåret 1944/45 icke ansett sig ha anledning räkna. Vidare hade
anstalten funnit sig nödsakad att bereda förbättrad ställning åt vissa ickeordinarie
befattningshavare med kvalificerade arbetsuppgifter. På grund
härav bomme kostnaderna för avlöningar åt icke-ordinarie personal att icke
oväsentligt överstiga det av riksförsäkringsanstalten i nyssnämnda skrivelse
beräknade beloppet, 1 409 000 kronor. Det kunde därvid särskilt framhållas,
att i sistnämnda belopp icke inräknats kostnaden för vissa från och med
den 1 juli 1944 tillkomna icke-ordinarie befattningar, örn vilka framställning
gjorts dels i anstaltens skrivelse den 14 februari 1944, dels ock i en av anstaltens
generaldirektör avgiven, den 2 mars 1944 dagtecknad promemoria
(se prop. 225/1944). Det årliga beloppet av de med dessa befattningar förenade
kontanta avlöningsförmånerna utgjorde i runt tal 49 000 kronor, rörligt
tillägg och kristillägg oberäknade. A andra sidan hade i förenämnda
beräknade belopp ingått avlöningskostnaden, omkring 14 000 kronor, för
vissa befattningar, örn vilkas inrättande anstalten hemställt i 1943 års statskrivelse
utan att framställningen vunnit bifall.
Riksförsäkringsanstalten framlägger härefter följande beräkningar rörande
utgifterna under ifrågavarande anslagspost för tiden 1 juli 1944—30 juni
1945, därvid anstalten uttalar sig i huvudsak sålunda:
Avlöningarna till övrig icke-ordinarie personal ha under tiden 1 juli
1944 —31 januari 1945 dragit en sammanlagd kostnad av 880 324 kronor.
Ifrågavarande avlöningar utgöra för närvarande omkring 128 000 kronor för
månad. Pörutsatt att denna kostnad icke skulle komma att undergå någon
nämnvärd förändring under återstoden av innevarande budgetår, skulle den
totala kostnaden för avlöningar till icke-ordinarie personal komma att uppgå
till (880 324 + 5 X 128 000) 1520 324 eller i runt tal 1520 000 kronor. Då
för ändamålet anvisats 1382 000 kronor skulle således behov av anslagsförstärkning
med 138 000 kronor komma att föreligga.
Emellertid är en viss kostnadsökning att vänta. Löneklassuppflyttningar,
som skola verkställas den 1 april 1945, torde sålunda komma att medföra
en ökning av kostnaderna med omkring 1 000 kronor. Vidare komma under
februari månad 1945 företagna nyanställningar att medföra en utgiftsökning,
vilken för återstoden av budgetåret kan beräknas till omkring 10000 kronor.
Såsom i det föregående nämnts räknar anstalten med en viss ytterligare
personalrekrytering och beräknar anstalten kostnaden härför för tiden intill
den 1 juli 1945 till omkring 14 000 kronor. Anstalten måste vidare räkna
med att debiteringen av premier för mindre arbetsgivare icke kan medhinnas
inom föreskriven tid utan övertidsarbete i avsevärd omfattning. För detta
ändamål torde till övertidsersättningar få avses ett belopp av 3 000 kronor.
Slutligen tillkomma omkring 14 000 kronor för anställande av erforderliga
semestervikarier.
De sammanlagda kostnaderna under löpande budgetår för ifrågavarande
slag av avlöningar ha alltså av anstalten uppskattats till (1520 000 + 1000
+ 10 000 + 14 000 + 3 000 + 14 000) 1 562 000 kronor, vilket belopp anstalten
med hänsyn till behovet av medel för oförutsedda utgifter ansett böra höjas
till 1 572 000 kronor. Anstalten har därför hemställt örn medgivande att för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 39
innevarande budgetår överskrida anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal nied (1572 000— 1 382 000) 190 000 kronor.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har riksförsäkringsanstalten Departementsför
att på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra de omfattande arbets- chefen.
uppgifter, som åvila anstalten, sett sig nödsakad att vidtaga förstärkningar
av sin icke-ordinarie personal i en omfattning, som icke var möjlig att
förutse vid fastställandet av den i anstaltens avlöningsstat för innevarande
budgetår upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal. Väsentligen på grund härav torde det bliva nödvändigt att medgiva
ett överskridande av nämnda anslagspost. Det belopp, varmed överskridande
behöver ske, synes böra uppskattas till 180 000 kronor. Jag får
därför tillstyrka, att riksdagens medgivande inhämtas till att den ifrågaI
varande posten får överskridas med högst sistnämnda belopp.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att den i avlöningsstaten för riksförsäkringsanstalten
upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal må för budgetåret 1944/45 överskridas med
högst 180 000 kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda under punkterna l:o)—3:o) med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Bergström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. 31ajäs proposition angående vissa anslag till riksförsäkringsanstalten. s. 2 i texten
- SU 1945:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till riksför säkring sunsta I ten jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten