Angående omorganisation av folkbokföringen
1945-04-20 · 149 sidor, varav 139 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 139 av 149 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:282, Angående omorganisation av folkbokföringen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 2&2.
1
Nr 282.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av folkbokföringen; given Stockholms slott den 20
april 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, dels lämna riksdagen tillfälle
att avgiva yttrande angående de av föredragande departementschefen
angivna huvudgrunderna för en omorganisation av folkbokföringen dels ock
föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 april
1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, social- och
ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet
Wigforss, fråga angående omorganisation av folkbokföringen samt anför
därvid.
I. Inledning.
Gällande bestämmelser. Enligt de bestämmelser örn folkbokföring, som
nu gälla, sker en fortlöpande registrering av befolkningen och dess förändringar
genom kyrkobokföring, i Stockholm och Göteborg därjämte genom
civil folkbokföring. Vid mantalsskrivning varje år upprättas längder över
befolkningen; samtidigt sker en registrering av fastigheterna i riket.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 282.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
De huvudsakliga bestämmelserna om kyrkobokföringen innefattas i förordningen
den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande. För kyrkobokföringen
i Stockholm och Göteborg gälla i vissa avseenden särskilda stadgan
den.
Enligt kyrkobokföringsförordningen skola i varje församling av svenska
kyrkan föras följande kyrkoböcker, nämligen församlingsbok, bok över obefintliga,
inflyttningsbok, utflvttningsbok jämte förteckning över ankomna
aviser örn inflyttning, födelse- och dopbok,,konfirmationsbok, lysnings- och
vigselbok samt död- och begravningsbok ävensom, där så erfordras, fastighetslängd,
kommunionlängd samt särskild bok, innehållande anteckningar
rörande personer, vilka äro till nattvardens begående förhindrade. Kyrkoböckerna
äro i regel bundna böcker; i vissa församlingar föres dock församlingsboken
eller fastighetslängden med särskilt medgivande enligt lösbladssystem.
Några församlingar äro uppdelade i särskilda kyrkobokföringsdistrikt;
sådant distrikt är med avseende å kyrkobokföringen likställt med
församling. För kyrkoböckernas förande ansvarar pastor.
Församlingsboken är kyrkobokföringens huvudbok, i vilken även de väsentligaste
anteckningarna i övriga kyrkoböcker införas. Församlingsboken
utgör förteckning över dem, som äro bosatta i församlingen, och innehåller
beträffande var och en anteckning om sådana personliga förhållanden, örn
vilka kunskap befunnits böra inhämtas genom kyrkobokföringen. Församlingsboken
skall som regel vara upplagd efter personernas bostad men kan
efter vederbörande domkapitels medgivande föras i annan ordning, antingen
kronologiskt efter tiden för personernas inflyttning eller nya familjero bildande
eller ock alfabetiskt efter personernas tillnamn. I sistnämnda fall skall
i församlingen föras jämväl fastighetslängd, upplagd efter personernas bostad.
Från församlingsboken till boken över obefintliga överföras de personer,
om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de utan uttagande av flyttningsbetyg
bosatt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelse under tiden mellan två
på varandra följande mantalsskrivningar upplysning ej vunnits.
I Stockholm föras ej församlingsbok och bok över obefintliga. Församlingsboken
ersättes av inflyttningsboken, som här föres utförligare än i övriga församlingar,
och av fortlöpande anteckningar å särskilda prästbevis, som av
församlingsborna själva förvaras. Boken över obefintliga ersättes av årliga
förteckningar över obefintliga, vilka upprättas vid den civila folkbokföringen
i staden och av pastorsämbetena samlas till en bok.
De övriga kyrkoböckerna utgöra specialregister över befolkningens förändringar
och kyrkliga förrättningar; deras huvudsakliga innehåll framgår av
benämningarna. De förås i regel kronologiskt; in- och utflyttningsböckeina
må dock föras alfabetiskt.
Nödiga underrättelser för kyrkobokföringen erhålla pastorsämbetena dels
genom anmälningar från allmänheten om födelser, dödsfall och flyttningar
dels ock genom avisering från olika myndigheter och befattningshavare. Flyttning
från en församling till en annan anmäles både hos pastorsämbetet i
Kungl. Majlis proposition nr 282.
3
utflyttningsorten, därvid flyttningsbetyg uttages, och, med inlämnande av
flyttningsbetyget, hos pastorsämbetet i inflyttningsorten. I flyttningsbetyget
avskrives församlingsbokens huvudsakliga innehåll beträffande den flyttande;
betyget ligger till grund för införingarna i inflyttningsortens
församlingsbok. Pastor, som mottagit flyttningsbetyg, skall ofördröjligen
därom underrätta pastorsämbetet i den församling, från vilken betyget
är utfärdat. Flyttning till utrikes ort skall skriftligen anmälas;
därvid utfärdas flyttningsbetyg till utlandet. Sker ej utflyttning skall
betyget inom viss tid återlämnas. Den som inflyttar från utlandet skall
vid anmälan härom, därest han tidigare varit bokförd i församling inom
riket, inlämna flyttningsbetyg från församlingen men eljest förete de andra
motsvarande handlingar han kan anskaffa. Skyldighet att anmäla flyttning
inom församling föreligger endast i Stockholm och Göteborg.
Församlingsboken skall av pastor årligen, på landsbygden efter den 1 november
och i stad efter den 8 oktober, särskilt för mantalsskrivningen rättas
och kompletteras vid husförhör eller förskrivningar. Detsamma gäller om
fastighetslängd. För detta ändamål åligger det varje fastighetsägare att lämna
muntlig eller skriftlig uppgift örn de personer, som äro boende å fastigheten.
Pastors beslut i frågor rörande kyrkobokföring må överklagas hos vederbörande
domkapitel. Över domkapitlets beslut må besvär anföras i frågor
rörande rätt bokföringsort hos kammarrätten och i övriga frågor hos Kungl.
Majit i ecklesiastikdepartementet.
Vid sidan av kyrkobokföringen äger jämlikt förordningarna den 18 december
1925 om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm och
den 17 november 1905 angående mantalsskrivning i Göteborg en löpande
civil bokföring av befolkningen rum å vardera stadens mantalskontor. Mantalskontoret,
som i Stockholm är en avdelning av Överståthållarämbetet, förestås
där av en mantalsintendent och i Göteborg av en mantalsdircktör. I
Stockholm användes för bokföringen huvudsakligen kortsystem. FIuvudregister
är där folkregistret. I detta finnes ett kort för varje
person med följande undantag. Äkta makar, som sammanbo, upptagas
å ett gemensamt s. k. familjekort. Å familjekort uppföras, jämte
föräldrarna eller en av dem, hemmavarande barn och adoptivbarn under 15
år. Folkregistret är ordnat efter församlingar, kvarter och fastigheter samt
inom varje fastighet alfabetiskt efter personernas tillnamn. I Göteborg ombesörjes
bokföringen av mantalsskrivare, vilka å mantalskontoret tjänstgöra
envar för visst distrikt; för varje distrikt föres en efter rotar och kvarter,
fasta egendomar och hushåll ordnad mantalsbok. Flyttning anmäles i båda
städerna å mantalskontoret, som har att delgiva vederbörande pastorsämbete
anmälningen. Å andra sidan åligger det pastorsämbetena att till mantalskontoret
översända utdrag ur födelse-, vigsel- och Jödböckerna ävensom vissa
andra för den civila bokföringen erforderliga uppgifter.
För mantalsskrivningen i riket gäller förordningen den (5 augusti 1894 angående
mantalsskrivning. Enligt nyssnämnda förordningar den 18 december
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
1925 och den 17 november 1905 gälla i åtskilliga hänseenden särskilda föreskrifter
för Stockholm och Göteborg.
Enligt förordningen den 6 augusti 1894 skall mantalsskrivning årligen
mellan den 15 november och årets slut för det nästföljande året förrättas särskilt
för varje stad och kommun å landet av häradsskrivaren eller, såvitt
angår stad med magistrat, under dennas tillsyn av den tjänsteman, vilken
debiteringen av kronoutskylder åligger eller till vilkens befattning förrättningen
enligt särskilda föreskrifter hör. Konungen äger förordna, att i stad
utan magistrat mantalsskrivningen skall förrättas av kommunalborgmästaren
eller under dennes tillsyn av särskild tjänsteman. Därest på grund av
fögderiets utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren icke anses kunna
medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, äger länsstyrelsen
förordna särskild mantalsskrivningsförrältare för ett eller flera
distrikt.
Före mantalsskrivning å landet skall häradsskrivaren hava upprättat stomme
till mantalslängd, upptagande fastigheterna med deras ägare och innehavare
enligt den senast fastställda mantalslängden. För stad saknas motsvarande
föreskrift.
Mantalsskrivningen grundas å uppgifter från allmänheten och vissa myndigheter.
Mantalsuppgift skall i regel avgivas skriftligen; på landsbygden äga
dock allmoge och mindre skrivkunniga att antingen själva eller genom annan
uppgiftspliktig person muntligen meddela sina uppgifter.
Vid mantalsskrivningen skola närvara pastor eller ombud för honom, vederbörande
stadsfiskal eller fjärdingsman samt kommunalombud, vilka till
det antal, som för vinnande av tillförlitliga uppgifter vid förrättningen erfordras
och av länsstyrelsen bestämmes, för varje distrikt utses av den myndighet,
som utövar kommunens beslutanderätt. Pastor eller hans ombud skall
vid förrättningen tillhandahålla församlingsboken samt lämna erforderliga
upplysningar.
Mantalsskrivningen verkställes i enlighet med församlingsboken och efter
granskning av mantalsuppgifterna samt med ledning jämväl av de upplysningar,
som kunna meddelas av de vid förrättningen närvarande. Därvid
upprättas mantalslängd, i vilken personerna upptagas efter bostad. Envar
skall som regel mantalsskrivas där han är bosatt. Den som saknar stadigvarande
hemvist upptages efteråt i längden under ett år men uteslutes därefter,
om förhållandet fortfar, från mantalsskrivning. Skälen till meddelade
beslut antecknas i protokoll.
Sedan förrättningen avslutats, skall mantalslängden rättas och kompletteras
under medverkan av pastor samt efter skriftväxling mellan mantalsskrivningsförrättarna.
Skriftväxlingen är föreskriven till förhindrande av att
någon blir från mantalsskrivning obehörigen utesluten eller å mera än ett
ställe mantalsskriven. Pastor skall bland annat lämna uppgift om förändringar,
som enligt kyrkoböckerna inträffat mellan förrättningen och årets
slut genom födelse, dödsfall och flyttning samt med avseende å civilstånd,
och, jämlikt kungörelsen den 6 december 1935 angående särskild tilläggs
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
förteckning till mantalsskrivningarna, å personer vilka till och med den 15
januari blivit kyrkobokförda inom distriktet såsom inflyttade från annat
distrikt. Pastor har därjämte att verkställa en avslutande granskning av
längden. Sedan vederbörliga rättelser och tillägg i anledning av pastors anmärkningar
införts i längden anses denna justerad.
I fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd må ändring
sökas genom besvär hos länsstyrelsen. Stanna mantalsskrivningsförrättare
vid skriftväxling i olika beslut skall frågan underställas länsstyrelsens prövning.
Talan mot länsstyrelses beslut fullföljes genom besvär hos kammarrätten.
I Stockholm förrättas mantalsskrivningen av mantalsintendenten, i Göteborg
av mantalsskrivarna. Utöver de i allmänhet förekommande mantalsuppgifterna
avlämnas i dessa städer av varje fastighetsägare en huvudförteckning
å alla dem till vilka han upplåtit lägenhet. Huvudförteckningen
skall dessutom innehålla uppgift örn icke upplåtna lägenheter, lägenheternas
hyresvärde med mera. Vid mantalsskrivningen jämföras mantalsuppgifterna
och huvudförteckningama med den löpande civila folkbokföringens
huvudurkunder -—■ i Stockholm folkregisterkorten och i Göteborg mantalsböckerna.
Mantalslängden tryckes i Stockholm med hjälp av s. k. adressplåtar
och adresseringsmaskiner. Besvär angående mantalsskrivning prövas i
Stockholm av Överståthållarämbetet och i Göteborg av polisdomstolen. Talan
mot dessa myndigheters beslut fullföljes genom besvär hos kammarrätten.
Reformförslag, önskemål och förslag angående en mer eller mindre
djupgående reformering av folkbokföringen hava framförts vid upprepade
tillfällen under de två sistförflutna decennierna. Motioner i sådant syfte
väcktes sålunda vid 1925, 1926 och 1928 års riksdagar men vunno ej bifall.
De s. k. 1924 års uppbördssakkunniga, vilka år 1929 framlade betänkande
angående rationell skatteuppbörd, föreslogo att vid sidan av kyrkobokföringen
och mantalsskrivningen, vilka skulle bibehållas med vissa förändringar,
skulle införas en civil löpande folkbokföring, centraliserad till de av
de sakkunniga föreslagna uppbördsinyndigheterna, nämligen i Stockholm
Överståthållarämbetet, i Göteborg och Malmö magistraten samt i länen i övrigt
länsstyrelserna. Uppbördsmyndighelerna skulle utrustas med maskinella
hjälpmedel för tryckning av längder. Vid 1930 års riksdag beslöts skrivelse
till Konungen med hemställan örn en allsidig utredning rörande åtgärder
för införande av folkregister och därmed i samband stående frågor. Chefen
för generalstaben hemställde därefter i skrivelse den 10 oktober 1931, att
denna utredning måtte komma till stånd snarast möjligt och taga sikte även
på folkregistreringens användbarhet för den militära redovisningen. Förslag
till förbättringar i mantalsskrivningen framlades vidare av Sveriges häradsskrivarförening
i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 1 mars
1934. Sedan 1934 års riksdag i skrivelse till Konungen anhållit örn utredning
och förslag i syfte att åstadkomma förbättrad lagstiftning rörande mantalsskrivning
och därmed sammanhängande frågor, verkställdes under år 1934
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
en förberedande undersökning inom finansdepartementet; som resultat av
denna framgick, att en allmän utredning i ämnet icke boede föregripas av
partiella reformer. En allmän utredning verkställdes sedermera av 1936 års
uppbördskommitté, som år 1938 framlade förslag till omorganisation av
uppbördsväsendet och folkbokföringen. Över förslaget avgåvos efter remisser
yttranden av ett flertal centrala ämbetsverk, länsstyrelserna, domkapitlen,
ett antal sammanslutningar samt åtskilliga städer, landskommuner, kyrkoråd
och pastorsämbeten med flera. En närmare redogörelse för förslaget och
yttrandena lämnas i olika sammanhang i det följande.
Som ett led i sin verksamhet föranstaltade besparingsberedningen år 1941
örn särskild sakkunnigutredning rörande den officiella statistiken. Sedan
de för denna utredning tillkallade sakkunniga — under framhållande av,
bland annat, att en avsevärd begränsning av kostnaderna för åtskilliga grenar
av den officiella statistiken skulle kunna vinnas efter genomförande av
en rationell, modern folkbokföring — hemställt om utredning angående folkbokföringen,
beslöt besparingsberedningen den 26 september 1941 föranstalta
om sådan utredning samt tillkalla följande sakkunniga att jämte beredningens
ledamot direktören I. Sjögren deltaga däri, nämligen överdirektören
E. J. Höijer, borgmästaren A. O. E. Rylander och professorn S. G. W.
Wahlund. Sjögren frånträdde i februari 1943 utredningen. Den 10 december
1943 förordnade Kungl. Majit i samband med beslut örn besparingsberedningens
upphörande, att utredningen om folkbokföringen skulle fullföljas.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen folkbokföringskommittén, avgåvo
i november 1944 betänkande med förslag till omorganisation av folkbokföringen
(SOU 1944:52). — Då uttrycket »kommittén» användes i det
följande avses, örn sammanhanget ej giver annat vid handen, nyssnämnda
sakkunniga.
II. Allmän översikt över kommitté förslaget och däröver avgivna
remissyttranden.
A. Rommittéförslaget.
Kommitténs utredning utmynnar i ett förslag till folkbokföringsförordning.
I det följande lämnas en kort redogörelse för nämnda förslag, därvid redogörelsen
i huvudsak följer författningstexten.
1. Inledande stadganden. Enligt kommittéförslaget skall bokföring av
rikets befolkning ske genom kyrkobokföring och mantalsskrivning, den sistnämnda
omfattande även de juridiska personerna i riket.
I varje län skall länsstyrelsen i egenskap av lånsbyrå för folkbokföringen
utrustas med adresseringsmaskiner samt i överensstämmelse med kyrkoböcker
och mantalslängder föra ett tryckande register — d. v. s. ett till ma
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
7
skinerna hörande kartotek av tryckplåtar —- över fastigheterna, befolkningen
och de juridiska personerna inom länet. Där med hänsyn till förhållandena
i viss stad synnerliga skäl därtill äro, skall Konungen äga förordna, att det
tryckande registret i vad det angår staden skall föras hos stadens manlalsskrivningsförrättare,
vilken i dylikt fall har att fullgöra länsbyrås åligganden
med avseende å staden. För dylik överflyttning av det tryckande registret erfordras
stadens medgivande.
Statistiska centralbyrån skall i egenskap av riksby rå för folkbokföringen
utöva den centrala ledningen av och tillsynen över folkbokföringen samt föra
vissa register.
För envar i riket kyrkobokförd person skall finnas ett av länsbyrå eller
riksbyrån fastställt födelsenummer, bestående av personens med siffror skrivna
födelsedata med tillägg av ett tresiffrigt ordningsnummer, udda för man
och jämnt för kvinna samt olika för alla samma dag födda, t. ex. 1925—01
—09—037 för en man, född den 9 januari 1925, och 1928—12—29—002 för
en kvinna, född den 29 december 1928.
För kyrkobokföringen skall enligt förslaget pastor ansvara.
Kostnaderna för kyrkobokföringen skola åvila församlingen. Särskilt understrykes
i förslaget församlingens skyldighet att i den mån förhållandena
så påkalla tillhandahålla pastor skrivbiträde.
I varje territoriell församling skola finnas av församlingen utsedda roteombud,
ett för varje rote, enligt en av länsstyrelsen fastställd indelning av församlingens
område. Länsstyrelsen äger under vissa förutsättningar medgiva
undantag från skyldigheten att utse roteombud. Roteombuden väljas för en
period av fyra år. Förordnanden för de valda utfärdas av länsstyrelsen, som
har att före förordnandet pröva vederbörandes lämplighet. Olämpligt roteombud
kan när som helst av länsstyrelsen entledigas.
Roteombud har enligt kommittéförslaget att verka för att allmänheten ställer
sig de för folkbokföringen meddelade bestämmelserna till noggrann efterrättelse
och sålunda fullgör stadgad anmälnings- och uppgiftsskyldighet, att
tillhandagå pastor och mantalsskrivningsförrättare med upplysningar och
rapporter i folkbokföringsärenden, att himna allmänheten hjälp med ifyllande
av mantalsblanketter samt att biträda vid förskrivnings- och mantalsskrivningsförrättningar.
I samband med förberedelserna till mantalsskrivningen
skola vissa arbetsuppgifter av expeditionell natur åligga roteombuden,
såsom att mottaga, granska och ordna mantalsuppgifterna, att upprätta vissa
handlingar över personer, vilka försummat sin uppgiftsskyldighet lill kyrkobokföringen
eller mantalsskrivningen med mera. Roteombud är med avseende
å rätt till gottgörelse och ersättning för kostnader i anledning av uppdraget
likställd med vald ledamot av kommunalnämnd, som utsetts till ordförande.
Till ledning vid uppdragets fullgörande erhåller roteombud årligen en av
länsbyrån tryckt förteckning över fastigheterna inom roten med deras ägare
och innehavare samt de fysiska och juridiska personerna inom roten (roteförteckning).
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
2. Kyrkobokföringen. De nuvarande kyrkoböckerna skola enligt
kommittéförslaget bibehållas, ehuru förda enligt i vissa hänseenden ändrade
formulär, dock med undantag av utflyttningsboken vilken med hänsyn till
föreslagna ändrade bestämmelser om förfarandet vid flyttning ansetts obehövlig.
Såsom ny kyrkobok tillkommer den s. k. församlingsliggaren.
Kyrkoböckerna med undantag av församlingsliggaren skola, där ej Konungen
för viss församling medgivit undantag, vara bundna; dock må till församlingsbok
hörande fastighetslängd vara inrättad enligt lösbladssystem.
I församlingsliggaren skola bladen kunna utbytas. Varje person skall upptagas
å särskilt upplägg. Till varje upplägg anslås ett blad, vartill vid behov
fogas fortsättningsblad. Sådant upplägg kallas personakt. Endast en personakt
får finnas i riket för varje person.
Envar skall med vissa närmare angivna undantag vara kyrkobokförd —
varmed enligt förslagets definition förstås upptagen i församlingsboken — i
den församling och å den fastighet, där han är bosatt; församlingen benämnes
hans kyrkobokföringsort och fastigheten hans kyrkobokföringsfastighet.
Den som ej är bosatt å någon fastighet i den församling, där han är kyrkobokförd,
upptages i församlingsboken under rubriken »å församlingen
skrivna».
Till ledning för tolkningen av begreppet »bosatt» lämnas i förslaget utförliga
bestämmelser och anvisningar.
I församlingsboken får icke någon införas med mindre personakt för honom
finnes i församlingsliggaren.
För nyfödd upprättas personakt av pastor i den nyföddes födelsehemort,
d. v. s. som regel moderns kyrkobokföringsort vid nedkomsten. I andra fall,
då någon skall kyrkobokföras i församlingen, har pastor att rekvirera personakt
för honom från pastorsämbetet i den senaste kyrkobokföringsorten
eller, örn personen inflyttat från utlandet eller är bokförd såsom obefintlig,
från riksbyrån. Riksbyrån upprättar personakt, om sådan ej redan finnes.
Personakterna för dem, som utflyttat till utlandet eller överförts till bok över
obefintliga, skola från pastorsämbetena insändas till riksbyrån för att där
förvaras i särskilda register. Så skall även ske med avlidnas personakter.
I varje församling skall, utom kyrkoböcker föras ett hjälpkortregist
e r över personerna, bestående av avtryckskort d. v. s. kort vilkas text utgör
avtryck av vederbörliga plåtar i det tryckande registret. Dessa kort skola
av pastor användas, utom såsom register, även för avisering till länsbyrån,
på det sätt att kortet för person, beträffande vilken någon förändring blivit
anmäld, insändes till länsbyrån med anteckning örn förändringen. Länsbyrån
tillställer pastor nytt avtryckskort, sedan ändringen införts i det tryckande
registret.
Hjälpkorlregistret skall föras i två avdelningar, den ena — församlingsregistret
— över de personer, som äro kyrkobokförda i församlingen, och
den andra — avgångsregistret — över utflyttade, obefintliga och döda. Avgångsregistret
skall vart tionde år eller, i vissa församlingar, oftare genom
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
9
länsbyråns försorg avskrivas i en aogångslängd, avsedd för arkivering. Avskrivna
kort förstöras.
Envar i riket kyrkobokförd svensk medborgare, som fyllt 15 år, skall enligt
förslaget innehava ett av länsbyrå för honom utfärdat medborg arkor
t, bestående av pärm och tre blad. I medborgarkortet skola medelst
avtryck av vederbörlig plåt i det tryckande registret angivas å såväl pärmen
som bladen personens namn, födelsenummer och födelsehemort samt å
varje blad därjämte personens titel eller yrke, civilstånd, kyrkobokföringsort
och, med utsättande av mantalsåret, mantalsskrivningsort vid tiden för tryckningen.
För gift person skall dessutom å bladen utsättas makens födelsenummer.
Därjämte föreslås vissa bestämmelser örn medborgarkortets'' förseende
med namnteckning och fotografi.
För den, vars namn ändrats, skall länsbyrån utfärda nytt medborgarkort.
Har någons kyrkobokföringsort ändrats, skall länsbyrån insätta nya
blad i hans medborgarkort. övriga förändringar antecknas å medborgarkortet
av pastor.
Medborgarkortet är avsett att användas som legitimationshandling och, på
sätt i det följande angives, som hjälpmedel vid kyrkobokföringen. Medborgarkortet
anses därjämte kunna ersätta vissa enklare prästbevis.
Angående anmälningar och andra uppgifter för kyrkobokföringen
innehåller förslaget utförliga bestämmelser. Följande må här
anmärkas.
Enskild person åliggande anmälningsskyldighet skall i regel fullgöras
muntligen vid personlig inställelse för pastor av den anmälningsskyldige eller
ombud för honom, pastor dock obetaget att godtaga anmälan som skett
i annan ordning.
Underrättelser mellan myndigheter i kyrkobokföringsärenden böra enligt
kommittén meddelas skriftligen och, såvitt angår underrättelser till eller från
länsbyrå, om möjligt med användande av avtryckskort. Erfordras för underrättelses
översändande kännedom örn var någon är eller varit bokförd, må
upplysning därom inhämtas hos riksbyrån eller underrättelsen tillställas riksbyrån
med anhållan örn dess översändande till vederbörande, där ej kännedom
om bokföringsorten kan med mindre omgång vinnas på annat sätt.
Länsbyråerna avses skola från pastorsämbetena erhålla underrättelser angående:
1.
barns födelse och förnamn;
2. barns efternamn, örn det avviker från det namn barnet skulle hava
erhållit på grund av sin härstamning;
3. domstols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd;
4. domstols beslut, varigenom tillstånd givits till adoption eller adoplivförhållande
förklarats hävt;
5. domstols beslut, varigenom någon förklarats omyndig eller omyndigförklarad
återvunnit myndigheten;
6. giftermål;
7. ändring av barns efternamn till följd av föräldrarnas äktenskap;
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
8. anmälan om antagande av nytt släktnamn;
9. dödsfall och dödförklaring;
10. flyttning inom riket;
11. utvandring; samt
12. ändring av nationalitet.
Aviseringsplikten åligger i de fall, som avses under 1 och 3, pastor i barnets
födelsehemort, i fall 6 som regel pastor i lysningsförsamlingen, i fall 4
pastor i adoptantens kyrkobokföringsort samt i övriga fall som regel pastor
i vederbörandes kyrkobokföringsort. Pastor korresponderar städse endast med
länsbyrån i det egna länet.
Pastorsämbetena och länsbyraerna skola erhålla dels från riksbyrån underrättelser
angående äktenskapsskillnad, äktenskaps återgång, ogiltighet av
vigsel, invandring och överföring från bok över obefintliga samt angående
dödsfall och dödförklaring i vissa fall dels ock från vederbörande mantalsskrivningsförrättare
förteckning å personer, som skola överföras till bok över
obefintliga.
Vissa anteckningar, såsom om barns födelse eller namn, börds- eller adoptivförhållanden,
giftermål, namnändring, dödsfall eller nationalitet, måste
ej sällan göras i kyrkobok — utom för den som närmast avses med gjord
anmälan — jämväl för en eller flera anhöriga till honom. Äro samtliga berörda
personer icke kyrkobokförda i samma församling åligger det länsbyrån
att vidarebefordra underrättelsen till övriga församlingar.
Flyttning skall enligt förslaget anmälas inom tio dagar; detta gäller även
flyttning inom församling. För att möjliggöra övervakning härutinnan stadgar
förslaget upplysningsplikt för fastighetsägare på förfrågan av folkbokföringsorgan
eller polismyndighet ävensom skyldighet för den, som i stad,
köping eller municipalsamhälle mot vederlag till annan upplåtit bostad för
viss längre tid, att till pastor i församlingen avgiva skriftlig s. k. bostadsanmälan.
Flyttning mellan församlingar inom riket anmäles enligt förslaget endast
hos pastor i inflyttningsorten. Därvid avlämnas den flyttandes medborgarkort,
av vilket som förut nämnts kyrkobokföringsorten framgår. Pastor återställer
till den flyttande ett av de tre bladen med påtecknat kvitto å kortets
mottagande, behåller ett annat å sin expedition samt översänder det tredje,
insatt i pärmen och försett med anteckning om den nya adressen, såsom
rekvisition av personakt till pastor i kyrkobokföringsorten. Sedan denne
översänt personakten och avfört den flyttande ur församlingsboken, insänder
han medborgarkortet med anteckning å bladet örn utflyttningsdagen — vilken
tillika räknas som inflyttningsdag i den andra församlingen — till länsbyrån
i det egna länet. Länsbyrån, som i regel har den flyttandes personplåt
i sitt tryckande register, ändrar plåten, trycker nya blad och insätter
dem i medborgarkortet, översänder detta till den flyttande samt meddelar,
örn inflyttningsorten tillhör annat län, länsbyrån därstädes underrättelse örn
flyttningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ls proposition nr 282.
Formulär till prästbevis skola enligt förslaget fastställas av riksbyrån.
Den närmaste tillsynen över kyrkobokföringen skall enligt
förslaget utövas av vederbörande domkapitel med biträde av en utav
Konungen för en tid av fem år för varje stift förordnad kyrkoboletöringsinspektör.
I stift, där så finnes erforderligt, må Konungen tillika förordna
en biträdande kvrkobokföringsinspektör. Nämnda befattningshavare skola
vara präster. De avses skola av statsmedel undfå dels årligt arvode dels ock
rese- och traktamentsersättning.
3. Mantalsskrivningen. Mantalsskrivning skall årligen mellan den 15
oktober och den 20 december äga rum för det nästföljande kalenderåret (mantalsåret)
; på landsbygden må dock mantalsskrivningen ej påbörjas före den
15 november. Mantalsskrivningen förrättas av samma befattningshavare som
enligt gällande rätt; magistrater och kommunalborgmästare äro dock enligt
förslaget befriade från skyldighet att öva tillsyn över mantalsskrivningen.
Mantalslängden skall uppläggas i två delar, en personell liggare för redovisning
av fysiska och juridiska personer samt en fastiglietsliggare för redovisning
av fastigheter.
Den personella liggaren skall bestå av tre avdelningar, A-längd, B-längd
och C-längd. I A-längden upptagas fysiska personer, oskifta dödsbon och
familjestiftelser, i B-längden svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar,
svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker
och sådana utländska juridiska personer, som icke äro oskifta dödsbon eller
familjestiftelser, samt i C-längden övriga juridiska personer. 1 envar av dessa
längder redovisas personerna antingen i ordning efter de fastigheter, varå
de mantalsskrivas, eller i annan ordning som finnes lämplig.
I fastighetsliggaren upplagas fastigheterna med deras ägare och innehavare
i alfabetisk eller annan ordning, som finnes lämplig.
Fysisk person skall mantalsskrivas i det distrikt, inom vilket han den 1
november året före mantalsåret rätteligen skall vara kyrkobokförd. Bestämmelserna
om rätt mantalsskrivningsort för juridiska personer, likaledes hänförda
till förhållandena den 1 november, överensstämma i huvudsak med
kommunalskattelagens stadganden rörande hemortskommun.
Av de i nästföregående års mantalslängd upptagna personer må — utom
den som avlidit eller, där fråga är örn juridisk person, upphört eller som
skall avföras ur församlingsboken såsom bosatt å utrikes ort eller skall överföras
till bok över obefintliga — icke någon annan vid mantalsskrivning
utelämnas än den, beträffande vilken vid förrättningen eller därefter innan
den 25 januari under mantalsåret hos mantalsskrivningsförrättaren styrkes,
att personen upptagits i mantalslängd för annat distrikt. Fysiska personer,
som avflyttat till annat distrikt och blivit där kyrkobokförda, upptagas dock
endast såvitt utredning vinnes örn att de icke blivit annorstädes i mantalslängd
upptagna.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Mantalsskrivningsförrättare skall i mantalslängdens ordning föra register,
bestående av avtryckskort, över fastigheterna inom varje distrikt. Avtryckskort
upprättas av länsbyrån. Konungen äger förordna, att hos mantalsskrivningsförrättare
även skall föras register över personerna.
Skriftliga mantalsuppgifter skola enligt förslaget avlämnas för alla, såväl
fysiska som juridiska personer; nu gällande undantag för allmoge och mindre
skrivkunniga på landsbygden avses sålunda icke skola bibehållas.
De nuvarande förskrivningarna skola enligt förslaget bibehållas. Pastor
skall vid förskrivningen äga tillgång till mantalsuppgifterna, vilka dessförinnan
skola hava granskats och ordnats av roteombuden.
För varje mantalsskrivningsdistrikt skall länsbyrån i god tid före mantalsskrivningsförrättningen
i distriktet hava medelst fullständiga avtryck av det
tryckande registret — i vilket plåtarna då med avseende å inbördes ordning
samt text skola hava bragts i överensstämmelse med de aktuella förhållandena
— i två exemplar upplagt och till vederbörande häradsskrivare eller
mantalsskrivningsförrättare i stad översänt stomme till mantalslängd.
I stommen införas de ändringar, som beslutas vid mantalsskrivningsförrättningen.
Inom fjorton dagar efter förrättningen skall det ena exemplaret
insändas till länsbyrån för att där ligga till grund för ändringar i det tryckande
registret vid dettas förberedande för tryckning av den slutliga mantalslängden.
Det andra exemplaret behåller förrättningsmannen till ledning
för den skriftväxling med andra mantalsskrivningsförrättare, som därefter
vidtager. Skriftväxlingens resultat antecknas i detta exemplar. För att så
mycket som möjligt undvika arbetsanhopningar inom länsbyråerna har kommittén
dessutom föreslagit, att inkomna besked över framställningar i skriftväxlingsärenden
skola, med anteckning om mantalsskrivningsförrättarens beslut,
successivt insändas till länsbyrån såsom förhandsmeddelanden örn den
blivande mantalslängdens slutliga innehåll.
För kännedom om ändrade förhållanden, som kyrkobokföras efter mantalsskrivningsförrättningen,
avlämnar pastor enligt gällande rätt till förrättningsmannen
i januari månad under mantalsåret två s. k. t ill äggsförteckningar.
Kommittén föreslår att i stället de underrättelser örn flyttning och
ingångna äktenskap, som pastor enligt det nya systemet har att löpande
meddela länsbyrån, under tiden mellan förrättningen och den 10 januari
mantalsåret skola passera mantalsskrivningsförrättaren.
Tiden för skriftväxlingen har enligt förslaget begränsats så att slutdagen i
princip satts till den 20 januari under mantalsåret.
Senast den 25 januari under mantalsåret skall det andra exemplaret av
stommen till mantalslängden insändas till länsbyrån för kollationering mot
det tryckande registret och rättelse och komplettering av det sistnämnda. Därefter
tryckes mantalslängden, vilken senast den 15 februari skall överlämnas
till förrättningsmannen för underskrift. Länsbyrån ansvarar för att mantalslängderna
överensstämma med stommarna och de till byrån inkomna
löpande underrättelserna om förändringar, vilka skola iakttagas i längden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
13
4. Länsbyråerua för folkbokföringen. Det tryckande registret
skall bestå av tryckplåtar, en för varje fastighet eller person. Till plåt kan
vid behov fogas fortsättningsplåt.
Fastiglietsplåt skall enligt förslaget upptaga följande text:
* 1) kommunens namn;
2) fastighetens namn och nummer;
3) beteckning för ägare och brukare eller innehavare; samt sådan persons
4) namn, titel eller yrke samt i vissa fall bostadsadress; ävensom i förekommande
fall beteckningar för fastighetens belägenhet inom
5) municipalsamhälle, köping, rote eller befolkningsagglomeration. Slutligen
kunna i texten ingå
6) hänvisningar till andra uppslag inom de längder, som skola tryckas
med plåtarna.
Plåt för vuxen person skall innehålla följande text:
1) efternamn samt för kvinna, som är eller varit gift, även flicknamn;
2) förnamn;
3) födelsenummer;
4) civilstånd;
5) dag för äktenskaps ingående och upplösning;
6) aktuellt och närmast förutvarande yrke;
7) nationalitet;
8) vämpliktsnummer eller frikallelse;
9) sjömanshus och nummer i dess register (för sjöfarande);
10) pensionsförhållanden; ävensom
11) kyrkobokföringsort och kyrkobokföringsfastighet med angivande av
dess belägenhet inom rote eller befolkningsagglomeration samt inflyttningsår.
Vid flyttning borttagas ej de senast aktuella uppgifterna örn kyrkobokföringsort,
kyrkobokföringsfastighet och inflyttningsår, utan de nya införas å
annan plats å plåten. Anteckningen om inflyttningsår ger upplysning örn vilken
ort och fastighet som är aktuell i mantalsskrivningshänseende.
Personplåt skall vidare innehålla uppgift örn
12) födelsehemort;
13) postadress;
14) makes födelsenummer;
15) arbetsgivare; samt
16) näringsgren.
Plåt för barn under 15 år skall ej upptaga fullständig text utan endast de
uppgifter, som beträffande plåt för vuxen person omförmälts under siffrorna
1—4 samt 7, 10 och 12. Härtill komma uppgifter om föräldrarnas födelsenummer.
Plåt för juridisk person skall enligt betänkandet innehålla följande uppgifter:
1)
namn;
2) mantalsskrivningsort;
3) mantalsskrivningsfastighet;
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
4) närmast föregående mantalsskrivningsort, örn denna är annan än den
aktuella;
5) postadress; samt
6) ort, där styrelsen har sitt säte, om orten är belägen utom mantalsskrivningsdistriktet.
Inom det tryckande registret ordnas plåtarna i avdelningar, motsvarande
mantalslängdens fastighetsliggare och den personella liggarens A-, B- och Clängd,
samt inom varje avdelning så att registret, sedan det beretts för
tryckning av mantalslängden, exakt överensstämmer med denna.
Efter mantalslängden skola enligt förslaget tryckas stommar till
inkomstlängd och fastighetslängd för taxeringen . . till omkring 15 mars;
röstlängd ..................................... till omkring 10 juni;
pensionsavgiftsförteckning ...................... till omkring 1 juli;
uppbördsbok .................................. till omkring 31 maj;
samt debetsedlar .............................. till omkring 1 juli.
Då nämnda handlingar skola upptaga personerna i samma ordning som
mantalslängderna, får plåtarnas inbördes ordning intill den 1 juli icke rubbas;
däremot vidtagas successivt ändringar i plåtarnas text med ledning av
de ständigt inkommande rapporterna från pastorsämbetena. Under senare
halvåret omsorteras plåtarna med ledning av de aktuella kyrkobokföringsadresserna
och föres registret i fortsättningen löpande med dessa adresser
som uppordningsgrund. Plåtar för personer, som flytta mellan länen, utväxlas
mellan länsstyrelserna.
De föreslagna adresserings maskinerna utgöras av dels elektriskt
drivna präglingsmaskiner, dels handtryckmaskiner för användning då enstaka
avtryck skola göras t. ex. å avtryckskort eller medborgarkort, dels ock elektriskt
drivna maskiner för tryckning i löpande följd från ett större antal plåtar
av t. ex. längder och debetsedlar. De sistnämnda maskinerna hava stor
hastighet, 4 000—6 000 avtryck i timmen; den effektiva tryckningshastigheten
är dock betydligt lägre till följd av de avbrott i tryckningen, som måste
göras för insättning av blanketter, transport till och från maskinerna av plåtar
med mera, och beräknas vid tryckning av längder å skurna blad — om
texten skall spridas i två kolumner, därvid maskinen gör två anslag för varje
plåt — till 1 000 å 1 200 avtryckta plåtar i timmen och, örn tryckning sker i
endast en kolumn, till 1 500 å 1 800 plåtar i timmen samt vid s. k. rulltryck,
därvid papperet frammatas från en rulle och i maskinen skäres i lämpliga
ark, till 3 000 å 3 500 plåtar i timmen. Kommittén förordar, att mantalslängden
tryckes i en kolumn, men har vid kostnadsberäkningarna dimensionerat
maskinerna för tryckning i två kolumner med hänsyn till att sådan tryckning
möjligen kan visa sig lämpligare för andra längder.
De elektriskt drivna tryckmaskinerna kunna utrustas med s. k. automatisk
väljare, vilken under påverkan av signaler från plåtarna, förmedlade av
därå anbragta s. k. ryttare eller nockar, åstadkommer att vissa plåtar passera
maskinen utan att lämna avtryck. Härigenom möjliggöres tryckning från
Kungl. Maj:ts proposition nr 282. 15
samma register av längder med delvis olika personbestånd, t. ex. mantalslängd
och röstlängd.
Hos varje länsbyrå skall föras en förteckning över födelsenummer,
som av byrån fastställas; förteckningen kan helt enkelt utgöras av ett
kalendarium med ett uppslag för anteckningar under varje dag.
Vidare skola hos länsbyrån föras två hjälpkortregister, bestående
av avtryckskort, nämligen ett alfabetiskt adressregister samt ett nummerregister,
så benämnt därför att korten däri skola förvaras i ordning efter personernas
födelsenummer.
Länsbyråernas huvudsakligaste arbetsuppgifter komma enligt förslaget
att utgöras av ändringar och kompletteringar av plåtarnas text, signalmarkering,
nyprägling av plåtar, omsortering av plåtar, som ändrats med
avseende å de geografiska uppgifterna, tryckning av medborgarkort och avtryckskort,
aktualisering av länsbyråns kortregister, periodiskt återkommande
tryckning av roteförteckningar, stommar till inkomstlängder, fastighetslängder,
pensionsavgiftsförteckningar, röstlängder, prästvallängder, uppbördsböcker
och debetsedlar samt till mantalslängder ävensom av slutliga
mantalslängder och — för pensionsstyrelsen — en uppsättning kontokort
för den årsklass, som under året fyller 18 år. Vidare kan plåtregistret utnyttjas
för årlig tryckning av skolkort, inskrivningskort för värnpliktiga samt
registerkort till länsarbetsnämnderna för personer i vissa åldersklasser. Slutligen
har länsbyrån att ombesörja den avskrift av pastors avgångsregister,
som tidigare omnämnts, ävensom att biträda med årlig räkning av folkmängden;
räkningen kan utföras manuellt eller med hjälp av de elektriska
tryckmaskinerna, vilka förses med räkneverk för registrering av antalet passerande
plåtar.
Antalet avtryck å pärmar och blad till medborgarkort beräknar kommittén
till omkring 2 miljoner årligen för hela riket. Det årliga antalet medelst personplåtar
utfärdade avtryckskort beräknas till omkring 10,5 miljoner, därav
för länsarbetsnämnderna omkring 2,5 miljoner.
Kommittén utgår ifrån att rutinschemata för arbetet å länsbvråerna
skola fastställas av riksbyrån.
Organisatoriskt avses länsbyrån skola inordnas under landskontoret
såsom en särskild arbetsdetalj med en ordinarie landskontorist som föreståndare
samt kansliskrivare, kontorsbiträden, skrivbiträden och kontorselever
som övrig personal utöver den eller de befattningshavare, som mer eller
mindre permanent må kunna dit överföras från annan arbetsdetalj inom
landskontoret. Sammanlagt för riket räknar förslaget med en personalförstärkning
å länsstyrelserna av 200 befattningshavare i ovannämnda personalkategorier.
5. Riksbyrån. Det åligger riksbyrån enligt förslaget att vaka över att
folkbokföringen i riket ordnas och handhaves på ändamålsenligt sätt. Riksbyrån
äger att för sådant ändamål undfå det biträde av kyrkobokföringsinspektörer
och biträdande kyrkobokföringsinspektörer, som riksbyrån finner
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
nödigt, ävensom hos vederbörande kyrkobokförare, mantalsskrivningsförrättare,
domkapitel och länsstyrelser påkalla erforderliga åtgärders vidtagande.
Riksbyrån skall verka för enhetlighet i rättstillämpningen å folkbokföringens
område och äger, där det för dylikt ändamål finnes vara av nöden, kalla
kyrkobokföringsinspektörerna och vederbörande befattningshavare hos länsstyrelserna
till förhandlingar inför riksbyrån eller någon, som av denna utses
att leda förhandlingarna. Finnér riksbyrån att inom området för dess ämbetsutövning
föreligga brister i författningarna eller att eljest någon på Kungl.
Maj:t ankommande åtgärd är nödig till främjande av folkbokföringen, skall
riksbyrån göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t.
Hos riksbyrån skola föras förteckning över födelsenummer, som av riksbyrån
fastställas eller efter rekvisition utlämnas till länsbyrå, dödregister,
register över obefintliga och emigrantregister, bestående av de till riksbyrån
insända personakterna för döda eller dödförklarade, obefintliga och utvandrare,
dublettaktregister, upptagande i särskilda avdelningar dels personakter,
som måst ersättas av nya till följd av uppkommen skada eller nötning eller
på grund av ändring i nationalitet, dels kopior av de personakter, som måst
nyupprättas på grund av att det äldre exemplaret förkommit, dels ock kopior
av de personakter, som av riksbyrån upprättas eller eljest översändas vid
immigration, samt sökregister, bestående av avtryckskort, över den i riket
kyrkobokförda befolkningen.
Det åligger länsbyrå att, då ändring av personplåt skett, tillställa riksbyrån
nya avtryckskort för vederbörande, ävensom att, enligt av riksbyrån
lämnade anvisningar, meddela riksbyrån de underrättelser, som i övrigt må
finnas erforderliga för riksbyråns registerföring.
Riksbyrån är avsedd att organiseras som en avdelning av statistiska centralbyrån
med en byråchef som chef. Personalen föreslås skola i övrigt utgöras
av en förste byråsekreterare och två icke ordinarie amanuenser samt 25
helårsanställda biträden ävensom en expeditionsvakt.
6. Ansvarsbestämmelser med mera. Skärpta straff föreslås för underlåtenhet
att fullgöra anmälningsskyldighet. Därjämte föreslås bestämmelser
örn anmaning att fullgöra försummad anmälan med mera, om åtal och örn
rätt till samt förvandling av böter och vitén.
7. Klagan och underställning med mera. Förslagets processuella bestämmelser
bygga på den gällande rättens stadganden, men innehålla förtydliganden
och närmare reglering i viktiga hänseenden. En betydelsefull avvikelse
gäller i fråga om besvär över pastors beslut rörande tillämpning av
stadgandena om rätt kyrkobokföringsort. Medan sådana besvär enligt kyrkobokföringsförordningen
anhängiggöras hos domkapitel, skola de enligt förslaget,
liksom besvär i mantalsskrivningsmål, fullföljas hos länsstyrelse. I
sista instans dömer, liksom enligt gällande rätt, kammarrätten.
8. Särskilda bestämmelser. I fråga örn kyrkobokföringen och mantalsskrivningen
i Stockholm och Göteborg skola enligt förslaget i vissa hänseenden
särskilda regler gälla.
Kungl. Majlis proposition nr 282.
17
Kommitténs förslag omfattar icke nämnda städer utan förutsätter, att de
särskilda förhållandena därstädes göras till föremål för utredning under
medverkan av representanter från städerna, sedan beslut fattats örn det system
som skall tillämpas för folkbokföringen i allmänhet.
9. Övergångsbestämmelser. Kommittén utgår från att beslut örn en reform
av folkbokföringen fattas av riksdagen under våren 1945. Den av kommittén
framlagda planen för reformens genomförande åsyftar, att den föreslagna
folkbokföringsförordningen skall träda i kraft i huvudsak den 1 januari
1947 men i vissa delar tidigare och i andra senare. I anslutning härtill
anför kommittén, att kommittén av hänsyn till uttalade önskemål örn
påskyndande av den väntade uppbördsreformen, vilken för sin tillämpning
— åtminstone enligt de förslag som för närvarande vöre att räkna med —
förutsatte ett moderniserat folk b o k f ö ri n g s s y s t e m, föranletts att föreslå en
betydligt kortare övergångstid än den kommittén eljest skulle hava funnit
lämplig. Kommittén har vidare räknat med att folkräkning kommer att äga
rum vid årsskiftet 1945—1946.
Det första ledet i planen för reformens genomförande innefattar framställandet
av präglingsunderlaget för de plåtar, som skola upprättas
rörande fysiska personer. De för präglingen erforderliga uppgifterna
införas av pastorsämbetena å kort enligt fastställda formulär. Arbetet påbörjas
den 1 juli 1945 och fullföljes enligt ett av statistiska centralbyrån fastställt
tidsschema, vari för varje församling angives när arbetet skall vara
slutfört.
Korten överlämnas närmast till vederbörande mantalsskrivningsförrättare,
vilken har att däri införa mantalslängdens fastighetsbeteckningar och vissa
andra uppgifter, vilka skola ingå i plåtarnas text och vilka framgå av mantalslängderna
men ej av kyrkoböckerna. Även för detta arbete skall ett tidsschema
upprättas. Mantalsskrivningsförrättama överlämna materialet församlingsvis
efter hand som deras arbete slutföres till länsstyrelsen, där födelsenummer
utsättas.
Mantalslängdernas fastighetsbeteckningar måste införas jämväl i församlingsböckema
för att pastor framdeles vid avisering skall kunna använda
dessa beteckningar. Detta bör enligt förslaget ske vid mantalsskrivningarna
på hösten 1945.
Sedan präglingsunderlaget avlämnats, skola pastorsämbetena och mantalsskrivningsförrättama
löpande avisera länsstyrelsen om inträffade förändringar
i de lämnade uppgifterna. Hos länsstyrelsen införas ändringarna löpande
å präglingsunderlaget.
Uppgifter örn arbetsgivare, yrke, näringsfång och näringsgren inhämtas i
samband med mantalsskrivningen på hösten 1945. Skriftliga mantalsuppgifter
i två exemplar måste därvid avlämnas av alla. För granskningen anlitas
granskningsnämnderna för folkräkningen. Det ena exemplaret av uppgifterna
överlämnas av nämnderna lill länsstyrelsen, som inför uppgifterna i präglingsunderlaget.
Bihang till riksdagens protokoll 1!H5. 1 sami. Nr 282.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Uppgifterna om anställning aktualiseras därefter löpande med ledning av
de till länsstyrelsen från arbetsgivare inkommande anställningskorten.
Vid mantalsskrivningen för år 1947 upprättas manuellt fastighetsliggare
enligt folkbokföringsförordningens bestämmelser. Denna liggare utgör p r ä glingsunderlag
för fastighetsplåtar.
Juridiska personer avlämna uppgifter (för folkräkningen) vid mantalsskrivningen
på hösten 1945 men upptagas ej då i mantalslängd. Uppgifterna
användas som präglingsunderlag för plåtar rörande juridiska
personer.
Präglingen påbörjas så snart som möjligt och senast i början av januari
1946. Arbetet äger rum vid länsstyrelserna och bedrives så att de tryckande
registren kunna vara i huvudsak uppställda beträffande fysiska personer
den 1 juli 1946 samt beträffande fastigheter och juridiska personer
under sommaren 1947.
Hjälpkortregister, bestående av avtrvckskort, uppställas hos pastorsämbetena
och mantalsskrivningsförrättarna successivt efter hand som
präglingen församlingsvis avslutas. Med upprättande av länsbyråns hjälpkortregister
bör anstå till dess präglingen är helt avslutad för länet. Riksbyråns
sökregister upprättas successivt efter hand som präglingen avslutas i
länen.
Medborgarkort tryckas och utsändas under juni månad 1947.
Personakter upprättas av prästerna under tiden den 1 januari 1947—
den 31 december 1949.
De nya kyrkoboksformulären fastställas till omedelbar efterrättelse
men med tillåtelse för pastorsämbetena att fortfarande nyttja de böcker,
som föras i överensstämmelse med förut gällande formulär, till dess de blivit
fullskrivna eller eljest behöva förnyas.
Roteombud väljas första gången på hösten 1945 för tiden den 1 juli
1946—den 30 juni 1950.
Med hänsyn till uppläggningsarbetet utses kyrkobokföringsinspektörer
och upprättas, åtminstone provisoriskt, riksbyrån och 1 änsbyråerna
redan år 1945.
Det föreslagna förfarandet skall enligt kommittén tillämpas från
och med den 1 januari 1947, dock med uppskov beträffande flyttningsförfarandet
till den 1 juli 1947, då medborgarkorten beräknas vara utsända.
Mantalsskrivning skall emellertid, utom beträffande juridiska personer, äga
rum enligt den föreslagna ordningen första gången redan på hösten 1946;
därvid tillämpas även bestämmelsen om den 1 november såsom avgörande
tidpunkt för mantalsskrivningen. Länsbyråerna äro dock vid denna mantalsskrivning
befriade från skyldighet att trycka stommar till fastighetsliggare
och den slutliga liggaren. Såsom framgår av det förut sagda äro
nämligen de tryckande registren över fastigheter då ännu icke uppställda
utan arbetet måste göras manuellt. Mantalsskrivning av de juridiska personerna
äger rum första gången för år 1948.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
19
B. Remissyttrandena.
i Elter remiss hava yttranden över förslaget avgivits av fångvårdsstyrelsen,
överbefälhavaren, medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen,
pensionsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, civilförsvarsstvrelsen,
statens kriminaltekniska anstalt, generalpoststyrelsen, kammarkollegiet,
statskontoret, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket,
statens organisationsnämnd, riksarkivet, lantmäteristyrelsen,
kommerskollegium, Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, statspolisintendenten,
domkapitlen och hovkonsistoriet, allmänna svenska prästföreningens
centralstyrelse, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare,
Sveriges landsfiskaler och Sveriges städers kronouppbördstjänstmän, Sveriges
häradsskrivareförening, riksförbundet för fjärdingsman och polismän,
socialvårdskommittén, den sakkunnige för utredning angående åtgärder för
rationalisering av länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt (landssekreteraren
O. Åkesson) samt 1944 års uppbördsberedning. Socialstyrelsens utlåtande
åtföljdes av yttrande från svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
överståthållarämbetets av yttranden från Stockholms stadsfullmäktige
samt mantalsintendenten och taxeringsintendenten i Stockholm, länsstyrelsernas
av yttranden från åtskilliga magistrater, kommunalborgmästaie
och kommunalnämnder samt ett antal häradsskrivare, kronouppbördstjänstemän
i städer samt präster. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
har därjämte bifogat yttranden av stadsfullmäktige och mantalsdirektören
i Göteborg. Vid domkapitlens utlåtanden funnos fogade yttranden av åtskilliga
pastorsämbeten.
Överbefälhavaren, socialstyrelsen, civil försvå ^styrelsen, riksräkenskapsverket
och riksarkivet hava tillstyrkt förslaget i princip.
Riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,
kammarkollegiet, kammarrätten, statistiska centralbyrån och statens
organisationsnämnd hava jämväl i princip lämnat förslaget utan erinran.
Arbetsmarknadskommissionen har därvid begränsat sitt utlåtande till
de delar av förslaget, vilka vore av betydelse för kommissionens verksamhet.
Kammarrätten har emellertid ifrågasatt anstånd med genomförandet till
normala tider men tillika förklarat, att de av kammarrätten uttalade betänkligheterna
icke finge stå i vägen för förslagets antagande, därest det
visade sig att genomförandet vore en förutsättning för förverkligandet av
det väntade förslaget till uppbördsreform och att med sistnämnda förslag
betydande fördelar vore att vinna. Vidare har statens organisationsnämnd
framställt invändningar mot förslaget i vad angår den lokala folkbokföringen.
Statskontoret har ansett sig kunna i princip ansluta sig lill en lösning av
folkbokföringsfrågan efter de föreslagna linjerna men har uttalat betänkligheter
med hänsyn till kostnaderna och det nuvarande statsfinansiella lä
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
get samt förklarat sig icke kunna ingå i närmare bedömande av den föreslagna
organisationen, förrän förslag i uppbördsfrågan förelåge.
Övriga centrala myndigheter hava yttrat sig endast i detaljfrågor.
Överståthållarämbetet, som från sitt utlåtande undantagit frågan örn den
egentliga kyrkobokföringen, har i övrigt i princip lämnat förslaget utan erinran
men har i viktiga hänseenden framställt anmärkningar mot utformningen
av förslaget.
Av länsstyrelserna hava nitton i princip tillstyrkt förslaget eller lämnat
detsamma utan erinran — två av dem, nämligen länsstyrelserna i Östergötlands
samt Göteborgs och Bohus länt dock endast under förutsättning
att omläggningen visade sig erforderlig med hänsyn till uppbördsreformen.
Länsstyrelserna i Skaraborgs, Gävleborgs och Västerbottens län hava däremot
uttalat sig i övervägande negativ riktning, medan länsstyrelserna i Jönköpings
och Kronobergs län förklarat sig icke kunna fatta definitiv ståndpunkt
till frågan, förrän jämväl förslag till uppbördsreform framlagts.
I yttranden av tolv domkapitel samt av hovkonsistoriet har förslaget i
princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Domkapitlet i Karlstad har,
efter en starkt kritisk granskning, förklarat sig likväl icke kunna intaga
en övervägande negativ hållning men har dock förordat förenklingar.
Allmänna svenska präst!öreningen, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän
och riksförbundet för fjärdingsmån och polismän hava i princip lämnat
förslaget utan erinran.
Sveriges häradsskrivarförening har ansett sig böra avråda från att förslaget
företoges till separat avgörande utan avbidan på förslag i uppbördsfrågan
och har förordat ytterligare utredning genom praktiska prov inom
ett län. Liknande synpunkter hava uttalats av föreningen Sveriges landsfiskaler,
som tillika yttrat att förslaget knappast kunde anses innebära någon
verkligt god lösning av frågan.
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet samt föreningarna Sveriges
häradshövdingar och Sveriges stadsdomare hava uttalat sig endast i
detaljspörsmål.
Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt samt
19AA års uppbördsberedning hava lämnat förslaget utan principiell erinran;
uppbördsberedningen säger sig dock hava granskat förslaget endast i de
delar, som stöde i samband med uppbördsfrågan. Socialvårdskommittén har
inskränkt sin granskning till detaljfrågor.
Av de kommunala instanserna hava stadsfullmäktige och mantalsintendenten
i Stockholm ävensom stadsfullmäktige, magistraten och mantalsdirektören
i Göteborg i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Av de 40
magistrater, 19 kommunalborgmästare och 89 kommunalnämnder, som yttrat
sig i ärendet, hava 28 magistrater, 14 kommunalborgmästare och 65
kommunalnämnder uttalat sig i tillstyrkande riktning, medan 7 magistrater,
1 kommunalborgmästare och 12 kommunalnämnder tillkännagivit en
övervägande negativ inställning till förslaget; de övriga hava ställt sig tvek
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
21
samma eller ej ingått på ett mera allmänt bedömande. Taxeringsintendenten
i Stockholm har begränsat sin granskning till vissa detaljfrågor.
Av 69 pastorsämbeten, som utlåtit sig, hava 54 i huvudsak lämnat förslaget
utan erinran, 10 ställt sig avvisande och 5 uttalat tveksamhet eller
uttalat sig endast örn detaljer.
Av 16 mantalsskrivningsförrättare i städer — förenämnda befattningshavare
i Stockholm och Göteborg däri ej inräknade — hava 8 uttalat sig i
tillstyrkande och 4 i avstyrkande riktning, 3 förordat ytterligare utredning
genom anställande av praktiska prov inom ett län samt en uttalat sig endast
i detaljspörsmål.
Slutligen hava av 7 häradsskrivare, som yttrat sig, 6 hävdat — i allmänhet
på liknande grunder som häradsskrivarföreningen — att förslaget icke
för närvarande borde upptagas till prövning, medan en uttalat tveksamhet
III. Behovet av en reform och allmänna riktlinjer härför.
Kommitténs framställning bygger i stor utsträckning på 1936 års uppbördskommittés
utredning och yttrandena däröver. Det torde därför vara erforderligt
att här lämna en redogörelse för vad därutinnan förekommit.
A. 1936 års uppbördskommittés utredning och yttrandena däröver.
I sitt betänkande lämnar 1936 års uppbördskommitté en utförlig redogörelse
för bristerna i den nuvarande folkbokföringen. Av
redogörelsen må följande här återgivas:
Av anförda siffror, utvisande, att den kyrkobokförda folkmängden vid
folkräkningarna under innevarande sekel med avsevärda ehuru minskande
belopp överstigit såväl den mantalsskrivna som den på grundval av uppgifter
om befolkningsrörelsen framräknade folkmängden, år 1935 med 4 280
respektive 5 987 personer, finner uppbördskommittén framgå, att vår nuvarande
folkbokföring icke fungerar tillfredsställande. Till belysning av differensernas
orsaker meddelar kommittén några erfarenheter från en eftergranskning
av uppgiftsmaterialet till 1935 års allmänna folkräkning, vilken
granskning, sedan nämnda material med vanliga metoder rättats, företagits
under jämförelse med den partiella folkräkningens material och givit vid
handen, bland annat, att i församlingsboksutdragen upptagits 459 personer,
vilka bort utelämnas, därav 107 dubbelförda, 171 utflyttade, 56 avlidna och
125 obefintliga, samt utelämnats 398 personer, vilka bort upptagas. Kommittén
meddelar även vissa detaljexempel på kyrkobokföringsfel, upptäckta
i samband med granskningen av folkräkningsmaterielet, av vilka må nämnas
underlåten avregistrering av utflyttade personer, försummad överföring
till bok över obefintliga, dubbellöringar, uppkomna i samband med omskrivning
av församlingsbok, samt felaktigheter, begångna med avseende å
flyttningsbetyg. Kommittén finner antagligt, att differenserna bero på oupptäckta
fel av liknande art, nion påvisar även andra möjliga orsaker.
Vad särskilt angår överskottet av kyrkoboken! folkmängd över mantalsskriven,
synes kommittén benägen att i viss utsträckning tillskriva detta
förelupen underlåtenhet att verkställa vederbörlig överföring till bok över
opaginerad Kontrollera mot PDF
2-2
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
obefintliga. Överskottet av kyrkobokförd folkmängd över framräknad är
enligt de av kommittén framlagda tabellerna över åldersfördelningen för de
fem yngsta årsklasserna förbytt i ett underskott, vilket i femårsklassen 10—
15 år återhämtas genom ett särskilt kraftigt överskott. Härav drar kommittén
den slutsatsen, att födelser i många fall ej anmälas inom vederbörlig
tid. Vid folkräkningarna verkställes en efterhandskontroll av uppgifterna
om personer över 95 dr. Denna hade år 1935 till resultat att av hela antalet.
769, under 1936—1937 till bok över obefintliga överfördes 11. Analogivis antager
uppbördskommittén, att i det ej särskilt kontrollerade antalet personer
i åldrarna 90—95 år åtskilliga personer ingå, som rätteligen bort överföras
till bok över obefintliga. Överskottet av kyrkobokförd folkmängd över framräknad
i åldrama över 90 år (vilket dock vid 1935 års folkräkning var förbytt
i ett underskott) förmodas till någon del bero på försummelse att ur
församlingsboken avföra avlidna personer. Under rubrik: anmälning och
bokföring av invandrare påpekar uppbördskommittén å ena sidan svårigheterna
att förverkliga den slutna kyrkobokföringens princip beträffande återinvandrare,
vilkas tidigare kyrkobokföring i riket är för pastor okänd och
ej av dem själva yppas, och å andra sidan svårigheterna vid en sådan persons
kyrkobokföring, då hans senaste kyrkobokföringsort före utvandringen
ej kan utrönas. I fråga örn utlänningars kyrkobokföring vore effektiviteten
god i Stockholm, tack vare samarbete med socialstyrelsens utlänningsbyrå,
men sannolikt mindre i landsorten, där man på sina håll kunde spåra en
viss obenägenhet hos prästerskapet att kyrkobokföra utlänningar. En anmärkningsvärd
svaghet i kyrkobokföringssystemet i fråga örn bokföring av
utvandrare vore, att den som uttagit flyttningsbetyg till utlandet genast avfördes
ur församlingsboken och således upphörde att vara här kyrkobokförd
redan innan han lämnat landet. Ben »olagliga utvandringen», d. v. s. den
som ägde rum utan flyttningsbetyg, uppgick enligt av kommittén anförda
siffror till sammanlagt 11 701 personer under åren 1901—14. Under tioårsperioden
1927—1936 visade däremot den av prästerskapet redovisade utvandringen
ett överskott över den från emigranthamnarna rapporterade, vilket
överskott blev procentuellt alltmera framträdande, i den mån de absoluta
emigrationssiffrorna minskades. Överskottet förmodades bero dels på
att resan i många fall inställts, sedan flyttningsbetyg uttagits, dels ock på
att flyttningsbetyg uttagits i efterhand för personer, som under tidigare år
utvandrat utan sådant betyg. Rörande de obefintliga framlägger och diskuterar
uppbördskommittén ett omfattande siffermaterial, fidi större delen
hämtat ur den officiella statistiken. De obefintligas antal (190 292 vid 1935
års slut) och de årliga siffrorna för överföring till (4 106 år 1935) och från
(4 004 år 1935) boken över obefintliga kunde enligt kommittén med viss rätt
tagas som värdemätare i fråga örn folkbokföringens effektivitet. De senare
årens relativt låga överföringssiffror förmodades, sedan emigrationen numera
praktiskt taget upphört, giva en ungefärlig bild av den inrikes omflyttningens
bidrag till obefintlighetsklientelets rekrytering. I anslutning till redogörelsen
för en av kommittén företagen stickprovsundersökning, berörande
omkring 900 efter viss metod uttagna obefintliga och utvisande bl. a., att
av 69 personer, som under en femårsperiod avförts ur obefintlighetsböckerna,
46 personer uttagit flyttningsbetyg, därav 42 på eget initiativ och 4 efter
anmaning av pastor, framhåller kommittén såsom anmärkningsvärt i vilken
ringa utsträckning sådant initiativ av folkbokföringsmyndighet förekommer.
Skulden härför vore till stor del kyrkobokföringsförordningens, då denna
icke stadgade någon undersökningsplikt beträffande de obefintliga. I fråga
örn anmälning och bokföring av inrikes omflyttning påvisar kommittén med
Kungl. Maj.ts proposition nr 2S2.
23
siffror ur den officiella statistiken, hurusom pastorsämbetenas årliga folkmängdsredogörelser
efter sammanräkning för riket städse utvisa ett överskott
(2 492 år 1930) av inflyttade över utflyttade, ehuru siffrorna bort bliva
lika. Såsom tänkbara ehuru osäkra förklaringsgrunder anföres dels att i
vissa fall personer, som överförts från bok över obefintliga, kommit att
bliva medräknade bland de inflyttade, dels att försummelse i en del fall
förelupit i fråga örn inflyttningens avisering eller utflyttningens antecknande.
Antagandet om sådan försummelse bestyrktes dock av pensionsstyrelsens
erfarenheter i fråga om förekomsten av dubbelföringar i pensionsavgiftsförteckningama,
enligt företagen räkning i 1931 års förteckningar betydligt
överstigande 5 000. Beträffande storleken av den inrikes omflyttning,
som äger rum utan uttagande av flyttningsbetyg, hänvisar kommittén
dels till de årliga överföringssiffroma beträffande obefintliga, dels till
antalet vid mantalsskrivning utfärdade förelägganden att avlämna flyttningsbetyg,
vilket antal år 1934 utgjorde 16 441 i hela riket och 13 475 enbart
i städerna. I detta sammanhang påtalar kommittén även frånvaron av
skyldighet att anmäla flyttning inom församling.
De hittills omförmälda bristerna i kyrkobokföringen hava huvudsakligen
haft avseende å redovisningen av befolkningen med hänsyn till antal och lokal
fördelning. I fråga örn redovisningen av demografiska data åberopar
kommittén dels erfarenheter inom pensionsstyrelsen örn talrik förekomst av
felskrivningar i prästbevis rörande namn och födelsedata, dels en vid folkräkningen
1935/1936 upprättad granskningsstatistik, berörande sammanlagt
3 899 fall. i vilka av en eller annan anledning misstänkts, att felaktig anteckning
förekomme i församlingsboksutdragen. De uppgifter, som i dessa
fall kontrollerades, gällde i 1 708 fall födelseår, i 372 fall vigselår, i 232 fall
år för äktenskaps upplösning, i 19 fall kön samt slutligen i 1 568 fall civilstånd.
Därvid konstaterades, att felaktiga uppgifter förelågo om födelseår
i 796, örn vigselår i 180, örn år för äktenskaps upplösning i 81, om kön i 19
samt örn civilstånd i 956 fall.
I fråga örn kyrkobokföringen påtalar uppbördskommittén slutligen bristen
på verkligt effektiv kontroll samt folkbokföringsmaterialets svårtillgånglighet
och bristande överskådlig het. Med sistnämnda uttryck åsyftar uppbördskommittén
icke egentligen, att kyrkoböckerna eller mantalslängden^ skulle vara
oöverskådligt uppställda eller förda, utan fastmera frånvaron av centrala
upplysningskällor, varigenom bl. a. efterspaningen av restskyldiga för indrivning
av deras utskylder bleve lidande till följd av den omgång och tidsutdräkt,
som därav vållades.
Uppbördskommitténs kritik av mantalsskrivningen bygger i huvudsak på
häradsskrivarföreningens förut omnämnda framställning den 1 mars 1934. Då
denna åberopas även av folkbokföringskommittén, torde redogörelse för framställningen
lämpligen kunna lämnas i samband med redogörelsen för sistnämnda
kommittés uttalanden. (Jfr s. 37.)
De erinringar mot den nuvarande folkbokföringen, som uppbördskommittén
funnit sig böra framställa, föranledde kommittén att framlägga förslag
till en genomgripa n de o lii g e s t a 1 t n i n g a v folkbok f ör
ingen. I förslaget gör kommittén skillnad mellan civil folkbokföring och
kyrkobokföring; den sistnämnda skulle bibehållas allenast som en registrering
av kyrkliga förrättningar.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Den civila folkbokföringen indelas därvid i löpande folkbokföring, mantalsskrivning
och folkräkning.
Mantalsskrivningen och folkräkningen skulle handhavas av samma myndigheter
som nu. Den löpande folkbokföringen skulle ombesörjas lokalt av
folkregisterförare, regionalt av länsstyrelser och centralt av riksmyndigheten
för folkbokföringen (statistiska centralbyrån). Pastor skulle i regel vara folkregisterförare
och skulle i sådan egenskap såsom civil tjänsteman lyda under
länsstyrelsen. I vissa större kommuner skulle dock efter Konungens förordnande
denna befattning kunna uppdragas åt helt civil tjänsteman. Folkregisterförarens
förvaltningsområde skulle benämnas folkbokföringsdistrikt.
I förslaget eftersträvades en viss centralisering av folkbokföringen, i det att
länsstyrelserna och riksmyndigheten skulle föra vissa centrala register och de
förra i regel även skulle löpande deltaga i den lokala folkbokföringen genom
att i varje ärende handlägga ett visst led i förfarandet.
Förslaget avskaffar församlings- och obefintlighetsböckerna men bibehåller
övriga kyrkoböcker, med undantag av inflyttnings- och konfirmationsböckerna,
inom den civila folkbokföringen under namn av födelse-, äktenskaps-, avgångs-
samt död- och begravningsböcker. Sådana böcker skulle föras såväl
hos folkregisterförare som hos riksmyndigheten; den senare skulle även föra
invandringsbok. Böckerna skulle vara bundna. Dessutom skulle hos folkregisterförare,
länsstyrelser och riksmyndigheten föras ett flertal kortregister. För
varje person skulle finnas ett huvudkort, avsett att upptaga sådana anteckningar
som nu föras i församlingsbok. Huvudkorten skulle hos folkregisterförare
ingå i register, motsvarande de nuvarande församlings- och obefintlighetsböckerna.
Huvudkortet för person, som flyttat till annat distrikt, skulle på
rekvisition, förmedlad av länsstyrelsen, översändas till folkregisterföraren
därstädes. För avlidna och emigranter skulle huvudkorten insändas till riksmyndigheten
och där ingå i särskilda register. Länsstyrelserna skulle utrustas
med maskinella hjälpmedel för tryckning av längder med mera och föra ett
alfabetiskt adressregister över länets befolkning.
Mantalsskrivning skulle alltjämt äga rum i hävdvunna former. Envar skulle
mantalsskrivas där han vid ingången av mantalsåret rätteligen borde vara
registrerad i den löpande folkbokföringen. Personer, vilkas hemvist blivit
okänt, skulle under ett år upptagas efteråt i längden men därefter under tre
år införas i särskild bilaga till längden och helt utelämnas först det femte
året, då de skulle riksbokföras och deras huvudkort översändas till riksmyndigheten
för att ingå i dess riksbokföringsregister.
I yttrandena över uppbo rdskom mittens betänkande
uttalades i flertalet fall, att de i betänkandet påtalade bristerna i det nuvarande
systemet, ehuru faktiska, dock överskattats till sin betydelse. Denna uppfattning
företräddes av bland andra kammarkollegiet, kammarrätten, statskontoret,
statistiska centralbyrån, riksarkivet, Överståthållarämbetet samt ett
flertal länsstyrelser, domkapitel och pastorsämbeten. I allmänhet ansåg man,
att botemedel mot bristerna borde kunna vinnas genom reformer inom den nu
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
25
varande ordningens ram. Även åsiklen, att längre gående reformer vore av
nöden, hade emellertid förespråkare; i denna riktning uttalade sig sålunda
bland andra chefen för försvarsstaben, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,
socialstyrelsen, Överståthållarämbetet och åtskilliga länsstyrelser.
Av yttrandena må vidare följande här återgivas.
Beträffande de av uppbördskommittén gjorda jämförelserna mellan kyrkobokförda
mantalsskriven och framräknad folkmängd uttalade statistiska
centralbyrån, att endast begränsade möjligheter förefunnes att på dylikt sätt
komma fram till resultat, som kunde anses ådagalägga fel i folkbokföringen.
Centralbyrån anförde vidare:
Detta sammanhänger med flera omständigheter, såsom bland annat att
vid jämförelse mellan två folkmängdssiffror, vilka visserligen formellt avse
samma tidpunkt men hämtas ur olika material, man alltid bar att räkna
med en viss skillnad. Till stor del beror denna skillnad på att vid tidpunkten
för uppgifternas avskrivande och insändande till den sammanräknande
myndigheten, vilket i allmänhet måste ske tämligen snart efter räkningstidpunkten,
tillståndsändringarna inom befolkningsmassan icke i registreringsavseende
hunnit att framföras lika långt i det ena materialet som i det andra.
Efter hand som registreringen fortskrider erhålles en bättre överensstämmelse,
och skiljaktigheterna i bokföringen komma ofta endast att bestå under
någon kortare tid. Klart är, att örn en mycket stor skillnad kan iakttagas
mellan tvenne på så sätt erhållna folkmängdssiffror, detta måste betraktas
såsom ett symptom på att systemet icke fungerar tillfredsställande. Då
emellertid, såsom numera är fallet, skillnaden är mycket liten, får detta snarare
anses utgöra ett indicium på det motsatta förhållandet eller i varje fall,
att omdömet härom måste anstå, tills vid en prövning av individualfallen
säker uppgift kunnat vinnas, örn skillnaden beror på felaktigheter i bokföringen
eller kan tillskrivas sådana orsaker som nyss omnämnda eller
andra själva bokföringen ovidkommande omständigheter, såsom mindre felsummeringar
i ena eller andra materialet o. dyl.
Såsom en bland flera möjliga orsaker till divergenser mellan kyrkobokförd
och mantalsskriven folkmängd framhöll centralbyrån jämväl det förhållandet,
alt kyrkobokföringsorten och mantalsskrivningsorten icke ens
legalt alltid sammanfalla.
Liknande synpunkter anfördes jämväl i vissa andra yttranden.
Under framhållande av att de anförda synpunkterna till en del blivit beaktade
redan i uppbördskommilténs framställning betonade statistiska centralbyrån
med avseende å den av uppbördskommittén åberopade granskningsstatistilcen
svårigheterna att statistiskt komma till klarhet om förekomst
och antal av felaktigheter i folkbokföringen. Centralbyrån bomme i sin
ämbetsutövning icke i direkt beröring med själva folkbokföringsurkundema
utan vore hänvisad till utdrag av dessa. Förekomsten av felaktigheter i utdragen
behövde icke innebära, att felaktigheterna vöre att återfinna i urkunderna.
Enligt centralbyråns erfarenhet vore som regel felaktigheterna begränsade
lill utdragen, ehuru i andra fall sannolika skäl talade för deras
förekomst även i urkunderna, medan åter i ytterligare andra fall frågan
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
helt undandragit sig säkert bedömande. Man kunde därför icke taga antalet
i utdragen förekommande uppgifter, som givit anledning till anmärkning,
som mätare på folkbokföringsurkundemas tillförlitlighet. Från denna
synpunkt borde även de av uppbÖTdskommittén anförda siffrorna i förevarande
hänseende bedömas. Centralbyrån tilläde emellertid i detta sammanhang:
Med
beaktande av den begränsning i deras räckvidd, som inställer sig
vid behandlingen av den föreliggande specialfrågan, äro de förtjänta att
uppmärksammas ur synpunkten, huru lätt divergerande uppgifter örn till
synes så enkla data som födelseår, civilstånd m. m. kunna uppkomma, då
uppgiftslämnarna äro olika, såsom myndigheter av skilda slag, enskilda
personer etc. För att belysa anmärkningsfrekvensen beträffande de årliga
kyrkoboksutdragen, som sålunda icke får jämställas med påvisade felaktigheter
i kyrkoböckerna, kan anföras, att i fråga om 1935 års födelse-, vigseloch
dödboksutdrag respektive 4 430, 2 400 (efter avdrag för yrkesuppgifterna)
och 3 280 anmärkningar framställdes, upptagande respektive 5,0, 4,7 och
4,5 °/o av antalet inskrivningar i motsvarande utdrag.
Jämväl i åtskilliga andra yttranden anfördes liknande synpunkter.
Till vad uppbördskommittén anfört beträffande anmälning och bokföring
av inrikes omflyttning ansåg sig statistiska centralbyrån, i den mån kommittén
funnit sig böra framhålla dessa förhållanden som bevis för bristfälligheter
i kyrkobokföringen, böra anknyta den reflexionen, att det statistiska
jämförelsematerialet icke medgåve säkra slutsatser i detta avseende,
även om sannolika förmodanden kunde göras, att den för riket i dess helhet
observerade skillnaden i in- och utflyttningens numerär till en del vore
att tillskriva dylika orsaker.
Åtskilliga präster vitsordade, att användningen av böcker med fasta blad
i kyrkobokföringen medförde arbetsökning och felrisker, särskilt i samband
med omskrivning av församlingsboken. Ett pastorsämbete uppgav som
sin erfarenhet att 90 °/o av alla fel uppkomme på detta sätt. Samtidigt betygades
dock, att de fel som uppkommit på dylikt sätt i regel snabbt upptäcktes
och rättades. Större betydelse som felkälla hade emellertid, enligt
vad ett domkapitel anfört, den upprepade omskrivningen av namn vid flyttningsbetvgens
utfärdande och inskrivning; det s. k. flyttande huvudkortet
vore ur denna synpunkt en förtjänst hos förslaget. Såsom botemedel förordades
i övrigt införande av ovillkorlig kollationeringsskyldighet.
Även statistiska centralbyrån fann det obestridligt, att systemet med bundna
böcker till en viss grad skapade förutsättningar för uppkomsten av felaktigheter
i kyrkobokföringen. Centralbyrån ifrågasatte dock, örn icke dessa
brister kunde avhjälpas inom det nuvarande systemets ram genom en effektivare
övervakning och ett bättre utnyttjande av mantalsskrivningen som tillrättaläggande
instrument. Detsamma kunde sägas gälla beträffande de felaktigheter
som uppkomme på grund av förbiseenden från prästerskapets
sida, oberoende av bristerna i själva systemet. Toge man hänsyn till folkbokföringens
betydande omfattning (det rörde sig om en befolkning på när
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
27
mare 6V3 miljoner, cirka 55 000 äktenskap, 90 000 födda, 75 000 döda och
600 000 mellan olika församlingar flyttande årligen samt dessutom tillståndsändringar
av annat slag, som oupphörligen inträffade) torde i stort sett få
anses gälla, att prästerskapet handhaft sina bokföringsuppgifter på ett tillfredsställande
sätt. Ett ytterligare nedbringande av den felfrekvens som förekomme
vore dock en angelägenhet, åt vilken den största uppmärksamhet
borde ägnas.
Gentemot vad uppbördskommittén anfört angående anmälning och bokföring
av invandrare, utlänningars kyrkobokföring, anmälning och bokföring
av utvandrare och olovlig utvandring fann statistiska centralbyrån icke anledning
till någon egentlig invändning.
Ej heller i övriga yttranden hava i dessa hänseenden erinringar framställts.
Icke heller uppbördskommitténs framställning angående de obefintliga
lämnade enligt statistiska centralbyrån rum för någon mera väsentlig erinran.
Ämbetsverket yttrade härutinnan:
Den stora kontingenten obefintliga utgjorde otvivelaktigt en av folkbokföringssystemets
avigsidor. Det kunde visserligen ifrågasättas, örn icke frågan
i den allmänna diskussionen fått en något förstorad plats särskilt med hänsyn
till det även av kommittén påpekade förhållandet att det i de obefintligas
antal inginge ett betydande antal personer, som numera existerade endast
på papperet. Självfallet kunde ej heller i något folkbokföringssystem de
obefintliga helt undkommas, eftersom man alltid måste räkna med att en
del personer komme att undandraga sig ordnad folkbokföring. Det kunde
emellertid icke förnekas, att man kunde hysa berättigade farhågor för att
den hittillsvarande redovisningen av de obefintliga ävenledes i sig inneslöte
ett icke obetydligt antal i ena eller andra avseendet dubbelförda personer och
oegentligheter av annat slag. Det ville nämligen förefalla, som om reglerna
för avförandet av obefintliga mången gång icke tillämpades med tillräcklig
noggrannhet och omsorg. Likaså funne sig centralbyrån kunna helt instämma
i den av kommittén påtalade bristen i kyrkobokföringsförordningen, att
föreskrifter örn undersökningsplikt rörande en gång överförda personer helt
saknades. Det vore därför en angelägenhet av största vikt att nedbringa de
obefintligas antal och att äga tillgång till ett centralregister över de obefintliga,
med vars hjälp deras återförande till ordnad bokföring kunde underlättas
och komma till stånd utan omständliga undersökningar.
I fråga örn de obefintliga uttalades dock i flertalet yttranden, att frågans
betydelse överskattats av uppbördskommittén. Ett domkapitel framhöll därjämte,
att en avsevärd nedgång ägt rum i överföringssiffrorna sedan 1915.
Å andra sidan betonade rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
frågans betydelse i samband med en konsumtionsreglering vid krig eller
kris. Såsom orsaker till rekryteringen av detta klientel nämndes av en del
pastorsämbeten och häradsskrivare, förutom den olagliga utvandringen, socialvårdslagstiflningens
bestämmelser örn hemortsrätt, vilka vore ägnade att
i kommunerna minska intresset för de obefintligas efterspaning. Såsom botemedel
rekommenderades bestämmelser örn avregistrering av dem som fyllt
100 år, dödförklaring, straffpåföljder och social hjälpverksamhet. I fråga
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
om den inrikes omflyttningens bidrag till rekryteringen av förevarande klientel
betonades i yttranden av präster och mantalsskrivningsförrättare allmänhetens
försumlighet och ohåga att fullgöra anmälningsskyldighet.
I anslutning till vad uppbördskommittén anfört örn den nuvarande folkbokföringens
bristande överskådlighet och tillgänglighet erinrade chefen för
marinen om de ökade arbetsuppgifter, som komme att åvila folkbokföringen,
då landets icke värnpliktiga invånare i större eller mindre omfattning komme
att åläggas tjänsteplikt vid inträffat undantagstillstånd, särskilt vid krig,
samt uttalade, att de i samband härmed behövliga uppgifterna blott torde
kunna åstadkommas genom en förbättrad civilbokföring. Rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap utvecklade närmare i sitt utlåtande vad som
i sådant hänseende borde krävas av folkbokföringen:
Otvivelaktigt vore. att de försvarsberedskapsarbeten, som behöva utföras i
fråga örn arbetskraftens utnyttjande, skulle i hög grad gagnas, därest möjlighet
tunnes att på bekvämt sätt erhålla utdrag och sammanställningar ur förefintliga
folkregister och såmedelst vinna närmare kännedom örn personalförhållandena
inom särskilt viktiga arbetsområden. Likaledes skulle det vara av
värde att kunna på grundval av folkbokföringen verkställa tillförlitliga beräkningar
av särskilda konsumentmassor inom olika delområden av riket eller
olika yrkesgrupper till ledning vid utformandet av regleringsplaner på folkförsörjningsomradet.
Såsom de vid den löpande folkbokföringen nu förda urkunderna
(d. v. s. församlingsböcker och mantalslängder) vore beskaffade,
måste sammanställningar och beräkningar av ovan angivet slag i stort sett
grunda sig på den officiella befolkningsstatistiken, särskilt folkräkningarna.
Dessa lämnade emellertid i många fall ej tillräckligt detaljerade uppgifter för
här ifrågavarande ändamål och deras resultat vöre, då de framkomme, till
följd av den långa tid bearbetningen krävde, dessutom flera år gamla. Viktigare
än vad nu framhållits vore emellertid, att de krav kunde tillgodoses, vilka
under krigs- eller kristid skäligen borde ställas på folkbokföringen i samband
med verksamheten för arbetsmarknadens och folkförsörjningens ändamålsenliga
ordnande. Vad som då framför allt komme att behövas torde vara
dels att för arbetsmarknadens reglering snabbt erhålla tillförlitliga personaluppgifter
för särskilda yrkeskategorier och områden av riket, dels att för konsumtionsregleringsändamål
erhålla underlag för upprättande av behövliga förteckningar
över konsumenter och hushåll. Uppenbart vore, att folkbokföringen
i sitt nuvarande skick under här avsedda tidsförhållanden endast högst
ofullständigt kunde fylla berättigade anspråk i ovan angivna hänseenden.
Bland de brister, som ur dessa synpunkter vidlådde densamma, kunde nämnas,
att materialet på grund av sin svårtillgänglighet och ohanterlighet vöre
föga lämpat att utnyttjas för nu ifrågavarande syfte. För att kunna under
krig på ett rationellt sätt tillvarataga den efter värnpliktsinkallelsema kvarvarande
civila arbetskraften, särskilt i fråga om krigsmaterielindustrien och
jordbruket, syntes det ofrånkomligt att på ett tidigt stadium upplägga register,
upptagande medborgarna efter yrken, anställning m. m. (yrkesregister).
Att på grund av nuvarande folkbokföringsurkunder verkställa detta
måste vara törenat med stor tidsutdräkt, emedan dessa urkunder utgjordes
av böcker eller längder, vilket omöjliggjorde en uppdelning av arbetet på ett
flertal händer. De viktigaste fördelarna med det föreslagna nya systemet ur
dessa synpunkter vore, att urkunderna skulle föras enligt kortsystem samt
afl länsstyrelselsema skulle dels föra särskilda register över länets befolkning.
dels i anslutning till dessa register utrustas med maskinella hjälpmedel
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
29
för tryckning av namn, adresser m. fl. uppgifter beträffande de i registren
upptagna personerna. Denna möjlighet att för folkbokföringen utnyttja arbetsbesparande
maskiner syntes i och för sig ur de synpunkter rikskommissionen
hade att företräda utgöra ett starkt skäl för förslagets genomförande.
Liknande synpunkter framfördes även, ehuru mindre utförligt, i yttranden
av ett par länsstyrelser.
Av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och från militärt
håll framhölls även, att folkbokföringsmaterialet i många fall vore ganska
otillförlitligt med hänsyn till angivandet av yrke och sysselsättning.
Att behov av en starkare kontroll över folkbokföringsarbetet förelåge bestreds
i allmänhet icke. Tvärtom framhölls i yttranden av riksarkivet, allmänna
svenska prästföreningen och ett antal pastorsämbeten införandet av
en ordnad inspektionsverksamhet såsom en av de reformer, vilka med fördel
skulle kunna genomföras inom det nuvarande systemets ram. Dessutom påyrkades
från skilda håll en förbättrad prästutbildning med avseende å kyrkobokföringen.
För de präster, som redan kommit ut i tjänst, skulle det, enligt
vad riksarkivet förmodade, vara nyttigt, örn tid efter annan särskilda
konferenser anordnades, genom vilka — under utbyte av erfarenheter och
synpunkter mellan präster, arkivtjänstemän, representanter för domkapitel
och tjänstemän i statistiska centralbyrån — insikterna på dessa områden
kunde vidmakthållas och förkovras. Sveriges häradsskrivareförening fann det
påfallande, hur ringa uppmärksamhet kommittén ägnat åt den kontroll, som
redan verkställdes och med en förbättrad lagstiftning ännu mera skulle kunna
verkställas i samband med mantalsskrivningen.
Behovet av en förbättrad mantalsskrivning vitsordades i allmänhet i de
yttranden, vari denna fråga berörts.
Den nu lämnade redogörelsen för remissyttrandena har avsett frågan om
bristerna i det nuvarande systemet. En kortfattad redogörelse torde här böra
lämnas jämväl för innehållet i yttrandena över uppbördskommitténs
betänkande i vad avser förslagets allmänna
riktlinjer. Härvid skola beröras följande frågor nämligen dels huruvida
beträffande den löpande folkbokföringen åtskillnad bör göras mellan civil
och kyrklig bokföring, dels huruvida urkunderna för den löpande folkbokföringen
böra utgöras av böcker med fasta blad, lösbladsliggare eller kortregister,
dels huruvida mantalsskrivningen bör bibehållas som särskild förrättning
eller kan ersättas av ett årligt fixerande av befolkningsläget i längder
med ledning av urkunderna för den löpande bokföringen, dels ock huruvida
och i vilken omfattning en centralisering av folkbokföringen bör eftersträvas.
Principiell anslutning till tanken, att åtskillnad borde göras mellan civil
och kyrklig folkbokföring, uttalades av länsstyrelsen i Västmanlands län och
torde även kunna utläsas av de yttranden, som avgivits av socialstyrelsen,
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län. Andra myndigheter
30
Kungl. Majlis proposition nr 282.
ansågo, att en sådan åtskillnad kunde behöva göras under vissa förutsättningar.
Statistiska centralbyrån fann sålunda den av uppbördskommittén gjorda
åtskillnaden i detta hänseende vara en naturlig konsekvens av den genomförda
centraliseringen, vilken dock av ämbetsverket kritiserades. Länsstyrelserna
i Gävleborgs och Västernorrlands län ifrågasatte lämpligheten av att
anförtro en folkbokföring enligt kortsystem åt prästerskapet. De kyrkliga
myndigheterna syntes vara ense örn att folkbokföringen helst borde bibehållas
hos prästerskapet. Örn dess handhavande skulle bliva alltför betungande
ur arbetssynpunkt eller undergräva prästens ställning som kyrkans tjänare,
ansågs dock, att prästerna borde befrias därifrån. Ur sistnämnda synpunkt
kritiserades ganska allmänt av såväl kyrkliga som civila myndigheter kommitténs
förslag, att prästerna såsom folkregisterförare skulle lyda under civila
myndigheter. Kammarrätten fann den härigenom uppkommande dualismen
i prästernas ställning ägnad att leda till konflikter. 1 fråga örn den av kommittén
gjorda åtskillnaden mellan civil och kyrklig bokföring uttalade kammarrätten,
att det vore en principiell brist, att systemets enhetlighet ej uppehållits.
Folkbokföringen skulle väl i regel förbliva en den kyrkliga kommunens
angelägenhet men skulle under vissa betingelser kunna övertagas av
den borgerliga kommunen. Denna oregelbundenhet kunde draga med sig förväxlingar
och andra praktiska olägenheter för såväl allmänheten som de
korresponderande folkbokföringsorganen, lokala som centrala. Uppsala
domkapitel fann att tillräckliga skäl ej anförts för den gjorda åtskillnaden
och påpekade, att i en församling, där pastor såsom folkregisterförare ersatts
av civil myndighet, kyrkobokföraren komme att sakna tillgång till församlingsbok
och vissa andra böcker, som pastor i sin nämnda egenskap fört
men måst lämna ifrån sig till den civile registerföraren. Linköpings domkapitel
framhöll, att allmänheten i orter, där folkbokföringen på föreslaget
sätt vore delad, vid begäran hos pastor örn dop, konfirmation, lysning eller
jordfästning måste förete intyg från den civile registerföraren och sålunda
i varje dylikt fall måste besväras med besök vid två tjänsteställen. Visby
domkapitel hävdade, att staten, så länge den nyttjade kyrkan som organ för
sin andliga omvårdnad örn folket, måste genom folkregistrering hålla prästerna
underrättade örn vilka personer de av staten åläggas att ansvara för.
Domkapitlet syntes förmena, att prästerna, även örn en civil folkbokföring
infördes, icke kunde för församlingsvården undvara en kyrkobokföring av
ungefärligen samma omfattning som hittills, och kom därför till den slutsatsen,
att ett särskiljande av den civila och den kyrkliga bokföringen skulle
medföra ett onödigt dubbelarbete. Socialstyrelsen och Överståthållarämbetet,
vilka syntes förorda ett åtskiljande av den civila och den kyrkliga bokföringen,
ansågo dock, att folkbokföringens lokala handhavande fortfarande
borde anförtros åt prästerna. Överståthållarämbetet framhöll, att inrättandet
av uteslutande civila folkregisterförare, vilka med nödvändighet måste erhålla
rätt så stora distrikt, skulle medföra omgång och besvär särskilt för lantbefolkningen.
Däremot uttalade sig länsstyrelsen i Malmöhus län för att det
toges under övervägande, huruvida icke den civila folkbokföringen borde
överlåtas åt polismyndigheten, och länsstyrelsen i Västmanlands län för
-
Kunni. Maj.ts proposition nr 282.
31
ordade, under förutsättning av att antalet fögderier ökades, att den lokala
civilbokföringen anförtroddes åt häradsskrivarna. Några kommuner framkastade
tanken, huruvida icke den lokala folkbokföringen kunde anförtros
åt kommunala förtroende- eller tjänstemän. Statistiska centralbyrån gillade,
att kommittén velat lägga den lokala civilregistreringen i prästerskapets
händer; detta sakförhållande ändrades icke av att kommittén, såsom det ville
förefalla på goda grunder, förutsatt eif avsteg från denna regel beträffande
de större städerna.
Ur sociala och socialstalisliska synpunkter tami socialstyrelsen kortsystem
bättre än fasta böcker såsom urkunder för den löpande folkbokföringen.
Även rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, pensionsstyrelsen
och en länsstyrelse uttalade tillfredsställelse med kommitténs förslag i detta
hänseende. Principiellt intog Överståthållarämbetet samma ståndpunkt. I
fråga om systemets tillämpning påpekade ämbetet emellertid nödvändigheten
av att registren handhades av personal med detta arbete som huvuduppgift
och huvudintresse, varför kortregister hos prästerskapet borde
förekomma endast i forin av hjälpregister till en, helst kronologiskt förd,
församlingsbok. Däremot borde en civil folkregistrering anordnas hos länsstyrelserna
med fullt utnyttjande av kortsystemets möjligheter. — Värdet av
hjälpkortregister vid sidan av församlingsboken vitsordades i allmänhet jämväl
i övriga yttranden. Några länsstyrelser och domkapitel samt allmänna
svenska prästföreningen förordade en kombination av församlingsbok och
huvudkort, de sistnämnda såsom ersättning för flyttningsbetygen. I fråga örn
församlingsbokens ersättande med kortregister ställde man sig däremot i allmänhet
synnerligen avvisande. Kammarrätten anställde följande jämförelse:
Väl vore det sant, att böckerna kunde medföra vissa olägenheter t. ex.
vid överföringar till nya upplägg, då sidor blivit fullskrivna, bristande strykningar
med dubbelföring som följd, anteckningar å felaktiga rader o. s. v.
Men kortsystemet bleve ej heller riskfritt. Örn ett huvudkort skulle placeras
fel, kunde dess tillrättafinnande, särskilt i stora församlingar, bliva mycket
tidsödande och stundom visa sig omöjligt, och skulle av denna eller annan
orsak ett huvudkort försvinna, torde det bliva så gott som ogörligt att åstadkomma
så fullständiga anteckningar örn vederbörande, som skulle krävas
för upprättande av ett nytt kort. Från forskningssynpunkt bleve församlingsböckernas
borttagande ovillkorligen en förlust. Deras innehåll rörande
personer och fastigheter måste anses vara av stor betydelse ej blott vid
arvsrättslig eller annan privat släktforskning utan även från allmän kulturhistorisk
synpunkt. Även örn det visat sig att i Stockholm man kunnat undvara
fasta församlingsböcker, finge man ej bortse från landsbygdens helt
olika förhållanden. I landskommunerna och de mindre och medelstora städerna
torde de fasta böckerna vara såväl i expeditionsavseende lämpligast
som ur utrymmessynpunkt att föredraga. Endast i de större städerna torde
yppas behov av kortregister sorn ledning och hjälp vid det löpande expeditionsarbetet,
och i sådana fall stöde det givetvis vederbörande fritt att
anordna sådana vid sidan av de fasta böckerna.
Aven arkivmyndigheterna framhöllo församlingsböckemas fördelar framför
kortregistren ur forskningssynpunkt. Såsom arkivmaterial vore kortregistren
dessutom underlägsna församlingsböckema på grand av sin skrym
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr
mande natur. -— Några länsstyrelser, ett domkapitel samt Sveriges häradsskrivarförening
förordade, att församlingsboken fördes efter lösbladssystem.
Socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, åtskilliga länsstyrelser samt Sveriges
häradsskrivarförening uttalade sin tillfredsställelse över att mantalsskrivningen
bibehållits som särskild förrättning; länsstyrelserna i Gotlands
och Skaraborgs län betecknade däremot detta såsom en anmärkningsvärd
svaghet i förslaget. Socialstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län uttalade,
att ett avgörande skäl för mantalsskrivningens bibehållande anförts
genom hänvisningen till de rättsverkningar, som äro anknutna till mantalsskrivningen,
varjämte socialstyrelsen framhöll mantalsskrivningens betydelse
för inhämtande av statistiskt material. I åtskilliga yttranden underströks
mantalsskrivningens betydelse för kontrollen å den löpande folkbokföringen.
Länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län yttrade däremot, att folkbokföringssystemet
borde vara så anordnat, att dylik kontroll bleve obehövlig.
Socialstyrelsen fann den centraliseringsprincip, som i förslaget kommit till
uttryck, riktig och bärande; en förbättring av folkbokföringens effektivitet
och användbarhet för samhällets syften torde på sådan väg kunna ernås
och det moderna samhällets anpassning för sina sociala uppgifter underlättas.
Styrelsen ifrågasatte dock, om icke en centralisering till riksmyndigheten
med förbigående av länsstyrelserna varit en mera konsekvent tillämpning
av principen och mindre kostnadskrävande. Även statistiska centralbyrån
anslöt sig i princip till centraliseringstanken. Tvekan om behövligheten
av centrala register kunde icke råda; särskilt borde sådana folkbok - föringsangelägenheter, som icke hade en utpräglat lokal förankring, centraliseras
och förvaltas av en riksmyndighet. Länsstyrelsernas register torde
dock böra inskränkas till att omfatta de allra nödvändigaste identifieringsdata,
så att deras egentliga uppgift bleve att tjäna som uppslagsregister med
hänvisning till de lokala register, ur vilka de fullständiga uppgifterna kunde
hämtas. — Betydelsen av den centrala registreringen hos länsstyrelserna
vitsordades av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och en
länsstyrelse särskilt ur beredskapssynpunkt. Några länsstyrelser och domkapitel
ansågo, att adressregister borde kunna upprättas hos länsstyrelserna
utan att dessa behövde deltaga i det löpande folkbokföringsarbetet; pastorsämbetena
borde åläggas att förse länsstyrelserna med aktuella uppgifter om
förändringar i befolkningsläget. Även en centralisering av denna mera begränsade
omfattning avstyrktes emellertid av kammarkollegiet, fyra länsstyrelser
och tre domkapitel samt Sveriges häradsskrivarförening. Ett par
av länsstyrelserna vitsordade dock, att de centrala registren kunde bliva till
gagn för taxeringsarbetet, men detta förnekades av häradsskrivarföreningen.
Ett av syftemålen med uppbördskommitténs förslag, att länsstyrelserna
skulle deltaga i det löpande folkbokföringsarbetet, var att vinna en fortlöpande
kontroll av den lokala folkbokföringen. Häremot invändes från kyrkligt
håll, att den eftersträvade kontrollen borde kunna ernås med enklare
medel, att länen vore för stora enheter för det kontrollerande arbete man
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
33
ville hava utfört, samt att förfarandet korinne att medföra ökade felrisker
och ett omfattande dubbelarbete ävensom verka fördröjande på ärendenas
handläggning. Att en viss dubbelregistrering komme att äga runi ansåg även
socialstyrelsen ofrånkomligt, men denna dubblering hade enligt styrelsens
mening sin obestridliga betydelse ur kontrollsynpunkt. Mest konsekvent hade
enligt styrelsens åsikt visserligen varit att begränsa prästernas befattning
med folkbokföringen till att mottaga anmälningar, under det att registreringen
skedde centralt; en ändring i sådan riktning ville styrelsen dock ej ifrågasätta.
Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och Överståthållarämbetet
rekommenderade förslaget örn länsstyrelsernas utrustande med
adresseringsmaskiner. Statskontoret ansåg det däremot tvivelaktigt örn förslaget
i denna del komme att motsvara förväntningarna.
B. Folkbokföringskommittén.
Genom folkbokföringen skola en mängd betydelsefulla uppgifter om de
enskilda samhällsmedlemmarna insamlas och registreras. Resultaten av denna
registrerande verksamhet skola tjäna som upplysningskälla och utnyttjas för
olika ändamål, därvid förvaltningens behov av upplysningar om individer
eller grupper under senare år trätt alltmera i förgrunden. Vid en undersökning
om folkbokföringens effektivitet har man att tillse, hur folkbokföringen
förmår fullgöra dessa båda led i sin arbetsuppgift. Denna tankegång
ligger till grund för kommitténs uppdelning av ämnet. I enlighet med denna
uppdelning lämnas i det följande en redogörelse för kommitténs synpunkter
dels på frågan om materialets insamlande och registrering, dels ock på frågan
om materialets utnyttjande. Slutligen lämnas en redogörelse för den
principståndpunkt, som kommittén med stöd av sin utredning kommit till.
1. Kyrkobokföringen och mantalsskrivningen. Det utredningsmaterial
kommittén i denna del åberopar utgöres huvudsakligen av 1936 års
uppbördskommittés uttalanden och de över uppbördskommitténs betänkande
avgivna yttrandena. De anmärkningar, som riktats mot uppbördskommitténs
metod att med utgångspunkt från siffermaterial som hämtats från den officiella
statistiken och från granskningen av de till folkräkningen avgivna
kyrkoboksutdragen, söka komma till klarhet örn den nuvarande folkbokföringens
brister, äro givetvis, yttrar folkbokföringskommittén, i och för sig
riktiga. Kommittén framhåller emellertid, att det icke vore lätt att i praktiken
finna någon lämplig ersättning för denna metod. En fullständig undersökning,
byggd på självständigt material, måste nämligen, örn den skulle bliva
tillräckligt belysande, göras så omfattande, att kommittén haft skäl att fråga
sig, huruvida värdet därav skulle uppväga kostnaderna. Svaret hade för kommitténs
del blivit nekande, och detta icke minst av det skälet, att tack vare
uppbördskommitténs utredning och den diskussion den väckt till liv ett om
Bihang
till riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 2S2.
:t
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
fattande och mångsidigt belysande material numera förelåge i yttranden från
initierade källor. Väl medgåve icke detta material en siffermässig belysning
av vare sig vad som behövde bättras eller vad som med föreslagna botemedel
vunnes, men detta syntes betyda mindre vid det förhållandet, att den diskussion
som förekommit dock rätt väl klarlagt både vilka brister som funnes
och deras betydelse såväl inbördes som för det hela.
Till komplettering av det sålunda föreliggande utredningsmaterialet har
kommittén i särskilda skrivelser den 21 oktober 1941 hos bland andra pensionsstyrelsen
och den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt
hemställt örn yttrande angående i vilka hänseenden brister förmärkts
beträffande den nuvarande folkbokföringen och i vilka avseenden en rationell
folkbokföring skulle kunna möjliggöra förenkling och effektivisering
av förvaltningsverksamheten.
Pensionsstyrelsen har i sitt svar å denna skrivelse uttalat, att styrelsen dagligdags
hade tillfälle att konstatera, att folkbokföringen icke fungerade tillfredsställande.
Felaktiga och ofullständiga identifieringsuppgifter etc. försvårade
och fördröjde förandet av styrelsens register över personer i avgiftspliktig
ålder, handläggningen av pensionsansökningar samt arbetet med utdrag
ur död- och begravningsböcker. Det stora antalet dubbelföringar vore
även en källa till komplikationer i arbetet. De nämnda felaktigheterna, som
naturligen också medförde ett avsevärt osäkerhetsmoment, torde i flertalet
fall ha uppkommit i samband med de omskrivningar av församlingsböckerna,
som tid efter annan företoges.
Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt framhöll i
sitt svar å skrivelsen bland annat, att länsstyrelserna i en mångfald olika
hänseenden skulle kunna draga påtaglig nytta av en rationalisering av folkbokföringen.
Det vore i själva verket hart när ogörligt att fullständigt angiva
alla de avseenden, i vilka länsstyrelsernas verksamhet i högre eller lägre
grad försvårades eller tyngdes av det nuvarande systemets brister.
Föreliggande brister i kyrkobokföringen kunna, yttrar kommittén,
uppdelas i sådana som avse 1) själva urkundernas beskaffenhet, därvid
främst församlingsbokens vara eller icke vara är i fråga, 2) sättet för bokföringens
handhavande samt 3) allmänhetens medverkan.
1. Beträffande de med urkundernas beskaffenhet sammanhängande bristerna
anför kommittén:
Att församlingsboken föres som en bok med fasta blad medför olägenheter
i skilda avseenden. Blad bliva fullskrivna och anteckningar, som skulle
lia gjorts å dessa blad, måste föras å tillgängliga tomma blad på andra ställen
i boken till men för överskådligheten. Då plats ej längre finnes för införande
av nya anteckningar, måste boken omskrivas, vilket medför betydande
arbete och felrisker; personer kunna sålunda bliva dubbelförda eller uteglömda,
förekommande anteckningar kunna borttappas, införas i rum, där
annan person än den anteckningen gäller är inskriven, eller förvanskas. Vid
personers överförande till nytt upplägg i anledning av flyttning kunna motsvarande
felaktigheter uppstå. Vid flyttning mellan församlingar kan inne
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
35
hållet i utflyttningsortens församlingsbok icke på annat sätt överföras till
inflyttningsortens än genom en dubbel avskrivning: först från församlingsbok
till flyttningsbetyg och sedan från betyget till annan församlingsbok,
därvid olika möjligheter till felskrivning föreligga.
Att brister i dessa hänseenden förekomma har i huvudsak vitsordats och
torde icke kunna bestridas. Det har emellertid även framhållits, att åt deni
icke tår tillmätas för stor betydelse, och otvivelaktigt torde vara, att felriskerna
i viss utsträckning kunna kompenseras genom ökad noggrannhet i
kyrkobokföringen. Tämligen allmänt har man motsatt sig församlingsböckernas
borttagande men på sina håll förordat en kombination av församlingsbok
och huvudkort, det sistnämnda såsom ersättning för flyttningsbetyg.
2. Vad därefter angår föreliggande brister i fråga om sättet för bokföringens
handhavande erinrar folkbokföringskommittén örn att 1936 års uppbördskommitté
ansett sig kunna konstatera, att de kyrkobokförda uppgifterna
i många avseenden vore felaktiga på grund av förbiseenden från kyrkobokföramas
sida — sålunda oberoende av bristerna i själva bokföringssystemet
— och att uppbördskommittén som botemedel häremot föreslagit
en skärpt kontroll, vilken särskilt skulle kunna vinnas sålunda, att centrala
myndigheter — länsstyrelserna och i viss mån statistiska centralbyrån -—
skulle deltaga i det löpande folkbokföringsarbetet, bland annat genom att i
enskilda ärenden handlägga ett visst led i förfarandet. Kommittén yttrar
vidare:
Att fel begås är obestridligt och behovet av en viss kontroll har även
vitsordats av åtskilliga av de myndigheter, nämligen pastorsämbetena, vilka i
sin verksamhet skulle vara underkastade en sådan. Det har emellertid framhållits,
att felfrekvensen dock icke är av sådan omfattning, att den skulle
kunna föranleda en så vidlyftig, arbetskrävande och dyrbar anordning, som
de ovannämnda myndigheternas föreslagna deltagande i det löpande folkbokföringsarbetet
skulle innebära, utan att tillräcklig kontroll borde kunna
ernås med enklare medel. Felfrekvensen torde enligt statistiska centralbyråns
yttrande ungefärligen motsvara vad man i ett verk av kyrkobokföringens omfattning
har anledning att normalt räkna med. En mera intermittent kontroll
genom särskilda inspektörer torde därför vara till fyllest.
3. Beträffande allmänhetens medverkan vid bokföringen anför kommittén:
För en effektiv folkbokföring är, oberoende av efter vilket system den
är inrättad, allmänhetens medverkan genom olika slag av anmälningar oundgängligen
nödvändig. Anmälningsskyldighet är också genom stadganden i
kyrkobokföringsförordningen föreskriven i olika avseenden, men allmänt vitsordas
att på detta område mycket brister i fråga örn efterlevnaden. Bristerna
i detta hänseende hava av många tillvitats själva lagstiftningen, därvid
införande av strängare straff för försummelse påyrkats, medan av andra betydelsen
av en straffskärpning dragits i tvivelsmål.
Värdet av straff är givetvis ringa, örn straffen icke eller alltför sällan tilllämpas.
Ur denna synpunkt torde det icke kunna betvivlas, alt en större effektivitet
i övervakningen av anmälningspliktens vederbörliga fullgörande kunnat
uppnås, örn folkbokföringens lokala handhavande legat hos civila myndigheter
i stället för hos prästerna. Att dessa ogärna uppträda sorn angivare
mot sina församlingsbor är erkänt och i viss mån naturligt. En sekularisering
av kyrkobokföringen kan dock icke enbart ur denna synpunkt anses
motiverad.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr
Uppbördskommittén har ansett sig kunna konstatera en viss obenägenhet
hos pastorsämbeten i landsorten att kyrkobokföra utlänningar. Denna obenägenhet
torde sammanhänga med de påpekade bristerna i fråga om fullgörandet
av anmälningsskyldighet. Såsom uppbördskommittén framhållit torde
den kunna tillskrivas de erfarenheter, som prästerskapet ofta får göra i fråga
om svårigheter att få kyrkobokförda utlänningar, som lämnat orten, avförda
ur kyrkoböckerna. I detta sammanhang har uppbördskommittén även framhållit,
att det understundom brister i fråga om de kyrkobokförda uppgifterna
angående nationalitet för personer som från utrikes ort inkommit i riket. I
samtliga dessa hänseenden torde förbättring kunna vinnas genom lämpligt
samarbete mellan folkbokföringsmyndighetema och de myndigheter som
handhava utlänningskontrollen i riket.
Den s. k. olagliga utvandringen ägde såsom felkälla i kyrkobokföringen stor
betydelse under de tidigare decennierna av innevarande sekel men spelar för
närvarande, sedan emigrationen nästan upphört, en relativt blygsam roll i
detta hänseende. Även med bibehållande av den metod för åstadkommande av
en bättre ordning på förevarande område, som tidigare försökts, nämligen
kontroll i emigranthamnarna, torde man icke vinna, att utvandrare bliva
restlöst bokförda. Dessa åtgärder träffa nämligen endast dem, som utresa på
emigrantbiljett, medan de, vilka såsom vanliga passagerare eller under yrkesutövning
såsom sjömän lämna landet för att bosätta sig utrikes, alltjämt äro
oåtkomliga. Straffstadganden torde vara verkningslösa. Huvudvikten torde i
stället böra läggas vid åstadkommande av en efterföljande utredning örn vart
sådana personer tagit vägen. Detta blir huvudsakligen en mantalsskrivningen
tillkommande undersökningsuppgift, men åtskilligt kan även vara att vinna
genom beaktande av de upplysningar, som kunna framkomma i samband
med begäran om prästbetyg för dylika personer.
Den som erhåller flyttningsbetyg till utlandet införes samtidigt därmed i
utflyttningsboken och strykes i församlingsboken, med andra ord, han upphör
att vara kyrkobok! örd här i riket redan innan han lämnat landet. Som
redan i motiven till 1915 års kyrkobokföringsförordning framhålles, föreligger
bär en möjlighet til! missbruk. En person kan nämligen uttaga flyttningsbetyg
till utlandet men kvarstanna inom landet med betyget »på fickan». En sådan
person blir helt utesluten ur kyrkobokföringen. Här föreligger en anmärkningsvärd
svaghet i det gällande kyrkobokföringssystemet.
Beträffande den omflyttning, som stannar inom landet, torde man hava
mera att hoppas av en skärpt strafflagstiftning, möjligen i förening med förenkling
i formerna för uppgiftsskyldighetens fullgörande. Kan dessutom pastors-
och mantalsskrivningsförrättarens kännedom om befolkningsförhållandena
och befolkningsrörelsen på lämpligt sätt kompletteras genom kompetenta
lekmäns medverkan i kyrkobokföringen och mantalsskrivningen, torde
de möjligheter, som praktiskt stå till buds för åstadkommande av förbättring
i förevarande förhållanden, vara uttömda; såsom en åtgärd, vilken i detta
hänseende kan komma att visa sig värdefull, torde dock även kunna nämnas
införande av obligatorisk skyldighet att avlämna skriftlig mantalsuppgift.
Missförhållanden av olika slag inom kyrkobokföringen, särskilt med avseende
å anmälningsskyldighetens fullgörande, torde på sätt uppbördskommittén
anmärkt, taga sig uttryck i siffrorna angående antalet till bok över
obefintliga överförda. I fråga örn det problem i folkbokföringen som de
obefintliga utgöra, instämmer kommittén i vad därom anförts av statistiska
centralbyrån (se s. 27).
Såsom redan i olika sammanhang omnämnts har Sveriges häradsskrivareförening
i skrivelse den 1 mars 1934 till chefen för finansdepartementet
Kungl. Maj.ts proposition nr 2S2.
37
framfört vissa önskemål och förslag örn reformering av mantalsskrivningen.
1 skrivelsen framhöll föreningen inledningsvis, att folkbokföringen
icke fungerade på ett tillfredsställande sätt. Till närmare utveckling
av detta påstående anförde föreningen i huvudsak följande:
Ett yttre tecken härtill vore den starka ökningen av mantalsskrivningsmålens
antal i första instans. Enligt av föreningen sammanbragta uppgifter
hade detta antal stegrats från ett hundratal 1917 till över 14 900 år 1933.
Vid tiden för 1918 års fattigvårdslags ikraftträdande hade antalet mantalsskrivningsmål
sålunda varit helt obetydligt. Ehuru avsikten med anknytandet
av hemortsrätten i fattigvårdsavseende till den faktiska mantalsskrivningen
givetvis varit att därigenom minska antalet fattigvårdsmål samt de
nya bestämmelserna härutinnan verkat hämmande på fattigvårdsmålens
stegring, hade likväl, sedan verkningarna av nämnda bestämmelse angående
hemortsrätten börjat göra sig märkbara, antalet mantalsskrivningsmål ökat
i oroväckande omfattning. Enligt föreningens mening berodde denna ökning
under senare år i någon mån på kommunernas önskan att draga till sig begärliga
skatteobjekt men framför allt på deras intresse att förebygga blivande
fattigvårdsfall. Under den ekonomiska krisens tryck hade detta senare intresse
allt mera gjort sig gällande under de sista åren. Stegringen av antalet mantalsskrivningsmål
medförde betydande olägenheter. Därav uppstod ett besvärande
arbete för länsstyrelser, mantalsskrivningsförrättare, polismyndigheter och
kommuner samt ett allmänt osäkerhetstillstånd beträffande den civila hemorten
för alla de personer, som berördes av besvären. Härtill bomme de betydande
kostnaderna för målens handläggning och utredning. Även örn fattigvårdslagens
hemortsrättsregler vållat det rådande intresset för manlalsskrivningsprocessema,
ansåg föreningen, att orsakerna till dessa läge djupare.
Gällande författningar, som reglera folkbokföringen, motsvarade icke tidslägets
krav och gåve icke medel att möta de svårigheter, som vållades av befolkningens
inför de begränsade förvärvsmöjligheterna alltmer ökade rörlighet.
Härtill komme, att gällande bestämmelser i många fall vore sådana, att
de omöjliggjorde noggrann och effektiv folkbokföring och rent av genom
sin avfattning inbjöde till felaktigheter. Reformer i själva mantalsskrivningsförfarandet
vore därför nödvändiga. Härvid borde man i görligaste mån
sträva mot en sådan anordning, att bosättningsort och mantalsskrivningsort
bringades att sammanfalla, att dubbelskrivningar undvekes och att personer
ej heller onödigt uteslötes från mantalsskrivning.
Föreningen föreslog i sin skrivelse åtskilliga reformer, genom vilka inom
ramen för det bestående systemet en förbättrad ordning skulle kunna åvägabringas.
Föreningen anförde härom:
Sålunda borde i större kommuner med mera rörlig befolkning och snabbt
fortskridande fastighctsdelning, församlingsboken uppläggas efter annan
grund än efter bostad. Förskrivningarna borde utförligare regleras i lcyrkobokföringslorojningen.
Pastor borde vid förskrivningsförrättning äga tillgång
lill förekommande mantalsuppgifter och sådan förrättning förty icke
hållas tidigare än att berörda uppgifter hunnit inkomma. Kommunalombuden
borde icke blott såsom nu gäller närvara vid själva sammanträdena för mantalsskrivningen
utan även före dessa verkställa vissa undersökningar och
samarbeta med mantalsskrivningsförrättaren för åstadkommande av en riktig
mantalsskrivning. Utsträckt skyldighet alf lämna skriftliga mantalsuppgifter
borde föreskrivas. Vidare borde hämnäs dels föreskrifter örn mera enhetliga
och praktiska arbetsmetoder vid förarbetena lill mantalsskrivningen
samt örn förfaringssättet därvid, dels ock vägledande bestämmelser angå
-
38
Kungl. Majda proposition nr 282.
ende skriftväxlingen mellan mantalsskrivningsförrättama lill förebyggande
av, att någon obehörigen uteslötes från mantalsskrivning eller på mer än
eli ställe samtidigt mantalsskreves. Övervägas borde, huruvida icke medgivandet
för vissa mantalsskrivningsdistrikt i Kopparbergs län ali uppdela
mantalslängderna i en fastighetsliggare, som bibehölles under en femårsperiod,
och en personell liggare, som årligen omskreves, kunde utsträckas
jämväl till andra orter med livlig jordstyckning. För den, som trots påminnelse
underläte att fullgöra sin kyrkobokföringsskyldighet, borde stadgas
bötespåföljd. Vidare borde försöksvis inom något län uppläggas ett adressregister
på grundval av mantalslängderna. Vidkommande slutligen de materiella
reglerna för mantalsskrivningen vöre en del oklara, andra olämpliga.
Sålunda tarvade bosättningsbegreppet i § 3 mantalsskrivningsförordningen
närmare utveckling genom anvisningar i stil med dem, som fogats till vissa
paragrafer i kommunalskal telagen. Medgivandet i samma lagrum för vissa
personer att välja mantalsskrivningsort kunde leda till missbruk och vore
knappast förenligt med milida samhällsbruk. Stadgandet i § 3 mom. 5 i
förordningen ledde i praktiken till avsevärda olägenheter och syntes därför
böra avskaffas. En folkbokföring, som medgåve så snabb uteslutning av en
person från mantalsskrivning som enligt § 8 mom. 3 i förordningen utan att
skyldighet förelåge för någon att efterforska personens vistelseort kunde
knappast kallas effektiv. Möjlighet till ännu snabbare uteslutning förelåge i
det tall, att en person efter att hava mantalsskrivits i en kommun kyrkligt utflyttade
lill en annan kommun men utan att uttaga flyttningsbetyg från sistberörda
kommun före nästa mantalsskrivning bosatte sig i en tredje. Såsom
icke bosatt i den kommun, där han kyrkoskrivits, kunde han nämligen
icke där mantalsskrivas, och örn han verkligen bleve mantalsskriven i den
kommun, där han bosatt sig, vore under nuvarande förhållanden ganska
ovisst. Slutligen rådde stor tveksamhet och ojämnhet i fråga örn tillämpningen
av kvarskrivningsregeln i i; 8 mom. 3 mantalsskrivningsförordningen, och
särskilt den omständigheten att utslag i mantalsskrivningsmål ofta ej kunde
meddelas före nästa mantalsskrivning medförde betydande olägenheter.
1936 års uppbördskommitté framförde i huvudsak samma kritik mot mantalsskrivningen
som häradsskrivareföreningen tidigare gjort. Uppbördskommittén
påvisade därjämte, alt bestämmelserna örn rätt kyrkobokföringsort
och rätt mantalsskrivningsort i vissa närmare angivna hänseenden icke överensstämde,
varjämte kommittén påtalade vissa brister i det processuella förfarandet
i mantalsskrivningsmål bl. a. förfarandets långsamhet.
Folkbokföringskommittén har icke haft något att tillägga i denna del.
Kommittén yttrar:
Vid sin utredning angående folkbokföringen hade 1936 års uppbördskommitté
tillgång till en detaljerad och dokumenterad kritik av den nuvarande
mantalsskrivningen, nämligen den som framförts av Sveriges häradsskrivareförening
i dess skrivelse den 1 mars 1934 och därefter understötts av 1934
års riksdag samt slutligen överarbetats inom finansdepartementet. Vad i uppbördskommitténs
betänkande lagts mantalsskrivningen till last i fråga örn
brister väckte föga genmäle men erhöll åtskilliga instämmanden i den över
betänkandet anförda kritiken samt lärer alltjämt få anses stå fast.
2. Det bokförda materialets utnyttjande. Folkbokföringskommittén erinrar
till en början örn att 1936 års uppbördskommitté i sitt betänkande såsom
en brist hos den nuvarande folkbokföringen framhållit det bokförda materia
-
Kungl. Maj:ls proposition nr 282-
39
lets svårtillgänglighet och bristande överskådlighet. Därvid hade uppbördskommittén
hänvisat till materialets uppdelning på ett stort antal lokala tjänsteställen
och frånvaron av centrala upplysningskällor. I avgivna yttranden
över betänkandet hade, erinrar folkhokföringskommittén vidare, åtskilliga
myndigheter instämt häri och hade från skilda håll vitsordats behovet av
centrala register, bl. a. adressregister hos länsstyrelserna, samt angelägenheten
av att länsstyrelserna utrustades med maskinella anordningar för tryckning
av folkbokföringsuppgifter med mera.
