Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av folkbokföringen

1945-04-20 · 149 sidor, varav 139 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 139 av 149 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:282, Angående omorganisation av folkbokföringen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2&2.

1

Nr 282.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av folkbokföringen; given Stockholms slott den 20

april 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, dels lämna riksdagen tillfälle

att avgiva yttrande angående de av föredragande departementschefen

angivna huvudgrunderna för en omorganisation av folkbokföringen dels ock

föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 april

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, social- och

ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, fråga angående omorganisation av folkbokföringen samt anför

därvid.

I. Inledning.

Gällande bestämmelser. Enligt de bestämmelser örn folkbokföring, som

nu gälla, sker en fortlöpande registrering av befolkningen och dess förändringar

genom kyrkobokföring, i Stockholm och Göteborg därjämte genom

civil folkbokföring. Vid mantalsskrivning varje år upprättas längder över

befolkningen; samtidigt sker en registrering av fastigheterna i riket.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 282.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

De huvudsakliga bestämmelserna om kyrkobokföringen innefattas i förordningen

den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande. För kyrkobokföringen

i Stockholm och Göteborg gälla i vissa avseenden särskilda stadgan

den.

Enligt kyrkobokföringsförordningen skola i varje församling av svenska

kyrkan föras följande kyrkoböcker, nämligen församlingsbok, bok över obefintliga,

inflyttningsbok, utflvttningsbok jämte förteckning över ankomna

aviser örn inflyttning, födelse- och dopbok,,konfirmationsbok, lysnings- och

vigselbok samt död- och begravningsbok ävensom, där så erfordras, fastighetslängd,

kommunionlängd samt särskild bok, innehållande anteckningar

rörande personer, vilka äro till nattvardens begående förhindrade. Kyrkoböckerna

äro i regel bundna böcker; i vissa församlingar föres dock församlingsboken

eller fastighetslängden med särskilt medgivande enligt lösbladssystem.

Några församlingar äro uppdelade i särskilda kyrkobokföringsdistrikt;

sådant distrikt är med avseende å kyrkobokföringen likställt med

församling. För kyrkoböckernas förande ansvarar pastor.

Församlingsboken är kyrkobokföringens huvudbok, i vilken även de väsentligaste

anteckningarna i övriga kyrkoböcker införas. Församlingsboken

utgör förteckning över dem, som äro bosatta i församlingen, och innehåller

beträffande var och en anteckning om sådana personliga förhållanden, örn

vilka kunskap befunnits böra inhämtas genom kyrkobokföringen. Församlingsboken

skall som regel vara upplagd efter personernas bostad men kan

efter vederbörande domkapitels medgivande föras i annan ordning, antingen

kronologiskt efter tiden för personernas inflyttning eller nya familjero bildande

eller ock alfabetiskt efter personernas tillnamn. I sistnämnda fall skall

i församlingen föras jämväl fastighetslängd, upplagd efter personernas bostad.

Från församlingsboken till boken över obefintliga överföras de personer,

om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de utan uttagande av flyttningsbetyg

bosatt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelse under tiden mellan två

på varandra följande mantalsskrivningar upplysning ej vunnits.

I Stockholm föras ej församlingsbok och bok över obefintliga. Församlingsboken

ersättes av inflyttningsboken, som här föres utförligare än i övriga församlingar,

och av fortlöpande anteckningar å särskilda prästbevis, som av

församlingsborna själva förvaras. Boken över obefintliga ersättes av årliga

förteckningar över obefintliga, vilka upprättas vid den civila folkbokföringen

i staden och av pastorsämbetena samlas till en bok.

De övriga kyrkoböckerna utgöra specialregister över befolkningens förändringar

och kyrkliga förrättningar; deras huvudsakliga innehåll framgår av

benämningarna. De förås i regel kronologiskt; in- och utflyttningsböckeina

må dock föras alfabetiskt.

Nödiga underrättelser för kyrkobokföringen erhålla pastorsämbetena dels

genom anmälningar från allmänheten om födelser, dödsfall och flyttningar

dels ock genom avisering från olika myndigheter och befattningshavare. Flyttning

från en församling till en annan anmäles både hos pastorsämbetet i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 282.

3

utflyttningsorten, därvid flyttningsbetyg uttages, och, med inlämnande av

flyttningsbetyget, hos pastorsämbetet i inflyttningsorten. I flyttningsbetyget

avskrives församlingsbokens huvudsakliga innehåll beträffande den flyttande;

betyget ligger till grund för införingarna i inflyttningsortens

församlingsbok. Pastor, som mottagit flyttningsbetyg, skall ofördröjligen

därom underrätta pastorsämbetet i den församling, från vilken betyget

är utfärdat. Flyttning till utrikes ort skall skriftligen anmälas;

därvid utfärdas flyttningsbetyg till utlandet. Sker ej utflyttning skall

betyget inom viss tid återlämnas. Den som inflyttar från utlandet skall

vid anmälan härom, därest han tidigare varit bokförd i församling inom

riket, inlämna flyttningsbetyg från församlingen men eljest förete de andra

motsvarande handlingar han kan anskaffa. Skyldighet att anmäla flyttning

inom församling föreligger endast i Stockholm och Göteborg.

Församlingsboken skall av pastor årligen, på landsbygden efter den 1 november

och i stad efter den 8 oktober, särskilt för mantalsskrivningen rättas

och kompletteras vid husförhör eller förskrivningar. Detsamma gäller om

fastighetslängd. För detta ändamål åligger det varje fastighetsägare att lämna

muntlig eller skriftlig uppgift örn de personer, som äro boende å fastigheten.

Pastors beslut i frågor rörande kyrkobokföring må överklagas hos vederbörande

domkapitel. Över domkapitlets beslut må besvär anföras i frågor

rörande rätt bokföringsort hos kammarrätten och i övriga frågor hos Kungl.

Majit i ecklesiastikdepartementet.

Vid sidan av kyrkobokföringen äger jämlikt förordningarna den 18 december

1925 om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm och

den 17 november 1905 angående mantalsskrivning i Göteborg en löpande

civil bokföring av befolkningen rum å vardera stadens mantalskontor. Mantalskontoret,

som i Stockholm är en avdelning av Överståthållarämbetet, förestås

där av en mantalsintendent och i Göteborg av en mantalsdircktör. I

Stockholm användes för bokföringen huvudsakligen kortsystem. FIuvudregister

är där folkregistret. I detta finnes ett kort för varje

person med följande undantag. Äkta makar, som sammanbo, upptagas

å ett gemensamt s. k. familjekort. Å familjekort uppföras, jämte

föräldrarna eller en av dem, hemmavarande barn och adoptivbarn under 15

år. Folkregistret är ordnat efter församlingar, kvarter och fastigheter samt

inom varje fastighet alfabetiskt efter personernas tillnamn. I Göteborg ombesörjes

bokföringen av mantalsskrivare, vilka å mantalskontoret tjänstgöra

envar för visst distrikt; för varje distrikt föres en efter rotar och kvarter,

fasta egendomar och hushåll ordnad mantalsbok. Flyttning anmäles i båda

städerna å mantalskontoret, som har att delgiva vederbörande pastorsämbete

anmälningen. Å andra sidan åligger det pastorsämbetena att till mantalskontoret

översända utdrag ur födelse-, vigsel- och Jödböckerna ävensom vissa

andra för den civila bokföringen erforderliga uppgifter.

För mantalsskrivningen i riket gäller förordningen den (5 augusti 1894 angående

mantalsskrivning. Enligt nyssnämnda förordningar den 18 december

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

1925 och den 17 november 1905 gälla i åtskilliga hänseenden särskilda föreskrifter

för Stockholm och Göteborg.

Enligt förordningen den 6 augusti 1894 skall mantalsskrivning årligen

mellan den 15 november och årets slut för det nästföljande året förrättas särskilt

för varje stad och kommun å landet av häradsskrivaren eller, såvitt

angår stad med magistrat, under dennas tillsyn av den tjänsteman, vilken

debiteringen av kronoutskylder åligger eller till vilkens befattning förrättningen

enligt särskilda föreskrifter hör. Konungen äger förordna, att i stad

utan magistrat mantalsskrivningen skall förrättas av kommunalborgmästaren

eller under dennes tillsyn av särskild tjänsteman. Därest på grund av

fögderiets utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren icke anses kunna

medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, äger länsstyrelsen

förordna särskild mantalsskrivningsförrältare för ett eller flera

distrikt.

Före mantalsskrivning å landet skall häradsskrivaren hava upprättat stomme

till mantalslängd, upptagande fastigheterna med deras ägare och innehavare

enligt den senast fastställda mantalslängden. För stad saknas motsvarande

föreskrift.

Mantalsskrivningen grundas å uppgifter från allmänheten och vissa myndigheter.

Mantalsuppgift skall i regel avgivas skriftligen; på landsbygden äga

dock allmoge och mindre skrivkunniga att antingen själva eller genom annan

uppgiftspliktig person muntligen meddela sina uppgifter.

Vid mantalsskrivningen skola närvara pastor eller ombud för honom, vederbörande

stadsfiskal eller fjärdingsman samt kommunalombud, vilka till

det antal, som för vinnande av tillförlitliga uppgifter vid förrättningen erfordras

och av länsstyrelsen bestämmes, för varje distrikt utses av den myndighet,

som utövar kommunens beslutanderätt. Pastor eller hans ombud skall

vid förrättningen tillhandahålla församlingsboken samt lämna erforderliga

upplysningar.

Mantalsskrivningen verkställes i enlighet med församlingsboken och efter

granskning av mantalsuppgifterna samt med ledning jämväl av de upplysningar,

som kunna meddelas av de vid förrättningen närvarande. Därvid

upprättas mantalslängd, i vilken personerna upptagas efter bostad. Envar

skall som regel mantalsskrivas där han är bosatt. Den som saknar stadigvarande

hemvist upptages efteråt i längden under ett år men uteslutes därefter,

om förhållandet fortfar, från mantalsskrivning. Skälen till meddelade

beslut antecknas i protokoll.

Sedan förrättningen avslutats, skall mantalslängden rättas och kompletteras

under medverkan av pastor samt efter skriftväxling mellan mantalsskrivningsförrättarna.

Skriftväxlingen är föreskriven till förhindrande av att

någon blir från mantalsskrivning obehörigen utesluten eller å mera än ett

ställe mantalsskriven. Pastor skall bland annat lämna uppgift om förändringar,

som enligt kyrkoböckerna inträffat mellan förrättningen och årets

slut genom födelse, dödsfall och flyttning samt med avseende å civilstånd,

och, jämlikt kungörelsen den 6 december 1935 angående särskild tilläggs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

förteckning till mantalsskrivningarna, å personer vilka till och med den 15

januari blivit kyrkobokförda inom distriktet såsom inflyttade från annat

distrikt. Pastor har därjämte att verkställa en avslutande granskning av

längden. Sedan vederbörliga rättelser och tillägg i anledning av pastors anmärkningar

införts i längden anses denna justerad.

I fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd må ändring

sökas genom besvär hos länsstyrelsen. Stanna mantalsskrivningsförrättare

vid skriftväxling i olika beslut skall frågan underställas länsstyrelsens prövning.

Talan mot länsstyrelses beslut fullföljes genom besvär hos kammarrätten.

I Stockholm förrättas mantalsskrivningen av mantalsintendenten, i Göteborg

av mantalsskrivarna. Utöver de i allmänhet förekommande mantalsuppgifterna

avlämnas i dessa städer av varje fastighetsägare en huvudförteckning

å alla dem till vilka han upplåtit lägenhet. Huvudförteckningen

skall dessutom innehålla uppgift örn icke upplåtna lägenheter, lägenheternas

hyresvärde med mera. Vid mantalsskrivningen jämföras mantalsuppgifterna

och huvudförteckningama med den löpande civila folkbokföringens

huvudurkunder -—■ i Stockholm folkregisterkorten och i Göteborg mantalsböckerna.

Mantalslängden tryckes i Stockholm med hjälp av s. k. adressplåtar

och adresseringsmaskiner. Besvär angående mantalsskrivning prövas i

Stockholm av Överståthållarämbetet och i Göteborg av polisdomstolen. Talan

mot dessa myndigheters beslut fullföljes genom besvär hos kammarrätten.

Reformförslag, önskemål och förslag angående en mer eller mindre

djupgående reformering av folkbokföringen hava framförts vid upprepade

tillfällen under de två sistförflutna decennierna. Motioner i sådant syfte

väcktes sålunda vid 1925, 1926 och 1928 års riksdagar men vunno ej bifall.

De s. k. 1924 års uppbördssakkunniga, vilka år 1929 framlade betänkande

angående rationell skatteuppbörd, föreslogo att vid sidan av kyrkobokföringen

och mantalsskrivningen, vilka skulle bibehållas med vissa förändringar,

skulle införas en civil löpande folkbokföring, centraliserad till de av

de sakkunniga föreslagna uppbördsinyndigheterna, nämligen i Stockholm

Överståthållarämbetet, i Göteborg och Malmö magistraten samt i länen i övrigt

länsstyrelserna. Uppbördsmyndighelerna skulle utrustas med maskinella

hjälpmedel för tryckning av längder. Vid 1930 års riksdag beslöts skrivelse

till Konungen med hemställan örn en allsidig utredning rörande åtgärder

för införande av folkregister och därmed i samband stående frågor. Chefen

för generalstaben hemställde därefter i skrivelse den 10 oktober 1931, att

denna utredning måtte komma till stånd snarast möjligt och taga sikte även

på folkregistreringens användbarhet för den militära redovisningen. Förslag

till förbättringar i mantalsskrivningen framlades vidare av Sveriges häradsskrivarförening

i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 1 mars

1934. Sedan 1934 års riksdag i skrivelse till Konungen anhållit örn utredning

och förslag i syfte att åstadkomma förbättrad lagstiftning rörande mantalsskrivning

och därmed sammanhängande frågor, verkställdes under år 1934

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

en förberedande undersökning inom finansdepartementet; som resultat av

denna framgick, att en allmän utredning i ämnet icke boede föregripas av

partiella reformer. En allmän utredning verkställdes sedermera av 1936 års

uppbördskommitté, som år 1938 framlade förslag till omorganisation av

uppbördsväsendet och folkbokföringen. Över förslaget avgåvos efter remisser

yttranden av ett flertal centrala ämbetsverk, länsstyrelserna, domkapitlen,

ett antal sammanslutningar samt åtskilliga städer, landskommuner, kyrkoråd

och pastorsämbeten med flera. En närmare redogörelse för förslaget och

yttrandena lämnas i olika sammanhang i det följande.

Som ett led i sin verksamhet föranstaltade besparingsberedningen år 1941

örn särskild sakkunnigutredning rörande den officiella statistiken. Sedan

de för denna utredning tillkallade sakkunniga — under framhållande av,

bland annat, att en avsevärd begränsning av kostnaderna för åtskilliga grenar

av den officiella statistiken skulle kunna vinnas efter genomförande av

en rationell, modern folkbokföring — hemställt om utredning angående folkbokföringen,

beslöt besparingsberedningen den 26 september 1941 föranstalta

om sådan utredning samt tillkalla följande sakkunniga att jämte beredningens

ledamot direktören I. Sjögren deltaga däri, nämligen överdirektören

E. J. Höijer, borgmästaren A. O. E. Rylander och professorn S. G. W.

Wahlund. Sjögren frånträdde i februari 1943 utredningen. Den 10 december

1943 förordnade Kungl. Majit i samband med beslut örn besparingsberedningens

upphörande, att utredningen om folkbokföringen skulle fullföljas.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen folkbokföringskommittén, avgåvo

i november 1944 betänkande med förslag till omorganisation av folkbokföringen

(SOU 1944:52). — Då uttrycket »kommittén» användes i det

följande avses, örn sammanhanget ej giver annat vid handen, nyssnämnda

sakkunniga.

II. Allmän översikt över kommitté förslaget och däröver avgivna

remissyttranden.

A. Rommittéförslaget.

Kommitténs utredning utmynnar i ett förslag till folkbokföringsförordning.

I det följande lämnas en kort redogörelse för nämnda förslag, därvid redogörelsen

i huvudsak följer författningstexten.

1. Inledande stadganden. Enligt kommittéförslaget skall bokföring av

rikets befolkning ske genom kyrkobokföring och mantalsskrivning, den sistnämnda

omfattande även de juridiska personerna i riket.

I varje län skall länsstyrelsen i egenskap av lånsbyrå för folkbokföringen

utrustas med adresseringsmaskiner samt i överensstämmelse med kyrkoböcker

och mantalslängder föra ett tryckande register — d. v. s. ett till ma
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

7

skinerna hörande kartotek av tryckplåtar —- över fastigheterna, befolkningen

och de juridiska personerna inom länet. Där med hänsyn till förhållandena

i viss stad synnerliga skäl därtill äro, skall Konungen äga förordna, att det

tryckande registret i vad det angår staden skall föras hos stadens manlalsskrivningsförrättare,

vilken i dylikt fall har att fullgöra länsbyrås åligganden

med avseende å staden. För dylik överflyttning av det tryckande registret erfordras

stadens medgivande.

Statistiska centralbyrån skall i egenskap av riksby rå för folkbokföringen

utöva den centrala ledningen av och tillsynen över folkbokföringen samt föra

vissa register.

För envar i riket kyrkobokförd person skall finnas ett av länsbyrå eller

riksbyrån fastställt födelsenummer, bestående av personens med siffror skrivna

födelsedata med tillägg av ett tresiffrigt ordningsnummer, udda för man

och jämnt för kvinna samt olika för alla samma dag födda, t. ex. 1925—01

—09—037 för en man, född den 9 januari 1925, och 1928—12—29—002 för

en kvinna, född den 29 december 1928.

För kyrkobokföringen skall enligt förslaget pastor ansvara.

Kostnaderna för kyrkobokföringen skola åvila församlingen. Särskilt understrykes

i förslaget församlingens skyldighet att i den mån förhållandena

så påkalla tillhandahålla pastor skrivbiträde.

I varje territoriell församling skola finnas av församlingen utsedda roteombud,

ett för varje rote, enligt en av länsstyrelsen fastställd indelning av församlingens

område. Länsstyrelsen äger under vissa förutsättningar medgiva

undantag från skyldigheten att utse roteombud. Roteombuden väljas för en

period av fyra år. Förordnanden för de valda utfärdas av länsstyrelsen, som

har att före förordnandet pröva vederbörandes lämplighet. Olämpligt roteombud

kan när som helst av länsstyrelsen entledigas.

Roteombud har enligt kommittéförslaget att verka för att allmänheten ställer

sig de för folkbokföringen meddelade bestämmelserna till noggrann efterrättelse

och sålunda fullgör stadgad anmälnings- och uppgiftsskyldighet, att

tillhandagå pastor och mantalsskrivningsförrättare med upplysningar och

rapporter i folkbokföringsärenden, att himna allmänheten hjälp med ifyllande

av mantalsblanketter samt att biträda vid förskrivnings- och mantalsskrivningsförrättningar.

I samband med förberedelserna till mantalsskrivningen

skola vissa arbetsuppgifter av expeditionell natur åligga roteombuden,

såsom att mottaga, granska och ordna mantalsuppgifterna, att upprätta vissa

handlingar över personer, vilka försummat sin uppgiftsskyldighet lill kyrkobokföringen

eller mantalsskrivningen med mera. Roteombud är med avseende

å rätt till gottgörelse och ersättning för kostnader i anledning av uppdraget

likställd med vald ledamot av kommunalnämnd, som utsetts till ordförande.

Till ledning vid uppdragets fullgörande erhåller roteombud årligen en av

länsbyrån tryckt förteckning över fastigheterna inom roten med deras ägare

och innehavare samt de fysiska och juridiska personerna inom roten (roteförteckning).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

2. Kyrkobokföringen. De nuvarande kyrkoböckerna skola enligt

kommittéförslaget bibehållas, ehuru förda enligt i vissa hänseenden ändrade

formulär, dock med undantag av utflyttningsboken vilken med hänsyn till

föreslagna ändrade bestämmelser om förfarandet vid flyttning ansetts obehövlig.

Såsom ny kyrkobok tillkommer den s. k. församlingsliggaren.

Kyrkoböckerna med undantag av församlingsliggaren skola, där ej Konungen

för viss församling medgivit undantag, vara bundna; dock må till församlingsbok

hörande fastighetslängd vara inrättad enligt lösbladssystem.

I församlingsliggaren skola bladen kunna utbytas. Varje person skall upptagas

å särskilt upplägg. Till varje upplägg anslås ett blad, vartill vid behov

fogas fortsättningsblad. Sådant upplägg kallas personakt. Endast en personakt

får finnas i riket för varje person.

Envar skall med vissa närmare angivna undantag vara kyrkobokförd —

varmed enligt förslagets definition förstås upptagen i församlingsboken — i

den församling och å den fastighet, där han är bosatt; församlingen benämnes

hans kyrkobokföringsort och fastigheten hans kyrkobokföringsfastighet.

Den som ej är bosatt å någon fastighet i den församling, där han är kyrkobokförd,

upptages i församlingsboken under rubriken »å församlingen

skrivna».

Till ledning för tolkningen av begreppet »bosatt» lämnas i förslaget utförliga

bestämmelser och anvisningar.

I församlingsboken får icke någon införas med mindre personakt för honom

finnes i församlingsliggaren.

För nyfödd upprättas personakt av pastor i den nyföddes födelsehemort,

d. v. s. som regel moderns kyrkobokföringsort vid nedkomsten. I andra fall,

då någon skall kyrkobokföras i församlingen, har pastor att rekvirera personakt

för honom från pastorsämbetet i den senaste kyrkobokföringsorten

eller, örn personen inflyttat från utlandet eller är bokförd såsom obefintlig,

från riksbyrån. Riksbyrån upprättar personakt, om sådan ej redan finnes.

Personakterna för dem, som utflyttat till utlandet eller överförts till bok över

obefintliga, skola från pastorsämbetena insändas till riksbyrån för att där

förvaras i särskilda register. Så skall även ske med avlidnas personakter.

I varje församling skall, utom kyrkoböcker föras ett hjälpkortregist

e r över personerna, bestående av avtryckskort d. v. s. kort vilkas text utgör

avtryck av vederbörliga plåtar i det tryckande registret. Dessa kort skola

av pastor användas, utom såsom register, även för avisering till länsbyrån,

på det sätt att kortet för person, beträffande vilken någon förändring blivit

anmäld, insändes till länsbyrån med anteckning örn förändringen. Länsbyrån

tillställer pastor nytt avtryckskort, sedan ändringen införts i det tryckande

registret.

Hjälpkorlregistret skall föras i två avdelningar, den ena — församlingsregistret

— över de personer, som äro kyrkobokförda i församlingen, och

den andra — avgångsregistret — över utflyttade, obefintliga och döda. Avgångsregistret

skall vart tionde år eller, i vissa församlingar, oftare genom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

9

länsbyråns försorg avskrivas i en aogångslängd, avsedd för arkivering. Avskrivna

kort förstöras.

Envar i riket kyrkobokförd svensk medborgare, som fyllt 15 år, skall enligt

förslaget innehava ett av länsbyrå för honom utfärdat medborg arkor

t, bestående av pärm och tre blad. I medborgarkortet skola medelst

avtryck av vederbörlig plåt i det tryckande registret angivas å såväl pärmen

som bladen personens namn, födelsenummer och födelsehemort samt å

varje blad därjämte personens titel eller yrke, civilstånd, kyrkobokföringsort

och, med utsättande av mantalsåret, mantalsskrivningsort vid tiden för tryckningen.

För gift person skall dessutom å bladen utsättas makens födelsenummer.

Därjämte föreslås vissa bestämmelser örn medborgarkortets'' förseende

med namnteckning och fotografi.

För den, vars namn ändrats, skall länsbyrån utfärda nytt medborgarkort.

Har någons kyrkobokföringsort ändrats, skall länsbyrån insätta nya

blad i hans medborgarkort. övriga förändringar antecknas å medborgarkortet

av pastor.

Medborgarkortet är avsett att användas som legitimationshandling och, på

sätt i det följande angives, som hjälpmedel vid kyrkobokföringen. Medborgarkortet

anses därjämte kunna ersätta vissa enklare prästbevis.

Angående anmälningar och andra uppgifter för kyrkobokföringen

innehåller förslaget utförliga bestämmelser. Följande må här

anmärkas.

Enskild person åliggande anmälningsskyldighet skall i regel fullgöras

muntligen vid personlig inställelse för pastor av den anmälningsskyldige eller

ombud för honom, pastor dock obetaget att godtaga anmälan som skett

i annan ordning.

Underrättelser mellan myndigheter i kyrkobokföringsärenden böra enligt

kommittén meddelas skriftligen och, såvitt angår underrättelser till eller från

länsbyrå, om möjligt med användande av avtryckskort. Erfordras för underrättelses

översändande kännedom örn var någon är eller varit bokförd, må

upplysning därom inhämtas hos riksbyrån eller underrättelsen tillställas riksbyrån

med anhållan örn dess översändande till vederbörande, där ej kännedom

om bokföringsorten kan med mindre omgång vinnas på annat sätt.

Länsbyråerna avses skola från pastorsämbetena erhålla underrättelser angående:
1.

barns födelse och förnamn;

2. barns efternamn, örn det avviker från det namn barnet skulle hava

erhållit på grund av sin härstamning;

3. domstols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd;

4. domstols beslut, varigenom tillstånd givits till adoption eller adoplivförhållande

förklarats hävt;

5. domstols beslut, varigenom någon förklarats omyndig eller omyndigförklarad

återvunnit myndigheten;

6. giftermål;

7. ändring av barns efternamn till följd av föräldrarnas äktenskap;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

8. anmälan om antagande av nytt släktnamn;

9. dödsfall och dödförklaring;

10. flyttning inom riket;

11. utvandring; samt

12. ändring av nationalitet.

Aviseringsplikten åligger i de fall, som avses under 1 och 3, pastor i barnets

födelsehemort, i fall 6 som regel pastor i lysningsförsamlingen, i fall 4

pastor i adoptantens kyrkobokföringsort samt i övriga fall som regel pastor

i vederbörandes kyrkobokföringsort. Pastor korresponderar städse endast med

länsbyrån i det egna länet.

Pastorsämbetena och länsbyraerna skola erhålla dels från riksbyrån underrättelser

angående äktenskapsskillnad, äktenskaps återgång, ogiltighet av

vigsel, invandring och överföring från bok över obefintliga samt angående

dödsfall och dödförklaring i vissa fall dels ock från vederbörande mantalsskrivningsförrättare

förteckning å personer, som skola överföras till bok över

obefintliga.

Vissa anteckningar, såsom om barns födelse eller namn, börds- eller adoptivförhållanden,

giftermål, namnändring, dödsfall eller nationalitet, måste

ej sällan göras i kyrkobok — utom för den som närmast avses med gjord

anmälan — jämväl för en eller flera anhöriga till honom. Äro samtliga berörda

personer icke kyrkobokförda i samma församling åligger det länsbyrån

att vidarebefordra underrättelsen till övriga församlingar.

Flyttning skall enligt förslaget anmälas inom tio dagar; detta gäller även

flyttning inom församling. För att möjliggöra övervakning härutinnan stadgar

förslaget upplysningsplikt för fastighetsägare på förfrågan av folkbokföringsorgan

eller polismyndighet ävensom skyldighet för den, som i stad,

köping eller municipalsamhälle mot vederlag till annan upplåtit bostad för

viss längre tid, att till pastor i församlingen avgiva skriftlig s. k. bostadsanmälan.

Flyttning mellan församlingar inom riket anmäles enligt förslaget endast

hos pastor i inflyttningsorten. Därvid avlämnas den flyttandes medborgarkort,

av vilket som förut nämnts kyrkobokföringsorten framgår. Pastor återställer

till den flyttande ett av de tre bladen med påtecknat kvitto å kortets

mottagande, behåller ett annat å sin expedition samt översänder det tredje,

insatt i pärmen och försett med anteckning om den nya adressen, såsom

rekvisition av personakt till pastor i kyrkobokföringsorten. Sedan denne

översänt personakten och avfört den flyttande ur församlingsboken, insänder

han medborgarkortet med anteckning å bladet örn utflyttningsdagen — vilken

tillika räknas som inflyttningsdag i den andra församlingen — till länsbyrån

i det egna länet. Länsbyrån, som i regel har den flyttandes personplåt

i sitt tryckande register, ändrar plåten, trycker nya blad och insätter

dem i medborgarkortet, översänder detta till den flyttande samt meddelar,

örn inflyttningsorten tillhör annat län, länsbyrån därstädes underrättelse örn

flyttningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 282.

Formulär till prästbevis skola enligt förslaget fastställas av riksbyrån.

Den närmaste tillsynen över kyrkobokföringen skall enligt

förslaget utövas av vederbörande domkapitel med biträde av en utav

Konungen för en tid av fem år för varje stift förordnad kyrkoboletöringsinspektör.

I stift, där så finnes erforderligt, må Konungen tillika förordna

en biträdande kvrkobokföringsinspektör. Nämnda befattningshavare skola

vara präster. De avses skola av statsmedel undfå dels årligt arvode dels ock

rese- och traktamentsersättning.

3. Mantalsskrivningen. Mantalsskrivning skall årligen mellan den 15

oktober och den 20 december äga rum för det nästföljande kalenderåret (mantalsåret)

; på landsbygden må dock mantalsskrivningen ej påbörjas före den

15 november. Mantalsskrivningen förrättas av samma befattningshavare som

enligt gällande rätt; magistrater och kommunalborgmästare äro dock enligt

förslaget befriade från skyldighet att öva tillsyn över mantalsskrivningen.

Mantalslängden skall uppläggas i två delar, en personell liggare för redovisning

av fysiska och juridiska personer samt en fastiglietsliggare för redovisning

av fastigheter.

Den personella liggaren skall bestå av tre avdelningar, A-längd, B-längd

och C-längd. I A-längden upptagas fysiska personer, oskifta dödsbon och

familjestiftelser, i B-längden svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar,

svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker

och sådana utländska juridiska personer, som icke äro oskifta dödsbon eller

familjestiftelser, samt i C-längden övriga juridiska personer. 1 envar av dessa

längder redovisas personerna antingen i ordning efter de fastigheter, varå

de mantalsskrivas, eller i annan ordning som finnes lämplig.

I fastighetsliggaren upplagas fastigheterna med deras ägare och innehavare

i alfabetisk eller annan ordning, som finnes lämplig.

Fysisk person skall mantalsskrivas i det distrikt, inom vilket han den 1

november året före mantalsåret rätteligen skall vara kyrkobokförd. Bestämmelserna

om rätt mantalsskrivningsort för juridiska personer, likaledes hänförda

till förhållandena den 1 november, överensstämma i huvudsak med

kommunalskattelagens stadganden rörande hemortskommun.

Av de i nästföregående års mantalslängd upptagna personer må — utom

den som avlidit eller, där fråga är örn juridisk person, upphört eller som

skall avföras ur församlingsboken såsom bosatt å utrikes ort eller skall överföras

till bok över obefintliga — icke någon annan vid mantalsskrivning

utelämnas än den, beträffande vilken vid förrättningen eller därefter innan

den 25 januari under mantalsåret hos mantalsskrivningsförrättaren styrkes,

att personen upptagits i mantalslängd för annat distrikt. Fysiska personer,

som avflyttat till annat distrikt och blivit där kyrkobokförda, upptagas dock

endast såvitt utredning vinnes örn att de icke blivit annorstädes i mantalslängd

upptagna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Mantalsskrivningsförrättare skall i mantalslängdens ordning föra register,

bestående av avtryckskort, över fastigheterna inom varje distrikt. Avtryckskort

upprättas av länsbyrån. Konungen äger förordna, att hos mantalsskrivningsförrättare

även skall föras register över personerna.

Skriftliga mantalsuppgifter skola enligt förslaget avlämnas för alla, såväl

fysiska som juridiska personer; nu gällande undantag för allmoge och mindre

skrivkunniga på landsbygden avses sålunda icke skola bibehållas.

De nuvarande förskrivningarna skola enligt förslaget bibehållas. Pastor

skall vid förskrivningen äga tillgång till mantalsuppgifterna, vilka dessförinnan

skola hava granskats och ordnats av roteombuden.

För varje mantalsskrivningsdistrikt skall länsbyrån i god tid före mantalsskrivningsförrättningen

i distriktet hava medelst fullständiga avtryck av det

tryckande registret — i vilket plåtarna då med avseende å inbördes ordning

samt text skola hava bragts i överensstämmelse med de aktuella förhållandena

— i två exemplar upplagt och till vederbörande häradsskrivare eller

mantalsskrivningsförrättare i stad översänt stomme till mantalslängd.

I stommen införas de ändringar, som beslutas vid mantalsskrivningsförrättningen.

Inom fjorton dagar efter förrättningen skall det ena exemplaret

insändas till länsbyrån för att där ligga till grund för ändringar i det tryckande

registret vid dettas förberedande för tryckning av den slutliga mantalslängden.

Det andra exemplaret behåller förrättningsmannen till ledning

för den skriftväxling med andra mantalsskrivningsförrättare, som därefter

vidtager. Skriftväxlingens resultat antecknas i detta exemplar. För att så

mycket som möjligt undvika arbetsanhopningar inom länsbyråerna har kommittén

dessutom föreslagit, att inkomna besked över framställningar i skriftväxlingsärenden

skola, med anteckning om mantalsskrivningsförrättarens beslut,

successivt insändas till länsbyrån såsom förhandsmeddelanden örn den

blivande mantalslängdens slutliga innehåll.

För kännedom om ändrade förhållanden, som kyrkobokföras efter mantalsskrivningsförrättningen,

avlämnar pastor enligt gällande rätt till förrättningsmannen

i januari månad under mantalsåret två s. k. t ill äggsförteckningar.

Kommittén föreslår att i stället de underrättelser örn flyttning och

ingångna äktenskap, som pastor enligt det nya systemet har att löpande

meddela länsbyrån, under tiden mellan förrättningen och den 10 januari

mantalsåret skola passera mantalsskrivningsförrättaren.

Tiden för skriftväxlingen har enligt förslaget begränsats så att slutdagen i

princip satts till den 20 januari under mantalsåret.

Senast den 25 januari under mantalsåret skall det andra exemplaret av

stommen till mantalslängden insändas till länsbyrån för kollationering mot

det tryckande registret och rättelse och komplettering av det sistnämnda. Därefter

tryckes mantalslängden, vilken senast den 15 februari skall överlämnas

till förrättningsmannen för underskrift. Länsbyrån ansvarar för att mantalslängderna

överensstämma med stommarna och de till byrån inkomna

löpande underrättelserna om förändringar, vilka skola iakttagas i längden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

13

4. Länsbyråerua för folkbokföringen. Det tryckande registret

skall bestå av tryckplåtar, en för varje fastighet eller person. Till plåt kan

vid behov fogas fortsättningsplåt.

Fastiglietsplåt skall enligt förslaget upptaga följande text:

* 1) kommunens namn;

2) fastighetens namn och nummer;

3) beteckning för ägare och brukare eller innehavare; samt sådan persons

4) namn, titel eller yrke samt i vissa fall bostadsadress; ävensom i förekommande

fall beteckningar för fastighetens belägenhet inom

5) municipalsamhälle, köping, rote eller befolkningsagglomeration. Slutligen

kunna i texten ingå

6) hänvisningar till andra uppslag inom de längder, som skola tryckas

med plåtarna.

Plåt för vuxen person skall innehålla följande text:

1) efternamn samt för kvinna, som är eller varit gift, även flicknamn;

2) förnamn;

3) födelsenummer;

4) civilstånd;

5) dag för äktenskaps ingående och upplösning;

6) aktuellt och närmast förutvarande yrke;

7) nationalitet;

8) vämpliktsnummer eller frikallelse;

9) sjömanshus och nummer i dess register (för sjöfarande);

10) pensionsförhållanden; ävensom

11) kyrkobokföringsort och kyrkobokföringsfastighet med angivande av

dess belägenhet inom rote eller befolkningsagglomeration samt inflyttningsår.

Vid flyttning borttagas ej de senast aktuella uppgifterna örn kyrkobokföringsort,

kyrkobokföringsfastighet och inflyttningsår, utan de nya införas å

annan plats å plåten. Anteckningen om inflyttningsår ger upplysning örn vilken

ort och fastighet som är aktuell i mantalsskrivningshänseende.

Personplåt skall vidare innehålla uppgift örn

12) födelsehemort;

13) postadress;

14) makes födelsenummer;

15) arbetsgivare; samt

16) näringsgren.

Plåt för barn under 15 år skall ej upptaga fullständig text utan endast de

uppgifter, som beträffande plåt för vuxen person omförmälts under siffrorna

1—4 samt 7, 10 och 12. Härtill komma uppgifter om föräldrarnas födelsenummer.

Plåt för juridisk person skall enligt betänkandet innehålla följande uppgifter:
1)

namn;

2) mantalsskrivningsort;

3) mantalsskrivningsfastighet;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

4) närmast föregående mantalsskrivningsort, örn denna är annan än den

aktuella;

5) postadress; samt

6) ort, där styrelsen har sitt säte, om orten är belägen utom mantalsskrivningsdistriktet.

Inom det tryckande registret ordnas plåtarna i avdelningar, motsvarande

mantalslängdens fastighetsliggare och den personella liggarens A-, B- och Clängd,

samt inom varje avdelning så att registret, sedan det beretts för

tryckning av mantalslängden, exakt överensstämmer med denna.

Efter mantalslängden skola enligt förslaget tryckas stommar till

inkomstlängd och fastighetslängd för taxeringen . . till omkring 15 mars;

röstlängd ..................................... till omkring 10 juni;

pensionsavgiftsförteckning ...................... till omkring 1 juli;

uppbördsbok .................................. till omkring 31 maj;

samt debetsedlar .............................. till omkring 1 juli.

Då nämnda handlingar skola upptaga personerna i samma ordning som

mantalslängderna, får plåtarnas inbördes ordning intill den 1 juli icke rubbas;

däremot vidtagas successivt ändringar i plåtarnas text med ledning av

de ständigt inkommande rapporterna från pastorsämbetena. Under senare

halvåret omsorteras plåtarna med ledning av de aktuella kyrkobokföringsadresserna

och föres registret i fortsättningen löpande med dessa adresser

som uppordningsgrund. Plåtar för personer, som flytta mellan länen, utväxlas

mellan länsstyrelserna.

De föreslagna adresserings maskinerna utgöras av dels elektriskt

drivna präglingsmaskiner, dels handtryckmaskiner för användning då enstaka

avtryck skola göras t. ex. å avtryckskort eller medborgarkort, dels ock elektriskt

drivna maskiner för tryckning i löpande följd från ett större antal plåtar

av t. ex. längder och debetsedlar. De sistnämnda maskinerna hava stor

hastighet, 4 000—6 000 avtryck i timmen; den effektiva tryckningshastigheten

är dock betydligt lägre till följd av de avbrott i tryckningen, som måste

göras för insättning av blanketter, transport till och från maskinerna av plåtar

med mera, och beräknas vid tryckning av längder å skurna blad — om

texten skall spridas i två kolumner, därvid maskinen gör två anslag för varje

plåt — till 1 000 å 1 200 avtryckta plåtar i timmen och, örn tryckning sker i

endast en kolumn, till 1 500 å 1 800 plåtar i timmen samt vid s. k. rulltryck,

därvid papperet frammatas från en rulle och i maskinen skäres i lämpliga

ark, till 3 000 å 3 500 plåtar i timmen. Kommittén förordar, att mantalslängden

tryckes i en kolumn, men har vid kostnadsberäkningarna dimensionerat

maskinerna för tryckning i två kolumner med hänsyn till att sådan tryckning

möjligen kan visa sig lämpligare för andra längder.

De elektriskt drivna tryckmaskinerna kunna utrustas med s. k. automatisk

väljare, vilken under påverkan av signaler från plåtarna, förmedlade av

därå anbragta s. k. ryttare eller nockar, åstadkommer att vissa plåtar passera

maskinen utan att lämna avtryck. Härigenom möjliggöres tryckning från

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282. 15

samma register av längder med delvis olika personbestånd, t. ex. mantalslängd

och röstlängd.

Hos varje länsbyrå skall föras en förteckning över födelsenummer,

som av byrån fastställas; förteckningen kan helt enkelt utgöras av ett

kalendarium med ett uppslag för anteckningar under varje dag.

Vidare skola hos länsbyrån föras två hjälpkortregister, bestående

av avtryckskort, nämligen ett alfabetiskt adressregister samt ett nummerregister,

så benämnt därför att korten däri skola förvaras i ordning efter personernas

födelsenummer.

Länsbyråernas huvudsakligaste arbetsuppgifter komma enligt förslaget

att utgöras av ändringar och kompletteringar av plåtarnas text, signalmarkering,

nyprägling av plåtar, omsortering av plåtar, som ändrats med

avseende å de geografiska uppgifterna, tryckning av medborgarkort och avtryckskort,

aktualisering av länsbyråns kortregister, periodiskt återkommande

tryckning av roteförteckningar, stommar till inkomstlängder, fastighetslängder,

pensionsavgiftsförteckningar, röstlängder, prästvallängder, uppbördsböcker

och debetsedlar samt till mantalslängder ävensom av slutliga

mantalslängder och — för pensionsstyrelsen — en uppsättning kontokort

för den årsklass, som under året fyller 18 år. Vidare kan plåtregistret utnyttjas

för årlig tryckning av skolkort, inskrivningskort för värnpliktiga samt

registerkort till länsarbetsnämnderna för personer i vissa åldersklasser. Slutligen

har länsbyrån att ombesörja den avskrift av pastors avgångsregister,

som tidigare omnämnts, ävensom att biträda med årlig räkning av folkmängden;

räkningen kan utföras manuellt eller med hjälp av de elektriska

tryckmaskinerna, vilka förses med räkneverk för registrering av antalet passerande

plåtar.

Antalet avtryck å pärmar och blad till medborgarkort beräknar kommittén

till omkring 2 miljoner årligen för hela riket. Det årliga antalet medelst personplåtar

utfärdade avtryckskort beräknas till omkring 10,5 miljoner, därav

för länsarbetsnämnderna omkring 2,5 miljoner.

Kommittén utgår ifrån att rutinschemata för arbetet å länsbvråerna

skola fastställas av riksbyrån.

Organisatoriskt avses länsbyrån skola inordnas under landskontoret

såsom en särskild arbetsdetalj med en ordinarie landskontorist som föreståndare

samt kansliskrivare, kontorsbiträden, skrivbiträden och kontorselever

som övrig personal utöver den eller de befattningshavare, som mer eller

mindre permanent må kunna dit överföras från annan arbetsdetalj inom

landskontoret. Sammanlagt för riket räknar förslaget med en personalförstärkning

å länsstyrelserna av 200 befattningshavare i ovannämnda personalkategorier.

5. Riksbyrån. Det åligger riksbyrån enligt förslaget att vaka över att

folkbokföringen i riket ordnas och handhaves på ändamålsenligt sätt. Riksbyrån

äger att för sådant ändamål undfå det biträde av kyrkobokföringsinspektörer

och biträdande kyrkobokföringsinspektörer, som riksbyrån finner

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

nödigt, ävensom hos vederbörande kyrkobokförare, mantalsskrivningsförrättare,

domkapitel och länsstyrelser påkalla erforderliga åtgärders vidtagande.

Riksbyrån skall verka för enhetlighet i rättstillämpningen å folkbokföringens

område och äger, där det för dylikt ändamål finnes vara av nöden, kalla

kyrkobokföringsinspektörerna och vederbörande befattningshavare hos länsstyrelserna

till förhandlingar inför riksbyrån eller någon, som av denna utses

att leda förhandlingarna. Finnér riksbyrån att inom området för dess ämbetsutövning

föreligga brister i författningarna eller att eljest någon på Kungl.

Maj:t ankommande åtgärd är nödig till främjande av folkbokföringen, skall

riksbyrån göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t.

Hos riksbyrån skola föras förteckning över födelsenummer, som av riksbyrån

fastställas eller efter rekvisition utlämnas till länsbyrå, dödregister,

register över obefintliga och emigrantregister, bestående av de till riksbyrån

insända personakterna för döda eller dödförklarade, obefintliga och utvandrare,

dublettaktregister, upptagande i särskilda avdelningar dels personakter,

som måst ersättas av nya till följd av uppkommen skada eller nötning eller

på grund av ändring i nationalitet, dels kopior av de personakter, som måst

nyupprättas på grund av att det äldre exemplaret förkommit, dels ock kopior

av de personakter, som av riksbyrån upprättas eller eljest översändas vid

immigration, samt sökregister, bestående av avtryckskort, över den i riket

kyrkobokförda befolkningen.

Det åligger länsbyrå att, då ändring av personplåt skett, tillställa riksbyrån

nya avtryckskort för vederbörande, ävensom att, enligt av riksbyrån

lämnade anvisningar, meddela riksbyrån de underrättelser, som i övrigt må

finnas erforderliga för riksbyråns registerföring.

Riksbyrån är avsedd att organiseras som en avdelning av statistiska centralbyrån

med en byråchef som chef. Personalen föreslås skola i övrigt utgöras

av en förste byråsekreterare och två icke ordinarie amanuenser samt 25

helårsanställda biträden ävensom en expeditionsvakt.

6. Ansvarsbestämmelser med mera. Skärpta straff föreslås för underlåtenhet

att fullgöra anmälningsskyldighet. Därjämte föreslås bestämmelser

örn anmaning att fullgöra försummad anmälan med mera, om åtal och örn

rätt till samt förvandling av böter och vitén.

7. Klagan och underställning med mera. Förslagets processuella bestämmelser

bygga på den gällande rättens stadganden, men innehålla förtydliganden

och närmare reglering i viktiga hänseenden. En betydelsefull avvikelse

gäller i fråga om besvär över pastors beslut rörande tillämpning av

stadgandena om rätt kyrkobokföringsort. Medan sådana besvär enligt kyrkobokföringsförordningen

anhängiggöras hos domkapitel, skola de enligt förslaget,

liksom besvär i mantalsskrivningsmål, fullföljas hos länsstyrelse. I

sista instans dömer, liksom enligt gällande rätt, kammarrätten.

8. Särskilda bestämmelser. I fråga örn kyrkobokföringen och mantalsskrivningen

i Stockholm och Göteborg skola enligt förslaget i vissa hänseenden

särskilda regler gälla.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 282.

17

Kommitténs förslag omfattar icke nämnda städer utan förutsätter, att de

särskilda förhållandena därstädes göras till föremål för utredning under

medverkan av representanter från städerna, sedan beslut fattats örn det system

som skall tillämpas för folkbokföringen i allmänhet.

9. Övergångsbestämmelser. Kommittén utgår från att beslut örn en reform

av folkbokföringen fattas av riksdagen under våren 1945. Den av kommittén

framlagda planen för reformens genomförande åsyftar, att den föreslagna

folkbokföringsförordningen skall träda i kraft i huvudsak den 1 januari

1947 men i vissa delar tidigare och i andra senare. I anslutning härtill

anför kommittén, att kommittén av hänsyn till uttalade önskemål örn

påskyndande av den väntade uppbördsreformen, vilken för sin tillämpning

— åtminstone enligt de förslag som för närvarande vöre att räkna med —

förutsatte ett moderniserat folk b o k f ö ri n g s s y s t e m, föranletts att föreslå en

betydligt kortare övergångstid än den kommittén eljest skulle hava funnit

lämplig. Kommittén har vidare räknat med att folkräkning kommer att äga

rum vid årsskiftet 1945—1946.

Det första ledet i planen för reformens genomförande innefattar framställandet

av präglingsunderlaget för de plåtar, som skola upprättas

rörande fysiska personer. De för präglingen erforderliga uppgifterna

införas av pastorsämbetena å kort enligt fastställda formulär. Arbetet påbörjas

den 1 juli 1945 och fullföljes enligt ett av statistiska centralbyrån fastställt

tidsschema, vari för varje församling angives när arbetet skall vara

slutfört.

Korten överlämnas närmast till vederbörande mantalsskrivningsförrättare,

vilken har att däri införa mantalslängdens fastighetsbeteckningar och vissa

andra uppgifter, vilka skola ingå i plåtarnas text och vilka framgå av mantalslängderna

men ej av kyrkoböckerna. Även för detta arbete skall ett tidsschema

upprättas. Mantalsskrivningsförrättama överlämna materialet församlingsvis

efter hand som deras arbete slutföres till länsstyrelsen, där födelsenummer

utsättas.

Mantalslängdernas fastighetsbeteckningar måste införas jämväl i församlingsböckema

för att pastor framdeles vid avisering skall kunna använda

dessa beteckningar. Detta bör enligt förslaget ske vid mantalsskrivningarna

på hösten 1945.

Sedan präglingsunderlaget avlämnats, skola pastorsämbetena och mantalsskrivningsförrättama

löpande avisera länsstyrelsen om inträffade förändringar

i de lämnade uppgifterna. Hos länsstyrelsen införas ändringarna löpande

å präglingsunderlaget.

Uppgifter örn arbetsgivare, yrke, näringsfång och näringsgren inhämtas i

samband med mantalsskrivningen på hösten 1945. Skriftliga mantalsuppgifter

i två exemplar måste därvid avlämnas av alla. För granskningen anlitas

granskningsnämnderna för folkräkningen. Det ena exemplaret av uppgifterna

överlämnas av nämnderna lill länsstyrelsen, som inför uppgifterna i präglingsunderlaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1!H5. 1 sami. Nr 282.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Uppgifterna om anställning aktualiseras därefter löpande med ledning av

de till länsstyrelsen från arbetsgivare inkommande anställningskorten.

Vid mantalsskrivningen för år 1947 upprättas manuellt fastighetsliggare

enligt folkbokföringsförordningens bestämmelser. Denna liggare utgör p r ä glingsunderlag

för fastighetsplåtar.

Juridiska personer avlämna uppgifter (för folkräkningen) vid mantalsskrivningen

på hösten 1945 men upptagas ej då i mantalslängd. Uppgifterna

användas som präglingsunderlag för plåtar rörande juridiska

personer.

Präglingen påbörjas så snart som möjligt och senast i början av januari

1946. Arbetet äger rum vid länsstyrelserna och bedrives så att de tryckande

registren kunna vara i huvudsak uppställda beträffande fysiska personer

den 1 juli 1946 samt beträffande fastigheter och juridiska personer

under sommaren 1947.

Hjälpkortregister, bestående av avtrvckskort, uppställas hos pastorsämbetena

och mantalsskrivningsförrättarna successivt efter hand som

präglingen församlingsvis avslutas. Med upprättande av länsbyråns hjälpkortregister

bör anstå till dess präglingen är helt avslutad för länet. Riksbyråns

sökregister upprättas successivt efter hand som präglingen avslutas i

länen.

Medborgarkort tryckas och utsändas under juni månad 1947.

Personakter upprättas av prästerna under tiden den 1 januari 1947—

den 31 december 1949.

De nya kyrkoboksformulären fastställas till omedelbar efterrättelse

men med tillåtelse för pastorsämbetena att fortfarande nyttja de böcker,

som föras i överensstämmelse med förut gällande formulär, till dess de blivit

fullskrivna eller eljest behöva förnyas.

Roteombud väljas första gången på hösten 1945 för tiden den 1 juli

1946—den 30 juni 1950.

Med hänsyn till uppläggningsarbetet utses kyrkobokföringsinspektörer

och upprättas, åtminstone provisoriskt, riksbyrån och 1 änsbyråerna

redan år 1945.

Det föreslagna förfarandet skall enligt kommittén tillämpas från

och med den 1 januari 1947, dock med uppskov beträffande flyttningsförfarandet

till den 1 juli 1947, då medborgarkorten beräknas vara utsända.

Mantalsskrivning skall emellertid, utom beträffande juridiska personer, äga

rum enligt den föreslagna ordningen första gången redan på hösten 1946;

därvid tillämpas även bestämmelsen om den 1 november såsom avgörande

tidpunkt för mantalsskrivningen. Länsbyråerna äro dock vid denna mantalsskrivning

befriade från skyldighet att trycka stommar till fastighetsliggare

och den slutliga liggaren. Såsom framgår av det förut sagda äro

nämligen de tryckande registren över fastigheter då ännu icke uppställda

utan arbetet måste göras manuellt. Mantalsskrivning av de juridiska personerna

äger rum första gången för år 1948.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

19

B. Remissyttrandena.

i Elter remiss hava yttranden över förslaget avgivits av fångvårdsstyrelsen,

överbefälhavaren, medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen,

pensionsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, civilförsvarsstvrelsen,

statens kriminaltekniska anstalt, generalpoststyrelsen, kammarkollegiet,

statskontoret, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket,

statens organisationsnämnd, riksarkivet, lantmäteristyrelsen,

kommerskollegium, Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, statspolisintendenten,

domkapitlen och hovkonsistoriet, allmänna svenska prästföreningens

centralstyrelse, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare,

Sveriges landsfiskaler och Sveriges städers kronouppbördstjänstmän, Sveriges

häradsskrivareförening, riksförbundet för fjärdingsman och polismän,

socialvårdskommittén, den sakkunnige för utredning angående åtgärder för

rationalisering av länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt (landssekreteraren

O. Åkesson) samt 1944 års uppbördsberedning. Socialstyrelsens utlåtande

åtföljdes av yttrande från svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

överståthållarämbetets av yttranden från Stockholms stadsfullmäktige

samt mantalsintendenten och taxeringsintendenten i Stockholm, länsstyrelsernas

av yttranden från åtskilliga magistrater, kommunalborgmästaie

och kommunalnämnder samt ett antal häradsskrivare, kronouppbördstjänstemän

i städer samt präster. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

har därjämte bifogat yttranden av stadsfullmäktige och mantalsdirektören

i Göteborg. Vid domkapitlens utlåtanden funnos fogade yttranden av åtskilliga

pastorsämbeten.

Överbefälhavaren, socialstyrelsen, civil försvå ^styrelsen, riksräkenskapsverket

och riksarkivet hava tillstyrkt förslaget i princip.

Riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,

kammarkollegiet, kammarrätten, statistiska centralbyrån och statens

organisationsnämnd hava jämväl i princip lämnat förslaget utan erinran.

Arbetsmarknadskommissionen har därvid begränsat sitt utlåtande till

de delar av förslaget, vilka vore av betydelse för kommissionens verksamhet.

Kammarrätten har emellertid ifrågasatt anstånd med genomförandet till

normala tider men tillika förklarat, att de av kammarrätten uttalade betänkligheterna

icke finge stå i vägen för förslagets antagande, därest det

visade sig att genomförandet vore en förutsättning för förverkligandet av

det väntade förslaget till uppbördsreform och att med sistnämnda förslag

betydande fördelar vore att vinna. Vidare har statens organisationsnämnd

framställt invändningar mot förslaget i vad angår den lokala folkbokföringen.

Statskontoret har ansett sig kunna i princip ansluta sig lill en lösning av

folkbokföringsfrågan efter de föreslagna linjerna men har uttalat betänkligheter

med hänsyn till kostnaderna och det nuvarande statsfinansiella lä
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

get samt förklarat sig icke kunna ingå i närmare bedömande av den föreslagna

organisationen, förrän förslag i uppbördsfrågan förelåge.

Övriga centrala myndigheter hava yttrat sig endast i detaljfrågor.

Överståthållarämbetet, som från sitt utlåtande undantagit frågan örn den

egentliga kyrkobokföringen, har i övrigt i princip lämnat förslaget utan erinran

men har i viktiga hänseenden framställt anmärkningar mot utformningen

av förslaget.

Av länsstyrelserna hava nitton i princip tillstyrkt förslaget eller lämnat

detsamma utan erinran — två av dem, nämligen länsstyrelserna i Östergötlands

samt Göteborgs och Bohus länt dock endast under förutsättning

att omläggningen visade sig erforderlig med hänsyn till uppbördsreformen.

Länsstyrelserna i Skaraborgs, Gävleborgs och Västerbottens län hava däremot

uttalat sig i övervägande negativ riktning, medan länsstyrelserna i Jönköpings

och Kronobergs län förklarat sig icke kunna fatta definitiv ståndpunkt

till frågan, förrän jämväl förslag till uppbördsreform framlagts.

I yttranden av tolv domkapitel samt av hovkonsistoriet har förslaget i

princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Domkapitlet i Karlstad har,

efter en starkt kritisk granskning, förklarat sig likväl icke kunna intaga

en övervägande negativ hållning men har dock förordat förenklingar.

Allmänna svenska präst!öreningen, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän

och riksförbundet för fjärdingsmån och polismän hava i princip lämnat

förslaget utan erinran.

Sveriges häradsskrivarförening har ansett sig böra avråda från att förslaget

företoges till separat avgörande utan avbidan på förslag i uppbördsfrågan

och har förordat ytterligare utredning genom praktiska prov inom

ett län. Liknande synpunkter hava uttalats av föreningen Sveriges landsfiskaler,

som tillika yttrat att förslaget knappast kunde anses innebära någon

verkligt god lösning av frågan.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet samt föreningarna Sveriges

häradshövdingar och Sveriges stadsdomare hava uttalat sig endast i

detaljspörsmål.

Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt samt

19AA års uppbördsberedning hava lämnat förslaget utan principiell erinran;

uppbördsberedningen säger sig dock hava granskat förslaget endast i de

delar, som stöde i samband med uppbördsfrågan. Socialvårdskommittén har

inskränkt sin granskning till detaljfrågor.

Av de kommunala instanserna hava stadsfullmäktige och mantalsintendenten

i Stockholm ävensom stadsfullmäktige, magistraten och mantalsdirektören

i Göteborg i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Av de 40

magistrater, 19 kommunalborgmästare och 89 kommunalnämnder, som yttrat

sig i ärendet, hava 28 magistrater, 14 kommunalborgmästare och 65

kommunalnämnder uttalat sig i tillstyrkande riktning, medan 7 magistrater,

1 kommunalborgmästare och 12 kommunalnämnder tillkännagivit en

övervägande negativ inställning till förslaget; de övriga hava ställt sig tvek
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

21

samma eller ej ingått på ett mera allmänt bedömande. Taxeringsintendenten

i Stockholm har begränsat sin granskning till vissa detaljfrågor.

Av 69 pastorsämbeten, som utlåtit sig, hava 54 i huvudsak lämnat förslaget

utan erinran, 10 ställt sig avvisande och 5 uttalat tveksamhet eller

uttalat sig endast örn detaljer.

Av 16 mantalsskrivningsförrättare i städer — förenämnda befattningshavare

i Stockholm och Göteborg däri ej inräknade — hava 8 uttalat sig i

tillstyrkande och 4 i avstyrkande riktning, 3 förordat ytterligare utredning

genom anställande av praktiska prov inom ett län samt en uttalat sig endast

i detaljspörsmål.

Slutligen hava av 7 häradsskrivare, som yttrat sig, 6 hävdat — i allmänhet

på liknande grunder som häradsskrivarföreningen — att förslaget icke

för närvarande borde upptagas till prövning, medan en uttalat tveksamhet

III. Behovet av en reform och allmänna riktlinjer härför.

Kommitténs framställning bygger i stor utsträckning på 1936 års uppbördskommittés

utredning och yttrandena däröver. Det torde därför vara erforderligt

att här lämna en redogörelse för vad därutinnan förekommit.

A. 1936 års uppbördskommittés utredning och yttrandena däröver.

I sitt betänkande lämnar 1936 års uppbördskommitté en utförlig redogörelse

för bristerna i den nuvarande folkbokföringen. Av

redogörelsen må följande här återgivas:

Av anförda siffror, utvisande, att den kyrkobokförda folkmängden vid

folkräkningarna under innevarande sekel med avsevärda ehuru minskande

belopp överstigit såväl den mantalsskrivna som den på grundval av uppgifter

om befolkningsrörelsen framräknade folkmängden, år 1935 med 4 280

respektive 5 987 personer, finner uppbördskommittén framgå, att vår nuvarande

folkbokföring icke fungerar tillfredsställande. Till belysning av differensernas

orsaker meddelar kommittén några erfarenheter från en eftergranskning

av uppgiftsmaterialet till 1935 års allmänna folkräkning, vilken

granskning, sedan nämnda material med vanliga metoder rättats, företagits

under jämförelse med den partiella folkräkningens material och givit vid

handen, bland annat, att i församlingsboksutdragen upptagits 459 personer,

vilka bort utelämnas, därav 107 dubbelförda, 171 utflyttade, 56 avlidna och

125 obefintliga, samt utelämnats 398 personer, vilka bort upptagas. Kommittén

meddelar även vissa detaljexempel på kyrkobokföringsfel, upptäckta

i samband med granskningen av folkräkningsmaterielet, av vilka må nämnas

underlåten avregistrering av utflyttade personer, försummad överföring

till bok över obefintliga, dubbellöringar, uppkomna i samband med omskrivning

av församlingsbok, samt felaktigheter, begångna med avseende å

flyttningsbetyg. Kommittén finner antagligt, att differenserna bero på oupptäckta

fel av liknande art, nion påvisar även andra möjliga orsaker.

Vad särskilt angår överskottet av kyrkoboken! folkmängd över mantalsskriven,

synes kommittén benägen att i viss utsträckning tillskriva detta

förelupen underlåtenhet att verkställa vederbörlig överföring till bok över

opaginerad Kontrollera mot PDF

2-2

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

obefintliga. Överskottet av kyrkobokförd folkmängd över framräknad är

enligt de av kommittén framlagda tabellerna över åldersfördelningen för de

fem yngsta årsklasserna förbytt i ett underskott, vilket i femårsklassen 10—

15 år återhämtas genom ett särskilt kraftigt överskott. Härav drar kommittén

den slutsatsen, att födelser i många fall ej anmälas inom vederbörlig

tid. Vid folkräkningarna verkställes en efterhandskontroll av uppgifterna

om personer över 95 dr. Denna hade år 1935 till resultat att av hela antalet.

