Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)

1945-01-19 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:29, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

I

Nr 29.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen den

19 maj 1939 (nr 207); given Stockholms slott den 19

januari 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 §

lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207).

GUSTAR

Bertil Ohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 19&5. 1 sami. Nr 29.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207).

Härigenom förordnas, att 10 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 skall

erhålla följande ändrade lydelse.

10 §.

Den, som olovligen anordnar vadhållning i samband med kapplöpning eller

annan tävlan eller som, på sätt i 6 § första stycket sägs, främjar deltagande i

otillåten eller utländsk sådan vadhållning, straffes med fängelse i högst ett

år eller dagsböter.

Annan förseelse mot denna förordning eller med stöd av densamma meddelad

föreskrift straffes med dagsböter. Beträdes någon, som förut fällts till

straff för sådan förseelse, andra gången eller oftare därmed eller äro omständigheterna

eljest försvårande, må till fängelse i högst ett år dömas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1945.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29-

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

januari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres,

Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin:

I skrivelse den 17 juni 1944, nr 388, har riksdagen, under åberopande av

vad som anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 53,

anhållit att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning av frågan om en

skärpning av straffansvaret för anordnande utan tillstånd av vadhållning vid

tävlingar.

I Sverige kom vadhållning vid hästtävlingar genom så kallad totalisator

i bruk i början av 1890-talet. Sedan högsta domstolen i ett år 1895 meddelat

utslag i mål örn ansvar för anordnande av sådan vadhållning funnit det åtalade

förfarandet icke vara av beskaffenhet att ansvar kunde därför ådömas

(Nytt Juridiskt arkiv 1895 s. 290), yrkades i en vid 1896 års riksdag väckt

motion sådan ändring av gällande lagbestämmelser, att all vadhållning genom

totalisator måtte såsom olaglig och straffbar anses.

I skrivelse nr 103 i anledning av motionen framhöll riksdagen, att det

syntes riksdagen som om den form av vadhållning, vilken totalisatom hade

till ändamål att förmedla bland den vid kapplöpning närvarande allmänheten,

vore så nära besläktad med lotterispel, att de motiv, som föranlett tillkomsten

av förordningen den 6 augusti 1881 angående förbud mot lotterier,

även borde konsekvent leda till förbud mot vadhållning av ifrågavarande

slag. Riksdagen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta förslag

till lagbestämmelser mot användning av totalisator för vadhållning bland

allmänheten i sammanhang med offentliga kapplöpningar.

Den 4 februari 1898 utfärdade Kungl. Maj:t förordning (nr 6) angående

förbud mot anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator, enligt

vilken förordning vid kapplöpning eller annan tävlan vadhållning medelst

så kallad totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt ej finge för allmänheten

anordnas.

Vid såväl 1911 som 1920 års riksdagar väcktes motioner i syfte att totalisator

skulle få användas vid vadhållning vid sådana hästtävlingar, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

företrädesvis befunnes ägnade att verka till hästavelns befrämjande, därvid

lämplig andel av vadhållningssumman skulle få disponeras till detta ändamål.

Sedan av vederbörande utskott avgivits avstyrkande utlåtanden över

motionerna, fann riksdagen desamma icke föranleda någon åtgärd.

Jämväl vid 1922 års riksdag väcktes inom riksdagens båda kamrar motioner,

vari framfördes enahanda önskemål som i nyss berörda motioner.

Jordbruksutskottet, dit motionerna hänvisades, tillstyrkte i sitt utlåtande

motionärernas hemställan, men enär riksdagens kamrar vid ärendets behandling

stannade i olika beslut, föranledde motionerna ingen riksdagens

åtgärd.

En annan utgång fick frågan vid 1923 års riksdag. I anledning av två likalydande

motioner, nr 119 i första kammaren och nr 48 i andra kammaren,

och under hänvisning till vad som anförts i jordbruksutskottets utlåtande

nr 8 över motionerna anhöll riksdagen i skrivelse nr 31, att Kungl. Majit

för beredande av medel till understöd åt landets hästavel ville medgiva, att

vissa av Kungl. Majit godkända föreningar vid offentliga kapplöpningar och

travtävlingar tillätes anordna vadhållning för allmänheten medelst totalisator,

under villkor att föreningarnas vinst av totalisatorn, med skäligt avdrag för

omkostnaderna, inbetalades till statsverket för främjande av den svenska

hästaveln samt för övrigt under iakttagande av de bestämmelser, Kungl.

Majit kunde finna lämpligt utfärda.

