Sök i Ratio Lex

Angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel, m. m

1945-04-27 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:297, Angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

1

Nr 297.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till prisrabattering

å vissa livsmedel, m. m.; given Stockholms

slott den 27 april 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel GjÖres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,

Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres.

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkterna 30 och 31) har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1945/46 beräkna dels till Prisrabattering å vissa livsmedel

ett anslag av 105 000 000 kronor, dels ock till Förmalningsersättningar ett

förslagsanslag av 40 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla dessa

frågor, vilka därvid lämpligen torde böra behandlas var för sig.

Prisrabattering å vissa livsmedel.

Bestämmelserna angående grunderna för tilldelning av rabattkort för matfett

och mjölk ha i stort sett bibehållits oförändrade sedan hösten 1942. De

nu gällande bestämmelserna återfinnas i kungörelsen den 20 november 1942

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 297. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

(nr 877) angående prisrabattering på matfett och mjölk, i den lydelse denna

erhållit genom kungörelsen den 10 november 1944 (nr 717), samt i statens

livsmedelskommissions cirkulär nr 1620 och 2075. Bestämmelserna innebära

i huvudsak följande.

1) Rabattkort för såväl matfett som mjölk tilldelas utun

be hov sprou nine) sådana svenska medborgare, som äro födda efter den 31 december

1928 eller före den 1 januari 1878, under förutsättning att vederbörande

själv, eller, i fråga örn barn, dettas föräldrar vid 1944 års taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits för ett beskattningsbart

belopp, överstigande 750 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet,

överstigande 10 000 kronor, eller brukar jordbruksfastighet med ett

taxeringsvärde av mer än 10 000 kronor. Från denna regel göras dock två

undantag, det ena i syfte att öppna möjlighet till erhållande av rabattkort

även i sådana fall, där den skattepliktiga förmögenheten eller värdet av den

brukade jordbruksfastigheten är större än nu nämnts men å andra sidan

vederbörandes beskattningsbara belopp är mycket lågt, och det andra i syfte

att bereda föräldrar med minst två barn möjlighet att erhålla rabattkort för

barnen, även då vederbörandes beskattningsbara belopp något överstiger

750 kronor.

Enligt det första undantaget äger nu avsedd person erhålla rabattkort under

förutsättning dels att den skattepliktiga förmögenheten respektive taxeringsvärdet

å jordbruksfastigheten ej överstiger 20 000 kronor och dels att

det vid 1944 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagna

beskattningsbara beloppet ej överstiger 250 kronor. Enligt det andra undantaget

erhålles rabattkort för barn under förutsättning dels att det beskattningsbara

beloppet ej överstiger 1 000 kronor och dels att föräldrarna ha

minst två efter den 31 december 1928 födda barn. Beträffande person, som är

gift och sammanlever med sin make. gäller vad här sagts örn beskattningsbart

belopp och .skattepliktig förmögenhet makarnas sammanlagda beskattningsbara

belopp och sammanlagda skattepliktiga förmögenhet.

Vad i denna punkt sagts om personer, som äro födda före den 1 januari

1878, gäller även yngre personer, som uppbära tilläggspension enligt lagen

om folkpensionering eller invalidunderstöd jämlikt förordningen den 28 juni

1935 örn invalidunderstöd.

2) Tilldelning av rabattkort till andra svenska medborgare än som avses

i punkt 1 (d. v. s. till svenska medborgare, som äro födda under något av

åren 1878—1928 och ej uppbära tilläggspension eller invalidunderstöd) får

ske utan behov sprou ning endast i följande fall:

a) Äkta makar, vilka sammanleva med varandra, tilldelas vardera ett

rabattkort för matfett under förutsättning dels att de ha eget

hushåll och dels att de icke vid 1944 års taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt tillsammans upptagits för ett beskattningsbart belopp,

överstigande 500 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet, överstigande

10 000 kronor, eller bruka jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde, överstigande

10 000 kronor.

b) Ogift person tilldelas ett rabattkort för matfett under förutsättning

dels att han har eget hushåll och dels att han icke vid 1944 års

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagits för ett beskattningsbart

belopp, överstigande 500 kronor, eller för en skattepliktig förmögenhet,

överstigande 10 000 kronor, eller brukar jordbruksfastighet med ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 297.

3

taxeringsvärde, överstigande 10 000 kronor. Vad nu sagts om ogift person

gäller även änkling, änka eller make, som icke sammanlever med andra

maken.

Även för personer inom denna åldersgrupp finnes en undantagsbestämmelse,

avsedd för sådana fall, där den skattepliktiga förmögenheten eller värdet

av den brukade jordbruksfastigheten visserligen är större än 10 000 kronor

men där å andra sidan det beskattningsbara beloppet är mycket lågt.

Enligt denna undantagsbestämmelse får rabattkort för matfett tilldelas här

avsedd person, under förutsättning dels att vederbörande har eget hushåll,

dels att den skattepliktiga förmögenheten respektive taxeringsvärdet å den

brukade jordbruksfastigheten ej överstiger 20 000 kronor och dels att det

vid 1944 års taxering upptagna beskattningsbara beloppet ej överstiger 250

kronor.

3) Beträffande de i punkterna 1 och 2 upptagna fall, där taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet är av betydelse för brukarens eller honom närstående

persons rätt till rabattkort, har särskilt föreskrivits, att hänsyn icke skall

tagas till den del av taxeringsvärdet, som får anses belöpa på sådan egendom,

vars avkastning brukaren icke äger tillgodogöra sig.

4) Personer, som ej enligt här återgivna regler äro berättigade till rabattkort

utan behovsprövning, kunna efter prövning i varje enskilt fall erhålla

sådant kort, då med hänsyn till särskilda omständigheter synnerligt behov

därav finnes föreligga.

5) För jordbrukare och dem närstående personer finnes slutligen i visst

fall möjlighet att erhålla rabattkort efter behovsprövning, som sker efter

mindre stränga regler än som angivits i punkten 4. Livsmedelskommissionen

har nämligen föreskrivit, att därest jordbrukares eller honom närstående

persons rätt att erhålla rabattkort är beroende av taxeringsvärdet på den

brukade fastigheten, kristidsstyrelse må, därest verkligt behov av prisrabattering

prövas föreligga, tilldela vederbörande rabattkort, oaktat fastighetens

taxeringsvärde eller den del därav, som enligt bestämmelserna i punkten 3

skall anses belöpa på jordbrukaren, är högre än det medgivna. Givetvis skall

vederbörande helt fylla förutsättningarna i övrigt för erhållande av rabattkort.

Utdelning av rabattkort i enlighet med nu nämnda bestämmelser ägde

rum första gången med början i december 1942, andra gången med början

i november 1943 och tredje gången med början i december 1944.

I .skrivelse den 10 april 1945 har statens livsmedelskommission avgivit

förslag för nästa budgetår rörande medelsanvisning för prisrabaltering å

vissa livsmedel.

Kommissionen har till en början meddelat, att en sammanställning av inkomna

redovisningar rörande utdelning av rabattkort, som ägde ram med

början i december 1942, gåve vid handen, att antalet utdelade kort varit

ungefär följande.

Rabattkort för matfett till producenter ..................... 728 000

» » » » icke-producenter .................. 2 007 000

Summa rabattkort för matfett 2 735 000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

Rabattkort för mjölk till producenter ........................ 403 000

» » » » icke-producenter .................... 1 113 000

Summa rabattkort för mjölk 1 516 000

Vid den utdelning, som påbörjats i november 1943, hade motsvarande

siffror uppgått till, i runda tal

Rabattkort för matfett till producenter ...................... 703 000

» » » » icke-producenter .................. 1 731 000

» » » » statavlönade m. fl................. 46 000

Summa rabattkort för matfett 2 480 000

Rabattkort för mjölk till producenter ........................ 400 000

» » » » icke-producenter .................... 1 055 000

Summa rabattkort för mjölk 1 455 000

För den utdelning, som påbörjats i december 1944, förelåge, anför kommissionen,

ännu blott mycket ofullständiga siffror angående antalet utdelade

kort. Vid en jämförelse mellan det antal kort, som enligt uppgifter från kristidsnämnderna

utdelats under de första tre månaderna av denna utdelning,

och det antal kort, som nämnderna utdelat under motsvarande tid vid den

närmast föregående utdelningen, funne man emellertid en tendens till fortsatt

nedgång av antalet rabattkortsinnehavare. Sålunda utvisade siffrorna

följande nedgång i antalet utdelade kort, uttryckt i procent av antalet utdelade

kort under samma tid vid föregående kortutdelning:

Rabattkort för matfett till producenter ................. —11,3 procent

» » » » icke-producenter .............— 8,6 »

» » » » statavlönade m. fl............— 7 »

» » mjölk » producenter ................. — 7 »

» » » » icke-producenter .............— 3,2 »

Det finge emellertid kraftigt understrykas, fortsätter kommissionen, att allt

för långt gående slutsatser ej finge dragas av de nu anförda siffrorna. Man

kunde sålunda ej utesluta möjligheten att många rabattkortsberättigade något

mindre snabbt än tidigare begagnat sig av sin rättighet att erhålla nya

rabattkort och att nedgången i antalet kortinnehavare sedan kortutdelningen

avslutats, komme att visa sig mindre än vad de anförda siffrorna gåve

vid handen. På att så vore fallet tydde såsom i det följande närmare angåves,

vissa iakttagelser inom Svenska mejeriernas riksförening rörande antalet

under olika perioder inkomna kuponger. Man torde emellertid i vart

fall vara berättigad att räkna med att antalet rabattkortsinnehavare denna

gång komme att bli något lägre än vid närmast föregående utdelning. Främsta

skälet härtill torde vara den fortgående stegringen av den allmänna nominella

inkomstnivån.

För att erhålla kännedom örn kristidsstyrelsernas erfarenheter av och syn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

5

punkter på rabatteringsbestämmelsema har livsmedelskommissionen anmodat

kristidsstyrelserna att, därest de ansåge anledning finnas att vidtaga någon

ändring av nu gällande rabatteringsbestämmelser, senast den 15 mars

1945 till livsmedelskommissionen inkomma med uppgift om de punkter i

dessa bestämmelser, där ändring ansåges böra vidtagas, samt örn skälen till

de ifrågasatta ändringarna.

I anledning av denna anmodan hade, upplyser kommissionen, yttranden

inkommit från 21 kristidsstyrelser. Av dessa hade 15 förklarat, att de ej

funne anledning att föreslå några ändringar i gällande grunder för prisrabattering

å livsmedel eller att de ansåge bestämmelserna böra bibehållas i stort

sett oförändrade men ville förorda justeringar av bestämmelserna på enstaka

punkter. Tre kristidsstyrelser hade endast påpekat vissa detaljer, där

ändring ansåges böra ske. De tre återstående av de kristidsstyrelser, vilka inkommit

med yttrande, hade däremot uttalat sig för en mera allmän skärpning

av rabatteringsbestämmelsema. De 12 kristidsstyrelser, vilka icke inkommit

med yttrande, torde med hänsyn till formuleringen av kommissionens

skrivelse få anses vara av den uppfattningen, att någon ändring av

rabatteringsbestämmelsema ej för närvarande vöre påkallad.

En av kommissionen gjord, kortfattad sammanställning av innehållet i de

inkomna yttrandena torde såsom bilaga få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Kommissionen uttalar härefter för egen del rörande spörsmålet örn utformningen

av de blivande prisrabatteringsbestämmelsema, att några större

förändringar i försörjningsläget eller i den allmänna pris- och lönenivån ej

inträtt, sedan frågan om grunderna för prisrabatteringen senast behandlades

av statsmakterna. Någon allmän uppfattning om att de nuvarande rabatteringsbestämmelserna

borde undergå mera genomgripande förändringar hade

ej framkommit i kristidsstyrelsemas yttranden och hade, såvitt kommissionen

hade sig bekant, ej heller annorledes framträtt. Ur kristidsmyndigheternas

synpunkt vore det även ett önskemål, att ändringar i rabatteringsbestämmelserna

ej vidtoges utan goda skäl, då nu såväl de kortutdelande myndigheterna

som allmänheten vant sig vid bestämmelserna och tillämpningen av

dessa i det stora hela syntes gå friktionsfritt. Med anledning härav hade man

enligt kommissionens uppfattning ej anledning att nu ifrågasätta någon

större omläggning av rabatteringssystemet, utan rabatteringsbestämmelsema

syntes i stort sett oförändrade böra bibehållas även under nästa budgetår.

Detta uteslöte givetvis icke, att ändringar kunde göras på vissa punkter, örn

skäl därtill förelåge. Mot den principiella uppfattning, som sålunda uttalats,

hade någon erinran ej gjorts vid diskussion inom livsmedelskommissionens

råd rörande grunderna för den fortsatta prisrabatteringen.

Kommissionen har härefter behandlat vissa mera detaljbelonade ändringar

i nu gällande tilldelningsbestämmelser, som ifrågasatts av vissa kristidsstyrelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(’) Kungl. Maj.ts proposition nr iä)7.

En fråga, som berörts i yttrandena från flera kristidsstyrelser, gäller den

gräns för tilldelning av rabattkort till jordbrukare och dem närstående personer,

som består däri, att man vid prövning av ansökan örn rabattkort för

dylika personer skall beakta taxeringsvärdet å den av jordbrukaren innehavda

jordbruksfastigheten. 1 vissa av dessa yttranden har framhållits, att

det, eftersom taxeringsvärdena vid 1944 års fastighetstaxering höjts ej

oväsentligt, är befogat, att den nu ifrågavarande taxeringsvärdesgränsen

höjes i motsvarande mån. A andra håll har uttalats, att gränsen bör sänkas,

och en

i detta sammanhang jämväl erinras örn att i åtskilliga av de yttranden, sorn

kristidsstyrelserna våren 1944 avgåvo rörande grunderna för prisrabalteringen,

gjordes gällande, att jordbrukarna komme i en allt för gynnsam ställning

beträffande förmögenhetsgränsen därigenom att taxeringsvärdena å

jordbruksfastigheterna ofta läge avsevärt under de verkliga värdena.