769, under 1936—1937 till bok över obefintliga överfördes 11. Analogivis antager

uppbördskommittén, att i det ej särskilt kontrollerade antalet personer

i åldrarna 90—95 år åtskilliga personer ingå, som rätteligen bort överföras

till bok över obefintliga. Överskottet av kyrkobokförd folkmängd över framräknad

i åldrama över 90 år (vilket dock vid 1935 års folkräkning var förbytt

i ett underskott) förmodas till någon del bero på försummelse att ur

församlingsboken avföra avlidna personer. Under rubrik: anmälning och

bokföring av invandrare påpekar uppbördskommittén å ena sidan svårigheterna

att förverkliga den slutna kyrkobokföringens princip beträffande återinvandrare,

vilkas tidigare kyrkobokföring i riket är för pastor okänd och

ej av dem själva yppas, och å andra sidan svårigheterna vid en sådan persons

kyrkobokföring, då hans senaste kyrkobokföringsort före utvandringen

ej kan utrönas. I fråga örn utlänningars kyrkobokföring vore effektiviteten

god i Stockholm, tack vare samarbete med socialstyrelsens utlänningsbyrå,

men sannolikt mindre i landsorten, där man på sina håll kunde spåra en

viss obenägenhet hos prästerskapet att kyrkobokföra utlänningar. En anmärkningsvärd

svaghet i kyrkobokföringssystemet i fråga örn bokföring av

utvandrare vore, att den som uttagit flyttningsbetyg till utlandet genast avfördes

ur församlingsboken och således upphörde att vara här kyrkobokförd

redan innan han lämnat landet. Ben »olagliga utvandringen», d. v. s. den

som ägde rum utan flyttningsbetyg, uppgick enligt av kommittén anförda

siffror till sammanlagt 11 701 personer under åren 1901—14. Under tioårsperioden

1927—1936 visade däremot den av prästerskapet redovisade utvandringen

ett överskott över den från emigranthamnarna rapporterade, vilket

överskott blev procentuellt alltmera framträdande, i den mån de absoluta

emigrationssiffrorna minskades. Överskottet förmodades bero dels på

att resan i många fall inställts, sedan flyttningsbetyg uttagits, dels ock på

att flyttningsbetyg uttagits i efterhand för personer, som under tidigare år

utvandrat utan sådant betyg. Rörande de obefintliga framlägger och diskuterar

uppbördskommittén ett omfattande siffermaterial, fidi större delen

hämtat ur den officiella statistiken. De obefintligas antal (190 292 vid 1935

års slut) och de årliga siffrorna för överföring till (4 106 år 1935) och från

(4 004 år 1935) boken över obefintliga kunde enligt kommittén med viss rätt

tagas som värdemätare i fråga örn folkbokföringens effektivitet. De senare

årens relativt låga överföringssiffror förmodades, sedan emigrationen numera

praktiskt taget upphört, giva en ungefärlig bild av den inrikes omflyttningens

bidrag till obefintlighetsklientelets rekrytering. I anslutning till redogörelsen

för en av kommittén företagen stickprovsundersökning, berörande

omkring 900 efter viss metod uttagna obefintliga och utvisande bl. a., att

av 69 personer, som under en femårsperiod avförts ur obefintlighetsböckerna,

46 personer uttagit flyttningsbetyg, därav 42 på eget initiativ och 4 efter

anmaning av pastor, framhåller kommittén såsom anmärkningsvärt i vilken

ringa utsträckning sådant initiativ av folkbokföringsmyndighet förekommer.

Skulden härför vore till stor del kyrkobokföringsförordningens, då denna

icke stadgade någon undersökningsplikt beträffande de obefintliga. I fråga

örn anmälning och bokföring av inrikes omflyttning påvisar kommittén med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S2.

23

siffror ur den officiella statistiken, hurusom pastorsämbetenas årliga folkmängdsredogörelser

efter sammanräkning för riket städse utvisa ett överskott

(2 492 år 1930) av inflyttade över utflyttade, ehuru siffrorna bort bliva

lika. Såsom tänkbara ehuru osäkra förklaringsgrunder anföres dels att i

vissa fall personer, som överförts från bok över obefintliga, kommit att

bliva medräknade bland de inflyttade, dels att försummelse i en del fall

förelupit i fråga örn inflyttningens avisering eller utflyttningens antecknande.

Antagandet om sådan försummelse bestyrktes dock av pensionsstyrelsens

erfarenheter i fråga om förekomsten av dubbelföringar i pensionsavgiftsförteckningama,

enligt företagen räkning i 1931 års förteckningar betydligt

överstigande 5 000. Beträffande storleken av den inrikes omflyttning,

som äger rum utan uttagande av flyttningsbetyg, hänvisar kommittén

dels till de årliga överföringssiffroma beträffande obefintliga, dels till

antalet vid mantalsskrivning utfärdade förelägganden att avlämna flyttningsbetyg,

vilket antal år 1934 utgjorde 16 441 i hela riket och 13 475 enbart

i städerna. I detta sammanhang påtalar kommittén även frånvaron av

skyldighet att anmäla flyttning inom församling.

De hittills omförmälda bristerna i kyrkobokföringen hava huvudsakligen

haft avseende å redovisningen av befolkningen med hänsyn till antal och lokal

fördelning. I fråga örn redovisningen av demografiska data åberopar

kommittén dels erfarenheter inom pensionsstyrelsen örn talrik förekomst av

felskrivningar i prästbevis rörande namn och födelsedata, dels en vid folkräkningen

1935/1936 upprättad granskningsstatistik, berörande sammanlagt

3 899 fall. i vilka av en eller annan anledning misstänkts, att felaktig anteckning

förekomme i församlingsboksutdragen. De uppgifter, som i dessa

fall kontrollerades, gällde i 1 708 fall födelseår, i 372 fall vigselår, i 232 fall

år för äktenskaps upplösning, i 19 fall kön samt slutligen i 1 568 fall civilstånd.

Därvid konstaterades, att felaktiga uppgifter förelågo om födelseår

i 796, örn vigselår i 180, örn år för äktenskaps upplösning i 81, om kön i 19

samt örn civilstånd i 956 fall.

I fråga örn kyrkobokföringen påtalar uppbördskommittén slutligen bristen

på verkligt effektiv kontroll samt folkbokföringsmaterialets svårtillgånglighet

och bristande överskådlig het. Med sistnämnda uttryck åsyftar uppbördskommittén

icke egentligen, att kyrkoböckerna eller mantalslängden^ skulle vara

oöverskådligt uppställda eller förda, utan fastmera frånvaron av centrala

upplysningskällor, varigenom bl. a. efterspaningen av restskyldiga för indrivning

av deras utskylder bleve lidande till följd av den omgång och tidsutdräkt,

som därav vållades.

Uppbördskommitténs kritik av mantalsskrivningen bygger i huvudsak på

häradsskrivarföreningens förut omnämnda framställning den 1 mars 1934. Då

denna åberopas även av folkbokföringskommittén, torde redogörelse för framställningen

lämpligen kunna lämnas i samband med redogörelsen för sistnämnda

kommittés uttalanden. (Jfr s. 37.)

De erinringar mot den nuvarande folkbokföringen, som uppbördskommittén

funnit sig böra framställa, föranledde kommittén att framlägga förslag

till en genomgripa n de o lii g e s t a 1 t n i n g a v folkbok f ör

ingen. I förslaget gör kommittén skillnad mellan civil folkbokföring och

kyrkobokföring; den sistnämnda skulle bibehållas allenast som en registrering

av kyrkliga förrättningar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Den civila folkbokföringen indelas därvid i löpande folkbokföring, mantalsskrivning

och folkräkning.

Mantalsskrivningen och folkräkningen skulle handhavas av samma myndigheter

som nu. Den löpande folkbokföringen skulle ombesörjas lokalt av

folkregisterförare, regionalt av länsstyrelser och centralt av riksmyndigheten

för folkbokföringen (statistiska centralbyrån). Pastor skulle i regel vara folkregisterförare

och skulle i sådan egenskap såsom civil tjänsteman lyda under

länsstyrelsen. I vissa större kommuner skulle dock efter Konungens förordnande

denna befattning kunna uppdragas åt helt civil tjänsteman. Folkregisterförarens

förvaltningsområde skulle benämnas folkbokföringsdistrikt.

I förslaget eftersträvades en viss centralisering av folkbokföringen, i det att

länsstyrelserna och riksmyndigheten skulle föra vissa centrala register och de

förra i regel även skulle löpande deltaga i den lokala folkbokföringen genom

att i varje ärende handlägga ett visst led i förfarandet.

Förslaget avskaffar församlings- och obefintlighetsböckerna men bibehåller

övriga kyrkoböcker, med undantag av inflyttnings- och konfirmationsböckerna,

inom den civila folkbokföringen under namn av födelse-, äktenskaps-, avgångs-

samt död- och begravningsböcker. Sådana böcker skulle föras såväl

hos folkregisterförare som hos riksmyndigheten; den senare skulle även föra

invandringsbok. Böckerna skulle vara bundna. Dessutom skulle hos folkregisterförare,

länsstyrelser och riksmyndigheten föras ett flertal kortregister. För

varje person skulle finnas ett huvudkort, avsett att upptaga sådana anteckningar

som nu föras i församlingsbok. Huvudkorten skulle hos folkregisterförare

ingå i register, motsvarande de nuvarande församlings- och obefintlighetsböckerna.

Huvudkortet för person, som flyttat till annat distrikt, skulle på

rekvisition, förmedlad av länsstyrelsen, översändas till folkregisterföraren

därstädes. För avlidna och emigranter skulle huvudkorten insändas till riksmyndigheten

och där ingå i särskilda register. Länsstyrelserna skulle utrustas

med maskinella hjälpmedel för tryckning av längder med mera och föra ett

alfabetiskt adressregister över länets befolkning.

Mantalsskrivning skulle alltjämt äga rum i hävdvunna former. Envar skulle

mantalsskrivas där han vid ingången av mantalsåret rätteligen borde vara

registrerad i den löpande folkbokföringen. Personer, vilkas hemvist blivit

okänt, skulle under ett år upptagas efteråt i längden men därefter under tre

år införas i särskild bilaga till längden och helt utelämnas först det femte

året, då de skulle riksbokföras och deras huvudkort översändas till riksmyndigheten

för att ingå i dess riksbokföringsregister.

I yttrandena över uppbo rdskom mittens betänkande

uttalades i flertalet fall, att de i betänkandet påtalade bristerna i det nuvarande

systemet, ehuru faktiska, dock överskattats till sin betydelse. Denna uppfattning

företräddes av bland andra kammarkollegiet, kammarrätten, statskontoret,

statistiska centralbyrån, riksarkivet, Överståthållarämbetet samt ett

flertal länsstyrelser, domkapitel och pastorsämbeten. I allmänhet ansåg man,

att botemedel mot bristerna borde kunna vinnas genom reformer inom den nu
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

25

varande ordningens ram. Även åsiklen, att längre gående reformer vore av

nöden, hade emellertid förespråkare; i denna riktning uttalade sig sålunda

bland andra chefen för försvarsstaben, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,

socialstyrelsen, Överståthållarämbetet och åtskilliga länsstyrelser.

Av yttrandena må vidare följande här återgivas.

Beträffande de av uppbördskommittén gjorda jämförelserna mellan kyrkobokförda

mantalsskriven och framräknad folkmängd uttalade statistiska

centralbyrån, att endast begränsade möjligheter förefunnes att på dylikt sätt

komma fram till resultat, som kunde anses ådagalägga fel i folkbokföringen.

Centralbyrån anförde vidare:

Detta sammanhänger med flera omständigheter, såsom bland annat att

vid jämförelse mellan två folkmängdssiffror, vilka visserligen formellt avse

samma tidpunkt men hämtas ur olika material, man alltid bar att räkna

med en viss skillnad. Till stor del beror denna skillnad på att vid tidpunkten

för uppgifternas avskrivande och insändande till den sammanräknande

myndigheten, vilket i allmänhet måste ske tämligen snart efter räkningstidpunkten,

tillståndsändringarna inom befolkningsmassan icke i registreringsavseende

hunnit att framföras lika långt i det ena materialet som i det andra.

Efter hand som registreringen fortskrider erhålles en bättre överensstämmelse,

och skiljaktigheterna i bokföringen komma ofta endast att bestå under

någon kortare tid. Klart är, att örn en mycket stor skillnad kan iakttagas

mellan tvenne på så sätt erhållna folkmängdssiffror, detta måste betraktas

såsom ett symptom på att systemet icke fungerar tillfredsställande. Då

emellertid, såsom numera är fallet, skillnaden är mycket liten, får detta snarare

anses utgöra ett indicium på det motsatta förhållandet eller i varje fall,

att omdömet härom måste anstå, tills vid en prövning av individualfallen

säker uppgift kunnat vinnas, örn skillnaden beror på felaktigheter i bokföringen

eller kan tillskrivas sådana orsaker som nyss omnämnda eller

andra själva bokföringen ovidkommande omständigheter, såsom mindre felsummeringar

i ena eller andra materialet o. dyl.

Såsom en bland flera möjliga orsaker till divergenser mellan kyrkobokförd

och mantalsskriven folkmängd framhöll centralbyrån jämväl det förhållandet,

alt kyrkobokföringsorten och mantalsskrivningsorten icke ens

legalt alltid sammanfalla.

Liknande synpunkter anfördes jämväl i vissa andra yttranden.

Under framhållande av att de anförda synpunkterna till en del blivit beaktade

redan i uppbördskommilténs framställning betonade statistiska centralbyrån

med avseende å den av uppbördskommittén åberopade granskningsstatistilcen

svårigheterna att statistiskt komma till klarhet om förekomst

och antal av felaktigheter i folkbokföringen. Centralbyrån bomme i sin

ämbetsutövning icke i direkt beröring med själva folkbokföringsurkundema

utan vore hänvisad till utdrag av dessa. Förekomsten av felaktigheter i utdragen

behövde icke innebära, att felaktigheterna vöre att återfinna i urkunderna.

Enligt centralbyråns erfarenhet vore som regel felaktigheterna begränsade

lill utdragen, ehuru i andra fall sannolika skäl talade för deras

förekomst även i urkunderna, medan åter i ytterligare andra fall frågan

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

helt undandragit sig säkert bedömande. Man kunde därför icke taga antalet

i utdragen förekommande uppgifter, som givit anledning till anmärkning,

som mätare på folkbokföringsurkundemas tillförlitlighet. Från denna

synpunkt borde även de av uppbÖTdskommittén anförda siffrorna i förevarande

hänseende bedömas. Centralbyrån tilläde emellertid i detta sammanhang:
Med

beaktande av den begränsning i deras räckvidd, som inställer sig

vid behandlingen av den föreliggande specialfrågan, äro de förtjänta att

uppmärksammas ur synpunkten, huru lätt divergerande uppgifter örn till

synes så enkla data som födelseår, civilstånd m. m. kunna uppkomma, då

uppgiftslämnarna äro olika, såsom myndigheter av skilda slag, enskilda

personer etc. För att belysa anmärkningsfrekvensen beträffande de årliga

kyrkoboksutdragen, som sålunda icke får jämställas med påvisade felaktigheter

i kyrkoböckerna, kan anföras, att i fråga om 1935 års födelse-, vigseloch

dödboksutdrag respektive 4 430, 2 400 (efter avdrag för yrkesuppgifterna)

och 3 280 anmärkningar framställdes, upptagande respektive 5,0, 4,7 och

4,5 °/o av antalet inskrivningar i motsvarande utdrag.

Jämväl i åtskilliga andra yttranden anfördes liknande synpunkter.

Till vad uppbördskommittén anfört beträffande anmälning och bokföring

av inrikes omflyttning ansåg sig statistiska centralbyrån, i den mån kommittén

funnit sig böra framhålla dessa förhållanden som bevis för bristfälligheter

i kyrkobokföringen, böra anknyta den reflexionen, att det statistiska

jämförelsematerialet icke medgåve säkra slutsatser i detta avseende,

även om sannolika förmodanden kunde göras, att den för riket i dess helhet

observerade skillnaden i in- och utflyttningens numerär till en del vore

att tillskriva dylika orsaker.

Åtskilliga präster vitsordade, att användningen av böcker med fasta blad

i kyrkobokföringen medförde arbetsökning och felrisker, särskilt i samband

med omskrivning av församlingsboken. Ett pastorsämbete uppgav som

sin erfarenhet att 90 °/o av alla fel uppkomme på detta sätt. Samtidigt betygades

dock, att de fel som uppkommit på dylikt sätt i regel snabbt upptäcktes

och rättades. Större betydelse som felkälla hade emellertid, enligt

vad ett domkapitel anfört, den upprepade omskrivningen av namn vid flyttningsbetvgens

utfärdande och inskrivning; det s. k. flyttande huvudkortet

vore ur denna synpunkt en förtjänst hos förslaget. Såsom botemedel förordades

i övrigt införande av ovillkorlig kollationeringsskyldighet.

Även statistiska centralbyrån fann det obestridligt, att systemet med bundna

böcker till en viss grad skapade förutsättningar för uppkomsten av felaktigheter

i kyrkobokföringen. Centralbyrån ifrågasatte dock, örn icke dessa

brister kunde avhjälpas inom det nuvarande systemets ram genom en effektivare

övervakning och ett bättre utnyttjande av mantalsskrivningen som tillrättaläggande

instrument. Detsamma kunde sägas gälla beträffande de felaktigheter

som uppkomme på grund av förbiseenden från prästerskapets

sida, oberoende av bristerna i själva systemet. Toge man hänsyn till folkbokföringens

betydande omfattning (det rörde sig om en befolkning på när
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

27

mare 6V3 miljoner, cirka 55 000 äktenskap, 90 000 födda, 75 000 döda och

600 000 mellan olika församlingar flyttande årligen samt dessutom tillståndsändringar

av annat slag, som oupphörligen inträffade) torde i stort sett få

anses gälla, att prästerskapet handhaft sina bokföringsuppgifter på ett tillfredsställande

sätt. Ett ytterligare nedbringande av den felfrekvens som förekomme

vore dock en angelägenhet, åt vilken den största uppmärksamhet

borde ägnas.

Gentemot vad uppbördskommittén anfört angående anmälning och bokföring

av invandrare, utlänningars kyrkobokföring, anmälning och bokföring

av utvandrare och olovlig utvandring fann statistiska centralbyrån icke anledning

till någon egentlig invändning.

Ej heller i övriga yttranden hava i dessa hänseenden erinringar framställts.

Icke heller uppbördskommitténs framställning angående de obefintliga

lämnade enligt statistiska centralbyrån rum för någon mera väsentlig erinran.

Ämbetsverket yttrade härutinnan:

Den stora kontingenten obefintliga utgjorde otvivelaktigt en av folkbokföringssystemets

avigsidor. Det kunde visserligen ifrågasättas, örn icke frågan

i den allmänna diskussionen fått en något förstorad plats särskilt med hänsyn

till det även av kommittén påpekade förhållandet att det i de obefintligas

antal inginge ett betydande antal personer, som numera existerade endast

på papperet. Självfallet kunde ej heller i något folkbokföringssystem de

obefintliga helt undkommas, eftersom man alltid måste räkna med att en

del personer komme att undandraga sig ordnad folkbokföring. Det kunde

emellertid icke förnekas, att man kunde hysa berättigade farhågor för att

den hittillsvarande redovisningen av de obefintliga ävenledes i sig inneslöte

ett icke obetydligt antal i ena eller andra avseendet dubbelförda personer och

oegentligheter av annat slag. Det ville nämligen förefalla, som om reglerna

för avförandet av obefintliga mången gång icke tillämpades med tillräcklig

noggrannhet och omsorg. Likaså funne sig centralbyrån kunna helt instämma

i den av kommittén påtalade bristen i kyrkobokföringsförordningen, att

föreskrifter örn undersökningsplikt rörande en gång överförda personer helt

saknades. Det vore därför en angelägenhet av största vikt att nedbringa de

obefintligas antal och att äga tillgång till ett centralregister över de obefintliga,

med vars hjälp deras återförande till ordnad bokföring kunde underlättas

och komma till stånd utan omständliga undersökningar.

I fråga örn de obefintliga uttalades dock i flertalet yttranden, att frågans

betydelse överskattats av uppbördskommittén. Ett domkapitel framhöll därjämte,

att en avsevärd nedgång ägt rum i överföringssiffrorna sedan 1915.

Å andra sidan betonade rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

frågans betydelse i samband med en konsumtionsreglering vid krig eller

kris. Såsom orsaker till rekryteringen av detta klientel nämndes av en del

pastorsämbeten och häradsskrivare, förutom den olagliga utvandringen, socialvårdslagstiflningens

bestämmelser örn hemortsrätt, vilka vore ägnade att

i kommunerna minska intresset för de obefintligas efterspaning. Såsom botemedel

rekommenderades bestämmelser örn avregistrering av dem som fyllt

100 år, dödförklaring, straffpåföljder och social hjälpverksamhet. I fråga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

om den inrikes omflyttningens bidrag till rekryteringen av förevarande klientel

betonades i yttranden av präster och mantalsskrivningsförrättare allmänhetens

försumlighet och ohåga att fullgöra anmälningsskyldighet.

I anslutning till vad uppbördskommittén anfört örn den nuvarande folkbokföringens

bristande överskådlighet och tillgänglighet erinrade chefen för

marinen om de ökade arbetsuppgifter, som komme att åvila folkbokföringen,

då landets icke värnpliktiga invånare i större eller mindre omfattning komme

att åläggas tjänsteplikt vid inträffat undantagstillstånd, särskilt vid krig,

samt uttalade, att de i samband härmed behövliga uppgifterna blott torde

kunna åstadkommas genom en förbättrad civilbokföring. Rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap utvecklade närmare i sitt utlåtande vad som

i sådant hänseende borde krävas av folkbokföringen:

Otvivelaktigt vore. att de försvarsberedskapsarbeten, som behöva utföras i

fråga örn arbetskraftens utnyttjande, skulle i hög grad gagnas, därest möjlighet

tunnes att på bekvämt sätt erhålla utdrag och sammanställningar ur förefintliga

folkregister och såmedelst vinna närmare kännedom örn personalförhållandena

inom särskilt viktiga arbetsområden. Likaledes skulle det vara av

värde att kunna på grundval av folkbokföringen verkställa tillförlitliga beräkningar

av särskilda konsumentmassor inom olika delområden av riket eller

olika yrkesgrupper till ledning vid utformandet av regleringsplaner på folkförsörjningsomradet.

Såsom de vid den löpande folkbokföringen nu förda urkunderna

(d. v. s. församlingsböcker och mantalslängder) vore beskaffade,

måste sammanställningar och beräkningar av ovan angivet slag i stort sett

grunda sig på den officiella befolkningsstatistiken, särskilt folkräkningarna.

Dessa lämnade emellertid i många fall ej tillräckligt detaljerade uppgifter för

här ifrågavarande ändamål och deras resultat vöre, då de framkomme, till

följd av den långa tid bearbetningen krävde, dessutom flera år gamla. Viktigare

än vad nu framhållits vore emellertid, att de krav kunde tillgodoses, vilka

under krigs- eller kristid skäligen borde ställas på folkbokföringen i samband

med verksamheten för arbetsmarknadens och folkförsörjningens ändamålsenliga

ordnande. Vad som då framför allt komme att behövas torde vara

dels att för arbetsmarknadens reglering snabbt erhålla tillförlitliga personaluppgifter

för särskilda yrkeskategorier och områden av riket, dels att för konsumtionsregleringsändamål

erhålla underlag för upprättande av behövliga förteckningar

över konsumenter och hushåll. Uppenbart vore, att folkbokföringen

i sitt nuvarande skick under här avsedda tidsförhållanden endast högst

ofullständigt kunde fylla berättigade anspråk i ovan angivna hänseenden.

Bland de brister, som ur dessa synpunkter vidlådde densamma, kunde nämnas,

att materialet på grund av sin svårtillgänglighet och ohanterlighet vöre

föga lämpat att utnyttjas för nu ifrågavarande syfte. För att kunna under

krig på ett rationellt sätt tillvarataga den efter värnpliktsinkallelsema kvarvarande

civila arbetskraften, särskilt i fråga om krigsmaterielindustrien och

jordbruket, syntes det ofrånkomligt att på ett tidigt stadium upplägga register,

upptagande medborgarna efter yrken, anställning m. m. (yrkesregister).

Att på grund av nuvarande folkbokföringsurkunder verkställa detta

måste vara törenat med stor tidsutdräkt, emedan dessa urkunder utgjordes

av böcker eller längder, vilket omöjliggjorde en uppdelning av arbetet på ett

flertal händer. De viktigaste fördelarna med det föreslagna nya systemet ur

dessa synpunkter vore, att urkunderna skulle föras enligt kortsystem samt

afl länsstyrelselsema skulle dels föra särskilda register över länets befolkning.

dels i anslutning till dessa register utrustas med maskinella hjälpmedel

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

29

för tryckning av namn, adresser m. fl. uppgifter beträffande de i registren

upptagna personerna. Denna möjlighet att för folkbokföringen utnyttja arbetsbesparande

maskiner syntes i och för sig ur de synpunkter rikskommissionen

hade att företräda utgöra ett starkt skäl för förslagets genomförande.

Liknande synpunkter framfördes även, ehuru mindre utförligt, i yttranden

av ett par länsstyrelser.

Av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och från militärt

håll framhölls även, att folkbokföringsmaterialet i många fall vore ganska

otillförlitligt med hänsyn till angivandet av yrke och sysselsättning.

Att behov av en starkare kontroll över folkbokföringsarbetet förelåge bestreds

i allmänhet icke. Tvärtom framhölls i yttranden av riksarkivet, allmänna

svenska prästföreningen och ett antal pastorsämbeten införandet av

en ordnad inspektionsverksamhet såsom en av de reformer, vilka med fördel

skulle kunna genomföras inom det nuvarande systemets ram. Dessutom påyrkades

från skilda håll en förbättrad prästutbildning med avseende å kyrkobokföringen.

För de präster, som redan kommit ut i tjänst, skulle det, enligt

vad riksarkivet förmodade, vara nyttigt, örn tid efter annan särskilda

konferenser anordnades, genom vilka — under utbyte av erfarenheter och

synpunkter mellan präster, arkivtjänstemän, representanter för domkapitel

och tjänstemän i statistiska centralbyrån — insikterna på dessa områden

kunde vidmakthållas och förkovras. Sveriges häradsskrivareförening fann det

påfallande, hur ringa uppmärksamhet kommittén ägnat åt den kontroll, som

redan verkställdes och med en förbättrad lagstiftning ännu mera skulle kunna

verkställas i samband med mantalsskrivningen.

Behovet av en förbättrad mantalsskrivning vitsordades i allmänhet i de

yttranden, vari denna fråga berörts.

Den nu lämnade redogörelsen för remissyttrandena har avsett frågan om

bristerna i det nuvarande systemet. En kortfattad redogörelse torde här böra

lämnas jämväl för innehållet i yttrandena över uppbördskommitténs

betänkande i vad avser förslagets allmänna

riktlinjer. Härvid skola beröras följande frågor nämligen dels huruvida

beträffande den löpande folkbokföringen åtskillnad bör göras mellan civil

och kyrklig bokföring, dels huruvida urkunderna för den löpande folkbokföringen

böra utgöras av böcker med fasta blad, lösbladsliggare eller kortregister,

dels huruvida mantalsskrivningen bör bibehållas som särskild förrättning

eller kan ersättas av ett årligt fixerande av befolkningsläget i längder

med ledning av urkunderna för den löpande bokföringen, dels ock huruvida

och i vilken omfattning en centralisering av folkbokföringen bör eftersträvas.

Principiell anslutning till tanken, att åtskillnad borde göras mellan civil

och kyrklig folkbokföring, uttalades av länsstyrelsen i Västmanlands län och

torde även kunna utläsas av de yttranden, som avgivits av socialstyrelsen,

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län. Andra myndigheter

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 282.

ansågo, att en sådan åtskillnad kunde behöva göras under vissa förutsättningar.

Statistiska centralbyrån fann sålunda den av uppbördskommittén gjorda

åtskillnaden i detta hänseende vara en naturlig konsekvens av den genomförda

centraliseringen, vilken dock av ämbetsverket kritiserades. Länsstyrelserna

i Gävleborgs och Västernorrlands län ifrågasatte lämpligheten av att

anförtro en folkbokföring enligt kortsystem åt prästerskapet. De kyrkliga

myndigheterna syntes vara ense örn att folkbokföringen helst borde bibehållas

hos prästerskapet. Örn dess handhavande skulle bliva alltför betungande

ur arbetssynpunkt eller undergräva prästens ställning som kyrkans tjänare,

ansågs dock, att prästerna borde befrias därifrån. Ur sistnämnda synpunkt

kritiserades ganska allmänt av såväl kyrkliga som civila myndigheter kommitténs

förslag, att prästerna såsom folkregisterförare skulle lyda under civila

myndigheter. Kammarrätten fann den härigenom uppkommande dualismen

i prästernas ställning ägnad att leda till konflikter. 1 fråga örn den av kommittén

gjorda åtskillnaden mellan civil och kyrklig bokföring uttalade kammarrätten,

att det vore en principiell brist, att systemets enhetlighet ej uppehållits.

Folkbokföringen skulle väl i regel förbliva en den kyrkliga kommunens

angelägenhet men skulle under vissa betingelser kunna övertagas av

den borgerliga kommunen. Denna oregelbundenhet kunde draga med sig förväxlingar

och andra praktiska olägenheter för såväl allmänheten som de

korresponderande folkbokföringsorganen, lokala som centrala. Uppsala

domkapitel fann att tillräckliga skäl ej anförts för den gjorda åtskillnaden

och påpekade, att i en församling, där pastor såsom folkregisterförare ersatts

av civil myndighet, kyrkobokföraren komme att sakna tillgång till församlingsbok

och vissa andra böcker, som pastor i sin nämnda egenskap fört

men måst lämna ifrån sig till den civile registerföraren. Linköpings domkapitel

framhöll, att allmänheten i orter, där folkbokföringen på föreslaget

sätt vore delad, vid begäran hos pastor örn dop, konfirmation, lysning eller

jordfästning måste förete intyg från den civile registerföraren och sålunda

i varje dylikt fall måste besväras med besök vid två tjänsteställen. Visby

domkapitel hävdade, att staten, så länge den nyttjade kyrkan som organ för

sin andliga omvårdnad örn folket, måste genom folkregistrering hålla prästerna

underrättade örn vilka personer de av staten åläggas att ansvara för.

Domkapitlet syntes förmena, att prästerna, även örn en civil folkbokföring

infördes, icke kunde för församlingsvården undvara en kyrkobokföring av

ungefärligen samma omfattning som hittills, och kom därför till den slutsatsen,

att ett särskiljande av den civila och den kyrkliga bokföringen skulle

medföra ett onödigt dubbelarbete. Socialstyrelsen och Överståthållarämbetet,

vilka syntes förorda ett åtskiljande av den civila och den kyrkliga bokföringen,

ansågo dock, att folkbokföringens lokala handhavande fortfarande

borde anförtros åt prästerna. Överståthållarämbetet framhöll, att inrättandet

av uteslutande civila folkregisterförare, vilka med nödvändighet måste erhålla

rätt så stora distrikt, skulle medföra omgång och besvär särskilt för lantbefolkningen.

Däremot uttalade sig länsstyrelsen i Malmöhus län för att det

toges under övervägande, huruvida icke den civila folkbokföringen borde

överlåtas åt polismyndigheten, och länsstyrelsen i Västmanlands län för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 282.

31

ordade, under förutsättning av att antalet fögderier ökades, att den lokala

civilbokföringen anförtroddes åt häradsskrivarna. Några kommuner framkastade

tanken, huruvida icke den lokala folkbokföringen kunde anförtros

åt kommunala förtroende- eller tjänstemän. Statistiska centralbyrån gillade,

att kommittén velat lägga den lokala civilregistreringen i prästerskapets

händer; detta sakförhållande ändrades icke av att kommittén, såsom det ville

förefalla på goda grunder, förutsatt eif avsteg från denna regel beträffande

de större städerna.

Ur sociala och socialstalisliska synpunkter tami socialstyrelsen kortsystem

bättre än fasta böcker såsom urkunder för den löpande folkbokföringen.

Även rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, pensionsstyrelsen

och en länsstyrelse uttalade tillfredsställelse med kommitténs förslag i detta

hänseende. Principiellt intog Överståthållarämbetet samma ståndpunkt. I

fråga om systemets tillämpning påpekade ämbetet emellertid nödvändigheten

av att registren handhades av personal med detta arbete som huvuduppgift

och huvudintresse, varför kortregister hos prästerskapet borde

förekomma endast i forin av hjälpregister till en, helst kronologiskt förd,

församlingsbok. Däremot borde en civil folkregistrering anordnas hos länsstyrelserna

med fullt utnyttjande av kortsystemets möjligheter. — Värdet av

hjälpkortregister vid sidan av församlingsboken vitsordades i allmänhet jämväl

i övriga yttranden. Några länsstyrelser och domkapitel samt allmänna

svenska prästföreningen förordade en kombination av församlingsbok och

huvudkort, de sistnämnda såsom ersättning för flyttningsbetygen. I fråga örn

församlingsbokens ersättande med kortregister ställde man sig däremot i allmänhet

synnerligen avvisande. Kammarrätten anställde följande jämförelse:

Väl vore det sant, att böckerna kunde medföra vissa olägenheter t. ex.

vid överföringar till nya upplägg, då sidor blivit fullskrivna, bristande strykningar

med dubbelföring som följd, anteckningar å felaktiga rader o. s. v.

Men kortsystemet bleve ej heller riskfritt. Örn ett huvudkort skulle placeras

fel, kunde dess tillrättafinnande, särskilt i stora församlingar, bliva mycket

tidsödande och stundom visa sig omöjligt, och skulle av denna eller annan

orsak ett huvudkort försvinna, torde det bliva så gott som ogörligt att åstadkomma

så fullständiga anteckningar örn vederbörande, som skulle krävas

för upprättande av ett nytt kort. Från forskningssynpunkt bleve församlingsböckernas

borttagande ovillkorligen en förlust. Deras innehåll rörande

personer och fastigheter måste anses vara av stor betydelse ej blott vid

arvsrättslig eller annan privat släktforskning utan även från allmän kulturhistorisk

synpunkt. Även örn det visat sig att i Stockholm man kunnat undvara

fasta församlingsböcker, finge man ej bortse från landsbygdens helt

olika förhållanden. I landskommunerna och de mindre och medelstora städerna

torde de fasta böckerna vara såväl i expeditionsavseende lämpligast

som ur utrymmessynpunkt att föredraga. Endast i de större städerna torde

yppas behov av kortregister sorn ledning och hjälp vid det löpande expeditionsarbetet,

och i sådana fall stöde det givetvis vederbörande fritt att

anordna sådana vid sidan av de fasta böckerna.

Aven arkivmyndigheterna framhöllo församlingsböckemas fördelar framför

kortregistren ur forskningssynpunkt. Såsom arkivmaterial vore kortregistren

dessutom underlägsna församlingsböckema på grand av sin skrym
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr

mande natur. -— Några länsstyrelser, ett domkapitel samt Sveriges häradsskrivarförening

förordade, att församlingsboken fördes efter lösbladssystem.

Socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, åtskilliga länsstyrelser samt Sveriges

häradsskrivarförening uttalade sin tillfredsställelse över att mantalsskrivningen

bibehållits som särskild förrättning; länsstyrelserna i Gotlands

och Skaraborgs län betecknade däremot detta såsom en anmärkningsvärd

svaghet i förslaget. Socialstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län uttalade,

att ett avgörande skäl för mantalsskrivningens bibehållande anförts

genom hänvisningen till de rättsverkningar, som äro anknutna till mantalsskrivningen,

varjämte socialstyrelsen framhöll mantalsskrivningens betydelse

för inhämtande av statistiskt material. I åtskilliga yttranden underströks

mantalsskrivningens betydelse för kontrollen å den löpande folkbokföringen.

Länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län yttrade däremot, att folkbokföringssystemet

borde vara så anordnat, att dylik kontroll bleve obehövlig.

Socialstyrelsen fann den centraliseringsprincip, som i förslaget kommit till

uttryck, riktig och bärande; en förbättring av folkbokföringens effektivitet

och användbarhet för samhällets syften torde på sådan väg kunna ernås

och det moderna samhällets anpassning för sina sociala uppgifter underlättas.

Styrelsen ifrågasatte dock, om icke en centralisering till riksmyndigheten

med förbigående av länsstyrelserna varit en mera konsekvent tillämpning

av principen och mindre kostnadskrävande. Även statistiska centralbyrån

anslöt sig i princip till centraliseringstanken. Tvekan om behövligheten

av centrala register kunde icke råda; särskilt borde sådana folkbok - föringsangelägenheter, som icke hade en utpräglat lokal förankring, centraliseras

och förvaltas av en riksmyndighet. Länsstyrelsernas register torde

dock böra inskränkas till att omfatta de allra nödvändigaste identifieringsdata,

så att deras egentliga uppgift bleve att tjäna som uppslagsregister med

hänvisning till de lokala register, ur vilka de fullständiga uppgifterna kunde

hämtas. — Betydelsen av den centrala registreringen hos länsstyrelserna

vitsordades av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och en

länsstyrelse särskilt ur beredskapssynpunkt. Några länsstyrelser och domkapitel

ansågo, att adressregister borde kunna upprättas hos länsstyrelserna

utan att dessa behövde deltaga i det löpande folkbokföringsarbetet; pastorsämbetena

borde åläggas att förse länsstyrelserna med aktuella uppgifter om

förändringar i befolkningsläget. Även en centralisering av denna mera begränsade

omfattning avstyrktes emellertid av kammarkollegiet, fyra länsstyrelser

och tre domkapitel samt Sveriges häradsskrivarförening. Ett par

av länsstyrelserna vitsordade dock, att de centrala registren kunde bliva till

gagn för taxeringsarbetet, men detta förnekades av häradsskrivarföreningen.

Ett av syftemålen med uppbördskommitténs förslag, att länsstyrelserna

skulle deltaga i det löpande folkbokföringsarbetet, var att vinna en fortlöpande

kontroll av den lokala folkbokföringen. Häremot invändes från kyrkligt

håll, att den eftersträvade kontrollen borde kunna ernås med enklare

medel, att länen vore för stora enheter för det kontrollerande arbete man

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

33

ville hava utfört, samt att förfarandet korinne att medföra ökade felrisker

och ett omfattande dubbelarbete ävensom verka fördröjande på ärendenas

handläggning. Att en viss dubbelregistrering komme att äga runi ansåg även

socialstyrelsen ofrånkomligt, men denna dubblering hade enligt styrelsens

mening sin obestridliga betydelse ur kontrollsynpunkt. Mest konsekvent hade

enligt styrelsens åsikt visserligen varit att begränsa prästernas befattning

med folkbokföringen till att mottaga anmälningar, under det att registreringen

skedde centralt; en ändring i sådan riktning ville styrelsen dock ej ifrågasätta.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och Överståthållarämbetet

rekommenderade förslaget örn länsstyrelsernas utrustande med

adresseringsmaskiner. Statskontoret ansåg det däremot tvivelaktigt örn förslaget

i denna del komme att motsvara förväntningarna.

B. Folkbokföringskommittén.

Genom folkbokföringen skola en mängd betydelsefulla uppgifter om de

enskilda samhällsmedlemmarna insamlas och registreras. Resultaten av denna

registrerande verksamhet skola tjäna som upplysningskälla och utnyttjas för

olika ändamål, därvid förvaltningens behov av upplysningar om individer

eller grupper under senare år trätt alltmera i förgrunden. Vid en undersökning

om folkbokföringens effektivitet har man att tillse, hur folkbokföringen

förmår fullgöra dessa båda led i sin arbetsuppgift. Denna tankegång

ligger till grund för kommitténs uppdelning av ämnet. I enlighet med denna

uppdelning lämnas i det följande en redogörelse för kommitténs synpunkter

dels på frågan om materialets insamlande och registrering, dels ock på frågan

om materialets utnyttjande. Slutligen lämnas en redogörelse för den

principståndpunkt, som kommittén med stöd av sin utredning kommit till.

1. Kyrkobokföringen och mantalsskrivningen. Det utredningsmaterial

kommittén i denna del åberopar utgöres huvudsakligen av 1936 års

uppbördskommittés uttalanden och de över uppbördskommitténs betänkande

avgivna yttrandena. De anmärkningar, som riktats mot uppbördskommitténs

metod att med utgångspunkt från siffermaterial som hämtats från den officiella

statistiken och från granskningen av de till folkräkningen avgivna

kyrkoboksutdragen, söka komma till klarhet örn den nuvarande folkbokföringens

brister, äro givetvis, yttrar folkbokföringskommittén, i och för sig

riktiga. Kommittén framhåller emellertid, att det icke vore lätt att i praktiken

finna någon lämplig ersättning för denna metod. En fullständig undersökning,

byggd på självständigt material, måste nämligen, örn den skulle bliva

tillräckligt belysande, göras så omfattande, att kommittén haft skäl att fråga

sig, huruvida värdet därav skulle uppväga kostnaderna. Svaret hade för kommitténs

del blivit nekande, och detta icke minst av det skälet, att tack vare

uppbördskommitténs utredning och den diskussion den väckt till liv ett om
Bihang

till riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 2S2.

:t

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

fattande och mångsidigt belysande material numera förelåge i yttranden från

initierade källor. Väl medgåve icke detta material en siffermässig belysning

av vare sig vad som behövde bättras eller vad som med föreslagna botemedel

vunnes, men detta syntes betyda mindre vid det förhållandet, att den diskussion

som förekommit dock rätt väl klarlagt både vilka brister som funnes

och deras betydelse såväl inbördes som för det hela.

Till komplettering av det sålunda föreliggande utredningsmaterialet har

kommittén i särskilda skrivelser den 21 oktober 1941 hos bland andra pensionsstyrelsen

och den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt

hemställt örn yttrande angående i vilka hänseenden brister förmärkts

beträffande den nuvarande folkbokföringen och i vilka avseenden en rationell

folkbokföring skulle kunna möjliggöra förenkling och effektivisering

av förvaltningsverksamheten.

Pensionsstyrelsen har i sitt svar å denna skrivelse uttalat, att styrelsen dagligdags

hade tillfälle att konstatera, att folkbokföringen icke fungerade tillfredsställande.

Felaktiga och ofullständiga identifieringsuppgifter etc. försvårade

och fördröjde förandet av styrelsens register över personer i avgiftspliktig

ålder, handläggningen av pensionsansökningar samt arbetet med utdrag

ur död- och begravningsböcker. Det stora antalet dubbelföringar vore

även en källa till komplikationer i arbetet. De nämnda felaktigheterna, som

naturligen också medförde ett avsevärt osäkerhetsmoment, torde i flertalet

fall ha uppkommit i samband med de omskrivningar av församlingsböckerna,

som tid efter annan företoges.

Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt framhöll i

sitt svar å skrivelsen bland annat, att länsstyrelserna i en mångfald olika

hänseenden skulle kunna draga påtaglig nytta av en rationalisering av folkbokföringen.

Det vore i själva verket hart när ogörligt att fullständigt angiva

alla de avseenden, i vilka länsstyrelsernas verksamhet i högre eller lägre

grad försvårades eller tyngdes av det nuvarande systemets brister.

Föreliggande brister i kyrkobokföringen kunna, yttrar kommittén,

uppdelas i sådana som avse 1) själva urkundernas beskaffenhet, därvid

främst församlingsbokens vara eller icke vara är i fråga, 2) sättet för bokföringens

handhavande samt 3) allmänhetens medverkan.

1. Beträffande de med urkundernas beskaffenhet sammanhängande bristerna

anför kommittén:

Att församlingsboken föres som en bok med fasta blad medför olägenheter

i skilda avseenden. Blad bliva fullskrivna och anteckningar, som skulle

lia gjorts å dessa blad, måste föras å tillgängliga tomma blad på andra ställen

i boken till men för överskådligheten. Då plats ej längre finnes för införande

av nya anteckningar, måste boken omskrivas, vilket medför betydande

arbete och felrisker; personer kunna sålunda bliva dubbelförda eller uteglömda,

förekommande anteckningar kunna borttappas, införas i rum, där

annan person än den anteckningen gäller är inskriven, eller förvanskas. Vid

personers överförande till nytt upplägg i anledning av flyttning kunna motsvarande

felaktigheter uppstå. Vid flyttning mellan församlingar kan inne
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

35

hållet i utflyttningsortens församlingsbok icke på annat sätt överföras till

inflyttningsortens än genom en dubbel avskrivning: först från församlingsbok

till flyttningsbetyg och sedan från betyget till annan församlingsbok,

därvid olika möjligheter till felskrivning föreligga.

Att brister i dessa hänseenden förekomma har i huvudsak vitsordats och

torde icke kunna bestridas. Det har emellertid även framhållits, att åt deni

icke tår tillmätas för stor betydelse, och otvivelaktigt torde vara, att felriskerna

i viss utsträckning kunna kompenseras genom ökad noggrannhet i

kyrkobokföringen. Tämligen allmänt har man motsatt sig församlingsböckernas

borttagande men på sina håll förordat en kombination av församlingsbok

och huvudkort, det sistnämnda såsom ersättning för flyttningsbetyg.

2. Vad därefter angår föreliggande brister i fråga om sättet för bokföringens

handhavande erinrar folkbokföringskommittén örn att 1936 års uppbördskommitté

ansett sig kunna konstatera, att de kyrkobokförda uppgifterna

i många avseenden vore felaktiga på grund av förbiseenden från kyrkobokföramas

sida — sålunda oberoende av bristerna i själva bokföringssystemet

— och att uppbördskommittén som botemedel häremot föreslagit

en skärpt kontroll, vilken särskilt skulle kunna vinnas sålunda, att centrala

myndigheter — länsstyrelserna och i viss mån statistiska centralbyrån -—

skulle deltaga i det löpande folkbokföringsarbetet, bland annat genom att i

enskilda ärenden handlägga ett visst led i förfarandet. Kommittén yttrar

vidare:

Att fel begås är obestridligt och behovet av en viss kontroll har även

vitsordats av åtskilliga av de myndigheter, nämligen pastorsämbetena, vilka i

sin verksamhet skulle vara underkastade en sådan. Det har emellertid framhållits,

att felfrekvensen dock icke är av sådan omfattning, att den skulle

kunna föranleda en så vidlyftig, arbetskrävande och dyrbar anordning, som

de ovannämnda myndigheternas föreslagna deltagande i det löpande folkbokföringsarbetet

skulle innebära, utan att tillräcklig kontroll borde kunna

ernås med enklare medel. Felfrekvensen torde enligt statistiska centralbyråns

yttrande ungefärligen motsvara vad man i ett verk av kyrkobokföringens omfattning

har anledning att normalt räkna med. En mera intermittent kontroll

genom särskilda inspektörer torde därför vara till fyllest.

3. Beträffande allmänhetens medverkan vid bokföringen anför kommittén:

För en effektiv folkbokföring är, oberoende av efter vilket system den

är inrättad, allmänhetens medverkan genom olika slag av anmälningar oundgängligen

nödvändig. Anmälningsskyldighet är också genom stadganden i

kyrkobokföringsförordningen föreskriven i olika avseenden, men allmänt vitsordas

att på detta område mycket brister i fråga örn efterlevnaden. Bristerna

i detta hänseende hava av många tillvitats själva lagstiftningen, därvid

införande av strängare straff för försummelse påyrkats, medan av andra betydelsen

av en straffskärpning dragits i tvivelsmål.

Värdet av straff är givetvis ringa, örn straffen icke eller alltför sällan tilllämpas.

Ur denna synpunkt torde det icke kunna betvivlas, alt en större effektivitet

i övervakningen av anmälningspliktens vederbörliga fullgörande kunnat

uppnås, örn folkbokföringens lokala handhavande legat hos civila myndigheter

i stället för hos prästerna. Att dessa ogärna uppträda sorn angivare

mot sina församlingsbor är erkänt och i viss mån naturligt. En sekularisering

av kyrkobokföringen kan dock icke enbart ur denna synpunkt anses

motiverad.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr

Uppbördskommittén har ansett sig kunna konstatera en viss obenägenhet

hos pastorsämbeten i landsorten att kyrkobokföra utlänningar. Denna obenägenhet

torde sammanhänga med de påpekade bristerna i fråga om fullgörandet

av anmälningsskyldighet. Såsom uppbördskommittén framhållit torde

den kunna tillskrivas de erfarenheter, som prästerskapet ofta får göra i fråga

om svårigheter att få kyrkobokförda utlänningar, som lämnat orten, avförda

ur kyrkoböckerna. I detta sammanhang har uppbördskommittén även framhållit,

att det understundom brister i fråga om de kyrkobokförda uppgifterna

angående nationalitet för personer som från utrikes ort inkommit i riket. I

samtliga dessa hänseenden torde förbättring kunna vinnas genom lämpligt

samarbete mellan folkbokföringsmyndighetema och de myndigheter som

handhava utlänningskontrollen i riket.

Den s. k. olagliga utvandringen ägde såsom felkälla i kyrkobokföringen stor

betydelse under de tidigare decennierna av innevarande sekel men spelar för

närvarande, sedan emigrationen nästan upphört, en relativt blygsam roll i

detta hänseende. Även med bibehållande av den metod för åstadkommande av

en bättre ordning på förevarande område, som tidigare försökts, nämligen

kontroll i emigranthamnarna, torde man icke vinna, att utvandrare bliva

restlöst bokförda. Dessa åtgärder träffa nämligen endast dem, som utresa på

emigrantbiljett, medan de, vilka såsom vanliga passagerare eller under yrkesutövning

såsom sjömän lämna landet för att bosätta sig utrikes, alltjämt äro

oåtkomliga. Straffstadganden torde vara verkningslösa. Huvudvikten torde i

stället böra läggas vid åstadkommande av en efterföljande utredning örn vart

sådana personer tagit vägen. Detta blir huvudsakligen en mantalsskrivningen

tillkommande undersökningsuppgift, men åtskilligt kan även vara att vinna

genom beaktande av de upplysningar, som kunna framkomma i samband

med begäran om prästbetyg för dylika personer.

Den som erhåller flyttningsbetyg till utlandet införes samtidigt därmed i

utflyttningsboken och strykes i församlingsboken, med andra ord, han upphör

att vara kyrkobok! örd här i riket redan innan han lämnat landet. Som

redan i motiven till 1915 års kyrkobokföringsförordning framhålles, föreligger

bär en möjlighet til! missbruk. En person kan nämligen uttaga flyttningsbetyg

till utlandet men kvarstanna inom landet med betyget »på fickan». En sådan

person blir helt utesluten ur kyrkobokföringen. Här föreligger en anmärkningsvärd

svaghet i det gällande kyrkobokföringssystemet.

Beträffande den omflyttning, som stannar inom landet, torde man hava

mera att hoppas av en skärpt strafflagstiftning, möjligen i förening med förenkling

i formerna för uppgiftsskyldighetens fullgörande. Kan dessutom pastors-

och mantalsskrivningsförrättarens kännedom om befolkningsförhållandena

och befolkningsrörelsen på lämpligt sätt kompletteras genom kompetenta

lekmäns medverkan i kyrkobokföringen och mantalsskrivningen, torde

de möjligheter, som praktiskt stå till buds för åstadkommande av förbättring

i förevarande förhållanden, vara uttömda; såsom en åtgärd, vilken i detta

hänseende kan komma att visa sig värdefull, torde dock även kunna nämnas

införande av obligatorisk skyldighet att avlämna skriftlig mantalsuppgift.

Missförhållanden av olika slag inom kyrkobokföringen, särskilt med avseende

å anmälningsskyldighetens fullgörande, torde på sätt uppbördskommittén

anmärkt, taga sig uttryck i siffrorna angående antalet till bok över

obefintliga överförda. I fråga örn det problem i folkbokföringen som de

obefintliga utgöra, instämmer kommittén i vad därom anförts av statistiska

centralbyrån (se s. 27).

Såsom redan i olika sammanhang omnämnts har Sveriges häradsskrivareförening

i skrivelse den 1 mars 1934 till chefen för finansdepartementet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S2.

37

framfört vissa önskemål och förslag örn reformering av mantalsskrivningen.

1 skrivelsen framhöll föreningen inledningsvis, att folkbokföringen

icke fungerade på ett tillfredsställande sätt. Till närmare utveckling

av detta påstående anförde föreningen i huvudsak följande:

Ett yttre tecken härtill vore den starka ökningen av mantalsskrivningsmålens

antal i första instans. Enligt av föreningen sammanbragta uppgifter

hade detta antal stegrats från ett hundratal 1917 till över 14 900 år 1933.

Vid tiden för 1918 års fattigvårdslags ikraftträdande hade antalet mantalsskrivningsmål

sålunda varit helt obetydligt. Ehuru avsikten med anknytandet

av hemortsrätten i fattigvårdsavseende till den faktiska mantalsskrivningen

givetvis varit att därigenom minska antalet fattigvårdsmål samt de

nya bestämmelserna härutinnan verkat hämmande på fattigvårdsmålens

stegring, hade likväl, sedan verkningarna av nämnda bestämmelse angående

hemortsrätten börjat göra sig märkbara, antalet mantalsskrivningsmål ökat

i oroväckande omfattning. Enligt föreningens mening berodde denna ökning

under senare år i någon mån på kommunernas önskan att draga till sig begärliga

skatteobjekt men framför allt på deras intresse att förebygga blivande

fattigvårdsfall. Under den ekonomiska krisens tryck hade detta senare intresse

allt mera gjort sig gällande under de sista åren. Stegringen av antalet mantalsskrivningsmål

medförde betydande olägenheter. Därav uppstod ett besvärande

arbete för länsstyrelser, mantalsskrivningsförrättare, polismyndigheter och

kommuner samt ett allmänt osäkerhetstillstånd beträffande den civila hemorten

för alla de personer, som berördes av besvären. Härtill bomme de betydande

kostnaderna för målens handläggning och utredning. Även örn fattigvårdslagens

hemortsrättsregler vållat det rådande intresset för manlalsskrivningsprocessema,

ansåg föreningen, att orsakerna till dessa läge djupare.

Gällande författningar, som reglera folkbokföringen, motsvarade icke tidslägets

krav och gåve icke medel att möta de svårigheter, som vållades av befolkningens

inför de begränsade förvärvsmöjligheterna alltmer ökade rörlighet.

Härtill komme, att gällande bestämmelser i många fall vore sådana, att

de omöjliggjorde noggrann och effektiv folkbokföring och rent av genom

sin avfattning inbjöde till felaktigheter. Reformer i själva mantalsskrivningsförfarandet

vore därför nödvändiga. Härvid borde man i görligaste mån

sträva mot en sådan anordning, att bosättningsort och mantalsskrivningsort

bringades att sammanfalla, att dubbelskrivningar undvekes och att personer

ej heller onödigt uteslötes från mantalsskrivning.

Föreningen föreslog i sin skrivelse åtskilliga reformer, genom vilka inom

ramen för det bestående systemet en förbättrad ordning skulle kunna åvägabringas.

Föreningen anförde härom:

Sålunda borde i större kommuner med mera rörlig befolkning och snabbt

fortskridande fastighctsdelning, församlingsboken uppläggas efter annan

grund än efter bostad. Förskrivningarna borde utförligare regleras i lcyrkobokföringslorojningen.

Pastor borde vid förskrivningsförrättning äga tillgång

lill förekommande mantalsuppgifter och sådan förrättning förty icke

hållas tidigare än att berörda uppgifter hunnit inkomma. Kommunalombuden

borde icke blott såsom nu gäller närvara vid själva sammanträdena för mantalsskrivningen

utan även före dessa verkställa vissa undersökningar och

samarbeta med mantalsskrivningsförrättaren för åstadkommande av en riktig

mantalsskrivning. Utsträckt skyldighet alf lämna skriftliga mantalsuppgifter

borde föreskrivas. Vidare borde hämnäs dels föreskrifter örn mera enhetliga

och praktiska arbetsmetoder vid förarbetena lill mantalsskrivningen

samt örn förfaringssättet därvid, dels ock vägledande bestämmelser angå
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majda proposition nr 282.

ende skriftväxlingen mellan mantalsskrivningsförrättama lill förebyggande

av, att någon obehörigen uteslötes från mantalsskrivning eller på mer än

eli ställe samtidigt mantalsskreves. Övervägas borde, huruvida icke medgivandet

för vissa mantalsskrivningsdistrikt i Kopparbergs län ali uppdela

mantalslängderna i en fastighetsliggare, som bibehölles under en femårsperiod,

och en personell liggare, som årligen omskreves, kunde utsträckas

jämväl till andra orter med livlig jordstyckning. För den, som trots påminnelse

underläte att fullgöra sin kyrkobokföringsskyldighet, borde stadgas

bötespåföljd. Vidare borde försöksvis inom något län uppläggas ett adressregister

på grundval av mantalslängderna. Vidkommande slutligen de materiella

reglerna för mantalsskrivningen vöre en del oklara, andra olämpliga.

Sålunda tarvade bosättningsbegreppet i § 3 mantalsskrivningsförordningen

närmare utveckling genom anvisningar i stil med dem, som fogats till vissa

paragrafer i kommunalskal telagen. Medgivandet i samma lagrum för vissa

personer att välja mantalsskrivningsort kunde leda till missbruk och vore

knappast förenligt med milida samhällsbruk. Stadgandet i § 3 mom. 5 i

förordningen ledde i praktiken till avsevärda olägenheter och syntes därför

böra avskaffas. En folkbokföring, som medgåve så snabb uteslutning av en

person från mantalsskrivning som enligt § 8 mom. 3 i förordningen utan att

skyldighet förelåge för någon att efterforska personens vistelseort kunde

knappast kallas effektiv. Möjlighet till ännu snabbare uteslutning förelåge i

det tall, att en person efter att hava mantalsskrivits i en kommun kyrkligt utflyttade

lill en annan kommun men utan att uttaga flyttningsbetyg från sistberörda

kommun före nästa mantalsskrivning bosatte sig i en tredje. Såsom

icke bosatt i den kommun, där han kyrkoskrivits, kunde han nämligen

icke där mantalsskrivas, och örn han verkligen bleve mantalsskriven i den

kommun, där han bosatt sig, vore under nuvarande förhållanden ganska

ovisst. Slutligen rådde stor tveksamhet och ojämnhet i fråga örn tillämpningen

av kvarskrivningsregeln i i; 8 mom. 3 mantalsskrivningsförordningen, och

särskilt den omständigheten att utslag i mantalsskrivningsmål ofta ej kunde

meddelas före nästa mantalsskrivning medförde betydande olägenheter.

1936 års uppbördskommitté framförde i huvudsak samma kritik mot mantalsskrivningen

som häradsskrivareföreningen tidigare gjort. Uppbördskommittén

påvisade därjämte, alt bestämmelserna örn rätt kyrkobokföringsort

och rätt mantalsskrivningsort i vissa närmare angivna hänseenden icke överensstämde,

varjämte kommittén påtalade vissa brister i det processuella förfarandet

i mantalsskrivningsmål bl. a. förfarandets långsamhet.

Folkbokföringskommittén har icke haft något att tillägga i denna del.

Kommittén yttrar:

Vid sin utredning angående folkbokföringen hade 1936 års uppbördskommitté

tillgång till en detaljerad och dokumenterad kritik av den nuvarande

mantalsskrivningen, nämligen den som framförts av Sveriges häradsskrivareförening

i dess skrivelse den 1 mars 1934 och därefter understötts av 1934

års riksdag samt slutligen överarbetats inom finansdepartementet. Vad i uppbördskommitténs

betänkande lagts mantalsskrivningen till last i fråga örn

brister väckte föga genmäle men erhöll åtskilliga instämmanden i den över

betänkandet anförda kritiken samt lärer alltjämt få anses stå fast.

2. Det bokförda materialets utnyttjande. Folkbokföringskommittén erinrar

till en början örn att 1936 års uppbördskommitté i sitt betänkande såsom

en brist hos den nuvarande folkbokföringen framhållit det bokförda materia
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 282-

39

lets svårtillgänglighet och bristande överskådlighet. Därvid hade uppbördskommittén

hänvisat till materialets uppdelning på ett stort antal lokala tjänsteställen

och frånvaron av centrala upplysningskällor. I avgivna yttranden

över betänkandet hade, erinrar folkhokföringskommittén vidare, åtskilliga

myndigheter instämt häri och hade från skilda håll vitsordats behovet av

centrala register, bl. a. adressregister hos länsstyrelserna, samt angelägenheten

av att länsstyrelserna utrustades med maskinella anordningar för tryckning

av folkbokföringsuppgifter med mera.

Folkbokföringskommittén behandlar därefter frågan örn folkbokföringens

betydelse för arbetsmarknadens och civilförsvarets registrering

s be ho v. De farhågor beträffande svårigheterna att upprätta

erforderliga register, som tidigare uttalats av rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap, hade, framhåller kommittén, besannats under det nu pågående

världskriget. Kommittén återger i detta sammanhang ett i februari 1942

dagtecknat uttalande av statens arbetsmarknadskommission i anledning av

en av kommittén gjord förfrågan angående i vilka avseenden brister förmärkts

i folkbokföringen. Enligt detta uttalande hade kommissionen, ehuru verklig

kunskap örn arbetskraftstillgången uppenbarligen endast kunde vinnas genom

en tämligen omfattande registrering, tills vidare stannat vid vissa partiella registreringar,

detta framför allt av det skälet att en mera allmän registrering av

arbetskraft, genomförd med maskinella hjälpmedel, i realiteten skulle hava

utgjort en lika stor och vansklig uppgift som en ny och modernare folkbokföring.

Helt annorlunda hade, uttalade arbetsmarknadskommissionen vidare,

frågan ställt sig om registreringen kunnat genomföras som en avläggare av

den ordinarie folkbokföringen. Av särskilt intresse vore, alt under denna förutsättning

den speciella registreringen för arbetsmarknadsändamål syntes

kunna utan risk göras mindre vidlyftig, t. ex. omfattande endast vissa kategorier

eller orter, för att sedermera vid behov utvidgas. Kommissionen förutsatte

att för en rationellt upplagd folkbokföring skulle användas något av de

maskinella system, som möjliggjorde tids- och arbetsbesparande metoder för

utskrivning av förteckningar med mera.

Med avseende å rekryteringen av personal till hemortsförsvaret hava 19A1

års hemortsförsvarssakkunniga, på förfrågan av kommittén, uttalat liknande

synpunkter som de -av arbetsmarknadskommissionen anförda.

I betänkandet har även återgivits en skrivelse till kommittén från statens

utrgmningskommission med svar å en liknande förfrågan. Kommissionen har

i skrivelsen påpekat, att en utrymning av stor omfattning och under ogynnsamma

omständigheter komme att ställa stora krav på folkbokföringssystemet

i fråga örn arbetskapacitet och smidighet.

1 betänkandet erinras vidare örn att en allmän registrering av den icke värnpliktiga

manliga samt den kvinnliga befolkningen i de arbetsföra åldrarna

kom till stånd genom 1943 års beredskapsmönstring, sedan arbetsmarknadskommissionen

funnit sig nödsakad konstatera, att det uppgiftsmaterial som

genom olika- regi s t re r i ngså I gä reier ställts lill kommissionens förfogande icke

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

vöre tillfyllest. Det därvid insamlade materialet hade uppställts i register hos

länsarbetsnämnderna och utnyttjades främst som underlag för uttagning och

registrering av ersättningspersonal till näringslivet i händelse av allmän mobilisering

eller krig (s. k. reservarbetskraft) och för rekryteringen av personal

till civilförsvaret. Det hölles numera aktuellt med hjälp av flyttningsuppgifter

från prästerskapet, vigsel och dödboksutdrag, vilka till länsarbetsnämnderna

utlånades från statistiska centralbyrån och pensionsstyrelsen, dit de för

andra ändamål insändes av pastorsämbetena, årliga beredskapsmönstringar

för nytillträdande årsklasser o. s. v. Huvudsakligen av kostnadsskäl registrerades

för närvarande icke ombyte av yrke eller arbetsanställning, barns födelse

och vissa andra personalia. — Behovet av uttagningsregister vore sålunda tillgodosett

tills vidare. Dessa register torde böra vidmakthållas åtminstone till

dess fred åter blivit sluten.

Kommittén anför vidare:

Huruvida behov av dylika allmänna uttagningsregister kommer att föreligga

jämväl efter ett fredsslut, är uppenbarligen väsentligen beroende därav,

huruvida beredskap på arbetsmarknadens och civilförsvarets områden även

då skall upprätthållas. Såvitt angår civilförsvaret, är denna fråga t. v. reglerad

genom civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536), vilken gäller till och med

den 30 juni 1949.---Personal, som är avsedd att under civilförsvarsbe
redskap

fullgöra viss tjänst i civilförsvaret, uttages på förhand därtill genom

inskrivning.----

Enligt civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944 (nr 646) innefattar

personaluttagningen två särskilda spörsmål, nämligen dels bestämmandet av

ramen för organisationen (personalram), d. v. s. antalet personer, som skola

ingå i civilförsvaret, och dels uttagningen av de personer, som erfordras för

ramens fyllande.--— Förslag till personalram och uppgift på de per
soner,

som under fred önskas uttagna, skola underställas vederbörande länsarbetsnämnd

för prövning ur arbetsmarknadssynpunkt m. m.---

Länsarbetsnämndernas förenämnda prövning av personalramarna och den

fredsmässiga personaluttagningen för civilförsvaret lärer förutsätta, att jämsides

med den fredsmässiga personaluttagningen för civilförsvaret sker en uttagning

och speciell registrering jämväl av ersättningspersonal till näringslivet

i händelse av allmän mobilisering eller krig. Endast därest så sker, kunna

arbetsmarknadsintressena behörigen tillgodoses vid avvägningen gentemot civilförsvarets

och övriga beredskapsorganisationers intressen i fråga om fördelningen

av den samlade personella tillgången. Man synes sålunda f. n. ha

att utgå från, att — åtminstone intill dess förhållandena efter ett fredsslut

åter blivit stabiliserade — behov kommer att föreligga av allmänna uttagningsregister,

vilka givetvis liksom hittills kunna betjäna jämväl den fredsmässiga

rekryteringen lill civilförsvaret och övriga beredskapsorganisationer.

---

Förutom för uttagningar av personal för arbetsmarknads- och civilförsvarsändamål

kunna dylika allmänna uttagningsregister under fredstid komma att

tagas i bruk även för vissa andra ändamål. Av arbetsmarknadskommissionen

har således i skrivelse den 11 november 1943 till statsrådet och chefen för

socialdepartementet framhållits, att registren kunde bli av betydelse även för

bemästrande av sådana arbetsmarknadsproblem, som kunde uppkomma i

samband med den under åren närmast efter ett fredsslut nödvändiga driftsomställningen

inom vissa grenar av näringslivet. Örn så är fallet, kunna registren

tydligen komma att bli av betydelse jämväl i andra fall, då arbetslös
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

41

het hotar att uppkomma å en ort, genom den möjlighet de innebära att erhålla

sådana uppgifter rörande den berörda arbetskraftens kvalifikationer,

ålder, försörjningsbörda m. lii., som kunna tjäna till ledning vid överväganden

redan på ett förberedande stadium av behovet och möjligheten av en omfördelning

eller omskolning av arbetskraften. Nämnas må vidare, att från arbetsmarknadskommissionen

inhämtats, att de lokala arbetsförmedlingarnas

erfarenheter syntes utvisa, att registren kunde tänkas vinna praktisk användning

även för tillhandahållande åt industriföretag, som vöre under bildande

eller ämnade avflytta från orten, av anvisningar rörande den lämpligaste lokaliseringen

av företaget med hänsyn till tillgången på tjänlig arbetskraft. Ett

utnyttjande för ovan angivna ändamål synes emellertid förutsätta, att registren

utvidgas till att omfatta även den värnpliktiga arbetskraften.

Kommittén tillägger, att man sålunda för närvarande synes hava att utgå

ifrån att även viss tid efter ett fredsslut behov kommer att föreligga av allmänna

uttagningsregister. För att de nuvarande registren skola kunna vidmakthållas

i funktionsdugligt skick erfordras emellertid, framhåller kommittén,

särskilda åtgärder utöver dem som för registrens aktualisering nu

vidtagas. Härom anför kommittén:

För att så skall kunna ske erfordras nämligen, att en aktualisering kommer

till stånd jämväl av uttagningsregistrens ur uttagningssynpunkt betydelsefulla

uppgifter om yrke, näringsgren och arbetsgivare, något som hittills

främst av kostnadsskäl ansetts uteslutet att genomföra. —--Med

hänsyn till den starka förslitning mönstringsblanketterna utsättas för såväl

vid registrens utnyttjande som även — och måhända framför allt — vid

aktualiseringen, lärer det vidare inom förloppet av några år bli ofrånkomligt

att successivt eller såsom en engångsåtgärd helt eller i väsentliga delar ersätta

dessa med nya registerhandlingar.

Sedan fred inträtt och förhållandena stabiliserat sig kan det, enligt vad

kommittén vidare uttalar, möjligen komma i fråga att nedlägga de nuvarande

registren. Kommittén anser emellertid att detta icke bör ske utan vidare

och yttrar härom:

Även om efter en mera långvarig allmän fredsperiod dylika uttagningar

av reservarbetskraft skulle befinnas icke vidare böra äga rum, kan dock

läget snabbt förändras och behovet av allmänna uttagningsregister för arbetsmarknadsändamål

åter hastigt aktualiseras. På grund därav synes det,

därest en fortsatt beredskap icke skulle böra permanent upprätthållas å arbetsmarknaden,

angeläget att i allt fall blir sörjt därför att allmänna uttagningsregister

snabbt kunna iordningställas, så att en sådan beredskap vid

behov skyndsamt åter kan reorganiseras. Ur beredskapssynpunkt skulle en

sådan möjlighet otvivelaktigt även innebära minskad risk att framdeles under

fredsmässiga förhållanden helt eller delvis nedlägga de nuvarande registren.

Kommittén uttalar härjämte att man, med hänsyn till den betydelse hemorten

erhållit i det moderna kriget, av liknande skäl som man förutsätter

upprätthållandet under fredstid av ett militärt försvar och en för detsamma

fortgående militär folkregistrering kan hava anledning att räkna med eli

under fredstid bestående civil registreringsberedskap, så att man icke vid

en eventuell ny kris skulle befinna sig i samma ogynnsamma utgångsläge

som 1939. Den utväg ur svårigheterna, som kommittén anvisar, är densamma

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr 282-

som antytts av arbetsmarknadskommissionen i dess förut återgivna uttalande,

nämligen att länsstyrelserna utrustas med adresseringsmaskiner nied

därtill hörande på folkbokföringen grundade register över befolkningen. För

de syften, varom bär särskilt är fråga, är det, framhåller kommittén, nödvändigt

att personplåtens text innehåller noggranna och detaljerade uppgifter

om nuvarande och åtminstone ett förutvarande yrke, näringsgren och

arbetsgivare, samt att även dessa uppgifter hållas ständigt aktuella, åtminstone

såvitt angår den icke värnpliktiga befolkningen, möjligen nied undantag

för personer tillhörande näringsgruppen jordbruk nied binäringar.

Kommittén anför vidare:

Med denna utformning och aktualisering av texten skulle personplåtarna i

varje ögonblick befinna sig i sådant skick, att avtryck av desamma kunde

helt ersätta länsarbetsnämndernas nuvarande register såsom underlag för uttagningar

av personal för arbetsmarknads- och civilförsvarsändamål. Helt

eller delvis nya allmänna uttagningsregister skulle således vid förefallande

behov snabbt kunna iordningställas medelst avtryck av personplåtarna och

nya beredskapsmönstringar icke behöva anordnas för att i ett kristiskt läge

tillskapa erforderlig beredskap på arbetsmarknadens område. Otvivelaktigt

skulle nämnda möjlighet innebära avsevärt minskad risk ur beredskapssynpunkt

att efter en mera långvarig fredsperiod helt nedlägga de nuvarande

allmänna uttagningsregistren. Det synes emellertid även, för såvitt fortsatt

beredskap på arbetsmarknadens område även då anses böra upprätthållas,

kunna tänkas bli möjligt att, sedan förhållandena efter ett fredsslut åter

stabiliserats och behovet av reservarbetskraft blivit i huvudsak täckt genom

en under flera år fortgående rekrytering, vidmakthålla en viss grad av sådan

beredskap även utan stödet av så omfattande register som de nuvarande,

vilkas vidmakthållande i aktuellt skick drager avsevärda kostnader, genom

att grunda fortsatta uttagningar av reservarbetskraft enbart på det uppgiftsmaterial,

som kan erhållas genom att hos länsbyrå rekvirera plåtavtryck beträffande

exempelvis endast nytillträdande årsklasser, såsom från värnpliktens

fullgörande frikallade, ur värnpliktsåldern utträdande m. fl., eller en

viss yrkesgrupp eller årsklass eller deri icke värnpliktiga arbetskraften inom

en viss kommun o. s. v.

Länsbyråernas personplåtar skulle därjämte, så länge det befunnes erforderligt

ur beredskapssynpunkt att vidmakthålla de nuvarande allmänna uttagningsregistren

i funktionsdugligt skick, kunna utnyttjas för en fortlöpande

aktualisering av desamma i samtliga erforderliga avseenden. Speciellt för

genomförandet av en aktualisering av registrens uppgifter om yrke, näringsgren

och arbetsgivare, vilket såsom tidigare framhållits utgör en förutsättning

för att registrens funktionsduglighet skall kunna under längre tid vidmakthållas.

vore detta av betydelse, då det synes kunna ifrågasättas, huruvida

en dylik aktualisering överhuvud kan komma till stånd i annan ordning. Ett

ersättande av förslitet blankettmaterial kan uppenbarligen genomföras till en

betydligt billigare kostnad för arbelsmarknadsorganen med utnyttjande av

särskilda plåtavtryck, vilka kunna direkt insättas i registren i stället för den

förslitna blanketten, än örn manuellt avskriftsförfarande måste tillgripas för

ändamålet. Särskilt förtjänar uppmärksammas, att samtidigt med ett i dylik

ordning verkställt ersättande av förslitna registerhandlingar även en aktualisering

av registrens uppgifter örn yrke, näringsgren och arbetsgivare skulle

komma till stånd.

Ett utnyttjande av plåtavtryck vid aktualiseringens genomförande skulle

vidare innebära, att länsarbetsnämnderna till sitt förfogande erhölle ett mera

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 282.

43

lätthanterligt och lältolkat material än de nuvarande i regel handskrivna utdragen

ur kyrkoböcker saint flyttningsuppgifterna m. m. Bl. a. torde därigenom

elimineras den vid ett manuellt avsked tsarbete förefintliga risken för

felskrivningar och ofullständigheter, vilka vid den följande bearbetningen av

uppgiftsmaterialet kunna vålla åtskillig tidsutdräkt. Överhuvud skulle ett för

ändamålet tjänligare och bättre avpassat uppgittsmaterial erhållas än genom

det nuvarande systemet, vilket i möjligaste mån bygger på respektive pastorsämbeten

redan för andra ändamål ålagd uppgittsskyldighet. Det nuvarande

relativt tidsödande arbetet med tillskrift å den redan förefintliga registerhandlingen

av de inkomna aktuella uppgifterna synes vidare i regel

kunna onödiggöras. Slutligen synes möjligt att slopa de nuvarande årliga

beredskap smönstringarna av nytillträdande årsklasser (barn, som under året

fylla femton år, samt vissa kategorier f. d. värnpliktiga och fast anställda

vid krigsmakten), varigenom skolstyrelsernas och de militära truppregistreringsmyndigheternas

nuvarande befattning med dessa mönstringar liksom

även det särskilda tillkännagivandet i ortspressen skulle kunna upphöra.

Rörande den arbetsminskning, som skulle kunna beredas länsarbetsnämnderna

i deras nuvarande bestyr med uttagningsregistrens vidmakthållande i

aktuellt skick genom att de för ändamålet till sitt förfogande erhölle avtryck

av länsbyråernas personplåtar, är icke möjligt att göra något uttalande. Det

synes dock antagligt, att arbetsminskningen — relativt sett — icke skulle bli

av mera avsevärd omfattning. Tillkomsten av tryckande register torde således,

såvitt det gäller ett vidmakthållande i funktionsdugligt skick av de

nuvarande uttagningsregistren, komma att erhålla sin väsentligaste betydelse

genom möjliggörandet av en aktualisering jämväl av registrens uppgifter örn

yrke, näringsgren och arbetsgivare samt av ett ersättande av förslitna registerhandlingar

till en begränsad kostnad.

Genom det förut anförda har kommittén ansett sig kunna påvisa ett behov

av en centralisering av folkbokföringsuppgifterna. Oavsett detta, anför kommittén

vidare, har man — därest en uppbördsreform, åsyftande

skattens uttagande vid källan kommer lill stånd i enlighet med

de riktlinjer, efter vilka reformarbetet nu bedrives — att förutse ett ökat

behov av mer eller mindre centralt inrättade register till debiteringsmyndigheternas

tjänst, vilka register måste föras löpande på grundval av rapporter

från kyrkobokföringen.

Angående nämnda riktlinjer har kommittén, efter samråd med 194i års

uppbördsberedning, lämnat följande redogörelse:

Enligt vad folkbokföringskommittén av uppbördsberedningen inhämtat

överväger denna att framlägga alternativa förslag. Gemensamt för dessa är,

bl. a., att kommunalutskylderna debiteras och uppbäras i samband med kronoutskylderna

ävensom att beträffande samtliga förvärvskällor i anslutning

till inkomstförvärvet uttages preliminär skatt så beräknad, alt den så nära

som möjligt motsvarar den slutliga skatt, som påföres efter verkställd taxering

och å vilken preliminärskatten avräknas.

Enligt det första förslaget (alternativ 1) skola de skattskyldiga påföras dels

preliminär skatt, dels slutlig skatt, dels ock kvarstående skatt.

Den preliminära skatten skall omfatta de utskylder, vilka grunda sig på

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å förmögenhet

saint till kommunal inkomstskatt (ej fastighetsskatt), ävensom pensionsavgifter

och skall — beräknad enligt den utdebitering, som för inkomståret

bestämmes av stat och kommun — i första hand fastställas med ledning

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

av den senast verkställda årliga taxeringen. Där den preliminära skatten icke

kan så beräknas, beroende antingen därpå, att den skattskyldige icke påförts

taxering för inkomst eller för förmögenhet under året före inkomståret,

eller därpå, att inkomsten under inkomståret väntas i viss omfattning understiga

eller överstiga den inkomst, som legat till grund för nyss nämnda taxering,

fastställes skatten med ledning av preliminär deklaration, som den

skattskyldige har att avlämna. Vid beräknandet av skatten i mantalsskrivningskommunen

skall hänsyn tagas till den ortsgrupp enligt skatteförfattningarna,

dit den ort hör, där den skattskyldige upptages i mantalslängd

för inkomståret, ävensom till den skattskyldiges civilstånd och barnantal

enligt samma mantalslängd.

Om den inkomst, som i verkligheten uppbäres under inkomståret, skiljer

sig från den inkomst, som legat till grund för beräknandet av preliminärskatten,

kan skattskyldig under inkomståret under vissa förutsättningar erhålla

jämkning i nämnda skatt, så att den bringas i närmare överensstämmelse

med den slutliga skatt, som beräknas utgå å den verkliga inkomsten

under inkomståret. Jämkning kan även ske, om under inkomståret ändring

äger rum i fråga om den skattskyldiges civilstånd eller barnantal.

Fastställande av preliminär skatt enligt avlämnad deklaration (preliminär

taxering) ävensom jämkning av sådan skatt ankommer på häradsskrivare

eller, i de större magistratsstäderna, på särskild tjänsteman.

Den slutliga skatten avser i huvudsak de utskylder och avgifter, som för

närvarande debiteras i kronouppbördsbok samt kommunal debiterings- och

uppbördslängd.

Den kvarstående skatten slutligen avser den skatt, som för skattskyldig

återstår att erlägga, sedan preliminärskatten avräknats från den slutliga

skatten.

Skatten debiteras i uppbördsbok, anordnad enligt kortsystem (uppbördskort).

Ett uppbördskort upplägges för varje skattskyldig och upptager all

skatt, som i vederbörlig kommun påförts att erläggas under ett uppbördsår,

omfattande tiden februari månad ett år—januari månad året därefter.

Slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering visst år samt preliminär

skatt för nästföljande år upptagas sålunda på samma uppbördskort, därest

skattskyldig för båda nämnda år mantalsskrivits i samma kommun; i annat

fall upptagas slutlig och kvarstående skatt för sig samt preliminär skatt för

sig å särskilda uppbördskort i de olika kommunerna.

Uppbördskorten uppläggas i två exemplar utom i större magistratsstäder,

där endast ett exemplar erfordras.

Vad ovan sagts om upptagande av slutlig och kvarstående samt preliminär

skatt å uppbördskort har motsvarande tillämpning å upptagande av nämnda

skatter å debetsedel. Debetsedlarna skola senast den 18 december under året

före uppbördsåret tillställas de skattskyldiga under .senast kända adress.

Debitering av skatt verkställes för fögderi, omfattande eventuellt jämväl

mindre magistratsstäder, antingen inom länsstyrelsen av därtill förordnad

tjänsteman eller av häradsskrivare. De större magistratsstäderna torde själva

böra ombesörja debiteringen genom särskild tjänsteman (uppbördskommissarie)

.

Skatt, såväl preliminär som kvarstående, erlägges under uppbördsåret vid

tolv uppbördsterminer. Dessa infalla under samma dagar i varje månad.

Arbetsgivare med ett visst minimiantal arbetare är skyldig att vid löneutbetalning

till arbetstagare verkställa löneavdrag för preliminär och kvarstående

skatt. Då sådan skyldighet föreligger, har arbetstagaren att inom

viss tid före inkomstårets ingång till arbetsgivaren överlämna debetsedel

eller, örn preliminär och kvarstående skatt upptagits å olika debetsedlar,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282-

45

nämnda debetsedlar. Underlåtes detta, skall arbetsgivaren verkställa löneavdrag

med viss procent av det belopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle.

Med belopp, som innehållits genom löneavdrag, skall arbetsgivaren gälda

arbetstagarens under uppbördstermin förfallande skatt.

Möjligen kan finnas lämpligt att för vissa kategorier ay arbetstagare uttaga

preliminärskatten enligt tabeller i stället för enligt preliminär debetsedel.

Enligt alternativ 11 skall den preliminära skatten icke omfatta särskild

skatt å fömögenhet. I övrigt skiljer sig detta alternativ från alternativ I huvudsakligen

därutinnan, att enligt alternativ II den preliminära skatten för

arbetstagare beräknas med ledning av skattetabeller, vilka av Kungl. Maj:t

fastställas för varje inkomstår. I särskilt fall skall löneavdrag verkställas

med viss procent av den utbetalda lönen. Skattetabellerna skola upprättas

så, att de för olika lönebelopp, beräknade för vecka eller månad eller annan

tid, samt för skilda civilstånd och barnantal angiva den å lönen belöpande

skatten. Olika tabeller upprättas för dels i skatteförfattningarna angivna

olika ortsgrupper, dels ock olika kommunala utdebiteringar. Avgörande för

vilken skattetabell, som skall användas, är den ortsgrupp, dit den ort hör,

där den skattskyldige upptages i mantalslängd för inkomståret, samt den

för nämnda ort för inkomståret bestämda kommunala utdebiteringen. Civilstånd

och barnantal bedömas med hänsyn till förhållandena enligt samma

mantalslängd.

Arbetstagaren erhåller genom debjteringsförrättarens försorg före inkomstårets

ingång ett skattekort, angivande bland annat den skattetabell, som

skall tillämpas; vid skattekortet fogas tillika ifrågavarande tabell. Skattekortet

överlämnas till arbetsgivaren, vilken det åligger att enligt tabellen

verkställa löneavdrag vid varje avlöningstillfälle. Underlåter arbetstagaren

överlämna skattekort, skall arbetsgivaren verkställa löneavdrag nied viss

procent av lönen.

En förutsättning för att alternativ II skall kunna genomtöras torde vara,

att samtliga arbetsgivare äro skyldiga verkställa löneavdrag.

Innehållna belopp inlevereras månatligen till länsstyrelsen respektive uppbördskommissarien.

Efter verkställd taxering påföres arbetstagaren under året efter inkomståret

slutlig skatt i vanlig ordning. Den efter avdrag för av arbetsgivaren

innehållna belopp kvarstående skatten upptages å debetsedel och antecknas

därjämte å skattekortet. Därvid skall å skattekortet angivas, att för gäldande

av den kvarstående skatten löneavdrag skall av arbetsgivaren verkställas

under en eller flera månader under året efter taxeringsåret. Arbetsgivaren

har då att vid avlöningstillfällena under ifrågavarande månader avpassa

löneavdragen så, alt de komma att täcka även ifrågavarande skatt.

Uppbördsberedningen har vidare upplyst, att beredningen torde komma

att avgiva sitt förslag under våren 1945. Även örn proposition med förslag

i anslutning till beredningens betänkande förelägges riksdagen under en

eventuell höstsession samma år och riksdagen då bifaller Kungl. Majas

förslag, torde med hänsyn till det förberedande arbetet för beräkning av

den preliminära skatten det nya uppbördsförfarandet icke kunna genomföras

förrän från och med den 1 januari 1947. Till en senare tidpunkt bör

å andra sidan icke få anstå med ikraftträdandet, då det av flera skäl är

önskvärt, att uppbördsfrågan snarast möjligt vinner sin lösning.

Efter denna redogörelse övergår kommittén lill frågan om sambandet

mell a n u p p b ö rdsrefor m e n o c b e n folkbokföringsrefor lii.

Inledningsvis anför kommittén:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Ett uppbördsförtarande enligt ettdera av uppbördsberedningens alternativ

kräver såsom uppbördsberedningen framhållit och vilket jämväl framgår

av det ovan sagda en förbättrad folkbokföring. Enligt beredningens förslag

skall den preliminära skatten beräknas bl. a. med hänsyn till den ortsgrupp,

vartill den kommun hör, där den skaltskyldige manialsskrives för

inkomståret, samt till den kommunala utdebiteringen för samma kommun

och inkomstår ävensom till den skattskyldiges civilstånd och antal barn vid

den tidpunkt, som i fråga om bosättningen är avgörande för var den skattskyldige

skall mantalsskrivas för inkomståret. Vidare skall den skattskyldige

uppföras i uppbördsbok för inkomståret i den kommun, där han mantalsskrives

för samma år. En förutsättning härför är, att debiteringsförrättaren

i största möjliga utsträckning och i god tid före inkomstårets ingång

får kännedom örn mantalsskrivningsorten för nämnda år, så att debetsedlar

och, enligt alternativ 11, skatteköp hinna färdigställas och utsändas i föreskriven

tid före inkomstårets början.

Enligt mantalsskrivnings!örordningen skall envar som regel mantalsskrivas

där han är bosatt. Ehuru detta stadgande .saknar en tidsbestämning, är det

en allmänt vedertagen uppfattning, att det i regel är bosättningsförhållandena

vid slutet av det år, under vilket mantalsskrivningen förrättas, som äro avgörande

då det gäller att bestämma mantalsskrivningsorten. Även förändringar

i andra hänseenden — genom födelser, dödsfall, giftermål o. s. v. —

beaktas vid mantalsskrivningen i den mån de inträffat före årsskiftet.

Kommittén anser, alt med hänsyn till uppbördsreformen behov föreligger

av att ändra den tidpunkt, som sålunda äger avgörande betydelse vid mantalsskrivningen,

från den 31 december till den 1 november det år under vilket

mantalsskrivningen äger rum. Härom yttrar kommittén:

Skall uppbördsförlarandet omläggas på sätt ovan angivits, måste tydligen

i första hand den tidpunkt, som i fråga om bosättningen skall vara avgörande

för varest en person skall mantalsskrivas, fastställas så, att den infaller

tidigare än nu. Med hänsyn till det relativt stora antal flyttningar, som

på landet inträffar under oktober månad i samband med anställdas ombyte

av tjänst, bör ifrågavarande tidpunkt, för att mantalsskrivningen för det

kommande året skall avse så aktuella förhållanden som möjligt, icke fastställas

tidigare än till den 1 november. Till senare dag bör tidpunkten i

fråga ej heller bestämmas, enär före årets slut i största möjliga utsträckning

bör vara avgjort, vilka personer som skola för nästkommande år mantalsskrivas

inom en kommun.

Kommittén utgår emellertid ifrån att, även örn nyssberörda förändring vidtages,

mantalsskrivnings förrättningarna icke kunna avslutas förrän omkring

mitten av december och mantalslängderna icke kunna slutjusteras förrän viss

ytterligare tid förflutit. För att debiteringsarbetet skall kunna medhinnas, är

det, framhåller kommittén, därför icke tillräckligt med denna förändring.

Det är därjämte erforderligt, anför kommittén, att debiteringsförrättaren

på något sätt erhåller löpande underrättelser örn inträffade flyttningar, så

att han vid arbetet med preliminär debitering eller utfärdande av skattekort

är i stånd att med tillhjälp av nämnda underrättelser bedöma, vilken den

nya mantalsskrivningsorten kommer alt bliva, med sådan grad av säkerhet,

att omdebitering endast i undantagsfall blir nödvändig till följd av det för
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

47

hållandet, att mantalsskrivningsorten enligt den justerade mantalslängden

blir en annan än den vid debiteringen antagna. För en riktig beräkning av

preliminärskatten är det vidare erforderligt, att debiteringsförrättaren på

sätt förut sagts erhåller löpande underrättelser örn inträffade förändringar i

civilstånd och barnantal. Kommittén gör gällande, att för tillgodoseende av

dessa behov ständigt aktuella kortregister över befolkningen måste föras hos

debiteringsförrättarna. Detta skulle, anför kommittén, möjliggöras genom införande

av adresseringsmaskiner och plåtregister som hjälpmedel i folkbokföringen;

att åstadkomma tillförlitliga register på annat sätt torde knappast

vara möjligt.

Kommittén har vidare sökt påvisa, att vissa möjligheter till förenklingar

i pensionsstyrelsens register för ing skulle kunna vinnas

genom rationalisering av folkbokföringen.

Enligt en i betänkandet lämnad redogörelse bokföras erlagda pensionsavgifter

hos pensionsstyrelsen i ett enligt kortsystem fört avgiftsregister. Till

grund härför ligga pensionsavgiftsförteckningar, vilka årligen för varje kommun

upprättas över alla där mantalsskrivna personer i de avgiftspliktiga

åldrarna 18—65 år och vilka, sedan de efter hand kompletterats med anteckningar

om påförda avgifter, restantier och indrivningsresultat, insändas

till styrelsen, där de granskas och ytterligare kompletteras med ledning av

successivt inkommande tilläggsuppgifter rörande indrivningen; först under

tredje året efter upprättandet äro förteckningarna i allmänhet färdiga att

läggas till grund för bokföringen. Avgiftsregistrets huvuddel, det s. k. huvudregistret,

redovisar samma personbestånd som de pensionsavgiftsförteckningar,

från vilka anteckningar senast införts i registret; huvudregistret

innehåller omkring 4 250 000 kort. Dessutom består avgiftsregistret av tvenne

mindre avdelningar, nämligen dels det s. k. slutregistret, till vilket överförts

korten för personer över 65 år (för närvarande omkring 500 000) dels

ock den s. k. »rikssumpen», upptagande kort för personer i avgiftspliktig

ålder, vilka av en eller annan orsak icke kunnat återfinnas eller säkert identifieras

i de senast behandlade pensionsavgiftsförteckningarna (för närvarande

sammanlagt omkring 220 000 kort, därav inemot 160 000 för emigranter

och obefintliga).

Den med hänsyn till bokföringsarbetet mest rationella uppordhingsgrunden

för korten i huvudregistret skulle vara mantalsskrivningsadressen. Då

uppgift örn denna tillföres registret från pensionsavgiftsförteckningarna i

samband med bokföringen av avgifter och denna uppgift, såsom framgår

av det förut sagda, i allmänhet är tre år gammal, har det emellertid — för

att registret skall kunna anlitas vid prövning av pensionsansökningar, vilka

i många fall befunnits innehålla ofullständiga eller felaktiga adressuppgifter

.— ansetts nödvändigt att vid sidan av en geografisk indelning tillämpa en

annan mera konstant indelningsgrund. Huvudregistret har sålunda efter

geografiska grunder indelats i fyra avdelningsregister, varje sådant i länsregister

och varje länsregister i kortdistrikt, vart och ett motsvarande en

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

eller flera kommuner. För kortdistxikten tillämpas födelsetid och kön som

uppordningsgrund i fråga om cirka 3 400 000 kort. Beträffande övriga 850 000

kort, avseende personer bosatta i vissa större städer, bland andra Stockholm,

Göteborg och Malmö, har det av särskilda skäl visat sig möjligt att använda

mantalsskrivningsadressen som uppordningsgrund. Ett sådant skäl har för

Stockholms vidkommande varit, att där årligen tryckas och i bokform utgivas

alfabetiska register över den mantalsskrivna befolkningen i ålder över

18 år, vilka register väsentligen underlätta framletandet av kort för pensionssökande.

Kommittén framhåller, att arbetet med bokföringen av pensionsavgifterna

underlättas om mantalsskrivningsadressen anlitas som uppordningsgrund.

Som ett mått på denna arbetsförenkling uppger kommittén, att beträffande

Göteborg och Malmö, där omläggning i sådan riktning nyligen ägt rum, omläggningen

medfört att antalet biträdesmånader för det egentliga kortordningsarbetet

minskat från 42 till 34. I anledning härav har kommittén undersökt,

huruvida icke årliga alfabetiska mantalsregister skulle kunna utgivas

även för länen, men kommittén har funnit sig icke böra framlägga förslag

därom. Det hade nämligen visat sig, anför kommittén, att registren

skulle komma att draga synnerligen dryga kostnader, vilka icke kunde anses

motsvara den nytta som registren skulle kunna medföra för statliga och

kommunala myndigheter.

Enligt kommitténs redogörelse för bokföringen av pensionsavgifterna bedrives

detta arbete så, att avgiftsförteckningarna kortdistriktvis jämföras

med huvudregistret. Då arbetet påbörjas, innehåller varje kortdistrikt korten

för de personer, vilka i nästföregående års pensionsavgiftsförteckningar

upptagits såsom mantalsskrivna inom motsvarande kommuner. Vid jämförelsen

återfinnes ett stort antal personer såväl i förteckningarna som i korten

inom motsvarande distrikt. För andra åter saknas kort —- det gäller

bland andra nyinflyttade — eller bliva kort över, t. ex. för sådana personer

som utflyttat eller beträffande vilka någon brist i längdföringen föreligger.

För tillrättaskaffande av saknade kort, vilka i allmänhet ingå bland de

överblivna korten i annat kortdistrikt, utskrivas och utväxlas mellan kortdistrikten

s. k. rekvisitionskort. Efter det rekvisitionsförfarandet avslutats

återstår i regel dels ett antal överblivna avgiftskort, som ej kunnat placeras

och ej heller kunnat utgallras såsom avseende överåriga, avlidna etc., dels

ock ett antal rekvisitionskort, som ej satisfierats. Genom successiva omsorteringar

på olika identifieringsdetaljer söker man eliminera bristerna i

längdföringen och sammanpara de överblivna avgifts- och rekvisitionskorten.

Beträffande de förenklingar, som genom en rationalisering av folkbokföringen

med införande av adresseringsmaskiner och plåtregister skulle kunna

åstadkommas på förevarande område, anför kommittén i huvudsak följande.

1) Pensionsavgiftsförteckningarna skulle kunna tryckas. Härigenom

skulle man ernå, att personalia bleve återgivna med betydligt större tydlighet

än i de nuvarande manuellt skrivna förteckningarna och med absolut större

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

49

tillförlitlighet. Vid hundraprocentig tillförlitlighet beträffande personalia

skulle alla andra omsorteringar av korten bortfalla än de, vilka föranleddes

av den inrikes omflyttningen jämte dubbelföring och obehöriga uteslutningar

vid mantalsskrivningen.

2) Därest efter varje ändring av personplåt i anledning av flyttning från

en kommun till en annan kort i lämpligt format trycktes och sedermera, sorterade

i mantalslängdsordning efter inflyttningskommunen, översändes till

pensionsstyrelsen, skulle utskriften av rekvisitioner, vilka nu uppginge till

omkring 270 000 årligen och krävde en beräknad arbetstid av omkring 50

biträdesmånader, kunna inskränkas till kompletterande anmärkningar på

dessa kort. Uppgifterna örn flyttning skulle då också bli mycket tillförlitligare

och fullständigare än nu. En med detta förfaringssätt förknippad svårighet

vore emellertid att det troligen av praktiska skäl bleve nödvändigt att

trycka och överlämna sådana kort vid samtliga flyttningar, medan styrelsen

behövde rekvisitionskort endast vid flyttningar mellan olika kortdistrikt

(alltså ej vid flyttning inom samma kommun eller mellan kommuner inom

samma kortdistrikt). Om en person flyttat flera gånger under samma år,

hade styrelsen ej heller behov av uppgift om annan adress än mantalsskrivningsadress.

Först genom praktiska försök torde kunna avgöras i vad mån

dessa svårigheter skulle kunna bemästras.

3) Avgiftskort för nytillkommande årsklass skulle kunna tryckas. Antalet

för år 1941 under år 1943 utskrivna kort för den nya årsklassen vöre 100 000.

Kommittén åberopar även ett uttalande av pensionsstyrelsen av innehåll,

att om länsstyrelserna utrustades med adressregister skulle åtgärder för indrivning

kumla vidtagas tidigare än vad nu vore fallet. I anslutning härtill

har kommittén vidare framhållit, att pensionsavgiftsförteckningarna vore två

till tre år gamla, då bokföringen av avgifterna i pensionsstyrelsen påbörjades.

Den reducering av denna eftersläpning, som kunde komma till stånd vid

införande av källbeskattning, innebure icke oväsentliga fördelar därigenom

att pensionsavgifterna borde inflyta tidigare och arbetet med införandet av

avgifter från tilläggsuppgifter skulle förekomma i mindre utsträckning än nu.

Kommittén framhåller vidare att, oberoende av frågan örn en folkbokföringsreform,

utvecklingen antagligen kommer att föra med sig att adressregister

inrättas vid länsstyrelserna. Kommittén erinrar

om att sådana register försöksvis upprättats hos tre länsstyrelser. Dessa hade

på kommitténs förfrågan vitsordat, att registren ägde stort praktiskt värde

för handläggningen av ärenden av olika slag. Två av länsstyrelserna hade

emellertid såsom en brist framhållit, att komplettering av registren för närvarande

skedde allenast en gång om året i samband med mantalsskrivningen,

samt uttalat önskemål örn att registren kunde aktualiseras undan för undan.

Kommittén omnämner slutligen, alt önskemål framkommit örn att sådana register

även skulle upprättas vid övriga länsstyrelser.

Bihang till riksdagens protokoll 19-i5. / sami. Nr 282.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Vidare framhåller kommittén, att förefintligheten av centrala register skulle

få betydelse även för statistiken, främst befolknings- och

socialstatistiken. Förefintligheten av dylika register skulle medföra

vidgade möjligheter att ersätta totala undersökningar med sådana av partiell

karaktär med de betydande vinster i såväl tid som kostnader som på

detta sätt kunde göras. De framtida folkräkningarna syntes komma att utformas

efter ett system, i vilket inginge såväl räkningar av total karaktär

som räkningar, omfattande endast ett representativt urval av befolkningen.

Även för utredningar i socialekonomiska frågor torde representativa undersökningar

komma att få ökad betydelse. Genom tidsomständighetema och

sin beröring med bostadsbyggande, stadsplanefrågor m. m. hade tätortsstatistiken

— icke allenast den, som avsåge de administrativa tätorterna utan

också den, som behandlade de talrika icke administrativa tätorterna å landsbygden

— kommit att alltmera träda i förgrunden. Även för denna gren av

statistiken komme tillkomsten av centrala kortregister att få betydelse, förutsatt

att agglomerationsbeteckning inginge bland uppgifterna å korten. Årligen

meddelade statistiska centralbyrån med användande av framskrivningsmetoden

uppgifter örn befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd

inom landet i dess helhet. Den nödtvungna begränsningen av denna

framskrivning till landet i dess helhet hade medfört, att man blott för rolkräkningsår

hade tillgång till de i olika sammanhang så betydelsefulla sammanställningarna

över befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd

inom regionala enheter av olika slag. Även örn man för icke folkräkningsår

måste avstå från fullständiga sammanställningar i detta avseende,

skulle representativa siffror över dessa fördelningar för vissa enheter (riksområden,

län) och typgrupper av kommuner eller större befolkningsgrupper

(jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning) in

nebära betydande vinster. Frånsett deras värde för administrativa ändamål

skulle dessa uppgifter möjliggöra att i ett flertal statistiska frågor, exempelvis

observationen av befolkningsrörelsens faktorer, analysen kunde göras

fullständigare och utsträckas till differentiella förhållanden. För åstadkommandet

av sådana representativa fördelningar utgjorde de centrala registren

ett lämpligt underlag.

Kommittén framhåller slutligen, att införandet av adresseringsmaskiner

vid folkbokföringen skulle få stor betydelse, utom för upprättandet

och aktualiseringen av kortregister, jämväl för aviseringsförfarandet i

övrigt. En motivering för införande av dylika mekaniska hjälpmedel förelåge

dessutom redan i de bekväma möjligheter de erbjöde för upprättande

av de olika längder med i huvudsak samma personbestånd, som nu manuellt

framställdes av häradsskrivare och vederbörande tjänstemän i magistratsstäderna,

samt för utskrivning av debetsedlar. För dylikt ändamål vore sådana

hjälpmedel redan med gott resultat enligt vederbörande myndigheters vitsord

i användning vid man talskontoret i Stockholm och uppbördsverket i

Borås.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

51

3. Allmänna riktlinjer för en folkbokföringsreform. Folkbokföringskommittén

uttalar, att de bristfälligheter i kyrkobokföringen och mantalsskrivningen,

som omförmälts i det föregående under rubriken »Kyrkobokföringen

och mantalsskrivningen», måste anses vara av den beskaffenhet att

de väl läte sig avhjälpas inom det nuvarande systemets ram. I överensstämmelse

härmed har kommittén i sitt förslag bibehållit de grundläggande principerna

i nu gällande kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningar.

Kommittén föreslår sålunda, att den löpande folkbokföringen alltjämt skall

såsom kyrkobokföring handhavas av prästerskapet, att församlingsboken bibehålies

som kyrkobokföringens huvudurkund, dock i kombination med en

enligt lösbladssystem förd s. k. församlingsliggare, vars upplägg (personakterna)

äro avsedda att —- liksom de av 1936 års uppbördskommitté föreslagna

huvudkorten — vid flyttning utväxlas mellan pastorsämbetena, att

kyrkoböckerna utom församlingsliggaren fortfarande skola utgöras av böcker

med fasta blad, samt att mantalsskrivningen bibehålies som särskild

förrättning.

För avhjälpande av de brister, som sammanhänga med det bokförda materialets

svårtillgänglighet och bristande överskådlighet, har kommittén däremot

funnit nödigt att till det nuvarande systemet fogas ett nytt led, innefattande

en till s. k. länsbyråer och en riksbyrå för folkbokföringen förlagd

central registrering av befolkningen, väsentligen grundad på avisering från

de lokala folkbokföringsorganen: kyrkobokförare och mantalsskrivningsförrättare.

Kommittén anför beträffande frågan örn civil eller kyrklig folkbokföring:
Enligt

förslaget skall den lokala löpande folkregistreringen alltjämt handhavas

av prästerskapet utan att därvid ändring göres i prästernas ställning

såsom uteslutande kyrkans ämbetsmän. Länsbyråema deltaga icke i kyrkobokföringen.

Bortsett från det förhållandet, att länsbyråerna i vissa fall hava

att förmedla avisering mellan pastorsämbetena, äro kyrkobokföringsärendena

slutbehandlade då de genom underrättelse från pastor bringas till länsbyråns

kännedom. Länsstyrelserna hava endast såsom instanser för besvär

och underställning att fatta beslut i kyrkobokföringsfrågor, låt vara att därvid

en viss officialprincip äger tillämpning. Disciplinärt lyda prästerna endast

under domkapitlen. Det innebär självfallet icke något avsteg från denna

princip, att länsstyrelserna i denna sin egenskap eller såsom länsbyråer

för folkbokföringen liksom för närvarande envar myndighet eller enskild

person äga att för pastor påvisa upptäckta kyrkobokföringsfel för vinnande

av rättelse.

Kommittén anför vidare, att ett skäl av principiell betydelse för frågan örn

den lokala folkregistreringens bibehållande hos prästerskapet i full utsträckning

vore det, som av Visby domkapitel i yttrande över 1936 års uppbördskommittés

betänkande (se s. 30) framhållits under hänvisning till svenska

kyrkans alltjämt fortbestående egenskap av statskyrka. I detta sammanhang

erinrar kommittén även örn ett uttalande i ett den 4 juni 1910 av tillkallade

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

sakkunniga avgivet betänkande rörande kyrkobokföringen i icke territoriella

församlingar; det åsyftade uttalandet, som närmast har avseende å kyrkobokföringen

i sådana församlingar men har räckvidd även därutöver, lyder:

Vad då först angår de icke territoriella församlingarna av svenska kyrkan,

så torde ett upphävande av deras kyrkobokföringsrätt medföra, att själva

församlingarna måste indragas, alldenstund enligt kyrkolagens andemening,

om också uttrycklig bestämmelse därom saknas, kyrkoböcker synas

böra föras för varje församling.

Kommittén erinrar vidare örn vad av Överståthållarämbetet samt Linköpings

domkapitel i yttranden över uppbördskommitténs betänkande (se s.

30) anförts örn olägenheterna för allmänheten vid uteslutande civil folkbokföring

eller vid en uppdelning av den lokala registreringen på dels civila dels

kyrkliga tjänsteställen samt citerar med instämmande följande uttalande i

ett den 2 december 1890 avgivet betänkande med förslag rörande kyrkoskrivningen

i riket:

Då hos oss lysning till äktenskap är obligatorisk för vigsel, då i de allra

flesta fall dop följer på varje födelse och då begravning efter dödsfall ytterst

sällan utebliver, har prästerskapet i de av detsamma utförda prästerliga förrättningarna

en kontroll att vigde, födde och döde anmälas, vilket är ett oeftergivligt

villkor för att en ordentlig civilståndsregistration skall kunna äga

rum. Även örn anmälningsskyldigheten hos oss kunde lagbindas så fullständigt

som förhållandet är i de utländska stater, där civilståndsregistrationen

ombesörjes av andra myndigheter än prästerskapet, möta stora svårigheter

att hos oss åstadkomma en liknande anordning i de kostnader en sådan förändring

skulle kräva och vilka måste bliva högst betydliga, helst de personer,

åt vilka kunde anförtros ett så grannlaga värv som de både för samhället

och isynnerhet för de enskilde viktiga civilståndsregistrens förande,

måste vara män nied ej ringa bildning och beprövad duglighet. Tydligtvis

kan ej ifrågasättas att kommunernas valde förtroendemän skulle bliva civilståndsregistratorer,

även om de därför erforderliga förutsättningarna allestädes

vore för handen. Det bleve utan tvivel nödigt att en särskild klass av

tjänstemän inrättades, till antalet lika med antalet av de distrikt, i vilka

riket för ifrågavarande ändamål borde indelas. För allmänhetens bekvämlighet

torde det finnas nödigt, att varje distrikt inskränktes till ett pastorat,

varigenom uppkomme omkring 1 300 distrikt. Kunde möjligen i vissa folkrika

orter två eller tre mindre pastorat sammanslås till ett distrikt, skulle

dock antalet troligen icke komma att understiga 1 000. Så mångå hundra

kronor en var sådan tjänstebefattnings innehavare erhölle så många hundra

tusen kronor skulle denna personal komma att kosta det allmänna. Och örn

allt detta med stora svårigheter och kostnader komme till stånd, vore vinsten

ingen annan än den, att visst icke hela bokföringen utan blott en del därav

vore lyft från prästerskapet.

Kommittén berör jämväl två andra i kritiken över uppbördskommitténs

betänkande framförda argument för en sekularisering av den löpande folkbokföringen,

nämligen dels att kortregister av urkundskaraktär över huvud

icke borde anförtros åt prästerskapet, dels att arbetet med folkbokföringen

icke finge över hövan ökas, om prästerskapet fortfarande skulle kunna åtaga

sig bestyret därmed. Beträffande det första argumentet erinrar kommittén,

att dylika kortregister enligt dess förslag icke skola föras. Beträffande det

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

53

senare argumentet anmärker kommittén, att de föreslagna nya tjänsteåligganden,

som i detta hänseende kunde tänkas medföra ökning, i huvudsak

torde vara de, som hänförde sig till förandet av de s. k. personakterna och

till aviseringen från pastorsämbetena till länsstyrelserna. I fråga örn personakterna

innefattade emellertid förslaget endast ett genomförande av den i yttranden

över uppbördskommitténs förslag av bland andra vissa domkapitel och

allmänna svenska prästföreningen rekommenderade kombinationen av församlingsbok

och huvudkort. Beträffande aviseringsskyldigheten ville kommittén

hänvisa till att bland andra fyra domkapitel i sina yttranden över det

tidigare kommittéförslaget ansett, att pastorsämbetena borde åläggas att förse

länsstyrelsernas adressregister med aktuella uppgifter örn förändringar i

befolkningsläget och sålunda tydligen utgått ifrån att pastorsämbetena kunde

åtaga sig sådan skyldighet. Kommittén ville också framhålla, att kommittén

i förslaget sökt skapa garantier för att prästerna skulle erhålla erforderlig

arbetshjälp för kyrkobokföringen.

Vad till slut angår frågan örn en civil folkbokföring vid sidan av en kyrklig

anför kommittén:

Kommittén har icke funnit skäl att, såsom i vissa yttranden över 1936

års uppbördskommittés betänkande påyrkats, föreslå inrättande av centrala

civila folkregister med urkundskaraktär vid sidan av de lokalt förda

kyrkoböckerna. De sekundära register, vilka enligt förslaget skola föras

hos länsbyråerna och riksbyrån, torde jämte de lokala urkunderna

vara tillfyllest för de ändamål, vilka den ifrågasatta civilregistreringen skulle

tjäna. Med större skäl kunde måhända ifrågasättas, huruvida icke vid sidan

av kyrkobokföringen i vissa större städer borde inrättas en civilbokföring

efter mönster av Stockholm och Göteborg. Kommittén har dock ej aktat nödigt

att härutinnan framlägga något förslag. Något synnerligt behov därav

synes icke för närvarande föreligga. Det av kommittén föreslagna allmänna

systemet lägger ej hinder i vägen för genomförandet av en dylik undantagsanordning,

därest den framdeles skulle befinnas önskvärd.

Vidkommande spörsmålet om församlingsbokens bibehållande

i kombination med försa mlingsliggare erinrar kommittén

till en början örn de felrisker som ansetts följa med församlingsbokens

egenskap av bok med fasta blad (se s. 26) samt örn den dubbla avskrivning,

som flyttningsbetygens utfärdande och inskrivning innebär. Därefter anför

kommittén:

Teox-eliskt sett föreligger möjlighet att i avsevärd omfattning eliminera felriskerna

genom församlingsböckernas ersättande med de av uppbördskommittén

föreslagna registren, bestående av huvudkort, vilka upptaga endast originalanteckningar

och icke behöva omskrivas, men otvivelaktigt torde vara,

såsom även i kritiken av förslaget framhållits, att kortregistren medföra nya

felrisker, och att omskrivning åtminstone någon gång under en persons livstid

av hans huvudkort icke torde kunna undvikas med hänsyn till den nötning

dessa kort bliva utsatta för vid handhavandet. Därtill kommer, såsom jämväl

påpekats, att församlingsböckerna såväl ur forskningssynpunkt som med hänsyn

till utrymmesbehovet ävensom ur rent pastorala synpunkter liro kortregistren

överlägsna. Tämligen allmänt har man därför motsatt sig församlingsböckernas

borttagande men på sina håll förordat en kombination av försam
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

lingsbok och huvudkort, det sistnämnda såsom ersättning för flyttningsbetyg.

Ett sålunda utnyttjat huvudkort medför väl ej alla de fördelar, som följa av

det ursprungligen föreslagna huvudkortet — bland annat bortfaller ej den ena

av de två ovannämnda avskrivningarna vid flyttning — och man kan mot den

föreslagna kompromisslösningen även anmärka, att den icke går fri från felrisker,

t. ex. i händelse av glömska att jämväl å huvudkortet införa en i församlingsboken

införd anteckning, men dess betydelse till förekommande av

dubbel kyrkobokföring eller mantalsskrivning torde vara obestridlig, om man

nämligen föreskriver, att endast den får vara upptagen i församlingsboken för

vilken sådant kort finnes hos pastor, och de möjligheter ett sådant system erbjuder

till central registrering av obefintliga och utvandrade torde även vara

av värde; en sådan registrering medför bland annat också viss säkerhet mot

dubbelskrivning.

Rörande frågan örn kyrkobokföringsurkunderna skola utgöras av kor tregister,

lös blad eller bundna böcker anför kommittén:

Kommittén har, övertygad av den kritik, som mötte 1936 års uppbördskommittés

förslag, bibehållit det nuvarande systemet med kyrkobokföring i fasta

böcker. Böckerna skola vara bundna. Kommittén har väl insett de s. k. lösbladssystemens

stora företräden ur arbetssynpunkt och har även tillämpat sådant

system med avseende å fastighetslängden och den s. k. församlingsliggaren

ävensom hållit möjligheten av en sådan tillämpning öppen — genom att

Kungl. Maj:ts medgivande inhämtas — med avseende å övriga böcker, därvid

det väl huvudsakligen kan komma att röra sig om församlingsboken, men då

kommittén vid sitt förslag om församlingsbokens bibehållande lagt stor vikt

vid säkerhetssynpunkten och en bunden bok ur denna synpunkt torde vara

överlägsen en bok med utbytbara blad, har kommittén i princip fastslagit, att

denna bok skall vara bunden, och förutsatt, att den ovannämnda möjligheten

till undantag från principen begagnas restriktivt, i första hand endast för de

församlingar, i vilka en enligt lösbladssystem inrättad församlingsbok nu

föres.

För mantalsskrivningens bibehållande som särskild

förrättning anförde 1936 års uppbördskommitté följande skäl:

Till mantalsskrivningen hava hänförts rättsverkningar i en mångfald olika

hänseenden. Det torde ligga i sakens natur, att dessa rättsverkningar i stort

sett icke skulle kunna i stället anknytas till den löpande folkbokföringen på

annat sätt, än att de ställdes i beroende av det av denna vid en viss tidpunkt

redovisade befolkningsläget. Mantalslängden^ skulle i sådant fall ersättas

med utdrag av de urkunder enligt kommitténs förslag, som motsvara de nuvarande

församlingsböckerna. Med hänsyn till de ifrågavarande rättsverkningarnas

synnerliga vikt torde emellertid i allt fall ett särskilt förfarande

icke kunna undvaras, i vilket den löpande folkbokföringen, innan befolkningsläget

fixeras i längder, underkastas en ingående granskning för avhjälpande

av eventuellt förekommande ofullständigheter och felaktigheter. I detta

avseende fyller i det gällande systemet mantalsskrivningen en viktig uppgift.

Otvivelaktigt har nämligen den samverkan mellan befolkningen, prästerskapet

och mantalsskrivningsförrättarna, som äger rum vid mantalsskrivningarna,

visat sig vara av stor betydelse för främjande av en riktig folkbokföring. Det

har därför synts kommittén motiverat att bibehålla mantalsskrivningen, ehuru

i något förändrat skick beträffande vissa detaljer, som ett särskilt folkbokföringsinstitut

vid sidan av den löpande folkbokföringen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

55

Folkbokförings kommittén yltrar härom:

Folkbokföringskommittén kan i huvudsak instämma i vad uppbördskommittén

anfört. Det ina dock nämnas, att under senare tid fråga uppkommit,

huruvida icke hemortsrättsförvärvet enligt socialvårdslagstiftningen borde anknytas

till kyrkobokföringen i stället för till mantalsskrivningen. Även om så

sker, bortfaller emellertid icke värdet av mantalsskrivningens kontrollfunktion.

Viktiga rättsverkningar i andra hänseenden komma alltjämt att vara

anknutna till mantalsskrivningen, och även med avseende å hemortsrättsförvärvel

torde det fortfarande vara av stor betydelse, att tillämpningen av bestämmelsenia

örn rätt kyrkobokföringsort underkastas en årlig översyn under

samråd mellan pastor och mantalsskrivningsförrättare.

De centrala register, som enligt förslaget skola föras, äro i första

hand de tryckande registren samt register, bestående av så kallade avtryckskort

d. v. s. kort, som framställts medelst plåtavtryck och äro avsedda att

ingå i kortregister eller användas för avisering. Registren hava i förhållande

till kyrkoböcker och mantalslängder en sekundär karaktär, i det att de hämta

sitt huvudsakliga textinnehåll från dessa. Kommittén framhåller, att värdet

av dylika sekundära register hos centrala myndigheter, särskilt adressregister

hos länsstyrelserna, syntes vara väl vitsordat i yttrandena över 1936 års uppbördskommittés

betänkande.

Enligt förslaget skola primärurkunderna icke föras centralt; kommittén

hänvisar härutinnan till sitt uttalande beträffande frågan om den löpande

folkbokföringen skall vara civil eller kyrklig. Enligt förslaget förekommer

dock ett undantag från denna princip såtillvida att personaktema för avlidna,

emigranter och obefintliga skulle av pastorsämbetena insändas till

riksbyrån för att där förvaras i register. Kommittén påpekar att härigenom

samtidigt vinnes en registrering av utlandssvenskar, som efter systemets

ikraftträdande utvandrat eller överförts till bok över obefintliga.

Kommittén har stannat vid en uppdelning av de tryckande registren på

länsby råer. Ett annat alternativ, nämligen att samla dem hos riksbyrån,

har dock varit under övervägande. Kommittén anför härom:

Kommittén har varit i hög grad tveksam, huruvida icke de maskinella

anordningarna för folkbokföringen och därmed även de tryckande registren

borde för hela riket samlas hos riksbyrån i Stockholm, och har ej blott

noggrant undersökt detta alternativ utan även utarbetat ett fullständigt författningsförslag

enligt detsamma. Detta förslag var kommitténs första. Det

företer en i många hänseenden enklare bild än det till länen decentraliserade

system, vid vilket kommittén i sitt nu framlagda förslag slutligen stannat.

Skillnaden kan kortast antydas med en hänvisning till det förhållandet,

att genom sistnämnda system de i folkbokföringsarbetet deltagande myndigheterna

utökats med länsstyrelsernas antal. Med det centraliserade systemet

följa fördelarna av en starkare koncentration i arbetet, en enklare aviseringsgång

— bland annat därigenom att rapportvägarna mellan länsstyrelserna

bortfalla — större möjligheter att rationalisera arbetet, ett något

minskat maskin- och personalbehov, tillgång lill storstadens och den centrala

statsförvaltningens större arbetskraftreserv, lättare tillgång till maskinservice

o. s. v.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Ett sådant ämbetsverk skulle emellertid bliva relativt svåradministrerbart.

Sannolikt skulle flera eller högre chefstjänster behöva inrättas än som befunnits

nödvändiga vid det föreslagna systemet. Verkets stora in- och utgående

korrespondens skulle medföra en merbelastning för kommunikationsverkens

inrättningar i huvudstaden, som kan befaras framtvinga kostnadskrävande

organisatoriska åtgärder. Oavsett detta skulle kommunikationsverkens

eller folkbokföringens kostnader för korrespondens per post eller telefon

sannolikt bliva större som en följd av de längre rapportvägarna; exempelvis

må anföras, att av det beräknade totalantalet flyttningar inom och

mellan församlingarna, 800 000 enligt 1943 års siffror, mer än tre fjärdedelar

torde äga rum inom ett och samma län. De kortare rapportvägarna vid det

decentraliserade systemet medföra även en tidsbesparing för försändelser och

telefonsamtal, vilken särskilt under den del av året då mantalsskrivning pågår

är av synnerligen stor betydelse på grund av den knappt tillmätta tiden

för tryckning av längder för mantalsskrivningen. Överhuvudtaget försvåras

den nödvändiga kontakten med de lokala myndigheterna med växande avstånd.

Tryckningsarbetet i och för mantalsskrivningarna måste noggrant

planläggas med hänsyn till förekommande olikheter i församlingarnas folkmängd,

befolkningens växlande rörlighet och de därav och av andra omständigheter

beroende tiderna för mantalsskrivningsförrättningarnas hållande.

Denna planläggning sker lättast i länen. Där kunna även erforderliga ändringar

i planerna i anledning av oförutsedda omständigheter lättast och smidigast

genomföras. Förandet av det tryckande registret såvitt avser fastigheter

torde i residensstäderna underlättas genom där föreliggande möjligheter

till direkt kontakt med vederbörande lantmäterikontor. Lokal-och lönekostnader

äro större i huvudstaden än i allmänhet i residensstäderna. Befolkningspolitiska

hänsyn tala emot att till huvudstaden förlägges ett nytt ämbetsverk

med stort behov av kvinnlig arbetskraft.

För kommitténs slutliga ståndpunktstagande talar emellertid framför allt

det skälet, att anläggningarna komma till den bästa nyttan, örn de förläggas

till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgifter de skola betjäna, eller i varje

fall så nära dessa myndigheter som möjligt. Ur denna synpunkt vore under

vissa förutsättningar måhända en ännu starkare decentralisering av maskinanläggningarna

i och för sig önskvärd. En naturlig undre gräns dragés emellertid

av maskinernas stora arbetskapacitet. Myndighet med mindre förvaltningsområde

än ett län kan därför — frånsett de största städerna — ej gärna

komma i fråga i detta avseende.

Under hänvisning till sitt nyss återgivna uttalande framhåller kommittén,

att riksbyrån ej heller enligt kommitténs tidigare förslag var avsedd såsom

en enbart registerförande myndighet. Härom anför kommittén ytterligare:

Kommittén fann vidare, att åt denna myndighet borde anförtros jämväl

andra och mera kvalificerade arbetsuppgifter än de åligganden av huvudsakligen

rutinmässig karaktär, som är förknippade med registerföringen.

För att folkbokföringssystemet skulle vinna nödig stadga, ansåg kommittén

det erforderligt, att det på olika lokala organ fördelade folkbokföringsarbetet

samordnades under ledning och tillsyn av en central myndighet. Vidare borde

denna myndighet hava att verka för enhetlighet i rättstillämpningen och

med uppmärksamhet följa utvecklingen inom samhällslivet, såvitt denna

ägde beröring med folkbokföringen, utfärda anvisningar för folkbokföringsarbetet

och vid behov hos Kungl. Maj :t göra framställning örn utfärdande av

nya eller ändrade författningsföreskrifter. Redan under nuvarande folkbokföringssystem

förekomma ofta hänvändelser till statistiska centralbyrån med

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

57

begäran om råd och anvisningar i folkbokföringsärenden. Utredningar i folkbokföringsfrågor,

som lämpligen utföras centralt, t. ex. i ärende angående

kyrkobokföring av invandrare örn dennes nationalitet eller i ärende rörande

utlännings kyrkobokföring örn den sannolika varaktigheten av dennes vistelse

i riket, borde lämpligen anförtros åt riksbyrån. Slutligen borde denna

vara remissinstans i folkbokföringsfrågor.

Då kommittén sedermera beslöt föreslå, att de tryckande registren skulle

förläggas till länsstyrelserna, hade kommittén även att fatta ståndpunkt lill

frågan om det fortfarande kunde anses nödvändigt eller lämpligt, att en

riksbyrå inrättades, vare sig som särskild myndighet eller i anslutning till

annat ämbetsverk.

Som av det ovan sagda torde framgå, äro de arbetsuppgifter av mera kvalificerad

art, som enligt kommitténs första förslag borde anförtros åt riksbyrån,

i allmänhet icke av den beskaffenhet, att de kunna decentraliseras.

Örn man ej vill avstå från de fördelar med avseende å en förbättrad folkbokföring,

som därmed åsyftats, torde man ej kunna undgå att räkna med

dessa arbetsuppgifter. Vad särskilt angår behovet av en samordnande ledning

av folkbokföringsarbetet, torde detta snarare ökas lin minskas genom att

det tryckande registret uppdelats på länsbvråer. De regionala avdelningarna

av detta register äro ju icke inom sig slutna enheter — sorn de kommunalt

förda registren i vissa främmande länder eller som de nuvarande registren

i Stockholm och Borås — utan bilda ett sammanhängande system, som

för att kunna tillförlitligt och friktionsfritt fungera kräver ett fullgott samarbete

på alla bänder under central ledning. Enligt kommitténs ursprungliga

förslag skulle riksbyrån — liksom enligt det nu framlagda förslaget — i särskilda

register förvara personakterna för utvandrare och obefintliga. Då en

sådan person åter skall kyrkobokföras, rekvireras personakten hos riksbyrån.

Härigenom förebygges i görligaste mån dubbelbokföring av dylika personer.

Dessa register kunna icke uppdelas på länsbyråerna utan att syftet med dem

förfelas. Ej heller kan man avstå från dessa register; det skulle innebära en

avsevärd minskning av värdet med den planerade folkbokföringsreformen.

En av de anmärkningar som framställts mot det nuvarande folkbokföringssystemet

är den ofta avsevärda omgång som kan erfordras för fastställande

av en persons kyrkobokföringsort, då uppgifter ur kyrkoböckerna om honom

önskas. Det hos riksbyrån förda sökregistret avser att underlätta sådana efterforskningar

och torde även komma att få stor betydelse såsom upplysningskälla

för de centrala ämbetsverken och såsom grundval för specialundersökningar

av statistisk natur, vilka kunna befinnas önskvärda men nu ofta ej

komma till stånd på grund av att de med det nuvarande systemet icke kunna

utföras utan alt uppgiftsskyldighet ålägges myndigheter eller enskilda. De

hos länsbyråerna förda registren torde i dessa hänseenden icke erbjuda samma

fördelar, ehuru även dessa register medgiva större möjligheter än det nuvarande

systemet. Enligt förslaget till folkbokföringsförordning är riksbyrån

avsedd att tjänstgöra såsom clearingcentral mellan folkbokföringsmyndigheterna,

när till följd av ofullständigheter eller felaktigheter i den löpande

folkbokföringen en identifiering i något avseende behöver göras och hänvändelse

till riksbyrån är den bekvämaste utvägen. Det erforderliga underlaget

för att lösa denna uppgift besitter riksbyrån genom sökregistret samt

genom specialregistren, av vilka registret över obefintliga träder i förgrunden.

På grund av det anförda bar kommittén även i sill nu framlagda förslag

räknat med en riksbyrå leir folkbokföringen. Då riksbyrån enligt det ursprungliga

förslaget skulle flira de tryckande registren kunde med hänsyn till

storleken av den för sådant ändamål erforderliga personalorganisationen tvekan

råda, huruvida riksbyrån icke borde bliva eli siirskilt ämbetsverk; kom
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

mittén fattade dock i detta hänseende icke någon bestämd ståndpunkt, innan

förslaget övergavs. Enligt det nu framlagda förslaget har kommittén däremot

ansett, att riksbyråns arbetsuppgifter lämpligen böra anförtros åt ett redan

bestående ämbetsverk. Enligt kommitténs förmenande är statistiska centralbyrån,

som enligt sin instruktion redan för närvarande har till uppgift bland

annat att fullgöra vissa åligganden beträffande kyrkobokföringen och att

handhava befolkningsstatistiken, synnerligen väl skickad att handhava riksbyråns

arbetsuppgifter.

Enligt gällande rätt hava pastorsämbetena att genom en omfattande a vise

r i n g hålla ett flertal civila och militära myndigheter underrättade om förhållanden,

som antecknas i kyrkoböckerna. Dessutom förekommer en icke

obetydlig avisering mellan pastorsämbetena inbördes för själva kyrkobokföringen.

Kommittén framhåller, att tillkomsten av nya register hos olika myndigheter

kan ytterligare utöka prästerskapets aviseringsbörda, samt tillägger:

Måttet av det ökade aviseringsbehovet kan icke förutses, men väl däremot

kan det befaras, att den yttersta gränsen för prästerskapets förmåga att utan

men för sina övriga uppgifter fylla detsamma snart måste vara nådd. I själva

verket torde man här icke kunna räkna med någon större marginal. Då

utvecklingen, oberoende av frågan om en folkbokföringsreform, antagligen

kommer att föra med sig, att adressregister inrättas vid länsstyrelserna, till

vilka prästerna måste löpande rapportera ändringar i kyrkobokföiingen, anmäler

sig osökt den tanken: varför icke göra denna avisering så fullständig

som behövs ur olika synpunkter men begränsa aviseringsskyldigheten till

denna enda och lägga all annan avisering på den myndighet, som för det

centrala registret? Efter denna idé har kommittén uppbyggt sitt förslag.

Kommittén framhåller vidare, att såsom idén närmare utformats i förslaget

avisering från länsbyrå sker genom översändande av avtryckskort. De

från pastorsämbetena inkommande underrättelserna vidarebefordras i regel,

antingen direkt eller över viss annan myndighet för dennas underättande,

till statistiska centralbyrån såsom primärmaterial för befolkningsstatistiken.

En fördel med detta aviseringssystem vore, att prästerskapets aviseringsbörda

därigenom bleve i stort sett för framtiden fixerad, i det att inträffande ökningar

i aviseringsbehovet komme att drabba länsbyrån men ej pastorsämbetena.

Vad särskilt beträffade statistiken torde det nya uppgiftsmaterialet

i fråga om tillförlitlighet komma att mer än väl mäta sig med de nuvarande

utdragen ur kyrkoböckerna. Man kunde till följd härav för statistikens vidkommande

räkna med ett förenklat granskningsarbete och en minskad

skriftväxling för att tillrättalägga fel och ofullständigheter. Denna omständighet

i förening med den tidsvinst, som gjordes genom att materialet översändes

i löpande följd, vore ägnat att underlätta ett snabbare färdigställande

av statistiken åtminstone i vissa delar.

I yttranden över 1936 års uppbördskommittés betänkande hade några myndigheter,

erinrar kommittén, ifrågasatt en centralisering av mantalsskriv

ningsför rättningarna till länsstyrelserna. Beträffande

detta spörsmål anför kommittén vidare:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

59

Spörsmålet Ilar beröringspunkter med den sedan många år vilande frågan

om en omorganisaion av häradsskrivarkåren, därvid häradsskrivaruppgifternas

inflyttning till länsstyrelserna ifrågasatts, men är icke kongruent

nied denna fråga: lokala mantalsskrivningsförrättningar kunna —• såsom

redan undantagsvis torde ske, då jämlikt § 1 moni. 2 mantalsskrivningsförordningen

såsom särskild förrättningsman förordnas tjänsteman hos länsstyrelse

— hållas av länsstyrelsernas tjänstemän, liksom det å andra sidan

icke är otänkbart, att häradsskrivamas befattning nied mantalsskrivningen

inskränkes till de förberedande åtgärder, som enligt ovanberörda yttranden

förutsattes alltjämt skola äga runi.

Kommittén har för sin del icke ansett sig kunna förorda en dylik centralisering.

Härom yttrar kommittén vidare:

Liksom mantalsskrivningen innefattar en kontroll av den löpande folkbokföringen

så utgör jämförelsen med denna å andra sidan en nödvändig

förutsättning för mantalsskrivningens riktighet. Genom att enligt förslaget

mantalsskrivningen förrättas nied ledning av en å länsbyrån tryckt stomme,

vilken fullständigas och rättas samt återställes till länsbyrån, medger mantalsskrivningen

även en årlig kontroll av de tryckande registren. En sådan

kontroll är nödvändig örn än ej i allmänhet nied avseende å tryckplåtamas

textinnehåll så dock med hänsyn till registrens fullständighet och ordningen

för personernas upptagande. Den nuvarande jämförelsen med församlingsboken

kan därför ej ersättas med en jämförelse nied det tryckande registret

eller nied något av detta härlett register vare sig hos länsbyrån eller hos

pastor. Då det ej skulle vara lämpligt, att församlingsboken för sådant ändamål

insändes till länsstyrelsen, måste denna jämförelse ske lokalt. Därest

lokala mantalsskrivningsförrättningar ej skulle hållas, funnes ingen annan

lokal förrättning att anknyta detta arbete till än förskrivningarna. Det skulle

då komma att åligga pastorsämbetena att rätta och komplettera stommen

till mantalslängd, en anordning, som kraftigt avstyrktes i yttrandena över

1936 års uppbördskommiltés förslag. Såsom ytterligare skäl mot en centralisering

av mantalsskrivningsförrättningarna må understrykas vad uppbördskommittén

anfört om betydelsen av den samverkan mellan befolkningen,

prästerskapet och mantalsskrivningsförrättarna, som för närvarande äger

rum. Även för den vid mantalsskrivning skeende redovisningen av fastigheter

och av juridiska personer torde det vara av värde, att förrättningarna äga

rum lokalt.

C. Remissyttrandena över folkbokföringskonnnitténs förslag.

I remissyttrandena har behovet av en omläggning av folkbokföringen

så gott som enhälligt vitsordats. I allmänhet åberopas, utan

tillägg eller gensagor, de av kommittén anförda skälen, vilka anses övertygande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län erinrar dock örn att länsstyrelsen i sitt yttrande

över 1936 års uppbördskommittés betänkande anfört, att folkbokföringens

bristfällighet vore mera skenbar än verklig och att en omläggning

av densamma icke för det dåvarande vore nödvändig eller önskvärd. Länsstyrelsen

tillägger, att detta uttalande alltjämt syntes äga giltighet.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län synes anse ett omedelbart ingripande med

lagstiftningsåtgärder erforderligt endast med avseende å mantals
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

skrivningen. De i betänkandet påpekade, kända och sedan länge beklagade

bristerna i mantalsskrivningsförordningen borde, framhåller länsstyrelsen,

skyndsamt avhjälpas medelst en genomgripande omarbetning av

författningen. Därvid borde förfarandet så anordnas, att mantalslängdernas

uppgifter bleve noggranna och tillförlitliga, varjämte häradsskrivarnas och

prästernas mantalsskrivningsgöromål borde underkastas kontroll, exempelvis

genom periodiska inventeringar, företagna av överordnade myndigheter.

I anslutning till vad kommittén anfört om arbetsmarknadens och

civilförsvarets registreringsbehov understryker arbetsmarknadskommissionen,

att det nuvarande systemets bristande kapacitet och otillfredsställande

yrkesredovisning i hög grad komplicerat och försvårat arbetet

med upprättandet av en under rådande förhållanden ofrånkomlig beredskap

på arbetsmarknadens område. Ett vidmakthållande av det genom 1943 års

beredskapsmönstring införskaffade uppgiftsmaterialet i aktuellt skick i samtliga

avseenden hade vidare, framhåller kommissionen, icke med det nuvarande

folkbokföringssystemet kunnat genomföras, och aktualiseringen hade

dessutom otvivelaktigt avsevärt fördyrats. Tillskapandet av en ökad registreringsberedskap

hos folkbokföringen framstode därför med hänsyn till vunna

erfarenheter ur arbetsmarknadssynpunkt såsom en trängande angelägenhet

icke endast såvitt det gällde upprättandet av helt nya uttagningsregister i

ett eventuellt framtida krisläge utan även med hänsyn till de nuvarande uttagningsregistrens

fortsatta förande under den ytterligare tid, som sådant

kunde bliva erforderligt, d. v. s. så länge som upprätthållandet av en viss beredskap

även på arbetsmarknadens område ansåges nödvändig. I fråga om

betydelsen av den föreslagna omläggningen av folkbokföringen ur arbetsmarknadssynpunkt

kunde kommissionen i huvudsak instämma i vad därom

anförts i betänkandet.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller, att rekryteringen till civilförsvarets olika

grenar komme att avsevärt underlättas genom att i enlighet med förslaget

tillförlitliga och detaljerade register över hela den civilförsvarspliktiga befolkningen

kunde uppläggas. Även med avseende å möjligheterna att registrera

evakuerade och utbombade samt identifiera personer, som omkommit vid

fientliga luftanfall, torde det nya folkbokföringssystemet få stor betydelse.

Styrelsen ville understryka angelägenheten av att de nuvarande, hos länsarbetsnämnderna

förda uttagningsregistren vidmakthölles i aktuellt skick icke

blott intill dess normala utrikespolitiska förhållanden åter inträtt utan även

därefter fram till den tidpunkt, då säkra garantier vunnits för att nya allmänna

uttagningsregister snabbt kunde iordningställas medelst avtryck av länsbyråernas

personplåtar.

Jämväl överbefälhavaren har betonat vikten av en omläggning av folkbokföringen

med hänsyn till den civila beredskapen. Även med hänsyn till

den militära registreringen komme emellertid, enligt vad överbefälhavaren

vidare anfört, förläggandet av särskilda centrala register till länsbyråer

att ha stort värde. Dessa register gåve nämligen möjligheter till sådana

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

61

kompletteringar eller rekonstrueringar av de militära registren, som kunde

bliva nödvändiga på grund av åverkan eller förstöring genom flyganfall o. s. v.

Länsregistren torde även bliva till god hjälp vid det identifieringsarbete, som

i krig vore lika ofrånkomligt som viktigt.

Socialstyrelsen betonar, att det moderna samhällets anpassning

för sina sociala uppgifter av skilda slag komme att väsentligt underlättas

genom folkbokföringens rationella organisation. Som exempel nämner

styrelsen de genom tillkomsten av centrala löpande register ökade möjligheterna

att tillgodose de utomäktenskapliga barnens intressen i fråga om fullgörande

av underhållsskyldighet samt fastställande av faderskap i vissa fall.

Såsom framgår av den förut lämnade översikten över remissyttrandena har

i vissa yttranden frågan om en folkbokföringsreform ansetts beroende av

den vidare utvecklingen av frågan om en uppbördsreform. I allmänhet

har man i dessa yttranden beträffande förevarande spörsmål allenast framhållit

svårigheterna att grunda ett omdöme på det kortfattade förhandsreferatet

av det blivande förslaget i uppbördsfrågan. Länsstyrelsen i Jönköpings

län har emellertid tillagt att, såvitt länsstyrelsen kunde bedöma, en central

folkbokföring icke syntes vara en oavvislig förutsättning för ett sådant uppbördsförfarande

som angivits i uppbördsberedningens alternativ I. Länsstyrelserna

i Örebro och Gävleborgs län hava, för den händelse uppbördsförfarandet

skulle komma att anordnas enligt något av uppbördsberedningens alternativ,

ifrågasatt en framflvttning av uppbördsårets början till mars eller

april. Det syntes, framhåller sistnämnda länsstyrelse, icke vara nödvändigt

att mantalslängderna färdigställdes så tidigt som ifrågasatts, eftersom någon

tid sannolikt måste vara fri från preliminär skatt, om möjlighet skulle föreligga

att utfå den kvarstående skatten, samt sistnämnda skatt lämpligen syntes

kunna uttagas under årets två första månader.

I sitt yttrande över folkbokföringskommitténs betänkande anmärker 19AA

ärs uppbördsberedning till en början, att de alternativa förslag, som beredningen

ämnade avgiva, i några avseenden torde komma att skilja sig från de

i betänkandet återgivna. Detta förändrade emellertid intet i vad som sagts i

fråga örn behovet av en förbättrad folkbokföring. Efter att hava erinrat om

att det enligt beredningens förslag vore erforderligt dels att den tidpunkt, som

i fråga örn bosättningen skulle vara avgörande för varest en person skulle

mantalsskrivas, fastställdes till den 1 november, dels ock att debiteringsförrättarna

erhölle löpande underrättelser örn inträffade flyttningar samt förändringar

i civilstånd och barnantal, anför beredningen vidare:

Skulle man försöka lösa uppbördsfrågan efter de av uppbördsberedningen

förordade linjerna utan att samtidigt reformera folkbokföringen i de avseenden,

som ovan nämnts, nödgades man vid debiteringen av preliminär skatt

och vid bestämmandet av skattetabell för inkomståret utgå från de uppgifter

angående bosättning, civilstånd och barnantal, som grundade sig på mantalsskrivningen

för året näst före inkomståret. Detta skulle visserligen medföra

vissa fördelar. Sålunda skulle man vid debiteringsarbetet kunna i viss mån

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Alaj.ts proposition nr 282.

undvika den forcering mot slutet av året, som enligt uppbördsberedningens

förslag kommer att föranledas därav, att senast den 1 november inträffade

ändringar i fråga om bosättning, civilstånd och barnantal skola iakttagas vid

debiteringen av preliminär skatt och fastställande av skattetabell för inkomståret.

Vidare skulle kvarstående skatt på grund av taxering visst år alltid

komma att påföras i samma kommun som preliminär skatt för nästföljande

år, i följd varav nämnda skatter alltid kunde upptagas å samma debetsedel

och redovisas till samma uppbördsmyndighet.

Emellertid skulle ett genomförande av uppbördsberedningens förslag utan

ändring i folkbokföringen i de ovan omfönnälda avseendena föra med sig

högst betydande olägenheter. Då den preliminära skatten skulle beräknas på

grundval av ett civilstånd och barnantal, som hänförde sig till förhållandena

ett år före inkomstårets ingång, vore skattskyldig, för att erhålla ändring i

nämnda skatt på grund av under året näst före inkomståret inträffade förändringar

i civilståndet och barnantalet, tvungen att särskilt söka jämkning

av skatten. En dylik ordning skulle säkerligen av de skattskyldiga uppfattas

som mycket otillfredsställande. Den skulle därjämte komma att föranleda

ett avsevärt antal jämkningsfall under inkomståret med motsvarande hårda

belastning av jämkningsmyndigheten. Vidare skulle man vid utsändandet

av debetsedlar och skatlekort som regel nödgas använda ett år gamla adresser,

varför ett stort antal debetsedlar och skattekort skulle komma vederbörande

tillhanda först lång tid efter avsändandet; detta skulle vara särskilt

olägligt, då löneavdrag enligt debetsedel eller skattekort skulle börja verkställas

omedelbart efter inkomstårets ingång. Slutligen skulle stora svårigheter

uppstå vid avräkningen av preliminär skatt från slutlig skatt i de fall,

då vederbörande för taxeringsåret vore mantalsskriven i annan kommun än

den, där han mantalsskrivits för det år, som läge två år tillbaka i tiden,

d. v. s. det år, då debitering eller fastställande av skattetabell för inkomståret

ägt rum. För att möjliggöra för debiteringsförrättaren att i dylika fall

erhålla uppgift örn debiterad eller erlagd preliminärskatt, måste i mantalslängden

för envar där upptagen person uppgivas hans mantalsskrivningsort

för det andra året före taxeringsåret. Uppbördsberedningen hyser emellertid

farhågor för att även med en dylik komplettering av mantalslängden

stora svårigheter skulle föreligga att utan ytterligare förbättring av den nuvarande

folkbokföringen införskaffa ifrågavarande uppgifter; i varje fall

skulle inhämtandet därav komma att föranleda en synnerligen betungande

skriftväxling.

Uppbördsberedningen har funnit de ovan nämnda olägenheterna vara av

den art, att beredningen icke anser sig kunna förorda ett nytt uppbördssystem

med mindre en ändring av folkbokföringen kommer till stånd i de avseenden,

som ovan framhållits. Ett genomförande av folkbokföringskommitténs

förslag skulle därjämte verksamt bidraga till ett förbättrat uppbördsförfarande

såtillvida, att till följd av den noggrannare registrering av befolkningen,

vilken en reformerad folkbokföring komme att innebära, den dubbelföring

eller det uteslutande av person vid mantalsskrivningen, som nu

stundom äger rum, icke vidare borde förekomma.

Riksräkenskapsverket anför för sin del:

Införandet av maskinella hjälpmedel vid länsstyrelserna utgör enligt riksräkenskapsverkets

mening en i det närmaste nödvändig förutsättning för att

länsstyrelserna skola kunna på ett fullt rationellt sätt handhava sina betydelsefulla

åligganden i avseende på skatteuppbörden m. m. De kunna uppenbarligen

utnyttjas för ett flertal olika ändamål och medföra bland annat den

fördelen, att i längder av olika slag fullständigare uppgifter än för närvä
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

63

rande kunna medtagas utan extra kostnad. Detta synes kunna bliva av stort

värde exempelvis vid restindrivningen.

Den föreslagna anordningen med de till länsstyrelsen förlagda tryckande

registren och den härmed sammanhängande tillgången till aktuella uppgifter

om befolkningen skulle medföra den stora fördelen, att hos länsstyrelserna

sammanföres ett aktuellt material, innehållande data av största vikt för skatteuppbördens

effektiva bedrivande inom länet. Härigenom kumla länsstyrelserna

få ett fastare grepp över skatteuppbörden. Den blivande organisationen

av uppbörden är visserligen för närvarande föremål för särskild utredning

och riksräkenskapsverket saknar därför anledning att här närmare ingå

på dessa frågor. Ämbetsverket vill emellertid i detta sammanhang erinra om

att enligt 1936 års uppbördskommittés förslag till omorganisation av uppbördsväsendet

och folkbokföringen m. m. förutsattes, att länsstyrelsernas på

liknande sätt förbättrade möjligheter att överblicka flyttningar från ort till

annan skulle tillvaratagas för ernående av en rationellare organisation av

restindrivningen. Sålunda skulle enligt nämnda förslag länsstyrelserna i en

helt annan omfattning än för närvarande dirigera indrivningsarbetet. Bland

annat skulle handräckningsförfarandet koncentreras till länsstyrelserna. En

sådan organisation står enligt riksräkenskapsverkets mening väl i överensstämmelse

med länsstyrelsernas ställning som centrala uppbördsverk.

Pensionsstgrelsen vitsordar att, på sätt kommittén anfört, vissa möjligheter

till förenklingar i pensionsst yreisens registerför

i n g skulle kunna vinnas vid en omläggning av folkbokföringen. Maskinell

utskrift av pensionsavgiftsförteckningarna skulle, framhåller styrelsen, bli

till betydande fördel för styrelsen, då förteckningarna därigenom bleve avsevärt

mera tillförlitliga och tydliga än vad nu understundom vore fallet.

Styrelsen förklarar sig vidare villig att pröva det av kommittén föreslagna

systemet med maskinellt utskrivna rekvisitionskort och framhåller, att det

jämväl ur en annan synpunkt vore önskligt att styrelsen erhölle uppgift om

flyttningar mellan kommuner. Styrelsen skulle nämligen härigenom erhålla

större möjligheter till prövning av frågan örn nedsättning av folkpension vid

pensionstagares flyttning från dyrare till billigare ortsgrupp. Det vore även

av intresse för styrelsen alt erhålla kännedom örn flyttningar från billigare

till dyrare ort och mellan kommuner i samma ortsgrupp, detta emedan flyttningarna

icke sällan orsakades av förändringar i pensionstagarnas hälsotillstånd

eller försörjningsförhållanden. Slutligen vitsordar styrelsen, att maskinell

utskrift av avgiftskort för nytillkommande årsklass skulle åstadkomma

en icke oväsentlig arbetsbesparing.

Pensionsstgrelsen har även granskat kommittéförslaget med utgångspunkt

från s j u k försäkringens behov och ö n s k e m å 1. Sett inden

nuvarande statsunderstödda sjukförsäkringens synpunkt syntes, yttrar

styrelsen, några erinringar icke finnas alt framställa mot förslaget. Örn åter

social vår dskommitténs förslag till lag örn allmän sjukförsäkring genomfördes,

torde däremot viss komplettering av folkbokföringsförslaget kunna ii rågasättas.

På grund av de av socialvårdskommittén föreslagna bestämmelserna

rörande avgiltsuppbörd genom arbetsgivarna bleve sjukkassorna i hög

grad beroende av arbetsgivarna för sin avgiltsuppbörd. Inom kassorna kom
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

me därför otvivelaktigt att föreligga ett starkt behov av kännedom om vilka

som vore arbetsgivare. En kommunvis uppgjord förteckning över arbetsgivarna

bleve ett önskvärt eller nödvändigt hjälpmedel inom varje kassa för

underlättande av olika bestyr i samband med uppbörden. Jämväl inom arbetslöshetsförsäkringen,

rörande vars omorganisation förslag vore

att vänta, torde arbetsgivareförteckningar komma att bli behövliga. Såvitt

bedömas kunde borde möjlighet föreligga att inom ramen för folkbokföringen

med ledning av mantalsuppgifter och de till länsstyrelserna från arbetsgivarna

inkommande uppgifterna örn arbetsanställning upprätta arbetsgivaveregister

för såväl sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringarnas

organ som eventuellt andra institutioner. Skulle emellertid, på sätt styrelsen

ifrågasatt i yttrande över socialvårdskommitténs förslag, vid genomförande

av ett förslag till källbeskattning sjukkasseavgiften komma att uttagas i samband

med skatten, torde ur sjukkassesynpunkt icke finnas anledning påkalla

förande av ett arbetsgivareregister inom folkbokföringen.

De allmänna riktlinjer för en folk bokförings reform,

som kommittén uppdragit, hava blivit föremål för gillande uttalanden i det

övervägande antalet remissyttranden. Sålunda yttrar t. ex. statskontoret, att

en förtjänst hos förslaget vore att de grundläggande principerna i nu gällande

kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningar bibehållits. Helt allmänt

torde om förslaget kunna sägas, anför statskontoret vidare, att dess

genomförande skulle möjliggöra en betydligt förbättrad och mera mångsidigt

användbar folkbokföring.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län är däremot av annan mening. Länsstyrelsen

erinrar örn att länsstyrelsen i sitt utlåtande över 1936 års uppbördskommittés

betänkande anfört, att den föreslagna likriktningen av folkbokföringen

för riket i dess helhet med hänsyn till de väsentligt olikartade förhållandena

— å ena sidan landsbygdens små och medelstora kommuner med

deras i regel fastare befolkning samt å andra sidan de större städerna med

deras rörligare befolkning — innebure en överorganisation, som länsstyrelsen

redan på grund av de därmed förenade kostnaderna icke ansåge sig

böra tillstyrka. Länsstyrelsen kunde icke finna, att detta blivit vederlagt i

det nu föreliggande betänkandet.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län åberopar sitt yttrande över uppbördskommitténs

betänkande. I nämnda yttrande hade länsstyrelsen framhållit,

att ett mycket stort antal fel skulle undvikas, därest enhetliga bestämmelser,

exempelvis i särskild instruktion för mantalsskrivningsförrättare, utfärdades.

En bestämmelse om att en person, som kyrkobokförts i en kommun, icke

finge vid mantalsskrivningen uteslutas med mindre förrättningsmannen vunnit

bekräftelse på att samme person upptagits i annat distrikts mantalslängd,

skulle förhindra obehöriga uteslutningar. Dubbelskrivningar skulle förebyggas

genom motsvarande föreskrift om att person, som ej vore kyrkobokförd

inom kommunen, icke finge mantalsskrivas där med mindre förrättningsmannen

övertygat sig örn att samme person icke upptagits i annat

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

65

distrikts mantalslängd. Detta syntes länsstyrelsen alltjämt äga giltighet. Länsstyrelsen

ville därjämte ifrågasätta, huruvida icke en nöjaktig kyrkobokföring

skulle kunna uppnås på det sätt, alt i födelseförsamlingen upplades

särskild akt beträffande varje utflyttad person och att kyrkobokförare i

andra församlingar ålades att till födelseförsamlingen rapportera nuvarande

kyrkoskrivningsförhållanden och inträffande ändringar. Härigenom skulle

vinnas, att i födelseförsamlingen städse skulle kunna erhållas uppgift om en

persons nuvarande kyrkoskrivningsort m. m. Födelseförsamlingens födelsebok

skulle sålunda komma att bliva ett centralt register över alla inom församlingen

födda personer och sålunda kunna på visst sätt ersätta av kommittén

föreslagna register. Huruvida folkbokföringen i de största städerna

i riket vore i större behov av reformering ville länsstyrelsen ej yttra sig om,

men örn så skulle vara fallet syntes en reform böra vidtagas för sådana orter

och icke för riket i övrigt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar: Det borde övervägas, om icke åtskilliga

och kanske de flesta av de eftersträvade fördelarna stöde att vinna

genom en effektiviserad församlingsbokföring, ett reglerat fast samarbete

mellan kyrkliga och civila statliga och kommunala lokala myndigheter och

en utvidgad rapportskyldighet från lokala folkbokföringsorgan till statistiska

centralbyrån i och för den erforderliga riksbokföringen.

Kammarrätten framhåller i sitt utlåtande, att det med hänsyn till åtskilliga

omständigheter vore önskvärt, att liksom i uppbördskommitténs förslag

skillnad gjordes mellan civil folkbokföring och kyrkobokföring,

varav den förstnämnda skulle avse en rent borgerlig registrering

av befolkningen och den sistnämnda en registrering av kyrkliga förrättningar.

I enlighet härmed borde åt församlingsboken och församlingsliggaren givas

benämningar av borgerlig karaktär, till exempel befolkningsbok och befolkningsliggare,

vilket ju också skulle stå i överensstämmelse med deras

funktion av för den civila folkbokföringen grundläggande urkunder. Övriga

av prästerskapet förda böcker, som vore av mera sakral karaktär, skulle däremot

bibehålla benämningen kyrkoböcker.

Socialstyrelsen framför liknande synpunkter. Visserligen borde, enligt vad

styrelsen yttrar, prästerskapet alltjämt bibehållas vid sin befattning med

folkbokföringen; prästerskapets erfarenhet på området och förtrogenhet

med folkbokföringsärenden ävensom den kontakt mellan församlingsprästerna

och befolkningen i orterna, som härvidlag genom tradition och hävd

hade skapats, representerade värden som borde bevaras. Men dessa synpunkter

talade på intet sätt emot en sådan anordning, som den 1936 års

uppbördskommitté på sin tid föreslagit, nämligen alt prästerna i fråga örn

sin befattning med folkbokföringen skulle vara civila tjänstemän och såsom

folkregisterförare lyda under länsstyrelserna. Styrelsen funne detta

förslag avgjort vara att föredraga framför folkbokföringskommitténs. Då

det ansetts erforderligt med en till en riksmyndighet och länsstyrelserna

centraliserad folkbokföring, syntes nämligen konsekvensen böra bli den, att

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 282. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

överinseendet över den lokala folkbokföringen tillkomme dessa myndigheter.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt lämpligheten av att

ställa länsstyrelserna helt utanför det aktiva folkbokföringsarbetet. Erfarenheten

torde komma att visa, anför länsstyrelsen, att detta i längden icke

vore lyckligt. Åtminstone gällde detta tillsynen över den lokala folkbokföringen.

Även örn länsstyrelserna icke skulle deltaga i den aktiva folkbokföringen,

komme länsstyrelserna dock genom registerföringen att bäst kunna

iakttaga, om fel beginges av de lokala folkbokförarna eller örn de enskilda

medborgarna försummade sin anmälningsskyldighet.

Länsstyrelsen i örebro län föreslår ett fortlöpande samarbete mellan pastor

och mantalsskrivningsförrättare under hela året. Helst borde, anför

länsstyrelsen, kyrkobokföringsfrågorna avgöras fortlöpande under året i

samråd mellan pastor och häradsskrivare, varvid den senares mening borde

äga vitsord framför den förres. Få befattningshavare torde genom kunnighet

och erfarenhet vara mera skickade för hithörande uppgifter än dessa. För

pastor vore ett dylikt samarbete med häradsskrivare ett värdefullt stöd i

denna del av hans verksamhet. Med ett sådant samarbete kunde det ock

ifrågasättas, huruvida icke mantalsskrivningsinstitutet kunde slopas.

Jämväl domkapitlet i Karlstad förordar ett visst mått av samarbete mellan

pastor och häradsskrivare. Enligt domkapitlet borde sålunda pastor och

mantalsskrivningsförrättare under hela året stå i kontakt med varandra och

mantalsskrivningsförrättaren alltså kontinuerligt följa de ändringar, som inträffade

i fråga om kyrkobokföringen. En dylik anordning hade redan flerstädes

praktiserats och visat sig medföra även den fördelen, att arbetsbörden

lättats både för mantalsskrivningsförrättaren och för vederbörande

pastor.

I de utlåtanden, som hittills berörts, har ej ifrågasatts annat än att den

lokala löpande folkbokföringen fortfarande skulle handhavas av prästerskapet

även till den del den kunde anses fullgöra rent borgerliga funktioner.

Emellertid hava sympatier uttalats jämväl för en längre gående sekularisering

av den löpande folkbokföringen. Sålunda har länsstyrelsen i Västmanlands

län anfört, att länsstyrelsen hellre hade sett att den lokala folkbokföringen

anförtroddes åt en civil tjänstemannakår, t. ex. en väsentligt

utökad häradsskrivarkår. Enär emellertid även folkbokföringskommitténs

förslag fyllde rätt högt ställda krav och dessutom såväl folkbokföringsfrågan

som frågan om en källskatteuppbörd trängde till sin lösning, framställde

länsstyrelsen intet ändringsyrkande i denna del. — Av liknande skäl har

styrelsen för svenska stadsförbundet avstått från att framställa något ändringsyrkande.

Styrelsen har i övrigt anfört, att styrelsen icke vöre övertygad

om att man i längden kunde med fördel låta den lokala löpande folkregistreringen

ankomma på prästerskapet. För närvarande syntes ett dylikt förfaringssätt

dock ej innebära några mera betydande olägenheter. — Svenska

landskommunernas förbund har framhållit, att inom förbundet funnes en

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

67

icke obetydlig opinion för folkbokföringsbestyrets överflyttning från prästerskapet

till civila myndigheter och närmast då kommunala organ. Förbundsstyrelsen

hade emellertid beaktat att frågan om en källskattereform, vilken

icke tålde uppskov, vore beroende av att folkbokföringsfrågan snarast

bragtes till sin lösning. Skulle andra myndigheter än prästerna föreslås att

handhava folkbokföringen, torde nya tidsödande utredningar bliva nödvändiga,

vilka skulle komma att avsevärt fördröja uppbördsreformen. Skulle

folkbokföringen anförtros åt borgerligt kommunala myndigheter, vore styrelsen

övertygad om att den nuvarande kommunindelningen ej kunde garantera

kvalificerade krafter för ändamålet. 1 de smärre kommunerna torde

nämligen långt ifrån alltid kunna uppbringas personer, som vore lämpliga.

En rationaliserad kommunindelning syntes således vara nödvändig, men

det vöre en öppen fråga, när en sådan kunde komma till stånd. Styrelsen

ville även framhålla, att en övergång till ett system med civila befattningshavare

för folkbokföringen torde komma att medföra i synnerligen hög

grad ökade kostnader icke blott för staten utan även för kommunerna,

medan ett bibehållande av prästerskapet såsom handhavare av folkbokföringen

icke torde komma att åsamka kommunerna några nämnvärt ökade

kostnader.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har tagit steget fullt ut och yttrar, att det

vore organisatoriskt olämpligt att taga prästerskapet i anspråk för en rent

civil folkbokföring. Mot kommitténs argumentering — vilken syntes stödja

sig på Visby domkapitels utlåtande över 1936 års uppbördskommittés betänkande

,vari utsagts att staten, så länge den nyttjade kyrkan som organ

för sin andliga omvårdnad om folket, måste genom folkregistrering hålla

prästerna underrättade örn vilka personer de av staten ålades att ansvara

för — ville länsstyrelsen invända, att själavården vore en personlig angelägenhet,

som för sitt rätta fullgörande torde vara beroende av helt andra

omständigheter än förandet av ett namnregister, och att själavården snarare

bleve lidande på att prästernas bestyr med folkbokföringen utökades.

Lämpligast syntes vara, att prästerskapets folkbokföring endast omfattade

sådant som ägde samband med kyrkliga förrättningar. Ej ens ur kostnadssynpunkt

torde det kunna beräknas bliva fördelaktigare att överlåta den

civila folkbokföringen åt prästerskapet.

Även mantalsdirektören i Göteborg, med vilken Göteborgs magistrat instämt,

vänder sig mot nyssnämnda uttalande av Visby domkapitel, i vad det

åberopats av kommittén. Prästerna skulle, anför mantalsdirektören, mycket

väl kunna undvara kyrkobokföringen, därest varje medborgare över 15 år

försåges med ett medborgarkort, varigenom han kunde identifiera sig vid prästerliga

förrättningar. Ett sådant medborgarkort hade även föreslagits av

kommittén. I medborgarkortet skulle mantalsskrivningsförrättare, om sådan

utsåges att handhava jämväl den löpande folkbokföringen, kunna teckna bevis

örn fullgjord anmälan angående dödsfall, barns födelse m. m. till företeende

inför pastor vid begäran örn begravning, dop o. s. v. Vid sådant förhållande

och då prästernas arbetsuppgifter i övrigt vore i hög grad väsensskilda

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 282

från folkbokföringsarbetet, vore det synnerligen olämpligt alt bibehålla prästerna

vid detta arbete. I stället borde såväl den löpande som den periodiska

folkbokföringen anförtros åt mantalsskrivningsförrättarna, vilka vore i administrativa

värv väl förfarna tjänstemän och vilkas huvudsakliga arbetsuppgifter

redan för närvarande utgjordes av sysslandet med den periodiska folkbokföringen.

Dessa tjänstemäns relativa fåtalighet och stora arbetsområden

kunde visserligen ingiva vissa betänkligheter, då det gällde kommunikationen

med allmänheten, men vore å andra sidan till fördel i vad anginge kommunikationen

med länsbyråerna och riksbyrån. Enligt förslaget skulle för övrigt

till allmänhetens betjänande utses s. k. roteombud, vilka hade att icke blott

tillhandagå med råd och upplysningar utan jämväl biträda vid blanketters

ifyllande. Vid en sådan anordning skulle även tillsynen över folkbokföringen

kunna anförtros åt civila förvaltningsorgan. I Stockholm och Göteborg hade

mantalsskrivningsförrättarna redan att i viss utsträckning ombesörja den löpande

folkbokföringen, vilket likväl icke föranlett att prästerskapet befriats

från kyrkobokföringsskyldighet. Detta förhållande hade föranlett ett tidsödande

och onödigt dubbelarbete och borde tillrättaläggas vid genomförandet

av kommitténs förslag. Då detta icke kunde tänkas ske på annat sätt än att

prästerskapet befriades från kyrkobokföringsskyldighet, torde härutinnan föreligga

ytterligare ett starkt vägande skäl för att samma ordning vunne tilllämpning

i landet i övrigt.

Mot magistratens och mantalsdirektörens nyss återgivna uttalanden har

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört, att en anordning sådan som

den föreslagna möjligen skulle kunna genomföras i Göteborg men däremot

icke utan stora organisatoriska förändringar, varom utredning emellertid icke

framlagts, för länet i övrigt.

En sekularisering av den löpande folkbokföringen förordas även av Överståthållarämbetet.

En sådan omläggning borde dock, anför ämbetet, i varje

fall till en början begränsas till de större städerna och vore knappast ändamålsenlig

för befolkningen å landsbygden. Det ville synas som om folkregistreringen

i nämnda städer, där en betydande omflyttning mellan olika församlingar

ägde rum, med fördel kunde helt anförtros åt de icke-kyrkliga organen;

de kyrkliga organen skulle då endast avisera folkbokförarna om verkställda

förrättningar. Därigenom skulle den dubbelbokföring undvikas, som redan nu

på sina håll ägde rum och som efter förslagets genomförande ytterligare skulle

ökas, varjämte kostnader skulle sparas och ökad effektivitet vinnas.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän har även uttalat

sympatier för en överflyttning av den löpande folkbokföringen från prästerskapet

till mantalsskrivningsförrättarna. Aviseringen till länsbyråerna från

de lokala folkbokföringsorganen krävde, framhåller föreningen, noggrannhet,

exakthet och snabbhet. Även örn sådana egenskaper förefunnes hos många

präster, läge dock den dominerande delen av deras livsgärning på ett annat

plan än det kontorsmässiga. Särskilt i större stadsförsamlingar torde den andliga

omvårdnaden örn församlingsborna taga så stor del av prästernas arbetskraft

i anspråk, att folkbokföringen kunde ägnas endast mera periferiskt in
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

69

tresse. Det torde även vara berättigat att ifrågasätta, huruvida pastorsämbetena

med hänsyn till den arbetsökning i övrigt, som enligt förslaget otvivelaktigt

pålades dem, kunde förväntas ägna kontrollen av flyttningsanmälningar

mera tid och uppmärksamhet än hittills. Även av detta skäl inställde sig

frågan, om icke en ytterligare förbättring vore möjlig genom att lägga folkbokföringen

på civil myndighet. Mantalsskrivningsförrättaren och honom underställd

personal torde dessutom hava rikare erfarenhet av undersökningsarbete

i folkbokföringsärenden och bättre kännedom om författningar och

praxis. Rent teoretiskt talade sålunda skäl för en sådan överflyttning som

förut nämnts. Det vöre också principiellt riktigast, att såväl löpande som periodisk

folkbokföring ombesörjdes av en och samma myndighet. De invändningar

mot en sådan överflyttning, som framställts av kommittén, kunde

dock, framhåller föreningen vidare, ej frånkännas berättigande. Dessa invändningar

beaktade emellertid icke möjligheten av en civil folkbokföring vid

sidan av den kyrkliga. En sådan kombination hade sedan länge prövats i

Stockholm och Göteborg och syntes med fördel kunna användas i övriga magistratsstäder,

framför allt de större och medelstora. En löpande civil folkregistrering

av här åsyftad art borde anförtros åt mantalsskrivningsförrättaren,

vilken borde föra den av kommittén föreslagna församlingsliggaren samt boken

över obefintliga. I städer med mer än en församling skulle härvid en

ganska betydande arbetsbesparing vinnas därigenom, att personakterna

icke behövde rekvireras vid flyttningar inom staden. Pastor skulle ombesörja

kyrkobokföring i samma omfattning som nu, varvid uppgifter örn

flyttningar m. m. finge tillhandahållas honom i form av avtryckskort. Från

skilda håll inom föreningen hade, yttrar föreningen slutligen, röster höjts för

genomförandet av en sådan anordning. Kommittén hade emellertid uttalat

uppfattningen, att något synnerligt behov därav ej förelåge. Kommittén hade

samtidigt uttalat, att det föreslagna allmänna systemet ej lade hinder i vägen

för genomförande av ifrågavarande undantagsanordning, därest den framdeles

skulle befinnas önskvärd. Med hänsyn härtill och till det läge, vari folkbokföringsfrågan

nu befunne sig, hade föreningen icke velat direkt motsätta

sig kommitténs förslag i nu ifrågavarande hänseende, men utginge föreningen

från att de framförda synpunkterna bleve föremål för bedömande vid förslagets

fortsatta omprövning.

Kommitténs förslag om bibehållande av församlingsboken i ko mbination

med den s. k. församlingsliggaren har i det övervägande

antalet yttranden vunnit tillstyrkan eller i allt fall lämnats utan

erinran. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller sålunda, att det vore

en obestridlig fördel ur säkerhetssynpunkt, att kyrkobokföringen skulle som

hittills ske i fasta församlingsböcker. Anordningen med de såsom blad i

församlingsliggaren ingående personakterna, vilka skulle ersätta flyttningshetygen

ulan att dock utlämnas till allmänheten men vid flyttning översändas

direkt mellan pastorsämbetena, funne länsstyrelsen synnerligen praktisk

och effektiv. Möjligheterna till skrivfel vid utskrivande av flyttningsbe
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

tygen uteslötes och i personakten kunde även upptagas sådant, som icke

lämpade sig för offentlig kännedom. Domkapitlet i Strängnäs anser, att genom

personakterna en betydligt större säkerhet i kyrkobokföringen torde

uppnås. Domkapitlet i Skara yttrar att, även om fullkomligheten ej heller

på detta sätt uppnåddes, antalet felaktigheter dock torde bli betydligt färre

än med nuvarande ordning.

Riksräkenskapsverket anmärker emellertid, att man icke torde kunna

komma ifrån att systemet medförde ett visst dubbelarbete. Å andra sidan

syntes systemet medföra den fördelen, att man finge tillfälle att med samtidigt

bibehållande av den äldre riskfriare ordningen bilda sig en uppfattning

om hur en efter lösbladssystem upplagd bokföring verkade. Visade den

sig fungera tillfredsställande, borde man enligt ämbetsverkets mening så

småningom kunna nå fram till att dubbelarbete undvekes därigenom att.

den fasta församlingsboken avskaffades eller till sitt innehåll begränsades.

Överståthållarämbetet har däremot icke ansett sig kunna tillstyrka förslaget

i denna del. Systemet hade sin svaghet däri, att dessa viktiga akter

skulle sändas mellan pastorsämbetena och därvid ofta behandlas av personer,

som av naturliga skäl saknade tillräcklig erfarenhet av ett dylikt

systems tillämpning. Dessutom komme systemet att medföra ökat lokalbehov,

i Stockholm förslagsvis beräknat till 300 kvm.

Riksarkivet konstaterar med tillfredsställelse, att det nuvarande systemet

med kyrkobokföring i böcker med fasta blad bibehållits utom i

fråga om församlingsliggaren. En kyrkobokföring, i vilken de grundläggande

anteckningarna gjordes på lösa blad, kunde icke skänka den trygghet

för forskningen, som riksarkivet ansåge vara dess oavvisliga skyldighet

att påyrka. Icke heller gåve det den rättssäkerhet, som den enskilde ägde

fordra. Liksom kommittén förutsatte därför riksarkivet, att den möjlighet

till undantag från denna regel, som enligt förslaget komme att föreligga,

tillämpades restriktivt.

Liknande synpunkter hava anförts i ett flertal andra yttranden, särskilt

från kyrkligt håll.

Statens organisationsnämnd yttrar däremot:

Kyrkoböcker, som skola föras i kronologisk ordning — exempelvis sådana

som avse kyrkliga förrättningar — kunna kanske lämpligen vara

bundna. Vad däremot sådana böcker beträffar, som föras i annan ordning,

exempelvis alfabetiskt efter personnamn eller efter bostad, synes lösbladssystem

vara att föredraga, enär därvid omskrivningar ävensom hänvisningar

till fortsättning å annat ställe i boken m. m. undvikas, övergång från en

indelningsgrund till annan underlättas även vid lösbladssystem. Numera

finnas lösbladssystem med betryggande låsanordningar för förhindrande av

att blad förkomma. Det synes följaktligen kunna övervägas, örn icke folkbokföringskommitténs

förslag i här behandlade avseende bör modifieras, så

att även för församlingsbok medgives lösbladssystem och, där nyuppläggning

av församlingsbok äger rum, denna alltid anordnas enligt lösbladssystem.

Förslaget har, i vad det avser mantalsskrivningens bibehållande,

mött gensagor endast i ett fåtal yttranden.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

71

Domkapitlet i Visby ifrågasätter, huruvida icke mantalsskrivningsförrättningen

kunde utbytas mot en formell akt å vederbörande länsbyrå, därvid

konstaterades vilka personer som å viss dag vore kyrkobokförda i viss församling.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län invänder, att en löpande folkbokföring

borde kunna ordnas så att fullgod kontroll kunde vinnas inom vederbörande

ämbetsverk, därvid särskild mantalsskrivningsförrättning ur kontrollsynpunkt

bleve obehövlig. Om vidare den löpande folkbokföringen anordnades

efter ett system, som skänkte bokföringen erforderlig tillförlitlighet, syntes

även de rättsverkningar, som nu tillkomme mantalsskrivningen, utan risk

kunna överföras på den löpande bokföringen.

Länsstyrelsen i Örebro län — vilken såsom förut nämnts föreslagit ett

under hela året fortlöpande samarbete mellan pastor och mantalsskrivningsförrättare

— invänder i anslutning härtill beträffande mantalsskrivningens

kontrollfunktion, att kontrollen inträdde väl sent, i vissa fall ett belt

år efter det den kontrollerade åtgärden vidtagits i kyrkobokföringen. Med

hänsyn därtill syntes det oegentligt, anför länsstyrelsen vidare, att vid förekommande

skiljaktigheter kyrkobokföringen skulle rättas efter mantalsskrivningen.

Genom fortlöpande samarbete mellan pastor, häradsskrivare och de

av kommittén föreslagna s. k. roteombuden samt strängare påföljder för

underlåtenhet att fullgöra anmälnings- och uppgiftsskyldighet skulle folkbokföringen

ständigt kunna hållas i säkrast möjliga skick och behovet av

mantalsskrivning ur kontrollsynpunkt bortfalla. Mantalsskrivningens rättsverkningar

skulle lika väl kunna hänföras till den löpande folkbokföringen,

sådan denna förelåge vid viss tidpunkt; i skatteförfattningarna kunde t. ex.

såsom hemortskommun stadgas den kommun, där den skattskyldige vid

viss tidpunkt vore rätteligen kyrkobokförd Någon motsvarighet till mantalslängden

syntes åtminstone för taxeringsarbetets del ej erforderlig, utan

det vore tillräckligt och samtidigt tidsbesparande, örn de uppgifter, som nu

måste inhämtas ur mantalslängden, inflöte direkt i den med hjälp av det

tryckande registret upprättade stommen till taxeringslängd. Besparing av

tid och kostnader samt förenklingar i det tryckande registrets förande skulle

härigenom vinnas. Mantalsuppgifterna borde i dylikt fall ersättas med årliga

kyrkobokföringsuppgifter och översynen av folkbokföringen ske i samband

med granskningen av dessa i närvaro av pastor, häradsskrivare och

roteombud vid en gemensam folkbokföringsförrättning, omfattande vad enligt

förslaget skulle utföras vid såväl förskrivning som mantalsskrivningsförrättning.

Genom mantalsskrivningens slopande skulle slutligen den oformligheten

kunna undvikas, att i högre instans mantalsskrivningsorten bestämdes

till annan kommun än den, vilken i ett tidigare mål örn samma persons

kyrkobokföring förklarats vara dennes rätta kyrkobokföringsort.

Kommitténs förslag, att lill kyrkobokföringen och mantalsskrivningen

skulle fogas ett nytt led, innefattande central registrering med

maskinella hjälpmedel, bar i allmänhet vitsordats som välbetänkt.

Kommitténs uttalande, att de centrala registren i stort sett och med

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

undantag för de hos riksbyrån samlade personakterna för personer, vilka

upphört att redovisas i den aktuella folkbokföringen, skulle hava allenast

sekundär karaktär i förhållande till kyrkoböcker och mantalslängder har

icke mött gensagor. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller dock det invecklade

och månghövdade aviseringsförfarande, som denna de centrala registrens

egenskap nödvändiggör. I anslutning därtill uttalar länsstyrelsen,

under betonande av de därmed följande felriskerna, farhågor för att dessa

register icke skulle komma att förete den bild av tillförlitlighet, som den

nuvarande folkbokföringen ansetts sakna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län vill överlämna åt kommunerna att anskaffa

maskinella hjälpmedel för folkbokföringen och åberopar i detta sammanhang,

att sådana hjälpmedel redan anskaffats av Borås stad.

Statens organisationsnämnd är däremot av annan mening. Nämnden framhåller,

att frågan om anskaffande av adresseringsmaskiner för folkbokföringsändamål

och därmed sammanhörande arbeten för närvarande torde

vara aktuell i några av de större städerna och i vissa andra större kommuner.

Det vore därför av stor betydelse, om ett generellt införande av sådana

maskiner kunde ske i ett sammanhang. Skulle undan för undan lokala förändringar

i arbetsmetoderna förekomma och därvid mer eller mindre individuellt

utformade system införas för ifrågavarande ändamål, komme ett

totalt genomförande att avsevärt fördyras. Av anförda skäl ansåge sig nämnden

böra förorda inrättandet av länsbyråer, till vilka centraliserades så mycket

av arbetet för folkbokföringen och uppbördsväsendet, att en rationell

arbetsgång möjliggjordes. Länsbyråerna borde i enlighet med kommitténs

förslag utrustas med adresseringsmaskiner.

Överståthållarämbetet vitsordar under åberopande av åtta års erfarenhet,

att systemet med adresseringsmaskiner i Stockholm visat sig fungera väl

och alt det i väsentlig grad underlättat arbetet vid skatteverket.

Sveriges häradsskrivareförening anför, att kommitténs uttalanden icke

övertygade om att någon av de nu tänkta maskintyperna — var för sig säkerligen

förträfflig — besutte sådana samlade egenskaper som kunde göra

den avpassad för de talrika uppgifter, som yppade sig på folkbokföringens

och uppbördsväsendets olika skikt.

Frågan om de maskinella anordningarnas förläggning till riksbyrån

eller till länsbyråer har, såsom förut nämnts, av kommittén föreslagits

löst i enlighet med det senare alternativet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län och den sakkunnige för rationalisering

av länsstyrelsernas arbetssätt hava, huvudsakligen på de av kommittén anförda

skälen, anslutit sig till samma ståndpunkt. Den sakkunnige betonar,

att den oundgängligen erforderliga kontakten med de lokala myndigheterna

vid en förläggning till riksbyrån skulle komma att försvåras på ett sätt, som

allvarligt komme att äventyra — för att icke säga praktiskt taget omöjliggöra

—- folkbokföringsapparatens nöjaktiga funktion.

Socialstyrelsen åberopar däremot de goda erfarenheterna från pensionsstyrelsens

stora register. Där hade personalen uppdelats regionalt och på så

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition nr 282.

73

sätt mycket snart förvärvat en betydande ortskännedom och god kontakt

med respektive lokala myndigheter. I fråga örn denna kontakt torde det för

övrigt vara utan större betydelse, om det vore 10 mil eller till exempel 40

mil mellan de respektive myndigheterna. Mantalsskrivningarna kunde därför

enligt istyrelsens mening lika väl planläggas centralt som av länsstyrelserna.

En avsevärd nackdel vid det helt centraliserade systemet utgjorde dock

de höga kostnader för telefonsamtal, som säkerligen skulle uppkomma, och

den stora belastningen på telefonledningarna till huvudstaden, särskilt vissa

tider på året, till exempel i samband med mantalsskrivningarna. Dessa olägenheter

skulle dock delvis motverkas av att telefonsamtalen komme att bli

färre, då de lokala myndigheterna endast hade riksbyrån att vända sig till.

Ej heller i övrigt har socialstyrelsen funnit de skäl övertygande, som kommittén

anfört emot en total centralisering av systemet. De goda erfarenheterna

från penSonsstyrelsen talade även mot vad kommittén andragit örn den

centrala institutionens svåradministrerbarhet. Att denna skulle kräva flera

eller högre chefstjänster än det decentraliserade systemet kunde styrelsen ej

finna. Mot inrättandet av länsbyråer talade enligt styrelsens mening även

den delvis föga rationella länsindelningen, som i åtskilliga fall skilde nära

sammanhörande kommuner från varandra, ävensom länsstyrelsernas redan

förut stora arbetsbelastning. Såsom skäl för en helt genomförd centralisering

har socialstyrelsen vidare anfört, att detta system innefattade en mera

konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen och erbjöde ett mera överskådligt

och lättillgängligt material för statistisk bearbetning. För socialvårdens

del däremot torde det ena alternativet ställa sig lika gynnsamt som

det andra. -—- Oaktat vad socialstyrelsen sålunda anfört har styrelsen dock

ej velat påyrka en helt genomförd centralisering.

Ett vikande örn en genomförd centralisering har däremot framställts av

Uppsala domkapitel. Domkapitlet har därvid hänvisat till den förenklade

aviseringsgång och de större möjligheter att effektivt utnyttja maskinerna,

som därigenom skulle vinnas.

Statistiska centralbyrån yttrar:

Goda skäl kunna anföras för såväl det ena som andra alternativet. Det

måste dock medgivas, att det av kommittén bl. a. åberopade skälet för decentraliserad

förläggning, nämligen att anläggningarna komma till den bästa

nyttan, om de förläggas till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgifter, de

i första hand skola betjäna, starkt talar för en sådan förläggning. Mot denna

kan man anföra, att tillrättaläggandet av uppkomna fel och ofullständigheter

kan ske med mindre omgång, därest det härför erforderliga uppgiftsmaterialet

samlas centralt och icke fördelas på 25 länsbyråer. Till följd av

mängden av tillståndsändringar, som skola registreras, får man nämligen

räkna med, att aviseringsgången icke kommer att förlöpa helt friktionsfritt,

utan att felaktigheter uppkomma, vilkas avlägsnande kräver efterforskningar

och kompletterande rapportföring. För att undkomma olägenheterna i

detta avseende föreslår kommittén upprättandet av ett sökregister hos riksbyrån

med uppgift bl. a. att tjänstgöra såsom clearingregister medan folkbokföringsmyndigheterna,

och för centralbyrån framstår en sådan åtgärd såsom

en oundgänglig förutsättning för att det decentraliserade systemet skall

kunna fungera tillfredsställande.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Enligt kommittéförslaget skulle under vissa förutsättningar städer kunna

utbrytas ur länsorganisationen och utrustas med egna tryckande

register.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse uttalar, att härvid stor

återhållsamhet bör iakttagas.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjånstemån anför däremot, att

den av kommittén hävdade ståndpunkten, att anläggningarna komme till den

bästa nyttan örn de förlädes till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgifter

de skulle betjäna, talade för en icke alltför restriktiv inställning.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att alla större och medelstora städer

borde utrustas med egna tryckande register.

En dylik särställning har förordats beträffande Göteborg, Malmö, Norrköping

och Borås av dessa städers magistrater samt beträffande förstnämnda

två städer ävensom Hälsingborg jämväl av vederbörande länsstyrelser. I

fråga om Borås stad framhåller länsstyrelsen i Älvsborgs län, under hänvisning

till magistratens yttrande, att staden, som redan genomfört en maskinell

organisation av sin folkbokföring, borde hållas skadeslös, därest folkbokföringen

skulle ordnas i enlighet med kommittéförslaget.

Såsom skäl för den förordade utbrytningen framhålles i allmänhet, dels

att därigenom värdefull avlastning skulle vinnas i länsstyrelsernas arbetsbörda,

dels ock att anläggningarna skulle kunna av städerna utnyttjas även

för ändamål, som icke vore att hänföra till den allmänna folkbokföringen.

Frågan om riksbyråns inrättande och arbetsuppgifter

beröres endast i ett fåtal yttranden. Dess berättigande sättes i allmänhet ej

i fråga.

överbefälhavaren finner dock riksbyråns värde i dess föreslagna form

diskutabelt. Införande av ett riksregister enligt hålkortssystemet och med

möjligheter till maskinell bearbetning av kortmaterialet borde enligt överbefälhavarens

mening utgöra ett viktigt led i omorganisationen. Härigenom

skulle möjligheter skapas till en central överblick i statistiskt och annat syfte

av betydligt effektivare slag än man för närvarande hade.

Statistiska centralbyrån ifrågasätter, om icke riksbyrån borde bliva besvärsinstans

i andra folkbokföringsmål än sådana, som gällde frågor om

rätt kyrko- och mantalsskrivningsort, och på så sätt tillerkännas medinflytande

vid utformandet av praxis. Man hade eljest svårt att se, tillägger centralbyrån,

hur riksbyrån skulle kunna ge erforderlig tyngd åt de råd och

anvisningar, med vilka byrån enligt förslaget hade att tillhandagå folkbokföringsmyndigheterna.

Kommitténs förslag rörande centralisering av aviseringen,

enligt vilket den pastorsämbetena för närvarande åliggande aviseringsbördan

skulle överflyttas på länsbyråerna, har hälsats med tillfredsställelse särskilt

i yttranden från kyrkligt håll.

Även överbefälhavaren, som understryker att det militära redovisningssystemet

i hög grad vore beroende av att folkbokföringsmyndigheternas rap
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

75

portering skedde så snabbt och säkert som möjligt, ansluter sig till förslaget.

Det ville synas som örn förslaget härutinnan lämnade större möjligheter än

som för närvarande förelåge.

Länsstyrelsen i Blekinge län varnar däremot för att pålägga länsstyrelserna

andra arbetsuppgifter än sådana som oundgängligen borde överflyttas för

vinnande av det med förslaget avsedda syftet. I annat fall riskerade man att

länsbyråemas arbetsuppgifter bleve allt för tyngande med hänsyn till länsstyrelsernas

övriga arbetsuppgifter.

Kommittén bar för sin del avvisat tanken på en centralisering av

mantalsskrivningen till länsstyrelserna.

Statens organisationsnämnd framhåller emellertid, att en sådan anordning

skulle möjliggöra bl. a. ett bättre utnyttjande av arbetskraften och en jämnare

arbetsfördelning. Med hänsyn till den väntade uppbördsreformen och

de uppgifter, som denna kunde komma att pålägga häradsskrivarna, vöre det

emellertid icke möjligt för nämnden att uttala sig om, huruvida en sådan

centralisering borde äga rum.

Även den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt har

uttalat sympatier för en dylik anordning men har likaledes ansett, att frågan

borde lämnas öppen i avbidan på uppbördsreformen.

Beträffande det föreslagna systemets praktiska funktionsduglighet

yttrar den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt

att, ehuru det förordade systemet i största utsträckning byggde på nu gällande

principer för kyrkobokföring och mantalsskrivning, vore det rätt vanskligt

att i förväg fälla något säkrare omdöme om funktionsdugligheten. Förslaget

förutsatte en fortlöpande, intim samverkan mellan ett mycket stort

antal myndigheter av olika slag med ett oavlåtligt sändande kors och tvärs

av ett synnerligen stort antal akter och uppgifter. EU på detta sätt uppbyggt

system bomme förvisso att ställa mycket stora krav på de samarbetande organens

snabbhet och precision. Det hela stöde och tolle med det sätt, varpå

de olika myndigheternas och funktionärernas respektive insatser i praktiken

bomme att kugga i varandra under den fortskridande arbetsprocessen. Det

vore emellertid att befara, att åtskilliga av de medverkande befattningshavarna

ej ägde den expeditionella färdighet och fallenhet, som förslaget närmast

syntes förutsätta. Vid dessa förhållanden måste den föreslagna folkbokföringen

i varje fall och alldeles särskilt den första tiden komma att bli

en i drift mycket känslig apparat. Sett ur nyss berörda synpunkter framstode

förslaget som en aning väl teoretiskt. Måhända kunde det rent av ej helt fritagas

från ett eller annat mindre realitetsbetonat drag. Till detta intryck bidroge

bland annat en del i förslaget upptagna med stor sannolikhet alltför

snävt utmätta tidsfrister för verkställande av olika åtgärder.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uppmärksammat aviseringens

grundläggande betydelse för systemets användbarhet i praktiken. En

svaghet kunde, anför länsstyrelsen, sägas ligga däri att såväl avtryckskorten

som personaktema i vissa fall skulle uttagas och sändas mellan myndighe
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition nr 282.

terna. Enbart en sådan detalj krävde minutiös noggrannhet och fullgott arbete

på alla händer för att rubbningar i arbetet icke skulle inträda. Länsstyrelsen

kritiserar i detta sammanhang även det föreslagna förfarandet vid

flyttning såsom betungande för vederbörande.

Statistiska centralbyrån anför:

En på nuvarande stadium uppgjord plan över det ifrågavarande arbetets

organisation måste av naturliga skäl förses med den reservationen, att större

eller mindre jämkningar kunna bliva erforderliga, när erfarenheterna från

den praktiska tillämpningen kunna tillgodogöras. En av de största svårigheterna

synes bliva att koordinera de system, enligt vilka aviseringen mellan

pastorsämbetena och länsbyråerna skall förlöpa. Man torde nämligen få räkna

med en viss skiljaktighet i aviseringsgången under olika tider av året. Under

den tid, som tryckningen pågår, måste de tryckande registren bibehållas i sina

positioner, men samtidigt måste oberoende av flyttningarna de fortlöpande

tillståndsändringarna av olika slag införas och registreras under beaktande

av att längderna icke härigenom tillföras uppgifter, som utöva inflytande på

den status, längderna avse att fastställa.

Kyrkoherden A. Wihlborg, som biträtt kommittén i egenskap av expert, befarar

i sitt yttrande över betänkandet, att länsbyråerna belastats med för mycket

arbete.

Angående nödvändigheten av en avlastning i förenämnda hänseende yttrar

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Det synes länsstyrelsen vara på sin plats att här varna för tron på att länsbyrån

skulle ha resurser för utförande av arbeten av de mest skilda slag. Enligt

länsstyrelsens mening borde man exempelvis i fråga om primärstatistiken

vid årsskiftena lita till de lokala pastorsämbetena med deras goda förutsättningar

att snabbt lämna erforderliga uppgifter. Andra i och för sig önskvärda

men ändock sekundära arbeten borde icke få undanskymma länsbyråns

centrala arbetsuppgifter. Till dessa hör vid varje årsskifte bland annat uppgiften

att bearbeta och sammanföra tillgängligt material för mantalslängdens

färdigställande. På grund av det tryckande registrets mångsidiga användning

är nämnda arbete i och för sig av den storleksordning och av den vikt, att

alla resurser torde få koncentreras härpå.

Överståthållarämbetet anför, att det vore av största vikt att uppgifterna å

plåtarna bleve så få som möjligt, varigenom också de besvärliga och tidskrävande

ändringarna å plåtarna bleve i möjligaste mån begränsade. Ur denna

synpunkt avstyrkte ämbetet det av kommittén framlagda förslaget beträffande

de uppgifter, som skulle upptagas på plåtarna. Ett arbetsprogram av den

föreslagna storleken skulle i hög grad försvåra, kanske omöjliggöra de tryckande

registrens färdigställande ens inom tillnärmelsevis den beräknade tiden.

Det syntes ämbetet böra vara en grundläggande princip för ett tryckande register,

avsett för folkbokföringen, att däri förekommande uppgifter helt begränsades

till sådana, som vore påkallade av folkbokföringen. Icke minst gällde

detta vid uppläggandet av register av denna storleksordning. I en framtid,

sedan registret väl upplagts, kunde naturligen övervägas en utökning av uppgifternas

antal; det vöre dock ämbetets uppfattning, att en sådan utökning

icke skulle visa sig genomförbar, och att det komme att kräva den avsedda

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

77

personalens hela arbetskraft att inom avsedd tid fullgöra präglingen av de

för folkbokföringen nödvändiga uppgifterna.

I mera allmänt hållna ordalag uttalas av kammarkollegiet och ett pär länsstyrelser

farhågor för, att det föreslagna systemet i praktiken skulle komma

att visa sig tungrott och komplicerat.

D. Departementschefen.

Den nu gällande kyrkobokföringsförordningen utfärdades år 1915 men

ansluter sig i fråga örn grunderna för kyrkobokföringen till förordningen

den 6 augusti 1894 angående kyrkoböckers förande. Sistnämnda dag utfärdades

jämväl den ännu gällande mantalsskrivningsförordningen. Under de

femtio år, som förflutit sedan folkbokföringssystemet sålunda fastställdes,

hava genomgripande förändringar i samhällsförhållandena ägt rum. Befolkningens

rörlighet har kraftigt ökats under inflytande av trafikmedlens snabba

utveckling och av djupgående omgestaltningar i det ekonomiska livets struktur.

Samtidigt har det allmännas behov av uppgifter av olika slag från folkbokföringen

undergått en betydande ökning, orsakad bl. a. av skärpta krav

på social omvårdnad, effektivitet och rättvisa i skyldigheters utkrävande samt

på ändamålsenlighet i vidtagna dispositioner. Dessa förhållanden hava medfört

stora påfrestningar på folkbokföringssystemet. Yrkanden örn en modernisering

av folkbokföringen hava också framkommit vid upprepade tillfällen

under de sistförflutna decennierna.

Vad till en början angår kyrkobokföringen är denna otvivelaktigt

behäftad med brister i åtskilliga hänseenden. Såsom kommittén anfört, medför

församlingsbokens natur av bunden bok, att överföringar och omskrivningar

måste ske med därav följande felrisker, varjämte förfarandet med

flyttningsbetyg inrymmer en felkälla av betydenhet. Av utredningen lärer

emellertid framgå, att det även av andra anledningar brister i fråga om de

kyrkobokförda uppgifternas tillförlitlighet. En väsentligt bidragande orsak

härtill torde vara frånvaron av tillräckligt effektiv kontroll över kyrkobok1''öringsarbetet.

Den inspektion av kyrkobokföringen, som enligt kyrkolagen

skall företagas vid biskopsvisitationerna, lärer — enligt vad som även från

kyrkligt håll torde medgivas — icke i detta hänseende kunna tillmätas någon

större betydelse. Ej heller den kontrollerande verksamhet, som utövas av statistiska

centralbyrån i samband med granskningen av uppgiftsmaterialet till

befolkningsstatisliken, eller den kontroll, som äger rum vid mantalsskrivningarna,

torde kunna anses tillräcklig. Vad slutligen angår allmänhetens medverkan

vid kyrkobokföringen genom anmälningar av olika slag torde kunna

fastslås, såväl ali anmälningsskyldigheten enligt gällande rätt i vissa hänseenden

icke är tillräckligt omfattande — särskilt beträffande flyttningar inom

en församling — som ock att anmälningspliktens fullgörande i stor utsträckning

försummas och att systemet ej erbjuder tillräckligt effektiva

tvångsmedel för genomförande av en bättre ordning.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Jämväl i fråga om mantalsskrivningen torde behovet av en reform

allmänt vitsordas. Antalet mantalsskrivningsmål är, såsom framhållits redan

i häradsskrivarföreningens förut omförmälda skrivelse den 1 mars 1934, synnerligen

stort. Till komplettering av de i skrivelsen lämnade sifferuppgifterna

kan nämnas, att enligt 1936 års uppbördskommittés utredning antalet

mantalsskrivningsmål år 1937 alltjämt uppgick till omkring 14 000 — det

exakta antalet var 13 665. Såsom uppbördskommittén framhållit, föreligger

dock härvid en viss dubbelräkning i det att samma mål, örn det förevarit

vid flera länsstyrelser, räknats flera gånger. Primärmålens antal var sålunda

8 556 år 1933 och 8 325 år 1937. Då underlaget för mantalsskrivningen

enligt mantalsskrivningsförordningen utgöres av kyrkobokföringen, komma

tydligen brister i denna att i viss omfattning återverka på mantalsskrivningen.

Detta måste helt naturligt i särskild grad bliva fallet på de orter,

där befolkningen icke avgiver skriftliga uppgifter till mantalsskrivningen.

Det må i detta sammanhang nämnas, att enligt en inom finansdepartementet

år 1934 gjord sammanställning skriftliga uppgifter inom fögderierna

avlämnades endast i ett mindre antal kommuner med en sammanlagd folkmängd,

obetydligt överstigande en halv miljon. Inom 59 av landets 119 fögderier

fanns överhuvud icke någon kommun, där skriftliga uppgifter allmänt

avlämnades. En samtidigt inom departementet verkställd statistisk utredning

angående den i § 9 mantalsskrivningsförordningen påbjudna skriftväxlingen,

avseende mantalsskrivningen för år 1934, gav till resultat bl. a. att

12 031 av mantalsskrivningsförrättare enligt nämnda författningsrum avsända

underrättelser godkänts av den mottagande mantalsskrivningsförrättaren.

Denna höga siffra, vilken innebär att ungefärligen lika många felaktiga

mantalsskrivningar blivit rättade, visar i sin mån, att behov föreligger av en

förbättrad ordning för framtvingande av ett noggrannare fullgörande av

stadgad anmälningsskyldighet vid mantalsskrivningarna och kyrkobokföringen.

Att pastor vid förskrivningarna ofta nog icke äger tillgång till mantalsuppgifterna,

där sådana avgivits, och att kommunalombudens medverkan

vid mantalsskrivningen enligt författningen är begränsad till själva sammanträdena,

har i praktiken visat sig som brister i förfarandet med menlig inverkan

på mantalsskrivningens tillförlitlighet. Behovet av vägledande bestämmelser

för skriftväxlingen och till hjälp vid tolkningen av det för fastställandet

av den rätta mantalsskrivningsorten avgörande bosättningsbegreppet

har ofta framhållits. Även i övrigt torde en översyn av förordningens

bestämmelser rörande mantalsskrivningsorten vara behövlig. Det må sålunda

nämnas, att kammarrätten redan år 1916 framhöll behovet av en bestämmelse

med avseende å kommuns eller fattigvårdssamhälles möjlighet att

processuellt bevaka sina intressen därutinnan, att en person, vilken för visst

år varit mantalsskriven inom kommunen men utflyttat till annan kommun,

verkligen bleve för följande år där mantalsskriven. Likaledes har kammarrätten

vid upprepade tillfällen givit uttryck åt önskemål örn förtydligande

bestämmelser angående forum i mantalsskrivningsprocessen. Viss osäkerhet

synes jämväl råda om behörigheten att såsom part föra talan i mantalsskriv
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

79

ningsmål och om länsstyrelsernas processledande verksamhet i dylika mål.

Större snabbhet i det processuella förfarandet synes också vara ett angeläget

önskemål.

De rådande krisförhållandena, vilka medfört ökade krav på folkbokföringsuppgifter

för reglerande åtgärder särskilt på arbetsmarknadens

och civilförsvarets områden, hava blottat en annan brist hos

folkbokföringssystemet nämligen dess otillräckliga kapacitet. De gångna

årens erfarenheter torde sålunda hava ådagalagt, att erforderlig beredskap

i vad avser regleringen av arbetskraftens användning icke kan upprätthållas

utan stöd av tämligen omfattande uttagningsregister, samt att det rådande

folkbokföringssystemets brister i hög grad komplicera och försvåra arbetet

med sådana registers upprättande. Registrens vidmakthållande i aktuellt

skick möter ävenledes svårigheter och fördyras som en följd av bristerna i

folkbokföringen. Även om kriget nu lider mot sitt slut, torde dessa spörsmål

icke hava förlorat sin aktualitet. Av skäl som kommittén anfört torde

man nämligen böra räkna med att registren måste föras ytterligare någon

—- kanske avsevärd — tid efter ett fredsslut, och att de i sådan händelse

måste genomgå en omfattande förnyelse beträffande förslitet blankettmaterial

och beträffande uppgifter, vilka hittills icke hållits aktuella. Detta arbete

torde med nuvarande folkbokföringssystem kunna utföras endast till

priset av relativt betydande kostnader. Av vida större betydelse är emellertid,

att man — av liknande skäl som man förutsätter upprätthållandet under

fredstid av ett militärt försvar och en fortgående militär folkregistrering —

torde hava anledning att räkna med en under fredstid bestående civil registreringsberedskap

för att icke vid en ny kris befinna sig i samma ogynnsamma

utgångsläge som vid den nuvarande krisperiodens början. I likhet med

folkbokföringskommittén, arbetsmarknadskommissionen och civilförsvarsstyrelsen

finner jag därför en sådan omorganisation av folkbokföringen erforderlig,

att en dylik beredskap möjliggöres.

Jämväl hänsynen till den väntade omläggningen av uppbörd sförfarandet

gör en omorganisation av folkbokföringen erforderlig. Därest

en uppbördsrefoiun kommer till stånd i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer efter vilka 1944 års uppbördsberedning för närvarande arbetar,

har man nämligen — enligt vad jag inhämtat av utredningsmännen

och på sätt jämväl framgår av kommitténs förhandsredogörelse för det blivande

förslaget samt av uppbördsberedningens remissyttrande — att emotse

ett ökat behov för debiteringsmyndigheterna av mer eller mindre centralt

inrättade register, vilka måste förås löpande på grundval av rapporter från

folkbokföringen. Tydligen måste även för dessa registers upprättande och

vidmakthållande den av arbetsmarknadskommissionen påtalade otillräckliga

kapaciteten bos det nuvarande folkbokföringssystemet komma att vara till

binders. Jag kan därför ansluta mig till kommitténs och uppbördsberedningens

åsikt, att en cffektivisering av folkbokföringen i den av kommittén föreslagna

riktningen iir en förutsättning för uppbördsreformens genomförande.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Jag vill emellertid tillägga att, även om en uppbördsreform icke inom en

snar framtid skulle komma till stånd i enlighet med uppbördsberedningens

väntade förslag, man likväl torde hava anledning att förse länsstyrelserna

med adressregister över länens befolkning, förda såsom avläggare av tryckplåtregister

eller i annan ordning. Dylika registers betydelse för uppbörden

har framhållits redan av 1924 års uppbördssakkunniga, därefter av 1936

års uppbördskommitté och nu slutligen av riksräkenskapsverket i dess remissyttrande;

att registren skulle hållas ständigt aktuella med ledning av

fortlöpande rapporter från den lokala folkbokföringen är i samtliga åsyftade

uttalanden en given förutsättning. Adressregister hava redan under ett par

år försöksvis forts — dock ej löpande — vid tre länsstyrelser och befunnits

värdefulla, förutom för uppbörden, jämväl för andra till den regionala förvaltningen

hörande arbetsuppgifter. Önskemål hava även framkommit om

ett generellt införande vid länsstyrelserna av motsvarande anordningar, dock

med fortlöpande aktuallisering. Liksom kommittén håller jag för troligt att

en utveckling i denna riktning är att vänta — med de ökade krav på folkbokföringen,

som en sådan utveckling måste medföra.

Jag vill slutligen med instämmande erinra om vad i betänkandet och yttrandena

anförts om de fördelar, som en centraliserad folkregistrering med

maskinella hjälpmedel skulle medföra med avseende å pensionsstyrelsens

verksamhet och i övrigt i socialvårdshänseende samt

med avseende å den officiella statistiken och den militära registreringen.

På grund av det anförda finner jag behovet av en folkbokföringsreform

styrkt. Kommitténs förslag till en sådan reform har, som framgår av den lämnade

översikten över remissyttrandena, vunnit anslutning från huvudparten

av de hörda remissinstanserna. Frågan örn en reform av folkbokföringen synes

därför nu böra bringas till sin lösning.

På grund av ärendets omfattning och den förhållandevis korta tid som

stått till förfogande för dess behandling inom finansdepartementet är jag

emellertid icke beredd att nu framlägga ett i detalj utarbetat förslag. Däremot

torde ett ställningstagande till förslagets huvudgrunder bliva erforderligt redan

nu. Såsom framgår av det förut anförda, torde nämligen en reform av

uppbördsförfarandet i enlighet med uppbördsberedningens väntade förslag,

enligt vilket de nya bestämmelserna skulle tillämpas från den 1 januari 1947,

icke kunna förverkligas utan stöd av ett moderniserat folkbokföringssystem.

Detta innebär bland annat, att de av kommittén föreslagna tryckande registren

— åtminstone såvitt angår fysiska personer — måste vara färdiga

att tagas i bruk redan under hösten 1946. För att så skall kunna ske måste

åtgärder omedelbart vidtagas för anskaffning av maskiner och lokaler samt

för utskrift av präglingsmanuskript med mera. En första förutsättning för

att dessa åtgärder skola kunna vidtagas är givetvis att statsmakterna i princip

tagit ställning till frågan om folkbokföringsreformen. Med hänsyn härtill

och då det är angeläget att uppbördsreformen icke fördröjes anser jag mig

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282. 81

redan nu böra framlägga ett principförslag rörande en omorganisation av

folkbokföringen.

Vad härefter angår riktlinjerna för en folkbok! öringsr ef orm må till en

början erinras örn att enligt kommitténs förslag den lokala löpande folkbok1

öringen alltjämt skall ske i form av kyrkobokföring. Att kyrkobokföringen

sålunda i princip bibehållits oförändrad har i det övervägande antalet yttranden

hälsats med tillfredsställelse.

Kommitténs förslag beträffande frågan örn civil eller kyrklig folkbok!

öring har dock i några yttranden mött kritik. Därvid har gjorts

gällande, att kyrkobokföringen helt bör ersättas med en hos civila myndigheter

verkställd folkbokföring eller att kyrkobokföringen i vart fall bör bibehållas

endast såsom en registrering av kyrkliga förrättningar. Såsom skäl

för denna överflyttning av bokföringsbestyret till civila organ har anförts,

att det vore organisatoriskt olämpligt att taga prästerskapet i anspråk för

en rent civil bokföring. Prästernas övriga arbetsuppgifter vore väsensskilda

från folkbokföringsarbetet och läge på ett annat plan än det kontorsmässiga.

Prästerna kunde därför ej förväntas besitta den expeditionella färdighet,

den erfarenhet av undersökningsarbete i folkbokföringsärenden samt den

kännedom om författningar och praxis, som vöre erforderliga; ej heller

kunde de förväntas hava möjlighet att ägna erforderlig tid åt folkbokföringsarbetet.

I anledning av de sålunda gjorda uttalandena vill jag till en början erinra

om statistiska centralbyråns i betänkandet återgivna uttalande, att felfrekvensen

i kyrkobokföringen icke vore större än man normalt hade att räkna

med och att prästerskapet finge anses hava handhaft sina bokföringsuppgifter

på ett tillfredsställande sätt. Mot dessa uttalanden hava inga avgörande

invändningar anförts vid remissbehandlingen.

Det nyss sagda innebär självfallet icke, att icke vissa förbättringar skulle

kunna vinnas i förhållande till det nuvarande systemet, om folkbokföringen

kunde anförtros åt särskilda tjänstemän såsom deras enda eller huvudsakliga

syssla. En dylik anordning skulle emellertid, såsom i betänkandet och

en del yttranden framhållits, icke kunna förverkligas utan stora svårigheter.

.Sålunda uppkommer till en början frågan till vilka tjänstemän bestyret i så

fall skulle överflyttas. Det bör i detta sammanhang även framhållas att, örn

folkbokföringen skulle anförtros åt särskilda tjänstemän såsom enda eller

huvudsaklig syssla, dessa tjänstemän måste bliva relativt få till antalet och

bokföringsdistrikten i motsvarande grad ökas. Distriktens ökade .storlek

måste ur allmänhetens synpunkt innebära en försämring.

Tanken att förvandla folkbokföringsbestyret till en å den borgerliga kommunen

vilande arbetsuppgift har även framkommit. Såsom kommunalt förtroendeuppdrag

torde folkbokföringen emellertid icke lämpa sig och för övrigt

torde, såsom landskommunernas förbund anfört, i de smärre kommunerna

lämpliga personer långt ifrån alltid kunna uppbringas. Ej heller den

från vissa håll föreslagna anordningen med central registrering men lokal

Bihang till riksdagens protokoll 1l)''i5. 1 sami. Nr 282. (i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

insamling av uppgifter torde vara godtagbar; bortsett från risken att insamlade

uppgifter förkomma innan de registrerats, måste det befaras att utredningen

i ärendena bleve lidande av att den som mottoge anmälningarna icke

hade tillgång till registret och icke heller vore behörig att fatta beslut.

En överflyttning av den löpande folkbokföringen till civila myndigheter

skulle vidare, såsom i betänkandet framhållits, medföra ökat besvär för

allmänheten därigenom att besök i åtskilliga fall — såsom vid begäran om

dop, konfirmation, lysning eller jordfästning — finge göras vid två tjänsteställen

i stället för, såsom enligt nuvarande ordning, hos endast en befattningshavare.

Aven om man kunde finna utvägar för undanröjande av sistnämnda

olägenheter, skulle emellertid alltjämt kvarstå en annan nackdel. Jag åsyftar

härvid det förhållandet att, om den löpande folkbokföringen överflyttades till

civila myndigheter, man icke torde kunna undgå en dubbelbokföring; trots

överflyttningen torde nämligen relativt fullständiga kyrkoböcker alltjämt få

föras. I detta sammanhang bör erinras om att några mera genomgripande

inskränkningar i kyrkobokföringen ej kunna göras utan ändring av kyrkolagen.

Utöver det nu anförda bör vidare framhållas att, såsom svenska landskommunernas

förbund yttrat, en övergång till ett system med civila befattningshavare

för folkbokföringen kommer att medföra ökade kostnader

icke blott för staten utan även för kommunerna. Jag vill även understryka

att en sådan övergång överhuvud icke lärer kunna komma till stånd utan

särskilda utredningar, vilka kommittén med sitt ståndpunktstagande saknat

anledning att verkställa.

Med hänsyn till de i det föregående anförda synpunkterna — och under

särskilt beaktande av att frågan örn folkbokföringsreformen med hänsyn till

den väntade omläggningen av uppbördsförfarandet icke bör ytterligare förhalas

— anser jag mig böra tillstyrka, att den lokala löpande folkbokföringen

alltjämt skall ankomma på prästerskapet.

Därest prästerskapet, på sätt jag nyss förordat, bibehålies vid sin befattning

med folkbokföringen, uppställer sig frågan huruvida prästerna såsom

registerförare skola vara civila tjänstemän och lyda under länsstyrelserna,

samt huruvida överinseendet över den lokala folkbokföringen skall tillkomma

sistnämnda myndigheter. Ett förslag i sådan riktning bär framlagts av

socialstyrelsen. Beträffande denna fråga torde jag få erinra om att jag förut

framhållit behovet av en förbättrad kontroll över kyrkobokföringen. Vissa

skäl torde även tala för att tillsynen anförtros åt länsstyrelserna. Emellertid

synes det ur principiella synpunkter mindre lämpligt att försätta prästerna i

en sådan ställning som genomförandet av ett dylikt förslag skulle innebära;

prästerna skulle såsom handhavare av den civila folkbokföringen stå under

länsstyrelsernas förmanskap på samma gång som de eljest i tjänsten skulle

lyda under vederbörande domkapitel. En sådan dualism kan förväntas leda

till konflikter, varför en ensartad ledning synes vara att föredraga. Jag anser

mig därför böra biträda kommitténs förslag, att tillsynen liksom nu skall

tillkomma domkapitlen ensamma. — Att länsstyrelserna därigenom, såsom

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

83

länsstyrelsen i Kronobergs län befarat, skulle ställas utanför allt inflytande

på kyrkobokföringen, kan jag icke finna. Jag vill i detta sammanhang erinra

om det inflytande å folkbokföringen som redan nu utövas av statistiska centralbyrån,

i samband med byråns granskning av det statistiska primärmaterialet,

genom den omfattande skriftväxling som äger rum för rättelse av

upptäckta fel; detta inflytande utövas utan att centralbyrån äger disciplinär

myndighet över prästerna. På sätt kommittén anfört, äga länsstyrelserna i

denna sin egenskap eller såsom länsbyråer för folkbokföringen att för pastor

påvisa upptäckta kyrkobokföringsfel för vinnande av rättelse. I händelse att

rättelse icke därigenom vinnes kan givetvis anmälan göras till vederbörande

domkapitel för åtgärders vidtagande.

Domkapitlet i Karlstad har framhållit värdet av ett fortlöpande samarbete

under hela året mellan pastor och mantalsskrivningsförrättare. Till detta uttalande

kan jag ansluta mig, ehuru jag ej är beredd att nu taga ställning

vare sig till frågan örn detta samarbete bör göras till föremål för reglering

i lagstiftningsväg eller till de riktlinjer, som härvid böra följas. Jag vill dock

redan i detta sammanhang anmärka, att jag icke anser mig böra förorda den

form för samarbetet, som föreslagits av länsstyrelsen i Örebro län, nämligen

att pastor skulle underställa alla kyrkobokföringsfrågor mantalsskrivningsförrättarens

prövning och att pastor skulle vara skyldig att rätta sin mening

efter mantalsskrivningsförrättarens. Bortsett från den vantrevnad i arbetet

som kan förväntas följa av en sådan anordning, kan jag ej finna att de fördelar,

som därigenom vore att vinna, skulle motivera en så tyngande arbetsmetod.

Möjligt är emellertid att ett sådant förfaringssätt skulle kunna anses

motiverat under den korta period, då mantalsskrivningen pågår; till denna

fråga torde jag dock få återkomma i samband med framläggandet av detaljerat

förslag i ämnet.

Huruvida såsom från några håll påyrkats en civil folkbokföring bör i vissa

städer inrättas vid sidan av kyrkobokföringen är en fråga, som bör prövas

under beaktande av de särskilda förhållandena i dessa städer. För närvarande

anser jag mig böra i denna fråga inskränka mig till att erinra om kommitténs

yttrande, att det föreslagna systemet ej lägger hinder i vägen för en

dylik anordning. Jag vill tillägga, att jag med det nu sagda icke avsett att

taga ståndpunkt till frågan örn kyrkobokföringens ordnande i Stockholm och

Göteborg, vilken fråga icke omfattas av kommitténs utredning.

Folkbokföringskommittén har i sitt förslag bibehållit församlingsboken

i kombination med en s. k. försa mlingsliggare.

Uppbördskommitténs tidigare förslag att ersätta församlingsboken med kortregister

har sålunda icke upptagits. Församlingsliggaren motsvarar emellertid

det av uppbörd skommittén föreslagna kortregistret, omändrat till lösbladssystem;

församlingsliggarens blad, personakterna, motsvara huvudkorten

enligt uppbördskommitténs förslag. I personakterna avses skola införas i

stort sett samma anteckningar sorn i församlingsboken.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Kommitténs förslag alt församlingsboken skall bibehållas tillstyrkes med

stor majoritet av remissinstanserna. En nästan lika stor majoritet har tillstyrkt

eller lämnat utan erinran förslaget om inrättande av församlingsliggare

och personakter i kombination med församlingsboken.

Som riksrälcenskapsverket påpekat i sitt yttrande medför kommitténs förslag

ett visst dubbelarbete, dock att detta i ej ringa mån kompenseras genom

att flyttningsbetyg ej behöva utfärdas. Med hänsyn till nämnda dubbelarbete

bör emellertid särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om församlingsliggaren

kan helt ersätta församlingsboken. Mot ett dylikt förslag kunna dock

i stort sett riktas samma invändningar som mot de av uppbördskommittén

på sin tid föreslagna kortregistren. Särskilt vill jag framhålla svårigheterna

att rekonstruera förkomna personakter. Från forskningssynpunkt bleve dessutom,

såsom kammarrätten anfört i sitt utlåtande över uppbördskommitténs

betänkande, församlingsböckernas borttagande en förlust. Församlingsböckema

måste anses vara av stor betydelse ej blott vid arvsrättslig eller annan

personhistorisk forskning utan även från allmän kulturhistorisk synpunkt.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att församlingsliggaren visar endast

det aktuella befolkningsläget; dess innehåll förändras med befolkningen och

medger ej någon återblick på gångna tiders förhållanden.

Med hänsyn till det anförda anser jag församlingsboken böra bibehållas,

åtminstone tillsvidare. Huruvida det, såsom riksräkenskapsverket uttalat, i

en framtid kan bliva möjligt att minska dubbelarbetet genom att begränsa

församlingsbokens innehåll eller genom att låta denna bok helt ersättas av

församlingsliggaren lärer få bliva beroende av erfarenheterna av det nya

systemet.

Såsom redan nämnts bygger folkbokföringskommitténs förslag på att vid

sidan av församlingsboken skall finnas en församlingsliggare med personakter.

Överståthållarämbetet har avstyrkt förslaget i denna del av bl. a. det

skälet, att vissa risker vore förbundna med att personaktema komme att försändas

mellan pastorsämbetena. De risker, som må vara förenade därmed,

torde dock knappast vara av mera framträdande art. I vart fall synes den

antydda nackdelen vara obetydlig vid sidan av de fördelar systemet erbjuder.

Härvid är främst att märka, att personaktema skola ersätta flyttningsbetygen.

Såsom jag tidigare anmärkt, äro betydande felrisker förbundna

med den dubbla avskrivning av anteckningar, som flyttningsbetygens utfärdande

och återinskrivning innebär. Anteckningarna i personaktema skola

däremot grundas omedelbart på inkomna anmälningar och andra uppgifter

för kyrkobokföringen och hava således karaktär av originalanteckningar.

Den avskrivning av församlingsbokens innehåll, som nu äger rum i utflyttningsorten,

bortfaller sålunda. Även i övrigt lära personaktema vara av värde.

Som kommittén anfört är deras betydelse till förekommande av dubbel

kyrkobokföring eller mantalsskrivning obestridlig. I kombination med medborgarkort

eller motsvarande handling möjliggöra de även en viss lättnad i

anmälningsskyldigheten vid flyttning genom att anmälan behöver göras endast

i inflyttningsorten. Genom den översikt över vederbörandes personliga

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

85

förhållanden, som personakten erbjuder, torde denna bliva en värdefull upplysningskälla

för åtskilliga ändamål; dess samlade uppgifter om tidigare kyrkobokföringsorter

och örn inflyUningsdagen i varje ort torde t. ex. vara ägnade

att bereda socialvårdsorganen arbetslättnad vid bedömandet av hemortsrätt

och liknande frågor. Därigenom att personaktema för obefintliga

och utvandrare samlas hos riksbyrån, vinnes en värdefull central registrering

av obefintlighetsklientelet och av utlandssvenskarna. De avlidnas personakter

torde slutligen komma att utgöra ett fullgott primärmaterial för

dödsfallsstatistiken och ett värdefullt personhistoriskt forskningsmaterial.

På grund av vad sålunda anförts ansluter jag mig till folkbokföringskommitténs

förslag, att i kombination med församlingsboken skall föras en församlingsliggare

med personakter.

Jag torde i detta sammanhang få beröra frågan örn vad som i övrigt kan

åtgöras för att undanröja de felrisker, som på sätt jag förut anfört äro förenade

med församlingsboken i dess nuvarande gestaltning.

Såsom kommittén anfört, torde felriskerna i viss utsträckning kunna elimineras

genom ökad noggrannhet i kyrkobokföringen. Det torde därför vara

önskvärt att sörja för en effektivare tillsyn över kyrkobokföringsarbetet. Till

denna fråga torde jag emellertid få återkomma i samband med framläggande

av detaljförslag i ämnet.

I anslutning till det nyss sagda må även beröras frågan om församlingsboken

lämpligen bör föras enligt lösbladssystem. Därvid åsyftas icke motsvarande

anordning som föreslagits beträffande församlingsliggaren — där ett

blad anslås åt varje person och bladen insättas, uttagas eller omflyttas allteftersom

församlingens befolkning undergår förändringar — utan endast

en sådan omändring av den nuvarande församlingsboken, att bladen icke äro

bundna utan kunna uttagas. Fullskrivna blad kunde därvid, då de ej längre

upptoge aktuella anteckningar, överföras till arkivband med iakttagande av

deras inbördes ordning i den ursprungliga liggaren, i vilken de efter hand

skulle ersättas med nya blad.

Därest församlingsboken fördes enligt ett dylikt system kunde, såsom statens

organisationsnämnd framhållit, omskrivningar och hänvisningar till annat

blad undvikas. Vidare skulle man med ett dylikt system bevara den möjlighet

till historisk återblick, som enligt vad förut sagts går förlorad i fråga

örn församlingsliggaren. Emellertid kan det icke bestridas, att även eif enligt

nämnda principer utformat lösbladssystem innefattar vissa risker. Kommittén

har därför, med instämmande av riksarkivet och ett flertal av de kyrkliga

myndigheterna, ansett sig böra föreslå, att församlingsböckerna i princip

skola vara bundna men att Kungl. Maj:t skall äga att medgiva undantag

härifrån; kommittén förutsätter därvid att befogenheten att medgiva undantag

utnyttjas restriktivt.

I många, särskilt mindre församlingar torde befolkningsförhållandena vara

sådana, att en övergång till lösbladsystem ej skulle innebära någon egentlig

fördel. Om vidare alla flyttningar inom församlingen skola bokföras, kan

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

detta beträffande många församlingar medföra, att församlingsboken lämpligen

bör förås kronologiskt; en så förd bok kan, som organisationsnämnden

yttrat, utan olägenhet vara bunden. Det synes alltså under alla förhållanden

fortfarande finnas ett vidsträckt utrymme för användning av bundna församlingsböcker.

På grund härav biträder jag förslaget att församlingsboken

principiellt skall vara bunden men att undantag skall kulma medgivas av

Kungl. Majit. Att nu taga ställning till frågan i vilken utsträckning dylika

undantag böra medgivas torde icke vara erforderligt.

Beträffande andra kyrkoböcker än församlingsboken bör enligt mitt förmenande

gälla detsamma som beträffande sistnämnda bok; dock bör i enlighet

med vad kommittén föreslagit den till församlingsboken hörande fastighetslängden

utan särskilt medgivande få föras enligt lösbladssystem.

Från vissa håll har gjorts invändningar mot mantalsskrivningens

bibehållande som särskild förrättning. Dessa invändningar

synas emellertid knappast bärande. Även örn man skulle kunna åstadkomma

ett system för den löpande folkbokföringen, som fyllde mycket

stränga krav, förefaller det knappast troligt att man skulle kunna undvara

mantalsskrivningen såsom ett tillrättaläggande instrument. Befattningshavarnas

åtgärder och urkundernas beskaffenhet torde nämligen icke kunna

anses som de enda föremålen för mantalsskrivningens kontrollfunktion. Mantalsskrivningen

är av stor betydelse även för utövandet av kontroll å allmänhetens

medverkan vid folkbokföringen; och i sistnämnda hänseende torde

brister komma att förefinnas oavsett vilket system som väljes.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att länsstyrelsen i Örebro län

anfört, att mantalsskrivningens rättsverkningar skulle kunna anknytas till

den löpande folkbokföringen, sådan denna förelåge vid viss tidpunkt. I detta

yttrande kan jag instämma, dock endast under förutsättning att den löpande

folkbokföringen vid angivna tidpunkt riktigt utvisar befolkningsläget. Att

nian därvid genom ett särskilt förfarande förvissar sig örn att så är fallet

synes mig med hänsyn till rättsverkningarnas synnerliga vikt helt naturligt.

Länsstyrelsen synes även hava beaktat detta och räknar i sitt förslag med

såväl årliga »folkbokföringsuppgifter», motsvarande mantalsuppgifterna, som

»folkbokföringsförrättningar», motsvarande för- och mantalsskrivningsförrättningama.

Vid sådant förhållande synes länsstyrelsens förslag knappast

innebära någon egentlig förenkling.

I anledning av det nu anförda och på de skäl kommittén i övrigt åberopat

anser jag mig böra föreslå, att mantalsskrivningen alltjämt bibehålies som

särskild förrättning.

De brister i mantalsskrivningen, som jag tidigare berört, torde kunna i

huvudsak avhjälpas utan att grunderna för förfarandet ändras.

Jag torde härefter få övergå lill frågan om adresseringsmaskiner

för folkbokföringen. Härvid torde jag till en början få erinra

om att inkomstlängder, uppbördsböcker, debetsedlar, röstlängder och pen
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

87

sionsavgiftsförteckningar innehålla ett urval av det totala personbestånd,

som upptages i mantalslängderna. De viktigare personuppgifterna för större

delen av befolkningen omskrivas sålunda årligen ett flertal gånger. Trots noggrannhet

och kollationering är det vid ett manuellt utfört arbete av denna

omfattning uppenbarligen omöjligt att undvika, att personer uteglömmas eller

data förvanskas.

1 utlandet, där man haft liknande svårigheter, har man i betydande omfattning

börjat använda adresseringsmaskiner för folkbokföringen. Både

1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté föreslogo på

sin tid liksom nu folkbokföringskommittén, att dylika maskiner även i vårt

Iand skulle införas som hjälpmedel för folkbokföringen och uppbördsväsendet.

Hittills har så skett endast i mindre omfattning; för närvarande användas

adresseringsmaskiner vid mantalskontoret i Stockholm och uppbördsverket

i Borås samt för den militära registreringen. Som statens organisationsnämnd

anfört i sitt utlåtande över kommittébetänkandet torde emellertid fråga

om anskaffning av dylika maskiner vara under övervägande i ytterligare

ett antal städer.

Olika typer av maskiner saluföras i vårt land, men enligt den för de flesta

gemensamma idén inpräglas den text, som skall förekomma i de olika handlingarna,

i en plåt, från vilken texten sedermera avtryckes; är den inpräglade

texten riktig, vilket noggrant kontrolleras, måste sålunda även avtrycken

bliva riktiga. Tryckningen verkställes medelst elektriskt drivna tryckmaskiner,

vilka arbeta med stor hastighet. Genom att anbringa vissa signalmarkeringar

å plåtarna och låta markeringarna påverka en väljaranordning i tryckmaskinen

kan man åstadkomma, att det urval i mantalslängdens personbestånd,

som skall göras för varje längd, sker automatiskt; maskinen avtrycker

endast plåtarna för de personer som höra till den särskilda längden. Man kan

därför använda samma plåtkartotek för tryckning av längder med delvis olika

personbestånd.

Tillskrivning av längder och debetsedlar kan sålunda ske med ökad säkerhet

mot fel samt med inbesparing av tid och mänsklig arbetskraft. Vid förefallande

behov kunna dessutom med stor snabbhet och relativt ringa kostnader

kortregister framställas och tillhandahållas varhelst de finnas behövliga.

Härmed vinner man sålunda den ökade beredskap hos folkbokföringen, som

betecknats som en trängande nödvändighet ur arbetsmarknads- och civilförsvarssynpunkt,

och som enligt civilförsvarsstyrelsens yttrande utgör en

ovillkorlig förutsättning för att länsarbetsnämndernas nuvarande uttagningsregister

skola kunna nedläggas. Även uppbördsväsendets registreringsproblem

vinna med adresseringsmaskinemas hjälp en rationell lösning. Vidare må

erinras om de lättnader i pensionsstyrelsens verksamhet, som med nämnda

maskiners hjälp kunna vinnas.

Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att den ökade säkerhet, rörlighet

och lättillgänglighet, som vinnes genom den maskinella registreringen,

möjliggöra ett vida mer rationellt utnyttjande av det genom folkbokföringen

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

insamlade materialet än vad för närvarande är fallet. Jag ansluter mig därför

till kommitténs förslag om införande av adressmaskinanläggningar för

folkbokföringen. Därvid förutsätter jag, att plåtar skola iordningställas även

för fastigheter och åtminstone de juridiska personer, vilka böra upptagas i

taxeringslängd.

Lika med kommittén anser jag, att anläggningarna komma till den bästa

nyttan örn de förläggas till länsstyrelserna. Vid valet mellan alternativen total

centralisering eller uppdelning på län, ansluter jag mig därför till det som

förutsätter inrättande av länsbyråer. Där med hänsyn till förhållandena i

viss stad synnerliga skäl därtill äro, bör Kungl. Maj:t, såsom kommittén föreslagit,

kunna med stadens medgivande förordna att det tryckande registret,

såvitt angår staden, skall föras hos mantalsskrivningsförrättaren därstädes.

Sådant medgivande torde i första hand ifrågakomma med avseende å Göteborg

och Malmö. Jag vill emellertid erinra örn att kommitténs förslag bygger

på den enligt min mening riktiga principen, att de särskilda registren ej

skola vara inom sig slutna enheter utan stå i oavlåtlig korrespondens med

varandra bl. a. på det sättet, att plåtar för flyttande utväxlas. Det är därför

angeläget, att organisationen ej alltför starkt splittras, varför återhållsamhet

i fråga om dylika medgivanden torde böra iakttagas; särskilt gäller detta under

den närmaste tiden innan tillräckliga erfarenheter av det nya systemet

vunnits.

Såsom Överståthållarämbetet yttrat kommer arbetet med de tryckande registren

att bliva allt tyngre ju flera uppgifter plåtarna skola innehålla. Innan

präglingsschemat fastställes, bör därför noggrant övervägas, huruvida någon

eller några av de av kommittén föreslagna uppgifterna kulma utmönstras ur

texten. Med hänsyn till de ändamål registren avses skola tjäna kunna dock

uppgifterna om förutvarande yrke och näringsgren, vilka uppgifter Överståthållarämbetet

ansett böra utgå, icke uppoffras utan att registren avsevärt

förlora i värde ur arbetsmarknads- och civilförsvarssynpunkt. Det förefaller

mig även, som om ämbetet skulle hava något överskattat det arbete, som är

förenat med registreringen av nämnda uppgifter. Bortsett från den första

uppläggningen erhålles nämligen uppgiften om förutvarande yrke på så sätt

att man vid registrering av yrkesförändring i stället för att borttaga den

äldre yrkesbeteckningen låter denna stå kvar vid sidan av den nya, tillika

med en sifferbeteckning, som visar att den är äldre. Beteckningen för näringsgren

inpräglas samtidigt med arbetsgivarens namn och ingår för övrigt

ej sällan i firmanamn.

För att maskinanläggningarna skola medföra avsedda fördelar böra de

tryckande registren hållas ständigt aktuella med stöd av fortlöpande avisering

från pastorsämbetena. Redan nu är en betungande aviseringsskyldighet

ålagd prästerskapet; underrättelser om bokförda fall skola löpande eller periodiskt

tillställas militära inskrivningsehefer, sjömanshusombudsmän, pensionsstyrelsen,

statistiska centralbyrån, domstolar, indrivningsförrättare, barnavårdsnämnder,

skolmyndigheter m. fl. Skola prästerna fullgöra denna

aviseringsskyldighet vid sidan av den, som förslagets förverkligande medför,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

89

kan det befaras att deras arbetsbörda ökas över hövan. Bortsett från att

delta förhållande måste menligt påverka deras övriga arbete, föreligger allvarlig

risk för att det kan äventyra systemets funktionsduglighet. Kommittén

har därför föreslagit en centralisering av a viseringen. Enligt

förslaget skola pastorsämbetena sålunda meddela länsbyråerna underrättelser

om praktiskt taget alla tillståndsändringar, som bokförts. Länsbyråerna

mångfaldiga underrättelserna med hjälp av de tryckande registren och distribuera

dem till vederbörande myndigheter. Mångfaldigandet sker i allmänhet

så att den ändring, som underrättelsen föranleder, införes å vederbörandes

personplåt, varefter avtryckskort tryckas.

Det kan ej bestridas, att det arbete, som sålunda avses skola påläggas

länsbyråerna, är av stor omfattning. Arbetsmängden är emellertid i och för

sig given genom det behov av uppgifter, som föreligger, och blir ej mindre

om den uppdelas på pastorsämbetena. För arbetets utförande sakna pastorsämbetena

de tekniska resurser, som stå till länsbyråernas förfogande. Vid

bedömandet av länsbyråernas arbetsbörda bör emellertid beaktas ej blott

själva tryckningsarbetet utan även de betydande uppgifter, som komma att

åvila arbetsledningen med avseende å bestämmandet i varje särskilt fall av

antalet och beskaffenheten av de avtryck, som skola göras, och i fråga örn

distributionen. I likhet med kommittén tror jag dock, att dessa problem i

största utsträckning kunna lösas på förhand genom att, såsom kommittén

förutsatt, noggranna rutinschemata upprättas för det löpande arbetet å länsbyråerna.

På grund av det anförda biträder jag i princip kommitténs förslag även i

denna del. Däremot anser jag mig icke för närvarande böra taga ställning

till de olika detaljfrågor, som uppkomma i samband med bestämmandet av

vilka särskilda åligganden, som böra överföras från pastorsämbetena till

länsbyråerna.

I likhet med den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt

anser jag, att en betydelsefull ledande och samordnande funktion måste

komma att åvila den föreslagna rik sby rån. Utan att nu gå närmare in

på byråns arbetsuppgifter vill jag därför i princip ansluta mig till kommitténs

förslag, att de åligganden beträffande kyrkobokföringen, som statistiska

centralbyrån redan nu enligt sin instruktion har alt fullgöra, utvidgas i riktning

mot en allmän tillsyn över och ledning av rikets folkbokföring. Att en

viss registrerande verksamhet dessutom bör åligga riksbyrån framgår redan

av vad jag anfört rörande förfarandet med utvandrares, avlidnas och obefintligas

personakter. Däremot kan det synas tveksamt örn det av kommittén

föreslagna sökregistret, bestående av avtryckskort över hela rikets befolkning,

bör komma lill stånd. Till denna fråga torde jag emellertid senare få återkomma.

I det föregående har jag lämnat en allmän motivering för bl. a. den kyrkliga

bokföringens bibehållande samt de föreslagna personakterna, maskinanläggningarna,

länsbyråerna och riksbyrån. Däremot torde det icke vara

erforderligt att redan nu taga ställning till den mångfald detaljspörsmål, som

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

därutöver behandlas i kommittébetänkandet. Ett godtagande i princip av

kommittéförslaget innebär naturligen icke att förslaget måste godtagas även

i dess detaljer. Man kan t. ex. finna roteombud, kyrkobokföringsinspektörer

eller födelsenummer obehövliga, godtaga eller avstå från förslaget rörande

mantalsskrivning av juridiska personer, giva förslaget angående medborgarkort

en annan utformning eller med bibehållande av nuvarande flyttningsbetyg

avstå från dess förverkligande, införa andra hjälpmedel än avtryckskorten

för aviseringen från pastorsämbetena till länsbyråema, från genomförandet

undantaga pastorsämbetenas eller ettdera av länsbyråemas

hjälpkortregister eller riksbyråns sökregister o. s. v.; det må sedan visa sig,

att man därmed vunnit eller avstått från väsentliga fördelar, men i vart fall

beröres icke härav de huvudprinciper på vilka systemet bygger och som i

detta sammanhang böra prövas av riksdagen.

Enligt kommitténs förslag skola redan i höst roteombud väljas, kyrkobokföringsinspektörer

förordnas samt födelsenummer utdelas. Kommittén utgår

därvid från att folkbokföringsförordningen utfärdas i år på grundval av beslut

vid riksdagens vårsession, vilket emellertid, som jag förut framhållit,

icke kan medhinnas.

Roteombuden torde emellertid som nyss sagts icke utgöra en nödvändig

beståndsdel i systemet, varför denna fråga kan uppskjutas. Vad kyrkobokföringsinspektörerna

beträffar torde dessa icke lämpligen böra utses, förrän deras

arbetsuppgifter blivit i detalj bestämda; detta bör emellertid icke ske förrän

i samband med detaljutformningen av förslaget i övrigt.

Enligt det av kommittén föreslagna präglingsschemat skall personplåtens

text innehålla uppgift om bland annat födelsenummer och kyrkobokföringsfastighets

belägenhet i rote. Ingen av dessa beteckningar har dock omedelbar

betydelse för uppbördsförfarandet. I anledning härav och för att möjliggöra

en avlastning i fråga om det hårt pressade tidsschemat torde med inpräglingen

av dessa uppgifter under alla förhållanden böra anstå till dess systemet

färdigställts i den omfattning, som kräves för omläggningen av uppbördsförfarandet.

På grund härav torde med avgörandet av dessa frågor

kunna tillsvidare anstå. Jag förutsätter dock därvid, att å plåtens textyta

rum lämnas i vederbörliga positioner för senare införande av berörda uppgifter.

I övrigt måste däremot textens innehåll och fördelning över tryckytan fastställas

utan dröjsmål. Emellertid torde det få ankomma på Kungl. Majit att

i administrativ ordning meddela beslut härutinnan

Att förslaget i delar av huvudsakligen rättsligt innehåll, såsom angående

rätt kyrko- och mantalsskrivningsort, ansvar, tvångsmedel och processförfarande,

icke nu kräver ställningstagande torde vara uppenbart.

Jag har hittills endast berört frågor av huvudsakligen materiell innebörd.

Ett principbeslut förutsätter emellertid jämväl ett bedömande av möjligheterna

att i praktiken genomföra systemet ävensom erforderlig utredning angående

förslagets organisatoriska och ekonomiska konsekvenser. Jag skall i

det följande närmare redogöra för dessa spörsmål och även beröra frågan om

folkbokföringen i Stockholm och Göteborg.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28!.

91

IV. Organisationsfrågor.

Inledande anmärkningar. Det organisationsförslag kommittén framlägger

är icke i alla avseenden fullständigt och definitivt. Härom anför kommittén:
De

utredningar, som verkställdes av 1924 års uppbördssakkunniga och

1936 års uppbördskommitté, omfattade ej blott folkbokföringen utan även

uppbördsväsendet. Sammankopplingen av dessa frågor har varit motiverad

icke minst ur organisationssynpunkt; de tjänstemän, som förrätta mantalsskrivning,

handlägga i stor utsträckning även ärenden tillhörande uppbördslörvallningen.

Den omständigheten att de båda frågorna denna gång icke åtföljas

i utredningsuppdraget har i åtskilliga hänseenden berett kommittén

svårigheter. Uppbördsfrågan har utretts av olika varandra efterträdande sakkunniga

och liandlägges nu av 1944 års uppbördsberedning. ----Upp
bördsberedningens

arbete är ännu ej avslutat. Pa grund härav hava viktiga

frågor i förslaget kunnat erhålla endast en preliminär lösning, t. ex. angående

de hjälpkortregister, som böra föras för debiteringen, eller måst lämnas

olösta; det sistnämnda gäller närmast frågorna örn fögderiförvaltningens

organisation och om folkbokförings- och uppbördsförvaltningens organisation

i städerna. A andra sidan har det icke kunnat^ anstå med förslaget, då

åtskilliga av de i detta ifrågasatta anordningarna måste vara vidtagna, innan

uppbördsreformen kan träda i kraft, och då en relativt lång övergångstid för

dylikt ändamål är behövlig. Att sålunda förslaget till folkbokföringsreform

måste framläggas i ett delvis ofärdigt skick inverkar i någon mån menligt på

kostnadsberäkningarna och på möjligheterna att bedöma förslaget ur besparingssynpunkt.

Möjligt är även, att förslaget jämväl i övrigt kan behöva undergå

vissa jämkningar, sedan det blivit fastställt hur uppbörden skall

ordnas.

Pastorsämbetena. Att kyrkobokföringen bibehålies i stort sett oförändrad

innebär, att den lokala organisationen för den löpande folkbokföringen

är i huvudsak given.

Vad särskilt angår församlingsindelningen anför kommittén:

Förslaget räknar med den nuvarande församlingsindelningen. Kommittén

vill dock framhålla angelägenheten av att kyrkobokföringsdistrikten ej tilllåtas

bliva för stora; detta gäller oavsett huruvida förslaget kommer till genomförande

eller kyrk ollok för i agen bibehålies vid den nuvarande ordningen.

Folkmängden bör ej gärna få överstiga ett invånarantal av 20 000 i församling

på landet och 30 000 i församling i stad. Kommittén har övervägt att

i förfatlningsförslaget intaga en bestämmelse härom men har funnit detta

ur olika synpunkter mindre lämpligt. Genom andra bestämmelser i förslaget

har kommittén sörjt för att frågan i det enskilda fallet kommer under prövning.

Vid sin tillsyn över kyrkobokföringen hava nämligen kyrkobokföringsinspektörema,

domkapitlen och riksbyrån jämväl att beakta frågan om församlingarnas

lämpliga storlek.

I en redogörelse för reformens inverkan på pastors arbetsbörda

lämnar kommittén lill en början en uppställning över tillkommande och

bortfallande arbetsuppgifter samt lättnader i kvarstående arbetsuppgifter.

Kommittén anför därefter, att det vore synnerligen vanskligt att bedöma, liu
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

ruvida den tolala arbetsbördan för pastor komme att ökas eller minskas till

följd av förslagets genomförande. I början av sin verksamhet hade kommittén

hos ett antal pastorsämbeten hemställt om en uppskattning av vissa

nuvarande arbetsuppgifters procentuella andel i den samlade arbetsbördan,

men de uppskattade procenttalen hade blivit synnerligen divergerande. Kommittén

gör därefter för egen del följande uttalande:

Med framhållande av den osäkerhet, som måste komma att vidlåda omdömet,

vilket självfallet ej kan grundas på det ovannämnda siffermaterialet,

är kommittén för sin del närmast böjd att antaga, att pastors arbetsbörda

enligt förslaget ej blir väsentligt större eller mindre än den, som nu åvilar

pastor, men väl däremot avsevärt mindre än den, som i framtiden med samhällslivets

växande krav på folkbokföringen kan komma att läggas på pastor,

örn ej förslaget genomföres. Oavsett detta har emellertid kommittén sökt

skapa garantier för att pastor skall erhålla tillräcklig arbetshjälp.

Med sitt yttrande örn garantier för att pastor skall erhålla tillräcklig arbetshjälp

åsyftar kommittén i första hand ett i förslaget till folkbokföringsförordning

intaget stadgande örn församlings skyldighet att tillhandahålla

skrivhjälp. Kommittén anför i motiveringen till detta stadgande bl. a. att det

torde förhålla sig så att församling redan nu ansåges hava sådan skyldighet,

men att kommittén med det föreslagna stadgandet velat undanröja varje tvekan

därom. Såsom en ytterligare garanti i nämnda hänseende omnämner

kommittén ett föreslaget stadgande om skyldighet för kyrkobokföringsinspektör

att genom föreställningar eller framställningar hos vederbörande

myndigheter verka för att erforderliga medel till anställande av skrivbiträde

anvisas pastor. Kommittén uttalar härom, att kyrk obokföringsinspek tor ens

ingripande närmast hade betydelse som en åtgärd för behovets styrkande.

Skulle församlingen oaktat behovet påvisats ej anslå erforderliga medel till

dess täckande torde, framhåller kommittén slutligen, med hänsyn till församlingens

lagliga skyldighet att bestrida kostnaderna för kyrkobokföringen

länsstyrelse på ansökan av pastor vara befogad ålägga församlingen prestationsskyldighet.

För att undanröja varje tvekan om dylik befogenhet för

länsstyrelse föreslår kommittén vissa ändringar i landshövdinginstruktionen.

Kommittén framhåller vidare, att genom ökad användning av skrivmaskiner

arbetet skulle ytterligare underlättas, särskilt i de större församlingarna.

I en del remissyttranden hava nu förevarande spörsmål upptagits till behandling.

Sålunda uttalar kammarkollegiet som sin åsikt, att förslagets förverkligande

komme att medföra en betydande ökning av pastors arbetsbörda.

Domkapitel och pastorsämbeten synas i allmänhet antaga, att en

ökning vöre att förvänta, ehuru många framhålla svårigheterna att komma

fram till ett säkert omdöme. Domkapitlet i Stockholm yttrar dock att kommitténs

mening, att arbetsbördan ungefärligen skulle stanna vid det gamla

måttet, måhända torde vara riktig. Härvid borde ock betänkas, uttalar domkapitlet

vidare, att det nya systemet med tanke på framtidens vidgade behov

och ökade krav säkerligen torde för prästerskapet innebära en klar tids- och

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 282.

93

kraftbesparing i jämförelse med det gamla systemet. Länsstyrelsen i Malmöhus

län ifrågasätter, huruvida icke de pastorsämbetena enligt förslaget tilldelade

arbetsuppgifterna i vissa fall kunde bliva alltför krävande vid sidan

av den andliga omvårdnaden om församlingen. Det borde knappast vara ägnat

att förvåna örn åtminstone tidvis äskanden skulle framkomma örn hjälp

till arbetets behöriga fullgörande.

Kammarkollegiet anför vidare, att ökningen av arbetsbördan kunde tänkas

komma att åtföljas av krav på ytterligare prästerliga tjänster och på delning

av folkrika församlingar m. m., allt konsekvenser vartill

förslaget ej syntes hava tagit hänsyn. Kyrkoherden .1. Wihlborg, vilken som

expert biträtt kommittén, framhåller för sin del önskvärdheten av bestämmelser

örn det maximiantal församlingmedlemmar, som varje kyrkobokföringsdistrikt

finge omfatta. Med det nya arbete, som enligt förslaget ålades

pastor och vilket kunde betecknas som precisionsarbete, torde folkbokföringsdistrikt

på 20 000 invånare och därutöver kunna betecknas som otympliga.

Ehuru nied en viss tvekan inför konsekvenserna ville Wihlborg därför hemställa

örn sådana bestämmelser, att en församling, som överskrede ett visst

mått av storlek i areal eller invånarantal, skulle delas i två eller flera folkbokföringsdistrikt

även om detta icke omedelbart skulle omfatta jämväl en delning

i motsvarande antal kyrkoförsamlingar. Domkapitlet i Lund yttrar i anslutning

till detta uttalande, att det även ur kyrklig synpunkt vore ett viktigt

krav att alltför folkrika församlingar uppdelades. Emellertid ansåge domkapitlet

ej att dylika församlingar borde uppdelas i kyrkobokföringsdistrikt

utan borde församlingsdelning komma till stånd. Domkapitlet ville därför

hemställa, att det måtte fastslås, att en församling i allmänhet ej borde omfatta

mer än högst 20 000 medlemmar, och att undersökning verkställdes

om och i vad mån församlingar med större invånarantal kunde uppdelas på

flera församlingar.

Kammarkollegiet har vidare ansett sig böra fästa uppmärksamheten på de

kostnader, som kunde åsamkas församlingarna genom att dessa skulle tillhandahålla

pastor nödiga inventarier, materiel och skrivbiträden m. m.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att det vore ofrånkomligt att pastor erhölle

rutinerat och i folkbokföringsfrågor kunnigt skrivbiträde, och att detta

torde bliva nödvändigt i betydligt större utsträckning än kommittén tänkt sig.

