Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Statens sinnessjukhus: Avlöningar m. m

1945-03-16 · 100 sidor, varav 98 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 98 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:241, Angående anslag till Statens sinnessjukhus: Avlöningar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

1

241.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till Statens sinnessjukhus: Avlöningar m. m.;

given Stockholms slott den 16 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 16 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Domö,

Gjöres, Ewerlöf, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

E fter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 115 och 129, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna

dels till Statens sinnessjukhus: Avlöningar ett förslagsanslag av

26 475 000 kronor,

dels ock'' till Statens anstalt för fallandesjuka: Avlöningar ett förslagsanslag

av 375 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241.

384 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

I samband med min preliminära anmälan av hithörande spörsmål anförde

jag, att inom socialdepartementet förelåge ett av särskilda sakkunniga

den 18 januari 1943 avgivet betänkande angående översyn av tjänsteförteckningen

för allmänna civilförvaltningen, i vad densamma avsåge statens sinnessjukhus

och statens anstalt för fallandesjuka, samt att jag hade för avsikt

att upptaga de sakkunnigas förslag till prövning inom sådan tid, att eventuell

proposition i ämnet kunde föreläggas årets riksdag. Vidare framhöll jag,

att i samband med behandlingen inom justitiedepartementet av strafflagberedningens

förslag angående sinnesundersökningar m. m. vissa åtgärder

övervägdes, som kunde komma att påverka medelsbehovet för sinnessjukhusens

avlöningskostnader.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I samband därmed torde, förutom medicinalstyrelsens anslagsäskanden

för nästa budgetår, en av statens sjukhuspersonals förbund gjord framställning

örn utbyte av vissa extra ordinarie tjänster vid sinnessjukhusen

mot ordinarie befattningar böra göras till föremål för prövning.

Till en början torde en kort översikt av den statliga anstaltsorganisationen

på området böra lämnas.

I. Översikt av anstaltsorganisationen.

Statens sinnessjukhus äro 24 till antalet och fördelas med utgångspunkt

från det officiellt fastställda platsantalet i tre storleksgrupper. Den första

gruppen omfattar sjukhus med ett platsantal överstigande 1 200, den andra

gruppen, med två undantag, sjukhus med ett platsantal av 500—1 200 och den

tredje gruppen återstående sjukhus. Denna gruppering är i första hand

avgörande för sysslomännens lönegradsplacering men har även betydelse för

löneställningen och omfattningen av annan personal. Efter denna indelningsgrund

gruppera sig de nuvarande sjukhusen, inklusive statens anstalt

för fallandesjuka, sålunda:

_ .. . Officiellt

Benämning platsantal

Grupp I. S:t Lars sjukhus i Lund...................................... 1 306

Ulleråkers sjukhus vid Uppsala .............................. 1 282

S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg ............................ 1 228

Ryhovs sjukhus i Jönköping.................................. 1 220

Grupp II. Restads sjukhus vid Vänersborg.............................. 1 080

S:ta Gertruds sjukhus i Västervik............................ 986

Säters sjukhus ................................................ 984

Umedalens sjukhus vid Umeå................................ 918

Sidsjöns sjukhus i Sundsvall.................................. 916

S:t Sigfrids sjukhus i Växjö.................................. 910

Källshagens sjukhus i Vänersborg............................ 870

Sundby sjukhus vid Strängnäs................................ 850

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn .......................... 848

Birgittas sjukhus i Vadstena.................................. 800

Frösö sjukhus vid Ostersund.................................. 785

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 241.

3

Benämning

Grupp lil. Vipeholms sjukhus i Lund..........................

Furunäsets sjukhus vid Piteå ......................

Salberga sjukhus i Sala ............................

S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg..................

Västra Marks sjukhus i Örebro ....................

Psykiatriska sjukhuset i Stockholm ................

Gådeå sjukhus i Härnösand ........................

S:t Olofs sjukhus i Visby ..........................

S:ta Annas sjukhus i Nyköping ....................

Anstalten för fallandesjuka, Vilhelmsro, Jönköping

Officiellt

platsantal

750

564

374

365

350

312

279

216

206

222

Summa platser 18 597

Av sinnessjukhusen äro S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus utrustade med

specialavdelning för manliga psykopatpatienter, varjämte vid vart och ett av

S:ta Gertruds och Säters sjukhus finnes en s. k. fast avdelning för vård av

särskilt samhällsvådliga och farliga, för rymning benägna sinnessjuka män.

Vipeholms sjukhus är avsett för vård av vuxna svårskötta obildbara sinnesslöa.

Vid Källshagens sjukhus finnes ett stort antal straffriförklarade asociala

imbecilla. Medan sinnessjukhusen i allmänhet äro avsedda för både

manliga och kvinnliga patienter, emottagas vid Västra Marks sjukhus endast

kvinnliga och vid Salberga sjukhus endast manliga patienter; sistnämnda

sjukhus äro avsedda för asociala imbecilla. Statens anstalt för fallandesjuka

meddelar såväl undervisning som vård och behandling avj fallandesjuka,

varav en del tillika äro sinnesslöa.

Den ordinarie personalen vid sinnessjukhusen uppdelas enligt gällande

tjänsteförteckning i fyra huvudgrupper, nämligen läkarpersonalj kontorspersonal,

sjukvårdspersonal och ekonomipersonal. Vid statens anstalt för

fallandesjuka tillkommer såsom en femte grupp lärarpersonal. I samtliga

grupper utom den sistnämnda finnes härjämte icke-ordinarie personal, av

vilken vissa grupper, tillhörande ekonomipersonalen, avlönas enligt särskild

av Kungl. Maj:t fastställd löneplan (Ek).

Körande personalens närmare sammansättning och omfattning lämnas i

det följande erforderliga uppgifter. Beträffande förekomsten av ekonomiavdelningar,

areal och djurbesättning m. m. torde få hänvisas till två vid

betänkandet fogade bilagor (1 och 2).

II. Revision av tjänsteförteckningen och därmed

sammanhängande spörsmål.

A. Revisionens omfattning m. m.

Föreliggande betänkande i ämnet har utarbetats av följande inom socialdepartementet

tillkallade sakkunniga, nämligen ledamoten av riksdagens

första kammare O. G. Karlsson, tillika ordförande, byråchefen E. Björkquist,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

landstingsdirektören E. von Hofsten samt numera avlidne överläkaren vid

Långbro sjukhus S. Stenberg, vilka därvid antagit benämningen tjänstefolk

teckningssakkunniga för statens sinnessjukhus. I viss utsträckning har samråd

ägt rum med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga.

Betänkandet berör såväl läkar- och sjukvårdspersonalen som kontors- och

ekonomipersonalen vid statens sinnessjukhus ävensom motsvarande grupper

vid statens anstalt för fallandesjuka. Beträffande läkarna begränsa sig de

sakkunniga till att föreslå vissa ändrade tjänstebenämningar, medan beträffande

övrig personal framläggas förslag till ändringar avseende såväl

olika befattningars löneställning som dessas tjänstebenämning. I samband

härmed lia de sakkunniga även ingått på prövning av frågan, i vad mån

vissa slag av befattningar, som för närvarande endast finnas inrättade såsom

icke-ordinarie, böra förändras till ordinarie och därmed komma att

uppföras å tjänsteförteckningen. Härjämte lia i viss utsträckning organisatoriska

spörsmål upptagits till behandling, främst berörande vissa grupper

av sjukvårdspersonalen.

Emellertid vill jag erinra örn att riksdagen i skrivelse den 12 juli 1944,

nr 451, anhållit örn utredning rörande de statsanställda sjuksköterskornas

med fleras löne- och anställningsförhållanden. I anledning härav har jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1944 chefen för finansdepartementet

tillkallat särskilda sakkunniga för att verkställa den av riksdagen

begärda utredningen, varvid de sakkunniga bemyndigats bland annat

att, i den mån utredningen finner så påkallat, ompröva anställningsförhållandena

jämväl för annan statsanställd personal med sjuksköterskeutbildning.

Åt dessa sakkunniga har tillika uppdragits att verkställa en omprövning

av anställningsförhållandena för den lägre vard- och ekonomipersonalen i

statlig tjänst, närmast i syfte att åvägabringa större enhetlighet i lönebestämmelserna

för de personalgrupper, som för närvarande avlönas enligt

någon av Ek-, U-, V- eller MV-planerna. Vidare torde i detta sammanhang

böra framhållas, att Kungl. Majit på framställning av medicinalstyrelsen och

vederbörande personalorganisationer — som ansett att de sakkunniga icke

tillräckligt beaktat sjukvårdspersonalens mindre tillfredsställande utbildningsförliållanden

— genom beslut den 24 september 1943 uppdragit åt

medicinalstyrelsen att i samråd med berörda personalorganisationer verkställa

utredning rörande möjligheterna att bereda sjukvårdspersonalen vid

statens sinnessjukhus och anstalt för fallandesjuka förbättrad utbildning.

Under sådana förhållanden torde med prövning av föreliggande betänkande,

i vad detsamma avser sjukvårdspersonalen, böra anstå utom vad angår vissa

tjänstebenämningsfrågor, som jämväl beröra andra personalgrupper. Hinder

synas icke föreligga att till behandling upptaga de sakkunnigas förslag beträffande

övrig personal, vilken avlönas enligt civila ordinarie- och icke-ordinariereglementena

och därmed i allt väsentligt faller utanför lämen för den

inom finansdepartementet igångsatta utredningen.

Det bör nämnas, att de sakkunniga jämväl behandlat vissa spörsmål

angående lönegradsplaceringen av maskinpersonalen vid karolinska sjukhuset

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj-.ts proposition nr 241.

och serafimerlasarettet. Dessa frågor torde sedermera få anmälas av chefen

för ecklesiastikdepartementet.

Vid de sakkunnigas förslag hava, såvitt angår personalen vid statens sinnessjukhus

och anstalt för fallandesjuka, fogats yttranden av representanter för följande

personalsammanslutningar, nämligen föreningen tjänstemän vid statens

sjukhusförvaltning, maskinbefälsföreningen vid statens sjukhus, statens sjukhuspersonals

förbund, svensk sjuksköterskeförening och svenska sinnessjukhusens

förmansförening. Vidare hava efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen

efter hörande av vederbörande sjukhusdirektioner, allmänna

lönenämnden, statskontoret och Sveriges sinnessjukhus arbetsledareförbund.

Härjämte hava svenska ekonomiföreståndarinnors förening och svenska

sinnessjukhusens förmansförening inkommit med skrifter i ämnet. Beträffande

de spörsmål, som här skola bli föremål för behandling, lämnas en

redogörelse för dessa yttranden i samband med vederbörliga delar av be - tänkandet.

B. Vissa tjänsfcebenämningsfråg-or för läkare och

sjukvårdspersonal.

Gällande bestämmelser.

För närvarande finnas vid sinnessjukhusen följande ordinarie tjänster till
-

hörande läkarpersonalen.

Benämning Lönegrad

Överläkare av Ira klass .............................. A 29

Överläkare av 2:a klass .............................. A 28

Överläkare av 3:e klass .............................. A 27

Förste läkare.......................................... A 28

Andre läkare.......................................... A 26

Den likställdhet, som enligt sammanställningen förefinnes mellan förste

läkare och överläkare av 2:a klass, ävensom det försteg som råder för förste

läkare i förhållande till överläkare av 3:e klass, ha endast avseende å själva

lönegradsplaceringen; överläkare av 3:e och 2:a klass lia i realiteten högre

löneställning än förste läkare, enär de förra, i likhet med överläkare av l:a

klass, äga åtnjuta fri tjänstebostad med bränsle och elektrisk belysning.

Överläkare av l:a klass vid sinnessjukhus är alltid tillika sjukhuschef.

Vid 15 sinnessjukhus är överläkartjänsten av l:a klass. Dessa sjukhus lia,

med ett enda undantag, därjämte en eller två överläkartjänster av 3:e klass.

Överläkare av 2:a klass är också regelmässigt sjukhuschef och tillika ende

överläkare vid sjukhuset. Vid 7 sinnessjukhus är överläkartjänsten av 2:a

klass. Överläkartjänst av 3:e klass förekommer dels vid 2 sinnessjukhus

såsom enda ordinarie läkartjänst, varvid tjänstinnehavaren självfallet tillika

är sjukhuschef, dels ock — såsom av det anförda framgår — vid sidan av

överläkartjänst av l:a klass vid samma sjukhus; det sistnämnda är fallet vid

14 sinnessjukhus.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Vid statens anstalt för fallandesjuka finnes endast en läkartjänst, vars

innehavare är överläkare av 2:a klass i lönegraden A 28 och tillika chef för

anstalten.

Av sjukvårdspersonalen beröras i förevarande sammanhang endast

uppsyningspersonalen av de sakkunnigas förslag. Denna personal är för

närvarande fördelad på följande slag av befattningar:

Benämning Lönegrad

Uppsyningsman av lia klass ...................... A 14

Förestånderska av l:a klass ...................... A 12

Uppsyningsman av 2:a klass ...................... A 10

Förestånderska av 2:a klass ...................... A 7

Härutöver finnas skötare och sköterskor samt Överskötare och översköterskor.

Uppsyningspersonalen är avpassad efter bland annat antalet överläkaravdelningar

vid vederbörande sjukhus. Härvid är en och samma överläkaravdelning

normalt tilldelad en eller två uppsyningsmän eller förestånderskor.

Är överläkaravdelningen enbart belagd med kvinnor, tjänstgöra förestånderskor.

Vid mansavdelningar samt blandade mans- och kvinnoavdelningar

förekommer manlig respektive kvinnlig uppsyningspersonal i varierande utsträckning

vid olika sjukhus. Vid statens anstalt för fallandesjuka förekomma

endast förestånderskor.

Uppsyningspersonalens arbete består närmast i utövande av visst inseende

över dem underordnad sjukvårdspersonal, patientbeläggningen, vissa

inre och yttre arbeten samt delvis ganska omfattande expeditionsarbeten.

Det rent sjukvårdande arbetet på avdelningarna ombesörjes i huvudsak av,

förutom läkarna, den underordnade sjukvårdspersonalen.

De sakkunniga.

De sakkunniga föreslå till en början, att nuvarande klassbeteckningar

avskaffas över hela linjen, alltså icke blott för läkare och sjukvårdspersonal

utan även för kontors- och ekonomipersonal. De sakkunnigas förslag står

i detta hänseende helt i överensstämmelse med de principer, som av 1939

års tjänsteförteckningssakkunniga förordats för civilförvaltningen i övrigt i

dess betänkande angående tjänstebenämningar m. m. (Delin, SOU 1942:46).

Vid bifall till detta förslag skulle tjänsteförteckningen, i vad den avser

överläkarna vid statens sinnessjukhus och anstalt för fallandesjuka, allenast

komma att upptaga överläkare i följande lönegrader, nämligen i A 27, A 28

och A 29. Emellertid erinra de sakkunniga om att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

i annat betänkande (Del II, SOU 1942: 30) framlagt förslag

rörande evalvering av bland annat ifrågavarande överläkares nuvarande

bostadsförmån till högre kontant lön. Därest detta förslag vunne statsmakternas

godkännande, föreslås tjänsteförteckningen i här berörda delar i stället

erhålla följande utformning, nämligen beträffande statens sinnessjukhus

överläkare A 30, överläkare och sjukhuschef A 31, överläkare och sjukhus
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

chef A 32, överläkare och sjukhuschef A 33 samt beträffande statens anstalt

för fallandesjuka överläkare och sjukhuschef A 32.

Yad angår övriga läkartjänster vid ifrågavarande sjukhus föreslå de

sakkunniga, att förste läkare i A 28 utbytes mot avdelningsläkare i samma

lönegrad samt att andre läkare i A 26 likaledes utbytes mot avdelningsläkare

i oförändrad lönegrad. Detta förslag synes de sakkunniga vara att

föredraga framför ett av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga med viss

tveksamhet framfört uppslag att tjänsteförteckningen skulle upptaga benämningarna

förste läkare och läkare.

Beträffande uppsyningspersonalen räkna de sakkunniga alltjämt med

en uppdelning av denna i en högre och en lägre lönegrupp. De manliga

befattningshavarna föreslås — med iakttagande av klassbeteckningens borttagande

— skola benämnas förste uppsyningsman respektive uppsyningsman,

varvid den förra gruppen väsentligen skulle handhava övervakningen av

arbetet å sjukavdelningarna, medan den senare skulle i huvudsak övervaka

patienternas utearbete. Av de kvinnliga befattningshavarna skulle den högre

lönegruppen handhava övervakningen av sjukvårdsarbetet å respektive överläkaravdelningar

med biträde av befattningshavarna i den lägre lönegruppen.

De förra skulle benämnas föreståndarinna, de senare biträdande föreståndarinna.

För övrig sjukvårdspersonal föreslås icke någon ändrad benämning.

Yttranden.

Förslaget örn slopande av klassbeteckningarna har praktiskt taget genomgående

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena.

Yad särskilt angår läkartjänsterna har flertalet sjitfchusdireJctioner tillstyrkt

de föreslagna benämningarna av såväl över- som underordnade läkare.

Några direktioner ha dock ansett skäl ej föreligga att ändra de nuvarande

benämningarna.

Beträffande överläkartjänsterna föreslår en direktion, att även vid bibehållen

lönegradsplacering åtskillnad bör göras mellan benämningen på överläkare,

som är sjukhuschef, och annan överläkare.

I fråga om de underordnade läkartjänsterna lia några direktioner föreslagit

införande av de vid kroppssjukhusen förekommande benämningarna

förste och andre underläkare. Även benämningarna biträdande läkare och

underläkare lia föreslagits.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget beträffande överläkarna men är tveksam

mot förslaget i vad det gäller de underordnade läkarna. Styrelsen

yttrar sålunda:

Vad angår den föreslagna benämningen av de underordnade läkarna, avdelningsläkare,

kan styrelsen icke dela de sakkunnigas uppfattning, utan

finner styrelsen 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas förslag, förste läkare

och läkare, avgjort vara att föredraga. Begreppet avdelning hänför sig i

första hand till den minsta enheten av ett sjukhus, för vilken särskild läkare

icke finnes anställd. De sakkunnigas förslag skulle ock föra till det enligt

medicinalstyrelsens förmenande icke tillfredsställande förhållandet, att vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

de sex minsta sinnessjukhusen, där endast två läkare finnas anställda, skulle

finnas en överläkare och en avdelningsläkare, åt vilken senare icke kommer

att bliva anförtrodd några särskilda funktioner vid viss avdelning, enär han

har att för hela sjukhuset fullgöra allt det arbete, som åvilar den underordnade

läkaren.

Allmänna lönenämnden finner icke anledning till erinran mot förslaget i

denna del.

Statskontoret erinrar örn att ämbetsverket i utlåtande den 18 mars 1943

över 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas förut berörda betänkande, del

III, då icke funnit tidpunkten lämplig för en uteslutande formell omarbetning

av tjänsteförteckningen. En dylik förde nämligen med sig ett stort

antal andra författningsändringar, berörande i främsta rummet instruktioner,

stadgor, arbetsordningar m. m., där äldre tjänstebenämningar skulle ersättas

med nya. På grund härav och då frågan örn tjänstebenämningarna torde böra

upptagas till prövning samtidigt för hela statsförvaltningen, utginge statskontoret

från att de framförda förslagen örn ändring av benämningarna av såväl

läkartjänsterna som övriga befattningar vid sinnessjukhusen komme att tagas

under omprövning i samband med den fortsatta behandlingen av 1939 års

tjänsteförteckningssakkunnigas förslag i ämnet.

Beträffande sjukvårdspersonalen lia representanterna för svenska sinnessjukhusens

för mans förening föreslagit, att samtliga uppsyningsmans- och föreståndersketjänster

benämnas uppsyningsman respektive föreståndarinna och

att de olika tjänsterna med samma benämning åtskiljas blott genom lönegradsplaceringen.

Representanterna framhålla, att benämningen förste uppsyningsman

syntes förutsätta, att det skulle finnas minst två uppsyningsman

inom det verksamhetsområde vederbörande hade sig tilldelat. Så torde

dock i allmänhet icke bliva fallet. Vid specialavdelningarna, liksom vid

flera av de större sjukhusen, funnes för närvarande endast en uppsyningsman.

Aven vid sjukhus med två uppsyningsman kunde prefixet »förste»

utan olägenhet undvaras, då befattningshavarna alltid komme att placeras

i olika lönegrader.

I en den 7 februari 1945 ingiven framställning har förmansföreningen

vidhållit sin uppfattning härutinnan samt beträffande benämningen biträdande

föreståndarinna tillagt, att denna titel skulle kunna medföra vissa

olägenheter ur organisatorisk synpunkt. Eörestånderskorna vid de mindre

sjukhusen vore för närvarande av 2:a klass, och eftersom arbetsuppgifterna

vid dessa sjukhus självfallet vore av mindre omfattning än vid de stora

sjukhusen, kunde en uppfattning av nämnda förestånderskor i samma lönegrad

som motsvarande befattningshavare vid de stora sjukhusen knappast

ifrågasättas. När det gällde personal i förmansställning borde även titeln

biträdande helst undvikas. I detta sammanhang framhåller föreningen önskvärdheten

av att frågan örn gemensam tjänstetitel för uppsyningsmän och

förestånderskor gjordes till föremål för utredning.

Representanterna för- statens sjukhuspersonals förbund hemställa, att benämningarna

skötare och sköterska ändras till sjukskötare respektive sjukskö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

terska. Till stöd liärför anföres, att de nuvarande benämningarna vore intetsägande

samt att ordet skötare eller sköterska i en del andra fall, där det

användes som yrkestitel, föreginges av ett prefix, t. ex. djurskötare, traktorskötare.

Att de vid lasaretten utbildade sköterskorna använde sig av benämningen

sjuksköterska borde icke stå hindrande i vägen, enär yrket och

icke utbildningen borde vara avgörande för benämningsfrågan.

jRepresentanterna för svensk sjiikskö ter skef örening lia icke något att erinra

mot de sakkunnigas förslag i denna del. De framhålla i övrigt, att det vore

vedertaget bruk, att med sjuksköterska förstodes allenast den som genomgått

av staten godkänd sjuksköterskeskola samt att sådant behörighetskrav

icke gällde för skötersketjänsterna vid sinnessjukhusen.

Flertalet sjukhusdirektioner har tillstyrkt de sakkunnigas förslag eller lämnat

detsamma utan erinran. Av de övriga direktionerna ha några ansett de nuvarande

benämningarna böra bibehållas, medan vissa andra — under framhållande

av att tjänstebenämningen bör ange ifrågavarande personals uppgift

att vårda sjuka — föreslagit benämningarna vårdföreståndare, sjukvårdare

och sjukvårdarinna i stället för respektive uppsyningsman, skötare och

sköterska.

Medicinalstyrelsen och allmänna lönenämnden ha lämnat de sakkunnigas

förslag i fråga örn benämningen av uppsyningsmans- och förestånderskebefattningarna

utan erinran samt i övrigt icke gjort något uttalande beträffande

sjukvårdspersonalens tjänstebenämningsfråga.

JDejmrtementseh ef en.

Förslaget örn borttagande av nuvarande klassbeteckning för vissa befattningar

vid sinnessjukhusen och anstalten för fallandesjuka utgör närmast en

tillämpning på ifrågavarande område av de allmänna principer rörande tjänstebenämningarnas

utformning inom civilförvaltningen i övrigt, som förordats

av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga. Med hänsyn härtill och då åtgärden

synes mig utan olägenhet kunna genomföras, tillstyrker jag densamma.

En följd av klassbeteckningarnas avskaffande blir givetvis, att i fullmakt eller

konstitutorial måste angivas icke blott den tjänst, utnämningen avser, utan

även tjänstens lönegrad.

Det av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framlagda förslaget örn

evalvering av, bland andra, överläkarna vid statens sinnessjukhus och anstalten

för fallandesjuka tillkommande bostadsförmån till högre kontant lön

är för närvarande föremål för prövning inom finansdepartementet. Enligt

vad jag inhämtat räknar chefen för nämnda departement icke med att

framlägga förslag i ämnet för årets riksdag. Vid sådant förhållande torde

beträffande överläkarna vid ifrågavarande sjukhus icke böra vidtagas annan

ändring än den som föranledes av klassbeteckningens avskaffande. Tjänsteförteckningen

skulle i enlighet härmed komma att upptaga befattningar som

överläkare i lönegraderna A 27, A 28 och A 29.

Beträffande de underordnade läkarna innebär nu ifrågavarande sakkunnigförslag,

att benämningarna förste och andre läkare (i lönegrad A 28 och A 26)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts •proposition nr 241.

skulle utbytas mot benämningen avdelningsläkare i samma lönegrader. Med

hänsyn till den kritik, som av medicinalstyrelsen framförts mot denna benämning,

anser jag mig icke böra förorda förslaget i denna del. De av 1939

års tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna benämningarna förste läkare

respektive läkare synas mig icke heller fullt tillfredsställande. Då vid remissbehandlingen

ej heller från andra håll framkommit något förslag, som synes

mig vara att föredraga framför de nuvarande benämningarna, anser jag lämpligast,

att tjänsteförteckningen i denna del tills vidare bibehålies oförändrad.

I fråga örn uppsyningspersonalen innebär det föreliggande sakkunnigförslaget,

att befattningarna såsom uppsyningsman av 1 :a och 2 :a klass (i lönegraderna

A 14 och A10) skulle benämnas förste uppsyningsman respektive uppsyningsman

samt att befattningarna såsom förstånderska av l:a och 2:a klass

(i lönegraderna A12 och A 7) skulle benämnas föreståndarinna respektive

biträdande föreståndarinna. Dessa benämningar ha, som nämnts, godtagits

av medicinalstyrelsen och allmänna lönenämnden, medan vederbörande personalförening

förordat, att samtliga ifrågavarande befattningar skulle benämnas

uppsyningsman respektive föreståndarinna och endast skiljas åt

genom lönegradsplaceringen. Härutöver har personalföreningen uttalat önskemål

örn att frågan örn införande av gemensam tjänstebenämning för all uppsyningspersonal

gjordes till föremål för utredning.

Den mot sakkunnigförslaget i förevarande del framförda kritiken synes mig

icke helt sakna fog. Aven enligt min uppfattning bör största möjliga förenkling

av titulaturen eftersträvas. Så länge manlig och kvinnlig uppsyningspersonal

äro placerade i skilda lönegrader, torde emellertid en gemensam

benämning för samtliga hithörande befattningar knappast böra ifrågakomma

med hänsyn till de olägenheter i förvaltningshänseende, som därav

skulle bli följden. Ej heller är jag i betraktande av den praxis, som utbildat

sig och godtagits för större delen av civilförvaltningen i övrigt, beredd

att nu förorda gemensamma benämningar beträffande de manliga och

kvinnliga befattningshavargrupperna var för sig i enlighet med vad personalföreningen

hemställt. Däremot anser jag den från personalkåren framförda

kritiken mot beteckningen biträdande föreståndarinna vara av den art, att

en jämkning av förslaget härutinnan bör ske, förslagsvis på så sätt att prefixet

»biträdande» bortfaller. Min ståndpunkt till föreliggande sakkunnigförslag

skulle alltså innebära, att befattningarna i fråga skulle benämnas

förste uppsyningsman och uppsyningsman respektive första föreståndarinna

och föreståndarinna.

Yad slutligen angår den av vederbörande personalsammanslutning väckta

frågan örn ändrad benämning för den manliga och kvinnliga skötarpersonalen

synes mig detta spörsmål lämpligen böra upptagas till prövning i samband

med pågående utredningar örn sjukvårdspersonalens utbildnings- och

anställningsförhållanden. Jag lämnar alltså detta spörsmål åsido i förevarande

sammanhang.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

11

C. Kontorspersonalen.

Gällande bestämmelser.

Vid sinnessjukhusen och anstalten för fallandesjuka finnas följande tjänster

tillhörande kontorspersonalen.

Antal. Befattning. Lönegrad.

4 Syssloman av lia klass...................... A 24

11 Syssloman av 2:a klass ...................... A 22

10 Syssloman av 3:e klass...................... A 21

17 Bokhållare .................................... A15

25 Kassör ........................................ All

15 Kameralbiträde................................ A 8

16 Kanslibiträde.................................. A 7

7 Kontorsbiträde................................ A 4

Av dessa tjänster finnas vid statens anstalt för fallandesjuka allenast

syssloman av 3:e klass, kassör och kontorsbiträde.

Fördelningen av sysslomanstjänsterna på de olika sjukhusen ansluter sig

till den förut angivna storleksgrupperingen av sjukhusen sålunda, att syssloman

av lia klass finnes vid de större sjukhusen (grupp I), syssloman av 2:a

klass vid de medelstora sjukhusen (grupp II) och syssloman av 3:e klass vid

de mindre sjukhusen (grupp lil).]

För behörighet till befattning såsom syssloman erfordras dels att ha avlagt

minst realexamen samt därjämte ha antingen avlagt godkänd avgångsexamen

vid ett av staten understött handelsgymnasium eller på annat sätt

förvärvat motsvarande utbildning, dels ock att ha ådagalagt skicklighet och

beprövad erfarenhet i ekonomisk förvaltning.

[Sysslomanstjänst tillsättes av medicinalstyrelsen. Beträffande sysslomännens

åligganden meddelas bestämmelser i 45—51 §§ av Kungl. Majlis stadga

angående sinnessjukvården i riket (S. F. S. 1929:328). Enligt dessa bestämmelser,

som äro tillämpliga även å sysslomannen vid anstalten för fallandesjuka,

har syssloman att under direktionen och sjukhuschefen handhava

sjukhusets ekonomiska förvaltning och därmed i sammanhang stående angelägenheter,

att leda och övervaka kontors- och ekonomipersonalens arbete

samt att verkställa den utredning, som erfordras för föredragning i direktionen

av frågor rörande sjukhusets ekonomiska förvaltning. Sysslomannen

åligger särskilt att träffa avtal örn inköp av förnödenheter och verkställa ^anordning

av medel för erforderliga likvider, att följa de för sjukhuset anvisade

anslagens ställning, att utöva kontroll över kassarörelsen, att ombestyra

uppbörd av avgifter för intagna samt att ombesörja förandet av sjukhusets

räkenskaper. Härjämte har sysslomannan att i den omfattning, som anförtros

honom, i direktionen föredraga respektive själv besluta i ärenden

av ekonomisk innebörd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Bokhållar tjänst finnes vid samtliga större och medelstora sjukhus. De

mindre sjukhusen utom S:t Jörgens och Furunäsets sjukhus sakna sådan

befattning.

Samtliga sjukhus ha kassörstjänst, under det att kameralbiträdestjänst

saknas vid de mindre sjukhusen, utom Vipeliolms sjukhus, samt ett av

de till mellangruppen hörande sjukhusen, nämligen Frösö sjukhus.

Enligt sinnessjukvårdsstadgan har bokhållare och kameralbiträde att biträda

sysslomannen vid dennes göromil samt kassör att handhava och ansvara

för sjukhusets kassa och att upprätta avlöningslistor. För behörighet

till befattning såsom bokhållare, kassör eller kameralbiträde vid sinnessjukhus

fordras dels att hava underrätt minst realexamen eller, vad angår kassör

och kameralbiträde, avgångsexamen från statens normalskola för flickor i

Stockholm eller med denna i fråga örn kompetensvärdet av avgångsbetyg

jämställd skola, dels att hava antingen avlagt godkänd avgångsexamen vid

ett av staten understött liandelsgymnasium eller på annat sätt förvärvat motsvarande

utbildning, dels ock att under minst ett år hava tjänstgjort vid

något statens sinnessjukhus och visat sig lämplig för tjänstgöringen.

Kansli- eller kontorsbiträdestjänst saknas endast vid S:ta Annas och Gådeå

sjukhus. Yid övriga sjukhus finnes en befattning såsom antingen kanslibiträde

eller kontorsbiträde. Till arvoden åt extra skrivhjälp å sysslomanskontoren

och överläkarexpeditionerna utgå vid samtliga sinnessjukhus varierande

belopp.

För behörighet till befattning såsom kanslibiträde eller kontorsbiträde

vid sinnessjukhus fordras skolunderbyggnad i likhet med den för kassör

och kameralbiträde föreskrivna ävensom kunskap i maskinskrivning. Aven här

gäller dessutom nyssnämnda krav, att vederbörande under minst ett år tjänstgjort

vid något statens sinnessjukhus och visat sig lämplig för tjänstgöringen.

Nu angivna behörighetsbestämmelser gälla även beträffande anstalten för

fallandesjuka. Härvid skall tjänstgöring vid nämnda anstalt anses likvärdig

med motsvarande tjänstgöring vid statens sinnessjukhus.

De sakkunniga.

De sakkunniga föreslå till en början, i likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,

att benämningen syssloman ersättes med sjukhusintendent.

Till stöd för denna förändring anföra de sakkunniga följande.

Från personalhåll har bland annat anförts, att fordringarna på en tjänstetitel

borde vara, att den förmådde giva allmänheten en tydlig och klar föreställning

örn det arbete inom respektive verk, som tjänstemannen hade sig anförtrott,

och att den vore lätt att skilja från övriga inom verket förekommande

titlar. I båda dessa avseenden bruste'' titeln syssloman. Dels visade

det sig nämligen, att den allmänhet, som bomme i beröring med sinnessjukhusen,

ofta icke hade klart för sig, vilka arbetsuppgifter som tillhörde

sysslomännens verksamhetsområe, dels gåve den nuvarande titeln anledning

till ständiga förväxlingar med benämningen uppsyningsman, vilket hade till

följd ökat besvär och olägenheter i övrigt, bland annat genom felexpediering

av post och telefonsamtal m.m. Tjänstetiteln intendent hade vunnit burskap

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

såsom benämning på tjänstemän såväl inom statsförvaltningen som inom

den privata verksamheten med åligganden att handha ekonomisk förvaltning

i viss mån likartad den, som tillkomme sysslomannen vid sinnessjukhusen.

På i huvudsak nu anförda skäl ha de sakkunniga anslutit sig till yrkandet

örn titeländring för sysslomännen.

De sakkunniga anse, att ifrågavarande tjänster liksom hittills böra vara

indelade i tre grupper, innefattande jämväl intendentsbefattningen vid

anstalten för fallandesjuka. I enlighet med tidigare omförmält förslag angående

slopande av nuvarande klassbeteckningar utgå de sakkunniga i det

följande från en indelning av intendentstjänsterna i olika grupper, allt efter

placeringen i lönegrad.

De sakkunniga framhålla vidare, att frågan örn det antal befattningar,

som borde upptagas under var och en av de tre nämnda grupperna, icke

reglerades genom tjänsteförteckningen utan avgjordes i samband med fastställandet

av vederbörlig personalförteckning. På grund av sitt organisatoriska

sammanhang med tjänsteförteckningen syntes jämväl nämnda fråga

böra upptagas till behandling i detta sammanhang. Därvid talade starka

rättviseskäl för att, såsom även vederbörande personalorganisation framhållit,

jämviil andra omständigheter än den officiella platssiffran toges i betraktande.

Härjämte finge icke förbises det faktum, att det för befrämjandet

av en god rekrytering framstode som ett angeläget önskemål att den högsta

gruppen icke vore allför snävt avgränsad. Från dessa utgångspunkter lia

de sakkunniga till omprövning upptagit den nuvarande klassindelningen av

sysslomanstjänsterna vid de statliga sinnessjukhusen samt anföra härom

följande.

Vissa av de sakkunniga införskaffade uppgifter, avseende år 1940, rörande

den faktiska patientbeläggningen och patientomsättningen, personalnumerären,

antalet ekonomiavdelningar, trädgårds- och jordbruksarealen, djurbesättningens

storlek, fastighetsfondens utgifter och de totala driftkostnaderna giva

vid handen, att anledning icke föreligger att ifrågasätta någon ändring med

avseende å grupperingen av de fyra sjukhus, där för närvarande sysslomanstjänster

av lia klass finnas. Vidare framgår av uppgifterna, att följande

fyra sjukhus, nämligen Restads, S:ta Gertruds, Säters och S:t Sigfrids sjukhus,

vilka nu lia sysslomanstjänst av 2:a klass, kunna sägas i det hela vara

av den storlek och beskaffenhet i övrigt, att de böra i nu ifrågavarande

avseende hänföras till samma grupp som de förstnämnda sjukhusen. Detta

tar sig uttryck bland annat i att antalet av de till ekonomipersonalen hörande

fast anställda befattningshavarna — något som måste anses utgöra en viss

måttstock på arten och omfattningen av sysslomannens arbete — vid sistnämnda

sjukhus motsvarar eller överstiger antalet ekonomipersonal vid de

redan tidigare till den nuvarande första klassen hänförda sjukhusen. Vad

särskilt S:t Sigfrids sjukhus angår torde dessutom böra erinras örn att medicinalstyrelsen

redan år 1933 uttalat sig för sysslomanstjänstens uppfattning

till högre klass och därvid framhållit sjukhusets komplicerade förvaltningsapparat

med tvenne jordbruk, familjevård och speciell kriminalavdelning

— allt omständigheter som medföra ett splittrat och betungande arbete för

sysslomannen. De sakkunniga föreslå alltså, att sammanlagt åtta sinnessjukhus

erhålla sjukhusintendentstjänster tillhörande den högsta gruppen.

Vid övervägande av frågan örn de intendentstjänster, som böra tillhöra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

mellangruppen, ha de sakkunniga funnit, att följande sinnessjukhus böra

bibehålla sin nuvarande placering, nämligen Umedalens, Sidsjöns, Källshagens,

Sundby, Mariebergs, Birgittas och Frösö sjukhus. Till nu angivna

grupp böra enligt de sakkunnigas mening hänföras jämväl Furunäsets och

Vipeholms sjukhus, vilka för närvarande ha sysslomanstjänst av 3:e klass

men beträffande vilka vederbörande sjukhusdirektioner gjort framställning

örn sysslomanstjänstens uppflyttning från lägsta gruppen till mellangruppen.

Yad angår Furunäsets sjukhus få de sakkunniga framhålla, att detta sjukhus

har blivit föremål för utbyggnad och med utgångspunkt från nuvarande

platsantal kan komma i fråga till dylik uppflyttning. Visserligen är antalet

till ekonomipersonalen hörande befattningshavare vid sjukhuset icke särskilt

stort, men å andra sidan bedrives genom sjukhuset en omfattande

familjevård. Härtill kommer, att det för undvikande av alltför täta ombyten

å sysslomanstjänsten vid sjukhuset — som är det nordligast belägna av de

statliga sinnessjukhusen — är av viss betydelse, att nämnda tjänst icke tillhör

de i lönehänseende lägst placerade. I fråga om Vipeholms sjukhus klätt

märka, att detta sjukhus är av en speciell karaktär, i det att det är avsett

för vuxna svårskötta obildbara sinnesslöa och mottager patienter från

hela landet. Sjukhuset, som varit i full drift först sedan år 1938, är numera

utökat med en paviljong för kvinnor med 150 platser. Både patientantalet

och personalnumerären äro betydande. Nyintagningen av patienter,

som uppgick till allenast 55 för år 1940, utgjorde för år 1941 116. I det

hela har detta sjukhus numera i förvaltningshänseende nått en sådan omfattning,

att ett jämställande av sjukhuset, i vad avser intendentstjänstens

lönegradsplacering, med de till lägsta gruppen hörande sjukhusen icke

längre kan anses motiverat. De sakkunniga föreslå alltså, att nio sinnessjukhus

erhålla sjukhusintendentstjänster tillhörande den mellersta av de

tre olönegradsgrupperna.

Återstående sju sinnessjukhus torde alltjämt böra hänföras till den lägsta

gruppen. De sakkunniga hava icke heller funnit anledning att för närvarande

ifrågasätta någon ändring av intendentstjänsten vid anstalten för

fallandesjuka.