Enligt kommissionens mening föreligga ej tillräckliga skäl att nu vidtaga

en ändring på denna punkt, detta särskilt med hänsyn lill att kristidsmyndigheterna,

då verkligt behov av prisrabattering föreligger, äga utdela rabattkort

till jordbrukare och dem närstående personer oberoende av ifrågavarande

taxeringsvärdesgräns. Något yrkande om ändring på denna punkt

framställdes ej heller inom livsmedelskommissionens råd.

En kristidsstyrelse har ifrågasatt, att kristidsstyrelserna skulle tillerkännas

befogenhet ej blott, såsom för närvarande är fallet, att utdela rabattkort

till dem, som visserligen ej enligt de schematiska reglerna liro berättigade

till rabattkort men som dock finnas vara i synnerligt behov av rabattkort,

utan även i motsatt riktning, nämligen att avslå ansökan örn rabattkort i sådana

fall, då en sökande visserligen enligt de schematiska reglerna skulle

vara berättigad till rabattkort men dock uppenbarligen icke är i behov av

rabattkort. Redan enligt nuvarande bestämmelser angående Iindelning av

rabattkort utan behovsprövning gäller att man, då en viss persons ekonomiska

ställning förbättrats efter senaste taxeringen, vid tillämpningen av

bestämmelserna örn inkomst- och förmögenhetsgräns skall fästa sig ej vid

det sista taxeringsresultatet utan vid det taxeringsresultat som skulle lia erhållits,

örn taxeringen grundats på de vid kortutdelningen föreliggande, förbättrade

förhållandena. Vad som avses i ifrågavarande yttrande är alltså

icke sådana fall, där taxeringen på grund av förbättrade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden

ger en för låg bild av sökandens verkliga inkomsteller

förmögenhetsnivå, utan sådana fall, där taxeringen visserligen ger en

riktig bild av inkomst- eller förmögenhetsnivån men behov av rabattkort

likväl på grund av speciella förhållanden ej kan anses föreligga. En dylik

rätt till behovsprövning inom de gränser, sorn uppdragas av de schematiska

reglerna, skulle väl i vissa fall kunna medföra, att man från erhållande av

rabattkort kunde utestänga personer sorn, exempelvis med hänsyn till sina

anhörigas ställning eller eljest med hänsyn lill speciella förhållanden, trots

en låg inkomst ej kunna anses vara i behov av rabattkort. Emellertid skulle

införandet av en dylik prövningsrätt — vars användning måste bli ej blott

en rätt utan även en skyldighet för de kortutdelande myndigheterna —

innebära ett avsteg från den princip, som ligger till grund för hela det nuvarande

rabatteringssystemet, nämligen att utdelningen så långt möjligt skall

ske efter generella, schematiska regler. I sin våren 1944 avlåtna skrivelse

angående grunderna för prisrabatteringen diskuterade kommissionen frågan,

örn man borde övergå från detta system till ett system, i princip byggt på in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 2.97.

7

dividuell behovsprövning, men besvarade för sin del denna fråga nekande.

Samma ståndpunkt intogs av Kungl. Majit och riksdagen. Med hänsyn härtill

synes man nu ej ha anledning att införa en dylik bestämmelse som, ehuru

den formellt ej skulle innebära en fullständig övergång till systemet med

individuell behovsprövning, likväl skulle lägga en ganska tung börda på de

kortutdelande myndigheterna. Även på denna punkt överensstämmer den av

kommissionen nu uttalade uppfattningen med den uppfattning, som kommit

till uttryck inom kommissionens råd.

En kristidsstyrelse har i sitt yttrande ifrågasatt, att rabattkort för matfett

till personer i de arbetsföra åldrarna skulle utgå utan behovsprövning

endast i det fall, att vederbörande har försörjningsplikt mot barn. Enligt

kommissionens mening är en omläggning av tilldelningsbestämmelsema i sådan

riktning, att man vid tilldelningen av rabattkort för matfett till personer

i de arbetsföra åldrarna anknyter till försörjningsplikten, förtjänt av närmare

övervägande. Det synes nämligen obestridligt, att nied de inkomstgränser,

som nu gälla för tilldelning av rabattkort, personer utan försörjningsplikt,

vilkas inkomst motsvarar visst beskattningsbart belopp, faktiskt ofta

äro i bättre ställning än personer med försörjningsplikt, vilkas inkomst motsvarar

samma beskattningsbara belopp. Sålunda synes det exempelvis klart,

att en fullt arbetsför ensamstående person, även örn han ej har större inkomst

än som motsvarar ett beskattningsbart belopp av 500 kronor, måste

anses vara i mindre behov av rabattkort än äkta makar med ett barm vilkas

inkomst motsvarar samma beskattningsbara belopp. Om man nu utgår från

att de för närvarande för personer i de arbetsföra åldrarna gällande inkomstgränserna

äro riktigt avpassade för det stora flertalet personer i denna kategori,

nämligen personer med försörjningsplikt, synes alltså enligt nu gällande

regler rabattkort till personer i denna kategori utan försörjningsplikt utgå

enligt mera liberala grunder än som i själva verket är motiverat. I livsmedelskommissionens

råd uttalade sig även flertalet av de rådsledamöter, som deltogo

i diskussionen på denna punkt, i princip för att tilldelningen av rabattkort

utan behovsprövning för här ifrågavarande kategorier skall anknytas

till försörjningsplikten. De personer i de arbetsföra åldrarna, som i så fall

i första hand böra erhålla rabattkort, äro uppenbarligen de, som ha försörjningsplikt

mot minderåriga barn. Beträffande likta makar synes det emellertid.

med hänsyn bland annat till att den inkomst, som för äkta makar

utan barn sammanlagt motsvarar ett beskattningsbart belopp av 250 respektive

500 kronor, är ej oväsentligt mindre än dubbla den inkomst, som för

en ensamstående person motsvarar sagda beskattningsbara belopp, befogat,

att man låter rabattkort utgå lill makarna, även örn de ej lia försörjningsplikt

mot barn. Omläggningen synes alltså ej böra beröra de nu gällande

bestämmelserna för tilldelning till likta makar i de arbetsföra åldrarna. För

ensamstående person i dessa åldrar fd. v. s. person i ifrågavarande åldersgrupp,

som är ogift, änkling eller änka eller som är gill men ej sammanlever

med andra maken) bör däremot rabattkort utgå endast örn vederbörande

har försörjningsplikt. 1 första hand bör härvid beaktas försörjningsplikt

mot barn, men även försörjningsplikt mot föräldrar torde böra

beaktas, den sistnämnda dock endast under förutsättning att vederbörande

verkligen bidrager lill föräldrarnas uppehälle och ali dessa äro i behov av

detta bidrag. Beträffande barn torde hänsyn endast böra tagas till sådana

barn. för vilka vederbörande enligt taxeringsbestämmelserna är berättigad

till familjebidrag, d v. s. till hemmavarande eller av den skattskyldige helt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 297.

eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors

inkomst. Avgörandet av om fader eller moder, som mottager bidrag, kan

anses för sin försörjning vara i behov av detta bidrag, synes av praktiska

skäl i första hand böra ske genom en anknytning till mottagarens pensionsförhållanden.

Den, som åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd, synes

sålunda kunna anses vara i behov av bidrag till sitt uppehälle utan att särskild

utredning härom behöver förebringas.