Behovet av skrivhjälp framhålles även av andra länsstyrelser. I yttranden

från kyrkligt håll uttalas allmänt tillfredsställelse över att kommittén sökt

skapa garantier för en förbättrad ordning i förevarande hänseende. Sveriges

häradsskrivare för ening finner det anmärkningsvärt, att kommittén förklarat,

att pastors arbetsbörda icke komrac att undergå någon väsentlig ökning, men

likväl ansett erforderligt dels att församlings skyldighet att bekosta arbetshjälp

lagfästes dels ock att två olika myndigheter ålades att vaka över bestämmelsens

efterlevnad. Domkapitlet i Uppsala understryker däremot, att

svårigheterna för pastorsämbetena all erhålla skrivhjälp för närvarande vore

mycket stora. Vid framställning örn anslag hade pastor till styrkande av behovet

ej annan auktoritet att åberopa än sin egen. De arbetsgivande myndigheterna

hade varit för många för att någon enda av dem skulle lia känt

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

som sin speciella uppgift att stödja pastors strävanden i detta avseende och

de författningar, berörande kyrkobokföringen, som under årens lopp utkommit,

hade ingenting nämnt om behovet av skrivhjälp.

Förslagets genomförande kunde, yttrar kammarkollegiet till slut. även i

andra hänseenden tänkas komma att återverka på uppkommande frågor örn

den kyrkliga indelningen och organisationen samt prästerskapets löneförmåner

m. m. Det anförda torde i allt fall giva vid handen, att förslagets realiserande

komme att medföra kostnadsökningar, som för församlingarna och

prästlöneväsendet kunde bliva nog så betungande.

Mantalsskrivningsförrättarna. Mantalsskrivningen förrättas för närvarande

på landet av häradsskrivare samt i magistratsstäder under magistratens

inseende och ansvar av särskilda tjänstemän, vanligtvis benämnda kronouppbördskassörer

eller kronokamrerare. Härutinnan innebär kommitténs

förslag ingen annan ändring än att i magistratsstad magistraten befrias från

ansvaret för mantalsskrivningen, vilket i stället helt lagts på den tjänsteman,

som förrättar mantalsskrivningen. Däremot medför förslaget betydande

förändringar i nämnda befattningshavares arbetsförhållanden.

Beträffande arbetet å härad sskrivarkontoren anför kommittén:

1 fråga örn häradsskrivare ha uppgifter angående dem åvilande göromål

införskaffats från eif antal tjänsteinnehavare, representerande skilda

landsdelar och befolkningsförhållanden. Med ledning av dessa uppgifter

ävensom med beaktande av gällande föreskrifter och i övrigt kända förhållanden

lämnas här en summarisk redogörelse för arbetet under ett år på

häradsskrivarkontoren.

Under tiden från och med den 15 november till omkring den 20 december

utföra häradsskrivarna mantalsskrivningsförrättningar. I anslutning till dessa

påbörjas med ledning av de vid förrättningarna rättade stommarna till

mantalslängd^- arbetet med utskrift av nya mantalslängden Från mitten av

januari påföljande ar till omkring den 20 februari äger skriftväxling rum

mellan mantalsskrivningsförrättarna. Med anledning av vad härvid framkommit

ävensom med ledning av från pastor mottagna uppgifter införas

rättelser och tillägg i mantalslängden^. Dessa föreligga kollationerade och

slutjusterade i slutet av februari. I de flesta fögderier utskrivas samtidigt

med de nya längderna med genomslag stommar för nästa års mantalsskrivningar.

Granskning av inskrivningskort enligt inskrivningsförordningen verkställes

omkring årsskiftet. Under tiden 20 november—15 januari upprätta

häradsskrivarna enligt överenskommelse med riksförsäkringsanstalten förteckningar

för varje uppbördsdistrikt över arbetsgivare, vilka skola erlägga

avgift enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Under tiden 1 februari—25

mars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder. Delvis

parallellt härmed fram till början av april upprättas röstlängder, vilka

därefter under senare hälften av juni kompletteras med uppgifter om rösträttshinder

samt ulsiffras. Taxeringsnämndernas ordförande skola till häradsskrivama

överlämna fastighetslängderna senast den 30 april, inkomstlängderna

och förmögenhetslängderna senast den 20 maj och skogsaccislängderna

senast den 5 juni. I fråga örn särskild taxeringsnämnd skola dock

inkomstlängderna och förmögenhetslängderna avlämnas först sistnämnda

dag, varjämte anstånd kan av länsstyrelsen lämnas till den 20 juni med avlämnandet

av samtliga längder utom fastighetslängderna. Ofördröjligen efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

(J5

mottagandet av fastighetslängderna och inkomstlängderna skola häradsskrivarna

dels uträkna och i fastighetslängderna införa det antal skattekronor

och skalteören, som på grund av taxeringsnämndens beslut skall påföras

envar skattskyldig, dels ock beträffande inkomstlängderna uträkna och i

avd. A av längderna införa ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och

beskattningsbar inkomst ävensom summera nämnda belopp och inkomst.

Vidare skola avskrifter av taxeringslängderna verkställas, av förmögenhetslängderna

i ett samt av fastighetslängderna och inkomstlängderna i två exemplar.

Arbetet härmed skall vara avslutat senast den 15 juli. Inom samma

tid skola häradsskrivarna vidare upprätta skogsvårdsavgiftslängder ävensom

verkställa en avskrift av dessa längder. Före den 15 juli skola häradsskrivama

hava uträknat och i huvudskrifterna till resi), taxeringslängder infört

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet

samt skogsvårdsavgift, varjämte före nämnda dag särskilda sammandrag

över taxeringarna skola hava upprättats och insänts lill länsstyrelsen.

Innan arbetet med de från taxeringsnämnderna mottagna taxeringslängderna

tager sin början, pläga häradsskrivarna låta upprätta stommar

till upphördsböcker och pensionsavgiftsförteckningar. Arbetet härmed torde

merendels pågå under tiden 1 mars—20 maj. Debiteringsarbetet, omfattande

då också påförande av pensionsavgifter i pensionsavgiftsförteckningarna,

utföres huvudsakligen under tiden 1 maj—31 oktober. Färdigställandet (omfattande

jämväl kuvertering) av debetsedlarna, vilka merendels tillskrivits

d. v. s. försetts med uppgift om de skattskyldigas namn och adresser, under

liden 1 juli—15 september, sker under liden därefter till den 3 november,

vilken dag debetsedlarna senast skola hava avlämnats för postbefordran till

de skattskyldiga. Häradsskrivarna hava därjämte bl. a. att upprätta och till

statistiska centralbyrån överlämna vissa statistiska uppgifter, att till landsting,

tingshusstyrelser och stiftsnämnder överlämna uppgift å antal skattekronor

inom respektive områden, att lill länsstyrelsen samtidigt med uppbördsboken

insända vissa sammandrag av årets taxeringslängder m. m., att

taga viss befattning med upprättande av priskuranter för den årliga markegångssättningen

samt alt avgiva yttranden i mantalsskrivningsmål. Härutöver

tillkomma löpande expeditionsgöromål (utfärdande av utdrag ur mantals-

och taxeringslängder på begäran av myndigheter och enskilda m. m ),

vilket arbete särskilt i de större fögderierna kan vara rätt betungande.

Det torde i detta sammanhang höra framhållas, att i de olika fögderierna

vissa avvikelser kunna förekomma från den lämnade redogörelsen. Densamma

avser endast att visa ett genomsnitt för hela riket.

Enligt kommitténs förslag skola häradsskrivarna i god tid före mantalsskrivningarna

erhålla av länsbyråerna tryckta stommar till mantalslängden

Dessa skola under mantalsskrivningsförrättningarna och därefter av häradsskrivarna

rättas och kompletteras samt insändas till länsbyråerna för tryckande

av slutliga längder. Arbetet med själva mantalsskrivningsförrättningarna

och ändringarna i stommarna i samband därmed äger motsvarighet

jämväl i nu gällande ordning men kan förväntas bliva mindre omfattande,

enär de tryckta stommarna komma att vara mera aktuella lin de stommar,

som nu användas och vilka endast utgöra en avskrift av det löpande årets

mantalslängd. Visserligen tillkommer mantalsskrivning av juridiska personer

men arbetet härmed kan sannolikt icke bliva .särdeles betungande. Arbetet

med utskrift och kollationering av mantalslängd kommer enligt förslaget

att i huvudsak bortfalla. Arbetet med skriftväxling lii. m. kvarstår,

ehuru i minskad omfattning.

Arbetsgivarförleckningama torde icke lämpa sig för tryckning. Svårigheter

miila nämligen med hänsyn lill alt dessa förteckningar och mantalsläng
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

derna avse olika år; redovisningsåret för olycksfallsförsäkringsavgiftema är

nämligen året före mantalsåret.

Tryckningen av röstlängder medför däremot inga svårigheter. Det gäller

endast att vid tryckningen välja bort plåtarna för personer i icke röstberättigad

ålder, vilket kan ske helt automatiskt. Arbetet med upprättande av stomme

till röstlängd bortfaller. Anteckning örn rösträttshinder samt utsiffring

bör dock liksom nu verkställas av häradsskrivare.

Även stommar till uppbördsbok och debetsedlar kunna lämpligen tryckas.

Man torde kunna utgå ifrån att arbetet härmed till huvudsaklig del bortfaller.

Tryckningen av pensionsavgiftsförteckningarna medför icke heller några

större svårigheter. Man måste dock räkna med att uppgifter örn befrielseorsaker

i viss utsträckning måste införas manuellt. En del av arbetet med

upprättande av stomme till pensionsavgiftsförteckningar kommer därför att

kvarstå. För dessa manuella anteckningar torde dock ej något avsevärt antal

arbetsdagar bliva erforderligt.

Stommar till taxeringslängder slutligen kunna även med lätthet tryckas.

Arbetet härmed bortfaller emellertid icke helt, enär stommarna till fastighetslängder

måste rättas och kompletteras av häradsskrivarna med hänsyn till

de förändringar, som kunna inträffa under tiden 2 november—31 december

före mantalsårets ingång. Detta kvarstående arbete kan dock förväntas bliva

av ringa omfattning.

Övriga arbetsuppgifter kvarstå.

Sammanfattningsvis och i stort sett torde kunna sägas, att de arbeten,

som avse

utskrift och kollationering av mantalslängd,

stomme till röstlängd,

stomme till uppbördsbok och debetsedlar,

stomme till pensionsavgiftsförteckningar samt

stomme till taxeringslängder,

komma att i huvudsak bortfalla.

Härigenom kan arbetet å häradsskrivarkontoren förväntas bliva jämnare

fördelat under året än för närvarande. Fortfarande kvarstår dock en markerad

arbetsanhopning under maj och juni. Denna, som närmast är föranledd

av de från och med i år genomförda förändringarna i taxeringsförfattningarna,

torde dock icke kunna undvikas. Under mars och april uppstår å andra

sidan en avsevärd minskning i arbetet. Eventuellt kan en del av personalen

under denna tid beredas arbete vid länsstyrelserna. Häradsskrivarnas egna

arbetskrafter kunna lämpligen utnyttjas för taxeringsgöromål.

Jämväl 1936 års uppbördskommitté förutsatte, att ovannämnda längder

m. m. — dock icke fastighetslängderna — skulle kunna tryckas. Uppbördskommittén

har emellertid icke i sitt betänkande närmare utrett arbetsminskningens

storlek. Sveriges häradsskrivarförening har berört denna fråga i sitt

yttrande över uppbördskommitténs förslag, därvid föreningen uppgivit, att

för utförande av dessa arbeten i ett fögderi av genomsnittsstorlek, 35 000

invånare, kunde beräknas åtgå 295 arbetsdagar årligen. Detta skulle motsvara

för samtliga fögderier endast ca 36 000 arbetsdagar, vilket synes vara

alltför lågt beräknat.

Med ledning av de från vissa häradsskrivare infordrade uppgifterna har

folkbokföringskommittén sökt få fram motsvarande uppgifter med hänsyn

till förhållandena under år 1943 (beträffande taxeringslängderna år 1944).

Beräkningarna ha utförts med hänsyn till befolkningsmängden i dessa fögderier,

jämförd med sammanlagda befolkningen i rikets samtliga fögderier.

Enligt dessa beräkningar skulle för närvarande för samtliga fögderier i

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282. 97

följande uppställning omförmälda arbetsuppgifter taga i anspråk nedan angivna

antal arbetsdagar:

utskrift av mantalslängd (med kollationering) .................... 16 721

utskrift av stomme till röstlängd (med kollationering) .......... 7 647

utskrift av stomme till uppbördsbok (med kollationering) ........ 6 593

utskrift av stomme till pensionsavgiftsförteckning (med kollationering) 7 724

utskrift av »huvuden» å debetsedlar .......................... 11 657

utskrift av stomme till fastighetslängd (med kollationering) ........ 7 849

utskrift av stomme till inkomstlängd (med kollationering) ........ 6 070

Summa 64 261.

Efter samma beräkningsgrund skulle samtliga de arbetsuppgifter, som för

närvarande åvila häradsskrivarna, taga i anspråk 192 676 arbetsdagar.

I detta sammanhang må nämnas, att uppgifter även infordrats från samtliga

häradsskrivare bl. a. angående hos dem under år 1943 anställda biträden,

fasta och tillfälliga, ävensom angående den utökning av personalen, som föranletts

av 1943 års ändringar i taxeringsförfattningarna. Som den tillfälliga

personalen i stor utsträckning utfört s. k. ackordsarbete, har det varit förenat

med vissa svårigheter att beräkna arbetstiden för denna personalgrupp. Med

reservation för en viss felmarginal har kommittén kommit fram till, att

arbetstiden under år 1943 för denna fasta och tillfälliga personal inberäknat

de häradsskrivarnas familjemedlemmar, vilka biträtt i arbetet utan ersättning,

uppgått till ca 143 000 arbetsdagar. Utökningen av arbetstiden under år 1944

har beräknats till 12 000 arbetsdagar. Lägges härtill häradsskrivarnas egna

arbetskrafter, ca 36 000 arbetsdagar, erhålles en sammanlagd arbetstid om

191 000 dagar, vilket stämmer rätt väl överens med ovannämnda 192 676

dagar.

Av vad tidigare anförts synes emellertid sannolikt, att icke hela den förstnämnda

arbetstiden om 64 261 dagar kan inbesparas genom folkbokföringsreformen.

Kvar står visst arbete med komplettering och kollationering av de

olika längderna och förteckningarna. Det torde dock få anses motiverat att

uppskatta besparingen till minst 55 000 arbetsdagar, motsvarande ca 200 helårsanställda

biträden.

Angående arbetet med mantalsskrivning, debitering och uppbörd m. m. i

magistratsstäderna innehåller betänkandet följande redogörelse:

Liksom i fråga om häradsskrivarna ha även från ett antal magistratsstäder,

representerande skilda landsdelar och befolkningsförhållanden, uppgifter infordrats

angående städerna åvilande arbetsuppgifter beträffande mantalsskrivning

samt debitering, uppbörd och redovisning av krono- och kommunalutskylder

m. m. Med ledning av dessa uppgifter lämnas här en kortfattad

redogörelse för arbetet med handläggning av de olika göromålen under

ett år. Härifrån kunna dock åtskilliga avvikelser förekomma i de olika

städerna.

Beträffande mantalsskrivning, upprättande av arbetsgivarförteckning samt

röstlängd och stommar till taxeringslängder ävensom komplettering och avskrift

av taxeringslängder, upprättande av pensionsavgiftsförteckning och

debitering av kronoutskylder m. m. eller således de göromål, som motsvara

häradsskrivarnas tjänsteåligganden, gäller ungefär samma tidsschema som

för häradsskrivarna. Sålunda pågår mantalsskrivningsarbetet från mitten av

november till .slutet av februari och arbetet med upprättande av arbetsgivarförteckning

från mitten av november lill och med mars. Under tiden 15

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 samt. Nr. 282. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

februari—25 mars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder.

Stomme till röstlängd upprättas under månaderna mars—maj och kompletteras

med rösträttshinder m. m. under senare hälften av juni. Sedan taxeringsnämndens

ordförande avlämnat taxeringslängderna, åligger det vederbörande

tjänsteman att uträkna och i fastighetslängden införa det antal skattekronor

och skatteören, som skall påföras envar skattskyldig, att upprätta skogsvårdsavgiftslängd

samt att därefter låta verkställa en avskrift av dessa längder

ävensom av inkomst- och förmögenhetslängderna. Arbetet härmed skall

vara avslutat den 15 juli. Senast sistnämnda dag skall tjänstemannen i fråga

även hava uträknat och i huvudskriften till respektive längder infört statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet

samt skogsvårdsavgift ävensom upprättat och till länsstyrelsen insänt sammandrag

över taxeringarna. Stommar till pensionsavgiftsförteckning, uppbördsbok

och debetsedlar upprättas under mars—september. Debiteringsarbetet

slutligen pågår under juli—oktober. För magistratsstäderna tillkommer

arbetet med uppbörd av kronoutskylder och värnskatt, åtföljt av upprättande

av restlängder. Arbetet härmed pågår under februari—mars, april—juni och

november—december. Biträde vid taxeringsarbetet lämnas under januari—

april. I flertalet magistratsstäder, åtminstone i de större och medelstora, finnes

ett register över stadens mantalsskrivna befolkning. Arbetet med komplettering

av detta register brukar vara avslutat senast under juni månad. Härtill

kommer sedan en mängd löpande göromål dels av samma beskaffenhet

som de, vilka häradsskrivama enligt tidigare lämnad redogörelse hava att

handlägga, samt dels och framförallt förande av kassajournal, avgivande av

månadsräkning samt upprättande av avkortnings-, avskrivnings- och balanslängder

m. m., allt avseende kronorestantier och böter m. fl. medel.

I fråga om kommunalutskylderna pågår arhetet med upprättande av stommar

till den kommunala debiterings- och uppbördslängden samt till debetsedlar

under augusti—december och själva debiteringsarbetet under decemberjanuari.

Debetsedlarna pläga merendels vara färdigställda och expedierade i

mitten av februari. Uppbörd och upprättande av restlängder pågår i tre

olika omgångar under mars—november. Arbetet med avprickning i restlängderna

av influtna, avkortade och avskrivna medel m. fl. hithörande arbetsuppgifter

fortgår löpande under hela året.

Mantalsskrivningsarbetet samt arbetet med kronoutskylderna m. m. förorsaka

för närvarande markerade »toppar» under februari och mars månader

samt under tiden juni—augusti. I fråga örn kommunalutskylderna föreligger

arbetsanhopning under månaderna oktober januari, då debiteringsaibetet

pågår, samt under tiderna för uppbörderna, vanligtvis manaderna mars, juli

och september. Här kommer dock icke ojämnheten i arbetets gång på samma

sätt till synes som i fråga örn övriga här ovan omförmälda arbetsuppgifter

Förutom vid debiteringsarbetet, för vilket därjämte tillfälliga arbetskrafter

merendels torde anlitas, utnyttjas nämligen för arbetet med kommunalutskylderna

personal från drätselkontoren, vilken personal dessemellan

har att utföra övriga i tjänsten förekommande göromål.

Enligt kommitténs förslag skola magistratsstäderna tillhandahallas stommar

till mantalslängder, röstlängder, uppbördsböcker, pensionsavgiftsforteckningar

och taxeringslängder samt kronodebetsedlar. Avenså kunna staderna

erhålla avtrvckskort för det alfabetiska mantalsregistret och om sa

erfordras stommar ''till kommunal debiterings- och uppbördslängd samt kommunaldebctsedlar.

Sistnämnda stommar bortfalla dock vid ett genomförande

av det förslag, som är att vänta från 1944 års uppbördsberedning, innebarande

att de kommunala utskylderna skola debiteras och uppbäras i samband

med kronoutskylderna.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

99

Detta medför en minskning i arbetsbördan särskilt under de enligt ovan

mera arbetstyngda tiderna, vilket torde komma att hälsas med tillfredsställelse.

I fråga om kommunalutskyldema innebär förslaget, att behovet av tillfälliga

arbetski-after kan avsevärt nedbringas.

Folkbokföringskommittén har med ledning av ovan omförmälda, från vissa

städer inhämtade arbetsuppgifter sökt få fram en ungefärlig beräkning av

den minskning i arbetet, som tryckningen av nämnda längder och förteckningar

m. m. skulle medföra för magistratsstäderna, med undantag för Stockholm,

varvid arbetsminskningen kunnat uppskattas till 25 000 arbetsdagar per

år. Härvid har icke medräknats någon tryckning av stommar till kommunal

debiterings- och uppbördslängd eller till kommunala debetsedlar. Skulle

tryckning även av dessa stommar hliva aktuell, synes en ytterligare arbetsminskning

om 5 000 dagar böra beräknas.

Den uppskattade arbetsminskningen kan måhända synas något hög vid

jämförelse med den tidigare angivna arbetsminskningen för häradsskrivarna

om 55 000 dagar. Invånareantalet i nämnda magistratsstäder var den 1 januari

1943 1 571 687 mot i fögderierna tillhopa 4 272 759. Emellertid bör här

bemärkas, att bland magistratsstäderna det övervägande flertalet har ett invånareantal,

som avsevärt understiger de minsta fögderiernas. Detta torde

medföra att i dessa städer de arbetsmoment, varom här är fråga, icke kunna

organiseras så tidsbeparande som hos häradsskrivarna med deras större

arbetsmaterial.

Beträffande innehållet av remissyttrandena i denna del må följande här

nämnas.

Sveriges häradsskrivare förening framhåller, att i stort sett hela arbetet för

mantalsskrivningsförrättarens och hans personals vidkommande tydligen vore

avsett att till tiden sammanfalla med en toppbelastning i arbetet med preliminär

taxering och skattedebitering. Detta förhållande komme givetvis att

dels medföra vissa konsekvenser beträffande krav på den anställda personalens

antal och duglighet dels ock i motsvarande mån påverka kostnadsberäkningarna.

Därest debiteringsarbetet i dess väntade förändrade och utökade

gestaltning skulle bibehållas hos häradsskrivaren, nödgades föreningen på

grund härav erinra, att denne självfallet icke kunde samtidigt handlägga och

övervaka så omfattande och viktiga arbetsområden som folkbokföring och

debitering. En tvingande nödvändighet vore därför, att statsavlönade assistenter

till erforderligt antal anställdes å häradsskrivarkontoren. Dylika assistenter

borde, enligt föreningens åsikt, placeras i samma lönegrad som vid länsstyrelserna

anställda landskontorister, varigenom vunnes den fördelen, att

nöjaktigt utbildade aspiranter vore att tillgå vid återbesättande av ledig häradsskrivartjänst.

Statskontoret framhåller nödvändigheten av en omreglering av häradsskrivarnas

lönevillkor, så att icke den av kommittén angivna inbesparingen av

biträdespersonal resulterade i en motsvarande löneökning för häradsskrivarna.

Även från länsstyrelsehåll betonas angelägenheten av en omreglering av

ifrågavarande befattningar.

Kronokamreraren i Uppsala anför, med instämmande av magistraten i staden,

att det icke vore lämpligt eller önskvärt, att mantalskontoren gjorde sig

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

av med en stor del av den tränade och med kontorens övriga arbetsuppgifter

förtrogna personalen på grund av minskningen av arbetsmaterial under månaderna

mars—maj och i stället under årets återstående nio månader arbetade

med tillfälliga arbetskrafter, som säkerligen komme att växla från det

ena året till det andra och därför aldrig hunne lära sig arbetsuppgifterna

ordentligt. Frånsett olägenheterna för arbetets bedrivande kunde en sådan ordning

icke heller rent ekonomiskt bli förmånlig; tillfällig personal kostade i

löner mera än fast personal och utförde ett sämre arbete. I de flesta städerna

vore förvaltningarna icke så stora, att den vid kronouppbördskontoren

under sagda månader övertaliga personalen alltid kunde utlånas till annat

stadens verk.

Liknande synpunkter framhållas av ett antal andra magistrater och kronouppbördstjänstemän.

Länsstyrelserna. Enligt kommitténs förslag till folkbokföringsförordning

skola länsstyrelserna i deras egenskap av länsbyråer för folkbokföringen

handlägga —■ förutom de arbetsuppgifter som omförmälts i samband med

den redan lämnade översikten över kommittéförslaget (s. 13—15) -— åtskilliga

andra med folkbokföringen sammanhängande ärenden. En del av dessa

motsvaras av sådana, som redan nu höra lill länsstyrelsernas ämbetsbefattning.

Länsstyrelse har sålunda enligt förslaget att fastställa församlingarnas

indelning i rotar och i förekommande fall medgiva undantag från skyldighet

att utse roteombud, att fastställa instruktioner för roteombud, att förordna

och entlediga roteombud, att i länskungörelserna intaga underrättelse

om pastorsämbetenas expeditionstider, att förordna örn sättet för de hos pastor

förda avgångsregistrens tillhandahållande för avskrivning i avgångslängder,

att bestämma huruvida mantalsskrivningsförrättning må hållas å ställe

beläget utom distriktet, att förordna biträdande mantalsskrivningsförrättare,

att avgöra huruvida för visst distrikt rörelse, som bedrives å fastigheterna

inom distriktet, skall redovisas i mantalslängd, att förordna om mantalsuppgifts

avlämnande i två exemplar, att bestämma vilka samhällen å landet

som böra i avseende å mantalsuppgifters avlämnande likställas med stad,

att bestämma i vilka orter utom stad och köping huvudförteckning bör av fastighetsägare

avlämnas, att kungöra tider och ställen för mantalsskrivningarnas

förrättande, att i vissa fall föreskriva annan ordning än den i förordningen

stadgade för mantalsskrivningens förberedande, att där sådant finnes

påkallat för stad förordna att förskrivning må hållas i samband med mantalsskrivningsförrättningen,

att bevilja anstånd med insändande av stomme

till länsbyrån, att medgiva utsträckning av tiden för avlämnande av utdrag

av mantalslängden beträffande vissa skattskyldiga, att verkställa gallring av

mantalsuppgifter, att i åtskilliga fall förelägga vite för utkrävande av uppgiftsskyldighet

med mera samt att efter besvär eller underställning avgöra

folkbokföringsärenden.

För att länsstyrelserna skola mäkta fullgöra de ökade arbetsuppgifterna

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

101

föreslår kommittén en förstärkning av organisationen. Inledningsvis lämnas

i betänkandet följande redogörelse för den nuvarande organisationen:

Vid länsstyrelserna ha från och med år 1944 genomförts vissa rationaliseringsåtgärder,

innebärande bland annat att arbetet å de båda avdelningarna,

landskansliet och landskontoret, uppdelats i särskilda arbetsdetaljer; varje

detalj med en ordinarie landskanslist, respektive landskontorist som föreståndare

under vederbörande föredragande. Föreståndaren leder arbetet inom

detaljen, ombesörjer i lämplig utsträckning ärendenas beredning, överlägger

med föredragandena, länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt

upprättar förslag till beslut i sådana fall, där detta ej bör ankomma på jurist

eller kan anförtros åt detaljföreståndaren underställd personal. Åt detaljerna

gives sådan storlek, att det arbete inom desamma, som bör ankomma å

landskanslist eller landskontorist, giver denne full sysselsättning.

Dc ordinarie landskanslisterna och landskon loristema äro placerade i 17

lönegraden. Därjämte finnas — här bortses helt från vissa högre befattningar

— å de båda avdelningarna inrättade ordinarie biträdesbefattningar

som kansliskrivare, kontorister, kanslibiträden och kontorsbiträden i respektive

11, 9, 7 och 4 lönegraderna.

Å landskontoren finnas anställda ett mindre antal icke ordinarie landskontorister

och kanslibiträden i lönegraderna Eo 17 respektive Eo 7. Dessa

tjänstgöra å arbetsdetaljerna för taxeringsgöromål (taxeringsavdelningama).

I övrigt finnas anställda icke ordinarie landskanslister och landskontorisler

samt kontors- och skrivbiträden till det antal, som för varje län årligen

bestämmes av Kungl. Maj:t. För denna personal äro särskilda lönebestämmelser

meddelade i nådigt brev den 22 december 1943 med däri den 19 maj

1944 vidtagna ändringar. Enligt dessa lönebestämmelser må befattningshavare,

som antagits till extra landskanslist eller extra landskontorist, placeras

högst i lönegraden Ex 4. Efter att under eif år hava varit placerad i denna

lönegrad och därefter ett år i lönegraden Ex 7, ett år i lönegraden Ex 11

och ett år i lönegraden Ex 14 må befattningshavaren antagas till extra ordinarie

landskanslist, respektive extra ordinarie landskontorist med placering

högst i lönegraden Eo 15.

Befattningshavare, sorn antagits till extra skrivbiträde å landskontor för

arbete med omsättningsskatt eller taxering, må placeras högst i lönegraden

Ex 2. Efter två år må befattningshavaren antagas till extra ordinarie skrivbiträde

med placering högst i lönegraden Eo 2. Befattningshavare, som antagits

till extra skrivbiträde för annat arbete än ovan sagts, må placeras

högst i lönegraden Ex 2. Efter ett år må befattningshavaren antagas till

extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegraden Eo 2 och efter

ytterligare två år till extra ordinarie kontorsbiträde med placering högst i

lönegraden Eo 4.

Slutligen finnas inrättade ordinarie befattningar som förste expeditionsvakter

i 7 och som expeditionsvakter i 5 lönegraden, varjämte i åtskilliga

län icke-ordinarie expeditionsvakter finnas anställda. Dessa åtnjuta enligt

ovannämnda nådiga brev den 22 december 1943 lön under de Ire första anställningsåren

som extra tjänstemän i lönegraden Ex 5 och därefter som

extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 5.

Härefter anför kommittén:

Det arbete, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skall läggas på

länsstyrelserna, synes lämpligen böra utföras å en särskild arbetsdetalj inom

landskontoret. Till denna arbetsdetalj, förslagsvis benämnd folkbokfö
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

ringsavdelningen, böra i samband därmed överföras de mantals- och ltyrkoskrivningsärenden,

som för närvarande handläggas å landskontoret. Härigenom

kan en viss lättnad i arbetet förväntas uppkomma å den arbetsdetalj,

där dessa ärenden nu utföras. Arbetslättnaden, som icke torde bliva av sådan

omfattning, att denna arbetsdetalj kan indragas, regleras i stället lämpligen

därigenom, att personalen i motsvarande utsträckning får tjänstgöra

även å folkbokföringsavdelningen eller, där förhållandena det medgiva, att

någon befattningshavare helt överföres till denna avdelning. Någon beräkning

av den omfattning, vari detta kan ske, har icke verkställts. I stället har

vid beräkningen av behovet av ny personal å folkbokföringsavdelningarna

icke medtagits den arbetskraft, som erfordras för här ifrågavarande, på länsstyrelserna

redan nu ankommande ärenden.

Vid länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Västernorrlands län förås

för närvarande särskilda alfabetiska adressregister över inom respektive län

mantalsskrivna personer. Förandet av dessa adressregister ombesörjes huvudsakligen

av tillfälliga arbetskrafter. Årliga kostnaderna härför kunna

uppskattas till 15 000 kronor. Adressregistren komma vid ett genomförande

av kommitténs förslag att ersättas av hjälpkortregister vid länsbyråerna. I

följd härav skulle måhända vid angivandet av det ökade personalbehovet

vid länsstyrelserna avdrag ske för den vid adressregistren sysselsatta personalen.

Med hänsyn till att som nyss nämnts tillfälliga arbetskrafter härför

i huvudak anlitas har dock så ej skett, utan har kommittén i stället vid

angivandet av de årliga lönekostnaderna tagit hänsyn till här ifrågavarande

kostnadsminskning.

Kommittén anför—efter en redogörelse för 1924 års uppbördssakkunnigas

och 1936 års uppbördskommittés organisationsförslag —- för egen del följande:
I

likhet med uppbördskommittén anser folkbokföringskommittén några

nya föredragandetjänster icke vara erforderliga. Däremot bör för en arbetsledare

och föreståndare för avdelningen vid varje länsstyrelse inrättas en ny

ordinarie landskontoristbefattning i lönegraden A 17. Vid folkbokföringsavdelningen

bör vidare, med undantag för Gotlands län, finnas anställd en

biträdande arbetsledare samt biträdespersonal i erforderlig utsträckning. Den

biträdande arbetsledaren synes lämpligen böra utgöras av en kansliskrivare

i 11 lönegraden; tills vidare placerad i extra ordinarie tjänsteställning. Även

flertalet övriga biträden hava tills vidare ansetts icke böra erhålla ordinarie

anställning. För de icke-ordinarie biträdena böra med nedan nämnda undantag

bestämmelserna i ovannämnda nådiga brev den 22 december 1943 gälla,

därvid biträdena synas böra jämställas med sådana biträden, som anställts

för arbete med omsättningsskatt och taxering. Inrättandet av de tryckande

registren medför, att arbetet med expedierande av postförsändelser, budskickning,

kuvertering och andra liknande göromål avsevärt utökas. Att

täcka det ökade pei*sonalbehovet härvidlag genom anställande av ytterligare

expeditionsvakter har kommittén funnit mindre lämpligt. I stället bör till

varje länsstyrelses förfogande ställas erforderligt belopp, som möjliggör anställande

av yngre pojkar eller flickor, en eller två vid varje länsstyrelse, för

utförande av dessa göromål. Dessa biträden, vilka förslagsvis kunna benämnas

kontorselever, torde kunna avlönas med arvoden å i medeltal 150 kr. i

månaden. Möjlighet bör naturligtvis beredas dessa att så småningom, om

de visa sig härför lämpliga, vinna fastare anställning vid länsstyrelserna som

kontors- och skrivbiträden eller expeditionsvakter.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

103

Omfattningen av den ökade arbetsbörda, som genom förslaget lägges på

länsstyrelserna, står i förhållande till framför allt antalet plåtar i de tryckande

registren och antalet ändringar på plåtarna. Antalet plåtar och antalet

per år ändrade plåtar har för hela riket uppskattats till omkring 9 900 000

resp. 2 600 000. Med ledning härav och efter verkställda arbetsstudier har

kommittén beräknat det i anledning av folkbokföringsavdelningarnas inrättande

ökade personalbehovet vid samtliga länsstyrelser till 200 personer.

Denna personal har därefter fördelats på de olika länen. Vid fördelningen

har huvudsakligen hänsyn tagits till folkmängden i länen och antalet flyttningar

mellan församlingarna, enligt tillgänglig statistik ca 520 000 för

hela riket, ävensom till antalet flyttningar inom församlingarna, av kommittén

uppskattat till ca 280 000 för hela landet. Utöver folkmängd och

flyttningar inverka uppenbarligen åtskilliga andra faktorer på personalbehovet,

bland annat ombyte av yrke och arbetsanställning (antalet sådana

ändringar uppskattade till 300 000 resp. 800 000 per år för hela riket), därest

uppgifter om dessa förhållanden skola medtagas på plåten. Att med någon

större grad av tillförlitlighet uppskatta, hur dessa uppgifter fördela sig

på länen, har dock icke varit möjligt. En okänd faktor är även i vad mån

olika ändringstyper låta sig kombineras i samma arbetsmoment. Ändringsarbetet

kräver nämligen kortare tid såväl i vad avser själva ändringspräglingen

som tryckningen av avi ryck skor t och skötseln av kortregistren, örn

flera ändringar, som avse samma plåt, kunna sammanföras i en arbetsoperation.

Efter hand som förhållandena stabilisera sig, bör därför en förnyad

prövning av personalbehovet äga rum, därvid omflyttning av personal

bör kunna vidtagas, örn så blir erforderligt. I samband därmed bör också

på nytt övervägas, i vilken ytterligare utsträckning ordinarie anställning kan

beredas biträdena.

Av det ovan anförda framgår, att folkbokföringskommittén frångått uppbördskommitténs

förslag örn anställande av särskilda maskinoperatörer för

skötsel av maskinerna. Enligt folkbokföringskommitténs förmenande torde

det vara tillräckligt med de föreslagna kontors- och skrivbiträdesbefattningama.

Dessa böra besättas med icke allenast kvinnor utan även män. Erfarenheten

har visat, att särskilt yngre män äro väl lämpade att ombesörja såväl

präglings- som tryckningsarbetet. För erforderlig översyn och rengöring samt

för reparationer av maskinerna torde särskilda avtal böra träffas med det

företag, som får leveransen av maskinerna om hand.

Uppbördsberedningens förslag till omläggning av uppbördsförfarandet, vilket

förslag kan förväntas bliva framlagt våren 1945, torde komma att medföra

behov av ytterligare personalförstärkning vid länsstyrelserna. Då folkbokföringen

och uppbördsväsendet hava nära samband med varandra

och då uppbördsberedningens folkslag kan medföra förändringar i fråga om

de arbetsuppgifter, som vid folkbokföringskommitténs överväganden beräknats

ankomma på folkbokföringsavdelningama, finnes anledning antaga, att

det nu framlagda förslaget beträffande organisationen av folkbokföringsavdelningarna

måste justeras i olika avseenden, när uppbördsberedningens

förslag framlägges.

Den av kommittén föreslagna fördelningen av de nya befattningarna mellan

de olika länsstyrelserna framgår av följande tablå:

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Nya belattningar å de föreslagna folkbobföringsa vdelningarna vid landskontoren.

Länsstyrelsen i

län

Lands-

kontorist

Kansli-

skrivare

Kontors- b iträden

Skriv-

biträden

Kontors-

elever

S:a

A 17

Eo 11

A 4

Ex 2—Eo 2

Arvode

Stockholms................

1

1

3''

3

2

10

Uppsala..................

1

1

1

2

i

6

Södermanlands............

1

1

2

2

i

7

Östergötlands..............

1

1

3

3

2

10

Jönköpings................

1

1

3

3

1

9

Kronobergs...............

1

1

1

2

1

6

Kalmar...................

1

1

2

3

1

8

Gotlands..................

1

—

1

1

1

4

Blekinge..................

1

1

1

2

1

6

Kristianstads..............

t

1

3

3

1

9

Malmöhus................

1

1

4

7

2

15

Hallands..................

1

1

1

2

1

6

Göteborgs och Bohus......

1

1

4

6

2

14

Älvsborgs.................

1

1

3

3

2

10

Skaraborgs................

1

1

3

3

1

9

Värmlands................

1

1

3

3

1

9

Örebro ...................

1

1

2

3

1

8

Västmanlands.............

1

1

2

2

1

7

Kopparbergs..............

1

1

3

3

1

9

Gävleborgs................

1

1

3

3

1

9

Västernorrlands...........

1

1

3

3

1

9

Jämtlands.................

1

1

1

2

1

6

Västerbottens.............

1

1

2

2

1

7

Norrbottens...............

1

1

2

2

1

7

Summa

24

23

66

68

29

200

I fråga om arbetet å länsbyråerna anför kommittén, att en viss

ojämnhet i arbetsbelastningen under olika delar av året tyvärr icke kunnat

undgås; ojämnheten vore till stor del beroende på omständigheter, vilka

läge utom räckhåll för organisatoriska åtgärder. På grund av denna ojämnhet

hade maskinparken i viss utsträckning måst beräknas för toppbelastningar

vid särskilda tider, medan den under andra tidsperioder utnyttjades

endast i mindre grad. Då maskinkostnaderna vore jämförelsevis höga, hade

kommittén bemödat sig om att genom särskilda föreslagna åtgärder och

anordningar i görligaste mån åstadkomma en kompenserande utjämning.

Kommittén hänvisar i detta sammanhang till den inbesparing i maskintid,

som det innebär att trycka mantalslängden i en kolumn i stället för att

utsprida trycket i två kolumner. Såsom ytterligare led i samma strävan pekar

kommittén vidare på sitt förslag om särskilda plåtar för barn med mindre

fullständig text än å plåtar för vuxna personer ävensom på en del tekniska

detaljer i fråga örn kommitténs förslag till disponering av textutrymmet å

tryckplåtama.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

105

Kommittén anför vidare:

Kommittén föreslår därjämte, att arbetet bedrives i skift vid de mest arbetstyngda

tidsperioderna, varigenom maskinbehovet ytterligare minskas.

För att något underlätta arbetet med personregistrens förande för alla de

myndigheter, som beröras därav kan lämpligen förfaras så att pastor under

större delen av året, exempelvis under månaderna januari—juli, insänder

rapporter örn inträffade förändringar veckovis på för respektive församlingar

fastställda olika dagar, varigenom arbetet å länsbyrån blir mindre splittrat.

Under den övriga delen av året bör däremot med hänsyn dels till nödvändigheten

att hålla plåtregistret å jour för efter hand inträdande tryckningar

av roteförteckningar och stommar till mantalslängden dels till att flyttningsfrekvensen

kraftigt ökar under hösten, pastors rapporter insändas efter hand

som ändringarna inträffa.

En jämnare arbetsfördelning å länsbyråema kan vinnas, örn man får låta

anstå med genomförandet av de ändringar beträffande arbetsgivare, yrke och

näringsgren utan samband med flyttning, om vilka anmälningar inkomma till

länsbyrån under månaderna oktober—december, till nästa års början, då de

ändringar, som föranledas av höstflyttningarna, slutförts.

Kommittén anmärker slutligen, att arbetsmängden betydligt nedginge under

månaderna juni och juli, och att denna tid lämpligen kunde utnyttjas

för semestrar, utskrift av avgångslängder samt korrigering av vissa signalmarkeringar

för väljaranordningen.

I remissyttrandena göras i nu förevarande del följande uttalanden.

I fråga om personalbehovet uttalar den sakkunnige för rationalisering

au länsstyrelsernas arbetssätt, att det vore möjligt att den beräknade

personalramen kunde hålla, men att detta ingalunda kunde anses säkert.

Den allmänna meningen bland de övriga remissinstanser — huvudsakligen

länsstyrelserna — vilka uttalat sig i denna fråga, är att personalbehovet på

förevarande stadium svårligen kan tillförlitligen bedömas. Som en konsekvens

härav understrykes i några yttranden, att personalorganisationen ej borde

slutligen fastställas förrän erfarenhet vunnits, utan att möjlighet borde lämnas

öppen för omprövning. Bland dem som uttalat sig i angiven riktning

framhålla länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län tillika angelägenheten

av att personalen ej från början tilltages med sådan knapphet, att frågan

örn utökning blir aktuell redan efter kort tid. Dessa båda länsstyrelser

anse det för övrigt — liksom även länsstyrelserna i Blekinge. Värmlands,

örebro, Västerbottens och Norrbottens län — kunna ifrågasättas, örn ej

kommittén bedömt personalbehovet för snävt och örn ej en utökning vöre

nödvändig. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller vidare, att förslaget

missgynnade de båda nordligaste länen i förhållande till de övriga. Efter att

hava jämfört den föreslagna tilldelningen av kontors- och skrivbiträden åt

envar av länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, örebro, Västerbottens

och Norrbottens län samt dessa läns folkmängd, anför länsstyrelsen

sålunda, att även örn hänsyn loges lill att de fyra förstnämnda kinon hade

något större folkmängd än de båda senare länen länsstyrelserna i sistnämnda

båda län måste anses hava erhållit relativt ringa personal. Under hänvisning

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.-ts proposition nr 282-

vidare till den livliga omflyttningen och den i förhållande till riket i övrigt

starka folkökningen i Norrbottens län, hemställer länsstyrelsen, att dess personal

måtte utökas med ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde utöver den

personal som föreslagits av kommittén. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar

för sitt vidkommande, att den föreslagna personalen sannolikt komme

att få en dryg arbetsbörda, och länsstyrelsen i Uppsala län yttrar att den för

länet föreslagna fast anställda personalen med all säkerhet finge anses som

ett minimum. Sistnämnda länsstyrelse framhåller även, att arbetsbördan syntes

komma att variera väsentligt under olika tider av året och att anställande

av tillfällig kompetent arbetskraft vid sådana tillfällen, då den fast anställda

personalen icke räckte till, enligt vad erfarenheten visade mötte

stora svårigheter.

Kommitténs uttalande, att någon utökning av antalet föredragande

å landskontoren icke erfordrades, har mött gensagor i ett flertal yttranden.

Föredragningsskyldigheten i ärenden, som an ginge kyrko- och mantalsskrivning,

åvilade, framhåller länsstyrelsen i Kalmar län, för närvarande

assessorn å landskontoret och det kunde därför synas naturligt, att denne

befattningshavare pålades jämväl bestyret med föredragning av folkbokföringsärenden.

Dessa ärenden komme emellertid att innebära en betydligt

större arbetsvolym än vad kyrko- och mantalsskrivningsärendena för närvarande

innefattade och det torde därför icke vara rimligt att ålägga nämnde

befattningshavare den ökade föredragningsskyldighet, som folkbokföringen

skulle föra med sig. Detta borde så mycket mindre ske som assessorn å landskontoret

fått sin arbetsbörda väsentligt utökad genom den nyligen genomförda

ändringen av taxeringsorganisationen. Därjämte vore nämnde befattningshavare

föredragande i ärenden angående skatteuppbörd och restindrivning,

vilken arbetsuppgift komme att betydligt ökas vid den väntade uppbördsreformens

genomförande. Länsstyrelsen såge därför ingen annan utväg

än inrättandet av en tjänst i länsbokhållares lönesättning, åt vars innehavare

föredragningen av folkbokföringsärenden kunde anförtros. Man skulle

då i stället för de av kommittén föreslagna befattningarna i lönegraderna

A 17 och e. o. 11 åtnöjas med befattningar i lönegraderna e. o. 15 och A 9.

Även länsstyrelserna i Östergötlands, Örebro och Norrbottens län anse en utökning

av antalet föredragande erforderlig; då denna personalfråga emellertid

i viss mån kunde anses vara avhängig av det sätt, varpå den väntade

uppbördsreformen komme att ordnas, har dock sistnämnda länsstyrelse ansett

sig böra uppskjuta det närmare bedömandet till dess uppbördsberedningen

framlade sitt förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. Länsstyrelsen

i Älvsborgs län instämmer visserligen med kommittén i att nya föredragandetjänster

icke vore erforderliga, men ifrågasätter i stället, huruvida

icke föreståndarna för folkbokföringsavdelningarna borde placeras i högre

tjänsteställning än den som motsvarade lönegraden A 17 för att länsstyrelserna

därigenom skulle tillförsäkras så kvalificerade befattningshavare som

möjligt. Denna mening omfattas även av länsstyrelsen i Blekinge län, som

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

107

förordar placering i lönegrad A 24 och vidare föreslår, att föreståndaren erhåller

ställning som föredragande. Länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och

Kristianstads län uttala, att folkbokföringsärendena borde tillhöra länsassessorns

föredragning men att det därvid vore ofrånkomligt att bereda assessorn

lättnad genom att överflytta en del av hans nuvarande göromål å någon

annan; då emellertid även övriga juridiskt utbildade befattningshavare

å landskontoret vore svårt arbetstyngda, bleve det nödvändigt att anställa

ytterligare juridiskt skolad arbetskraft.

Med hänsyn till omfattningen och arten av de arbetsuppgifter, som skulle

komma att åvila länsbyråerna — bland annat skriftväxlingen med pastorsämbetena

i länet — torde länsbyråerna enligt vad socialstyrelsen anför vara

i behov av föreståndare i mera kvalificerad tjänsteställning

än den en landskontorist innehade. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län är av samma mening och föreslår A 21 som lämplig lönegrad för

föreståndaren. Å byrån torde därjämte, yttrar länsstyrelsen vidare, behövas

arbetskraft i landskontorists tjänsteställning. Denna lönefråga komme sannolikt

att få ökad aktualitet vid en omläggning av uppbördsförfarandet med

eventuellt inrättande av en uppbördsbvrå å länsstyrelserna. Även här bleve

säkerligen en tjänst i 21 lönegraden nödvändig för den närmaste ledningen

av och tillsynen över byråns arbete. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner

det anmärkningsvärt, att endast en landskontoristtjänst föreslagits för folkbokföringsavdelningen

i länet. Någon fullgod ersättare för arbetsledaren borde

väl vid uppkommande ledigheter förefinnas. Örn avdelningen skulle rekryteras

med blandad manlig och kvinnlig personal, kunde innehavaren av

en tjänst i lönegraden e. o. 11 knappast anses fullt lämplig såsom ersättare

för föreståndaren. Arbetet torde i övrigt bliva så pass krävande alt två ordinarie

landskontoristtjänster kunde anses väl motiverade.

I anledning av kommitténs förslag att tillgodose behovet av handräckningshjälp

genom anställning av yngre pojkar eller flickor såsom kontorselever

mot månadsarvoden av i medeltal 150 kronor anför länsstyrelsen i

Stockholms lån, att möjligheter härtill för närvarande icke förelåge beträffande

huvudstaden. För länsstyrelsens vidkommande kunde man icke utgå

från att dylik arbetskraft under de närmaste åren skulle stå till förfogande

för ändamålet. Även länsstyrelsen i Örebro län befarar rekryteringssvårigheter.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner förslaget i denna del mindre lämpligt

dels med hänsyn till arbetets art, dels till att de täta ombytena av personal

skulle menligt inverka på arbetets behöriga gång. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län yttrar att mängden av in- och utgående post samt övrigt

expeditionsarbete utan tvivel förde med sig, att under stora delar av

året tillfällig arbetskraft måste anlitas, tidvis i mycket stor omfattning. Så

kunde fallet vara även beträffande andra avdelningar inom länsstyrelsen.

Att för länsbyrån tillskapa andra rekryteringsformer än för länsstyrelsen i

övrigt syntes mindre lämpligt. I förevarande hänseende borde likartade principer

komma till användning. I den mån ansvällningen av post och expeditio
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

nella göromål framtvingade nya stadigvarande tjänster borde sådana givetvis

komma till stånd och rekryteringen för övrigt ske enligt de för ämbetsverket

i dess helhet gällande normerna. Länsstyrelsen ansåge sig därför böra

avstyrka, att kontorselever anställdes i den form kommittén föreslagit.

I fråga om skrivbiträdenas avlöningsförhållanden yttrar

den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt, att befogad

erinran härutinnan kunde göras emot organisationsplanen. Dessa biträden

vöre avsedda att i lönehänseende jämställas med skrivbiträden, som anställts

för arbete med omsättningsskatt eller taxering. Detta innebure, att ett dylikt

biträde vid antagandet till extra skrivbiträde finge placeras högst i lönegraden

Ex 2 för att efter två år kunna antagas till extra ordinarie skrivbiträde

med placering högst i lönegraden Eo 2. De gällande bestämmelserna angående

avlöning åt den lägre biträdespersonalen å taxeringsavdelningarna och

omsätlningsskattedetaljerna å länsstyrelserna vore emellertid mindre tillfredsställande

ur såväl skälighets- som rationaliseringssynpunkt. Det nuvarande

ovillkorliga sambandet mellan den lägre biträdeskategorien och vissa särskilda

delar av länsstyrelsen syntes lämpligen böra brytas och befattningarna

fördelas på hela verket. Samtidigt borde tillses, att även dessa lägre biträden

bereddes någon om ock blygsam (normal) befordringsmöjlighet genom

att det bestämdes, att de efter vissa, ej alltför många tjänsteårs förlopp finge

uppflyttas åtminstone i lönegraden Eo 4. Statens organisationsnämnd framhåller,

att befordran till lönegraden Eo 2 borde ske redan efter ett års tjänst.

Länsstyrelsen i Malmöhus län befarar, att den otillfredsställande lönegradssättningen

komme att medföra en ständig omsättning på personal och att

sannolikt ej andra än oerfarna nybörjare komme att aspirera på befattningarna.

Känt vore ju också, yttrar länsstyrelsen, att det i regel vöre de bästa

biträdena, som först erhölle mera välavlönade befattningar på annat håll.

Länsstyrelsen skulle i stället för de av kommittén föreslagna 11 kontors- och

skrivbiträdena vilja föreslå 6 kontorsbiträden i lönegraden A 4 och 5 i lönegraden

Eo 4.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida icke för maskinernas

skötsel och vård särskilda maskinoperatörer borde anställas eller,

om detta icke läte sig göra, huruvida icke åtminstone någon av de å byrån

anställda manliga befattningshavarna borde bibringas sådan teknisk utbildning,

att mindre reparationer å maskinbeståndet och dylikt kunde utföras

å länsbyrån utan anlitande av utomstående reparatör. Länsstyrelsen i

Jönköpings län uttalar tvivel om, att präglings- och tryckningsarbetet kunde

utföras av den outbildade kontors- och skrivbiträdespersonalen, och erinrar

örn att 1936 års uppbördskommilté för maskinernas skötsel föreslagit

anställande av särskilda maskinoperatörer.

Maskinstopp, som icke utan tidsuträkt avhjälptes, kunde, anför länsstyrelsen

i Kristianstads län, medföra betänkliga konsekvenser. Det syntes därför

vara av utomordentlig vikt, att den service, som komme att stå till

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

109

länsbyråemas förfogande, vore av sådan beskaffenhet att alla osäkerhetsmoment

i berörda hänseende eliminerades. Då det bl. a. av kostnadshänsyn

icke ifrågasattes att förse varje länsbyrå med reservmaskiner, torde andra utvägar

för en tillfredsställande service böra sökas. Sålunda kunde ifrågakomma

att förse vissa länsbyråer med reservmaskiner och teknisk personal, vilka

vid behov stöde till övriga närliggande länsbyråers förfogande. Ur denna

synpunkt syntes det böra övervägas, huruvida icke —- utöver erforderlig kontorspersonal

— jämväl sakkunnig maskinteknisk personal borde fast anknytas

åtminstone till vissa länsbyråer.

I fråga örn möjligheten till överflyttning av personal yttrar

länsstyrelsen i Södermanlands län, att kommittén utgått från att en viss arbetslättnad

kunde förväntas å den arbetsdetalj, där mantals- och kyrkoskrivningsärendena

nu handlades. Med hänsyn till den omfattande arbetsbörda,

som åvilade landskontoren, kunde emellertid enligt länsstyrelsens mening

den tidsbesparing, som därigenom uppstode, endast i mycket ringa grad komma

till nytta å folkbokföringsavdelningen. Om någon överflyttning av personal

kunde det därför icke bliva tal. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller

för sitt vidkommande, att personalen å den avdelning, som hittills

sysslat med mantals- och kyrkoskrivningsärenden, hade en så stor arbetsbörda

att den betydande avlastning, som dessa ärendens överflyttning otvivelaktigt

innebure, likväl blott komme att nedbringa arbetsbördan till en

mera normal nivå, varemot det icke torde kunna påräknas någon överflödig

arbetskraft, som skulle komma folkbokföringsavdelningen till godo. Med

hänsyftning på den av kommittén alternativt förutsatta möjligheten, att personalen

i stället för att överflyttas skulle kunna tjänstgöra växelvis på de

olika avdelningarna, yttrar länsstyrelsen i Uppsala län, att det torde bliva

nödvändigt att sådan personal helt överfördes till den nya avdelningen; plats

för den nya avdelningen torde nämligen knappast vid någon länsstyrelse kunna

beredas inom nuvarande lokaler. I Uppsala län skulle en landskontorist

på övergångsstat lämpligen kunna överföras. Överståthållarämbetet framhåller,

att vad särskilt anginge erforderlig personal till de tryckande registren

sådana åtgärder givetvis borde vidtagas, att personalen kunde av länsstyrelserna

utnyttjas under året i dess helhet. En nödvändig förutsättning härför

bleve, att personalens arbete om möjligt förlädes till de tider, då icke samtidigt

andra krävande uppgifter toge länsstyrelsernas arbetskraft i anspråk.

Problemet i fråga vore för Stockholms vidkommande särskilt aktuellt. Där

hade ju förhållandet varit sådant, att personal, sorn sysslat med taxcringsarbetet

under övriga delar av året, från och med november månad ena året

till och med februari månad påföljande år överflyttats från taxeringskontoren

lill mantalskontoret för att där fullgöra arbetsuppgifter i samband med

mantalsskrivningen och de tryckande registrens ordnande. Under normala

förhållanden, då det egentliga taxeringsarbetet avslutades i oktober månad,

bade detta system fungerat väl. Under krigsåren däremot bade på grund av

arbetet med krigskonjunkturskatten vissa svårigheter uppstått. Skulle emel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

lertid, på sätt nu föreslagits, mantalsskrivningen börja redan den 15 oktober

och vara avslutad den 15 december samtidigt som debitering m. m. ägde rum

under december månad, bleve det för Överståthållarämbetet omöjligt att i

fortsättningen vidbliva det hittillsvarande arrangemanget. I stället bleve det

nödvändigt att helt nyanställa erforderlig personal för att samtidigt med taxeringsarbetet

verkställa mantalsskrivningen. Den i så fall erforderliga personalen

beräknades uppgå till ett antal av omkring 190 och lönekostnaderna

skulle uppgå till betydande belopp. Härtill komme, att nya lokaler måste

anskaffas åt hela denna personal, som då icke längre kunde utnyttja taxeringsavdelningens

lokaler, vilket medförde ett ytterligare behov av lokalutrymme

å 1 320 m2. Motsvarande svårigheter med personal och lokaler torde

säkerligen komma att om än i mindre omfattning inträda även vid länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför beträffande kommitténs förslag örn

kontorsarbete i skift, att övertidsarbete tidvis vore ofrånkomligt

men att det icke kunde anses välbetänkt att bygga upp organisationen på

arbete i skift. Länsstyrelsen föreställde sig att endast sådan personal, som

hade svårigheter att annorstädes finna sysselsättning, kunde aspirera på befattningar

med sådan tjänstgöring. — Såsom en mycket betänklig brist i

organisationen måste också, framhåller länsstyrelsen vidare, karakteriseras

kommitténs förslag att för vinnande av en jämnare arbetsfördelning vissa

arbetsuppgifter skulle skjutas framåt i tiden. Ett dylikt arrangemang vore

knappast att rekommendera i samband med en ny organisation.

Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt avger följande

totalomdöme om organisationsförslaget: Ur speciellt länsstyrelseorganisatorisk

synpunkt framstode förslaget på det hela taget såsom lyckligt

upplagt och ändamålsenligt utformat. Förslaget syntes i denna del genomgående

vila på moderna och affärsmässiga principer i såväl organisatoriskt

som arbetstekniskt hänseende. Med tillfredsställelse hade den sakkunnige

konstaterat, att folkbokföringsavdelningen uppbyggts som en självständig arbetsdetalj

med en ordinarie landskontorist som närmaste chef, samt att man

konsekvent sökt undvika användande av överkvalificerad arbetskraft för utförande

av de olika arbetsmomenten. Ändamålsenlig vore för visso även den

förordade anordningen med tryckningsarbetets bedrivande i skift under de

tider på året, då personalen vid maskinerna vore som mest arbetstyngd. I

enlighet med kommitténs förslag syntes Kungl. Majit böra utfärda instruktionella

föreskrifter för länsbyråerna. Ur rationaliseringssynpunkt måste det

ock anses vara synnerligen angeläget att, i överensstämmelse med de sakkunnigas

rekommendationer, detaljerade arbetsschemata centralt fastställdes

för åtminstone de mera väsentliga av de olika momenten i arbetet.

Statistiska centralbyrån. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som enligt

förslaget skulle tillkomma statistiska centralbyrån i dess egenskap av riksbyrå

för folkbokföringen, har kommittén ansett sig böra föreslå en förstärkning

jämväl av centralbyråns organisation. Härom anför kommittén:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

lil

Förstärkningen synes lämpligast kunna ske genom tillskapande av en ny

avdelning hos ämbetsverket. Som chef för denna avdelning torde böra sättas

en byråchef i lönegraden A 30. Därjämte torde det vara erforderligt med

dels en förste byråsekreterare i lönegraden A 26 och två icke-ordinarie

amanuenser i 18 lönegraden, dels ock biträdespersonal i tillräcklig omfattning.

Då riksbyrån enligt förslaget skall verka för en enhetlig rättstillämpning

på folkbokföringens område och i övrigt handlägga åtskilliga ärenden

av juridisk natur, synes det vara önskvärt, att byråchefen och förste byråsekreteraren

avlagt juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk

examen.

Den registrerande verksamhet, som skall åligga riksbyrån, är synnerligen

omfattande. Sålunda torde enbart förandet av sökregistret enligt verkställda

beräkningar nödvändiggöra inemot 2 300 000 kortplaceringar årligen. Dessutom

skall på riksbyrån förås dödregister, emigrantregister, register över obefintliga

samt dublettaktregister. Enligt förslaget är riksbyrån vidare avsedd

att med hjälp av sitt sökregister, som omfattar hela befolkningen, tjänstgöra

såsom upplysningscentral för folkbokföringsmyndigheterna, när till följd av

ofullständigheter eller felaktigheter i den löpande folkbokföringen en identifiering

i något avseende behöver göras. På riksbyrån skall ytterligare ankomma

bl. a. att verkställa den avisering till pastorsämbetena rörande äktenskapskillnader

samt återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel, vilken

för närvarande åligger äktenskapsregistret. För fullgörandet av alla dessa

jämte åtskilliga andra på riksbyrån ankommande göromål erfordras enligt

av kommittén gjorda beräkningar minst 25 helårsanställda biträden. Av dessa

synes en böra vara ordinarie kansliskrivare i 11 lönegraden, två ordinarie

kontorister i 9 lönegraden, fyra ordinarie kontorsbiträden i 4 lönegraden samt

aderton icke-ordinarie skrivbiträden. Slutligen torde vara ofrånkomligt att

nyanställa en ordinarie expeditionsvakt i 5 lönegraden.