Med anledning av riksdagens skrivelse utfärdade Kungl. Majit den 4 maj

1923, med upphävande av 1898 års förordning, kungörelse angående anordnande

av vadhållning medelst så kallad totalisator (nr 87). I kungörelsen

stadgades, att vid kapplöpning eller annan tävlan vadhållning medelst så

kallad totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt icke finge för allmänheten

anordnas med mindre Kungl. Maj :t därtill lämnat tillstånd. Sådant

tillstånd finge lämnas allenast förening eller annan sammanslutning, som hade

till ändamål att för hästavelns befrämjande hålla offentliga kapplöpningar

eller travtävlingar, samt under villkor att vinsten av totalisatorn, med av

Kungl. Majit bestämt, skäligt avdrag för omkostnaderna, inbetalades till

statsverket för att användas till understöd av landets hästavel och att sökanden

ställde sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, Kungl. Majit kunde

finna erforderligt för tillståndets åtnjutande meddela. För förseelse mot kungörelsen

stadgades straff av böter från och med tio till och med ettusen

kronor, varjämte föreskrevs, att så mycket av insatserna, som skolat tillfalla

anordnaren av vadhållningen, skulle vara förverkat.

I samband med reglering av den s. k. tippningen ersattes 1923 års kungörelse

av förordningen den 7 juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i

samband med tävlingar. Sistnämnda förordning upphävdes i sin tur genom

utfärdandet av den alltjämt gällande lotteriförordningen den 19 maj 1939

(nr 207).

Enligt 1 § lotteriförordningen må lotteri om penningar eller penningars

värde icke utan tillstånd av Kungl. Majit för allmänheten anordnas i andra

fall eller i annan ordning än som i förordningen för särskilda fall (2, 3 och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

5

5 §§) stadgas. Som lotteri skall anses varje företag, däri efter lottning, gissning,

vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning

kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det,

som erhålles av en var deltagare. Enligt 6 § första stycket är det förbjudet att

främja deltagande i inom landet anordnat lotteri, som ej är tillåtet, eller i

utländskt lotteri genom att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra

eller eljest tillhandahålla bevis om rätt till delaktighet i lotteriet eller annan

handling, avsedd för deltagande däri, genom att för egen eller annans räkning

uppbära insatser i lotteriet eller förmedla insamling av insatser, genom att

förmedla utbekommande av vinst från lotteriet eller genom att eljest tillhandagå

annan vid deltagande i lotteriet. I 6 § andra stycket stadgas förbud

mot att kungöra tillhandagående, varom i första stycket nämnts, eller att

sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande

beträffande lotteri, som avses i 6 §, såframt ej av omständigheterna

framgår, att avsikten icke är att främja deltagande i lotteriet. Vad i förordningen

stadgas skall jämlikt 8 § äga tillämpning jämväl å sådant lotteri,

vid vilket såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i viss sammanslutning,

därest denna tillkommit väsentligen för anordnande av lotteri eller

lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen eller de villkor, varunder

deltagande må ske, är att jämställa med lotteri, anordnat för allmänheten.

Förseelse mot lotteriförordningen straffas jämlikt 10 § första stycket med

dagsböter. Vid upprepad förseelse eller då omständigheterna eljest äro försvårande

må enligt andra stycket i samma paragraf till fängelse i högst ett

år dömas. Då någon dömes för förseelse mot förordningen, skola jämlikt 11 §

bland annat uppburna insatser förverkas till Kronan.

Med stöd av 1 § lotteriförordningen meddelar Kungl. Majit för ett år i

sänder tillstånd för olika travsällskap, kapplöpningsklubbar och andra hästsportorganisationer

att å fastställda tider och platser vid offentliga travtävlingar

eller kapplöpningar anordna vadhållning medelst totalisator. Sådant

tillstånd har för innevarande år lämnats 18 sällskap som anordna travtävlingar

och 6 klubbar som anordna galopptävlingar. I det kungl, brev av den

22 december 1944 varigenom meddelats tillstånd att anordna vadhållning

medelst totalisator vid travtävlingar har Kungl. Majit föreskrivit:

att det skall åligga anordnare av vadhållning medelst totalisator att av de

insatser, som göras för deltagande i vadhållningen, innehålla ett belopp, motsvarande

tjugu procent av insatssumman,

att anordnare av vadhållning skall äga att av sålunda innehållet belopp

för anskaffande och tillhandahållande av pris vid travtävlingarna samt bestridande

av andra omkostnader för desamma tillgodogöra sig vad som återstår,

sedan för statsverkets räkning avdragits så stor andel, som angivits i Kungl.

Majits beslut den 30 maj 1941 angående viss ändring i fördelningen av vid

travlävlingar inflytande totalisa tomtedel, samt

att propositionerna för de travtävlingar, vid vilka vadhållning medelst totaiisator

äger rum, skola godkännas av lantbruksstyrelsen.

Kungl. Majit uppdrager åt lantbruksstyrelsen att, därest särskilda omständigheter

sådant påkalla, medgiva ändring av ovan angivna tider och platser

för ifrågavarande travtävlingars avhållande, att utfärda närmare bestäm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

melser för anordnande och kontroll av vadhållningen medelst totalisator vid

travtävlingarna, samt att avgöra meningsskiljaktighet, som kan komma att

uppstå travsport- och kapplöpningsorganisationer emellan beträffande fördelningen

av dagarna för utnyttjande av respektive organisationer beviljade

totalisatortillstånd.

Liknande föreskrifter ha av Kungl. Majit meddelats i fråga örn anordnande

av vadhållning medelst totalisator vid galopptävlingar.

Med stöd av det lantbruksstyrelsen givna bemyndigandet har styrelsen i

särskilda skrivelser till de olika hästsportorganisationerna utfärdat närmare

föreskrifter för anordnande och kontroll av vadhållningen. Själva vadhållningen

äger rum i enlighet med ett av stuteriöverstyrelsen den 8 maj 1923 utfärdat

vadhållningsreglemente för totalisatorspel vid hästtävlingar med däri

den 28 mars 1928, den 21 mars 1929 och den 18 mars 1931 beslutade ändringar

samt, i förekommande fall, enligt ett av lantbruksstyrelsen den 15

januari 1937 utfärdat tillägg till samma reglemente, avseende s. k. kombinerad

vadhållning å vinnare och andra häst, med däri av styx-elsen den 4

maj 1938 och den 7 februari 1944 beslutade ändringar.

I två likalydande motioner till 1944 års riksdag, nämligen nr 141 i första

kammaren av herr Holmström m. fl. och nr 221 i andra kammaren av herr

Pettersson i Rosta m. fl., hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn utredning och skyndsamt förslag örn införande av

skärpt straffansvar för illegal vadhållning (s. k. bookmakeri).

I motionerna erinrades inledningsvis om innehållet i 1923 års kungörelse

angående anordnande av vadhållning medelst så kallad totalisator, 1934

års förordning angående vadhållning i samband med tävlingar och 1939 års

gällande lotteriförordning, vai’efter vidare anfördes:

Som av ovanstående resumé över tidigare och nuvarande lagstiftning i

detta ämne framgår, ha de svenska statsmakterna hittills icke uppmärksammat

behovet, av ett särskilt och effektivt skydd mot s. k. bookmakeri.

»Bookmaker» är den internationellt brukliga termen på en person, som i

samband med liästsportstävlingar driver en egen vadhållningsrörelse och sålunda

träder i totalisatorns ställe gentemot de spelare, som anlita honom.

Bookmakeri är -—- med undantag för England — förbjudet i de flesta länder

där totalisator förekommer, och det kan, därest det icke från början

effektivt undertryckes, utveckla sig till en ganska betydande fara för den

legala totalisatorn. Bookmakern arbetar på så sätt, att han mottager insatser

på de hästar, som tävla på en bana med totalisator, och därest en

spelad häst vinner, utbetalar han samma odds som totalisatorn. Rent tekniskt

parasiterar bookmakern alltså helt och hållet på totalisatorn, men i

alla de fall, då en hos honom spelad häst icke vinner, stoppar han insatsen

i egen ficka. Drivfjädern för allmänheten att spela hos en bookmaker är

dels, att man tror sig kunna uppnå högre utdelning genom att icke låta

insatsen gå i totalisatorn, som rent matematiskt fördelar vinsten på en segrande

häst i förhållande till antalet satsade kronor, varigenom utdelningen

blir lägre ju flera kronor som sättas på hästen. Dels frestar också bookmakern

sitt klientel genom att han ofta lämnar längre kredit eller i varje fall

accepterar insatsens erläggande i efterskott, sedan löpningen är avgjord.

Misstankar om att bookmakeri bedrives i Sverige lia länge hysts av våra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

7

hästsportsorganisationer, och dessa misstankar lia också bekräftats av företagna

undersökningar. Före den av kriget betingade avspärrningen lia sålunda

alldeles säkert danska bookmakers opererat på Jägersrobanan vid

Malmö, vilket bl. a. framgått vid den danska polisens avslöjande av bookmakeriaffärer

i Köpenhamn. I Stockholm har vid ett tillfälle en dansk bookmaker

häktats och utvisats utan att åtal anhängiggjorts. Vid andra tillfällen

har polisanmälan gjorts av hästsportsorganisationerna i Stockholm, då dessa

varit övertygade om att illegal vadhållning försiggått. Dessa anmälningar lia

endast i ett enda fall resulterat i åtal. Detta gäller en person, som enligt hästsportsorganisationernas

bestämda övertygelse sedan lång tid bedrivit en omfattande

bookmakerirörelse i samband med tävlingarna på Solvalla och Ulriksdal

och som flera gånger varit i polisförhör. År 1943 ställdes denna person

äntligen under åtal och dömdes av polisdomstolen i Stockholm till 30

dagsböter enligt lotteriförordningens § 1. Denna dom överklagades varken av

åklagaren eller bookmakern, och en prövning i högre instans av förordningens

tillämplighet har följaktligen aldrig ägt rum.

Även örn lotteriförordningen i och för sig alltså skulle vara tillämplig

på bookmakeri, är det emellertid uppenbart, att den bereder ett mycket bristfälligt

skydd mot denna ytterst farliga företeelse. Det normala straffet för

brott mot lotteriförordningen är böter, och det är tydligt att detta icke kan

antagas verka särskilt avskräckande på en bookmaker, som kanske omsätter

betydande summor. Härtill kommer att spelaren, d. v. s. den som verkställer

en insats hos en bookmaker, överhuvud icke kan nås av något som helst

straff.

Skall en skärpt lagstiftning mot bookmakeri lia någon verklig nytta, bör

den emellertid komma till stånd på ett så tidigt stadium som möjligt. Därest

sådan illegal vadhållning en gång lyckats få fast fot, är den ytterst svår att

utrota och sprider sig dessutom snabbt. Erfarenheterna från Danmark äro

i detta avseende av stort intresse. Danmark är betydligt äldre som »totalisatorland»

än Sverige, och lagstiftningen i hithörande frågor är ungefär likadan

som hos oss. Just på grund av denna bristfälliga lagstiftning har bookmakeriet

fått en ytterst betänklig utbredning i Danmark. Där operera bookmakers

icke blott på själva hästsportsbanorna utan även i stor omfattning

inne i Köpenhamn, där de mottaga insatser på ett stort antal mindre restauranter

och kaféer. Man har t. o. m. konstaterat, att bookmakerns agenter

uppsöka arbetsplatserna på avlöningsdagar och i betydande omfattning mottaga

spelinsatser av arbetarna. De danska hästsportsorganisationerna ha uppskattat

det belopp som på senare tid omsatts hos Köpenhamns bookmakers

till ca 5 miljoner kronor årligen. Den danska polisen har på senare år gjort

stora ansträngningar för att söka komma bookmakeriet till livs och bundit

en avsevärd personal vid denna uppgift, dock utan något nämnvärt resultat.

Förslag föreligger också i Danmark örn en betydande skärpning av straffet

för bookmakeri — med fängelse som normalstraff — och på initierat håll

är man av den uppfattningen, att därest nian på ett tidigare stadium haft

tillgång till en effektivare lagstiftning, skulle situationen aldrig ha kunnat

utveckla sig på sätt som skett.

Det är synnerligen intressant att med Danmark jämföra förhållandena

i Norge. I sistnämnda land upplever hästsporten för närvarande en högkonjunktur

som vida överträffar de övriga skandinaviska länderna. Trots

detta ha inga tendenser lill bookmakeri kunnat spåras i samband med de

norska tävlingarna. Delta står alldeles säkert i samband med det förhållandet,

ali totalisalorn i Norge redan från första stund åtnjutit ett effektivt

skydd mot illegalt spel, i det normalstraffet för sådana förseelser i den

norska lagen är fängelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

I Sverige torde enligt initierat omdöme förhållandena nu ligga så till,

att bestämda tendenser till bookmakeri visserligen kunnat spåras, men att

denna illegala verksamhet ännu icke vunnit någon större utbredning eller

hunnit organiseras i fastare former. Det borde därför finnas stora utsikter

att kunna effektivt komma till rätta med denna företeelse, därest dels

en tydlig definition av begreppet bookmakeri införes i lagen och dels och

framförallt straffansvaret för sådana förseelser skärpes. För att nå detta

mål bör frihetsstraff införas som det normala straffet för den, som gör

sig skyldig till bookmakeri, och böter endast förekomma som undantag.