1 detta sammanhang kan anmärkas, att såsom bidrag till faders eller moders

uppehälle givetvis bör anses ej blott kontanta medel utan även naturaförmåner,

exempelvis kost och husrum hos barn.

Livsmedelskommissionen vill för sin del förorda, att bestämmelserna örn

tilldelning av rabattkort för matfett utan behovsprövning till ensamstående

personer i de arbetsföra åldrarna skola omläggas på sätt nu angivits och

att sålunda rabattkort för matfett utan behovsprövning i fortsättningen skall

tilldelas dylik person endast under förutsättning att han, i enlighet med vad

ovan närmare angivits, har försörjningsplikt mot minderårigt barn eller bidrager

till försörjning av föräldrar, vilka äro i behov av detta bidrag. Omläggningen

torde böra ske i samband med nästa allmänna kortutdelning.

Kommissionen vill understryka, att de personer, som genom den föreslagna

omläggningen skulle avstängas från att erhålla rabattkort för matfett

utan behovsprövning, alltjämt skulle ha möjlighet att efter särskild behovsprövning

tilldelas sadant kort, då synnerligt behov därav föreligger.

Med stöd av sistnämnda bestämmelse skulle alltså exempelvis även i fortsättningen

rabattkort för matfett kunna tilldelas ensamstående person i relativt

hög ålder, som på grund av nedsatt arbetsförmåga eller svårighet att

finna sysselsättning har så låg inkomst, att han uppenbarligen ej är i bättre

ställning än de personer med försörjningsplikt, som erhålla rabattkort utan

behovsprövning. Vidare bör man vid dylik särskild behovsprövning kunna

beakta den belastning en viss sökande kan lia därigenom att han lämnar

bidrag till försörjningen av andra närstående än barn och föräldrar, exempelvis

bidrag till syskon, som på grund av sjukdom ej själv kan förskaffa

sig sitt uppehälle.

I samband med den nu föreslagna omläggningen synes man lämpligen

böra vidtaga även en annan ändring av bestämmelserna om tilldelning av

rabattkort för matfett till personer i de arbetsföra åldrarna. För närvarande

gäller, att dylik tilldelning får ske endast under förutsättning, att vederbörande

har eget hushåll. I kommissionens tillämpningsföreskrifter rörande

tilldelning av rabattkort stadgas, att det för att någon skall kunna anses lia

eget hushall fordras, att han har egen bostad — ensam eller tillsammans

med annan — och regelmässigt i denna intager sina huvudmåltider samt —

likaledes ensam eller jämte annan — ekonomiskt svarar för hushållet. Det

har vid ett flertal tillfällen, särskilt från kristidsnämndernas sida, för kommissionen

framhållits, att tillämpningen av denna bestämmelse medfört

svårigheter för nämnderna och i vissa fall leder till orättvisa resultat.

Om man ändrar rabatteringsbestämmelserna för ensamstående personer i

de arbetsföra åldrarna på sätt ovan föreslagits, synes någon egentlig anledning

att bibehålla nu ifrågavarande specialbestämmelse knappast föreligga.

Fastmera får det anses önskvärt, att den, som har försörjningsplikt och på

den grund i och för sig skulle vara berättigad till rabattkort, ej skall utestängas

härifrån, därför att han ej kan anses ha eget hushåll. Kommissionen

förordar därför, att ifrågavarande bestämmelse skall utgå. Härigenom skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

9

öppnas möjlighet att i vissa fall utdela rabattkort för matfett ulan särskild

behovsprövning till personer, som på grund av sin försörjningsplikt och med

hänsyn till sin ekonomiska ställning i övrigt måste anses vara i behov därav,

men som enligt nu gällande bestämmelser äro utestängda från att erhålla

sådant kort. Det må understrykas, att man genom en dylik ändring ej skulle

rubba den grundläggande bestämmelsen, att prisrabatteringen skall utgå vid

inköp av matfett och mjölk för förbrukning i enskilt hushåll. Även i fortsättningen

bör sålunda — liksom för närvarande —- gälla att rabattkort ej

får tilldelas person, som är intagen å straffanstalt eller därmed jämförlig

anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän uppfostringsanstalt

eller skyddshem, å fattigvårdsanstalt, ålderdomshem eller arbetshem eller

som eljest för stadigvarande vård eller uppfostran är intagen å sjukhus,

barnhem eller annan liknande anstalt eller inrättning. Likaså bör rabattkort

ej heller i fortsättningen tilldelas person, som intager alla sina måltider

å näringsställen och därför ej kan utnyttja rabattkortet.

Att bedöma vad den nu föreslagna omläggningen skulle få för inverkan

på sammanlagda antalet innehavare av rabattkort för matfett, är ytterst

svårt, då man ej har några säkra hållpunkter för en beräkning härom. Det

synes dock sannolikt, att omläggningen endast skulle medföra en relativt

obetydlig nedgång av antalet rabattkortsinnehavare.

Vad angår förfarandet vid utdelningen av rabattkort för matfett till personer

i de arbetsföra åldrarna efter en sådan omläggning, som här ovan

föreslagits, må understrykas, att omläggningen endast innebär en övergång

till andra grunder för tilldelning utan särskild behovsprövning. I de fall,

där försörjningsplikt gent emot barn åberopas som skäl för tilldelning av

rabattkort för matfett, erbjuder ju prövningen av rätten till rabattkort inga

som helst svårigheter utan tilldelningen kan ske efter rekvisition på samma

sätt som för närvarande. Åberopas åter som stöd för begäran om dylikt

rabattkort, att sökanden lämnar bidrag till faders eller moders uppehälle,

torde det bli nödvändigt att tillämpa ett ansökningsförfarande och att ansökningen

blir föremål för viss granskning. Härvid har sökanden först att

(exempelvis genom intyg från pensionsmyndighet) styrka, att fadern eller

modern åtnjuter tilläggspension eller invalidunderstöd. Som bevis på att

sökanden lämnar bidrag för faders eller moders uppehälle synes man i första

hand kunna godtaga skriftlig försäkran härom av mottagaren, kristidsnämnden

dock obetaget att verkställa närmare utredning i frågan, örn den

finner skäl därtill. Arten och omfattningen av bidraget bör självfallet angivas

i ansökningen.

Utdelningen i de fall, där rätt till rabattkort utan särskild behovsprövning

skulle föreligga även enligt de nu föreslagna bestämmelserna, synes

alltså icke behöva befaras medföra några särskilda svårigheter för kristidsmyndigheterna.

Däremot kan det förväntas, att antalet fall, där rabattkort

sökes under åberopande av reglerna örn tilldelning av rabattkort efter

behovsprövning, kommer att öka genom den föreslagna omläggningen,

eftersom rabattkort sannolikt skulle komma att sökas av åtskilliga av dem,

som genom omläggningen utestängas från att erhålla sådant kort utan behovsprövning.

Den ökning av arbetsbördan, som härigenom kan uppstå,

torde dock i ej oväsentlig mån kompenseras därav att man genom omläggningen

slipper ifrån svårigheterna vid tillämpning av den nu gällande bestämmelsen

örn att rabattkort får tilldelas personer i de arbetsföra åldrarna

endast under förutsättning, alt de lia eget hushåll.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

De anmärkningar, sorn i övrigt framförts av kristidsstyrelserna, avse i

huvudsak antingen mera detaljbetonade spörsmål, som ej behöva beaktas

vid utformningen av själva grunderna för prisrabatteringen utan vilka kommissionen

kan taga hänsyn till vid meddelandet av sina tillämpningsföreskrifter,

eller sådana synpunkter, som kristidsstyrelserna framfört redan i

sina våren 1944 avgivna yttranden angående prisrabatteringen men vilka

statsmakterna då ej ansett böra föranleda någon ändring av bestämmelserna.

Under åberopande av det anförda förordar livsmedelskommissionen, att

de nu gällande allmänna rabatteringsgrunderna skola — med den justering,

som föreslagits — bibehållas i stort sett oförändrade under nästa budgetår,

dock att givetvis vid nästa utdelning de olika åldersgränserna böra framflyttas

ett år.

Vad angår själva rabattbeloppen erinrar kommissionen örn att kommissionens

år 1942 framlagda rabatteringsförslag beträffande matfett innebar

ett bibehållande av det dittills gällande rabattbeloppet, 1 krona 50 öre per

kilogram. Med hänsyn till den ståndpunkt, som Kungl. Maj:t och riksdagen

såväl år 1942 som de båda följande åren intagit i fråga örn rabattbeloppet

för matfett, d. v. s. att detta skolat utgöra 2 kronor per kilogram, ansåge

sig kommissionen nu ej böra ifrågasätta någon ändring av nu gällande

rabattbelopp för matfett. Ej heller i fråga örn beloppet av mjölkrabatten,

vilken utginge med 15 öre per liter, syntes anledning förefinnas att nu överväga

någon ändring.

Under erinran örn att anslaget för prisrabattering för mjölk och matfett

för innevarande budgetår utgjorde 105 miljoner kronor, har kommissionen

upplyst, att enligt beräkningar, som verkställts inom Svenska mejeriernas

riksförening, det syntes sannolikt, att de faktiska kostnaderna för detta

budgetår skulle stanna vid omkring 100 miljoner kronor. Beträffande dessa

beräkningar kunde nämnas, att antalet kuponger för de första perioderna

av de nu löpande kortens giltighetstid, som insänts till riksföreningen för

inlösen, varit ej oväsentligt lägre än antalet kuponger för de perioder, under

vilka de i november 1943 utdelade korten gällt. Detta förhållande bestyrkte

alltså de inledningsvis anförda siffrorna från redovisningarna rörande den

senaste kortutdelningen, vilka utvisade en viss nedgång av antalet kortinnehavare.

Emellertid hade även från riksföreningen uppgivits, att kupongantalet

efter nedgången för de första perioderna nu åter visade en tendens

till ökning, vilket tydde på att den enligt kortredovisningarna inträdda nedgången

av antalet kortinnehavare åtminstone delvis endast berott på dröjsmål

med uttagande av de nya korten.

Vad angår kostnaderna för prisrabatteringen under nästa budgetår omnämner

kommissionen att, om man antoge, att den procentuella minskning

av antalet rabattkortsinnehavare, som framkommit vid en granskning av

kristidsnämndemas uppgifter rörande utdelningen av rabattkort under december

1944—februari 1945, gåve ett riktigt uttryck för den förändring, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

11

inlrätt fram till nuvarande tidpunkt, skulle antalet innehavare av rabatt
-

kort för närvarande vara följande, i runda tal:

Rabattkort för matfett lill producenter ...................... 624 000

» » » » icke-producenter .................. 1 582 000

» » » » statavlönade m. fl................. 43 000

Summa rabattkort för matfett 2 249 000

Rabattkort för mjölk till producenter ........................ 372 000

» » » » icke-producenter ................... 1 021 000

Summa rabattkort för mjölk 1 393 000

Med nu nämnda antal rabattkortsinnehavare bleve, anför kommissionen,

kostnaderna för prisrabatteringen under ett budgetår för matfettsrabatteringen

(2 249 000 X 26 =) 58 474 000 och för mjölkrabatteringen (1 393 000

X 27,37-—) 38 126 000 eller sammanlagt omkring 96 600 000 kronor.

De nu anförda siffrorna syntes enligt kommissionen kunna tagas till utgångspunkt

vid beräkningen av kostnaderna för prisrabatteringen under

nästa budgetår. Att märka vöre dock dels att, såsom förut anförts, siffrorna

angående antalet nuvarande rabattkortsinnehavare vore förenade med

en viss osäkerhet, och snarast måste antagas vara något för låga, dels att

antalet personer, som erhölle rabattkori vid nästa utdelning, kunde komma

att i någon mån påverkas av den här förut föreslagna justeringen av bestämmelserna

örn tilldelning av rabattkort för matfett till personer i de

arbetsföra åldrarna ävensom av den nu skedda höjningen av taxeringsvärdena

å jordbruksfastigheter, dels slutligen att förändringar i inkomstnivån

för de befolkningsgrupper, som här avsåges, kunde komma att medföra betydande

förändringar i antalet rabattkortsinnehavare. Örn man emellertid

antoge, att tilldelningsbestämmelserna under nästa budgetår bleve sådana,

som kommissionen här förordat, samt att inkomstnivån för nu ifrågavarande

befolkningsgrupper icke underginge någon mera betydande förändring

i förhållande till kalenderåret 1944, syntes man, med tillbörligt beaktande

av övriga osäkerhetsmoment, kunna beräkna behovet av medel till

prisrabatteringen till omkring 100 miljoner kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer livsmedelskommissionen,

alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till prisrabattering å

vissa livsmedel för budgetåret 1945/46 i huvudsaklig överensstämmelse med

de grunder, som kommissionen sålunda förordat, anvisa ett reservationsanslag

av 100 miljoner kronor.

Ledamoten av statens livsmedelskommission, direktören Henri/ Johansson,

har så till vida förklarat sig skiljaktig från kommissionens förslag, att

han ansåge anledning ej finnas att nu föreslå någon ändring av gällande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

bestämmelser örn tilldelning av rabattkort för matfett utan behovsprövning

till personer i de arbetsföra åldrarna.

Förmalningsersättningar.

I syfte att förhindra att de i förhållande till förkrigspriserna höjda producentpriserna

å brödsäd skola medföra ökning av priserna på mjöl och bröd

har sedan hösten 1940 tillämpats ett system med s. k. förmalningsersättningar.

Dessa ersättningar utbetalas till kvarnarna för av dem förmålen

spannmål. Till och med förmalningsåret 1943/44 utgingo dylika ersättningar

för såväl handelsförmalning som löneförmalning. Från och med innevarande

förmalningsar utgår ersättning emellertid endast vid handelsförmalning.

Ersättningsbeloppet utgör för tiden 1 september 1944—31 augusti 1945

6 kronor 50 öre per deciton förmålen spannmål av vete och råg.

Anslaget till förmalningsersättningar för innevarande budgetår är anvisat

med 40 000 000 kronor.

I skrivelse den 10 april 1945 med förslag till prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område har statens livsmedelskommission behandlat frågan om

medelsbehovet för förmalningsersättningar för budgetåret 1945/46. Framställningen

har utom såvitt avser denna fråga tidigare i dag anmälts av chefen

för jordbruksdepartementet.

Kommissionen har rörande förmalningsersättningarna anfört följande.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut i fråga om prissättningen på jordbruksprodukter

under regleringsåret 1945/46 skola priserna för brödsäd bibehållas i genomsnitt

oförändrade under regleringsåret. Med hänsyn härtill och då det

under rådande förhållanden icke torde vara önskvärt att mjölpriset höjes,

torde förmalningsersättning böra utbetalas till kvarnarna även under nästa

regleringsår. Det synes böra ankomma på Kungl. Majit att på förslag av

livsmedelskommissionen och statens priskontrollnämnd i början av regleringsåret

fastställa ersättningens storlek. Vid beräkning av medelsbehovet

synes man kunna utgå ifrån att ersättningen bibehålies vid sitt nuvarande

belopp. Medelsbehovet vid en beräknad förmalningsvolym av 600 000 ton

och i stort sett oförändrade regleringsbestämmelser skulle i dylikt fall komma

att utgöra 39 000 000 kronor.

Därest emellertid förhållandena mot förmodan skulle tillåta, att handelsregleringen

av brödsädesmarknaden under kommande regleringsår grundas

på inlösningsförfarande med stödköp, torde detta medföra vissa förändringar

i kostnaderna för kvarnarnas inköp av spannmål. Storleken av dessa

förändringar blir beroende på hur regleringssystemet närmare utformas med

hänsyn till stödpris, prisbasorter m. m. Då kvarnarna vid ett dylikt regleringssystem,

i motsats till vad nu är fallet, ha att bära hela eller större delen

av fraktkostnaderna, synes systemet motivera någon höjning av förmalningsersättningama.

Med hänvisning till det anförda föreslår livsmedelskommissionen, att förslagsanslaget

till förmalningsersättningar under nästa regleringsår anvisas

med 40 000 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

13

De skäl som motiverat införande av prisrabattering å vissa livsmedelDep“h^STlts

samt systemet med s. k. förmalningsersättningar föreligga alltjämt. På

grund därav böra de genomförda anordningarna med prisrabatter och förmalningsersättningar

bibehållas även under nästkommande budgetår.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har en allmän utdelning av

rabattkort i enlighet med nu gällande grunder ägt rum i slutet av vartdera

av åren 1942—1944. En jämförelse mellan antalet rabattkort, som utdelats

under de två förstnämnda åren, utvisar för år 1943 en ej oväsentlig nedgång

av antalet rabattkortsinnehavare särskilt bland icke-producenter. Ehuru

ännu blott ofullständiga uppgifter föreligga i fråga om den senaste utdelningen,

peka siffrorna på en viss tendens till fortsatt nedgång av antalet

rabattkortsinnehavare. Då bestämmelserna angående tilldelning av rabattkort

ej undergått några nämnvärda förändringar, torde nedgången väsentligen

bero på en höjning av den allmänna inkomstnivån.

I likhet med vad som skett tidigare år har statens livsmedelskommission

för att erhålla kännedom örn kristidsstyrelsernas erfarenheter av och synpunkter

på rabatteringsbestämmelserna anmodat styrelserna att inkomma

med yttranden, därest enligt deras uppfattning anledning förelåge att vidtaga

ändringar i gällande bestämmelser. Av de 21 kristidsstyrelser, som

yttrat sig, ha 18 antingen förklarat, att de ej funne anledning föreslå några

ändringar i gällande grunder eller uttalat, att de ansåge bestämmelserna böra

i stort sett bibehållas, ehuru vissa jämkningar av bestämmelserna på enstaka

punkter eller ändringar av vissa detaljer borde äga rum. De 3 återstående

kristidsstyrelserna ha ifrågasatt en mera allmän skärpning av rabatteringsbestämmelserna.

Vad angår sistnämnda spörsmål må framhållas, att livsmedelsrabatterna

avse att öka möjligheterna för de ekonomiskt sämre ställda befolkningsgrupperna

att oavsett levnadskostnadernas stegring kunna inköpa tillräckliga

myckenheter matfett och mjölk. Då angivna kostnader efter tillkomsten av

nu gällande tilldelningsbestämmelser i stort sett icke undergått någon ändring,

anser jag i princip några åtgärder i syfte att begränsa antalet rabattkortsinnehavare

icke böra ske.

I likhet med livsmedelskommissionen och kristidsstyrelserna anser jag

någon omläggning av de principer, på vilka det nuvarande rabattsystemet är

uppbyggt, icke böra ifrågakomma. Härmed är emellertid icke sagt, att det

gällande systemet fungerar på ett sådant sätt, att icke i en del fall personer,

vilkas behov av rabattkort kan ifrågasättas, erhålla rabattkort. Med nu tilllämpade

schematiska system torde denna olägenhet icke kunna undvikas.

Härför torde erfordras en övergång till en efter enhetliga grunder företagen

individuell behovsprövning. En dylik övergång är emellertid förenad med

många och allvarliga olägenheter ur andra synpunkter, i vilket avseende

jag torde få hänvisa till uttalanden i 1944 års proposition örn anslag till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

prisrabattering å vissa livsmedel, i vilken proposition berörda fråga närmare

diskuterades.

En del kristidsstyrelser ha framfört förslag om vissa detaljändringar med

avseende å det nuvarande tilldelningssystemet. Såsom livsmedelskommissionen

understrukit är det angeläget, att ändringar ej vidtagas i andra fall, än

där vägande skäl tala för desamma. Kristidsnämnderna ha nämligen numera

hunnit bliva väl förtrogna med de nuvarande tilldelningsreglernas

innebörd och tillämpning, och ändringar skulle lätt komma att tynga nämndernas

arbetsbörda. Ett införande av alltför många specialregler skulle

vidare göra rabattsystemet ytterligare komplicerat med påföljd, att överblicken

för nämnderna försvårades.

Livsmedelskommissionen har under beaktande av dessa synpunkter emellertid

ansett skäl föreligga för ett par mindre jämkningar i nuvarande tilldelningsgrunder.

Sålunda har kommissionen föreslagit, att bestämmelserna

om tilldelning av rabattkort för matfett utan behovsprövning till ensamstående

personer i de arbetsföra åldrarna omläggas på så sätt, att dylik tilldelning

endast må ske under förutsättning, att vederbörande har försörjningsplikt

mot minderårigt barn eller bidrager till försörjning av föräldrar, vilka

äro i behov av detta bidrag. Kommissionen har motiverat sitt förslag med

att enligt nu gällande regler rabattkort utgå till ensamstående personer i de

arbetsföra åldrarna utan försörjningsplikt enligt mera liberala grunder än

som kan anses motiverat, därest jämförelse sker nied tilldelningsgrunderna

i vad avser dylika personer med försörjningsplikt. I anslutning härtill har

kommissionen vidare förordat, att den nu gällande inskränkningen i rätten

för personer i de arbetsföra åldrarna att erhålla rabattkort, nämligen att

vederbörande skall lia eget hushåll, skall upphöra.