Folkbokföringskommittén behandlar därefter frågan örn folkbokföringens
betydelse för arbetsmarknadens och civilförsvarets registrering
s be ho v. De farhågor beträffande svårigheterna att upprätta
erforderliga register, som tidigare uttalats av rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap, hade, framhåller kommittén, besannats under det nu pågående
världskriget. Kommittén återger i detta sammanhang ett i februari 1942
dagtecknat uttalande av statens arbetsmarknadskommission i anledning av
en av kommittén gjord förfrågan angående i vilka avseenden brister förmärkts
i folkbokföringen. Enligt detta uttalande hade kommissionen, ehuru verklig
kunskap örn arbetskraftstillgången uppenbarligen endast kunde vinnas genom
en tämligen omfattande registrering, tills vidare stannat vid vissa partiella registreringar,
detta framför allt av det skälet att en mera allmän registrering av
arbetskraft, genomförd med maskinella hjälpmedel, i realiteten skulle hava
utgjort en lika stor och vansklig uppgift som en ny och modernare folkbokföring.
Helt annorlunda hade, uttalade arbetsmarknadskommissionen vidare,
frågan ställt sig om registreringen kunnat genomföras som en avläggare av
den ordinarie folkbokföringen. Av särskilt intresse vore, alt under denna förutsättning
den speciella registreringen för arbetsmarknadsändamål syntes
kunna utan risk göras mindre vidlyftig, t. ex. omfattande endast vissa kategorier
eller orter, för att sedermera vid behov utvidgas. Kommissionen förutsatte
att för en rationellt upplagd folkbokföring skulle användas något av de
maskinella system, som möjliggjorde tids- och arbetsbesparande metoder för
utskrivning av förteckningar med mera.
Med avseende å rekryteringen av personal till hemortsförsvaret hava 19A1
års hemortsförsvarssakkunniga, på förfrågan av kommittén, uttalat liknande
synpunkter som de -av arbetsmarknadskommissionen anförda.
I betänkandet har även återgivits en skrivelse till kommittén från statens
utrgmningskommission med svar å en liknande förfrågan. Kommissionen har
i skrivelsen påpekat, att en utrymning av stor omfattning och under ogynnsamma
omständigheter komme att ställa stora krav på folkbokföringssystemet
i fråga örn arbetskapacitet och smidighet.
1 betänkandet erinras vidare örn att en allmän registrering av den icke värnpliktiga
manliga samt den kvinnliga befolkningen i de arbetsföra åldrarna
kom till stånd genom 1943 års beredskapsmönstring, sedan arbetsmarknadskommissionen
funnit sig nödsakad konstatera, att det uppgiftsmaterial som
genom olika- regi s t re r i ngså I gä reier ställts lill kommissionens förfogande icke
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
vöre tillfyllest. Det därvid insamlade materialet hade uppställts i register hos
länsarbetsnämnderna och utnyttjades främst som underlag för uttagning och
registrering av ersättningspersonal till näringslivet i händelse av allmän mobilisering
eller krig (s. k. reservarbetskraft) och för rekryteringen av personal
till civilförsvaret. Det hölles numera aktuellt med hjälp av flyttningsuppgifter
från prästerskapet, vigsel och dödboksutdrag, vilka till länsarbetsnämnderna
utlånades från statistiska centralbyrån och pensionsstyrelsen, dit de för
andra ändamål insändes av pastorsämbetena, årliga beredskapsmönstringar
för nytillträdande årsklasser o. s. v. Huvudsakligen av kostnadsskäl registrerades
för närvarande icke ombyte av yrke eller arbetsanställning, barns födelse
och vissa andra personalia. — Behovet av uttagningsregister vore sålunda tillgodosett
tills vidare. Dessa register torde böra vidmakthållas åtminstone till
dess fred åter blivit sluten.
Kommittén anför vidare:
Huruvida behov av dylika allmänna uttagningsregister kommer att föreligga
jämväl efter ett fredsslut, är uppenbarligen väsentligen beroende därav,
huruvida beredskap på arbetsmarknadens och civilförsvarets områden även
då skall upprätthållas. Såvitt angår civilförsvaret, är denna fråga t. v. reglerad
genom civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536), vilken gäller till och med
den 30 juni 1949.---Personal, som är avsedd att under civilförsvarsbe
redskap
fullgöra viss tjänst i civilförsvaret, uttages på förhand därtill genom
inskrivning.----
Enligt civilförsvarskungörelsen den 14 september 1944 (nr 646) innefattar
personaluttagningen två särskilda spörsmål, nämligen dels bestämmandet av
ramen för organisationen (personalram), d. v. s. antalet personer, som skola
ingå i civilförsvaret, och dels uttagningen av de personer, som erfordras för
ramens fyllande.--— Förslag till personalram och uppgift på de per
soner,
som under fred önskas uttagna, skola underställas vederbörande länsarbetsnämnd
för prövning ur arbetsmarknadssynpunkt m. m.---
Länsarbetsnämndernas förenämnda prövning av personalramarna och den
fredsmässiga personaluttagningen för civilförsvaret lärer förutsätta, att jämsides
med den fredsmässiga personaluttagningen för civilförsvaret sker en uttagning
och speciell registrering jämväl av ersättningspersonal till näringslivet
i händelse av allmän mobilisering eller krig. Endast därest så sker, kunna
arbetsmarknadsintressena behörigen tillgodoses vid avvägningen gentemot civilförsvarets
och övriga beredskapsorganisationers intressen i fråga om fördelningen
av den samlade personella tillgången. Man synes sålunda f. n. ha
att utgå från, att — åtminstone intill dess förhållandena efter ett fredsslut
åter blivit stabiliserade — behov kommer att föreligga av allmänna uttagningsregister,
vilka givetvis liksom hittills kunna betjäna jämväl den fredsmässiga
rekryteringen lill civilförsvaret och övriga beredskapsorganisationer.
---
Förutom för uttagningar av personal för arbetsmarknads- och civilförsvarsändamål
kunna dylika allmänna uttagningsregister under fredstid komma att
tagas i bruk även för vissa andra ändamål. Av arbetsmarknadskommissionen
har således i skrivelse den 11 november 1943 till statsrådet och chefen för
socialdepartementet framhållits, att registren kunde bli av betydelse även för
bemästrande av sådana arbetsmarknadsproblem, som kunde uppkomma i
samband med den under åren närmast efter ett fredsslut nödvändiga driftsomställningen
inom vissa grenar av näringslivet. Örn så är fallet, kunna registren
tydligen komma att bli av betydelse jämväl i andra fall, då arbetslös
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
41
het hotar att uppkomma å en ort, genom den möjlighet de innebära att erhålla
sådana uppgifter rörande den berörda arbetskraftens kvalifikationer,
ålder, försörjningsbörda m. lii., som kunna tjäna till ledning vid överväganden
redan på ett förberedande stadium av behovet och möjligheten av en omfördelning
eller omskolning av arbetskraften. Nämnas må vidare, att från arbetsmarknadskommissionen
inhämtats, att de lokala arbetsförmedlingarnas
erfarenheter syntes utvisa, att registren kunde tänkas vinna praktisk användning
även för tillhandahållande åt industriföretag, som vöre under bildande
eller ämnade avflytta från orten, av anvisningar rörande den lämpligaste lokaliseringen
av företaget med hänsyn till tillgången på tjänlig arbetskraft. Ett
utnyttjande för ovan angivna ändamål synes emellertid förutsätta, att registren
utvidgas till att omfatta även den värnpliktiga arbetskraften.
Kommittén tillägger, att man sålunda för närvarande synes hava att utgå
ifrån att även viss tid efter ett fredsslut behov kommer att föreligga av allmänna
uttagningsregister. För att de nuvarande registren skola kunna vidmakthållas
i funktionsdugligt skick erfordras emellertid, framhåller kommittén,
särskilda åtgärder utöver dem som för registrens aktualisering nu
vidtagas. Härom anför kommittén:
För att så skall kunna ske erfordras nämligen, att en aktualisering kommer
till stånd jämväl av uttagningsregistrens ur uttagningssynpunkt betydelsefulla
uppgifter om yrke, näringsgren och arbetsgivare, något som hittills
främst av kostnadsskäl ansetts uteslutet att genomföra. —--Med
hänsyn till den starka förslitning mönstringsblanketterna utsättas för såväl
vid registrens utnyttjande som även — och måhända framför allt — vid
aktualiseringen, lärer det vidare inom förloppet av några år bli ofrånkomligt
att successivt eller såsom en engångsåtgärd helt eller i väsentliga delar ersätta
dessa med nya registerhandlingar.
Sedan fred inträtt och förhållandena stabiliserat sig kan det, enligt vad
kommittén vidare uttalar, möjligen komma i fråga att nedlägga de nuvarande
registren. Kommittén anser emellertid att detta icke bör ske utan vidare
och yttrar härom:
Även om efter en mera långvarig allmän fredsperiod dylika uttagningar
av reservarbetskraft skulle befinnas icke vidare böra äga rum, kan dock
läget snabbt förändras och behovet av allmänna uttagningsregister för arbetsmarknadsändamål
åter hastigt aktualiseras. På grund därav synes det,
därest en fortsatt beredskap icke skulle böra permanent upprätthållas å arbetsmarknaden,
angeläget att i allt fall blir sörjt därför att allmänna uttagningsregister
snabbt kunna iordningställas, så att en sådan beredskap vid
behov skyndsamt åter kan reorganiseras. Ur beredskapssynpunkt skulle en
sådan möjlighet otvivelaktigt även innebära minskad risk att framdeles under
fredsmässiga förhållanden helt eller delvis nedlägga de nuvarande registren.
Kommittén uttalar härjämte att man, med hänsyn till den betydelse hemorten
erhållit i det moderna kriget, av liknande skäl som man förutsätter
upprätthållandet under fredstid av ett militärt försvar och en för detsamma
fortgående militär folkregistrering kan hava anledning att räkna med eli
under fredstid bestående civil registreringsberedskap, så att man icke vid
en eventuell ny kris skulle befinna sig i samma ogynnsamma utgångsläge
som 1939. Den utväg ur svårigheterna, som kommittén anvisar, är densamma
42
Kungl. Majlis proposition nr 282-
som antytts av arbetsmarknadskommissionen i dess förut återgivna uttalande,
nämligen att länsstyrelserna utrustas med adresseringsmaskiner nied
därtill hörande på folkbokföringen grundade register över befolkningen. För
de syften, varom bär särskilt är fråga, är det, framhåller kommittén, nödvändigt
att personplåtens text innehåller noggranna och detaljerade uppgifter
om nuvarande och åtminstone ett förutvarande yrke, näringsgren och
arbetsgivare, samt att även dessa uppgifter hållas ständigt aktuella, åtminstone
såvitt angår den icke värnpliktiga befolkningen, möjligen nied undantag
för personer tillhörande näringsgruppen jordbruk nied binäringar.
Kommittén anför vidare:
Med denna utformning och aktualisering av texten skulle personplåtarna i
varje ögonblick befinna sig i sådant skick, att avtryck av desamma kunde
helt ersätta länsarbetsnämndernas nuvarande register såsom underlag för uttagningar
av personal för arbetsmarknads- och civilförsvarsändamål. Helt
eller delvis nya allmänna uttagningsregister skulle således vid förefallande
behov snabbt kunna iordningställas medelst avtryck av personplåtarna och
nya beredskapsmönstringar icke behöva anordnas för att i ett kristiskt läge
tillskapa erforderlig beredskap på arbetsmarknadens område. Otvivelaktigt
skulle nämnda möjlighet innebära avsevärt minskad risk ur beredskapssynpunkt
att efter en mera långvarig fredsperiod helt nedlägga de nuvarande
allmänna uttagningsregistren. Det synes emellertid även, för såvitt fortsatt
beredskap på arbetsmarknadens område även då anses böra upprätthållas,
kunna tänkas bli möjligt att, sedan förhållandena efter ett fredsslut åter
stabiliserats och behovet av reservarbetskraft blivit i huvudsak täckt genom
en under flera år fortgående rekrytering, vidmakthålla en viss grad av sådan
beredskap även utan stödet av så omfattande register som de nuvarande,
vilkas vidmakthållande i aktuellt skick drager avsevärda kostnader, genom
att grunda fortsatta uttagningar av reservarbetskraft enbart på det uppgiftsmaterial,
som kan erhållas genom att hos länsbyrå rekvirera plåtavtryck beträffande
exempelvis endast nytillträdande årsklasser, såsom från värnpliktens
fullgörande frikallade, ur värnpliktsåldern utträdande m. fl., eller en
viss yrkesgrupp eller årsklass eller deri icke värnpliktiga arbetskraften inom
en viss kommun o. s. v.
Länsbyråernas personplåtar skulle därjämte, så länge det befunnes erforderligt
ur beredskapssynpunkt att vidmakthålla de nuvarande allmänna uttagningsregistren
i funktionsdugligt skick, kunna utnyttjas för en fortlöpande
aktualisering av desamma i samtliga erforderliga avseenden. Speciellt för
genomförandet av en aktualisering av registrens uppgifter om yrke, näringsgren
och arbetsgivare, vilket såsom tidigare framhållits utgör en förutsättning
för att registrens funktionsduglighet skall kunna under längre tid vidmakthållas.
vore detta av betydelse, då det synes kunna ifrågasättas, huruvida
en dylik aktualisering överhuvud kan komma till stånd i annan ordning. Ett
ersättande av förslitet blankettmaterial kan uppenbarligen genomföras till en
betydligt billigare kostnad för arbelsmarknadsorganen med utnyttjande av
särskilda plåtavtryck, vilka kunna direkt insättas i registren i stället för den
förslitna blanketten, än örn manuellt avskriftsförfarande måste tillgripas för
ändamålet. Särskilt förtjänar uppmärksammas, att samtidigt med ett i dylik
ordning verkställt ersättande av förslitna registerhandlingar även en aktualisering
av registrens uppgifter örn yrke, näringsgren och arbetsgivare skulle
komma till stånd.
Ett utnyttjande av plåtavtryck vid aktualiseringens genomförande skulle
vidare innebära, att länsarbetsnämnderna till sitt förfogande erhölle ett mera
Kungl. Majds proposition nr 282.
43
lätthanterligt och lältolkat material än de nuvarande i regel handskrivna utdragen
ur kyrkoböcker saint flyttningsuppgifterna m. m. Bl. a. torde därigenom
elimineras den vid ett manuellt avsked tsarbete förefintliga risken för
felskrivningar och ofullständigheter, vilka vid den följande bearbetningen av
uppgiftsmaterialet kunna vålla åtskillig tidsutdräkt. Överhuvud skulle ett för
ändamålet tjänligare och bättre avpassat uppgittsmaterial erhållas än genom
det nuvarande systemet, vilket i möjligaste mån bygger på respektive pastorsämbeten
redan för andra ändamål ålagd uppgittsskyldighet. Det nuvarande
relativt tidsödande arbetet med tillskrift å den redan förefintliga registerhandlingen
av de inkomna aktuella uppgifterna synes vidare i regel
kunna onödiggöras. Slutligen synes möjligt att slopa de nuvarande årliga
beredskap smönstringarna av nytillträdande årsklasser (barn, som under året
fylla femton år, samt vissa kategorier f. d. värnpliktiga och fast anställda
vid krigsmakten), varigenom skolstyrelsernas och de militära truppregistreringsmyndigheternas
nuvarande befattning med dessa mönstringar liksom
även det särskilda tillkännagivandet i ortspressen skulle kunna upphöra.
Rörande den arbetsminskning, som skulle kunna beredas länsarbetsnämnderna
i deras nuvarande bestyr med uttagningsregistrens vidmakthållande i
aktuellt skick genom att de för ändamålet till sitt förfogande erhölle avtryck
av länsbyråernas personplåtar, är icke möjligt att göra något uttalande. Det
synes dock antagligt, att arbetsminskningen — relativt sett — icke skulle bli
av mera avsevärd omfattning. Tillkomsten av tryckande register torde således,
såvitt det gäller ett vidmakthållande i funktionsdugligt skick av de
nuvarande uttagningsregistren, komma att erhålla sin väsentligaste betydelse
genom möjliggörandet av en aktualisering jämväl av registrens uppgifter örn
yrke, näringsgren och arbetsgivare samt av ett ersättande av förslitna registerhandlingar
till en begränsad kostnad.
Genom det förut anförda har kommittén ansett sig kunna påvisa ett behov
av en centralisering av folkbokföringsuppgifterna. Oavsett detta, anför kommittén
vidare, har man — därest en uppbördsreform, åsyftande
skattens uttagande vid källan kommer lill stånd i enlighet med
de riktlinjer, efter vilka reformarbetet nu bedrives — att förutse ett ökat
behov av mer eller mindre centralt inrättade register till debiteringsmyndigheternas
tjänst, vilka register måste föras löpande på grundval av rapporter
från kyrkobokföringen.
Angående nämnda riktlinjer har kommittén, efter samråd med 194i års
uppbördsberedning, lämnat följande redogörelse:
Enligt vad folkbokföringskommittén av uppbördsberedningen inhämtat
överväger denna att framlägga alternativa förslag. Gemensamt för dessa är,
bl. a., att kommunalutskylderna debiteras och uppbäras i samband med kronoutskylderna
ävensom att beträffande samtliga förvärvskällor i anslutning
till inkomstförvärvet uttages preliminär skatt så beräknad, alt den så nära
som möjligt motsvarar den slutliga skatt, som påföres efter verkställd taxering
och å vilken preliminärskatten avräknas.
Enligt det första förslaget (alternativ 1) skola de skattskyldiga påföras dels
preliminär skatt, dels slutlig skatt, dels ock kvarstående skatt.
Den preliminära skatten skall omfatta de utskylder, vilka grunda sig på
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å förmögenhet
saint till kommunal inkomstskatt (ej fastighetsskatt), ävensom pensionsavgifter
och skall — beräknad enligt den utdebitering, som för inkomståret
bestämmes av stat och kommun — i första hand fastställas med ledning
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
av den senast verkställda årliga taxeringen. Där den preliminära skatten icke
kan så beräknas, beroende antingen därpå, att den skattskyldige icke påförts
taxering för inkomst eller för förmögenhet under året före inkomståret,
eller därpå, att inkomsten under inkomståret väntas i viss omfattning understiga
eller överstiga den inkomst, som legat till grund för nyss nämnda taxering,
fastställes skatten med ledning av preliminär deklaration, som den
skattskyldige har att avlämna. Vid beräknandet av skatten i mantalsskrivningskommunen
skall hänsyn tagas till den ortsgrupp enligt skatteförfattningarna,
dit den ort hör, där den skattskyldige upptages i mantalslängd
för inkomståret, ävensom till den skattskyldiges civilstånd och barnantal
enligt samma mantalslängd.
Om den inkomst, som i verkligheten uppbäres under inkomståret, skiljer
sig från den inkomst, som legat till grund för beräknandet av preliminärskatten,
kan skattskyldig under inkomståret under vissa förutsättningar erhålla
jämkning i nämnda skatt, så att den bringas i närmare överensstämmelse
med den slutliga skatt, som beräknas utgå å den verkliga inkomsten
under inkomståret. Jämkning kan även ske, om under inkomståret ändring
äger rum i fråga om den skattskyldiges civilstånd eller barnantal.
Fastställande av preliminär skatt enligt avlämnad deklaration (preliminär
taxering) ävensom jämkning av sådan skatt ankommer på häradsskrivare
eller, i de större magistratsstäderna, på särskild tjänsteman.
Den slutliga skatten avser i huvudsak de utskylder och avgifter, som för
närvarande debiteras i kronouppbördsbok samt kommunal debiterings- och
uppbördslängd.
Den kvarstående skatten slutligen avser den skatt, som för skattskyldig
återstår att erlägga, sedan preliminärskatten avräknats från den slutliga
skatten.
Skatten debiteras i uppbördsbok, anordnad enligt kortsystem (uppbördskort).
Ett uppbördskort upplägges för varje skattskyldig och upptager all
skatt, som i vederbörlig kommun påförts att erläggas under ett uppbördsår,
omfattande tiden februari månad ett år—januari månad året därefter.
Slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering visst år samt preliminär
skatt för nästföljande år upptagas sålunda på samma uppbördskort, därest
skattskyldig för båda nämnda år mantalsskrivits i samma kommun; i annat
fall upptagas slutlig och kvarstående skatt för sig samt preliminär skatt för
sig å särskilda uppbördskort i de olika kommunerna.
Uppbördskorten uppläggas i två exemplar utom i större magistratsstäder,
där endast ett exemplar erfordras.
Vad ovan sagts om upptagande av slutlig och kvarstående samt preliminär
skatt å uppbördskort har motsvarande tillämpning å upptagande av nämnda
skatter å debetsedel. Debetsedlarna skola senast den 18 december under året
före uppbördsåret tillställas de skattskyldiga under .senast kända adress.
Debitering av skatt verkställes för fögderi, omfattande eventuellt jämväl
mindre magistratsstäder, antingen inom länsstyrelsen av därtill förordnad
tjänsteman eller av häradsskrivare. De större magistratsstäderna torde själva
böra ombesörja debiteringen genom särskild tjänsteman (uppbördskommissarie)
.
Skatt, såväl preliminär som kvarstående, erlägges under uppbördsåret vid
tolv uppbördsterminer. Dessa infalla under samma dagar i varje månad.
Arbetsgivare med ett visst minimiantal arbetare är skyldig att vid löneutbetalning
till arbetstagare verkställa löneavdrag för preliminär och kvarstående
skatt. Då sådan skyldighet föreligger, har arbetstagaren att inom
viss tid före inkomstårets ingång till arbetsgivaren överlämna debetsedel
eller, örn preliminär och kvarstående skatt upptagits å olika debetsedlar,
Kungl. Maj:ts proposition nr 282-
45
nämnda debetsedlar. Underlåtes detta, skall arbetsgivaren verkställa löneavdrag
med viss procent av det belopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle.
Med belopp, som innehållits genom löneavdrag, skall arbetsgivaren gälda
arbetstagarens under uppbördstermin förfallande skatt.
Möjligen kan finnas lämpligt att för vissa kategorier ay arbetstagare uttaga
preliminärskatten enligt tabeller i stället för enligt preliminär debetsedel.
Enligt alternativ 11 skall den preliminära skatten icke omfatta särskild
skatt å fömögenhet. I övrigt skiljer sig detta alternativ från alternativ I huvudsakligen
därutinnan, att enligt alternativ II den preliminära skatten för
arbetstagare beräknas med ledning av skattetabeller, vilka av Kungl. Maj:t
fastställas för varje inkomstår. I särskilt fall skall löneavdrag verkställas
med viss procent av den utbetalda lönen. Skattetabellerna skola upprättas
så, att de för olika lönebelopp, beräknade för vecka eller månad eller annan
tid, samt för skilda civilstånd och barnantal angiva den å lönen belöpande
skatten. Olika tabeller upprättas för dels i skatteförfattningarna angivna
olika ortsgrupper, dels ock olika kommunala utdebiteringar. Avgörande för
vilken skattetabell, som skall användas, är den ortsgrupp, dit den ort hör,
där den skattskyldige upptages i mantalslängd för inkomståret, samt den
för nämnda ort för inkomståret bestämda kommunala utdebiteringen. Civilstånd
och barnantal bedömas med hänsyn till förhållandena enligt samma
mantalslängd.
Arbetstagaren erhåller genom debjteringsförrättarens försorg före inkomstårets
ingång ett skattekort, angivande bland annat den skattetabell, som
skall tillämpas; vid skattekortet fogas tillika ifrågavarande tabell. Skattekortet
överlämnas till arbetsgivaren, vilken det åligger att enligt tabellen
verkställa löneavdrag vid varje avlöningstillfälle. Underlåter arbetstagaren
överlämna skattekort, skall arbetsgivaren verkställa löneavdrag nied viss
procent av lönen.
En förutsättning för att alternativ II skall kunna genomtöras torde vara,
att samtliga arbetsgivare äro skyldiga verkställa löneavdrag.
Innehållna belopp inlevereras månatligen till länsstyrelsen respektive uppbördskommissarien.
Efter verkställd taxering påföres arbetstagaren under året efter inkomståret
slutlig skatt i vanlig ordning. Den efter avdrag för av arbetsgivaren
innehållna belopp kvarstående skatten upptages å debetsedel och antecknas
därjämte å skattekortet. Därvid skall å skattekortet angivas, att för gäldande
av den kvarstående skatten löneavdrag skall av arbetsgivaren verkställas
under en eller flera månader under året efter taxeringsåret. Arbetsgivaren
har då att vid avlöningstillfällena under ifrågavarande månader avpassa
löneavdragen så, alt de komma att täcka även ifrågavarande skatt.
Uppbördsberedningen har vidare upplyst, att beredningen torde komma
att avgiva sitt förslag under våren 1945. Även örn proposition med förslag
i anslutning till beredningens betänkande förelägges riksdagen under en
eventuell höstsession samma år och riksdagen då bifaller Kungl. Majas
förslag, torde med hänsyn till det förberedande arbetet för beräkning av
den preliminära skatten det nya uppbördsförfarandet icke kunna genomföras
förrän från och med den 1 januari 1947. Till en senare tidpunkt bör
å andra sidan icke få anstå med ikraftträdandet, då det av flera skäl är
önskvärt, att uppbördsfrågan snarast möjligt vinner sin lösning.
Efter denna redogörelse övergår kommittén lill frågan om sambandet
mell a n u p p b ö rdsrefor m e n o c b e n folkbokföringsrefor lii.
Inledningsvis anför kommittén:
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Ett uppbördsförtarande enligt ettdera av uppbördsberedningens alternativ
kräver såsom uppbördsberedningen framhållit och vilket jämväl framgår
av det ovan sagda en förbättrad folkbokföring. Enligt beredningens förslag
skall den preliminära skatten beräknas bl. a. med hänsyn till den ortsgrupp,
vartill den kommun hör, där den skaltskyldige manialsskrives för
inkomståret, samt till den kommunala utdebiteringen för samma kommun
och inkomstår ävensom till den skattskyldiges civilstånd och antal barn vid
den tidpunkt, som i fråga om bosättningen är avgörande för var den skattskyldige
skall mantalsskrivas för inkomståret. Vidare skall den skattskyldige
uppföras i uppbördsbok för inkomståret i den kommun, där han mantalsskrives
för samma år. En förutsättning härför är, att debiteringsförrättaren
i största möjliga utsträckning och i god tid före inkomstårets ingång
får kännedom örn mantalsskrivningsorten för nämnda år, så att debetsedlar
och, enligt alternativ 11, skatteköp hinna färdigställas och utsändas i föreskriven
tid före inkomstårets början.
Enligt mantalsskrivnings!örordningen skall envar som regel mantalsskrivas
där han är bosatt. Ehuru detta stadgande .saknar en tidsbestämning, är det
en allmänt vedertagen uppfattning, att det i regel är bosättningsförhållandena
vid slutet av det år, under vilket mantalsskrivningen förrättas, som äro avgörande
då det gäller att bestämma mantalsskrivningsorten. Även förändringar
i andra hänseenden — genom födelser, dödsfall, giftermål o. s. v. —
beaktas vid mantalsskrivningen i den mån de inträffat före årsskiftet.
Kommittén anser, alt med hänsyn till uppbördsreformen behov föreligger
av att ändra den tidpunkt, som sålunda äger avgörande betydelse vid mantalsskrivningen,
från den 31 december till den 1 november det år under vilket
mantalsskrivningen äger rum. Härom yttrar kommittén:
Skall uppbördsförlarandet omläggas på sätt ovan angivits, måste tydligen
i första hand den tidpunkt, som i fråga om bosättningen skall vara avgörande
för varest en person skall mantalsskrivas, fastställas så, att den infaller
tidigare än nu. Med hänsyn till det relativt stora antal flyttningar, som
på landet inträffar under oktober månad i samband med anställdas ombyte
av tjänst, bör ifrågavarande tidpunkt, för att mantalsskrivningen för det
kommande året skall avse så aktuella förhållanden som möjligt, icke fastställas
tidigare än till den 1 november. Till senare dag bör tidpunkten i
fråga ej heller bestämmas, enär före årets slut i största möjliga utsträckning
bör vara avgjort, vilka personer som skola för nästkommande år mantalsskrivas
inom en kommun.
Kommittén utgår emellertid ifrån att, även örn nyssberörda förändring vidtages,
mantalsskrivnings förrättningarna icke kunna avslutas förrän omkring
mitten av december och mantalslängderna icke kunna slutjusteras förrän viss
ytterligare tid förflutit. För att debiteringsarbetet skall kunna medhinnas, är
det, framhåller kommittén, därför icke tillräckligt med denna förändring.
Det är därjämte erforderligt, anför kommittén, att debiteringsförrättaren
på något sätt erhåller löpande underrättelser örn inträffade flyttningar, så
att han vid arbetet med preliminär debitering eller utfärdande av skattekort
är i stånd att med tillhjälp av nämnda underrättelser bedöma, vilken den
nya mantalsskrivningsorten kommer alt bliva, med sådan grad av säkerhet,
att omdebitering endast i undantagsfall blir nödvändig till följd av det för
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
47
hållandet, att mantalsskrivningsorten enligt den justerade mantalslängden
blir en annan än den vid debiteringen antagna. För en riktig beräkning av
preliminärskatten är det vidare erforderligt, att debiteringsförrättaren på
sätt förut sagts erhåller löpande underrättelser örn inträffade förändringar i
civilstånd och barnantal. Kommittén gör gällande, att för tillgodoseende av
dessa behov ständigt aktuella kortregister över befolkningen måste föras hos
debiteringsförrättarna. Detta skulle, anför kommittén, möjliggöras genom införande
av adresseringsmaskiner och plåtregister som hjälpmedel i folkbokföringen;
att åstadkomma tillförlitliga register på annat sätt torde knappast
vara möjligt.
Kommittén har vidare sökt påvisa, att vissa möjligheter till förenklingar
i pensionsstyrelsens register för ing skulle kunna vinnas
genom rationalisering av folkbokföringen.
Enligt en i betänkandet lämnad redogörelse bokföras erlagda pensionsavgifter
hos pensionsstyrelsen i ett enligt kortsystem fört avgiftsregister. Till
grund härför ligga pensionsavgiftsförteckningar, vilka årligen för varje kommun
upprättas över alla där mantalsskrivna personer i de avgiftspliktiga
åldrarna 18—65 år och vilka, sedan de efter hand kompletterats med anteckningar
om påförda avgifter, restantier och indrivningsresultat, insändas
till styrelsen, där de granskas och ytterligare kompletteras med ledning av
successivt inkommande tilläggsuppgifter rörande indrivningen; först under
tredje året efter upprättandet äro förteckningarna i allmänhet färdiga att
läggas till grund för bokföringen. Avgiftsregistrets huvuddel, det s. k. huvudregistret,
redovisar samma personbestånd som de pensionsavgiftsförteckningar,
från vilka anteckningar senast införts i registret; huvudregistret
innehåller omkring 4 250 000 kort. Dessutom består avgiftsregistret av tvenne
mindre avdelningar, nämligen dels det s. k. slutregistret, till vilket överförts
korten för personer över 65 år (för närvarande omkring 500 000) dels
ock den s. k. »rikssumpen», upptagande kort för personer i avgiftspliktig
ålder, vilka av en eller annan orsak icke kunnat återfinnas eller säkert identifieras
i de senast behandlade pensionsavgiftsförteckningarna (för närvarande
sammanlagt omkring 220 000 kort, därav inemot 160 000 för emigranter
och obefintliga).
Den med hänsyn till bokföringsarbetet mest rationella uppordhingsgrunden
för korten i huvudregistret skulle vara mantalsskrivningsadressen. Då
uppgift örn denna tillföres registret från pensionsavgiftsförteckningarna i
samband med bokföringen av avgifter och denna uppgift, såsom framgår
av det förut sagda, i allmänhet är tre år gammal, har det emellertid — för
att registret skall kunna anlitas vid prövning av pensionsansökningar, vilka
i många fall befunnits innehålla ofullständiga eller felaktiga adressuppgifter
.— ansetts nödvändigt att vid sidan av en geografisk indelning tillämpa en
annan mera konstant indelningsgrund. Huvudregistret har sålunda efter
geografiska grunder indelats i fyra avdelningsregister, varje sådant i länsregister
och varje länsregister i kortdistrikt, vart och ett motsvarande en
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
eller flera kommuner. För kortdistxikten tillämpas födelsetid och kön som
uppordningsgrund i fråga om cirka 3 400 000 kort. Beträffande övriga 850 000
kort, avseende personer bosatta i vissa större städer, bland andra Stockholm,
Göteborg och Malmö, har det av särskilda skäl visat sig möjligt att använda
mantalsskrivningsadressen som uppordningsgrund. Ett sådant skäl har för
Stockholms vidkommande varit, att där årligen tryckas och i bokform utgivas
alfabetiska register över den mantalsskrivna befolkningen i ålder över
18 år, vilka register väsentligen underlätta framletandet av kort för pensionssökande.
Kommittén framhåller, att arbetet med bokföringen av pensionsavgifterna
underlättas om mantalsskrivningsadressen anlitas som uppordningsgrund.
Som ett mått på denna arbetsförenkling uppger kommittén, att beträffande
Göteborg och Malmö, där omläggning i sådan riktning nyligen ägt rum, omläggningen
medfört att antalet biträdesmånader för det egentliga kortordningsarbetet
minskat från 42 till 34. I anledning härav har kommittén undersökt,
huruvida icke årliga alfabetiska mantalsregister skulle kunna utgivas
även för länen, men kommittén har funnit sig icke böra framlägga förslag
därom. Det hade nämligen visat sig, anför kommittén, att registren
skulle komma att draga synnerligen dryga kostnader, vilka icke kunde anses
motsvara den nytta som registren skulle kunna medföra för statliga och
kommunala myndigheter.
Enligt kommitténs redogörelse för bokföringen av pensionsavgifterna bedrives
detta arbete så, att avgiftsförteckningarna kortdistriktvis jämföras
med huvudregistret. Då arbetet påbörjas, innehåller varje kortdistrikt korten
för de personer, vilka i nästföregående års pensionsavgiftsförteckningar
upptagits såsom mantalsskrivna inom motsvarande kommuner. Vid jämförelsen
återfinnes ett stort antal personer såväl i förteckningarna som i korten
inom motsvarande distrikt. För andra åter saknas kort —- det gäller
bland andra nyinflyttade — eller bliva kort över, t. ex. för sådana personer
som utflyttat eller beträffande vilka någon brist i längdföringen föreligger.
För tillrättaskaffande av saknade kort, vilka i allmänhet ingå bland de
överblivna korten i annat kortdistrikt, utskrivas och utväxlas mellan kortdistrikten
s. k. rekvisitionskort. Efter det rekvisitionsförfarandet avslutats
återstår i regel dels ett antal överblivna avgiftskort, som ej kunnat placeras
och ej heller kunnat utgallras såsom avseende överåriga, avlidna etc., dels
ock ett antal rekvisitionskort, som ej satisfierats. Genom successiva omsorteringar
på olika identifieringsdetaljer söker man eliminera bristerna i
längdföringen och sammanpara de överblivna avgifts- och rekvisitionskorten.
Beträffande de förenklingar, som genom en rationalisering av folkbokföringen
med införande av adresseringsmaskiner och plåtregister skulle kunna
åstadkommas på förevarande område, anför kommittén i huvudsak följande.
1) Pensionsavgiftsförteckningarna skulle kunna tryckas. Härigenom
skulle man ernå, att personalia bleve återgivna med betydligt större tydlighet
än i de nuvarande manuellt skrivna förteckningarna och med absolut större
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
49
tillförlitlighet. Vid hundraprocentig tillförlitlighet beträffande personalia
skulle alla andra omsorteringar av korten bortfalla än de, vilka föranleddes
av den inrikes omflyttningen jämte dubbelföring och obehöriga uteslutningar
vid mantalsskrivningen.
2) Därest efter varje ändring av personplåt i anledning av flyttning från
en kommun till en annan kort i lämpligt format trycktes och sedermera, sorterade
i mantalslängdsordning efter inflyttningskommunen, översändes till
pensionsstyrelsen, skulle utskriften av rekvisitioner, vilka nu uppginge till
omkring 270 000 årligen och krävde en beräknad arbetstid av omkring 50
biträdesmånader, kunna inskränkas till kompletterande anmärkningar på
dessa kort. Uppgifterna örn flyttning skulle då också bli mycket tillförlitligare
och fullständigare än nu. En med detta förfaringssätt förknippad svårighet
vore emellertid att det troligen av praktiska skäl bleve nödvändigt att
trycka och överlämna sådana kort vid samtliga flyttningar, medan styrelsen
behövde rekvisitionskort endast vid flyttningar mellan olika kortdistrikt
(alltså ej vid flyttning inom samma kommun eller mellan kommuner inom
samma kortdistrikt). Om en person flyttat flera gånger under samma år,
hade styrelsen ej heller behov av uppgift om annan adress än mantalsskrivningsadress.
Först genom praktiska försök torde kunna avgöras i vad mån
dessa svårigheter skulle kunna bemästras.
3) Avgiftskort för nytillkommande årsklass skulle kunna tryckas. Antalet
för år 1941 under år 1943 utskrivna kort för den nya årsklassen vöre 100 000.
Kommittén åberopar även ett uttalande av pensionsstyrelsen av innehåll,
att om länsstyrelserna utrustades med adressregister skulle åtgärder för indrivning
kumla vidtagas tidigare än vad nu vore fallet. I anslutning härtill
har kommittén vidare framhållit, att pensionsavgiftsförteckningarna vore två
till tre år gamla, då bokföringen av avgifterna i pensionsstyrelsen påbörjades.
Den reducering av denna eftersläpning, som kunde komma till stånd vid
införande av källbeskattning, innebure icke oväsentliga fördelar därigenom
att pensionsavgifterna borde inflyta tidigare och arbetet med införandet av
avgifter från tilläggsuppgifter skulle förekomma i mindre utsträckning än nu.
Kommittén framhåller vidare att, oberoende av frågan örn en folkbokföringsreform,
utvecklingen antagligen kommer att föra med sig att adressregister
inrättas vid länsstyrelserna. Kommittén erinrar
om att sådana register försöksvis upprättats hos tre länsstyrelser. Dessa hade
på kommitténs förfrågan vitsordat, att registren ägde stort praktiskt värde
för handläggningen av ärenden av olika slag. Två av länsstyrelserna hade
emellertid såsom en brist framhållit, att komplettering av registren för närvarande
skedde allenast en gång om året i samband med mantalsskrivningen,
samt uttalat önskemål örn att registren kunde aktualiseras undan för undan.
Kommittén omnämner slutligen, alt önskemål framkommit örn att sådana register
även skulle upprättas vid övriga länsstyrelser.
Bihang till riksdagens protokoll 19-i5. / sami. Nr 282.
4
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Vidare framhåller kommittén, att förefintligheten av centrala register skulle
få betydelse även för statistiken, främst befolknings- och
socialstatistiken. Förefintligheten av dylika register skulle medföra
vidgade möjligheter att ersätta totala undersökningar med sådana av partiell
karaktär med de betydande vinster i såväl tid som kostnader som på
detta sätt kunde göras. De framtida folkräkningarna syntes komma att utformas
efter ett system, i vilket inginge såväl räkningar av total karaktär
som räkningar, omfattande endast ett representativt urval av befolkningen.
Även för utredningar i socialekonomiska frågor torde representativa undersökningar
komma att få ökad betydelse. Genom tidsomständighetema och
sin beröring med bostadsbyggande, stadsplanefrågor m. m. hade tätortsstatistiken
— icke allenast den, som avsåge de administrativa tätorterna utan
också den, som behandlade de talrika icke administrativa tätorterna å landsbygden
— kommit att alltmera träda i förgrunden. Även för denna gren av
statistiken komme tillkomsten av centrala kortregister att få betydelse, förutsatt
att agglomerationsbeteckning inginge bland uppgifterna å korten. Årligen
meddelade statistiska centralbyrån med användande av framskrivningsmetoden
uppgifter örn befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd
inom landet i dess helhet. Den nödtvungna begränsningen av denna
framskrivning till landet i dess helhet hade medfört, att man blott för rolkräkningsår
hade tillgång till de i olika sammanhang så betydelsefulla sammanställningarna
över befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd
inom regionala enheter av olika slag. Även örn man för icke folkräkningsår
måste avstå från fullständiga sammanställningar i detta avseende,
skulle representativa siffror över dessa fördelningar för vissa enheter (riksområden,
län) och typgrupper av kommuner eller större befolkningsgrupper
(jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning) in
nebära betydande vinster. Frånsett deras värde för administrativa ändamål
skulle dessa uppgifter möjliggöra att i ett flertal statistiska frågor, exempelvis
observationen av befolkningsrörelsens faktorer, analysen kunde göras
fullständigare och utsträckas till differentiella förhållanden. För åstadkommandet
av sådana representativa fördelningar utgjorde de centrala registren
ett lämpligt underlag.
Kommittén framhåller slutligen, att införandet av adresseringsmaskiner
vid folkbokföringen skulle få stor betydelse, utom för upprättandet
och aktualiseringen av kortregister, jämväl för aviseringsförfarandet i
övrigt. En motivering för införande av dylika mekaniska hjälpmedel förelåge
dessutom redan i de bekväma möjligheter de erbjöde för upprättande
av de olika längder med i huvudsak samma personbestånd, som nu manuellt
framställdes av häradsskrivare och vederbörande tjänstemän i magistratsstäderna,
samt för utskrivning av debetsedlar. För dylikt ändamål vore sådana
hjälpmedel redan med gott resultat enligt vederbörande myndigheters vitsord
i användning vid man talskontoret i Stockholm och uppbördsverket i
Borås.
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
51
3. Allmänna riktlinjer för en folkbokföringsreform. Folkbokföringskommittén
uttalar, att de bristfälligheter i kyrkobokföringen och mantalsskrivningen,
som omförmälts i det föregående under rubriken »Kyrkobokföringen
och mantalsskrivningen», måste anses vara av den beskaffenhet att
de väl läte sig avhjälpas inom det nuvarande systemets ram. I överensstämmelse
härmed har kommittén i sitt förslag bibehållit de grundläggande principerna
i nu gällande kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningar.
Kommittén föreslår sålunda, att den löpande folkbokföringen alltjämt skall
såsom kyrkobokföring handhavas av prästerskapet, att församlingsboken bibehålies
som kyrkobokföringens huvudurkund, dock i kombination med en
enligt lösbladssystem förd s. k. församlingsliggare, vars upplägg (personakterna)
äro avsedda att —- liksom de av 1936 års uppbördskommitté föreslagna
huvudkorten — vid flyttning utväxlas mellan pastorsämbetena, att
kyrkoböckerna utom församlingsliggaren fortfarande skola utgöras av böcker
med fasta blad, samt att mantalsskrivningen bibehålies som särskild
förrättning.
För avhjälpande av de brister, som sammanhänga med det bokförda materialets
svårtillgänglighet och bristande överskådlighet, har kommittén däremot
funnit nödigt att till det nuvarande systemet fogas ett nytt led, innefattande
en till s. k. länsbyråer och en riksbyrå för folkbokföringen förlagd
central registrering av befolkningen, väsentligen grundad på avisering från
de lokala folkbokföringsorganen: kyrkobokförare och mantalsskrivningsförrättare.
Kommittén anför beträffande frågan örn civil eller kyrklig folkbokföring:
Enligt
förslaget skall den lokala löpande folkregistreringen alltjämt handhavas
av prästerskapet utan att därvid ändring göres i prästernas ställning
såsom uteslutande kyrkans ämbetsmän. Länsbyråema deltaga icke i kyrkobokföringen.
Bortsett från det förhållandet, att länsbyråerna i vissa fall hava
att förmedla avisering mellan pastorsämbetena, äro kyrkobokföringsärendena
slutbehandlade då de genom underrättelse från pastor bringas till länsbyråns
kännedom. Länsstyrelserna hava endast såsom instanser för besvär
och underställning att fatta beslut i kyrkobokföringsfrågor, låt vara att därvid
en viss officialprincip äger tillämpning. Disciplinärt lyda prästerna endast
under domkapitlen. Det innebär självfallet icke något avsteg från denna
princip, att länsstyrelserna i denna sin egenskap eller såsom länsbyråer
för folkbokföringen liksom för närvarande envar myndighet eller enskild
person äga att för pastor påvisa upptäckta kyrkobokföringsfel för vinnande
av rättelse.
Kommittén anför vidare, att ett skäl av principiell betydelse för frågan örn
den lokala folkregistreringens bibehållande hos prästerskapet i full utsträckning
vore det, som av Visby domkapitel i yttrande över 1936 års uppbördskommittés
betänkande (se s. 30) framhållits under hänvisning till svenska
kyrkans alltjämt fortbestående egenskap av statskyrka. I detta sammanhang
erinrar kommittén även örn ett uttalande i ett den 4 juni 1910 av tillkallade
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
sakkunniga avgivet betänkande rörande kyrkobokföringen i icke territoriella
församlingar; det åsyftade uttalandet, som närmast har avseende å kyrkobokföringen
i sådana församlingar men har räckvidd även därutöver, lyder:
Vad då först angår de icke territoriella församlingarna av svenska kyrkan,
så torde ett upphävande av deras kyrkobokföringsrätt medföra, att själva
församlingarna måste indragas, alldenstund enligt kyrkolagens andemening,
om också uttrycklig bestämmelse därom saknas, kyrkoböcker synas
böra föras för varje församling.
Kommittén erinrar vidare örn vad av Överståthållarämbetet samt Linköpings
domkapitel i yttranden över uppbördskommitténs betänkande (se s.
30) anförts örn olägenheterna för allmänheten vid uteslutande civil folkbokföring
eller vid en uppdelning av den lokala registreringen på dels civila dels
kyrkliga tjänsteställen samt citerar med instämmande följande uttalande i
ett den 2 december 1890 avgivet betänkande med förslag rörande kyrkoskrivningen
i riket:
Då hos oss lysning till äktenskap är obligatorisk för vigsel, då i de allra
flesta fall dop följer på varje födelse och då begravning efter dödsfall ytterst
sällan utebliver, har prästerskapet i de av detsamma utförda prästerliga förrättningarna
en kontroll att vigde, födde och döde anmälas, vilket är ett oeftergivligt
villkor för att en ordentlig civilståndsregistration skall kunna äga
rum. Även örn anmälningsskyldigheten hos oss kunde lagbindas så fullständigt
som förhållandet är i de utländska stater, där civilståndsregistrationen
ombesörjes av andra myndigheter än prästerskapet, möta stora svårigheter
att hos oss åstadkomma en liknande anordning i de kostnader en sådan förändring
skulle kräva och vilka måste bliva högst betydliga, helst de personer,
åt vilka kunde anförtros ett så grannlaga värv som de både för samhället
och isynnerhet för de enskilde viktiga civilståndsregistrens förande,
måste vara män nied ej ringa bildning och beprövad duglighet. Tydligtvis
kan ej ifrågasättas att kommunernas valde förtroendemän skulle bliva civilståndsregistratorer,
även om de därför erforderliga förutsättningarna allestädes
vore för handen. Det bleve utan tvivel nödigt att en särskild klass av
tjänstemän inrättades, till antalet lika med antalet av de distrikt, i vilka
riket för ifrågavarande ändamål borde indelas. För allmänhetens bekvämlighet
torde det finnas nödigt, att varje distrikt inskränktes till ett pastorat,
varigenom uppkomme omkring 1 300 distrikt. Kunde möjligen i vissa folkrika
orter två eller tre mindre pastorat sammanslås till ett distrikt, skulle
dock antalet troligen icke komma att understiga 1 000. Så mångå hundra
kronor en var sådan tjänstebefattnings innehavare erhölle så många hundra
tusen kronor skulle denna personal komma att kosta det allmänna. Och örn
allt detta med stora svårigheter och kostnader komme till stånd, vore vinsten
ingen annan än den, att visst icke hela bokföringen utan blott en del därav
vore lyft från prästerskapet.
Kommittén berör jämväl två andra i kritiken över uppbördskommitténs
betänkande framförda argument för en sekularisering av den löpande folkbokföringen,
nämligen dels att kortregister av urkundskaraktär över huvud
icke borde anförtros åt prästerskapet, dels att arbetet med folkbokföringen
icke finge över hövan ökas, om prästerskapet fortfarande skulle kunna åtaga
sig bestyret därmed. Beträffande det första argumentet erinrar kommittén,
att dylika kortregister enligt dess förslag icke skola föras. Beträffande det
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
53
senare argumentet anmärker kommittén, att de föreslagna nya tjänsteåligganden,
som i detta hänseende kunde tänkas medföra ökning, i huvudsak
torde vara de, som hänförde sig till förandet av de s. k. personakterna och
till aviseringen från pastorsämbetena till länsstyrelserna. I fråga örn personakterna
innefattade emellertid förslaget endast ett genomförande av den i yttranden
över uppbördskommitténs förslag av bland andra vissa domkapitel och
allmänna svenska prästföreningen rekommenderade kombinationen av församlingsbok
och huvudkort. Beträffande aviseringsskyldigheten ville kommittén
hänvisa till att bland andra fyra domkapitel i sina yttranden över det
tidigare kommittéförslaget ansett, att pastorsämbetena borde åläggas att förse
länsstyrelsernas adressregister med aktuella uppgifter örn förändringar i
befolkningsläget och sålunda tydligen utgått ifrån att pastorsämbetena kunde
åtaga sig sådan skyldighet. Kommittén ville också framhålla, att kommittén
i förslaget sökt skapa garantier för att prästerna skulle erhålla erforderlig
arbetshjälp för kyrkobokföringen.
Vad till slut angår frågan örn en civil folkbokföring vid sidan av en kyrklig
anför kommittén:
Kommittén har icke funnit skäl att, såsom i vissa yttranden över 1936
års uppbördskommittés betänkande påyrkats, föreslå inrättande av centrala
civila folkregister med urkundskaraktär vid sidan av de lokalt förda
kyrkoböckerna. De sekundära register, vilka enligt förslaget skola föras
hos länsbyråerna och riksbyrån, torde jämte de lokala urkunderna
vara tillfyllest för de ändamål, vilka den ifrågasatta civilregistreringen skulle
tjäna. Med större skäl kunde måhända ifrågasättas, huruvida icke vid sidan
av kyrkobokföringen i vissa större städer borde inrättas en civilbokföring
efter mönster av Stockholm och Göteborg. Kommittén har dock ej aktat nödigt
att härutinnan framlägga något förslag. Något synnerligt behov därav
synes icke för närvarande föreligga. Det av kommittén föreslagna allmänna
systemet lägger ej hinder i vägen för genomförandet av en dylik undantagsanordning,
därest den framdeles skulle befinnas önskvärd.
Vidkommande spörsmålet om församlingsbokens bibehållande
i kombination med försa mlingsliggare erinrar kommittén
till en början örn de felrisker som ansetts följa med församlingsbokens
egenskap av bok med fasta blad (se s. 26) samt örn den dubbla avskrivning,
som flyttningsbetygens utfärdande och inskrivning innebär. Därefter anför
kommittén:
Teox-eliskt sett föreligger möjlighet att i avsevärd omfattning eliminera felriskerna
genom församlingsböckernas ersättande med de av uppbördskommittén
föreslagna registren, bestående av huvudkort, vilka upptaga endast originalanteckningar
och icke behöva omskrivas, men otvivelaktigt torde vara,
såsom även i kritiken av förslaget framhållits, att kortregistren medföra nya
felrisker, och att omskrivning åtminstone någon gång under en persons livstid
av hans huvudkort icke torde kunna undvikas med hänsyn till den nötning
dessa kort bliva utsatta för vid handhavandet. Därtill kommer, såsom jämväl
påpekats, att församlingsböckerna såväl ur forskningssynpunkt som med hänsyn
till utrymmesbehovet ävensom ur rent pastorala synpunkter liro kortregistren
överlägsna. Tämligen allmänt har man därför motsatt sig församlingsböckernas
borttagande men på sina håll förordat en kombination av försam
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
lingsbok och huvudkort, det sistnämnda såsom ersättning för flyttningsbetyg.
Ett sålunda utnyttjat huvudkort medför väl ej alla de fördelar, som följa av
det ursprungligen föreslagna huvudkortet — bland annat bortfaller ej den ena
av de två ovannämnda avskrivningarna vid flyttning — och man kan mot den
föreslagna kompromisslösningen även anmärka, att den icke går fri från felrisker,
t. ex. i händelse av glömska att jämväl å huvudkortet införa en i församlingsboken
införd anteckning, men dess betydelse till förekommande av
dubbel kyrkobokföring eller mantalsskrivning torde vara obestridlig, om man
nämligen föreskriver, att endast den får vara upptagen i församlingsboken för
vilken sådant kort finnes hos pastor, och de möjligheter ett sådant system erbjuder
till central registrering av obefintliga och utvandrade torde även vara
av värde; en sådan registrering medför bland annat också viss säkerhet mot
dubbelskrivning.
Rörande frågan örn kyrkobokföringsurkunderna skola utgöras av kor tregister,
lös blad eller bundna böcker anför kommittén:
Kommittén har, övertygad av den kritik, som mötte 1936 års uppbördskommittés
förslag, bibehållit det nuvarande systemet med kyrkobokföring i fasta
böcker. Böckerna skola vara bundna. Kommittén har väl insett de s. k. lösbladssystemens
stora företräden ur arbetssynpunkt och har även tillämpat sådant
system med avseende å fastighetslängden och den s. k. församlingsliggaren
ävensom hållit möjligheten av en sådan tillämpning öppen — genom att
Kungl. Maj:ts medgivande inhämtas — med avseende å övriga böcker, därvid
det väl huvudsakligen kan komma att röra sig om församlingsboken, men då
kommittén vid sitt förslag om församlingsbokens bibehållande lagt stor vikt
vid säkerhetssynpunkten och en bunden bok ur denna synpunkt torde vara
överlägsen en bok med utbytbara blad, har kommittén i princip fastslagit, att
denna bok skall vara bunden, och förutsatt, att den ovannämnda möjligheten
till undantag från principen begagnas restriktivt, i första hand endast för de
församlingar, i vilka en enligt lösbladssystem inrättad församlingsbok nu
föres.
För mantalsskrivningens bibehållande som särskild
förrättning anförde 1936 års uppbördskommitté följande skäl:
Till mantalsskrivningen hava hänförts rättsverkningar i en mångfald olika
hänseenden. Det torde ligga i sakens natur, att dessa rättsverkningar i stort
sett icke skulle kunna i stället anknytas till den löpande folkbokföringen på
annat sätt, än att de ställdes i beroende av det av denna vid en viss tidpunkt
redovisade befolkningsläget. Mantalslängden^ skulle i sådant fall ersättas
med utdrag av de urkunder enligt kommitténs förslag, som motsvara de nuvarande
församlingsböckerna. Med hänsyn till de ifrågavarande rättsverkningarnas
synnerliga vikt torde emellertid i allt fall ett särskilt förfarande
icke kunna undvaras, i vilket den löpande folkbokföringen, innan befolkningsläget
fixeras i längder, underkastas en ingående granskning för avhjälpande
av eventuellt förekommande ofullständigheter och felaktigheter. I detta
avseende fyller i det gällande systemet mantalsskrivningen en viktig uppgift.
Otvivelaktigt har nämligen den samverkan mellan befolkningen, prästerskapet
och mantalsskrivningsförrättarna, som äger rum vid mantalsskrivningarna,
visat sig vara av stor betydelse för främjande av en riktig folkbokföring. Det
har därför synts kommittén motiverat att bibehålla mantalsskrivningen, ehuru
i något förändrat skick beträffande vissa detaljer, som ett särskilt folkbokföringsinstitut
vid sidan av den löpande folkbokföringen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
55
Folkbokförings kommittén yltrar härom:
Folkbokföringskommittén kan i huvudsak instämma i vad uppbördskommittén
anfört. Det ina dock nämnas, att under senare tid fråga uppkommit,
huruvida icke hemortsrättsförvärvet enligt socialvårdslagstiftningen borde anknytas
till kyrkobokföringen i stället för till mantalsskrivningen. Även om så
sker, bortfaller emellertid icke värdet av mantalsskrivningens kontrollfunktion.
Viktiga rättsverkningar i andra hänseenden komma alltjämt att vara
anknutna till mantalsskrivningen, och även med avseende å hemortsrättsförvärvel
torde det fortfarande vara av stor betydelse, att tillämpningen av bestämmelsenia
örn rätt kyrkobokföringsort underkastas en årlig översyn under
samråd mellan pastor och mantalsskrivningsförrättare.
De centrala register, som enligt förslaget skola föras, äro i första
hand de tryckande registren samt register, bestående av så kallade avtryckskort
d. v. s. kort, som framställts medelst plåtavtryck och äro avsedda att
ingå i kortregister eller användas för avisering. Registren hava i förhållande
till kyrkoböcker och mantalslängder en sekundär karaktär, i det att de hämta
sitt huvudsakliga textinnehåll från dessa. Kommittén framhåller, att värdet
av dylika sekundära register hos centrala myndigheter, särskilt adressregister
hos länsstyrelserna, syntes vara väl vitsordat i yttrandena över 1936 års uppbördskommittés
betänkande.
Enligt förslaget skola primärurkunderna icke föras centralt; kommittén
hänvisar härutinnan till sitt uttalande beträffande frågan om den löpande
folkbokföringen skall vara civil eller kyrklig. Enligt förslaget förekommer
dock ett undantag från denna princip såtillvida att personaktema för avlidna,
emigranter och obefintliga skulle av pastorsämbetena insändas till
riksbyrån för att där förvaras i register. Kommittén påpekar att härigenom
samtidigt vinnes en registrering av utlandssvenskar, som efter systemets
ikraftträdande utvandrat eller överförts till bok över obefintliga.
Kommittén har stannat vid en uppdelning av de tryckande registren på
länsby råer. Ett annat alternativ, nämligen att samla dem hos riksbyrån,
har dock varit under övervägande. Kommittén anför härom:
Kommittén har varit i hög grad tveksam, huruvida icke de maskinella
anordningarna för folkbokföringen och därmed även de tryckande registren
borde för hela riket samlas hos riksbyrån i Stockholm, och har ej blott
noggrant undersökt detta alternativ utan även utarbetat ett fullständigt författningsförslag
enligt detsamma. Detta förslag var kommitténs första. Det
företer en i många hänseenden enklare bild än det till länen decentraliserade
system, vid vilket kommittén i sitt nu framlagda förslag slutligen stannat.
Skillnaden kan kortast antydas med en hänvisning till det förhållandet,
att genom sistnämnda system de i folkbokföringsarbetet deltagande myndigheterna
utökats med länsstyrelsernas antal. Med det centraliserade systemet
följa fördelarna av en starkare koncentration i arbetet, en enklare aviseringsgång
— bland annat därigenom att rapportvägarna mellan länsstyrelserna
bortfalla — större möjligheter att rationalisera arbetet, ett något
minskat maskin- och personalbehov, tillgång lill storstadens och den centrala
statsförvaltningens större arbetskraftreserv, lättare tillgång till maskinservice
o. s. v.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Ett sådant ämbetsverk skulle emellertid bliva relativt svåradministrerbart.
Sannolikt skulle flera eller högre chefstjänster behöva inrättas än som befunnits
nödvändiga vid det föreslagna systemet. Verkets stora in- och utgående
korrespondens skulle medföra en merbelastning för kommunikationsverkens
inrättningar i huvudstaden, som kan befaras framtvinga kostnadskrävande
organisatoriska åtgärder. Oavsett detta skulle kommunikationsverkens
eller folkbokföringens kostnader för korrespondens per post eller telefon
sannolikt bliva större som en följd av de längre rapportvägarna; exempelvis
må anföras, att av det beräknade totalantalet flyttningar inom och
mellan församlingarna, 800 000 enligt 1943 års siffror, mer än tre fjärdedelar
torde äga rum inom ett och samma län. De kortare rapportvägarna vid det
decentraliserade systemet medföra även en tidsbesparing för försändelser och
telefonsamtal, vilken särskilt under den del av året då mantalsskrivning pågår
är av synnerligen stor betydelse på grund av den knappt tillmätta tiden
för tryckning av längder för mantalsskrivningen. Överhuvudtaget försvåras
den nödvändiga kontakten med de lokala myndigheterna med växande avstånd.
Tryckningsarbetet i och för mantalsskrivningarna måste noggrant
planläggas med hänsyn till förekommande olikheter i församlingarnas folkmängd,
befolkningens växlande rörlighet och de därav och av andra omständigheter
beroende tiderna för mantalsskrivningsförrättningarnas hållande.
Denna planläggning sker lättast i länen. Där kunna även erforderliga ändringar
i planerna i anledning av oförutsedda omständigheter lättast och smidigast
genomföras. Förandet av det tryckande registret såvitt avser fastigheter
torde i residensstäderna underlättas genom där föreliggande möjligheter
till direkt kontakt med vederbörande lantmäterikontor. Lokal-och lönekostnader
äro större i huvudstaden än i allmänhet i residensstäderna. Befolkningspolitiska
hänsyn tala emot att till huvudstaden förlägges ett nytt ämbetsverk
med stort behov av kvinnlig arbetskraft.
För kommitténs slutliga ståndpunktstagande talar emellertid framför allt
det skälet, att anläggningarna komma till den bästa nyttan, örn de förläggas
till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgifter de skola betjäna, eller i varje
fall så nära dessa myndigheter som möjligt. Ur denna synpunkt vore under
vissa förutsättningar måhända en ännu starkare decentralisering av maskinanläggningarna
i och för sig önskvärd. En naturlig undre gräns dragés emellertid
av maskinernas stora arbetskapacitet. Myndighet med mindre förvaltningsområde
än ett län kan därför — frånsett de största städerna — ej gärna
komma i fråga i detta avseende.
Under hänvisning till sitt nyss återgivna uttalande framhåller kommittén,
att riksbyrån ej heller enligt kommitténs tidigare förslag var avsedd såsom
en enbart registerförande myndighet. Härom anför kommittén ytterligare:
Kommittén fann vidare, att åt denna myndighet borde anförtros jämväl
andra och mera kvalificerade arbetsuppgifter än de åligganden av huvudsakligen
rutinmässig karaktär, som är förknippade med registerföringen.
För att folkbokföringssystemet skulle vinna nödig stadga, ansåg kommittén
det erforderligt, att det på olika lokala organ fördelade folkbokföringsarbetet
samordnades under ledning och tillsyn av en central myndighet. Vidare borde
denna myndighet hava att verka för enhetlighet i rättstillämpningen och
med uppmärksamhet följa utvecklingen inom samhällslivet, såvitt denna
ägde beröring med folkbokföringen, utfärda anvisningar för folkbokföringsarbetet
och vid behov hos Kungl. Maj :t göra framställning örn utfärdande av
nya eller ändrade författningsföreskrifter. Redan under nuvarande folkbokföringssystem
förekomma ofta hänvändelser till statistiska centralbyrån med
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
57
begäran om råd och anvisningar i folkbokföringsärenden. Utredningar i folkbokföringsfrågor,
som lämpligen utföras centralt, t. ex. i ärende angående
kyrkobokföring av invandrare örn dennes nationalitet eller i ärende rörande
utlännings kyrkobokföring örn den sannolika varaktigheten av dennes vistelse
i riket, borde lämpligen anförtros åt riksbyrån. Slutligen borde denna
vara remissinstans i folkbokföringsfrågor.
Då kommittén sedermera beslöt föreslå, att de tryckande registren skulle
förläggas till länsstyrelserna, hade kommittén även att fatta ståndpunkt lill
frågan om det fortfarande kunde anses nödvändigt eller lämpligt, att en
riksbyrå inrättades, vare sig som särskild myndighet eller i anslutning till
annat ämbetsverk.
Som av det ovan sagda torde framgå, äro de arbetsuppgifter av mera kvalificerad
art, som enligt kommitténs första förslag borde anförtros åt riksbyrån,
i allmänhet icke av den beskaffenhet, att de kunna decentraliseras.
Örn man ej vill avstå från de fördelar med avseende å en förbättrad folkbokföring,
som därmed åsyftats, torde man ej kunna undgå att räkna med
dessa arbetsuppgifter. Vad särskilt angår behovet av en samordnande ledning
av folkbokföringsarbetet, torde detta snarare ökas lin minskas genom att
det tryckande registret uppdelats på länsbvråer. De regionala avdelningarna
av detta register äro ju icke inom sig slutna enheter — sorn de kommunalt
förda registren i vissa främmande länder eller som de nuvarande registren
i Stockholm och Borås — utan bilda ett sammanhängande system, som
för att kunna tillförlitligt och friktionsfritt fungera kräver ett fullgott samarbete
på alla bänder under central ledning. Enligt kommitténs ursprungliga
förslag skulle riksbyrån — liksom enligt det nu framlagda förslaget — i särskilda
register förvara personakterna för utvandrare och obefintliga. Då en
sådan person åter skall kyrkobokföras, rekvireras personakten hos riksbyrån.
Härigenom förebygges i görligaste mån dubbelbokföring av dylika personer.
Dessa register kunna icke uppdelas på länsbyråerna utan att syftet med dem
förfelas. Ej heller kan man avstå från dessa register; det skulle innebära en
avsevärd minskning av värdet med den planerade folkbokföringsreformen.
En av de anmärkningar som framställts mot det nuvarande folkbokföringssystemet
är den ofta avsevärda omgång som kan erfordras för fastställande
av en persons kyrkobokföringsort, då uppgifter ur kyrkoböckerna om honom
önskas. Det hos riksbyrån förda sökregistret avser att underlätta sådana efterforskningar
och torde även komma att få stor betydelse såsom upplysningskälla
för de centrala ämbetsverken och såsom grundval för specialundersökningar
av statistisk natur, vilka kunna befinnas önskvärda men nu ofta ej
komma till stånd på grund av att de med det nuvarande systemet icke kunna
utföras utan alt uppgiftsskyldighet ålägges myndigheter eller enskilda. De
hos länsbyråerna förda registren torde i dessa hänseenden icke erbjuda samma
fördelar, ehuru även dessa register medgiva större möjligheter än det nuvarande
systemet. Enligt förslaget till folkbokföringsförordning är riksbyrån
avsedd att tjänstgöra såsom clearingcentral mellan folkbokföringsmyndigheterna,
när till följd av ofullständigheter eller felaktigheter i den löpande
folkbokföringen en identifiering i något avseende behöver göras och hänvändelse
till riksbyrån är den bekvämaste utvägen. Det erforderliga underlaget
för att lösa denna uppgift besitter riksbyrån genom sökregistret samt
genom specialregistren, av vilka registret över obefintliga träder i förgrunden.
På grund av det anförda bar kommittén även i sill nu framlagda förslag
räknat med en riksbyrå leir folkbokföringen. Då riksbyrån enligt det ursprungliga
förslaget skulle flira de tryckande registren kunde med hänsyn till
storleken av den för sådant ändamål erforderliga personalorganisationen tvekan
råda, huruvida riksbyrån icke borde bliva eli siirskilt ämbetsverk; kom
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
mittén fattade dock i detta hänseende icke någon bestämd ståndpunkt, innan
förslaget övergavs. Enligt det nu framlagda förslaget har kommittén däremot
ansett, att riksbyråns arbetsuppgifter lämpligen böra anförtros åt ett redan
bestående ämbetsverk. Enligt kommitténs förmenande är statistiska centralbyrån,
som enligt sin instruktion redan för närvarande har till uppgift bland
annat att fullgöra vissa åligganden beträffande kyrkobokföringen och att
handhava befolkningsstatistiken, synnerligen väl skickad att handhava riksbyråns
arbetsuppgifter.
Enligt gällande rätt hava pastorsämbetena att genom en omfattande a vise
r i n g hålla ett flertal civila och militära myndigheter underrättade om förhållanden,
som antecknas i kyrkoböckerna. Dessutom förekommer en icke
obetydlig avisering mellan pastorsämbetena inbördes för själva kyrkobokföringen.
Kommittén framhåller, att tillkomsten av nya register hos olika myndigheter
kan ytterligare utöka prästerskapets aviseringsbörda, samt tillägger:
Måttet av det ökade aviseringsbehovet kan icke förutses, men väl däremot
kan det befaras, att den yttersta gränsen för prästerskapets förmåga att utan
men för sina övriga uppgifter fylla detsamma snart måste vara nådd. I själva
verket torde man här icke kunna räkna med någon större marginal. Då
utvecklingen, oberoende av frågan om en folkbokföringsreform, antagligen
kommer att föra med sig, att adressregister inrättas vid länsstyrelserna, till
vilka prästerna måste löpande rapportera ändringar i kyrkobokföiingen, anmäler
sig osökt den tanken: varför icke göra denna avisering så fullständig
som behövs ur olika synpunkter men begränsa aviseringsskyldigheten till
denna enda och lägga all annan avisering på den myndighet, som för det
centrala registret? Efter denna idé har kommittén uppbyggt sitt förslag.
Kommittén framhåller vidare, att såsom idén närmare utformats i förslaget
avisering från länsbyrå sker genom översändande av avtryckskort. De
från pastorsämbetena inkommande underrättelserna vidarebefordras i regel,
antingen direkt eller över viss annan myndighet för dennas underättande,
till statistiska centralbyrån såsom primärmaterial för befolkningsstatistiken.
En fördel med detta aviseringssystem vore, att prästerskapets aviseringsbörda
därigenom bleve i stort sett för framtiden fixerad, i det att inträffande ökningar
i aviseringsbehovet komme att drabba länsbyrån men ej pastorsämbetena.
Vad särskilt beträffade statistiken torde det nya uppgiftsmaterialet
i fråga om tillförlitlighet komma att mer än väl mäta sig med de nuvarande
utdragen ur kyrkoböckerna. Man kunde till följd härav för statistikens vidkommande
räkna med ett förenklat granskningsarbete och en minskad
skriftväxling för att tillrättalägga fel och ofullständigheter. Denna omständighet
i förening med den tidsvinst, som gjordes genom att materialet översändes
i löpande följd, vore ägnat att underlätta ett snabbare färdigställande
av statistiken åtminstone i vissa delar.
I yttranden över 1936 års uppbördskommittés betänkande hade några myndigheter,
erinrar kommittén, ifrågasatt en centralisering av mantalsskriv
ningsför rättningarna till länsstyrelserna. Beträffande
detta spörsmål anför kommittén vidare:
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
59
Spörsmålet Ilar beröringspunkter med den sedan många år vilande frågan
om en omorganisaion av häradsskrivarkåren, därvid häradsskrivaruppgifternas
inflyttning till länsstyrelserna ifrågasatts, men är icke kongruent
nied denna fråga: lokala mantalsskrivningsförrättningar kunna —• såsom
redan undantagsvis torde ske, då jämlikt § 1 moni. 2 mantalsskrivningsförordningen
såsom särskild förrättningsman förordnas tjänsteman hos länsstyrelse
— hållas av länsstyrelsernas tjänstemän, liksom det å andra sidan
icke är otänkbart, att häradsskrivamas befattning nied mantalsskrivningen
inskränkes till de förberedande åtgärder, som enligt ovanberörda yttranden
förutsattes alltjämt skola äga runi.
Kommittén har för sin del icke ansett sig kunna förorda en dylik centralisering.
Härom yttrar kommittén vidare:
Liksom mantalsskrivningen innefattar en kontroll av den löpande folkbokföringen
så utgör jämförelsen med denna å andra sidan en nödvändig
förutsättning för mantalsskrivningens riktighet. Genom att enligt förslaget
mantalsskrivningen förrättas nied ledning av en å länsbyrån tryckt stomme,
vilken fullständigas och rättas samt återställes till länsbyrån, medger mantalsskrivningen
även en årlig kontroll av de tryckande registren. En sådan
kontroll är nödvändig örn än ej i allmänhet nied avseende å tryckplåtamas
textinnehåll så dock med hänsyn till registrens fullständighet och ordningen
för personernas upptagande. Den nuvarande jämförelsen med församlingsboken
kan därför ej ersättas med en jämförelse nied det tryckande registret
eller nied något av detta härlett register vare sig hos länsbyrån eller hos
pastor. Då det ej skulle vara lämpligt, att församlingsboken för sådant ändamål
insändes till länsstyrelsen, måste denna jämförelse ske lokalt. Därest
lokala mantalsskrivningsförrättningar ej skulle hållas, funnes ingen annan
lokal förrättning att anknyta detta arbete till än förskrivningarna. Det skulle
då komma att åligga pastorsämbetena att rätta och komplettera stommen
till mantalslängd, en anordning, som kraftigt avstyrktes i yttrandena över
1936 års uppbördskommiltés förslag. Såsom ytterligare skäl mot en centralisering
av mantalsskrivningsförrättningarna må understrykas vad uppbördskommittén
anfört om betydelsen av den samverkan mellan befolkningen,
prästerskapet och mantalsskrivningsförrättarna, som för närvarande äger
rum. Även för den vid mantalsskrivning skeende redovisningen av fastigheter
och av juridiska personer torde det vara av värde, att förrättningarna äga
rum lokalt.
C. Remissyttrandena över folkbokföringskonnnitténs förslag.
I remissyttrandena har behovet av en omläggning av folkbokföringen
så gott som enhälligt vitsordats. I allmänhet åberopas, utan
tillägg eller gensagor, de av kommittén anförda skälen, vilka anses övertygande.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län erinrar dock örn att länsstyrelsen i sitt yttrande
över 1936 års uppbördskommittés betänkande anfört, att folkbokföringens
bristfällighet vore mera skenbar än verklig och att en omläggning
av densamma icke för det dåvarande vore nödvändig eller önskvärd. Länsstyrelsen
tillägger, att detta uttalande alltjämt syntes äga giltighet.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län synes anse ett omedelbart ingripande med
lagstiftningsåtgärder erforderligt endast med avseende å mantals
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
skrivningen. De i betänkandet påpekade, kända och sedan länge beklagade
bristerna i mantalsskrivningsförordningen borde, framhåller länsstyrelsen,
skyndsamt avhjälpas medelst en genomgripande omarbetning av
författningen. Därvid borde förfarandet så anordnas, att mantalslängdernas
uppgifter bleve noggranna och tillförlitliga, varjämte häradsskrivarnas och
prästernas mantalsskrivningsgöromål borde underkastas kontroll, exempelvis
genom periodiska inventeringar, företagna av överordnade myndigheter.
I anslutning till vad kommittén anfört om arbetsmarknadens och
civilförsvarets registreringsbehov understryker arbetsmarknadskommissionen,
att det nuvarande systemets bristande kapacitet och otillfredsställande
yrkesredovisning i hög grad komplicerat och försvårat arbetet
med upprättandet av en under rådande förhållanden ofrånkomlig beredskap
på arbetsmarknadens område. Ett vidmakthållande av det genom 1943 års
beredskapsmönstring införskaffade uppgiftsmaterialet i aktuellt skick i samtliga
avseenden hade vidare, framhåller kommissionen, icke med det nuvarande
folkbokföringssystemet kunnat genomföras, och aktualiseringen hade
dessutom otvivelaktigt avsevärt fördyrats. Tillskapandet av en ökad registreringsberedskap
hos folkbokföringen framstode därför med hänsyn till vunna
erfarenheter ur arbetsmarknadssynpunkt såsom en trängande angelägenhet
icke endast såvitt det gällde upprättandet av helt nya uttagningsregister i
ett eventuellt framtida krisläge utan även med hänsyn till de nuvarande uttagningsregistrens
fortsatta förande under den ytterligare tid, som sådant
kunde bliva erforderligt, d. v. s. så länge som upprätthållandet av en viss beredskap
även på arbetsmarknadens område ansåges nödvändig. I fråga om
betydelsen av den föreslagna omläggningen av folkbokföringen ur arbetsmarknadssynpunkt
kunde kommissionen i huvudsak instämma i vad därom
anförts i betänkandet.
Civilförsvarsstyrelsen framhåller, att rekryteringen till civilförsvarets olika
grenar komme att avsevärt underlättas genom att i enlighet med förslaget
tillförlitliga och detaljerade register över hela den civilförsvarspliktiga befolkningen
kunde uppläggas. Även med avseende å möjligheterna att registrera
evakuerade och utbombade samt identifiera personer, som omkommit vid
fientliga luftanfall, torde det nya folkbokföringssystemet få stor betydelse.
Styrelsen ville understryka angelägenheten av att de nuvarande, hos länsarbetsnämnderna
förda uttagningsregistren vidmakthölles i aktuellt skick icke
blott intill dess normala utrikespolitiska förhållanden åter inträtt utan även
därefter fram till den tidpunkt, då säkra garantier vunnits för att nya allmänna
uttagningsregister snabbt kunde iordningställas medelst avtryck av länsbyråernas
personplåtar.
Jämväl överbefälhavaren har betonat vikten av en omläggning av folkbokföringen
med hänsyn till den civila beredskapen. Även med hänsyn till
den militära registreringen komme emellertid, enligt vad överbefälhavaren
vidare anfört, förläggandet av särskilda centrala register till länsbyråer
att ha stort värde. Dessa register gåve nämligen möjligheter till sådana
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
61
kompletteringar eller rekonstrueringar av de militära registren, som kunde
bliva nödvändiga på grund av åverkan eller förstöring genom flyganfall o. s. v.
Länsregistren torde även bliva till god hjälp vid det identifieringsarbete, som
i krig vore lika ofrånkomligt som viktigt.
Socialstyrelsen betonar, att det moderna samhällets anpassning
för sina sociala uppgifter av skilda slag komme att väsentligt underlättas
genom folkbokföringens rationella organisation. Som exempel nämner
styrelsen de genom tillkomsten av centrala löpande register ökade möjligheterna
att tillgodose de utomäktenskapliga barnens intressen i fråga om fullgörande
av underhållsskyldighet samt fastställande av faderskap i vissa fall.
Såsom framgår av den förut lämnade översikten över remissyttrandena har
i vissa yttranden frågan om en folkbokföringsreform ansetts beroende av
den vidare utvecklingen av frågan om en uppbördsreform. I allmänhet
har man i dessa yttranden beträffande förevarande spörsmål allenast framhållit
svårigheterna att grunda ett omdöme på det kortfattade förhandsreferatet
av det blivande förslaget i uppbördsfrågan. Länsstyrelsen i Jönköpings
län har emellertid tillagt att, såvitt länsstyrelsen kunde bedöma, en central
folkbokföring icke syntes vara en oavvislig förutsättning för ett sådant uppbördsförfarande
som angivits i uppbördsberedningens alternativ I. Länsstyrelserna
i Örebro och Gävleborgs län hava, för den händelse uppbördsförfarandet
skulle komma att anordnas enligt något av uppbördsberedningens alternativ,
ifrågasatt en framflvttning av uppbördsårets början till mars eller
april. Det syntes, framhåller sistnämnda länsstyrelse, icke vara nödvändigt
att mantalslängderna färdigställdes så tidigt som ifrågasatts, eftersom någon
tid sannolikt måste vara fri från preliminär skatt, om möjlighet skulle föreligga
att utfå den kvarstående skatten, samt sistnämnda skatt lämpligen syntes
kunna uttagas under årets två första månader.
I sitt yttrande över folkbokföringskommitténs betänkande anmärker 19AA
ärs uppbördsberedning till en början, att de alternativa förslag, som beredningen
ämnade avgiva, i några avseenden torde komma att skilja sig från de
i betänkandet återgivna. Detta förändrade emellertid intet i vad som sagts i
fråga örn behovet av en förbättrad folkbokföring. Efter att hava erinrat om
att det enligt beredningens förslag vore erforderligt dels att den tidpunkt, som
i fråga örn bosättningen skulle vara avgörande för varest en person skulle
mantalsskrivas, fastställdes till den 1 november, dels ock att debiteringsförrättarna
erhölle löpande underrättelser örn inträffade flyttningar samt förändringar
i civilstånd och barnantal, anför beredningen vidare:
Skulle man försöka lösa uppbördsfrågan efter de av uppbördsberedningen
förordade linjerna utan att samtidigt reformera folkbokföringen i de avseenden,
som ovan nämnts, nödgades man vid debiteringen av preliminär skatt
och vid bestämmandet av skattetabell för inkomståret utgå från de uppgifter
angående bosättning, civilstånd och barnantal, som grundade sig på mantalsskrivningen
för året näst före inkomståret. Detta skulle visserligen medföra
vissa fördelar. Sålunda skulle man vid debiteringsarbetet kunna i viss mån
62
Kungl. Alaj.ts proposition nr 282.
undvika den forcering mot slutet av året, som enligt uppbördsberedningens
förslag kommer att föranledas därav, att senast den 1 november inträffade
ändringar i fråga om bosättning, civilstånd och barnantal skola iakttagas vid
debiteringen av preliminär skatt och fastställande av skattetabell för inkomståret.
Vidare skulle kvarstående skatt på grund av taxering visst år alltid
komma att påföras i samma kommun som preliminär skatt för nästföljande
år, i följd varav nämnda skatter alltid kunde upptagas å samma debetsedel
och redovisas till samma uppbördsmyndighet.
Emellertid skulle ett genomförande av uppbördsberedningens förslag utan
ändring i folkbokföringen i de ovan omfönnälda avseendena föra med sig
högst betydande olägenheter. Då den preliminära skatten skulle beräknas på
grundval av ett civilstånd och barnantal, som hänförde sig till förhållandena
ett år före inkomstårets ingång, vore skattskyldig, för att erhålla ändring i
nämnda skatt på grund av under året näst före inkomståret inträffade förändringar
i civilståndet och barnantalet, tvungen att särskilt söka jämkning
av skatten. En dylik ordning skulle säkerligen av de skattskyldiga uppfattas
som mycket otillfredsställande. Den skulle därjämte komma att föranleda
ett avsevärt antal jämkningsfall under inkomståret med motsvarande hårda
belastning av jämkningsmyndigheten. Vidare skulle man vid utsändandet
av debetsedlar och skatlekort som regel nödgas använda ett år gamla adresser,
varför ett stort antal debetsedlar och skattekort skulle komma vederbörande
tillhanda först lång tid efter avsändandet; detta skulle vara särskilt
olägligt, då löneavdrag enligt debetsedel eller skattekort skulle börja verkställas
omedelbart efter inkomstårets ingång. Slutligen skulle stora svårigheter
uppstå vid avräkningen av preliminär skatt från slutlig skatt i de fall,
då vederbörande för taxeringsåret vore mantalsskriven i annan kommun än
den, där han mantalsskrivits för det år, som läge två år tillbaka i tiden,
d. v. s. det år, då debitering eller fastställande av skattetabell för inkomståret
ägt rum. För att möjliggöra för debiteringsförrättaren att i dylika fall
erhålla uppgift örn debiterad eller erlagd preliminärskatt, måste i mantalslängden
för envar där upptagen person uppgivas hans mantalsskrivningsort
för det andra året före taxeringsåret. Uppbördsberedningen hyser emellertid
farhågor för att även med en dylik komplettering av mantalslängden
stora svårigheter skulle föreligga att utan ytterligare förbättring av den nuvarande
folkbokföringen införskaffa ifrågavarande uppgifter; i varje fall
skulle inhämtandet därav komma att föranleda en synnerligen betungande
skriftväxling.
Uppbördsberedningen har funnit de ovan nämnda olägenheterna vara av
den art, att beredningen icke anser sig kunna förorda ett nytt uppbördssystem
med mindre en ändring av folkbokföringen kommer till stånd i de avseenden,
som ovan framhållits. Ett genomförande av folkbokföringskommitténs
förslag skulle därjämte verksamt bidraga till ett förbättrat uppbördsförfarande
såtillvida, att till följd av den noggrannare registrering av befolkningen,
vilken en reformerad folkbokföring komme att innebära, den dubbelföring
eller det uteslutande av person vid mantalsskrivningen, som nu
stundom äger rum, icke vidare borde förekomma.
Riksräkenskapsverket anför för sin del:
Införandet av maskinella hjälpmedel vid länsstyrelserna utgör enligt riksräkenskapsverkets
mening en i det närmaste nödvändig förutsättning för att
länsstyrelserna skola kunna på ett fullt rationellt sätt handhava sina betydelsefulla
åligganden i avseende på skatteuppbörden m. m. De kunna uppenbarligen
utnyttjas för ett flertal olika ändamål och medföra bland annat den
fördelen, att i längder av olika slag fullständigare uppgifter än för närvä
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
63
rande kunna medtagas utan extra kostnad. Detta synes kunna bliva av stort
värde exempelvis vid restindrivningen.
Den föreslagna anordningen med de till länsstyrelsen förlagda tryckande
registren och den härmed sammanhängande tillgången till aktuella uppgifter
om befolkningen skulle medföra den stora fördelen, att hos länsstyrelserna
sammanföres ett aktuellt material, innehållande data av största vikt för skatteuppbördens
effektiva bedrivande inom länet. Härigenom kumla länsstyrelserna
få ett fastare grepp över skatteuppbörden. Den blivande organisationen
av uppbörden är visserligen för närvarande föremål för särskild utredning
och riksräkenskapsverket saknar därför anledning att här närmare ingå
på dessa frågor. Ämbetsverket vill emellertid i detta sammanhang erinra om
att enligt 1936 års uppbördskommittés förslag till omorganisation av uppbördsväsendet
och folkbokföringen m. m. förutsattes, att länsstyrelsernas på
liknande sätt förbättrade möjligheter att överblicka flyttningar från ort till
annan skulle tillvaratagas för ernående av en rationellare organisation av
restindrivningen. Sålunda skulle enligt nämnda förslag länsstyrelserna i en
helt annan omfattning än för närvarande dirigera indrivningsarbetet. Bland
annat skulle handräckningsförfarandet koncentreras till länsstyrelserna. En
sådan organisation står enligt riksräkenskapsverkets mening väl i överensstämmelse
med länsstyrelsernas ställning som centrala uppbördsverk.
Pensionsstgrelsen vitsordar att, på sätt kommittén anfört, vissa möjligheter
till förenklingar i pensionsst yreisens registerför
i n g skulle kunna vinnas vid en omläggning av folkbokföringen. Maskinell
utskrift av pensionsavgiftsförteckningarna skulle, framhåller styrelsen, bli
till betydande fördel för styrelsen, då förteckningarna därigenom bleve avsevärt
mera tillförlitliga och tydliga än vad nu understundom vore fallet.
Styrelsen förklarar sig vidare villig att pröva det av kommittén föreslagna
systemet med maskinellt utskrivna rekvisitionskort och framhåller, att det
jämväl ur en annan synpunkt vore önskligt att styrelsen erhölle uppgift om
flyttningar mellan kommuner. Styrelsen skulle nämligen härigenom erhålla
större möjligheter till prövning av frågan örn nedsättning av folkpension vid
pensionstagares flyttning från dyrare till billigare ortsgrupp. Det vore även
av intresse för styrelsen alt erhålla kännedom örn flyttningar från billigare
till dyrare ort och mellan kommuner i samma ortsgrupp, detta emedan flyttningarna
icke sällan orsakades av förändringar i pensionstagarnas hälsotillstånd
eller försörjningsförhållanden. Slutligen vitsordar styrelsen, att maskinell
utskrift av avgiftskort för nytillkommande årsklass skulle åstadkomma
en icke oväsentlig arbetsbesparing.
Pensionsstgrelsen har även granskat kommittéförslaget med utgångspunkt
från s j u k försäkringens behov och ö n s k e m å 1. Sett inden
nuvarande statsunderstödda sjukförsäkringens synpunkt syntes, yttrar
styrelsen, några erinringar icke finnas alt framställa mot förslaget. Örn åter
social vår dskommitténs förslag till lag örn allmän sjukförsäkring genomfördes,
torde däremot viss komplettering av folkbokföringsförslaget kunna ii rågasättas.
På grund av de av socialvårdskommittén föreslagna bestämmelserna
rörande avgiltsuppbörd genom arbetsgivarna bleve sjukkassorna i hög
grad beroende av arbetsgivarna för sin avgiltsuppbörd. Inom kassorna kom
-
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
me därför otvivelaktigt att föreligga ett starkt behov av kännedom om vilka
som vore arbetsgivare. En kommunvis uppgjord förteckning över arbetsgivarna
bleve ett önskvärt eller nödvändigt hjälpmedel inom varje kassa för
underlättande av olika bestyr i samband med uppbörden. Jämväl inom arbetslöshetsförsäkringen,
rörande vars omorganisation förslag vore
att vänta, torde arbetsgivareförteckningar komma att bli behövliga. Såvitt
bedömas kunde borde möjlighet föreligga att inom ramen för folkbokföringen
med ledning av mantalsuppgifter och de till länsstyrelserna från arbetsgivarna
inkommande uppgifterna örn arbetsanställning upprätta arbetsgivaveregister
för såväl sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringarnas
organ som eventuellt andra institutioner. Skulle emellertid, på sätt styrelsen
ifrågasatt i yttrande över socialvårdskommitténs förslag, vid genomförande
av ett förslag till källbeskattning sjukkasseavgiften komma att uttagas i samband
med skatten, torde ur sjukkassesynpunkt icke finnas anledning påkalla
förande av ett arbetsgivareregister inom folkbokföringen.
De allmänna riktlinjer för en folk bokförings reform,
som kommittén uppdragit, hava blivit föremål för gillande uttalanden i det
övervägande antalet remissyttranden. Sålunda yttrar t. ex. statskontoret, att
en förtjänst hos förslaget vore att de grundläggande principerna i nu gällande
kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningar bibehållits. Helt allmänt
torde om förslaget kunna sägas, anför statskontoret vidare, att dess
genomförande skulle möjliggöra en betydligt förbättrad och mera mångsidigt
användbar folkbokföring.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län är däremot av annan mening. Länsstyrelsen
erinrar örn att länsstyrelsen i sitt utlåtande över 1936 års uppbördskommittés
betänkande anfört, att den föreslagna likriktningen av folkbokföringen
för riket i dess helhet med hänsyn till de väsentligt olikartade förhållandena
— å ena sidan landsbygdens små och medelstora kommuner med
deras i regel fastare befolkning samt å andra sidan de större städerna med
deras rörligare befolkning — innebure en överorganisation, som länsstyrelsen
redan på grund av de därmed förenade kostnaderna icke ansåge sig
böra tillstyrka. Länsstyrelsen kunde icke finna, att detta blivit vederlagt i
det nu föreliggande betänkandet.
Även länsstyrelsen i Gävleborgs län åberopar sitt yttrande över uppbördskommitténs
betänkande. I nämnda yttrande hade länsstyrelsen framhållit,
att ett mycket stort antal fel skulle undvikas, därest enhetliga bestämmelser,
exempelvis i särskild instruktion för mantalsskrivningsförrättare, utfärdades.
En bestämmelse om att en person, som kyrkobokförts i en kommun, icke
finge vid mantalsskrivningen uteslutas med mindre förrättningsmannen vunnit
bekräftelse på att samme person upptagits i annat distrikts mantalslängd,
skulle förhindra obehöriga uteslutningar. Dubbelskrivningar skulle förebyggas
genom motsvarande föreskrift om att person, som ej vore kyrkobokförd
inom kommunen, icke finge mantalsskrivas där med mindre förrättningsmannen
övertygat sig örn att samme person icke upptagits i annat
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
65
distrikts mantalslängd. Detta syntes länsstyrelsen alltjämt äga giltighet. Länsstyrelsen
ville därjämte ifrågasätta, huruvida icke en nöjaktig kyrkobokföring
skulle kunna uppnås på det sätt, alt i födelseförsamlingen upplades
särskild akt beträffande varje utflyttad person och att kyrkobokförare i
andra församlingar ålades att till födelseförsamlingen rapportera nuvarande
kyrkoskrivningsförhållanden och inträffande ändringar. Härigenom skulle
vinnas, att i födelseförsamlingen städse skulle kunna erhållas uppgift om en
persons nuvarande kyrkoskrivningsort m. m. Födelseförsamlingens födelsebok
skulle sålunda komma att bliva ett centralt register över alla inom församlingen
födda personer och sålunda kunna på visst sätt ersätta av kommittén
föreslagna register. Huruvida folkbokföringen i de största städerna
i riket vore i större behov av reformering ville länsstyrelsen ej yttra sig om,
men örn så skulle vara fallet syntes en reform böra vidtagas för sådana orter
och icke för riket i övrigt.
Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar: Det borde övervägas, om icke åtskilliga
och kanske de flesta av de eftersträvade fördelarna stöde att vinna
genom en effektiviserad församlingsbokföring, ett reglerat fast samarbete
mellan kyrkliga och civila statliga och kommunala lokala myndigheter och
en utvidgad rapportskyldighet från lokala folkbokföringsorgan till statistiska
centralbyrån i och för den erforderliga riksbokföringen.
Kammarrätten framhåller i sitt utlåtande, att det med hänsyn till åtskilliga
omständigheter vore önskvärt, att liksom i uppbördskommitténs förslag
skillnad gjordes mellan civil folkbokföring och kyrkobokföring,
varav den förstnämnda skulle avse en rent borgerlig registrering
av befolkningen och den sistnämnda en registrering av kyrkliga förrättningar.
I enlighet härmed borde åt församlingsboken och församlingsliggaren givas
benämningar av borgerlig karaktär, till exempel befolkningsbok och befolkningsliggare,
vilket ju också skulle stå i överensstämmelse med deras
funktion av för den civila folkbokföringen grundläggande urkunder. Övriga
av prästerskapet förda böcker, som vore av mera sakral karaktär, skulle däremot
bibehålla benämningen kyrkoböcker.
Socialstyrelsen framför liknande synpunkter. Visserligen borde, enligt vad
styrelsen yttrar, prästerskapet alltjämt bibehållas vid sin befattning med
folkbokföringen; prästerskapets erfarenhet på området och förtrogenhet
med folkbokföringsärenden ävensom den kontakt mellan församlingsprästerna
och befolkningen i orterna, som härvidlag genom tradition och hävd
hade skapats, representerade värden som borde bevaras. Men dessa synpunkter
talade på intet sätt emot en sådan anordning, som den 1936 års
uppbördskommitté på sin tid föreslagit, nämligen alt prästerna i fråga örn
sin befattning med folkbokföringen skulle vara civila tjänstemän och såsom
folkregisterförare lyda under länsstyrelserna. Styrelsen funne detta
förslag avgjort vara att föredraga framför folkbokföringskommitténs. Då
det ansetts erforderligt med en till en riksmyndighet och länsstyrelserna
centraliserad folkbokföring, syntes nämligen konsekvensen böra bli den, att
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 282. 5
66 Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
överinseendet över den lokala folkbokföringen tillkomme dessa myndigheter.
Även länsstyrelsen i Kronobergs län har ifrågasatt lämpligheten av att
ställa länsstyrelserna helt utanför det aktiva folkbokföringsarbetet. Erfarenheten
torde komma att visa, anför länsstyrelsen, att detta i längden icke
vore lyckligt. Åtminstone gällde detta tillsynen över den lokala folkbokföringen.
Även örn länsstyrelserna icke skulle deltaga i den aktiva folkbokföringen,
komme länsstyrelserna dock genom registerföringen att bäst kunna
iakttaga, om fel beginges av de lokala folkbokförarna eller örn de enskilda
medborgarna försummade sin anmälningsskyldighet.
Länsstyrelsen i örebro län föreslår ett fortlöpande samarbete mellan pastor
och mantalsskrivningsförrättare under hela året. Helst borde, anför
länsstyrelsen, kyrkobokföringsfrågorna avgöras fortlöpande under året i
samråd mellan pastor och häradsskrivare, varvid den senares mening borde
äga vitsord framför den förres. Få befattningshavare torde genom kunnighet
och erfarenhet vara mera skickade för hithörande uppgifter än dessa. För
pastor vore ett dylikt samarbete med häradsskrivare ett värdefullt stöd i
denna del av hans verksamhet. Med ett sådant samarbete kunde det ock
ifrågasättas, huruvida icke mantalsskrivningsinstitutet kunde slopas.
Jämväl domkapitlet i Karlstad förordar ett visst mått av samarbete mellan
pastor och häradsskrivare. Enligt domkapitlet borde sålunda pastor och
mantalsskrivningsförrättare under hela året stå i kontakt med varandra och
mantalsskrivningsförrättaren alltså kontinuerligt följa de ändringar, som inträffade
i fråga om kyrkobokföringen. En dylik anordning hade redan flerstädes
praktiserats och visat sig medföra även den fördelen, att arbetsbörden
lättats både för mantalsskrivningsförrättaren och för vederbörande
pastor.
I de utlåtanden, som hittills berörts, har ej ifrågasatts annat än att den
lokala löpande folkbokföringen fortfarande skulle handhavas av prästerskapet
även till den del den kunde anses fullgöra rent borgerliga funktioner.
Emellertid hava sympatier uttalats jämväl för en längre gående sekularisering
av den löpande folkbokföringen. Sålunda har länsstyrelsen i Västmanlands
län anfört, att länsstyrelsen hellre hade sett att den lokala folkbokföringen
anförtroddes åt en civil tjänstemannakår, t. ex. en väsentligt
utökad häradsskrivarkår. Enär emellertid även folkbokföringskommitténs
förslag fyllde rätt högt ställda krav och dessutom såväl folkbokföringsfrågan
som frågan om en källskatteuppbörd trängde till sin lösning, framställde
länsstyrelsen intet ändringsyrkande i denna del. — Av liknande skäl har
styrelsen för svenska stadsförbundet avstått från att framställa något ändringsyrkande.
Styrelsen har i övrigt anfört, att styrelsen icke vöre övertygad
om att man i längden kunde med fördel låta den lokala löpande folkregistreringen
ankomma på prästerskapet. För närvarande syntes ett dylikt förfaringssätt
dock ej innebära några mera betydande olägenheter. — Svenska
landskommunernas förbund har framhållit, att inom förbundet funnes en
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
67
icke obetydlig opinion för folkbokföringsbestyrets överflyttning från prästerskapet
till civila myndigheter och närmast då kommunala organ. Förbundsstyrelsen
hade emellertid beaktat att frågan om en källskattereform, vilken
icke tålde uppskov, vore beroende av att folkbokföringsfrågan snarast
bragtes till sin lösning. Skulle andra myndigheter än prästerna föreslås att
handhava folkbokföringen, torde nya tidsödande utredningar bliva nödvändiga,
vilka skulle komma att avsevärt fördröja uppbördsreformen. Skulle
folkbokföringen anförtros åt borgerligt kommunala myndigheter, vore styrelsen
övertygad om att den nuvarande kommunindelningen ej kunde garantera
kvalificerade krafter för ändamålet. 1 de smärre kommunerna torde
nämligen långt ifrån alltid kunna uppbringas personer, som vore lämpliga.
En rationaliserad kommunindelning syntes således vara nödvändig, men
det vöre en öppen fråga, när en sådan kunde komma till stånd. Styrelsen
ville även framhålla, att en övergång till ett system med civila befattningshavare
för folkbokföringen torde komma att medföra i synnerligen hög
grad ökade kostnader icke blott för staten utan även för kommunerna,
medan ett bibehållande av prästerskapet såsom handhavare av folkbokföringen
icke torde komma att åsamka kommunerna några nämnvärt ökade
kostnader.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har tagit steget fullt ut och yttrar, att det
vore organisatoriskt olämpligt att taga prästerskapet i anspråk för en rent
civil folkbokföring. Mot kommitténs argumentering — vilken syntes stödja
sig på Visby domkapitels utlåtande över 1936 års uppbördskommittés betänkande
,vari utsagts att staten, så länge den nyttjade kyrkan som organ
för sin andliga omvårdnad om folket, måste genom folkregistrering hålla
prästerna underrättade örn vilka personer de av staten ålades att ansvara
för — ville länsstyrelsen invända, att själavården vore en personlig angelägenhet,
som för sitt rätta fullgörande torde vara beroende av helt andra
omständigheter än förandet av ett namnregister, och att själavården snarare
bleve lidande på att prästernas bestyr med folkbokföringen utökades.
Lämpligast syntes vara, att prästerskapets folkbokföring endast omfattade
sådant som ägde samband med kyrkliga förrättningar. Ej ens ur kostnadssynpunkt
torde det kunna beräknas bliva fördelaktigare att överlåta den
civila folkbokföringen åt prästerskapet.
Även mantalsdirektören i Göteborg, med vilken Göteborgs magistrat instämt,
vänder sig mot nyssnämnda uttalande av Visby domkapitel, i vad det
åberopats av kommittén. Prästerna skulle, anför mantalsdirektören, mycket
väl kunna undvara kyrkobokföringen, därest varje medborgare över 15 år
försåges med ett medborgarkort, varigenom han kunde identifiera sig vid prästerliga
förrättningar. Ett sådant medborgarkort hade även föreslagits av
kommittén. I medborgarkortet skulle mantalsskrivningsförrättare, om sådan
utsåges att handhava jämväl den löpande folkbokföringen, kunna teckna bevis
örn fullgjord anmälan angående dödsfall, barns födelse m. m. till företeende
inför pastor vid begäran örn begravning, dop o. s. v. Vid sådant förhållande
och då prästernas arbetsuppgifter i övrigt vore i hög grad väsensskilda
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 282
från folkbokföringsarbetet, vore det synnerligen olämpligt alt bibehålla prästerna
vid detta arbete. I stället borde såväl den löpande som den periodiska
folkbokföringen anförtros åt mantalsskrivningsförrättarna, vilka vore i administrativa
värv väl förfarna tjänstemän och vilkas huvudsakliga arbetsuppgifter
redan för närvarande utgjordes av sysslandet med den periodiska folkbokföringen.
Dessa tjänstemäns relativa fåtalighet och stora arbetsområden
kunde visserligen ingiva vissa betänkligheter, då det gällde kommunikationen
med allmänheten, men vore å andra sidan till fördel i vad anginge kommunikationen
med länsbyråerna och riksbyrån. Enligt förslaget skulle för övrigt
till allmänhetens betjänande utses s. k. roteombud, vilka hade att icke blott
tillhandagå med råd och upplysningar utan jämväl biträda vid blanketters
ifyllande. Vid en sådan anordning skulle även tillsynen över folkbokföringen
kunna anförtros åt civila förvaltningsorgan. I Stockholm och Göteborg hade
mantalsskrivningsförrättarna redan att i viss utsträckning ombesörja den löpande
folkbokföringen, vilket likväl icke föranlett att prästerskapet befriats
från kyrkobokföringsskyldighet. Detta förhållande hade föranlett ett tidsödande
och onödigt dubbelarbete och borde tillrättaläggas vid genomförandet
av kommitténs förslag. Då detta icke kunde tänkas ske på annat sätt än att
prästerskapet befriades från kyrkobokföringsskyldighet, torde härutinnan föreligga
ytterligare ett starkt vägande skäl för att samma ordning vunne tilllämpning
i landet i övrigt.
Mot magistratens och mantalsdirektörens nyss återgivna uttalanden har
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört, att en anordning sådan som
den föreslagna möjligen skulle kunna genomföras i Göteborg men däremot
icke utan stora organisatoriska förändringar, varom utredning emellertid icke
framlagts, för länet i övrigt.
En sekularisering av den löpande folkbokföringen förordas även av Överståthållarämbetet.
En sådan omläggning borde dock, anför ämbetet, i varje
fall till en början begränsas till de större städerna och vore knappast ändamålsenlig
för befolkningen å landsbygden. Det ville synas som om folkregistreringen
i nämnda städer, där en betydande omflyttning mellan olika församlingar
ägde rum, med fördel kunde helt anförtros åt de icke-kyrkliga organen;
de kyrkliga organen skulle då endast avisera folkbokförarna om verkställda
förrättningar. Därigenom skulle den dubbelbokföring undvikas, som redan nu
på sina håll ägde rum och som efter förslagets genomförande ytterligare skulle
ökas, varjämte kostnader skulle sparas och ökad effektivitet vinnas.
Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän har även uttalat
sympatier för en överflyttning av den löpande folkbokföringen från prästerskapet
till mantalsskrivningsförrättarna. Aviseringen till länsbyråerna från
de lokala folkbokföringsorganen krävde, framhåller föreningen, noggrannhet,
exakthet och snabbhet. Även örn sådana egenskaper förefunnes hos många
präster, läge dock den dominerande delen av deras livsgärning på ett annat
plan än det kontorsmässiga. Särskilt i större stadsförsamlingar torde den andliga
omvårdnaden örn församlingsborna taga så stor del av prästernas arbetskraft
i anspråk, att folkbokföringen kunde ägnas endast mera periferiskt in
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
69
tresse. Det torde även vara berättigat att ifrågasätta, huruvida pastorsämbetena
med hänsyn till den arbetsökning i övrigt, som enligt förslaget otvivelaktigt
pålades dem, kunde förväntas ägna kontrollen av flyttningsanmälningar
mera tid och uppmärksamhet än hittills. Även av detta skäl inställde sig
frågan, om icke en ytterligare förbättring vore möjlig genom att lägga folkbokföringen
på civil myndighet. Mantalsskrivningsförrättaren och honom underställd
personal torde dessutom hava rikare erfarenhet av undersökningsarbete
i folkbokföringsärenden och bättre kännedom om författningar och
praxis. Rent teoretiskt talade sålunda skäl för en sådan överflyttning som
förut nämnts. Det vöre också principiellt riktigast, att såväl löpande som periodisk
folkbokföring ombesörjdes av en och samma myndighet. De invändningar
mot en sådan överflyttning, som framställts av kommittén, kunde
dock, framhåller föreningen vidare, ej frånkännas berättigande. Dessa invändningar
beaktade emellertid icke möjligheten av en civil folkbokföring vid
sidan av den kyrkliga. En sådan kombination hade sedan länge prövats i
Stockholm och Göteborg och syntes med fördel kunna användas i övriga magistratsstäder,
framför allt de större och medelstora. En löpande civil folkregistrering
av här åsyftad art borde anförtros åt mantalsskrivningsförrättaren,
vilken borde föra den av kommittén föreslagna församlingsliggaren samt boken
över obefintliga. I städer med mer än en församling skulle härvid en
ganska betydande arbetsbesparing vinnas därigenom, att personakterna
icke behövde rekvireras vid flyttningar inom staden. Pastor skulle ombesörja
kyrkobokföring i samma omfattning som nu, varvid uppgifter örn
flyttningar m. m. finge tillhandahållas honom i form av avtryckskort. Från
skilda håll inom föreningen hade, yttrar föreningen slutligen, röster höjts för
genomförandet av en sådan anordning. Kommittén hade emellertid uttalat
uppfattningen, att något synnerligt behov därav ej förelåge. Kommittén hade
samtidigt uttalat, att det föreslagna allmänna systemet ej lade hinder i vägen
för genomförande av ifrågavarande undantagsanordning, därest den framdeles
skulle befinnas önskvärd. Med hänsyn härtill och till det läge, vari folkbokföringsfrågan
nu befunne sig, hade föreningen icke velat direkt motsätta
sig kommitténs förslag i nu ifrågavarande hänseende, men utginge föreningen
från att de framförda synpunkterna bleve föremål för bedömande vid förslagets
fortsatta omprövning.
Kommitténs förslag om bibehållande av församlingsboken i ko mbination
med den s. k. församlingsliggaren har i det övervägande
antalet yttranden vunnit tillstyrkan eller i allt fall lämnats utan
erinran. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller sålunda, att det vore
en obestridlig fördel ur säkerhetssynpunkt, att kyrkobokföringen skulle som
hittills ske i fasta församlingsböcker. Anordningen med de såsom blad i
församlingsliggaren ingående personakterna, vilka skulle ersätta flyttningshetygen
ulan att dock utlämnas till allmänheten men vid flyttning översändas
direkt mellan pastorsämbetena, funne länsstyrelsen synnerligen praktisk
och effektiv. Möjligheterna till skrivfel vid utskrivande av flyttningsbe
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
tygen uteslötes och i personakten kunde även upptagas sådant, som icke
lämpade sig för offentlig kännedom. Domkapitlet i Strängnäs anser, att genom
personakterna en betydligt större säkerhet i kyrkobokföringen torde
uppnås. Domkapitlet i Skara yttrar att, även om fullkomligheten ej heller
på detta sätt uppnåddes, antalet felaktigheter dock torde bli betydligt färre
än med nuvarande ordning.
Riksräkenskapsverket anmärker emellertid, att man icke torde kunna
komma ifrån att systemet medförde ett visst dubbelarbete. Å andra sidan
syntes systemet medföra den fördelen, att man finge tillfälle att med samtidigt
bibehållande av den äldre riskfriare ordningen bilda sig en uppfattning
om hur en efter lösbladssystem upplagd bokföring verkade. Visade den
sig fungera tillfredsställande, borde man enligt ämbetsverkets mening så
småningom kunna nå fram till att dubbelarbete undvekes därigenom att.
den fasta församlingsboken avskaffades eller till sitt innehåll begränsades.
Överståthållarämbetet har däremot icke ansett sig kunna tillstyrka förslaget
i denna del. Systemet hade sin svaghet däri, att dessa viktiga akter
skulle sändas mellan pastorsämbetena och därvid ofta behandlas av personer,
som av naturliga skäl saknade tillräcklig erfarenhet av ett dylikt
systems tillämpning. Dessutom komme systemet att medföra ökat lokalbehov,
i Stockholm förslagsvis beräknat till 300 kvm.
Riksarkivet konstaterar med tillfredsställelse, att det nuvarande systemet
med kyrkobokföring i böcker med fasta blad bibehållits utom i
fråga om församlingsliggaren. En kyrkobokföring, i vilken de grundläggande
anteckningarna gjordes på lösa blad, kunde icke skänka den trygghet
för forskningen, som riksarkivet ansåge vara dess oavvisliga skyldighet
att påyrka. Icke heller gåve det den rättssäkerhet, som den enskilde ägde
fordra. Liksom kommittén förutsatte därför riksarkivet, att den möjlighet
till undantag från denna regel, som enligt förslaget komme att föreligga,
tillämpades restriktivt.
Liknande synpunkter hava anförts i ett flertal andra yttranden, särskilt
från kyrkligt håll.
Statens organisationsnämnd yttrar däremot:
Kyrkoböcker, som skola föras i kronologisk ordning — exempelvis sådana
som avse kyrkliga förrättningar — kunna kanske lämpligen vara
bundna. Vad däremot sådana böcker beträffar, som föras i annan ordning,
exempelvis alfabetiskt efter personnamn eller efter bostad, synes lösbladssystem
vara att föredraga, enär därvid omskrivningar ävensom hänvisningar
till fortsättning å annat ställe i boken m. m. undvikas, övergång från en
indelningsgrund till annan underlättas även vid lösbladssystem. Numera
finnas lösbladssystem med betryggande låsanordningar för förhindrande av
att blad förkomma. Det synes följaktligen kunna övervägas, örn icke folkbokföringskommitténs
förslag i här behandlade avseende bör modifieras, så
att även för församlingsbok medgives lösbladssystem och, där nyuppläggning
av församlingsbok äger rum, denna alltid anordnas enligt lösbladssystem.
Förslaget har, i vad det avser mantalsskrivningens bibehållande,
mött gensagor endast i ett fåtal yttranden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
71
Domkapitlet i Visby ifrågasätter, huruvida icke mantalsskrivningsförrättningen
kunde utbytas mot en formell akt å vederbörande länsbyrå, därvid
konstaterades vilka personer som å viss dag vore kyrkobokförda i viss församling.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län invänder, att en löpande folkbokföring
borde kunna ordnas så att fullgod kontroll kunde vinnas inom vederbörande
ämbetsverk, därvid särskild mantalsskrivningsförrättning ur kontrollsynpunkt
bleve obehövlig. Om vidare den löpande folkbokföringen anordnades
efter ett system, som skänkte bokföringen erforderlig tillförlitlighet, syntes
även de rättsverkningar, som nu tillkomme mantalsskrivningen, utan risk
kunna överföras på den löpande bokföringen.
Länsstyrelsen i Örebro län — vilken såsom förut nämnts föreslagit ett
under hela året fortlöpande samarbete mellan pastor och mantalsskrivningsförrättare
— invänder i anslutning härtill beträffande mantalsskrivningens
kontrollfunktion, att kontrollen inträdde väl sent, i vissa fall ett belt
år efter det den kontrollerade åtgärden vidtagits i kyrkobokföringen. Med
hänsyn därtill syntes det oegentligt, anför länsstyrelsen vidare, att vid förekommande
skiljaktigheter kyrkobokföringen skulle rättas efter mantalsskrivningen.
Genom fortlöpande samarbete mellan pastor, häradsskrivare och de
av kommittén föreslagna s. k. roteombuden samt strängare påföljder för
underlåtenhet att fullgöra anmälnings- och uppgiftsskyldighet skulle folkbokföringen
ständigt kunna hållas i säkrast möjliga skick och behovet av
mantalsskrivning ur kontrollsynpunkt bortfalla. Mantalsskrivningens rättsverkningar
skulle lika väl kunna hänföras till den löpande folkbokföringen,
sådan denna förelåge vid viss tidpunkt; i skatteförfattningarna kunde t. ex.
såsom hemortskommun stadgas den kommun, där den skattskyldige vid
viss tidpunkt vore rätteligen kyrkobokförd Någon motsvarighet till mantalslängden
syntes åtminstone för taxeringsarbetets del ej erforderlig, utan
det vore tillräckligt och samtidigt tidsbesparande, örn de uppgifter, som nu
måste inhämtas ur mantalslängden, inflöte direkt i den med hjälp av det
tryckande registret upprättade stommen till taxeringslängd. Besparing av
tid och kostnader samt förenklingar i det tryckande registrets förande skulle
härigenom vinnas. Mantalsuppgifterna borde i dylikt fall ersättas med årliga
kyrkobokföringsuppgifter och översynen av folkbokföringen ske i samband
med granskningen av dessa i närvaro av pastor, häradsskrivare och
roteombud vid en gemensam folkbokföringsförrättning, omfattande vad enligt
förslaget skulle utföras vid såväl förskrivning som mantalsskrivningsförrättning.
Genom mantalsskrivningens slopande skulle slutligen den oformligheten
kunna undvikas, att i högre instans mantalsskrivningsorten bestämdes
till annan kommun än den, vilken i ett tidigare mål örn samma persons
kyrkobokföring förklarats vara dennes rätta kyrkobokföringsort.
Kommitténs förslag, att lill kyrkobokföringen och mantalsskrivningen
skulle fogas ett nytt led, innefattande central registrering med
maskinella hjälpmedel, bar i allmänhet vitsordats som välbetänkt.
Kommitténs uttalande, att de centrala registren i stort sett och med
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
undantag för de hos riksbyrån samlade personakterna för personer, vilka
upphört att redovisas i den aktuella folkbokföringen, skulle hava allenast
sekundär karaktär i förhållande till kyrkoböcker och mantalslängder har
icke mött gensagor. Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller dock det invecklade
och månghövdade aviseringsförfarande, som denna de centrala registrens
egenskap nödvändiggör. I anslutning därtill uttalar länsstyrelsen,
under betonande av de därmed följande felriskerna, farhågor för att dessa
register icke skulle komma att förete den bild av tillförlitlighet, som den
nuvarande folkbokföringen ansetts sakna.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län vill överlämna åt kommunerna att anskaffa
maskinella hjälpmedel för folkbokföringen och åberopar i detta sammanhang,
att sådana hjälpmedel redan anskaffats av Borås stad.
Statens organisationsnämnd är däremot av annan mening. Nämnden framhåller,
att frågan om anskaffande av adresseringsmaskiner för folkbokföringsändamål
och därmed sammanhörande arbeten för närvarande torde
vara aktuell i några av de större städerna och i vissa andra större kommuner.
Det vore därför av stor betydelse, om ett generellt införande av sådana
maskiner kunde ske i ett sammanhang. Skulle undan för undan lokala förändringar
i arbetsmetoderna förekomma och därvid mer eller mindre individuellt
utformade system införas för ifrågavarande ändamål, komme ett
totalt genomförande att avsevärt fördyras. Av anförda skäl ansåge sig nämnden
böra förorda inrättandet av länsbyråer, till vilka centraliserades så mycket
av arbetet för folkbokföringen och uppbördsväsendet, att en rationell
arbetsgång möjliggjordes. Länsbyråerna borde i enlighet med kommitténs
förslag utrustas med adresseringsmaskiner.
Överståthållarämbetet vitsordar under åberopande av åtta års erfarenhet,
att systemet med adresseringsmaskiner i Stockholm visat sig fungera väl
och alt det i väsentlig grad underlättat arbetet vid skatteverket.
Sveriges häradsskrivareförening anför, att kommitténs uttalanden icke
övertygade om att någon av de nu tänkta maskintyperna — var för sig säkerligen
förträfflig — besutte sådana samlade egenskaper som kunde göra
den avpassad för de talrika uppgifter, som yppade sig på folkbokföringens
och uppbördsväsendets olika skikt.
Frågan om de maskinella anordningarnas förläggning till riksbyrån
eller till länsbyråer har, såsom förut nämnts, av kommittén föreslagits
löst i enlighet med det senare alternativet.
Länsstyrelsen i Västerbottens län och den sakkunnige för rationalisering
av länsstyrelsernas arbetssätt hava, huvudsakligen på de av kommittén anförda
skälen, anslutit sig till samma ståndpunkt. Den sakkunnige betonar,
att den oundgängligen erforderliga kontakten med de lokala myndigheterna
vid en förläggning till riksbyrån skulle komma att försvåras på ett sätt, som
allvarligt komme att äventyra — för att icke säga praktiskt taget omöjliggöra
—- folkbokföringsapparatens nöjaktiga funktion.
Socialstyrelsen åberopar däremot de goda erfarenheterna från pensionsstyrelsens
stora register. Där hade personalen uppdelats regionalt och på så
Kunell. Maj:ts proposition nr 282.
73
sätt mycket snart förvärvat en betydande ortskännedom och god kontakt
med respektive lokala myndigheter. I fråga örn denna kontakt torde det för
övrigt vara utan större betydelse, om det vore 10 mil eller till exempel 40
mil mellan de respektive myndigheterna. Mantalsskrivningarna kunde därför
enligt istyrelsens mening lika väl planläggas centralt som av länsstyrelserna.
En avsevärd nackdel vid det helt centraliserade systemet utgjorde dock
de höga kostnader för telefonsamtal, som säkerligen skulle uppkomma, och
den stora belastningen på telefonledningarna till huvudstaden, särskilt vissa
tider på året, till exempel i samband med mantalsskrivningarna. Dessa olägenheter
skulle dock delvis motverkas av att telefonsamtalen komme att bli
färre, då de lokala myndigheterna endast hade riksbyrån att vända sig till.
Ej heller i övrigt har socialstyrelsen funnit de skäl övertygande, som kommittén
anfört emot en total centralisering av systemet. De goda erfarenheterna
från penSonsstyrelsen talade även mot vad kommittén andragit örn den
centrala institutionens svåradministrerbarhet. Att denna skulle kräva flera
eller högre chefstjänster än det decentraliserade systemet kunde styrelsen ej
finna. Mot inrättandet av länsbyråer talade enligt styrelsens mening även
den delvis föga rationella länsindelningen, som i åtskilliga fall skilde nära
sammanhörande kommuner från varandra, ävensom länsstyrelsernas redan
förut stora arbetsbelastning. Såsom skäl för en helt genomförd centralisering
har socialstyrelsen vidare anfört, att detta system innefattade en mera
konsekvent tillämpning av centraliseringsprincipen och erbjöde ett mera överskådligt
och lättillgängligt material för statistisk bearbetning. För socialvårdens
del däremot torde det ena alternativet ställa sig lika gynnsamt som
det andra. -—- Oaktat vad socialstyrelsen sålunda anfört har styrelsen dock
ej velat påyrka en helt genomförd centralisering.
Ett vikande örn en genomförd centralisering har däremot framställts av
Uppsala domkapitel. Domkapitlet har därvid hänvisat till den förenklade
aviseringsgång och de större möjligheter att effektivt utnyttja maskinerna,
som därigenom skulle vinnas.
Statistiska centralbyrån yttrar:
Goda skäl kunna anföras för såväl det ena som andra alternativet. Det
måste dock medgivas, att det av kommittén bl. a. åberopade skälet för decentraliserad
förläggning, nämligen att anläggningarna komma till den bästa
nyttan, om de förläggas till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgifter, de
i första hand skola betjäna, starkt talar för en sådan förläggning. Mot denna
kan man anföra, att tillrättaläggandet av uppkomna fel och ofullständigheter
kan ske med mindre omgång, därest det härför erforderliga uppgiftsmaterialet
samlas centralt och icke fördelas på 25 länsbyråer. Till följd av
mängden av tillståndsändringar, som skola registreras, får man nämligen
räkna med, att aviseringsgången icke kommer att förlöpa helt friktionsfritt,
utan att felaktigheter uppkomma, vilkas avlägsnande kräver efterforskningar
och kompletterande rapportföring. För att undkomma olägenheterna i
detta avseende föreslår kommittén upprättandet av ett sökregister hos riksbyrån
med uppgift bl. a. att tjänstgöra såsom clearingregister medan folkbokföringsmyndigheterna,
och för centralbyrån framstår en sådan åtgärd såsom
en oundgänglig förutsättning för att det decentraliserade systemet skall
kunna fungera tillfredsställande.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Enligt kommittéförslaget skulle under vissa förutsättningar städer kunna
utbrytas ur länsorganisationen och utrustas med egna tryckande
register.
Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse uttalar, att härvid stor
återhållsamhet bör iakttagas.
Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjånstemån anför däremot, att
den av kommittén hävdade ståndpunkten, att anläggningarna komme till den
bästa nyttan örn de förlädes till de myndigheter, vilkas förvaltningsuppgifter
de skulle betjäna, talade för en icke alltför restriktiv inställning.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att alla större och medelstora städer
borde utrustas med egna tryckande register.
En dylik särställning har förordats beträffande Göteborg, Malmö, Norrköping
och Borås av dessa städers magistrater samt beträffande förstnämnda
två städer ävensom Hälsingborg jämväl av vederbörande länsstyrelser. I
fråga om Borås stad framhåller länsstyrelsen i Älvsborgs län, under hänvisning
till magistratens yttrande, att staden, som redan genomfört en maskinell
organisation av sin folkbokföring, borde hållas skadeslös, därest folkbokföringen
skulle ordnas i enlighet med kommittéförslaget.
Såsom skäl för den förordade utbrytningen framhålles i allmänhet, dels
att därigenom värdefull avlastning skulle vinnas i länsstyrelsernas arbetsbörda,
dels ock att anläggningarna skulle kunna av städerna utnyttjas även
för ändamål, som icke vore att hänföra till den allmänna folkbokföringen.
Frågan om riksbyråns inrättande och arbetsuppgifter
beröres endast i ett fåtal yttranden. Dess berättigande sättes i allmänhet ej
i fråga.
överbefälhavaren finner dock riksbyråns värde i dess föreslagna form
diskutabelt. Införande av ett riksregister enligt hålkortssystemet och med
möjligheter till maskinell bearbetning av kortmaterialet borde enligt överbefälhavarens
mening utgöra ett viktigt led i omorganisationen. Härigenom
skulle möjligheter skapas till en central överblick i statistiskt och annat syfte
av betydligt effektivare slag än man för närvarande hade.
Statistiska centralbyrån ifrågasätter, om icke riksbyrån borde bliva besvärsinstans
i andra folkbokföringsmål än sådana, som gällde frågor om
rätt kyrko- och mantalsskrivningsort, och på så sätt tillerkännas medinflytande
vid utformandet av praxis. Man hade eljest svårt att se, tillägger centralbyrån,
hur riksbyrån skulle kunna ge erforderlig tyngd åt de råd och
anvisningar, med vilka byrån enligt förslaget hade att tillhandagå folkbokföringsmyndigheterna.
Kommitténs förslag rörande centralisering av aviseringen,
enligt vilket den pastorsämbetena för närvarande åliggande aviseringsbördan
skulle överflyttas på länsbyråerna, har hälsats med tillfredsställelse särskilt
i yttranden från kyrkligt håll.
Även överbefälhavaren, som understryker att det militära redovisningssystemet
i hög grad vore beroende av att folkbokföringsmyndigheternas rap
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
75
portering skedde så snabbt och säkert som möjligt, ansluter sig till förslaget.
Det ville synas som örn förslaget härutinnan lämnade större möjligheter än
som för närvarande förelåge.
Länsstyrelsen i Blekinge län varnar däremot för att pålägga länsstyrelserna
andra arbetsuppgifter än sådana som oundgängligen borde överflyttas för
vinnande av det med förslaget avsedda syftet. I annat fall riskerade man att
länsbyråemas arbetsuppgifter bleve allt för tyngande med hänsyn till länsstyrelsernas
övriga arbetsuppgifter.
Kommittén bar för sin del avvisat tanken på en centralisering av
mantalsskrivningen till länsstyrelserna.
Statens organisationsnämnd framhåller emellertid, att en sådan anordning
skulle möjliggöra bl. a. ett bättre utnyttjande av arbetskraften och en jämnare
arbetsfördelning. Med hänsyn till den väntade uppbördsreformen och
de uppgifter, som denna kunde komma att pålägga häradsskrivarna, vöre det
emellertid icke möjligt för nämnden att uttala sig om, huruvida en sådan
centralisering borde äga rum.
Även den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt har
uttalat sympatier för en dylik anordning men har likaledes ansett, att frågan
borde lämnas öppen i avbidan på uppbördsreformen.
Beträffande det föreslagna systemets praktiska funktionsduglighet
yttrar den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt
att, ehuru det förordade systemet i största utsträckning byggde på nu gällande
principer för kyrkobokföring och mantalsskrivning, vore det rätt vanskligt
att i förväg fälla något säkrare omdöme om funktionsdugligheten. Förslaget
förutsatte en fortlöpande, intim samverkan mellan ett mycket stort
antal myndigheter av olika slag med ett oavlåtligt sändande kors och tvärs
av ett synnerligen stort antal akter och uppgifter. EU på detta sätt uppbyggt
system bomme förvisso att ställa mycket stora krav på de samarbetande organens
snabbhet och precision. Det hela stöde och tolle med det sätt, varpå
de olika myndigheternas och funktionärernas respektive insatser i praktiken
bomme att kugga i varandra under den fortskridande arbetsprocessen. Det
vore emellertid att befara, att åtskilliga av de medverkande befattningshavarna
ej ägde den expeditionella färdighet och fallenhet, som förslaget närmast
syntes förutsätta. Vid dessa förhållanden måste den föreslagna folkbokföringen
i varje fall och alldeles särskilt den första tiden komma att bli
en i drift mycket känslig apparat. Sett ur nyss berörda synpunkter framstode
förslaget som en aning väl teoretiskt. Måhända kunde det rent av ej helt fritagas
från ett eller annat mindre realitetsbetonat drag. Till detta intryck bidroge
bland annat en del i förslaget upptagna med stor sannolikhet alltför
snävt utmätta tidsfrister för verkställande av olika åtgärder.
Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uppmärksammat aviseringens
grundläggande betydelse för systemets användbarhet i praktiken. En
svaghet kunde, anför länsstyrelsen, sägas ligga däri att såväl avtryckskorten
som personaktema i vissa fall skulle uttagas och sändas mellan myndighe
-
76
Kungl. Majlis proposition nr 282.
terna. Enbart en sådan detalj krävde minutiös noggrannhet och fullgott arbete
på alla händer för att rubbningar i arbetet icke skulle inträda. Länsstyrelsen
kritiserar i detta sammanhang även det föreslagna förfarandet vid
flyttning såsom betungande för vederbörande.
Statistiska centralbyrån anför:
En på nuvarande stadium uppgjord plan över det ifrågavarande arbetets
organisation måste av naturliga skäl förses med den reservationen, att större
eller mindre jämkningar kunna bliva erforderliga, när erfarenheterna från
den praktiska tillämpningen kunna tillgodogöras. En av de största svårigheterna
synes bliva att koordinera de system, enligt vilka aviseringen mellan
pastorsämbetena och länsbyråerna skall förlöpa. Man torde nämligen få räkna
med en viss skiljaktighet i aviseringsgången under olika tider av året. Under
den tid, som tryckningen pågår, måste de tryckande registren bibehållas i sina
positioner, men samtidigt måste oberoende av flyttningarna de fortlöpande
tillståndsändringarna av olika slag införas och registreras under beaktande
av att längderna icke härigenom tillföras uppgifter, som utöva inflytande på
den status, längderna avse att fastställa.
Kyrkoherden A. Wihlborg, som biträtt kommittén i egenskap av expert, befarar
i sitt yttrande över betänkandet, att länsbyråerna belastats med för mycket
arbete.
Angående nödvändigheten av en avlastning i förenämnda hänseende yttrar
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:
Det synes länsstyrelsen vara på sin plats att här varna för tron på att länsbyrån
skulle ha resurser för utförande av arbeten av de mest skilda slag. Enligt
länsstyrelsens mening borde man exempelvis i fråga om primärstatistiken
vid årsskiftena lita till de lokala pastorsämbetena med deras goda förutsättningar
att snabbt lämna erforderliga uppgifter. Andra i och för sig önskvärda
men ändock sekundära arbeten borde icke få undanskymma länsbyråns
centrala arbetsuppgifter. Till dessa hör vid varje årsskifte bland annat uppgiften
att bearbeta och sammanföra tillgängligt material för mantalslängdens
färdigställande. På grund av det tryckande registrets mångsidiga användning
är nämnda arbete i och för sig av den storleksordning och av den vikt, att
alla resurser torde få koncentreras härpå.
Överståthållarämbetet anför, att det vore av största vikt att uppgifterna å
plåtarna bleve så få som möjligt, varigenom också de besvärliga och tidskrävande
ändringarna å plåtarna bleve i möjligaste mån begränsade. Ur denna
synpunkt avstyrkte ämbetet det av kommittén framlagda förslaget beträffande
de uppgifter, som skulle upptagas på plåtarna. Ett arbetsprogram av den
föreslagna storleken skulle i hög grad försvåra, kanske omöjliggöra de tryckande
registrens färdigställande ens inom tillnärmelsevis den beräknade tiden.
Det syntes ämbetet böra vara en grundläggande princip för ett tryckande register,
avsett för folkbokföringen, att däri förekommande uppgifter helt begränsades
till sådana, som vore påkallade av folkbokföringen. Icke minst gällde
detta vid uppläggandet av register av denna storleksordning. I en framtid,
sedan registret väl upplagts, kunde naturligen övervägas en utökning av uppgifternas
antal; det vöre dock ämbetets uppfattning, att en sådan utökning
icke skulle visa sig genomförbar, och att det komme att kräva den avsedda
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
77
personalens hela arbetskraft att inom avsedd tid fullgöra präglingen av de
för folkbokföringen nödvändiga uppgifterna.
I mera allmänt hållna ordalag uttalas av kammarkollegiet och ett pär länsstyrelser
farhågor för, att det föreslagna systemet i praktiken skulle komma
att visa sig tungrott och komplicerat.
D. Departementschefen.
Den nu gällande kyrkobokföringsförordningen utfärdades år 1915 men
ansluter sig i fråga örn grunderna för kyrkobokföringen till förordningen
den 6 augusti 1894 angående kyrkoböckers förande. Sistnämnda dag utfärdades
jämväl den ännu gällande mantalsskrivningsförordningen. Under de
femtio år, som förflutit sedan folkbokföringssystemet sålunda fastställdes,
hava genomgripande förändringar i samhällsförhållandena ägt rum. Befolkningens
rörlighet har kraftigt ökats under inflytande av trafikmedlens snabba
utveckling och av djupgående omgestaltningar i det ekonomiska livets struktur.
Samtidigt har det allmännas behov av uppgifter av olika slag från folkbokföringen
undergått en betydande ökning, orsakad bl. a. av skärpta krav
på social omvårdnad, effektivitet och rättvisa i skyldigheters utkrävande samt
på ändamålsenlighet i vidtagna dispositioner. Dessa förhållanden hava medfört
stora påfrestningar på folkbokföringssystemet. Yrkanden örn en modernisering
av folkbokföringen hava också framkommit vid upprepade tillfällen
under de sistförflutna decennierna.
Vad till en början angår kyrkobokföringen är denna otvivelaktigt
behäftad med brister i åtskilliga hänseenden. Såsom kommittén anfört, medför
församlingsbokens natur av bunden bok, att överföringar och omskrivningar
måste ske med därav följande felrisker, varjämte förfarandet med
flyttningsbetyg inrymmer en felkälla av betydenhet. Av utredningen lärer
emellertid framgå, att det även av andra anledningar brister i fråga om de
kyrkobokförda uppgifternas tillförlitlighet. En väsentligt bidragande orsak
härtill torde vara frånvaron av tillräckligt effektiv kontroll över kyrkobok1''öringsarbetet.
Den inspektion av kyrkobokföringen, som enligt kyrkolagen
skall företagas vid biskopsvisitationerna, lärer — enligt vad som även från
kyrkligt håll torde medgivas — icke i detta hänseende kunna tillmätas någon
större betydelse. Ej heller den kontrollerande verksamhet, som utövas av statistiska
centralbyrån i samband med granskningen av uppgiftsmaterialet till
befolkningsstatisliken, eller den kontroll, som äger rum vid mantalsskrivningarna,
torde kunna anses tillräcklig. Vad slutligen angår allmänhetens medverkan
vid kyrkobokföringen genom anmälningar av olika slag torde kunna
fastslås, såväl ali anmälningsskyldigheten enligt gällande rätt i vissa hänseenden
icke är tillräckligt omfattande — särskilt beträffande flyttningar inom
en församling — som ock att anmälningspliktens fullgörande i stor utsträckning
försummas och att systemet ej erbjuder tillräckligt effektiva
tvångsmedel för genomförande av en bättre ordning.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Jämväl i fråga om mantalsskrivningen torde behovet av en reform
allmänt vitsordas. Antalet mantalsskrivningsmål är, såsom framhållits redan
i häradsskrivarföreningens förut omförmälda skrivelse den 1 mars 1934, synnerligen
stort. Till komplettering av de i skrivelsen lämnade sifferuppgifterna
kan nämnas, att enligt 1936 års uppbördskommittés utredning antalet
mantalsskrivningsmål år 1937 alltjämt uppgick till omkring 14 000 — det
exakta antalet var 13 665. Såsom uppbördskommittén framhållit, föreligger
dock härvid en viss dubbelräkning i det att samma mål, örn det förevarit
vid flera länsstyrelser, räknats flera gånger. Primärmålens antal var sålunda
8 556 år 1933 och 8 325 år 1937. Då underlaget för mantalsskrivningen
enligt mantalsskrivningsförordningen utgöres av kyrkobokföringen, komma
tydligen brister i denna att i viss omfattning återverka på mantalsskrivningen.
Detta måste helt naturligt i särskild grad bliva fallet på de orter,
där befolkningen icke avgiver skriftliga uppgifter till mantalsskrivningen.
Det må i detta sammanhang nämnas, att enligt en inom finansdepartementet
år 1934 gjord sammanställning skriftliga uppgifter inom fögderierna
avlämnades endast i ett mindre antal kommuner med en sammanlagd folkmängd,
obetydligt överstigande en halv miljon. Inom 59 av landets 119 fögderier
fanns överhuvud icke någon kommun, där skriftliga uppgifter allmänt
avlämnades. En samtidigt inom departementet verkställd statistisk utredning
angående den i § 9 mantalsskrivningsförordningen påbjudna skriftväxlingen,
avseende mantalsskrivningen för år 1934, gav till resultat bl. a. att
12 031 av mantalsskrivningsförrättare enligt nämnda författningsrum avsända
underrättelser godkänts av den mottagande mantalsskrivningsförrättaren.
Denna höga siffra, vilken innebär att ungefärligen lika många felaktiga
mantalsskrivningar blivit rättade, visar i sin mån, att behov föreligger av en
förbättrad ordning för framtvingande av ett noggrannare fullgörande av
stadgad anmälningsskyldighet vid mantalsskrivningarna och kyrkobokföringen.
Att pastor vid förskrivningarna ofta nog icke äger tillgång till mantalsuppgifterna,
där sådana avgivits, och att kommunalombudens medverkan
vid mantalsskrivningen enligt författningen är begränsad till själva sammanträdena,
har i praktiken visat sig som brister i förfarandet med menlig inverkan
på mantalsskrivningens tillförlitlighet. Behovet av vägledande bestämmelser
för skriftväxlingen och till hjälp vid tolkningen av det för fastställandet
av den rätta mantalsskrivningsorten avgörande bosättningsbegreppet
har ofta framhållits. Även i övrigt torde en översyn av förordningens
bestämmelser rörande mantalsskrivningsorten vara behövlig. Det må sålunda
nämnas, att kammarrätten redan år 1916 framhöll behovet av en bestämmelse
med avseende å kommuns eller fattigvårdssamhälles möjlighet att
processuellt bevaka sina intressen därutinnan, att en person, vilken för visst
år varit mantalsskriven inom kommunen men utflyttat till annan kommun,
verkligen bleve för följande år där mantalsskriven. Likaledes har kammarrätten
vid upprepade tillfällen givit uttryck åt önskemål örn förtydligande
bestämmelser angående forum i mantalsskrivningsprocessen. Viss osäkerhet
synes jämväl råda om behörigheten att såsom part föra talan i mantalsskriv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
79
ningsmål och om länsstyrelsernas processledande verksamhet i dylika mål.
Större snabbhet i det processuella förfarandet synes också vara ett angeläget
önskemål.
De rådande krisförhållandena, vilka medfört ökade krav på folkbokföringsuppgifter
för reglerande åtgärder särskilt på arbetsmarknadens
och civilförsvarets områden, hava blottat en annan brist hos
folkbokföringssystemet nämligen dess otillräckliga kapacitet. De gångna
årens erfarenheter torde sålunda hava ådagalagt, att erforderlig beredskap
i vad avser regleringen av arbetskraftens användning icke kan upprätthållas
utan stöd av tämligen omfattande uttagningsregister, samt att det rådande
folkbokföringssystemets brister i hög grad komplicera och försvåra arbetet
med sådana registers upprättande. Registrens vidmakthållande i aktuellt
skick möter ävenledes svårigheter och fördyras som en följd av bristerna i
folkbokföringen. Även om kriget nu lider mot sitt slut, torde dessa spörsmål
icke hava förlorat sin aktualitet. Av skäl som kommittén anfört torde
man nämligen böra räkna med att registren måste föras ytterligare någon
—- kanske avsevärd — tid efter ett fredsslut, och att de i sådan händelse
måste genomgå en omfattande förnyelse beträffande förslitet blankettmaterial
och beträffande uppgifter, vilka hittills icke hållits aktuella. Detta arbete
torde med nuvarande folkbokföringssystem kunna utföras endast till
priset av relativt betydande kostnader. Av vida större betydelse är emellertid,
att man — av liknande skäl som man förutsätter upprätthållandet under
fredstid av ett militärt försvar och en fortgående militär folkregistrering —
torde hava anledning att räkna med en under fredstid bestående civil registreringsberedskap
för att icke vid en ny kris befinna sig i samma ogynnsamma
utgångsläge som vid den nuvarande krisperiodens början. I likhet med
folkbokföringskommittén, arbetsmarknadskommissionen och civilförsvarsstyrelsen
finner jag därför en sådan omorganisation av folkbokföringen erforderlig,
att en dylik beredskap möjliggöres.
Jämväl hänsynen till den väntade omläggningen av uppbörd sförfarandet
gör en omorganisation av folkbokföringen erforderlig. Därest
en uppbördsrefoiun kommer till stånd i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer efter vilka 1944 års uppbördsberedning för närvarande arbetar,
har man nämligen — enligt vad jag inhämtat av utredningsmännen
och på sätt jämväl framgår av kommitténs förhandsredogörelse för det blivande
förslaget samt av uppbördsberedningens remissyttrande — att emotse
ett ökat behov för debiteringsmyndigheterna av mer eller mindre centralt
inrättade register, vilka måste förås löpande på grundval av rapporter från
folkbokföringen. Tydligen måste även för dessa registers upprättande och
vidmakthållande den av arbetsmarknadskommissionen påtalade otillräckliga
kapaciteten bos det nuvarande folkbokföringssystemet komma att vara till
binders. Jag kan därför ansluta mig till kommitténs och uppbördsberedningens
åsikt, att en cffektivisering av folkbokföringen i den av kommittén föreslagna
riktningen iir en förutsättning för uppbördsreformens genomförande.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Jag vill emellertid tillägga att, även om en uppbördsreform icke inom en
snar framtid skulle komma till stånd i enlighet med uppbördsberedningens
väntade förslag, man likväl torde hava anledning att förse länsstyrelserna
med adressregister över länens befolkning, förda såsom avläggare av tryckplåtregister
eller i annan ordning. Dylika registers betydelse för uppbörden
har framhållits redan av 1924 års uppbördssakkunniga, därefter av 1936
års uppbördskommitté och nu slutligen av riksräkenskapsverket i dess remissyttrande;
att registren skulle hållas ständigt aktuella med ledning av
fortlöpande rapporter från den lokala folkbokföringen är i samtliga åsyftade
uttalanden en given förutsättning. Adressregister hava redan under ett par
år försöksvis forts — dock ej löpande — vid tre länsstyrelser och befunnits
värdefulla, förutom för uppbörden, jämväl för andra till den regionala förvaltningen
hörande arbetsuppgifter. Önskemål hava även framkommit om
ett generellt införande vid länsstyrelserna av motsvarande anordningar, dock
med fortlöpande aktuallisering. Liksom kommittén håller jag för troligt att
en utveckling i denna riktning är att vänta — med de ökade krav på folkbokföringen,
som en sådan utveckling måste medföra.
Jag vill slutligen med instämmande erinra om vad i betänkandet och yttrandena
anförts om de fördelar, som en centraliserad folkregistrering med
maskinella hjälpmedel skulle medföra med avseende å pensionsstyrelsens
verksamhet och i övrigt i socialvårdshänseende samt
med avseende å den officiella statistiken och den militära registreringen.
På grund av det anförda finner jag behovet av en folkbokföringsreform
styrkt. Kommitténs förslag till en sådan reform har, som framgår av den lämnade
översikten över remissyttrandena, vunnit anslutning från huvudparten
av de hörda remissinstanserna. Frågan örn en reform av folkbokföringen synes
därför nu böra bringas till sin lösning.
På grund av ärendets omfattning och den förhållandevis korta tid som
stått till förfogande för dess behandling inom finansdepartementet är jag
emellertid icke beredd att nu framlägga ett i detalj utarbetat förslag. Däremot
torde ett ställningstagande till förslagets huvudgrunder bliva erforderligt redan
nu. Såsom framgår av det förut anförda, torde nämligen en reform av
uppbördsförfarandet i enlighet med uppbördsberedningens väntade förslag,
enligt vilket de nya bestämmelserna skulle tillämpas från den 1 januari 1947,
icke kunna förverkligas utan stöd av ett moderniserat folkbokföringssystem.
Detta innebär bland annat, att de av kommittén föreslagna tryckande registren
— åtminstone såvitt angår fysiska personer — måste vara färdiga
att tagas i bruk redan under hösten 1946. För att så skall kunna ske måste
åtgärder omedelbart vidtagas för anskaffning av maskiner och lokaler samt
för utskrift av präglingsmanuskript med mera. En första förutsättning för
att dessa åtgärder skola kunna vidtagas är givetvis att statsmakterna i princip
tagit ställning till frågan om folkbokföringsreformen. Med hänsyn härtill
och då det är angeläget att uppbördsreformen icke fördröjes anser jag mig
Kungl. Maj:ts proposition nr 282. 81
redan nu böra framlägga ett principförslag rörande en omorganisation av
folkbokföringen.
Vad härefter angår riktlinjerna för en folkbok! öringsr ef orm må till en
början erinras örn att enligt kommitténs förslag den lokala löpande folkbok1
öringen alltjämt skall ske i form av kyrkobokföring. Att kyrkobokföringen
sålunda i princip bibehållits oförändrad har i det övervägande antalet yttranden
hälsats med tillfredsställelse.
Kommitténs förslag beträffande frågan örn civil eller kyrklig folkbok!
öring har dock i några yttranden mött kritik. Därvid har gjorts
gällande, att kyrkobokföringen helt bör ersättas med en hos civila myndigheter
verkställd folkbokföring eller att kyrkobokföringen i vart fall bör bibehållas
endast såsom en registrering av kyrkliga förrättningar. Såsom skäl
för denna överflyttning av bokföringsbestyret till civila organ har anförts,
att det vore organisatoriskt olämpligt att taga prästerskapet i anspråk för
en rent civil bokföring. Prästernas övriga arbetsuppgifter vore väsensskilda
från folkbokföringsarbetet och läge på ett annat plan än det kontorsmässiga.
Prästerna kunde därför ej förväntas besitta den expeditionella färdighet,
den erfarenhet av undersökningsarbete i folkbokföringsärenden samt den
kännedom om författningar och praxis, som vöre erforderliga; ej heller
kunde de förväntas hava möjlighet att ägna erforderlig tid åt folkbokföringsarbetet.
I anledning av de sålunda gjorda uttalandena vill jag till en början erinra
om statistiska centralbyråns i betänkandet återgivna uttalande, att felfrekvensen
i kyrkobokföringen icke vore större än man normalt hade att räkna
med och att prästerskapet finge anses hava handhaft sina bokföringsuppgifter
på ett tillfredsställande sätt. Mot dessa uttalanden hava inga avgörande
invändningar anförts vid remissbehandlingen.
Det nyss sagda innebär självfallet icke, att icke vissa förbättringar skulle
kunna vinnas i förhållande till det nuvarande systemet, om folkbokföringen
kunde anförtros åt särskilda tjänstemän såsom deras enda eller huvudsakliga
syssla. En dylik anordning skulle emellertid, såsom i betänkandet och
en del yttranden framhållits, icke kunna förverkligas utan stora svårigheter.
.Sålunda uppkommer till en början frågan till vilka tjänstemän bestyret i så
fall skulle överflyttas. Det bör i detta sammanhang även framhållas att, örn
folkbokföringen skulle anförtros åt särskilda tjänstemän såsom enda eller
huvudsaklig syssla, dessa tjänstemän måste bliva relativt få till antalet och
bokföringsdistrikten i motsvarande grad ökas. Distriktens ökade .storlek
måste ur allmänhetens synpunkt innebära en försämring.
Tanken att förvandla folkbokföringsbestyret till en å den borgerliga kommunen
vilande arbetsuppgift har även framkommit. Såsom kommunalt förtroendeuppdrag
torde folkbokföringen emellertid icke lämpa sig och för övrigt
torde, såsom landskommunernas förbund anfört, i de smärre kommunerna
lämpliga personer långt ifrån alltid kunna uppbringas. Ej heller den
från vissa håll föreslagna anordningen med central registrering men lokal
Bihang till riksdagens protokoll 1l)''i5. 1 sami. Nr 282. (i
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
insamling av uppgifter torde vara godtagbar; bortsett från risken att insamlade
uppgifter förkomma innan de registrerats, måste det befaras att utredningen
i ärendena bleve lidande av att den som mottoge anmälningarna icke
hade tillgång till registret och icke heller vore behörig att fatta beslut.
En överflyttning av den löpande folkbokföringen till civila myndigheter
skulle vidare, såsom i betänkandet framhållits, medföra ökat besvär för
allmänheten därigenom att besök i åtskilliga fall — såsom vid begäran om
dop, konfirmation, lysning eller jordfästning — finge göras vid två tjänsteställen
i stället för, såsom enligt nuvarande ordning, hos endast en befattningshavare.
Aven om man kunde finna utvägar för undanröjande av sistnämnda
olägenheter, skulle emellertid alltjämt kvarstå en annan nackdel. Jag åsyftar
härvid det förhållandet att, om den löpande folkbokföringen överflyttades till
civila myndigheter, man icke torde kunna undgå en dubbelbokföring; trots
överflyttningen torde nämligen relativt fullständiga kyrkoböcker alltjämt få
föras. I detta sammanhang bör erinras om att några mera genomgripande
inskränkningar i kyrkobokföringen ej kunna göras utan ändring av kyrkolagen.
Utöver det nu anförda bör vidare framhållas att, såsom svenska landskommunernas
förbund yttrat, en övergång till ett system med civila befattningshavare
för folkbokföringen kommer att medföra ökade kostnader
icke blott för staten utan även för kommunerna. Jag vill även understryka
att en sådan övergång överhuvud icke lärer kunna komma till stånd utan
särskilda utredningar, vilka kommittén med sitt ståndpunktstagande saknat
anledning att verkställa.
Med hänsyn till de i det föregående anförda synpunkterna — och under
särskilt beaktande av att frågan örn folkbokföringsreformen med hänsyn till
den väntade omläggningen av uppbördsförfarandet icke bör ytterligare förhalas
— anser jag mig böra tillstyrka, att den lokala löpande folkbokföringen
alltjämt skall ankomma på prästerskapet.
Därest prästerskapet, på sätt jag nyss förordat, bibehålies vid sin befattning
med folkbokföringen, uppställer sig frågan huruvida prästerna såsom
registerförare skola vara civila tjänstemän och lyda under länsstyrelserna,
samt huruvida överinseendet över den lokala folkbokföringen skall tillkomma
sistnämnda myndigheter. Ett förslag i sådan riktning bär framlagts av
socialstyrelsen. Beträffande denna fråga torde jag få erinra om att jag förut
framhållit behovet av en förbättrad kontroll över kyrkobokföringen. Vissa
skäl torde även tala för att tillsynen anförtros åt länsstyrelserna. Emellertid
synes det ur principiella synpunkter mindre lämpligt att försätta prästerna i
en sådan ställning som genomförandet av ett dylikt förslag skulle innebära;
prästerna skulle såsom handhavare av den civila folkbokföringen stå under
länsstyrelsernas förmanskap på samma gång som de eljest i tjänsten skulle
lyda under vederbörande domkapitel. En sådan dualism kan förväntas leda
till konflikter, varför en ensartad ledning synes vara att föredraga. Jag anser
mig därför böra biträda kommitténs förslag, att tillsynen liksom nu skall
tillkomma domkapitlen ensamma. — Att länsstyrelserna därigenom, såsom
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
83
länsstyrelsen i Kronobergs län befarat, skulle ställas utanför allt inflytande
på kyrkobokföringen, kan jag icke finna. Jag vill i detta sammanhang erinra
om det inflytande å folkbokföringen som redan nu utövas av statistiska centralbyrån,
i samband med byråns granskning av det statistiska primärmaterialet,
genom den omfattande skriftväxling som äger rum för rättelse av
upptäckta fel; detta inflytande utövas utan att centralbyrån äger disciplinär
myndighet över prästerna. På sätt kommittén anfört, äga länsstyrelserna i
denna sin egenskap eller såsom länsbyråer för folkbokföringen att för pastor
påvisa upptäckta kyrkobokföringsfel för vinnande av rättelse. I händelse att
rättelse icke därigenom vinnes kan givetvis anmälan göras till vederbörande
domkapitel för åtgärders vidtagande.
Domkapitlet i Karlstad har framhållit värdet av ett fortlöpande samarbete
under hela året mellan pastor och mantalsskrivningsförrättare. Till detta uttalande
kan jag ansluta mig, ehuru jag ej är beredd att nu taga ställning
vare sig till frågan örn detta samarbete bör göras till föremål för reglering
i lagstiftningsväg eller till de riktlinjer, som härvid böra följas. Jag vill dock
redan i detta sammanhang anmärka, att jag icke anser mig böra förorda den
form för samarbetet, som föreslagits av länsstyrelsen i Örebro län, nämligen
att pastor skulle underställa alla kyrkobokföringsfrågor mantalsskrivningsförrättarens
prövning och att pastor skulle vara skyldig att rätta sin mening
efter mantalsskrivningsförrättarens. Bortsett från den vantrevnad i arbetet
som kan förväntas följa av en sådan anordning, kan jag ej finna att de fördelar,
som därigenom vore att vinna, skulle motivera en så tyngande arbetsmetod.
Möjligt är emellertid att ett sådant förfaringssätt skulle kunna anses
motiverat under den korta period, då mantalsskrivningen pågår; till denna
fråga torde jag dock få återkomma i samband med framläggandet av detaljerat
förslag i ämnet.
Huruvida såsom från några håll påyrkats en civil folkbokföring bör i vissa
städer inrättas vid sidan av kyrkobokföringen är en fråga, som bör prövas
under beaktande av de särskilda förhållandena i dessa städer. För närvarande
anser jag mig böra i denna fråga inskränka mig till att erinra om kommitténs
yttrande, att det föreslagna systemet ej lägger hinder i vägen för en
dylik anordning. Jag vill tillägga, att jag med det nu sagda icke avsett att
taga ståndpunkt till frågan örn kyrkobokföringens ordnande i Stockholm och
Göteborg, vilken fråga icke omfattas av kommitténs utredning.
Folkbokföringskommittén har i sitt förslag bibehållit församlingsboken
i kombination med en s. k. försa mlingsliggare.
Uppbördskommitténs tidigare förslag att ersätta församlingsboken med kortregister
har sålunda icke upptagits. Församlingsliggaren motsvarar emellertid
det av uppbörd skommittén föreslagna kortregistret, omändrat till lösbladssystem;
församlingsliggarens blad, personakterna, motsvara huvudkorten
enligt uppbördskommitténs förslag. I personakterna avses skola införas i
stort sett samma anteckningar sorn i församlingsboken.
84
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Kommitténs förslag alt församlingsboken skall bibehållas tillstyrkes med
stor majoritet av remissinstanserna. En nästan lika stor majoritet har tillstyrkt
eller lämnat utan erinran förslaget om inrättande av församlingsliggare
och personakter i kombination med församlingsboken.
Som riksrälcenskapsverket påpekat i sitt yttrande medför kommitténs förslag
ett visst dubbelarbete, dock att detta i ej ringa mån kompenseras genom
att flyttningsbetyg ej behöva utfärdas. Med hänsyn till nämnda dubbelarbete
bör emellertid särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om församlingsliggaren
kan helt ersätta församlingsboken. Mot ett dylikt förslag kunna dock
i stort sett riktas samma invändningar som mot de av uppbördskommittén
på sin tid föreslagna kortregistren. Särskilt vill jag framhålla svårigheterna
att rekonstruera förkomna personakter. Från forskningssynpunkt bleve dessutom,
såsom kammarrätten anfört i sitt utlåtande över uppbördskommitténs
betänkande, församlingsböckernas borttagande en förlust. Församlingsböckema
måste anses vara av stor betydelse ej blott vid arvsrättslig eller annan
personhistorisk forskning utan även från allmän kulturhistorisk synpunkt.
Det bör i detta sammanhang framhållas, att församlingsliggaren visar endast
det aktuella befolkningsläget; dess innehåll förändras med befolkningen och
medger ej någon återblick på gångna tiders förhållanden.
Med hänsyn till det anförda anser jag församlingsboken böra bibehållas,
åtminstone tillsvidare. Huruvida det, såsom riksräkenskapsverket uttalat, i
en framtid kan bliva möjligt att minska dubbelarbetet genom att begränsa
församlingsbokens innehåll eller genom att låta denna bok helt ersättas av
församlingsliggaren lärer få bliva beroende av erfarenheterna av det nya
systemet.
Såsom redan nämnts bygger folkbokföringskommitténs förslag på att vid
sidan av församlingsboken skall finnas en församlingsliggare med personakter.
Överståthållarämbetet har avstyrkt förslaget i denna del av bl. a. det
skälet, att vissa risker vore förbundna med att personaktema komme att försändas
mellan pastorsämbetena. De risker, som må vara förenade därmed,
torde dock knappast vara av mera framträdande art. I vart fall synes den
antydda nackdelen vara obetydlig vid sidan av de fördelar systemet erbjuder.
Härvid är främst att märka, att personaktema skola ersätta flyttningsbetygen.
Såsom jag tidigare anmärkt, äro betydande felrisker förbundna
med den dubbla avskrivning av anteckningar, som flyttningsbetygens utfärdande
och återinskrivning innebär. Anteckningarna i personaktema skola
däremot grundas omedelbart på inkomna anmälningar och andra uppgifter
för kyrkobokföringen och hava således karaktär av originalanteckningar.
Den avskrivning av församlingsbokens innehåll, som nu äger rum i utflyttningsorten,
bortfaller sålunda. Även i övrigt lära personaktema vara av värde.
Som kommittén anfört är deras betydelse till förekommande av dubbel
kyrkobokföring eller mantalsskrivning obestridlig. I kombination med medborgarkort
eller motsvarande handling möjliggöra de även en viss lättnad i
anmälningsskyldigheten vid flyttning genom att anmälan behöver göras endast
i inflyttningsorten. Genom den översikt över vederbörandes personliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
85
förhållanden, som personakten erbjuder, torde denna bliva en värdefull upplysningskälla
för åtskilliga ändamål; dess samlade uppgifter om tidigare kyrkobokföringsorter
och örn inflyUningsdagen i varje ort torde t. ex. vara ägnade
att bereda socialvårdsorganen arbetslättnad vid bedömandet av hemortsrätt
och liknande frågor. Därigenom att personaktema för obefintliga
och utvandrare samlas hos riksbyrån, vinnes en värdefull central registrering
av obefintlighetsklientelet och av utlandssvenskarna. De avlidnas personakter
torde slutligen komma att utgöra ett fullgott primärmaterial för
dödsfallsstatistiken och ett värdefullt personhistoriskt forskningsmaterial.
På grund av vad sålunda anförts ansluter jag mig till folkbokföringskommitténs
förslag, att i kombination med församlingsboken skall föras en församlingsliggare
med personakter.
Jag torde i detta sammanhang få beröra frågan örn vad som i övrigt kan
åtgöras för att undanröja de felrisker, som på sätt jag förut anfört äro förenade
med församlingsboken i dess nuvarande gestaltning.
Såsom kommittén anfört, torde felriskerna i viss utsträckning kunna elimineras
genom ökad noggrannhet i kyrkobokföringen. Det torde därför vara
önskvärt att sörja för en effektivare tillsyn över kyrkobokföringsarbetet. Till
denna fråga torde jag emellertid få återkomma i samband med framläggande
av detaljförslag i ämnet.
I anslutning till det nyss sagda må även beröras frågan om församlingsboken
lämpligen bör föras enligt lösbladssystem. Därvid åsyftas icke motsvarande
anordning som föreslagits beträffande församlingsliggaren — där ett
blad anslås åt varje person och bladen insättas, uttagas eller omflyttas allteftersom
församlingens befolkning undergår förändringar — utan endast
en sådan omändring av den nuvarande församlingsboken, att bladen icke äro
bundna utan kunna uttagas. Fullskrivna blad kunde därvid, då de ej längre
upptoge aktuella anteckningar, överföras till arkivband med iakttagande av
deras inbördes ordning i den ursprungliga liggaren, i vilken de efter hand
skulle ersättas med nya blad.
Därest församlingsboken fördes enligt ett dylikt system kunde, såsom statens
organisationsnämnd framhållit, omskrivningar och hänvisningar till annat
blad undvikas. Vidare skulle man med ett dylikt system bevara den möjlighet
till historisk återblick, som enligt vad förut sagts går förlorad i fråga
örn församlingsliggaren. Emellertid kan det icke bestridas, att även eif enligt
nämnda principer utformat lösbladssystem innefattar vissa risker. Kommittén
har därför, med instämmande av riksarkivet och ett flertal av de kyrkliga
myndigheterna, ansett sig böra föreslå, att församlingsböckerna i princip
skola vara bundna men att Kungl. Maj:t skall äga att medgiva undantag
härifrån; kommittén förutsätter därvid att befogenheten att medgiva undantag
utnyttjas restriktivt.
I många, särskilt mindre församlingar torde befolkningsförhållandena vara
sådana, att en övergång till lösbladsystem ej skulle innebära någon egentlig
fördel. Om vidare alla flyttningar inom församlingen skola bokföras, kan
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
detta beträffande många församlingar medföra, att församlingsboken lämpligen
bör förås kronologiskt; en så förd bok kan, som organisationsnämnden
yttrat, utan olägenhet vara bunden. Det synes alltså under alla förhållanden
fortfarande finnas ett vidsträckt utrymme för användning av bundna församlingsböcker.
På grund härav biträder jag förslaget att församlingsboken
principiellt skall vara bunden men att undantag skall kulma medgivas av
Kungl. Majit. Att nu taga ställning till frågan i vilken utsträckning dylika
undantag böra medgivas torde icke vara erforderligt.
Beträffande andra kyrkoböcker än församlingsboken bör enligt mitt förmenande
gälla detsamma som beträffande sistnämnda bok; dock bör i enlighet
med vad kommittén föreslagit den till församlingsboken hörande fastighetslängden
utan särskilt medgivande få föras enligt lösbladssystem.
Från vissa håll har gjorts invändningar mot mantalsskrivningens
bibehållande som särskild förrättning. Dessa invändningar
synas emellertid knappast bärande. Även örn man skulle kunna åstadkomma
ett system för den löpande folkbokföringen, som fyllde mycket
stränga krav, förefaller det knappast troligt att man skulle kunna undvara
mantalsskrivningen såsom ett tillrättaläggande instrument. Befattningshavarnas
åtgärder och urkundernas beskaffenhet torde nämligen icke kunna
anses som de enda föremålen för mantalsskrivningens kontrollfunktion. Mantalsskrivningen
är av stor betydelse även för utövandet av kontroll å allmänhetens
medverkan vid folkbokföringen; och i sistnämnda hänseende torde
brister komma att förefinnas oavsett vilket system som väljes.
Jag torde i detta sammanhang få erinra om att länsstyrelsen i Örebro län
anfört, att mantalsskrivningens rättsverkningar skulle kunna anknytas till
den löpande folkbokföringen, sådan denna förelåge vid viss tidpunkt. I detta
yttrande kan jag instämma, dock endast under förutsättning att den löpande
folkbokföringen vid angivna tidpunkt riktigt utvisar befolkningsläget. Att
nian därvid genom ett särskilt förfarande förvissar sig örn att så är fallet
synes mig med hänsyn till rättsverkningarnas synnerliga vikt helt naturligt.
Länsstyrelsen synes även hava beaktat detta och räknar i sitt förslag med
såväl årliga »folkbokföringsuppgifter», motsvarande mantalsuppgifterna, som
»folkbokföringsförrättningar», motsvarande för- och mantalsskrivningsförrättningama.
Vid sådant förhållande synes länsstyrelsens förslag knappast
innebära någon egentlig förenkling.
I anledning av det nu anförda och på de skäl kommittén i övrigt åberopat
anser jag mig böra föreslå, att mantalsskrivningen alltjämt bibehålies som
särskild förrättning.
De brister i mantalsskrivningen, som jag tidigare berört, torde kunna i
huvudsak avhjälpas utan att grunderna för förfarandet ändras.
Jag torde härefter få övergå lill frågan om adresseringsmaskiner
för folkbokföringen. Härvid torde jag till en början få erinra
om att inkomstlängder, uppbördsböcker, debetsedlar, röstlängder och pen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
87
sionsavgiftsförteckningar innehålla ett urval av det totala personbestånd,
som upptages i mantalslängderna. De viktigare personuppgifterna för större
delen av befolkningen omskrivas sålunda årligen ett flertal gånger. Trots noggrannhet
och kollationering är det vid ett manuellt utfört arbete av denna
omfattning uppenbarligen omöjligt att undvika, att personer uteglömmas eller
data förvanskas.
1 utlandet, där man haft liknande svårigheter, har man i betydande omfattning
börjat använda adresseringsmaskiner för folkbokföringen. Både
1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté föreslogo på
sin tid liksom nu folkbokföringskommittén, att dylika maskiner även i vårt
Iand skulle införas som hjälpmedel för folkbokföringen och uppbördsväsendet.
Hittills har så skett endast i mindre omfattning; för närvarande användas
adresseringsmaskiner vid mantalskontoret i Stockholm och uppbördsverket
i Borås samt för den militära registreringen. Som statens organisationsnämnd
anfört i sitt utlåtande över kommittébetänkandet torde emellertid fråga
om anskaffning av dylika maskiner vara under övervägande i ytterligare
ett antal städer.
Olika typer av maskiner saluföras i vårt land, men enligt den för de flesta
gemensamma idén inpräglas den text, som skall förekomma i de olika handlingarna,
i en plåt, från vilken texten sedermera avtryckes; är den inpräglade
texten riktig, vilket noggrant kontrolleras, måste sålunda även avtrycken
bliva riktiga. Tryckningen verkställes medelst elektriskt drivna tryckmaskiner,
vilka arbeta med stor hastighet. Genom att anbringa vissa signalmarkeringar
å plåtarna och låta markeringarna påverka en väljaranordning i tryckmaskinen
kan man åstadkomma, att det urval i mantalslängdens personbestånd,
som skall göras för varje längd, sker automatiskt; maskinen avtrycker
endast plåtarna för de personer som höra till den särskilda längden. Man kan
därför använda samma plåtkartotek för tryckning av längder med delvis olika
personbestånd.
Tillskrivning av längder och debetsedlar kan sålunda ske med ökad säkerhet
mot fel samt med inbesparing av tid och mänsklig arbetskraft. Vid förefallande
behov kunna dessutom med stor snabbhet och relativt ringa kostnader
kortregister framställas och tillhandahållas varhelst de finnas behövliga.
Härmed vinner man sålunda den ökade beredskap hos folkbokföringen, som
betecknats som en trängande nödvändighet ur arbetsmarknads- och civilförsvarssynpunkt,
och som enligt civilförsvarsstyrelsens yttrande utgör en
ovillkorlig förutsättning för att länsarbetsnämndernas nuvarande uttagningsregister
skola kunna nedläggas. Även uppbördsväsendets registreringsproblem
vinna med adresseringsmaskinemas hjälp en rationell lösning. Vidare må
erinras om de lättnader i pensionsstyrelsens verksamhet, som med nämnda
maskiners hjälp kunna vinnas.
Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att den ökade säkerhet, rörlighet
och lättillgänglighet, som vinnes genom den maskinella registreringen,
möjliggöra ett vida mer rationellt utnyttjande av det genom folkbokföringen
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
insamlade materialet än vad för närvarande är fallet. Jag ansluter mig därför
till kommitténs förslag om införande av adressmaskinanläggningar för
folkbokföringen. Därvid förutsätter jag, att plåtar skola iordningställas även
för fastigheter och åtminstone de juridiska personer, vilka böra upptagas i
taxeringslängd.
Lika med kommittén anser jag, att anläggningarna komma till den bästa
nyttan örn de förläggas till länsstyrelserna. Vid valet mellan alternativen total
centralisering eller uppdelning på län, ansluter jag mig därför till det som
förutsätter inrättande av länsbyråer. Där med hänsyn till förhållandena i
viss stad synnerliga skäl därtill äro, bör Kungl. Maj:t, såsom kommittén föreslagit,
kunna med stadens medgivande förordna att det tryckande registret,
såvitt angår staden, skall föras hos mantalsskrivningsförrättaren därstädes.
Sådant medgivande torde i första hand ifrågakomma med avseende å Göteborg
och Malmö. Jag vill emellertid erinra örn att kommitténs förslag bygger
på den enligt min mening riktiga principen, att de särskilda registren ej
skola vara inom sig slutna enheter utan stå i oavlåtlig korrespondens med
varandra bl. a. på det sättet, att plåtar för flyttande utväxlas. Det är därför
angeläget, att organisationen ej alltför starkt splittras, varför återhållsamhet
i fråga om dylika medgivanden torde böra iakttagas; särskilt gäller detta under
den närmaste tiden innan tillräckliga erfarenheter av det nya systemet
vunnits.
Såsom Överståthållarämbetet yttrat kommer arbetet med de tryckande registren
att bliva allt tyngre ju flera uppgifter plåtarna skola innehålla. Innan
präglingsschemat fastställes, bör därför noggrant övervägas, huruvida någon
eller några av de av kommittén föreslagna uppgifterna kulma utmönstras ur
texten. Med hänsyn till de ändamål registren avses skola tjäna kunna dock
uppgifterna om förutvarande yrke och näringsgren, vilka uppgifter Överståthållarämbetet
ansett böra utgå, icke uppoffras utan att registren avsevärt
förlora i värde ur arbetsmarknads- och civilförsvarssynpunkt. Det förefaller
mig även, som om ämbetet skulle hava något överskattat det arbete, som är
förenat med registreringen av nämnda uppgifter. Bortsett från den första
uppläggningen erhålles nämligen uppgiften om förutvarande yrke på så sätt
att man vid registrering av yrkesförändring i stället för att borttaga den
äldre yrkesbeteckningen låter denna stå kvar vid sidan av den nya, tillika
med en sifferbeteckning, som visar att den är äldre. Beteckningen för näringsgren
inpräglas samtidigt med arbetsgivarens namn och ingår för övrigt
ej sällan i firmanamn.
För att maskinanläggningarna skola medföra avsedda fördelar böra de
tryckande registren hållas ständigt aktuella med stöd av fortlöpande avisering
från pastorsämbetena. Redan nu är en betungande aviseringsskyldighet
ålagd prästerskapet; underrättelser om bokförda fall skola löpande eller periodiskt
tillställas militära inskrivningsehefer, sjömanshusombudsmän, pensionsstyrelsen,
statistiska centralbyrån, domstolar, indrivningsförrättare, barnavårdsnämnder,
skolmyndigheter m. fl. Skola prästerna fullgöra denna
aviseringsskyldighet vid sidan av den, som förslagets förverkligande medför,
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
89
kan det befaras att deras arbetsbörda ökas över hövan. Bortsett från att
delta förhållande måste menligt påverka deras övriga arbete, föreligger allvarlig
risk för att det kan äventyra systemets funktionsduglighet. Kommittén
har därför föreslagit en centralisering av a viseringen. Enligt
förslaget skola pastorsämbetena sålunda meddela länsbyråerna underrättelser
om praktiskt taget alla tillståndsändringar, som bokförts. Länsbyråerna
mångfaldiga underrättelserna med hjälp av de tryckande registren och distribuera
dem till vederbörande myndigheter. Mångfaldigandet sker i allmänhet
så att den ändring, som underrättelsen föranleder, införes å vederbörandes
personplåt, varefter avtryckskort tryckas.
Det kan ej bestridas, att det arbete, som sålunda avses skola påläggas
länsbyråerna, är av stor omfattning. Arbetsmängden är emellertid i och för
sig given genom det behov av uppgifter, som föreligger, och blir ej mindre
om den uppdelas på pastorsämbetena. För arbetets utförande sakna pastorsämbetena
de tekniska resurser, som stå till länsbyråernas förfogande. Vid
bedömandet av länsbyråernas arbetsbörda bör emellertid beaktas ej blott
själva tryckningsarbetet utan även de betydande uppgifter, som komma att
åvila arbetsledningen med avseende å bestämmandet i varje särskilt fall av
antalet och beskaffenheten av de avtryck, som skola göras, och i fråga örn
distributionen. I likhet med kommittén tror jag dock, att dessa problem i
största utsträckning kunna lösas på förhand genom att, såsom kommittén
förutsatt, noggranna rutinschemata upprättas för det löpande arbetet å länsbyråerna.
På grund av det anförda biträder jag i princip kommitténs förslag även i
denna del. Däremot anser jag mig icke för närvarande böra taga ställning
till de olika detaljfrågor, som uppkomma i samband med bestämmandet av
vilka särskilda åligganden, som böra överföras från pastorsämbetena till
länsbyråerna.
I likhet med den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt
anser jag, att en betydelsefull ledande och samordnande funktion måste
komma att åvila den föreslagna rik sby rån. Utan att nu gå närmare in
på byråns arbetsuppgifter vill jag därför i princip ansluta mig till kommitténs
förslag, att de åligganden beträffande kyrkobokföringen, som statistiska
centralbyrån redan nu enligt sin instruktion har alt fullgöra, utvidgas i riktning
mot en allmän tillsyn över och ledning av rikets folkbokföring. Att en
viss registrerande verksamhet dessutom bör åligga riksbyrån framgår redan
av vad jag anfört rörande förfarandet med utvandrares, avlidnas och obefintligas
personakter. Däremot kan det synas tveksamt örn det av kommittén
föreslagna sökregistret, bestående av avtryckskort över hela rikets befolkning,
bör komma lill stånd. Till denna fråga torde jag emellertid senare få återkomma.
I det föregående har jag lämnat en allmän motivering för bl. a. den kyrkliga
bokföringens bibehållande samt de föreslagna personakterna, maskinanläggningarna,
länsbyråerna och riksbyrån. Däremot torde det icke vara
erforderligt att redan nu taga ställning till den mångfald detaljspörsmål, som
90
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
därutöver behandlas i kommittébetänkandet. Ett godtagande i princip av
kommittéförslaget innebär naturligen icke att förslaget måste godtagas även
i dess detaljer. Man kan t. ex. finna roteombud, kyrkobokföringsinspektörer
eller födelsenummer obehövliga, godtaga eller avstå från förslaget rörande
mantalsskrivning av juridiska personer, giva förslaget angående medborgarkort
en annan utformning eller med bibehållande av nuvarande flyttningsbetyg
avstå från dess förverkligande, införa andra hjälpmedel än avtryckskorten
för aviseringen från pastorsämbetena till länsbyråema, från genomförandet
undantaga pastorsämbetenas eller ettdera av länsbyråemas
hjälpkortregister eller riksbyråns sökregister o. s. v.; det må sedan visa sig,
att man därmed vunnit eller avstått från väsentliga fördelar, men i vart fall
beröres icke härav de huvudprinciper på vilka systemet bygger och som i
detta sammanhang böra prövas av riksdagen.
Enligt kommitténs förslag skola redan i höst roteombud väljas, kyrkobokföringsinspektörer
förordnas samt födelsenummer utdelas. Kommittén utgår
därvid från att folkbokföringsförordningen utfärdas i år på grundval av beslut
vid riksdagens vårsession, vilket emellertid, som jag förut framhållit,
icke kan medhinnas.
Roteombuden torde emellertid som nyss sagts icke utgöra en nödvändig
beståndsdel i systemet, varför denna fråga kan uppskjutas. Vad kyrkobokföringsinspektörerna
beträffar torde dessa icke lämpligen böra utses, förrän deras
arbetsuppgifter blivit i detalj bestämda; detta bör emellertid icke ske förrän
i samband med detaljutformningen av förslaget i övrigt.
Enligt det av kommittén föreslagna präglingsschemat skall personplåtens
text innehålla uppgift om bland annat födelsenummer och kyrkobokföringsfastighets
belägenhet i rote. Ingen av dessa beteckningar har dock omedelbar
betydelse för uppbördsförfarandet. I anledning härav och för att möjliggöra
en avlastning i fråga om det hårt pressade tidsschemat torde med inpräglingen
av dessa uppgifter under alla förhållanden böra anstå till dess systemet
färdigställts i den omfattning, som kräves för omläggningen av uppbördsförfarandet.
På grund härav torde med avgörandet av dessa frågor
kunna tillsvidare anstå. Jag förutsätter dock därvid, att å plåtens textyta
rum lämnas i vederbörliga positioner för senare införande av berörda uppgifter.
I övrigt måste däremot textens innehåll och fördelning över tryckytan fastställas
utan dröjsmål. Emellertid torde det få ankomma på Kungl. Majit att
i administrativ ordning meddela beslut härutinnan
Att förslaget i delar av huvudsakligen rättsligt innehåll, såsom angående
rätt kyrko- och mantalsskrivningsort, ansvar, tvångsmedel och processförfarande,
icke nu kräver ställningstagande torde vara uppenbart.
Jag har hittills endast berört frågor av huvudsakligen materiell innebörd.
Ett principbeslut förutsätter emellertid jämväl ett bedömande av möjligheterna
att i praktiken genomföra systemet ävensom erforderlig utredning angående
förslagets organisatoriska och ekonomiska konsekvenser. Jag skall i
det följande närmare redogöra för dessa spörsmål och även beröra frågan om
folkbokföringen i Stockholm och Göteborg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28!.
91
IV. Organisationsfrågor.
Inledande anmärkningar. Det organisationsförslag kommittén framlägger
är icke i alla avseenden fullständigt och definitivt. Härom anför kommittén:
De
utredningar, som verkställdes av 1924 års uppbördssakkunniga och
1936 års uppbördskommitté, omfattade ej blott folkbokföringen utan även
uppbördsväsendet. Sammankopplingen av dessa frågor har varit motiverad
icke minst ur organisationssynpunkt; de tjänstemän, som förrätta mantalsskrivning,
handlägga i stor utsträckning även ärenden tillhörande uppbördslörvallningen.
Den omständigheten att de båda frågorna denna gång icke åtföljas
i utredningsuppdraget har i åtskilliga hänseenden berett kommittén
svårigheter. Uppbördsfrågan har utretts av olika varandra efterträdande sakkunniga
och liandlägges nu av 1944 års uppbördsberedning. ----Upp
bördsberedningens
arbete är ännu ej avslutat. Pa grund härav hava viktiga
frågor i förslaget kunnat erhålla endast en preliminär lösning, t. ex. angående
de hjälpkortregister, som böra föras för debiteringen, eller måst lämnas
olösta; det sistnämnda gäller närmast frågorna örn fögderiförvaltningens
organisation och om folkbokförings- och uppbördsförvaltningens organisation
i städerna. A andra sidan har det icke kunnat^ anstå med förslaget, då
åtskilliga av de i detta ifrågasatta anordningarna måste vara vidtagna, innan
uppbördsreformen kan träda i kraft, och då en relativt lång övergångstid för
dylikt ändamål är behövlig. Att sålunda förslaget till folkbokföringsreform
måste framläggas i ett delvis ofärdigt skick inverkar i någon mån menligt på
kostnadsberäkningarna och på möjligheterna att bedöma förslaget ur besparingssynpunkt.
Möjligt är även, att förslaget jämväl i övrigt kan behöva undergå
vissa jämkningar, sedan det blivit fastställt hur uppbörden skall
ordnas.
Pastorsämbetena. Att kyrkobokföringen bibehålies i stort sett oförändrad
innebär, att den lokala organisationen för den löpande folkbokföringen
är i huvudsak given.
Vad särskilt angår församlingsindelningen anför kommittén:
Förslaget räknar med den nuvarande församlingsindelningen. Kommittén
vill dock framhålla angelägenheten av att kyrkobokföringsdistrikten ej tilllåtas
bliva för stora; detta gäller oavsett huruvida förslaget kommer till genomförande
eller kyrk ollok för i agen bibehålies vid den nuvarande ordningen.
Folkmängden bör ej gärna få överstiga ett invånarantal av 20 000 i församling
på landet och 30 000 i församling i stad. Kommittén har övervägt att
i förfatlningsförslaget intaga en bestämmelse härom men har funnit detta
ur olika synpunkter mindre lämpligt. Genom andra bestämmelser i förslaget
har kommittén sörjt för att frågan i det enskilda fallet kommer under prövning.
Vid sin tillsyn över kyrkobokföringen hava nämligen kyrkobokföringsinspektörema,
domkapitlen och riksbyrån jämväl att beakta frågan om församlingarnas
lämpliga storlek.
I en redogörelse för reformens inverkan på pastors arbetsbörda
lämnar kommittén lill en början en uppställning över tillkommande och
bortfallande arbetsuppgifter samt lättnader i kvarstående arbetsuppgifter.
Kommittén anför därefter, att det vore synnerligen vanskligt att bedöma, liu
-
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
ruvida den tolala arbetsbördan för pastor komme att ökas eller minskas till
följd av förslagets genomförande. I början av sin verksamhet hade kommittén
hos ett antal pastorsämbeten hemställt om en uppskattning av vissa
nuvarande arbetsuppgifters procentuella andel i den samlade arbetsbördan,
men de uppskattade procenttalen hade blivit synnerligen divergerande. Kommittén
gör därefter för egen del följande uttalande:
Med framhållande av den osäkerhet, som måste komma att vidlåda omdömet,
vilket självfallet ej kan grundas på det ovannämnda siffermaterialet,
är kommittén för sin del närmast böjd att antaga, att pastors arbetsbörda
enligt förslaget ej blir väsentligt större eller mindre än den, som nu åvilar
pastor, men väl däremot avsevärt mindre än den, som i framtiden med samhällslivets
växande krav på folkbokföringen kan komma att läggas på pastor,
örn ej förslaget genomföres. Oavsett detta har emellertid kommittén sökt
skapa garantier för att pastor skall erhålla tillräcklig arbetshjälp.
Med sitt yttrande örn garantier för att pastor skall erhålla tillräcklig arbetshjälp
åsyftar kommittén i första hand ett i förslaget till folkbokföringsförordning
intaget stadgande örn församlings skyldighet att tillhandahålla
skrivhjälp. Kommittén anför i motiveringen till detta stadgande bl. a. att det
torde förhålla sig så att församling redan nu ansåges hava sådan skyldighet,
men att kommittén med det föreslagna stadgandet velat undanröja varje tvekan
därom. Såsom en ytterligare garanti i nämnda hänseende omnämner
kommittén ett föreslaget stadgande om skyldighet för kyrkobokföringsinspektör
att genom föreställningar eller framställningar hos vederbörande
myndigheter verka för att erforderliga medel till anställande av skrivbiträde
anvisas pastor. Kommittén uttalar härom, att kyrk obokföringsinspek tor ens
ingripande närmast hade betydelse som en åtgärd för behovets styrkande.
Skulle församlingen oaktat behovet påvisats ej anslå erforderliga medel till
dess täckande torde, framhåller kommittén slutligen, med hänsyn till församlingens
lagliga skyldighet att bestrida kostnaderna för kyrkobokföringen
länsstyrelse på ansökan av pastor vara befogad ålägga församlingen prestationsskyldighet.
För att undanröja varje tvekan om dylik befogenhet för
länsstyrelse föreslår kommittén vissa ändringar i landshövdinginstruktionen.
Kommittén framhåller vidare, att genom ökad användning av skrivmaskiner
arbetet skulle ytterligare underlättas, särskilt i de större församlingarna.
I en del remissyttranden hava nu förevarande spörsmål upptagits till behandling.
Sålunda uttalar kammarkollegiet som sin åsikt, att förslagets förverkligande
komme att medföra en betydande ökning av pastors arbetsbörda.
Domkapitel och pastorsämbeten synas i allmänhet antaga, att en
ökning vöre att förvänta, ehuru många framhålla svårigheterna att komma
fram till ett säkert omdöme. Domkapitlet i Stockholm yttrar dock att kommitténs
mening, att arbetsbördan ungefärligen skulle stanna vid det gamla
måttet, måhända torde vara riktig. Härvid borde ock betänkas, uttalar domkapitlet
vidare, att det nya systemet med tanke på framtidens vidgade behov
och ökade krav säkerligen torde för prästerskapet innebära en klar tids- och
Kungl. Majlis proposition nr 282.
93
kraftbesparing i jämförelse med det gamla systemet. Länsstyrelsen i Malmöhus
län ifrågasätter, huruvida icke de pastorsämbetena enligt förslaget tilldelade
arbetsuppgifterna i vissa fall kunde bliva alltför krävande vid sidan
av den andliga omvårdnaden om församlingen. Det borde knappast vara ägnat
att förvåna örn åtminstone tidvis äskanden skulle framkomma örn hjälp
till arbetets behöriga fullgörande.
Kammarkollegiet anför vidare, att ökningen av arbetsbördan kunde tänkas
komma att åtföljas av krav på ytterligare prästerliga tjänster och på delning
av folkrika församlingar m. m., allt konsekvenser vartill
förslaget ej syntes hava tagit hänsyn. Kyrkoherden .1. Wihlborg, vilken som
expert biträtt kommittén, framhåller för sin del önskvärdheten av bestämmelser
örn det maximiantal församlingmedlemmar, som varje kyrkobokföringsdistrikt
finge omfatta. Med det nya arbete, som enligt förslaget ålades
pastor och vilket kunde betecknas som precisionsarbete, torde folkbokföringsdistrikt
på 20 000 invånare och därutöver kunna betecknas som otympliga.
Ehuru nied en viss tvekan inför konsekvenserna ville Wihlborg därför hemställa
örn sådana bestämmelser, att en församling, som överskrede ett visst
mått av storlek i areal eller invånarantal, skulle delas i två eller flera folkbokföringsdistrikt
även om detta icke omedelbart skulle omfatta jämväl en delning
i motsvarande antal kyrkoförsamlingar. Domkapitlet i Lund yttrar i anslutning
till detta uttalande, att det även ur kyrklig synpunkt vore ett viktigt
krav att alltför folkrika församlingar uppdelades. Emellertid ansåge domkapitlet
ej att dylika församlingar borde uppdelas i kyrkobokföringsdistrikt
utan borde församlingsdelning komma till stånd. Domkapitlet ville därför
hemställa, att det måtte fastslås, att en församling i allmänhet ej borde omfatta
mer än högst 20 000 medlemmar, och att undersökning verkställdes
om och i vad mån församlingar med större invånarantal kunde uppdelas på
flera församlingar.
Kammarkollegiet har vidare ansett sig böra fästa uppmärksamheten på de
kostnader, som kunde åsamkas församlingarna genom att dessa skulle tillhandahålla
pastor nödiga inventarier, materiel och skrivbiträden m. m.
Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att det vore ofrånkomligt att pastor erhölle
rutinerat och i folkbokföringsfrågor kunnigt skrivbiträde, och att detta
torde bliva nödvändigt i betydligt större utsträckning än kommittén tänkt sig.
Behovet av skrivhjälp framhålles även av andra länsstyrelser. I yttranden
från kyrkligt håll uttalas allmänt tillfredsställelse över att kommittén sökt
skapa garantier för en förbättrad ordning i förevarande hänseende. Sveriges
häradsskrivare för ening finner det anmärkningsvärt, att kommittén förklarat,
att pastors arbetsbörda icke komrac att undergå någon väsentlig ökning, men
likväl ansett erforderligt dels att församlings skyldighet att bekosta arbetshjälp
lagfästes dels ock att två olika myndigheter ålades att vaka över bestämmelsens
efterlevnad. Domkapitlet i Uppsala understryker däremot, att
svårigheterna för pastorsämbetena all erhålla skrivhjälp för närvarande vore
mycket stora. Vid framställning örn anslag hade pastor till styrkande av behovet
ej annan auktoritet att åberopa än sin egen. De arbetsgivande myndigheterna
hade varit för många för att någon enda av dem skulle lia känt
94
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
som sin speciella uppgift att stödja pastors strävanden i detta avseende och
de författningar, berörande kyrkobokföringen, som under årens lopp utkommit,
hade ingenting nämnt om behovet av skrivhjälp.
Förslagets genomförande kunde, yttrar kammarkollegiet till slut. även i
andra hänseenden tänkas komma att återverka på uppkommande frågor örn
den kyrkliga indelningen och organisationen samt prästerskapets löneförmåner
m. m. Det anförda torde i allt fall giva vid handen, att förslagets realiserande
komme att medföra kostnadsökningar, som för församlingarna och
prästlöneväsendet kunde bliva nog så betungande.
Mantalsskrivningsförrättarna. Mantalsskrivningen förrättas för närvarande
på landet av häradsskrivare samt i magistratsstäder under magistratens
inseende och ansvar av särskilda tjänstemän, vanligtvis benämnda kronouppbördskassörer
eller kronokamrerare. Härutinnan innebär kommitténs
förslag ingen annan ändring än att i magistratsstad magistraten befrias från
ansvaret för mantalsskrivningen, vilket i stället helt lagts på den tjänsteman,
som förrättar mantalsskrivningen. Däremot medför förslaget betydande
förändringar i nämnda befattningshavares arbetsförhållanden.
Beträffande arbetet å härad sskrivarkontoren anför kommittén:
1 fråga örn häradsskrivare ha uppgifter angående dem åvilande göromål
införskaffats från eif antal tjänsteinnehavare, representerande skilda
landsdelar och befolkningsförhållanden. Med ledning av dessa uppgifter
ävensom med beaktande av gällande föreskrifter och i övrigt kända förhållanden
lämnas här en summarisk redogörelse för arbetet under ett år på
häradsskrivarkontoren.
Under tiden från och med den 15 november till omkring den 20 december
utföra häradsskrivarna mantalsskrivningsförrättningar. I anslutning till dessa
påbörjas med ledning av de vid förrättningarna rättade stommarna till
mantalslängd^- arbetet med utskrift av nya mantalslängden Från mitten av
januari påföljande ar till omkring den 20 februari äger skriftväxling rum
mellan mantalsskrivningsförrättarna. Med anledning av vad härvid framkommit
ävensom med ledning av från pastor mottagna uppgifter införas
rättelser och tillägg i mantalslängden^. Dessa föreligga kollationerade och
slutjusterade i slutet av februari. I de flesta fögderier utskrivas samtidigt
med de nya längderna med genomslag stommar för nästa års mantalsskrivningar.
Granskning av inskrivningskort enligt inskrivningsförordningen verkställes
omkring årsskiftet. Under tiden 20 november—15 januari upprätta
häradsskrivarna enligt överenskommelse med riksförsäkringsanstalten förteckningar
för varje uppbördsdistrikt över arbetsgivare, vilka skola erlägga
avgift enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Under tiden 1 februari—25
mars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder. Delvis
parallellt härmed fram till början av april upprättas röstlängder, vilka
därefter under senare hälften av juni kompletteras med uppgifter om rösträttshinder
samt ulsiffras. Taxeringsnämndernas ordförande skola till häradsskrivama
överlämna fastighetslängderna senast den 30 april, inkomstlängderna
och förmögenhetslängderna senast den 20 maj och skogsaccislängderna
senast den 5 juni. I fråga örn särskild taxeringsnämnd skola dock
inkomstlängderna och förmögenhetslängderna avlämnas först sistnämnda
dag, varjämte anstånd kan av länsstyrelsen lämnas till den 20 juni med avlämnandet
av samtliga längder utom fastighetslängderna. Ofördröjligen efter
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
(J5
mottagandet av fastighetslängderna och inkomstlängderna skola häradsskrivarna
dels uträkna och i fastighetslängderna införa det antal skattekronor
och skalteören, som på grund av taxeringsnämndens beslut skall påföras
envar skattskyldig, dels ock beträffande inkomstlängderna uträkna och i
avd. A av längderna införa ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och
beskattningsbar inkomst ävensom summera nämnda belopp och inkomst.
Vidare skola avskrifter av taxeringslängderna verkställas, av förmögenhetslängderna
i ett samt av fastighetslängderna och inkomstlängderna i två exemplar.
Arbetet härmed skall vara avslutat senast den 15 juli. Inom samma
tid skola häradsskrivarna vidare upprätta skogsvårdsavgiftslängder ävensom
verkställa en avskrift av dessa längder. Före den 15 juli skola häradsskrivama
hava uträknat och i huvudskrifterna till resi), taxeringslängder infört
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet
samt skogsvårdsavgift, varjämte före nämnda dag särskilda sammandrag
över taxeringarna skola hava upprättats och insänts lill länsstyrelsen.
Innan arbetet med de från taxeringsnämnderna mottagna taxeringslängderna
tager sin början, pläga häradsskrivarna låta upprätta stommar
till upphördsböcker och pensionsavgiftsförteckningar. Arbetet härmed torde
merendels pågå under tiden 1 mars—20 maj. Debiteringsarbetet, omfattande
då också påförande av pensionsavgifter i pensionsavgiftsförteckningarna,
utföres huvudsakligen under tiden 1 maj—31 oktober. Färdigställandet (omfattande
jämväl kuvertering) av debetsedlarna, vilka merendels tillskrivits
d. v. s. försetts med uppgift om de skattskyldigas namn och adresser, under
liden 1 juli—15 september, sker under liden därefter till den 3 november,
vilken dag debetsedlarna senast skola hava avlämnats för postbefordran till
de skattskyldiga. Häradsskrivarna hava därjämte bl. a. att upprätta och till
statistiska centralbyrån överlämna vissa statistiska uppgifter, att till landsting,
tingshusstyrelser och stiftsnämnder överlämna uppgift å antal skattekronor
inom respektive områden, att lill länsstyrelsen samtidigt med uppbördsboken
insända vissa sammandrag av årets taxeringslängder m. m., att
taga viss befattning med upprättande av priskuranter för den årliga markegångssättningen
samt alt avgiva yttranden i mantalsskrivningsmål. Härutöver
tillkomma löpande expeditionsgöromål (utfärdande av utdrag ur mantals-
och taxeringslängder på begäran av myndigheter och enskilda m. m ),
vilket arbete särskilt i de större fögderierna kan vara rätt betungande.
Det torde i detta sammanhang höra framhållas, att i de olika fögderierna
vissa avvikelser kunna förekomma från den lämnade redogörelsen. Densamma
avser endast att visa ett genomsnitt för hela riket.
Enligt kommitténs förslag skola häradsskrivarna i god tid före mantalsskrivningarna
erhålla av länsbyråerna tryckta stommar till mantalslängden
Dessa skola under mantalsskrivningsförrättningarna och därefter av häradsskrivarna
rättas och kompletteras samt insändas till länsbyråerna för tryckande
av slutliga längder. Arbetet med själva mantalsskrivningsförrättningarna
och ändringarna i stommarna i samband därmed äger motsvarighet
jämväl i nu gällande ordning men kan förväntas bliva mindre omfattande,
enär de tryckta stommarna komma att vara mera aktuella lin de stommar,
som nu användas och vilka endast utgöra en avskrift av det löpande årets
mantalslängd. Visserligen tillkommer mantalsskrivning av juridiska personer
men arbetet härmed kan sannolikt icke bliva .särdeles betungande. Arbetet
med utskrift och kollationering av mantalslängd kommer enligt förslaget
att i huvudsak bortfalla. Arbetet med skriftväxling lii. m. kvarstår,
ehuru i minskad omfattning.
Arbetsgivarförleckningama torde icke lämpa sig för tryckning. Svårigheter
miila nämligen med hänsyn lill alt dessa förteckningar och mantalsläng
-
96
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
derna avse olika år; redovisningsåret för olycksfallsförsäkringsavgiftema är
nämligen året före mantalsåret.
Tryckningen av röstlängder medför däremot inga svårigheter. Det gäller
endast att vid tryckningen välja bort plåtarna för personer i icke röstberättigad
ålder, vilket kan ske helt automatiskt. Arbetet med upprättande av stomme
till röstlängd bortfaller. Anteckning örn rösträttshinder samt utsiffring
bör dock liksom nu verkställas av häradsskrivare.
Även stommar till uppbördsbok och debetsedlar kunna lämpligen tryckas.
Man torde kunna utgå ifrån att arbetet härmed till huvudsaklig del bortfaller.
Tryckningen av pensionsavgiftsförteckningarna medför icke heller några
större svårigheter. Man måste dock räkna med att uppgifter örn befrielseorsaker
i viss utsträckning måste införas manuellt. En del av arbetet med
upprättande av stomme till pensionsavgiftsförteckningar kommer därför att
kvarstå. För dessa manuella anteckningar torde dock ej något avsevärt antal
arbetsdagar bliva erforderligt.
Stommar till taxeringslängder slutligen kunna även med lätthet tryckas.
Arbetet härmed bortfaller emellertid icke helt, enär stommarna till fastighetslängder
måste rättas och kompletteras av häradsskrivarna med hänsyn till
de förändringar, som kunna inträffa under tiden 2 november—31 december
före mantalsårets ingång. Detta kvarstående arbete kan dock förväntas bliva
av ringa omfattning.
Övriga arbetsuppgifter kvarstå.
Sammanfattningsvis och i stort sett torde kunna sägas, att de arbeten,
som avse
utskrift och kollationering av mantalslängd,
stomme till röstlängd,
stomme till uppbördsbok och debetsedlar,
stomme till pensionsavgiftsförteckningar samt
stomme till taxeringslängder,
komma att i huvudsak bortfalla.
Härigenom kan arbetet å häradsskrivarkontoren förväntas bliva jämnare
fördelat under året än för närvarande. Fortfarande kvarstår dock en markerad
arbetsanhopning under maj och juni. Denna, som närmast är föranledd
av de från och med i år genomförda förändringarna i taxeringsförfattningarna,
torde dock icke kunna undvikas. Under mars och april uppstår å andra
sidan en avsevärd minskning i arbetet. Eventuellt kan en del av personalen
under denna tid beredas arbete vid länsstyrelserna. Häradsskrivarnas egna
arbetskrafter kunna lämpligen utnyttjas för taxeringsgöromål.
Jämväl 1936 års uppbördskommitté förutsatte, att ovannämnda längder
m. m. — dock icke fastighetslängderna — skulle kunna tryckas. Uppbördskommittén
har emellertid icke i sitt betänkande närmare utrett arbetsminskningens
storlek. Sveriges häradsskrivarförening har berört denna fråga i sitt
yttrande över uppbördskommitténs förslag, därvid föreningen uppgivit, att
för utförande av dessa arbeten i ett fögderi av genomsnittsstorlek, 35 000
invånare, kunde beräknas åtgå 295 arbetsdagar årligen. Detta skulle motsvara
för samtliga fögderier endast ca 36 000 arbetsdagar, vilket synes vara
alltför lågt beräknat.
Med ledning av de från vissa häradsskrivare infordrade uppgifterna har
folkbokföringskommittén sökt få fram motsvarande uppgifter med hänsyn
till förhållandena under år 1943 (beträffande taxeringslängderna år 1944).
Beräkningarna ha utförts med hänsyn till befolkningsmängden i dessa fögderier,
jämförd med sammanlagda befolkningen i rikets samtliga fögderier.
Enligt dessa beräkningar skulle för närvarande för samtliga fögderier i
Kungl. Maj:ts proposition nr 282. 97
följande uppställning omförmälda arbetsuppgifter taga i anspråk nedan angivna
antal arbetsdagar:
utskrift av mantalslängd (med kollationering) .................... 16 721
utskrift av stomme till röstlängd (med kollationering) .......... 7 647
utskrift av stomme till uppbördsbok (med kollationering) ........ 6 593
utskrift av stomme till pensionsavgiftsförteckning (med kollationering) 7 724
utskrift av »huvuden» å debetsedlar .......................... 11 657
utskrift av stomme till fastighetslängd (med kollationering) ........ 7 849
utskrift av stomme till inkomstlängd (med kollationering) ........ 6 070
Summa 64 261.
Efter samma beräkningsgrund skulle samtliga de arbetsuppgifter, som för
närvarande åvila häradsskrivarna, taga i anspråk 192 676 arbetsdagar.
I detta sammanhang må nämnas, att uppgifter även infordrats från samtliga
häradsskrivare bl. a. angående hos dem under år 1943 anställda biträden,
fasta och tillfälliga, ävensom angående den utökning av personalen, som föranletts
av 1943 års ändringar i taxeringsförfattningarna. Som den tillfälliga
personalen i stor utsträckning utfört s. k. ackordsarbete, har det varit förenat
med vissa svårigheter att beräkna arbetstiden för denna personalgrupp. Med
reservation för en viss felmarginal har kommittén kommit fram till, att
arbetstiden under år 1943 för denna fasta och tillfälliga personal inberäknat
de häradsskrivarnas familjemedlemmar, vilka biträtt i arbetet utan ersättning,
uppgått till ca 143 000 arbetsdagar. Utökningen av arbetstiden under år 1944
har beräknats till 12 000 arbetsdagar. Lägges härtill häradsskrivarnas egna
arbetskrafter, ca 36 000 arbetsdagar, erhålles en sammanlagd arbetstid om
191 000 dagar, vilket stämmer rätt väl överens med ovannämnda 192 676
dagar.
Av vad tidigare anförts synes emellertid sannolikt, att icke hela den förstnämnda
arbetstiden om 64 261 dagar kan inbesparas genom folkbokföringsreformen.
Kvar står visst arbete med komplettering och kollationering av de
olika längderna och förteckningarna. Det torde dock få anses motiverat att
uppskatta besparingen till minst 55 000 arbetsdagar, motsvarande ca 200 helårsanställda
biträden.
Angående arbetet med mantalsskrivning, debitering och uppbörd m. m. i
magistratsstäderna innehåller betänkandet följande redogörelse:
Liksom i fråga om häradsskrivarna ha även från ett antal magistratsstäder,
representerande skilda landsdelar och befolkningsförhållanden, uppgifter infordrats
angående städerna åvilande arbetsuppgifter beträffande mantalsskrivning
samt debitering, uppbörd och redovisning av krono- och kommunalutskylder
m. m. Med ledning av dessa uppgifter lämnas här en kortfattad
redogörelse för arbetet med handläggning av de olika göromålen under
ett år. Härifrån kunna dock åtskilliga avvikelser förekomma i de olika
städerna.
Beträffande mantalsskrivning, upprättande av arbetsgivarförteckning samt
röstlängd och stommar till taxeringslängder ävensom komplettering och avskrift
av taxeringslängder, upprättande av pensionsavgiftsförteckning och
debitering av kronoutskylder m. m. eller således de göromål, som motsvara
häradsskrivarnas tjänsteåligganden, gäller ungefär samma tidsschema som
för häradsskrivarna. Sålunda pågår mantalsskrivningsarbetet från mitten av
november till .slutet av februari och arbetet med upprättande av arbetsgivarförteckning
från mitten av november lill och med mars. Under tiden 15
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 samt. Nr. 282. 7
98
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
februari—25 mars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder.
Stomme till röstlängd upprättas under månaderna mars—maj och kompletteras
med rösträttshinder m. m. under senare hälften av juni. Sedan taxeringsnämndens
ordförande avlämnat taxeringslängderna, åligger det vederbörande
tjänsteman att uträkna och i fastighetslängden införa det antal skattekronor
och skatteören, som skall påföras envar skattskyldig, att upprätta skogsvårdsavgiftslängd
samt att därefter låta verkställa en avskrift av dessa längder
ävensom av inkomst- och förmögenhetslängderna. Arbetet härmed skall
vara avslutat den 15 juli. Senast sistnämnda dag skall tjänstemannen i fråga
även hava uträknat och i huvudskriften till respektive längder infört statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet
samt skogsvårdsavgift ävensom upprättat och till länsstyrelsen insänt sammandrag
över taxeringarna. Stommar till pensionsavgiftsförteckning, uppbördsbok
och debetsedlar upprättas under mars—september. Debiteringsarbetet
slutligen pågår under juli—oktober. För magistratsstäderna tillkommer
arbetet med uppbörd av kronoutskylder och värnskatt, åtföljt av upprättande
av restlängder. Arbetet härmed pågår under februari—mars, april—juni och
november—december. Biträde vid taxeringsarbetet lämnas under januari—
april. I flertalet magistratsstäder, åtminstone i de större och medelstora, finnes
ett register över stadens mantalsskrivna befolkning. Arbetet med komplettering
av detta register brukar vara avslutat senast under juni månad. Härtill
kommer sedan en mängd löpande göromål dels av samma beskaffenhet
som de, vilka häradsskrivama enligt tidigare lämnad redogörelse hava att
handlägga, samt dels och framförallt förande av kassajournal, avgivande av
månadsräkning samt upprättande av avkortnings-, avskrivnings- och balanslängder
m. m., allt avseende kronorestantier och böter m. fl. medel.
I fråga om kommunalutskylderna pågår arhetet med upprättande av stommar
till den kommunala debiterings- och uppbördslängden samt till debetsedlar
under augusti—december och själva debiteringsarbetet under decemberjanuari.
Debetsedlarna pläga merendels vara färdigställda och expedierade i
mitten av februari. Uppbörd och upprättande av restlängder pågår i tre
olika omgångar under mars—november. Arbetet med avprickning i restlängderna
av influtna, avkortade och avskrivna medel m. fl. hithörande arbetsuppgifter
fortgår löpande under hela året.
Mantalsskrivningsarbetet samt arbetet med kronoutskylderna m. m. förorsaka
för närvarande markerade »toppar» under februari och mars månader
samt under tiden juni—augusti. I fråga örn kommunalutskylderna föreligger
arbetsanhopning under månaderna oktober januari, då debiteringsaibetet
pågår, samt under tiderna för uppbörderna, vanligtvis manaderna mars, juli
och september. Här kommer dock icke ojämnheten i arbetets gång på samma
sätt till synes som i fråga örn övriga här ovan omförmälda arbetsuppgifter
Förutom vid debiteringsarbetet, för vilket därjämte tillfälliga arbetskrafter
merendels torde anlitas, utnyttjas nämligen för arbetet med kommunalutskylderna
personal från drätselkontoren, vilken personal dessemellan
har att utföra övriga i tjänsten förekommande göromål.
Enligt kommitténs förslag skola magistratsstäderna tillhandahallas stommar
till mantalslängder, röstlängder, uppbördsböcker, pensionsavgiftsforteckningar
och taxeringslängder samt kronodebetsedlar. Avenså kunna staderna
erhålla avtrvckskort för det alfabetiska mantalsregistret och om sa
erfordras stommar ''till kommunal debiterings- och uppbördslängd samt kommunaldebctsedlar.
Sistnämnda stommar bortfalla dock vid ett genomförande
av det förslag, som är att vänta från 1944 års uppbördsberedning, innebarande
att de kommunala utskylderna skola debiteras och uppbäras i samband
med kronoutskylderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
99
Detta medför en minskning i arbetsbördan särskilt under de enligt ovan
mera arbetstyngda tiderna, vilket torde komma att hälsas med tillfredsställelse.
I fråga om kommunalutskyldema innebär förslaget, att behovet av tillfälliga
arbetski-after kan avsevärt nedbringas.
Folkbokföringskommittén har med ledning av ovan omförmälda, från vissa
städer inhämtade arbetsuppgifter sökt få fram en ungefärlig beräkning av
den minskning i arbetet, som tryckningen av nämnda längder och förteckningar
m. m. skulle medföra för magistratsstäderna, med undantag för Stockholm,
varvid arbetsminskningen kunnat uppskattas till 25 000 arbetsdagar per
år. Härvid har icke medräknats någon tryckning av stommar till kommunal
debiterings- och uppbördslängd eller till kommunala debetsedlar. Skulle
tryckning även av dessa stommar hliva aktuell, synes en ytterligare arbetsminskning
om 5 000 dagar böra beräknas.
Den uppskattade arbetsminskningen kan måhända synas något hög vid
jämförelse med den tidigare angivna arbetsminskningen för häradsskrivarna
om 55 000 dagar. Invånareantalet i nämnda magistratsstäder var den 1 januari
1943 1 571 687 mot i fögderierna tillhopa 4 272 759. Emellertid bör här
bemärkas, att bland magistratsstäderna det övervägande flertalet har ett invånareantal,
som avsevärt understiger de minsta fögderiernas. Detta torde
medföra att i dessa städer de arbetsmoment, varom här är fråga, icke kunna
organiseras så tidsbeparande som hos häradsskrivarna med deras större
arbetsmaterial.
Beträffande innehållet av remissyttrandena i denna del må följande här
nämnas.
Sveriges häradsskrivare förening framhåller, att i stort sett hela arbetet för
mantalsskrivningsförrättarens och hans personals vidkommande tydligen vore
avsett att till tiden sammanfalla med en toppbelastning i arbetet med preliminär
taxering och skattedebitering. Detta förhållande komme givetvis att
dels medföra vissa konsekvenser beträffande krav på den anställda personalens
antal och duglighet dels ock i motsvarande mån påverka kostnadsberäkningarna.
Därest debiteringsarbetet i dess väntade förändrade och utökade
gestaltning skulle bibehållas hos häradsskrivaren, nödgades föreningen på
grund härav erinra, att denne självfallet icke kunde samtidigt handlägga och
övervaka så omfattande och viktiga arbetsområden som folkbokföring och
debitering. En tvingande nödvändighet vore därför, att statsavlönade assistenter
till erforderligt antal anställdes å häradsskrivarkontoren. Dylika assistenter
borde, enligt föreningens åsikt, placeras i samma lönegrad som vid länsstyrelserna
anställda landskontorister, varigenom vunnes den fördelen, att
nöjaktigt utbildade aspiranter vore att tillgå vid återbesättande av ledig häradsskrivartjänst.
Statskontoret framhåller nödvändigheten av en omreglering av häradsskrivarnas
lönevillkor, så att icke den av kommittén angivna inbesparingen av
biträdespersonal resulterade i en motsvarande löneökning för häradsskrivarna.
Även från länsstyrelsehåll betonas angelägenheten av en omreglering av
ifrågavarande befattningar.
Kronokamreraren i Uppsala anför, med instämmande av magistraten i staden,
att det icke vore lämpligt eller önskvärt, att mantalskontoren gjorde sig
100
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
av med en stor del av den tränade och med kontorens övriga arbetsuppgifter
förtrogna personalen på grund av minskningen av arbetsmaterial under månaderna
mars—maj och i stället under årets återstående nio månader arbetade
med tillfälliga arbetskrafter, som säkerligen komme att växla från det
ena året till det andra och därför aldrig hunne lära sig arbetsuppgifterna
ordentligt. Frånsett olägenheterna för arbetets bedrivande kunde en sådan ordning
icke heller rent ekonomiskt bli förmånlig; tillfällig personal kostade i
löner mera än fast personal och utförde ett sämre arbete. I de flesta städerna
vore förvaltningarna icke så stora, att den vid kronouppbördskontoren
under sagda månader övertaliga personalen alltid kunde utlånas till annat
stadens verk.
Liknande synpunkter framhållas av ett antal andra magistrater och kronouppbördstjänstemän.
Länsstyrelserna. Enligt kommitténs förslag till folkbokföringsförordning
skola länsstyrelserna i deras egenskap av länsbyråer för folkbokföringen
handlägga —■ förutom de arbetsuppgifter som omförmälts i samband med
den redan lämnade översikten över kommittéförslaget (s. 13—15) -— åtskilliga
andra med folkbokföringen sammanhängande ärenden. En del av dessa
motsvaras av sådana, som redan nu höra lill länsstyrelsernas ämbetsbefattning.
Länsstyrelse har sålunda enligt förslaget att fastställa församlingarnas
indelning i rotar och i förekommande fall medgiva undantag från skyldighet
att utse roteombud, att fastställa instruktioner för roteombud, att förordna
och entlediga roteombud, att i länskungörelserna intaga underrättelse
om pastorsämbetenas expeditionstider, att förordna örn sättet för de hos pastor
förda avgångsregistrens tillhandahållande för avskrivning i avgångslängder,
att bestämma huruvida mantalsskrivningsförrättning må hållas å ställe
beläget utom distriktet, att förordna biträdande mantalsskrivningsförrättare,
att avgöra huruvida för visst distrikt rörelse, som bedrives å fastigheterna
inom distriktet, skall redovisas i mantalslängd, att förordna om mantalsuppgifts
avlämnande i två exemplar, att bestämma vilka samhällen å landet
som böra i avseende å mantalsuppgifters avlämnande likställas med stad,
att bestämma i vilka orter utom stad och köping huvudförteckning bör av fastighetsägare
avlämnas, att kungöra tider och ställen för mantalsskrivningarnas
förrättande, att i vissa fall föreskriva annan ordning än den i förordningen
stadgade för mantalsskrivningens förberedande, att där sådant finnes
påkallat för stad förordna att förskrivning må hållas i samband med mantalsskrivningsförrättningen,
att bevilja anstånd med insändande av stomme
till länsbyrån, att medgiva utsträckning av tiden för avlämnande av utdrag
av mantalslängden beträffande vissa skattskyldiga, att verkställa gallring av
mantalsuppgifter, att i åtskilliga fall förelägga vite för utkrävande av uppgiftsskyldighet
med mera samt att efter besvär eller underställning avgöra
folkbokföringsärenden.
För att länsstyrelserna skola mäkta fullgöra de ökade arbetsuppgifterna
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
101
föreslår kommittén en förstärkning av organisationen. Inledningsvis lämnas
i betänkandet följande redogörelse för den nuvarande organisationen:
Vid länsstyrelserna ha från och med år 1944 genomförts vissa rationaliseringsåtgärder,
innebärande bland annat att arbetet å de båda avdelningarna,
landskansliet och landskontoret, uppdelats i särskilda arbetsdetaljer; varje
detalj med en ordinarie landskanslist, respektive landskontorist som föreståndare
under vederbörande föredragande. Föreståndaren leder arbetet inom
detaljen, ombesörjer i lämplig utsträckning ärendenas beredning, överlägger
med föredragandena, länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt
upprättar förslag till beslut i sådana fall, där detta ej bör ankomma på jurist
eller kan anförtros åt detaljföreståndaren underställd personal. Åt detaljerna
gives sådan storlek, att det arbete inom desamma, som bör ankomma å
landskanslist eller landskontorist, giver denne full sysselsättning.
Dc ordinarie landskanslisterna och landskon loristema äro placerade i 17
lönegraden. Därjämte finnas — här bortses helt från vissa högre befattningar
— å de båda avdelningarna inrättade ordinarie biträdesbefattningar
som kansliskrivare, kontorister, kanslibiträden och kontorsbiträden i respektive
11, 9, 7 och 4 lönegraderna.
Å landskontoren finnas anställda ett mindre antal icke ordinarie landskontorister
och kanslibiträden i lönegraderna Eo 17 respektive Eo 7. Dessa
tjänstgöra å arbetsdetaljerna för taxeringsgöromål (taxeringsavdelningama).
I övrigt finnas anställda icke ordinarie landskanslister och landskontorisler
samt kontors- och skrivbiträden till det antal, som för varje län årligen
bestämmes av Kungl. Maj:t. För denna personal äro särskilda lönebestämmelser
meddelade i nådigt brev den 22 december 1943 med däri den 19 maj
1944 vidtagna ändringar. Enligt dessa lönebestämmelser må befattningshavare,
som antagits till extra landskanslist eller extra landskontorist, placeras
högst i lönegraden Ex 4. Efter att under eif år hava varit placerad i denna
lönegrad och därefter ett år i lönegraden Ex 7, ett år i lönegraden Ex 11
och ett år i lönegraden Ex 14 må befattningshavaren antagas till extra ordinarie
landskanslist, respektive extra ordinarie landskontorist med placering
högst i lönegraden Eo 15.
Befattningshavare, sorn antagits till extra skrivbiträde å landskontor för
arbete med omsättningsskatt eller taxering, må placeras högst i lönegraden
Ex 2. Efter två år må befattningshavaren antagas till extra ordinarie skrivbiträde
med placering högst i lönegraden Eo 2. Befattningshavare, som antagits
till extra skrivbiträde för annat arbete än ovan sagts, må placeras
högst i lönegraden Ex 2. Efter ett år må befattningshavaren antagas till
extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegraden Eo 2 och efter
ytterligare två år till extra ordinarie kontorsbiträde med placering högst i
lönegraden Eo 4.
Slutligen finnas inrättade ordinarie befattningar som förste expeditionsvakter
i 7 och som expeditionsvakter i 5 lönegraden, varjämte i åtskilliga
län icke-ordinarie expeditionsvakter finnas anställda. Dessa åtnjuta enligt
ovannämnda nådiga brev den 22 december 1943 lön under de Ire första anställningsåren
som extra tjänstemän i lönegraden Ex 5 och därefter som
extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 5.
Härefter anför kommittén:
Det arbete, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skall läggas på
länsstyrelserna, synes lämpligen böra utföras å en särskild arbetsdetalj inom
landskontoret. Till denna arbetsdetalj, förslagsvis benämnd folkbokfö
-
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
ringsavdelningen, böra i samband därmed överföras de mantals- och ltyrkoskrivningsärenden,
som för närvarande handläggas å landskontoret. Härigenom
kan en viss lättnad i arbetet förväntas uppkomma å den arbetsdetalj,
där dessa ärenden nu utföras. Arbetslättnaden, som icke torde bliva av sådan
omfattning, att denna arbetsdetalj kan indragas, regleras i stället lämpligen
därigenom, att personalen i motsvarande utsträckning får tjänstgöra
även å folkbokföringsavdelningen eller, där förhållandena det medgiva, att
någon befattningshavare helt överföres till denna avdelning. Någon beräkning
av den omfattning, vari detta kan ske, har icke verkställts. I stället har
vid beräkningen av behovet av ny personal å folkbokföringsavdelningarna
icke medtagits den arbetskraft, som erfordras för här ifrågavarande, på länsstyrelserna
redan nu ankommande ärenden.
Vid länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Västernorrlands län förås
för närvarande särskilda alfabetiska adressregister över inom respektive län
mantalsskrivna personer. Förandet av dessa adressregister ombesörjes huvudsakligen
av tillfälliga arbetskrafter. Årliga kostnaderna härför kunna
uppskattas till 15 000 kronor. Adressregistren komma vid ett genomförande
av kommitténs förslag att ersättas av hjälpkortregister vid länsbyråerna. I
följd härav skulle måhända vid angivandet av det ökade personalbehovet
vid länsstyrelserna avdrag ske för den vid adressregistren sysselsatta personalen.
Med hänsyn till att som nyss nämnts tillfälliga arbetskrafter härför
i huvudak anlitas har dock så ej skett, utan har kommittén i stället vid
angivandet av de årliga lönekostnaderna tagit hänsyn till här ifrågavarande
kostnadsminskning.
Kommittén anför—efter en redogörelse för 1924 års uppbördssakkunnigas
och 1936 års uppbördskommittés organisationsförslag —- för egen del följande:
I
likhet med uppbördskommittén anser folkbokföringskommittén några
nya föredragandetjänster icke vara erforderliga. Däremot bör för en arbetsledare
och föreståndare för avdelningen vid varje länsstyrelse inrättas en ny
ordinarie landskontoristbefattning i lönegraden A 17. Vid folkbokföringsavdelningen
bör vidare, med undantag för Gotlands län, finnas anställd en
biträdande arbetsledare samt biträdespersonal i erforderlig utsträckning. Den
biträdande arbetsledaren synes lämpligen böra utgöras av en kansliskrivare
i 11 lönegraden; tills vidare placerad i extra ordinarie tjänsteställning. Även
flertalet övriga biträden hava tills vidare ansetts icke böra erhålla ordinarie
anställning. För de icke-ordinarie biträdena böra med nedan nämnda undantag
bestämmelserna i ovannämnda nådiga brev den 22 december 1943 gälla,
därvid biträdena synas böra jämställas med sådana biträden, som anställts
för arbete med omsättningsskatt och taxering. Inrättandet av de tryckande
registren medför, att arbetet med expedierande av postförsändelser, budskickning,
kuvertering och andra liknande göromål avsevärt utökas. Att
täcka det ökade pei*sonalbehovet härvidlag genom anställande av ytterligare
expeditionsvakter har kommittén funnit mindre lämpligt. I stället bör till
varje länsstyrelses förfogande ställas erforderligt belopp, som möjliggör anställande
av yngre pojkar eller flickor, en eller två vid varje länsstyrelse, för
utförande av dessa göromål. Dessa biträden, vilka förslagsvis kunna benämnas
kontorselever, torde kunna avlönas med arvoden å i medeltal 150 kr. i
månaden. Möjlighet bör naturligtvis beredas dessa att så småningom, om
de visa sig härför lämpliga, vinna fastare anställning vid länsstyrelserna som
kontors- och skrivbiträden eller expeditionsvakter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
103
Omfattningen av den ökade arbetsbörda, som genom förslaget lägges på
länsstyrelserna, står i förhållande till framför allt antalet plåtar i de tryckande
registren och antalet ändringar på plåtarna. Antalet plåtar och antalet
per år ändrade plåtar har för hela riket uppskattats till omkring 9 900 000
resp. 2 600 000. Med ledning härav och efter verkställda arbetsstudier har
kommittén beräknat det i anledning av folkbokföringsavdelningarnas inrättande
ökade personalbehovet vid samtliga länsstyrelser till 200 personer.
Denna personal har därefter fördelats på de olika länen. Vid fördelningen
har huvudsakligen hänsyn tagits till folkmängden i länen och antalet flyttningar
mellan församlingarna, enligt tillgänglig statistik ca 520 000 för
hela riket, ävensom till antalet flyttningar inom församlingarna, av kommittén
uppskattat till ca 280 000 för hela landet. Utöver folkmängd och
flyttningar inverka uppenbarligen åtskilliga andra faktorer på personalbehovet,
bland annat ombyte av yrke och arbetsanställning (antalet sådana
ändringar uppskattade till 300 000 resp. 800 000 per år för hela riket), därest
uppgifter om dessa förhållanden skola medtagas på plåten. Att med någon
större grad av tillförlitlighet uppskatta, hur dessa uppgifter fördela sig
på länen, har dock icke varit möjligt. En okänd faktor är även i vad mån
olika ändringstyper låta sig kombineras i samma arbetsmoment. Ändringsarbetet
kräver nämligen kortare tid såväl i vad avser själva ändringspräglingen
som tryckningen av avi ryck skor t och skötseln av kortregistren, örn
flera ändringar, som avse samma plåt, kunna sammanföras i en arbetsoperation.
Efter hand som förhållandena stabilisera sig, bör därför en förnyad
prövning av personalbehovet äga rum, därvid omflyttning av personal
bör kunna vidtagas, örn så blir erforderligt. I samband därmed bör också
på nytt övervägas, i vilken ytterligare utsträckning ordinarie anställning kan
beredas biträdena.
Av det ovan anförda framgår, att folkbokföringskommittén frångått uppbördskommitténs
förslag örn anställande av särskilda maskinoperatörer för
skötsel av maskinerna. Enligt folkbokföringskommitténs förmenande torde
det vara tillräckligt med de föreslagna kontors- och skrivbiträdesbefattningama.
Dessa böra besättas med icke allenast kvinnor utan även män. Erfarenheten
har visat, att särskilt yngre män äro väl lämpade att ombesörja såväl
präglings- som tryckningsarbetet. För erforderlig översyn och rengöring samt
för reparationer av maskinerna torde särskilda avtal böra träffas med det
företag, som får leveransen av maskinerna om hand.
Uppbördsberedningens förslag till omläggning av uppbördsförfarandet, vilket
förslag kan förväntas bliva framlagt våren 1945, torde komma att medföra
behov av ytterligare personalförstärkning vid länsstyrelserna. Då folkbokföringen
och uppbördsväsendet hava nära samband med varandra
och då uppbördsberedningens folkslag kan medföra förändringar i fråga om
de arbetsuppgifter, som vid folkbokföringskommitténs överväganden beräknats
ankomma på folkbokföringsavdelningama, finnes anledning antaga, att
det nu framlagda förslaget beträffande organisationen av folkbokföringsavdelningarna
måste justeras i olika avseenden, när uppbördsberedningens
förslag framlägges.
Den av kommittén föreslagna fördelningen av de nya befattningarna mellan
de olika länsstyrelserna framgår av följande tablå:
104 Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Nya belattningar å de föreslagna folkbobföringsa vdelningarna vid landskontoren.
Länsstyrelsen i
län
Lands-
kontorist
Kansli-
skrivare
Kontors- b iträden
Skriv-
biträden
Kontors-
elever
S:a
A 17
Eo 11
A 4
Ex 2—Eo 2
Arvode
Stockholms................
1
1
3''
3
2
10
Uppsala..................
1
1
1
2
i
6
Södermanlands............
1
1
2
2
i
7
Östergötlands..............
1
1
3
3
2
10
Jönköpings................
1
1
3
3
1
9
Kronobergs...............
1
1
1
2
1
6
Kalmar...................
1
1
2
3
1
8
Gotlands..................
1
—
1
1
1
4
Blekinge..................
1
1
1
2
1
6
Kristianstads..............
t
1
3
3
1
9
Malmöhus................
1
1
4
7
2
15
Hallands..................
1
1
1
2
1
6
Göteborgs och Bohus......
1
1
4
6
2
14
Älvsborgs.................
1
1
3
3
2
10
Skaraborgs................
1
1
3
3
1
9
Värmlands................
1
1
3
3
1
9
Örebro ...................
1
1
2
3
1
8
Västmanlands.............
1
1
2
2
1
7
Kopparbergs..............
1
1
3
3
1
9
Gävleborgs................
1
1
3
3
1
9
Västernorrlands...........
1
1
3
3
1
9
Jämtlands.................
1
1
1
2
1
6
Västerbottens.............
1
1
2
2
1
7
Norrbottens...............
1
1
2
2
1
7
Summa
24
23
66
68
29
200
I fråga om arbetet å länsbyråerna anför kommittén, att en viss
ojämnhet i arbetsbelastningen under olika delar av året tyvärr icke kunnat
undgås; ojämnheten vore till stor del beroende på omständigheter, vilka
läge utom räckhåll för organisatoriska åtgärder. På grund av denna ojämnhet
hade maskinparken i viss utsträckning måst beräknas för toppbelastningar
vid särskilda tider, medan den under andra tidsperioder utnyttjades
endast i mindre grad. Då maskinkostnaderna vore jämförelsevis höga, hade
kommittén bemödat sig om att genom särskilda föreslagna åtgärder och
anordningar i görligaste mån åstadkomma en kompenserande utjämning.
Kommittén hänvisar i detta sammanhang till den inbesparing i maskintid,
som det innebär att trycka mantalslängden i en kolumn i stället för att
utsprida trycket i två kolumner. Såsom ytterligare led i samma strävan pekar
kommittén vidare på sitt förslag om särskilda plåtar för barn med mindre
fullständig text än å plåtar för vuxna personer ävensom på en del tekniska
detaljer i fråga örn kommitténs förslag till disponering av textutrymmet å
tryckplåtama.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
105
Kommittén anför vidare:
Kommittén föreslår därjämte, att arbetet bedrives i skift vid de mest arbetstyngda
tidsperioderna, varigenom maskinbehovet ytterligare minskas.
För att något underlätta arbetet med personregistrens förande för alla de
myndigheter, som beröras därav kan lämpligen förfaras så att pastor under
större delen av året, exempelvis under månaderna januari—juli, insänder
rapporter örn inträffade förändringar veckovis på för respektive församlingar
fastställda olika dagar, varigenom arbetet å länsbyrån blir mindre splittrat.
Under den övriga delen av året bör däremot med hänsyn dels till nödvändigheten
att hålla plåtregistret å jour för efter hand inträdande tryckningar
av roteförteckningar och stommar till mantalslängden dels till att flyttningsfrekvensen
kraftigt ökar under hösten, pastors rapporter insändas efter hand
som ändringarna inträffa.
En jämnare arbetsfördelning å länsbyråema kan vinnas, örn man får låta
anstå med genomförandet av de ändringar beträffande arbetsgivare, yrke och
näringsgren utan samband med flyttning, om vilka anmälningar inkomma till
länsbyrån under månaderna oktober—december, till nästa års början, då de
ändringar, som föranledas av höstflyttningarna, slutförts.
Kommittén anmärker slutligen, att arbetsmängden betydligt nedginge under
månaderna juni och juli, och att denna tid lämpligen kunde utnyttjas
för semestrar, utskrift av avgångslängder samt korrigering av vissa signalmarkeringar
för väljaranordningen.
I remissyttrandena göras i nu förevarande del följande uttalanden.
I fråga om personalbehovet uttalar den sakkunnige för rationalisering
au länsstyrelsernas arbetssätt, att det vore möjligt att den beräknade
personalramen kunde hålla, men att detta ingalunda kunde anses säkert.
Den allmänna meningen bland de övriga remissinstanser — huvudsakligen
länsstyrelserna — vilka uttalat sig i denna fråga, är att personalbehovet på
förevarande stadium svårligen kan tillförlitligen bedömas. Som en konsekvens
härav understrykes i några yttranden, att personalorganisationen ej borde
slutligen fastställas förrän erfarenhet vunnits, utan att möjlighet borde lämnas
öppen för omprövning. Bland dem som uttalat sig i angiven riktning
framhålla länsstyrelserna i Kristianstads och Älvsborgs län tillika angelägenheten
av att personalen ej från början tilltages med sådan knapphet, att frågan
örn utökning blir aktuell redan efter kort tid. Dessa båda länsstyrelser
anse det för övrigt — liksom även länsstyrelserna i Blekinge. Värmlands,
örebro, Västerbottens och Norrbottens län — kunna ifrågasättas, örn ej
kommittén bedömt personalbehovet för snävt och örn ej en utökning vöre
nödvändig. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller vidare, att förslaget
missgynnade de båda nordligaste länen i förhållande till de övriga. Efter att
hava jämfört den föreslagna tilldelningen av kontors- och skrivbiträden åt
envar av länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, örebro, Västerbottens
och Norrbottens län samt dessa läns folkmängd, anför länsstyrelsen
sålunda, att även örn hänsyn loges lill att de fyra förstnämnda kinon hade
något större folkmängd än de båda senare länen länsstyrelserna i sistnämnda
båda län måste anses hava erhållit relativt ringa personal. Under hänvisning
106
Kungl. Maj.-ts proposition nr 282-
vidare till den livliga omflyttningen och den i förhållande till riket i övrigt
starka folkökningen i Norrbottens län, hemställer länsstyrelsen, att dess personal
måtte utökas med ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde utöver den
personal som föreslagits av kommittén. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar
för sitt vidkommande, att den föreslagna personalen sannolikt komme
att få en dryg arbetsbörda, och länsstyrelsen i Uppsala län yttrar att den för
länet föreslagna fast anställda personalen med all säkerhet finge anses som
ett minimum. Sistnämnda länsstyrelse framhåller även, att arbetsbördan syntes
komma att variera väsentligt under olika tider av året och att anställande
av tillfällig kompetent arbetskraft vid sådana tillfällen, då den fast anställda
personalen icke räckte till, enligt vad erfarenheten visade mötte
stora svårigheter.
Kommitténs uttalande, att någon utökning av antalet föredragande
å landskontoren icke erfordrades, har mött gensagor i ett flertal yttranden.
Föredragningsskyldigheten i ärenden, som an ginge kyrko- och mantalsskrivning,
åvilade, framhåller länsstyrelsen i Kalmar län, för närvarande
assessorn å landskontoret och det kunde därför synas naturligt, att denne
befattningshavare pålades jämväl bestyret med föredragning av folkbokföringsärenden.
Dessa ärenden komme emellertid att innebära en betydligt
större arbetsvolym än vad kyrko- och mantalsskrivningsärendena för närvarande
innefattade och det torde därför icke vara rimligt att ålägga nämnde
befattningshavare den ökade föredragningsskyldighet, som folkbokföringen
skulle föra med sig. Detta borde så mycket mindre ske som assessorn å landskontoret
fått sin arbetsbörda väsentligt utökad genom den nyligen genomförda
ändringen av taxeringsorganisationen. Därjämte vore nämnde befattningshavare
föredragande i ärenden angående skatteuppbörd och restindrivning,
vilken arbetsuppgift komme att betydligt ökas vid den väntade uppbördsreformens
genomförande. Länsstyrelsen såge därför ingen annan utväg
än inrättandet av en tjänst i länsbokhållares lönesättning, åt vars innehavare
föredragningen av folkbokföringsärenden kunde anförtros. Man skulle
då i stället för de av kommittén föreslagna befattningarna i lönegraderna
A 17 och e. o. 11 åtnöjas med befattningar i lönegraderna e. o. 15 och A 9.
Även länsstyrelserna i Östergötlands, Örebro och Norrbottens län anse en utökning
av antalet föredragande erforderlig; då denna personalfråga emellertid
i viss mån kunde anses vara avhängig av det sätt, varpå den väntade
uppbördsreformen komme att ordnas, har dock sistnämnda länsstyrelse ansett
sig böra uppskjuta det närmare bedömandet till dess uppbördsberedningen
framlade sitt förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län instämmer visserligen med kommittén i att nya föredragandetjänster
icke vore erforderliga, men ifrågasätter i stället, huruvida
icke föreståndarna för folkbokföringsavdelningarna borde placeras i högre
tjänsteställning än den som motsvarade lönegraden A 17 för att länsstyrelserna
därigenom skulle tillförsäkras så kvalificerade befattningshavare som
möjligt. Denna mening omfattas även av länsstyrelsen i Blekinge län, som
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
107
förordar placering i lönegrad A 24 och vidare föreslår, att föreståndaren erhåller
ställning som föredragande. Länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och
Kristianstads län uttala, att folkbokföringsärendena borde tillhöra länsassessorns
föredragning men att det därvid vore ofrånkomligt att bereda assessorn
lättnad genom att överflytta en del av hans nuvarande göromål å någon
annan; då emellertid även övriga juridiskt utbildade befattningshavare
å landskontoret vore svårt arbetstyngda, bleve det nödvändigt att anställa
ytterligare juridiskt skolad arbetskraft.
Med hänsyn till omfattningen och arten av de arbetsuppgifter, som skulle
komma att åvila länsbyråerna — bland annat skriftväxlingen med pastorsämbetena
i länet — torde länsbyråerna enligt vad socialstyrelsen anför vara
i behov av föreståndare i mera kvalificerad tjänsteställning
än den en landskontorist innehade. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län är av samma mening och föreslår A 21 som lämplig lönegrad för
föreståndaren. Å byrån torde därjämte, yttrar länsstyrelsen vidare, behövas
arbetskraft i landskontorists tjänsteställning. Denna lönefråga komme sannolikt
att få ökad aktualitet vid en omläggning av uppbördsförfarandet med
eventuellt inrättande av en uppbördsbvrå å länsstyrelserna. Även här bleve
säkerligen en tjänst i 21 lönegraden nödvändig för den närmaste ledningen
av och tillsynen över byråns arbete. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner
det anmärkningsvärt, att endast en landskontoristtjänst föreslagits för folkbokföringsavdelningen
i länet. Någon fullgod ersättare för arbetsledaren borde
väl vid uppkommande ledigheter förefinnas. Örn avdelningen skulle rekryteras
med blandad manlig och kvinnlig personal, kunde innehavaren av
en tjänst i lönegraden e. o. 11 knappast anses fullt lämplig såsom ersättare
för föreståndaren. Arbetet torde i övrigt bliva så pass krävande alt två ordinarie
landskontoristtjänster kunde anses väl motiverade.
I anledning av kommitténs förslag att tillgodose behovet av handräckningshjälp
genom anställning av yngre pojkar eller flickor såsom kontorselever
mot månadsarvoden av i medeltal 150 kronor anför länsstyrelsen i
Stockholms lån, att möjligheter härtill för närvarande icke förelåge beträffande
huvudstaden. För länsstyrelsens vidkommande kunde man icke utgå
från att dylik arbetskraft under de närmaste åren skulle stå till förfogande
för ändamålet. Även länsstyrelsen i Örebro län befarar rekryteringssvårigheter.
Länsstyrelsen i Blekinge län finner förslaget i denna del mindre lämpligt
dels med hänsyn till arbetets art, dels till att de täta ombytena av personal
skulle menligt inverka på arbetets behöriga gång. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län yttrar att mängden av in- och utgående post samt övrigt
expeditionsarbete utan tvivel förde med sig, att under stora delar av
året tillfällig arbetskraft måste anlitas, tidvis i mycket stor omfattning. Så
kunde fallet vara även beträffande andra avdelningar inom länsstyrelsen.
Att för länsbyrån tillskapa andra rekryteringsformer än för länsstyrelsen i
övrigt syntes mindre lämpligt. I förevarande hänseende borde likartade principer
komma till användning. I den mån ansvällningen av post och expeditio
-
108
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
nella göromål framtvingade nya stadigvarande tjänster borde sådana givetvis
komma till stånd och rekryteringen för övrigt ske enligt de för ämbetsverket
i dess helhet gällande normerna. Länsstyrelsen ansåge sig därför böra
avstyrka, att kontorselever anställdes i den form kommittén föreslagit.
I fråga om skrivbiträdenas avlöningsförhållanden yttrar
den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt, att befogad
erinran härutinnan kunde göras emot organisationsplanen. Dessa biträden
vöre avsedda att i lönehänseende jämställas med skrivbiträden, som anställts
för arbete med omsättningsskatt eller taxering. Detta innebure, att ett dylikt
biträde vid antagandet till extra skrivbiträde finge placeras högst i lönegraden
Ex 2 för att efter två år kunna antagas till extra ordinarie skrivbiträde
med placering högst i lönegraden Eo 2. De gällande bestämmelserna angående
avlöning åt den lägre biträdespersonalen å taxeringsavdelningarna och
omsätlningsskattedetaljerna å länsstyrelserna vore emellertid mindre tillfredsställande
ur såväl skälighets- som rationaliseringssynpunkt. Det nuvarande
ovillkorliga sambandet mellan den lägre biträdeskategorien och vissa särskilda
delar av länsstyrelsen syntes lämpligen böra brytas och befattningarna
fördelas på hela verket. Samtidigt borde tillses, att även dessa lägre biträden
bereddes någon om ock blygsam (normal) befordringsmöjlighet genom
att det bestämdes, att de efter vissa, ej alltför många tjänsteårs förlopp finge
uppflyttas åtminstone i lönegraden Eo 4. Statens organisationsnämnd framhåller,
att befordran till lönegraden Eo 2 borde ske redan efter ett års tjänst.
Länsstyrelsen i Malmöhus län befarar, att den otillfredsställande lönegradssättningen
komme att medföra en ständig omsättning på personal och att
sannolikt ej andra än oerfarna nybörjare komme att aspirera på befattningarna.
Känt vore ju också, yttrar länsstyrelsen, att det i regel vöre de bästa
biträdena, som först erhölle mera välavlönade befattningar på annat håll.
Länsstyrelsen skulle i stället för de av kommittén föreslagna 11 kontors- och
skrivbiträdena vilja föreslå 6 kontorsbiträden i lönegraden A 4 och 5 i lönegraden
Eo 4.
Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huruvida icke för maskinernas
skötsel och vård särskilda maskinoperatörer borde anställas eller,
om detta icke läte sig göra, huruvida icke åtminstone någon av de å byrån
anställda manliga befattningshavarna borde bibringas sådan teknisk utbildning,
att mindre reparationer å maskinbeståndet och dylikt kunde utföras
å länsbyrån utan anlitande av utomstående reparatör. Länsstyrelsen i
Jönköpings län uttalar tvivel om, att präglings- och tryckningsarbetet kunde
utföras av den outbildade kontors- och skrivbiträdespersonalen, och erinrar
örn att 1936 års uppbördskommilté för maskinernas skötsel föreslagit
anställande av särskilda maskinoperatörer.
Maskinstopp, som icke utan tidsuträkt avhjälptes, kunde, anför länsstyrelsen
i Kristianstads län, medföra betänkliga konsekvenser. Det syntes därför
vara av utomordentlig vikt, att den service, som komme att stå till
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
109
länsbyråemas förfogande, vore av sådan beskaffenhet att alla osäkerhetsmoment
i berörda hänseende eliminerades. Då det bl. a. av kostnadshänsyn
icke ifrågasattes att förse varje länsbyrå med reservmaskiner, torde andra utvägar
för en tillfredsställande service böra sökas. Sålunda kunde ifrågakomma
att förse vissa länsbyråer med reservmaskiner och teknisk personal, vilka
vid behov stöde till övriga närliggande länsbyråers förfogande. Ur denna
synpunkt syntes det böra övervägas, huruvida icke —- utöver erforderlig kontorspersonal
— jämväl sakkunnig maskinteknisk personal borde fast anknytas
åtminstone till vissa länsbyråer.
I fråga örn möjligheten till överflyttning av personal yttrar
länsstyrelsen i Södermanlands län, att kommittén utgått från att en viss arbetslättnad
kunde förväntas å den arbetsdetalj, där mantals- och kyrkoskrivningsärendena
nu handlades. Med hänsyn till den omfattande arbetsbörda,
som åvilade landskontoren, kunde emellertid enligt länsstyrelsens mening
den tidsbesparing, som därigenom uppstode, endast i mycket ringa grad komma
till nytta å folkbokföringsavdelningen. Om någon överflyttning av personal
kunde det därför icke bliva tal. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller
för sitt vidkommande, att personalen å den avdelning, som hittills
sysslat med mantals- och kyrkoskrivningsärenden, hade en så stor arbetsbörda
att den betydande avlastning, som dessa ärendens överflyttning otvivelaktigt
innebure, likväl blott komme att nedbringa arbetsbördan till en
mera normal nivå, varemot det icke torde kunna påräknas någon överflödig
arbetskraft, som skulle komma folkbokföringsavdelningen till godo. Med
hänsyftning på den av kommittén alternativt förutsatta möjligheten, att personalen
i stället för att överflyttas skulle kunna tjänstgöra växelvis på de
olika avdelningarna, yttrar länsstyrelsen i Uppsala län, att det torde bliva
nödvändigt att sådan personal helt överfördes till den nya avdelningen; plats
för den nya avdelningen torde nämligen knappast vid någon länsstyrelse kunna
beredas inom nuvarande lokaler. I Uppsala län skulle en landskontorist
på övergångsstat lämpligen kunna överföras. Överståthållarämbetet framhåller,
att vad särskilt anginge erforderlig personal till de tryckande registren
sådana åtgärder givetvis borde vidtagas, att personalen kunde av länsstyrelserna
utnyttjas under året i dess helhet. En nödvändig förutsättning härför
bleve, att personalens arbete om möjligt förlädes till de tider, då icke samtidigt
andra krävande uppgifter toge länsstyrelsernas arbetskraft i anspråk.
Problemet i fråga vore för Stockholms vidkommande särskilt aktuellt. Där
hade ju förhållandet varit sådant, att personal, sorn sysslat med taxcringsarbetet
under övriga delar av året, från och med november månad ena året
till och med februari månad påföljande år överflyttats från taxeringskontoren
lill mantalskontoret för att där fullgöra arbetsuppgifter i samband med
mantalsskrivningen och de tryckande registrens ordnande. Under normala
förhållanden, då det egentliga taxeringsarbetet avslutades i oktober månad,
bade detta system fungerat väl. Under krigsåren däremot bade på grund av
arbetet med krigskonjunkturskatten vissa svårigheter uppstått. Skulle emel
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
lertid, på sätt nu föreslagits, mantalsskrivningen börja redan den 15 oktober
och vara avslutad den 15 december samtidigt som debitering m. m. ägde rum
under december månad, bleve det för Överståthållarämbetet omöjligt att i
fortsättningen vidbliva det hittillsvarande arrangemanget. I stället bleve det
nödvändigt att helt nyanställa erforderlig personal för att samtidigt med taxeringsarbetet
verkställa mantalsskrivningen. Den i så fall erforderliga personalen
beräknades uppgå till ett antal av omkring 190 och lönekostnaderna
skulle uppgå till betydande belopp. Härtill komme, att nya lokaler måste
anskaffas åt hela denna personal, som då icke längre kunde utnyttja taxeringsavdelningens
lokaler, vilket medförde ett ytterligare behov av lokalutrymme
å 1 320 m2. Motsvarande svårigheter med personal och lokaler torde
säkerligen komma att om än i mindre omfattning inträda även vid länsstyrelserna.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför beträffande kommitténs förslag örn
kontorsarbete i skift, att övertidsarbete tidvis vore ofrånkomligt
men att det icke kunde anses välbetänkt att bygga upp organisationen på
arbete i skift. Länsstyrelsen föreställde sig att endast sådan personal, som
hade svårigheter att annorstädes finna sysselsättning, kunde aspirera på befattningar
med sådan tjänstgöring. — Såsom en mycket betänklig brist i
organisationen måste också, framhåller länsstyrelsen vidare, karakteriseras
kommitténs förslag att för vinnande av en jämnare arbetsfördelning vissa
arbetsuppgifter skulle skjutas framåt i tiden. Ett dylikt arrangemang vore
knappast att rekommendera i samband med en ny organisation.
Den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt avger följande
totalomdöme om organisationsförslaget: Ur speciellt länsstyrelseorganisatorisk
synpunkt framstode förslaget på det hela taget såsom lyckligt
upplagt och ändamålsenligt utformat. Förslaget syntes i denna del genomgående
vila på moderna och affärsmässiga principer i såväl organisatoriskt
som arbetstekniskt hänseende. Med tillfredsställelse hade den sakkunnige
konstaterat, att folkbokföringsavdelningen uppbyggts som en självständig arbetsdetalj
med en ordinarie landskontorist som närmaste chef, samt att man
konsekvent sökt undvika användande av överkvalificerad arbetskraft för utförande
av de olika arbetsmomenten. Ändamålsenlig vore för visso även den
förordade anordningen med tryckningsarbetets bedrivande i skift under de
tider på året, då personalen vid maskinerna vore som mest arbetstyngd. I
enlighet med kommitténs förslag syntes Kungl. Majit böra utfärda instruktionella
föreskrifter för länsbyråerna. Ur rationaliseringssynpunkt måste det
ock anses vara synnerligen angeläget att, i överensstämmelse med de sakkunnigas
rekommendationer, detaljerade arbetsschemata centralt fastställdes
för åtminstone de mera väsentliga av de olika momenten i arbetet.
Statistiska centralbyrån. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som enligt
förslaget skulle tillkomma statistiska centralbyrån i dess egenskap av riksbyrå
för folkbokföringen, har kommittén ansett sig böra föreslå en förstärkning
jämväl av centralbyråns organisation. Härom anför kommittén:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
lil
Förstärkningen synes lämpligast kunna ske genom tillskapande av en ny
avdelning hos ämbetsverket. Som chef för denna avdelning torde böra sättas
en byråchef i lönegraden A 30. Därjämte torde det vara erforderligt med
dels en förste byråsekreterare i lönegraden A 26 och två icke-ordinarie
amanuenser i 18 lönegraden, dels ock biträdespersonal i tillräcklig omfattning.
Då riksbyrån enligt förslaget skall verka för en enhetlig rättstillämpning
på folkbokföringens område och i övrigt handlägga åtskilliga ärenden
av juridisk natur, synes det vara önskvärt, att byråchefen och förste byråsekreteraren
avlagt juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk
examen.
Den registrerande verksamhet, som skall åligga riksbyrån, är synnerligen
omfattande. Sålunda torde enbart förandet av sökregistret enligt verkställda
beräkningar nödvändiggöra inemot 2 300 000 kortplaceringar årligen. Dessutom
skall på riksbyrån förås dödregister, emigrantregister, register över obefintliga
samt dublettaktregister. Enligt förslaget är riksbyrån vidare avsedd
att med hjälp av sitt sökregister, som omfattar hela befolkningen, tjänstgöra
såsom upplysningscentral för folkbokföringsmyndigheterna, när till följd av
ofullständigheter eller felaktigheter i den löpande folkbokföringen en identifiering
i något avseende behöver göras. På riksbyrån skall ytterligare ankomma
bl. a. att verkställa den avisering till pastorsämbetena rörande äktenskapskillnader
samt återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel, vilken
för närvarande åligger äktenskapsregistret. För fullgörandet av alla dessa
jämte åtskilliga andra på riksbyrån ankommande göromål erfordras enligt
av kommittén gjorda beräkningar minst 25 helårsanställda biträden. Av dessa
synes en böra vara ordinarie kansliskrivare i 11 lönegraden, två ordinarie
kontorister i 9 lönegraden, fyra ordinarie kontorsbiträden i 4 lönegraden samt
aderton icke-ordinarie skrivbiträden. Slutligen torde vara ofrånkomligt att
nyanställa en ordinarie expeditionsvakt i 5 lönegraden.