De sakkunnigas förslag innebär alltså, att av samtliga sjukhusintendentstjänster

8 hänföras till högsta gruppen, 9 till mellangruppen och 8 till lägsta

gruppen. I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär de sakkunnigas

förslag, att 4 tjänster överföras från mellangruppen till högsta gruppen samt

att 2 tjänster uppflyttats från lägsta gruppen till mellangruppen.

Beträffande intendentstjänsternas lönegradsplacering framhålles,

att sedan den nuvarande löneställningen för sysslomännen bestämdes, hade

ny stadga angående sinnessjukvården i riket trätt i kraft, vilken innehölle

gällande bestämmelser om sysslomännens uppgifter. Vid framläggande av

förslaget till den nya stadgan hade föredragande departementschefen betonat

bland annat, att vid överlåtande av beslutanderätten i vissa ekonomiska ärenden

åt sysslomannen finge denne icke blott faktiskt avgöra dessa frågor utan

komme även juridiskt att, med direktionens uteslutande, bliva därför ansvarig.

De sakkunniga framhålla även, att sysslomannen, åt vilken sjukhuschefen

ägde uppdraga föredragning inom sjukhusdirektionen av ärende

rörande sjukhusets ekonomiska förvaltning, i åtskilliga fall faktiskt fungerade

såsom föredragande i sådana ärenden.

Vidare erinras örn att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i sitt be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

tänkande angående revision av tjänsteförteckningen för allmänna civilförvaltningen

(Del I, SOU 1941: 17) uttalat sig angående kamrerares löneställning.

I sådant hänseende hade i sistnämnda betänkande anförts, att då 24 lönegraden

syntes vara den högsta löneställning, till vilken rent kamrerararbete

i allmänhet borde leda —- arbetsuppgiftens kvantitativa omfång borde endast

hava inverkan på behovet av biträdeskrafter å kamrerarkon toren —

därav följde, att 26 lönegraden borde vara förbehållen allenast några få

kamrerartjänster, vilka vore förenade med göromål, som krävde en alldeles

särskilt stor organisatorisk duglighet eller förmåga att handhava föredragningen

av större ekonomiska remisser eller andra ärenden, som läge utanför

den egentliga kassagöromålstjänsten.

Härefter fortsätta de sakkunniga för egen del:

Det synes de sakkunniga uppenbart, att vid sinnessjukhusen, med deras

mångfald av olika ekonomiavdelningar och ofta synnerligen omfattande förvaltningsapparat

i övrigt, sysslomännens åligganden numera äro av den

kvalificerade beskaffenhet, att den nuvarande löneställningen för tjänstinnehavarna

i stort sett måste anses för låg. Det är för det enskilda sjukhusets

ekonomi av största betydelse, att sysslomannen är väl kvalificerad för sin

uppgift. Erinras må, att enligt riksstaten för budgetåret 1942/43 de statliga

sinnessjukhusens driftkostnader utgöra omkring 41000 000 kronor, varav

mer än 15 000 000 kronor belöpa på omkostnadsstaten. Det torde vara obestridligt,

att sysslomännen i praktiken ha att ensamma taga ansvaret för åtskilliga

åtgärder av i ekonomiskt hänseende betydande räckvidd. På dessa

tjänstemän böra därför kunna ställas stora krav på organisationsförmåga och

personlig initiativkraft. Vidare är att märka, att sysslomannen vid ett sinnessjukhus

tjänstgör såsom chef för ett förhållandevis stort antal befattningshavare

tillhörande kontors- och ekonomipersonalen; i åtskilliga fall uppgår

den personal, vars arbete han har att leda och övervaka, till över ett hundratal

befattningshavare. Det är sålunda ur skilda synpunkter mycket betydelsefullt,

att lönesättningen för ifrågavarande tjänster blir sådan, att för desammas

besättande kunna påräknas väl kvalificerade krafter.

Enligt de sakkunnigas förmenande torde det icke finnas någon statlig

tjänstemannakår, som med avseende å arbetsuppgifternas natur är helt jämförbar

med sysslomännen vid sinnessjukhusen I viss mån liknande uppgifter

åvila kamrerarna inom allmänna civilförvaltningen. Örn överhuvud en

jämförelse skall göras med andra statliga befattningshavargrupper, synes det

endast kunna konstateras, att sysslomännens arbete i det hela icke kan anses

mindre kvalificerat än det som åvilar kamrerarna.

För närvarande rekryteras sysslomanstjänsterna i allmänhet bland de

inom sinnessjukhusens kontorspersonal förefintliga befattningshavarna, närmast

bokhållarna. I viss utsträckning förekommer emellertid, att dugande

kameralbiträden, i stället för att inom sinnessjukhusens område avvakta befordran

till tjänster såsom bokhållare och syssloman, söka sig över till andra

förvaltningsområden — icke minst i landstings eller kommuns tjänst — med

bättre befordringsmöjligheter. Den nuvarande löneställningen för sysslomanstjänsterna

vid sinnessjukhusen utgör uppenbarligen icke alltid tillräcklig

lockelse för dugande tjänstemän att tvärstanna inom detta förvaltningsområde,

helst som befordran till syssloman i åtskilliga fall icke kan påräknas

förrän efter många års tjänstgöring. Det måste anses angeläget, att åtgärder

vidtagas i syfte att förebygga de konsekvenser, som måste uppstå tili följd

av berörda förhållande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Med beaktande av nu anförda omständigheter ha de sakkunniga kommit

till den uppfattningen, att grundad anledning föreligger att i viss utsträckning

vidtaga höjning av löneställningen för nu ifrågavarande tjänster vid

sinnessjukhusen. Vid övervägande av frågan, i vilka lönegrader sjukhusintendentstjänsterna

lämpligen böra placeras, lia de sakkunniga — som funnit sig

icke kunna tillstyrka en uppflyttning av den betydande omfattning, som

vederbörande personalsammanslutning föreslagit (högst A 28 och lägst A 23)

— kommit till det resultatet, att intendentstjänst tillhörande den högsta av

de tre föreslagna lönegradsgrupperna icke rimligen bör i lönehänseende placeras

lägre än i den lönegrad, som anses böra tillkomma kamrerartjänster

av särskilt kvalificerad natur, eller lönegraden A 26, innebärande en uppflyttning

med två lönegrader i förhållande till nuvarande sysslomanstjänst

av l:a klass.

För sjukhusintendentstjänst tillhörande mellangruppen vilja de sakkunniga

— likaledes under hänvisning till kamrerarnas löneställning — föreslå placering

i lönegraden A 24, innebärande en uppflyttning likaledes med två

lönegrader i förhållande till nuvarande sysslomanstjänst av 2:a klass.

Aari slutligen beträffar den lägsta gruppen av sjukhusintendentstjänster

kan i anslutning till det tidigare anförda en uppflyttning till lönegraden A 22

av dessa tjänster ifrågasättas. Då emellertid här avses anstalter av mindre

omfattning och då dessutom ifrågavarande tjänster lia karaktär av passagetjänster,

anse sig de sakkunniga böra förorda, att löneställningen för dessa

tjänster bibehålies oförändrad.

De sakkunniga föreslå i enlighet härmed, att å tjänsteförteckningen, i vad

den avser statens sinnessjukhus, upptagas befattningar såsom sjukhusintendent

i lönegraderna A 21, A 24 och A 26, samt att å nämnda förteckning,

i vad den avser statens anstalt för fallandesjuka, upptages en befattning

såsom sjukhusintendent i lönegraden A 21. Såsom en konsekvens härav förorda

de sakkunniga vidare, att dessa tjänster hädanefter tillsättas av Kungl.

Majit genom fullmakt. För åstadkommande av största möjliga garantier för

att, med beaktande av objektivitetens krav, jämväl personliga lämplighetssynpunkter

bli vederbörligen tillgodosedda finna sig de sakkunniga dessutom

böra förorda den anordningen, att förslag till tjänstens besättande

skall uppgöras av medicinalstyrelsen, som, sedan vederbörande sjukhusdirektion

avgivit förord, har att med eget yttrande översända handlingarna till

Kungl. Majit.

De sakkunniga omförmäla i anslutning härtill, att vid genomförandet av

1922 års lönereglering vissa sysslomän funnit sig böra kvarstå å äldre lönestat,

närmast med hänsyn till värderingen av den å sådan stat tillkommande

förmån av fri bostad. Av dessa återstode tre, vilka alltjämt tillhörde före

den 1 januari 1923 gällande lönestat. Ehuru det folie utom ramen för de

sakkunnigas uppdrag, ha de sakkunniga ansett sig böra ifrågasätta, huruvida

icke i samband med genomförandet av den nu ifrågavarande översynen av

tjänsteförteckningen för sinnessjukhusen nämnda sysslomän borde beredas

tillfälle att övergå på numera gällande civila avlöningsreglemente. Ett sådant

medgivande, vilket för dessa befattningshavare skulle vara liktydigt

med en lönereglering, förutsatte särskilda övergångsanordningar, varvid bland

annat borde uppmärksammas, att ifrågavarande sysslomän för närvarande

ägde uppbära en del av dem tillkommande avlöning i förskott.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Yacl härefter angar tjänsterna som bokhållare, kassör och kameralbiträcle

meddela de sakkunniga, att vederbörande personalorganisation framställt

önskemål örn dessa tjänsters utbytande mot befattningar som assistenter

i respektive 20, 18 och 16 lönegraden. Till stöd härför hade anförts,

att man genom en sådan anordning skulle vinna större frihet att på mest

ändamålsenliga sätt fördela förefintliga arbetsuppgifter mellan de olika befattningshavarna.

Den för fångvårdsanstalten^ gällande tjänsteförteckningen

hade tjänat som förebild för den föreslagna benämningen och lönegradsplaceringen.

De sakkunniga finna för sin del, att gällande bestämmelser — vilka endast

beträffande kassörerna angiva vissa bestämda arbetsuppgifter — erbjuda tillräckliga

möjligheter för en ändamålsenlig fördelning av arbetsuppgifterna

mellan kontorets befattningshavare. De framhålla vidare, att det sannolikt

skulle försvåra för allmänheten att vid mellanhavanden med sinnessjukhusen

komma i förbindelse med rätt person, därest flertalet till kontorspersonalen

hörande befattningshavare skulle erhålla samma benämning. Med hänsyn

härtill finna de sakkunniga sig icke böra tillstyrka ett allmänt genomförande

av den ifrågasatta förändringen. De sakkunniga anföra härefter:

Däremot anse de sakkunniga skäl tala för att personalrepresentanternas

framställning i så måtto vinner beaktande, att vid de sinnessjukhus, där

behov föreligger av en kvalificerad befattningshavare såsom intendentens

ställföreträdare och närmaste man, inrättas en befattning såsom assistent.

En sådan förändring skulle, på sätt av det följande framgår, medföra ett

avskaffande för sinnessjukhusens vidkommande av tjänstetiteln bokhållare

— en benämning, som för övrigt icke kan anses väl motsvara de inom detta

förvaltningsområde förefintliga arbetsförhållandena.

Ettvart av de åtta större sinnessjukhusen — vid vilka sjukliusintendentstjänst

av den högsta lönegraden föreslagits — är utan tvivel av den storleksordning,

att behovet av en kvalificerad tjänsteman såsom intendentens

närmaste man gör sig starkt gällande.

I fråga örn de nio medelstora sinnessjukhusen — vid vilka intendentstjänst

tillhörande den mellersta lönegradsgruppen föreslagits -— kan visserligen

behovet av särskilda kvalifikationer hos intendentens ställföreträdare i

allmänhet icke anses framträda med samma styrka som vid den förstnämnda

gruppen av sjukhus, men enligt de sakkunnigas mening föreligga i allt fall

fullgoda motiv för att även vid dessa sjukhus räkna med en befattning såsom

assistent. Vid samtliga dessa sjukhus utom Vipeholms skulle assistentbefattningen

ersätta den nuvarande bokhållarbefattningen. Vid Vipeholms

sjukhus saknas för närvarande bokhållartjänst, medan i stället en kameralbiträdestjänst

finnes. Med utgångspunkt från de förhållanden, som i det

föregående föranlett de sakkunniga att för detta sjukhus föreslå intendentstjänstens

uppflyttning till mellangruppen, finna sig de sakkunniga böra föreslå,

att Vipeholms sjukhus tilldelas assistenttjänst i stället för kameralbiträdestjänsten

och därmed blir helt likställt med Frösö och Furunäsets

sjukhus.

Övriga sju sinnessjukhus ävensom anstalten för fallandesjuka äro icke av

den storlek, att ett inrättande av assistenttjänster där kan, med den motivering

som i det föregående anförts, anses påkallat. Av nu ifrågavarande

sjukhus har ett, S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg, för närvarande både bokhållar-

och kassörstjänst. Enligt de sakkunnigas mening kunna tillräckliga

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. lisi « 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

skäl icke anses föreligga att för detta sjukhus’ vidkommande bibehålla två

kontorstjänster i så kvalificerad löneställning, som nu nämnts. De sakkunniga

vilja därför förorda, att detta sjukhus — med bibehållande av befattningen

som kassör — i stället för den nuvarande bokhållartjänsten tilldelas

en kontoristtjänst i lönegraden A 9.

Beträffande löneställningen för assistenttjänsterna framhålla de

sakkunniga, att de i ett preliminärt förslag, som tillställts vederbörande

personalförening, uttalat sig för en differentiering av dessa tjänster på en

högre och en lägre lönegrad, varvid den högre lönegraden skulle förekomma

vid de åtta större sjukhusen och den lägre vid de nio medelstora sjukhusen.

Gentemot detta förslag hade vederbörande personalorganisation erinrat,

att en differentiering på ett så långt framskridet karriärstadium, som

utnämning till assistent representerade, vore mindre lycklig, samt att det

skulle vara värdefullare ur utbildningssynpunkt och mindre olägligt med

avseende å förvaltningens stabilitet, örn en differentiering i stället genomfördes

för kameralbiträdesbefattningarna.

I anledning härav ha de sakkunniga underkastat detta spörsmål förnyat

övervägande och därvid, efter samråd med vederbörande föredragande i medicinalstyrelsen,

kommit till den uppfattningen, att det måste vara av stor

vikt för en fullgod rekrytering av sjukhusintendentstjänsterna, att vederbörande

bleve i tillfälle att i egenskap av sjukhusintendents ställföreträdare

och närmaste man förvärva erfarenheter från minst två sinnessjukhus av

olika storlek, innan de definitivt anförtroddes ansvaret för den ekonomiska

förvaltningen vid visst sinnessjukhus. Mot bakgrunden av att de sakkunniga

förutsatt, att personliga kvalifikationer noga beaktades vid tillsättandet av

sjukhusintendentstjänst, tedde det sig vidare för de sakkunniga naturligt,

att aspiranterna på sådan tjänst under en ej alltför kort tid visat sig till

fullo motsvara de krav, som vid sinnessjukhus av olika storlek ställdes på

intendentens närmaste man och ställföreträdare. En tjänstgöring som kameralbiträde

(kontorist) vid olika sjukhus kunde enligt de sakkunnigas mening

ur nu berörda synpunkter icke ersätta tjänstgöring såsom assistent. För en

uppdelning av assistenttjänsterna i olika lönegrader talade i övrigt motsvarande

skäl som för en uppdelning av intendentstjänsterna. I normala fall

syntes därför befordringsgången böra ske från kameralbiträde (kontorist)

eller kassör via assistenttjänst i lägre lönegrad till assistenttjänst i högre

lönegrad och därifrån till sjukhusintendent.

De sakkunniga anföra härefter:

Vid löneställningens avvägande ha de sakkunniga uppmärksammat, att

assistenttjänster av i viss mån liknande typ vid fångvårdsanstalterna äro

placerade i 18 och 16 lönegraderna, allt efter som de förefinnas vid centralfängelser

eller straffängelser. Emellertid bör bemärkas, att assistenterna

vid fångvårdsanstalterna lia självständigt redogöraransvar och äro ställföreträdare

för styresmannen vid vederbörande anstalt. Förhållandena äro således

ej fullt jämförliga beträffande det personliga ansvaret för assistenterna vid

fångvårdsanstalterna och assistenterna vid sinnessjukhusen. De sakkunniga

ha för sin del ansett sig böra stanna vid att föreslå en inplacering av sistnämnda

assistenter i 17 respektive 15 lönegraden. Vid bifall härtill skulle

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

lönegradsplaceringen av de båda högre grupperna av intendentstjänster, A 24

och Ä 26, motsvaras av en placering av vederbörande assistenttjänster i

A 15 respektive A 17.

Till närmare belysning av de skäl, som tala för den föreslagna placeringen

av vissa assistenttjänster i lönegrad A 17, hänvisa de sakkunniga till

att bokhållaren vid ett av de största sjukhusen, utom vad angår proviant,

bland annat har följande uppgifter, nämligen att utskriva rekvisitioner och

granska räkningar (cirka 1 800 respektive 2 500 per år), att biträda sysslomannen

vid upphandlingen och kontrollera alla inköp, att fördela utgifterna

å olika anslagsposter, att kontrollera tillverkningen å sjukhusets verkstäder

och att handha redovisningen av sjukhusets inventarier. Bokhållaren svarade

vanligen även för patientavräkningen eller den speciella bokföringen

och redovisningen av sinnessjukhusens mest omfattande uppbördsverksamhet.

De sakkunniga betona, att ifrågavarande göromål vid ett stort sinnessjukhus,

med dess mångfald av ekonomiavdelningar m. m., uppenbarligen

måste vara av så kvalificerad beskaffenhet, att en lägre lönegradsplacering

för vederbörande befattningshavare än enligt 17 lönegraden icke bör ifrågakomma.

I detta sammanhang erinras även örn att förste bokhållaren vid

karolinska sjukhuset, där motsvarighet likväl saknas till sinnessjukhusens

verkstads-, trädgårds- och jordbruksdrift, inplacerats i lönegraden A 18. Vid

omändring av bokhållartjänsterna till assistenttjänster bör enligt de sakkunnigas

mening i sinnessjukvårdsstadgan införas en instruktionsbestämmelse

av innebörd, att assistent skall närmast under sjukhusintendenten ha

ansvaret för arbetet å kontoret. Vid tillsättandet av assistenttjänst borde

således särskilt avseende fästas vid sökandes kompetens i sådant hänseende.

Vad särskilt anginge assistenttjänst tillhörande lönegraden A 17 framginge

av det tidigare anförda, att det vore av stor betydelse för rekryteringen av

intendentstjänsterna, att till sådan assistenttjänst endast befordrades tjänstemän,

vilka ansåges kunna ifrågakomma till vidare befordran.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas ifrågavarande förslag skulle alltså

de nuvarande 17 bokhållartjänsterna i lönegraden A 15 ersättas av assistenttjänster

i A 17 vid åtta sinnessjukhus, assistenttjänster i A 15 vid

likaledes åtta sinnessjukhus samt kontoristtjänst i A 9 vid ett sinnessjukhus

(S:t Jörgens sjukhus). Vidare skulle enligt de sakkunnigas förslag 1 assistenttjänst

i lönegraden A 15 inrättas vid Vipeliolms sjukhus i utbyte mot en

kameralbiträdestjänst.

Den för närvarande befintliga bokliållartjänsten vid S:t Jörgens sjukhus

föreslås, i den mån tjänstinnehavaren icke finnes böra förflyttas till annat

sjukhus, tills vidare överförd på övergångsstat i oförändrad lönegrad och

med bibehållen benämning.

Beträffande de nuvarande kassörstjänsterna lia de sakkunniga icke

funnit anledning ifrågasätta någon ändring ur organisatorisk synpunkt. Med

avseende å löneställningen anföra de sakkunniga följande.

Av 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande, som i denna del

godtagits av statsmakterna framgår, att kassörstjänst förutsatts skola normalt

hänföras till 11 lönegraden, varjiimte i fall, då göromålen äro att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 2dl.

anse såsom mera kvalificerade, placering i 14 lönegraden kan ifrågakomma.

Såsom speciella motiv för kassörs tjänsts hänförande till 14 lönegraden ha

åberopats göromålens egentliga svårighetsgrad, föreliggande organisatoriska

problem, frånvaron av möjlighet att samråda med kameralt utbildad personal

i högre tjänsteställning samt särskild förtroendeställning för kassören.

Kassörstjänsterna vid sinnessjukhusen förete ur olika synpunkter väsentliga

skiljaktigheter i jämförelse med kassörstjänsterna inom civilförvaltningen

i allmänhet. På grund av att den överordnade kontorspersonalens arbetsuppgifter

huvudsakligen bestå i ledning och övervakning av de olika ekonomiavdelningarnas

verksamhet, trädgårds- och jordbruksdrift, reparationer m. m.,

komma kassörerna att inom sitt arbetsområde intaga en relativt självständig

ställning och vara hänvisade till att på egen hand lösa en mångfald uppgifter,

bland annat åtskilliga lönespörsmål av tämligen komplicerad natur.

Kassörerna kontrollera därjämte efterlevnaden av de föreskrifter, som reglera

befattningshavarnas naturaförmåner, samt verkställa den omfattande debitering

och uppbörd, som föranledas därav. Såväl uppbörd som utbetalningar

äro, i synnerhet vid de större och medelstora sinnessjukhusen, av

ansenlig omfattning. Granskningen av avlöningsuppgifter, upprättandet av

avlöningslistor och bestridandet av övriga med avlöningsutbetalningarna

förenade göromål ävensom förandet av tjänstematriklar ställa vid nyssnämnda

sjukhus till följd av personalens storlek och sammansättning stora

fordringar på kassörernas förmåga att planlägga och fördela de. förekommande

arbetsuppgifterna. I det hela kan sägas, att kassörerna vid sinnessjukhusen

inneha en betydelsefull förtroendeställning och att de måste

uppfylla förhållandevis stora krav i fråga örn omdöme, ansvarskänsla och

arbetsförmåga.

Med utgångspunkt från de särskilda förhållanden, som sålunda föreligga

beträffande kassörstjänsterna vid sinnessjukhusen, lia de sakkunniga icke

kunnat undgå att finna den nuvarande inplaceringen i den normala kassörslönegraden,

A 11. sakligt sett mindre tillfredsställande. En höjning av löneställningen

för kassörerna vid sinnessjukhusen utöver den för de lägsta

kassörstjänsterna inom allmänna civilförvaltningen förekommande finna de

sakkunniga därför väl motiverad. Å andra sidan lia de sakkunniga funnit

sig icke kunna tillstyrka ett från personalhåll framställt yrkande örn en

allmän uppflyttning av ifrågavarande kassörstjänster till 14 lönegraden. En

löneställning enligt sistnämnda lönegrad skulle nämligen enligt de sakkunnigas

mening framstå såsom väl hög.

De sakkunniga framhålla i anledning av tidigare ifrågasatt differentiering

i lönehänseende av kassörstjänsterna, att kassörsgöromålen visserligen

vore betydligt mera krävandel vid de större och medelstora sjukhusen än

vid de mindre, men att å andra sidan kassörerna vid de mindre sjukhusen

hade att fullgöra åtskilliga uppgifter, som eljest ankomme på bokhållare.

De sakkunniga anse därför, att samtliga ifrågavarande kassörstjänster böra

hänföras till samma lönegrad samt föreslå därvid att de, liksom kassörstjänsterna

vid statens vattenfallsverk och vissa kassörstjänster vid domänverket,

placeras i lönegrad A 12.

I fråga örn kameralbiträdestjänsterna erinra de sakkunniga örn att

dessa tjänster uppkommit genom förändring av tidigare förefintliga befattningar

såsom bokhållare av andra graden, varvid med avseende å löneställningen

de nuvarande kontoristbefattningarna vid statens järnvägar och

vattenfallsverk tjänat såsom förebild. Bortsett från sinnessjukhusen före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

tomine kameralbiträdestjänster numera icke inom allmänna civilförvaltningen;

såsom exempel på verk, där sådana tjänster tidigare förekommit,

nämnes riksräkenskapsverket, där kameralbiträdestjänsterna från och med

den 1 juli 1942 ersatts av kontoristtjänster.

De sakkunniga framhålla, att kameralbiträdena vid sinnessjukhusen i allmänhet

handha utspisningen och vad därmed sammanhänger. Bland arbetsuppgifterna

nämnes särskilt uträknande, rekvisition och kontroll av proviantåtgången.

I dessa avseenden hade kameralbiträdet att fullgöra självständiga

och för det enskilda sjukhusets ekonomiska drift betydelsefulla

arbetsuppgifter; utspisningskostnaderna vore nämligen i hög grad beroende

av vederbörande tjänstemans intresse, omdöme och initiativrikedom.

Med beaktande härav ävensom av de behörighetsvillkor, som äro stadgade

för erhållande av kameralbiträdestjänst — realexamen, liandelsgymnasium,

ett års tjänstgöring — ha de sakkunniga ansett icke motiverat, att

för ifrågavarande tjänster skulle gälla lägre löneställning än som numera

fastställts för de förutvarande kameralbiträdestjänsterna i riksräkenskapsverket,

eller lönegraden A 9. De sakkunniga, som icke funnit tillräckliga

skäl att tillstyrka ett av vederbörande personalorganisation framställt yrkande

örn en differentiering på 9 och 11 lönegraderna av de nuvarande kameralbiträdestjänsterna,

lia för sin del stannat vid att föreslå, att de nuvarande

kameralbiträdestjänsterna vid sinnessjukhusen utbytas mot kontoristtjänster

i lönegraden A 9.

Vid bifall till vad i det föregående förordats skulle befordringsgången

inom kontorspersonalen bortsett från sjukhusintendenterna normalt bliva

lönegraderna A 9—A 12—A 15—A 17.

Vid framläggandet av sina löneplaceringsförslag lia de sakkunniga utgått

från antalet förefintliga bokhållar-, kassörs- och kameralbiträdestjänster enligt

nuvarande organisation. Ökat antal ordinarie tjänster tillhörande denna

kontorspersonal hade icke heller ifrågasatts av vederbörande personalrepresentanter.

De sakkunniga tillägga, att, i den mån en inom medicinalstyrelsen

i besparings- och rationaliseringssyfte pågående utredning rörande

kontorsorganisationen vid sinnessjukhusen komme att föranleda en utökning

av de icke-ordinarie befattningarna, borde frågan örn inrättande av särskilda

aspirantbefattningar inom den nu avsedda personalgruppen övervägas.

Vad härefter angår kansli- och ko n torsb iträdes tjänsterna föreslå

de sakkunniga, som upplysa, att ifrågavarande befattningshavare i allmänhet

helt tagas i anspråk för överläkarexpeditionernas behov, icke annan ändring

i nuvarande förhållanden än att kanslibiträdestjänsten vid psykiatriska sjukhuset

i Stockholm utbytes mot en kontorsbiträdestjänst, varvid den nuvarande

tjänstinnehavaren skulle föras på övergångsstat. Motsvarande åtgärd

ifrågasättes även vid S:t Jörgens sjukhus. Till stöd härför anföres, att

dessa båda sjukhus endast lia en överläkaravdelning, under det att enligt

de sakkunnigas mening kanslibiträdestjänsterna böra förbehållas sinnessjukhus

med minst två överläkaravdelningar.

De sakkunniga föreslå slutligen inrättande av ordinarie skrivbiträdes
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj-.ts proposition nr 241.

tjänster vid sinnessjukhusen samt anföra i detta sammanhang bland annat

följande.

Sjukhuskontorens behov av skrivhjälp tillgodoses vid samtliga sjukhus

genom anlitande av extra personal, vilken avlönas med arvoden, varierande

mellan 500 och 5 100 kronor per år. I den mån ett konstant behov av

särskild skrivhjälp förefinnes å nämnda kontor måste det givetvis framstå

såsom obilligt, att fastare anställning än den nuvarande arvodesanställningen

— med vilken icke äro förenade särskilda förmåner med avseende å

semester, avlöning under sjukledighet m. m. — icke skall kunna ernås av

dem, som bestrida de ifrågavarande göromålen. Det bör även understrykas,

att förvärvandet åt sjukhuskontoren av mera stationär personal för skrivoch

räknearbeten skulle bereda möjlighet till rationalisering av arbetet å

övriga kontor stjänster. De sakkunniga vilja därför föreslå, att å tjänsteförteckningen,

i vad avser sinnessjukhusen, upptagas ordinarie skrivbiträdestjänster

i lönegraden A 2, avsedda i första hand för sjukhuskontoren. Till

en början och intill dess närmare erfarenhet vunnits synes emellertid lämpligt,

att vederbörande tjänstinnehavare — där ej särskilda förhållanden föranleda

undantag — erhålla extra ordinarie anställning. De sakkunniga äro

icke beredda att avgiva något detaljerat förslag angående den utsträckning,

i vilken nu ifrågavarande befattningar böra inrättas vid de olika sjukhusen.

Enligt de sakkunnigas mening bör nämligen först klarläggas, vilken inverkan

en förenkling och rationalisering av arbetsformerna inom sinnessjukhuskontoren

— bland annat genom ökat utnyttjande av maskinell utrustning,

inskränkning i insändandet av uppgifter till medicinalstyrelsen etc. —

kan tänkas få på frågan örn behovet av särskild arbetskraft för skrivändamål.

Såsom förut framhållits, pågår för närvarande inom medicinalstyrelsen

en undersökning av sådan innebörd. Man torde emellertid under alla förhållanden

kunna utgå ifrån, att behov av fasta skrivbiträdestjänster skall

visa sig föreligga vid åtminstone en del sinnessjukhus.

Yttranden.

Representanterna för föreningen tjänstemän vid statens sjukhusförvältning

ha beträffande sysslomans tjänster na icke anfört annat än att de av de

sakkunniga föreslagna lönegradsuppflyttningarna icke syntes vara tillräckliga

för att kunna motverka den kvalificerade personalens övergång till förmånligare

anställningar inom andra förvaltningsområden.

I fråga om assistenttjänsterna framhålles, att den föreslagna differentieringen

på två lönegrader skulle medföra en ökning av antalet personalförflyttningar,

varigenom avsevärda olägenheter skulle uppstå med avseende

å förvaltningens stabilitet, samt att differentieringen syntes strida mot den

eljest vedertagna principen, att arbetsuppgifternas kvalitativa art skulle vara

utslagsgivande vid bedömning av olika befattningars inbördes lönegradsplacering.

Då assistenterna icke skulle lia redogöraransvar eller ställning

som föredragande och personalchef, förelåge icke heller samma skäl för en

differentiering av dessa som beträffande intendenterna. Representanterna

understryka vidare sitt förut återgivna uttalande, att en differentiering i

syfte att erhålla en god rekrytering borde ske på ett tidigare karriärstadium,

förslagsvis beträffande kameralbiträdesbefattningarna. I enlighet härmed

lia representanterna yrkat, att samtliga assistenttjänster måtte placeras

i samma lönegrad, lägst A 17.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Beträffande kassörstjänsterna anse representanterna en placering i

lönegrad A 14 vara väl motiverad. Arbetet vore särskilt tyngande och ansvarsfullt

på grund av den stora personalen och dennas naturaförmåner,

förhållanden vartill motsvarighet saknades inom statsförvaltningen i övrigt.

Till jämförelse åberopa representanterna, att kassören vid statens centrala

frökontrollanstalt år 1942 uppflyttats från lönegrad A 11 till A 14 samt att

de sinnessjukhusens kassörer åvilande arbetsuppgifterna vore såväl kvalitativt

som kvantitativt minst lika betydande som nämnda kassörs. Representanterna

erinra även örn att arméns regementskassörer av lia klass vore

placerade i lönegrad UO 3, vilket motsvarade en något högre löneställning

än lönegrad A 14, samt att dessa kassörer gentemot regementsintendent

hade samma ansvarsställning som sinnessjukhusens kassörer i förhållande

till sysslomännen. Representanterna framhålla tillika, att ett borttagande av

felräkningspenningarna vid placering i lönegrad A 12 skulle medföra löneminskning

för flertalet av ifrågavarande kassörer.

I anslutning till vad representanterna anfört rörande lämpligheten av att

på ett tidigt stadium erhålla en utgallring av dem, som icke lämpade sig

för de högre tjänsterna bland kontorspersonalen, föreslås att kontoristtjänsterna

differentieras på två lönegrader, varvid befattningar som förste

kontorist i lönegrad A 11 skulle inrättas vid de åtta större sjukhusen.

Representanterna erinra örn att de sakkunniga föreslagit, att köksföreståndersketjänsterna

skulle uppdelas på tre lönegrader med hänsyn till förekommande

olikheter i utspisningens storlek och därav följande skillnad i

ekonomiskt ansvar för mathållningen, varvid dessa tjänster vid de åtta

större sjukhusen skulle tillhöra lönegrad A 10. Representanterna anse, att

samma skäl som i fråga örn nyssnämnda tjänster talade för en differentiering

av kontoristtjänsterna. Det vore vidare olämpligt, att innehavarna av

sistnämnda befattningar vid de större sjukhusen finge en i förhållande till

köksförestånderskorna underordnad tjänsteställning.

Samtliga sjukhusdirektioner, som yttrat sig i ärendet, ha tillstyrkt eller

lämnat utan erinran den föreslagna tjänstebenämningen sjukhusintendent.

Flertalet direktioner lia vidare tillstyrkt den föreslagna löneställningen för

sysslomännen. Några direktioner lia dock ansett, att den lägst placerade

gruppen av syssloman borde hänföras till lönegrad A 22, närmast för att

motverka ifrågavarande tjänsters karaktär av passagetjänster. En direktion

har ifrågasatt, huruvida icke sysslomännen borde hänföras till lönegraderna

A 25, A 23 och A 21.

De sakkunnigas förslag beträffande övrig kontorspersonal har av sjukhusdirektionerna

i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I fråga

örn de föreslagna assistenttjänsterna lia dock några direktioner biträtt personalrepresentanternas

krav på samtliga assistenttjänsters placering i lönegrad

A 17. Flertalet direktioner lia ock ansett en placering av kassörerna

i lönegrad A 14 motiverad, medan en direktion föreslagit, att dessa tjänster

skulle differentieras på lönegraderna A 14 och A 12. Några direktioner ha

instämt i personalrepresentanternas yrkande örn inrättande av tjänst som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Marits proposition nr 241.

förste kontorist vid de åtta större sjulihusen, varjämte en direktion ansett

kanslibiträde böra placeras i lönegrad A 8.

Medicinalstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag i fråga om benämningen

sjukhusintendent samt intendentstjänsternas hänförande till olika

grupper med avseende å löneställningen. Styrelsen understryker härvid det

berättigade i att såväl Furunäsets som Vipeholms sjukhus hänföras till

mellangrupiien.

Beträffande intendentstjänsternas lönegradsplacering anför styrelsen

följande.

De göromål, som åvila sysslomännen vid de statliga sinnessjukhusen äro,

såsom de sakkunniga framhållit, till sin natur icke fullt jämförbara med

några andra statliga befattningshavares arbetsuppgifter. Enligt styrelsens

mening äro emellertid sysslomannens arbetsuppgifter i och för sig så pass

kvalificerade och ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla ävensom av så självständig

natur, att den av de sakkunniga föreslagna lönegradsplaceringen för

de olika grupperna i respektive lönegraderna A 26, A 24 och A 21 torde

vara väl motiverad.

Medicinalstyrelsen vill ytterligare framhålla den av de sakkunniga påpekade

omständigheten att det ofta förekommer, att dugande tjänstemän

inom kontorsförvaltningen söka sig över till landstings eller kommuns tjänst,

där löne- och befordringsförhållanden äro gynnsammare. Så är förhållandet

icke endast vad angår kameralbiträden utan även beträffande kassörer och

bokhållare. I de flesta fall blir det härvid de mest dugande krafterna, som

lämna förvaltningen. Det måste därför ur statsnyttans synpunkt anses synnerligen

angeläget att vidtaga åtgärder i syfte att skapa garantier för att innehavarna

av kontorsbefattningar vid statens sinnessjukhus kvarstanna inom

förvaltningen i större utsträckning än vad nu är fallet. Denna synpunkt

bör i hög grad förtjäna uppmärksamhet vid bestämmande av lönegradsplaceringen

för ifrågavarande personal.

Såsom en konsekvens av vad som förordats rörande ifrågavarande tjänsters

lönegradsplacering föreslås, att desamma hädanefter skola tillsättas av Kungl.

Majit genom fullmakt. Medicinalstyrelsen har ej något att erinra mot detta

förslag, men styrelsen vill ifrågasätta, örn ej intendentstjänster i den lägsta

lönegruppen (A 21) nu liksom tidigare böra tillsättas av styrelsen. Framhållas

må, att tjänster i motsvarande lönegrad inom styrelsen icke tillsättas

av Kungl. Majit.

I anslutning till de sakkunnigas förslag att de sysslomän, som kvarstå

å äldre lönestat, i förevarande sammanhang måtte beredas tillfälle att övergå

på numera gällande civila avlöningsreglemente, meddelar styrelsen, att efter

utgången av mars 1944 komme att å äldre lönestat kvarstå endast sysslomännen

vid Sundby och Mariebergs sjukhus, vilka komme att uppnå pensionsåldern

1951 respektive 1953. Dessa befattningshavares avlöningsförmåner

utgjorde för närvarande 5 500 kronor jämte dyrtids- och kristillägg

ävensom fri bostad med bränsle och lyse. Av de kontanta avlöningsförmånerna

vore 1 500 kronor tjänstgöringspenningar samt återstoden lön, vilken

utbetalades i förskott. I den mån bestämmelserna i civila avlöningsreglementet

bleve tillämpliga å dessa befattningshavare syntes i överensstämmelse

med bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1922, nr 369, böra

föreskrivas, att vid ingången av den månad, från och med vilken övergång

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

till civila avlöningsreglementet ägde rum, till vederbörande skulle utbetalas

ett belopp, svarande mot det som han i lön för denna månad skulle hava

uppburit, därest han kvarstått å den äldre avlöningsstaten. Någon ersättning

för bostadsförmåner syntes icke böra utgå vid övergången, då befattningshavare

vid statens sinnessjukhus erlade hyresersättning för tjänstebostad

i efterskott.

Styrelsen tillstyrker även de sakkunnigas förslag örn inrättande av assistent^''än

ster i två olika lönegrader samt yttrar härutinnan bland annat:

Såsom från vederbörande personalsammanslutning framhållits, kunna vissa

skäl anföras för att en differentiering av befattningarna ej skall äga rum.

Enligt styrelsens mening vore det emellertid ur rättvise- och rekryteringssynpunkt

lämpligast, örn de sakkunnigas förslag till differentiering av ifrågavarande

tjänster genomfördes. Att såsom personalsammanslutningen föreslagit

i stället differentiera löneställningen för kontoristtjänsterna, finner

styrelsen knappast befogat, då några fullt bärande motiv för olika löneställning

för tjänster av så förhållandevis underordnad ställning icke torde

kunna anföras. En dylik differentiering skulle tvärtom kunna medföra praktiska

olägenheter och kostnader genom de täta personalombyten, som härigenom

skulle äga rum å dessa befattningar utan att motsvarande vinning

ernåddes ur rekryteringssynpunkt. Någon anledning att ur arbets- eller

rättvisesynpunkt införa olika grader av kontoristtjänster kan dessutom icke

anses föreligga. Fråga är alltså här endast, huruvida anledning i och för

sig föreligger att gradera assistenttjänsterna. Medicinalstyrelsen ansluter

sig för sin del till de sakkunnigas förslag örn differentiering i lönehänseende

av dessa tjänster, en anordning som torde vara väl motiverad med hänsyn

till arbetsuppgifterna och dessutom bör vara till avsevärd fördel ur rekryteringssynpunkt.

Den föreslagna inplaceringen av assistentbefattningarna i

17 respektive 15 lönegraden och grupperingen av tjänsterna Ilar icke givit

medicinalstyrelsen anledning till erinran.

I fråga örn kassörs tjänsterna erinrar medicinalstyrelsen örn de av

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga angivna villkoren för kassörstjänsts

hänförande till 14 lönegraden, för vilka redogjorts i det föregående. Styrelsen

anser, att ifrågavarande kassörstjänster väl uppfyllde nämnda villkor

och att de därför borde placeras i lönegrad A 14. Härför talade även det

förhållandet, att vid genomförande av ifrågasatt borttagande av kassörernas

felräkningspenningar flertalet av dem även vid uppfattning till 12 löne

graden skulle få vidkännas löneminskning.

Vad de sakkunniga anfört i fråga örn kameral-, kansli- och kontorsbiträdestjänsterna

föranleder icke annan erinran från medicinalstyrelsen

än att vid ett konsekvent genomförande av principen, att kanslibiträdestjiinsterna

skulle förbehållas sjukhus med minst två överläkarexpeditioner,

även kanslibiträdestjänsten vid S:t Jörgens sjukhus borde omändras till kontorsbiträdestjänst.

Då vid S:ta Annas och Gådeå sjukhus funnes ett permanent

behov av kvalificerat biträde å överläkarexpeditionen, föreslår styrelsen

vidare, att kontorsbiträdestjänster inrättas även vid dessa sjukhus.

I anledning av förslaget om inrättande av befattningar som skrivbiträde

i lönegrad A 2 anser sig medicinalstyrelsen, ehuru den av de sakkunniga

omnämnda inom styrelsen pågående utredningen rörande kontorsorganisa
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 2dl.

tionen vid statens sinnessjukhus då ännu icke vore avslutad, kunna uttala,

att ett skrivbiträde till läkarnas hjälp vid samtliga sinnessjukhus skulle betyda

en väsentlig avlastning av arbetsuppgifter för dem, varigenom de skulle

frigöras för den tidsödande psykiska terapi, som tillmättes allt större betydelse

och som allt mera borde få upptaga läkarnas tid. Styrelsen föreslår

därför, att redan nu i personalförteckningen upptages en skrivbiträdestjänst

i lönegrad A 2 för samtliga sinnessjukhus.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas

förslag i fråga örn kontorspersonalen.

I anledning av förslaget, att de å äldre lönestat kvarstående sysslomännen

skulle beredas tillfälle att övergå till civila avlöningsreglementet, uttalar

nämnden, att det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga

beslut avseende övergångslön vid övergången från förskotts- till efterskottsavlöning

m. m.

Statskontoret anser sig icke kunna enbart på grundval av föreliggande uppgifter

bedöma den föreslagna ändringen av gruppindelningen av sysslomanstjänsterna.

Beträffande de föreslagna förbättringarna av kontorspersonalens

löneställning anför ämbetsverket följande.

De kamerala göromål, som åvila sysslomännen, torde icke i och för

sig kunna motivera en högre löneställning än lönegraden A 24, d. v. s. den

högsta löneställning, till vilken rent kamrerararbete i allmänhet ansetts böra

leda. Såsom 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framhållit i sitt betänkande

angående revision av tjänsteförteckningen för allmänna civilförvaltningen

(SOU 1941: 17), borde 26 lönegraden vara förbehållen allenast några

få kamrerartjänster, vilka vore förenade med göromål, som krävde alldeles

särskilt stor organisatorisk duglighet eller förmåga att handhava föredragningen

av större ekonomiska remisser eller andra ärenden, som läge utanför

den egentliga kassagöromålstjänsten. Såvitt statskontoret kan finna, äro

med ifrågavarande sysslomannatjänster icke förenade sådana arbetsuppgifter,

som i enlighet med vad sålunda anförts skulle erfordras för placering av

kameraltjänst i 26 lönegraden.

Utöver de rent kamerala arbetsuppgifterna hava emellertid sysslomännen

vid sinnessjukhusen att i praktiken ensamma taga ansvaret för åtskilliga åtgärder

av i ekonomiskt hänseende betydande räckvidd. I själva verket synes

sysslomannen hava att ansvara för sjukhusets ekonomiavdelningar jämte

därtill hörande förvaltningsapparat. Då driftkostnaderna vid dessa sjukhus

uppgå till betydande belopp, är det givetvis av vikt att som chef för kontors-

och ekonomipersonalen hava en tjänsteman med organisationsförmåga

och personlig initiativkraft. Aven med beaktande av nu anförda synpunkter

måste statskontoret emellertid hysa tvekan örn tillräckliga skäl föreligga fölen

ändrad löneställning för sysslomännen.

Yidkommande härefter den föreslagna differentieringen av de nuvarande

bokhållartjänsterna, anser statskontoret i likhet med vederbörande personalorganisation,

som bestämt motsatt sig en uppdelning av här ifrågavarande

befattningar på olika lönegrader, att de skäl, som motiverat en uppdelning

av sysslomanstjänsterna icke kunna åberopas för liknande gruppering

av förstnämnda befattningar. Statskontoret får därför avstyrka de sakkunnigas

förslag i denna del.

Ämbetsverket kan ej heller finna tillräckliga skäl vara anförda för en

uppflyttning i högre lönegrad av kassörstjänsterna och kameralbiträ
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

desbefattningarna. I avseende å sistnämnda tjänster hava de sakkunniga

anfört att kameralbiträdestjänster numera icke förekomme inom allmänna

civilförvaltningen. Hålunda hade sådana tjänster vid riksräkenskapsverket

från och med den 1 juli 1942 ersatts av kontoristtjänster. Framhållas må

emellertid, att här avsedda befattningar inom allmänna civilförvaltningen

icke torde vara jämförliga med kameralbiträdestjänsterna vid sinnessjukhusen,

vilka hava helt andra arbetsuppgifter. Sålunda motiverades uppflyttningen

av kameralbiträdesbefattningarna i riksräkenskapsverket med att de

bland annat utövade förmanskap över biträdespersonal.

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär det föreliggande

tjänsterevisionsförslaget, såvitt angår sysslomansbefattningarna, en icke

oväsentlig löneförbättring, i det att hithörande befattningar vid de större

och medelstora sinnessjukhusen uppflyttats två lönegrader, samtidigt som

en jämkning uppåt förordats beträffande vissa tjänsters placering i lönegrupp.

Den motivering, som lämnats för förslaget i denna del, synes emellertid

bärande. Förslaget har praktiskt taget enhälligt tillstyrkts av de hörda

myndigheterna, örn ock med viss tveksamhet från statskontorets sida. Aven

för egen del finner jag sysslomännens åligganden och ansvar vara av den

natur, att den föreslagna löneställningen är befogad. Mot den föreslagna

ändringen av sysslomanstjänsternas benämning har jag heller intet att

erinra. Jag förordar alltså, att sysslomännen under benämning av sjukhusintendenter

placeras vid de större sinnessjukhusen, 8 till antalet, i lönegrad

A 26, vid de medelstora sjukhusen, 9 till antalet, i lönegrad A 24,

samt vid de mindre sjukhusen, inklusive anstalten för fallandesjuka 8 till

antalet, i lönegrad A 21. Såsom en konsekvens härav och av befattningarnas

vikt för sjukhusens ekonomiska förvaltning torde även böra följa,

att samtliga hithörande befattningar hädanefter skola tillsättas av Kungl.

Maj :t.

De sakkunniga hava i detta sammanhang ifrågasatt, huruvida icke vissa

sysslomän, som alltjämt tillhörde före år 1923 gällande lönestat, borde

beredas tillfälle att övergå på nu gällande avlöningsreglemente. Enligt vad

medicinalstyrelsen upplyst berör denna fråga numera endast två sysslomän,

av vilka den ene uppnår pensionåldern år 1951 och den andre år 1953.

Själv finner jag knappast tillräckliga skäl föreligga att förorda en dylik

anordning.

Gentemot assistentbefattningarnas placering (A 17 och A15) har vederbörande

personalorganisation framhållit, att en differentiering i lönehänseende

av dessa tjänster icke vore motiverad ur arbetssynpunkt samt att

densamma vore ägnad att medföra olägenheter med avseende å förvaltningens

stabilitet genom alltför täta personombyten å tjänsterna. I stället

borde enligt personalorganisationens mening en motsvarande differentiering

ske av kontoristbefattningarna, vilka av de sakkunniga genomgående placerats

i lönegrad A 9. Medicinalstyrelsen har emellertid i likhet med flertalet sjuk
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts •proposition nr 241.

husdirektioner funnit den föreslagna differentieringen av assistenttjänsterna

motiverad såväl med hänsyn till arbetsuppgifterna som ur rekryteringssynpunkt,

medan motsvarande skäl icke ansetts föreligga beträffande de

relativt underordnade kontoristbefattningarna. Aven lönenämnden har biträtt

de sakkunnigas förslag härutinnan. För egen del finner jag övervägande

skäl tala för de sakkunnigas ståndpunkt. Jag förordar alltså, att av assistentbefattningarna

8 placeras i lönegrad A 17 och 9 i lönegrad A 15.

Yad härefter angår kassörstjänsterna ha de sakkunniga betonat, att dessa

ur olika synpunkter förete väsentliga skiljaktigheter vid jämförelse med

kassörstjänsterna inom civilförvaltningen i allmänhet samt att sinnessjukhusens

kassörer äro hänvisade till att på egen hand lösa en mångfald uppgifter,

däribland åtskilliga lönespörsmål av tämligen komplicerad natur. De

sakkunniga lia med hänsyn härtill funnit en höjning av deras nuvarande löneställning

(A 11) befogad men därvid icke ansett sig böra förorda en högre

generell uppflyttning än till A 12. En differentiering av hithörande befattningar

har icke heller synts de sakkunniga tillräckligt motiverad. Medicinalstyrelsen

och flertalet sjukhusdirektioner lia hävdat, att kassörstjänsterna

i betraktande av de krävande göromål och den förtroendeställning, som vore

förenade med desamma, borde placeras i lönegrad A 14, medan lönenämnden

följt de sakkunnigas förslag. Statskontoret däremot har —- liksom beträffande

det stora flertalet övriga tjänster inom sinnessjukvården — funnit tillräckliga

skäl för uppflyttning överhuvudtaget icke föreligga. Det råder) sålunda

delade meningar bland myndigheterna örn dessa tjänsters rätta lönegradsplacering.

Jag delar såtillvida de sakkunnigas och lönenämndens uppfattning, att

en höjning av ifrågavarande befattningars löneställning är sakligt motiverad

och att man därvid generellt sett icke torde kunna sträcka sig längre än till

12 lönegraden. A andra sidan har jag icke kunnat undgå att finna denna

placering mindre tillfredsställande vid de större sjukhusen, där tungan av

det med tjänsten förenade arbetet och ansvaret framträder med särskild

styrka. Detta förhållande har tidigare tagit sig uttryck bland annat däri, att

kassörerna tillkommande felräkningspengar bestämts till olika belopp, varierande

mellan 300—180 kronor, alltefter sjukhusens storlek. Ifrågavarande förmån

är emellertid numera stadd på avskrivning, i det att beslut fattats örn

felräkningspengarnas successiva avveckling under loppet av tre år, räknat från

och med den 1 juli 1943. Härigenom komma flertalet kassörer att få vidkännas

en inkomstminskning, som särskilt vad de större sjukhusen beträffar icke

uppväges av den föreslagna placeringen i 12 lönegraden. Tanken på en

differentiering i löneliänseende av kassörstjänsterna ligger därför nära till

hands och har även framförts av lönenämnden i dess utlåtande i frågan

örn felräkningspengarnas avskaffande. Härtill kommer, att genom en dylik

differentiering en del kvinnliga befattningshavare, som väl fylla kraven på

en god kassör men av olika anledningar icke lämpa sig för befordran till

sjukhusintendent eller dennes ställföreträdare, skulle kunna beredas en sluttjänst,

som bättre överensstämde med vederbörandes skicklighet och förtjänst

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

29

än vacl en löneställning i 12 lönegraden skulle möjliggöra. Jag vill därför

förorda, att kassörsbefattningarna vid de åtta större sjukhusen placeras

högre än vid övriga sjukhus, förslagsvis i lönegrad A 14, samt att återstående

befattningar enligt de sakkunnigas förslag placeras i lönegrad A 12.

De sakkunnigas förslag rörande förändring av nuvarande kameralbiträdestjänster

(A 8) till kontoristbefattningar i lönegrad A 9 tillstyrker jag. Detsamma

gäller de sakkunnigas förslag vad angår kansli- och kontorsbiträdena

å överläkarexpeditionerna. I anslutning härtill och till vad medicinalstyrelsen

anfört torde antalet ordinarie kanslibiträden böra minskas med 2

till 14 samt antalet ordinarie kontorsbiträden ökas med 4 till 11, därav en

med placering vid anstalten för fallandesjuka.

Yad slutligen angår frågan örn inrättande av ordinarie skrivbiträdesbefattningar,

avsedda i första hand för sinnessjukhusens kontor, vill jag erinra

örn att den undersökning rörande kontorsarbetets organisation vid

sinnessjukhusen,’ som tidigare påbörjats inom medicinalstyrelsen, numera

överflyttats på statens sjukhusutredning. I avvaktan på slutförandet av

denna undersökning torde med ställningstagandet till förevarande spörsmål

böra anstå. Medicinalstyrelsen har hävdat, att under alla förhållanden en

ordinarie skrivbiträdestjänst erfordrades vid varje sinnessjukhus för att

underlätta läkarnas psykoterapeutiska arbete. Jag vill icke bestrida, att

behov kan föreligga av ökad skrivbiträdeshjälp åt läkarna. Men jag vill

förutskicka, att därest särskilda rättspsykiatriska undersökningsstationer för

icke häktade anordnas i enlighet med vad som förordas i det följande, en

icke oväsentlig avlastning av sjukvårdsläkarnas nuvarande expeditionsarbete

kan beräknas inträda. Jag anser mig därför icke heller kunna för närvarande

biträda styrelsens förslag på denna punkt. Däremot synes intet vara

att erinra emot att befattningshavare, som tjänstgjort en längre tid vid

sinnessjukhusen, beredes anställning som extra ordinarie tjänstemän efter

hand som säkrare hållpunkter vinnas för bedömande av kontors- och skrivarbetets

definitiva omfattning. Det torde ankomma på medicinalstyrelsen

att senare göra den framställning i ämnet som kan bli erforderlig.

D. Ekonoinipersonalen.

De sakkunniga lia i sitt betänkande med hänsyn’ till förekommande

arbetsgöromål uppdelat de till ekonomipersonalen hörande tjänsterna i följande

grupper, nämligen tjänster för maskin- och eldarpersonalen, tjänster

i verkstäder och arbetssalar, tjänster i kök, bageri och tvätt, tjänster i trädgård

och jordbruk samt övriga tjänster. Det synes lämpligt att här följa

denna uppdelning och sålunda i tur och ordning behandla dessa personalgrupper

var för sig.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

1. TJÄNSTER FÖR MASKIN- OCH ELDARPERSONAL.

Inom denna grupp finnas följande tjänster:

Antal Befattning Lönegrad

15 Maskinmästare av l:a klass.................. A 14

8 Maskinmästare av 2:a klass.................. A 12

21 Maskinist av l:a klass........................ A 10

26 Maskinist av 2:a klass........................ A 8

13 Eldare av lia klass............................ A 6

101 Eldare av 2:a klass............................ A 5

Av dessa tjänster äro 1 maskinist av lia klass samt 2 eldare av 2:a klass

placerade vid statens anstalt för fallandesjuka.

För behörighet till maskinmästar- och maskinistbefattning erfordras avlagd

övermaskinist- eller därmed jämställd examen jämte ett års väl vitsordad

tjänstgöring vid något av statens sinnessjukhus. Maskinmästartjänst

tillsättes av medicinalstyrelsen, övrig maskinpersonal av vederbörande direktion.

De sakkunniga.

Till en början erinras örn att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i sitt

betänkande, del I, framlagt vissa allmängiltiga grunder för lönegradsplaceringen

av maskin- och värmeledningspersonal. Nämnda grunder, som i

princip godtagits av statsmakterna för civilförvaltningen i övrigt, äro i vad

avser maskinmästare och maskinister av följande innebörd:

1. Maskinmästare av l:a klass (A 15): ansvarsmaskinist vid större högtrycksångcentraler

med kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

2. Maskinmästare av 2:a klass (A 13): ansvarsmaskinist vid medelstora

högtrycksångcentraler med kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

3. Maskinmästare av 3:e klass (A 10): ansvarsmaskinist vid medelstora

högtrycksångcentraler utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

4. Maskinist av l:a klass (A 10): förste ersättare för maskinmästare.

5. Maskinist av 2:a klass (A 9): ansvarsmaskinist vid mindre högtrycksångcentraler

utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

6. Maskinist av 3:e klass (A 8): andre ersättare för maskinmästare.

Av maskinmästarna och deras ersättare borde krävas övermaskinistutbildning

(maskinistbrev av l:a klass) samt av övriga maskinister maskinistutbildning

(maskinistbrev av 2:a klass).

Vid tillämpning i fråga örn statens sinnessjukhus av dessa allmänna

regler ha 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, med bibehållande av maskinisttjänst

av l:a klass i lönegraden A 10, föreslagit dels uppflyttning av

maskinmästartjänst av l:a klass från lönegraden A14 till A15 samt av

maskinmästartjänst av 2:a klass från lönegraden A 12 till A 13, dels ock utbyte

av nuvarande maskinisttjänst av 2:a klass i lönegraden A 8 mot maskinisttjänst

av 3:e klass i samma lönegrad.

Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus, till vilka nu nämnda

betänkande överlämnats för att i sistberörda delar tagas i övervägande vid

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

fullgörande av deras uppdrag, ha med utgångspunkt från nyss angivna

gruppering och efter samråd med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning

indelat de statliga sinnessjukhusen med avseende å maskinmästartjänsterna

i följande anläggningsgrupper:

anläggningsgrupp 1: Ulleråkers, Sundby, Birgittas, Byhovs, S:t Sigfrids,

S:ta Gertruds, S:t Lars, Yipeliolms, S:ta Maria, Bestads, Källshagens, Mariebergs,

Säters, Sidsjöns, Frösö, Umedalens och Furunäsets sjukhus (= 17);

anläggningsgrupp 2: Psykiatriska sjukhuset i Stockholm samt S:t Olofs,

S:t Jörgens, Västra Marks, Salberga och Gådeå sjukhus (=6);

anläggningsgrupp 3: S:ta Annas sjukhus (= 1).

I förhållande till nuvarande lönesättning innebär denna indelning, att

Vipeholms och Furunäsets sjukhus med hänsyn till maskinanläggningarnas

utökade storlek och tekniska utrustning uppflyttats från anläggningsgrupp 2

till 1 samt att nuvarande maskinistbefattning av lia klass vid S:ta Annas

sjukhus ersatts med en maskinmästartjänst av 3:e klass.

I fråga örn maskinmästarnas löneställning meddela de sakkunniga, att

vederbörande personalförening för de sakkunniga framlagt förslag örn att

maskinmästare av Ira, 2:a och 3:e klass skulle placeras i respektive lönegrad

A 18, A 16 och A 12. De sakkunniga ansluta sig emellertid beträffande

maskinmästartjänster vid anläggningsgrupperna 1 och 2 till den av 1939

års tjänsteförteckningssakkunniga föreslagna placeringen i lönegraderna

A 15 och A 13. Härvid framliålles bland annat, att en jämförelse med maskinmästaren

vid karolinska sjukhuset — varest maskinanläggningen vore

utrustad med vissa särskilda tekniska anordningar — enligt de sakkunnigas

mening talade för att en viss skillnad i lönehänseende alltjämt upprätthölles

mellan denne maskinmästare, som vore placerad i lönegrad A 16, och de

högst placerade maskinmästarna vid sinnessjukhusen.

Maskinmästartjänsten vid anläggningsgrupp 3 (S:ta Annas sjukhus) föreslås

placerad i lönegrad A 12. De sakkunniga uttala härvid, att de icke

finna det godtagbart, att ansvarsmaskinisten vid en medelstor högtrycksångcentral,

såsom 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit, i lönehänseende

jämställes med en förste ersättare för maskinmästare. De sakkunniga

framhålla vidare, att till anläggningsgrupp 3 kunde hänföras ett

stort antal anläggningar inom försvarsväsendet, vid vilka maskinistbefattningen

hänförts till 12 lönegraden.

Beträffande maskinisttjänsterna anföres bland annat följande.

De sakkunniga ha i det föregående under avsnittet maskinmästare behandlat

ansvarsmaskinisttjänsterna vid samtliga statens sinnessjukhus, vilka

tjänster kunnat hänföras till någon av de tidigare omförmälda anläggningsgrupperna

1—3. Ansvarsmaskinisttjänsten vid den återstående anstalt, som

de sakkunniga lia att behandla, nämligen statens anstalt för fallandesjuka,

bör däremot inordnas under anläggningsgrupp nr 4 (mindre högtrycksångcentraler

utan kraftalstring eller kraftom formning och verkstad). Anläggningen

är visserligen utrustad enbart med lågtrycks- och varmvattencentraler, men

dess hänförande till anläggningsgrupp nr 4 måste likväl anses motiverat av

anstaltens storleksordning med ej mindre än 16 värmecentraler. Framhållas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 241.

må ock, att ifrågavarande anstalt endast kar en enda maskinisttjänst. Ansvarsmaskinisttjänsten

vid denna anstalt bör på grund av det nu anförda,

tillsvidare ock så länge någon ändring av anläggningens karaktär icke äger

rum, upptagas såsom maskinisttjänst ock icke såsom maskinmästartjänst.

De maskinister vid de statliga sinnessjukkusen, som icke inneka ansvarsmaskinisttjänst,

skulle enligt 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas terminologi

betecknas såsom maskinist av Ira klass (= förste ersättare för maskinmästare)

respektive maskinist av 3:e klass (= andre ersättare för maskinmästare).

De sakkunniga beteckna i det följande dessa maskinister såsom

maskinister i högre respektive maskinister i lägre lönegrad. Beträffande

fördelningen på de olika sjukkusen av nu ifrågavarande maskinisttjänster

vilja de sakkunniga föreslå, att följande allmänna grundsatser tillämpas.

Vid de 17 sinnessjukhus, som skulle tillköra anläggningsgrupp 1 ock

som följaktligen skulle ka maskinmästare i kogsta förekommande lönegrad,

böra förefinnas maskinister av både högre ock lägre lönegrad. På denna

punkt ansluter sig de sakkunnigas förslag till för närvarande tillämpad

ordning. Vid de 6 sinnessjukhus, som enligt de sakkunnigas förslag skulle

tillköra anläggningsgrupp 2, bör vidare finnas en maskinist, vilken genomgående

bör tillköra den lägre lönegraden. Även detta förslag ansluter sig

till nu tillämpad praxis, dock med undantag för S:t Jörgens sjukhus, som

för närvarande kar ordinarie maskinisttjänst av lia klass. Enligt de sakkunnigas

förmenande bör emellertid även i fråga om sistnämnda sjukhus

en anpassning ske till nyssnämnda huvudregel, varför de sakkunniga föreslå,

att maskinisttjänsten därstädes hädanefter upptages i den lägre lönegraden.

Den nuvarande tjänsten bör härvid föras å övergångsstat.

Vidare anföra de sakkunniga i fråga örn maskinisternas löneställning

följande.

Den ende maskinisten inom nämnda grupp av anstalter, som vid tillämpning

av de sakkunnigas förslag skulle lia ställning av ansvarsmaskinist, är

maskinisten vid anstalten för fallandesjuka, vilken enligt det föregående

skulle vara ansvarsmaskinist vid anläggning tillhörande anläggningsgrupp

nr 4. För denne maskinist, som är ensam maskinist vid nämnda anstalt ock

för närvarande tillhör lönegraden A 10, föreslå de sakkunniga oförändrad

löneställning. Framhållas må, att därest 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas

indelningsgrunder skulle tillämpas i detta fall, ifrågavarande maskinist

skulle nedflyttas till lönegraden A 9, vilket med hänsyn till i det föregående

berörda förhållanden icke kan anses motiverat.

Återstående maskinisttjänster, vilka endast förekomma vid sinnessjukhusen,

skulle enligt det föregående fördelas på en högre och en lägre lönegrad.

Dessa tjänster motsvara nuvarande maskinisttjänster av Ira och 2:a

klass, placerade i respektive lönegraderna A 10 och Ä 8. Enligt den framställning,

som gjorts av maskinbefälsföreningen vid statens sjukhus, borde

dessa maskinister inplaceras i lönegraderna Ä 12 och A 10. De sakkunniga

— som vilja understryka att dessa befattningshavare enligt gällande behörighetsvillkor

skola ha förvärvat övermaskinistutbildning — ha funnit sig böra

fästa särskilt avseende vid vad maskinbefälsföreningen anfört därom, att

nyrekryteringen till ifrågavarande tjänster ofta varit förenad med svårigheter.

Av uppgifter, som till närmare belysning av denna fråga tillhandahållits

de sakkunniga, framgår, att under de senaste fem åren täta ombyten

av maskinister vid ett flertal sinnessjukhus förekommit. Även örn åtskilliga

av de förekommande förflyttningarna av personal uppenbarligen måste anses

såsom en normal företeelse inom en så pass stor kår som denna, och även

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Marits proposition nr 241.

om man tar hänsyn till det under de senaste åren rådande läget beträffande

militärinkallelser, löneförhållanden inom handelsflottan och försvarsväsendet

m. m., vilket givetvis varit ägnat att försvåra en fullt tillförlitlig bedömning

av ifrågavarande spörsmål, synes det klart, att vissa svårigheter föreligga

för uppehållandet av en tillfredsställande rekrytering av maskinistbefattningarna

vid sinnessjukhusen. De sakkunniga lia med utgångspunkt från

nu angivna förhållanden funnit angeläget att medverka till en förbättring

av maskinisternas löneställning. De sakkunniga anse sig dock icke kunna

tillmötesgå maskinbefälsföreningens önskemål örn uppfattning av maskinisterna

med två lönegrader utan ha funnit sig böra stanna vid att föreslå,

att maskinisterna inplaceras i lönegraderna A 9 och A 11, innebärande en

höjning med en lönegrad för vardera gruppen.

Yad angår eldartjänsterna ha de sakkunniga icke funnit skäl ifrågasätta

annat än att den normala löneställningen för dessa tjänster liksom

för närvarande bör vara enligt 5 lönegraden. Dessutom borde emellertid,

i anslutning till nu gällande ordning, upptagas eldarbefattningar jämväl i

lönegraden A 6. Sistnämnda befattningar borde finnas vid de sinnessjukhus,

där antalet eldare vore relativt stort och tillika arbetsuppgifter, som eljest

ankomme på hantverkare, i viss utsträckning anförtroddes eldarna. Proportionen

mellan eldartjänster i lägre och sådana tjänster i högre lönegrad

borde bestämmas så, att mot 3—5 eldartjänster i 5 lönegraden (ordinarie

eller extra ordinarie) såsom regel svarade 1 eldarbefattning i lönegraden A 6.

Ett bifall till de sakkunnigas nu angivna förslag komme att medföra vissa

justeringar i gällande fördelning av eldartjänsterna vid sinnessjukhusen.

Sålunda skulle vissa sjukhus, som för närvarande saknade eldartjänst av

lia klass, tilldelas eldartjänst i lönegraden A 6. A andra sidan syntes en

eller annan av nu förefintliga eldartjänster av l:a klass möjligen böra indragas.

Intill dess sistnämnda tjänster kunde ersättas av eldartjänster i

lönegraden A 5, borde nuvarande tjänstinnehavare i förekommande fall föras

å övergångsstat.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda, med iakttagande av klassbeteckningarnas

avskaffande, tjänsteförteckningen komma att upptaga maskinmästartjklister

i lönegraderna A 15, A 13 och A 12, maskinisttjänster i

lönegraderna All, A 10 och A 9 samt eldartjänster i lönegraderna A 6

och A 5.

Yttranden.

Maskinbefälsföreningen vid statens sjukhus framhåller genom sin representant,

att enligt dess mening de föreslagna lönegradsplaceringarna för maskinmästare

och maskinister icke kunde hålla personalkvaliteten på erforderlig

nivå samt att de komme att förorsaka en fortgående övergång av de bästa

krafterna till andra, bättre avlönade tjänster.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund framhålla, att alla

eldare linder sin tjänstgöring vid ångpannorna hade samma ansvar för

maskinanläggningarna och driften av dessa. Betydelsen av yrkesskicklighet

och ekonomisk eldning understrykes. Vidare påpekas, att eldarna i viss om
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. 384 45 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2dl.

fattning bestreds sådana sysslor, för vilka hantverkare egentligen skulle

vara anställda. Med hänsyn härtill anse representanterna, att samtliga

eldartjänster böra placeras i lönegrad A 6.

Från sjukhusdirektionernas sida har icke annan erinran gjorts mot de

sakkunnigas förslag i denna del, än att några direktioner förordat maskinmästarnas

och maskinisternas uppfattning ännu en lönegrad.

Medicinalstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas

förslag örn sjukhusens indelning i anläggningsgrupper.

Yad angår maskinmästarnas och maskinisternas lönegradsplacering

finner styrelsen det visserligen önskvärt ur rekryteringssynpunkt,

att löneställningen kunde bliva något gynnsammare än vad som föreslagits,

men styrelsen har under nuvarande förhållanden icke ansett sig böra framställa

något yrkande i sådan riktning utan biträder de sakkunnigas förslag,

utom såvitt angår ansvarsmaskinisten vid anstalten för fallandesjuka. Även

örn den för denne föreslagna löneställningen i lönegrad A 10 i och för sig

kunde anses motiverad, ville styrelsen fästa uppmärksamheten å de starka

betänkligheter, som ur rekryteringssynpunkt måste resas mot detta förslag.

Statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka vore nämligen

en enhet i befordringshänseende och med den i betänkandet förordade

placeringen av maskinister vid sinnessjukhusen i lönegraderna A 9 och

A 11 skulle maskinistbefattningen vid anstalten för fallandesjuka bliva en

passagetjänst i mellangrad, som av allt att döma mycket ofta skulle byta

innehavare. För att undvika ett dylikt ur arbetssynpunkt mindre lämpligt

förhållande förordar medicinalstyrelsen, att maskinistbefattningen vid statens

anstalt för fallandesjuka placeras i lönegrad All.

Medicinalstyrelsen tillstyrker vidare de sakkunnigas förslag i fråga om

eldartjänsterna samt framhåller, att enligt de i betänkandet angivna riktlinjerna

eldartjänst i lönegrad A 6 skulle tillkomma vid Sundby, Ryhovs,

S:t Sigfrids, S:ta Maria och Umedalens sjukhus, medan nu förefintliga befattningar

av motsvarande grad vid psykiatriska sjukhuset och Västra Marks

sjukhus skulle indragas. Indragning av dylik befattning borde även äga

rum vid Säters sjukhus genom minskning av antalet befattningar i lönegrad

A 6 från två till en. Då i personalförteckningen upptagna eldaretjänster av

l:a klass numera uppginge till 13, skulle alltså vid bifall till medicinalstyrelsens

förslag motsvarande befattningar i personalförteckningen i stället

komma att uppgå till (13 + 5 —-3) 15.

Jämväl allmänna lönenämnden, som i övrigt icke har något att erinra mot

de sakkunnigas förslag i denna del, förordar på samma skäl som medicinalstyrelsen,

att maskinisttjänsten vid anstalten för fallandesjuka placeras i

lönegrad All.

En reservant inom lönenämnden anser det med hänsyn till att eldarna

vid sidan av eldningsarbetet hade att utföra mera krävande reparations- och

underhållsarbeten motiverat, att hälften av eldarna hänföres till lönegrad A 6.

Statskontoret godtager lönegradsplaceringen av maskinmästare vid anlägg
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

ningsgrupperna 1 och 2 men ställer sig i övrigt avvisande till de föreslagna

lönegradsuppflyttningarna. Ämbetsverket anför härvid följande.

Statskontoret får till en början erinra, att frågan örn lönegradsplaceringen

för maskinmästar-, maskinist- och eldarpersonal varit föremål för ingående

behandling av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga. Enligt statskontorets

mening böra de av dessa sakkunniga angivna riktlinjerna följas även beträffande

motsvarande personal vid sinnessjukhusen. Ånsvarsmaskinist vid

anläggningsgrupp 3 torde alltså böra placeras i lönegraden A 10 och vid

anläggningsgrupp 4 i lönegraden A 9.

För en uppfattning av maskinist av l:a klass till lönegraden A 11 och

av 2:a klass till A 9 hava de sakkunniga åberopat, att nyrekryteringen till

ifrågavarande tjänster varit förenad med svårigheter. Under de senaste fem

åren hade sålunda täta ombyten av maskinister vid ett flertal sinnessjukhus

förekommit. Enligt statskontorets mening måste det emellertid anses uppenbart

olämpligt att uppflytta tjänster i högre lönegrad under åberopande av

svårigheten att under nu rådande förhållanden erhålla en tillfredsställande

rekrytering. En översyn av gällande tjänsteförteckning bör nämligen ske

på lång sikt och hänsyn därvid allenast tagas till arten av de göromål, som

innehavaren av vederbörande befattning har att utföra och det ansvar, som

åvilar honom. I enlighet härmed anser statskontoret, att nu nämnda befattningar

även i fortsättningen böra vara inplacerade i lönegraderna A 10

respektive A 8. Vidare torde samtliga ordinarie eldare vid ifrågavarande

sjukhus böra tillhöra lönegraden A 5, som jämväl enligt de sakkunnigas

mening bör vara den normala löneställningen för dessa tjänster. Tillräckliga

skäl att bibehålla den nuvarande anordningen med vissa eldartjänster

placerade i lönegraden A 6 synas icke föreligga.

Departementschefen.

I likhet med de sakkunniga och remissmyndigheterna anser jag mig icke

tills vidare kunna förorda högre löneställning för ansvarsmaskinisterna för

anläggningsgrupperna 1 och 2, motsvarande de nuvarande maskinmästarna av

l:a och 2:a klass, än 15 respektive 13 lönegraden. De två övriga ansvarsmaskinisterna,

av vilka den ene tjänstgör vid S:ta Annas sjukhus och den

andre vid statens anstalt för fallandesjuka, äro för närvarande placerade

såsom maskinister av lia klass i lönegrad 10 men hava i sakkunnigförslaget

hänförts till olika anläggningsgrupper. I anslutning härtill har den förre

placerats i 12 lönegraden, medan den senare fått kvarstanna i 10 lönegraden.

Den kritik, som av medicinalstyrelsen och lönenämnden riktats mot den

senares placering, synes mig i viss mån även drabba den förres. Med hänsyn

härtill och då skillnaden i ansvar för de båda anläggningarna förefaller

vara relativt obetydlig, förordar jag, att båda befattningarna placeras i

lönegrad A 11. Då jag i övrigt icke har något att erinra mot de sakkunnigas

förslag beträffande maskinpersonalen skulle detta innebära, att befordringsgången

för denna, av vilken liksom hittills bör krävas samma teoretiska

utbildning, skulle utgöras av lönegraderna A 9—A 11—A 13—A 15 mot nu

A 8—A 10—A 12—A 14. Vidare skulle antalet befattningar i de olika lönegraderna

undergå en mindro jämkning och utgöra 27 i lönegrad A 9, 20 i

lönegrad A 11, G i lönegrad A 13 samt 17 i lönegrad A 15.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Beträffande eldarpersonalen delar jag de sakkunnigas, av medicinalstyrelsen

och lönenämnden biträdda uppfattning, att eldarna normalt böra

hänföras till 5 lönegraden men att vid vissa sjukhus, där antalet eldare är

relativt stort och reparationsarbeten, som eljest ankomma på hantverkare,

i viss omfattning utföras av eldarna, även böra finnas eldarbefattningar i

6 lönegraden. Mot den av de sakkunniga föreslagna beräkningsgrunden

härvidlag — innebärande 1 befattning i A 6 mot 3—5 befattningar i A 5 —

har jag intet att erinra. Medicinalstyrelsen har med ledning av denna uppskattat

antalet erforderliga eldartjänster i den högre lönegraden till 15, utgörande

en ökning i förhållande till gällande personalförteckning med 2 dylika

befattningshavare. Enligt vad jag inhämtat ligger denna uppskattning i

underkant såtillvida, att styrelsen räknat med en befattning i 6 lönegraden

endast vid de sjukhus, där fler än fem eldarbefattningar finnas. I betraktande

av det totala antalet eldare av 2:a klass, utgörande 135 befattningshavare,

samt de små befordringsutsikter, som stå dem till buds, är jag för

min del benägen att i så måtto tillmötesgå personalförbundets yrkande i

detta hänseende, att jag förordar uppflyttning av ett något större antal

eldarbefattningar till den högre lönegraden, förslagsvis ytterligare 5. Därmed

skulle möjliggöras att placera en eldare i den högre lönegraden vid samtliga

sjukhus, där totala antalet eldare uppgår till minst fem.

Vid bifall härtill skulle sammanlagda antalet ordinarie eldare uppgå till

20 i lönegrad A 6 samt 94 i lönegrad A 5. Anledning torde knappast föreligga

att, på sätt de sakkunniga ifrågasatt, uppföra någon av de nuvarande

eldarbefattningarna av l:a klass på övergångsstat utan bör önskvärd utjämning

sjukhusen emellan ske vid uppkommande vakans.

2. TJÄNSTER I VERKSTÄDER OCH ARBETSSALAR.

Inom denna grupp finnas följande tjänster:

Antal Befattning Lönegrad

39 Hantverksföreståndare av l:a klass ......... A10

122 Hantverksföreståndare av 2:a klass ......... A 8

25 Arbetsförestånderska .............................. A 6

108 Hantverkare .......................................... A 6

47 Sömmerska eller väverska ........................ A 3

Av tjänsterna äro 1 hantverkare, 1 arbetsförestånderska samt 4 sömmerskor

och väverskor placerade vid statens anstalt för fallandesjuka.

För behörighet till samtliga tjänster kräves förutgången fullgod yrkesutbildning

samt minst ett års väl vitsordad tjänstgöring vid något statens sinnessjukhus.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha haft under övervägande ett i skilda sammanhang framfört

uppslag, att vid vissa sinnessjukhus — närmast de största — borde inrättas

en särskild befattning såsom arbetsledare inom byggnads
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 241.

37

facket, förslagsvis benämnd byggmästare, byggnadsverkmästare eller dylikt.

Detta skulle eventuellt kunna realiseras genom en omorganisation av någon av

de nuvarande befattningarna såsom hantverksföreståndare (snickare, målare

eller murare). För att få denna fråga närmare belyst ha de sakkunniga tillskrivit

sinnessjukhusens direktioner och anhållit örn deras yttrande i ämnet. Enligt

de i anledning härav inkomna svaren skulle vid 12 sinnessjukhus ett inrättande

av särskild befattning såsom byggmästare vara önskvärt. De huvudsynpunkter,

som därvid framkommit, ha de sakkunniga sammanfattat på följande sätt:

Den årliga reparationssynen skulle efter anställande av byggmästare kunna

helt utföras av denne. Avsevärda belopp i arkitektarvoden skulle inbesparas.

Örn byggmästare anställdes, skulle dels nuvarande tjänst som snickeriföreståndare

kunna indragas, dels måleri- och mureriföreståndare kunna ersättas

med hantverkare.

Den nye befattningshavaren borde erhålla tjänsteställning av sådan verkmästare,

som förutom att vara arbetsledare själv hade att deltaga i förekommande

arbeten, i den mån hans tid så medgåve.

Det skulle lända anstalterna till fromma, örn färre självständiga föreståndare

eller mästare anställdes. Liksom smed, elektriker, reparatör och plåtslagare

måste vara underkastade maskinmästarens befäl, skulle det vara till

gagn örn målaren och muraren underordnades snickarens förmanskap. En i

sig själv mycket enkel reparation, som berörde snickeri, mureri och måleri,

fordrade med nuvarande system sysslomannens ordergivning till tre olika

föreståndare. Den nuvarande ordningen, då olika grupper av hantverkare

var för sig sorterade under särskilda förmän — hantverksföreståndare av

l:a och 2:a klass — och dessa i sin tur var för sig sorterade under sysslomannen,

vore opraktisk och försvårade arbetsledningen samt hindrade mången

gång arbetets jämna fortskridande.

De sakkunniga finna, att i de från sinnessjukhusen föreliggande yttrandena

åtskilliga synpunkter anförts, som måste anses tala till förmån för att

vid vissa sinnessjukhus skulle inrättas särskilda befattningar av det slag,

varom nu är fråga, Det syntes sålunda, bland annat, icke uteslutet, att en

sådan åtgärd skulle kunna medföra besparingar för statsverket. De sakkunniga

hade emellertid funnit det föreliggande materialet ävensom i övrigt

gjorda erfarenheter icke utgöra tillräcklig grundval för att i nu förevarande

sammanhang framlägga förslag angående uppförande på tjänsteförteckningen

av särskilda ordinarie tjänster såsom byggmästare i viss lönegrad. Enligt de

sakkunnigas mening borde denna fråga ägnas fortsatt uppmärksamhet för att

eventuellt framdeles, sedan ytterligare erfarenhet vunnits, upptagas till förnyat

övervägande. Det syntes de sakkunniga såsom en försöksåtgärd lämpligt,

att vid vissa av de största sinnessjukhusen — närmast de av äldre typ, såsom

exempelvis Ulleråkers och S:t Lars sjukhus — där reparationsarbeten av

större omfattning normalt förekomme och där erforderliga förutsättningar i

övrigt vore för handen, en anordning med särskild förman inom byggnadsfacket

prövades. Härvid borde lämpligen den utvägen kunna anlitas, att den

av hantverksföreståndarna, som befunnes mest lämplig härför, utsåges att vara

förman för övriga ifrågakommande befattningshavare vid sjukhuset, varvid

särskilt arvode utöver lön borde utgå,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Beträffande hantverksföreståndarnas fördelning på olika

yrken anföra de sakkunniga följande.

Nuvarande hantverksföreståndare av lia klass förekomma endast vid de

större och medelstora sinnessjukhusen och där endast inom snickeri, skrädderi

och skomakeri. Övriga hantverksföreståndare vid nämnda sjukhus äro

av 2:a klass. Vid de mindre sinnessjukhusen äro samtliga hantverksföreståndare

av 2:a klass. Från nyss angivna allmänna regel har emellertid, i

vad avser skomakeriföreståndare vid de större och medelstora sjukhusen,

enligt av medicinalstyrelsen följd praxis numera i åtskilliga fall gjorts det

undantaget, att sistnämnda föreståndare placerats såsom föreståndare av 2:a

klass i stället för av l:a klass. Enligt de sakkunnigas förmenande föreligger

med hänsyn till beskaffenheten av de arbetsuppgifter, som i allmänhet åvila

skomakeriföreståndarna vid sinnessjukhusen, ävensom till den löneställning,

som är rådande för yrkesmästare i skomakeri vid fångvårdsanstalterna, icke

tillräcklig anledning att placera ifrågavarande skomakeriföreståndare i den

högre gruppen av hantverksföreståndare. De sakkunniga förorda därför en

fortsatt tillämpning av medicinalstyrelsens nyssnämnda praxis och kunna

alltså icke tillstyrka det från personalhåll gjorda yrkandet, att skomakeriföreståndarna

vid de större och medelstora sjukhusen borde hänföras till

den högre gruppen.

Som ovan nämnts, äro samtliga måleriföreståndare för närvarande placerade

såsom hantverksföreståndare av 2:a klass. Vederbörande personalorganisation

har hemställt, att måleriföreståndarna vid de större eller medelstora

sinnessjukhusen måtte hänföras till den högre gruppen av hantverksföreståndare.

De sakkunniga lia med hänsyn till de relativt kvalificerade

arbetsuppgifter, som åvila måleriföreståndarna vid nämnda sjukhus, ävensom

till dessa föreståndares förmanskap för ett förhållandevis stort antal

arbetare och patienter, ansett sig böra förorda, att dessa föreståndare hänföras

till den högre gruppen av hantverksföreståndare. Detta torde böra

bli fallet vid följande sinnessjukhus, nämligen Ulleråkers, S:t Lars, S:ta

Maria, Ryhovs, Restads, S:ta Gertruds, Säters, S:t Sigfrids, Mariebergs,

Umedalens, Sundby, Källshagens, Birgittas, Sidsjöns, Frösö, Furunäsets och

Vipeholms sjukhus, vilka av de sakkunniga i annat sammanhang hänförts

till de större och medelstora sjukhusen. Såsom en konsekvens härav böra

vid Furunäsets och Vipeholms sjukhus förefintliga snickeri- respektive

skrädderiföreståndartjänster hädanefter upptagas i den högre gruppen.

Däremot kunna de sakkunniga icke finna, att tillräckliga skäl äro för handen

att tillmötesgå det från personalhåll gjorda yrkandet, att jämväl mureriföreståndarna

vid de större sinnessjukhusen skulle inplaceras i den högre

gruppen.

Tilläggas må, att de sakkunniga icke funnit anledning föreslå någon ändring

av den nuvarande lönegradsplaceringen för hantverksföreståndama

(A 10 respektive A 8).

I fråga örn arbetsföreståndersketjänsterna framhålla de sakkunniga,

att från personalhåll hemställts icke blott örn uppflyttning av tjänsterna

från den nuvarande lönegraden A 6 till lönegraden A12 utan även

om förändring av befattningarna till slöjdlärarinnetjänster med inplacering

i lönegraden A 15. De sakkunniga hava för sin del icke funnit det motiverat,

att de nuvarande arbetsföreståndersketjänsterna vid statens sinnessjukhus

skulle utbytas mot lärarinnetjänster, samt anföra härefter följande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Beträffande arbetsförestånderskornas uppgifter kan allmänt sett konstateras,

att de äro av krävande och för det enskilda sjukhusets ekonomi mycket

betydelsefull art. Icke blott gedigen fackutbildning utan även särskilda personliga

kvalifikationer såsom arbetsledare äro nödvändiga förutsättningar

för ernåendet av ett ur skilda synpunkter så gott resultat som möjligt av

arbetsförestånderskornas arbete. Det är således av vikt, att rekryteringen

till dessa befattningar blir fullt tillfredsställande. I sistnämnda hänseende

ha emellertid vissa svårigheter framträtt. Enligt de sakkunnigas förmenande

bör därför en uppfattning i lönegrad ske beträffande arbetsförestånderskorna.

De sakkunniga — som icke kunna tillstyrka en uppflyttning till

den av vederbörande personalorganisation ifrågasatta lönegraden A 12 ■—

ha efter ingående övervägande av ifrågavarande spörsmål kommit till den

uppfattningen, att arbetsförestånderskorna vid sinnessjukhusen med hänsyn

till arbetets art icke skäligen böra placeras lägre än i lönegraden A 7.

Tjänstetiteln bör i anslutning till vad som föreslås beträffande övriga föreståndersketjänster

ändras till arbetsföreståndarinna.

En av direktionen för Yipeholms sjukhus gjord framställning örn förändring

av sjukhusets sömmerske-(väverske-)befattning till arbetsföreståndersketjänst

finna sig de sakkunniga böra tillstyrka. Med hänsyn till omfattningen

av sjukhusets arbetssalar och antalet av därstädes sysselsatta befattningshavare

synes nämligen en arbetsföreståndarinnetjänst numera böra

förefinnas vid detta sjukhus likaväl som vid övriga, i storleksordning jämförbara

sinnessjukhus.

Beträffande anstalten för fallandesjuka föreligger enligt de sakkunniga

i fråga örn arten av arbetsförestånderskans arbete ett helt annat förhållande

än vid sinnessjukhusen. De sakkunniga fortsätta:

Arbetsförestånderskan vid anstalten för fallandesjuka handhar och ansvarar

för de kvinnliga elevernas handarbets- och vävnadsutbildning efter

avslutad skolgång. Enligt uttalande av anstaltens överläkare och chef äro

de pedagogiska fordringar, som ställas på arbetsförestånderskan, och den

pedagogiska teknik och rutin, som erfordras, i allo desamma som gälla beträffande

handarbetslärarinnan, vilken tillhör lönegraden A11. Arbetsförestånderskan

har flera elever att handleda än handarbetslärarinnan, och hennes

elever äro något äldre än den senares. Ytterligare har framhållits, att

arbetsförestånderskan har större ansvar och längre arbetstid än handarbetslärarinnan,

enär den förra vid sidan av sin lärarinneverksamhet har ett

flertal arbetsuppgifter av ekonomisk natur. De sakkunniga ha med beaktande

av vad sålunda anförts funnit sig böra föreslå, att den nuvarande

arbetsföreståndersketjänsten vid anstalten för fallandesjuka, med bibehållande

av nuvarande arbetsuppgifter, ombildas till lärarinne! jänst i

kvinnlig slöjd i lönegraden Ali. De kompetenskrav, som äro stadgade

för lärarinnetjänst vid anstalten, bli härmed automatiskt gällande för den ombildade

tjänsten. I samband härmed synes emellertid jämväl den nuvarande

handarbetslärarinnetjänsten, vilken ingår bland anstaltens 7 lärarinnetjänster,

böra ändras till lärarinnetjänst i kvinnlig slöjd. Då de sakkunniga icke

funnit anledning att förorda ändring beträffande löneställningen för övriga

lärarinnetjänster vid anstalten, skulle vid bifall till förslaget förefinnas 2

lärarinnetjänster i kvinnlig slöjd och 6 lärarinnetjänster, samtliga i lönegraden

A 11, i stället för 1 arbetsförestånderske- och 7 lärarinnetjänster.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 241.

I fråga om tjänsterna som hantverkare, sömmerska och väverska

föreslå de sakkunniga icke någon ändring av nuvarande förhållanden utöver

vad som framgår av det föregående.

Yttranden.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund avstyrka förslaget

örn införande av en anordning med särskild förman inom byggnadsfacket.

Härvid framhålles, att tidigare försök med en sådan anordning utfallit

mindre lyckligt. Någon rationalisering av arbetet skulle icke kunna

vinnas genom inrättande av en sådan befattning. Vidare hänvisas till att det

på den allmänna arbetsmarknaden aldrig förekomme, att en byggmästare hade

målare anställda, utan att måleriarbetet sköttes av en målarmästare.

Beträffande hantverksföreståndarna framhålla representanterna, att

skomakeriföreståndarna med hänsyn till deras yrkeskunskap, arbetsledarställning

och redovisningsskyldighet alltjämt borde vara placerade i lönegrad A 10.

Någon förändring i deras arbetsuppgifter, som kunde motivera en nedflyttning,

kunde icke påvisas. Vidare göres gällande att motsvarande yrkesmän

vid dövstumskolorna och försvarsväsendet vore placerade i lönegraderna

11—15.

Under åberopande av den omfattande yrkeskunskap, som krävdes av

mureriföreståndarna, vidhålla representanterna det tidigare omnämnda yrkandet

örn dessa tjänsters placering i lönegrad A 10 vid de större sjukhusen.

I fråga örn hantverkarna betonas att dessa vid sidan av det egna arbetet

hade att handleda patienterna i deras arbete samt att ersätta respektive hantverksföreståndare

vid dennes bortovaro. Denna hantverkarnas förtroendeställning

berättigade dem enligt representanternas mening till placering i

lönegrad A 7.

Sveriges sinnessjukhus’ arbetsledareförbund framhåller i anledning av den

föreslagna försöksanordningen med särskild förman inom byggnadsfacket,

att en omfattande byggnadsverksamhet bedreves i sjukhusens egen

regi. Den nuvarande ordningen med olika arbetsledare för de olika grenarna

av byggnadsarbete, vilka var för sig sorterade under sysslomannen, innebure

en splittrad och oekonomisk arbetsledning. En sådan anordning, som de sakkunniga

föreslagit, hade sedan ett flertal år prövats vid de största sjukhusen,

i det att snickeriföreståndaren fått i uppdrag att under sysslomannens överinseende

vara arbetsledare för alla förekommande byggnadsarbeten. Stora

besparingar hade därigenom kunnat göras för statsverket. De hittills vunna

erfarenheterna hade bort utgöra tillräcklig grund för de sakkunniga att nu

framlägga förslag örn inrättande av ordinarie tjänster som byggmästare.

I fråga om hantverksföreståndarna framhåller förbundet, att snickeriverkstäderna

i regel vore utrustade med moderna maskiner och verktyg och

att arbetet där bedreves som modern verkstadsdrift, varigenom det hade stor

ekonomisk betydelse. Vidare framhålles, att ett flertal av snickeriförestanaarna

avlagt verkmästar- eller byggmästarexamen samt att deras löneställning

fram stod a såsom låg i jämförelse med maskinisterna, vilka föreslagits pia
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

cerade i lönegrad A11. Sistnämnda befattningshavare saknade nämligen i

motsats till snickeriföreståndarna redovisningsskyldighet. Med hänsyn härtill

ansåge förbundet, att snickeriföreståndare av lia och 2:a klass borde uppflyttas

till lönegrad A 12 respektive A 10.

Vad angår arbetsförestånderskorna hemställer förbundet örn dessa

tjänsters placering i lönegrad A 9 samt hänvisar till sin förut omnämnda framställning

örn uppflyttning av ifrågavarande tjänster till lönegrad A 12. Däri

understrykes, att arbetsförestånderskorna hade att ekonomiskt planlägga och

svara för utförandet av arbetsprodukter inom det textila och delvis konstnärliga

området samt att för ernående av härför erforderlig yrkeskunskap i

regel krävdes fyra års fackutbildning efter realexamen eller avgångsexamen

från högre flickskola. Då tillverkningen av dessa produkter i huvudsak utfördes

av patienter, ställde detta särskilt stora krav på förestånderskan. Vidare

komme troligen de redan nu framträdande rekryteringssvårigheterna att ökas.

Sjukhusdirektionerna lia beträffande de sakkunnigas förslag gjort i huvudsak

följande erinringar.

Direktionerna vid ett flertal sjukhus framhålla, att en anordning med särskild

arbetsledare inom byggnadsfacket prövats vid dessa sjukhus

samt att tillräcklig erfarenhet örn lämpligheten av denna anordning vunnits

för att nu inrätta sådana arbetsledarbefattningar vid de större sjukhusen,

förslagsvis placerade i lönegrad A 14. Därvid har även ifragasatts, att de

hantverksföreståndartjänster av 2:a klass, vilka skulle komma att sortera

under arbetsledaren, skulle omändras till hantverkartjänster i oförändrad

lönegrad, varigenom således hantverkare i såväl lönegrad A 8 som A 6 skulle

komma att finnas. Som alternativ till inrättandet av arbetsledarbefattmng har

föreslagits, att snickeriföreståndartjänsterna placeras i högre lönegrad.

Några direktioner ha anslutit sig till de av representanterna för statens

sjukhuspersonals förbund framförda yrkandena örn skomakeriföreståndarnas

bibehållande i lönegrad A 10 samt mureriföreståndarnas och hantverkarnas

uppflyttning till lönegrad A 10 respektive A 7.

Beträffande arbetsförestånderskorna ha en del direktioner förordat

dessa tjänsters placering i lönegrad A 8 och en direktion ansett, att en differentiering

på lönegraderna A 10 och A 8 borde ske, varvid tjänster i den högre

lönegraden skulle finnas vid de större sjukhusen. Vidare har föreslagits, att

sömmerske- eller väversketjänsterna skulle omändras till befattningar som biträdande

arbetsförestånderskor i lönegrad A 4 eller A 5. Härigenom skulle

bland annat vinnas ett underlättande av rekryteringen av arbetsförestånderskebefattningarna.

Medicinalstyrelsen framhåller i anledning av förslaget örn en försöksvis

tillämpad anordning med en av hantverksföreståndarna i byggnadsfacket såsom

förman och arbetsledare, att enligt proposition nr 71 till 1943 års

riksdag angående stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret

1943/44 m. m. föreslagits, att Kungl. Majit skulle få bemyndigande att, i den

mån så befunnes lämpligt, mot arvode anställa en eller två byggnadstekniker

för underhålls- och reparationsarbetet på medicinalstyrelsens delfond. Då ett

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

inrättande av dylika befattningar skulle innebära, att i varje fall några av de

arbetsuppgifter, som avsetts skola åvila förmännen inom byggnadsfacket, bleve

tillgodosedda, ställde sig styrelsen tveksam inför förslaget att — innan några

erfarenheter vunnits rörande ifrågavarande byggnadsteknikers arbete — försöksvis

tillämpa anordningen med en av hantverksföreståndarna som arbetsledare.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga örn placering i lönegrupper av de olika

hantverksföreståndartjänsterna bar medicinalstyrelsen icke funnit

sig böra framställa någon erinran. I detta sammanhang förordar styrelsen,

att en befattning såsom hantverksföreståndare av 2:a klass vid Birgittas sjukhus

(i bryggeri) utgår ur personalförteckningen och såsom framgår i det följande

ersättes med en befattning såsom förrådsförman (A 7).

Beträffande arbetsförestånderskorna anför styrelsen följande.

Medicinalstyrelsen finner det befogat, att alla de tjänster i ledande ställning

avseende ekonomipersonalen vid statens sinnessjukhus och statens anstalt

för fallandesjuka, vilka genom sina nuvarande benämningar äro reserverade

för kvinnor — arbetsförestånderska, köksförestånderska och tvättförestånderska

— genom ändrade benämningar göras i princip tillgängliga även

för män. I verkligheten skulle visserligen dessa tjänster även vid ett genomförande

av ett sådant förslag med hänsyn till de krav på yrkesutbildning m. m.,

som böra ställas på innehavarna, komma att tillsättas med kvinnliga sökande.

Då emellertid enligt styrelsens mening, i motsats till vad som är fallet med

vissa sjukvårdsbefattningar, några sakliga motiv mot att dessa befattningar

böra vara tillgängliga även för män ej finnas, anser styrelsen, att möjlighet

därtill bör stå öppen. I anslutning härtill får medicinalstyrelsen föreslå, att

tjänstebenämningen arbetsförestånderska vid statens sinnessjukhus utbytes

mot benämningen slöjdföreståndare.

Vid bedömande av frågan angående löneställningen för dessa befattningshavare

har styrelsen icke kunnat undgå att göra viss jämförelse mellan dessa

befattningar och lärarinnebefattningarna vid statens anstalt för fallandesjuka.

Det vore enligt medicinalstyrelsens mening önskvärt, örn till slöjdföreståndare

kunde erhållas personer med samma teoretiska utbildning som till lärarinnebefattningar.

Det är nämligen styrelsens uppfattning, att, därest så kunde

ske, såväl vederbörandes förmåga att handleda patienterna som ock det ekonomiska

utfallet av arbetsdriften vid sinnessjukhusen skulle kunna förbättras.

Ur denna synpunkt vore även en differentiering av befattningarna, exempelvis

i lönegraderna A 8 och A 10, befogad. I syfte att i möjligaste mån intensifiera

arbetsdriften kunde man även enligt styrelsens mening tänka sig att införa

en anordning med en eller två konsulenter för denna. Styrelsen har emellertid

i rådande läge icke ansett sig böra framställa annat yrkande i förevarande

avseende än att slöjdföreståndama måtte placeras i lönegraden A 8 eller en

lönegrad högre än vad i betänkandet föreslagits.

I anslutning till vad de sakkunniga anfört tillstyrker medicinalstyrelsen,

att en befattning såsom slöjdföreståndare vid Yipeholms sjukhus inrättas.

Styrelsen förutsätter därvid, att sömmerskebefattningen vid sjukhuset bibehålies

och att i stället en ekonomibiträdesbefattning å sysalen indrages.

Mot de sakkunnigas förslag i övrigt framställes icke erinran från medicinalstyrelsens

sida.

De sakkunnigas förslag har icke föranlett erinran av allmänna lönenämn
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 43

den annat än beträffande arbetsföreståndersketjänsterna. Lönenämnden anför

i detta avseende följande.

Beträffande arbetsföreståndarinnorna vid sinnessjukbusen ha de sakkunniga

enligt lönenämndens mening anfört bärande skäl för en höjning av

den nuvarande lönegradsplaceringen (A 6). Så vitt lönenämnden kunnat

finna, borde emellertid det av de sakkunniga förda resonemanget skäligen

ha föranlett förslag örn något högre löneställning för arbetsföreståndarinnorna

än den i betänkandet föreslagna (A 7). Lönenämnden anser skäl tala

för att arbetsföreståndarinna inplaceras i samma lönegrad som hantverksföreståndare

tillhörande den lägre lönegradsgruppen, eller i lönegraden A 8.

En reservant i nämnden anser, att skomakeriföreståndartjänsterna med

hänsyn till behovet av fullt yrkesskicklig personal borde bibehållas i lönegrad

A 10.

Statskontoret förklarar sig icke vara övertygat örn behovet av en anordning

med särskild förman för byggnadsarbeten och anser att därmed utan

olägenhet bör kunna anstå till dess mera normala förhållanden inträtt. Den

föreslagna uppflyttningen i högre lönegrad av arbetsförestånderskebefattningarna

finner statskontoret icke heller tillräckligt motiverad.

Departementschefen.

Behovet av en särskild arbetsledare inom byggnadsfacket är, såsom den

lämnade redogörelsen utvisar, föremål för delade meningar bland såväl direktionerna

som personalen. Medicinalstyrelsen har också ställt sig tveksam

till de sakkunnigas förslag härutinnan och hänvisat till att, därest jämlikt

bemyndigande av 1943 års riksdag en eller två byggnadstekniker anställdes

hos medicinalstyrelsen för biträde med underhålls- och reparationsarbetet

vid sinnessjukhusen, detta skulle åtminstone delvis kunna tillgodose behovet

av en särskild byggnadsförman. Under sådana förhållanden torde

med bedömandet av förevarande spörsmål böra tills vidare anstå.

De sakkunnigas förslag beträffande hantverksföreståndarna innebär, bland

annat, att samtliga skomakeriföreståndare vid de större och medelstora sinnessjukhusen

skulle i anslutning till en av medicinalstyrelsen påbörjad praxis

nedflyttas från lönegraden A 10 till A 8. Till stöd för detta förslag, som avstyrkts

av vederbörande personalsammanslutning och vissa direktioner, ha

de sakkunniga åberopat beskaffenheten av de arbetsuppgifter, som numera

i allmänhet åvilade dessa föreståndare, samt den löneställning, som gällde för

yrkesmästare i skomakeri inom fångvården. Enligt vad jag inhämtat äro för

närvarande några av sistnämnda yrkesmästare placerade i 12 lönegraden och

några i 8 lönegraden. I betraktande av de relativt stora skomakeriverkstäder,

som finnas inom fångvården, har emellertid gjorts gällande, att denna

placering vore för låg och en utredning igångsatts, som berör bland annat

hithörande yrkesmästares löneställning. Härjämte torde böra beaktas, att utredning

för närvarande pågår rörande möjligheterna att effektivisera arbetsterapien

vid statens sinnessjukhus och att därvid fråga uppkommit örn en

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

utvidgning av skomakeriarbetet så, att detsamma i betydligt större utsträckning

än nu komme att avse nytillverkning av skor för sinnessjukvårdens

eget behov. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda,

att resultatet av berörda utredningar avvaktas innan ställning tages till

de sakkunnigas förslag i denna del.

Mot den föreslagna uppflyttningen av måleriföreståndarna vid de större

och medelstora sjukhusen till den högre hantverksföreståndargruppen har

jag i likhet med medicinalstyrelsen och allmänna lönenämnden intet att erinra.

Däremot synas mig tillräckliga skäl icke hava förebragts för det från

personalhåll framförda yrkandet örn motsvarande uppflyttning av mureriföreståndarna.

Beträffande arbetsförestånderskorna vid sinnessjukhusen ha de sakkunniga

ansett, att desamma med hänsyn till deras utbildning och betydelse för

sjukhusens ekonomi icke borde placeras lägre än i lönegraden A 7. Medicinalstyrelsen

och allmänna lönenämnden ha i stort sett ur samma synpunkter

förordat en placering i 8 lönegraden eller samma lönegrad som den lägre

hantverksföreståndargruppen. Jag finner för egen del vägande skäl tala för

en placering i sistnämnda lönegrad och ansluter mig sålunda till medicinalstyrelsens

och lönenämndens ståndpunkt. Rättvisan synes mig ock kräva, att

befattningen som arbetsförestånderska vid statens anstalt för fallandesjuka

ombildas till en lärarinnetjänst i kvinnlig slöjd med placering i 11 lönegraden,

på sätt de sakkunniga föreslagit.

I fråga örn arbetsförestånderskornas tjänstebenämning ha de sakkunniga

begränsat sig till att föreslå en förändring av densamma till »arbetsföreståndarinna»,

detta för att vinna formell överensstämmelse med vissa andra föreståndarinnetjänster

inom civilförvaltningen. Medicinalstyrelsen har ansett,

att ifrågavarande befattningar — liksom vissa andra förestånderskebefattningar

bland ekonomipersonalen -— principiellt borde stå öppna även för män

och ur den synpunkten förordat den mera neutrala benämningen slöjdföreståndare.

Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning härutinnan och vill samtidigt

erinra örn att jämväl 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i sitt betänkande,

del III, i princip uttalat sig för en övergång från feminina till

maskulina tjänstebeteckningar. Jag förordar alltså, att benämningen arbetsförestånderska

utbytes mot benämningen slöjdföreståndare.

De sakkunnigas förslag i övrigt beträffande förevarande tjänstegrupp har

icke givit mig anledning till erinran med de smärre jämkningar därutinnan,

som medicinalstyrelsen påkallat.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle antalet hantverksföreståndare

i lönegrad A10 ökas till 59, antalet hantverksföreståndare i lönegrad A 8

minskas till 101 och antalet slöjdföreståndare i lönegrad A 8 uppgå till 25,

medan antalet övriga tjänster skulle bibehållas oförändrat. Vid anstalten för

fallandesjuka skulle vidare finnas 2 lärarinnor i kvinnlig slöjd i lönegrad A 11

samt 6 andra lärarinnor i samma lönegrad.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

45

3. TJÄNSTER I KÖK, BAGERI OCH TVÄTT.

Följande hithörande tjänster finnas:

Antal Befattning Lönegrad

17 Köksförestånderska av l:a klass .................. A 7

8 Köksförestånderska av 2:a klass .................. A 6

18 Biträdande köksförestånderska .................. A 5

13 Bageriförestånderska ................................. A 6

9 Biträdande bageriförestånderska ............... A 3

19 Tvättförestånderska av lia klass ............... A 6

5 Tvättförestånderska av 2 :a klass .................. A 3

17 Biträdande tvättförestånderska .................. A 3

Av dessa befattningar äro 1 köks- och 1 tvättförestånderska av 2:a klass

stationerade vid anstalten för fallandesjuka.

För behörighet till samtliga befattningar kräves förutgången fullgod yrkesutbildning

samt minst ett års väl vitsordad tjänstgöring vid statens sinnessjukhus.

De sakkunniga.

De sakkunniga framhålla till en början, att vissa skäl talade för ett samordnande

av kök och bageri vid de sjukhus, där dessa inrättningar vore åtskilda

enheter i organisatoriskt avseende, varvid föreståndarskapet för dessa

avdelningar skulle samlas på en hand, närmast köksförestånderskans. Emellertid

borde en dylik anordning icke göras obligatorisk utan vederbörande sjukhusdirektion

tilldelas befogenhet att besluta örn ett samordnande av angivet

slag .

I fråga örn köksföreståndelyskorna —vilkas benämning föreslås ändrad

till köksföreståndarinna — anföra de sakkunniga, att för tillgodoseende av

kravet på erforderlig differentiering med hänsyn till förekommande olikheter

i utspisningens storlek och därav följande skillnad i ekonomiskt ansvar för

mathållningen, den nuvarande indelningen i två klasser borde ersättas av en

uppdelning i tre skilda lönegrader. Beträffande befattningarnas fördelning på

olika lönegrader föreslås, att befattning såsom köksföreståndarinna i den

högsta förekommande lönegraden skulle finnas vid de sjukhus, som av de

sakkunniga hänförts till den första gruppen. Befattning såsom köksföreståndarinna

i den mellersta lönegraden borde finnas vid de till andra gruppen hänförda

sjukhusen jämte S:t Jörgens sjukhus, varest en lia klassavdelning för

självbetalande patienter funnes. Återstående sinnessjukhus ävensom anstalten

för fallandesjuka borde ha befattning såsom köksföreståndarinna i den lägsta

lönegraden.

Beträffande köksförestånderskornas löneställning yttra de sakkunniga

följande.

De sakkunniga anse sig böra understryka, att det i olika hänseenden är av

mycket stor betydelse för sinnessjukhusen, att köksföreståndarinnorna äro

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 241.

väl kvalificerade för de viktiga arbetsuppgifter, som åvila dem. Numera erfordras

också i en helt annan utsträckning än tidigare grundliga kunskaper

för att tillbörlig hänsyn skall kunna tagas till näringsfysiologiska faktorer

vid kostens tillredande. Det framstår enligt de sakkunnigas mening såsom

ett mycket angeläget önskemål, att man genom en god löneställning kan

underlätta förvärvandet av väl kvalificerade köksföreståndarinnor, särskilt

till de större sinnessjukhusen, där de ekonomiska konsekvenserna av köksföreståndarinnans

större eller mindre duglighet bli särskilt framträdande —

för sjukhuset såväl som för statsverket. Yad beträffar den nuvarande lägsta

lönegraden för köksförestånderskorna, A 6, finna sig de sakkunniga kunna

förorda, att densamma bibehålies för köksföreståndarinnetjänsterna av lägsta

förekommande lönegrad, detta bland annat med hänsyn till dessa tjänsters

karaktär av passagetjänster. För köksföreståndarinnetjänst tillhörande mellangruppen

vilja de sakkunniga, under hänvisning till det nyss anförda, föreslå

inplacering i lönegraden A 8. Vad slutligen beträffar köksföreståndarinnetjänsterna

i den högsta lönegraden, vilka endast skulle förekomma vid de

åtta största sinnessjukhusen, där kravet på väl kvalificerade innehavare måste

anses särskilt markerat, synas dessa tjänster med hänsyn till arbetsuppgifternas

art och omfattning icke rimligen böra hänföras till lägre lönegrad än A 10.

Det torde i detta sammanhang förtjäna erinras, att första köksföreståndarinnan

vid karolinska sjukhuset tillhör lönegraden A 12 och att motsvarande

föreståndarinna vid serafimerlasarettet är placerad i A11. De sakkunniga

vilja tillägga, att de vid framställandet av nu angivna förslag utgått ifrån, att

lönegraderna A 8 och A 10 såsom regel skola ifrågakomma endast för köksföreståndarinnor,

som genomgått vederbörlig utbildningskurs för ekonomiföreståndarinnor

vid större anstalter eller förvärvat skolkökslärarinneutbildning.

De sakkunnigas förslag rörande köksföreståndersketjänsterna innebär, att

av de nuvarande befattningarna i lönegrad A 7 åtta skulle uppflyttas till lönegrad

A10 och lika många till A 8 samt en (vid psykiatriska sjukhuset i

Stockholm) nedflyttas till lönegrad A 6. Vidare skulle av de nuvarande befattningarna

i lönegrad A 6 två uppflyttas till lönegrad A 8 samt de sex

återstående bibehållas i nuvarande löneställning.

Beträffande de biträdande köksförestånderskorna samt den kvinnliga

bageripersonalen föreslå de sakkunniga ingen annan ändring än att benämningarna

utbytas mot biträdande köksföreståndarinna, bageriföreståndarinna

och biträdande bageriföreståndarinna.

I detta sammanhang uttala de sakkunniga sig beträffande en föreliggande

framställning örn överförande till ordinarie stat av de manliga extra ordinarie

befattningshavare, som vid Ulleråkers sjukhus omhänderhade bageriarbetet,

nämligen 1 hantverksföreståndare av 2:a klass (Eo8), 3 hantverkare

(Eo 6) och 1 ekonomist av lia klass (Eo 5). De sakkunniga framhålla,

att, enligt vad de inhämtat, avsikten vore att nämnda personal skulle i mån

av avgång från tjänsten ersättas av kvinnlig. I fortsättningen komme således

särskilda tjänster såsom hantverksföreståndare och hantverkare, avsedda för

bageriet, icke att finnas vid detta sjukhus, utan personaluppsättningen beträffande

bageriet komme att avvägas på samma sätt som vid andra sinnessjukhus.

Enligt de sakkunnigas mening talade vissa skäl för beredande av

ordinarie anställning åt ifrågavarande befattningshavare, vilka samtliga kunde

åberopa lång tjänstetid. De sakkunniga ha emellertid ansett det icke an
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 47

komma på dem att i samband med fullgörandet av uppdraget att verkställa

översyn av tjänsteförteckningen framställa förslag i angiven riktning. Det

syntes närmast ankomma på medicinalstyrelsen att taga initiativ i nämnda

hänseende.

Vad angår tvättförestånderskorna föreslå de sakkunniga, att benämningen

ersättes med tvättföreståndarinna, samt anföra härefter följande.

Vid 19 sinnessjukhus förekomma för närvarande tvättföreståndersketjänster

av lia klass i lönegraden A 6. Vid samtliga dessa sjukhus utom psykiatriska

sjukhuset i Stockholm och Gådeå sjukhus förefinnes därjämte en biträdande

tvättförestånderska i lönegraden A 3. De sakkunniga föreslå, att

tvättföreståndarinnan vid de 17 sinnessjukhus, där biträdande tvättföreståndarinna

finnes anställd, uppflyttas till lönegraden A 7. Enligt de sakkunnigas

uppfattning böra nämligen tvättföreståndarinnorna vid dessa

sjukhus, med hänsyn till tvättens omfattning samt till att de ha att handleda

patienter, icke placeras lägre än tvättföreståndarinnan vid karolinska sjukhuset,

vilken hänförts till nämnda lönegrad. Biträdande tvättföreståndarinna

bör bibehållas i oförändrad lönegrad (A 3).

De minsta sinnessjukhusen samt anstalten för fallandesjuka ha blott en

förestånderska i tvätten, vilken för närvarande betecknas tvättförestånderska

av 2:a klass och är placerad i lönegraden A 3, dock med undantag för psykiatriska

sjukhuset och Gådeå sjukhus, där förestånderskan i tvätten för närvarande

tillhör lönegraden A 6. De ifrågavarande tvättförestånderskorna i lönegraden

A 3, vilka äro ensamma i sitt slag vid vederbörande sjukhus, äro för

närvarande i lönehänseende jämställda med de under förmanskap av tvättförestånderska

av l:a klass stående biträdande tvättförestånderskorna. Detta

förhållande bör enligt de sakkunnigas mening rättas till på sådant sätt, att

de tvättföreståndarinnor, som ensamma ha ansvaret för tvätten vid vederbörande

anstalter, placeras en lönegrad över biträdande tvättföreståndarinnorna,

alltså i lönegraden A 4. De sakkunniga vilja dessutom i detta sammanhang

förorda, att de nuvarande tvättföreståndersketjänsterna av l:a klass

vid psykiatriska sjukhuset och Gådeå sjukhus föras på övergångsstat och vid

inträffande ledighet ersättas av tvättföreståndarinnetjänster i lönegraden A 4.

Det torde här böra anmärkas, att tvättföreståndersketjänst saknas vid

Yipeholms sjukhus, som icke har egen tvättinrättning.

Yttranden.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund ha i anledning av

de sakkunnigas förslag i denna del icke framställt annan erinran än att enligt

förbundets uppfattning tillräckliga skäl förelåge att redan nu överföra den

manliga extra ordinarie bageripersonalen vid Ulleråkers sjukhus till ordinarie

stat.

Sveriges sinnessjukhus arbetsledareförbund anser, att med den föreslagna

lönegradsplaceringen av köksföreståndarinnorna skillnaden mellan de olika

gruppernas löneställning skulle bli större än vad som motiverades av skillnaden

i arbetsuppgifternas omfattning. Dessa tjänster borde därför placeras

i lönegraderna A 10, A 9 och A 8.

Förbundet hemställer vidare, att bageriförestånderska och tvättförestånderska

placeras i lönegrad A 9. Förbundet framhåller, att det icke vore rimligt,

att bageriförestånderska vore placerad i samma lönegrad som hant
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

verkare, samt att såväl bageri- som tvättförestånderska hade ett lika krävande

arbete som köksförestånderska.

Svenska ekonomiföreståndarinnors förening har anfört bland annat följande.

De sakkunnigas uttalande rörande köksföreståndarinnans ansvarsfulla

uppgift borde leda till jämställdhet i löneavseende med närmast jämförbara

befattningshavare inom sjukvårdspersonalen, d. v. s. sjukvårdsutbildad föreståndarinna.

Det vore här fråga örn två varandra närstående personalgrupper,

vilkas utbildning såväl praktiskt som teoretiskt måste anses stå på samina

nivå, samt vilkas arbete vore lika krävande och ansvarsfullt. Kostnaderna för

mathållningen vore den näst största utgiftsposten i sjukvårdsanstalternas

budget, vilket innebure att mycket stora belopp ginge genom köksföreståndarinnornas

händer. Det måste därför anses som ekonomiskt synnerligen

välbetänkt att genom beredande av goda anställningsvillkor åt köksföreståndarinnorna

försäkra sig örn förstklassig arbetskraft på detta område.

Föreningen, som konsekvent sökt genomdriva omnämnda likställdhet i lönehänseende,

hade också i stor utsträckning fått sina framställningar i detta

avseende beaktade såväl vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet som

vid åtskilliga av landsting och städer drivna sjukhus.

Föreningen hemställer i anslutning härtill, att köksföreståndarinna vid de

störrre sjukhusen hänföres till samma lönegrad som föreståndarinna, att

köksföreståndarinna vid de medelstora och mindre sjukhusen placeras en

respektive tre lönegrader lägre samt att biträdande köksföreståndarinna placeras

i lönegrad A 7 vid de större och A 6 vid de medelstora sjukhusen. Med

utgångspunkt från den av de sakkunniga föreslagna löneställningen för föreståndarinna

skulle föreningens framställning innebära, att köksförestandarinnorna

hänfördes till lönegraderna A 11, A 10 och A 8.

Föreningen har vidare hemställt, att för behörighet till köksföreståndarinnebefattning

skulle uppställas krav på genomgång av statens skolköksseminariums

kurs för ekonomiförestandarinnor eller fackskolans för huslig

ekonomi i Uppsala kurs för ekonomiföreståndarinnor för större anstalter eller

yrkeskursens i Stockholm för kökspersonal vid större anstalter ekonomiföreståndarinnekurs.

Sjukhusdirektionerna ha i huvudsak tillstyrkt eller lämnat utan erinran

de sakkunnigas förslag i fråga örn hithörande tjänster.

Av direktionerna ha dock några framhållit, att vid lönegradsplaceringen

av köksförestånderskorna vid de mindre sjukhusen alltför stor vikt icke borde

läggas vid dessa tjänsters karaktär av passagetjänster utan hänsyn tagas till

att dessa befattningshavare hade samma kvalificerade arbete som köksförestånderskorna

vid de större sjukhusen. Köksförestånderskorna vid de mindre

anstalterna borde därför placeras i lönegrad A 7. Även biträdande köksförestånderska

föreslås uppflyttad en lönegrad till A 6.

Några direktioner ha förordat tvättförestånderskornas uppflyttning till

lönegrad A 8.

Medicinalstyrelsen anför i fråga om köks- och bageripersonalen

följande.

Då medicinalstyrelsen ur flera synpunkter finner önskvärt, att ett ombyte

av innehavarna av befattningarna som köksförestånderskor äger rum i större

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

utsträckning än vad som nu är fallet — varigenom bland annat vid ett sjukhus

vunna erfarenheter i större utsträckning kunna tillgodogöras annat sjukhus

— ansluter sig medicinalstyrelsen, med hänsyn jämväl till de sakkunnigas

motivering i ämnet, till förslaget om övergång från den nuvarande indelningen

i två klasser av ifrågavarande befattningshavare till en uppdelning i tre skilda

lönegrader. Styrelsen har ej heller funnit anledning till invändning mot förslaget

angående fördelningen av tjänsterna å de olika sjukhusen. I anslutning

till vad förut anförts i samband med behandlingen av betänkandets förslag

rörande arbetsförestånderskorna föreslår styrelsen, att ifrågavarande befattningar

för framtiden benämnas köksföreståndare.

De föreslagna lönegradsplaceringarna för köksföreståndenskorna anser

medicinalstyrelsen berättigade. Vid ett genomförande av förslaget torde

dessutom större möjligheter uppnås att å dessa ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla

befattningar erhålla sökande med kvalificerad teoretisk utbildning.

Medicinalstyrelsen vill framhålla vikten av att inom fastställd ram lämpliga

variationer i fråga örn kosthållet verkställas och att det även därför vid

tillsättande av befattningar av ifrågavarande slag måste anses vara angeläget

att kunna taga större hänsyn till teoretisk utbildning än till längden av tjänstgöringstid.

Yad de sakkunniga föreslagit i fråga om benämningarna för biträdande

köksförestånderskor, bageriförestånderskor och biträdande bageriförestånderskor

har icke givit medicinalstyrelsen anledning till annat yttrande än att

t jäns tebeteckningarna böra ändras i anslutning till vad styrelsen förordat beträffande

köksföreståndersketjänsterna. Förslaget örn överförande på ordinarie

stat av den manliga personalen i bageriet vid Ulleråkers sjukhus har

medicinalstyrelsen icke funnit sig kunna tillstyrka. Styrelsen meddelar tilllika,

att en biträdande bageriförestånderskebefattning är vakant och icke längre

erfordras.

I särskilt utlåtande över den av svenska ekonomiföreståndarinnors förening

gjorda framställningen erinrar medicinalstyrelsen örn att första köksföreståndarinnorna

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet tillhörde

lönegrad A12 och All samt att andra köksföreståndarinnorna vid dessa

sjukhus vore placerade i lönegrad A 7. Inom lantförsvaret, där köksföreståndersketjänsterna

vore uppförda på extra ordinarie stat, tillhörde köksförestånderska

av lia klass lönegrad 8, av 2:a klass lönegrad 6 samt biträdande

köksförestånderska lönegrad 4. Härav framginge, att den av de sakkunniga

föreslagna lönegradsplaceringen för köksföreståndarinnorna vid statens

sinnessjukhus och anstalten för fallandesjuka vore lika med eller högre än

lönegradsplaceringen för flertalet motsvarande befattningar inom andra grenar

av statsförvaltningen. Styrelsen funne därför bärande skäl för närvarande

icke föreligga för en ändring av vad de sakkunniga föreslagit.

I anledning av de föreslagna lönegradsplaceringarna för tvättförestånderskor

framhåller styrelsen, att, såsom framgår av det följande, de

sakkunniga föreslagit, att vissa befattningar såsom manlig ekonomist av lia

och 2:a klass skulle utbytas mot ordinarie ekonomibiträdesbefattningar i

lönegrad A 5. Då vissa av dessa befattningshavare vore placerade i tvättinrättningarna,

skulle härigenom det mindre lyckliga förhållandet uppstå, att

biträdande tvättförestånderska och i vissa fall även tvättförestånderska ei
Bihang

till riksdagens protokoll 11)45. 1 sami. Nr 241. 384 45 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

holle lägre löneställning å löneplanen för ordinarie tjänstemän än underlydande

befattningshavare. Styrelsen finner fördenskull, att en omprövning

av frågan om löneställningen för såväl biträdande tvättförestånderskor som

ock tvättförestånderskor med lägsta löneplacering borde äga rum.

Allmänna lönenämnden har icke framställt erinran mot de sakkunnigas

förslag i denna del. Två reservanter ha emellertid uttalat sig för att den

manliga bageripersonalen vid Ulleråkers sjukhus borde beredas ordinarie

anställning.

Statskontoret anför i fråga örn köksföreståndersketjänsterna,

att statskontoret, även med beaktande av betydelsen av att för dessa befattningar

hava tillgång till väl kvalificerade befattningshavare, icke kunde finna

det motiverat att nu vidtaga den föreslagna uppflyttningen.

Icke heller den föreslagna uppflyttningen i högre lönegrad av befattningarna

som tvättförestånderska finner statskontoret tillräckligt motiverad.

Den av de sakkunniga gjorda jämförelsen med tvättföreståndarinnan

vid karolinska sjukhuset synes statskontoret icke vara hållbar.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag rörande köksförestånderskorna innebär en relativt

betydande höjning av dessas löneställning. Vid de större sjukhusen skulle

de sålunda uppflyttas från A 7 till A 10 och vid de medelstora jämte ett mindre

sjukhus från A 7 till A 8, medan de vid övriga sjukhus skulle placeras i

lönegrad A 6. Såväl medicinalstyrelsen som allmänna lönenämnden har

funnit nämnda förbättring sakligt motiverad, icke minst med hänsyn till den

betydelse för sjukhusens ekonomi, som handhavandet av utspisningsdetaljen

äger. Även jag anser starka skäl tala för en väsentlig förbättring av köksförestånderskekårens

löneställning och finner de sakkunnigas förslag härutinnan

väl avvägt. Jag anser mig alltså icke kunna tillstyrka bifall till den av ekonomiföreståndarinnornas

förening gjorda framställningen örn ytteiligare förhöjning

av köksförestånderskornas löneställning.

Beträffande bageripersonalen har icke ifrågasatts annan ändring än att den

manliga personalen i bageriet vid Ulleråkers sjukhus skulle överföras från

extra ordinarie till ordinarie stat. Enligt vad jag inhämtat från medicinalstyrelsen

finnas för närvarande endast två manliga befattningshavare kvar i

bageriet, varav den ena, som uppnår pensionsåldern under år 1947, innehar

anställning som hantverkare i lönegrad Eo 6 och den andra ar anställd som

ekonomist i lönegraden Eo 5. De sakkunniga ha för sin del funnit vissa skal

tala för att dessa befattningshavare beredes ordinarie anställning men ansett

det böra ankomma på medicinalstyrelsen att taga initiativ i frågan. Medicinalstyrelsen,

som har för avsikt att avveckla den manliga personalen vid

bageriet, har från denna utgångspunkt icke velat inrätta ordinarie tjänster

för personalen i fråga. Därest emellertid, såsom jag i det följande forordar

förestånderskebefattningarna vid sinnessjukhusens bagerier erhålla en neutral

benämning och öppnas även för manliga sökande, torde möjlighet föreligga

att uppnå en tillfredsställande lösning av detta spörsmål. Anledning torde

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

därför saknas att nu överväga inrättande av särskilda ordinarie befattningar

för ifrågavarande personal. — På grund av vad medicinalstyrelsen vidare

upplyst torde en befattning som biträdande bageriförestånderska böra indragas.

Mot de sakkunnigas förslag beträffande tvättförestånderskorna har från

medicinalstyrelsens sida riktats den erinringen, att tvättförestånderskorna i

lönegraden A 4 samt de biträdande tvättförestånderskorna i lönegraden A 3

skulle komma att bli lägre placerade än den ordinarie manliga biträdespersonalen

i tvätten, vilken föreslagits placerad i lönegrad A 5. En omprövning

av dessa förestånderskors löneställning syntes styrelsen därför erforderlig.

För egen del anser jag nämnda omständighet i och för sig knappast tillräcklig

för att motivera en högre placering av ifrågavarande befattningshavare,

så länge likalönsprincipen för manlig och kvinnlig personal icke genomförts

vid sinnessjukhusen. Härjämte är att märka, att manlig biträdespersonal i

tvätten för närvarande icke förekommer vid de mindre sjukhusen, där tvättförestånderskorna

av 2:a klass äro placerade. Kritiken riktar sig därför

närmast mot förhållandena vid de större och medelstora sjukhusen, där biträdande

tvättförestånderskor tjänstgöra. I dessa fall synas mig dock de

praktiska olägenheterna av de sakkunnigas förslag bliva väsentligt reducerade

därigenom, att samtidigt en tvättförestånderska i lönegraden A 7 finnes

anställd som förman å tvättavdelningen. Jag anser därför tillräckliga skäl

icke föreligga att frångå de sakkunnigas förslag härutinnan.

Slutligen vill jag — i anslutning till vad tidigare framhållits — förorda,

att tjänstehon amningen för de till denna personalgrupp hörande förestånderskorna

ändras till respektive köks-, bageri- och tvättföreståndare samt biträdande

köks-, bageri- och tvättföreståndare.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle antalet köksföreståndare uppgå

till 8 i lönegrad A 10 och 10 i lönegrad A 8 samt 7 i lönegrad A 6. Antalet

biträdande bageriförestånderskor skulle minskas till 8. Vidare skulle antalet

tvättföreståndare uppgå till 17 i lönegrad A 7 och 7 i lönegrad A 4. I övrigt

skulle antalet tjänster bli oförändrat.

4. TJÄNSTER I TRÄDGÅRD OCH JORDBRUK.

Inom denna grupp finnas följande tjänster.

Antal Befattning Lönegrad

8 Befallningsman ....................................... A10

21 Trädgårdsmästare .................................... A10

9 Förman i trädgård och jordbruk ............... A 6

28 Föreståndare i stall, ladugård och svinstall ... A 5

Av tjänsterna äro 1 trädgårdsmästare och 1 förman i jordbruk placerade vid

anstalten för fallandesjuka.

För behörighet till dessa befattningar gälla i princip samma villkor som

för övriga befattningar tillhörande ckonomipersonalen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

De sakkunniga.

De sakkunniga anföra till en början beträffande förmännen i trädgård

och jordbruk följande.

De nuvarande förmännen i trädgård och jordbruk (lönegrad A 6) ■— endast

en sådan befattningshavare finnes vid ett och samma sjukhus — ha i regel

att svara antingen för trädgården eller för jordbruket. Detta styrkes av det

förhållandet, att vid de sinnessjukhus, där den nuvarande förmansbefattningen

avser trädgården, särskild befattning såsom trädgårdsmästare saknas. Likaledes

sakna de anstalter särskild befallningsmansbefattning, vid vilka den

nuvarande förmansbefattningen avser jordbruket. Vid sådant förhållande

synes det enligt de sakkunnigas mening riktigare, att de nuvarande förmansbefattningarna

i trädgård och jordbruk ersättas av befattningar såsom trädgårdsmästare

respektive befallningsman. I lönehänseende böra emellertid

dessa befattningar icke jämställas med de nuvarande, till lönegraden A 10

hänförda befattningarna såsom trädgårdsmästare och befallningsman utan

i allmänhet hänföras till lägre lönegrad. De sakkunniga föreslå alltså, att för

sinnessjukhusen och anstalten för fallandesjuka upptagas å tjänsteförteckningen

befattningar såsom trädgårdsmästare respektive befallningsman, hänförda

till två olika lönegrader. De sakkunniga förutsätta härvid, att vid en

och samma anstalt icke skall förekomma mer än ett slags trädgårdsmästarrespektive

befallningsmanstjänst.

I anslutning till det anförda anse sig de sakkunniga böra ifrågasätta,

huruvida icke vid en eller annan anstalt, där jordbruket är av större omfattning,

exempelvis Restads sjukhus, den nuvarande förmanstjänsten i jordbruket

borde ersättas av befallningsmanstjänst i den högre i stället för den

lägre lönegraden.

De nuvarande befallningsmanstjänsterna torde böra hänföras till den högre

lönegraden i samtliga ifrågakommande fall utom vid S:t Jörgens sjukhus.

Enligt de sakkunnigas mening synes det tillfyllest att för sistnämnda sjukhus

i fortsättningen beräkna en befallningsmanstjänst i den lägre lönegraden.

Den nuvarande befallningsmanstjänsten bör sålunda föras å övergångsstat.

Med avseende på löneställningen för hithörande befattningar ha de

sakkunniga funnit sig böra förorda, att de nuvarande trädgårdsmästaroch

befallningsmanstjänsterna vid sinnessjukhusen och anstalten för fallandesjuka

bibehållas i oförändrad lönegrad, eller lönegraden A 10, vilken lönegrad

är den för motsvarande befattningshavare vid övriga statens verk i allmänhet

gällande. De nya trädgårdsmästar- och befallningsmanstjänsterna av lägre

lönegrad — vilka skulle motsvara nuvarande befattningar såsom förman i trädgård

och jordbruk — borde, med hänsyn till göromålens art ävensom till att

kompetenskraven för dessa befattningar böra vara desamma som för förstnämnda

befattningar, skäligen inplaceras i lönegraden A 8. Därigenom

skulle också likställighet i lönehänseende ernås med den lägre gruppen av

hantverksföreståndare.

I fråga örn föreståndarna i stall, ladugård och svinstall föreslå

de sakkunniga, att den nuvarande tjänstebenämningen ändras till den sammanfattande

benämningen föreståndare för djurstall. Den närmare fördelningen

av dessa föreståndarbefattningar på de olika djurstallarna till virka

i något fall kunde hänföras även fårstall — syntes vara en fråga som icke

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

med nödvändighet behövde avspegla sig i tjänsteförteckningen. Erinras

kunde, att exempelvis hantverksföreståndare, vilka fördelade sig på över ett

tiotal olika yrken, upptoges å tjänsteförteckningen under en enda sammanfattande

benämning.

De sakkunniga anse sig vidare böra påpeka, att anledning icke syntes föreligga

att i fortsättningen beräkna särskilda föreståndartjänster för häststall.

Nuvarande innehavare av sådana tjänster bade nämligen i ett flertal fall,

enär antalet hästar vore ringa, tilldelats andra arbetsuppgifter, exempelvis

bilkörning.

Befattningarna såsom föreståndare för djurstall böra enligt de sakkunnigas

mening placeras i lönegraden A 5, d. v. s. samma lönegrad som nu gäller

för föreståndare i stall, ladugård och svinstall. De sakkunniga anse sig icke

kunna tillstyrka från personalhåll gjort yrkande om dessa tjänsters uppflyttning

till lönegraden A 6.

Yttranden.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund anse, att föreståndarna

för djurstall med hänsyn till deras ansvarsfulla ställning böra uppflyttas

till lönegrad A 6.

Sveriges sinnessjukhus arbetsledareförbund framhåller gentemot de sakkunniga,

att den för trädgårdsmästare vid sinnessjukhusen gällande löneställningen

genomgående vore lägre än för motsvarande befattningshavare

vid övriga statens verk. Sålunda vore trädgårdsmästarna vid statens järnvägar,

statens tvångsarbetsanstalt och statens vattenfallsverk placerade i lönegrad

A12. Sinnessjukhusens trädgårdsmästare borde i löneavseende vara

jämställda med nyssnämnda befattningshavare och sålunda hänföras till lönegrad

A12. Därvid borde samtliga sinnessjukhusens trädgårdsmästare placeras

i nämnda lönegrad. Utbildningen och kompetensfordringama vore desamma

för varje trädgårdsmästare, och som arbetsledare ställdes stora krav

på trädgårdsmästaren även vid de mindre sjukhusen. De flesta sjukhusen

vore självförsörjande i vad gällde grönsaker och delvis i fråga om potatis.

I fråga örn befallningsmännen framhåller förbundet, att dessa befattningshavare

hade att svara för -— utom jordbruket och kreatursbesättningen

— det för sjukhusets drift erforderliga bränslet samt alla transporter.

Befallningsmännen kunde jämställas med en jordbruksinspektor vid ett

medelstort gods. Förbundet finner det befogat, att jämväl befallningsmännen

uppflyttas till lönegrad A 12.

Sjukhusdirektionerna ha icke gjort någon väsentlig erinran mot de sakkunnigas

förslag beträffande ifrågavarande tjänster.

Ett pär direktioner ha dock ansett, att befallningsman vid större jordbruk

borde placeras i lönegrad A 12 samt att den av de sakkunniga föreslagna

benämningen föreståndare för djurstall borde utbytas mot benämningen förman

för djurstall, enär denne befattningshavare sorterade under befallningsmannen.

Vidare framhåller direktionen för S:t Lars sjukhus i Lund, att jordbruket

därstädes vore av obetydlig omfattning och borde anförtros åt träd
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis proposition nr 241.

gårdsmästaren. Befallningsmannen vid sjukhuset, som vore placerad i lönegrad

A 10, hade nu till huvudsaklig uppgift att svara för transporter och

renhållning. Befattningen ansåges därför böra nedflyttas till lönegrad A 8,

varvid benämningen borde ändras till förman.

Direktionen för psykiatriska sjukhuset i Stockholm upplyser, att större

delen av sjukhusets odlade mark numera överlåtits, varför sjukhusets trädgårdsmästarbefattning

borde nedflyttas från lönegrad A 10 till A 8.

Medicinalstyrelsen anför i fråga örn befallningsmans- och trädgårdsmästartjänsterna

följande.

Befattningar såsom befallningsman (A 10) finnas för närvarande vid åtta

sjukhus, nämligen Ulleråkers, S:t Lars, Säters, S:t Sigfrids, Mariebergs,

Sundby, Frösö och S:t Jörgens sjukhus. De sakkunniga hava utgått från att

samtliga dessa befattningar förutom den vid S:t Jörgens sjukhus fortfarande

skola finnas. Dessutom har ifrågasatts inrättande av en dylik tjänst vid

Bestads sjukhus. Enligt medicinalstyrelsens mening böra emellertid befattningar

såsom befallningsman av den högre lönegraden förbehållas de sjukhus,

vid vilka drives jordbruk i egentlig mening. Yid de sjukhus, där så ej är

fallet, torde nuvarande befattningar såsom befallningsman vara en kvarleva

från den tid, då jordbruks- och kreatursskötseln hade större betydelse för

sjukhusets ekonomi. Där sistnämnda förhållande ej är för handen, utgöres

befallningsmannens huvudsakliga sysselsättning av att svara för körslor och

transporter samt vägunderhållet, att övervaka renhållningen m. m. I sistnämnda

fall synes placering i den högre lönegraden ej motiverad. Med utgångspunkt

från vad de sakkunniga föreslagit i fråga om löneställningen för

ifrågavarande befattningshavare skulle, enligt medicinalstyrelsens sålunda

hävdade ståndpunkt beträffande grupperingen av ifrågavarande befattningar,

befallningsmän i den högre lönegraden böra finnas vid Sundby, Hestads,

Mariebergs, Säters, S:t Sigfrids och Källshagens sjukhus. Befallningsmän

i lönegrad A 8 torde böra finnas vid dels de sjukhus, där befallningsmän i

den högre lönegraden nu äro inrättade men icke längre anses erforderliga,

samt dessutom vid de sjukhus, där nu finnes förman i trädgård och jordbruk

med undantag av S:ta Annas, S:t Olofs och Yipeholms sjukhus. Vid

sistnämnda tre sjukhus böra nyssnämnda befattningar utbytas mot trädgårdsmästare

i lönegraden A 8. Trädgårdsmästarbefattningarna vid psykiatriska

sjukhuset och Gådeå sjukhus, vilka nu äro placerade i lönegrad A 10, böra

nedflyttas till lönegrad A 8.

Vad angår befattningarna som föreståndare för djurstall biträder

medicinalstyrelsen de sakkunnigas förslag. I anslutning till vad i betänkandet

anförts borde befattningarna såsom föreståndare i häststall vid Ulleråkers,

S:t Lars, Bestads, Säters, S:t Sigfrids, Mariebergs, Sundby, Birgittas

och S:t Jörgens sjukhus utbytas mot ordinarie ekonomibiträdesbefattningar.

Allmänna lönenämnden framhåller endast, att, då djurbesättningen vid

vissa anstalter vore avsevärd men vid andra relativt obetydlig, enligt lönenämndens

mening anledning förelåge att överväga en differentiering av

tjänsterna såsom föreståndare för djurstall på lönegraderna A 5 och A 6,

varvid lönegraden A 6 skulle förbehållas de tjänster, vilkas innehavare hade

att ansvara för skötseln av en större djurbesättning.

Statskontoret har icke uttalat sig beträffande denna del av de sakkunnigas

förslag.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

55

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag beträffande denna personalgrupp innebär i fråga

om löneställningen allenast den ändringen av nuvarande tjänsteförteckning,

att förmanstjänsterna i trädgård och jordbruk i lönegrad A 6 utbytas mot

befattningar som befallningsmän eller trädgårdsmästare i lönegrad A 8.

Till detta förslag kan jag i likhet med flertalet hörda myndigheter giva

min principiella anslutning. På sätt medicinalstyrelsen framhållit torde befattningar

såsom befallningsmän i den högre lönegraden (A 10) hädanefter

allenast böra förekomma vid sex sjukhus, där jordbruk i egentlig bemärkelse

bedrives, vilket i förhållande till gällande personalbestånd innebär en reducering

med två dylika befattningar. På grund av trädgårdsrörelsens mindre

omfattning böra jämväl trädgårdsmästarbefattningarna vid två sjukhus nedflyttas

från A 10 till A 8. Med beaktande härav och vad medicinalstyrelsen

i övrigt anfört skulle följande antal befattningar av nu berörda slag komma

att finnas, nämligen 6 befallningsmän i lönegrad A 10, 19 trädgårdsmästare

i lönegrad A 10, 8 befallningsmän i lönegrad A 8 samt 5 trädgårdsmästare i

lönegrad A 8.

De sakkunnigas förslag beträffande befattningarna som föreståndare för

djurstall giver mig icke anledning till annan erinran än att jag, i likhet med

lönenämnden, anser vissa skäl tala för en differentiering av denna personalgrupp.

Befattningar i lönegrad A 6 torde, enligt vad jag från medicinalstyrelsen

inhämtat, vara motiverade vid de sex sjukhus, vid vilka jordbruk i

egentlig mening bedrives, ävensom vid två sjukhus, där större svinbesättningar

finnas, eller alltså vid sammanlagt åtta sjukhus. Därest härjämte nio

befintliga befattningar som föreståndare i häststall jämlikt de sakkunnigas,

av mig i det följande förordade förslag ^utbytas mot befattningar såsom

ordinarie ekonomibiträden samt tre vakanta befattningar, som enligt uppgift

av medicinalstyrelsen icke längre erfordras, indragas, skulle antalet befattningar

som föreståndare för djurstall, placerade i lönegrad A 5, komma att

reduceras till åtta. Jag räknar alltså tills vidare med 8 föreståndarbefattningar

i lönegrad A 6 och 8 sådana befattningar i lönegrad A 5.

5. ÖVRIGA TJÄNSTER.

De återstående ordinarie tjänsterna bland ekonomipersonalen äro

följande:

Antal Befattning Lönegrad

13 Magasinsföreståndare ................................. A 7

10 Chaufför ................................................ A 6

24 Post- och stadsbud .................................... A 6

24 Yttre nattvakt .......................................... A 5

Såsom inledningsvis nämnts, finns bland ekonomipersonalen även en stor

grupp extra ordinarie befattningshavare, benämnd ekonomister och bestående

av såväl manlig som kvinnlig personal. Manliga ekonomister finnas

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj-.ts proposition nr 241.

väsentligen inom följande arbetsområden, nämligen kök, tvätt, jordbruk, stall,

ladugård, trädgård och renhållning samt för transportarbeten jämte kol- och

vediknipning. Kvinnliga ekonomister finnas huvudsakligen för arbetsuppgifter

berörande kök, tvätt, bageri, städning och servering, telefon samt sömnad

och vävnad.

Vid de statliga sinnessjukhusen finnas följande ekonomistt jansder:

Lönegrad

47 manliga ekonomister av l:a klass ....................................... Eo 5

182 » » » 2:a » Eo 4

47 kvinnliga » » 2:a » Eo 3

125 » » » 3:e » Ek 3

579 » » » 4:e » Ek 1

Lönegraderna Ek 3 och Ek 1 tillhöra en särskild löneplan, vilken medför

lägre löneställning än den för extra ordinarie befattningshavare i allmänhet

gällande.

Även vid anstalten för fallandesjuka förekomma ekonomister, nämligen 7

manliga, varav 1 av lia klass och 6 av 2:a klass, samt 5 kvinnliga av 2:a klass.

Därjämte finnas 22 kvinnliga ekonomister av 4:e klass.

De sakkunniga.

I fråga örn magasinsföreståndarna föreslå de sakkunniga endast

den ändringen, att den nuvarande benämningen utbytes mot förrådsförman, vilken

benämning kommit till användning för liknande befattningar inom allmänna

civilförvaltningen. De sakkunniga erinra örn att löneställningen överensstämmer

med den för förrådsförmännen vid kommunikationsverken gällande.

Beträffande chaufför st j änsterna framhålles, att dessa tjänster vore

att betrakta som en kvarleva från den tid, då varje sinnessjukhus hade sin

personbil, som stöde till förfogande jämväl för uthyrning till personalen. Numera

användes personbilarna endast för tjänstebruk. Med hänsyn härtill samt

till att förmågan att föra motorfordon numera vore tämligen allmänt utbredd

— vilket medfört att betydligt flera befattningshavare än de som i tjänsteförteckningen

upptagits under beteckningen chaufför regelmässigt toges i anspråk

för bilkörning — ha de sakkunniga ansett icke motiverat, att särskilda

befattningar såsom chaufför bibehålies å tjänsteförteckningen. De sakkunniga

förorda därför, att de nuvarande chaufförsbefattningarna överföras

å övergångsstat och ersättas av ekonomibiträdesbefattningar i lönegrad A 5.

Härtill återkommer jag i det följande.

Enligt de sakkunniga föreligger med hänsyn till ändrade förhållanden beträffande

befordran av penningmedel numera i allmänhet icke heller skäl

att bibehålla särskilda befattningar såsom post- och stadsbud. De sakkunniga

förorda därför, att dessa befattningar i mån av nuvarande tjänsteinnehavares

avgång från tjänsten i regel ersättas av befattningar såsom ekonomibiträde

i lönegraden A 5. Då det i undantagsfall på grund av föreliggande

särskilda förhållanden vid visst sinnessjukhus möjligen kunde befinnas

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. May.ts proposition nr 241.

motiverat, att nuvarande befattning såsom post- och stadsbud bibebölles, ha

de sakkunniga emellertid ansett sig icke böra föreslå befattningens uteslutande

från tjänsteförteckningen.

De sakkunniga ha vidare funnit sig böra tillstyrka ett av vederbörande

personalsammanslutning framfört förslag om uppflyttning av de yttre nattvakterna

från lönegraden A 5 till A 6. Såsom motiv härför åberopa de sakkunniga

arbetets karaktär av permanent nattarbete, vilket skäligen syntes

böra medföra högre löneställning än för de lägst placerade manliga befattningshavarna

med dagarbete. Man borde ej heller bortse från att nattvakten

vid ett sinnessjukhus i viss mån intoge ansvarsställning och vore hänvisad

till att på egen hand reda upp förekommande situationer.

Yad angår ekonom iste rn a anföra de sakkunniga bland annat följande.

Då från personalhåll påyrkats att möjlighet måtte beredas ekonomisterna

att i viss utsträckning erhålla ordinarie anställning i sådan egenskap, har

med särskilt eftertryck framhållits önskvärdheten av förbättrade anställningsförhållanden

för denna personal. För egen del få de sakkunniga framhålla, att

det här i allmänhett är fråga örn befattningshavare, som äro oundgängligen

behövliga för det löpande arbetets behöriga gång och som för närvarande i

stor utsträckning sakna befordringsmöjligheter. Det har synts de sakkunniga

icke skäligt, att dessa befattningshavare skola stå i en särställning, när det

gäller möjligheterna till befordran till ordinarie tjänst. De sakkunniga ha

därför i princip anslutit sig till den av personalrepresentanterna hävdade

uppfattningen, att ordinarie anställning bör kunna ifrågakomma för ekonomisterna.

Beträffande tjänstebenämningen vilja de sakkunniga härvid förorda,

att å tjänsteförteckningen upptages befattning såsom ekonomibiträde i

olika lönegrader. I samband härmed få de sakkunniga uttala, att den nuvarande

benämningen ekonomist synes böra utbytas mot ekonomibiträde

även i fråga örn de befattningshavare, som i fortsättningen alltjämt komma

att upptagas såsom extra ordinarie. Den särskilda löneplanen för vissa av

dessa befattningshavare synes härvid alltjämt kunna betecknas såsom löneplan

Ek.

Med avseende å frågan, i vilken utsträckning befordran från extra ordinarie

till ordinarie ekonomibiträde i fortsättningen bör kunna äga rum, synas

beträffande de manliga ekonomisterna ur principiell synpunkt några invändningar

icke behöva möta mot införande i viss utsträckning av ordinarie anställning.

Mera komplicerad blir frågan beträffande de kvinnliga ekonomisterna,

Här är att märka, att den i lönehänseende högst placerade gruppen,

kvinnliga ekonomister av 2:a klass i lönegraden Eo 3, är fåtalig och vid sinnessjukhusen

allenast innefattar omkring 6 % av samtliga anställda kvinnliga

ekonomister. Till denna grupp hörande ekonomister — vilka väsentligen

förefinnas inom köks- och matsalspersonalen — kunna i det hela sägas ha anställning

av sådant slag, att befordran till ordinarie befattningshavare icke

bör vara helt utesluten.

De sakkunniga framhålla i fortsättningen, att enligt deras mening de

kvinnliga ekonomisterna av 3:e och 4:e klass icke borde komma i fråga till

ordinarie ekonomibiträdesbefattningar samt utveckla närmare skälen för denna

sin ståndpunkt. Då löneförhållandena för den personal, som tillhör löneplan

Ek, äro föremål för särskild utredning, torde do sakkunnigas motivering härutinnan

kunna i detta sammanhang förbigås.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

De nya ordinarie befattningarna såsom ekonomibiträde böra alltså enligt

de sakkunnigas mening rekryteras bland extra ordinarie manliga ekonomibiträden

av l:a och 2:a klass samt extra ordinarie kvinnliga ekonomibiträden

av 2:a klass.

De sakkunniga anföra härefter följande.

Frågan örn det antal extra ordinarie ekonomibiträden, som böra erhålla

möjlighet till befodran till ordinarie ekonomibiträdestjänst, faller i och förslg

utanför frågan örn tjänsteförteckningens utformning. De sakkunniga —

som med sitt ifrågavarande förslag i första hand velat medverka till att öppna

möjlighet till vinnande av ordinarie anställning såsom ekonomibiträde —

förutsätta, att detaljerade förslag angående antalet ordinarie ekonomibiträdestjänster

efter erforderlig undersökning av förhållandena vid de olika

anstalterna komma att framläggas av medicinalstyrelsen. För egen del vilja

de sakkunniga uttala, att ett överförande av manliga ekonomister till ordinarie

anställning bör kunna ifrågakomma både inom de yrkesgrupper, som nu

innefatta manliga ekonomister av l:a klass (jordbruk, trädgård, transportväsende),

och inom de grupper, som upptaga manliga ekonomister av 2:a klass

(kök, tvätt, jordbruk, stall, trädgård, renhållning, transportväsende). Yad

särskilt bilförarna beträffar, få de sakkunniga erinra örn att de i det föregående

föreslagit avskaffande av de nuvarande chaufförstjänsterna. Härmed ha de

sakkunniga emellertid ingalunda avsett, att särskilda bilförare icke skulle

erfordras. Snarare vilja de sakkunniga framhålla vikten av att fullt yrkeskunniga

bilförare finnas anställda med full sysselsättning i sådan egenskap

och med klart markerat ansvar för omhänderhavandet av den dyrbara materiel,

varom här är fråga. De för varje anstalt erforderliga bilförarna förutsättas

—- i likhet med andra här ifrågavarande yrkesgrupper —- skola ingå

under kategorien ekonomibiträden, ordinarie såväl som extra ordinarie.

De sakkunniga vilja tillägga, att — med beaktande av de befordringsmöjligheter,

som för den manliga ekonomibiträdespersonalen förefinnas till redan

nu befintliga ordinarie befattningar av olika slag — en lämplig avvägning av

förhållandet mellan ordinarie och extra ordinarie ekonomibiträdestjänster

synes erhållas, därest i stort sett en tredjedel av sammanlagda antalet manliga

ekonomibiträdesbefattningar i de yrkesgrupper, som för närvarande finnas

representerade inom båda lönegraderna Eo 5 och Eo 4, överföres å ordinarie

stat. Beträffande de yrkesgrupper, som för närvarande regelmässigt

förekomma endast inom lönegraden Eo 4 torde ordinarie tjänster böra inrättas

i ungefär enahanda omfattning, som nyss sagts. Yad åter angår den

kvinnliga ekonomistpersonalen i lönegraden Eo 3 är denna så fåtalig i förhållande

till de stora, i lägre lönegrad placerade huvudgrupperna av kvinnliga

ekonomister, att goda skäl synas föreligga för att nämnda personal, som

väsentligen innefattar kokerskor samt befattningshavare, vilka förestå matsalar

och därtill hörande förråd, utan undantag överföres å ordinarie stat.

Lönegraden Eo 3 bör i anslutning härtill icke vidare förekomma för ekonomibiträdespersonal.

I anslutning till det anförda vilja de sakkunniga slutligen icke underlåta

att påpeka, att ett överförande å ordinarie stat av ett visst antal ekonomibiträdesbefattningar

kan komma att föranleda ökade kostnader för statsverket

med avseende å ersättning för flyttningskostnad, enär sådan ersättning

författningsenligt utgår, där tjänsteman vid övergång från icke-ordinarie

till ordinarie tjänst nödgats flytta till annan ort. De sakkunniga anse därför

lämpligt att vid den närmare detaljutredning, som förutsatts skola verkställas

av medicinalstyrelsen, uppmärksamhet även ägnas frågan örn eventuell be
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

gränsning av utgifterna för ersättning för flyttningskostnad genom införande

av s. k. turlista. De sakkunniga vilja i detta hänseende erinra om, att till

grund för befordran från extra ordinarie till ordinarie tjänst såsom skötare,

sköterska och eldare ligger en dylik turlista, varvid förfaringssättet är följande.

Vederbörande sjukhusdirektioner anmäla årligen till medicinalstyrelsen

ett visst antal extra ordinarie befattningshavare inom nämnda tre

kategorier, vilka anses lämpliga för befordran till ordinarie tjänst. Inom

medicinalstyrelsen uppgöres på grundval av de inkomna anmälningarna en

turlista. I den mån vakans på ordinarie tjänst uppstår, lämnar medicinalstyrelsen

meddelande till den sjukhusdirektion, varunder den till befordran

närmast i tur stående befattningshavaren lyder, att befattningshavaren må

utses till ordinarie tjänsteman vid sjukhuset. Någon flyttning till annan ort

med åtföljande ersättning för flyttningskostnad kommer alltså normalt icke

i fråga.

Beträffande lönegradsplaceringen av de föreslagna ordinarie ekonomibiträdestjänsterna

anföra de sakkunniga:

Vad beträffar de ordinarie ekonomibiträdestjänster, som skulle rekryteras

av manliga befattningshavare, synes beträffande de inom den nuvarande lönegraden

Eo 5 representerade yrkesgrupperna ett införande av lönegraden A 5

naturligt. För yrkesgrupperna inom den nuvarande lönegraden Éo 4 skulle

åter bestämmandet av lönegraden A 4 ligga närmast till hands. Då. emellertid

sjukbärare, transport- och förrådsmän samt gårdskarlar vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet hänförts till lönegraden A 5 samt ifrågavarande

befattningshavare vid sinnessjukhusen icke kunna sägas lia mindre kvalificerade

göromål än de nyssnämnda, vid de statliga kroppssjukhusen tjänstgörande,

anse sig de sakkunniga icke böra föreslå lägre lönegrad än A 5, detta

så mycket mera som för manliga ordinarie befattningshavare hittills icke godtagits

lägre lönegrad än A 5. De sakkunniga föreslå alltså, att en enhetlig

grupp av ordinarie ekonomibiträdestjänster, placerad i lönegraden A 5 och

avsedd för manliga befattningshavare, införes.

De ordinarie ekonomibiträdestjänster, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle ersätta de nuvarande kvinnliga ekonomistbefattningarna av 2:a klass

i lönegraden Eo 3, böra enligt de sakkunnigas mening hänföras till lönegraden

A 2. I regel blir här fråga örn kokerskor, och sådana befattningshavare ha vid

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet inplacerats i sistnämnda lönegrad.

Yttranden.

Representanterna för statens sjukhuspersonals förbund föreslå, att benämningen

magasinsföreståndare utbytes mot förrådsföreståndare samt att

befattningen placeras i lönegrad A 8.

Chaufförstjänsterna böra enligt representanternas mening bibehållas,

enär ansvaret för vården av sjukhusens bilar åvilade dessa befattningshavaie.

Tjänstebenämningen borde dock ändras till bilförare.

Beträffande post- och stadsbudsbefattningarna betona representanterna,

att dessa befattningshavares arbetsuppgifter vore desamma som

tidigare, varför även dessa tjänster borde bibehållas.

Yad angår ekonomisterna framhålla representanterna — som anse att

jämväl de kvinnliga ekonomisterna av 3:e och 4:e klass borde beredas möjlighet

att vinna ordinarie anställning i sina befattningar — att antalet ordinarie

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

ekonomibiträdestjänster borde beräknas till två tredjedelar av hela antalet

sådana tjänster.

Sjukhus direktionerna ha i allmänhet tillstyrkt de sakkunnigas förslag i

detta avseende eller lämnat det utan erinran. Ett par direktioner ha dock

ansett, att vid inrättande av ordinarie befattningar för de kvinnliga ekonomisterna

särskilda befattningar som matsalsföreståndarinna i lönegrad A 3

borde inrättas vid de sjukhus, där barservering förekomme.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till vad som föreslagits beträffande magasinsföreståndarbefattningarnas

tjänstebeteckning och lönegradsplacering

samt förordar, att befattningar såsom förrådsförman inrättas vid S:t

Lars, Mariebergs och Birgittas sjukhus. Vid S:t Lars och Mariebergs sjukhus

handhades för närvarande förråden av manliga ekonomister, en anordning som

med hänsyn till det ekonomiska ansvar, varom här vore fråga, syntes vara

mindre tillfredsställande. Vid bifall till detta förslag skulle givetvis nyssnämnda

ekonomistbefattningar indragas. Vid Birgittas sjukhus handhades

förrådet av en hantverksföreståndare av 2:a klass (A 8), som dessutom utförde

arbetet vid sjukhusets svagdricksbryggeri. Befattningen vore för närvarande

vakant. Då emellertid göromålen i förrådet för denna befattningshavare

vore de huvudsakliga, föreslår medicinalstyrelsen utbyte av denna

hantverksföreståndarbefattning mot befattning såsom förrådsman.

Styrelsen, som biträder de sakkunnigas förslag i fråga örn chaufförer

och yttre nattvakter —• av vilka sistnämnda befattningar dock en, som

vore vakant, borde indragas — framhåller vidare, att vid de åtta sjukhus, vilka

hänförts till den högsta storleksordningen, tills vidare borde bibehållas befattningar

såsom post- och stadsbud i lönegrad A 6. Vid övriga sjukhus

borde dessa befattningar i enlighet med de sakkunnigas förslag ersättas med

ekonomibiträden i lönegraden A 5.

Förslaget om inrättandet av vissa ordinarie ekonomibiträdestjänster

tillstyrkes jämväl av styrelsen, som därvid yttrar bland annat:

Vid sinnessjukhusen finnas för närvarande 47 befattningar såsom manlig

ekonomist av Ira klass och 182 befattningar såsom manlig ekonomist av 2:a

klass, hänförande sig till olika yrkesgrupper. Medicinalstyrelsen, som i likhet

med de sakkunniga anser, att befordringsgången för ifrågavarande tjänstemän

bör ordnas med s. k. turlista, finner det därvid icke lämpligt att bibehålla

nuvarande indelning i olika yrkesgrupper, då gränserna för dessa i många

fall flyta in i varandra och dessutom inom vissa yrkesgrupper förekommer ett

mycket ringa antal befattningshavare. För samtliga sinnessjukhus gemensamma

turlistor för befordran böra därför enligt medicinalstyrelsens mening

uppgöras för nuvarande manliga ekonomister av lia respektive 2:a klass. Styrelsen

förutsätter därvid, att befordringsgången för manliga ekonomibiträden

för framtiden normalt biar den, att vederbörande i tur och ordning befordras

från tjänst i lönegrad Eo 4 till Eo 5 och sedermera till A 5. Vid sådant förhållande

bör alltså nuvarande antalet extra ordinarie befattningar av ifrågavarande

slag i lönegrad Eo 5 bibehållas och antalet befattningar i lönegrad

Eo4 minskas med det antal befattningar, som kan komma att nyinrättas i

47 J82

lönegrad A 5, enligt de sakkunnigas riktlinjer-^-= 76 befattningar.

Då emellertid många av de nuvarande innehavarna av befattningar i lönegrad

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Eo 4 hava mycket lång anställningstid såsom extra ordinarie befattningshavare,

anser styrelsen att vid själva övergången direkt befordran från Eo 4 till A 5

bör ifrågakomma. Sålunda bör vid utseende av innehavare till de ordinarie

befattningar, som kunna komma att inrättas, uteslutande avseende fästas vid

den extra ordinarie anställningstidens längd utan hänsyn till den lönegrad i

löneplanen för extra ordinarie befattningshavare, i vilken vederbörande vid

övergången är placerad. En del av de nuvarande manliga ekonomisterna av

2:a klass, som därvid icke vinner befordran till ordinarie tjänst, skulle med

denna anordning omedelbart vinna befordran till lönegrad Éo 5.

Genom det tidigare föreslagna utbytet av befattningar såsom chaufförer,

föreståndare i häststall samt vissa befattningar såsom post- och stadsbud till

ordinarie ekonomibiträdestjänster tillkomma 31 befattningar av sistnämnda

slag. En del av dessa senare befattningar komma dock ej att tillsättas, så

länge innehavarna av motsvarande befattningar å övergångsstat kvarstå i

tjänst.

I personalförteckningen skulle alltså i enlighet med ovanstående upptagas

tillhopa (76 + 31) 107 ekonomibiträden i lönegrad A 5.

Förslaget örn förändring av nuvarande befattningarna såsom kvinnlig

ekonomist av 2:a klass till ordinarie tjänster i lönegrad A 2, vilket styrelsen

biträder, innebär — med utgångspunkt från personalförteckningen för 1942/43

— att i personalförteckningen uppföras 46 befattningar såsom ekonomibiträden

i lönegrad A 2.

Beträffande inrättande av ordinarie ekonomibiträdestjänster vid statens

anstalt för fallandesjuka må framhållas, att styrelsen i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 12 september 1941 gjort framställning angående löneplacering för

extra ordinarie befattningshavare vid denna anstalt. Då Kungl. Majit ännu ej

meddelat beslut i anledning av denna framställning, har medicinalstyrelsen

icke funnit sig kunna föreslå något utbyte vid denna anstalt av extra ordinarie

befattningar mot ordinarie tjänster.

Allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida icke tjänstetiteln post- och

stadsbud lämpligen borde ersättas av annan benämning, förslagsvis vaktmästare.

I anledning av förslaget, att de manliga och kvinnliga ekonomibiträdena

skulle hänföras till lönegraderna A 5 respektive A 2 ifrågasätter lönenämnden

vidare lämpligheten av att införa en gemensam tjänstebenämning för dessa

båda kategorier. Önskvärt vore, att endast den ena gruppen betecknades

ekonomibiträden och den andra gruppen erhölle annan benämning. Lönenämnden

förordar, att denna fråga göres till föremål för närmare övervägande.

I övrigt föranleder förslaget i denna del ingen erinran från lonenämndens sida.

En ledamot av lönenämnden anför i särskilt yttrande, att, då vid sinnessjukhusen

i regel funnes 3 å 4 lastbilar, det syntes fullt motiverat, att befattningshavare

i lönegrad A 6 funnes för att handha ansvaret för vården av fordonen. De

sakkunnigas förslag innebure, att man visserligen finge personal för utförandet

av transportkörningarna, men att man bleve i avsaknad av för fordonens skötsel

ansvarig befattningshavare. Samma ledamot finner vidare den föreslagna

proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie ekonomibiträden otillfredsställande

samt framhåller, att även de kvinnliga ekonomisterna med avlöning

enligt löneplan Ek borde beredas möjlighet till ordinarie anställning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

En annan ledamot av lönenämnden anser skillnaden i lönegradsplacering

mellan de manliga och kvinnliga ekonomibiträdena alltför stor. Denna lönegradsplacering

borde därför göras till föremål för ytterligare övervägande.

Statskontoret finner icke skäl föreligga att uppflytta de yttre nattvakterna

från lönegrad A 5 till A 6 samt framhåller, att nattvakt i regel vore placerad

i 5 lönegraden.

Yad angår förslaget örn beredande av fastare anställning åt ekonomisterna

erinrar statskontoret örn att dylika befattningshavare funnes i stort antal anställda

vid olika statliga verk och inrättningar. Statskontoret kunde icke förorda,

att frågan örn beredande av ordinarie anställning åt denna personal upptoges

till avgörande endast för en begränsad del av statsförvaltningen, samt

utginge från att, därest en ändring av anställningsförhållandena för sagda

personal överhuvud ansåges påkallad, ifrågavarande lönespörsmål gjordes till

föremål för särskild utredning, omfattande statens samtliga befattningshavare

av detta slag.

Departementschefen.

De sakkunnigas förslag örn utbyte av benämningen magasinsföreståndare

mot förrådsman giver mig icke anledning till erinran. I anslutning till vad

medicinalstyrelsen anfört torde antalet befattningar som förrådsförman böra

bestämmas till 16.

I likhet med de sakkunniga och remissmyndigheterna finner jag vidare

bärande skäl knappast längre föreligga att bibehålla de nuvarande chaufförsbefattningarna

såsom självständiga tjänster, utan synas desamma lämpligen

böra inordnas i en större grupp av ekonomibefattningar i lägre

lönegrad. Detsamma gäller i stort sett även de nuvarande befattningarna

som post- och stadsbud. Med hänsyn till vad de sakkunniga anfört och vid

remissbehandlingen framkommit vill jag dock förorda, att dylika befattningar

bibehållas vid de åtta större sjukhusen, varvid benämningen i enlighet med

lönenämndens förslag torde böra ändras till vaktmästare, dag tillstyiker

jämväl den föreslagna uppflyttningen av nattvakterna fran A 5 till A 6.

De sakkunniga synas mig ha förebragt fullgoda skäl för att bereda viss

del av de nuvarande ekonomisterna av lia och 2:a klass ordinarie anställning.

Vid remissbehandlingen har erinran mot förslaget i denna del framställts av

statskontoret, som framhållit, att frågan borde upptagas till prövning i ett

vidare sammanhang. Såsom tidigare nämnts har inom finansdepartementet

igångsatts en utredning rörande anställningsförhållandena för bland annat

den lägre vård- och ekonomipersonalen i statlig tjänst. Denna utredning tager

emellertid närmast sikte på sådan personal, som för närvarande avlönas enligt

någon av Ek-, U-, Y- eller MV-planerna, medan nu föreliggande förslag,

såvitt angår ekonomisterna, allenast avser personal, som avlönas enligt civila

icke-ordinariereglementet. Under sådana förhållanden har jag — efter samråd

med chefen för finansdepartementet — funnit hinder icke möta mot ett

bifall i princip till de sakkunnigas förslag härutinnan. Däremot torde nämnda

utredning böra föranleda uppskov med prövningen av den från personalhåll

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 63

väckta frågan om beredande av ordinarieställning även åt ekonomisterna av

3:e och 4:e klass.

Beträffande den omfattning, i vilken en ordinariesättning av ekonomistema

av l:a och 2:a klass för närvarande bör komma till stånd, synes mig de sakkunnigas

ståndpunkt tämligen väl avvägd. Denna innebär, att omkring en tredjedel

av samtliga manliga ekonomister och därjämte alla kvinnliga ekonomister av

2:a klass bör beredas sådan anställning. I likhet med medicinalstyrelsen och

lönenämnden ansluter jag mig även till den av de sakkunniga föreslagna

lönesättningen och befordringsgången för hithörande personal. Med beaktande

härav och av vad förut anförts skulle vid statens sinnessjukhus erfordras

76 befattningar i lönegrad A 5 och 46 befattningar i lönegrad A 2. Härtill

komma vissa tjänster såsom föreståndare i häststall, chaufförer samt post- och

stadsbud, vilka enligt vad jag tidigare förordat lämpligen böra ingå i den högre

placerade av dessa befattningshavargrupper och av medicinalstyrelsen beräknats

uppgå till 31. Sammanlagt skulle alltså vid statens sinnessjukhus erfordras

ett antal hithörande befattningar av 107 i lönegrad A 5 och 46 i lönegrad

A 2. Motsvarande antal vid statens anstalt för fallandesjuka skulle uppgå

till 2 i lönegrad A 5 och 5 i lönegrad A 2.

Enligt de sakkunnigas förslag borde samtliga dessa tjänster benämnas

ekonomibiträden, medan lönenämnden med hänsyn till skillnaden i lönesättning

ifrågasatt lämpligheten av en gemensam benämning för båda dessa

grupper. Då visst fog kan anses föreligga för lönenämndens tveksamhet

härutinnan, förordar jag — i anslutning till de allmänna riktlinjer, som uppdrag^

av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga — att befattningar i den

högre lönegraden benämnas förste ekonomibiträde och i den lägre lönegraden

enbart ekonomibiträde.

E. Vissa med tjänsteförteckoingsrevisionen sammanhängande

frågor. Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga.

De sakkunniga framhålla, att vid ett genomförande av deras förslag vissa

allmänna övergångsbestämmelser bleve erforderliga. De sakkunniga yttra

härutinnan:

I detta avseende bör först uppmärksammas, att där tjänst flyttas till lägre

lönegrad, nuvarande tjänstinnehavaren bör föras på övergångsstat. Därvid

bör i anmärkning till vederbörande personalförteckning angivas, att den nya

ordinarie tjänsten skall hållas obesatt, så länge den till övergångsstat förda

befattningshavaren kvarstår i sin tjänst.

I anslutning till bestämmelserna i Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 juni 1942,

nr 362, synes vidare i vissa fall föreskrift böra meddelas, att för tjänsteman

utfärdad fullmakt eller meddelat konstitutorial å befattning, som vid genomförandet

av sakkunnigförslaget erhåller ändrad benämning, skall efter genomförandet

gälla såsom fullmakt respektive konstitutorial å befattning med den

nya benämningen. En dylik generell föreskrift torde dock böra ifrågakomma,

endast då befattning erhållit ändrad benämning utan att därvid ändring av

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj-.ts proposition nr 241.

tjänstens lönegradsplacering ägt rum, eller då samtliga befattningar av

samma slag inom viss lönegrad skola utbytas mot befattningar i högre lönegrad.

I sådana fall åter, då vid bifall till förevarande förslag av befattningar

av samma slag inom viss lönegrad endast vissa skola utbytas mot befattningar

i högre lönegrad, bör av medicinalstyrelsen utan särskilt ansökningsförfarande

bestämmas, vilka av innehavarna av förstnämnda befattningar som

skola inneha de nya tjänsterna. I detta sammanhang få de sakkunniga framhålla,

att de i det föregående förutsatta formella behörighetsvillkoren för erhållande

av vissa tjänster icke böra utesluta rätt för medicinalstyrelsen att

övergångsvis i samband med de nya bestämmelsernas införande medgiva

dispens från de skärpta behörighetsvillkoren, därest så med hänsyn till omständigheterna

i visst fall befinnes motiverat. Å andra sidan torde på medicinalstyrelsens

prövning böra bero, i vad mån i ett eller annat fall särskilda

skäl motivera uppskov med uppflyttning av viss tjänst till den nya högre

lönegraden; i fall av sistnämnda slag böra nuvarande tjänstinnehavare tills

vidare föras å övergångsstat i oförändrad lönegrad.

Såsom allmän regel synes — i anslutning till bestämmelse i det nyssnämnda

cirkuläret 1942: 362 — böra gälla, att överflyttning av ordinarie befattningshavare

till högre lönegrad icke bör ske, därest tjänstinnehavaren vid

tidpunkten för den reviderade tjänsteförteckningens ikraftträdande redan

uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, men erhållit anstånd

med avsked från tjänsten. I sådant fall bör befattningshavaren kvarstå

såsom innehavare av sin tidigare tjänst intill anståndstidens slut, varvid

den nya tjänsten icke bör få dessförinnan besättas eller i andra fall, än då

innehavaren av hittillsvarande tjänst åtnjuter tjänstledighet eller semester,

uppehållas medelst förordnande.

Slutligen torde, alltjämt i anslutning till cirkuläret 1942:362, föreskrift

böra lämnas angående befattningshavares löneklassplacering i sådana fall, då

ordinarie befattning utbytes mot sådan befattning i högre lönegrad och innehavaren

av den lägre placerade tjänsten utan ansökning blir innehavare av

den nya tjänsten. Den, som sålunda blir innehavare av högre tjänst, bör i

densamma placeras i samma löneklass som omedelbart före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande samt äga för omedelbar eller framtida uppflyttning

till närmast högre löneklass taga i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder

han tillhört eller beräknas ha tillhört förstnämnda löneklass. Där befattningshavaren

vid nämnda tidpunkt tillhör löneklass med lägre ordningsnummer

än den lägsta för den nya tjänsten gällande löneklassen, bör han

likväl — utan rätt att för löneklassuppflyttning taga i beräkning sådan tid

som nyss nämnts -—- inplaceras i sistnämnda löneklass.

De sakkunniga ha tillika anfört, att, därest deras förslag till tjänsteförteckningsrevision

godtages, vissa ändringar erfordrades dels i stadgan för

sinnessjukvården i riket jämte vissa för sjukvårds- och ekonomipersonalen

meddelade behörighetsföreskrifter dels ock i civila avlöningsreglementet,

allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena samt tilläggsbestämmelserna

till allmänna resereglementet. Ifrågavarande ändringar vore i stor utsträckning

betingade av den föreslagna revideringen av vissa tjänstebenämningar.

Slutligen ha de sakkunniga framlagt vissa beräkningar av kostnaderna för

ett genomförande av sakkunnigförslaget. Sammanlagt uppskattas dessa kostnader

till i runt tal 200 000 kronor, frånsett rörligt tillägg och kristillägg. I

denna beräkning ingår emellertid även den kostnadsökning, som föranledes

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

av de sakkunnigas förslag rörande sjukvårdspersonalen, vilken av tidigare

anförda skäl ansetts böra tills vidare lämnas utanför tjänsteförteckningsrevisionen.

Yttranden.

Medicinalstyrelsen har vid sitt yttrande fogat ett preliminärt förslag till

personalförteckning, upprättat med utgångspunkt från sakkunnigförslaget

under iakttagande av de av medicinalstyrelsen i det föregående föreslagna

ändringarna. Däri har även angivits det antal befattningar, som av olika anledningar

borde uppföras å övergångsstat. Medicinalstyrelsen har härvid i

likhet med de sakkunniga förutsatt, att i sådana fall, då endast visst antal

av befattningar av samma slag inom viss lönegrad skulle utbytas mot befattningar

i högre lönegrad, styrelsen bemyndigades att utan särskilt ansökningsförfarande

bestämma, vilka av innehavarna av förstnämnda befattningar, som

skulle inneha de nya tjänsterna.

Styrelsen anför härefter bland annat följande.

Beträffande intendentsbefattningarna förutsätter styrelsen, att de konstitutorial,

som utfärdats för innehavarna av nuvarande befattningar, komma

att utan särskilt ansökningsförfarande förklaras gälla såsom fullmakt å intendentsbefattning

i högre lönegrad vid det sjukhus, där vederbörande nu

har sin placering. I den mån de å äldre lönestat kvarstående sysslomännen

ej medgivas övergå på gällande civila avlöningsreglemente, torde i likhet

med vad som för närvarande är fallet motsvarande i personalförteckningen

upptagna tjänster tills vidare ej tillsättas.

Vid bifall till de sakkunnigas förslag i fråga örn de nuvarande bokhållartjänsterna

(A 15) skulle åtta av dessa omändras till assistentbefattningar i

lönegrad A 17. Då det gäller dessa befattningar får styrelsen meddela, att

tre innehavare av nuvarande bokhållarbefattningar vid sjukhus, där assistentbefattning

i nyss angiven lönegrad avses skola inrättas, av olika anledningar

icke böra vinna befordran till de nyinrättade befattningarna. Övriga

innehavare av ifrågavarande befattningar avser styrelsen att vid erhållande

av förutsatt bemyndigande utse till innehavare av de nya tjänsterna i högre

lönegrad. Beträffande de befattningar, vilka innehavas av förstnämnda tre

tjänstemän, kan i första hand tänkas den möjligheten, att till befordran lämpliga

innehavare av motsvarande befattningar vid andra sinnessjukhus, där

uppfattning av ifrågavarande tjänst ej skall äga rum, erhålla konstitutorial

å befattningarna. Bokhållare, som på så sätt icke erhåller ny assistenttjänst

i lönegrad A 17, skulle i samband härmed transporteras till assistentbefattning

i lönegrad A 15 vid annat sjukhus. En annan möjlighet är att de bokhållarbefattningar,

som innehavas av ifrågavarande tre tjänstemän, tills

vidare uppföras på övergångsstat i oförändrad lönegrad. Med hänsyn till

angelägenheten av att snarast erhålla kvalificerade befattningshavare å assistenttjänsterna

vid de större sinnessjukhusen är denna senare utväg mindre

lämplig, men har styrelsen i allt fall ansett sig böra föreslå, att i förevarande

sammanhang tre befattningar såsom bokhållare tills vidare uppföras å övergångsstat.

Möjlighet föreligger ju för styrelsen att vid i framtiden uppkommande

ledigheter å assistentbefattningar i lönegraden A 15 transportera innehavare

av sådan å övergångsstat uppförd befattning till sådan tjänst, varigenom

den nya assistenttjänsten i lönegrad A 17 skulle kunna tillsättas.

Beträffande bokhållartjänsten vid S:t Jörgens sjukhus får styrelsen före
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. 884 45 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

slå, att denna tjänst tills vidare uppföres å övergångsstat och att i samband

därmed bestämmes, att den kontoristbefattning, som förutsattes skola inrättas

vid sjukhuset, skall hållas vakant, så länge den å övergångsstat sålunda uppförda

bokhållaren kvarstår i tjänst.

Kameralbiträdestjänsten vid Yipeholms sjukhus skall enligt förslaget indragas.

Då emellertid innehavaren av denna befattning kan beräknas att

inom den närmaste tiden bliva placerad å annan befattning, torde ej erfordras,

att någon kameralbiträdestjänst uppföres å övergångsstat.

Därest i anslutning till medicinalstyrelsens förslag kanslibiträdestjänsten

vid S:t Jörgens sjukhus kommer att indragas, bör befattningen tills vidare

uppföras å övergångsstat. Då innehavaren av kanslibiträdestjänsten vid

psykiatriska sjukhuset avgår med pension den 30 nästkommande juni, skulle

alltså endast erfordras, att en befattning såsom kanslibiträde uppfördes å

övergångsstat.

Nuvarande innehavare av befattningarna såsom maskinmästare av 2:a klass

vid Yipeholms och Furunäsets sjukhus anser medicinalstyrelsen böra erhålla

konstitutorial å de högre befattningar såsom maskinmästare, som föreslagits

skola inrättas vid dessa sjukhus.

Innehavaren av befattningen såsom maskinist av lia klass vid S:ta Annas

sjukhus förutsättes ■—- trots att han icke innehar formell kompetens till befattning

såsom maskinmästare — komma att erhålla den maskinmästarbefattning

i lönegrad A 12, som avses inrättad vid detta sjukhus.

De sakkunniga hava förutsatt, att maskinistbefattningen av l:a klass vid

S:t Jörgens sjukhus i samband med tjänstens nedflyttning skall uppföras å

övergångsstat. Då emellertid befattningen numera är vakant, är dylik åtgärd

ej erforderlig.

Yid bifall till medicinalstyrelsens förslag angående fördelningen av befattningarna

såsom befallningsmän i lönegrad A 10 böra befattningarna av

detta slag vid S:t Lars och S:t Jörgens sjukhus uppföras å övergångsstat.

Trädgårdsmästarbefattningarna i lönegrad A 10 vid psykiatriska sjukhuset

och Gådeå sjukhus böra tills vidare uppföras å övergångsstat.

Nuvarande innehavare av befattningarna såsom förman i trädgård och

jordbruk vid S:ta Annas, Yipeholms, S:t Olofs och Källshagens sjukhus ävensom

vid statens anstalt för fallandesjuka böra erhålla de vid dessa anstalter

nyinrättade befattningarna såsom trädgårdsmästare i lönegrad A 8 eller vad

angår Källshagens sjukhus och statens anstalt för fallandesjuka befattningarna

såsom befallningsman i lönegraden A 10 respektive A 8.

Sex chaufförsbefattningar, avseende Ulleråkers, S:ta Gertruds, S:t Lars,

S:ta Maria, Mariebergs och Frösö sjukhus, äro icke vakanta och böra alltså

överföras till övergångsstat.

Yid bifall till medicinalstyrelsens förslag örn bibehållande av befattningar

såsom post- och stadsbud vid de åtta största sjukhusen blir antalet dylika befattningar

å övergångsstat tolv. Därest alla befattningar av ifrågavarande

slag såsom de sakkunniga ifrågasatt indragas, ökas antalet å övergångsstat

erforderliga befattningar till nitton.

På övergångsstat böra vidare uppföras befattningarna såsom köksförestånderska

av Ira klass och tvättförestånderska av lia klass vid psykiatriska sjukhuset

ävensom befattningen såsom tvättförestånderska av lia klass vid Gådeå

sjukhus.

Allmänna lönenämnden framhåller, att därest vid 1943 års riksdag

motionsvis framförda yrkanden rörande tillämpning av vissa föreskrifter

i civila avlöningsreglementet vid befordringar eller tjänstetillsättningar, som

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 67

varit beroende på tjänsteförteckningsrevision, vunne riksdagens bifall —

borde löneklassplaceringen för de befattningshavare, som i anledning av

förevarande förslag bomme att placeras i högre lönegrad, utan inskränkning

ske med tillämpning av de i 8 § civila avlöningsreglementet stadgade allmänna

grunderna.

Departementschefen.

De av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna föranleda erinran

fran min sida allenast beträffande löneklassplaceringen av personalen

i sådana fall, då ordinarie befattning utbytes mot befattning i högre lönegrad

och innehavaren av den lägre placerade tjänsten utan ansökning blir

innehavare av den nya tjänsten. I dessa fall torde — i överensstämmelse med

beslut av 1943 års riksdag rörande löneklassplaceringen av motsvarande personal

i samband med tjänsteförteckningsrevisionen för civilförvaltningen i

allmänhet — böra tillämpas de i 8 § civila avlöningsreglementet stadgade allmänna

grunderna. Erforderliga övergångsbestämmelser torde få utfärdas av

Kungl. Majit.

I fråga örn de konsekvenser, som ett godtagande av de sålunda förordade

övergångsbestämmelserna skulle medföra för de olika befattningshavargrupperna,

får jag framhålla, att en del efter medicinalstyrelsens yttrande

inträffade förändringar i personalbesättningen ävensom vissa av mig förordade

jämkningar i de sakkunnigas förslag möjliggöra en begränsning av det antal

befattningar, som enligt styrelsen skulle uppföras å övergångsstat. Sålunda

torde å övergångsstat blott behöva uppföras följande befattningar, nämligen

av kontorspersonalen 3 bokhållare (A 15) och 1 kanslibiträde (A 7) samt av

ekonomipersonalen 1 trädgårdsmästare (A 10), 1 köksförestånderska av Ira

klass (A 7), 1 tvättförestånderska av lia klass (A 6), 5 chaufförsbefattningar

(A 6) samt 12 befattningar som post- och stadsbud (A 6). Jag vill med anledning

av den av mig förordade differentieringen av kassörstjänsterna tillägga,

att i fråga örn dessa befattningar skäl saknas att vidtaga en liknande

övergångsanordning som beträffande vissa bokhållartjänster.

Till den av de sakkunniga berörda frågan örn ändringar i gällande sinnessjukvårdsstadga

och behörighetsbestämmelser för hithörande personal torde

jag få återkomma, sedan riksdagen fattat sitt beslut i anledning av förevarande

förslag till tjänsteförteckningsrevision.

Frågan örn erforderliga ändringar i civila avlöningsreglementet, allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementena samt tilläggsbestämmelserna till allmänna

resereglementet torde sedermera få anmälas av chefen för finansdepartementet.

Vad slutligen angår tjänsteförteckningsrevisionens ikraftträdande vill jag

förorda, att tidpunkten bestämmes till den 1 juli 1945.

Över de av mig förordade ändringarna i tjänstebenämningar och lönegradsplaceringar

m. m. har upprättats en sammanställning, som torde få biläggas

protokollet (sid. 68—69).

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majlis proposition nr 241.

Sammanställning

av i departementsförslaget förordade ändringar rörande tjänstebenämningar

och lönegradsplacering m. m. för vissa befattningar vid

statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka.

Nuvarande

Departementschefens förslag

Antal

Löne-

Antal

Löne-

befatt-

Benämning

grads-

befatt-

Benämning

grade-

ningar

plac.

ningar

plac.

A. STATENS SINNESSJUKHUS.

I. Läkarpersonal.

1. Läkarpersonal.

15

A 29

15

A 29

7

A 28

7

» ..................

A 28

20

A 27

20

» ..................

A 27

II. Kontorspersonal.

II. Kontorspersonal.

4

A 24

8

A 26

11

A 22

9

»

A 24

9

A 21

7

)) ............

A 21

/ 8

A 17

17

Bokhållare ..................

A 15

l 9

» .................

A 15

/ 8

A 14

24

Kassör......................

A 11

l 16

» ......................

A 12

15

A 8

15

A 9

16

A 7

14

Kanslibiträde................

A 7

6

A 4

10

A 4

III. Sjukvårdspersonal

lil. Sjukvårdspersonal.

21

Uppsyningsman av lia klass..

A 14

21

Förste uppsyningsman ......

A 14

33

Förestånderska » » »

A 12

33

Första föreståndarinna ......

A 12

17

Uppsyningsman » 2:a »

A 10

17

Uppsyningsman..............

A 10

43

A 7

43

A 7

IV. Ekonomipersonal.

IV. Ekonomipersonal.

Tjänster för maskin- och

Tjänster för maskin- och

eldarpersonal.

eldarpersonal.

15

A 14

17

A 15

8

» » 2=a »

A 12

6

» ..............

A 13

20

A 10

19

A 11

26

A 8

27

A 9

13

A 6

20

A 6

99

A 5

92

A 5

Tjänster i verkstäder och

Tjänster i verkstäder och

arbetssalar.

arbetssalar.

39

Hantverksförest. av l:a kl. . .

A 10

59

Hantverksföreståndare ......

A 10

122

» » 2:a »

A 8

101

» ......

A 8

24

A 6

25

A 8

Tjänster i kök, bageri och

Tjänster i kök, bageri och

tvätt.

trätt.

17

Köksförestånderska av lia kl.

A 7

/ 8

1 10

Köksföreståndare ............

» ............

A 10

A 8

7

» » 2:a »

A 6

6

» ............

A 6

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

69

Nuvarande

Antal

Löne-

befatt-

Benämning

grads-

Ringar

plae.

18

Bitr. köksförestånderska ....

A 5

13

Bageriförestånderska ........

A 6

9

Bitr bageriförestånderska....

A 3

19

Tvättförestånderska av l:a kl.

A 6

4

» » 2:a »

A 3

17

Bitr. tvättförestånderska ....

A 3

Tjänster i trädgård och

jordbruk.

8

Befallningsman..............

A 10

20

Trädgårdsmästare............

A 10

8

Förman i trädgård ochjordbruk

A 6

28

Föreståndare i stall, ladugård

och svinstall ..............

A 5

Qviga tjänster.

13

Magasinsföreståndare........

A 7

10

Chaufför ...................

A 6

24

Post- och stadsbud ..........

A 6

24

Yttre nattvakt ..............

A 5

B. STATENS ANSTALT

I. Läkarpersonal.

1

Överläkare av 2:a kl.........

A 28

II. Lärarpersonal.

7

Lärarinna ..................

A 11

III. Kontorspersonal.

1

Syssloman av 3:e kl.........

A 21

1

Kassör......................

A 11

IV. Sjukvårdspersonal.

1

Förestånderska av l:a kl.....

A 12

1

» » 2:a » ....

A 7

V. Ekonomlpersonal.

1

Maskinist av l:a kl...........

A 10

1

Köksförestånderska av 2:a kl.

A 6

1

Förman i jordbruk ..........

A 6

1

Arbetsförestånderska ........

A 6

2

Eldare av 2:a kl.............

A 5

1

Tvättförestånderska av 2:a kl.

A 3

—

—

—

Departementschefens förslag

Antal

Löne-

befatt-

Benämning

grads-

ningar

plac.

18

Bitr. köksföreståndare........

A 5

13

Bageriföreståndare ..........

A 6

8

Bitr. bageriföreståndare......

A 3

17

Tvättföreståndare............

A 7

6

»

A 4

17

Bitr. tvättföreståndare ......

A 3

Tjänster i trädgård och

jordbruk.

6

Befallningsman..............

A 10

18

Trädgårdsmästare............

A 10

l 7

Befallningsman..............

A 8

1 B

Trädgårdsmästare............

A 8

1 8

Föreståndare för djurstall....

A 6

\ 8

» » » ....

A 5

Övriga tjänster.

16

Förrådsförman ..............

A 7

8

Vaktmästare ................

A 6

23

Yttre nattvakt ..............

A 6

107

Förste ekonomibiträde ......

A 5

46

Ekonomibiträde..............

A 2

FOU

FALLANDESJUKA.

I. Läkarpersonal.

1

Överläkare ..................

A 28

II. Lärarpersonal.

1 6

Lärarinna ..................

A 11

l 2

Lärarinna i kvinnlig slöjd.. ..

A 11

III. Kontorspersonal.

1

Sjukhusintendent............

A 21

1

Kassör......................

A 12

IV. Sjukvårdspersonal.

1

Första föreståndarinna ......

A 12

1

Föreståndarinna ............

A 7

V. Ekonomipersonal.

1

Maskinist....................

A 11

1

Köksföreståndare............

A 6

1

Befallningsman..............

A 8

2

Eldare ......................

A 6

1

Tvättföreståndare............

A 4

2

Förste ekonomibiträde ......

A 5

5

Ekonomibiträde..............

A 2

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

lil. Inrättande av särskilda tjänster för rättspsykiatriska

undersökningar.

På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t

förut denna dag framlagt proposition (nr 239) med förslag till ändringar i

sinnessjuklagen i samband med omorganisation av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

samt därvid, såvitt angår på fri fot varande tilltalade, i

huvudsak anslutit sig till ett av medicinalstyrelsen den 29 december 1944

framlagt organisationsförslag i ämnet. Detta innebär bland annat, att ifrågavarande

undersökningar i hela landet utom Gotland, där nuvarande ordning

är avsedd att bibehållas, skulle koncentreras till särskilda undersökningsstationer,

förlagda till följande åtta statliga sinnessjukhus:

Psykiatriska sjukhuset i Stockholm,

Ulleråkers sjukhus vid Uppsala,

Kybo vs sjukhus i Jönköping,

S:t Lars sjukhus i Lund,

S:t Jörgens sjukhus vid Göteborg,

Mariebergs sjukhus i Kristinehamn,

Sidsjöns sjukhus i Sundsvall och

Umedalens sjukhus vid Umeå.

Medicinalstyrelsen, som utgått från att vid undersökningsstationerna skulle

finnas för ändamålet heltidsanställd personal, har i nämnda skrivelse till

behandling upptagit jämväl frågan om sammansättningen av personalen och

dennas avlöningsförhållanden. Styrelsens förslag härutinnan torde böra

bliva föremål för prövning i detta sammanhang.

Medicinalstyrelsen.

Enligt styrelsens förmenande bör ifrågavarande undersökningsstationer inordnas

i respektive sjukhus’ verksamhet såsom en särskild avdelning, tillhörande

sjukhusets organisation och sålunda underställd dess direktion.

Härav skulle följa, att läkare och övrig personal skulle anställas på samma

sätt, som nu gällde för motsvarande befattningshavare inom sinnessjukvården,

d. v. s. överläkare genom fullmakt och övriga genom konstitutorial

eller förordnande av medicinalstyrelsen. Genom ett sådant inlemmande

av undersökningsväsendet i den statliga sinnessjukvårdens organisation skulle

vinnas, bland annat, att läkarnas övergång till och från undersökningsverksamheten

å ena och den sjukvårdande verksamheten å andra sidan underlättades.

Med hänsyn till nödvändigheten av att såsom chef för de föreslagna undersökningsstationerna

få läkare med erforderlig kompetens anser sig styrelsen

böra föreslå, att vid en var av dessa stationer anställes en överläkare i lönegrad

A 27 eller undantagsvis i lönegrad A 28. Till överläkarna skulle även

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

utgå förmånen av fri bostad. Intill dess tjänstebostäder hunne beredas dessa

överläkare borde särskild hyresersättning utgå, till överläkaren vid stationen

i Stockholm med 3 000 kronor och till övriga överläkare med 2 500 kronor

för år. Styrelsen erinrar härvid örn att hyresersättning till föreståndaren

för statens anstalt för fallandesjuka, som vore överläkare i lönegraden A 28,

utginge med ett årligt belopp av 2 700 kronor. Överläkarens närmaste man

vid de undersökningsstationer, där överläkaren icke kunde förväntas själv

medhinna alla utlåtanden, syntes med hänsyn till rekryteringen böra bliva

förste läkare i lönegrad A 28. Övriga läkare föreslås placerade som andre

läkare i lönegrad Eo 26. Kanslipersonalen föreslås komma att bestå av

kanslibiträden i lönegrad A 7 och kontorsbiträden i lönegrad Eo 4, varjämte

särskilda socialassistenter i lönegrad Eo 7 skulle anställas. De senares löneplacering

överensstämmer helt med den, som tillkommer de i hjälpverksamheten

vid statens sinnessjukhus verksamma extra ordinarie förestånderskorna.

Medicinalstyrelsen har härefter ingått på frågan örn personalorganisationen

vid de olika undersökningsstationerna. Styrelsen har

därvid —• under förutsättning att undersökningarna verkställdes å sjukhusen

och den undersökande läkaren sålunda icke nödgades i någon nämnvärd utsträckning

företaga resor för undersökningsarbetets utförande — räknat med

att varje läkare borde kunna avgiva ungefär 60 utlåtanden per år. Från denna

utgångspunkt har styrelsen beträffande personalbehovet vid psykiatriska

sjukhuset i Stockholm anfört bland annat följande.

Nu ifrågavarande station är avsedd att avverka cirka 300 fall per år.

Läkarstaben kan med en sådan belastning icke beräknas till mindre än 5,

nämligen 1 överläkare, 2 förste läkare och 2 extra ordinarie andre läkare. Arbetets

omfattning blir högst avsevärt och särdeles stora krav måste därför ställas

på överläkarens erfarenhet, rutin och organisationsförmåga. Antalet honom

underställda läkare blir minst fyra. Med hänsyn härtill har styrelsen funnit

övervägande skäl tala för att han i lönegrad placeras ett steg högre än övriga

föreslagna överläkare, nämligen i A 28 med fri bostad.

Även kanslipersonalen måste med hänsyn till det stora antalet undersökningfall

bliva stor. I dennas arbete kommer nämligen ej blott att ingå utskrifter

av journaler och utlåtanden, utan jämväl arbetet med att ombesörja

viss enklare korrespondens, såsom att från anvisade adresser infordra upplysningar

enligt formulär m. m., varjämte läkarnas utgående brev och förfrågningar

av olika slag skola renskrivas. Med hänsyn till omfattningen av

arbetet på undersökningsstationens kansli har styrelsen för sin del funnit

erforderligt att i spetsen för detsamma sättes ett kanslibiträde, som utom

att sköta diarier och själv utföra utskrifter av utlåtanden m. m., skall hava

att fördela arbetet och ansvara för dess fullgörande. I övrigt bliva, sedan

arbetet väl kommit igång, minst två extra ordinarie kontorsbiträden erforderliga.

För sociala utredningars verkställande erfordras vidare särskild personal.

Medicinalstyrelsen har beträffande denna funnit två utbildningstyper kunna

komma i fråga, antingen socialpolitiska institutets sociala linje eller den utbildning

sinnessjukvården för närvarande i praktiken kräver av extra ordinarie

förestånderska av andra klass, anställd i hjälpverksamhet, d. v. s. behörighet

till förestånderska samt lämplighet och fallenhet för arbetet i denna

öppna vårdform. I verkligheten innebär detta, att översköterskor vid de stat

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

liga sinnessjukhusen, som prövas hava dessa kvalifikationer skulle förordnas

på dessa tjänster. Antalet undersökningar väntas här bli så stort, att enligt

medicinalstyrelsens förmenande redan från början två dylika tjänster böra

inrättas även om praktiskt taget samtliga de undersökta kunna förväntas

bliva hemmahörande i Stockholms stad, vadan resetiderna till respektive hem

bliva obetydliga. Styrelsen anser sig efter underhandsförfrågan dock kunna

räkna med att praktikanter från socialpolitiska institutet åtminstone tidvis

komma att tillföra stationen en icke obetydlig mängd arbete.

Personalen vid denna undersökningsstation skulle sålunda enligt medicinalstyrelsens

förslag utgöras av:

1 överläkare (A 28),

2 förste läkare (A 28),

2 andre läkare (Eo 26),

1 kanslibiträde (A 7),

2 socialassistenter (Eo7),

2 kontorsbiträden (Eo4).

Det årliga antalet undersökningar vid envar av undersökningsstationerna

vid Ulleråkers, Ryhovs och S:t Lars sjukhus uppskattar styrelsen

till omkring 130 samt vid undersökningsstationen vid S:t Jörgens sjukhus

till ungefär 140. Personalbehovet vid var och en av de nu nämnda stationerna

beräknar styrelsen till

1 överläkare (A 27),

1 förste läkare (A 28),

1 socialassistent (Eo7),

1 kontorsbiträde (Eo 4).

För envar av de övriga undersökningsstationerna, nämligen de vid

Mariebergs, Sidsjöns och Umedalens sjukhus, beräknar medicinalstyrelsen

det årliga undersökningsantalet till omkring 70 samt personalbehovet till en

överläkare i lönegrad A 27 och ett extra ordinarie kontorsbiträde. Det relativt

låga antalet undersökningsfall vid dessa tre sjukhus syntes icke motivera

anställande från början av särskild socialassistent. De sociala undersökningarna

syntes där i avvaktan på närmare erfarenhet kunna anförtros vederbörande

hj älpverksamhetsf örestånderska.

Yad angår Gotland, där nuvarande ordning för undersökningarnas verkställande

skulle bibehållas, framhåller medicinalstyrelsen, att den arbetsbörda,

som redan nu åvilade läkarna vid S:t Olofs sjukhus i Visby vore så

stor, att någon ytterligare belastning icke gärna kunde medgivas. Det syntes

därför ankomma på styrelsen att redan ur sjukvårdssynpunkt söka få kravet

på ytterligare läkare vid detta sjukhus tillgodosett.

Den sålunda föreslagna personalorganisationen anser emellertid medicinalstyrelsen

böra, i vad den avser läkarpersonalen, göras tänjbar med möjligheter

att tillfälligtvis svälla ut örn omständigheterna skulle så påkalla. Förhållanden

kunde nämligen inträffa, som gjorde ett tillfälligt anställande av

extra läkare ofrånkomligt. Med hänsyn härtill föreslår medicinalstyrelsen,

att anslag beräknas till två dylika läkare, vars arvode lämpligen borde sättas

lika med det som utginge till övriga extra läkare vid statens sinnessjukvård

eller 20 kronor per dag, d. v. s. 7 300 kronor per år. Förordnande av dylika

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

extra läkare syntes i varje särskilt fall böra meddelas först efter medgivande

av Kungl. Majit. Styrelsen framhåller, att förordnande av extraläkare skulle

tillgripas först, när en utjämning undersökningsstationerna emellan av det

inströmmande materialet icke visat sig möjlig att uppnå och ett tillfälligt

förordnande av annan vid sjukhuset anställd läkare för att avverka en tillfällig

arbetsbalans icke lämpligen kunnat ske. Medicinalstyrelsen har nämligen

utgått från att styrelsen skulle äga befogenhet att verkställa sådan utjämning

samt meddela dylika tillfälliga förordnanden, varvid ersättning skulle

utgå med högst 100 kronor för undersökning mot för närvarande 60 kronor.

Samma ersättning skulle utgå för undersökningar av icke häktade på Gotland.

Medicinalstyrelsen framhåller vidare, att personalstaten genomgående vore

så lågt beräknad, att erfarenheten måhända komme att visa, att vissa förstärkningar

snart nog kunde bliva nödvändiga. Styrelsen ansåge sig emellertid

icke nu böra framföra större krav än de oundgängligen nödvändiga.

Styrelsen ville emellertid nämna, att stegringen av antalet undersökningsfall

under senare år varit konstant och ungefär motsvarat två läkares arbetsprestation.

För de närmaste åren kunde därför förutses en utbyggnad av organisationen

med bland annat två förste läkare om året.

Medicinalstyrelsen förutsätter, att de som skola undersökas i stor utsträckning

komma att vistas vid sjukhusen enligt 101 § sinnessjukvårdsstadgan

samt anför i detta avseende följande.

Givetvis kommer detta att i viss mån inkräkta på det redan hårt ansträngda

antalet vårdplatser, vilken belastning möjligen kan medföra svårigheter, därigenom

att till ett sjukhus kommer att koncentreras även fall, som med

hittillsvarande ordning tilldelats andra sjukhus. För att undanrödja den på

vissa sjukhus förmodade nackdelen härav kan medicinalstyrelsen genomföra

möjligen erforderliga smärre förändringar i respektive sjukhus’ upptagningsområden,

åtgärder, som medicinalstyrelsen vid behov har befogenhet verkställa.

— Enligt infordrade uppgifter från de statliga sinnessjukhusen har

under perioden 1 november 1943—31 oktober 1944 redovisats sammanlagt

7 269 underhållsdagar för undersökningspatienter, vilka utan att erlägga någon

avgift enligt 101 § sinnessjukvårdsstadgan vistats vid nämnda sjukhus. Av

kostnaderna enligt 102 § samma stadga för resor till och från sjukhuset för

nämnda patienter hava under samma tid från sjukhuskontoren utbetalats

sammanlagt 2 046 kronor. Även om en viss ökning av det sammanlagda antalet

kostnadsfria underhållsdagar enligt 101 § torde kunna förväntas, föranleder

detta förhållande icke några ökade, särskilt framförda anslagskrav,

emedan dessa kostnader automatiskt ingå i omkostnaderna för sagda sjukhus’

drift. Däremot torde en stegring av resekostnaderna för ifrågavarande

undersökningsfall med säkerhet komma att inträda. Styrelsen är dock icke

beredd att för närvarande uttala sig örn storleken av den väntade stegringen.

Särskilt anslag för ändamålet torde dock icke, åtminstone under den föreslagna,

nya undersökningsorganisationens första år, behöva begäras.

Medicinalstyrelsen har även behandlat frågan angående behörighetsvillkoren

för de vid undersökningsstationerna anställda

läkarna samt därvid anfört följande.

Möjligheterna att skaffa sig särskild rättspsykiatrisk skolning hava hitintills

varit mycket begränsade, en omständighet till vilken hänsyn enligt

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

medicinalstyrelsens förmenande måste tagas vid behörighetsvillkorens utformande.

Styrelsen anser sig böra framhålla, att erfarenheten visat, att ett

icke ringa antal vid sinnessjukvården anställda läkare i sin undersökningsverksamhet

ådagalagt att de, utan att såsom underordnad läkare hava tjänstgjort

vid någon av fångvårdens såsom undersökningsavdelningar funktionerande

sinnessjukavdelningar, väl behärska den praktiska rättspsykiatrien,

vilken, enligt styrelsens förmenande, endast är en specialtillämpning av vederbörande

läkares allmänna psykiatriska kunnande. Att utesluta sådana läkare

från de nu föreslagna undersökningstjänsterna skulle styrelsen därför finna

varken lyckligt eller billigt. Medicinalstyrelsen håller därför före att behörighetsvillkoren,

i varje fall till en början, böra givas en mera allmän formulering.

Enligt 4 § 1 mom. kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor

för behörighet till vissa läkarbefattningar (nr 559) med vissa ändringar

den 19 september 1929 (nr 338) fordras för behörighet till befattning såsom

läkare vid statens sinnessjukhus, förutom att vara legitimerad läkare,

1) att vid ansökningstidens utgång, före eller efter legitimationen, hava

tjänstgjort under minst fyra månader såsom underordnad läkare vid lasarett

eller vid medicinsk eller kirurgisk avdelning av sjukhus samt att under minst

tre eller, vad angår andreläkarbefattning, under minst två år såsom läkare

vid något statens sinnessjukhus eller annat, därmed jämförligt sinnessjukhus;

samt

2) att under tjänstgöringen vid sinnessjukhus hava visat sig ägnad för

läkarverksamhet å sådant sjukhus.

För behörighet till överläkarbefattning vid statens sinnessjukhus erfordras,

enligt 2 mom. samma kungörelse, utöver vad i 1 mom. sägs, att hava genom

tjänstgöring vid sinnessjukhus förvärvat skicklighet och omfattande erfarenhet

i behandling av sinnessjuka.

Medicinalstyrelsen får härmed föreslå, att dessa behörighetsvillkor måtte

gälla för här avsedda överläkare och förste läkare men att därutöver måtte

krävas särskild rättspsykiatrisk utbildning eller erfarenhet och får styrelsen

till belysande av detta sitt förslag anföra.

Vid karolinska mediko-kirurgiska institutet liksom numera även vid

Lunds universitet givas kurser i rättspsykiatri. Även örn genomgåendet av

dessa kurser innan en bredare, allmän psykiatrisk erfarenhet vunnits icke enligt

styrelsens förmenande kan giva någon mera omfattande rättspsykiatrisk

skolning, synes det dock — med hänsyn till bland annat den allmänna överblick,

som dessa kurser giva över rättspsykiatriens mål och medel — böra

krävas av sökande till här ifrågavarande ordinarie tjänster, att dylik kurs

genomgåtts. Övriga krav på rättspsykiatrisk skolning eller erfarenhet synas

jämväl böra inryckas i ett nytt, tredje stycke av nämnda kungörelses 4 §

2 mom. av förslagsvis följande lydelse:

»För behörighet till ordinarie förste läkare eller överläkare vid till sinnessjukhus

ansluten avdelning för undersökning av sinnesbeskaffenheten enligt

43 och 44 §§ sinnessjuklagen, fordras utöver vad i 1 mom. och 2 mom.

1 stycket sägs att hava genomgått rättspsykiatrisk kurs vid något av rikets

universitet eller karolinska mediko-kirurgiska institutet samt att genom

tjänstgöring vid sinnessjukavdelning tillhörande fångvården eller avdelning,

som här avses, eller på annat sätt hava skaffat sig omfattande rättspsykiatrisk

erfarenhet.»

Medicinalstyrelsen finner sig icke för närvarande lämpligen kunna angiva

någon viss tid såsom minimum för dylik tjänstgöring men anser sig å

andra sidan genom den granskning, som nu inom styrelsen verkställes av alla

avgivna rättspsykiatriska utlåtanden, besitta sådan erfarenhet örn de nu an
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

litade läkarnas kapacitet på området, att ett rättvist bedömande måste kunna

anses säkerställt under den första övergångsperioden. Sedan systemet funktionerat

en tid och en större stab av vid dessa undersökningsstationer eller

fångvårdens undersökningsavdelningar skolade läkare uppkommit, torde den

tidpunkt komma, då längden av den speciella rättspsykiatriska utbildningen

närmare kan i behörighetsvillkoren fixeras.

I fråga örn kompetenskraven för socialassistenterna anser medicinalstyrelsen,

att dessa krav i avvaktan på närmare erfarenhet icke böra

givas en alltför snäv avgränsning. Styrelsen förutsätter emellertid, som förut

nämnts, att till dessa tjänster skulle ifrågakomma personer med utbildning

från socialpolitiska institutets sociala linje eller med kompetens som extra

ordinarie förestånderskor av 2:a klass med tjänstgöring vid den statliga sinnessjukvårdens

hjälpverksamhet. Beträffande de föreslagna socialassistenternas

tillsättning syntes den ordningen böra gälla, att tjänsteinnehavarna

efter förslag av vederbörande direktion förordnades av medicinalstyrelsen

och icke, såsom hjälpverksamhetsförestånderskorna, av vederbörande överläkare.

Kostnaderna för den nya personalorganisationen har medicinalstyrelsen

beräknat på följande sätt. Till avlöningar skulle erfordras för den ordinarie

personalen omkring 135 000 kronor och för den extra ordinarie personalen

cirka 59 000 kronor eller alltså sammanlagt omkring 194 000 kronor för

år, vartill skulle komma rörligt tillägg och kristillägg. För två extra läkare

borde beräknas ett belopp av (2 x 7 300) 14 600 kronor. Härutöver skulle

till överläkarna utgå hyresersättning med sammanlagt (3 000 + 7 x 2 500)

20 500 kronor för år.

Medicinalstyrelsen har tillika framlagt förslag till beredande av erforderliga

lokaler för undersökningsstationerna, slutande å en kostnad av 93 000

kronor. Detta förslag torde få upptagas till närmare behandling i samband

med medelsanvisningen å kapitalbudgeten för nästa budgetår för vissa byggnadsarbeten

vid statens sinnessjukhus.

För utrustning av undersökningsstationerna räknar styrelsen med ett belopp

av 30 000 kronor till möbler, varvid man tänkt använda sig av statens kontorsmöbelserier.

Härtill skulle komma kostnader för skrivmaskiner och övrig

kontorsutrustning, som av styrelsen beräknats till 20 000 kronor. För anskaffande

av inventarier skulle sålunda erfordras omkring 50 000 kronor.

Den nya organisationen av sinnesundersökningarna föreslås träda i

kraft tidigast den 1 januari 1946. Härigenom skulle de läkare som så

önskade kunna hinna förskaffa sig ytterligare utbildning på detta speciella

område inom psykiatrien. Vidare kunde erforderliga lokaler icke beräknas

bliva iordningställda före nämnda tidpunkt.

Yttranden.

Över medicinalstyrelsens förslag i nu ifrågavarande delar lia yttranden

avgivits av direktionerna för de sinnessjukhus, vid vilka enligt förslaget

undersökningsavdelningar skulle anordnas, samt av direktionen för S:t Olofs

sjukhus. Direktionerna ha i regel åberopat av vederbörande sjukhuschef eller

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

annan överläkare avgivet utlåtande. Yttranden lia vidare avgivits av statskontoret,

allmänna lönenämnden, svenska psykiatriska föreningen och Sveriges

läkarförbund.

Direktionerna för psykiatriska sjukhuset i Stockholm och Umedalens

sjukhus ha icke haft något att erinra mot förslaget. Sjukhuschefen vid sistnämnda

sjukhus har dock ifrågasatt behovet av särskilda socialassistenter

samt framhållit, att sociala utredningar med fördel kunde införskaffas från de

kommunala ombud, som enligt fattigvårdslagen skulle finnas för samarbete

med sinnessjukhusens hjälpverksamhet. Hjälpverksamhetsförestånderskorna

borde lämpligen utnyttjas för mera kvalificerade undersökningar.

Sjukhuschefen vid Ulleråkers sjukhus framhåller, att, därest den blivande

överläkaren vid den föreslagna undersökningsavdelningen vid sjukhuset även

skulle komma att fungera som lärare i rättspsykiatri vid universitetet i Uppsala,

borde de akademiska myndigheterna beredas tillfälle att yttra sig över

kvalifikationerna hos sökande till befattningen.

Den föreslagna hyresersättningen, 2 500 kronor, finner sjukhuschefen för

Uppsalas vidkommande alltför låg.

Sjukhuschefen vid Ryhovs sjukhus betonar svårigheten att vid de sjukhus,

till vilka skulle knytas undersökningsavdelningar, mottaga ökat antal undersökningsfall.

Platsbristen vore avsevärd och den förändring av sjukhusens

upptagningsområden, som medicinalstyrelsen avsett att genomföra, kunde

icke göras tillräckligt omfattande.

I fråga om överläkarnas löneställning anser sjukhuschefen, att tjänsterna

böra placeras i lönegraderna A 29 respektive A 28, alltså en lönegrad högre

än medicinalstyrelsen föreslagit.

överläkaren vid S:t Lars sjukhus, T. Sondén, anför i en av sjukhuschefen

tillstyrkt promemoria, att medicinalstyrelsens förslag örn hyresersättningens

storlek innebure, att de rättspsykiatriska överläkarna komme att få sämre

ekonomisk ställning än nuvarande överläkare av 3:e klass. Då dessutom slutlönen

vore högre för sinnessjukvårdens läkare, kunde man icke räkna med

att väl utbildade och meriterade läkare stannade i den rättspsykiatriska verksamheten.

Dessa läkare komme i stället att söka sig tillbaka till de bättre

betalda befattningarna inom sinnessjukvården och rättspsykiaterkåren komme

småningom att huvudsakligen bestå av inom sinnessjukvården ratade läkare.

I promemorian framhålles vidare, att antalet undersökningar per läkare

och år icke borde beräknas så högt som till 60. Strafflagberedningen hade

beräknat det årliga undersökningsantalet till 50 och dess rättspsykiatriske

ledamot hade ansett, att man icke borde räkna med högre antal än 40. Vid

undersökningsavdelningen vid S:t Lars sjukhus borde därför finnas ytterligare

en läkare utöver de två, som medicinalstyrelsen föreslagit.

Vad angår kompetensfordringarna för läkarna erinras i promemorian, att

medicinalstyrelsen föreslagit, att av överläkarna och förste läkarna skulle

krävas bland annat en genom tjänstgöring vid rättspsykiatrisk undersökningsavdelning

eller på annat sätt förvärvad omfattande rättspsykiatrisk

erfarenhet. Gentemot detta framhålles, att utbildningsplatserna, d. v. s. de

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 241.

extra ordinarie andre läkartjänsterna, vore alltför fåtaliga i förhållande till

de ordinarie befattningarna.

Beträffande kanslipersonalen betonas, att med hänsyn till denna personals

självständiga arbete kanslibiträden erfordrades även vid de i landsorten

belägna undersökningsstationerna. Vid den till S:t Lars sjukhus anslutna

stationen borde sålunda finnas ett kanslibiträde, en socialassistent och ett

kontorsbiträde. Socialassistenternas arbete komme icke att bliva jämförligt

med hjälpverksamhetsförestånderskornas och för behörighet till sådan tjänst

borde icke uppställas andra villkor än vad som gällde för kanslibiträdestjänst.

Även sjukhuschefen vid S:t Jörgens sjukhus finner de för läkarna föreslagna

avlöningsförmånerna ogynnsamma i jämförelse med motsvarande förmåner

vid sinnessjukhusen, vilket måste befaras medföra svårigheter att till

de nya läkartjänsterna erhålla kvalificerade personer, villiga att kvarstanna å

tjänsterna någon längre tid.

Beträffande storleken av personalen vid den till sjukhuset förlagda undersökningsavdelningen

anser sjukhuschefen att det, utöver den av medicinalstyrelsen

beräknade personalen, skulle erfordras en extra ordinarie andre

läkare och ett kontorsbiträde. Sjukhuschefen har därvid utgått från ett beräknat

årligt undersökningsantal av 178, under det att medicinalstyrelsen

räknat med 140 undersökningar. Alternativt föreslås, att ifrågavarande undersökningsavdelnings

distrikt göres mindre.

Sjukhuschefen vid Mariebergs och t. f. sjukhuschefen vid Sidsjöns sjukhus

anse behov av särskild socialassistent vid respektive undersökningsavdelningar

föreligga. Vederbörande hjälpverksamhetsförestånderskor hade full

sysselsättning i denna egenskap och kunde icke beräknas medhinna erforderliga

sociala utredningar. Sistnämnda sjukhuschef anser vidare anledning

saknas, att vid tillsättande av socialassistenttjänsterna frångå den eljest tilllämpade

ordningen, att extra ordinarie befattningshavare anställas av vederbörande

överläkare.

Sjukhuschefen vid S:t Olofs sjukhus framhåller önskvärdheten av att sjukhusets

extra ordinarie andre läkartjänst omregleras till ordinarie. Vidare

framhåller sjukhuschefen, att det årliga antalet undersökningar (undersökningar

av häktade inberäknade) kunde beräknas till 15, vilket med ett arvode

av 100 kronor per undersökning skulle medföra en kostnad av 1 500 kronor. Antalet

undersökningar vore ungefär en fjärdedel av antalet vid en av de minsta

undersökningsstationerna, men kostnaderna — inberäknat kostnaderna för renskrivning

av utlåtandena, varför särskild ersättning utginge — vore avsevärt

mindre än en fjärdedel av lönekostnaderna vid en sådan station. Det vore därför

skäligt, att ett anslag av förslagsvis 1 200 kronor ställdes till överläkarens

förfogande för anlitande av särskilt biträde vid undersökningarna utom för

dessas renskrivning.

Svenska psykiatriska föreningen anser, att den föreslagna lönegradsplaceringen

för överläkarna med största säkerhet komme att medföra en kvalitetssänkning

av hela den rättspsykiatriska verksamheten. Dessa läkare skulle

tvingas att söka skälig kompensation för sina dåliga avlöningsförmåner i en ut
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

vidgad privatpraktik. I stället borde läkarna anknytas till sinnessjukhusorganisationen

på ett mer fristående sätt för att med sina undersökningsstationer

kunna bilda stommen till ett framtida, enhetligt undersökningsväsende.

Härvid borde de inom sitt område jämställas med sjukhuschef och alltså placeras

i lönegrad A 29 samt åtnjuta fri bostad eller hyresersättning. Redan en

så obetydlig löneförbättring skulle med säkerhet locka på helt annat sätt

kvalificerade sökande.

I fråga örn socialassistenterna framhåller föreningen, att man på dessa,

som förutom att verkställa sociala utredningar hade att bland annat deltaga

i själva undersökningarna och därvid utföra vissa psykotekniska prov, måste

ställa stora krav på kvalifikationer och utbildning. De borde därför, i likhet

med kuratorerna vid fångvårdens undersökningsavdelningar, placeras i lönegrad

Eo 10.

Sveriges läkarförbund finner beräkningarna av antalet läkare och annan

personal vid undersökningsstationerna alltför optimistiska. Förbundet påpekar,

att sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen med en

personal av sex läkare, varav en deltidsanställd, sex socialassistenter, av vilka

två vore praktikanter, samt sju skrivbiträden under år 1944 icke kunnat avgiva

fler än 210 utlåtanden eller omkring 37 utlåtanden per läkare. Förbundet anser

det orimligt, att undersökningsstationen vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm

med den föreslagna personalen — fem läkare, två socialassistenter och

tre kansli- respektive kontorsbiträden — skulle kunna medhinna 300 utlåtanden

per år, såvida icke utlåtandenas nivå hölles så låg, att syftet med

reformen äventyrades.

Även läkarförbundet framhåller, att överläkarnas föreslagna löneställning

komme att få till följd, att dessa tjänster bleve övergångstjänster, som bomme

att övergivas av sina innehavare, så snart dessa kunde vinna befordran till

bättre avlönade överläkartjänster. Detta skulle motverka ett av ändamålen

med reformen, nämligen skapandet av en kår verkligt kompetenta rättsläkare.

För ifrågavarande överläkare kunde därför icke godtagas lägre löneställning

än den som gällde för överläkare av Ira klass vid sinnessjukhusen.

Statskontoret kan för sin del icke finna, att de arbetsuppgifter, som skulle

ankomma på överläkaren vid den till psykiatriska sjukhuset förlagda undersökningsstationen,

motiverade inrättande av en överläkarbefattning i lönegrad

A 28. Denna tjänst borde i likhet med övriga överläkartjänster uppföras

som överläkarbefattning i lönegrad A 27.

Vidare föreslår statskontoret, att överläkartjänsterna tills vidare, i avvaktan

på statsmakternas ställningstagande till det tidigare omnämnda förslaget

örn evalvering i lönegrad av den för överläkarna vid sinnessjukhusen

utgående bostadsförmånen, uppföras på extra ordinarie stat. De till överläkarna

föreslagna hyresersättningarna borde bestämmas till högst de av

medicinalstyrelsen angivna beloppen för att bereda möjlighet till ett närmare

anpassande av ersättningarna efter hyreskostnaderna å respektive stationeringsorter.

Enligt statskontorets mening bör tills vidare anstå med inrättande av

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

79

kanslibiträdesbefattning vid undersökningsstationen vid psykiatriska sjukhuset.

Ombestyrandet av diarieföring av handlingar syntes kunna anförtros

åt någon av socialassistenterna. De föreslagna kontorsbiträdesbefattningarna

vid såväl denna som övriga undersökningsstationer borde uppföras såsom

skrivbiträdestjänster. Medel borde vidare ställas till förfogande för anställande

av endast en av de föreslagna två extra läkarna, vilka efter Kungl.

Maj:ts medgivande skulle anlitas för avhjälpande av eventuellt uppkommande

större arbetsbelastning.

Slutligen ifrågasätter statskontoret, huruvida icke, i enlighet med de

principer, som i allmänhet tillämpades vid tjänstetillsättningar inom

statsförvaltningen, medicinalstyrelsens nuvarande befogenhet att tillsätta

förste och andre läkare vid statens sinnessjukhus borde överflyttas å Kungl.

Maj:t.

Ehuru det nuvarande undersökningsförfarandet syntes vara behäftat med

avsevärda nackdelar, vilka i görligaste mån borde avhjälpas, ifrågasätter allmänna

lönenämnden nödvändigheten av att för tillgodoseende av detta syfte

inrätta särskilda ordinarie läkartjänster i den omfattning och den löneställning

som föreslagits. Det synes lönenämnden vara förtjänt av övervägande,

om icke tills vidare och i avvaktan på närmare erfarenheter ett system med

lämpligt utmätta och efter förhållande variabla arvoden vore att föredraga

framför fasta, lönegradsplacerade tjänster. Lönenämnden påpekar i detta

sammanhang, att med de föreslagna löneställningarna ersättningen per undersökningsfält

skulle komma att utgå med väsentligt högre belopp än då, såsom

avsetts beträffande Gotland, arvode skulle utgå för varje särskild undersökning.

Örn emellertid den föreslagna organisationen ansåges böra komma till

stånd, synes det lönenämnden tillfyllest, att ledningen för ifrågavarande

undersökningar anförtros åt förste läkare i lönegrad A 28 utom beträffande

stationen vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm, där en överläkare i lönegrad

A 27 vore motiverad.

Beträffande de föreslagna socialassistenterna, vilkas löneställning (Eo 7)

skulle överensstämma med hjälpverksamhetsförestånderskornas, erinrar lönenämnden

endast, att tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus

beträffande sistnämnda befattningshavare föreslagit uppflyttning till lönegrad

A 8.

DepartenientscJi ef en.

Medicinalstyrelsens förslag till personalorganisation vid de rättspsykiatriska

undersökningsstationer, varom här är fråga, bygger i stor utsträckning

på den erfarenhet, som under lång tid vunnits beträffande sinnesundersökningar

vid sinnessjukhusen av tilltalade på fri fot. Förslaget synes

på ett smidigt sätt anpassa sig till nuvarande organisation för statens sinnessjukvård

och förefaller mig även i övrigt i stort sett väl avvägt. Jag anser

mig därför böra förorda, att förslaget — som jämväl tjänat till ledning för

ett av fångvårdsstyrelsen framlagt, av chefen för justitiedepartementet förut

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

denna dag (prop. nr 240) i huvudsak tillstyrkt förslag till motsvarande

organisation för undersökning av häktade — lägges till grund för organisationen

av undersökningväsendet beträffande icke häktade.

Beträffande personalorganisationens omfattning har vid remissbehandlingen

från flera håll gjorts gällande, att organisationen skulle vara för snäv.

Medicinalstyrelsen Ilar själv framhållit, att personalstaten vore lågt beräknad

men att styrelsen i avbidan på närmare erfarenhet icke velat påkalla större

personal än som befunnits oundgängligen erforderlig. Jag ansluter mig till

styrelsens ståndpunkt härutinnan och vill för övrigt hänvisa till att Kungl.

Majit torde äga möjlighet att med anlitande av icke-ordinarieposten i sinnessjukhusens

avlöningsstat anställa det antal extra läkare och andra tillfälliga

befattningshavare, som kan visa sig nödvändigt för verksamhetens behöriga

upprätthållande.

I fråga örn anställnings- och lönevillkoren hava mycket delade meningar

framkommit vid remissbehandlingen. Sålunda har från läkarhåll med styrka

hävdats, att löneställningen för överläkarna vore för låg för att garantera

skapandet och bibehållandet av en kompetent kår av rättspsykiater. Å andra

sidan hava statskontoret och allmänna lönenämnden ansett sig böra förorda såväl

en lösare anställningsform som en lägre löneställning för överläkarna vid

ifrågavarande stationer. Jag finner det för egen del angeläget, att löneställningen

för överläkarna blir sådan, att en tillfredsställande rekrytering till

densamma befrämjas. Jag anser mig därför icke kunna i princip förorda lägre

löneställning än vad medicinalstyrelsen föreslagit men är, intill dess närmare

erfarenhet vunnits, ej heller beredd att tillstyrka en högre löneplacering. Jag

förordar alltså, att överläkaren vid psykiatriska sjukhuset i Stockholm

placeras i 28 lönegraden och de övriga i 27 lönegraden. De fast anställda

förste och andre läkarna böra placeras i 28 respektive 26 lönegraden. Med

hänsyn till att det här gäller tillskapandet av en ny organisation torde dock

försiktigheten bjuda att samtliga läkarbefattningar tills vidare uppföras å

extra ordinarie stat.

Mot de av medicinalstyrelsen föreslagna beloppen för hyresersättning till

överläkarna, utgörande 3 000 kronor i Stockholm och 2 500 kronor å övriga

stationsorter, har jag ingen annan erinran att göra än att jag i likhet med

statskontoret förordar, att dessa belopp fastställas såsom maximibelopp för

att bereda möjlighet till en närmare anpassning av ersättningarna efter hyreskostnaderna

å respektive stationsorter.

För verksamheten på Gotland har som nämnts allenast föreslagits den

ändringen, att ersättningen till vederbörande undersökningsläkare skulle

höjas från 60 till 100 kronor per undersökning. I betraktande av angelägenheten

att stimulera de mest kvalificerade av de där stationerade psykiaterna att

vid sidan av sjukvården ägna erforderlig tid och omsorg åt hithörande undersökningar

vill jag ej motsätta mig, att en sådan höjning sker. Kostnaden för

dessa undersökningar, som tidigare bestritts från andra huvudtitelns anslag

till medikolegala besiktningar, torde i anslutning till vad chefen för justitiedepartementet

i förenämnda proposition uttalat framdeles böra bestridas från

sinnessjukhusens avlöningsanslag.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Den föreslagna löneställningen för den övriga personalen vid undersökningsstationerna,

socialassistenterna samt kansli- och kontorsbiträdena, anser

jag mig jämväl kunna tillstyrka med den jämkningen, att alla hithörande befattningar

tills vidare uppföras å extra ordinarie stat. Jag vill härvid i anledning

av svenska psykiatriska föreningens förslag örn placering av socialassistenterna

i lönegrad Eo 10 framhålla, att de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma

dessa assistenter, enligt vad jag inhämtat icke kunna anses motsvara det rent

sociala arbete, som åvilar de inom fångvården anställda kuratorerna. Ur arbetssynpunkt

närmast jämförliga med socialassistenterna äro däremot vissa inom

fångvården fungerande assistenter, som för närvarande äro placerade i lönegrad

Ex 6 men av chefen för justitiedepartementet föreslås överförda till

lönegrad Eo 7. Med hänsyn till att statskontoret ifrågasatt ett utbyte av

kontorsbiträdestjänsterna mot skrivbiträdestjänster vill jag erinra örn att

frågan örn en allmännare användning av skrivbiträdesgraden för närvarande

är föremål för utredning av 1944 års personalutredning. I avbidan å resultatet

av denna utredning synes anledning icke föreligga att frångå den för skrivpersonalen

å sinnessjukhusens läkarexpeditioner tillämpade lägsta lönegraden

eller Eo 4, helst som expeditionsarbetet vid undersökningsstationerna torde

bli av relativt kvalificerad art.

Yad beträffar kompetensvillkoren för läkartjänsterna delar jag medicinalstyrelsens

uppfattning, att kraven på rättspsykiatrisk utbildning och erfarenhet

tills vidare böra givas en tämligen allmän utformning. Det torde böra ankomma

på styrelsen, som genom sin centrala granskning av de rättspsykiatriska

utlåtandena besitter en omfattande kännedom örn läkarnas hittillsvarande

rättspsykiatriska verksamhet, att till en början mera fritt pröva vederbörandes

kvalifikationer. Först sedan den nya organisationen fungerat någon tid torde

mera specificerade behörighetsvillkor böra övervägas. Yad nu anförts synes

mig tala för att medicinalstyrelsen tills vidare erhåller befogenhet att tillsätta

de underordnade läkarna vid ifrågavarande undersökningsstationer, i

likhet med vad fallet redan är beträffande nuvarande underläkare vid statens

sinnessjukhus.

Till socialassistentbefattningarna skulle enligt medicinalstyrelsens förslag

såväl översköterskor med kompetens som hjälpverksamhetsförestånderskor

som personer med utbildning från socialpolitiska institutets sociala

linje kunna ifrågakomma. Då dessa assistenter främst skulle ha till uppgift

att verkställa sociala utredningar måste givetvis sistnämnda utbildning anses

värdefull. I betraktande av undersökningsmaterialets beskaffenhet och att

assistenterna förutsättas komma att i viss utsträckning även biträda vid själva

undersökningarna lära å andra sidan jämväl sjukvårdsutbildning och erfarenhet

från sinnessjukvård vara av värde. Under sådana förhållanden torde avgörande

vikt få tillmätas de sökandes personliga kvalifikationer för arbetet.

För att i möjligaste mån vinna en enhetlig bedömning av vederbörandes kvalifikationer

synes det mig motiverat att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,

åtminstone tills vidare göra ett avsteg från eljest gällande regler för tillsättande

av personal vid sinnessjukhusen i denna tjänsteställning och upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. 384 46 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

draga åt medicinalstyrelsen att tillsätta befattningarna som socialassistenter.

Härvid bör i regel samråd äga rum med socialstyrelsen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle vid ifrågavarande åtta rättspsykiatriska

undersökningsstationer inrättas följande tjänster, nämligen 1

överläkare (Eo28), 7 överläkare (Eo27), 6 förste läkare (Eo28), 2 andre

läkare (Eo 26), 6 socialassistenter (Eo 7), 1 kanslibiträde (Eo 7) och 9 kontorsbiträden

(Eo4).

Kostnaderna för denna personals avlöning för helt år kunna, frånsett utgående

tillägg, beräknas till omkring 190 000 kronor. Härtill skulle komma

ett belopp av dels 14 600 kronor för avlönande av två extra läkare dels

ock 20 500 kronor för hyresersättningar åt överläkarna.

Styrelsens förslag rörande anskaffandet av inventarier till undersökningsstationerna

giver mig icke anledning till erinran. För ändamålet torde alltså

böra avses ett belopp av 50 000 kronor.

Hen nya organisationen torde med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört

icke böra träda i kraft förrän den 1 januari 1946.

IV. Föreliggande framställningar i övrigt.

A. Statens sinnessjukhus.

Medicina Istyre Isen.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har medicinalstyrelsen i samband med beräkning

av medelsbehovet för avlöningar vid sinnessjukhusen under nästa

budgetår påkallat förstärkning m. m. av personalen i skilda hänseenden.

Beträffande den ordinarie personalen föreslås ingen annan ändring än att

en överskötarbefattning (A 8) vid Ulleråkers sjukhus indrages och ersättes

med en översköterskebefattning (A 6). Ett sådant utbyte har försöksvis

prövats och befunnits ändamålsenligt.

I fråga örn den icke-ordinarie personalen har styrelsen i första hand hemställt

örn en förstärkning av läk arpersonalen för effekti visering av den

moderna terapibehandlingen av sinnessjuka.

Styrelsen erinrar härvid örn att av de å gällande personalförteckning upptagna

femton extra ordinarie andre läkarna åtta hade till huvudsaklig uppgift

att handhava modern medicinsk behandling av schizofreni. För samma

ändamål disponerade styrelsen även nio extra läkare. Erfarenheterna av ifrågavarande

behandlingsmetoder, inklusive elektrochockbehandling, vore i stort

sett gynnsamma och metoderna komme numera till användning även vid ett antal

andra former av sinnessjukdom. Styrelsen hade bibringats den uppfattningen

att en utvidgning av dessa behandlingsmetoder borde möjliggöras, då det i

varje fall till fullo ådagalagts, att sjukhusvistelsen därigenom kunde väsentligt

avkortas för ett stort antal patienter. Styrelsen föresloge därför, att för

detta ändamål finge anställas ytterligare fem extra läkare, innebärande en

merutgift av (5 x 7 300) 36 500 kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 241. 83

Beträffande kontorspersonalen föreslår styrelsen, att en extra ordinarie

kontorsbiträdestjänst inrättas vid S:ta Annas sjukhus. Styrelsen framhåller,

att de göromål, som skulle åvila denna befattningshavare, nu utfördes

av ett skrivbiträde med stadigvarande anställning mot ett arvode av 200 kronor

per månad samt att för utförandet av motsvarande uppgifter vid sjukhus av

ungefär samma storleksordning — exempelvis vid S:t Olofs sjukhus — vore

inrättade kontorsbiträdestjänster. Styrelsen erinrar vidare örn att styrelsen

i sina anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 föreslagit, att medel måtte

beräknas för inrättande av en befattning som extra ordinarie kameralbiträde

vid S:t Sigfrids sjukhus, vilket förslag emellertid Kungl. Majit ansett sig icke

kunna tillstyrka. Styrelsen framhåller, att till de skäl, som redan tidigare

anförts fory inrättande av denna befattning, bomme nu en ökning av arbetsuPPgifterna

å sjukhusets kontor genom öppnandet av den till sjukhuset anslutna

sekundäravdelningen i Långasjö. Styrelsen hemställer därför, att

frågan örn inrättande av en extra ordinarie kameralbiträdestjänst vid detta

sjukhus måtte tagas under förnyat övervägande.

Kostnaden för ifrågavarande båda kontorsbefattningar beräknas till sammanlagt

5 210 kronor.

Med avseende å sjukvårdspersonalen framhåller medicinalstyrelsen,

att styrelsen icke längre ansåge sig kunna avvisa vissa krav på personalförstärkning

i syfte att dels ernå en mera tillförlitlig övervakning av patienterna

dels ock bättre tillgodose det somatiska genomforskandet av patientmaterialet

och dettas behandling i terapeutiskt hänseende. Rörande den närmare innebörden

härav anför styrelsen i huvudsak följande.

Efter medgivande av 1939 års lagtima riksdag hade inrättats 5 befattningar

såsom nattöversköterskor att placeras vid de sinnessjukhus, där behovet

kunde prövas mest trängande. Inrättande av ytterligare tjänster av detta

slag hade vederbörande departementschef i samband med anmälan av frågan

örn reglering för budgetåret 1940/41 av utgifterna under femte huvudtiteln

ansett sig icke kunna tillstyrka, innan ytterligare erfarenhet om lämpligheten

av ifrågavarande anordning förelåge. Då emellertid erfarenheten av särskilda

nattöversköterskor varit mycket tillfredsställande, funne sig medicinalstyrelsen

nu böra föreslå inrättandet av ytterligare 5 överskötersketjänster för

placering vid statens sinnessjukhus, som styrelsen kunde finna i första hand

böra förses med särskild, ansvarig sjukvårdspersonal för nattjänst, motsvarande

en merutgift av cirka 13 600 kronor.

1944 års riksdag hade beviljat en utökning av personalen med en extra

ordinarie skötare eller manlig elev och åtta extra ordinarie sköterskor eller

kvinnliga elever. Utökningen hade föranletts av att vissa sjukhus, särskilt

Ulleråkers, S:ta Annas och Restads, belagts med större antal oroliga patienter

än tidigare, vilket medfört behov av ökad övervakningspersonal. Då emellertid

dessa tjänster endast motsvarade halva antalet av vad medicinalstyrelsen

ansett erforderligt, hemställde styrelsen, att medel nu måtte beräknas för

tillgodoseende av återstående personalbehov vid nyssnämnda sjukhus, d. v. s.

1 extra ordinarie skötare eller manlig elev och 8 extra ordinarie sköterskor

eller kvinnliga elever. Av liknande skäl borde ytterligare 3 extra ordinarie

skötare anställas vid S:ta Maria sjukhus. Kostnaden för nu berörd personal

kunde beräknas till sammanlagt 28 920 kronor.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Vid avdelningen för kvinnliga patienter vid S:ta Maria sjukhus funnes tre

vårdavdelningar, envar med mera än 70 vårdplatser. Då ett så stort platsantal

per avdelning icke vore tillfredsställande, funne styrelsen en uppdelning

av dessa avdelningar påkallad. Enahanda missförhållande å avdelningen

för manliga patienter hade tidigare undanröjts. En sådan uppdelning

krävde emellertid att personalen utökades. Styrelsen föresloge därför, att

medel beräknades för anställande vid sjukhuset av 2 extra ordinarie översköterskor

och 6 extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever. Kostnaderna

för dessa befattningshavare belöpte sig till omkring 19 100 kronor.

Styrelsen hemställde vidare, att personalen å insulinavdelningen vid Sundby

sjukhus måtte få utökas med 1 extra ordinarie skötare eller manlig elev,

vars avlöning kunde beräknas till omkring 2 620 kronor. Ifrågavarande personalbehov

måste för närvarande tillgodoses från en vårdavdelning, enär

styrelsen icke kunnat ställa erforderlig personal till förfogande.

Från S:t Jörgens sjukhus hade sedan länge framställts krav på anställande

av en Översköterska å sjukhusets laboratorium. Medicinalstyrelsen hade hitintills

endast på så sätt kunnat tillmötesgå detta befogade önskemål, att

sjukhuset för tjänstgöring å laboratoriet fått disponera en extra ordinarie

sköterska, vilket emellertid medfört, att en fullt kompetent arbetskraft icke

kunnat erhållas. Då den medicinska behandlingen av de sjuka krävde mera

personal än vad styrelsen kunnat ställa till förfogande, hade personal därför

måst tagas från vårdavdelningarna, ett förhållande, som i längden icke kunde

godtagas. Behov förelåge av ytterligare 2 kvinnliga sjukvårdsfunktionärer.

Styrelsen föresloge därför, dels att 1 befattning såsom extra ordinarie Översköterska

med placering å sjukhusets laboratorium måtte få nyinrättas, dels

ock att personalen därutöver skulle utökas med 1 extra ordinarie sköterska

eller kvinnlig elev. Därvid skulle den nu å laboratoriet tjänstgörande sköterskan

återgå till det direkta sjukvårdsarbetet. Kostnaderna för denna personalförstärkning

beräknades till 5 180 kronor.

Vid Sidsjöns sjukhus hade erfarenheten visat, att den före öppnandet av

sjukhuset beräknade personaluppsättningen vore för knapp. Sjukhusets medicinska

centrum vore det fullständigaste något statligt sinnessjukhus för närvarande

disponerade, innefattande tre laboratorier, röntgen, fullständig tandklinik

samt lokaler för medicinsk poliklinik och verksläkarmottagning. För arbete

å dessa olika avdelningar disponerades endast en extra ordinarie Översköterska.

Denna befattningshavares åligganden hade emellertid redan blivit

så omfattande, att förstärkning med ytterligare 1 extra ordinarie Översköterska

syntes styrelsen ofrånkomlig. För tillgodoseende av i övrigt förefintligt

behov av översköterskor hade styrelsen för avsikt att för sjukhuset disponera

två av de föreslagna nya nattöverskötersketjänsterna. Patienterna å

sjukhusets kvinnliga avdelning hade visat sig oroligare än vad man kunnat

beräkna. Antalet nattövervakningsavdelningar hade därför måst ökas med en.

Jämväl tillsynen å dagrum och arbetssalar måste utökas. Härför erfordrades

4 extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever. Även å avdelningen för

manliga patienter hade patienterna visat sig vara mycket oroligare än vad

som förutsetts. Med hänsyn till såväl säkerhetskravet som önskemålet att

bättre kunna utnyttja verkstäderna och utöka antalet utearbetslag under betryggande

tillsyn beräknades den erforderliga personalförstärkningen till 13

extra ordinarie skötare eller manliga elever. Specialavdelningens patientmaterial

hade visat sig vara i alldeles särskild grad opålitligt och svårskött.

Nödvändigheten av att öka tillsynen å vissa avdelningar liksom kravet på att

kunna öka antalet utearbetslag och tillsynen å verkstäderna motiverade enligt

medicinalstyrelsens förmenande väl en utökning av vårdpersonalen med

ytterligare 6 befattningar såsom extra ordinarie skötare. Det stora flertalet

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

å denna avdelning omhändertagna patienter vore kriminella psykopater, som

genom ordnat arbete skulle uppfostras till social livsförsel. Brist på personal

för handledning och tillsyn härvid finge icke försvåra sjukhusets ansträngningar

därutinnan.

Vid Sidsjöns sjukhus skulle sålunda erfordras en personalförstärkning av

sammanlagt 1 Översköterska, 19 skötare och 4 sköterskor, samtliga estra ordinarie.

Kostnaden härför kunde beräknas till 70 580 kronor.

Styrelsen har vidare beräknat medel för anställande av 1 extra ordinarie

förestånderska i lönegraden Eo 7 vid Källshagens sjukhus. Till motivering

härför yttrar styrelsen:

Antalet försöksutskrivna vid Källshagens sjukhus, huvudsakligen sträffriförklarade

asociala imbecilla, hade sedan slutet av år 1936 ökats från 23 till

303 vid början av år 1944. Försöksutskrivning av dessa patienter förlängdes

oftast två eller flera gånger, innan definitiv utskrivning kunde av sinnessjuknämnden

medgivas. Bestyret med återintagning, byte av anställning under

försöksutskrivningstiden, ändring av övervakningen o. s. v. samt framför allt

anskaffandet av den första anställningen ombesörjdes från sjukhuset och

krävde betydligt arbete. Den för sjukvården, inklusive familjevården, disponibla

uppsyningspersonalen kunde icke medhinna det allt mera stegrade

arbetet beträffande de försöksutskrivna. Medicinalstyrelsen funne därför

ett trängande behov av ökad personal föreligga och hemställde därför, att

1 extra ordinarie föreståndersketjänst av 2:a klass vid sjukhuset, motsvarande

en kostnad av 2 760 kronor, måtte inrättas.

Medicinalstyrelsens förslag innebär således, att sinnessjukhusens extra

ordinarie sjukvårdspersonal skulle utökas med sammanlagt 1 förestånderska

(Eo7), 9 översköterskor (Eo6), 24 skötare (Eo 6) eller manliga elever och

19 sköterskor (Eo 3) eller kvinnliga elever.

Vad slutligen angår ekonomipersonalen omtalar medicinalstyrelsen,

att vid den till S:t Sigfrids sjukhus anslutna, nyinrättade sekundäravdelningen

i Långasjö icke funnes någon manlig ekonomistbefattning. Då emellertid

behov förelåge av en sådan befattning, vars innehavare skulle handhava

skötseln av värmeledningen inom fastigheten, omhänderhava trädgården och

dessutom kunna utföra mindre reparationer m. m., föreslår styrelsen, att

2 190 kronor beräknas för inrättande av en befattning såsom ekonomist av

l:a klass med placering vid nämnda sekundäravdelning.

Styrelsen meddelar vidare, att inspektören för sinnesslövården påpekat behovet

av ytterligare personal vid Salberga sjukhus, där en förbättring borde

ske av möjligheterna att bereda patienterna arbete inom sjukhuset. Styrelsen

framhåller, att å sjukhusets snickeriverkstad, där arbete med fördel kunde

beredas de omhändertagna, funnes anställd endast en befattningshavare,

som, när han för sitt arbete nödgades lämna verkstaden, ej hade annan möjlighet

än att låsa in där arbetande patienter. Styrelsen föreslår därför, att cirka

2 620 kronor beräknas för inrättande av en befattning såsom extra ordinarie

hantverkare (snickare) vid sjukhuset.

Ett bifall till den av styrelsen begärda personalförstärkningen skulle alltså

enligt styrelsens beräkningar medföra en ökad kostnad av sammanlagt 189 280

kronor. Härvid ha icke medräknats utgifter för rörligt tillägg, kristillägg

och provisoriskt lönetillägg.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Majlis proposition nr 241.

Statens sj niell lisper sonals förbund.

Såsom inledningsvis nämnts, har statens sjukhuspersonals förbund i

skrivelse den 20 september 1944 gjort framställning örn överförande av viss

extra ordinarie personal till ordinarie stat.

Framställningen avser dels att så stort antal extra ordinarie skötarerespektive

extra ordinarie sköterskebefattningar vid statens sinnessjukhus

måtte utbytas mot ordinarie tjänster, att relationen mellan ordinarie och

extra ordinarie befattningar inom respektive tjänstegrupper bleve densamma

som före den från och med år 1937 genomförda arbetstidsregleringen, dels

ock att 20 extra ordinarie eldarbefattningar måtte utbytas mot ordinarie

tjänster av samma slag.

Förbundet framhåller bland annat, att det torde ha varit statsmakternas

avsikt, att genomförandet av arbetstidsregleringen icke skulle medföra någon

försämring av ifrågavarande vårdpersonals befordringsmöjligheter. En sådan

försämring hade emellertid inträtt, enär det antal ordinarie tjänster, som hade

bort tillskapas i anledning av arbetstidsregleringen, till följd av den under

kriget iakttagna starka återhållsamheten med statens utgifter icke blivit inrättat.

Av kriget föranledda restriktioner i detta avseende borde emellertid

icke utgöra hinder för bifall till framställningen, då det här endast vöre

fråga örn en återgång till tidigare rådande förhållanden samt kostnaderna

härför vore obetydliga. Härigenom skulle också de nu förefintliga svårigheterna

i fråga örn rekryteringen av ifrågavarande personalgrupp kunna

minska.

Yttranden.

I yttrande över sistnämnda framställning anför medicinalstyrelsen beträffande

vårdpersonalen följande.

Arbetstidsregleringen vid statens sinnessjukhus genomfördes i två etapper,

från och med den 1 januari 1937 och från och med den 1 januari 1939. Vid

behandlingen av frågan örn anslag för avlöningar vid statens sinnessjukhus

för budgetåret 1936/37 beräknades medel å vederbörande avlöningsstats anslagspost

för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för den ökning av

personalbehovet, som föranleddes av den då partiellt planerade arbetstidsregleringen.

Vid beräkningen av den ökning av antalet befattningar inom sjukvården,

som betingades av den från och med den 1 januari 1939 vid statens sinnessjukhus

slutligt genomförda arbetstidsbegränsningen till 48 arbetstimmar

per vecka, hade medicinalstyrelsen i sin till Kungl. Majit den 22 oktober

1937 ingivna skrivelse i ämnet utgått ifrån, att erforderligt ytterligare personalbehov

skulle tillgodoses på så sätt att antalet ordinarie befattningar

ökades i sådan utsträckning, att förhållandet mellan antalet ordinarie sjukvårdsbefattningar

och totala antalet sjukvårdsbefattningar bleve oförändrat

och sålunda personalens befordringsutsikter icke försämrades.

I samband med avgivande av proposition i ämnet till 1938 års riksdag hade

föredragande departementschefen anfört bland annat, att det självfallet icke

vore hans mening, att den då föreslagna arbetstidsregleringen skulle medföra

försämrade befordringsutsikter för den vid sinnessjukhusen anställda vårdpersonalen

i dess helhet, men att det knappast syntes påkallat att för den

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

skull inrätta nya ordinarie befattningar redan under första året av arbetstidsregleringens

genomförande. Enligt riksdagens beslut inrättades även i förevarande

sammanhang endast extra ordinarie befattningar. Den personalökning,

som efter ingången av budgetåret 1936/37 betingats av öppnandet av

nya vårdavdelningar eller av den ökade medicinska behandlingen av de intagna,

har också genomförts på så sätt att proportionen mellan ordinarie och

extra ordinarie personal ytterligare förskjutits i för personalen ogynnsam

riktning.

För närvarande äro vid statens sinnessjukhus inrättade 1 124 ordinarie

skötarbefattningar och 1320 sköterskebefattningar, varjämte må vara anställda

högst 780 extra ordinarie skötare eller manliga elever samt högst

1 474 extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever. Antalet manliga ordinarie

skötarbefattningar utgör sålunda för närvarande 59 % och antalet sköterskebefattningar

47 % av sammanlagda antalet tjänster inom respektive personalgrupper.

; Enligt den för budgetåret 1935/36 gällande personalförteckningen

utgjorde antalet ordinarie skötarbefattningar 1 060. Motsvarande antal

sköterskebefattningar var 1 272. Extra ordinarie skötare eller manliga

elever fick under nämnda budgetår anställas till ett antal av 392 och extra

ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever till ett antal av 875. Nämnda budgetår

utgjorde alltså ordinarie skötar- eller sköterskebefattningar 73 respektive

59 % av sammanlagda antalet tjänster inom varje tjänstegrupp.

Enligt av Kungl. Majit den 30 december 1930 fastställda villkor för behörighet

till vissa befattningar vid statens sinnessjukhus kräves bland annat

för behörighet till befattning såsom skötare eller sköterska att å något statligt

eller därmed jämförligt sinnessjukhus hava med gott vitsord tjänstgjort

under en tid av minst 4 år, därav minst 2 år såsom elev eller vikarie å sjukvårdsbefattning

och minst 2 år såsom extra ordinarie skötare respektive

sköterska eller därmed jämförlig sjukvårdsbefattning.

Väntetiden — efter sålunda vunnen formell behörighet — för erhållande av

skötar- eller sköterskebefattning utgjorde vid tiden närmast före den 1 januari

1937 cirka 8 respektive 11 månader. Efter den såsom nyss nämnts successivt

inträdda förskjutningen mellan antalet ordinarie och extra ordinarie

sjukvårdsbefattningar äro emellertid ifrågavarande befattningshavares utsikter

att vinna ordinarie anställning i så måtto försämrade, att väntetiden

för erhållande av ordinarie befattning för närvarande utgör för extra ordinarie

skötare cirka 5 år och för extra ordinarie sköterska cirka 4 år och 8

månader efter det formell behörighet uppnåtts.

För återställande av den relation mellan ordinarie och extra ordinarie befattningar

av ifrågavarande slag, som förelåg under budgetåret 1935/36, erfordras

att 266 extra ordinarie skötarbefattningar och 328 extra ordinarie

sköterskebefattningar utbytas mot ordinarie tjänster.

I fråga örn eldarpersonalen anför medicinalstyrelsen följande.

Gällande personalförteckning för statens sinnessjukhus upptager 13 befattningar

såsom eldare av l:a klass (A 6) och 99 av 2:a klass (A 5). För

närvarande må dessutom anställas 34 eldare av 2:a klass (Eo5). Motsvarande

antal under budgetåret 1935/36 utgjorde respektive 13, 96 och 29.

Som synes har beträffande denna personalgrupp någon större förskjutning

mellan ordinarie och extra ordinarie befattningar icke ägt rum i samband

med arbetstidsbegränsningens införande. Å andra sidan äro befordringsutsikterna

för befattningshavarna av detta slag ändock jämförelsevis små och i

stort sett torde befattningarna bliva sluttjänster för innehavarna. Till belysande

av befordringsgången må anföras, att av de för närvarande anställda

extra ordinarie eldarna en innehaft sin befattning från år 1933, fyra sedan

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

år 1935, två från år 1936 och fem sedan år 1937. övriga befattningshavare av

ifrågavarande slag hava antagits till extra ordinarie eldare år 1938 eller senare.

Styrelsen biträder därför personalförbundets framställning örn utbyte

av tjugo extra ordinarie befattningar av ifrågavarande slag mot ordinarie

tjänster.

Styrelsen förordar alltså, att till ordinarie stat överföras följande extra

ordinarie befattningar, nämligen 266 skötare, 328 sköterskor och 20 eldare.

Kostnaden härför uppskattar styrelsen till sammanlagt 95 000 kronor, frånsett

utgående särskilda tillägg.

Över framställningen har yttrande avgivits jämväl av statskontoret, som

i och för sig icke har något att erinra mot att ett överförande till ordinarie

stat av ifrågavarande befattningar i viss utsträckning kommer till stånd. Ämbetsverket

ifrågasätter dock, örn icke med ett dylika överförande borde anstå

intill dess resultaten förelåge av de utredningar, som för närvarande verkställdes

av 1944 års personalutredning och 1944 års lönekommitté, avseende

sjukvårds- och ekonomipersonal.

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innefatta nu ifrågavarande

framställningar dels förslag örn utbyte av en ordinarie överskötarbefattning

mot en ordinarie översköterskebefattning, dels förslag örn överföring av

ett antal extra ordinarie befattningar som skötare, sköterska och eldare till

ordinarie stat, dels ock förslag örn viss utökning av den icke-ordinarie

personalen.

Mot det förstnämnda förslaget har jag intet att erinra.

Förslaget örn överförande av ett antal extra ordinarie befattningar till

ordinarie stat äger beträffande sjukvårdspersonalen sin bakgrund i den sedan

år 1937 successivt genomförda arbetstidsregleringen för sinnessjukhusens

personal på så sätt, att det därigenom uppkomna behovet av ökad personal

tillgodosetts allenast genom inrättande av extra ordinarie befattningar av

nyss angivet slag. Jag vill för egen del understryka mitt år 1938 gjorda uttalande

i ämnet, som innebar förklaring från min sida örn att arbetstidsregleringen

icke skulle medföra försämrade befordringsutsikter för den vid

sinnessjukhusen anställda vårdpersonalen i dess helhet. Jag vill också framhålla,

att åtgärder för återställande av befordringsutsikterna för hithörande

personal tidigare skulle ha av mig påkallats, därest icke inträffade extraordinära

förhållanden nödvändiggjort sträng återhållsamhet i fråga örn

ökade åtaganden från statens sida. Tillräckliga skäl synas mig emellertid

nu icke föreligga att längre uppskjuta vidtagande av åtgärder i nämnda syfte.

Enligt medicinalstyrelsens beräkningar skulle för återställande av den normala

befordringsgången för skötare och sköterskor erfordras, att 266 ordinarie

skötare- och 328 ordinarie skötersketjänster inrättades. Då jag icke funnit

anledning till erinran mot dessa beräkningar, förordar jag, att nu angivna

antal befattningar överföres från extra ordinarie till ordinarie stat.

För eldarpersonalen har arbetsregleringens genomförande icke medfört

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

någon större förskjutning mellan antalet ordinarie och extra ordinarie tjänster.

Befordringsutsikterna för denna befattningshavargrupp äro emellertid,

på sätt medicinalstyrelsen närmare belyst, synnerligen ogynnsamma. Jag

anser därför billighetsskäl tala för att ökade möjligheter till ordinarie anställning

beredas densamma. Då jag i samband med frågan örn tjänsteförteckningsrevisionen

delvis beaktat eldarpersonalens ogynnsamma läge

ur befordringssynpunkt, anser jag mig i detta sammanhang böra stanna vid

att förorda, att 15 extra ordinarie eldartjänster överföras till ordinarie stat.

Yad härefter angår medicinalstyrelsens framställning örn utökning av den

icke-ordinarie personalen vill jag till en början framhålla, att jag delar

medicinalstyrelsens uppfattning örn angelägenheten av en vidgad användning

av den moderna medicinska terapien. Därest emellertid förslaget örn inrättande

av särskilda rättspsykiatriska undersökningsstationer godtages av statsmakterna,

kommer en väsentlig del av de nuvarande sinnessjukvårdsläkarnas

arbetstid att frigöras för terapeutiska ändamål. Vid sådant förhållande anser

jag mig icke för närvarande böra tillstyrka anvisande av medel till ytterligare

läkare för ifrågavarande ändamål utan förordar, att vidare erfarenhet örn behovet

av medicinskt utbildade arbetskrafter först avvaktas.

I anledning av medicinalstyrelsens förslag örn inrättande av en extra ordinarie

kontorsbiträdestjänst vid S:ta Annas sjukhus vill jag vidare erinra om

att jag i samband med behandlingen av tjänsteförteckningsrevisionsförslaget

förordat, att ifrågavarande sjukhus skulle erhålla en ordinarie kontorsbiträdestjänst.

Vid sådant förhållande torde medicinalstyrelsens nu ifrågavarande

framställning i denna del få anses förfallen.

Styrelsens förslag örn inrättande av en extra ordinarie kameralbiträdestjänst

vid S:t Sigfrids sjukhus tillstyrker jag med den av tjänsteförteckningsrevisionen

betingade ändringen, att medel beräknas för inrättande vid sjukhuset

av en befattning som kontorist i lönegrad Eo 9.

Då enligt vad medicinalstyrelsen uppgivit goda erfarenheter erhållits av den

sedan år 1939 försöksvis tillämpade anordningen med särskilda översköterskor

för nattjänst samt behov av sådan personal föreligger vid flertalet sjukhus,

anser jag mig böra tillstyrka, att ytterligare 5 extra ordinarie översköterskor

må anställas för detta ändamål, varigenom hela antalet sådana befattningshavare

skulle komma att uppgå till 10. Jämväl styrelsens förslag rörande

uppdelning av tre större vårdavdelningar för kvinnliga patienter vid S:ta

Maria sjukhus finner jag mig böra biträda. För ändamålet bör alltså beräknas

medel till avlöning åt 2 extra ordinarie översköterskor och 6 extra ordinarie

sköterskor eller kvinnliga elever.

Medicinalstyrelsen har vidare under åberopande huvudsakligen av klientelets

oroliga beskaffenhet hemställt om ytterligare utökning av personalen

vid fem sjukhus med sammanlagt 1 extra ordinarie Översköterska, 23

extra ordinarie skötare eller manliga elever och 12 extra ordinarie sköterskor

eller kvinnliga elever. Kostnaderna för denna personal uppgå, frånsett de

särskilda tilläggen, till sammanlagt omkring 100 000 kronor. Jag anser mig

för närvarande icke kunna tillmötesgå styrelsens önskemål i detta hänseende

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

i vidare mån än att jag förordar, att hälften av detta belopp eller 50 000 kronor

ställes till styrelsens förfogande att användas för tillgodoseende av de

mest trängande behoven av personalförstärkning för ifrågavarande ändamål.

Den av styrelsen begärda förstärkningen med 1 extra ordinarie skötare

eller manlig elev vid Sundby sjukhus samt med 1 Översköterska och 1 extra

ordinarie sköterska eller kvinnlig elev vid S:t Jörgens sjukhus synes mig fullt

motiverad. Detsamma gäller behovet av 1 extra ordinarie förestånderska vid

Källshagens sjukhus. Jag tillstyrker jämväl, att medel beräknas för en hantverkare

vid Salberga sjukhus och en manlig ekonomist vid S:t Sigfrids

sjukhus.

Sammanlagda kostnaden för den av mig sålunda förordade personalförstärkningen

kan beräknas uppgå till i runt tal 100 000 kronor, frånsett utgifter för

nu utgående tillägg.

B. Statens anstalt för fallandesjuka.

Medicinalstyrelsen.

För denna anstalts vidkommande har medicinalstyrelsen endast föreslagit

en mindre utökning av den extra ordinarie sjukvårdspersonalen. Styrelsen

framhåller, att vid statens övertagande av anstalten behovet av personal blivit

väl knappt tillgodosett, särskilt vad sjukvårdspersonalen anginge. Härtill

hade bidragit bland annat den omständigheten, att ekonomipersonal tidigare

även fått göra viss vakttjänst på sjukavdelningarna, en anordning som ej

borde tillämpas. Från anstaltsdirektionens sida hade påtalats, att den personalen

åvilande arbetsbördan blivit alltför stor, varigenom flera befattningshavare

blivit överansträngda och i en del fall till följd härav tjänstledighet

för sjukdom förekommit i en utsträckning, som ej syntes böra tolereras.

Direktionen hade av denna anledning hemställt örn utökning av sjukvårdspersonalen

med tre extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever. Styrelsen

vitsordar behovet av denna personalförstärkning och hemställer, att

medel beräknas för inrättandet av nämnda befattningar.

Medicinalstyrelsen uppgiver vidare, att anstaltsledningen begärt att personalstaten

måtte utökas med ett ordinarie kanslibiträde såsom hjälp åt läkaren

vid förande av journaler m. m. samt en Översköterska med placering på

sjukhusets laboratorium. Styrelsen vitsordar behovet av ytterligare arbetskrafter

för dessa båda uppgifter men anser, att en provisorisk lösning kunde

vinnas genom anställande av en extra ordinarie Översköterska med placering

å sjukhusets laboratorium och med uppgift att vid sidan av laboratoriearbetet

biträda läkaren med visst skrivarbete.

Kostnadsökningen för denna personal beräknar styrelsen till omkring

10 000 kronor, frånsett nu utgående tillägg.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

91

Departementschefen.

Rörande medicinalstyrelsens förslag örn utökning av sjukvårdspersonalen

med tie extra ordinarie sköterskor eller kvinnliga elever må framhållas, att

enligt uppgift av överläkaren vid anstalten antalet befattningshavare inom

denna personalgrupp före statens övertagande av anstalten, då arbetsveckan

omfattade 54 timmar, utgjorde 54. Motsvarande antal är nu 53, ehuru arbetstiden

formellt reglerats till 48 timmar per arbetsvecka, vilket rent matematiskt

sett skulle motivera en utökning av denna personal till 61 befattningshavare.

En sträng rationalisering av arbetet har måst genomföras, men personalen

har likväl visat sig otillräcklig. Jag tillstyrker därför medicinalstyrelsens

framställning i denna del. Jag förordar jämväl, att personalbehovet

vid anstaltens överläkarexpedition och laboratorium tills vidare tillgodoses

genom inrättandet av en befattning som extra ordinarie Översköterska, på sätt

medicinalstyrelsen föreslagit.

Medicinalstyrelsens beräkning av medelsbehovet för den nu nämnda personalförstärkningen,

10 000 kronor, föranleder ingen erinran från min sida.

V. Beräkning av medelsbehovet för budgetåret

1945/46.

För statens sinnessjukhus har för innevarande budgetår anvisats ett

avlöningsanslag av 26 280 000 kronor.

Kungl. Majit har den 5 maj 1944 fastställt personalförteckning för statens

sinnessjukhus, vilken finnes intagen i statsliggaren för innevarande budgetår

s. 256.

Kungl. Majit har samma dag fastställt följande av riksdagen godkända avlöningsstat

för statens sinnessjukhus, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis kronor 13 600 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit ..................................................................... » 105 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 9 575 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ....................................... » 3 000 000

Summa förslagsanslag kronor 26 280 000

Därjämte har Kungl. Majit meddelat närmare bestämmelser rörande användningen

av anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, och till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Rörande innehållet i dessa får jag hänvisa till statsliggaren, s. 257—259.

Nettoutgifterna å anslaget för budgetåret 1943/44 utgjorde omkring

26 863 000 kronor, innebärande en överbelastning av cirka 850 000 kronor.

Denna överbelastning torde i huvudsak sammanhänga med utgifter för vikarier

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

under militärinkallelser och torde därför böra i detta sammanhang lämnas

åsido.

Medicinalstyrelsen har i sin förut omnämnda skrivelse den 31 augusti 1944

med beräkningar rörande anslagsbehovet för nästa budgetår upptagit posten

till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat med oförändrat belopp,

13 600 000 kronor. Vad jag här tidigare i skilda hänseenden förordat

torde emellertid böra föranleda viss uppräkning av posten. Sålunda torde

merbelastningen å densamma i anledning av de förändringar beträffande åtskilliga

tjänster, som föreslagits i samband med tjänsteförteckningsrevisionen,

enligt inom departementet verkställda beräkningar kunna uppskattas till omkring

500 000 kronor, varav cirka 400 000 kronor belöpa på överföringen av

vissa ekonomist!jänster till ordinarie stat. Vidare har överförandet av förut

angivna antal extra ordinarie skötar-, sköterske- och eldarbefattningar till

ordinarie stat av medicinalstyrelsen beräknats medföra en ytterligare stegring

av utgifterna under ifrågavarande anslagspost med omkring 1 700 000

kronor. Mot denna beräkning har jag intet att erinra. Det sammanlagda

ytterligare medelsbehovet under denna anslagspost skulle således uppgå till

(500 000 + 1 700 000) 2 200 000 kronor, varigenom anslagsposten skulle komma

att höjas till 15 800 000 kronor. Belastningen å anslagsposten för budgetåret

1943/44 uppgick emellertid till endast omkring 12 700 000 kronor. Ehuru

denna underbelastning till större delen torde vara förorsakad av ledighet för

militärtjänst, är den dock så avsevärd, att en viss begränsning av det beräknade

totala medelsbehovet under posten torde vara möjlig. Med hänsyn

härtill förordar jag, att anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat för nästa budgetår upptages till förslagsvis 15 600 000 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, torde böra uppföras med oförändrat belopp, 105 000 kronor.

Från denna post torde böra bestridas kostnaderna för de rättspsykiatriska

undersökningarna å Gotland, vilka kunna uppskattas till omkring 1 500 kronor

per år.

Vid beräkningen av posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal synes det lämpligt att utgå från det för innevarande budgetår anvisade

beloppet, 9 575 000 kronor. Härtill torde läggas dels kostnaden under

helt år för den av mig under avdelning IV förordade utökningen av den ickeordinarie

personalen, 100 000 kronor, dels ock kostnaden under halvt år för

avlöningar och hyresersättningar åt personalen vid de rättspsykiatriska undersökningsstationerna,

motsvarande ett belopp av omkring 115 000 kronor. Posten

skulle sålunda höjas med sammanlagt 215 000 kronor. Å andra sidan bör posten

minskas med det sammanlagda lönebelopp, som nu utgår till den extra ordinarie

personal, som föreslagits överförd på ordinarie stat. För de ekonomister,

som skulle erhålla de ordinarie ekonomibiträdestjänsterna, torde

nämnda belopp kunna uppskattas till omkring 335 000 kronor. Den av överförandet

av vissa extra ordinarie skötar-, sköterske- och eldarbefattningar till

ordinarie stat föranledda minskningen av icke-ordinarieposten har medicinalstyrelsen

beräknat till omkring 1 615 000 kronor. Godtages denna beräkning,

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr Ml.

skulle posten sålunda minskas med (335 000 + 1 615 000) 1 950 000 kronor. I

enlighet härmed skulle posten upptagas med (9 575 000 + 215 000 — 1 950 000)

7 840 000 kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 7 850 000 kronor.

Posten till rörligt tillägg torde böra höjas med 45 000 kronor till

3 045 000 kronor.

I enlighet härmed skulle hela anslaget till avlöningar vid statens sinnessjukhus

för nästa budgetår kunna beräknas till (15 600 000 + 105 000 + 7 850 000

+ 3 045 000) 26 600 000 kronor.

Yad härefter angår kostnaderna för anskaffande av inventarier vid de

rättspsykiatriska undersökningsstationerna har medicinalstyrelsen i skrivelse

den 9 januari 1945 erinrat örn att av det för budgetåret 1939/40 anvisade

reservationsanslaget till utrustning av nya sinnessjukhus å 350 000 kronor ett

belopp av 50 000 kronor beräknats för kostnader till inventarieutrustning i

samband med vissa beredskapsåtgärder. Nämnda belopp hade emellertid icke

tagits i anspråk för det därmed avsedda ändamålet och det syntes icke heller

troligt, att anspråk därpå komme att göras under budgetåret 1945/46. Styrelsen

ansåge därför, att ifrågavarande belopp lämpligen kunde tagas i anspråk för

anskaffande av omförmälda inventarier vid undersökningsstationerna. Häremot

torde intet vara att erinra. Henna fråga torde dock i förevarande sammanhang

böra underställas riksdagens prövning.

För statens anstalt för f allandes juha har för innevarande budgetår

upptagits ett avlöningsanslag av 364 000 kronor.

Kungl. Maj:t har den 5 maj 1944 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning

för statens anstalt för fallandesjuka, vilken finnes intagen i statsliggaren

för löpande budgetår å s. 268.

Vidare har Kungl. Maj:t samma dag fastställt följande av riksdagen godkända

avlöningsstat för anstalten, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............... kronor 170 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj: t ........................................................................ » 2 400

3. Avlöningar till övriga icke-ordinarie personal, förslagsvis ... » 150 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................................. » 41 600

Summa förslagsanslag kronor 364 000

Belastningen å anslaget utgjorde under budgetåret 1943/44 omkring 372 000

kronor.

Vad jag i samband med tjänsteförteckningsrevisionen föreslagit rörande

överförande till ordinarie stat av vissa extra ordinarie tjänster m. m. torde

påkalla en höjning av posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

med omkring 20 000 kronor till 190 000 kronor.

Häremot kan beräknas svara en minskning av posten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal med omkring 18 000 kronor. Å andra

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

it med hänsyn till den av mig förordade personalförstärkningen

böra höjas med 10 000 kronor. Posten skulle sålunda uppgå till

(150 000—18 000 + 10 000) 142 000 kronor.

Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, torde böra avses ett oförändrat belopp av 2 400 kronor.

Posten till rörligt tillägg slutligen torde med hänsyn till nettohöjningen

av övriga anslagsposter böra uppräknas till 43 600 kronor.

I enlighet härmed skulle avlöningsanslaget till statens anstalt för fallandesjuka

i sin helhet uppgå till (190 000 + 2 400 + 142 000 + 43 600) 378 000

kronor.

VI. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

A. beträffande statens sinnessjukhus

dels godkänna följande personalförteckning, att lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1945:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

I. Lakar personal. Lönegrad

15 överläkare ...................................................... A 29

7 överläkare ...................................................... A 28

19 förste läkare ................................................ A 28

20 överläkare ...................................................... A 27

39 andre läkare ................................................ A 26

II. Kontorspersonal.

8 sjukhusintendenter .......................................... A 26

9 sjukhusintendenter .......................................... A 24

7 sjukhusintendenter ........................................... A 21

8 assistenter ................................................... A 17

9 assistenter ................................................... A15

8 kassörer ...................................................... A14

16 kassörer ...................................................... A 12

15 kontorister ................................................... A 9

14 kanslibiträden ................................................. A 7

10 kontorsbiträden .............................................. A 4

lil. Sjukvårdspersonal.

21 förste uppsyningsmän .................................... A 14

33 första föreståndarinnor .................................... A 12

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

95

Lönegrad

17 uppsyningsman ............................................. A10

159 Överskötare ................................................... A 8

43 föreståndarinnor ............................................. A 7

1390 skötare ......................................................... A 6

371 översköterskor ................................................ A 6

1 648 sköterskor ...................................................... A 3

IV. Ekonomipersonal.

Maskin- och eldarpersonal.

17 maskinmästare ................................................ A 15

6 maskinmästare ................................................ A 13

19 maskinister ................................................... All

27 maskinister ................................................... A 9

20 eldare ............................................................. A 6

107 eldare ............................................................ A 5

Personal i verkstäder och arbetssalar.

59 hantverksföreståndare .................................... A10

101 hantverksföreståndare .................................... A 8

25 slöjdföreståndare ........,................................. A 8

107 hantverkare ................................................. A 6

43 sömmerskor eller väverskor ............................. A 3

Personal i kök, bageri och tvätt.

8 köksföreståndare ............................................. A 10

10 köksföreståndare ............................................. A 8

17 tvättföreståndare ............................................. A 7

6 köksföreståndare ............................................. A 6

13 bageriföreståndare .......................................... A 6

18 biträdande köksföreståndare ........................... A 5

6 tvättföreståndare ............................................. A 4

8 biträdande bageriföreståndare ........................... A 3

17 biträdande tvättföreståndare ........................... A 3

Personal i trädgård och jordbruk.

6 befallningsmän ............................................. A10

18 trädgårdsmästare .......................................... A10

7 befallningsmän ............................................. A 8

5 trädgårdsmästare ............................................. A 8

8 föreståndare för djurstall ................................. A 6

8 föreståndare för djurstall ................................. A 5

övrig personal.

16 förrådsförmän ................................................ A 7

8 vaktmästare ................................................... A 6

23 yttre nattvakter ............................................. A 6

107 förste ekonomibiträden .................................... A 5

46 ekonomibiträden ............................................. A 2

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts yr oposition nr 241.

Tjänstemän å övergångsstat- Lönegrad

3 bokhållare ...................................................... A 15

1 trädgårdsmästare ............................................. A 10

1 kanslibiträde ................................................ A 7

1 köksförestånderska av l:a klass ........................ A 7

1 tvättförestånderska av lia klass ........................ A 6

5 chaufförer ...................................................... A 6

12 post- och stadsbud .......................................... A 6

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

15 andre läkare ................................................... Eo 26;

Anm. 1: Av de å ordinarie stat upptagna tjänsterna skola tre assistenttjänster

(A 17), en kontorsbiträdestjänst (A 4), en köksföreståndartjänst

(A 6), en tvättföreståndartjänst (A 4), en trädgårdsmästartjänst (A 8)

samt sjutton förste ekonomibiträdestjänster (A 5) hållas obesatta, så länge

de tjänstemän å övergångsstat kvarstå i tjänst, vilka enligt beslut av 1945

års riksdag skola ersättas av innehavare av förstnämnda tjänster.

Anm. 2: Antalet ordinarie befattningshavare såsom skötare, sköterskor

och eldare må överstiga det i förteckningen angivna antalet för dessa

befattningshavaregrupper under förutsättning, att för varje grupp motsvarande

antal ordinarie befattningar hålles obesatt vid statens anstalt för

fallandesjuka.

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den 1 januari

1946 komplettera personalförteckningen med följande extra ordinarie

befattningar i högre lönegrad än 20, nämligen

1 överläkare ......................................................... Eo 28

6 förste läkare ...................................................... Eo 28

7 överläkare ......................................................... Eo 27

2 andre läkare ...................................................... Eo 26;

dels godkänna följande avlöningsstat för statens sinnessjukhus,

att tillämpas under budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis .......................................... kronor 15 600 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t ........................ » 105 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .................................... » 7 850 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... » 3 045 000

Summa förslagsanslag kronor 26 600 000;

dels ock till Statens sinnessjukhus: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av ...... kronor 26 600 000;

B. beträffande statens anstalt för fallandesjuka

dels godkänna följande personalförteckning, att lända till

efterrättelse från och med den 1 juli 1945:

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

97

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

7. Läkar per sonal. Lönegrad

1 överläkare ......................................................... A 28

11. Lärarpersonal.

6 lärarinnor ......................................................... A11

2 lärarinnor i kvinnlig slöjd ................................. A 11

1 slöjdlärare ......................................................... A10

lil. Kontorspersonal.

1 sjukhusintendent ................................................ A 21

1 kassör ............................................................... A 12

1 kontorsbiträde ................................................... A 4

IV. Sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna.......................................... A 12

1 föreståndarinna ................................................ A 7

3 skötare ............................................................ A 6

5 översköterskor ................................................... A 6

20 sköterskor ......................................................... A 3

V. Ekonomipersonal.

1 maskinist ......................................................... All

1 trädgårdsmästare ................................................ A 10

1 befallningsman ................................................... A 8

1 hantverkare ...................................................... A 6

1 köksföreståndare ................................................ A 6

2 eldare ............................................................... A 5

2 förste ekonomibiträden ....................................... A 5

1 tvättföreståndare ................................................ A 4

4 sömmerskor eller väverskor ................................. A 3

5 ekonomibiträden ................................................ A 2;

Anni.: Antalet ordinarie befattningshavare såsom skötare, sköterskor och

eldare må överstiga det i förteckningen angivna antalet för dessa befattningshavaregrupper

under förutsättning, att för varje grupp motsvarande antal

ordinarie befattningar hålles obesatt vid statens sinnessjukhus.

dels godkänna följande avlöningsstat för statens anstalt för

fallandesjuka, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis ................................................... kronor 190 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit ....................................... » 2 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................................. » 142 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 43 600

Summa förslagsanslag kronor 378 000;

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 241. 384 45 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

dels och till Statens anstalt för fallandesjuka: Avlöningar för

budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av kronor 378 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 241. 99

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Översikt av austaltsorgranisationen .......................................... 2

II. Revision av tjiinsteförteckningen oell dermed sammanhängande spörsmål .... 3

A. Revisionens omfattning m. m............................................. 3

B. Vissa tjänstébenämningsfnågor för läkare och sjukvårdspersonal ......— 5

Gällande bestämmelser ................................................ 5

De sakkunniga...................................................i...... 6

Yttranden .............................................................. 7

Departementschefen .................................................... 9

C. Kontorspersonalen............................................... 11

Gällande bestämmelser ................................................ 11

De sakkunniga.......................................................... 12

Yttranden .............................................................. 22

Departementschefen .................................................... 27

D. Ekonomipersonalen........................................................ 29

1. Tjänster för maskin- och eldarpersonal ............................ 30

De sakkunniga...................................................... 30

Yttranden .......................................................... 33

Departementschefen ................................................ 35

2. Tjänster i verkstäder och arbetssalar.............................. 36

De sakkunniga...................................................... 36

Yttranden .......................................................... 40

Departementschefen ................................................ 43

3. Tjänster i kök, bageri och tvätt .................................. 45

De sakkunniga...................................................... 45

Yttranden .......................................................... 47

Departementschefen ................................................ 50

4. Tjänster i trädgård och jordbruk.................................. 51

De sakkunniga...................................................... 52

Yttranden .......................................................... 53

Departementschefen ................................................ 55

5. Övriga tjänster...................................................... 55

De sakkunniga...................................................... 56

Yttranden .......................................................... 59

Departementschefen ................................................ 62

E. Vissa med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande frågor. Kostnadsberäkningar

........................................................ 63

De sakkunniga...................................................... 63

Yttranden .......................................................... 65

Departementschefen ................................................ 67

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majlis proposition nr 241.

Sid.

lil. Inrättande av särskilda tjänster för rättspsykiatriska undersökningar...... 70

Medicinalstyrelsen...................................................... 70

Yttranden ................................... 75

Departementschefen .................................................... 79

IV. Föreliggande framställningar i övrigt ...................................... 82

A. Statens sinnessjukhus .................................................... 82

Medicinalstyrelsen...................................................... 82

Statens sjukhuspersonals förbund...................................... 86

Yttranden .............................................................. 86

Departementschefen .................................................... 88

B. Statens anstalt för fallandesjuka ........................................ 90

Medicinalstyrelsen...................................................... 90

Departementschefen .................................................... 91

V. Beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1945 46 ........................ 91

• VI. Hemställan.................................................................. 94

Stockholm''1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:424 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till Statens sinnessjukhus: Avlöningar m. m. jämte i ämn s. 1 i texten
  2. BU 1945:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i allmänna tjånsteoch familjepensionsreglementena, folkskolans tjänsteoch fa s. 30 i texten
  3. SU 1945:218 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående anslag för budgetåret 1945146 till Statens sinnessjukhus: Avlöningar m. m. jämte i ämnet väckta moti s. 1 i texten