Ehuru onekligen vissa skäl tala för de av kommissionen föreslagna ändringarna,

anser jag emellertid nied hänsyn till vad jag nyss anfört rörande

önskvärdheten av att bibehålla rabatteringsbestämmelserna örn möjligt oförändrade

mig icke böra förorda, att bestämmelserna ändras på ifrågasatt

sätt. Jag förutsätter emellertid, att därest utvecklingen skulle påkalla en

omläggning av grunderna — exempelvis genom en ytterligare förskjutning

av penninginkomsternas nivå rörande de av prisrabatterna berörda skikten

— Kungl. Maj:! må äga befogenhet att vidtaga av omständigheterna föranledda

ändringar i grunderna. Är det fråga örn mera genomgripande ändringar,

bör dock frågan härom underställas riksdagen, då detta utan olägenhet

kan ske.

Beträffande rabattbeloppens storlek ifrågasätter jag icke någon ändring.

Rabatterna böra alltså utgöra för matfett 2 kronor per kilogram och för

mjölk 15 öre per liter.

Livsmedelskommissionen har med tillbörligt beaktande av de osäkerhetsmoment

som alltid måste vidlåda en beräkning av medelsbehovet för pris
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 297.

15

rabatterna föreslagit, att anslaget för nästa budgetår anvisas nied 100 000 000

kronor, d. v. s. 5 000 000 kronor mindre än motsvarande anslag för innevarande

budgetår. Mot kommissionens beräkningar har jag icke något att

erinra.

Vad härefter angår frågan örn förmalningsersättningarna böra såsom jag

förut uttalat dylika ersättningar utbetalas även under nästa förmalningsår.

Livsmedelskommissionen har med utgångspunkt från att ersättningen vid

handelsförmalning kommer att utgå med oförändrat belopp eller 6 kronor

50 öre per deciton förmald spannmål av vete eller råg beräknat anslagsbehovet

för nästa budgetår till avrundat 40 000 000 kronor, d. v. s. samma belopp

varmed anslaget anvisats för innevarande budgetår. Det torde få ankomma

på Kungl. Majit att efter ingången av nästa förmalningsår efter förslag

av livsmedelskommissionen och statens priskontrollnämnd bestämma

ersättningens storlek. Livsmedelskommissionens anslagsberäkning föranleder

icke någon erinran från min sida.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att för budgetåret 1945/46 under elfte huvudtiteln anvisa

dels till Prisrabnttering d vissa livsmedel ett anslag av

kronor 100 000 000,

dels ock till Förmalningsersättningar ett förslagsanslag

av ................................. kronor 40 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet

Sven Persson

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

Bilaga.

Redogörelse för yttranden från kristidsstyrelser över rabatterings -

systemet.

I skrivelse den 26 februari 1945 till samtliga kristidsstyrelser begärde statens

livsmedelskommission, att dessa, därest de ansåge anledning finnas att

vidtaga någon ändring i gällande rabatteringsbestämmelser, senast den

15 mars 1945 skulle till kommissionen inkomma med uppgift örn de punkter

i bestämmelserna, där ändring borde vidtagas, samt örn skälen till de

ifrågasatta ändringarna.

Det huvudsakliga innehållet av de yttranden, som inkommit till livsmedelskommissionen

i anledning av denna skrivelse, framgår av det

följande.

Stockholms stads kristidsnämnd.

Några ändringar utöver dem nämnden föreslagit i skrivelse till kommissionen

den 1 april 1944 anses icke påkallade.

I nu nämnda skrivelse påpekade styrelsen, att gällande tilldelningsgrunder

torde medföra orättvisor olika dyrorter emellan, då under rådande dyrtid

det beskattningsbara beloppet icke längre på ett riktigt sätt torde kunna

återspegla de högre levnadskostnaderna i framför allt de större städerna.

Vidare framhölls det orättvisa i att en person, som hade förhållandevis liten

inkomst och med anledning härav tillerkänts fattigvårdsunderstöd, kunde

erhålla rabattkort, medan en annan person, vars inkomst uppgick till

samma belopp, som den förste sammanlagt disponerade över i form av egen

inkomst och fattigvårdsunderstöd, icke finge rabattkort.

Stockholms län.

Enligt styrelsens uppfattning har det nu tillämpade systemet i stort sett

fungerat tillfredsställande, varför några ändringar i gällande bestämmelser

icke anses påkallade.

Uppsala lån.

Styrelsen har icke funnit anledning föreslå några ändringar.

Södermanlands län.

Några större olägenheter vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser

ha icke försports. Ändring av bestämmelserna kan därför icke anses påkallad.

Östergötlands låns västra.

Styrelsen åberopar samma synpunkter, som styrelsen anfört till livsmedelskommissionen

i ett våren 1944 avgivet yttrande. Styrelsen anser sålunda, att

rabattkort enligt nu gällande bestämmelser i många fall utdelas till personer,

vilka knappast kunna sägas vara i något större behov därav. Om de för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 297.

17

rätten till rabattkort nu angivna beskattningsbara beloppen sänktes, skulle

större garanti vinnas för att endast verkligt behövande skulle komma i åtnjutande

av dessa kort.

Å andra sidan böra vissa av de nu gällande bestämmelserna uppmjukas.

Rätten till rabattkort för brukare av jordbruksfastighet bör icke avgöras

med hänsyn till den brukade fastighetens taxeringsvärde. Vidare bör ogift

person ha samma rätt till rabattkort för sin hushållerska som äkta make

för sin hustru.

Tiden för ingivande av rekvisition av rabattkort bör bestämmas så att

självdeklaration då är avlämnad. På rekvisitionsblanketterna bör finnas plats

för införande av uppgifter från självdeklarationen.

Jönköpings län.

Tillämpningen av gällande rabatteringsbeslämmelser synes numera icke

medföra några anmärkningsvärda olägenheter. I rabatteringsbestämmelserna

bör dock mera uttryckligt än för närvarande understrykas, att hänsyn skall

tagas till sökandens inkomstförhållanden vid ansökningstillfället. Det har

visat sig att nämnderna äro benägna att gå mera efter det beskattningsbara

beloppet enligt kronodebetsedeln än efter sökandens inkomstförhållanden vid

ansökningstillfället.

Vad angår rabattkort till producenter bör hänsyn tagas till de nysatta

taxeringsvärdena på jordbruksfastigheterna. Dessa värden ha ju nu i de

flesta fall höjts och styrelsen ifrågasätter, huruvida icke ett något högre

taxeringsvärde än det hittills bestämda borde medgiva rätt till erhållande av

rabattkort.

I övrigt anser sig styrelsen ej för närvarande böra påfordra ändring i nu

gällande bestämmelser.

Kronobergs län.

Bestämmelserna om tilldelning av rabattkort åt äkta makar behöva kompletteras

med närmare föreskrifter ifråga om makar som, när rabattkort

sökes, icke sammanlevt linder större delen av ett år. Styrelsen finner skäligt,

att rabattkort beviljas dylika makar, om deras sammanlagda inkomst, efter

grund- och familjeavdrag, resp. förmögenhet uppgår till högst de i cirkulär

nr 1620 angivna beloppen, och föreslår, att i ett nytt cirkulär örn tilldelning

av rabattkort måtte intagas bestämmelser i sådant syfte. I nu anförda fall

måste familjeavdragen uträknas av det organ, som handhar tilldelningen avrabattkort.

Då detta kan möta svårigheter för kristidsnämnderna, synes det

lämpligast, att alla ansökningar av detta slag prövas av kristidsstyrelserna.

För sterbhus äro rabattbestämmelserna ogynnsammare än för hushåll, i

vilka båda makarna äro i livet. I ett sterbhus borde högst två personer -—

motsvarande man och hustru — kunna tilldelas rabattkort, örn de fylla villkoren

beträffande gemensam inkomst och förmögenhet.

Många mindre jordbrukare, som nu äro berättigade inneha rabattkort, gå

förlustiga denna rätt genom att värdet av deras fastigheter vid 1945 års

allmänna fastighetstaxering kommer över 10 000 respektive 20 000 kronor.

Då denna ökning av taxeringsvärdet icke innebär någon aktuell förbättring

av ägarnas ekonomiska ställning, böra de för erhållande av rabattkort stadgade

maximala taxeringsvärdena för jordbruksfastighet höjas till 14 000

respektive 28 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 297.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majis proposition nr 297.

Kalmar läns norra.

Styrelsen har icke något att erinra mot nu gällande rabatteringsbestämmelser.

Kalmar läns södra.

Styrelsen anser sig ej nu böra föreslå någon ändring i gällande bestämmelser.

Blekinge län.

Kristidsstyrelsen hänvisar till sin skrivelse den 14 mars 1944, i vilken

styrelsen bland annat framhöll, att rabatteringen fortfarande vore nödvändig

men att gällande rabattbestämmelser medförde möjlighet för många icke

behövande att efter rekvisition erhålla rabattkort medan i vissa fall behövande

ej kunde erhålla rabattkort därför att de ej hade eget hushåll. All

rabattkortsutdelning borde därför ske efter individuell behovsprövning.

Kristianstads län.

Kristidsstyrelsen vidhåller de synpunkter styrelsen framförde i sitt yttrande

till livsmedelskommissionen den 16 mars 1944. Häri påpekade styrelsen

bland annat, att alltför stora befolkningsgrupper komme i åtnjutande av

rabattkort och att en inskränkning ifråga örn rätten att erhålla rabattkort

borde ske så att endast verkligt behövande bleve berättigade till dylika kort.

Hallands län.

Styrelsen uttalar, att styrelsen för sin del icke anser anledning firmas att

vidtaga någon ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser, men att styrelsen

dock vill ifrågasätta, huruvida icke den begränsningen borde vidtagas,

att personer, födda 1878—1928, bleve berättigade att erhålla rabattkort

endast under förutsättning att vederbörande hade ett eller flera barn

att försörja.

Bohuslän.

Styrelsen anser icke för närvarande någon ändring av behovet påkallad.

Skaraborgs läns norra.

Några ändringsförslag utöver dem styrelsen angivit i skrivelse till kommissionen

den 14 mars 1944 har styrelsen ej att framställa.

I sistnämnda skrivelse meddelade styrelsen som sin åsikt, att någon väsentlig

rubbning i då gällande tilldelningsgrunder icke borde vidtagas. Det högsta

beskattningsbara beloppet vid tilldelning av rabattkort utan behovsprövning

till personer födda före den 1 januari 1877 (numera 1878) borde emellertid

sänkas från 750 till 500 kronor. Nyssnämnda åldersgrupp syntes icke vara

i större behov av rabattkort än årsklasserna 1877—1927 (numera 1878—

1928).

Styrelsen anförde i sagda skrivelse även, att LA-korten i vissa fall kommit

att innebära ett maskerat understöd i stället för att utgöra kompensation

för prisstegring.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

19

Värmlands lån.

Styrelsen föreslår, under hänvisning till vissa fall som förekommit vid

styrelsens handläggning av rabatteringsärenden, att styrelserna — vilka ju

genom livsmedelskommissionens cirkulär nr 1620 medgivits generell rätt att,

då så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, medgiva att

rabattkort får utdelas även då vederbörandes beskattningsbara belopp eller

skattepliktiga förmögenhet respektive värdet av brukad jordbruksfastighet

något överstiger de gränser som eljest gälla för rätt att erhålla rabattkort

utan behovsprövning — även skola få generell rätt att bestämma, att rabattkort

icke skall utdelas i fall då de allmänna bestämmelserna medgiva möjlighet

att erhålla rabattkort utan behovsprövning men det är uppenbart,

att behov härav icke föreligger.

Kopparbergs lån.

Styrelsen har icke någon erinran att göra mot de nu gällande rabatteringsbestämmelsema.

Gävleborgs lån.

Styrelsen hänvisar i sitt svar till sina i skrivelse till kommissionen den

15 mars 1944 anförda synpunkter. I denna skrivelse hade styrelsen bland

annat föreslagit, att äkta makar, av vilka mannen uppbär tilläggspension,

skulle efter rekvisition kunna erhålla vardera ett rabattkort för mjölk, under

förutsättning tillika att hustrun uppnått exempelvis 60 års ålder och ej

hade egen inkomst.

Vidare hade styrelsen i sagda skrivelse anfört, att personer, som utan äktenskap

stadigvarande sammanlevde och hade gemensamma barn, borde beträffande

rätten till rabattkort likställas med äkta makar, samt att definitionen

av begreppet »eget hushåll» föranlett vissa erinringar.

Styrelsen har i sitt nu avgivna yttrande uttalat, att styrelsen alltjämt anser

dessa synpunkter värda beaktande.

Medelpad.

Styrelsen anser, att anledning till ändring i nu gällande rabatteringsbestämmelser

icke föreligger.

Jämtlands lån.

Styrelsen är av den uppfattningen, att den övre gränsen för taxeringsvärdet

på brukad jordbruksfastighet, 20 000 kronor, bör sänkas, men har i

övrigt icke några erinringar mot de nuvarande grunderna för tilldelning av

rabattkort.

Västerbottens låns nordöstra.

Enligt kristidsstyrelsens förmenande bör ingen ändring vidtagas i nu gällande

bestämmelser för utdelning av rabattkort.

Aorrbottcns län.

Mot nu gällande rabatteringsbestämmelser har kristidsstyrelsen icke funnit

anledning till någon erinran utöver vad styrelsen i skrivelse till kommissionen

den 18 mars 1944 anfört.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

I denna skrivelse hade styrelsen uttalat, att styrelsen ej hade anledning

till andra erinringar mot nu gällande bestämmelser än att dels gränserna

för rätten till rabattkort syntes vara väl vida med hänsyn till rådande relativt

goda ekonomiska förhållanden, och att en inskränkning med tanke på

en kommande fredskris kunde ifrågasättas, dels tveksamhet ofta uppstått beträffande

tolkningen av begreppet »eget hushåll», exempelvis i sådana fall

då flera sterbhusdelägare sammanlevde i oskiftat dödsbo, varför bestämmelserna

i detta hänseende borde förtydligas.

I sin nu inkomna skrivelse meddelar styrelsen vidare, att vid sammanträde

med kristidsnämndema i länet föreslagits införande av rabattkort för

inköp av ved, detta på grund av de avsevärt höjda vedpriserna och den viktiga

roll vedkostnaderna spela, särskilt i övre Norrland. Styrelsen förklarar,

att styrelsen funnit förslaget värt beaktande.

Idalis tryckeri, Esselte ab, Stockholm fets

516902

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:501 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till prisrabatt ering å vissa livsmedel m. m. s. 4 i texten
  2. SU 1945:238 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till prisrabattering å vissa livsmedel m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 30 i texten