Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit från krigförande eller ockuperat land

1945-04-13 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:269, Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit från krigförande eller ockuperat land

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

1

Nr 269.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit från

krigförande eller ockuperat land; given Stockholms

slott den 13 april 19A5.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser om fartyg, som

ankommit från krigförande eller ockuperat land.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 269—270.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit från krigförande

eller ockuperat laud.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, äger förordna, att

fartyg, som ankommer till riket från krigförande eller ockuperat land, skall

avvisas.

Beslut om avvisning skall meddelas så snart ske kan. Om särskilda skäl

äro därtill, må föreskrivas, att med verkställighet av beslutet skall anstå

tills vidare.

2 §•

Fartyg, som efter utgången av augusti 1939 ankommit till riket från krigförande

eller ockuperat land, jämte tillbehör må enligt Konungens förordnande

tagas i beslag för att återföras till det land där det hör hemma,

såframt för det civila livet i hemlandet kan anses vara av betydelse att fartyget

återföres dit.

3 §.

Har fartyg tagits i beslag enligt 2 § och göres sannolikt att genom beslaget

intrång sker i enskild rätt, skall skälig ersättning utgå av allmänna medel,

dock ej där beslut varigenom fartyget avvisats är gällande.

Anspråk på ersättning skall inom sex månader från det fartyget togs

i beslag framställas hos den i 5 § omförmälda nämnden, vid äventyr att

rätten till ersättning eljest går förlorad.

4 §•

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i fartyg, som tagits i beslag

enligt 2 §, äger han, ändå att fordringen ej är förfallen till betalning,

framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall

ock gälla i fråga örn den som har rätt att kvarhålla fartyget till säkerhet

för förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för fartyg, som är utmätt, skall, om borgenären det

yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet fartyg, som

satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där part det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 2C9.

3

äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara

på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

5 §.

Frågor om ersättning enligt denna lag skola avgöras av en särskild nämnd,

bestående av tre ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava utövat domarämbete.

Ledamöterna och suppleanter för dem förordnas av Konungen. Beträffande

beslut av nämnden skall gälla vad allmän lag stadgar angående

omröstning till dom. Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av

allmänna medel.

Mot nämndens beslut må talan ej föras.

6 §.

Till utredning av ärende angående ersättning må vid allmän underrätt

höras vittnen och sakkunniga. Genom rättens eller domarens försorg skola

nämnden och den som framställt ersättningsanspråket kallas till förhöret.

7 §•

Det åligger nämnden att, sedan Konungen meddelat förordnande som i

2 § sägs, snarast möjligt låta verkställa värdering av fartyget.

8 §•

Har någon med vetskap därom, att fartyg enligt 2 § tagits i beslag, olovligen

förfogat över, undanstuckit, skadat eller förstört fartyget eller tillbehör

till detsamma, straffes med dagsböter eller fängelse.

Fälles någon till straff enligt första stycket, må domstolen, efter ty skäligt

finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, om den ej

kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens

värde.

Böter, som ådömas enligt första stycket, ävensom föx-verkad egendom

och utdömd ersättning, varom i andra stycket förmäles, tillfalla kronan.

9 §•

De närmare bestämmelser som erfordras för tillämpningen av denna lag

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 30 juni 1946. I fråga örn ersättning, vartill någon enligt lagen

är berättigad vid nämnda tidpunkt, så ock beträffande sådant under tiden

för lagens giltighet begånget brott som avses i lagen skall vad i lagen stadgas

äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga angående lagstiftning

rörande vissa främmande fartyg samt anför därvid följande.

Under det nu pågående stormaktskriget har i samband med flyktingströmmen

till vårt land ett stort antal främmande fartyg av skilda slag ankommit

till riket. Fartygen ha i många fall omhändertagits av svenska myndigheter

och förvaras nu på skilda platser i landet.

De flesta av fartygen lia kommit från de förutvarande baltiska staterna samt

Danmark, Finland och Norge. Antalet baltiska flyktingbåtar uppgick i januari

1945 till 674. Enligt vissa till statens utlänningskommission lämnade uppgifter

hade vid samma tid ankommit från Danmark 254, från Finland 178

och från Norge 199 fartyg. De från Danmark och Norge överförda farkosterna

utgöras till största delen av roddbåtar. Utöver nu nämnda hit anlända

fartyg har ett mindre antal ankommit från Nederländerna, Polen och Tyska

riket.

Den 13 november 1944 uppdrog utlänningskommissionen åt fyra sakkunniga

att verkställa utredning angående vissa frågor rörande till riket inkomna

baltiska och finska flyktingbåtar. Efter verkställd utredning överlämnade

de sakkunniga den 31 januari 1945 till kommissionen en redogörelse

för de av de sakkunniga vidtagna åtgärderna beträffande dessa båtar

samt förslag till båtarnas vidare behandling.

I denna redogörelse uppgives bl. a. följande. Av de från de baltiska staterna

ankomna fartygen vöre ett mindre antal maskindrivna lastfartyg medan

återstoden utgjordes av segeldrivna lastfartyg, bogserbåtar, segellustjakter,

motorbåtar och andra smärre farkoster. Enligt till de sakkunniga lämnade

uppgifter uppskattades värdet av samtliga båtar till åtminstone tre millioner

kronor, varav belöpte å maskindrivna lastfartyg 1 640 000 kronor och a bogserbåtar

740 000 kronor. På föranstaltande av de sakkunniga hade båtarna

sammanförts till vissa platser, där de stöde under tillsyn av marinpolisen el
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

5

ler vårdades av baltiska flyktingar eller andra personer. Genom de sakkunnigas

försorg hade åtgärder vidtagits för att såvitt möjligt hindra att båtarna

toge skada.

Vad angår frågan örn behandlingen av de baltiska båtarna i fortsättningen

framhöllo de sakkunniga, att det syntes angeläget, att den som kunde på godtagbart

sätt styrka sin rätt att förfoga över flyktingbåt snarast möjligt borde

beredas tillfälle därtill, så att båten kunde utlämnas till och vårdas av honom.

Enligt vad de sakkunniga utrönt kunde emellertid äganderätt till flyktingbåt

endast i ett fåtal fall styrkas på fullt tillförlitligt sätt. Detta gällde särskilt när

samäganderätt förelåge och endast någon eller några av delägarna anlänt till

Sverige. De sakkunniga hade därför ansett skäligt, att även i de fall då en

viss person ej kunde styrka äganderätt men på annat sätt gjorde sannolikt att

han ägde förfoga över viss båt, han tills vidare skulle tillåtas förfoga över

båten.

I anslutning till det nu anförda ha de sakkunniga föreslagit vissa regler,

enligt vilka anspråk på förfoganderätt till flyktingbåt skulle prövas.

Vad angår de finska flyktingbåtarna bär på de sakkunnigas föranstaltande

förteckning över desamma överlämnats till finska beskickningen för att båtägarnas

intressen genom dess försorg måtte tillvaratagas.

På sätt framgår av den lämnade redogörelsen har i samband med flykting - Depanementsströmmen

till vårt land under det nu pågående stormaktskriget ett betydande ^f“nantal

utländska fartyg överförts hit till riket. En stor del av härstädes nu

befintliga sådana fartyg har kommit från de förutvarande baltiska staterna.

Uppenbart är, att genom ankomsten till riket av ett större antal främmande

fartyg för Sveriges vidkommande uppstått ett i vissa hänseenden vanskligt

problem. Detta problem kan bliva av ännu större omfattning än för närvarande

genom att under världskrigets slutskede ytterligare utländska fartyg

överföras hit till landet. Ehuru det icke för närvarande kan avgöras, huru i

varje särskilt fall skall förfaras med de olika fartyg som ankommit eller

ankomma hit i samband med flyktingströmmen, torde det vara påkallat att

nu undersöka möjligheterna att komma till rätta med problemet.

För de länder, från vilka fartyg överförts hit till riket, kan det självfallet

vara av stort intresse att fartygen återföras till hemlandet. 1 fråga örn de från

de baltiska länderna överförda båtarna har från rysk sida på diplomatisk väg

framställts anspråk på deras återfående, och motsvarande anspråk kunna

tänkas komma att framställas beträffande andra båtar som hit ankommit

eller kunna framdeles ankomma. Ett ståndpunktstagande till anspråk av denna

art kräver klarhet i vad mån enskild rätt utgör hinder för att tillmötesgå

desamma. I de ej alltför sällan förekommande fall, då fartyg, som använts

vid flykt hit från annat land, icke tillhöra flyktingarna utan av dem tillgripits

i hemlandet för att begagnas vid flykten, kan tydligen frågan om fartygets

återlämnande till hemlandet lösas utan hänsynstagande till flyktingarnas

intressen. När åter fartyget med äganderätt eller på annan rättsgrund

inneliaves av den som överfört det hit eller av någon som inträtt i hans

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 269.

rätt, ställer sig saken annorlunda. Spörsmålet i vad mån enskilds rätt till fartyget

i fall som sist sagts bör utgöra hinder för ett återlämnande av detsamma

till hemlandet är en del av det större problemet örn skydd för flyktingars

egendom överhuvud taget. Det bör emellertid beaktas, att sådana transportmedel

som fartyg i viss mån intaga en särställning. De kunna vara av särskild

betydelse för att det civila livet åter skall komma i gång i det land där fartygen

höra hemma och representera därför ofta nog för hemlandets näringsliv

större värde än annan lös egendom som kan medföras vid flykten. Vi kunna

med hänsyn härtill svårligen ställa oss oförstående gentemot sådana framställningar

som avse återförande till hemlandet av för dettas återuppbyggande

nödvändiga hjälpmedel av den art som här är i fråga. Enskild rätt torde

icke få utgöra något ovillkorligt hinder mot att medverka till ett sådant återställande,

som främst bör bedömas med hänsyn till allmänna utrikespolitiska

överväganden.

Vårt land torde icke kunna anses skyldigt att under alla omständigheter

skydda enskild rätt till egendom som av flyktingar överföres hit. Liksom vi

ha befogenhet att avvisa flyktingar i den mån det påkallas av vårt lands intresse

måste vi äga att med avseende å egendom, som flyktingar vilja hit

införa, förfara så som vårt eget lands intresse kräver. Givet är emellertid

att vi i detta hänseende liksom eljest böra gå till väga på ett sätt som överensstämmer

med vår allmänna rättsuppfattning och som så långt möjligt beaktar

flyktingarnas skäliga intressen.

Som nyss nämnts har frågan aktualiserats genom att från rysk sida framställts

anspråk att de fartyg som ankommit hit i samband med flyktingströmmen

från de förutvarande baltiska staterna måtte återlämnas. Framställningen

har motiverats med — förutom att åtskilliga fartyg tillhörde Sovjetunionen

eller korporationer eller enskilda i de baltiska länderna — att

dessa länder genom överförandet av fartygen till Sverige berövats nästan

alla transportmedel av ifrågavarande slag. Beträffande äganderätten till fartygen,

bedömd enligt hos oss tillämpade internationella privaträttsliga regler,

lia förut omnämnda sakkunniga, vilka dock icke till närmare behandling

upptagit detta spörsmål, framhållit, att denna fråga i många fall förefölle

synnerligen tveksam. I samband med att de baltiska staterna år 1940 införlivades

med Sovjetunionen har nämligen i dessa stater befintlig egendom i

betydande utsträckning nationaliserats. Lagstiftningen härom avsåg bl. a.

sådana transportmedel som fartyg i viss omfattning, och det kan antagas,

att en del av de fartyg, som av de baltiska flyktingarna överförts hit till riket,

och främst de större och värdefullare fartygen omfattats av lagstiftningen

och blivit sovjetrysk statsegendom. Vilka fartyg detta gäller samt huruvida

någon ändring inträtt med avseende å rätten till nationaliserade fartyg, äro

frågor som icke kunna avgöras utan en tidsödande utredning. Till följd härav

är det icke möjligt att nu med säkerhet bedöma rättsläget i fråga örn fartygen.

Härtill kommer, att åtskilliga av fartygen införts till riket, icke av

dem som skulle kunna tänkas grunda någon rätt till desamma, utan av andra

personer, vilka utan någon rättsgrund tagit fartygen för att begagna dem

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

vid flykten. I vilka fall så skett torde emellertid vara svårt att tillförlitligen

utröna.

Det är sålunda väl å ena sidan icke klarlagt, om och i vad mån de baltiska

fartygen enligt de regler som svensk domstol har att tillämpa äro sovjetrysk

statsegendom, men å andra sidan kan från svensk sida icke bestridas, att —

i den män ifrågavarande fartyg nationaliserats — de även enligt svensk internationell

privaträtt alltjämt kunna vara att anse som sovjetrysk egendom.

Med hänsyn till den rätt Sovjetunionen gör gällande till vissa av fartygen

samt övriga omständigheter torde önskemålet om fartygens återlämnande

icke böra avvisas. Jag anser därför, att vårt land under de villkor som vid

diplomatiska förhandlingar kunna komma att bestämmas bör medverka därtill.

Därvid torde vi gentemot flyktingarna, som överfört fartygen hit, böra

svara för att deras berättigade intressen tillgodoses.

Med avseende å möjligheten att enligt svensk lag genomföra en sådan åtgärd

vill jag framhålla, att hit till riket överförda fartyg, vilka med ägande- eller

nyttjanderätt innehavas av härvarande flykting eller annan, ej torde kunna

tagas i anspråk enligt gällande förfogandelagstiftning för att återställas till

hemlandet. Det synes därför vara behövligt att genom särskild lagstiftning

bereda Kungl. Majit möjlighet att för sagda ändamål förfoga över fartygen.

Denna lagstiftning bör självfallet icke taga sikte enbart på de nu aktuella,

från de baltiska länderna överförda båtarna utan även söka lösa de likartade

spörsmål som kunna tänkas uppkomma med avseende å båtar som hit ankommit

från andra länder.

Jag övergår nu till frågan om den närmare utformningen av lagstiftningen.

Såsom jag nyss antytt bör vårt land förbehålla sig rätt att vägra att taga

emot fartyg som av flyktingar föras in på svenskt område. Det synes kunna

vara av värde att i nu ifrågavarande lagstiftning upptages en uttrycklig

bestämmelse härom, även örn möjligheterna att genast verkställa ett avvisningsbeslut

— liksom när det gäller flyktingarna själva — kunna antagas

vara ganska små. I lagen torde därför till en början böra stadgas rätt för

Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit därtill utser att avvisa fartyg,

som ankomma till riket från krigförande eller ockuperat land. Kan avvisningsbeslutet

ej genast verkställas, får likväl genom beslutet anses klargjort,

att vi ej tagit något ansvar för fartyget och att en befälhavare som vill låta

fartyget stanna här handlar helt på egen risk. För anstånd med verkställigheten

kan, utom praktiska svårigheter att genomföra densamma, tala att det

av humanitära skäl kan vara stötande att nödgas tvinga ombordvarande att

med fartyget begiva sig från svenskt område. Med hänsyn härtill torde befogenhet

böra finnas att, oavsett vilka praktiska svårigheter som må föreligga

i det .särskilda fallet, förordna att med verkställighet av avvisningsbeslut

skall anstå tills vidare.

Det ligger i sakens natur, att fråga örn avvisning bör avgöras snarast möjligt

efter fartygets ankomst till riket. Underrättelse örn att fartyg som nu

avses anlänt torde alltså böra skyndsamt meddelas Kungl. Majit eller myn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

dighet, åt vilken uppdragits att besluta i frågor om avvisning. De bestämmelser

i detta hänseende som finnas erforderliga torde emellertid lämpligen

böra meddelas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning.

För att möjliggöra återställande av fartyg som efter krigsutbrottet ankommit

hit från krigförande eller ockuperat land torde härefter böra stadgas, att

Kungl. Majit äger föreskriva att sådant fartyg skall tagas i beslag för att återföras

till hemlandet. Såsom jag förut anfört kan ett sådant återställande under

vissa förhållanden framstå som motiverat med hänsyn till att hemlandet

erhåller för dettas återuppbyggnad nödvändiga hjälpmedel. I anslutning till

denna tankegång torde Kungl. Majits möjlighet att taga fartyg i beslag för

dess återförande till hemlandet böra begränsas till de fall, då en sådan åtgärd

är av betydelse för det civila livet i detta land. Att i övrigt genom särskilda

bestämmelser i lagen giva regler till ledning för avgörandet torde knappast

vara lämpligt utan frågan under vilka förutsättningar ett sådant återställande

bör äga rum torde få bedömas av Kungl. Majit med hänsyn till förhållandena

i det särskilda fallet. Givetvis bör emellertid eli återförande icke

äga rum under sådana omständigheter, att det innebär ett avsteg från vår

neutralitetspolitik. En dylik åtgärd torde alltså icke böra genomföras med

mindre stridshandlingarna i fartygets hemland upphört eller fartygets återförande

dit får anses vara utan betydelse från militär synpunkt.

Då fartyg enligt den nu föreslagna bestämmelsen tages i beslag utan att

genom avvisningsbeslut givits till känna att vi ej tagit något ansvar för fartyget,

synes skäligen ersättning böra utgå av allmänna medel för det intrång

i enskild rätt som därav kan antagas uppkomma. Frågan, i vad mån staten

skall betinga sig gottgörelse för sina kostnader för att hit anlända fartyg

skola kunna återställas till hemlandet, får såsom förut antytts lösas på diplomatisk

väg.

I princip torde uppkommande frågor om ersättning i anledning av beslag

som nu avses icke skilja sig från dem som eljest uppstå vid ianspråktagande

av egendom enligt rekvisitions- och förfogandelagstiftningen. Det måste emellertid

beaktas, att det i många fall kan vara svårt att på ett bindande sätt

fastställa huruvida enskild rätt beröres av ett beslag enligt den föreslagna

lagen eller ej. Det ligger i sakens natur, att det i många fall är omöjligt för

den enskilde att tillförlitligen styrka den rätt han må äga med avseende å

fartyg som hit överförts i samband med flykt från annat land. I flertalet

fall torde endast viss sannolikhetsbevisning kunna förebringas till stöd för

ett påstående om äganderätt eller annan rätt till fartyget. Det synes emellertid

icke tilltalande, att därest staten — oaktat något beslut örn fartygets

avvisande ej föreligger — beslagtager detsamma för dess återlämnande till

hemlandet, ersättning skall utgå endast då vederbörande till fullo styrkt sin

rätt till egendomen i fråga. Med hänsyn till de svårigheter i bevisningshänseende,

som till följd av förhållandenas natur måste föreligga, synes det för

att ersättning skall utgå böra vara tillfyllest, att den enskilde gör sannolikt

att han lider intrång i sin rätt. En regel av antydd innebörd torde böra upptagas

i den föreslagna lagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

9

Vad angår frågan om ersättningens belopp synes det -ej lämpligt att giva

några mera ingående regler. Det torde därför endast böra stadgas, att ersättningen

skall utgå med belopp, som prövas skäligt.

I syfte att ersättningsfrågorna bringas till en lösning utan alltför långt

dröjsmål synes lämpligen böra föreskrivas, att anspråk på ersättning skall

framställas inom viss tid, förslagsvis sex månader, från det fartyget togs i

beslag.

Beträffande rätten i vissa fall till utfallande ersättningsbelopp torde böra

upptagas bestämmelser motsvarande dem som enligt 21 § allmänna förfogandelagen

gälla vid förfogande jämlikt samma lag. Den som till säkerhet

för fordran har panträtt i fartyg som tages i beslag bör alltså i anslutning

till denna bestämmelse äga att framför ägaren utfå sin fordran, ändå att

den ej är förfallen till betalning. Det måste emellertid beaktas, att den som

på grund av t. ex. inteckning har panträtt i ett från annat land hit överfört

fartyg i regel kan antagas ej komma att inom den stadgade tidsfristen gora

sin rätt till betalning gällande. Det torde därför böra ankomma på den

nämnd, som enligt vad jag ämnar föreslå skall handhava ersättningsfrågorna,

att såvitt möjligt söka åstadkomma utredning om panthavare finnes. Därest

så är fallet, synes hinder ej möta att belopp, vartill panthavare äger företrädesrätt,

för vederbörandes räkning nedsättes hos överexekutor enligt de

i 1927 års lag örn gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt

förvar meddelade bestämmelserna.

Med hänsyn till den särskilda beskaffenheten av de ersättningsanspråk

varom här är fråga synes det knappast lämpligt att överlåta prövningen till

de allmänna domstolarna. Då det vid avgörandet av ersättningsspörsmålen

i många fall torde gälla att pröva örn ersättningsrätt överhuvud är för handen,

synes ej heller riksvärderingsnämnden, vars huvudsakliga uppgift är

att till beloppet fastställa enligt förfogande- och rekvisitionslagstiftningen

utgående ersättning, utgöra ett lämpligt organ. Handläggningen av ersättningsfrågorna

torde med hänsyn härtill böra anförtros åt en särskild nämnd.

För vinnande av ett snabbt avgörande av uppkommande tvistefrågor torde

nämndens beslut böra vara slutgiltiga. Nämnden torde böra bestå av tre

ledamöter, som utses av Kungl. Majit och av vilka åtminstone en skall ha utövat

domarämbete. Kostnaderna för nämndens verksamhet böra bestridas

av allmänna medel. Nämnden ävensom den som gör gällande anspråk på

ersättning torde böra beredas möjlighet att vid allmän domstol höra vittnen

och sakkunniga.

Då förordnande meddelats om beslagtagande av fartyg bör det ankomma

på nämnden att låta värdera fartyget, så att vid sedermera uppkommande

fråga om ersättning utredning icke saknas om fartygets värde.

I lagen torde böra upptagas straffbestämmelser för den som med vetskap

om beslag som avses i lagen olovligen förfogar över, undansticker, skadar

eller förstör beslagtaget fartyg eller tillbehör till detsamma.

De närmare föreskrifter som utöver vad lagen innehåller finnas erforder
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

liga för tillämpning av lagen torde böra utfärdas av Kungl. Maj :t i administrativ

väg.

Lagen torde böra träda i kraft omedelbart och gälla till och med den

30 juni 1946. I anslutning till stadgandet om lagens temporära giltighet torde

vissa övergångsbestämmelser böra upptagas.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag med vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit från krigförande

eller ockuperat land.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majtt Konungen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa jämkningar av redaktionell natur är likalydande med

det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 april

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 10 april 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 6 april 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit

från krigförande eller ockuperat land.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn

S. Å. Edling.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

2 §•

Fartyg, som efter det pågående världskrigets utbrott ankommit till riket

från krigförande eller ockuperat land, må enligt denna paragraf tagas

i beslag för att återföras till det land, där fartyget hör hemma. I fråga om

själva beslagsåtgärden kan detta stadgande sägas ha sin motsvarighet annorstädes

i svensk lag, även om full överensstämmelse med annat beslag icke

kan påvisas. Den sakliga innebörden av det i paragrafen angivna beslaget

är nämligen icke fullt fixerad och kan växla från fall till fall. I och för sig

behöver beslaget icke innefatta upphävande av enskild rätt till fartyget, men

i vissa fall torde sådan rätt gå förlorad genom fartygets återförande till hemlandet.

I dylikt fall kan beslaget till sina verkningar jämföras med expropriationsförfarande

enligt allmänna förfogandelagen, och det är därför naturligt,

att i förslaget ingå vissa bestämmelser örn ersättning för sådant intrång

i enskild rätt, som genom beslaget förorsakats. Hittillsvarande åtgärder

av liknande slag ha emellertid medgivits allenast för tillgodoseende

av viktiga svenska behov, under det att beslag enligt förevarande paragraf

skall kunna äga rum, såframt fartygets återförande till hemlandet får anses

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

vara av betydelse för det civila livet därstädes. Även om på vårt land ankommer

att biträda vid återuppbyggnadsarbetet i krigshärjade länder, torde åtgärder

av ifrågavarande art — oavsett huruvida de medföra en ensidig ekonomisk

belastning för vårt land eller icke — knappast böra tillåtas, om icke

deras genomförande kan anses i väsentlig mån utgöra ett svenskt intresse.

Denna förutsättning lärer emellertid kunna vara för handen. Då härtill kommer

att åt lagen avsetts en begränsad giltighetstid, kan förslaget i denna del

lämnas utan vidare erinran.

8 §•

Andra stycket i denna paragraf innehåller bland annat föreskrift, att

därest någon fälles till ansvar enligt första stycket, domstolen må, efter ty

skäligt finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, om den

ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens

värde. Tillhör den egendom, varom fråga är, annan än den dömde (eller

någon, som denne företräder, torde i allmänhet icke föreligga grund att förklara

densamma förverkad. Av den föreslagna lagtexten framgår väl ej med

tydlighet huru domstolen skall förfara i ett dylikt fall. Emellertid kan avfattningen

icke anses utgöra hinder för domstolen att på grund av angivna

omständighet underlåta att tillämpa förverkandepåföljden. Då en sådan tolkning

torde betingas av sakens natur och ordalagen i paragrafen dessutom

överensstämma med motsvarande stadgande i allmänna förfogandelagen, beträffande

vilket stadgande samma tolkningsfråga kan uppkomma, har lagrådet

icke funnit nödigt att i anmärkta hänseende föreslå förtydligande av

förslaget.

Ur protokollet i

Sven Leffler.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 269.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres,

Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets denna dag

avgivna utlåtande över det till lagrådet den 6 april 1945 remitterade förslaget

till lag med vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit från krigförande

eller ockuperat land.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Lagrådet har beträffande bestämmelserna i 2 § av förslaget om rätt för

Kungl. Maj:t att taga fartyg i beslag — utan att framställa någon erinran

mot förslaget — gjort vissa uttalanden angående lagstiftningens allmänna

innebörd i denna del. Till vad lagrådet i detta hänseende anfört kan jag ansluta

mig. Jag kan även instämma i vad lagrådet anfört angående tolkningen

av 8 § i förslaget.

Vad angår kostnaderna för den i lagförslaget omförmälda nämndens

verksamhet torde dessa tills vidare få bestridas från andra huvudtitelns

reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Därest

den ökade belastning å anslaget som härav föranledes nödvändiggör en förstärkning

av anslaget, torde frågan härom senare få underställas riksdagen.

Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t skall äga meddela de föreskrifter i fråga örn

arvoden och andra ersättningar m. m. som äro behövliga.

Frågan om anslag till ersättningar till följd av beslag å fartyg enligt bestämmelserna

i lagen torde senare i dag komma att anmälas av ministern

för utrikes ärendena.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, sedan vissa redaktionella jämkningar

vidtagits i detsamma, måne jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen lill antagande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. 1LU 1945:51 Memorial angående ersättning åt av utskottet vid behandling av vissa ärenden anlitade biträden. Första lagutskottet har tillkallat: dels förste sekreteraren S. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1945:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till ersättningar för vissa beslagtagna fartyg m. m. a1 i texten
  3. SU 1945:155 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till ersättningar för vissa beslagtagna fartyg m. m. s. 3 i texten
  4. Rskr. 1945:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit från krigförande eller ock a1 i texten
  5. 1LU 1945:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn fartyg, som ankommit från krigförande eller ockuperat land. s. 27 i texten