Statistiska centralbyrån anför i sitt remissyttrande, att kommitténs beräkningar
i fråga om personalbehovet torde få fattas såsom en förhandskalkyl
med marginal öppen för jämkningar i avseende på personalens storlek och
lönegradsplaceringar m. m., när arbetsuppgifterna närmare preciserats till
sin omfattning och erfarenhet kunnat förvärvas angående systemets tillämpning
i praktiken. Med denna reservation ansåge sig centralbyrån kunna godtaga
kommitténs kalkyler.
Socialstyrelsen finner det knappast erforderligt, att såväl byråchefen som
förste byråsekreteraren skola hava avlagt juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig
juridisk examen.
Statskontoret anser det tveksamt, örn den centrala ledningen av folkbokföringen
påkallade inrättandet av en ny byrå inom statistiska centralbyrån.
Statskontoret erinrar i detta sammanhang örn att ämbetsverket i utlåtande
över 1936 års uppbördskommittés betänkande beträffande där föreslagna
motsvarande arbetsuppgifter uttalat, att dessa åtminstone till en början skulle
kunna inordnas under byrån för befolkningsstatistik för att handläggas under
överinseende av en aktuarie eller förste aktuarie, därvid byrån i övrigt
borde utrustas med erforderligt antal amanuenser och kontorsbiträden.
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Departementschefen. Inledningsvis vill jag förutskicka, att de i detta sammanhang
berörda organisationsfrågorna komma att behandlas endast i den
utsträckning, som kan anses erforderlig för att möjliggöra ett ställningstagande
till de i det föregående omlörmälda huvudgrunderna för folkbokföringsreformen.
Jag avser sålunda icke att redan nu framlägga detaljerade förslag
i dessa ämnen.
Vad först angår frågan om delning av folkrika församlingar
i flera församlingar eller i flera kyrkobokföringsdistrikt delar jag kommitténs
uppfattning att olägenheter med avseende å folkbokföringen kunna
uppstå, därest folkmängden i en församling är alltför stor. Emellertid synes
det icke lämpligt att som från några håll föreslagits bestämma en viss
folkmängdssiffra, vid vars överskridande församlingsdelning skulle vara
obligatorisk. Även andra omständigheter än folkmängdens storlek förtjäna
i detta sammanhang beaktande. Därest svårigheter med avseende å folkbokföringen
uppkomma till följd av en församlings folkrikedom, torde därför de
organisatoriska åtgärder böra vidtagas som i varje särskilt fall befinnas vara
de lämpligaste. Jag vill tillägga, att jag med det nu sagda icke avsett att taga
avstånd från kommitténs uttalande att de myndigheter, som utöva tillsyn
över kyrkobokföringen, därvid hava att beakta jämväl frågan örn församlingarnas
lämpliga storlek.
I anslutning till den diskussion, som i betänkandet och remissyttrandena
förekommit om den föreslagna reformens inverkan på pastors arbetsbörda,
vill jag erinra om vad jag förut anfört cm angelägenheten av att
denna arbetsbörda ej alltför mycket ökas. Vid detaljutformningen av förslaget
bör därför eftersträvas en sådan utformning av pastorsämbetenas åligganden,
att arbetsbördan örn möjligt bibehålies ungefärligen vid sitt nuvarande
mått. Emellertid må erinras om att omdömena om den arbetsbörda,
som enligt kommittéförslaget skulle åvila pastor, i såväl betänkandet som
yttrandena präglas av osäkerhet. Den allmännast omfattade meningen synes
dock vara, att en ökning vore att förvänta. Det torde dock ej vara uteslutet,
att förenklingar kunna genomföras med arbetsbesparing som följd.
Liksom kommittén vill jag understryka angelägenheten av att pastorsämbetena
erhålla den skrivhjälp, som är erforderlig för att systemet skall
fungera friktionsfritt. Att döma av kommitténs och Uppsala domkapitels uttalanden
har kravet på arbetshjälp i en del församlingar haft svårt att vinna
beaktande. Kommittén har därför ansett det motiverat att föreslå vissa åtgärder
i syfte att garantera erforderlig arbetshjälp. Denna fråga torde emellertid
få upptagas till vidare behandling vid framläggandet av det blivande
detaljförslaget.
Tiden för mantalsskrivningarna har av ålder bestämts med hänsyn till å
ena sidan att det övervägande antalet flyttningar äger rum i oktober och november
och å andra sidan att mantalslängden måste föreligga färdig vid
taxeringsarbetets början nästföljande vår. För att mantalslängden skall kunna
redovisa befolkningen i så nära överensstämmelse med det faktiska be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Alaj.ts proposition nr 282.
lia
folkningsläget sorn möjligt men likväl hiima färdigställas i rätt tid måste
sålunda mantalsskrivningsarbetet förläggas till det ena årets sista och det
påföljande årets första kvartal. Så är förhållandet enligt mantalsskrivningsförordningen,
och förslaget gör härutinnan ingen väsentlig ändring. Jag har
ansett mig böra erinra härom i anledning av Sveriges häradsskrivareförenings
anmärkning, att i stort sett hela arbetet för mantalsskrivningsförrättarens
och hans personals vidkommande avsåges sammanfalla med en toppbelastning
i arbetet med preliminär taxering och skattedebitering.
Vilka konsekvenser nyssnämnda förhållande kan medföra med avseende
å häradsskrivarnas ställning kan ej nu definitivt angivas. Frågan
om fögderiförvaltningens organisation har nämligen, såsom kommittén anfört,
på grund av det nära sambandet med uppbördsfrågan måst lämnas
olöst i avbidan på resultatet av 1944 års uppbördsberednings ännu pågående
utredningsarbete. Enligt vad jag inhämtat kommer emellertid förslag rörande
fögderiförvaltningen att framläggas av uppbördsberedningen. I samband
därmed torde även den i några yttranden berörda frågan örn lönereglering
för häradsskrivarna komma att upptagas till behandling.
Det blivande förslaget till omläggning av uppbördsförfarandet kan förväntas
innebära genomgripande förändringar jämväl i fråga om städernas
uppbördsförvaltning. Först i samband med behandlingen av
nämnda förslag synes det bliva möjligt att taga ståndpunkt till det av kronokamreraren
i Uppsala berörda spörsmålet, hur man i magistratsstäderna
skall förfara med arbetskraft, som kan komma att frigöras till följd av
folkbokföringsrefonnen.
Lika med den sakkunnige för rationalisering av länsstyrelsernas arbetssätt
finner jag kommitténs förslag till utbyggnad av länsstyrelseorganisationen
i princip godtagbart. Vad åter angår de härmed sammanhängande
detalj spörsmålen är ett definitivt ställningstagande i dessa frågor
givetvis omöjligt, så länge länsbyråernas arbetsuppgifter ej i detalj bestämts.
Även örn man utgår från den arbetsbörda, som enligt kommittéförslaget
skulle åvila länsbyråerna, är personalbehovet, såsom några länsstyrelser framhållit,
svårbedömt. Med verklig säkerhet torde denna fråga kunna bedömas
först sedan erfarenhet vunnits genom någon tids tillämpning av det nya systemet.
I yttrandena synes den allmännast omfattade meningen vara att kommittén
underskattat personalbehovet. Jag vill emellertid framhålla, att kommitténs
beräkningar i viss utsträckning bygga på verkställda arbetsstudier.
Preliminärt torde man därför kunna utgå från kommitténs beräkningar,
samtidigt som man dock försiktigtvis torde böra räkna med att vid detaljutformningen
av förslaget en viss ökning kan befinnas önskvärd.
Då kommittén föreslagit en landskontorist som föreståndare för folkbokföringsavdelningen,
bar kommittén följt den princip som gäller beträffande
arbetsledningen inom landskontorets övriga arbetsdetaljer. Såvitt nu kan bedömas
komma avdelningens arbetsuppgifter huvudsakligen att bliva av expeditionell
och rutinmässig karaktär. Arbetet kommer nämligen i stort sett
Diliang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 282.
8
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
att utföras enligt direktiv och rutinschemata, som fastställas av riksbyrån.
Jag anser mig därför icke för närvarande kunna biträda den från vissa håll
framförda meningen, att föreståndaren borde vara en tjänsteman i mera
kvalificerad ställning.
Den ökning i arbetsbördan, som till följd av folkbokföringens omläggning
kan uppkomma för vederbörande föredragande i folkbokföringsärenden å
landskontoret, torde icke vara så betydande, att den i och för sig kan motivera
en ökning av antalet juristtjänster på landskontoren. Med hänsyn till
att dessa tjänstemän redan äro arbetstyngda, är dock ökningen ägnad att ingiva
betänkligheter. Enligt vad jag inhämtat kommer emellertid 1944 års
uppbördsberedning att föreslå inrättande av en ny assessorstjänst å landskontoret,
vars innehavare skulle vara föredragande i uppbörds- och folkbokföringsärenden.
Ett definitivt ställningstagande till frågan torde därför tillsvidare
böra uppskjutas.
Beträffande frågorna örn anställande av särskilda maskinoperatörer och
örn service instämmer jag i vad kommittén anfört. Den biträdespersonal, som
anställes för tjänstgöring vid adresseringsmaskinerna, bör vara utbildad för
sådant ändamål; den erforderliga färdigheten är ej svår att inhämta och vinnes
efter kort tids undervisning.
I sitt yttrande över kommitténs betänkande har Överståthållarämbetet
redogjort för vissa personalsvårigheter, som skulle uppkomma om mantalsskrivningen
i städerna skulle börja redan den 15 oktober. Med anledning härav
må framhållas, att kommitténs förslag visserligen förutsätter, att mantalsskrivningen
i städerna skall kunna äga rum i oktober, men att kommittén
icke avsett att detta skulle vara obligatoriskt.
Därest man »i stället för de föreslagna kontorseleverna skulle för tillgodoseende
av de ifrågavarande arbetsuppgifterna anlita personal med annan anställningsform
eller därest man med beaktande av den kritik, som riktats mot
kommitténs förslag rörande skrivbiträdenas lönesättning, skulle för dem medgiva
den snabbare befordringsgång, som inom länsstyrelsens övriga avdelningar
tillämpas beträffande motsvarande tjänster, torde man få räkna med
något ökade kostnader för statsverket vid förslagets genomförande. Ökningen
torde emellertid icke bliva av sådan storleksordning, att den kan förväntas
påverka ställningstagandet till reformförslaget såsom sådant. Det torde därför
icke vara nödigt att nu gå närmare in på dessa frågor utan torde därmed
få anstå till dess det detaljerade förslaget i ämnet framlägges.
Såvitt nu kan bedömas torde man ej behöva räkna med större personalökning
för statistiska centralbyrån än kommittén föreslagit. I
övrigt är jag emellertid ej beredd att nu taga ståndpunkt till ifrågavarande
spörsmål, för vars slutliga bedömande torde erfordras att riksbvråns arbetsuppgifter
blivit i detalj bestämda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
115
V. Vissa frågor avseende övergången till det nya systemet.
FolkbokföringskommiUén. Kommittén anför i nu förevarande sammanhang:
Av
hänsyn till uttalade önskemål om påskyndande av den väntade uppbördsreformen,
vilken för sin tillämpning, åtminstone enligt de förslag som
för närvarande äro att räkna med, förutsätter ett moderniserat folkbokföringssystem,
har kommittén föranletts att för folkbokföringsförordningens
ikraftträdande föreslå en betydligt kortare tid, nämligen — under förutsättning
att 1945 års riksdag meddelar beslut örn folkbokföringsreformen
— till den 1 januari 1947, än den övergångstid kommittén, frånsett sådana
hänsyn, skulle hava funnit lämplig. Kommittén hade givetvis ej föreslagit
denna korta övergångstid, om kommittén ej trott på möjligheten av förslagets
genomförande, men anser sig även böra framhålla, att riskerna ökas
med snabbheten och att sannolikt även kostnaderna bliva större än vid ett i
lugnare takt bedrivet förfarande. I detta hänseende må följande tilläggas.
Utredningen visar väl, alt en så snabb uppläggning av systemet som den
föreslagna är praktiskt genomförbar, men det är uppenbart, att det forcerade
arbetstempot ställer betydligt större krav på att allt, även i detaljer, förlöper
normalt enligt beräkningarna än man under vanliga förhållanden brukar
förutsätta. Det sagda gäller framför allt den maskinella uppläggningen.
Detaljerade planer för detta arbete måste i förväg och med största omsorg
utarbetas av särskilt sakkunniga personer. Planerna måste följas med stor
precision. Till den centrala arbetsledningen måste löpande rapporter insändas
om fullgjorda arbetsprestationer, om använd tid, om hinder i arbetet
o. s. v. Arbetsledningen måste oavlåtligt följa arbetsgången och örn intensiteten
på en arbetsplats tenderar att nedgå under den beräknade ofördröjligen
ingripa för att uppdaga och rätta vad som brister. Maskinleveranser
måste fullgöras utan dröjsmål enligt de fastställda leveranstiderna, i rätt
tid måste tillräcklig och välutbildad personal stå till förfogande, reservarbetskraft
och reservmaskiner måste hållas i beredskap för att sättas in vid behov,
tempoförlusterna till följd av sådana utbyten, reparationer, sjukdomsfall
eller annan nedsättning i personalens arbetsförmåga måste hållas inom de
erfarenhetsmässigt beräknade gränserna o. s. v. Tiderna för maskinleveranserna
kunna, såvitt angår maskiner, vilka finnas eller tillverkas inom landet,
beräknas på grundval av någorlunda säkra faktorer, ehuru oförutsedda händelser,
t. ex. stridsåtgärder på arbetsmarknaden, icke kunna helt uteslutas,
men bliva i fråga om maskiner, som måste importeras, mera utsatta för
oberäkneliga inflytelser, särskilt örn krigsförhållandena fortsätta.
Det skulle dessutom hava varit av värde, örn systemet, innan det för hela
riket genomfördes, kunnat för justering av föreslagna bestämmelser, anordningar
och förfaringssätt efter gjorda erfarenhetsrön utprovas under ett år
vid en anläggning för ett mindre län. Kommittén har visserligen vid förslagets
utformande sökt att så långt som möjligt tillgodogöra sig den praktiska
erfarenhet, som stått till buds, och värdefulla synpunkter kunna väl
också framkomma genom ''den kritik, för vilken förslaget kommer alt utsättas,
men kvar står dock, att åtskilligt av vad som föreslås är så i väsentliga
delar nytt, att ingen erfarenhet därom står att vinna på annat sätt än
det nämnda. —---Möjligen kan man även inom deli föreslagna kortare
övergångstiden få rum med praktiska prov, t. ex. om man från början koncentrerar
sig på att omedelbart färdigställa registren för provlänet, men tiden
medger icke, att arbetet i övrigt vilar i avbidan på resultatet av proven.
116 Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Kommittén räknar med att folkräkning kommer att äga rum vid årsskiftet
1945—1946.
En översikt över de av kommittén i denna del föreslagna åtgärderna och
anordningarna har förut lämnats (se s. 17—18).
Kommittén beräknar, att som präglingsunderlag hos pastor borde kunna
utskrivas kort för omkring 200 personer per dag och skrivare. Detta innebure,
anför kommittén, att redan efter 14 dagar icke mindre än 1 821 församlingar
av 2 553 (siffrorna enligt 1940 års folkräkning) skulle vara färdiga
med arbetet.
Beträffande Stockholm och Göteborg, för vilka städer som inledningvis
omnämnts vissa särbestämmelser angående folkbokföringen gälla, möta särskilda
problem med avseende å det nya systemets genomförande. Kommittén
anför härom:
Beträffande folkbokföringen i Stockholm och Göteborg torde, därest kommitténs
förslag till folkbokföringens ordnande lägges till grund för en ny lagstiftning,
erfordras särskilda bestämmelser. Givetvis bör folkbokföringen i
dessa städer regleras enligt samma materiella bestämmelser, som gälla för
riket i övrigt. Då det av kommittén föreslagna systemet bygger på att personakterna
allt eftersom personerna flytta mellan olika orter skola kunna
överföras från den ena ortens församlingsliggare till den andra ortens, böra
personakter upprättas även för de båda städernas befolkning enligt samma
formulär som för riket i övrigt. Även medborgarkort böra utfärdas för dessa
städers befolkning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för
riket i övrigt. Jämväl de tryckande registren böra örn möjligt vara lika och
bestå av samma slags plåtar som i länen, så att utväxling av plåtmaterial
kan ske med andra länsbyråer; med avseende å Göteborg möter detta inga
svårigheter men väl i fråga om Stockholm, där maskinella anordningar för
folkbokföringen redan finnas och den använda tryckplåten, oavsett vilken
maskintyp som väljes för folkbokföringen i landsorten, väsentligt avviker
från den av kommittén föreslagna. Däremot bör givetvis hinder ej möta att
i sagda städer vid sidan av de urkunder som måste vara gemensamma för
riket föra andra urkunder för särskilda ändamål. Likaledes kunna, om så
befinnes lämpligt, delvis andra regler än de i folkbokföringsförordningen
föreslagna stadgas angående det tekniska förfarandet vid folkbokföringen
och befolkningens medverkan. Kommittén har efter övervägande av de nu
föreliggande skiljaktigheterna i folkbokföringshänseende mellan de ifrågavarande
städerna och riket i övrigt funnit de föreslagna bestämmelserna
kunna i allt väsentligt göras tillämpliga även å städerna. Med avseende å de
maskinella anordningarna i Stockholm kan dock ifrågasättas, huruvida icke
det nuvarande systemet tillsvidare bör bibehållas såsom en i sig sluten enhet,
vilken icke deltager i utväxlingen av plåtar mellan länsbyråerna; förr
eller senare kommer emellertid en anslutning till det större systemet att
framtvingas av förhållandena. De särskilda bestämmelser, som i detta eller
övriga hänseenden må erfordras beträffande folkbokföringen i de båda städerna,
torde böra utarbetas först efter det dessa städer hörts över det nu
framlagda förslaget, och torde representanter för städerna lämpligen böra
deltaga i förarbetena till sådana bestämmelser; därvid bör för Göteborgs vidkommande
jämväl uppmärksammas frågan, huruvida det tryckande registret
såvitt angår staden skall enligt den föreslagna folkbokföringsförordningen
föras å mantalskontoret eller vid länsstyrelsen. På grund härav har kommittén
icke ansett lämpligt att nu framlägga förslag i dessa hänseenden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
117
Remissyttrandena. Under åberopande av vunnen erfarenhet har Överståthållarämbetet
ansett sig böra uttala, att någon möjlighet icke torde föreligga
att på ett tillfredsställande sätt genomföra den föreslagna betydande omläggningen
till den 1 januari 1947. Ett forcerat framdrivande skulle säkerligen
medföra betydande felaktigheter och därigenom oförtjänt misskreditera hela
systemet.
Kommitténs uttalanden gåve, yttrar statistiska centralbyrån, ett starkt intryck
av att kommittén endast på grund av ett nödtvunget läge med hänsyn
till uppbördsreformens genomförande ansett sig kunna föreslå en så kort
övergångstid som till den 1 januari 1947. Uppenbart vöre, att genomförandet
av hela det av kommittén skisserade arbetsprogrammet under en tid av sex
månader innebure en stark påfrestning på de berörda myndigheterna, helst
som dessa måste lägga ned mycket arbete och mycken tid på kontrollen
av uppgifterna, då det måste anses vara en angelägenhet av siörsta vikt, att
de vid första präglingen införda uppgifterna bleve absolut tillförlitliga.
Även statens organisationsnamnet har funnit sig böra uttala allvarliga farhågor.
Erfarenheterna från omläggningen av värnpliktsredovisningen styrkte
uppfattningen, att kommitténs optimism icke vore alldeles berättigad. Såsom
kommittén framhållit hade man att räkna med en mängd olika faktorer, som
kunde verka förryckande på tidsschemat. Man kunde nämligen icke fordra,
att en så omfattande omläggning skulle kunna ske friktionsfritt, utan omständigheter
torde efter hand framkomma, som påkallade kostnadskrävande
förändringar.
Liknande betänkligheter uttalas i ett flertal andra yttranden. Länsstyrelsen
i Norrbottens län understryker sålunda, att allvarliga risker måste anses vara
förenade med alltför forcerat arbetstempo. Uttalanden av denna innebörd
göras även av länsstyrelsen i Älvsborgs län samt domkapitlet i Karlstad. Nyssnämnda
länsstyrelse och länsstyrelsen i.Hallands län erinra om att grundliga
och välox-dnade förberedelser måste vidtagas och understryka behovet av en
ej alltför snävt tilltagen övergångstid för att systemet skulle fungera fiåktionsfrilt.
Önskvärdheten av en förlängning av övergångstiden framhålles
även av domkapitlen i Göteborg, Härnösand och Luleå, av vilka det sistnämnda
föreslår uppskov med ikraftträdandet till den 1 januari 1949.
Sveriges häradsskrivareförening yttrar att mot ett förhastat genomförande
av kommitténs förslag talade bl. a. erfarenheten beträffande de betydande
olägenheter, vilka vållats genom försenade blankettleveranser. En enda dylik
fatalitet — försenat blankettryck, en oprövad maskindetalj, ett eventuellt
uppkommande binder för rättidig anskaffning och omstansning av tryckplåtar
etc. — kunde vara tillräcklig att helt äventyra en på sådan sakrikedom
uppbyggd folkbokföring som den ifrågasatta.
Rilcsräkenskapsverket uttalar, alt kommittén syntes hava tagit alltför lätt
på flugan örn kostnaderna för länsstyrelsernas ökade uti;ymmesbehov liksom
även på möjligheterna att inom erforderlig tid åstadkomma en ändamålsenlig
lösning av lokalfrågorna. Många länsstyrelser hava i sina ytti-anden anmält
omöjlighet att inom nuvarande lokaler inrymma den föi-eslagna 1''olkbokföringsavdelningen,
och åtskilliga av deni hava jämväl framhållit, att
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
lämpliga lokaler ej heller stöde att uppbringa på hyresmarknaden. Länsstyrelsen
i Norrbottens län har nied hänsyn härtill funnit sig böra enträget hemställa,
att tidpunkten för förslagets genomförande icke fixerades förrän man
förvissat sig om att erforderliga lokaler kunde anskaffas. Andra länsstyrelser
hava understrukit nödvändigheten av att möjlighet gåves länsstyrelserna att
vidtaga alla behövliga åtgärder i tid.
Luleå domkapitel framhåller, att det för många pastorsämbeten, som redan
nu hade det ytterst trångt, kunde vara svårt eller rentav ogenomförbart
att bereda plats för församlingsliggare och hjälpkortregister.
överståthållarämibetet och åtskilliga länsstyrelser framhålla, att stor personal
måste anskaffas och utbildas och att detta sannolikt komme att möta
avsevärda svårigheter. Länsstyrelsen i Örebro län befarar, att dessa svårigheter
komme att bli för stora för att kunna övervinnas.
Vad kommittén anfört beträffande frågan örn maskinleveranserna understrykes
av Överståthållarämbetet och en länsstyrelse. Statistiska centralbyrån
anför, att de farhågor centralbyrån hyste i fråga om uppläggningstidens tillräcklighet
vore oberoende av nämnda leveransfråga, vilken undandroge sig
säkert bedömande från centralbyråns sida. Försiktigheten syntes emellertid
bjuda, att man räknade med att störningar till följd av tidsläget kunde inträffa
även härutinnan.
För prästerna torde det, anför domkapitlet i Härnösand, komma att medföra
hart när oöverstigliga svårigheter att jämsides med det löpande arbetet
under ett och samma vinterhalvår medhinna det vidlyftiga arbetet med
granskning av mantalsuppgifter, komplettering av församlingsboken, genomförande
av folkräkning samt utskrivning och komplettering av kort till präglingsunderlag.
Arbetet komme, enligt vad domkapitlet vidare uttalar, att menligt
påverkas av att prästerskapet ej finge tid och tillfälle att sätta sig in i
det nya systemet och erhålla instruktion i dess handhavande. Domkapitlet i
Karlstad anser, att kommitténs beräkning att hos pastor skulle kunna utskrivas
kort för omkring 200 personer per dag och skrivare med till visshet
gränsande sannolikhet icke kunde realiseras. I större församlingar vore det
svårt för att icke säga omöjligt för pastor att få extra hjälp av kompetenta
skrivare, vilket man i Karlstad fått erfara upprepade gånger under de senare
åren. På landsbygden torde det bliva ännu svårare. Stockholms domkapitel
yttrar däremot, att den av kommittén föreslagna ordningen för övergången
syntes väl genomtänkt och ändamålsenlig, och att den för arbetet tillmätta
tiden för pastorsämbetenas del finge anses vara tillräcklig.
Häradsskrivarna och länsstyrelsen i Västmanlands län framhålla, att det
med hänsyn till den tid, som stöde till förfogande lör mantalsskrivningsförrättningarna,
vore omöjligt att vid mantalsskrivningen hösten 1945 medhinna
att tillse, att församlingsböckernas fastighetsbeteckningar vore eller bragtes
i överensstämmelse med de i mantalslängden förekommande; detta arbete
kunde, yttra häradsskrivarna vidare, likaväl utföras under tiden den
10—den 20 februari 1946, då pastor hade mantalslängden för granskning.
Kammarrätten ifrågasätter med hänsyn till kostnaderna m. m. uppskov till
normala tider med reformens genomförande och yttrar i anslutning därtill,
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
119
att man i en situation som den nu rådande örn möjligt borde undvika att
betunga allmänhet och myndigheter med tillämpningen av en ny författning
av det omfång och den allmänna betydelse som den ifrågavarande.
Med hänsyn till att även uppbördsreformen torde komma att pålägga myndigheter
och tjänstemän många och svårbemästrade problem borde, yttrar
föreningen Sveriges städers kronouppbördstjånstemän, folkbokföringsreformen
dessförinnan hava passerat experimentstadiet. Betänkligheter, som anförts
mot det föreslagna systemet, hade därför kommit flera av föreningsmedlemmarna
att ansluta sig till uppfattningen, att systemet borde utstå en
prövotid, innan det fördes ut i praktiken. Statens organisationsnåmnd anför,
att det allmänna genomförandet skulle försiggå på bättre sätt och säkrare
resultat skulle vinnas, om försök anordnades inom någon länsstyrelse så
att man genom praktiska prov i större skala kunde vinna erfarenheter rörande
systemets funktion i mera väsentliga delar och vidtaga de justeringar
och förbättringar, som funnes erforderliga. Kostnaderna för genomförandet
torde även i så fall kunna nedbringas. Även på länsstyrelsehåll har tanken att
låta systemets genomförande föregås av en dylik utprövning vunnit anslutning.
Länsstyrelserna i Gotlands och Västernorrlands län, vilka uttala sympatier
för denna tanke, framhålla dock att förslagets genomförande med
hänsyn till uppbördsreformen icke torde kunna uppskjutas.
Uppbördsreformen borde, betonar statens organisationsnämnd vidare, icke
helt bygga på att en omläggning av folkbokföringen enligt kommittéförslaget
ginge programenligt i lås. Åtgärder borde i förväg planeras, som kunde
vidtagas därest något skulle brista i övergångsanordningarna.
Statistiska centralbyrån uttalar för sin del, att man kan ställa frågan om
det icke med hänsyn till tidsbegränsningen blir nödvändigt att modifiera den
ursprungliga planen på sådant sätt, att arbetet med införandet i det tryckande
registret av en del data, vilkas behövlighet under den närmaste tiden
icke framstår såsom oundgängligt, fördelas på en något längre tidsperiod
än som avsetts, oaktat en del olägenheter i tekniskt avseende äro förknippade
härmed.
Efter att hava lämnat en översikt över de mest närliggande arbetsuppgifterna
yttrar centralbyrån vidare:
Möjligheten att i uppläggningens begynnelseskede låta anstå med präglingen
av vissa data synes begränsa sig till födelsenumreringen och yrkesuppgifterna.
Beträffande de sistnämnda lär i sådant fall något annat alternativ
icke stå öppet än att uppskjuta införskaffandet av dessa uppgifter till någon
senare tidpunkt. Gent emot en sådan åtgärd talar likväl, att yrkesuppgifterna
även äro avsedda att utnyttjas för den folkräkning, som planerats till
den 31 december 1945.
I fråga örn födelsenumreringen synes en sådan uppdelning av arbetet möjlig,
att den första präglingen begränsas till ett införande av födelseår, -månad
och -dag, varefter den återstående delen av numret instansas vid en omprägling
av plåten i ett senare sammanhang med anledning av någon ändring
av uppgifterna å denna. Förfaringssättet erbjuder den fördelen, att avtryckskort
från de tryckande maskinerna skulle kunna utnyttjas för den sortering,
som är erforderlig för fastställandet av födelsenumret.
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
Departementschefen. Enligt det av kommittén föreslagna tidsschemat äro
de åtgärder, vilka skola förmedla övergången till det nya systemet, fördelade
över en tidrymd av ej fullt fem år, nämligen från den 1 juli 1945 till den 1
januari 1950. Genom att uppskjuta vad som tål uppskov har kommittén sökt
bereda möjlighet att från början koncentrera ansträngningarna på mera
brådskande åtgärder. Såsom brådskande har därvid i första hand ansetts
genomförandet av systemet i de delar, som äro av betydelse för uppbördsreformen.
Häremot synas i princip inga berättigade invändningar kunna göras.
Den inbördes ordning, i vilken de olika arbetsmomenten avsetts skola
utföras, förefaller också i stort sett lämplig.
Då övergångstiden i flera yttranden betecknats som för kort, åsyftas närmast
den tidrymd, som utmätts för en viss del av förfarandet, nämligen upprättandet
av de tryckande registren över fysiska personer. Detta arbete skall
enligt planen vara i huvudsak slutfört den 1 juli 1946 och innefattar flera
olika moment, av vilka det första — att prästerna upprätta präglingsmanuskript
genom att i viktigare delar överföra församlingsbokens innehåll å kort,
ett för varje hushåll eller ensamstående person — skall taga sin början i
juli i år. Arbetsgången innebär i övrigt huvudsakligen dels att präglingsmanuskripten
granskas, kompletteras och ordnas av mantalsskrivningsförrättarna
samt därefter ytterligare kompletteras och — med ledning av fortlöpande
avisering från de lokala folkbokföringsorganen — aktualiseras vid
länsstyrelserna, dels ock att plåtar präglas och vid flyttning utväxlas mellan
länsstyrelserna samt att plåtarna — i stället för motsvarande präglingsmanuskript
— hållas aktuella. Av de kompletteringsåtgärder, som skola företagas
å länsstyrelserna, äro två särskilt tidsödande nämligen utsättandet av
födelsenummer och införandet av beteckningar för nuvarande och förutvarande
yrke, arbetsgivare och näringsgren; dessa åtgärder avses skola vidtagas
med ledning av uppgifterna till mantalsskrivningen i höst. Man torde
därför ej kunna påräkna, att präglingen skall kunna påbörjas eller i vart
fall icke bedrivas med full kraft förrän omkring årsskiftet.
Den tillmätta tiden kan visserligen förefalla knapp men längre tid står
överhuvud icke till förfogande, om man vill utnyttja de maskinella anläggningarna
för att möjliggöra uppbördsreformens genomförande den 1 januari
1947. Farhågor hava emellertid uttalats för att det ej skulle vara möjligt att
på ett tillfredsställande sätt genomföra arbetsprogrammet på den korta tiden.
Vissa av de framkomna farhågorna äro av mera allmän eller obestämd
natur. Man framhåller, att felrisker vore förbundna med den starka forceringen
av arbetet, att myndigheterna kanske ej skulle medhinna att kontrollera
arbetsresultatets tillförlitlighet med önskvärd omsorg, att arbetets omfattning
gjorde det omöjligt att på förhand överblicka alla omständigheter
och förebygga störningar, att tekniska missöden kunde verka förryckande
o. s. v.
Till en början torde jag emellertid få framhålla, att en viss koncentration
i tiden vid arbeten av denna art i och för sig innebär en fördel. Ju kortare
uppläggningstiden är, desto färre bliva de ompräglingar, som föranledas av
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
121
de ständigt skeende förändringarna i befolkningsläget, och desto förr kommer
man ifrån övergångstidens provisoriska anordningar och förfaringssätt
med de besvärligheter av skilda slag, som oundvikligen äro förbundna därmed.
Med det sagda har jag likväl ej velat förringa värdet av de betänkligheter,
som anförts. Säkerligen har man att räkna med åtskilliga risker och
svårigheter. Dessa böra dock å andra sidan icke överskattas. Jag är övertygad
om att åtskilligt står att vinna redan genom en förutseende planläggning
av arbetets detaljer samt genom god organisation och fast ledning. De
av kommittén uppdragna riktlinjerna äro för närvarande, enligt av Kungl.
Maj:t lämnat uppdrag, föremål för omprövning och detaljutformning inom
statistiska centralbyrån, som vid nämnda arbete biträdes av tillkallade experter.
Den sakkunskap, som statens organisationsnämnd företräder, synes även
böra på ett eller annat sätt utnyttjas vid den föreliggande arbetsuppgiften.
Oavsett vad sålunda anförts torde det emellertid vara angeläget att en viss
avlastning av arbetsuppgifter sker från det hårt pressade tidsschemat för
första uppläggningsåret. Som jag i annat sammanhang redan omnämnt, anser
jag sålunda att det bör anstå med inpräglingen å plåtarna av födelsenummer
och uppgifter om fastighets belägenhet i rote. I sitt yttrande över kommitténs
betänkande uttalar statistiska centralbyrån, att även med inpräglingen
av yrkesuppgifter borde kunna anstå. Därmed åsyftar centralbyrån uppenbarligen
de uppgifter angående yrke och arbetsgivare m. m., vilka såsom
jag förut omnämnt skulle inhämtas i samband med höstens mantalsskrivning.
Från 1944 års uppbördsberedning har jag inhämtat, att ett uppskov
med inpräglingen av nämnda uppgifter visserligen skulle medföra vissa olägenheter
med avseende å det nya uppbördsförfarandet, men att man är beredd
att söka övervinna dessa, om därigenom större säkerhet kunde vinnas
för att folkbokföringsreformen skall kunna träda i kraft inom avsedd tid.
Jag är därför benägen att ansluta mig till centralbyråns förslag. Skulle vid
den utredning, som pågår inom statistiska centralbyrån, ytterligare möjligheter
till förenkling av den närmaste tidens arbetsuppgifter yppa sig, böra
dessa möjligheter givetvis utnyttjas.
Utöver de nyssnämnda mera allmänt hållna betänkligheterna beträffande
möjligheterna att programenligt förverkliga förslaget innehålla remissyttrandena
jämväl påpekanden angående svårigheter av mera speciell natur.
Sålunda framhålles från olika håll bristen på lokaler i residensstäderna.
Kommittén har enligt vad jag erfarit räknat med att lämpliga utrymmen i
allmänhet ej skulle kunna påräknas inom länsstyrelsernas ordinarie lokaler
och har därför utgått från att lokaler för folkbokföringsavdelningama måste
förhyras. Även detta synes emellertid bereda svårigheter i mångå residensstäder.
Det torde därför bliva erforderligt att på sina håll lösa lokalfrågan
genom att uppföra provisoriska byggnader. Dessa spörsmål äro för närvarande,
enligt Kungl. Maj:ts uppdrag, föremål för utredning inom byggnadsstyrelsen.
De farhågor, som uttalats med avseende å möjligheterna att anskaffa och
utbilda erforderlig personal, synas däremot något överdrivna. Vad särskilt
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
utbildningsfrågan angår vill jag nämna, att denna torde kunna erhålla en
tillfredsställande lösning genom avtal med den firma, som kommer att
leverera adresseringsmaskinerna.
Efter samråd med vissa experter, representerande olika åsiktsriktningar,
har jag kommit till uppfattningen, att bland de konkurrerande maskintyperna
det svenska fabrikatet bör givas företräde. I enlighet härmed och för
att icke reformens planenliga genomförande skall förhindras till följd av
försenad maskinleverans har preliminärt avtal — som för sin giltighet är
beroende av att riksdagen anvisar medel för ändamålet — träffats med
vederbörande maskinfirma. Möjligheten av långvarig arbetskonflikt torde
vid nämnda utgång av frågan om maskinvalet kvarstå som det enda allvarligare
riskmomentet med avseende å maskinanskaffningen.
Med hänsyn till de särskilda förhållandena i Stockholm och Göteborg
anser jag i likhet med kommittén, att det föreslagna systemet där bör genomföras
först efter viss ytterligare utredning. Vid utredningen böra, såsom
kommittén anfört, representanter för städerna medverka. Jag torde få återkomma
till denna fråga, sedan detaljutformningen av förslaget i övrigt fortskridit
så långt, att systemet kan med erforderlig bestämdhet överblickas
även i fråga om dess enskildheter.
Med avseende å de maskinella anordningarna för registret i Stockholm
har kommittén ifrågasatt, huruvida icke det nuvarande systemet tillsvidare
borde bibehållas såsom en i sig sluten enhet. I och för sig anser jag detta
icke lämpligt. Men då, såsom kommittén framhållit, en anslutning till det
för riket i övrigt planerade systemet kräver att nya plåtar upprättas och
detta är en arbetsuppgift av betydande omfattning, torde det likväl vara
lämpligt att därmed tillsvidare får anstå. Det bör härvid beaktas, att hänsynen
till uppbördsreformen icke i och för sig kräver en omläggning av det
tryckande registret i Stockholm. Anslutning till det för riket gällande systemet
bör dock åvägabringas så snart ske kan.
Jag har i ett tidigare sammanhang ifrågasatt att de tryckande registren
beträffande Göteborg och Malmö skulle föras hos mantalsskrivningsförrättama
i dessa städer. Därigenom skulle en välbehövlig avlastning vinnas i
den arbetsbörda, som eljest skulle komma att åvila vederbörande länsstyrelser,
samtidigt som man tillmötesginge vissa från städerna uttalade önskemål.
önskvärt hade varit, att beslut redan nu kunnat fattas härom. Ett
dylikt beslut måste emellertid föregås av underhandlingar med städerna
angående bl. a. de ekonomiska frågor, som härvid uppkomma. Man torde
därför tillsvidare böra utgå från att de tryckande registren även i dessa städer
anläggas genom statens försorg. Underhandlingar med städerna om registrens
överförande i kommunal ägo torde emellertid böra upptagas snarast
möjligt.
Såsom jag tidigare anfört böra de åligganden beträffande kyrkobokföringen,
som statistiska centralbyrån redan nu enligt sin instruktion har att
fullgöra, utvidgas i riktning mot en allmän tillsyn över och ledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
123
rikets folkbokföring. Icke minst under övergångstiden kommer detta att
medföra nya maktpåliggande arbetsuppgifter för centralbyrån. Detaljerade
planer för den maskinella uppläggningen måste, som även kommittén framhållit,
i förväg utarbetas. Detta arbete torde böra litt öras av centralbyrån
under medverkan av experter. Till den centrala arbetsledningen, vilken bör
förläggas till centralbyrån, måste löpande rapporter insändas från de olika
arbetsställena ute i landet angående fullgjorda arbetsprestationer, använd
tid, hinder i arbetet o. s. v. Arbetsgången på varje uppläggningsställe måste
oavlåtligen följas å centralbyrån, så att erforderliga ingripanden kunna ske
utan dröjsmål. Noggrann tillsyn måste utövas över att träffade avtal angående
maskinleveranser ordentligen fullgöras och att tillräcklig och välutbildad
personal ständigt står till förfogande. Utöver denna övervakning
av det pågående uppläggningsarbetet måste en omfattande och ingående
planläggning för framtiden äga rum. Detta arbete måste utföras jämsides
och under ständig kontakt med det fortsatta arbetet inom finansdepartementet
med upprättande av förslag till folkbokföringsförordning. De arbetsuppgifter,
som sålunda komma att åvila centralbyrån, innefatta bl. a. upprättande
av de anvisningar, instruktioner, rutinschemata och formulär
m. m., som måste utarbetas till ledning för de underordnade folkbokföringsorganen.
Även i fråga örn sådana formulär, som böra fastställas i författningsväg,
torde det bliva erforderligt att i avsevärd utsträckning anlita
centralbyråns medverkan. Utöver detta torde man hava att räkna med en
betydande korrespondens, bl. a. för besvarande av rådfrågningar från präster,
mantalsskrivningsförrältare och länsstyrelser.
En utvidgning av centralbyråns arbetsuppgifter efter här angivna linjer
förutsätter en förstärkning av verkets personal. Denna förstärkning torde
böra genomföras från och med den 1 juli 1945. Omfattningen av den behövliga
personalförstärkningen är svår att bedöma, men torde man tillsvidare
böra räkna med ett nytillkommande personalbehov av en byråchef,
en förste byråsekreterare, en förste amanuens, ett kontorsbiträde och ett
skrivbiträde. Dessutom torde centralbyrån böra förses med tvenne tekniska
experter.
Jag torde i detta sammanhang få erinra om vad jag förut anfört angående
omöjligheten att i nuvarande läge fastställa vilka förändringar som
de nya arbetsuppgifterna med avseende å folkbokföringen kunna slutligen
föranleda i centralbyråns organisation. Det omedelbart föreliggande
behovet av personalförstärkning bör därför tillgodoses med ieke-ordinarie
personal.
En omläggning av folkbokföringen förutsätter vidare en förstärkning av
personalen vid länsstyrelserna. Enligt vad jag inhämtat rörande den planläggning
av uppläggningsarbetet, som för närvarande pågår inom statistiska
centralbyrån, torde man kunna räkna med att arbetet vid länsstyrelserna
mera allmänt kommer i gång omkring den 1 oktober innevarande år. Med
avseende å vissa länsstyrelser eller i fråga om viss mindre del av den nytillkommande
personalen kunna dock smärre avvikelser ifrågakomma i
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
riktning mot ett tidigare igångsättande av arbetet. I stort sett torde man dock
kunna räkna med alt möjlighet till personalförstärkning bör förefinnas från
och med den 1 oktober 1945.
Vad angår den nytillkommande personalens anställningsförhållanden kommer
den övervägande delen av den underordnade biträdespersonalen att behövas
endast under själva uppläggningstiden. Denna personal bör sålunda
anställas endast tillfälligtvis.
Enligt kommitténs förslag skulle länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar
upporganiseras redan under senare halvåret 1945 och skulle därefter jämväl
dessa avdelningars personal deltaga i uppläggningsarbetet. Emellertid är
det, såsom jag förut anfört, i nuvarande läge icke möjligt att taga definitiv
ståndpunkt till dessa anställningsfrågor. Med hänsyn härtill torde, i avbidan
på det slutliga ställningstagandet, det av folkbokföringsarbetet föranledda
ökade personalbehovet vid länsstyrelserna tillsvidare böra tillgodoses med
arvodesanställd personal. En del av denna torde komma att tjänstgöra som
ersättare för sådana vid länsstyrelserna redan nu anställda befattningshavare
i landskontorists eller lägre tjänsteställning, som förutsättas komma att tjänstgöra
vid folkbokföringsavdelningama under tiden för registrens uppläggande.
Nyanställningen av personal bör beträffande såväl antal som kvalifikationer
hållas inom den ram, som angives i folkbokföringskommitténs förslag
(se tablån s. 104).
VI. Kostnadsfrågor.
A. Kommittén. Beträffande principerna för fördelningen mellan
staten och kommunerna av kostnaderna för det föreslagna folkbokföringssystemet
anför kommittén:
Förslaget bygger i huvudsak på principerna i nu gällande kyrkobokförings-
och mantalsskrivningsförordningar. Någon förändring i den fördelning
mellan statsverket och kommunerna av kostnaderna för folkbokföringen,
som är historiskt given, har kommittén därför ansett sig sakna anledning
att upptaga till övervägande. Förslaget vilar i sådant hänseende
således på en redan gällande grundprincip, nämligen att kostnaderna för
kyrkobokföringen alltjämt böra åvila den kyrkliga kommunen samt kostnaderna
för mantalsskrivningen statsverket eller i magistratsstäderna dessa
städer. I överensstämmelse härmed har det synts kommittén ligga i sakens
natur att även sådana kostnader, som kunna föranledas av förslaget örn
inrättande av ny kyrkobok ävensom förandet av vissa hjälpkortregister hos
pastor, böra liksom övriga av kyrkobokföringen härflytande kostnader bestridas
av den kyrkliga kommunen. Hit höra även kostnader för nya blanketter
ävensom för skåp och andra inventarier, vilka kunna föranledas av förslaget.
Däremot böra kostnaderna för avtryckskorten i pastors hjälpkortregister
bestridas av statsmedel. Även i fråga om de kostnader av engångsnatur
för åtgärder eller anordningar, vilka icke direkt avse att tillgodose enbart
den egentliga kyrkobokföringen, synas övervägande skäl tala för att dessa
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
125
kostnader böra belasta statsverket. Härmed åsyftar kommittén framförallt
kostnaderna för folkbokföringens utrustande med adresseringsmaskiner
men även kostnaderna för åstadkommande av erforderligt präglingsunderlag
för de tryckande registren. Även engångskostnaderna för upprättandet av
behövliga avtryckskort till pastors hjälpkortregister synas kommittén böra
gäldas av statsmedel. Kostnaderna för uppläggande av personakter och inrättande
av församlingsliggare böra däremot, såsom av det anförda framgår,
bestridas av den kyrkliga kommunen.
i samband med frågan örn de allmänna grunderna för kostnadsfördelningen
behandlar kommittén vissa särskilda spörsmål, nämligen dels frågan örn
vem som skall bära de med roteombudens verksamhet förenade kostnaderna
dels ock frågan örn magistratsstädernas ansvar för mantalsskrivning och
uppbörd.
Frågan om kostnaderna för roteombudens verksamhet torde tillsvidare få
lämnas åt sidan. Vad angår frågan om magistratsstädernas nyssberörda ansvar
aktualiseras denna fråga genom att kommittén föreslår, att även mantals-,
taxerings- och röstlängder, pensionsavgiftsförteckningar, uppbördsböcker
och debetsedlar för dessa städer skola tryckas å länsbyråerna. Kommittén
anför härom:
Det åligger magistratsstäderna att bekosta mantalsskrivning och kronouppbörd.
Uppstå besparingar i kostnaderna härför, komma besparingarna direkt
det allmänna tillgodo, örn än ej i statens så dock i kommunens budget.
Betala städerna statens självkostnadspris, sker ej heller någon överflyttning
på statsverket av kostnaderna för dessa förrättningar. Så blir däremot fallet,
därest städerna skulle erhålla tryckningen gratis. I så fall upprullas det
principiella spörsmålet örn magistratsstädernas ansvar för uppbörden.
I betänkandet återgives i förevarande sammanhang följande uttalanden
av 1924- års uppbördssakkunniga:
Magistratsstäderna hava för det närvarande sig ålagt att ombesörja mantalsskrivning
och kronouppbörd. Denna anordning sammanhänger med städernas
privilegier. Städerna åtnjuta i stället vissa förmåner; till vissa av
dem utgår bland annat tolagsersättning, som ansetts ulgöra vederlag bland
annat för dessa städers omhändertagande av rättsskipningen, mantalsskrivningen
och kronouppbörden. Skulle statsverket övertaga kostnaderna för
dessa göromål eller vissa av dem, måste med nödvändighet fråga uppkomma
örn reglering av de till städerna utgående ersättningarna. Att närmare ingå
på denna vidlyftiga och svårlösta fråga hava de sakkunniga ansett icke böra
tillkomma dem. Frågan torde böra upptagas i ett vidare sammanhang. I
stället föreslå de sakkunniga, att, till dess frågan örn tolagsersättningarnas
upphörande eller minskande vinner sin lösning, magistratsstäder skola lillförbindas
lämna bidrag lill kostnaderna för uppbördsförvaltningen. De sakkunniga
hava på flera sätt sökt komma till rälta med frågan örn åstadkommande
av en rättvis grund för bestämmande av denna bidragsskyldighet.
Närmast till hands skulle väl vara, att städerna i fortsättningen till statsverket
betalade ett belopp, motsvarande städernas nuvarande kostnader härför.
Emellertid torde denna utväg befinnas mindre ändamålsenlig.----
De sakkunniga hava--- — stannat för alt föreslå, att magistratsstädernas
bidrag beräknas utgå efter 1 krona 25 öre för mantalsskriven innevånare,
varav 1 krona beräknas för mantalsskrivning och kronouppbörd samt 25
opaginerad Kontrollera mot PDF
12G
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
öre för kommunaluppbörden.---Emellertid torde för städerna Stock
holm,
Göteborg och Malmö ersättning efter 1 krona 25 öre per person ställa
sig förhållandevis hög. Då för dessa städer även av andra skäl torde vara att
föredraga den anordningen, att städerna själva ombesörja mantalsskrivning
och kronouppbörd, såsom redan nu sker, men efter de metoder, som i det
föregående föreslagits för länen i övrigt, hava de sakkunniga ansett sig böra
utgå från att i dessa städer självständiga uppbördsförvaltningar inrättas, förlagda,
i Stockholm såsom hittills till Överståthållarämbetet samt i Göteborg
och Malmö till magistraten. Något bidrag från dessa städer bör därför ej
beräknas.
I anslutning härtill anför folkbokföringskommittén, att de uppbördssakkunniga
tydligen i fråga om de sistnämnda tre städerna ansett principen om
städernas ansvar för mantalsskrivning och uppbörd innefatta även skyldighet
för städerna att underkasta sig en omorganisation av uppbördsväsendet med
därav följande nya kostnader.
Folkbokföringskommittén erinrar vidare örn att jämväl 1936 års uppbördskommitté
lämnat principfrågan åt framtiden och återgiver följande uttalande
av uppbördskommittén:
För att den nu gällande principen om magistratsstädernas skyldighet att
bestrida kostnaderna för uppbörden och mantalsskrivningen skall upprätthållas,
böra magistratsstäder, som få stommarna till längder av olika slag
och debetsedlar tryckta å länsstyrelsernas tryckningsavdelningar, utgiva ersättning
till staten för denna förmån med belopp, som efter förslag av länsstyrelsen
torde bestämmas av Kungl. Majit för varje år.
För egen del anför folkbokföringskommittén, att kommittén lika litet som
de tidigare kommittéerna funnit sig böra upptaga principfrågan örn magistratsstädernas
ansvar för mantalsskrivning och uppbörd till behandling. I
fråga örn kostnaderna för tryckning av längder, förteckningar och debetsedlar
syntes övervägande skäl tala för att städerna ersatte dessa nied belopp,
motsvarande städernas nuvarande kostnader härför.
Beträffande Stockholm yttrar kommittén:
I Stockholm, där en från förhållandena i övriga magistratsstäder starkt
avvikande ordning räder, ha under åtskilliga år adresseringsmaskiner för
tryckande av erforderliga längder m. m. varit i bruk. Även efter folkbokföringsreformens
genomförande bör staden ha ett eget tryckande register.
Vissa kostnader synas emellertid ofrånkomliga för att bringa systemet i
Stockholm i överensstämmelse med den för övriga riket gällande ordningen.
Dessa kostnader, vilkas storlek i mycket hög grad blir beroende på huruvida
valet av maskintyp för adresseringsmaskinerna vid länsbyråema faller på
det fabrikat, som för närvarande är i bruk i Stockholm, eller på något annat
system, torde böra bäras av staden.
Resultaten av sina kostnadsberäkningar har kommittén framlagt
dels i betänkandet dels ock i en till finansdepartementet ingiven konfidentiell
promemoria. Angående kostnadsberäkningarna anför kommittén följande:
Som
grundval för kostnadsberäkningarna hava tjänat dels av kommittén
medelst arbetsstudier verkställda jämförelser mellan olika maskintypers
prestationsförmåga, dels den med hjälp av tillgänglig statistik beräknade ar
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
127
betsmängden vad angår nyprägling och ändring av adressplåtar och därmed
sammanhängande arbetsuppgifter, dels ock slutligen av respektive firmor
lämnade preliminära prisuppgifter. I kostnadsberäkningarna innefattas icke
Stockholms stad.
Då ett offentliggörande av de olika företagens prisuppgifter av olika skäl
icke kan ske och kommittén därjämte icke ansett sig böra taga ståndpunkt
till vilket maskinsystem som bör givas företräde, hava anskaffnings- och
driftskostnaderna för maskiner ävensom anskaffningskostnader för adressplåtar
och förvaringsskåp m. m. upptagits till ett uppskattat medelvärde.
Detta belopp kan därför antingen nedbringas eller höjas, beroende på det
system som slutligen väljes.
Till bedömande av kostnaden för de olika ifrågakomna systemen har
kommittén låtit upprätta en konfidentiell promemoria, innefattande ytterligare
detaljundersökningar.
Den följande redogörelsen innefattar en sammanställning av uppgifterna
i betänkandet och i promemorian. Därvid hava de av kommittén i betänkandet
angivna medelvärdena — vilka beträffande flertalet kostnadsposter äro
avsevärt högre än de i promemorian för det svenska maskinsystemet angivna
värdena — ersatts med sistnämnda värden.
Kommittén uppdelar kostnaderna i dels anläggningskostnader (engångskostnader
för inventarier, maskiner, adressplåtar, ryttare och blanketter
av olika slag m. m.), dels årliga driftskostnader och dels uppläggningskostnader
(merkostnader under uppläggningstiden, såsom kostnader för utskrift
av präglingsmanuskript och personakter, uppläggning av plåt- och kortregister
m. m.).
Vad till en början angår anläggningskostnaderna har kommittén
såsom tidigare nämnts ansett anskaffningskostnaderna för förvaringsskåp
hos pastor och pärmar till församlingsliggare samt blanketter till personakter
böra åvila den kyrkliga kommunen. Dessa kostnader utgöra enligt
kommitténs beräkningar för
förvaringsskåp för avtryckskort ........................ kronor 110 000
pärmar till församlingsliggare ........................ » 94 000
blanketter till personakter............................. » 320 000
Summa kronor 524 000.
De förvaringsskåp för avtryckskort, vilka skola anskaffas för mantalsskrivningsförrättarna
i magistratsstäderna, skola enligt kommitténs förslag
bekostas av respektive städer. Kostnaderna härför Ilar kommittén ansett
kunna uppskattas till 15 000 kronor.
Återstående anläggningskostnader, vilka skola belasta statsverket, hava
av kommittén beräknats sålunda:
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
A. Inventarier.
Möbler.....................................
Förvaringsskåp för plåtar....................
Förvaringsskåp för kort.....................
Fack för sortering...........................
Transportvagnar m. m.......................
Summa
B. Maskiner.
Präglings- och egaliseringsmaskiner...........
Tryckmaskiner..............................
Skrivmaskiner...............................
Summa
C. Material till register m. m.
Adressplåtar och ryttare.....................
Register- och ledkort........................
Medborgarkort och insättsblad...............
Blanketter till präglingsmanuskript...........
Summa
Summa anläggningskostnader
Varav å
joeiopp
kr.
länsstyrelserna
statistiska
centralbyrån
55 000
45 000
10 000
519 885
549 885
—
258 000
192 000
66 000
12 500
12 000
500
9 000
9 000
—
884885
807 885
76 500
113 240
113 240
425 250
425 250
—
13 000
12 000
1000
551 490
550 490
1000
693 900
693 900
100 000
100 000
—
277 000
277 000
—
10 500
10 500
—
1081400
1081400
—
2 517 275
2 439 775
77 500
I anslutning till dessa kostnadsberäkningar anför kommittén, att i den
länsstyrelserna påförda kostnaden för förvaringsskåp för kort, 192 000 kr.,
inginge ett belopp av 45 000 kr. avseende kortskåp hos häradsskrivarna.
Även denna kostnad borde belasta statsverket. Av kostnaderna för registerkort
och ledkort, sammanlagt 100 000 kr. beräknades 11 000 kr. belöpa å
pastors, 7 000 kr. å mantalsskrivningsförrättarnas, 66 000 kr. å länsstyrelsernas
och 16 000 kr. å riksbyråns hjälpkortregister. Vidare angives i promemorian
att, därest tryckmaskinerna skola förses med aggregat för dubbelkolumntryck,
kostnaderna ökas med 133 650 kronor.
Av följande tablå framgå de årliga driftskostnader, som enligt
kommitténs beräkningar skola belasta statsverket:
Varav
Belopp
å statistiska
styrelserna
central-
byrån
i övrigt
Lokalkostnader........................
169 000
153 000
16 000
Personalkostnader.....................
872 000
704 000
136 000
32 000
Portokostnader........................
575 000
—
—
575 000
Div. driftskostnader...................
163 650
120 650
3 000
40 000
Kapitalkostnader:
Avskrivn. å inventarier (5 %)........
44 300
40 500
3 800
—
Avskrivn. å maskiner (10 %).........
55 100
55 000
100
—
Ränta å inventarier och maskiner....
36 000
34 100
1900
—
Summa
1915050
1107 250
160 S00
647 000
Kungl. Majlis proposition nr 282.
129
Angående dessa beräkningar anför kommittén:
Med utgångspunkt från erforderligt lokalutrymme lia lokalkostnaderna
beräknats efter ett pris av 30 kr. per kvm jämte tillägg för uppvärmning
m. m.
Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för den av kommittén föreslagna
personalutökningen vid länsstyrelserna, varom redogörelse tidigare
lämnats, har kommittén ifråga om befattningshavare placerade i lönegrad
utgått från lägsta löneklassen inom respektive lönegrader. Ifråga om de
icke-ordinarie skrivbiträdena har lönen beräknats enligt lägsta löneklassen
i lönegrad Ex 2. Kommittén har även låtit beräkna den kostnad, som
skulle uppstå,«därest lönen utginge enligt näst högsta löneklassen inom vederbörlig
lönegrad, för de icke-ordinarie skrivbiträdena i näst högsta löneklassen
inom lönegrad Eo 2. Kostnadsberäkningarna lia verkställts med utgångspunkt
från lönen å F-ort. Nio av länsstyrelserna äro belägna å denna,
fem å högre och tio å lägre dyrort. För kontorseleverna har beräknats ett
genomsnittligt arvode örn 1 800 kr. för år och elev. Lön har för ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning, att vederbörliga
pensionsavdrag verkställts. För den lönegradsplacerade personalen har
rörligt tillägg beräknats efter 15% och kristillägg efter 16%. För tjänstemännen
vid länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län har beaktats
dem tillkommande kallortstillägg.
Enligt de sålunda angivna grunderna beräknar kommittén avlöningskostnaderna
för den vid länsstyrelserna nytillkommande personalen till följande
belopp, därvid de först angivna summorna avse lön beräknad enligt lägsta
och de inom parentes upptagna summorna avse lön beräknad enligt näst
högsta löneklassen inom respektive lönegrader:
Lön jämte kallortstillägg minskad med pensionsavdrag 556 146 (659 763) kr,
Rörligt tillägg.................................... 78 617 ( 95 445) »
Kristillägg........................................ 83 858 (101 808) »
Summa 718 621 (857 016) kr.
Från nu angivna avlöningskostnader, 718 621 respektive 857 016 kr., böra
enligt vad kommittén framhåller avräknas 15 000 kr., motsvarande kostnaderna
för de adressregister vilka nu föras vid länsstyrelserna i Stockholms,
Kalmar och Västernorrlands län. Skillnaden mellan 718 621 kr. och 15 000
kr. motsvarar, i avrundat tal, det i tablån för länsstyrelsernas personalkostnader
angivna beloppet 704 000 kr.
Kommittén anför vidare, att de å statistiska centralbyrån belöpande personalkostnaderna
beräknats efter I-ort och i övrigt efter samma principer
som kostnaderna för länsstyrelsernas personal. Kostnaderna för den nytillkommande
personalen å centralbyrån utgöra enligt betänkandet:
Lön minskad med pensionsavdrag ................ 102 288 (121 008) kr.
Rörligt tillägg .................................... 16 064 ( 18 677) »
Kristillägg................................ 17 134 (19921) »
Summa 135 48(5 (159 606) kr.
Beträffande de årliga driftskostnaderna anföres slutligen i betänkandet
under hänvisning till tablån över nämnda kostnader:
Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 282. 9
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
I kolumnen »i övrigt» upptagna personalkostnader, 32 000 kr., avse arvoden
jämte rese- och traktamentsersättningar åt kyrkobokföringsinspektörer
och biträdande kyrkobokföringsinspektörer. Årliga kostnaden för envar inspektör
har uppskattats till ca 2 000 kr.
Vid beräkningen av ptortokostnaderna har förutsatts, att försändelser innehållande
personakter och medborgarkort skola sändas under rekommendation,
övriga försändelser innehållande avtryckskort, avier och plåtar ( i mindre antal)
sändas som vanliga brev. Plåtar (i större antal), längder och förteckningar
sändas såsom vanliga postpaket.
I diverse driftskostnader inräknas anskaffningskostnader för det årliga behovet
av adressplåtar, registerkort, pärmar till medborgarkort och insättsblad
till medborgarkort, kostnader för förbrukningsartiklar såsom färgband,
karbonpapper och övriga kontorsutensilier ävensom kostnader för reparationer
och underhåll av maskinerna samt, i kolumnen »i övrigt», kostnader
för det årliga behovet av blanketter till mantalsuppgift.
Utöver härovan omförmälda på statsverket belöpande driftskostnader komma
en del årliga kostnader, vilka skola bestridas av kommunala medel, nämligen
dels kostnader för blanketter för personakter och förvaringspärmar för
dessa, beräknade till 11 000 kr., dels ock kapitalkostnader (avskrivningar å
förvaringsskåp och räntor) beräknade till 8 500 kr. Än vidare tillkomma kostnaderna
för roteombudens verksamhet. Något belopp härför har kommittén
dock icke ansett sig böra angiva. Antalet roteombud kan knappast för närvarande
beräknas. Någon medelkostnad per roteombud kan icke heller uppskattas,
då den ersättning, som bör utgå, måste i hög grad differentieras med
hänsyn till rotarnas storlek och struktur.
Till uppläggningskostnader, d. v. s. kostnader av engångsnatur
under uppläggningstiden, hänför kommittén dels kostnaderna för utskrift av
personakter, av kommittén beräknade till 490 000 kr., vilka kostnader kommittén
anser böra belasta kommunerna, dels ock följande kostnader, vilka
enligt kommitténs mening böra åvila statsverket, nämligen
för utskrift av präglingsmanuskript........................ kronor 360 000
» födelsenumrering .................................... » 120 000
» prägling av plåtar samt tryckning av avtryckskort och
medborgarkort första gången........................ » 1 825 100
Summa kronor 2 305 100.
Angående uppläggningskostnaderna och övriga kostnader under övergångstiden
anför kommittén:
Uppläggningskostnaderna för personakterna hava uppskattats till 7 öre
per person och för präglingsmanuskripten till 18 öre per utskrivet kort, varje
kort omfattande samtliga till ett hushåll hörande medlemmar. Antalet hushåll
ha beräknats till ca 2 000 000. Ersättningen, 18 öre, synes förslagsvis
böra fördelas så, att pastor tillerkännes 15 öre för utskrift av kort samt
mantalsskrivningsförrättare 3 öre för granskning, rättelse, komplettering och
sortering m. m. Vid fastställande av ersättningen för utskriften av korten
bör hänsyn tagas till att uppgifterna angående kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet
och postadress äro gemensamma för i samma fastighet
boende personer, vilka uppgifter således behöva angivas endast en gång.
För det omfattande uppläggningsarbetet måste ett betydande antal personer
anställas. Därest med uppläggningen av fastighetsplåtarna anstår till år
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
131
1947 och endast personplåtarna iordningställas under år 1946, torde under
uppläggningstiden ca 700 personer utöver länsbyråernas personal erfordras.
Härvid förutsättes, att arbetet i huvudsak skall vara slutfört under en tid
av sex månader och att länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar helt biträda
i arbetet under denna tid.
Under den som nyss nämnts till sex månader uppskattade uppläggningstiden
kommer förutom folkbokföringsavdelningarna vid länsstyrelserna även
riksbyrån att vara till större delen organiserad, varjämte kyrkobokföringsinspektörer
skola finnas förordnade. Totala driftskostnaderna för statsverket
under uppläggningstiden komma därför att omfatta dels de härovan angivna
uppläggningskostnaderna ----dels ock närmare hälften av årliga
driftskostnaderna, i den mån de belöpa på länsstyrelserna, statistiska centralbyrån
och kyrkobokföringsinspektörerna,--— vartill komma porto
kostnader
under samma tid, vilka kostnader kunna beräknas till 150 000 kr.
Totala kostnaderna för statsverket under uppläggningstiden skulle sålunda
enligt de av kommittén angivna principerna och enligt förut anförda
siffror kunna beräknas till i runt tal (2 305 100 + 553 625 + 80 400 +
+ 16 000+150 000=) 3 100 000 kronor.
I anslutning till kostnadsberäkningarna söker kommittén påvisa, att åtskilliga
nu förefintliga kostnader minskas eller bortfalla, om det föreslagna
systemet införes. Kommittén hävdar emellertid, att möjligheterna till
kostnadsbesparingar vore obetydliga beträffande själva folkbokföringen.
Kyrkobokföringen arbetade med så ringa omkostnader för det allmänna
som tänkbart vore med hänsyn lill dess omfattning; besparingsmöjligheterna
torde begränsa sig till vad som kunde vinnas genom en omarbetning
av kyrkoboksformulären och en översyn av övrigt blankettmaterial.
I fråga om mantalsskrivningen syntes väsentligare besparingar kunna vinnas
endast genom att helt avskaffa densamma. Genom införandet av de föreslagna
maskinella anläggningarna torde emellertid kostnaderna för framställning
av längder m. m. kunna nedbringas. Detta torde gälla åtminstone om
jämförelsen finge avse de belopp, vartill kostnaderna, örn det nuvarande
systemet bibehölles, komme att stiga vid en förr eller senare ofrånkomlig
reglering av häradsskrivarnas löner med åtföljande förbättring av biträdenas
villkor. I fråga örn själva folkbokföringen eftersträvade förslaget därför huvudsakligen
en effektivitetsökning, ehuru föreliggande besparingsmöjligheter
givetvis beaktats. Detta torde också vara i överensstämmelse med vad som
åsyftats då kommittén tillsattes. Det bade nämligen då enligt kommitténs
uppfattning närmast avsetts, att genom reformer på folkbokföringens område
besparingar skulle vinnas inom andra förvaltningsgrenar. Kommittén hade
därför sökt utbygga folkbokföringssystemet så att största möjliga båtnad
skulle vinnas för de förvaltningsgrenar, vilka betjänade sig av uppgifter från
folkbokföringen.
Kommittén framhåller vidare, att vinsten emellertid vore svår att fullständigt
ådagalägga och att kommittén därför ej kunde redovisa för sitt
arbete genom att bigga franf en bokslutstablå, vars saldo utvisade de vunna
besparingarna. 1 anslutning härtill anför kommittén ytterligare:
132
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Kommittén är visserligen övertygad om att besparingar vinnas genom det
föreslagna systemet. För att få fram det rätta måttet på dessa måste man
emellertid taga hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som tilldelats folkbokföringen,
och tillse med vilka kostnader motsvarande behov skulle kunnat
tillgodoses med nuvarande system. Svårigheterna att här framlägga beräkningar,
även sådana med mycket blygsamma anspråk på riktighet, torde vara
uppenbara, så mycket mera som en del behov antingen alls icke eller endast
ofullständigt kunna tillgodoses utan tillgång till de anordningar för folkbokföringen
av olika slag, som av kommittén föreslås. I den mån kommittén
trott sig kunna uppskatta väntad besparing har beloppet dock angivits.
Kommittén inleder sin redogörelse för de besparingar, vilkas belopp kommittén
ansett sig kunna uppskatta, med att erinra om sina beräkningar (se
s. 97), att hos liäradsskrivarna sparades omkring 55 000 arbetsdagar årligen
därigenom att länsbyråema skulle tillhandahålla dem tryckta stommar till
mantalslängder m. m. I penningar uppskattar kommittén denna besparing
till lågt räknat 400 000 kronor för år. Angående grunderna för uppskattningen
anför kommittén:
Häradsskrivamas sammanlagda utgifter lör avlöningar lia, enligt infordrade
uppgifter, under år 1943 uppgått till 791 257 kronor för den fast anställda
personalen och till 234 592 kronor för de tifffälliga arbetskrafterna,
motsvarande en medetutgift per arbetskraft om, för den fast anställda personalen
något över 2 100 kronor för år och för de tillfälliga arbetskrafterna
kr. 7: 60 för dag.
Härtill anknyter kommittén följande anmärkningar:
Den här ovan angivna lönekostnaden för de hos häradsskrivarna anställda
biträdena är låg. Det är att förvänta, att biträdeslönema komma att höjas,
om icke förr så i varje fall i samband nied den reglering av häradsskrivamas
löner, som 1944 års uppbördsberedning förklarat sig hava för avsikt att
upptaga till behandling. Att härvid biträdena beredas statsanställning som
kontors- eller skrivbiträden nied lön enligt 4 eller 2 lönegraden i civila
avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet är sannolikt. Utgående
ifrån att biträdena åtnjöte dessa bättre löneförmåner, skulle då i stället
besparingarna kunna uppskattas till omkring 550 000 kronor. Lönen föi biträdena
bär därvid beräknats enligt lönegrad och löneklass Ex 2: b i ortsgrupp
E. Lägre lönegrad synes icke kunna komma ifråga. Den angivna ortsgruppen
utgör ett medeltal för samtliga fögderier.
Kommittén framhåller, att besparingarna, vilka om det nuvarande avlöningssystemet
bibehölles skulle komma endast häradsskrivarna till godo, böra
överföras på statsverket genom omreglering av häradsskrivamas löner. Frågan
härom komme, anför kommittén vidare, att utredas av 1944 års uppbördsberedning.
Besparingen borde emellertid krediteras folkbokföringsreformen.
I den mån minskningen i arbetstid uppvägdes av ökat personalbehov
med anledning av uppbördsreformen finge beloppet i stället debiteras denna
reform.
För magistrcitsstädernas vidkommande har kommittén uppskattat motsvarande
arbetsbesparing till 25 000 arbetsdag^ årligen. Kommittén påpekar,
att Stockholm ej ingår i beräkningarna, samt anför vidare:
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
133
Då det härefter gäller att beräkna minskningen i städernas kostnader, torde
man i första hand kunna fastställa att det huvudsakligen är bland biträdespersonalen,
som minskningen i arbetet gör sig gällande. Vidare torde man
vara berättigad utgå ifrån, att denna personal, i den mån den icke kan entledigas,
kan beredas annan sysselsättning i stadens tjänst. Den lösgjorda arbetskraften
kommer därför att motsvaras av en verklig minskning i stadens
avlöningskostnader. Så är också fallet i de städer, där vederbörande kronouppbördsman
eller motsvarande befattningshavare har att på egen bekostnad
ombesörja utskrift av ifrågavarande längder och förteckningar m. m. I
flertalet av dessa städer åtnjuter nämligen befattningshavaren i fråga förutom
lön och sportler även större eller mindre anslag till biträdeshjälp, vilka
anslag efter reformens genomförande helt eller delvis kunna indragas.
Besparingen i städernas avlöningskostnader beräknar kommittén approximativt
till 250 000 kr. eller, vid hänsynstagande jämväl till den kommunala
debiterings- och uppbördslängden samt de kommunala debetsedlarna, till
300 000 kr.
I anslutning till kommitténs förut återgivna uttalande, att städerna borde
ersätta statsverket för tryckningen med belopp, motsvarande städernas nuvarande
kostnader för ifrågavarande längder och debetsedlar m. m., anför
kommittén:
Hur denna ersättning skall fastställas, bör göras till föremål för närmare
överväganden. Lämpligen torde till grund för beräkningarna böra läggas de
olika städernas medelkostnader för avlöning av här ifrågavarande personal
under en fem- eller tioårsperiod, förslagsvis åren 1935—1939 eller 1931—
1910. Viss procentuell andel härav fastställes av Kungl. Majit såsom motsvarande
kostnader för utskrivandet av de stommar till längder m. m., varom
här är fråga. Enligt de arbetsuppgifter, som införskaffats från vissa
släder, skulle detta arbete motsvara 15—18 % av hela arbetet med mantalsskrivning
och uppbörd och vad därmed äger samband. Mera ingående undersökningar
beträffande ett större antal magistratsstäder torde emellertid
här vara erforderliga. Vid dessa undersökningar torde böra beaktas, att det
medelprocenttal, som därvid framkommer, skäligen bör reduceras något
med hänsyn därtill, att hela personalen, även sådan i chefsställning och
sålunda högre avlönad, ingår i medelkostnaderna, under det att kostnadsbesparingarna
huvudsakligen hänföra sig till den lägre avlönade biträdeskalegorien.
Skulle härvid framkomma, att divergenserna mellan olika grupper städer
äro alltför stora, måste måhända olika procenttal fastställas för de olika grupperna.
Mest önskvärt vore dock, om ett enhetligt procenttal kunde fastställas
för samtliga städer.
För närvarande äga magistratsstäderna uppbära ersättning för upprättande
av stommar till avd. A av inkomstlängden med två öre för varje i längden
upptagen person. Denna ersättning bör naturligtvis indragas, när stommarna
tryckas, men det belopp, städerna enligt ovan skola utgiva, bör samtidigt
nedsättas i motsvarande grad.
Några mera detaljerade kostnadsberäkningar har folkbokföringskommittén
inte ansett sig böra framlägga i denna fråga. Det förslag till omläggning
av uppbördsförfarandet, som 1944 års uppbördsberedning kommer att framlägga,
kan förväntas medföra genomgripande förändringar i fråga om städernas
uppbördsförvaltning. Först i samband därmed kunna ersättningsfrågorna
slutgiltigt lösas.
134
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Kommittén framhåller vidare, att även i fråga örn kostnaderna för den
omfattande registrering för arbetsmarknads- och civilförsvarsändamål, som
ägde rum hos länsarbetsnämnderna (se s. 39—43), besparingar torde kunna
vinnas genom en omläggning av folkbokföringen. Härom anför kommittén:
Därigenom skulle således bl. a. anordnandet av allmänna beredskapsmönstringar
för iordningställandet av nya dylika allmänna uttagningsregister
hos nämnderna för framtiden onödiggöras. I den mån genom den föreslagna
omläggningen av folkbokföringen den tid. varunder de nuvarande uttagningsregistren
anses böra upprätthållas, utan risk ur beredskapssynpunkt kunde avkortas,
skulle vidare kostnaderna för dessa registers fortsatta förande komma
att bortfalla. Det fortsatta förandet av registren skulle slutligen otvivelaktigt
väsentligt underlättas genom omläggningen av folkbokföringen under den tid
desamma anses ur beredskapssynpunkt alltjämt böra vidmakthållas i funktionsdugligt
skick. Därigenom skulle ock bl. a. möjliggöras en aktualisering
jämväl av registrens ur uttagningssynpunkt betydelsefulla uppgifter om yrke,
näringsgren och arbetsgivare, vilket hittills främst av kostnadsskäl icke ansetts
kunna ifrågakomma men är en förutsättning för registrens vidmakthållande
i funktionsdugligt skick under längre tid.
Till belysande av den ungefärliga storleken av de här ovan berörda kostnadsbesparingar,
som skulle kunna vinnas genom en omläggning av folkbokföringen,
må nämnas, att kostnaderna för anordnandet av 1943 års beredskapsmönstring
samt för bearbetningen och ordnandet av det influtna
uppgiftsmaterialet till särskilda uttagningsregister hos länsarbetsnämnderna
beräknats till mer än 900 000 kronor, varav inemot 400 000 kronor för uppgiftsmaterialets
införskaffande och granskning genom prästerskapets försorg
samt något mer än 500 000 kronor för uppgiftsmaterialets bearbetning och
ordnande till register genom länsarbetsnämndernas försorg. I sistnämnda
kostnadspost ingå dock vissa säkerligen relativt betydande poster för revidering
av beredskapsregistren med stöd av det införskaffade uppgiftsmaterialet,
vilka rätteligen icke böra belasta »mönstringskontot». Upprättande hos
länsarbetsnämnderna av nya uttagningsregister medelst avtryck av länsbyråemas
personplåtar torde således kunna ske till en kostnad, som med väsentligt
mer än 400 000 kronor understiger kostnaderna för den nämnda beredskapsmönstringen.
Rörande kostnaderna för uttagningsregistrens aktualisering i nuvarande
utsträckning föreligga inga tillförlitliga uppgifter, enär den för ändamålet
anlitade personalen i stor utsträckning tages i anspråk jämväl för andra
länsarbetsnämnderna åvilande arbetsuppgifter. Med stöd av uppgifter om
lönekostnaderna för den nämnda personalen m. m. ävensom vissa på arbetsstudier
och erfarenhetsmässiga uppskattningar grundade uppgifter från
en länsarbetsnämnd rörande den arbetstakt, i vilken vissa mera betydelsefulla
arbetsmoment i de olika aktualiseringsåtgärderna av biträdespersonalen
kunna utföras, ha dock vissa beräkningar kunnat gilias, enligt vilka det
synes sannolikt, att kostnaderna för en årlig aktualisering av uttagningsregistren
i den omfattning, som för närvarande sker, efter den nu tilländagångna
övergångstiden kunna uppskattas till omkring 100 000 kronor för år.
Därest registren skola bibehållas under längre tid, erfordras dock, såsom
förut berörts, aktualisering jämväl av registrens uppgifter rörande yrke, näringsgren
och arbetsgivare. Även om kostnaderna för en sådan aktualisering,
på sätt i annat sammanhang redogjorts för, kunna nedbringas genom en
samtidig registrering av flyttning och ombyte av arbetsanställning i de fall,
då ombyte av anställning skett i samband med flyttning, synes dock sannolikt,
att de icke skulle komma att understiga 50 000 kronor för år, såvitt gäl
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 28:.’.
135
ler en löpande aktualisering från år till år. Den totala årliga kostnadsbesparing,
som skvdle kunna vinnas, därest de allmänna uttagningsregistren icke
behövde vidmakthållas i aktuellt skick, torde således -—- förutsatt att i betraktande
tagas kostnaderna för en aktualisering jämväl av registrens yrkesuppgifter
m. m. — kunna uppskattas till åtminstone omkring 150 000 kronor.
Vad slutligen angår de kostnadsbesparingar, vilka skulle kunna vinnas vid
en fortsatt aktualisering av uttagningsregistren genom den föreslagna omläggningen
av folkbokföringen, synes det sannolikt, att desamma icke skulle
komma att, relativt sett, uppgå till någon mera avsevärd del av kostnaderna
för de aktualiseringsåtgärder, som för närvarande verkställas. Totalt torde de
årliga kostnaderna för en fortsatt aktualisering av uttagningsregistren komma
att överstiga de nuvarande kostnaderna därför, eftersom framdeles en aktualisering
jämväl av registrens yrkesuppgifter, såsom nämnts, skulle bliva erforderlig.
Sammanfattningsvis anför kommittén till slut:
Summeras det ovan anförda, skulle genom den föreslagna omläggningen av
folkbokföringen besparingar kunna göras till ett belopp av lågt räknat 800 000
kr. eller — därest även de besparingar medräknas, vilka skulle kunna vinnas
genom ett avlysande av den nuvarande aktualiseringen av länsarbetsnämndernas
allmänna uttagningsregister -— åtminstone omkring 950 000 kr. för år.
Vid ett uppläggande av helt nya dylika register skulle engångsbesparingar
kunna ske av sannolikt minst 400 000 kronor.
Utöver det nu sagda må även erinras örn vad---- anförts angående
möjligheter till besparingar i pensionsstyrelsens verksamhet i fråga om befolkningsstatistiken.
Dessa besparingar hava icke kunnat till beloppet angivas.
På grund av folkbokföringens djupt ingripande betydelse inom olika
grenar av förvaltningen är det överhuvud taget omöjligt att nu överblicka
och i belopp sammanfatta de besparingsmöjligheter, som kunna uppkomma.
Därtill kommer, att kommittén---jämväl med sitt förslag eftersträvat
ökad effektivitet i skilda hänseenden. Till en del kan denna ökade effektivitet
giva upphov till ekonomiska vinster, t. ex. genom en förbättrad taxering
och uppbörd av skattemedel. Erfarenheten har dessutom, icke minst
under de sista åren, visat, att behovet av beredskap på olika områden anmäler
sig med allt större styrka ju mera samhällslivet utvecklas och att brister
härutinnan, då de på kort tid måste fyllas, få dyrt betalas, örn de under sådana
omständigheter ens kunna botas. I fråga örn beredskap på den mångfald
områden, där en överblick över befolkningen eller de enskilda medborgarnas
förhållanden är av betydelse, måste det nu föreslagna folkbokföringssystemet
anses fylla alla rimliga anspråk.
B. Remissyttrandena. I det övervägande antalet av de yttranden, som
avgivits över kommitténs förslag, beröras kostnaderna för reformen ej alls
eller uppmärksammas de endast på det sätt, att man nied hänsyn till deras
storlek ifrågasätter, huruvida reformen bör komma till stånd eller huruvida
ej kostnaderna skulle kunna nedbringas genom förenklingar i systemet.
Beträffande frågan om kostnadernas fördelning mellan staten
och kommunerna yttrar statskontoret, att de principer, enligt vilka
kommittén funnit fördelningen böra genomföras, icke gåve ämbetsverket
anledning till annan erinran än att arvoden jämte rese- och traktamentsersätlningar
åt kyrkobokföringsinspektörer oell biträdande kyrkobokföringsinspektörer,
belöpande sig lill sammanlagt 32 000 kronor flir år, syntes böra
åvila den kyrkliga kommunen.
136
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
Svenska stadsförbundet kritiserar kommitténs uttalande, att övervägande
skäl syntes tala för att magistratsstädema skulle gottgöra statsverket kostnaderna
för de längder m. m., vilka för städernas räkning trycktes på länsbyråema,
med belopp motsvarande städernas nuvarande kostnader för motsvarande
arbete med ifrågavarande handlingar. Kommitténs resonemang, att
om städerna betalade statens självkostnadspris någon överflyttning på statsverket
av kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd icke ägde rum,
men att så däremot bleve fallet om städerna erhölle tryckningen gratis, finner
förbundet däremot godtagbart.
Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän ifrågasätter, örn icke
städerna kunde erhålla ifrågavarande längder m. m. avgiftsfritt men finner
ej anledning att nu gå närmare in på frågan, enär denna komme att få sin
slutliga lösning först i samband med omläggningen av uppbördsförfarandet.
Kronokamreraren i örebro yttrar, med instämmande av stadens magistrat,
att då magistraternas befattning med mantalsskrivningen enligt förslaget
skulle upphöra och mantalsskrivningsförrättarna sannolikt komme att direkt
underställas länsstyrelserna, det syntes vara mest konsekvent att alla kostnader,
som stöde i samband med mantalsskrivningsarbetet, åvilade statsverket.
Stadsfullmäktige i Göteborg åberopa ett av stadens drätselkammare avgivet
yttrande, att ur stadens synpunkt någon invändning icke syntes vara
att göra mot principerna för kostnadsfördelningen.
Stadsfullmäktige i Stockholm uttala, att en av statsmakterna påkallad omläggning
av det ur stadens synpunkt fullt tillfredsställande nuvarande systemet
för folkbokföring i Stockholm icke borde få medföra, att staden belastades
med proportionsvis högre kostnader än andra kommuner. I ett av stadsfullmäktige
åberopat utlåtande av drätselnämnden i Stockholm anföres beträffande
denna fråga ytterligare följande:
Förslagets realiserande komme att förorsaka staden betydande merkostnader
utan att för stadens vidkommande några motsvarande fördelar torde
kunna påvisas. Det syntes därför vara ett berättigat önskemål, att dessa kostnader
så långt möjligt begränsades och att staten i vart fall bestrede kostnaderna
för ett eventuellt utbyte av den nuvarande maskinella anläggningen
vid mantalskontoret. Till jämförelse finge nämnas, alt medan kostnaderna
för den kyrkliga bokföringen principiellt ansetts böra alltjämt åvila den kyrkliga
kommunen, hade kommittén funnit övervägande skäl tala för att kostnader
av engångsnatur för åtgärder eller anordningar, vilka icke direkt avsåge
att tillgodose enbart den egentliga kyrkobokföringen, borde påföras
statsverket. Samma skäl torde kunna åberopas som stöd för uppfattningen att
icke heller Stockholms stad borde belastas med uppkommande kostnader av
motsvarande slag.
Magistraten i Borås instämmer i ett av kronouppbördskassören i staden avgivet
yttrande av huvudsakligen följande innehåll:
Vid förslagets genomförande borde staden få behålla den maskinanläggning,
som staden med eminent intresse för folkbokföringen anskaffat. Härför
talade bl. a. det skälet, alt staden, som vöre den största i länet, hade
relativt dåliga kommunikationer med residensstaden. Härvid måste en uppgörelse
med statsverket komma till stånd angående de ekonomiska betingel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
137
sema. Orri riktlinjerna för en sådan uppgör else kunde ur betänkandet ej utläsas
annat än vad sorn franninge av kommitténs ståndpunkt beträffande
Stockholm. Denna ståndpunkt måste anses otillfredsställande. Det vore icke
skäligt att de båda städerna skulle bestraffas för den initiativkraft de visat
i fråga om folkbokföringens förbättrande genom att staten komme att pålägga
dem långt ifrån obetydliga kostnader för omprägling av plåtar, eventuellt
även utbyte av maskiner. De befintliga anläggningarna vore fullt effektiva,
och örn de helt eller delvis onyttiggjordes genom statsmakternas avgöranden,
borde statsverket lämna motsvarande kompensation. Detta gällde
även för det fall att staden åsamkades förlust genom att dess folkbokföringsanläggning
till följd av statligt ingripande måste helt uppgivas, överhuvud
taget vore det att beklaga, att förslaget icke närmare reglerade de förhållanden,
som sammanhängde med förande av tryckande register hos mantalsskrivningsförrättare
i stad. Ehuru registret närmast komme att betjäna staden,
måste dock med dess handhavande förenas vissa länsbyråuppgifter av
riksomfattande karaktär. Åtminstone något bidrag av statsmedel för dess anskaffande
och förande kunde fördenskull ifmgasättas.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker vad sålunda anförts beträffande
de ekonomiska konsekvenserna för Borås stad av förslagets genomförande
och framhåller, att staden så långt sig göra läte borde hållas skadeslös.
Vidkommande kommitténs beräkning av kostnads belopp
och kostnadsbesparingar anför statskontoret, att statskontoret
hade det intrycket att kommittén i sin allmänna kostnadskalkyl snarare underskattat
än överskattat föreliggande besparingsmöjligheter. Vissa utgiftsposter
— däribland portokostnader — hade vidare upptagits till belopp,
som torde väsentligt överstiga de faktiska utgifterna för statsverket. Även
om alltså det ekonomiska slutresultatet skulle visa sig gynnsammare än
kommitténs siffror utvisade, bleve dock alltid kostnaderna för reformens
genomförande högst betydande. Nuvarande statsfinansiella läge torde fördenskull
mana till en viss försiktighet vid ställningstagande till kommitténs
förslag.
Sveriges häradsskrivare förening anmärker, att kommittén i huvudsak verkställt
beräkningar endast av den på statsverket belöpande andelen av kostnaderna.
Till de direkta kostnaderna för reformens genomförande torde dock
jämväl böra hänföras ej mindre arvoden till roteombuden än även avlöning
till skrivhjälp å pastorsexpeditionerna, vilka kostnader torde stiga till betydande
belopp.
Även i ett flertal andra yttranden beklagas, att kommittén ej beräknat
kostnaderna för roteombuden.
Statens organisationsnämnd befarar i likhet med kommittén, att kostnaderna
komme att bliva betydande. Nämnden framhåller vidare, att örn skrivbiträdena
vid länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar på sätt av nämnden
föreslagits finge befordran från lönegraden Ex 2 till lönegraden Eo 2
redan efter ett år i stället för efter två år, som kommittén avsett, en avsevärd
böjning av årskostnadsbeloppen bleve följden. Slutligen anmärker nämnden
138
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
på att kommittén icke upptagit några anläggningskostnader för lokaler.
Av utredningen framginge icke, huruvida förefintliga byggnader möjliggjorde
ett inrymmande därstädes av den utökade organisationen eller om tillbyggnader
eller ändringsarbeten behövde äga rum för att tillgodose dess lokalbehov.
I detta avseende vore komplettering av utredningen erforderlig.
Riksräkenskapsverket uttalar, att det synes sannolikt, att de utgifter, som
kunde föranledas av det ökade utrymmesbehovet vid länsstyrelserna bomme
att bli av en helt annan storleksordning än kommittén antagit.
Generalpoststyrelsen anmärker, att det material, på vilket kommittén byggt
sina beräkningar av portokostnaderna, icke redovisats i betänkandet, varför
styrelsen ej kunde yttra sig om beräkningarnas tillförlitlighet.
Magistraten i Falun anser den av kommittén beräknade besparingen för
städerna uppenbart överdriven. Städerna torde, yttrar magistraten, i stor utsträckning
och för lång tid vara låsta beträffande personal, som skulle komma
att syssla med folkbokföringen, och denna personals löner. I Falun kunde
någon besparing icke tänkas inom de närmaste femton åren. Liknande
synpunkter framhållas av flera andra magistrater och av svenska stadsförbundet.
Därvid framhålles, att detta förhållande borde beaktas, då det gällde
att bestämma efter vilka grunder städerna skulle gottgöra statsverket
för tryckning av längder m. m.
Beträffande kommitténs uttalanden om besparingsmöjligheterna hos länsarbetsnämnderna
anför statens arbetsmarknadskommission:
Att angiva med vilket belopp kostnaderna för den aktualisering, som för
närvarande ägde rum beträffande uttagningsregistren, skulle kunna nedbringas
i händelse av en omläggning av folkbokföringen vöre nu icke möjligt.
Tillkomsten av en ny aktualiseringsåtgärd, avseende registrens yrkesuppgifter
m. m., skulle dock, såsom kommittén framhållit, med all sannolikhet
medföra att de totala kostnaderna för aktualiseringen komme att överskrida
de nuvarande. Vad anginge kostnaderna för upprättandet av helt
nya uttagningsregister torde dessa såsom kommittén anfört kunna nedbringas
med omkring 400 000 kr., motsvarande i huvudsak kostnaderna för
anordnandet av 1943 års beredskapsmönstring. Av vida större betydelse vore
emellertid den ökade registreringsberedskapen och det därmed följande oberoendet
av allmänna beredskapsmönstringar med all den tidsutdräkt och de
kostnader, som vore förbundna därmed.
C. Departementschefen. Vad angår principerna för fördelningen mellan
stat och kommun av de med reformen förenade kostnaderna torde, såsom
kommittén anfört, de ökade kostnaderna för kyrkobokföringen böra åvila församlingarna.
Till kostnader för kyrkobokföringen torde böra hänföras bl. a.
kostnaderna för personakter och pärmar till församlingsliggare samt för
personaktemas upprättande. Pastors åligganden med avseende å aviseringen
till länsstyrelserna lärer såväl under uppläggningstiden som därefter få anses
tillhöra pastors tjänsteåligganden. Föranledas därav ökade kostnader, t. ex.
för arbetshjälp — vilket troligen blir fallet åtminstone under övergångstiden
— torde dessa kostnader böra drabba församlingen; dock torde statsverket
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
139
böra bekosta det nödvändiga blankettmaterialet. Kostnaderna för utskrivning
av präglingsmanuskripten böra, som kommittén anfört, likaledes drabba
statsverket. Vad åter angår frågan huruvida kostnaderna för roteombud skola
anses som kostnader för kyrkobokföringen torde, med hänsyn till att frågan
om inrättandet av dylika befattningar tillsvidare lämnats öppen, nämnda
kostnadsfråga för närvarande kunna lämnas åsido. Jämväl frågan huruvida
kostnaderna för kyrkobokföringsinspektörer samt för avtryckskort till pastors
hjälpkortsregister och förvaringsskåp till dessa skola anses som kostnader
för kyrkobokföringen torde lämpligen kunna anstå till dess detaljförslag i
ämnet framlägges.
Kostnaderna för adresseringsmaskinerna böra, såsom kommittén anfört,
bäras av statsverket.
Mantalsskrivningen bekostas för närvarande av statsverket, med undantag
dock för magistratsstäderna. Vad nämnda städer angår har önskemål framkommit
örn befrielse från skyldigheten att gälda ifrågavarande kostnader. För
egen del vill jag icke bestrida, att det ur vissa synpunkter vore mest rationellt
örn staten bekostade mantalsskrivningen även i nyssnämnda städer. Såsom
i betänkandet framhållits skulle en dylik anordning emellertid aktualisera
svårlösta ersättningsfrågor med hänsyn till åtskilliga förmåner, vilka städerna
enligt sina privilegier åtnjuta och som ansetts utgöra vederlag för bl. a. bestyret
med mantalsskrivningen och kronouppbörden. Det torde därför vara
oundvikligt att vidbliva den nuvarande ordningen till dess nämnda ersättningsfrågor
kunna slutligen lösas. Vid sådant förhållande uppkommer emellertid
fråga om ersättning till statsverket för tryckningskostnaderna för de
längder m. m., vilka enligt förslaget skola tillhandahållas städerna av länsbyråema
i stället för att som nu utskrivas av städernas befattningshavare.
Kommittén har framlagt ett förslag till lösning av frågan men uttalat, att
den slutliga lösningen vore beroende av uppbördsberedningens förslag, vilket
komme att medföra genomgripande förändringar i städernas uppbördsår - valtning. Med hänsyn till vad kommittén sålunda anfört torde med detaljutformningen
av ifrågavarande ersättningsregler tillsvidare böra anstå.
Då jag tidigare förordat, att det tryckande registret beträffande viss stad
skulle kunna föras hos mantalsskrivningsförrättaren i staden i stället för
hos länsstyrelsen, har jag förutsatt att beslut härom skulle föregås av underhandlingar
med staden angående fördelningen av kostnaderna. Magistratsstädernas
ansvar för mantalsskrivningen och uppbörden torde ej kunna motivera
att städerna åläggas att gälda hela kostnaden för maskinanläggningarna
och deras drift. Anläggningarna tjäna nämligen även statliga uppgifter
vid sidan av mantalsskrivningen och uppbörden. Härav torde böra följa att
kostnaderna delas mellan statsverket och vederbörande stad. En rättvis avvägning
erbjuder emellertid svårigheter och dessa ökas ytterligare därigenom,
att anläggningarna kunna och böra utnyttjas även för rent kommunala
ändamål. Storleken av detta kommunala intresse kan vara olika i
skilda städer, varför det näppeligen låter sig göra att fasllå en generell
norm för koslnadsfördelningcn. Vid underhandlingarna med vederbörande
140
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
stad bör under hänsynstagande till alla omständigheter eftersträvas en så
rättvis avvägning som möjligt.
I Stockholm finnes sedan flera år tillbaka en maskinanläggning för folkbokföringen.
Då staden anslutes till det för riket i övrigt föreslagna systemet,
måste maskiner och plåtar, vilka äro av annat fabrikat än det jag förordar,
utbytas. Det torde vara skäligt att utbytet bekostas av statsverket.
Frågan huruvida Borås stad bör erhålla ersättning för den av staden anskaffade
maskinanläggningen torde tillsvidare få lämnas öppen. Innan frågan
avgöres torde nämligen böra undersökas, huruvida med hänsyn till de skäl
staden anfört en särskild maskinanläggning för staden alltjämt bör finnas.
Det torde även böra övervägas vilken betydelse som bör tillmätas den omständigheten
att anläggningen anskaffats efter det kommitténs utredning påbörjats.
Med hänsyn till anläggningens ringa storlek kan ersättningen i vart
fall icke komma att uppgå till sådant belopp att ersättningsfrågan kan påverka
ställningstagandet till reformens huvudgrunder.
Jag torde härefter få redogöra för kommitténs kostnadsberäkningar i syfte
att möjliggöra en överblick över de med förslaget förenade, på staten respektive
kommunerna fallande kostnaderna.
Härvid torde jag till en början få erinra örn att Stockholms stad icke inbegripes
i de gjorda kostnadsberäkningarna. Man har därför att räkna med en
ökning av kostnadsbeloppen, då staden anslutes till systemet. Hur stor denna
ökning blir låter sig svårligen bedöma på grundval av det föreliggande materialet.
Anläggnings- och uppläggningskostnaderna för Stockholm torde dock
bliva mindre än en tiondel av kostnaderna för hela riket, eftersom åtskilliga
nu befintliga anordningar torde kunna bibehållas. Vad angår de årliga kostnaderna
lärer man ej behöva räkna med någon mera betydande ökning. Då
förslaget utgår från att Stockholm tillsvidare icke anslutes till systemet, torde
man emellertid för nästkommande budgetår överhuvud icke hava anledning
att räkna med särskilda kostnader för Stockholms vidkommande.
Kommitténs kostnadsberäkningar, som sålunda avse riket med undantag
av Stockholm, hava i huvudsak lämnats utan erinran i remissyttrandena.
Med vissa undantag, för vilka jag torde få redogöra närmare i det följande,
finner jag även för egen del kommitténs beräkningar godtagbara. Självfallet
kunna beloppen dock endast vara approximativt riktiga; i viss utsträckning,
särskilt såvitt angår arbetsmängden, måste man nämligen röra sig med rätt
osäkra antaganden. Jag anser mig även böra erinra om att jag för närvarande
tagit ställning endast till de allmänna riktlinjerna för reformen och att
avvikelser från kommittéförslaget vid detaljutformningen givetvis måste inverka
på kostnadsbeloppen. Någon nämnvärd höjning av dessa torde man
dock ej behöva räkna med.
Anläggningskostnaderna beräknar kommittén för kommunernas del till
539 000 kronor, därav 524 000 kronor för församlingarna (110 000 kronor för
förvaringsskåp för avtryckskort, 94 000 kronor för pärmar till församlingsliggare
och 320 000 kronor för blanketter till personakter) samt 15 000 kronor
Kungl. Majda proposition nr 282.
141
för magistratsstäderna. Mot denna beräkning har jag i och för sig intet att anmärka.
Jag vill emellertid beträffande posten å 110 000 kronor erinra om
att frågan örn inrättande av hjälpkortregister hos pastorsämbetena tillsvidare
lämnats öppen.
De å statsverket belöpande anläggningskostnaderna beräknar kommittén
till sammanlagt 2 517 275 kronor. Mot denna kostnadsberäkning har jag intet
att erinra. Till nämnda belopp bör emellertid, om tryckmaskinerna skola förses
med aggregat för dubbelkolumntryck, läggas ytterligare 133 650 kronor
motsvarande kostnaderna för inköp av dylika aggregat. Utredning om aggregatens
behövlighet pågår för närvarande inom statistiska centralbyrån. Med
hänsyn härtill och då aggregaten i vart fall icke äro erforderliga förrän tidigast
under budgetåret 1946/47 torde med ett slutligt ståndpunktstagande
till frågan om nämnda aggregat tillsvidare böra anstå. Preliminärt torde man
emellertid böra inräkna jämväl kostnaderna för de ifrågavarande aggregaten
1 anläggningskostnaderna.
Kommittén har, som redan nämnts, utgått från att folkbokföringsavdelningarna
i allmänhet finge tillsvidare inrymmas i provisoriska lokaler. För
att bereda mera stadigvarande lokaler åt nämnda avdelningar kunna måhända
vid en del länsstyrelser ny- eller tillbyggnader bliva erforderliga. Denna
fråga kan dock för närvarande knappast överblickas. I detta sammanhang
bör beaktas bl. a. att inom de närmaste åren ledigt utrymme kan uppstå
inom länsstyrelsernas nuvarande lokaler genom att vissa med krisförhållandena
sammanhängande arbetsuppgifter bortfalla. Frågan om eventuella nveller
tillbyggnader av mera permanent natur torde därför framdeles få upptagas
till prövning.
Med förbehåll med avseende å eventuella avvikelser från kommittéförslaget
vid detaljutformningen av systemet synas alltså de å statsverket belöpande
anläggningskostnaderna kunna beräknas till (2 517 275 + 133 650=)
2 650 925 kronor eller i runt tal 2 651 000 kronor.
Vad härefter angår de årliga driftskostnaderna torde statsverkets kostnader
för tjänstelokaler kunna beräknas ungefär till det av kommittén angivna
beloppet eller lill 169 000 kronor årligen, därav 153 000 kronor för länsbyråemas
och 16 000 kronor för riksbyråns lokaler. Jag vill emellertid anmärka,
att de nu angivna siffrorna icke avse lokalkostnaderna under uppläggningstiden;
till dessa kostnader torde jag få återkomma i det följande.
Vidkommande personalkostnaderna torde jag få erinra örn mitt tidigare
uttalande att det icke vöre möjligt att nu taga definitiv ställning till frågan
örn länsstyrelseorganisationen men att man preliminärt torde kunna utgå från
kommitténs beräkningar. Jag torde i förevarande sammanhang även få hänvisa
till mitt uttalande, att därest kommitténs förslag örn anställande av s. k.
kontorselever och örn lönesättningen lör lolkboklöringsavdelningarnas skrivbiträden
icke godtoges, man torde få räkna med något ökade kostnader men
att ökningen icke torde bliva av sådan storleksordning, att den kunde förväntas
påverka ställningstagandet till reformförslaget såsom sådant. Slutligen
vill jag erinra örn att jag icke heller ansett det möjligt att nu taga defini
-
142
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
tiv ställning till frågan om personalökning för statistiska centralbyrån men
funnit det antagligt, att ökningen ej blir större än kommittén föreslagit.
Med de reservationer, som följa av det nyss sagda, anser jag det av kommittén
för personalkostnader beräknade beloppet 872 000 kronor —- varav
704 000 kronor belöpa å länsstyrelserna, 136 000 kronor å statistiska centralbyrån
och 32 000 kronor å kyrkobokföringsinspektorenia — böra i och för
sig godtagas. Jag vill emellertid erinra om att jag icke tagit definitiv ställning
till kommitténs förslag angående kyrkobokföringsinspektörer.
Kommitténs beräkning av portokostnaderna grundar sig enligt vad jag
inhämtat på en uppskattning av antalet försändelser. Jag håller det visserligen
i likhet med statskontoret ej för otroligt att denna utgiftspost beräknats
till för högt belopp, men med hänsyn till svårigheterna att komma fram
till en säkrare siffra torde kostnaden likväl böra beräknas till det av kommittén
angivna beloppet 575 000 kronor.
I fråga örn kommitténs beräkning av övriga under rubriken årliga driftskostnader
upptagna poster har jag intet att erinra.
De årliga driftskostnaderna för statsverket torde sålunda i enlighet med
kommitténs förslag kunna beräknas till i runt tal 1 915 000 kronor.
Kommitténs beräkningar rörande kommunernas årliga kostnader för vissa
blanketter och pärmar samt för avskrivningar och räntor, tillhopa 19 500
kronor, torde jämväl böra godtagas. Till dessa belopp torde emellertid, därest
kommitténs förslag i fråga om roteombud och gäldande av ersättningar till
dem godtages, böra läggas kostnaderna för roteombudens verksamhet. Därjämte
torde man böra räkna med ökade utgifter för församlingarna till skrivhjälp
åt pastorsämbetena. Dessa kostnader låta sig emellertid för närvarande
knappast beräkna.
Vidkommande slutligen uppläggningskostnaderna torde ersättning åt pastorsämbetena
för utskrift av personakter böra utgå med det av kommittén
föreslagna beloppet, 7 öre för varje personakt. Kostnaderna för detta arbete,
vilka enligt vad jag förut anfört böra belasta församlingarna, kunna sålunda
beräknas till i runt tal 490 000 kronor.
De uppläggningskostnader, som enligt kommitténs förslag skola åvila statsverket,
hava av kommittén beräknats till 2 305 100 kronor. I detta belopp
ingår en post å 120 000 kronor för födelsenumrering. Sistnämnda post torde
emellertid böra utgå. Som jag redan anfört bör med ifrågavarande arbete
anstå till dess de tryckande registren upprättats. Om födelsenumrering verkställes
efter det registren upprättats, torde arbetet kunna ske efter en enklare
metod. Kostnaderna kunna därvid också förväntas bliva lägre. Hur mycket
som kan inbesparas låter sig för närvarande ej överblicka men det torde
icke vara uteslutet, att de erforderliga kompletteringarna skola kunna i huvudsak
utföras inom ramen för de ordinarie driftskostnaderna.
Kostnaderna för utskrift av präglingsmanuskript synas tillsvidare böra beräknas
enligt de av kommittén angivna grunderna. Enligt vad jag inhämtat
pågår för närvarande inom statistiska centralbyrån utredning av fragan, huruvida
nämnda arbete skulle kunna i sin helhet utföras av pastor, därvid
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
143
alltså mantalsskrivningsförrättamas medverkan skulle bortfalla; i dylikt fall
torde hela ersättningen böra tillfalla pastor. Det av kommittén beräknade
beloppet, 360 000 kronor, torde därför böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
med rätt för Kungl. Majit att meddela närmare föreskrifter örn beloppets
användning för ifrågavarande ändamål.
I de såsom uppläggningskostnader upptagna kostnaderna för prägling av
plåtar samt tryckning av a v tryck sk or t och medborgarkort första gången ingå
kostnader för personal, elektrisk kraft, belysning och värme, förhyrning av
möbler och maskiner, diverse förbrukningsartiklar, ändring av plåtar under
uppläggningstiden samt instruktion av personal, resor och dagtraktamenten
m. m. under uppläggningstiden. Det av kommittén härför beräknade kostnadsbeloppet
1 825 100 kronor torde böra godtagas.
De i det föregående omförmälda, å statsverket belöpande uppläggningskostnaderna
torde sålunda böra beräknas till (360 000 + 1 825 100 =) 2 185 100
kronor eller i runt tal till 2 185 000 kronor. Därmed är emellertid ej hela
engångskostnaden för systemets genomförande angiven. Kommittén räknar
för sin del med att länsstyrelsernas och statistiska centralbyråns folkbokföringsavdelningar
skola deltaga i uppläggningsarbetet under ett halvt år.
Därjämte räknar kommittén med att även kyrkobokföringsinspektörer skola
finnas under uppläggningstiden och under ett halvt år vara verksamma med
avseende å förberedelserna för systemets genomförande. Till uppläggningskostnaderna
böra därför enligt vad kommittén anför läggas hälften av de årliga
driftskostnaderna, i den mån de belöpa på länsstyrelserna, statistiska
centralbyrån och kyrkobokföringsinspektörema jämte ett belopp av 150 000
kronor för portokostnader. Ett belopp av 800 025 kronor skulle alltså enligt
kommitténs beräkningar tillkomma.
Såsom framgår av vad jag tidigare anfört räknar jag emellertid för egen
del med att verksamheten för uppläggningsarbetet påbörjas i statistiska centralbyrån
den 1 juli och vid länsstyrelserna den 1 oktober 1945. Det torde
vidare enligt min mening få anses lämpligt, att uppläggningstiden beräknas
omfatta tiden fram till den 1 juli 1946; fr. o. m. sistnämnda dag torde däremot
såväl kostnaderna för nämnda myndigheters folkbokföringsavdelningar
som kostnaderna för kyrkobokföringsinspektörer — därest dylika befattningar
komma att inrättas — böra räknas som »årlig driftskostnad». Det nu
angivna betraktelsesättet innebär självfallet en viss schematisering. Även efter
den 1 juli 1946 måste nämligen folkbokföringsavdelningarnas personal utföra
en del uppläggningsarbete; och även kyrkohokföringsinspektöremas
verksamhet lärer i viss utsträckning kunna hänföras lill sådant arbete. Jag
torde vidare få erinra örn att, som jag förut framhållit, arbetet vid länsstyrelserna
i viss utsträckning kan komma att påbörjas tidigare än den 1 oktober
1945.
Med utgångspunkt från det nyss anförda kunna uppläggningskostnaderna
beräknas till, utöver det förut angivna beloppet å 2 185 000 kronor, de i följande
tablå upptagna beloppen. Till jämförelse meddelas i tablån även kommitténs
motsvarande siffror.
144
Kungl. Marits proposition nr 282.
Kommittén
Departements-
chefen
Lokalkostnader.
Statistiska centralbyrån........
kr.
8 C00
4 000
Länsstyrelserna................
»
76 500
Personalkostnader.
Statistiska centralbyrån........
>
68 000
66 000
Länsstyrelserna................
>
352 000
528 000
Kyrlcobokföringsinspektörerna ..
>
16 000
Portokostnader ..................
>
150 000
150 000
Diuerse driftskostnader.
Statistiska centralbyrån........
>
1500
1500
Länsstyrelserna................
>
60325
40 000
Kapitalkostnader.
Statistiska centralbyrån........
>
2 900
800
Länsstyrelserna................
»
64 800
91000
Summa
kr.
800 025
881300
Som kommentar till de i tablån upptagna posterna må följande anföras.
Lokalkostnaden för statistiska centralbyrån har beräknats till hälften av
det av kommittén angivna beloppet, ehuru den av mig angivna kostnaden
avser ett helt år eller alltså dubbelt så lång tid som kommittén räknat
med. Såsom jag förut framhållit räknar jag emellertid med en personalförstärkning
under ifrågavarande tid av allenast fem befattningshavare (se s.
123), medan kommittén räknat med lokalbehov för 29 befattningshavare (se
s. lil). Kostnaden för ifrågavarande lokaler torde få bestridas från statens
allmänna fastighetsfond, varför särskilt anslagsäskande icke erfordras.
Lokalkostnaderna för länsstyrelserna böra beräknas för en tid av nio månader.
Såsom jag förut omnämnt torde det med hänsyn till svårigheterna att
uppbringa lokaler bliva nödvändigt att tillsvidare lösa lokalfrågan genom provisoriska
anordningar. Kostnaderna härför kunna icke nu i detalj angivas.
Frågan om anvisande av medel för ändamålet torde emellertid komma att
anmälas av chefen för kommunikationsdepartementet.
Vad härefter angår personalkostnaderna under uppläggningstiden torde
man, som jag i annat sammanhang anfört, böra tillsvidare räkna med ett
nytillkommande personalbehov för statistiska centralbyrån av en byråchef,
en förste byråsekreterare, en förste amanuens, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde
samt två tekniska experter. Personalen torde med undantag av de
två experterna böra anställas som extra ordinarie befattningshavare. Till
experterna torde avlöning böra utgå i form av arvoden. Lönen till förstnämnda
fem befattningshavare, beräknad efter lägsta löneklassen för I-ort i envar
av lönegraderna 30, 26, 18, 4 och 2 enligt löneplan Eo, utgör jämte rörligt
tillägg och kristillägg men med avdrag av pensionsavgifter i runt tal 40 000
kronor för år. Statistiska centralbyrån biträdes redan nu i planläggningsarbetet
av två tekniska experter, till vilka av Kungl. Majit bestämd ersättning för
Kungl. Muj:ts proposition nr 282.
145
närvarande utgår från finansdepartementets anslag till kommittéer och utredningar
genom sakkunniga. Med utgångspunkt från oförändrade ersättmngsgrunder
kunna kostnaderna för experternas avlöning, därest båda skulle
erfordras under hela nästa budgetår, beräknas till i runt tal 2(5 000 kronor.
Sammanlagt bör alltså avlöningen lill statistiska centralbyrån nytillkommande
personal under uppläggningstiden beräknas till 6(5 000 kronor. Kostnaden
torde böra bestridas från den å avlöningsstaten för statistiska centralbyrån
uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal.
Riksdagens medgivande till överskridande av ifrågavarande anslagspost torde
böra utverkas.
Nyanställningen av personal vid länsstyrelserna bör, som jag tidigare framhållit,
beträffande såväl antal som kvalifikationer hållas inom den ram,
som angives i kommitténs förslag. Jag har därför i tablån upptagit en personalkostnad,
beräknad enligt samma grunder som det av kommittén angivna
beloppet, men avseende en tid av ytterligare tre månader. Kostnadsberäkningen
är emellertid osäker med avseende å nu förevarande post. Svårigheter
möta särskilt vid bedömandet av frågan under huru lång tid den föreslagna
personalen kan behöva anlitas i full utsträckning.
Kostnaderna för avlöning åt den nytillkommande personalen vid länsstyrelserna
böra bestridas från den å avlöningsstaten för länsstyrelserna uppförda
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Med
hänsyn till den osäkerhet, som enligt vad nyss sagts vidlåder kostnadsberäkningen,
torde frågan örn det överskridande av anslagsposten, som till följd av
nyanställningen visar sig erforderligt, senare få underställas riksdagen.
I posten diverse driftskostnader för statistiska centralbyrån ingå anskaffningskostnader
för förbrukningsartiklar, såsom färgband, karbonpapper och
övriga kontorsutensilier, m. m. Då någon registerföring icke lärer komma att
åligga centralbyråns folkbokföringsavdelning under uppläggningstiden men
å andra sidan en synnerligen omfattande korrespondens torde vara att förvänta
under nämnda tid, har jag uppskattat kostnadsposten till samma belopp,
som kommittén beräknat för den av kommittén föreslagna uppläggningstiden
örn sex månader. Kostnaden torde böra bestridas från statistiska
centralbyråns omkostnadsanslag.
1 motsvarande post för länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar ingå,
förutom kostnader av nyss angiven art, jämväl anskaffningskostnader för
det årliga behovet av adressplåtar, ryttare, registerkort och plåtemballage.
De av kommittén beräknade kostnaderna för ett år avse bl. a. anskaffning
av plåtar för utbyte av förbrukade sådana samt anskaffning av regislerkorl
för aktualisering av två kortregister hos länsstyrelsen, riksbyråns sökregister,
pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas hjälpkortregister samt
länsarbetsnämndernas uttagningsregister oell eventuellt de register, som skola
föras hos debiteringsförrättare; vidare avses från nämnda anslagspost skola
läckas kostnaderna för en vidlyftig aviseringsverksamhet samt för inköp av
färgband och karbonpapper för tryckning i flera exemplar av längder, förteckningar,
uppbördsböcker, debetsedlar och avlryckskorl m. lii. Under upp
liihang
till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 282.
10
146
Kungl. Maj:ts proposition nr 282.
iäggningstiden lärer man emellertid icke behöva räkna med att några plåtar
skola hava hunnit ompräglas så många gånger, att de kunna anses förbrukade.
Behovet av registerkort lärer vidare komma att i huvudsak inskränka
sig till vad som åtgår för ett alfabetiskt adressregister hos länsstyrelserna. Även
behovet av färgband och karbonpapper lärer bliva väsentligt mindre under
uppläggningstiden än under tiden därefter, då folkbokföringsavdelningama
i full omfattning övertagit sina arbetsuppgifter. Under beaktande av dessa
synpunkter har jag uppskattat förevarande kostnadspost till 40 000 kronor.
Kostnaden torde få bestridas från länsstyrelsernas expensanslag.
Vid beräkningen av kapitalkostnaderna under uppläggningstiden har jag
dels utgått från ett något mindre inventariebestånd under det närmaste budgetåret
än det kommittén räknat med dels ock beaktat, att kalkylen bör avse
i fråga om statistiska centralbyrån ett år och i fråga om länsstyrelserna
tre kv.artal. Särskild medelsanvisning för ifrågavarande ändamål ifrågakommer
icke.
Resultaten av de i det föregående gjorda beräkningarna kunna sammanfattas
på följande sätt.
Engångskostnaderna för reformens genomförande kunna beräknas uppgå
till
1) för kommunerna:
anläggningskostnader ............................ kronor 539 000
uppläggningskostnader............................ »__490 000
Summa kronor 1 029 000
2) för statsverket:
anläggningskostnader ............................ kronor 2 651 000
uppläggningskostnader (2 185 000 + 881 300) ........ » 3 066 000
Summa kronor 5 717 000.
Härtill komma dels vissa lokalkostnader för länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar
(se s. 144) dels ock kostnader för systemets genomförande
i Stockholm, vilka kostnader icke kunnat nu beräknas. Det bör i detta sammanhang
även erinras om att beträffande vissa kostnader frågan om de skola
belasta kommunerna eller statsverket tillsvidare lämnats öppen.
De årliga kostnaderna kunna beräknas till följande belopp, nämligen
1) för kommunerna................................. kronor 19 500
2) för statsverket................................... * 1 915 000.
Till dessa belopp torde, därest kommitténs förslag angående roteombud
godtages, böra läggas kostnaderna för roteombudens verksamhet, varjämte
man torde böra räkna med ökade utgifter för församlingarna till skrivhjälp
åt pastorsämbetena.
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
147
De förut angivna kostnaderna hava karaktären av merkostnader, i det alt
de nuvarande kostnaderna för mantalsskrivning och kyrkobokföring i allt
väsentligt kvarstå.
Kommittén har emellertid ansett sig kunna påvisa vissa besparingar i fråga
örn nuvarande kostnader. Besparingarna, vilka endast till en mindre, ej bestämbar
del hänföra sig till kostnaderna för själva folkbokföringen, hava av
kommittén uppskattats till ett årligt belopp av minst 800 000 eller, under vissa
förutsättningar, minst 950 000 kronor.
Det synes för närvarande ej möjligt att tillförlitligt bedöma dessa beräkningar.
I likhet med statskontoret har jag dock ett intryck av att besparingarna
komma att bliva större än de anförda siffrorna giva vid handen. Denna
uppfattning vinner även stöd av kommitténs uttalanden, vilka utvisa att kommittén
räknat med besparingsmöjligheter som ej kunnat siffermässigt påvisas.
Vad härefter angår anslagsbehovet a riksstaten för nästa budgetår torde
endast en del av det för anläggningskostnaderna beräknade beloppet då
bliva erforderligt. Som av det redan anförda framgår har jag icke tagit definitiv
ställning till kommitténs förslag örn införande av medborgarkort samt
om inrättande av bjälpkortregister hos pastorsämbetena, avtryckskortregister
över fastigheter hos mantalsskrivningsförrättama, födelsenummerregister
hos länsstyrelserna och sökregister hos statistiska centralbyrån; ej
heller har jag tagit definitiv ståndpunkt till frågan örn anskaffande av aggregat
för dubbelkolumnlryck. Vid sådant förhållande och då beträffande de
tryckande registren över fastigheter och juridiska personer uppsättningen av
nämnda register enligt den föreslagna arbetsplanen skall ske först år 1947,
torde vid anslagsäskandet från det för anläggningskostnader beräknade beloppet,
2 651 000 kronor, böra avräknas följande delposter, nämligen 354 000
kronor för förvaringsskåp och förvaringslådor till registren, 220 000 kronor
för plåtar, 75 000 kronor för register- och ledkort, 277 000 kronor för blan-«
kettmaterial till medborgarkort samt 133 650 kronor för nyssnämnda aggregat
eller tillhopa (354 000 + 220 000 + 75 000 + 277 000 + 133 650 ==)
1 059 650 kronor. För anläggningskostnader kan alltså medelsbehovet för
budgetåret 1945/46 beräknas till (2 651 000 — 1 059 650 =) 1 591 350 kronor.
Med hänsyn till osäkerheten i fråga örn kostnadernas fördelning å de olika
budgetåren synes anslaget för nästa budgetår emellertid böra upptagas till
något högre belopp, 1 800 000 kronor, och anvisas såsom reservationsanslag.
Vad angår uppläggningskostnaderna bör, såsom framgår av den lämnade
redogörelsen, särskilda anslag nu äskas endast såvitt angår posterna å
360 000 kronor, avseende utskrift av präglingsmanuskript, samt 1 825 000
kronor, avseende prägling av plåtar m. m. Av enahanda skäl som nyss anförts
beträffande anläggningskostnaderna bör emellertid endast viss del av
sistnämnda belopp äskas för nästkommande budgetår. Boloppet 1 825 000
kronor bör sålunda minskas med de däri ingående delposterna 45 000 kronor,
utgörande hyra för präglingsmaskiner, 280 000 kronor, avseende vissa per
-
148
Kungl. Maj.ts proposition nr 282.
sonalkostnader, 30 000 kronor, avseende viss arbetskostnad, samt 120 000
kronor, likaledes avseende personalkostnad, eller med tillhopa 475 000 kronor.
Av nyssnämnda belopp 1 825 000 kronor bör alltså för nästkommande
budgetår äskas (1 825 000 — 475 000 =) 1 350 000 kronor.
VII. Departementschefens hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
dels lämna riksdagen tillfälle att avgiva yttrande angående
de av mig angivna huvudgrunderna för en omorganisation av
folkbokföringen;
dels föreslå riksdagen att för budgetåret 1945/46 anvisa
följande anslag, nämligen till
Folkbokföringen: Anläggningskostnader ett reservationsanslag
av .............................. kronor 1 800 000,
Folkbokföringen: Ersättningar för upprättande av präg
lingsunderlag
ett förslagsanslag av...... kronor 360 000,
Folkbokföringen: Viss tillfällig personal vid länsstyrelserna,
m. m. ett förslagsanslag av..........kronor 1 350 000;
dels föreslå riksdagen godkänna följande tillägg till personalförteckningen
för statistiska centralbyrån:
Personalförteckning.
Befattning
Extra ordinarie tjänstemän
grad än 2 0:
1 byråchef .................................... Eo 30
1 förste byråsekreterare ........................ Eo 26;
dels ock föreslå riksdagen medgiva att den i avlöningsstaten
för statistiska centralbyrån upptagna anslagsposten till
avlöningar till icke-ordinarie personal må för budgetåret
1945/46 överskridas med högst 66 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Lönegrad
i högre löne
-
Ur protokollet:
Stig Hammar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 282. 119
Innehållsförteckning.
Sid.
I. Inledning...................................................... 1
Gällande bestämmelser........................................ 1
Reformförslag................................................ 5
II. Allmän översikt över kommittéförslaget och däröver avgivna remissyttranden
...........................''........................... 6
A. Kommittéförslaget........................................ 6
B. Remissyttrandena ........................................ 19
III. Behovet av en reform och allmänna riktlinjer härför................ 21
A. 1936 års uppbördskommittés utredning och yttrandena däröver. 21
B. Folkbokföringskommittén .................................. 33
1. Kyrkobokföringen och mantalsskrivningen .............. 33
2. Det bokförda materialets utnyttjande .................. 38
3. Allmänna riktlinjer för en folkbokföringsreform .......... 51
C. Remissyttrandena över folkbokföringskommitténs förslag........ 59
D. Departementschefen ...................................... 77
IV. Organisationsfrågor............................................... 91
Inledande anmärkningar ........................................ 91
Pastorsämbetena .............................................. 91
Mantalskrivningsförrättarna...................................... 94
Länsstyrelserna................................................ 100
Statistiska centralbyrån ........................................ 110
Departementschefen ........................................... lil
V. Vissa frågor avseende övergången till det nya systemet ............... 115
Folkbokföringskommittén ....................................... 115
Remissyttrandena.............................................. 117
Departementschefen............................................ 120
VI. Kostnadsfrågor.................................................. 124
A. Kommittén................................................ 124
B. Remissyttrandena ......................................... 135
C. Departementschefen......................................... 138
VII. Departementschefens hemställan................................... 148
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 282 angående omorganisation av folkbokföringen. a1 i texten
- SärU 1945:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av folkbokföringen dels ock en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten