Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap m. m

1945-05-25 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:327, Med förslag till lag om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

1

Nr 327.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av

försvarsberedskap m. m.; given Stockholms slott den

25 maj 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till lag om inkallelse av värnpliktiga

för avveckling av försvarsberedskap m. m.,

dels ock att bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1945.

1 sami.

Nr 327.

1174 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

Förslag

till

Lag

om inkallelse ay värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap

m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Örn och i den mån det för avveckling av förstärkt försvarsberedskap eller

andra av krig föranledda förhållanden oundgängligen erforderliga personalbehovet

beräknas icke lämpligen kunna fyllas genom ianspråktagande av i

krigsmaktens fredsorganisation ingående personal, tillfälligt anställande av

civil arbetskraft samt anlitande av frivilligt tjänstgörande militär personal, må

Konungen efter statsrådets hörande till tjänstgöring för fullgörande av med

avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter inkalla eller kvarhålla värnpliktiga,

som icke på grund av eljest gällande bestämmelser kunna tagas i

anspråk för dylik tjänstgöring. Med värnpliktiga avses jämväl i värnpliktsåldern

varande, vid krigsmakten fast anställd personal.

2 §■

1. Vid inkallelse eller kvarhållande som i 1 § avses böra, där ej särskilda

skäl till annat föranleda, i första hand sådana värnpliktiga ifrågakomma som

icke eller endast i ringa utsträckning fullgjort militär beredskapstjänstgöring.

Med militär beredskapstjänstgöring förstås i denna lag tjänstgöring på

grund av inkallelse enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen den

30 juni 1936 eller enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 december 1941,

dock ej i den mån tjänstgöringen motsvarar vederbörande enligt § 27 mom. 1

i 1936 års värnpliktslag eller 27 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag åliggande

f redstj änstgöring.

2. Vid tillämpning av 1 mom. skall fullgjord tjänsteplikt anses likvärdig

med militär beredskapstjänstgöring av motsvarande omfattning.

3. Erfordras att värnpliktiga jämlikt 1 § äro inkallade under längre tid,

skall inkallad personal efter lämplig tidrymd såvitt möjligt avlösas.

3 §■

Vid tillämpning av lagen den 26 mars 1943 örn vapenfria värnpliktiga å

värnpliktig, som inkallats eller kvarhållits med stöd av denna lag, skall så

anses, som örn inkallelse eller kvarhållande skett med stöd av 28 § 1 mom.

i 1941 års värnpliktslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1946. Inkallelse eller kvarhållande, som skett med stöd

av denna lag, skall ej gälla längre tid än lagen äger giltighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 327.

Utdrag av protokollet över för sv ar sär enden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 maj 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn inkallelse av

värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap m. m. och anför därvid följande.

Enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967) må

Konungen, då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, efter statsrådets

hörande till tjänstgöring inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga

till det större eller mindre antal, som finnes behövligt. Erfordras i fall

då icke samtliga värnpliktiga inkallats till sådan tjänstgöring, att de värnpliktiga

äro inkallade under längre tid, skall inkallad personal efter lämplig

tidrymd såvitt möjligt avlösas.

I en i april 1945 inom försvarsdepartementet upprättad promemoria angående

inkallelse av värnpliktiga m. fl. för avveckling av försvarsberedskapen

har anförts följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 14 september 1944 givna bemyndigande

tillkallade utredningsmän, vilka antagit benämningen försvarsberedskapsavvecklingsutredning

nr 1, ha avgivit ett den 31 januari 1945 dagtecknat betänkande

rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till

beredskapstjänstgöring inkallad personal (SOU 1945:3). Utredningen har

däri anfört bland annat, att det syntes utredningen sannolikt, att de långtidsinkallade

i icke oväsentlig utsträckning kunde beredas tillfälle till fortsatt

militärtjänstgöring under tiden för försvarsberedskapens avveckling. Såsom

förutsättning härför syntes emellertid få anses gälla, att inkallelser med stöd

av 28 § gällande värnpliktslag kunde äga rum jämväl under denna tid och att

möjligheterna till anställning över stat enligt därom särskilt utfärdade föreskrifter

stöde öppna under motsvarande tid. Utredningen föreslog, att bestämmelser

härom meddelades.

Sedan betänkandet undergått sedvanlig remissbehandling, har Kungl. Maj :t

förelagt riksdagen proposition (1945:225) angående särskilda över gångsförmåner

åt långtidsinkallad beredskapspersonal. Vid anmälan av frågan härom

i statsrådet har chefen för försvarsdepartementet såvitt nu är i fråga anfört

f°ljÄven örn det ännu icke är möjligt att i alla delar slutligt bedöma under

vilka former beredskapen kan komma att avvecklas, synas mig vissa hållpunkter

redan nu kunna angivas. Sålunda torde det böra ankomma på Kungl.

Maj t att med beaktande av de särskilda förhållanden, som kunna göra sig

gällande inom olika försvaret tillhörande områden, avgöra, när neutralitets
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 827.

vakt icke längre kan anses erforderlig. Såsom huvudregel bör gälla, att därefter

några inkallelser till tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen icke må

komma i fråga och att ej heller reservpersonal eller annan med denna likställd

personal utöver den, som i fredstid kan tagas i anspråk, må inbeordras till

tjänstgöring. Sådana till tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen inkallade

värnpliktiga, vilka vid ifrågavarande tidpunkt befinna sig i tjänst för att fullgöra

dem enligt fredsbestämmmelser åliggande tjänstgöring, skola dock givetvis

kvarbliva i tjänstgöring under därför bestämd tid.

För utförandet av med försvarsberedskapens avveckling sammanhängande

särskilda arbetsuppgifter bör i första hand tagas i anspråk i fredsorganisationen

ingående personal. I den mån denna personal icke förslår, bör, såsom

också i vissa av de avgivna utlåtandena framhållits, civil personal tillfälligt

anställas för arbetets utförande. Därvid bör företräde lämnas långtidsinkallad

militär personal, som befinner sig i tjänstgöring vid tiden för beredskapens

upphörande. Härigenom vinnes även fördelen, att personalen i fråga erhåller

rådrum för att ordna sin slutliga återgång till civilt arbete. Hinder synes

emellertid icke böra möta att, örn och i den mån så befinnes lämpligt, bestämma

utgående ersättning till belopp, svarande mot den krigsavlöning

och i förekommande fall familjebidrag jämte hemortslön, som utgått undertiden

för den militära tjänstgöringen. 1 fall, då militär personal kan komma

att erfordras för vissa särskilda arbetsuppgifter och detta personalbehov icke

kan tillgodoses inom ramen för fredsorganisationen, torde frivillig militärtjänstgöring

böra komma i fråga och sådan medgivas langtidsinkallad personal,

som eljest skulle ha hemförlovats. Jag förutsätter, att det även för detta

fall skall få ankorna på Kungl. Majit att föreskriva^att den fortsatta tjänstgöringen

efter beredskapens upphörande skall i fråga om ekonomiska förmåner

anses såsom tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen. Även frivillig

personal av olika kategorier, som varit i tjänst under beredskapstiden men

likväl icke i likhet med tvångsvis ianspråktagen personal anses böra bliva

berättigad till ekonomiskt stöd för underlättande av övergången till civil verksamhet,

bör enligt mitt förmenande kunna ifrågakomma för tillfällig civil anställning

och för frivillig militärtjänstgöring av förut angivet slag.

Möjligheten att nu nämnda åtgärder icke bliva tillfyllest för tillgodoseende

av det vid avveckling av försvarsberedskapen uppkommande personalbehovet

torde emellertid icke kunna helt uteslutas. I undantagsfall kan det visa sig

behövligt att för med avvecklingen sammanhörande uppgifter tvångsmkalla

värnpliktiga. I den mån så är möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas art

böra därvid i främsta rummet sådana värnpliktiga komma i fråga som fullgjort

ingen eller ringa beredskapstjänst. Dylika inkallelser torde böra gi lindas pa

för ändamålet stiftad särskild lag. Det är min avsikt att ^ taga spörsmålet

härom under ytterligare övervägande och för det fall att så skulle visa sig

påkallat framdeles föreslå åtgärder i detta avseende.

Det må framhållas, att förordnande jämlikt lagen den 30 december 1939

(nr 934) örn tjänsteplikt väl må meddelas för att tillgodose behov av arbetskraft,

som erfordras för krigsmakten, dess utrustning eller underhåll, men

att sådant förordnande ej må gälla vapentjänst vid krigsmakten. I det sakkunnigförslag,

som låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition (1939 U: 92)

i ämnet, anfördes härom, att användandet av tjänsteplikt för krigsmaktens

behov tydligen icke borde avse militära uppgifter i egentlig mening. I detta

hänseende kunde det i våra dagar vara svårt att uppdraga skarpa gränser,

ifrågavarande distinktion hade i förslaget endast föranlett ett uttryckligt

undantag för vapentjänst. Under stadgandet folie däremot exempelvis byggnadsarbeten

för försvarsändamål. Med hänsyn såväl till gränsdragningen för

nämnda bestämmelse som till de förutsättningar för tjänstepliktslagens till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

lämpning överhuvudtaget, som äro uppställda och vilka knappast lära vara

för handen vid den tidpunkt, då tillämpning av 28 § värnpliktslagen icke

längre anses böra ifrågakomma, torde särskilda lagbestämmelser vara påkallade

för tillgodoseende av förut angivna syfte. I anledning härav har inom

försvarsdepartementet upprättats utkast till lag örn inkallelse av värnpliktiga

för avveckling av försvarsberedskapen. Med hänsyn till stadgandenas tillfälliga

natur torde de icke böra inarbetas i värnpliktslagen.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagutkastet har i promemorian

anförts följande.

Enligt 1 § skulle det, örn och i den mån det för avveckling av rådande förstärkt

försvarsberedskap oundgängligen erforderliga personalbehovet funnes

icke kunna fyllas genom ianspråktagande av i krigsmaktens fredsorganisation

ingående personal, tillfälligt anställande av civil arbetskraft och anlitande av

frivilligt tjänstgörande militär personal, tillkomma Konungen att efter statsrådets

hörande inkalla värnpliktiga till tjänstgöring för fullgörande av med

avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter.

I 2 § 1 mom. har upptagits en bestämmelse om att vid inkallelse som i

1 § avsåges, där ej särskilda skäl till annat föranledde, i första hand sådana

värnpliktiga borde ifrågakomma som icke eller endast i ringa utsträckning fullgjort

militär beredskapstjänstgöring. Med militär beredskapstjänstgöring

skulle i lagen förstås tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen

den 30 juni 1936 (nr 443) eller enligt 28 § 1 mom. värnpliktslagen

den 30 december 1941 (nr 967), dock ej i den mån tjänstgöring i sådan ordning

inbegrepe värnpliktiga enligt § 27 mom. 1 i 1936 års värnpliktslag eller

27 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag åliggande fredstjänstgöring.

I 2 mom. av samma paragraf har föreskrivits, att vid tillämpning av 1 mom.

^u^8jord tjänsteplikt skulle anses lika med militär beredskapstjänstgöring av

samma varaktighet.

Erfordrades att värnpliktiga för ändamål som i 1 § sagts vore inkallade

under längre tid, skulle enligt 3 mom. inkallad personal efter lämplig tidrymd

såvitt möjligt avlösas.

3 § innehåller ett stadgande, att där i lag eller särskild författning uppställts

såsom förutsättning för tillämpningen av densamma eller viss bestämmelse

däri, att inkallelse skett med stöd av 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag

eller motsvarande äldre bestämmelser, förutsättningen skulle anses vara

förhanden jämväl örn inkallelse ägt rum enligt denna lag.

Lagen avsågs skola träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gälla

till och med den 30 juni 1946. Inkallelse, som skett med stöd av lagen, skulle

ej gälla längre än lagen ägde giltighet.

Till närmare motivering av nu berörda särskilda bestämmelser har i departementspromemorian

anförts följande.

Av 1 § framgår, att en tvångsinkallelse av värnpliktiga för fullgörande av

med avvecklingen sammanhörande arbetsuppgifter avses skola komma till

stånd först sedan övriga utvägar att tillgodose personalbehovet funnits otili
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

räckliga. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter noggrann prövning

av de föreliggande möjligheterna meddela beslut om inkallelse för nu

angivet ändamål i den utsträckning, som visar sig oundgängligen erforderlig.

I 2 $ har upptagits en bestämmelse om att vid inkallelse som här avses i

främsta rummet sådana värnpliktiga böra ifrågakomma som fullgjort ingen

eller ringa beredskapstjänst. Det torde emellertid vara ofrånkomligt att medgiva

undantag från denna regel för sådana fall, då särskilda skäl — exempelvis

behov av specialutbildad personal — föranleda därtill. Tjänstgöring, vartill

inkallelse väl formellt skett enligt 28 § 1 mom. i gällande värnpliktslag eller

motsvarande stadgande i äldre lag men som motsvarar de värnpliktiga åliggande

fredstjänstgöring, bör vidare icke tillgodoräknas vederbörande. Vid

tillämpningen av bestämmelsen i 2 § torde fullgjord tjänsteplikt böra likställas

med militär beredskapstjänstgöring av samma varaktighet. Härigenom

kan viss hänsyn tagas till bland andra dem som före värnpliktens fullgörande

på grund av förordnande enligt lagen örn tjänsteplikt haft att fullgöra skogsarbete.

Skulle inkallade värnpliktiga för längre tid behöva- tagas i anspråk

för avvecklingsuppgifter, bör avlösning anordnas, varom erinran intagits i 2 §.

Den väsentliga praktiska innebörden av 3 § är, att krigsavlöningsreglementet,

krigsfamiljebidragsförordningen och vissa andra ekonomiska föreskrifter

skola bliva tillämpliga å tjänstgöring enligt den tilltänkta lagen under samma

förutsättningar som gälla beträffande beredskapstjänstgöring jämlikt 28 §

1 mom. i gällande värnpliktslag eller motsvarande äldre bestämmelser. Lagrummet

har emellertid avfattats även med tanke på stadgandena i 3 § andra

stycket lagen den 26 mars 1943 (nr 121) örn vapenfria värnpliktiga. Enligt

dessa stadganden må, örn inkallelse av värnpliktiga beslutas med tillämpning

av, såvitt nu är i fråga, 28 § värnpliktslagen, jämväl vapenfri värnpliktig inkallas

till tjänstgöring. Därjämte har föreskrift meddelats örn viss förlängning

av tjänstgöringstiden för den vapenfrie i förhållande till den tid, som

utkräves av annan värnpliktig. Den omständigheten, att vapenfri värnpliktig

inkallas för fullgörande av avvecklingsuppgifter, medför självfallet ej ändring

beträffande arten av den tjänstgöring, för vilken han enligt lagen örn vapenfria

värnpliktiga skall tagas i anspråk.

Något hinder att med nuvarande bestämmelser i fall av behov taga i anspråk

personal, som tvångsvis överförts å övergångsstat, föreligger ej. Beträffande

tjänstgöringsskyldigheten för vissa andra personalkategorier utöver

vad som gäller för fredsförhållanden — må följande anföras. Beställningshavare,

som frivilligt överförts till övergångsstat, samt personal tillhörande

väg- och vattenbyggnadskåren äro skyldiga att tjänstgöra i krig och

då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar ävensom vid sådan övning

som kan bliva anbefalld till utrönande av krigsberedskapen. Beställningshavare

å avgångs- eller disponibilitetsstat äro skyldiga att tjänstgöra g krig

och då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom

vid sådan övning eller större rustning som till utrönande av armens,

marinens eller flygvapnets krigsberedskap eller eljest kan bliva anbefalld.

Enligt gällande bestämmelser i kungörelsen angående krigsmaktens reservstater

och i reservbefälskungörelserna är slutligen personal som avses i dessa

författningar skyldig att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga eljest tagas i

anspråk för rikets försvar eller''säkerhet eller för fullgörande av beredskapsövning.

Något stadgande, på vilket en skyldighet för sistnämnda personalkategorier

att träda i tjänstgöring för fullgörande av med avvecklingen sammanhängande

arbetsuppgifter skulle kunna grundas, finnes däremot ej. I den

män ifrågavarande personal är i värnpliktsåldern, torde den emellertid omfattas

av den tilltänkta lagens bestämmelser. Att utsträcka lagens föreskrifter

även till personal, som icke är värnpliktig, synes knappast böra ifrågakomma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Sistnämnda personalgrupp bör således allenast efter frivilligt åtagande utnyttjas

for avvecklingsuppgifter. g

Lagen torde böra träda i kraft dagen efter utfärdandet. Med hänsyn till

lagens natur torde densammas giltighet böra till tiden begränsas. Förslagsvis

bor slutpunkten för dess giltighet nu sättas till den 30 juni 1946. Dessförinnan

bor tågås under övervägande, örn en förlängning av giltighetstiden kan

anses påkallas. Inkallelse med stöd av lagen torde icke böra gälla längre än

lagen ager giltighet. ö 6

...^ ^en tilltänkta lagen lärer vara att anse såsom en utvidgning av värn

p iktslagen i ett visst hänseende och liksom denna grunda sig på S 80 andra

stycket regeringsformen, lärer lagrådets yttrande över förslag i ämnet icke

behöva inhamtas. Den omständigheten, att det — såsom i förutnämnda sakkunmgforslag

framhållits — i våra dagar kan vara svårt att uppdraga skarpa

gränser mellan militära uppgifter i egentlig mening och andra uppgifter, synes

icke behova föranleda till annat ståndpunkttagande härutinnan.

... ^ förutsättas, att de utgifter, som föranledas av inkallelser jäm
likt

nu ifrågavarande lag, liksom andra med beredskapens avveckling sammanhängande

kostnader få bestridas från förskottsstat eller från de medel,

sorn i särskild ordning kunna bliva för ändamålet anvisade.

Över departementspromemorian ha yttranden inhämtats från överbefälhavaren,

som i sin tur hört försvarsgrenscheferna, samt från försvarets civilförvaltning,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, statens

arbetsmarknadskommission, centralstyrelsen för de svenska reservofficersforbunden,

svenska reservunderofficersförbundet och värnpliktiga officerares

riksförbund.

Chefen för armén har framhållit, att en direkt övergång från tjänstgöring

enligt 28 § värnpliktslagen till tjänstgöring enligt den föreslagna lagen vore

att beteckna såsom »kvarhållande». Härav betingad jämkning borde vidtagas

i 1 §, av vilken jämväl borde tydligt framgå, att lagen avsåge även fast anställd

personal i värnpliktsåldern. Chefen för armén har vidare framhållit, att utöver

personalbehovet för avvecklingen förelåge behov av befäl för utbildning

av den personal, som även efter beredskapens upphörande kvarstode i tjänst,

för vilket ändamål den nuvarande kadern av befäl på stat vore otillräcklig,

då ett stort antal vakanser förefunnes.

Chefen för marinen har föreslagit, att bland den personal, som i första

hand skulle ifrågakomma för avvecklingsuppgifter, borde i 1 § nämnas även

krigsfrivilliga och andra frivilliga. Vidkommande 2 § 1 mom. andra stycket

borde det ankomma på Kungl. Majit att göra de undantag, som ansåges rättvisa

och billiga beträffande personal, som vore särskilt utsatt för med tjänstgöringen

förenade risker (bland annat vid minsvepning).

Chefen för flygvapnet har icke haft någon erinran mot det remitterade förslaget.

överbefälhavaren har, med överlämnande av försvarsgrensehefernas yttranden,

anfört, att formuleringen »frivilligt tjänstgörande militär personal»

skulle kunna giva anledning till missförstånd och erhålla snävare tolkning än

avsett, varför den borde förtydligas genom tillägg av orden »även krigsfrivilliga».

Då en direkt övergång från tjänstgöring jämlikt värnpliktslagens 28 §

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

till tjänstgöring jämlikt den föreslagna lagen kunde innebära, att viss personal

måste kvarhållas i tjänst, borde detta framgå av formuleringen, varför

orden »eller kvarhålla» borde tilläggas i lagtexten. Denna lag avsåge att gälla

även fast anställd personal i värnpliktsåldern. För att undvika feltolkning av

bestämmelserna borde dessa förtydligas genom tillägget »även fast anställda

dylika». Chefen för marinen hade anfört, att värnpliktig personal, som vore

inkallad jämlikt 28 § värnpliktslagen för tjänstgöring jämlikt 27 § samma lag

och som toges i anspråk för arbetsuppgifter i samband med försvarsberedskapens

avveckling, t. ex. minsvepning, skulle få tillgodoräkna sig denna

tjänstgöring såsom militär beredskapstjänstgöring. Avsikten härmed vore

att bereda denna personal viss ekonomisk gottgörelse. En sådan önskvärd

gottgörelse syntes dock vara säkerställd dels genom bestämmelserna i Kungl.

Maj:ts proposition, nr 225, angående särskilda övergångsförmåner åt långtidsinkallad

beredskapspersonal, dels genom Kungl. Majlis brev den 1 april

1942 och 2 juni 1944.

Försvarets civilförvaltning har anfört följande.

Jämlikt 1 § i förslaget skall Kungl. Majit äga att efter statsrådets hörande

inkalla »värnpliktiga». Av motiveringen framgår, att därmed åsyftas jämväl

icke ständigt tjänstgörande, vid försvarsväsendet fast anställd personal i värnpliktsåldern.

Då detta synes böra tydligt framgå av författningstexten, torde

densamma böra omformuleras exempelvis på det sätt, att orden »inkalla värnpliktiga

etc.---- arbetsuppgifter.» utbytas mot »till tjänstgöring för full
görande

av med avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter inkalla värnpliktiga

ävensom i värnpliktsåldern varande, försvarsväsendet tillhörande fast

anställd, icke ständigt tjänstgörande personal, som icke på grund av eljest

gällande bestämmelser kan tagas i anspråk för dylik tjänstgöring».

Enligt motiveringen skulle den väsentliga praktiska innebörden av 3 §

i förslaget vara, att krigsavlöningsreglementet, krigsfamiljebidragsförordningen

och vissa andra ekonomiska föreskrifter skola bliva tillämpliga å tjänstgöring

enligt den tilltänkta lagen under samma förutsättningar, som gälla beträffande

beredskapstjänstgöring jämlikt 28 § 1 morn., i gällande värnpliktslag

eller motsvarande äldre bestämmelser. Såvitt försvarets civilförvaltning kan

finna måste dock, med den avfattning paragrafen erhållit, särskilda beslut av

Kungl. Majit meddelas för att de angivna författningarna och andra ekonomiska

föreskrifter skola bliva tillämpliga å den inkallade personalen. Örn

denna uppfattning är riktig, kan det ifrågasättas om icke, för undvikande av

tvekan vid tillämpningen, det föreslagna stadgandet borde ersättas med en

föreskrift, att på Kungl. Maj:ts prövning beror, i vad mån de angivna och

andra liknande för krigstjänstgörmg avsedda föreskrifter skola tillämpas.

Det ytterligare syftet med avfattningen av 3 §, nämligen att skapa underlag

för inkallelse av vapenfria värnpliktiga, förefaller att kunna tillgodoses

genom att denna kategori upptages i 1 §. Detta synes kunna ske genom att

efter orden »inkalla värnpliktiga» inom parentes infoga orden »vapenfria värnpliktiga».

Arméförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke 2 § 2 moni. lämpligen borde

givas följande formulering: »Vid tillämpning av 1 mom. skall fullgjord tjänsteplikt

anses likvärdig med militär beredskapstjänstgöring.»

Marinförvaltningen har icke haft något att erinra mot förslaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Flygförvaltningen har anfört i huvudsak följande.

Inom saväl försvarsmakten — därvid särskilt vid de militära förvaltningsmyndigheterna

— som vid flygindustrien och industrier för delleveranser till

M7§lndustrien finnas för närvarande anställda ett stort antal tjänstemän och

arbetare, vilka såsom värnpliktiga dels äro krigsplacerade i sina innehavande

civila befattningar, dels jämlikt uppskovskungörelsen äga mobiliseringsuppskov,

i följd varav de icke alls eller allenast i ringa omfattning fullgjort beredskapstjänstgöring.

Därest denna personal vid tillämpning av den föreslagna

lagen skulle hänföras till sådana värnpliktiga, för vilka inkallelse i första

hand bör ifrågakomma, uppstode den oegentligheten, att ifrågavarande värnpliktiga

befattningshavare icke komme till användning, där de bäst behövdes

under avvecklingsarbetet. Förhållandet skulle dessutom kunna medföra men

för arbetets behöriga gång hos sagda myndigheter och industrier. Flygförvaltningen

föreslår därför, att bestämmelse införes i lagen, varigenom krigsplacering

i civil befattning ävensom tjänstgöring med mobiliseringsuppskov

i förevarande sammanhang jämställes med beredskapstjänstgöring. Förslagsvis

kunde detta ske genom tillägg till 2 § 2 mom. Skulle en sådan bestämmelse

icke anses kunna meddelas, torde i allt fall erfordras, att det under

beredskapen tillämpade uppskovsförfarandet får bibehållas. Förutom att sistnämnda

lösning medför större omgång och besvär för samtliga därav berörda,

märkes särskilt ur personalsynpunkt, att förfarandet kan tillämpas endast för

dem, som fortfarande ha anställning av ovan nämnd art, varemot den civila

personal vid försvaret, som genom arbetsinskränkningarna på grund av beredskapens

avveckling förlorar sin anställning därstädes, i första hand skulle

komma i fråga till militärinkallelse för beredskapens avveckling. Detta komme

att framstå såsom obilligt.

Det synes flygförvaltningen önskvärt att i 2 § 3 mom. utsättes en bestämd

tid, förslagsvis högst 3 månader, utöver vilken inkallelse som regel icke må

sträckas.

Av motiven till 3 § framgår, att härmed huvudsakligen åsyftats, att vissa

ekonomiska bestämmelser skola bliva tillämpliga under sådan tjänstgöring

som avses i lagen. Med den allmänna avfattning lagrummet erhållit måste det

samma anses omfatta även beredskapsförfogandelagen i dess nuvarande sammanhang.

Flygförvaltningen förutsätter emellertid, att frågan örn denna lags

giltighet efter beredskapens upphävande icke är avsedd att regleras i nu förevarande

sammanhang utan att denna fråga kommer att behandlas i den lagstiftning,

i vilken den pågående utredningen rörande förfogandelagstiftningens

fortsatta tillämpning kommer att utmynna.

Statens arbetsmarknadskommission har gjort följande uttalanden.

Enligt 2 § 1 mom. första stycket i utkastet skulle inkallelser i första hand

ifrågakomma för sådana värnpliktiga, som icke eller endast i ringa utsträckning

fullgjort militär beredskapstjänstgöring. Även örn kommissionen förstår

de rättviseskäl, som torde utgöra motiv för en dylik bestämmelse, vill kommissionen

dock, ur de synpunkter kommissionen har att företräda, framhålla,

att vid inkallelserna i första hand arbetsmarknadssynpunkter böra beaktas, så

att inkallelserna i görligaste mån komma att avse sådana värnpliktiga, som

ha svårigheter att vinna utkomst på den civila arbetsmarknaden eller vilkas

arbetsinsatser eljest lättast kunna undvaras. Kommissionen förutsätter i

varje fall, att dylika synpunkter komma att beaktas vid meddelande av beslut

örn inkallelser med stöd av den avsedda lagen. Därvid är emellertid att märka,

att den civila arbetsmarknadens intresse icke i detalj blir detsamma nu som

under kriget. Många av dem, som hittills varit svårumbärliga, t. ex. i krigs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

viktig tillverkning, torde nu kunna undvaras, och åtskilliga av detta skäl meddelade

uppskov torde kunna suspenderas eller hävas. Rättvisesynpunkten hör

därför i ganska stor utsträckning kunna tillgodoses; vad som är angeläget är

att denna synpunkt ej blir den enda utslagsgivande, utan att arbetsmarknadens

aktuella behov tillräckligt beaktas.

Yad angår 2 § 1 mom. andra stycket vill kommissionen ifrågasätta, huruvida

icke ordet »inbegriper» lämpligen bör utbytas mot »motsvarar». Detta synes

vara ett riktigare uttryck för vad som avses med stadgandet, d. v. s. att endast

den del av en tjänstgöringsperiod, som motsvarar fredstjänstgöring, skall frånräknas

i detta sammanhang.

Enligt lagen örn tjänsteplikt fullgjort skogsarbete och arbete inom torvhanteringen

har i allmänhet utmätts icke i dagar utan i på visst sätt fastställda

arbetsprestationer. Kommissionen vill därför föreslå, att i 2 § 2 mom. uttrycket

»samma varaktighet» utbytes mot »motsvarande omfattning».

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har framhållit i

huvudsak följande.

Förslaget innebär, att värnpliktiga skulle tvångsvis tagas i anspråk av krigsmakten

för annan uppgift än rikets försvar eller tryggandet av dess säkerhet.

Rent principiellt lärer man icke kunna undgå att ställa sig tveksam mot en

sådan anordning. Att de av landets medborgare, som äro därtill lämpade, skola

övas och kunna tagas i anspråk för rikets försvar är eller bör framstå som en

självklar plikt för varje svensk. Så kan däremot knappast vara fallet med en

plikt att utföra sådana arbetsuppgifter för krigsmakten, som icke kunna sägas

gälla nyssnämnda ändamål. Dylika uppgifter torde i stället böra tillkomma

stampersonalen, frivilligt tjänstgörande militär personal eller civila, som frivilligt

taga anställning i försvarets tjänst. Centralstyrelsen måste också

ifrågasätta, om icke det erforderliga personalbehovet skulle kunna fyllas ur

dessa kategorier. Några upplysningar örn skälen, varför så befaras ej kunna

ske, återfinnas ej i promemorian. I allt fall synes den föreslagna anordningen ej

rimligen få motiveras med statsfinansiella skäl (billig arbetskraft) eller med

att exempelvis erforderlig stampersonal visserligen finnes tillgänglig men

önskemål föreligga örn dess utnyttjande på annat sätt (för genomgång av

skolor, kurser och dylikt).

Den föreslagna lagen skulle givetvis mötas av mindre betänkligheter, örn

tvångsinkallelse enligt densamma avsåges skola drabba endast sådana värnpliktiga,

som fullgjort ingen eller ringa beredskapstjänst. (Begreppet »ringa

beredskapstjänst» lärer dock få anses relativt tänjbart.) Detta föreslås också

bliva huvudregeln, men där särskilda skäl föranleda annat, skall avsteg från

densamma kunna ske. Man måste därför befara, att lagen kommer att i större

eller mindre utsträckning (även denna undantagsregel är tänjbart formulerad)

öka den ojämnhet i beredskapsbördorna, som obestridligen utgjort en påfrestning

i och för sig under beredskapsåren. I själva verket förefaller det sannolikt,

att inkallelser med stöd av denna särregel komma att främst drabba de

värnpliktiga, som under beredskapsåren uppnått de längsta tjänstgöringstiderna.

Som exempel på fall, då den kan tänkas behöva tillämpas, nämner

promemorian nämligen behovet av specialutbildad personal. Dylik personal

torde emellertid som regel ha blivit hårt anlitad redan för den förstärkta för
svarsberedskapen.

...........

Till förekommande av att viss personalkategori blir i allt tor hog grad

betungad genom den föreslagna lagen vill centralstyrelsen därför föreslå, att

de i förslaget 2 § 3 mom. inryckta, skäligen väga ordalagen »skall inkallad

personal efter lämplig tidrymd såvitt möjligt avlösas» utbytas mot förslagsvis

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 827.

»skall inkallad personal, som önskar avlösning, erhålla sådan efter en tidrymd

av högst 45 dagar. Ingen må på grund av denna lag mot sin vilja hållas inkallad

under längre sammanlagd tid än 45 dagar».

Körande särskilt reservpersonal har i promemorian framhållits, att något

stadgande, på vilket en skyldighet för dylik personal att träda i tjänstgöring

för fullgörande av med avvecklingen sammanhängande arbetsuppgifter skulle

kunna grundas, ej finnes. Emellertid framhålles i promemorian, att dylik

personal, i den mån den är i värnpliktsåldern, torde komma att omfattas av

den tilltänkta lagens bestämmelser. Centralstyrelsen har icke — även örn

visst fog för en motsatt uppfattning kunde föreligga — ansett sig böra ifrågasätta

riktigheten eller i varje fall icke skäligheten av sistnämnda påstående.

Centralstyrelsen vill emellertid med skärpa framhålla, att då gällande reservbefälsförordningar

ej ålagt reservpersonalen sådan tjänstgöring, som avses

med lagen, det icke heller bör ifrågakomma, att reservpersonal tages i anspråk

för dylik tjänstgöring, allenast på den grund att personalen vunnit anställning

i reserven, utan uteslutande på den grund att personalen ifråga befinner sig

i värnpliktsåldern. Reservpersonalen bör följaktligen vid sådant bedömande

som förutsattes i 2 § 1 mom. vara helt jämställd med övriga värnpliktiga. Då

reservpersonalen redan under den förstärkta försvarsberedskapen regelmässigt

varit inkallad under avsevärt längre tidrymd än de värnpliktiga, torde härav

följa, att reservpersonal endast undantagsvis bör kunna tagas i anspråk i nu

förevarande hänseende. Ett motsatt förfaringssätt vore ej endast obilligt utan

skulle förvisso även vara ägnat att framdeles inverka ytterligare hämmande

på reservens rekrytering, vilken redan nu torde vara i viss mån äventyrad

genom den långvariga beredskapstjänst, som ålagts reservpersonalen.

Centralstyrelsen vill ytterligare framhålla, att den i promemorian förutsatta,

på Kungl. Maj:t ankommande noggranna prövningen av de föreliggande

möjligheterna före ett beslut örn inkallelse för angivna ändamål bör omfatta

dels behovet av personal samt dels samtliga anledningar till att icke stam,

frivilliga och civil personal räcka till för det föreliggande behovets täckande.

I detta sammanhang bör särskilt undersökas, att stampersonalen icke använts

för kommendering till kurser, skolor och dylikt, vilka i nuvarande läge kunna

ställas på framtiden.

Lagutkastets 3 § medför, att krigsavlöningsreglementet m. fl. författningar

bliva tillämpliga, örn inkallelse ägt rum enligt den tilltänkta lagen. Yad beträffar

motsvarande fråga för de civila och den militärpersonal, som kan

komma att frivilligt tjänstgöra under beredskapsavvecklingen, förutsätter centralstyrelsen,

att densamma vinner sin lösning i enlighet med vad föredragande

departementschefen anförde i statsrådet vid behandlingen av Kungl. Majis

proposition 1945: 225.

Centralstyrelsen vill icke motsätta sig det remitterade förslaget, därest dess

genomförande anses oundgängligen nödvändigt —■ något som enligt vad centralstyrelsen

inhämtat i vart fall torde bliva förhållandet beträffande flottans

reservpersonal i och för efterkrigsminsvepning.

Svenska reservunderofficers förbundet har avgivit ett i allt väsentligt likalydande

yttrande.

Värnpliktiga officerares riksförbund har anfört följande.

Då tvångsinkallelse av värnpliktiga för fullgörande av sådana arbetsuppgifter

som sammanhänga med beredskapens avvecklande avses skola komma

till stånd endast i sådant fall, att övriga utvägar till personalbehovets tillgodoseende

befunnits otillräckliga, finner riksförbundet intet kunna med fog i

princip erinras mot det framlagda lagförslaget.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Riksförbundet förutsätter emellertid härvid att, såsom också säges i 2 §

1 morn., sådan tvångsvis inkallelse i första hand kommer att drabba dem, vilka

tidigare icke alls eller endast i ringa utsträckning varit inkallade under beredskapstiden,

och det synes riksförbundet härvidlag efter beredskapstidens

slut möjligt att utan olägenhet inkalla dem, vilka tidigare erhållit uppskov

på grund av civil sysselsättning inom exempelvis sådana företag, som arbetat

i krigsindustriens tjänst.

Riksförbundet uttalar vidare det önskemålet, att den i 2 § 3 mom. såsom

lämplig betecknade tidrymden icke annat än i trängande fall utsträckes över

45 dagar.

Yad slutligen beträffar 3 § i lagförslaget, torde denna möjligen böra erhålla

en i så måtto ändrad lydelse, att däri inbegripes jämväl sådan icke värnpliktig

personal, vilken jämlikt frivilligt åtagande utnyttjas för här avsedda

avveckling.

Med ledning av de inkomna yttrandena har det utremitterade lagutkastet

inom försvarsdepartementet underkastats överarbetning i vissa hänseenden.

Redan i annat sammanhang har jag haft anledning framhålla, att de sär- Departementsskilda

arbetsuppgifter, som äro förknippade nied den förstärkta försvarsbered- chefen

skapens avveckling, så långt det är möjligt böra utföras utan att värnpliktiga

och annan personal tvångsvis tagas i anspråk. Jag utgår från att den i krigsmaktens

fredsorganisation ingående personalen i första hand skall anlitas för

sådant ändamål. I den mån denna personal icke är tillräcklig för de omfattande

arbeten, örn vilka här är fråga, bör civil arbetskraft tillfälligt anställas

samt frivilligt tjänstgörande militär personal tagas i anspråk. Självfallet böra

även f. d. krigsfrivilliga, som så önska, härvid kunna ifrågakomma. Det är

emellertid att antaga, att dessa åtgärder icke bliva tillfyllest för tillgodoseende

av det vid avvecklingen uppkommande personalbehovet. Så kan tänkas bliva

förhållandet i sådana fall då i huvudsak endast personal med särskild utbildning

kan komma i fråga, exempelvis vid minsvepningsarbete. Även i dylika

fall bör frivillig rekrytering i första hand ske. Jag har i detta syfte föranstaltat

örn att till varje värnpliktig som är utbildad för minsvepningsarbete utgår

anmodan att frivilligt ställa sig till förfogande till undvikande av tvångsvis

inkallelse. Då det emellertid ej kan utan vidare förutsättas, att genom dylika

åtgärder inkallelse tvångsvis kan helt undvikas, synas särskilda lagbestämmelser

örn inkallelse av värnpliktiga böra antagas, vilka kunna tillämpas, örn

personalbehovet beräknas ej lämpligen kunna tillgodoses i annan ordning.