All erfarenhet talar nämligen för, att bötesstraff icke verkar avskräckande

på en person, som ägnar sig åt en sådan hantering som bookmakeri. Aven

för möjligheten att kunna effektivt utreda ett sådant brott är en straffskärpning

starkt påkallad. Bookmakeri hör till de brottstyper, vilka äro

mycket svåra att utreda och förebringa bevisning om. Därest endast bötesstraff

är det normala, kan husrannsakan icke företagas av polismyndigheten,

och enligt praxis kvarhålles en misstänkt person icke hos polisen, därest

frihetsstraff ej är det normala straffet för brottet. En bookmaker som driver

sin rörelse i större skala kan säkerligen antagas föra något slags anteckningar

över sina transaktioner. Ulan möjlighet att företaga kropps-, eller

husrannsakan bli svårigheterna att föra bevis mot den misstänkte orimligt

stora, liksom denne också har betydande möjligheter att varna sitt klientel,

därest han icke kan kvarhållas hos polisen under utredningens gång. Därjämte

torde det böra allvarligt övervägas, huruvida icke straffansvar borde

införas jämväl för den som ingår vad hos en bookmaker, varvid för sådan

förseelse böter skulle bli det normala straffet, dock nied skärpning till fängelse

vid upprepande.

Totalisatorn har för Sveriges hästavel blivit av en så utslagsgivande betydelse,

att det måste vara ett starkt allmänt intresse att den beredes ett

effektivt skydd mot illegala utväxter. Ett sådant skydd är också i första hand

ett direkt statsintresse, ty av det avdrag som göres från totalisatorinsatserna

går lejonparten till statsverket och endast den mindre delen till den arrangerande

hästsportsorganisationen. Detta är i synnerhet fallet med de högre

omsättningarna på de större banorna, och det är just på dessa, som risken

för en illegal vadhållning är aktuell. För varje insats, som på dessa banor

går i bookmakers ficka i stället för att sättas i totalisatorn, undandrages

staten och därmed i sista hand statens hästavelsvårdande uppgifter ett belopp

mosvarande 14 procent av insatssumman. Man får en uppfattning om

vad detta kan betyda, när man erfar att enbart under år 1943 till statsverket

inlevererades 2 674 185 kronor från travtävlingar och 347 899 kronor från

galopptävlingar, eller sammanlagt 3 022 084 kronor. Det är alltså icke blott

sina egna utan främst statens intressen, som de totalisatorbeviljande hästsportsorganisationerna

tillvarataga, när de söka undertrycka varje form av

illegal vadhållning. Det synes därför vara en rimlig begäran, att dessa organisationer

härvidlag från statens sida erhålla det stöd, som en tydlig och

framförallt effektiv lagstiftning i detta biinseende innebär.

Motionerna behandlades av första lagutskottet, som inhämtade yttranden

från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län, varjämte utskottet beredde Jockeyklubben och Svenska travsportens

centralförbund tillfälle att yttra sig över motionerna. Överståthållarämbetet

överlämnade, jamie eget utlåtande, yttranden från polismästaren,

tjänstförrättande kriminalpolisintendenten och förste stadsfiskalen i Stockholm

ävensom från tillförordnade extra stadsfiskalen B. Öhman och kri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 29.

9

minalkommissarien R. D. Roberto därstädes. Länsstyrelsen i Malmöhus län

fogade vid sitt yttrande dels ett utlåtande från poliskammaren i Malmö och

dels ett gemensamt yttrande av Skånska fältrittklubben och Skånska travsällskapet.

De sålunda inkomna yttrandena äro såsom bilagor fogade vid

utskottets utlåtande. Av bilagornas innehåll må följande anföras.

Överståthållarämbetet framhöll bland annat, att det icke skulle svara mot

det allmänna rättsmedvetandet att införa fängelse som normalstraff för bookmakeri.

Ej heller i övrigt kunde ämbetet tillstyrka de i motionerna framförda

förslagen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ansåg, att den begärda utredningen för närvarande

icke syntes vara av behovet påkallad.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrkte den föreslagna skärpningen

av straffbestämmelserna för bookmakeri men förklarade sig icke hava

något att erinra mot att förfarandet uttryckligen beskreves bland olovliga

lotteriformer i lagtexten.

Såväl Jockeyklubben och Svenska travsportens centralförbund som Skånska

travsällskapet och Skånska fältrittklubben tillstyrkte motionärernas förslag

örn straffskärpning för bookmakeri.

I en från chefen för lantbruksstyrelsens stuteribyrå till utskottet inkommen

promemoria med anledning av ifrågavarande motioner anfördes bland annat

följande.

I syfte att förebygga uppkomsten av en utbredd och svåråtkomlig bookmakerirörelse

i likhet med den, som sedan länge florerat i t. ex. Danmark,

anser lantbruksstyrelsen motionärernas förslag om införande av fängelse som

normalstraff välbetänkt. Lantbruksstyrelsen är av den bestämda uppfattningen,

att bötesstraff icke utgör ett tillräckligt korrektiv mot ifrågavarande

slag av illegal vadhållning, i all synnerhet som de bötesbelopp, vilka nu kunna

utdömas, icke äro av någon betydelse för vederbörande ur vare sig ekonomisk

eller eljest avskräckande synpunkt.

Statsverkets inkomster av totalisatorn äro betydande. Därest den illegala

vadhållningen får möjlighet alt utveckla sig, torde därmed avsevärda belopp

komma att undandragas totalisatorn. Härigenom skulle statsverkets andel av

totalisatoromsättningen reduceras. Främst av denna orsak ligger det i statens

eget intresse alt såvitt möjligt förekomma uppkomsten av och verksamt

stävja illegala former av vadhållning.

Under åberopande av det ovan anförda vill lantbruksstyrelsen livligt tillstyrka

det av motionärerna framlagda förslaget.

Utskottet anförde i sitt utlåtande i huvudsak följande.

Att vadhållning medelst totalisator faller under lotteriförordningens bestämmelser

framgår av den i 1 § givna definitionen av lotteribegreppet. Sådan

vadhållning får sålunda icke anordnas för allmänheten utan att Kungl.

Majit lämnat tillstånd därtill. Kungl. Majit brukar också för ett år i sänder

lämna tillstånd för åtskilliga travsällskap och andra sammanslutningar

alt anordna totalisatorvadhållning vid offentliga travtävlingar och kapplöpningar.

Av de insatser som göras för deltagande i vadhållningen åligger det

anordnaren att innehålla ett belopp, motsvarande tjugo procent av insatssumman.

Större delen av sålunda innehållna belopp — i allmänhet fjorton

procent av insatsernas summa — inbetalas lill statsverket. Återstoden

får den anordnande organisationen tillgodogöra sig för vissa närmare an
Bihang

till riksdagens protokoll 19&5. 1 sami. Nr 29. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 29.

givna ändamål, bland annat för anskaffande och tillhandahållande av pris

vid trav- eller galopptävlingar. De belopp som genom totalisatorrörelsen tillföras

statskassan äro betydande; för budgetåret 1944/45 beräknas de uppgå

till 3 000 000 kronor. Härtill kommer statens andel i den nöjesskatt som

utgår på inträdesbiljetterna till själva tävlingarna. Av totalisatormedlen tillföres

större delen — för nyssnämnda budgetår ett beräknat belopp av

2 156 000 kronor — stuteriväsendets fond, medan återstoden anslås till olika

ändamål berörande stuteriväsendet och hästaveln i riket. Aven av de medel

som tillföras stuteriväsendets fond ställes visst belopp — för budgetåret

1944/45 155 000 kronor — till Kungl. Maj:ts förfogande för diverse ändamål,

ägnade att främja hästaveln.

Utskottet vill icke göra något uttalande örn önskvärdheten i och för sig av

att vadhållning medelst totalisator förekommer vid häst tävlingar eller förorda

åtgärder, varigenom sådan vadhållning skulle vinna ytterligare spridning.

Vad utskottet här ovan anfört ger emellertid vid handen att totalisatorverksamheten

blivit av avsevärd betydelse för det allmänna och för rikets hästavel.

Och då statsmakterna tillåtit sådan vadhållning måste det uppenbarligen

anses vara ett samhällsintresse att rörelsen bedrives i legala former och

att inkomsterna därav på avsett sätt komma det allmänna till godo. Därest

illegal vadhållning förekommer eller kan väntas vinna insteg, böra fördenskull

enligt utskottets mening åtgärder till förhindrande därav vidtagas. Från

dessa utgångspunkter har utskottet tagit ställning till det genom förevarande

motioner väckta spörsmålet om en effektivisering av lagstiftningen mot

illegal vadhållning.

Av utredningen i ärendet framgår icke att illegal vadhållning för närvarande

förekommer i större utsträckning i vårt land. Endast i ett fall har, såvitt

kunnat utrönas, domstol fällt en person till ansvar för sådan förseelse.

I motionerna liksom i flera av yttrandena däröver göres emellertid gällande,

att illegal vadhållning vid hästtävlingar förekommer i betydligt större utsträckning

än vad som blivit känt eller kan bevisas. Med hänsyn till de stora

bevisningssvårigheter som föreligga vid brott av ifrågavarande beskaffenhet,

kan den obetydliga åtalsfrekvensen icke berättiga till slutsatsen att företeelsen

är .sällsynt. Då den illegala vadhållningen enligt vad erfarenheterna från

vissa främmande länder synas giva vid handen är svår att utrota sedan den

val vunnit insteg, bör lagstiftningen i ämnet, såsom motionärerna framhålla,

givas sådan utformning att den verkar avskräckande för personer, vilka hava

för avsikt att bedriva sådan vadhållning.

Motionärerna lia föreslagit sådana ändringar i gällande bestämmelser, att

en tydlig definition av begreppet bookmakeri införes i lagen och att straffet

för sådan förseelse skärpes. Härjämte har i motionerna ifrågasatts att straffansvar

införes jämväl för de personer som anlita bookmakern genom att hos

honom ingå vad.

Till motivering av förslaget i förstnämnda hänseende ha motionärerna anfört

att frågan örn lotteriförordningens tillämplighet på bookmakeri veterligen

icke varit föremål för prövning i högre instans. Att illegal vadhållning

av ifrågavarande slag är straffbar enligt lotteriförordningen kan emellertid

icke vara föremål för tvekan. Att lotteriförordningen är tillämplig framgår

med all tydlighet av den i 1 § upptagna definitionen av begreppet lotteri och

bestyrkes därav att lotteriförordningen, enligt vad övergångsbestämmelserna

utvisa, var avsedd att träda i stället för bland annat förordningen den 7 juni

1934 angående vadhållning i samband med tävlingar. Någon särskild bestämning

av vad som skall förstås med bookmakeri symes alltså icke vara av

nöden. Då vadhållning i samband med tävlingar i åtskilliga hänseenden skiljer

sig från lotterier i allmänhet och delvis synes böra betraktas ur andra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 29.

11

synpunkter än dessa, kunde emellertid ifrågasättas alt såsom i Danmark

och Norge reglera sådan vadhållning i särskild författning vid sidan av

lotteriförordningen. Genom en sådan ordning skulle bookmakeriets särskilda

karaktär obestridligen framstå på ett klarare sätt än vad nu är fallet. Utskottet

har dock icke funnit tillräckliga skäl föreligga att nu förorda en

lagstiftningsåtgärd av sådan räckvidd.

Till stöd för yrkandet om straffskärpning för illegal vadhållning ha motionärerna

åberopat dels att ett bötesstraff icke verkar tillräckligt avskräckande

och dels att hus- och kroppsrannsakan eller anhållande icke skulle

kunna tillgripas vid utredning av brott, därest frihetsstraff icke är det normala

straffet för brottet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att bötesstraffet icke i högre

grad torde verka avskräckande för personer vilka bedriva illegal vadhållningsverksamhet.

Man torde kunna utgå från att de belopp som omsättas

hos en bookmaker och de vinster som denne kan draga av rörelsen i allmänhet

äro så betydande att risken för ett bötesstraff icke verkar avhållande på

honom. Större betydelse i sådant hänseende måste tydligtvis tillmätas bestämmelsen

i 11 § att den som gör sig skyldig till förseelse mot lotteriförordningen

går förlustig för lotteriet uppburna insatser. Mest ändamålsenligt

torde emellertid vara att vidga möjligheterna alt ådöma frihetsstraff för sådan

förseelse. För närvarande kan frihetsstraff — fängelse i högst ett år _

ifrågakomma blott vid upprepad förseelse eller då omständigheterna eljest

aro försvårande. En framkomlig väg för vinnande av det angivna syftet

synes vara att — på sätt även ifrågasatts i ett över motionerna avgivet yttrande

— vidtaga sådan ändring av lotteriförordningen, att anordnande utan

vederbörligt tillstånd av vadhållning vid tävlingar biir att bedöma enligt 10 §

andra stycket även utan att där stadgade förutsättningar för ådömande av

fnhetsstrafi behöva föreligga. Genom en dylik ändring skulle fängelsestraff

J- c^en normala strafflatituden för bookmakeri. Enligt utskottets mening

bor fragan om en skärpning på detta eller annat lämpiigt sätt av straffansvaret

för illegal vadhållning vid tävlingar göras till föremål för närmare

utredning.

En straff skärpning av nu ifrågasatt innebörd synes icke i och för sig erforderlig

tor tillgodoseende av den av motionärerna i andra hand åberopade

grunden för straff skärpningen. Enligt lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel

i brottma! kan hus- och kroppsrannsakan företagas hos den som är

med skal misstänkt för brott, varå efter lag kan följa straffarbete eller fängelse

Sådana åtgärder torde kunna tillgripas då grundad misstanke uppstått

om iorseelse mot lottenforordningen i dess nuvarande lydelse, i varje fall örn

vederboranae polismyndighet har anledning antaga att omständigheterna vid

förseelsen komma att bedömas som försvårande. Uppenbart är emellertid alt

polismyndigheterna iakttaga en viss återhållsamhet vid användandet av ifrågavarande

tvångsmedel för utredning av brott, som i normala fall endast

shat as med böter. Enligt utskottets mening är en sådan återhållsamhet också

riktig. Med hänsyn härtill lärer den av utskottet ifrågasatta straffskärpningen

jarn val vara agnad att i praktiken underlätta uppdagandet av förseelser

av nu ifrågavarande beskaffenhet.

Införandet av bestämmelser örn straff för personer som ingå vad hos en

bookmaker kan icke forordas av utskottet. En sådan utvidgning av straffbarheten

torde icke äga stöd i den allmänna rättsuppfattningen.

Illegal vadhållning vid tävlingar torde visserligen icke förekomma i nämn- Departementsvärd

omfattning här i landet, och det kan därför måhända ifrågasättas örn chelenbehov

löieligger att höja det för anordnande av sådan vadhållning stadgade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29.

normalstraffet, vilket liksom för övriga förseelser mot lotteriförordningen är

dagsböter. Med hänsyn till vad i ärendet anförts från riksdagens sida vill

jag likväl icke motsätta mig att straffet för anordnande av olovlig vadhållning

vid tävlingar skärpes på sådant sätt, att fängelse kommer att ingå i normalstraff

latituden. Härigenom skulle straffets avskräckande verkan bliva

kraftigare. Vidare torde, på sätt första lagutskottet framhållit i sitt nyss återgivna

utlåtande, polismyndigheterna i sådan händelse bliva mera benägna

att vid undersökning rörande illegal vadhållning företaga hus- eller kroppsrannsakan,

något som givetvis är ägnat att underlätta uppdagandet av begångna

förseelser.

För att den av riksdagen önskade verkan skall till fullo ernås torde emellertid

en skärpning böra ske ej endast av straffet för anordnande av otillåten

vadhållning utan även av straffet för främjande av deltagande i dylik vadhållning

eller i utländsk vadhållning på sätt i 6 § första stycket lotteriförordningen

angives. Däremot synes skäl knappast föreligga att i detta sammanhang

även höja straffet för överträdelse av det i andra stycket av samma

paragraf stadgade förbudet.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag låtit inom handelsdepartementet

utarbeta förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207). Förslaget upptager i första stycket en bestämmelse

om att den som olovligen anordnar vadhållning i samband med

kapplöpning eller annan tävlan eller som, på sätt i 6 § första stycket sägs,

främjar deltagande i otillåten eller utländsk sådan vadhållning, skall straffas

med fängelse i högst ett år eller dagsböter. I andra stycket ha nuvarande

bestämmelser i 10 § upptagits med allenast de jämkningar, som föranledas

av att bestämmelserna icke längre skola avse de i det föreslagna första stycket

angivna förseelserna. Författningsändringen är avsedd att träda i kraft den

1 juli 1945.

Den sålunda förordade lydelsen av 10 § första stycket lotteriförordningen

skulle alltså avse vadhållning vid alla slag av tävlingar och icke endast hästtävlingar.

Även örn behov av straffskärpning gjorts sannolikt allenast vad angår

vadhållning vid hästtävlingar, torde det dock icke vara påkallat att i

förevarande sammanhang göra åtskillnad mellan tävlingar av olika slag.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte genom proposition inhämta riksdagens

yttrande över nämnda författningsförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Lyberg.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

450179

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:70 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 a1 i texten
  2. 1LU 1945:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 s. 6 i texten