Statistiska centralbyrån anför i sitt remissyttrande, att kommitténs beräkningar

i fråga om personalbehovet torde få fattas såsom en förhandskalkyl

med marginal öppen för jämkningar i avseende på personalens storlek och

lönegradsplaceringar m. m., när arbetsuppgifterna närmare preciserats till

sin omfattning och erfarenhet kunnat förvärvas angående systemets tillämpning

i praktiken. Med denna reservation ansåge sig centralbyrån kunna godtaga

kommitténs kalkyler.

Socialstyrelsen finner det knappast erforderligt, att såväl byråchefen som

förste byråsekreteraren skola hava avlagt juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig

juridisk examen.

Statskontoret anser det tveksamt, örn den centrala ledningen av folkbokföringen

påkallade inrättandet av en ny byrå inom statistiska centralbyrån.

Statskontoret erinrar i detta sammanhang örn att ämbetsverket i utlåtande

över 1936 års uppbördskommittés betänkande beträffande där föreslagna

motsvarande arbetsuppgifter uttalat, att dessa åtminstone till en början skulle

kunna inordnas under byrån för befolkningsstatistik för att handläggas under

överinseende av en aktuarie eller förste aktuarie, därvid byrån i övrigt

borde utrustas med erforderligt antal amanuenser och kontorsbiträden.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Departementschefen. Inledningsvis vill jag förutskicka, att de i detta sammanhang

berörda organisationsfrågorna komma att behandlas endast i den

utsträckning, som kan anses erforderlig för att möjliggöra ett ställningstagande

till de i det föregående omlörmälda huvudgrunderna för folkbokföringsreformen.

Jag avser sålunda icke att redan nu framlägga detaljerade förslag

i dessa ämnen.

Vad först angår frågan om delning av folkrika församlingar

i flera församlingar eller i flera kyrkobokföringsdistrikt delar jag kommitténs

uppfattning att olägenheter med avseende å folkbokföringen kunna

uppstå, därest folkmängden i en församling är alltför stor. Emellertid synes

det icke lämpligt att som från några håll föreslagits bestämma en viss

folkmängdssiffra, vid vars överskridande församlingsdelning skulle vara

obligatorisk. Även andra omständigheter än folkmängdens storlek förtjäna

i detta sammanhang beaktande. Därest svårigheter med avseende å folkbokföringen

uppkomma till följd av en församlings folkrikedom, torde därför de

organisatoriska åtgärder böra vidtagas som i varje särskilt fall befinnas vara

de lämpligaste. Jag vill tillägga, att jag med det nu sagda icke avsett att taga

avstånd från kommitténs uttalande att de myndigheter, som utöva tillsyn

över kyrkobokföringen, därvid hava att beakta jämväl frågan örn församlingarnas

lämpliga storlek.

I anslutning till den diskussion, som i betänkandet och remissyttrandena

förekommit om den föreslagna reformens inverkan på pastors arbetsbörda,

vill jag erinra om vad jag förut anfört cm angelägenheten av att

denna arbetsbörda ej alltför mycket ökas. Vid detaljutformningen av förslaget

bör därför eftersträvas en sådan utformning av pastorsämbetenas åligganden,

att arbetsbördan örn möjligt bibehålies ungefärligen vid sitt nuvarande

mått. Emellertid må erinras om att omdömena om den arbetsbörda,

som enligt kommittéförslaget skulle åvila pastor, i såväl betänkandet som

yttrandena präglas av osäkerhet. Den allmännast omfattade meningen synes

dock vara, att en ökning vore att förvänta. Det torde dock ej vara uteslutet,

att förenklingar kunna genomföras med arbetsbesparing som följd.

Liksom kommittén vill jag understryka angelägenheten av att pastorsämbetena

erhålla den skrivhjälp, som är erforderlig för att systemet skall

fungera friktionsfritt. Att döma av kommitténs och Uppsala domkapitels uttalanden

har kravet på arbetshjälp i en del församlingar haft svårt att vinna

beaktande. Kommittén har därför ansett det motiverat att föreslå vissa åtgärder

i syfte att garantera erforderlig arbetshjälp. Denna fråga torde emellertid

få upptagas till vidare behandling vid framläggandet av det blivande

detaljförslaget.

Tiden för mantalsskrivningarna har av ålder bestämts med hänsyn till å

ena sidan att det övervägande antalet flyttningar äger rum i oktober och november

och å andra sidan att mantalslängden måste föreligga färdig vid

taxeringsarbetets början nästföljande vår. För att mantalslängden skall kunna

redovisa befolkningen i så nära överensstämmelse med det faktiska be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 282.

lia

folkningsläget sorn möjligt men likväl hiima färdigställas i rätt tid måste

sålunda mantalsskrivningsarbetet förläggas till det ena årets sista och det

påföljande årets första kvartal. Så är förhållandet enligt mantalsskrivningsförordningen,

och förslaget gör härutinnan ingen väsentlig ändring. Jag har

ansett mig böra erinra härom i anledning av Sveriges häradsskrivareförenings

anmärkning, att i stort sett hela arbetet för mantalsskrivningsförrättarens

och hans personals vidkommande avsåges sammanfalla med en toppbelastning

i arbetet med preliminär taxering och skattedebitering.

Vilka konsekvenser nyssnämnda förhållande kan medföra med avseende

å häradsskrivarnas ställning kan ej nu definitivt angivas. Frågan

om fögderiförvaltningens organisation har nämligen, såsom kommittén anfört,

på grund av det nära sambandet med uppbördsfrågan måst lämnas

olöst i avbidan på resultatet av 1944 års uppbördsberednings ännu pågående

utredningsarbete. Enligt vad jag inhämtat kommer emellertid förslag rörande

fögderiförvaltningen att framläggas av uppbördsberedningen. I samband

därmed torde även den i några yttranden berörda frågan örn lönereglering

för häradsskrivarna komma att upptagas till behandling.

Det blivande förslaget till omläggning av uppbördsförfarandet kan förväntas

innebära genomgripande förändringar jämväl i fråga om städernas

uppbördsförvaltning. Först i samband med behandlingen av

nämnda förslag synes det bliva möjligt att taga ståndpunkt till det av kronokamreraren

i Uppsala berörda spörsmålet, hur man i magistratsstäderna

skall förfara med arbetskraft, som kan komma att frigöras till följd av

folkbokföringsrefonnen.

Lika med den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt

finner jag kommitténs förslag till utbyggnad av länsstyrelseorganisationen

i princip godtagbart. Vad åter angår de härmed sammanhängande

detalj spörsmålen är ett definitivt ställningstagande i dessa frågor

givetvis omöjligt, så länge länsbyråernas arbetsuppgifter ej i detalj bestämts.

Även örn man utgår från den arbetsbörda, som enligt kommittéförslaget

skulle åvila länsbyråerna, är personalbehovet, såsom några länsstyrelser framhållit,

svårbedömt. Med verklig säkerhet torde denna fråga kunna bedömas

först sedan erfarenhet vunnits genom någon tids tillämpning av det nya systemet.

I yttrandena synes den allmännast omfattade meningen vara att kommittén

underskattat personalbehovet. Jag vill emellertid framhålla, att kommitténs

beräkningar i viss utsträckning bygga på verkställda arbetsstudier.

Preliminärt torde man därför kunna utgå från kommitténs beräkningar,

samtidigt som man dock försiktigtvis torde böra räkna med att vid detaljutformningen

av förslaget en viss ökning kan befinnas önskvärd.

Då kommittén föreslagit en landskontorist som föreståndare för folkbokföringsavdelningen,

bar kommittén följt den princip som gäller beträffande

arbetsledningen inom landskontorets övriga arbetsdetaljer. Såvitt nu kan bedömas

komma avdelningens arbetsuppgifter huvudsakligen att bliva av expeditionell

och rutinmässig karaktär. Arbetet kommer nämligen i stort sett

Diliang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 282.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

att utföras enligt direktiv och rutinschemata, som fastställas av riksbyrån.

Jag anser mig därför icke för närvarande kunna biträda den från vissa håll

framförda meningen, att föreståndaren borde vara en tjänsteman i mera

kvalificerad ställning.

Den ökning i arbetsbördan, som till följd av folkbokföringens omläggning

kan uppkomma för vederbörande föredragande i folkbokföringsärenden å

landskontoret, torde icke vara så betydande, att den i och för sig kan motivera

en ökning av antalet juristtjänster på landskontoren. Med hänsyn till

att dessa tjänstemän redan äro arbetstyngda, är dock ökningen ägnad att ingiva

betänkligheter. Enligt vad jag inhämtat kommer emellertid 1944 års

uppbördsberedning att föreslå inrättande av en ny assessorstjänst å landskontoret,

vars innehavare skulle vara föredragande i uppbörds- och folkbokföringsärenden.

Ett definitivt ställningstagande till frågan torde därför tillsvidare

böra uppskjutas.

Beträffande frågorna örn anställande av särskilda maskinoperatörer och

örn service instämmer jag i vad kommittén anfört. Den biträdespersonal, som

anställes för tjänstgöring vid adresseringsmaskinerna, bör vara utbildad för

sådant ändamål; den erforderliga färdigheten är ej svår att inhämta och vinnes

efter kort tids undervisning.

I sitt yttrande över kommitténs betänkande har Överståthållarämbetet

redogjort för vissa personalsvårigheter, som skulle uppkomma om mantalsskrivningen

i städerna skulle börja redan den 15 oktober. Med anledning härav

må framhållas, att kommitténs förslag visserligen förutsätter, att mantalsskrivningen

i städerna skall kunna äga rum i oktober, men att kommittén

icke avsett att detta skulle vara obligatoriskt.

Därest man »i stället för de föreslagna kontorseleverna skulle för tillgodoseende

av de ifrågavarande arbetsuppgifterna anlita personal med annan anställningsform

eller därest man med beaktande av den kritik, som riktats mot

kommitténs förslag rörande skrivbiträdenas lönesättning, skulle för dem medgiva

den snabbare befordringsgång, som inom länsstyrelsens övriga avdelningar

tillämpas beträffande motsvarande tjänster, torde man få räkna med

något ökade kostnader för statsverket vid förslagets genomförande. Ökningen

torde emellertid icke bliva av sådan storleksordning, att den kan förväntas

påverka ställningstagandet till reformförslaget såsom sådant. Det torde därför

icke vara nödigt att nu gå närmare in på dessa frågor utan torde därmed

få anstå till dess det detaljerade förslaget i ämnet framlägges.

Såvitt nu kan bedömas torde man ej behöva räkna med större personalökning

för statistiska centralbyrån än kommittén föreslagit. I

övrigt är jag emellertid ej beredd att nu taga ståndpunkt till ifrågavarande

spörsmål, för vars slutliga bedömande torde erfordras att riksbvråns arbetsuppgifter

blivit i detalj bestämda.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

115

V. Vissa frågor avseende övergången till det nya systemet.

FolkbokföringskommiUén. Kommittén anför i nu förevarande sammanhang:
Av

hänsyn till uttalade önskemål om påskyndande av den väntade uppbördsreformen,

vilken för sin tillämpning, åtminstone enligt de förslag som

för närvarande äro att räkna med, förutsätter ett moderniserat folkbokföringssystem,

har kommittén föranletts att för folkbokföringsförordningens

ikraftträdande föreslå en betydligt kortare tid, nämligen — under förutsättning

att 1945 års riksdag meddelar beslut örn folkbokföringsreformen

— till den 1 januari 1947, än den övergångstid kommittén, frånsett sådana

hänsyn, skulle hava funnit lämplig. Kommittén hade givetvis ej föreslagit

denna korta övergångstid, om kommittén ej trott på möjligheten av förslagets

genomförande, men anser sig även böra framhålla, att riskerna ökas

med snabbheten och att sannolikt även kostnaderna bliva större än vid ett i

lugnare takt bedrivet förfarande. I detta hänseende må följande tilläggas.

Utredningen visar väl, alt en så snabb uppläggning av systemet som den

föreslagna är praktiskt genomförbar, men det är uppenbart, att det forcerade

arbetstempot ställer betydligt större krav på att allt, även i detaljer, förlöper

normalt enligt beräkningarna än man under vanliga förhållanden brukar

förutsätta. Det sagda gäller framför allt den maskinella uppläggningen.

Detaljerade planer för detta arbete måste i förväg och med största omsorg

utarbetas av särskilt sakkunniga personer. Planerna måste följas med stor

precision. Till den centrala arbetsledningen måste löpande rapporter insändas

om fullgjorda arbetsprestationer, om använd tid, om hinder i arbetet

o. s. v. Arbetsledningen måste oavlåtligt följa arbetsgången och örn intensiteten

på en arbetsplats tenderar att nedgå under den beräknade ofördröjligen

ingripa för att uppdaga och rätta vad som brister. Maskinleveranser

måste fullgöras utan dröjsmål enligt de fastställda leveranstiderna, i rätt

tid måste tillräcklig och välutbildad personal stå till förfogande, reservarbetskraft

och reservmaskiner måste hållas i beredskap för att sättas in vid behov,

tempoförlusterna till följd av sådana utbyten, reparationer, sjukdomsfall

eller annan nedsättning i personalens arbetsförmåga måste hållas inom de

erfarenhetsmässigt beräknade gränserna o. s. v. Tiderna för maskinleveranserna

kunna, såvitt angår maskiner, vilka finnas eller tillverkas inom landet,

beräknas på grundval av någorlunda säkra faktorer, ehuru oförutsedda händelser,

t. ex. stridsåtgärder på arbetsmarknaden, icke kunna helt uteslutas,

men bliva i fråga om maskiner, som måste importeras, mera utsatta för

oberäkneliga inflytelser, särskilt örn krigsförhållandena fortsätta.

Det skulle dessutom hava varit av värde, örn systemet, innan det för hela

riket genomfördes, kunnat för justering av föreslagna bestämmelser, anordningar

och förfaringssätt efter gjorda erfarenhetsrön utprovas under ett år

vid en anläggning för ett mindre län. Kommittén har visserligen vid förslagets

utformande sökt att så långt som möjligt tillgodogöra sig den praktiska

erfarenhet, som stått till buds, och värdefulla synpunkter kunna väl

också framkomma genom ''den kritik, för vilken förslaget kommer alt utsättas,

men kvar står dock, att åtskilligt av vad som föreslås är så i väsentliga

delar nytt, att ingen erfarenhet därom står att vinna på annat sätt än

det nämnda. —---Möjligen kan man även inom deli föreslagna kortare

övergångstiden få rum med praktiska prov, t. ex. om man från början koncentrerar

sig på att omedelbart färdigställa registren för provlänet, men tiden

medger icke, att arbetet i övrigt vilar i avbidan på resultatet av proven.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Kommittén räknar med att folkräkning kommer att äga rum vid årsskiftet

1945—1946.

En översikt över de av kommittén i denna del föreslagna åtgärderna och

anordningarna har förut lämnats (se s. 17—18).

Kommittén beräknar, att som präglingsunderlag hos pastor borde kunna

utskrivas kort för omkring 200 personer per dag och skrivare. Detta innebure,

anför kommittén, att redan efter 14 dagar icke mindre än 1 821 församlingar

av 2 553 (siffrorna enligt 1940 års folkräkning) skulle vara färdiga

med arbetet.

Beträffande Stockholm och Göteborg, för vilka städer som inledningvis

omnämnts vissa särbestämmelser angående folkbokföringen gälla, möta särskilda

problem med avseende å det nya systemets genomförande. Kommittén

anför härom:

Beträffande folkbokföringen i Stockholm och Göteborg torde, därest kommitténs

förslag till folkbokföringens ordnande lägges till grund för en ny lagstiftning,

erfordras särskilda bestämmelser. Givetvis bör folkbokföringen i

dessa städer regleras enligt samma materiella bestämmelser, som gälla för

riket i övrigt. Då det av kommittén föreslagna systemet bygger på att personakterna

allt eftersom personerna flytta mellan olika orter skola kunna

överföras från den ena ortens församlingsliggare till den andra ortens, böra

personakter upprättas även för de båda städernas befolkning enligt samma

formulär som för riket i övrigt. Även medborgarkort böra utfärdas för dessa

städers befolkning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för

riket i övrigt. Jämväl de tryckande registren böra örn möjligt vara lika och

bestå av samma slags plåtar som i länen, så att utväxling av plåtmaterial

kan ske med andra länsbyråer; med avseende å Göteborg möter detta inga

svårigheter men väl i fråga om Stockholm, där maskinella anordningar för

folkbokföringen redan finnas och den använda tryckplåten, oavsett vilken

maskintyp som väljes för folkbokföringen i landsorten, väsentligt avviker

från den av kommittén föreslagna. Däremot bör givetvis hinder ej möta att

i sagda städer vid sidan av de urkunder som måste vara gemensamma för

riket föra andra urkunder för särskilda ändamål. Likaledes kunna, om så

befinnes lämpligt, delvis andra regler än de i folkbokföringsförordningen

föreslagna stadgas angående det tekniska förfarandet vid folkbokföringen

och befolkningens medverkan. Kommittén har efter övervägande av de nu

föreliggande skiljaktigheterna i folkbokföringshänseende mellan de ifrågavarande

städerna och riket i övrigt funnit de föreslagna bestämmelserna

kunna i allt väsentligt göras tillämpliga även å städerna. Med avseende å de

maskinella anordningarna i Stockholm kan dock ifrågasättas, huruvida icke

det nuvarande systemet tillsvidare bör bibehållas såsom en i sig sluten enhet,

vilken icke deltager i utväxlingen av plåtar mellan länsbyråerna; förr

eller senare kommer emellertid en anslutning till det större systemet att

framtvingas av förhållandena. De särskilda bestämmelser, som i detta eller

övriga hänseenden må erfordras beträffande folkbokföringen i de båda städerna,

torde böra utarbetas först efter det dessa städer hörts över det nu

framlagda förslaget, och torde representanter för städerna lämpligen böra

deltaga i förarbetena till sådana bestämmelser; därvid bör för Göteborgs vidkommande

jämväl uppmärksammas frågan, huruvida det tryckande registret

såvitt angår staden skall enligt den föreslagna folkbokföringsförordningen

föras å mantalskontoret eller vid länsstyrelsen. På grund härav har kommittén

icke ansett lämpligt att nu framlägga förslag i dessa hänseenden.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

117

Remissyttrandena. Under åberopande av vunnen erfarenhet har Överståthållarämbetet

ansett sig böra uttala, att någon möjlighet icke torde föreligga

att på ett tillfredsställande sätt genomföra den föreslagna betydande omläggningen

till den 1 januari 1947. Ett forcerat framdrivande skulle säkerligen

medföra betydande felaktigheter och därigenom oförtjänt misskreditera hela

systemet.

Kommitténs uttalanden gåve, yttrar statistiska centralbyrån, ett starkt intryck

av att kommittén endast på grund av ett nödtvunget läge med hänsyn

till uppbördsreformens genomförande ansett sig kunna föreslå en så kort

övergångstid som till den 1 januari 1947. Uppenbart vöre, att genomförandet

av hela det av kommittén skisserade arbetsprogrammet under en tid av sex

månader innebure en stark påfrestning på de berörda myndigheterna, helst

som dessa måste lägga ned mycket arbete och mycken tid på kontrollen

av uppgifterna, då det måste anses vara en angelägenhet av siörsta vikt, att

de vid första präglingen införda uppgifterna bleve absolut tillförlitliga.

Även statens organisationsnamnet har funnit sig böra uttala allvarliga farhågor.

Erfarenheterna från omläggningen av värnpliktsredovisningen styrkte

uppfattningen, att kommitténs optimism icke vore alldeles berättigad. Såsom

kommittén framhållit hade man att räkna med en mängd olika faktorer, som

kunde verka förryckande på tidsschemat. Man kunde nämligen icke fordra,

att en så omfattande omläggning skulle kunna ske friktionsfritt, utan omständigheter

torde efter hand framkomma, som påkallade kostnadskrävande

förändringar.

Liknande betänkligheter uttalas i ett flertal andra yttranden. Länsstyrelsen

i Norrbottens län understryker sålunda, att allvarliga risker måste anses vara

förenade med alltför forcerat arbetstempo. Uttalanden av denna innebörd

göras även av länsstyrelsen i Älvsborgs län samt domkapitlet i Karlstad. Nyssnämnda

länsstyrelse och länsstyrelsen i.Hallands län erinra om att grundliga

och välox-dnade förberedelser måste vidtagas och understryka behovet av en

ej alltför snävt tilltagen övergångstid för att systemet skulle fungera fiåktionsfrilt.

Önskvärdheten av en förlängning av övergångstiden framhålles

även av domkapitlen i Göteborg, Härnösand och Luleå, av vilka det sistnämnda

föreslår uppskov med ikraftträdandet till den 1 januari 1949.

Sveriges häradsskrivareförening yttrar att mot ett förhastat genomförande

av kommitténs förslag talade bl. a. erfarenheten beträffande de betydande

olägenheter, vilka vållats genom försenade blankettleveranser. En enda dylik

fatalitet — försenat blankettryck, en oprövad maskindetalj, ett eventuellt

uppkommande binder för rättidig anskaffning och omstansning av tryckplåtar

etc. — kunde vara tillräcklig att helt äventyra en på sådan sakrikedom

uppbyggd folkbokföring som den ifrågasatta.

Rilcsräkenskapsverket uttalar, alt kommittén syntes hava tagit alltför lätt

på flugan örn kostnaderna för länsstyrelsernas ökade uti;ymmesbehov liksom

även på möjligheterna att inom erforderlig tid åstadkomma en ändamålsenlig

lösning av lokalfrågorna. Många länsstyrelser hava i sina ytti-anden anmält

omöjlighet att inom nuvarande lokaler inrymma den föi-eslagna 1''olkbokföringsavdelningen,

och åtskilliga av deni hava jämväl framhållit, att

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

lämpliga lokaler ej heller stöde att uppbringa på hyresmarknaden. Länsstyrelsen

i Norrbottens län har nied hänsyn härtill funnit sig böra enträget hemställa,

att tidpunkten för förslagets genomförande icke fixerades förrän man

förvissat sig om att erforderliga lokaler kunde anskaffas. Andra länsstyrelser

hava understrukit nödvändigheten av att möjlighet gåves länsstyrelserna att

vidtaga alla behövliga åtgärder i tid.

Luleå domkapitel framhåller, att det för många pastorsämbeten, som redan

nu hade det ytterst trångt, kunde vara svårt eller rentav ogenomförbart

att bereda plats för församlingsliggare och hjälpkortregister.

överståthållarämibetet och åtskilliga länsstyrelser framhålla, att stor personal

måste anskaffas och utbildas och att detta sannolikt komme att möta

avsevärda svårigheter. Länsstyrelsen i Örebro län befarar, att dessa svårigheter

komme att bli för stora för att kunna övervinnas.

Vad kommittén anfört beträffande frågan örn maskinleveranserna understrykes

av Överståthållarämbetet och en länsstyrelse. Statistiska centralbyrån

anför, att de farhågor centralbyrån hyste i fråga om uppläggningstidens tillräcklighet

vore oberoende av nämnda leveransfråga, vilken undandroge sig

säkert bedömande från centralbyråns sida. Försiktigheten syntes emellertid

bjuda, att man räknade med att störningar till följd av tidsläget kunde inträffa

även härutinnan.

För prästerna torde det, anför domkapitlet i Härnösand, komma att medföra

hart när oöverstigliga svårigheter att jämsides med det löpande arbetet

under ett och samma vinterhalvår medhinna det vidlyftiga arbetet med

granskning av mantalsuppgifter, komplettering av församlingsboken, genomförande

av folkräkning samt utskrivning och komplettering av kort till präglingsunderlag.

Arbetet komme, enligt vad domkapitlet vidare uttalar, att menligt

påverkas av att prästerskapet ej finge tid och tillfälle att sätta sig in i

det nya systemet och erhålla instruktion i dess handhavande. Domkapitlet i

Karlstad anser, att kommitténs beräkning att hos pastor skulle kunna utskrivas

kort för omkring 200 personer per dag och skrivare med till visshet

gränsande sannolikhet icke kunde realiseras. I större församlingar vore det

svårt för att icke säga omöjligt för pastor att få extra hjälp av kompetenta

skrivare, vilket man i Karlstad fått erfara upprepade gånger under de senare

åren. På landsbygden torde det bliva ännu svårare. Stockholms domkapitel

yttrar däremot, att den av kommittén föreslagna ordningen för övergången

syntes väl genomtänkt och ändamålsenlig, och att den för arbetet tillmätta

tiden för pastorsämbetenas del finge anses vara tillräcklig.

Häradsskrivarna och länsstyrelsen i Västmanlands län framhålla, att det

med hänsyn till den tid, som stöde till förfogande lör mantalsskrivningsförrättningarna,

vore omöjligt att vid mantalsskrivningen hösten 1945 medhinna

att tillse, att församlingsböckernas fastighetsbeteckningar vore eller bragtes

i överensstämmelse med de i mantalslängden förekommande; detta arbete

kunde, yttra häradsskrivarna vidare, likaväl utföras under tiden den

10—den 20 februari 1946, då pastor hade mantalslängden för granskning.

Kammarrätten ifrågasätter med hänsyn till kostnaderna m. m. uppskov till

normala tider med reformens genomförande och yttrar i anslutning därtill,

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

119

att man i en situation som den nu rådande örn möjligt borde undvika att

betunga allmänhet och myndigheter med tillämpningen av en ny författning

av det omfång och den allmänna betydelse som den ifrågavarande.

Med hänsyn till att även uppbördsreformen torde komma att pålägga myndigheter

och tjänstemän många och svårbemästrade problem borde, yttrar

föreningen Sveriges städers kronouppbördstjånstemän, folkbokföringsreformen

dessförinnan hava passerat experimentstadiet. Betänkligheter, som anförts

mot det föreslagna systemet, hade därför kommit flera av föreningsmedlemmarna

att ansluta sig till uppfattningen, att systemet borde utstå en

prövotid, innan det fördes ut i praktiken. Statens organisationsnåmnd anför,

att det allmänna genomförandet skulle försiggå på bättre sätt och säkrare

resultat skulle vinnas, om försök anordnades inom någon länsstyrelse så

att man genom praktiska prov i större skala kunde vinna erfarenheter rörande

systemets funktion i mera väsentliga delar och vidtaga de justeringar

och förbättringar, som funnes erforderliga. Kostnaderna för genomförandet

torde även i så fall kunna nedbringas. Även på länsstyrelsehåll har tanken att

låta systemets genomförande föregås av en dylik utprövning vunnit anslutning.

Länsstyrelserna i Gotlands och Västernorrlands län, vilka uttala sympatier

för denna tanke, framhålla dock att förslagets genomförande med

hänsyn till uppbördsreformen icke torde kunna uppskjutas.

Uppbördsreformen borde, betonar statens organisationsnämnd vidare, icke

helt bygga på att en omläggning av folkbokföringen enligt kommittéförslaget

ginge programenligt i lås. Åtgärder borde i förväg planeras, som kunde

vidtagas därest något skulle brista i övergångsanordningarna.

Statistiska centralbyrån uttalar för sin del, att man kan ställa frågan om

det icke med hänsyn till tidsbegränsningen blir nödvändigt att modifiera den

ursprungliga planen på sådant sätt, att arbetet med införandet i det tryckande

registret av en del data, vilkas behövlighet under den närmaste tiden

icke framstår såsom oundgängligt, fördelas på en något längre tidsperiod

än som avsetts, oaktat en del olägenheter i tekniskt avseende äro förknippade

härmed.

Efter att hava lämnat en översikt över de mest närliggande arbetsuppgifterna

yttrar centralbyrån vidare:

Möjligheten att i uppläggningens begynnelseskede låta anstå med präglingen

av vissa data synes begränsa sig till födelsenumreringen och yrkesuppgifterna.

Beträffande de sistnämnda lär i sådant fall något annat alternativ

icke stå öppet än att uppskjuta införskaffandet av dessa uppgifter till någon

senare tidpunkt. Gent emot en sådan åtgärd talar likväl, att yrkesuppgifterna

även äro avsedda att utnyttjas för den folkräkning, som planerats till

den 31 december 1945.

I fråga örn födelsenumreringen synes en sådan uppdelning av arbetet möjlig,

att den första präglingen begränsas till ett införande av födelseår, -månad

och -dag, varefter den återstående delen av numret instansas vid en omprägling

av plåten i ett senare sammanhang med anledning av någon ändring

av uppgifterna å denna. Förfaringssättet erbjuder den fördelen, att avtryckskort

från de tryckande maskinerna skulle kunna utnyttjas för den sortering,

som är erforderlig för fastställandet av födelsenumret.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

Departementschefen. Enligt det av kommittén föreslagna tidsschemat äro

de åtgärder, vilka skola förmedla övergången till det nya systemet, fördelade

över en tidrymd av ej fullt fem år, nämligen från den 1 juli 1945 till den 1

januari 1950. Genom att uppskjuta vad som tål uppskov har kommittén sökt

bereda möjlighet att från början koncentrera ansträngningarna på mera

brådskande åtgärder. Såsom brådskande har därvid i första hand ansetts

genomförandet av systemet i de delar, som äro av betydelse för uppbördsreformen.

Häremot synas i princip inga berättigade invändningar kunna göras.

Den inbördes ordning, i vilken de olika arbetsmomenten avsetts skola

utföras, förefaller också i stort sett lämplig.

Då övergångstiden i flera yttranden betecknats som för kort, åsyftas närmast

den tidrymd, som utmätts för en viss del av förfarandet, nämligen upprättandet

av de tryckande registren över fysiska personer. Detta arbete skall

enligt planen vara i huvudsak slutfört den 1 juli 1946 och innefattar flera

olika moment, av vilka det första — att prästerna upprätta präglingsmanuskript

genom att i viktigare delar överföra församlingsbokens innehåll å kort,

ett för varje hushåll eller ensamstående person — skall taga sin början i

juli i år. Arbetsgången innebär i övrigt huvudsakligen dels att präglingsmanuskripten

granskas, kompletteras och ordnas av mantalsskrivningsförrättarna

samt därefter ytterligare kompletteras och — med ledning av fortlöpande

avisering från de lokala folkbokföringsorganen — aktualiseras vid

länsstyrelserna, dels ock att plåtar präglas och vid flyttning utväxlas mellan

länsstyrelserna samt att plåtarna — i stället för motsvarande präglingsmanuskript

— hållas aktuella. Av de kompletteringsåtgärder, som skola företagas

å länsstyrelserna, äro två särskilt tidsödande nämligen utsättandet av

födelsenummer och införandet av beteckningar för nuvarande och förutvarande

yrke, arbetsgivare och näringsgren; dessa åtgärder avses skola vidtagas

med ledning av uppgifterna till mantalsskrivningen i höst. Man torde

därför ej kunna påräkna, att präglingen skall kunna påbörjas eller i vart

fall icke bedrivas med full kraft förrän omkring årsskiftet.

Den tillmätta tiden kan visserligen förefalla knapp men längre tid står

överhuvud icke till förfogande, om man vill utnyttja de maskinella anläggningarna

för att möjliggöra uppbördsreformens genomförande den 1 januari

1947. Farhågor hava emellertid uttalats för att det ej skulle vara möjligt att

på ett tillfredsställande sätt genomföra arbetsprogrammet på den korta tiden.

Vissa av de framkomna farhågorna äro av mera allmän eller obestämd

natur. Man framhåller, att felrisker vore förbundna med den starka forceringen

av arbetet, att myndigheterna kanske ej skulle medhinna att kontrollera

arbetsresultatets tillförlitlighet med önskvärd omsorg, att arbetets omfattning

gjorde det omöjligt att på förhand överblicka alla omständigheter

och förebygga störningar, att tekniska missöden kunde verka förryckande

o. s. v.

Till en början torde jag emellertid få framhålla, att en viss koncentration

i tiden vid arbeten av denna art i och för sig innebär en fördel. Ju kortare

uppläggningstiden är, desto färre bliva de ompräglingar, som föranledas av

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

121

de ständigt skeende förändringarna i befolkningsläget, och desto förr kommer

man ifrån övergångstidens provisoriska anordningar och förfaringssätt

med de besvärligheter av skilda slag, som oundvikligen äro förbundna därmed.

Med det sagda har jag likväl ej velat förringa värdet av de betänkligheter,

som anförts. Säkerligen har man att räkna med åtskilliga risker och

svårigheter. Dessa böra dock å andra sidan icke överskattas. Jag är övertygad

om att åtskilligt står att vinna redan genom en förutseende planläggning

av arbetets detaljer samt genom god organisation och fast ledning. De

av kommittén uppdragna riktlinjerna äro för närvarande, enligt av Kungl.

Maj:t lämnat uppdrag, föremål för omprövning och detaljutformning inom

statistiska centralbyrån, som vid nämnda arbete biträdes av tillkallade experter.

Den sakkunskap, som statens organisationsnämnd företräder, synes även

böra på ett eller annat sätt utnyttjas vid den föreliggande arbetsuppgiften.

Oavsett vad sålunda anförts torde det emellertid vara angeläget att en viss

avlastning av arbetsuppgifter sker från det hårt pressade tidsschemat för

första uppläggningsåret. Som jag i annat sammanhang redan omnämnt, anser

jag sålunda att det bör anstå med inpräglingen å plåtarna av födelsenummer

och uppgifter om fastighets belägenhet i rote. I sitt yttrande över kommitténs

betänkande uttalar statistiska centralbyrån, att även med inpräglingen

av yrkesuppgifter borde kunna anstå. Därmed åsyftar centralbyrån uppenbarligen

de uppgifter angående yrke och arbetsgivare m. m., vilka såsom

jag förut omnämnt skulle inhämtas i samband med höstens mantalsskrivning.

Från 1944 års uppbördsberedning har jag inhämtat, att ett uppskov

med inpräglingen av nämnda uppgifter visserligen skulle medföra vissa olägenheter

med avseende å det nya uppbördsförfarandet, men att man är beredd

att söka övervinna dessa, om därigenom större säkerhet kunde vinnas

för att folkbokföringsreformen skall kunna träda i kraft inom avsedd tid.

Jag är därför benägen att ansluta mig till centralbyråns förslag. Skulle vid

den utredning, som pågår inom statistiska centralbyrån, ytterligare möjligheter

till förenkling av den närmaste tidens arbetsuppgifter yppa sig, böra

dessa möjligheter givetvis utnyttjas.

Utöver de nyssnämnda mera allmänt hållna betänkligheterna beträffande

möjligheterna att programenligt förverkliga förslaget innehålla remissyttrandena

jämväl påpekanden angående svårigheter av mera speciell natur.

Sålunda framhålles från olika håll bristen på lokaler i residensstäderna.

Kommittén har enligt vad jag erfarit räknat med att lämpliga utrymmen i

allmänhet ej skulle kunna påräknas inom länsstyrelsernas ordinarie lokaler

och har därför utgått från att lokaler för folkbokföringsavdelningama måste

förhyras. Även detta synes emellertid bereda svårigheter i mångå residensstäder.

Det torde därför bliva erforderligt att på sina håll lösa lokalfrågan

genom att uppföra provisoriska byggnader. Dessa spörsmål äro för närvarande,

enligt Kungl. Maj:ts uppdrag, föremål för utredning inom byggnadsstyrelsen.

De farhågor, som uttalats med avseende å möjligheterna att anskaffa och

utbilda erforderlig personal, synas däremot något överdrivna. Vad särskilt

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

utbildningsfrågan angår vill jag nämna, att denna torde kunna erhålla en

tillfredsställande lösning genom avtal med den firma, som kommer att

leverera adresseringsmaskinerna.

Efter samråd med vissa experter, representerande olika åsiktsriktningar,

har jag kommit till uppfattningen, att bland de konkurrerande maskintyperna

det svenska fabrikatet bör givas företräde. I enlighet härmed och för

att icke reformens planenliga genomförande skall förhindras till följd av

försenad maskinleverans har preliminärt avtal — som för sin giltighet är

beroende av att riksdagen anvisar medel för ändamålet — träffats med

vederbörande maskinfirma. Möjligheten av långvarig arbetskonflikt torde

vid nämnda utgång av frågan om maskinvalet kvarstå som det enda allvarligare

riskmomentet med avseende å maskinanskaffningen.

Med hänsyn till de särskilda förhållandena i Stockholm och Göteborg

anser jag i likhet med kommittén, att det föreslagna systemet där bör genomföras

först efter viss ytterligare utredning. Vid utredningen böra, såsom

kommittén anfört, representanter för städerna medverka. Jag torde få återkomma

till denna fråga, sedan detaljutformningen av förslaget i övrigt fortskridit

så långt, att systemet kan med erforderlig bestämdhet överblickas

även i fråga om dess enskildheter.

Med avseende å de maskinella anordningarna för registret i Stockholm

har kommittén ifrågasatt, huruvida icke det nuvarande systemet tillsvidare

borde bibehållas såsom en i sig sluten enhet. I och för sig anser jag detta

icke lämpligt. Men då, såsom kommittén framhållit, en anslutning till det

för riket i övrigt planerade systemet kräver att nya plåtar upprättas och

detta är en arbetsuppgift av betydande omfattning, torde det likväl vara

lämpligt att därmed tillsvidare får anstå. Det bör härvid beaktas, att hänsynen

till uppbördsreformen icke i och för sig kräver en omläggning av det

tryckande registret i Stockholm. Anslutning till det för riket gällande systemet

bör dock åvägabringas så snart ske kan.

Jag har i ett tidigare sammanhang ifrågasatt att de tryckande registren

beträffande Göteborg och Malmö skulle föras hos mantalsskrivningsförrättama

i dessa städer. Därigenom skulle en välbehövlig avlastning vinnas i

den arbetsbörda, som eljest skulle komma att åvila vederbörande länsstyrelser,

samtidigt som man tillmötesginge vissa från städerna uttalade önskemål.

önskvärt hade varit, att beslut redan nu kunnat fattas härom. Ett

dylikt beslut måste emellertid föregås av underhandlingar med städerna

angående bl. a. de ekonomiska frågor, som härvid uppkomma. Man torde

därför tillsvidare böra utgå från att de tryckande registren även i dessa städer

anläggas genom statens försorg. Underhandlingar med städerna om registrens

överförande i kommunal ägo torde emellertid böra upptagas snarast

möjligt.

Såsom jag tidigare anfört böra de åligganden beträffande kyrkobokföringen,

som statistiska centralbyrån redan nu enligt sin instruktion har att

fullgöra, utvidgas i riktning mot en allmän tillsyn över och ledning av

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

123

rikets folkbokföring. Icke minst under övergångstiden kommer detta att

medföra nya maktpåliggande arbetsuppgifter för centralbyrån. Detaljerade

planer för den maskinella uppläggningen måste, som även kommittén framhållit,

i förväg utarbetas. Detta arbete torde böra litt öras av centralbyrån

under medverkan av experter. Till den centrala arbetsledningen, vilken bör

förläggas till centralbyrån, måste löpande rapporter insändas från de olika

arbetsställena ute i landet angående fullgjorda arbetsprestationer, använd

tid, hinder i arbetet o. s. v. Arbetsgången på varje uppläggningsställe måste

oavlåtligen följas å centralbyrån, så att erforderliga ingripanden kunna ske

utan dröjsmål. Noggrann tillsyn måste utövas över att träffade avtal angående

maskinleveranser ordentligen fullgöras och att tillräcklig och välutbildad

personal ständigt står till förfogande. Utöver denna övervakning

av det pågående uppläggningsarbetet måste en omfattande och ingående

planläggning för framtiden äga rum. Detta arbete måste utföras jämsides

och under ständig kontakt med det fortsatta arbetet inom finansdepartementet

med upprättande av förslag till folkbokföringsförordning. De arbetsuppgifter,

som sålunda komma att åvila centralbyrån, innefatta bl. a. upprättande

av de anvisningar, instruktioner, rutinschemata och formulär

m. m., som måste utarbetas till ledning för de underordnade folkbokföringsorganen.

Även i fråga örn sådana formulär, som böra fastställas i författningsväg,

torde det bliva erforderligt att i avsevärd utsträckning anlita

centralbyråns medverkan. Utöver detta torde man hava att räkna med en

betydande korrespondens, bl. a. för besvarande av rådfrågningar från präster,

mantalsskrivningsförrältare och länsstyrelser.

En utvidgning av centralbyråns arbetsuppgifter efter här angivna linjer

förutsätter en förstärkning av verkets personal. Denna förstärkning torde

böra genomföras från och med den 1 juli 1945. Omfattningen av den behövliga

personalförstärkningen är svår att bedöma, men torde man tillsvidare

böra räkna med ett nytillkommande personalbehov av en byråchef,

en förste byråsekreterare, en förste amanuens, ett kontorsbiträde och ett

skrivbiträde. Dessutom torde centralbyrån böra förses med tvenne tekniska

experter.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om vad jag förut anfört angående

omöjligheten att i nuvarande läge fastställa vilka förändringar som

de nya arbetsuppgifterna med avseende å folkbokföringen kunna slutligen

föranleda i centralbyråns organisation. Det omedelbart föreliggande

behovet av personalförstärkning bör därför tillgodoses med ieke-ordinarie

personal.

En omläggning av folkbokföringen förutsätter vidare en förstärkning av

personalen vid länsstyrelserna. Enligt vad jag inhämtat rörande den planläggning

av uppläggningsarbetet, som för närvarande pågår inom statistiska

centralbyrån, torde man kunna räkna med att arbetet vid länsstyrelserna

mera allmänt kommer i gång omkring den 1 oktober innevarande år. Med

avseende å vissa länsstyrelser eller i fråga om viss mindre del av den nytillkommande

personalen kunna dock smärre avvikelser ifrågakomma i

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

riktning mot ett tidigare igångsättande av arbetet. I stort sett torde man dock

kunna räkna med alt möjlighet till personalförstärkning bör förefinnas från

och med den 1 oktober 1945.

Vad angår den nytillkommande personalens anställningsförhållanden kommer

den övervägande delen av den underordnade biträdespersonalen att behövas

endast under själva uppläggningstiden. Denna personal bör sålunda

anställas endast tillfälligtvis.

Enligt kommitténs förslag skulle länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar

upporganiseras redan under senare halvåret 1945 och skulle därefter jämväl

dessa avdelningars personal deltaga i uppläggningsarbetet. Emellertid är

det, såsom jag förut anfört, i nuvarande läge icke möjligt att taga definitiv

ståndpunkt till dessa anställningsfrågor. Med hänsyn härtill torde, i avbidan

på det slutliga ställningstagandet, det av folkbokföringsarbetet föranledda

ökade personalbehovet vid länsstyrelserna tillsvidare böra tillgodoses med

arvodesanställd personal. En del av denna torde komma att tjänstgöra som

ersättare för sådana vid länsstyrelserna redan nu anställda befattningshavare

i landskontorists eller lägre tjänsteställning, som förutsättas komma att tjänstgöra

vid folkbokföringsavdelningama under tiden för registrens uppläggande.

Nyanställningen av personal bör beträffande såväl antal som kvalifikationer

hållas inom den ram, som angives i folkbokföringskommitténs förslag

(se tablån s. 104).

VI. Kostnadsfrågor.

A. Kommittén. Beträffande principerna för fördelningen mellan

staten och kommunerna av kostnaderna för det föreslagna folkbokföringssystemet

anför kommittén:

Förslaget bygger i huvudsak på principerna i nu gällande kyrkobokförings-

och mantalsskrivningsförordningar. Någon förändring i den fördelning

mellan statsverket och kommunerna av kostnaderna för folkbokföringen,

som är historiskt given, har kommittén därför ansett sig sakna anledning

att upptaga till övervägande. Förslaget vilar i sådant hänseende

således på en redan gällande grundprincip, nämligen att kostnaderna för

kyrkobokföringen alltjämt böra åvila den kyrkliga kommunen samt kostnaderna

för mantalsskrivningen statsverket eller i magistratsstäderna dessa

städer. I överensstämmelse härmed har det synts kommittén ligga i sakens

natur att även sådana kostnader, som kunna föranledas av förslaget örn

inrättande av ny kyrkobok ävensom förandet av vissa hjälpkortregister hos

pastor, böra liksom övriga av kyrkobokföringen härflytande kostnader bestridas

av den kyrkliga kommunen. Hit höra även kostnader för nya blanketter

ävensom för skåp och andra inventarier, vilka kunna föranledas av förslaget.

Däremot böra kostnaderna för avtryckskorten i pastors hjälpkortregister

bestridas av statsmedel. Även i fråga om de kostnader av engångsnatur

för åtgärder eller anordningar, vilka icke direkt avse att tillgodose enbart

den egentliga kyrkobokföringen, synas övervägande skäl tala för att dessa

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

125

kostnader böra belasta statsverket. Härmed åsyftar kommittén framförallt

kostnaderna för folkbokföringens utrustande med adresseringsmaskiner

men även kostnaderna för åstadkommande av erforderligt präglingsunderlag

för de tryckande registren. Även engångskostnaderna för upprättandet av

behövliga avtryckskort till pastors hjälpkortregister synas kommittén böra

gäldas av statsmedel. Kostnaderna för uppläggande av personakter och inrättande

av församlingsliggare böra däremot, såsom av det anförda framgår,

bestridas av den kyrkliga kommunen.

i samband med frågan örn de allmänna grunderna för kostnadsfördelningen

behandlar kommittén vissa särskilda spörsmål, nämligen dels frågan örn

vem som skall bära de med roteombudens verksamhet förenade kostnaderna

dels ock frågan örn magistratsstädernas ansvar för mantalsskrivning och

uppbörd.

Frågan om kostnaderna för roteombudens verksamhet torde tillsvidare få

lämnas åt sidan. Vad angår frågan om magistratsstädernas nyssberörda ansvar

aktualiseras denna fråga genom att kommittén föreslår, att även mantals-,

taxerings- och röstlängder, pensionsavgiftsförteckningar, uppbördsböcker

och debetsedlar för dessa städer skola tryckas å länsbyråerna. Kommittén

anför härom:

Det åligger magistratsstäderna att bekosta mantalsskrivning och kronouppbörd.

Uppstå besparingar i kostnaderna härför, komma besparingarna direkt

det allmänna tillgodo, örn än ej i statens så dock i kommunens budget.

Betala städerna statens självkostnadspris, sker ej heller någon överflyttning

på statsverket av kostnaderna för dessa förrättningar. Så blir däremot fallet,

därest städerna skulle erhålla tryckningen gratis. I så fall upprullas det

principiella spörsmålet örn magistratsstädernas ansvar för uppbörden.

I betänkandet återgives i förevarande sammanhang följande uttalanden

av 1924- års uppbördssakkunniga:

Magistratsstäderna hava för det närvarande sig ålagt att ombesörja mantalsskrivning

och kronouppbörd. Denna anordning sammanhänger med städernas

privilegier. Städerna åtnjuta i stället vissa förmåner; till vissa av

dem utgår bland annat tolagsersättning, som ansetts ulgöra vederlag bland

annat för dessa städers omhändertagande av rättsskipningen, mantalsskrivningen

och kronouppbörden. Skulle statsverket övertaga kostnaderna för

dessa göromål eller vissa av dem, måste med nödvändighet fråga uppkomma

örn reglering av de till städerna utgående ersättningarna. Att närmare ingå

på denna vidlyftiga och svårlösta fråga hava de sakkunniga ansett icke böra

tillkomma dem. Frågan torde böra upptagas i ett vidare sammanhang. I

stället föreslå de sakkunniga, att, till dess frågan örn tolagsersättningarnas

upphörande eller minskande vinner sin lösning, magistratsstäder skola lillförbindas

lämna bidrag lill kostnaderna för uppbördsförvaltningen. De sakkunniga

hava på flera sätt sökt komma till rälta med frågan örn åstadkommande

av en rättvis grund för bestämmande av denna bidragsskyldighet.

Närmast till hands skulle väl vara, att städerna i fortsättningen till statsverket

betalade ett belopp, motsvarande städernas nuvarande kostnader härför.

Emellertid torde denna utväg befinnas mindre ändamålsenlig.----

De sakkunniga hava--- — stannat för alt föreslå, att magistratsstädernas

bidrag beräknas utgå efter 1 krona 25 öre för mantalsskriven innevånare,

varav 1 krona beräknas för mantalsskrivning och kronouppbörd samt 25

opaginerad Kontrollera mot PDF

12G

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

öre för kommunaluppbörden.---Emellertid torde för städerna Stock
holm,

Göteborg och Malmö ersättning efter 1 krona 25 öre per person ställa

sig förhållandevis hög. Då för dessa städer även av andra skäl torde vara att

föredraga den anordningen, att städerna själva ombesörja mantalsskrivning

och kronouppbörd, såsom redan nu sker, men efter de metoder, som i det

föregående föreslagits för länen i övrigt, hava de sakkunniga ansett sig böra

utgå från att i dessa städer självständiga uppbördsförvaltningar inrättas, förlagda,

i Stockholm såsom hittills till Överståthållarämbetet samt i Göteborg

och Malmö till magistraten. Något bidrag från dessa städer bör därför ej

beräknas.

I anslutning härtill anför folkbokföringskommittén, att de uppbördssakkunniga

tydligen i fråga om de sistnämnda tre städerna ansett principen om

städernas ansvar för mantalsskrivning och uppbörd innefatta även skyldighet

för städerna att underkasta sig en omorganisation av uppbördsväsendet med

därav följande nya kostnader.

Folkbokföringskommittén erinrar vidare örn att jämväl 1936 års uppbördskommitté

lämnat principfrågan åt framtiden och återgiver följande uttalande

av uppbördskommittén:

För att den nu gällande principen om magistratsstädernas skyldighet att

bestrida kostnaderna för uppbörden och mantalsskrivningen skall upprätthållas,

böra magistratsstäder, som få stommarna till längder av olika slag

och debetsedlar tryckta å länsstyrelsernas tryckningsavdelningar, utgiva ersättning

till staten för denna förmån med belopp, som efter förslag av länsstyrelsen

torde bestämmas av Kungl. Majit för varje år.

För egen del anför folkbokföringskommittén, att kommittén lika litet som

de tidigare kommittéerna funnit sig böra upptaga principfrågan örn magistratsstädernas

ansvar för mantalsskrivning och uppbörd till behandling. I

fråga örn kostnaderna för tryckning av längder, förteckningar och debetsedlar

syntes övervägande skäl tala för att städerna ersatte dessa nied belopp,

motsvarande städernas nuvarande kostnader härför.

Beträffande Stockholm yttrar kommittén:

I Stockholm, där en från förhållandena i övriga magistratsstäder starkt

avvikande ordning räder, ha under åtskilliga år adresseringsmaskiner för

tryckande av erforderliga längder m. m. varit i bruk. Även efter folkbokföringsreformens

genomförande bör staden ha ett eget tryckande register.

Vissa kostnader synas emellertid ofrånkomliga för att bringa systemet i

Stockholm i överensstämmelse med den för övriga riket gällande ordningen.

Dessa kostnader, vilkas storlek i mycket hög grad blir beroende på huruvida

valet av maskintyp för adresseringsmaskinerna vid länsbyråema faller på

det fabrikat, som för närvarande är i bruk i Stockholm, eller på något annat

system, torde böra bäras av staden.

Resultaten av sina kostnadsberäkningar har kommittén framlagt

dels i betänkandet dels ock i en till finansdepartementet ingiven konfidentiell

promemoria. Angående kostnadsberäkningarna anför kommittén följande:
Som

grundval för kostnadsberäkningarna hava tjänat dels av kommittén

medelst arbetsstudier verkställda jämförelser mellan olika maskintypers

prestationsförmåga, dels den med hjälp av tillgänglig statistik beräknade ar
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

127

betsmängden vad angår nyprägling och ändring av adressplåtar och därmed

sammanhängande arbetsuppgifter, dels ock slutligen av respektive firmor

lämnade preliminära prisuppgifter. I kostnadsberäkningarna innefattas icke

Stockholms stad.

Då ett offentliggörande av de olika företagens prisuppgifter av olika skäl

icke kan ske och kommittén därjämte icke ansett sig böra taga ståndpunkt

till vilket maskinsystem som bör givas företräde, hava anskaffnings- och

driftskostnaderna för maskiner ävensom anskaffningskostnader för adressplåtar

och förvaringsskåp m. m. upptagits till ett uppskattat medelvärde.

Detta belopp kan därför antingen nedbringas eller höjas, beroende på det

system som slutligen väljes.

Till bedömande av kostnaden för de olika ifrågakomna systemen har

kommittén låtit upprätta en konfidentiell promemoria, innefattande ytterligare

detaljundersökningar.

Den följande redogörelsen innefattar en sammanställning av uppgifterna

i betänkandet och i promemorian. Därvid hava de av kommittén i betänkandet

angivna medelvärdena — vilka beträffande flertalet kostnadsposter äro

avsevärt högre än de i promemorian för det svenska maskinsystemet angivna

värdena — ersatts med sistnämnda värden.

Kommittén uppdelar kostnaderna i dels anläggningskostnader (engångskostnader

för inventarier, maskiner, adressplåtar, ryttare och blanketter

av olika slag m. m.), dels årliga driftskostnader och dels uppläggningskostnader

(merkostnader under uppläggningstiden, såsom kostnader för utskrift

av präglingsmanuskript och personakter, uppläggning av plåt- och kortregister

m. m.).

Vad till en början angår anläggningskostnaderna har kommittén

såsom tidigare nämnts ansett anskaffningskostnaderna för förvaringsskåp

hos pastor och pärmar till församlingsliggare samt blanketter till personakter

böra åvila den kyrkliga kommunen. Dessa kostnader utgöra enligt

kommitténs beräkningar för

förvaringsskåp för avtryckskort ........................ kronor 110 000

pärmar till församlingsliggare ........................ » 94 000

blanketter till personakter............................. » 320 000

Summa kronor 524 000.

De förvaringsskåp för avtryckskort, vilka skola anskaffas för mantalsskrivningsförrättarna

i magistratsstäderna, skola enligt kommitténs förslag

bekostas av respektive städer. Kostnaderna härför Ilar kommittén ansett

kunna uppskattas till 15 000 kronor.

Återstående anläggningskostnader, vilka skola belasta statsverket, hava

av kommittén beräknats sålunda:

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

A. Inventarier.

Möbler.....................................

Förvaringsskåp för plåtar....................

Förvaringsskåp för kort.....................

Fack för sortering...........................

Transportvagnar m. m.......................

Summa

B. Maskiner.

Präglings- och egaliseringsmaskiner...........

Tryckmaskiner..............................

Skrivmaskiner...............................

Summa

C. Material till register m. m.

Adressplåtar och ryttare.....................

Register- och ledkort........................

Medborgarkort och insättsblad...............

Blanketter till präglingsmanuskript...........

Summa

Summa anläggningskostnader

Varav å

joeiopp

kr.

länsstyrelserna

statistiska

centralbyrån

55 000

45 000

10 000

519 885

549 885

—

258 000

192 000

66 000

12 500

12 000

500

9 000

9 000

—

884885

807 885

76 500

113 240

113 240

425 250

425 250

—

13 000

12 000

1000

551 490

550 490

1000

693 900

693 900

100 000

100 000

—

277 000

277 000

—

10 500

10 500

—

1081400

1081400

—

2 517 275

2 439 775

77 500

I anslutning till dessa kostnadsberäkningar anför kommittén, att i den

länsstyrelserna påförda kostnaden för förvaringsskåp för kort, 192 000 kr.,

inginge ett belopp av 45 000 kr. avseende kortskåp hos häradsskrivarna.

Även denna kostnad borde belasta statsverket. Av kostnaderna för registerkort

och ledkort, sammanlagt 100 000 kr. beräknades 11 000 kr. belöpa å

pastors, 7 000 kr. å mantalsskrivningsförrättarnas, 66 000 kr. å länsstyrelsernas

och 16 000 kr. å riksbyråns hjälpkortregister. Vidare angives i promemorian

att, därest tryckmaskinerna skola förses med aggregat för dubbelkolumntryck,

kostnaderna ökas med 133 650 kronor.

Av följande tablå framgå de årliga driftskostnader, som enligt

kommitténs beräkningar skola belasta statsverket:

Varav

Belopp

å statistiska

styrelserna

central-

byrån

i övrigt

Lokalkostnader........................

169 000

153 000

16 000

Personalkostnader.....................

872 000

704 000

136 000

32 000

Portokostnader........................

575 000

—

—

575 000

Div. driftskostnader...................

163 650

120 650

3 000

40 000

Kapitalkostnader:

Avskrivn. å inventarier (5 %)........

44 300

40 500

3 800

—

Avskrivn. å maskiner (10 %).........

55 100

55 000

100

—

Ränta å inventarier och maskiner....

36 000

34 100

1900

—

Summa

1915050

1107 250

160 S00

647 000

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 282.

129

Angående dessa beräkningar anför kommittén:

Med utgångspunkt från erforderligt lokalutrymme lia lokalkostnaderna

beräknats efter ett pris av 30 kr. per kvm jämte tillägg för uppvärmning

m. m.

Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för den av kommittén föreslagna

personalutökningen vid länsstyrelserna, varom redogörelse tidigare

lämnats, har kommittén ifråga om befattningshavare placerade i lönegrad

utgått från lägsta löneklassen inom respektive lönegrader. Ifråga om de

icke-ordinarie skrivbiträdena har lönen beräknats enligt lägsta löneklassen

i lönegrad Ex 2. Kommittén har även låtit beräkna den kostnad, som

skulle uppstå,«därest lönen utginge enligt näst högsta löneklassen inom vederbörlig

lönegrad, för de icke-ordinarie skrivbiträdena i näst högsta löneklassen

inom lönegrad Eo 2. Kostnadsberäkningarna lia verkställts med utgångspunkt

från lönen å F-ort. Nio av länsstyrelserna äro belägna å denna,

fem å högre och tio å lägre dyrort. För kontorseleverna har beräknats ett

genomsnittligt arvode örn 1 800 kr. för år och elev. Lön har för ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning, att vederbörliga

pensionsavdrag verkställts. För den lönegradsplacerade personalen har

rörligt tillägg beräknats efter 15% och kristillägg efter 16%. För tjänstemännen

vid länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län har beaktats

dem tillkommande kallortstillägg.

Enligt de sålunda angivna grunderna beräknar kommittén avlöningskostnaderna

för den vid länsstyrelserna nytillkommande personalen till följande

belopp, därvid de först angivna summorna avse lön beräknad enligt lägsta

och de inom parentes upptagna summorna avse lön beräknad enligt näst

högsta löneklassen inom respektive lönegrader:

Lön jämte kallortstillägg minskad med pensionsavdrag 556 146 (659 763) kr,

Rörligt tillägg.................................... 78 617 ( 95 445) »

Kristillägg........................................ 83 858 (101 808) »

Summa 718 621 (857 016) kr.

Från nu angivna avlöningskostnader, 718 621 respektive 857 016 kr., böra

enligt vad kommittén framhåller avräknas 15 000 kr., motsvarande kostnaderna

för de adressregister vilka nu föras vid länsstyrelserna i Stockholms,

Kalmar och Västernorrlands län. Skillnaden mellan 718 621 kr. och 15 000

kr. motsvarar, i avrundat tal, det i tablån för länsstyrelsernas personalkostnader

angivna beloppet 704 000 kr.

Kommittén anför vidare, att de å statistiska centralbyrån belöpande personalkostnaderna

beräknats efter I-ort och i övrigt efter samma principer

som kostnaderna för länsstyrelsernas personal. Kostnaderna för den nytillkommande

personalen å centralbyrån utgöra enligt betänkandet:

Lön minskad med pensionsavdrag ................ 102 288 (121 008) kr.

Rörligt tillägg .................................... 16 064 ( 18 677) »

Kristillägg................................ 17 134 (19921) »

Summa 135 48(5 (159 606) kr.

Beträffande de årliga driftskostnaderna anföres slutligen i betänkandet

under hänvisning till tablån över nämnda kostnader:

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 282. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

I kolumnen »i övrigt» upptagna personalkostnader, 32 000 kr., avse arvoden

jämte rese- och traktamentsersättningar åt kyrkobokföringsinspektörer

och biträdande kyrkobokföringsinspektörer. Årliga kostnaden för envar inspektör

har uppskattats till ca 2 000 kr.

Vid beräkningen av ptortokostnaderna har förutsatts, att försändelser innehållande

personakter och medborgarkort skola sändas under rekommendation,

övriga försändelser innehållande avtryckskort, avier och plåtar ( i mindre antal)

sändas som vanliga brev. Plåtar (i större antal), längder och förteckningar

sändas såsom vanliga postpaket.

I diverse driftskostnader inräknas anskaffningskostnader för det årliga behovet

av adressplåtar, registerkort, pärmar till medborgarkort och insättsblad

till medborgarkort, kostnader för förbrukningsartiklar såsom färgband,

karbonpapper och övriga kontorsutensilier ävensom kostnader för reparationer

och underhåll av maskinerna samt, i kolumnen »i övrigt», kostnader

för det årliga behovet av blanketter till mantalsuppgift.

Utöver härovan omförmälda på statsverket belöpande driftskostnader komma

en del årliga kostnader, vilka skola bestridas av kommunala medel, nämligen

dels kostnader för blanketter för personakter och förvaringspärmar för

dessa, beräknade till 11 000 kr., dels ock kapitalkostnader (avskrivningar å

förvaringsskåp och räntor) beräknade till 8 500 kr. Än vidare tillkomma kostnaderna

för roteombudens verksamhet. Något belopp härför har kommittén

dock icke ansett sig böra angiva. Antalet roteombud kan knappast för närvarande

beräknas. Någon medelkostnad per roteombud kan icke heller uppskattas,

då den ersättning, som bör utgå, måste i hög grad differentieras med

hänsyn till rotarnas storlek och struktur.

Till uppläggningskostnader, d. v. s. kostnader av engångsnatur

under uppläggningstiden, hänför kommittén dels kostnaderna för utskrift av

personakter, av kommittén beräknade till 490 000 kr., vilka kostnader kommittén

anser böra belasta kommunerna, dels ock följande kostnader, vilka

enligt kommitténs mening böra åvila statsverket, nämligen

för utskrift av präglingsmanuskript........................ kronor 360 000

» födelsenumrering .................................... » 120 000

» prägling av plåtar samt tryckning av avtryckskort och

medborgarkort första gången........................ » 1 825 100

Summa kronor 2 305 100.

Angående uppläggningskostnaderna och övriga kostnader under övergångstiden

anför kommittén:

Uppläggningskostnaderna för personakterna hava uppskattats till 7 öre

per person och för präglingsmanuskripten till 18 öre per utskrivet kort, varje

kort omfattande samtliga till ett hushåll hörande medlemmar. Antalet hushåll

ha beräknats till ca 2 000 000. Ersättningen, 18 öre, synes förslagsvis

böra fördelas så, att pastor tillerkännes 15 öre för utskrift av kort samt

mantalsskrivningsförrättare 3 öre för granskning, rättelse, komplettering och

sortering m. m. Vid fastställande av ersättningen för utskriften av korten

bör hänsyn tagas till att uppgifterna angående kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet

och postadress äro gemensamma för i samma fastighet

boende personer, vilka uppgifter således behöva angivas endast en gång.

För det omfattande uppläggningsarbetet måste ett betydande antal personer

anställas. Därest med uppläggningen av fastighetsplåtarna anstår till år

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

131

1947 och endast personplåtarna iordningställas under år 1946, torde under

uppläggningstiden ca 700 personer utöver länsbyråernas personal erfordras.

Härvid förutsättes, att arbetet i huvudsak skall vara slutfört under en tid

av sex månader och att länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar helt biträda

i arbetet under denna tid.

Under den som nyss nämnts till sex månader uppskattade uppläggningstiden

kommer förutom folkbokföringsavdelningarna vid länsstyrelserna även

riksbyrån att vara till större delen organiserad, varjämte kyrkobokföringsinspektörer

skola finnas förordnade. Totala driftskostnaderna för statsverket

under uppläggningstiden komma därför att omfatta dels de härovan angivna

uppläggningskostnaderna ----dels ock närmare hälften av årliga

driftskostnaderna, i den mån de belöpa på länsstyrelserna, statistiska centralbyrån

och kyrkobokföringsinspektörerna,--— vartill komma porto
kostnader

under samma tid, vilka kostnader kunna beräknas till 150 000 kr.

Totala kostnaderna för statsverket under uppläggningstiden skulle sålunda

enligt de av kommittén angivna principerna och enligt förut anförda

siffror kunna beräknas till i runt tal (2 305 100 + 553 625 + 80 400 +

+ 16 000+150 000=) 3 100 000 kronor.

I anslutning till kostnadsberäkningarna söker kommittén påvisa, att åtskilliga

nu förefintliga kostnader minskas eller bortfalla, om det föreslagna

systemet införes. Kommittén hävdar emellertid, att möjligheterna till

kostnadsbesparingar vore obetydliga beträffande själva folkbokföringen.

Kyrkobokföringen arbetade med så ringa omkostnader för det allmänna

som tänkbart vore med hänsyn lill dess omfattning; besparingsmöjligheterna

torde begränsa sig till vad som kunde vinnas genom en omarbetning

av kyrkoboksformulären och en översyn av övrigt blankettmaterial.

I fråga om mantalsskrivningen syntes väsentligare besparingar kunna vinnas

endast genom att helt avskaffa densamma. Genom införandet av de föreslagna

maskinella anläggningarna torde emellertid kostnaderna för framställning

av längder m. m. kunna nedbringas. Detta torde gälla åtminstone om

jämförelsen finge avse de belopp, vartill kostnaderna, örn det nuvarande

systemet bibehölles, komme att stiga vid en förr eller senare ofrånkomlig

reglering av häradsskrivarnas löner med åtföljande förbättring av biträdenas

villkor. I fråga örn själva folkbokföringen eftersträvade förslaget därför huvudsakligen

en effektivitetsökning, ehuru föreliggande besparingsmöjligheter

givetvis beaktats. Detta torde också vara i överensstämmelse med vad som

åsyftats då kommittén tillsattes. Det bade nämligen då enligt kommitténs

uppfattning närmast avsetts, att genom reformer på folkbokföringens område

besparingar skulle vinnas inom andra förvaltningsgrenar. Kommittén hade

därför sökt utbygga folkbokföringssystemet så att största möjliga båtnad

skulle vinnas för de förvaltningsgrenar, vilka betjänade sig av uppgifter från

folkbokföringen.

Kommittén framhåller vidare, att vinsten emellertid vore svår att fullständigt

ådagalägga och att kommittén därför ej kunde redovisa för sitt

arbete genom att bigga franf en bokslutstablå, vars saldo utvisade de vunna

besparingarna. 1 anslutning härtill anför kommittén ytterligare:

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Kommittén är visserligen övertygad om att besparingar vinnas genom det

föreslagna systemet. För att få fram det rätta måttet på dessa måste man

emellertid taga hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som tilldelats folkbokföringen,

och tillse med vilka kostnader motsvarande behov skulle kunnat

tillgodoses med nuvarande system. Svårigheterna att här framlägga beräkningar,

även sådana med mycket blygsamma anspråk på riktighet, torde vara

uppenbara, så mycket mera som en del behov antingen alls icke eller endast

ofullständigt kunna tillgodoses utan tillgång till de anordningar för folkbokföringen

av olika slag, som av kommittén föreslås. I den mån kommittén

trott sig kunna uppskatta väntad besparing har beloppet dock angivits.

Kommittén inleder sin redogörelse för de besparingar, vilkas belopp kommittén

ansett sig kunna uppskatta, med att erinra om sina beräkningar (se

s. 97), att hos liäradsskrivarna sparades omkring 55 000 arbetsdagar årligen

därigenom att länsbyråema skulle tillhandahålla dem tryckta stommar till

mantalslängder m. m. I penningar uppskattar kommittén denna besparing

till lågt räknat 400 000 kronor för år. Angående grunderna för uppskattningen

anför kommittén:

Häradsskrivamas sammanlagda utgifter lör avlöningar lia, enligt infordrade

uppgifter, under år 1943 uppgått till 791 257 kronor för den fast anställda

personalen och till 234 592 kronor för de tifffälliga arbetskrafterna,

motsvarande en medetutgift per arbetskraft om, för den fast anställda personalen

något över 2 100 kronor för år och för de tillfälliga arbetskrafterna

kr. 7: 60 för dag.

Härtill anknyter kommittén följande anmärkningar:

Den här ovan angivna lönekostnaden för de hos häradsskrivarna anställda

biträdena är låg. Det är att förvänta, att biträdeslönema komma att höjas,

om icke förr så i varje fall i samband nied den reglering av häradsskrivamas

löner, som 1944 års uppbördsberedning förklarat sig hava för avsikt att

upptaga till behandling. Att härvid biträdena beredas statsanställning som

kontors- eller skrivbiträden nied lön enligt 4 eller 2 lönegraden i civila

avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet är sannolikt. Utgående

ifrån att biträdena åtnjöte dessa bättre löneförmåner, skulle då i stället

besparingarna kunna uppskattas till omkring 550 000 kronor. Lönen föi biträdena

bär därvid beräknats enligt lönegrad och löneklass Ex 2: b i ortsgrupp

E. Lägre lönegrad synes icke kunna komma ifråga. Den angivna ortsgruppen

utgör ett medeltal för samtliga fögderier.

Kommittén framhåller, att besparingarna, vilka om det nuvarande avlöningssystemet

bibehölles skulle komma endast häradsskrivarna till godo, böra

överföras på statsverket genom omreglering av häradsskrivamas löner. Frågan

härom komme, anför kommittén vidare, att utredas av 1944 års uppbördsberedning.

Besparingen borde emellertid krediteras folkbokföringsreformen.

I den mån minskningen i arbetstid uppvägdes av ökat personalbehov

med anledning av uppbördsreformen finge beloppet i stället debiteras denna

reform.

För magistrcitsstädernas vidkommande har kommittén uppskattat motsvarande

arbetsbesparing till 25 000 arbetsdag^ årligen. Kommittén påpekar,

att Stockholm ej ingår i beräkningarna, samt anför vidare:

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

133

Då det härefter gäller att beräkna minskningen i städernas kostnader, torde

man i första hand kunna fastställa att det huvudsakligen är bland biträdespersonalen,

som minskningen i arbetet gör sig gällande. Vidare torde man

vara berättigad utgå ifrån, att denna personal, i den mån den icke kan entledigas,

kan beredas annan sysselsättning i stadens tjänst. Den lösgjorda arbetskraften

kommer därför att motsvaras av en verklig minskning i stadens

avlöningskostnader. Så är också fallet i de städer, där vederbörande kronouppbördsman

eller motsvarande befattningshavare har att på egen bekostnad

ombesörja utskrift av ifrågavarande längder och förteckningar m. m. I

flertalet av dessa städer åtnjuter nämligen befattningshavaren i fråga förutom

lön och sportler även större eller mindre anslag till biträdeshjälp, vilka

anslag efter reformens genomförande helt eller delvis kunna indragas.

Besparingen i städernas avlöningskostnader beräknar kommittén approximativt

till 250 000 kr. eller, vid hänsynstagande jämväl till den kommunala

debiterings- och uppbördslängden samt de kommunala debetsedlarna, till

300 000 kr.

I anslutning till kommitténs förut återgivna uttalande, att städerna borde

ersätta statsverket för tryckningen med belopp, motsvarande städernas nuvarande

kostnader för ifrågavarande längder och debetsedlar m. m., anför

kommittén:

Hur denna ersättning skall fastställas, bör göras till föremål för närmare

överväganden. Lämpligen torde till grund för beräkningarna böra läggas de

olika städernas medelkostnader för avlöning av här ifrågavarande personal

under en fem- eller tioårsperiod, förslagsvis åren 1935—1939 eller 1931—

1910. Viss procentuell andel härav fastställes av Kungl. Majit såsom motsvarande

kostnader för utskrivandet av de stommar till längder m. m., varom

här är fråga. Enligt de arbetsuppgifter, som införskaffats från vissa

släder, skulle detta arbete motsvara 15—18 % av hela arbetet med mantalsskrivning

och uppbörd och vad därmed äger samband. Mera ingående undersökningar

beträffande ett större antal magistratsstäder torde emellertid

här vara erforderliga. Vid dessa undersökningar torde böra beaktas, att det

medelprocenttal, som därvid framkommer, skäligen bör reduceras något

med hänsyn därtill, att hela personalen, även sådan i chefsställning och

sålunda högre avlönad, ingår i medelkostnaderna, under det att kostnadsbesparingarna

huvudsakligen hänföra sig till den lägre avlönade biträdeskalegorien.

Skulle härvid framkomma, att divergenserna mellan olika grupper städer

äro alltför stora, måste måhända olika procenttal fastställas för de olika grupperna.

Mest önskvärt vore dock, om ett enhetligt procenttal kunde fastställas

för samtliga städer.

För närvarande äga magistratsstäderna uppbära ersättning för upprättande

av stommar till avd. A av inkomstlängden med två öre för varje i längden

upptagen person. Denna ersättning bör naturligtvis indragas, när stommarna

tryckas, men det belopp, städerna enligt ovan skola utgiva, bör samtidigt

nedsättas i motsvarande grad.

Några mera detaljerade kostnadsberäkningar har folkbokföringskommittén

inte ansett sig böra framlägga i denna fråga. Det förslag till omläggning

av uppbördsförfarandet, som 1944 års uppbördsberedning kommer att framlägga,

kan förväntas medföra genomgripande förändringar i fråga om städernas

uppbördsförvaltning. Först i samband därmed kunna ersättningsfrågorna

slutgiltigt lösas.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Kommittén framhåller vidare, att även i fråga örn kostnaderna för den

omfattande registrering för arbetsmarknads- och civilförsvarsändamål, som

ägde rum hos länsarbetsnämnderna (se s. 39—43), besparingar torde kunna

vinnas genom en omläggning av folkbokföringen. Härom anför kommittén:

Därigenom skulle således bl. a. anordnandet av allmänna beredskapsmönstringar

för iordningställandet av nya dylika allmänna uttagningsregister

hos nämnderna för framtiden onödiggöras. I den mån genom den föreslagna

omläggningen av folkbokföringen den tid. varunder de nuvarande uttagningsregistren

anses böra upprätthållas, utan risk ur beredskapssynpunkt kunde avkortas,

skulle vidare kostnaderna för dessa registers fortsatta förande komma

att bortfalla. Det fortsatta förandet av registren skulle slutligen otvivelaktigt

väsentligt underlättas genom omläggningen av folkbokföringen under den tid

desamma anses ur beredskapssynpunkt alltjämt böra vidmakthållas i funktionsdugligt

skick. Därigenom skulle ock bl. a. möjliggöras en aktualisering

jämväl av registrens ur uttagningssynpunkt betydelsefulla uppgifter om yrke,

näringsgren och arbetsgivare, vilket hittills främst av kostnadsskäl icke ansetts

kunna ifrågakomma men är en förutsättning för registrens vidmakthållande

i funktionsdugligt skick under längre tid.

Till belysande av den ungefärliga storleken av de här ovan berörda kostnadsbesparingar,

som skulle kunna vinnas genom en omläggning av folkbokföringen,

må nämnas, att kostnaderna för anordnandet av 1943 års beredskapsmönstring

samt för bearbetningen och ordnandet av det influtna

uppgiftsmaterialet till särskilda uttagningsregister hos länsarbetsnämnderna

beräknats till mer än 900 000 kronor, varav inemot 400 000 kronor för uppgiftsmaterialets

införskaffande och granskning genom prästerskapets försorg

samt något mer än 500 000 kronor för uppgiftsmaterialets bearbetning och

ordnande till register genom länsarbetsnämndernas försorg. I sistnämnda

kostnadspost ingå dock vissa säkerligen relativt betydande poster för revidering

av beredskapsregistren med stöd av det införskaffade uppgiftsmaterialet,

vilka rätteligen icke böra belasta »mönstringskontot». Upprättande hos

länsarbetsnämnderna av nya uttagningsregister medelst avtryck av länsbyråemas

personplåtar torde således kunna ske till en kostnad, som med väsentligt

mer än 400 000 kronor understiger kostnaderna för den nämnda beredskapsmönstringen.

Rörande kostnaderna för uttagningsregistrens aktualisering i nuvarande

utsträckning föreligga inga tillförlitliga uppgifter, enär den för ändamålet

anlitade personalen i stor utsträckning tages i anspråk jämväl för andra

länsarbetsnämnderna åvilande arbetsuppgifter. Med stöd av uppgifter om

lönekostnaderna för den nämnda personalen m. m. ävensom vissa på arbetsstudier

och erfarenhetsmässiga uppskattningar grundade uppgifter från

en länsarbetsnämnd rörande den arbetstakt, i vilken vissa mera betydelsefulla

arbetsmoment i de olika aktualiseringsåtgärderna av biträdespersonalen

kunna utföras, ha dock vissa beräkningar kunnat gilias, enligt vilka det

synes sannolikt, att kostnaderna för en årlig aktualisering av uttagningsregistren

i den omfattning, som för närvarande sker, efter den nu tilländagångna

övergångstiden kunna uppskattas till omkring 100 000 kronor för år.

Därest registren skola bibehållas under längre tid, erfordras dock, såsom

förut berörts, aktualisering jämväl av registrens uppgifter rörande yrke, näringsgren

och arbetsgivare. Även om kostnaderna för en sådan aktualisering,

på sätt i annat sammanhang redogjorts för, kunna nedbringas genom en

samtidig registrering av flyttning och ombyte av arbetsanställning i de fall,

då ombyte av anställning skett i samband med flyttning, synes dock sannolikt,

att de icke skulle komma att understiga 50 000 kronor för år, såvitt gäl
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28:.’.

135

ler en löpande aktualisering från år till år. Den totala årliga kostnadsbesparing,

som skvdle kunna vinnas, därest de allmänna uttagningsregistren icke

behövde vidmakthållas i aktuellt skick, torde således -—- förutsatt att i betraktande

tagas kostnaderna för en aktualisering jämväl av registrens yrkesuppgifter

m. m. — kunna uppskattas till åtminstone omkring 150 000 kronor.

Vad slutligen angår de kostnadsbesparingar, vilka skulle kunna vinnas vid

en fortsatt aktualisering av uttagningsregistren genom den föreslagna omläggningen

av folkbokföringen, synes det sannolikt, att desamma icke skulle

komma att, relativt sett, uppgå till någon mera avsevärd del av kostnaderna

för de aktualiseringsåtgärder, som för närvarande verkställas. Totalt torde de

årliga kostnaderna för en fortsatt aktualisering av uttagningsregistren komma

att överstiga de nuvarande kostnaderna därför, eftersom framdeles en aktualisering

jämväl av registrens yrkesuppgifter, såsom nämnts, skulle bliva erforderlig.

Sammanfattningsvis anför kommittén till slut:

Summeras det ovan anförda, skulle genom den föreslagna omläggningen av

folkbokföringen besparingar kunna göras till ett belopp av lågt räknat 800 000

kr. eller — därest även de besparingar medräknas, vilka skulle kunna vinnas

genom ett avlysande av den nuvarande aktualiseringen av länsarbetsnämndernas

allmänna uttagningsregister -— åtminstone omkring 950 000 kr. för år.

Vid ett uppläggande av helt nya dylika register skulle engångsbesparingar

kunna ske av sannolikt minst 400 000 kronor.

Utöver det nu sagda må även erinras örn vad---- anförts angående

möjligheter till besparingar i pensionsstyrelsens verksamhet i fråga om befolkningsstatistiken.

Dessa besparingar hava icke kunnat till beloppet angivas.

På grund av folkbokföringens djupt ingripande betydelse inom olika

grenar av förvaltningen är det överhuvud taget omöjligt att nu överblicka

och i belopp sammanfatta de besparingsmöjligheter, som kunna uppkomma.

Därtill kommer, att kommittén---jämväl med sitt förslag eftersträvat

ökad effektivitet i skilda hänseenden. Till en del kan denna ökade effektivitet

giva upphov till ekonomiska vinster, t. ex. genom en förbättrad taxering

och uppbörd av skattemedel. Erfarenheten har dessutom, icke minst

under de sista åren, visat, att behovet av beredskap på olika områden anmäler

sig med allt större styrka ju mera samhällslivet utvecklas och att brister

härutinnan, då de på kort tid måste fyllas, få dyrt betalas, örn de under sådana

omständigheter ens kunna botas. I fråga örn beredskap på den mångfald

områden, där en överblick över befolkningen eller de enskilda medborgarnas

förhållanden är av betydelse, måste det nu föreslagna folkbokföringssystemet

anses fylla alla rimliga anspråk.

B. Remissyttrandena. I det övervägande antalet av de yttranden, som

avgivits över kommitténs förslag, beröras kostnaderna för reformen ej alls

eller uppmärksammas de endast på det sätt, att man nied hänsyn till deras

storlek ifrågasätter, huruvida reformen bör komma till stånd eller huruvida

ej kostnaderna skulle kunna nedbringas genom förenklingar i systemet.

Beträffande frågan om kostnadernas fördelning mellan staten

och kommunerna yttrar statskontoret, att de principer, enligt vilka

kommittén funnit fördelningen böra genomföras, icke gåve ämbetsverket

anledning till annan erinran än att arvoden jämte rese- och traktamentsersätlningar

åt kyrkobokföringsinspektörer oell biträdande kyrkobokföringsinspektörer,

belöpande sig lill sammanlagt 32 000 kronor flir år, syntes böra

åvila den kyrkliga kommunen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

Svenska stadsförbundet kritiserar kommitténs uttalande, att övervägande

skäl syntes tala för att magistratsstädema skulle gottgöra statsverket kostnaderna

för de längder m. m., vilka för städernas räkning trycktes på länsbyråema,

med belopp motsvarande städernas nuvarande kostnader för motsvarande

arbete med ifrågavarande handlingar. Kommitténs resonemang, att

om städerna betalade statens självkostnadspris någon överflyttning på statsverket

av kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd icke ägde rum,

men att så däremot bleve fallet om städerna erhölle tryckningen gratis, finner

förbundet däremot godtagbart.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän ifrågasätter, örn icke

städerna kunde erhålla ifrågavarande längder m. m. avgiftsfritt men finner

ej anledning att nu gå närmare in på frågan, enär denna komme att få sin

slutliga lösning först i samband med omläggningen av uppbördsförfarandet.

Kronokamreraren i örebro yttrar, med instämmande av stadens magistrat,

att då magistraternas befattning med mantalsskrivningen enligt förslaget

skulle upphöra och mantalsskrivningsförrättarna sannolikt komme att direkt

underställas länsstyrelserna, det syntes vara mest konsekvent att alla kostnader,

som stöde i samband med mantalsskrivningsarbetet, åvilade statsverket.

Stadsfullmäktige i Göteborg åberopa ett av stadens drätselkammare avgivet

yttrande, att ur stadens synpunkt någon invändning icke syntes vara

att göra mot principerna för kostnadsfördelningen.

Stadsfullmäktige i Stockholm uttala, att en av statsmakterna påkallad omläggning

av det ur stadens synpunkt fullt tillfredsställande nuvarande systemet

för folkbokföring i Stockholm icke borde få medföra, att staden belastades

med proportionsvis högre kostnader än andra kommuner. I ett av stadsfullmäktige

åberopat utlåtande av drätselnämnden i Stockholm anföres beträffande

denna fråga ytterligare följande:

Förslagets realiserande komme att förorsaka staden betydande merkostnader

utan att för stadens vidkommande några motsvarande fördelar torde

kunna påvisas. Det syntes därför vara ett berättigat önskemål, att dessa kostnader

så långt möjligt begränsades och att staten i vart fall bestrede kostnaderna

för ett eventuellt utbyte av den nuvarande maskinella anläggningen

vid mantalskontoret. Till jämförelse finge nämnas, alt medan kostnaderna

för den kyrkliga bokföringen principiellt ansetts böra alltjämt åvila den kyrkliga

kommunen, hade kommittén funnit övervägande skäl tala för att kostnader

av engångsnatur för åtgärder eller anordningar, vilka icke direkt avsåge

att tillgodose enbart den egentliga kyrkobokföringen, borde påföras

statsverket. Samma skäl torde kunna åberopas som stöd för uppfattningen att

icke heller Stockholms stad borde belastas med uppkommande kostnader av

motsvarande slag.

Magistraten i Borås instämmer i ett av kronouppbördskassören i staden avgivet

yttrande av huvudsakligen följande innehåll:

Vid förslagets genomförande borde staden få behålla den maskinanläggning,

som staden med eminent intresse för folkbokföringen anskaffat. Härför

talade bl. a. det skälet, alt staden, som vöre den största i länet, hade

relativt dåliga kommunikationer med residensstaden. Härvid måste en uppgörelse

med statsverket komma till stånd angående de ekonomiska betingel
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

137

sema. Orri riktlinjerna för en sådan uppgör else kunde ur betänkandet ej utläsas

annat än vad sorn franninge av kommitténs ståndpunkt beträffande

Stockholm. Denna ståndpunkt måste anses otillfredsställande. Det vore icke

skäligt att de båda städerna skulle bestraffas för den initiativkraft de visat

i fråga om folkbokföringens förbättrande genom att staten komme att pålägga

dem långt ifrån obetydliga kostnader för omprägling av plåtar, eventuellt

även utbyte av maskiner. De befintliga anläggningarna vore fullt effektiva,

och örn de helt eller delvis onyttiggjordes genom statsmakternas avgöranden,

borde statsverket lämna motsvarande kompensation. Detta gällde

även för det fall att staden åsamkades förlust genom att dess folkbokföringsanläggning

till följd av statligt ingripande måste helt uppgivas, överhuvud

taget vore det att beklaga, att förslaget icke närmare reglerade de förhållanden,

som sammanhängde med förande av tryckande register hos mantalsskrivningsförrättare

i stad. Ehuru registret närmast komme att betjäna staden,

måste dock med dess handhavande förenas vissa länsbyråuppgifter av

riksomfattande karaktär. Åtminstone något bidrag av statsmedel för dess anskaffande

och förande kunde fördenskull ifmgasättas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker vad sålunda anförts beträffande

de ekonomiska konsekvenserna för Borås stad av förslagets genomförande

och framhåller, att staden så långt sig göra läte borde hållas skadeslös.

Vidkommande kommitténs beräkning av kostnads belopp

och kostnadsbesparingar anför statskontoret, att statskontoret

hade det intrycket att kommittén i sin allmänna kostnadskalkyl snarare underskattat

än överskattat föreliggande besparingsmöjligheter. Vissa utgiftsposter

— däribland portokostnader — hade vidare upptagits till belopp,

som torde väsentligt överstiga de faktiska utgifterna för statsverket. Även

om alltså det ekonomiska slutresultatet skulle visa sig gynnsammare än

kommitténs siffror utvisade, bleve dock alltid kostnaderna för reformens

genomförande högst betydande. Nuvarande statsfinansiella läge torde fördenskull

mana till en viss försiktighet vid ställningstagande till kommitténs

förslag.

Sveriges häradsskrivare förening anmärker, att kommittén i huvudsak verkställt

beräkningar endast av den på statsverket belöpande andelen av kostnaderna.

Till de direkta kostnaderna för reformens genomförande torde dock

jämväl böra hänföras ej mindre arvoden till roteombuden än även avlöning

till skrivhjälp å pastorsexpeditionerna, vilka kostnader torde stiga till betydande

belopp.

Även i ett flertal andra yttranden beklagas, att kommittén ej beräknat

kostnaderna för roteombuden.

Statens organisationsnämnd befarar i likhet med kommittén, att kostnaderna

komme att bliva betydande. Nämnden framhåller vidare, att örn skrivbiträdena

vid länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar på sätt av nämnden

föreslagits finge befordran från lönegraden Ex 2 till lönegraden Eo 2

redan efter ett år i stället för efter två år, som kommittén avsett, en avsevärd

böjning av årskostnadsbeloppen bleve följden. Slutligen anmärker nämnden

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

på att kommittén icke upptagit några anläggningskostnader för lokaler.

Av utredningen framginge icke, huruvida förefintliga byggnader möjliggjorde

ett inrymmande därstädes av den utökade organisationen eller om tillbyggnader

eller ändringsarbeten behövde äga rum för att tillgodose dess lokalbehov.

I detta avseende vore komplettering av utredningen erforderlig.

Riksräkenskapsverket uttalar, att det synes sannolikt, att de utgifter, som

kunde föranledas av det ökade utrymmesbehovet vid länsstyrelserna bomme

att bli av en helt annan storleksordning än kommittén antagit.

Generalpoststyrelsen anmärker, att det material, på vilket kommittén byggt

sina beräkningar av portokostnaderna, icke redovisats i betänkandet, varför

styrelsen ej kunde yttra sig om beräkningarnas tillförlitlighet.

Magistraten i Falun anser den av kommittén beräknade besparingen för

städerna uppenbart överdriven. Städerna torde, yttrar magistraten, i stor utsträckning

och för lång tid vara låsta beträffande personal, som skulle komma

att syssla med folkbokföringen, och denna personals löner. I Falun kunde

någon besparing icke tänkas inom de närmaste femton åren. Liknande

synpunkter framhållas av flera andra magistrater och av svenska stadsförbundet.

Därvid framhålles, att detta förhållande borde beaktas, då det gällde

att bestämma efter vilka grunder städerna skulle gottgöra statsverket

för tryckning av längder m. m.

Beträffande kommitténs uttalanden om besparingsmöjligheterna hos länsarbetsnämnderna

anför statens arbetsmarknadskommission:

Att angiva med vilket belopp kostnaderna för den aktualisering, som för

närvarande ägde rum beträffande uttagningsregistren, skulle kunna nedbringas

i händelse av en omläggning av folkbokföringen vöre nu icke möjligt.

Tillkomsten av en ny aktualiseringsåtgärd, avseende registrens yrkesuppgifter

m. m., skulle dock, såsom kommittén framhållit, med all sannolikhet

medföra att de totala kostnaderna för aktualiseringen komme att överskrida

de nuvarande. Vad anginge kostnaderna för upprättandet av helt

nya uttagningsregister torde dessa såsom kommittén anfört kunna nedbringas

med omkring 400 000 kr., motsvarande i huvudsak kostnaderna för

anordnandet av 1943 års beredskapsmönstring. Av vida större betydelse vore

emellertid den ökade registreringsberedskapen och det därmed följande oberoendet

av allmänna beredskapsmönstringar med all den tidsutdräkt och de

kostnader, som vore förbundna därmed.

C. Departementschefen. Vad angår principerna för fördelningen mellan

stat och kommun av de med reformen förenade kostnaderna torde, såsom

kommittén anfört, de ökade kostnaderna för kyrkobokföringen böra åvila församlingarna.

Till kostnader för kyrkobokföringen torde böra hänföras bl. a.

kostnaderna för personakter och pärmar till församlingsliggare samt för

personaktemas upprättande. Pastors åligganden med avseende å aviseringen

till länsstyrelserna lärer såväl under uppläggningstiden som därefter få anses

tillhöra pastors tjänsteåligganden. Föranledas därav ökade kostnader, t. ex.

för arbetshjälp — vilket troligen blir fallet åtminstone under övergångstiden

— torde dessa kostnader böra drabba församlingen; dock torde statsverket

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

139

böra bekosta det nödvändiga blankettmaterialet. Kostnaderna för utskrivning

av präglingsmanuskripten böra, som kommittén anfört, likaledes drabba

statsverket. Vad åter angår frågan huruvida kostnaderna för roteombud skola

anses som kostnader för kyrkobokföringen torde, med hänsyn till att frågan

om inrättandet av dylika befattningar tillsvidare lämnats öppen, nämnda

kostnadsfråga för närvarande kunna lämnas åsido. Jämväl frågan huruvida

kostnaderna för kyrkobokföringsinspektörer samt för avtryckskort till pastors

hjälpkortsregister och förvaringsskåp till dessa skola anses som kostnader

för kyrkobokföringen torde lämpligen kunna anstå till dess detaljförslag i

ämnet framlägges.

Kostnaderna för adresseringsmaskinerna böra, såsom kommittén anfört,

bäras av statsverket.

Mantalsskrivningen bekostas för närvarande av statsverket, med undantag

dock för magistratsstäderna. Vad nämnda städer angår har önskemål framkommit

örn befrielse från skyldigheten att gälda ifrågavarande kostnader. För

egen del vill jag icke bestrida, att det ur vissa synpunkter vore mest rationellt

örn staten bekostade mantalsskrivningen även i nyssnämnda städer. Såsom

i betänkandet framhållits skulle en dylik anordning emellertid aktualisera

svårlösta ersättningsfrågor med hänsyn till åtskilliga förmåner, vilka städerna

enligt sina privilegier åtnjuta och som ansetts utgöra vederlag för bl. a. bestyret

med mantalsskrivningen och kronouppbörden. Det torde därför vara

oundvikligt att vidbliva den nuvarande ordningen till dess nämnda ersättningsfrågor

kunna slutligen lösas. Vid sådant förhållande uppkommer emellertid

fråga om ersättning till statsverket för tryckningskostnaderna för de

längder m. m., vilka enligt förslaget skola tillhandahållas städerna av länsbyråema

i stället för att som nu utskrivas av städernas befattningshavare.

Kommittén har framlagt ett förslag till lösning av frågan men uttalat, att

den slutliga lösningen vore beroende av uppbördsberedningens förslag, vilket

komme att medföra genomgripande förändringar i städernas uppbördsår - valtning. Med hänsyn till vad kommittén sålunda anfört torde med detaljutformningen

av ifrågavarande ersättningsregler tillsvidare böra anstå.

Då jag tidigare förordat, att det tryckande registret beträffande viss stad

skulle kunna föras hos mantalsskrivningsförrättaren i staden i stället för

hos länsstyrelsen, har jag förutsatt att beslut härom skulle föregås av underhandlingar

med staden angående fördelningen av kostnaderna. Magistratsstädernas

ansvar för mantalsskrivningen och uppbörden torde ej kunna motivera

att städerna åläggas att gälda hela kostnaden för maskinanläggningarna

och deras drift. Anläggningarna tjäna nämligen även statliga uppgifter

vid sidan av mantalsskrivningen och uppbörden. Härav torde böra följa att

kostnaderna delas mellan statsverket och vederbörande stad. En rättvis avvägning

erbjuder emellertid svårigheter och dessa ökas ytterligare därigenom,

att anläggningarna kunna och böra utnyttjas även för rent kommunala

ändamål. Storleken av detta kommunala intresse kan vara olika i

skilda städer, varför det näppeligen låter sig göra att fasllå en generell

norm för koslnadsfördelningcn. Vid underhandlingarna med vederbörande

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

stad bör under hänsynstagande till alla omständigheter eftersträvas en så

rättvis avvägning som möjligt.

I Stockholm finnes sedan flera år tillbaka en maskinanläggning för folkbokföringen.

Då staden anslutes till det för riket i övrigt föreslagna systemet,

måste maskiner och plåtar, vilka äro av annat fabrikat än det jag förordar,

utbytas. Det torde vara skäligt att utbytet bekostas av statsverket.

Frågan huruvida Borås stad bör erhålla ersättning för den av staden anskaffade

maskinanläggningen torde tillsvidare få lämnas öppen. Innan frågan

avgöres torde nämligen böra undersökas, huruvida med hänsyn till de skäl

staden anfört en särskild maskinanläggning för staden alltjämt bör finnas.

Det torde även böra övervägas vilken betydelse som bör tillmätas den omständigheten

att anläggningen anskaffats efter det kommitténs utredning påbörjats.

Med hänsyn till anläggningens ringa storlek kan ersättningen i vart

fall icke komma att uppgå till sådant belopp att ersättningsfrågan kan påverka

ställningstagandet till reformens huvudgrunder.

Jag torde härefter få redogöra för kommitténs kostnadsberäkningar i syfte

att möjliggöra en överblick över de med förslaget förenade, på staten respektive

kommunerna fallande kostnaderna.

Härvid torde jag till en början få erinra örn att Stockholms stad icke inbegripes

i de gjorda kostnadsberäkningarna. Man har därför att räkna med en

ökning av kostnadsbeloppen, då staden anslutes till systemet. Hur stor denna

ökning blir låter sig svårligen bedöma på grundval av det föreliggande materialet.

Anläggnings- och uppläggningskostnaderna för Stockholm torde dock

bliva mindre än en tiondel av kostnaderna för hela riket, eftersom åtskilliga

nu befintliga anordningar torde kunna bibehållas. Vad angår de årliga kostnaderna

lärer man ej behöva räkna med någon mera betydande ökning. Då

förslaget utgår från att Stockholm tillsvidare icke anslutes till systemet, torde

man emellertid för nästkommande budgetår överhuvud icke hava anledning

att räkna med särskilda kostnader för Stockholms vidkommande.

Kommitténs kostnadsberäkningar, som sålunda avse riket med undantag

av Stockholm, hava i huvudsak lämnats utan erinran i remissyttrandena.

Med vissa undantag, för vilka jag torde få redogöra närmare i det följande,

finner jag även för egen del kommitténs beräkningar godtagbara. Självfallet

kunna beloppen dock endast vara approximativt riktiga; i viss utsträckning,

särskilt såvitt angår arbetsmängden, måste man nämligen röra sig med rätt

osäkra antaganden. Jag anser mig även böra erinra om att jag för närvarande

tagit ställning endast till de allmänna riktlinjerna för reformen och att

avvikelser från kommittéförslaget vid detaljutformningen givetvis måste inverka

på kostnadsbeloppen. Någon nämnvärd höjning av dessa torde man

dock ej behöva räkna med.

Anläggningskostnaderna beräknar kommittén för kommunernas del till

539 000 kronor, därav 524 000 kronor för församlingarna (110 000 kronor för

förvaringsskåp för avtryckskort, 94 000 kronor för pärmar till församlingsliggare

och 320 000 kronor för blanketter till personakter) samt 15 000 kronor

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 282.

141

för magistratsstäderna. Mot denna beräkning har jag i och för sig intet att anmärka.

Jag vill emellertid beträffande posten å 110 000 kronor erinra om

att frågan örn inrättande av hjälpkortregister hos pastorsämbetena tillsvidare

lämnats öppen.

De å statsverket belöpande anläggningskostnaderna beräknar kommittén

till sammanlagt 2 517 275 kronor. Mot denna kostnadsberäkning har jag intet

att erinra. Till nämnda belopp bör emellertid, om tryckmaskinerna skola förses

med aggregat för dubbelkolumntryck, läggas ytterligare 133 650 kronor

motsvarande kostnaderna för inköp av dylika aggregat. Utredning om aggregatens

behövlighet pågår för närvarande inom statistiska centralbyrån. Med

hänsyn härtill och då aggregaten i vart fall icke äro erforderliga förrän tidigast

under budgetåret 1946/47 torde med ett slutligt ståndpunktstagande

till frågan om nämnda aggregat tillsvidare böra anstå. Preliminärt torde man

emellertid böra inräkna jämväl kostnaderna för de ifrågavarande aggregaten

1 anläggningskostnaderna.

Kommittén har, som redan nämnts, utgått från att folkbokföringsavdelningarna

i allmänhet finge tillsvidare inrymmas i provisoriska lokaler. För

att bereda mera stadigvarande lokaler åt nämnda avdelningar kunna måhända

vid en del länsstyrelser ny- eller tillbyggnader bliva erforderliga. Denna

fråga kan dock för närvarande knappast överblickas. I detta sammanhang

bör beaktas bl. a. att inom de närmaste åren ledigt utrymme kan uppstå

inom länsstyrelsernas nuvarande lokaler genom att vissa med krisförhållandena

sammanhängande arbetsuppgifter bortfalla. Frågan om eventuella nveller

tillbyggnader av mera permanent natur torde därför framdeles få upptagas

till prövning.

Med förbehåll med avseende å eventuella avvikelser från kommittéförslaget

vid detaljutformningen av systemet synas alltså de å statsverket belöpande

anläggningskostnaderna kunna beräknas till (2 517 275 + 133 650=)

2 650 925 kronor eller i runt tal 2 651 000 kronor.

Vad härefter angår de årliga driftskostnaderna torde statsverkets kostnader

för tjänstelokaler kunna beräknas ungefär till det av kommittén angivna

beloppet eller lill 169 000 kronor årligen, därav 153 000 kronor för länsbyråemas

och 16 000 kronor för riksbyråns lokaler. Jag vill emellertid anmärka,

att de nu angivna siffrorna icke avse lokalkostnaderna under uppläggningstiden;

till dessa kostnader torde jag få återkomma i det följande.

Vidkommande personalkostnaderna torde jag få erinra örn mitt tidigare

uttalande att det icke vöre möjligt att nu taga definitiv ställning till frågan

örn länsstyrelseorganisationen men att man preliminärt torde kunna utgå från

kommitténs beräkningar. Jag torde i förevarande sammanhang även få hänvisa

till mitt uttalande, att därest kommitténs förslag örn anställande av s. k.

kontorselever och örn lönesättningen lör lolkboklöringsavdelningarnas skrivbiträden

icke godtoges, man torde få räkna med något ökade kostnader men

att ökningen icke torde bliva av sådan storleksordning, att den kunde förväntas

påverka ställningstagandet till reformförslaget såsom sådant. Slutligen

vill jag erinra örn att jag icke heller ansett det möjligt att nu taga defini
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

tiv ställning till frågan om personalökning för statistiska centralbyrån men

funnit det antagligt, att ökningen ej blir större än kommittén föreslagit.

Med de reservationer, som följa av det nyss sagda, anser jag det av kommittén

för personalkostnader beräknade beloppet 872 000 kronor —- varav

704 000 kronor belöpa å länsstyrelserna, 136 000 kronor å statistiska centralbyrån

och 32 000 kronor å kyrkobokföringsinspektorenia — böra i och för

sig godtagas. Jag vill emellertid erinra om att jag icke tagit definitiv ställning

till kommitténs förslag angående kyrkobokföringsinspektörer.

Kommitténs beräkning av portokostnaderna grundar sig enligt vad jag

inhämtat på en uppskattning av antalet försändelser. Jag håller det visserligen

i likhet med statskontoret ej för otroligt att denna utgiftspost beräknats

till för högt belopp, men med hänsyn till svårigheterna att komma fram

till en säkrare siffra torde kostnaden likväl böra beräknas till det av kommittén

angivna beloppet 575 000 kronor.

I fråga örn kommitténs beräkning av övriga under rubriken årliga driftskostnader

upptagna poster har jag intet att erinra.

De årliga driftskostnaderna för statsverket torde sålunda i enlighet med

kommitténs förslag kunna beräknas till i runt tal 1 915 000 kronor.

Kommitténs beräkningar rörande kommunernas årliga kostnader för vissa

blanketter och pärmar samt för avskrivningar och räntor, tillhopa 19 500

kronor, torde jämväl böra godtagas. Till dessa belopp torde emellertid, därest

kommitténs förslag i fråga om roteombud och gäldande av ersättningar till

dem godtages, böra läggas kostnaderna för roteombudens verksamhet. Därjämte

torde man böra räkna med ökade utgifter för församlingarna till skrivhjälp

åt pastorsämbetena. Dessa kostnader låta sig emellertid för närvarande

knappast beräkna.

Vidkommande slutligen uppläggningskostnaderna torde ersättning åt pastorsämbetena

för utskrift av personakter böra utgå med det av kommittén

föreslagna beloppet, 7 öre för varje personakt. Kostnaderna för detta arbete,

vilka enligt vad jag förut anfört böra belasta församlingarna, kunna sålunda

beräknas till i runt tal 490 000 kronor.

De uppläggningskostnader, som enligt kommitténs förslag skola åvila statsverket,

hava av kommittén beräknats till 2 305 100 kronor. I detta belopp

ingår en post å 120 000 kronor för födelsenumrering. Sistnämnda post torde

emellertid böra utgå. Som jag redan anfört bör med ifrågavarande arbete

anstå till dess de tryckande registren upprättats. Om födelsenumrering verkställes

efter det registren upprättats, torde arbetet kunna ske efter en enklare

metod. Kostnaderna kunna därvid också förväntas bliva lägre. Hur mycket

som kan inbesparas låter sig för närvarande ej överblicka men det torde

icke vara uteslutet, att de erforderliga kompletteringarna skola kunna i huvudsak

utföras inom ramen för de ordinarie driftskostnaderna.

Kostnaderna för utskrift av präglingsmanuskript synas tillsvidare böra beräknas

enligt de av kommittén angivna grunderna. Enligt vad jag inhämtat

pågår för närvarande inom statistiska centralbyrån utredning av fragan, huruvida

nämnda arbete skulle kunna i sin helhet utföras av pastor, därvid

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

143

alltså mantalsskrivningsförrättamas medverkan skulle bortfalla; i dylikt fall

torde hela ersättningen böra tillfalla pastor. Det av kommittén beräknade

beloppet, 360 000 kronor, torde därför böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

med rätt för Kungl. Majit att meddela närmare föreskrifter örn beloppets

användning för ifrågavarande ändamål.

I de såsom uppläggningskostnader upptagna kostnaderna för prägling av

plåtar samt tryckning av a v tryck sk or t och medborgarkort första gången ingå

kostnader för personal, elektrisk kraft, belysning och värme, förhyrning av

möbler och maskiner, diverse förbrukningsartiklar, ändring av plåtar under

uppläggningstiden samt instruktion av personal, resor och dagtraktamenten

m. m. under uppläggningstiden. Det av kommittén härför beräknade kostnadsbeloppet

1 825 100 kronor torde böra godtagas.

De i det föregående omförmälda, å statsverket belöpande uppläggningskostnaderna

torde sålunda böra beräknas till (360 000 + 1 825 100 =) 2 185 100

kronor eller i runt tal till 2 185 000 kronor. Därmed är emellertid ej hela

engångskostnaden för systemets genomförande angiven. Kommittén räknar

för sin del med att länsstyrelsernas och statistiska centralbyråns folkbokföringsavdelningar

skola deltaga i uppläggningsarbetet under ett halvt år.

Därjämte räknar kommittén med att även kyrkobokföringsinspektörer skola

finnas under uppläggningstiden och under ett halvt år vara verksamma med

avseende å förberedelserna för systemets genomförande. Till uppläggningskostnaderna

böra därför enligt vad kommittén anför läggas hälften av de årliga

driftskostnaderna, i den mån de belöpa på länsstyrelserna, statistiska

centralbyrån och kyrkobokföringsinspektörema jämte ett belopp av 150 000

kronor för portokostnader. Ett belopp av 800 025 kronor skulle alltså enligt

kommitténs beräkningar tillkomma.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört räknar jag emellertid för egen

del med att verksamheten för uppläggningsarbetet påbörjas i statistiska centralbyrån

den 1 juli och vid länsstyrelserna den 1 oktober 1945. Det torde

vidare enligt min mening få anses lämpligt, att uppläggningstiden beräknas

omfatta tiden fram till den 1 juli 1946; fr. o. m. sistnämnda dag torde däremot

såväl kostnaderna för nämnda myndigheters folkbokföringsavdelningar

som kostnaderna för kyrkobokföringsinspektörer — därest dylika befattningar

komma att inrättas — böra räknas som »årlig driftskostnad». Det nu

angivna betraktelsesättet innebär självfallet en viss schematisering. Även efter

den 1 juli 1946 måste nämligen folkbokföringsavdelningarnas personal utföra

en del uppläggningsarbete; och även kyrkohokföringsinspektöremas

verksamhet lärer i viss utsträckning kunna hänföras lill sådant arbete. Jag

torde vidare få erinra örn att, som jag förut framhållit, arbetet vid länsstyrelserna

i viss utsträckning kan komma att påbörjas tidigare än den 1 oktober

1945.

Med utgångspunkt från det nyss anförda kunna uppläggningskostnaderna

beräknas till, utöver det förut angivna beloppet å 2 185 000 kronor, de i följande

tablå upptagna beloppen. Till jämförelse meddelas i tablån även kommitténs

motsvarande siffror.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Marits proposition nr 282.

Kommittén

Departements-

chefen

Lokalkostnader.

Statistiska centralbyrån........

kr.

8 C00

4 000

Länsstyrelserna................

»

76 500

Personalkostnader.

Statistiska centralbyrån........

>

68 000

66 000

Länsstyrelserna................

>

352 000

528 000

Kyrlcobokföringsinspektörerna ..

>

16 000

Portokostnader ..................

>

150 000

150 000

Diuerse driftskostnader.

Statistiska centralbyrån........

>

1500

1500

Länsstyrelserna................

>

60325

40 000

Kapitalkostnader.

Statistiska centralbyrån........

>

2 900

800

Länsstyrelserna................

»

64 800

91000

Summa

kr.

800 025

881300

Som kommentar till de i tablån upptagna posterna må följande anföras.

Lokalkostnaden för statistiska centralbyrån har beräknats till hälften av

det av kommittén angivna beloppet, ehuru den av mig angivna kostnaden

avser ett helt år eller alltså dubbelt så lång tid som kommittén räknat

med. Såsom jag förut framhållit räknar jag emellertid med en personalförstärkning

under ifrågavarande tid av allenast fem befattningshavare (se s.

123), medan kommittén räknat med lokalbehov för 29 befattningshavare (se

s. lil). Kostnaden för ifrågavarande lokaler torde få bestridas från statens

allmänna fastighetsfond, varför särskilt anslagsäskande icke erfordras.

Lokalkostnaderna för länsstyrelserna böra beräknas för en tid av nio månader.

Såsom jag förut omnämnt torde det med hänsyn till svårigheterna att

uppbringa lokaler bliva nödvändigt att tillsvidare lösa lokalfrågan genom provisoriska

anordningar. Kostnaderna härför kunna icke nu i detalj angivas.

Frågan om anvisande av medel för ändamålet torde emellertid komma att

anmälas av chefen för kommunikationsdepartementet.

Vad härefter angår personalkostnaderna under uppläggningstiden torde

man, som jag i annat sammanhang anfört, böra tillsvidare räkna med ett

nytillkommande personalbehov för statistiska centralbyrån av en byråchef,

en förste byråsekreterare, en förste amanuens, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde

samt två tekniska experter. Personalen torde med undantag av de

två experterna böra anställas som extra ordinarie befattningshavare. Till

experterna torde avlöning böra utgå i form av arvoden. Lönen till förstnämnda

fem befattningshavare, beräknad efter lägsta löneklassen för I-ort i envar

av lönegraderna 30, 26, 18, 4 och 2 enligt löneplan Eo, utgör jämte rörligt

tillägg och kristillägg men med avdrag av pensionsavgifter i runt tal 40 000

kronor för år. Statistiska centralbyrån biträdes redan nu i planläggningsarbetet

av två tekniska experter, till vilka av Kungl. Majit bestämd ersättning för

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 282.

145

närvarande utgår från finansdepartementets anslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga. Med utgångspunkt från oförändrade ersättmngsgrunder

kunna kostnaderna för experternas avlöning, därest båda skulle

erfordras under hela nästa budgetår, beräknas till i runt tal 2(5 000 kronor.

Sammanlagt bör alltså avlöningen lill statistiska centralbyrån nytillkommande

personal under uppläggningstiden beräknas till 6(5 000 kronor. Kostnaden

torde böra bestridas från den å avlöningsstaten för statistiska centralbyrån

uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal.

Riksdagens medgivande till överskridande av ifrågavarande anslagspost torde

böra utverkas.

Nyanställningen av personal vid länsstyrelserna bör, som jag tidigare framhållit,

beträffande såväl antal som kvalifikationer hållas inom den ram,

som angives i kommitténs förslag. Jag har därför i tablån upptagit en personalkostnad,

beräknad enligt samma grunder som det av kommittén angivna

beloppet, men avseende en tid av ytterligare tre månader. Kostnadsberäkningen

är emellertid osäker med avseende å nu förevarande post. Svårigheter

möta särskilt vid bedömandet av frågan under huru lång tid den föreslagna

personalen kan behöva anlitas i full utsträckning.

Kostnaderna för avlöning åt den nytillkommande personalen vid länsstyrelserna

böra bestridas från den å avlöningsstaten för länsstyrelserna uppförda

anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Med

hänsyn till den osäkerhet, som enligt vad nyss sagts vidlåder kostnadsberäkningen,

torde frågan örn det överskridande av anslagsposten, som till följd av

nyanställningen visar sig erforderligt, senare få underställas riksdagen.

I posten diverse driftskostnader för statistiska centralbyrån ingå anskaffningskostnader

för förbrukningsartiklar, såsom färgband, karbonpapper och

övriga kontorsutensilier, m. m. Då någon registerföring icke lärer komma att

åligga centralbyråns folkbokföringsavdelning under uppläggningstiden men

å andra sidan en synnerligen omfattande korrespondens torde vara att förvänta

under nämnda tid, har jag uppskattat kostnadsposten till samma belopp,

som kommittén beräknat för den av kommittén föreslagna uppläggningstiden

örn sex månader. Kostnaden torde böra bestridas från statistiska

centralbyråns omkostnadsanslag.

1 motsvarande post för länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar ingå,

förutom kostnader av nyss angiven art, jämväl anskaffningskostnader för

det årliga behovet av adressplåtar, ryttare, registerkort och plåtemballage.

De av kommittén beräknade kostnaderna för ett år avse bl. a. anskaffning

av plåtar för utbyte av förbrukade sådana samt anskaffning av regislerkorl

för aktualisering av två kortregister hos länsstyrelsen, riksbyråns sökregister,

pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas hjälpkortregister samt

länsarbetsnämndernas uttagningsregister oell eventuellt de register, som skola

föras hos debiteringsförrättare; vidare avses från nämnda anslagspost skola

läckas kostnaderna för en vidlyftig aviseringsverksamhet samt för inköp av

färgband och karbonpapper för tryckning i flera exemplar av längder, förteckningar,

uppbördsböcker, debetsedlar och avlryckskorl m. lii. Under upp
liihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 282.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 282.

iäggningstiden lärer man emellertid icke behöva räkna med att några plåtar

skola hava hunnit ompräglas så många gånger, att de kunna anses förbrukade.

Behovet av registerkort lärer vidare komma att i huvudsak inskränka

sig till vad som åtgår för ett alfabetiskt adressregister hos länsstyrelserna. Även

behovet av färgband och karbonpapper lärer bliva väsentligt mindre under

uppläggningstiden än under tiden därefter, då folkbokföringsavdelningama

i full omfattning övertagit sina arbetsuppgifter. Under beaktande av dessa

synpunkter har jag uppskattat förevarande kostnadspost till 40 000 kronor.

Kostnaden torde få bestridas från länsstyrelsernas expensanslag.

Vid beräkningen av kapitalkostnaderna under uppläggningstiden har jag

dels utgått från ett något mindre inventariebestånd under det närmaste budgetåret

än det kommittén räknat med dels ock beaktat, att kalkylen bör avse

i fråga om statistiska centralbyrån ett år och i fråga om länsstyrelserna

tre kv.artal. Särskild medelsanvisning för ifrågavarande ändamål ifrågakommer

icke.

Resultaten av de i det föregående gjorda beräkningarna kunna sammanfattas

på följande sätt.

Engångskostnaderna för reformens genomförande kunna beräknas uppgå

till

1) för kommunerna:

anläggningskostnader ............................ kronor 539 000

uppläggningskostnader............................ »__490 000

Summa kronor 1 029 000

2) för statsverket:

anläggningskostnader ............................ kronor 2 651 000

uppläggningskostnader (2 185 000 + 881 300) ........ » 3 066 000

Summa kronor 5 717 000.

Härtill komma dels vissa lokalkostnader för länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar

(se s. 144) dels ock kostnader för systemets genomförande

i Stockholm, vilka kostnader icke kunnat nu beräknas. Det bör i detta sammanhang

även erinras om att beträffande vissa kostnader frågan om de skola

belasta kommunerna eller statsverket tillsvidare lämnats öppen.

De årliga kostnaderna kunna beräknas till följande belopp, nämligen

1) för kommunerna................................. kronor 19 500

2) för statsverket................................... * 1 915 000.

Till dessa belopp torde, därest kommitténs förslag angående roteombud

godtages, böra läggas kostnaderna för roteombudens verksamhet, varjämte

man torde böra räkna med ökade utgifter för församlingarna till skrivhjälp

åt pastorsämbetena.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

147

De förut angivna kostnaderna hava karaktären av merkostnader, i det alt

de nuvarande kostnaderna för mantalsskrivning och kyrkobokföring i allt

väsentligt kvarstå.

Kommittén har emellertid ansett sig kunna påvisa vissa besparingar i fråga

örn nuvarande kostnader. Besparingarna, vilka endast till en mindre, ej bestämbar

del hänföra sig till kostnaderna för själva folkbokföringen, hava av

kommittén uppskattats till ett årligt belopp av minst 800 000 eller, under vissa

förutsättningar, minst 950 000 kronor.

Det synes för närvarande ej möjligt att tillförlitligt bedöma dessa beräkningar.

I likhet med statskontoret har jag dock ett intryck av att besparingarna

komma att bliva större än de anförda siffrorna giva vid handen. Denna

uppfattning vinner även stöd av kommitténs uttalanden, vilka utvisa att kommittén

räknat med besparingsmöjligheter som ej kunnat siffermässigt påvisas.

Vad härefter angår anslagsbehovet a riksstaten för nästa budgetår torde

endast en del av det för anläggningskostnaderna beräknade beloppet då

bliva erforderligt. Som av det redan anförda framgår har jag icke tagit definitiv

ställning till kommitténs förslag örn införande av medborgarkort samt

om inrättande av bjälpkortregister hos pastorsämbetena, avtryckskortregister

över fastigheter hos mantalsskrivningsförrättama, födelsenummerregister

hos länsstyrelserna och sökregister hos statistiska centralbyrån; ej

heller har jag tagit definitiv ståndpunkt till frågan örn anskaffande av aggregat

för dubbelkolumnlryck. Vid sådant förhållande och då beträffande de

tryckande registren över fastigheter och juridiska personer uppsättningen av

nämnda register enligt den föreslagna arbetsplanen skall ske först år 1947,

torde vid anslagsäskandet från det för anläggningskostnader beräknade beloppet,

2 651 000 kronor, böra avräknas följande delposter, nämligen 354 000

kronor för förvaringsskåp och förvaringslådor till registren, 220 000 kronor

för plåtar, 75 000 kronor för register- och ledkort, 277 000 kronor för blan-«

kettmaterial till medborgarkort samt 133 650 kronor för nyssnämnda aggregat

eller tillhopa (354 000 + 220 000 + 75 000 + 277 000 + 133 650 ==)

1 059 650 kronor. För anläggningskostnader kan alltså medelsbehovet för

budgetåret 1945/46 beräknas till (2 651 000 — 1 059 650 =) 1 591 350 kronor.

Med hänsyn till osäkerheten i fråga örn kostnadernas fördelning å de olika

budgetåren synes anslaget för nästa budgetår emellertid böra upptagas till

något högre belopp, 1 800 000 kronor, och anvisas såsom reservationsanslag.

Vad angår uppläggningskostnaderna bör, såsom framgår av den lämnade

redogörelsen, särskilda anslag nu äskas endast såvitt angår posterna å

360 000 kronor, avseende utskrift av präglingsmanuskript, samt 1 825 000

kronor, avseende prägling av plåtar m. m. Av enahanda skäl som nyss anförts

beträffande anläggningskostnaderna bör emellertid endast viss del av

sistnämnda belopp äskas för nästkommande budgetår. Boloppet 1 825 000

kronor bör sålunda minskas med de däri ingående delposterna 45 000 kronor,

utgörande hyra för präglingsmaskiner, 280 000 kronor, avseende vissa per
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 282.

sonalkostnader, 30 000 kronor, avseende viss arbetskostnad, samt 120 000

kronor, likaledes avseende personalkostnad, eller med tillhopa 475 000 kronor.

Av nyssnämnda belopp 1 825 000 kronor bör alltså för nästkommande

budgetår äskas (1 825 000 — 475 000 =) 1 350 000 kronor.

VII. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

dels lämna riksdagen tillfälle att avgiva yttrande angående

de av mig angivna huvudgrunderna för en omorganisation av

folkbokföringen;

dels föreslå riksdagen att för budgetåret 1945/46 anvisa

följande anslag, nämligen till

Folkbokföringen: Anläggningskostnader ett reservationsanslag

av .............................. kronor 1 800 000,

Folkbokföringen: Ersättningar för upprättande av präg
lingsunderlag

ett förslagsanslag av...... kronor 360 000,

Folkbokföringen: Viss tillfällig personal vid länsstyrelserna,

m. m. ett förslagsanslag av..........kronor 1 350 000;

dels föreslå riksdagen godkänna följande tillägg till personalförteckningen

för statistiska centralbyrån:

Personalförteckning.

Befattning

Extra ordinarie tjänstemän

grad än 2 0:

1 byråchef .................................... Eo 30

1 förste byråsekreterare ........................ Eo 26;

dels ock föreslå riksdagen medgiva att den i avlöningsstaten

för statistiska centralbyrån upptagna anslagsposten till

avlöningar till icke-ordinarie personal må för budgetåret

1945/46 överskridas med högst 66 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Lönegrad

i högre löne
-

Ur protokollet:

Stig Hammar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 282. 119

Innehållsförteckning.

Sid.

I. Inledning...................................................... 1

Gällande bestämmelser........................................ 1

Reformförslag................................................ 5

II. Allmän översikt över kommittéförslaget och däröver avgivna remissyttranden

...........................''........................... 6

A. Kommittéförslaget........................................ 6

B. Remissyttrandena ........................................ 19

III. Behovet av en reform och allmänna riktlinjer härför................ 21

A. 1936 års uppbördskommittés utredning och yttrandena däröver. 21

B. Folkbokföringskommittén .................................. 33

1. Kyrkobokföringen och mantalsskrivningen .............. 33

2. Det bokförda materialets utnyttjande .................. 38

3. Allmänna riktlinjer för en folkbokföringsreform .......... 51

C. Remissyttrandena över folkbokföringskommitténs förslag........ 59

D. Departementschefen ...................................... 77

IV. Organisationsfrågor............................................... 91

Inledande anmärkningar ........................................ 91

Pastorsämbetena .............................................. 91

Mantalskrivningsförrättarna...................................... 94

Länsstyrelserna................................................ 100

Statistiska centralbyrån ........................................ 110

Departementschefen ........................................... lil

V. Vissa frågor avseende övergången till det nya systemet ............... 115

Folkbokföringskommittén ....................................... 115

Remissyttrandena.............................................. 117

Departementschefen............................................ 120

VI. Kostnadsfrågor.................................................. 124

A. Kommittén................................................ 124

B. Remissyttrandena ......................................... 135

C. Departementschefen......................................... 138

VII. Departementschefens hemställan................................... 148

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 282 angående omorganisation av folkbokföringen. a1 i texten
  2. SärU 1945:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folkbokföringen dels ock en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten