Kungl. Maj:ts proposition nr 243
1945-03-16 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:243, Kungl. Maj:ts proposition nr 243
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
1
tfr 243.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1945146 rn. ra.: awén Stockholms slott den 16 mars
1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 16 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist, Domö, Gjöres,
Ewerlöf, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
1 årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 100 och 103, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna
dels till Medicinalstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 800 000
kronor,
dels ock till Sinnessjuknämnden: Avlöningar ett förslagsanslag av 24 000
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 243.
860 46
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Vid min preliminära anmälan av dessa anslag framhöll jag bland annat,,
att medelsbehovet till ifrågavarande ändamål delvis vore beroende av vissa
förslag, som framlagts i ett den 31 december 1942 av strafflagberedningen
avgivet betänkande angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser, sinnesundersökningar
m. m. (SOU 1942:59), vilket betänkande vore föremål för
beredning inom justitiedepartementet. Sedan sistnämnda beredning numera
slutförts, anhåller jag att få upptaga förevarande spörsmål till fortsatt
behandling.
1. Medicinalstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetår Anslag N ettoutgifter
1943/44 ................................. 732 000 742 041
1944/45 ................................. 755 000 —
1945/46 (förslag) ..................... 823 500 —
Kungl. Majit har den 5 maj 1944 fastställt av riksdagen godkänd personalförteckning
för medicinalstyrelsen, vilken finnes intagen i statsliggaren för
innevarande budgetår, s. 236.
Vidare har Kungl. Majit samma dag fastställt följande av riksdagen godkända
avlöningsstat för styrelsen, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1944/45:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ kronor 310 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis ................................................... » 94 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .................. » 269 300
4. Kärligt tillägg, förslagsvis .......................................... » 81 500
Summa förslagsanslag kronor 755 000
Beträffande de bestämmelser, som meddelats för ifrågavarande anslags
användning, får jag hänvisa till statsliggaren för innevarande budgetår, s.
237—239.
I skrivelse den 31 augusti 1944 har medicinalstyrelsen framlagt förslag
rörande beräkningen av ifrågavarande anslag för budgetåret 1945/46.
Styrelsen framhåller inledningsvis, att den fortgående utbyggnaden av
hälso- och sjukvården under de senaste åren vidgat omfattningen av de arbetsuppgifter,
som av ålder tillkommit medicinalstyrelsen, och därjämte tillfört
styrelsen en mångfald nya uppgifter. Styrelsens organisation hade emellertid
icke utbyggts nämnvärt och i varje fall ej i proportion till ökningen av
arbetsbördan. Detta hade medfört, att medicinalstyrelsen numera vore klart
underdimensionerad. Flera avdelningar inom styrelsen hade för att medhinna
det löpande arbetet måst lägga av Kungl. Majit anbefallda eller eljest påkallade
utredningar ävensom andra större ärenden åt sidan. Likaså hade den
fortlöpande inspektionen av de styrelsen underställda lokala hälso- och sjuk
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
vårdsorganens verksamhet i stor utsträckning måst eftersättas. För att styrelsen
nöjaktigt skulle kunna fullgöra sin funktion vore en snar förstärkning
av styrelsen därför ofrånkomlig.
Medicinalstyrelsen erinrar i detta sammanhang örn att frågan örn styrelsens
organisation vore föremål för utredning av särskilda sakkunniga, medicinalstyrelseutredningen.
Då emellertid, enligt vad styrelsen inhämtat, utredningsarbetet
icke med säkerhet kunde väntas bliva slutfört inom sådan tid, att
förslag i ämnet kunde framläggas för 1945 års riksdag, har styrelsen funnit
sig icke längre kunna uppskjuta framläggande av vissa förslag, syftande till
en förstärkning av arbetskrafterna i skilda hänseenden.
Vad först angår hälsovårdsbyrån omnämner styrelsen, att Kungl. Maj:t
enligt medgivande av 1944 års riksdag förordnat en läkare att under budgetåret
1944/45 såsom extra föredragande handlägga inom styrelsen förekommande
ärenden rörande könssjukvård samt verkställa de inspektioner
rörande de könssjukas vård och behandling, som medicinalstyrelsen
funne erforderliga, Nämnda befattningshavare, som tillerkänts ett arvode av
16 500 kronor, avlönas för innevarande budgetår från förslagsanslaget till
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.
Medicinalstyrelsen upplyser tillika, att frekvensen av könssjukdomar alltjämt
vore stigande, samt åberopar de uppgifter härom, vilka styrelsen lämnat
i sin framställning örn anslag för budgetåret 1945/46 till åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar. Jag får i detta avseende hänvisa till årets statsverksproposition,
femte huvudtiteln, punkt 182.
Styrelsen yttrar härefter bland annat:
I samtliga våra grannländer -— och sannolikt även i de krigförande länderna
— ökar frekvensen av könssjukdomarna. Vid ett fredsslut, när förbindelserna
med världen i övrigt bli livligare, lär det därför bli ofrånkomligt, att ett stort
antal smittkällor tillföras Sverige. Vaksamheten i kampen mot könssjukdomarna
måste därför skärpas, när kriget tagit ett slut.
Även vården av de könssjuka måste effektiviseras och bland annat anordnas
efter rent epidemiologiska linjer med noggrannare kontroll av de behandlade
fallen och omsorgsfullare efterspaning av smittkällorna. För att läkarnas medverkan
i detta arbete skall kunna giva bästa möjliga resultat erfordras anvisningar
och övervakning av en person med auktoritet. Det synes medicinalstyrelsen
i hög grad önskvärt med en kontroll över att de stora belopp, som
det allmänna för närvarande nedlägger på vården av de könssjuka, komma till
effektivast möjliga användning.
Behandlingen av gonorré kompliceras ofta genom så kallad kemoresistens
hos bakteriestammarna. Anvisningar örn bästa sättet att behandla dylika
fall äro ofta påkallade.
Genom tillsättandet av kuratorer vid könspoliklinikerna förväntas möjligheterna
att uppspåra smittkällor bliva större. Det torde dock krävas åtskilligt
av auktoritativ instruktion, innan samarbetet mellan sundhetsinspektörer,
poliklinikläkare och kuratorer intensifierats och kuratorsverksamheten
upporganiserats så, att alla möjligheter till uppspårande av smittkällor kunna
sägas vara tillvaratagna.
Slutligen må framhållas, att behovet av upplysning på förevarande område
för allmänheten kräver ständigt nya uppslag och kännedom om den teknik,
varmed propaganda numera bedrives.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Med det anförda har medicinalstyrelsen velat framhålla nödvändigheten av
att en specialutbildad kraft bibehålies hos styrelsen för att styrelsens uppgifter
i fråga örn könssjukvården skola kunna lösas. Då det får antagas, att
behovet av ifrågavarande befattningshavare kommer att kvarstå under överskådlig
tid, synes det medicinalstyrelsen riktigast, att han nu uppföres på
styrelsens avlöningsstat. Han torde därvid, med hänsyn till omfattningen
av sina arbetsuppgifter och önskvärdheten av att kunna uppträda med auktoritet
mot såväl lokala organ som allmänheten böra benämnas överinspektör
för vården av könssjuka. Ersättningen torde åtminstone för budgetåret
1945/46 kunna bestämmas på enahanda sätt som under innevarande budgetår
och alltså utgå i form av ett arvode på 16 500 kronor. Medicinalstyrelsen förutsätter,
att för överinspektören i tillämpliga delar skola göras gällande bestämmelserna
i 10—15 §§ civila icke-ordinariereglementet, varvid torde böra så
anses som örn han tillhörde lönegrad Eo 30 löneklass 32. Ersättningen torde
böra utgå från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit.
Medicinalstyrelsen uppgiver, att även arbetet i övrigt på styrelsens
hälsovårdsbyrå ökat högst väsentligt samt anför härom följande.
Medan antalet till byrån inkomna ärenden under hela år 1940 uppgick till
1 401, hade antalet sådana ärenden intill den 24 augusti 1944 stigit till 1 626.
Mätt i antalet utgående skrivelser visar arbetsbelastningen en ungefär motsvarande
stegring, nämligen från 2 931 under hela år 1940 till 3 159 den 24
augusti 1944.
Orsakerna till denna ökning äro flera. Sedan Kungl. Majit den 26 november
1943 utfärdat ny giftstadga och i anslutning därtill ny kungörelse med säkerhetsföreskrifter
angående tillvägagångssättet vid förgörande av ohyra, vari
föreskrifterna angående kontroll å handhavandet av giftiga ämnen delvis
skärpts, har antalet på hälsovårdsbyråns handläggning ankommande ärenden
rörande tillämpningen av nämnda föreskrifter väsentligt ökat. Vidare har
den av 1943 års riksdag beslutade frivilliga skyddsympningen mot difteri tillfört
byrån ett stort antal ärenden. De sanitära problem, som sammanhänga
med den stora strömmen av flyktingar och särskilt finska barn, lösas för
styrelsens del på hälsovårdsbyrån. Inrättandet av ett gengasforskningsråd
har icke oväsentligt ökat byråns arbete. Slutligen må nämnas, att åtskilliga
av de författningskomplex, som hos styrelsen företrädesvis falla inom hälsovårdsbyråns
verksamhetsområde, exempelvis epidemivårdlagstiftningen, hälsovårdsstadgan
med därtill anknutna föreskrifter och arbetarskyddslagstiftningen,
äro i behov av översyn, som kräver omfattande förarbeten.
Till följd av arbetsbördans ökning har styrelsen nödgats förstärka byråns
kansli, vilket hittills bestått av en byråsekreterare och ett kanslibiträde,
genom tillfällig anställning av en amanuens och ett kontorsbiträde, båda med
halvtidstjänstgöring. Då denna anordning måste bibehållas även under budgetåret
1945/46, böra medel beräknas för ändamålet.
Beträffande styrelsens medicinalbyrå framhålles, att dess arbetskrafter
icke räckte till för det tidsödande arbetet med förslag till inrättande av nya
provinsialläkardistrikt. Styrelsen erinrar örn att 1944 års riksdag medgivit
inrättande av femton nya sådana distrikt samt att styrelsen i annat sammanhang
hemställt örn skyndsamt inrättande av ytterligare 130 nya distrikt, därav
50 redan under budgetåret 1945/46. För utrönande av den lämpligaste
distriktsindelningen fordrades emellertid ingående utredningar, vid vilka
5
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 243.
samråd måste äga rum med bland annat länsstyrelser, landstingsorgan och
kommunala myndigheter. För verkställande av dessa utredningar vore det
nödvändigt, att en extra föredragande knötes till medicinalbyrån med
uppgift att handlägga ärenden rörande pr o vinsialläkardistriktsindelningen.
Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste krävas av denna
befattningshavare, syntes han böra tillerkännas arvode med belopp motsvarande
lönen till extra ordinarie tjänsteman i lägsta löneklassen av 28 lönegraden
jämte därå utgående tillägg.
Vidare erinrar styrelsen örn att styrelsen tidigare framhållit behovet av
en i obstetrik och gynekologi specialutbildad läkare å avdelningen för
mödra- och barnavård men att medel för ändamålet i avbidan på ytterligare
erfarenhet icke beräknats i 1944 års statsverksproposition. Styrelsen
finner behovet av en sådan specialist nu vara än mer framträdande samt yttrar
till stöd härför:
Ifrågavarande spörsmål synes medicinalstyrelsen numera ha kommit i
ett annat läge, sedan 1944 års riksdag beslutat dels att den förebyggande
mödravården skall omfatta ambulant behandling av jämväl komplicerade havandeskapsfall,
dels ock att fri medicin skall utgå för dessa fall. Dessa beslut
ha nämligen tillfört medicinalstyrelsen nya arbetsuppgifter av avsevärd
räckvidd. Exempelvis måste styrelsen öva fortlöpande uppsikt över vilka
mediciner, som böra medgivas för olika komplikationer. Likaså måste medicinalstyrelsen
lämna fortlöpande anvisningar rörande den lämpligaste statistiska
redovisningen i årsredogörelser och dylikt av skilda komplikationer. Vidare
må nämnas, att riksdagens beslut, att vissa av läkarna i den förebyggande
mödra- och barnavården utfärdade intyg skola lämnas avgiftsfritt, gör det nödvändigt
att kontroll övas från styrelsens sida. Slutligen är att märka, att en
sakkunnig granskning av apoteksräkningar å mediciner, som föreskrivits för
komplicerade havandeskapsfall, kan förväntas giva icke blott medicinska utan
även ekonomiska vinster därigenom, att anvisningar örn de för varje fall verksammaste
och billigaste preparaten kunna lämnas i anledning av vid granskningen
gjorda iakttagelser.
För samtliga nu angivna ärenden kräves en läkare med specialutbildning i
obstetrik och gynekologi. Hans arbetsuppgifter torde i varje fall till en
början kunna lösas med en daglig arbetstid av fyra timmar, varav två på
tjänsterummet. På grund härav synes böra beräknas ett arvode av 5 300 kronor
för år, vilket motsvarar ersättningen till hos styrelsen redan anställda befattningshavare
med jämförlig utbildning och samma arbetstid.
Styrelsen tillägger, att behov förelåge även av ytterligare kanslipersonal
på mödra- och barnavårdsavdelningen. För närvarande hade föredraganden i
mödra- och barnavårdsärenden endast ett kontorsbiträde till sin hjälp. Detta
biträde granskade i första hand läkare- och apoteksräkningar inom mödra- och
barnavården. Denna granskning, som vore nödvändig ur medicinsk synpunkt,
medförde jämväl avsevärda besparingar för statsverket genom erinringar
mot ordinationer av onödigt dyra läkemedel och genom avdrag av de
belopp, som debiterats för icke medgivna mediciner. Den nuvarande personalen
vore icke tillräcklig för detta omfattande granskningsarbete. Sålunda
hade under budgetåret 1943/44 fler än 700 räkningar å sammanlagt omkring
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
100 000 kronor icke hunnit granskas. Det vore därför nödvändigt, att ytterligare
ett extra ordinarie kontorsbiträde anställdes å avdelningen.
Då jämväl ett avsevärt antal ärenden av juridisk natur handlades å ifrågavarande
avdelning, funne styrelsen tillika erforderligt att för densamma inrättades
en amanuensbefattning. Denna, som till en början syntes kunna
göras till en halvtidstjänst, borde med hänsyn till det förhållandevis självständiga
arbetet icke placeras lägre än i lönegrad Eo 18.
Medicinalstyrelsen framhåller i fortsättningen, att befattningen som inspektör
för sinnesslövården hittills utgjort en halvtidstjänst, vars innehavare
samtidigt varit sekreterare hos sinnessjuknämnden. Styrelsen yttrar
vidare:
Det har länge stått klart för medicinalstyrelsen, att denna anordning varit
ohållbar, då arbetsuppgifterna på var och en av de båda halvtidstjänsterna
väl motiverat anställandet av en befattningshavare med heltidstjänstgöring.
Enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat har sinnessjuknämnden hemställt,
att sekreterartjansten hos nämnden må från och med den 1 juli 1945 omändras
till heltidstjänst. I anslutning härtill får medicinalstyrelsen hemställa,
att även befattningen såsom inspektör för sinnesslövården från och
med samma dag förändras till heltidstjänst.
Enligt den av 1944 års riksdag beslutade lagen örn undervisning och vård
av bildbara sinnesslöa har överinseendet över vissa sinnesslöanstalter överflyttats
från medicinalstyrelsen till skolöverstyrelsen. Denna överflyttning
medför emellertid icke någon lättnad för sinnesslövårdsinspektören, vilken
alltjämt handhar inspektion i medicinskt-psykiatriskt hänseende av ifrågavarande
anstalter. Snarare förhåller det sig så, att riksdagens beslut rörande
sinnesslövården, som syftar till en effektivisering av denna vård, kommer att
öka arbetsuppgifterna för sinnesslövårdsinspektören.
Innehavaren av de förenade befattningarna såsom inspektör för sinnesslövården
och sekreterare hos sinnessjuknämnden har åtnjutit ett arvode av
(7 000 + 7 900) 14 900 kronor. Detta belopp har valts för att man till befattningarna
skulle kunna erhålla sökande med den kompetens, som kräves för
förste läkare vid statens sinnessjukhus. Då behovet av dylik kompetens
givetvis kvarstår även örn inspektörsbefattningen omändras till heltidstjänst,
föreslår medicinalstyrelsen, att arvodet till sinnesslövårdsinspektören bestämmes
till 14 900 kronor.
Medicinalstyrelsen har vidare erinrat örn den ökning av antalet ärenden å
styrelsens rättspsykiatriska avdelning, för vilken redogjorts i 1944 års
statsverksproposition (femte huvudtiteln, s. 131). Styrelsen meddelar, att
denna ökning fortsatt även under förra halvåret 1944, då antalet till avdelningen
inkomna ärenden stigit till 2 933. Från och med den 1 juli 1944 hade
avdelningen även fått att handlägga en ny grupp av ärenden, nämligen frågor
örn kastrering. En följd av den ökade arbetsbördan vore, att chefen för avdelningen
tidvis icke hade möjlighet att medhinna sina uppgifter. Styrelsen
hemställer därför, att medel måtte beräknas för anställande under sex månader
för år av ytterligare en biträdande föredragande i rättspsykiatriska ärenden.
Då denna föredragande borde erhålla motsvarande avlöning, som den redan
anställde biträdande föredraganden, erfordrades för ändamålet ett belopp av
3 600 kronor.
7
Kungl. May.ts proposition nr 243.
Styrelsen ingår härefter på sjuksköterskeärendenas handläggning
och upplyser därvid, att byråinspektörens tid helt toges i anspråk för löpande
göromål och sålunda icke försloge för erforderliga utredningar rörande de
många problem inom sjuksköterskeväsendet, som väntade på sin lösning.
Bland dessa problem kunde nämnas bristen på sjuksköterskor och frågorna
om kombinerad barnmorske- och sjuksköterskeutbildning samt förbättrad utbildning
för sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus och statens anstalt
för fallandesjuka. Nuvarande anordning nied ett tillfälligt biträde för
utredningsarbetet borde därför från och med budgetåret 1945/46 ersättas
genom anställande av en biträdande byråinspektör. Denna befattning borde
placeras något högre än föreståndarinnetjänsterna vid statens sjuksköterskeskola
och statens distriktssköterskeskola, vilka tjänster tillhörde 17 lönegraden.
Då befattningshavaren tili en början syntes böra erhålla allenast
extra ordinarie anställning, hemställer styrelsen, att befattningen uppföres i
lönegraden Eo 20.
Härutöver finner styrelsen erforderligt, att medel beräknas för avlöning
till ett kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring för utförande av skrivgöromål
åt byråinspektören.
Vad angår medicinalstyrelsens veterinärbyrå erinrar styrelsen örn att
kastsjukebekämpandet enligt beslut av 1943 års riksdag omorganiserats från
och med den 1 januari 1944. I samband härmed hade å byrån inrättats en
kastsjukeavdelning under ledning av en extra ordinarie konsulent, vilken till
hjälp hade ett extra ordinarie kanslibiträde. Styrelsen anser denna personal
otillräcklig samt anför härom:
Vid omorganisationen räknade man med att till kastsjukebekämpandet under
budgetåret 1943/44 skulle anslutas 35 000 djur. De nämnda båda befattningshavarna
ansågos alltså kunna medhinna på medicinalstyrelsen ankommande
arbetsuppgifter för kastsjukebekämpandet för sagda antal djur. Anslutningen
har emellertid mångdubbelt överstigit den beräknade; under hösten 1944
antages densamma komma att uppgå till 1 000 000 djur och vid början av
budgetåret 1945/46 till 2 000 000 djur.
En följd av den överväldigande anslutningen har blivit, att kastsjukekonsulenten
och det hos honom arbetande kanslibiträdet icke kunnat medhinna
sina arbetsuppgifter. Dessa bestå för konsulentens del i första hand i att föredraga
ärenden rörande kastsjukebekämpandet i medicinalstyrelsen samt att
utöva erforderlig kontroll å och rådgivande ledning av det till hushållningssällskapen
decentraliserade bekämpandet samt den direkta ledningen av det
utav styrelsen omhänderhavda bekämpandet. Kanslibiträdet åligger, förutom
sedvanliga kontorsgöromål, att närmast handha förandet av det centralregister
över till bekämpandet anslutna besättningar, vilket ansetts utgöra en
förutsättning för en slagkraftig och välinformerad central ledning av arbetet.
Till hjälp åt befattningshavarna å styrelsens kastsjukeavdelning har därför
måst tillfälligt anställas en veterinär och ett kontorsbiträde. Det synes ofrånkomligt,
att nämnda båda befattningshavare beredes fortsatt anställning även
under budgetåret 1945/46. Därvid torde veterinären böra placeras såsom
konsulent i lönegrad Eo 24 och kontorsbiträdet i lönegrad Eo 4.
Medicinalstyrelsen har slutligen framlagt förslag om inrättande av en befattning
som pressombudsman hos styrelsen. Härvid erinrar styrelsen
8
Kungl. Majlis proposition nr 243.
örn att spörsmålet om folkupplysning i hygieniska frågor tidigare varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet genom en vid 1938 års riksdag väckt
motion i ämnet. Kiksdagen hade i skrivelse nr 239 förklarat sig dela den i
motionen framförda uppfattningen örn angelägenheten av att sådan upplysningsverksamhet
bedreves samt utgått från att de i motionen berörda synpunkterna
skulle beaktas i samband med organiserandet av den hälsovårdspropaganda,
som vore avsedd att bedrivas genom försorg av statens institut
för folkhälsan.
Med avseende å behovet av sådan upplysningsverksamhet samt fördelningen
av verksamheten mellan medicinalstyrelsen och institutet för folkhälsan
åberopar styrelsen vad institutets styrelse anfört i sin anslagsframställning
för budgetåret 1945/46 i samband med en däri gjord hemställan
örn inrättande av en befattning som propagandachef vid institutet. I detta
avseende får jag hänvisa till årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,
s. 260).
Medicinalstyrelsen ansluter sig helt till vad styrelsen för statens institut
för folkhälsan anfört i förevarande hänseende samt yttrar för egen del i
huvudsak följande.
Självfallet förekomme i styrelsens verksamhet iakttagelser och erfarenheter,
som, rätt förmedlade till allmänheten, skulle kunna verka kraftigt sjukdomsförebyggande
och hälsobefrämjande. Exempelvis kunde vid uppkommande
epidemier en snabbt insatt och skickligt utförd propaganda inom det berörda
området ofta giva goda resultat såsom komplement till de åtgärder, som nu
regelmässigt vidtoges.
Andra exempel på tilldragelser inom styrelsens dagliga verksamhet, vilka
spridda till allmänheten skulle kunna komma folkhälsan tillgodo, utgjorde
beslut örn rekommendation av nya behandlingsmetoder och godkännande
av nya läkemedel. Vederhäftig upplysning örn den rätta användningen av
dylika skulle kunna å ena sidan förhindra ett icke indicerat och därför måhända
skadligt användande av metod eller preparat och å andra sidan öka
sannolikheten för att dessa komme att nyttjas, där de vore det adekvata
medlet.
Kunskap örn nya sanerings- och säkerhetsåtgärder såsom sterilisering,
skyddsympning mot difteri, tillhandahållande av fria läkemedel m. m. skulle
bland allmänheten kunna skingra många fördomar och medverka till att
åtgärderna komme till riktig användning.
De anförda exemplen, vilka icke i någon mån vore uttömmande utan
endast avsedda att illustrera mångsidigheten av området, torde utan vidare
visa, att värdet av att kunskaper från medicinalstyrelsens arbetsfält förmedlades
till allmänheten icke finge underskattas. Styrelsen hade ock,
ehuru utan särskilda arbetskrafter för ändamålet, sökt verka för en dylik
kunskapsförmedling, bland annat genom granskning av planerade radioutsändningar
rörande medicinska problem samt genom att vissa av styrelsens
befattningshavare i ej obetydlig utsträckning dirigerat och animerat en
tidvis tämligen omfattande propaganda, avseende mödra- och barnavård,
tuberkulosvård och könssjukvård.
Ifrågavarande befattningshavare vore emellertid så arbetsbelastade, att de
i längden icke kunde räcka till även för att såsom hittills verka för upplysningsverksamheten
inom sina respektive områden. Ett mycket stort kun
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
skapsmaterial från styrelsens ämbetsområde lage även obearbetat för folkupplysningen.
På grund härav funne styrelsen det högeligen påkallat, att en
befattning såsom pressombudsman hos styrelsen inrättades.
Denne befattningshavare, som borde besitta medicinsk utbildning, skulle
i första hand ur styrelsens samlade arbetsmaterial utvälja det, som vore av
intresse för dagspressen, även örn det för lekmannen icke vid första påseende
förefölle fruktbart. Han borde vidare bearbeta och förmedla det kunskapsmaterial,
som därför vore lämpat, till en effektiv hälsovårdsupplysning i för
folkhälsan viktiga ämnen. Förutom dagspressen borde därvid radio, tidskrifter,
film, föredrag och andra medel komma till användning.
I enlighet härmed har medicinalstyrelsen hemställt, att hos styrelsen måtte
från och med den 1 juli 1945 få anställas en pressombudsman. För att
kvalificerad kraft skulle kunna erhållas borde hans arvode icke bestämmas
till lägre belopp än 10 000 kronor örn året, vilket belopp syntes böra utgå
fråh posten till arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t.
Med utgångspunkt från vad sålunda anförts har styrelsen beräknat anslagsbehovet
på följande sätt.
Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde med hänsyn till belastningen
under budgetåret 1943/44 (304 539 kronor) kunna sänkas till
305 000 kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, bör till en början uppräknas med 16 500 kronor, motsvarande arvodet
till den föreslagne inspektören för vården av könssjuka. Därjämte bör till
ersättning åt vikarie för honom beräknas 1 500 kronor.
Vidare bör arvodet till den föreslagne assistenten i obstetrik och gynekologi,
5 300 kronor, ävensom till vikarie för honom 350 kronor, läggas till
postens nuvarande belopp.
Omändringen av sinnesslövårdsinspektörsbefattningen till heltidstjänst
föranleder höjning av förevarande post med dels det arvode, som hittills
funnits upptaget å avlöningsstaten för sinnessjuknämnden, 7 900 kronor,
dels ock det å samma avlöningsstat upptagna beloppet för ersättning till
vikarie för sekreteraren vid semester, 600 kronor, eller sålunda tillhopa 8 500
kronor.
Inrättandet av befattningen såsom pressombudsman föranleder att posten
bör uppräknas med 10 000 kronor.
Med beaktande härav skulle anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, uppräknas med 42150 kronor till 136 350
kronor.
Avlöningarna till den mera fast anställda övriga icke-ordinarie personalen
kunna för nästa budgetår beräknas till omkring 260 000 kronor. Härtill bör
läggas dels för de föreslagna befattningarna såsom amanuens och kontorsbiträde
på halvtid å styrelsens hälsovårdsbyrå, såsom extra föredragande av provinsialläkardistriktsindelningsärenden,
såsom halvtidsamanuens och kontorsbiträde
på avdelningen för mödra- och barnavård, såsom biträdande byråinspektör
och extra ordinarie kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring på byråinspektörens
avdelning samt såsom biträdande föredragande i rättspsykiatriska
ärenden och såsom extra ordinarie konsulent och kontorsbiträde på veterinärbyråns
kastsjukeavdelning, ett belopp av sammanlagt 45 752 kronor, dels ock
för avlöningar åt vikarier och tillfälliga biträden under semester och sjukledighet
ett belopp av lägst 21 248 kronor. Sammanlagda utgifterna under
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
denna anslagspost för nästa budgetår skulle alltså kunna uppskattas till lägst
(260 000 + 45 752 + 21 248) 327 000 kronor.
För rörligt tillägg torde med hänsyn till belastningen under nästföregående
budgetår, 77 650 kronor, ett belopp av samma storlek kunna beräknas förslå.
Medicinalstyrelsens avlöningsanslag skulle alltså vid bifall till styrelsens
förslag komma att i sin helhet uppgå till (305 000 + 136 350 + 327 000 +
77 650) 846 000 kronor. Styrelsen har hemställt, att ett anslag å nämnda
belopp måtte anvisas för budgetåret 1945/46.
Över medicinalstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av medicinalstyrelseutredningen,
statens informationsstyrelse, statskontoret och allmänna
lönenämnden.
Medicinalstyrelseutredningen anför i anledning av förslaget örn uppförande
å medicinalstyrelsens avlöningsstat av en befattning som överinspektör
för vården av könssjuka följande.
Könssjukdomarnas frekvens har visat sig nära sammanhänga med krigsförhållandena
i Europa. Av en genom medicinalstyrelseutredningens försorg
införskaffad sammanställning framgår sålunda, att antalet nyanmälda fall av
könssjukdomar steg från 15 750 år 1916 till 29 639 år 1919 för att år 1921
åter sjunka till 15 822. Härvid må anmärkas, att lagen örn åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar trädde i kraft den 1 januari 1919, varigenom möjlighet
skapades till kostnadsfri behandling och en effektivare efterspaning av
smittkällorna. Under de följande åren har frekvensen av nyanmälda fall av
könssjukdomar i stort sett varierat mellan 12—15 000 fram till år 1940, då
antalet nedgick till 10 283. Därefter har antalet ånyo stigit och uppgick år
1943 till 20 815. Med hänsyn till det anförda finner medicinalstyrelseutredningen
det kunna ifrågasättas, huruvida en överföring av omförmälda befattningshavare
på medicinalstyrelsens avlöningsstat bör äga rum. I varje fall
torde närmare erfarenhet beträffande könssjukdomarnas frekvens böra avvaktas,
innan definitiv ställning tages till nu berörda spörsmål.
En av utredningens ledamöter har varit av skiljaktig mening i det han ansett,
att utredningen bort tillstyrka medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag.
Utredningen framhåller vidare, att därest medicinalstyrelsens i annat sammanhang
framlagda förslag örn forcerat inrättande av 130 nya provinsialläkardistrikt
bifölles och utredning skulle verkställas såväl i anledning härav som,
på sätt styrelsen tänkt sig, rörande ytterligare utökning av antalet provinsialläkardistrikt,
syntes en extra föredragande å medicinalbyrån icke
kunna undvaras. Mot den föreslagna ersättningen till denne har utredningen
intet att erinra.
Med anledning av förslaget örn att den nuvarande deltidstjänsten som
inspektör för sinnesslövården skulle förändras till en heltidstjänst,
varvid den nuvarande kombinationen med befattningen som sekreterare hos
sinnessjuknämnden skulle upphöra, upplyser utredningen, att det med dessa
båda befattningar förenade arbetet för närvarande toge en tid i anspråk, som
motsvarade ungefär IVa arbetskraft, varvid huvudparten hänförde sig till
sinnessjuknämndens verksamhet. Härvid vore att märka, att inspektion av
sinnesslövårdsanstalterna icke medhunnits i önskvärd omfattning. En kom
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
bination av dessa tjänster kunde därför i längden icke upprätthållas, såvida
icke en lättnad i den sammanlagda arbetsbördan kunde vinnas. Utredningen
erinrar i detta hänseende om att i strafflagberedningens år 1942 avgivna betänkande
angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser m. m. framlagts
förslag i syfte bland annat att åvägabringa en avlastning av sinnessjuknämndens
arbetsbörda. Genomfördes detta förslag eller åvägabragtes på annat
sätt en väsentlig lättnad i nämndens arbetsbörda, komme frågan örn förevarande
tjänsteförenings bestånd, åtminstone med hänsyn till arbetskvantiteten,
i ett annat läge.
Härefter fortsätter utredningen:
Lämpligheten av en kombination av nu nämnda tjänster kan emellertid
ifrågasättas även ur andra synpunkter. Sålunda må framhållas, att kompetenskraven
för de båda tjänsterna delvis ligga på olika områden, i det att inspektören
för sinnesslövården helst bör äga barnpsykiatrisk utbildning och
sekreteraren i sinnessjuknämnden rättspsykiatrisk sådan. Dessa specialområden
anses av sakkunskapen vara så åtskilda, att det torde höra till undantagen
att en och samma person äger erforderlig kompetens i båda specialiteterna.
Vidare ställer arbetets natur olika krav såtillvida, att inspektören
bör vara på resande fot så mycket som möjligt, medan sekreteraren helst bör
vara tillgänglig på tjänsterummet viss tid varje dag för löpande arbete samt
för besök av patienter eller deras anhöriga. För närvarande måste av nu
nämnd anledning resorna ofta uppdelas på ett opraktiskt och oekonomiskt
sätt. Ett särskiljande av befattningarna torde därför ur nu anförda synpunkter
vara att förorda.
En annan omständighet, som i detta sammanhang bör beaktas, är att ungdomsvårdskommittén
i betänkande den 30 mars 1944 (SOU 1944: 30) föreslagit
anordnande av statsunderstödd psykisk bärna- och ungdomsvård. Tillsynen
över denna vård har kommittén ansett kunna tills vidare lämpligen anförtros
åt inspektören för sinnesslövården såsom ett specialuppdrag. Härvid
förutsättes dock, att inspektören beredes lättnad i annat med tjänsten sammanhängande
arbete, varmed torde åsyftas befrielse från sekreterargöromålen
hos sinnessjuknämnden. En dylik kombination torde ur kompetens- och
arbetssynpunkt vara att föredraga framför den nuvarande. Skulle en psykiatrisk
bärna- och ungdomsvård komma till stånd i huvudsaklig anslutning till
ungdomsvårdskommitténs förslag, vill medicinalstyrelseutredningen därför
tillstyrka, att tillsynen över denna vård anförtros åt inspektören för sinnesslövården.
I så fall torde dock en annan benämning av befattningen böra
övervägas.
Frågan örn den framtida organisationen av sekreterarbefattningen hos
sinnessjuknämnden kan icke bedömas förrän ställning från statsmakternas
sida tagits till strafflagberedningens förslag.
Utredningen upplyser vidare, att föredragningen av de rättspsykiatriska
ärendena vore fördelad på två befattningshavare, nämligen ett extra
ordinarie medicinalråd, som handlade de social- och civilpsykiatriska ärendena,
samt en deltidsföredragande, som handlade de kriminalpsykiatriska ärendena.
Antalet hithörande ärenden, som under budgetåret 1943/44 uppgått till
5 452, hade mer än fördubblats sedan budgetåret 1940/41, varvid ökningen
huvudsakligen folie på abort- och steriliseringsärenden samt sinnesundersökningar
i brottmål. De från och med innevarande budgetår tillkommande åren
-
12
Kungl. Majlis proposition nr 243.
Jena angående kastrering hade för tiden 1 juli—30 september 1944 uppgått
till 24. Enligt vad utredningen inhämtat kunde den nuvarande arbetsbördan
icke bemästras utan ett avsevärt övertidsarbete av det föredragande medicinalrådet.
Med all sannolikhet komme en fortsatt stegring att äga rum av antalet
ärenden. En förstärkning av arbetskrafterna å styrelsens rättspsykiatriska
avdelning syntes därför påkallad. I avbidan på vidare erfarenhet borde
förstärkningen givas den form, som medicinalstyrelsen föreslagit.
Beträffande frågan örn anställande av en biträdande byråinspektör
för sjuksköterskeväsendet anför medicinalstyrelseutredningen följande.
Enligt gällande instruktion (SFS 1920 nr 235) har byråinspektören att å medicinalstyrelsens
vägnar utöva inspektion över statens distriktssköterskeskola, statens
sjuksköterskeskola, godkända sjuksköterskeskolor och sjuksköterskebyråer
samt den vid allmänna eller statsunderstödda civila sjukvårdsanstalter eller i
statsunderstödd distriktssjukvård anställda kvinnliga sjukvårdspersonalens
(sjuksköterskors, sjuksköterskeelevers och sjuksköterskebiträdens) arbetsförhållanden
och tjänsteverksamhet ävensom sådana sjuksköterskors tjänsteverksamhet,
vilka äro antända i av bruk, fabrik eller därmed jämförligt företag anordnad
och vederbörligen godkänd sjukvård. Vidare åligger det byråinspektören
att inom medicinalstyrelsen bearbeta inkommande uppgifter angående sjuksköterskeskolor,
sjuksköterskebyråer och den kvinnliga sjukvårdspersonalens
arbetsförhållanden och tjänsteverksamhet, att avgiva yttranden och förslag i
frågor, som beröra sjuksköterskeväsendet, att inför chefen för lasarettsbyrån
eller i principiella eller eljest viktiga ärenden inför generaldirektören föredraga
ärenden rörande sjuksköterskeväsendet samt att i övrigt taga den befattning
med ärenden rörande sjuksköterskeväsendet, som av styrelsen åt denne
uppdrages. Till ytterligare belysning av byråinspektörens arbetsbörda må
nämnas, att antalet sjuksköterskor i landet numera överstiger 10 000 samt att
antalet sjuksköterskeskolor utgör 23 med en sammanlagd examenskapacitet
av omkring 1 000 sjuksköterskor per år. Förberedelser ha vidtagits i syfte att
öka denna kapacitet till omkring 1 400 sjuksköterskor per år.
Även örn behovet av inspektion åtminstone rörande den examinerade sjukvårdspersonalens
arbetsförhållanden och tjänsteverksamhet numera framträder
med mindre styrka än tidigare, står det mot bakgrunden av det anförda
för utredningen tämligen klart, att sjuksköterskeinspektionens uppgifter icke
kan tillfredsställande ombesörjas genom en inspektör. Enligt vad utredningen
inhämtat har någon kontinuerlig inspektion icke medhunnits sedan år 1935
utan har byråinspektörens tid helt tagits i anspråk för löpande expeditionsarbete,
oaktat biträde tidvis lämnats av en på beredskapsbyrån tjänstgörande
sjuksköterska. Med hänsyn härtill och då någon minskning i sjuksköterskeinspektionens
totala arbetsbörda icke torde vara att förvänta anser sig utredningen
böra förorda, att en befattning som biträdande byråinspektör inrättas.
Härvid räknar utredningen med att innehavaren av denna befattning skall,
sedan normala förhållanden återinträtt, jämväl kunna handhava övervakningen
av de nu å beredskapsbyrån förda registren över sjuksköterskor och
barnmorskor. Då den biträdande inspektören avses komma att få självständigt
handlägga och föredraga vissa ärenden, torde en placering i lönegrad
Eo 20 få anses fullt motiverad. Utredningen tillstyrker alltså medicinalstyrelsens
förslag i denna del.
Börande frågan om inrättande av en befatta ing som pressombudsman hos
medicinalstyrelsen har utredningen överlagt med representanter för svenska
tidningsutgivareföreningen, svenska journalistföreningen och Sveriges läkar
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
förbund. Utredningen vill för sin del icke bestrida, att behov föreligger av en
bättre kontakt mellan den medicinska vetenskapen och administrationen, å
den ena, samt allmänheten å den andra sidan. Det synes utredningen sålunda
sannolikt, att man genom en organiserad upplysningsverksamhet skulle kunna
verksamt befrämja vidtagande av sjukdomsförebyggande åtgärder samt även
i övrigt bibringa allmänheten en klarare uppfattning örn sådana iakttagelser
och rön på det medicinska området, vilka ha betydelse för den enskildes
livsföring. En förutsättning härför vore emellertid, att upplysningsverksamheten
vore väl avvägd och utformad på ett sätt, som samtidigt gjorde den lätt
förståelig och slagkraftig. Enligt utredningens mening hade särskilt i sistnämnda
hänseende brister i den hittillsvarande upplysningsverksamheten
icke sällan framträtt.
Utredningen yttrar härefter:
Utredningen har av medicinalstyrelsens skrivelse icke kunnat bilda sig en
säker uppfattning rörande den avsedda innebörden av pressombudsmannens
arbetsuppgifter och ställning. Utredningen utgår för egen del från att någon
ändring i den dagliga rutinmässiga nyhetsförmedlingen från medicinalstyrelsen
icke åsyftas. För utredningen synes det ock naturligt, att initiativet till
upplysningsåtgärder i olika frågor som regel kommer från generaldirektören
eller vederbörande föredragande i styrelsen ävensom att dessa tillhandahålla
eller anvisa erforderligt material för frågans belysning. Från dessa utgångspunkter
skulle pressombudsmannens huvudsakliga uppgift bliva att bearbeta
materialet, så att det blir för allmänheten lättfattligt och intresseväckande.
Ofta torde det visa sig ändamålsenligt att belysa materialet i form av en
intervju i dagspressen eller en dialog i radio. Stundom kan det även framstå
som önskvärt, att materialet bearbetas för åvägabringande av en kortfilm,
avsedd att visas före huvudprogrammet på biografernas ordinarie föreställningar.
Med hänsyn härtill finner utredningen det vara av vikt, att pressombudsmannen
har journalistisk läggning samt är väl insatt i pressens, radions
och filmens organisation och arbetssätt. Har han därjämte medicinsk utbildning,
är detta givetvis en fördel, men det kan enligt utredningens mening
knappast anses vara en nödvändig kvalifikation.
Inom utredningen har emellertid tvekan rått, huruvida ifrågavarande uppgift
borde anförtros åt en stadigvarande anställd befattningshavare eller örn
det icke vore mera ändamålsenligt med en anordning, som möjliggjorde anlitande
i varje särskilt fall av en person, som kunde anses äga speciella förutsättningar
för den aktuella uppgiften. Endast erfarenheten torde i detta hänseende
kunna lämna tillförlitliga anvisningar. Med beaktande härav och med
understrykande av vikten av att en nära samverkan i detta hänseende kommer
till stånd mellan medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan har utredningen
ansett sig böra förorda, att ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor
ställes till envar av medicinalstyrelsens och folkhälsoinstitutets förfogande
för bedrivande i samråd av viss försöksverksamhet på området. Uppenbarligen
bör vid organiserandet av ifrågavarande upplysningsverksamhet kontakt
sökas med statens informationsstyrelse för tillvaratagande av den sakkunskap
och erfarenhet, som finnes representerad inom denna styrelse.
Medicinalstyrelsens framställning i övrigt har icke föranlett någon erinran
från utredningens sida.
Statens informationsstyrelse, som endast haft att uttala sig beträffande
förslaget örn inrättande av en befattning som pressombudsman hos medicinal
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
styrelsen, har understrukit vikten av en effektiv hälsovårdsupplysning samt
förklarat sig icke ha något att erinra mot de principer, efter vilka densamma
enligt medicinalstyrelsens förslag skulle bedrivas. Styrelsen har därvid uttalat,
att nämnda befattning och den föreslagna befattningen för motsvarande
ändamål vid statens institut för folkhälsan borde förenas hos en och samma
person.
Statskontoret har anfört i huvudsak följande.
Medicinalstyrelsen hade även för innevarande budgetår hemställt örn anställande
av en överinspektör för könssjukvården. Kungl. Maj:t
hade emellertid ansett sig icke kunna biträda detta förslag, enär det
icke vore styrkt, att ett stadigvarande behov av en dylik befattningshavare
bomme att förefinnas (proposition nr 144/1944). Såvitt ämbetsverket
kunde förstå, torde den för innevarande budgetår vidtagna anordningen
med anställande av en extra föredragande för handläggning av ärenden angående
könssjukvård närmast vara att fatta som en tillfällig åtgärd i syfte
att få till stånd ett effektivt samarbete mellan de olika å förevarande område
verksamma organen. Sedan ett dylikt samarbete inletts, hade statskontoret
svårt att föreställa sig, att ett stadigvarande behov av en heltidsanställd befattningshavare
med dessa arbetsuppgifter kunde vara för handen. Enligt
ämbetsverkets mening borde därför övervägas att för nästkommande budgetår
ersätta den nuvarande extra föredraganden med en till styrelsens förfogande
ställd sakkunnig med tjänstgöring å halvtid, vilken mot lämpligt avvägt
arvode — väsentligt reducerat i förhållande till det nuvarande -— skulle hava
att fullgöra hithörande arbetsåligganden. Mot att arvodet till denne befattningshavare
inräknades i styrelsens avlöningsanslag hade statskontoret icke
något att erinra men förutsatte, att anslag för ändamålet upphörde att utgå,
då normala förhållanden å området ånyo inträtt.
Enligt vad statskontoret under hand inhämtat ankomme föredragningen av
ärenden rörande provinsialläkardistriktsindelningen för närvarande
å innehavaren av den vid medicinalbyrån befintliga sekreterartjänsten.
Då — såvitt ämbetsverket kunde finna — den till följd av den föreslagna ökningen
av antalet provinsialläkardistrikt uppkommande arbetsbelastningen å
byrån torde få anses vara av rent tillfällig beskaffenhet, syntes — i den mån
redan befintlig personal icke vore tillräcklig — en förstärkning av arbetskrafterna
lämpligen kunna erhållas genom dubblering av den nuvarande
sekreterartjänsten. Statskontoret kunde alltså icke tillstyrka inrättandet av
en arvodesavlönad befattning för nu ifrågavarande arbetsuppgifter.
Med anledning av medicinalstyrelsens förslag örn anställande av en i
obstetrik och gynekologi specialutbildad läkare för mödravården
ville statskontoret erinra örn att Kungl. Majit med stöd av ett av 1944
års riksdag lämnat bemyndigande redan medgivit, att en dylik befattningshavare
finge under innevarande budgetår vara anställd hos styrelsen under
en tid av högst sex månader. I den till Kungl. Majit avlåtna skrivelsen med
hemställan om medel för avlöning åt denne befattningshavare hade styrelsen
angivit, att — såvitt då kunde överblickas — de av den beslutade utbyggnaden
av mödra- och barnavården föranledda särskilda arbetsuppgifterna borde
kunna medhinnas på sex månader. Med hänsyn härtill och då vad i föreliggande
framställning anförts icke övertygat statskontoret örn nödvändigheten
av en särskild befattningshavare för fullgörande av hithörande göromål,
funne sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka bifall till styrelsens hemställan
i denna del.
Beträffande styrelsens förslag att den nuvarande halvtidstjänsten såsom
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
inspektör för sinnesslövården, vilkens innehavare tillika vore sekreterare
hos sinnessjuknämnden, skulle ersättas med en heltidsbefattning, ville
statskontoret allenast framhålla, att med en definitiv reglering av dessa befattningar
borde anstå, intill dess medicinalstyrelseutredningen framlagt sitt
förslag.
Behovet av en ytterligare föredragande i rättspsykiatri undandroge
sig statskontorets prövning. Eventuellt erforderliga lönekostnader för
en dylik befattningshavare borde emellertid, i likhet med vad som vore fallet
beträffande den å avdelningen redan befintliga extra föredragandetjänsten,
upptagas under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit.
Enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat, skulle å den föreslagna befattningen
som biträdande byråinspektör förordnas en person med
sjuksköterskeutbildning. Såvitt statskontoret kunde förstå, vore avsikten med
styrelsens förslag örn anställande av en biträdande byråinspektör närmast
den, att därigenom bereda den ordinarie byråinspektören erforderlig lättnad i
henne åvilande göromål. Att för detta ändamål inrätta en befattning i 20 lönegraden
kunde statskontoret dock icke finna motiverat. I varje fall syntes i
avvaktan på medicinalstyrelseutredningens förslag till ändrad organisation av
styrelsen behovet av biträdeshjälp kunna tillgodoses på så sätt, att till
byråinspektörens förfogande ställdes en kvalificerad sjuksköterska med uppgift
att under byråinspektörens ledning deltaga i på avdelningen belöpande
göromål. Avlöningsförmånerna för denna befattningshavare borde anpassas
med hänsyn till det för sjuksköterskor gällande allmänna löneläget och under
inga omständigheter utmätas efter förmånligare grunder än som gällde i fråga
örn amanuenser med juridisk utbildning. Högre placering än i 15 lönegraden
borde därför vara utesluten.
Den för kastsjukeavdelningen tillfälligt anställde nye konsulenten
åtnjöte, enligt vad statskontoret inhämtat, för närvarande ett månatligt arvode
av 830 kronor. Huruvida den å avdelningen inträdda arbetsökningen kunde
beräknas vara för framtiden bestående och således ett stadigvarande behov av
ytterligare arbetskraft föreligga, undandroge sig statskontorets bedömande.
Därest så emellertid skulle vara förhållandet, kunde ämbetsverket svårligen
finna det påkallat, att denne befattningshavare, som torde få anses såsom biträde
åt den nuvarande konsulenten, vilken vore placerad i lönegrad Eo 24,
erhölle en med denne likvärdig tjänsteställning. Enligt statskontorets mening
borde tjänsten vid inplacering i löneplan icke upptagas i högre lönegrad
än 21.
Beträffande styrelsens förslag örn inrättande av en befattning som pressombudsman
erinrade statskontoret örn att styrelsen för statens institut för
folkhälsan för nästkommande budgetår hemställt örn anställande av en liknande
befattning vid institutet. Statskontoret kunde för sin del icke finna lämpligt
att organiserad upplysningsverksamhet på hälsovårdens område handhades av
mer än ett statligt organ. Då av bestämmelserna i den för institutet för folkhälsan
gällande instruktionen framginge, att en på förevarande område bedriven
propagandaverksamhet helt folie inom ramen för institutets arbetsuppgifter,
syntes enligt ämbetsverkets mening en för ändamålet inrättad befattning
lämpligen böra anknytas till institutet för folkhälsan. Därest så
skedde, kunde statskontoret icke finna skäl föreligga att jämväl hos medicinalstyrelsen
en särskild befattningshavare med i huvudsak samma arbetsåligganden
skulle vara verksam. Självfallet borde dock i hithörande ärenden ett
intimt samarbete komma till stånd mellan styrelsen och institutet för folk
hälsan.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Jämväl styrelsens behov av amanuens- och biträdespersonal undandroge
sig statskontorets närmare bedömande. Avlöningskostnadema för
envar av de föreslagna halvtidsamanuenserna å hälsovårdsbyrån samt å mödraoch
barnavårdsavdelningen, vilka kostnader av styrelsen beräknats till 2 635,
respektive 3 000 kronor, syntes emellertid böra uppskattas till 2 500 kronor,
vilket närmast motsvarade löneförmånerna för en i lönegrad Eo 15 placerad
befattningshavare. Slutligen kunde framhållas, att de för nästkommande
budgetår föreslagna kontorsbiträdesbefattningama, frånsett biträdestjänsten
å mödra- och barnavårdsavdelningen, enligt ämbetsverkets mening lämpligen
borde uppföras som skrivbiträdestjänster.
Allmänna lönenämnden har yttrat följande:
Lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot att det arvode å
16 500 kronor, som under budgetåret 1944/45 utgår till en extra föredragande
i medicinalstyrelsen för handläggning av ärenden rörande könssjukvård, får
under budgetåret 1945/46 utgå till en överinspektör för vården av
köns sjuka. Huruvida arvodet bör uppföras å medicinalstyrelsens avlöningsstat
eller liksom för närvarande utgå från särskilt anslag synes lönenämnden
väsentligen böra bedömas med utgångspunkt från, huruvida den ifrågavarande
befattningen kan förväntas bli för längre tid erforderlig eller icke. För befattningshavaren
i fråga böra, på sätt föreslagits, i tillämpliga delar gälla bestämmelserna
i 10—15 §§ civila icke-ordinariereglementet, varvid bör så anses,
som om befattningen tillhörde lönegrad Eo 30, löneklass 32.
Med avseende å förslaget om anställande av en extra föredragande
för ärenden rörande provinsialläkardistriktsindelningen får
lönenämnden erinra örn att Kungl. Majit i årets statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkt lil) allenast förordat inrättande av 20 nya
ordinarie provinsialläkartjänster, av vilka en del skulle uppkomma genom
förändring av extra provinsialläkartjänster till ordinarie. Vid sådant förhållande
ifrågasätter lönenämnden, örn någon förstärkning av arbetskrafterna
å medicinalbyrån över huvud är behövlig för ifrågavarande ändamål. Därest
oavvisligt behov av ytterligare arbetskraft skulle för viss tid uppkomma, torde
på sätt statskontoret förordat detta kunna tillgodoses genom temporär dubblering
av förste byråsekreterartjänsten å medicinalbyrån.
Örn behov finnes föreligga av heltidstjänstgöring för den hos medicinalstyrelsen
anställde inspektören för sinnesslövården, torde i enlighet
med förslaget arvodet böra bibehållas vid samma belopp, som för närvarande
utgår till ifrågavarande befattningshavare i egenskap av deltidsanställd
å två befattningar, eller 14 900 kronor. Liksom för närvarande synes inspektören
för sinnesslövården böra med avseende å vissa avlöningsförmåner anses
tillhöra lönegrad Eo 28, löneklass 28.
Den å byråinspektörens avdelning erforderliga befattningen såsom biträdande
byråinspektör synes lönenämnden icke för närvarande böra
hänföras till så hög lönegrad som föreslagits, eller Eo 20. Med hänsyn till
vad medicinalstyrelsen anfört torde man emellertid icke böra vid löneställningens
bestämmande gå lägre än till 17 lönegraden, varför lönenämnden för
närvarande finner sig böra förorda, att den ifrågavarande befattningen hänföres
till Eo 17.
Beträffande den ytterligare konsulentbefattning i Eo 24, som skulle inrättas
på veterinärbyråns kastsjukeavdelning, har lönenämnden
under hand från medicinalstyrelsen inhämtat, att arbetsuppgifterna för ifrågavarande
befattningshavare äro i stort sett likvärdiga med dem, som åvila den
nuvarande konsulenten å avdelningen. Den i framställningen omnämnda,
utomordentligt stora ökningen i antalet djur, som anslutits till kastsjukebe
-
17
Kungl. Maj-.ts proposition nr 243.
kämpandet, har enligt uppgift föranlett att arbetet å kastsjukeavdelningen ännu
icke hunnit färdigorganiseras. Lönenämnden har för sin del icke funnit bestämda,
hållpunkter för en differentiering av de båda veterinärtjänsterna å
avdelningen å 24 och 21 lönegraderna, på sätt statskontoret förordat. Det
må ock framhållas, att det nuvarande arvodet å 830 kronor för månad närmast
motsvarar avlöningen i löneklass 22 efter pensionsavdrag. Med hänsyn till det
anförda har lönenämnden, för den händelse att arbetsuppgifterna å ifrågavarande
avdelning kunna förväntas bli av så bestående natur, att förefintligheten
av två pensionsberättigande tjänster är motiverad, funnit sig icke böra
framställa någon erinran mot förslaget, att å kastsjukeavdelningen inrättas
en ny konsulenttjänst i Eo 24.
\ad slutligen angår frågan örn anställande av en pressombudsman i
m e d i c ina 1 s t y r elsen tillåter sig lönenämnden allenast hänvisa till vad
i detta hänseende anförts i 1945 års statsverksproposition (femte huvudtiteln
punkt 160).
.. lövrot hur den förevarande remissen ej givit lönenämnden anledning till
Medicinalstyrelsen har i första hand föreslagit, att den extra föredragande
tor ärenden rörande könssjukvård, som jämlikt medgivande av 1944 års riks
dag forordnats for innevarande budgetår och vars arvode bestrides från anslaget
till åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, skall från och med nästa
budgetår överföras å medicinalstyrelsens avlöningsstat och benämnas Överinspektör
för vården av könssjuka. Medicinalstyrelsen har därvid utgått från
att behovet av denne befattningshavare koinine att kvarstå under avsevärd tid
framåt. Mot bakgrunden av vad vid remissbehandlingen framkommit finner
jag emellertid tillräckliga hållpunkter för närvarande icke föreligga för att
bedöma, huilivida behovet av en särskild befattningshavare för detta ändamål
kemmer att bli mera permanent. Vid sådant förhållande anser jag mig icke
böra ifrågasätta en ändring av vare sig den ställning, som nu tillkommer beni
rde föredragande, eller sättet för bestridandet av hans arvode.
Behovet av den föreslagna extra föredraganden å medicinalbyrån för handläggning
av ärenden rörande provinsialläkardistriktsindelningen sammanhänger
med frågan, i vilken takt provinsialläkarorganisationen fortsättningsvis
skall utbyggas. I detta hänseende har medicinalstyrelsen tänkt sig en
väsentligt snabbare utbyggnad än Kungl. Majit på min föredragning funnit
sig kunna förorda vid behandlingen av denna fråga i 1945 års statsverksproposition.
Godtager riksdagen Kungl. Majlis förslag härutinnan, torde en
extra föredragande för nu berörda ärendens handläggning knappast komma
att erfordras mer än möjligen under en begränsad del av nästa budgetår. Behovet
av förstärkning torde i så fall få tillgodoses genom att vederbörande
byråchef eller sekreterare beviljas partiell tjänstledighet under erforderlig tid.
I anledning av den vid 1944 års riksdag beslutade utvidgningen av den före
byggande mödravården har Kungl. Majit — enligt bemyndigande av riksdagen
—- den 14 juli 1944 medgivit, att under sex månader av innevarande budgetår
finge vara anställd en i obstetrik och gynekologi specialutbildad läkare såsom
extra föredragande i mödravårdsärenden mot ett arvode av högst 5 300
kronor för år. För samma ändamål torde — i avbidan på vidare erfaren
-
Departementschefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 smil. Nr 243.
650 4.6 2
18
Kungl. Maj-.ts proposition nr 243.
het — på sätt medicinalstyrelsen hemställt böra beräknas medel jämväl under
nästa budgetår, att bestridas från arvodesposten.
Frågan örn förändring av befattningen som inspektör för sinnesslövården
sammanhänger som nämnts nära med motsvarande spörsmål beträffande befattningen
som sekreterare i sinnessjuknämnden. Av utredningen i ämnet
synes framgå, att kombinationen av dessa båda befattningar under de senaste
åren blivit alltmera betungande och att densamma i längden svårligen torde
kunna upprätthållas, därest icke en lättnad i den sammanlagda arbetsmängden
på ett eller annat sätt åvägabringas. I detta avseende bör emellertid
framhållas, att Kungl. Majit på hemställan av chefen för justitiedepartementet
förut denna dag i proposition nr 239 framlagt förslag till ändring av bland
annat 20 § gällande sinnessjuklag, varigenom nuvarande hinder för sinnessjuknämnden
att på vederbörande sjukvårdsläkare delegera beslutanderätten
beträffande utskrivning av straffriförklarade, som begått mot annans person
liga säkerhet riktat brott, bortfaller. Denna åtgärd i samband med den skärpning
av förutsättningarna för straffriförklaring, som föreslås i en tidigare till
detta års riksdag avgiven proposition (nr 207), torde kunna medföra en icke
oväsentlig avlastning av sinnessjuknämndens nuvarande arbetsbörda. Vid
sådant förhållande synes en fortsatt förening av nämnda båda tjänster icke
vara utesluten.
Lämpligheten av denna förening kan emellertid, såsom medicinalstyrelse
utredningen framhållit, ur andra synpunkter ifrågasättas. Den framstår sålunda
ur såväl arbets- som kompetenssynpunkt mindre lycklig. Beaktas bör
vidare, att sinnesslövården efter hand som den utbygges kräver ökad tillsyn
och rådgivning. Härjämte må erinras örn att, därest riksdagen bifaller Kungl.
Majits i propositionen nr 211 framlagda förslag angående statsbidrag till
psykisk bärna- och ungdomsvård, fråga uppkommer örn lämpligaste sättet
att utöva den centrala tillsynen över denna vård. Härvid har såsom en
provisorisk lösning antytts lämpligheten av att anförtro denna tillsyn åt
sinnesslövårdsinspektören. Till denna kombination, som förutsätter särskild
specialutbildning hos innehavaren, kan ställning icke nu tagas.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde för närvarande ingen annan
åtgärd böra vidtagas än att posten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, uppräknas med ett belopp av förslagsvis
8 500 kronor. Det torde sedan få ankomma på Kungl. Maj :t att inom
ramen för detta belopp jämte nuvarande arvodesbelopp för sinnesslövårdsinspektören
och dennes vikarie, utgörande 7 700 kronor, träffa de anstalter,
som kunna visa sig mest ändamålsenliga för tillgodoseende av nu berörda
ändamål.
Medicinalstyrelsen har vidare påkallat medel för anställande av en biträdande
föredragande i rättspsykiatriska ärenden för en tid av sex månader
under nästa budgetår. Styrelsen har härvid åberopat den snabbt fortskridande
ökningen av hithörande ärenden, som framför allt är markerad beträffande
abort- och steriliseringsärenden samt sinnesundersökningar i brottmål.
Någon minskning av dessa ärenden lärer icke vara att emotse under de närmaste
19
Kungl. Maj-.ts proposition ni 243.
åren. Jag vill i detta hänseende framhålla, att Kungl. Majit i propositionen
(nr 239) med förslag till ändringar i sinnessjuklagen utgått från att den centrala
granskningen av utlåtandena rörande sinnesundersökningar i brottmål
skall tills vidare bibehållas. Under sådana förhållanden anser jag mig icke
kunna avvisa styrelsens framställning om ytterligare en föredragande i rättspsykiatriska
ärenden.
Genom den verkställda utredningen synes mig även behovet av en biträdande
inspektör för sjuksköterskeväsendet styrkt. I likhet med lönenämnden
finner jag mig dock tills vidare icke kunna förorda högre löneställning för
denna befattningshavare än lönegrad Eo 17.
Den starkt stegrade anslutningen till det frivilliga kastsjukebekämpandet
torde, på sätt medicinalstyrelsen framhållit, göra det nödvändigt att för handhavande
av hithörande kontroll och rådgivning inrätta ytterligare en konsulentbefattning
å veterinärbyråns kastsjukeavdelning. Densamma torde i
enlighet med medicinalstyrelsens, av lönenämnden biträdda förslag böra placeras
i lönegrad Eo 24.
Till förslaget örn anställande av en pressombudsman vid medicinalstyrelsen
ställer jag mig mera tveksam. Yad i denna del anförts av medicinalstyrelsen,
statens informationsstyrelse och medicinalstyrelseutredningen synes mig
emellertid motivera, att ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor ställes till medicinalstyrelsens
förfogande för anordnande av viss försöksverksamhet på området.
Härvid torde i stort sett de riktlinjer böra följas, som uppdragits av
medicinalstyrelseutredningen. Självfallet bör vid verksamhetens organiserande
samråd sökas med såväl statens informationsstyrelse som statens institut
för folkhälsan. Jag vill erinra örn att i årets statsverksproposition (femte
huvudtiteln, punkten 160) beräknats ett belopp av likaledes 5 000 kronor för
bedrivande av upplysningsverksamhet genom sistnämnda instituts försorg.
Härutöver har medicinalstyrelsen beräknat medel för avlöning åt två halvtidsamanuenser
och tre kontorsbiträden, huvudsakligen avsedda som förstärkning
av hälsovårdsbyrån, mödra- och barnavårdsavdelningen samt kastsjukeavdelningen.
Till följd av arbetsbördans snabba tillväxt har styrelsen, delvis
efter särskilt medgivande av Kungl. Majit, redan under innevarande budgetår
nödgats tillfälligt anställa personal av i huvudsak den omfattning, som nu
nämnts. Jag anser mig under sådana förhållanden böra tillstyrka styrelsens
framställning härutinnan, dock med den jämkningen att för samtliga dessa
befattningshavare tills vidare allenast räknas med anställning som extra
tjänstemän. Kostnaden för desamma skulle då, frånsett förekommande tillägg,
begränsas till 12 500 kronor.
Slutligen vill jag erinra örn att medicinalstyrelsen i skrivelse den 16 februari
1945 hemställt örn medel för avlönande från och med innevarande kalenderår
av bland annat en extra föredragande, som skulle åtnjuta arvode motsvarande
lönegrad Eo 26, samt en extra ordinarie kansliskrivare i lönegrad
Eo 11, båda med placering å kameralbyrån. På de skäl, som styrelsen i
nämnda skrivelse anfört, har Kungl. Majit i proposition nr 163 (femte huvudtiteln,
punkt 3) beräknat medel för dessa befattningshavare under inneva
-
20
Kungl. Maj-.ts proposition nr 243.
rande budgetår. Då behovet av desamma enligt vad styrelsen framhållit kan
förväntas bli bestående även under nästa budgetår, förordar jag, att medel
avses för nu nämnda personalförstärkning jämväl för budgetåret 1945/46.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat torde medicinalstyrelsens avlöningsanslag
för nästa budgetår böra beräknas sålunda.
Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde enligt medicinalstyrelsens
förslag böra upptagas med 305 000 kronor.
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj: t, torde böra uppräknas med dels 5 700 kronor till en extra föredragande
i mödravård jämte vikarie för denne, dels 3 600 kronor för en extra
föredragande i rättspsykiatri, dels ock 8 500 kronor för att, örn så skulle
visa sig erforderligt, möjliggöra anställande på heltid av en arvodist för tillsyn
av sinnesslöxården samt den psykiska harna- och ungdomsvården jämte
vikarie för denne under semester eller alltså med sammanlagt 17 500 kronor.
Posten skulle därmed komma att stiga till 112 000 kronor.
Till avlöning åt den mera fast anställda övriga icke-ordiHarie personalen
torde enligt medicinalstyrelsens förslag böra beräknas ett belopp
av 260 000 kronor. Härtill torde böra läggas 11 500 kronor till arvode åt en
extra föredragande å kameralbyrån, 8 000 kronor för en konsulent å veterinärbyrån
i lönegrad Eo 24, 5 300 kronor för en biträdande inspektör för sjukskötérskeväsendet
i lönegrad Eo 17, 4 000 kronor för en kansliskrivare i lönegrad
Eoll, 5 000 kronor för bedrivande av viss upplysningsverksamhet samt
12 500 kronor för anställande av vissa extra tjänstemän. Härutöver torde liksom
tidigare böra beräknas ett belopp av i runt tal 20 000 kronor till avlöningar
åt vikarier Och tillfälliga biträden. Posten skulle därigenom komma
att höjas till 326 300 kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 325 000
kronor.
Posten till rörligt tillägg slutligen torde med hänsyn till belastningen
å densamma för sistförflutna budgetår, utgörande omkring 77 000 kronor,
kunna upptagas med oförändrat belopp eller 81 500 kronor.
Enligt dessa beräkningar skulle alltså styrelsens avlöningsanslag för nästa
budgetår komma att uppgå till (305 000 + 112 000 + 325 000 + 81 500) 823 500
kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels medgiva, ätt antalet konsulenter i lönegrad Eo 24 må i
gällande personalförteckning för medicinalstyrelsen utökas från
3 till 4;
dels godkänna följande avlöningsstät för medicinalstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:
Kungl. Majlis proposition nr 248.
21
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis
................................................ kronor 305 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis..................... » 112 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 325 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 81 500
Summa förslagsanslag kronor 823 500;
dels ock till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av ............... kronor 823 500.
2. Sinnessjuknämnden: Avlöningar, förslagsanslag.
Budgetår Anslag Nettoutgifter
1943/44 ............................ 23 400 23 685
1944/45 ............................ 23 700 —
1945/46 (,förslag).................. 24 000 —
Kungl. Majit har den 5 maj 1944 fastställt följande av riksdagen godkända
avlöningsstat för sinnessjuknämnden, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1944/45:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis............................................ kronor 17 100
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .............. » 6 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................................... » 600
Summa förslagsanslag kronor 23 700
Från arvodesposten utgår ersättning till bland annat nämndens sekreterare
med 7 900 kronor samt till vikarie för denne under semester med 700 kronor.
Beträffande grunderna för ersättning till nämndens ledamöter tillåter jag
mig hänvisa till statsliggaren för innevarande budgetår s. 241 och 242.
I skrivelse den 28 juli 1944 har sinnessjuknämnden gjort framställning örn
anslag för sin verksamhet under nästa budgetår.
Nämnden har häri erinrat örn att nämndens arbetsbörda företett en fortgående
kraftig ökning, vilken ej visade tendens att avstanna. Från år 1931
till år 1943 hade antalet inkomna ärenden ökat från 460 till 3 189, antalet
avgjorda utskrivningsärenden från 363 till 3 019 samt övriga ärenden, däri
inbegripet småärenden, från 69 till 900. De utgående expeditionernas antal
hade under samma tid ökat från 702 till 6 142. Nämnden har vidare erinrat
örn att nämnden vid avgivandet av sina anslagsäskanden för budgetåret 1941/42
uttalat, att det arbete, som vid denna tidpunkt åvilade sekreteraren i nämnden,
utan tvekan motsvarade en heltidstjänst, varför den dittillsvarande föreningen
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
av denna tjänst med befattningen som inspektör för sinnesslövården ej i längden
skulle kunna bibehållas. Med hänsyn till det statsfinansiella läget hade
nämnden emellertid ansett sig då ej vilja göra framställning om sekreterartjänstens
omändring till heltidstjänst.
Efter det sagda uttalande gjordes hade antalet behandlade ärenden ökat
med mer än 40 %. Nämnden ansåge sig därför ej ytterligare kunna uppskjuta
frågan om överförandet av sekreterartjänsten till en heltidstjänst.
Vad anginge sekreterarens placering i lönehänseende vore det för erhållande
av tillräckligt kvalificerad innehavare önskvärt, att denne erhölle minst
samma löneförmåner som en förste läkare vid statens sinnessjukhus, vilken
vore placerad i A 28. Arvodet för den nuvarande förenade tjänsten hade
med hänsyn härtill fastställts till 14 900 kronor, och det vore önskvärt, att
arvodet till nämndens sekreterare fastställdes att utgå med samma belopp.
Till ersättning åt semestervikarie för sekreteraren ansåge nämnden ett belopp
av 1 865 kronor erforderligt, varvid nämnden utgått från att sekreteraren
skulle komma i åtnjutande av 45 dagars semester.
Posten arvoden och särskilda ersättningar skulle vid bifall till vad
nämnden föreslagit rörande ersättning till sekreteraren och dennes semestervikarie
behöva höjas med (7 000 + 1 165) 8 165 kronor. Det under samma post
upptagna beloppet till arvoden åt suppleanter för nämndens ledamöter har
nämnden med hänsyn till utgifterna för ändamålet under budgetåret 1943/44
ansett böra höjas med 400 till 1000 kronor. Postens slutsumma enligt
nämndens förslag skulle sålunda bliva (17 100+ 8165+400) 25 665 kronor.
Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har nämnden
föreslagit höjd med 500 kronor till 6 500 kronor med hänsyn till ökat
behov av extra skrivbiträdeshjälp.
Posten rörligt tillägg har nämnden med hänsyn till belastningen för
budgetåret 1943/44, 772 kronor, ansett böra höjas till 800 kronor.
Enligt nämndens förslag skulle anslaget alltså behöva upptagas till (25 665
+ 6 500 + 800) 32 965 kronor.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 19 september 1944 hänvisat till att
styrelsen i samband med avgivande av anslagsäskande för styrelsens egen
del hemställt, att jämväl befattningen som inspektör för sinnesslövården
måtte omändras till heltidstjänst. Styrelsen hade därvid framhållit, att det
länge stått klart för styrelsen, att föreningen av tjänsterna som inspektör
för sinnesslövården och sekreterare hos sinnessjuknämnden varit ohållbar,
då arbetsuppgifterna väl motiverat anställandet av en heltidsanställd befattningshavare
på vardera tjänsten. Med hänsyn härtill tillstyrkte styrelsen,
att sekreterartjänsten omändrades till heltidstjänst med ett arvode motsvarande
det, som styrelsen ansett skäligt för inspektören för sinnesslövården,
eller 14 900 kronor för år.
I fråga örn förslaget till avlöningsstat för nämnden har medicinalstyrelsen
ej haft något annat att erinra än att styrelsen ansett posten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal kunna upptagas med ett oförändrat belopp
av 6 000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att sinnessjuknämndens arbets- Departementibörda
under årens lopp undergått en avsevärd stegring, som i oell för sig
torde motivera en utökning av sekreterarens arbetstid. Såsom jag under
föregående punkt framhållit, torde emellertid en icke oväsentlig lättnad i
nämndens arbetsbörda bli möjlig, därest vissa av Kungl. Majit framlagda
förslag till ändringar i strafflagen och sinnessjuklagen vinna riksdagens
bifall. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu tillstyrka nämndens
framställning örn heltidstjänst för sekreteraren. Jag räknar därför tills
vidare med oförändrade arvodesbelopp till nämnde sekreterare och dennes
semestervikarie. Härvid förutsätter jag dock, att, därest under budgetåret
inträffande omständigheter så skulle påkalla, Kungl. Majit skall äga befogenhet
att medgiva den höjning av arvodena eller den förstärkning av nämndens
kansli, som kan visa sig erforderlig.
Örn denna min ståndpunkt godtages, torde posten till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, icke böra undergå
annan ändring än att densamma med hänsyn till utgifterna under sistförfluten
budgetåret för nämndens sammanträden bör uppräknas till förslagsvis
17 400 kronor.
Övriga poster torde i anslutning till medicinalstyrelsens förslag böra
upptagas till oförändrade belopp, respektive 6 000 och 600 kronor.
Sinnessjuknämndens avlöningsanslag lärer alltså för nästa budgetår böra
beräknas till (17 400 + 6 000 + 800) 24 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna följande avlöningsstat för sinnessjuknämnden,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ................ kronor 17 400
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 6 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... »_600
Summa förslagsanslag kronor 24 000;
dels och till Sinnessjuknämnden: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av.............. kronor 24 000.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda under punkterna 1. och 2. med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Bergström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:329 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1945/46 m. m. s. 15 i texten
- SU 1945:142 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1945 46 in. m. jämte i ämnet väckt motion. a1 i texten