I 1 § av det överarbetade lagförslaget har tvångsinkallelsens karaktär av

andrahandsutväg för beredskapsavvecklingens genomförande kommit till uttryck.

I förhållande till det utremitterade förslaget innefattar det överarbetade

förslaget vissa jämkningar. Sålunda har tillägg gjorts till 1 §, varigenom utsagts,

att — om så skulle visa sig erforderligt — viss personal må kvarhållas i

tjänst i direkt anslutning till tjänstgöring enligt värnpliktslagen. Av lagtexten

framgår vidare, att inkallelse eller kvarhållande kan ske även av fast anställd

personal, som är i värnpliktsåldern och som icke på grund av eljest gällande

bestämmelser kan tagas i anspråk för tjänstgöring, varom här är fråga. Att

även vapenfria värnpliktiga skola kunna inkallas eller kvarhållas med stöd av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

den föreslagna lagen ligger i sakens natur. Härav föranledes icke någon ändring

beträffande arten av den tjänstgöring, som enligt lagen den 26 mars 1943

(nr 121) örn vapenfria värnpliktiga åvilar sådan värnpliktig. Beträffande

tjänstgöringstidens längd bör 3 § andra stycket i sistnämnda lag äga tillämpning,

varvid bör så anses, som örn inkallelse eller kvarhållande skett med stöd

av 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag. Ett stadgande härom har intagits i

lagförslagets 3 §. Utöver vad nu sagts har viss justering av 1 § ägt rum.

I förevarande sammanhang bör även beaktas det läge, som uppkommer,

därest svensk militärpersonals biträde vid avveckling av i våra grannländer

under kriget uppkomna förhållanden, exempelvis för hemtransport av ockupationstrupper

eller krigsfångar, finnes påkallat. Även för sådant fall kan det

bliva erforderligt att hålla värnpliktiga inkallade. Med hänsyn närmast härtill

föreslås en utvidgning av 1 § till att omfatta även avveckling av andra av

krig föranledda förhållanden än förstärkt försvarsberedskap.

I 2 § 1 mom. har föreskrivits, att vid inkallelse eller kvarhållande som i

1 § avses i första hand sådana värnpliktiga böra ifrågakomma som icke eller

endast i ringa utsträckning fullgjort militär beredskapstjänstgöring. Där särskilda

skäl till annat föranleda, må dock undantag från huvudregeln göras.

Flygförvaltningen och arbetsmarknadskommissionen ha i detta sammanhang

framhållit vikten av att icke arbetsmarknadssynpunkterna åsidosättas för ett

ensidigt tillgodoseende av rättvisesynpunkten. Såsom arbetsmarknadskommissionen

erinrat torde emellertid många av dem, som hittills varit svårumbär

liga exempelvis i krigsviktig tillverkning, numera kunna där undvaras.

Åtskilliga av sådana skäl meddelade uppskov böra därför kunna suspenderas

eller hävas. I övrigt böra arbetsmarknadens vid särskilda tillfällen aktuella

behov kunna i erforderlig utsträckning beaktas genom tillämpning av nyssnämnda

undantagsbestämmelse.

I likhet med överbefälhavaren anser jag icke erforderligt att, på sätt chefen

för marinen ifrågasatt, genom en ändring i den föreslagna lagen säkerställa

ekonomisk gottgörelse åt viss personal. Hithörande spörsmål torde jag i annat

sammanhang få underställa Kungl. Marits prövning.

I vissa yttranden lia påkallats bestämmelser örn begränsning av tiden för

tjänstgöring enligt den nu föreslagna lagen. Värnpliktiga officerares riksförbund

har sålunda uttalat önskemål örn att nämnda tid icke annat än i

trängande fall måtte utsträckas över 45 dagar. Centralstyrelsen för de svenska

reservofficersförbunden samt svenska reservunderofficersförbundet ha gått

än längre och föreslagit förbud mot inkallelse på grund av denna lag under

längre sammanlagd tid än 45 dagar. För egen del håller jag väl före, att tiden

för ifrågavarande inkallelser bör i möjligaste mån begränsas, men jag ställer

mig tveksam till möjligheten att redan i lagen fastslå en så snäv tidsgräns

som ifrågavarande sammanslutningar förordat. Det bör i detta sammanhang

beaktas, att som nämnts vissa avvecklingsuppgifter, exempelvis minsvepning

och minröjning, kräva specialutbildad personal, som icke utan vidare kan

ersättas med annan personal, och att uppgifterna ofta äro av så angelägen natur

att onödig tidsutdräkt icke bör få ifrågakomma. Härtill kommer, att det ur

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

15

rättvisesynpunkt icke kan anses givet, att värnpliktig, som icke alls eller endast

i ringa utsträckning fullgjort beredskapstjänst skall fritagas från inkallelse

utöver vad sålunda föreslagits. Jag kan sålunda icke tillstyrka en bestämmelse

av den natur, som sammanslutningarna förordat, men räknar med att

behörig hänsyn likväl skall tagas till de inkallades personliga intressen.

Gentemot 3 § i dess lydelse enligt det utremitterade lagutkastet har från

vissa håll framhållits, att lagrummet skulle få större räckvidd än som avsetts.

Med beaktande av vad sålunda anförts har 3 § omarbetats. Paragrafen i sin

nu föreslagna lydelse innehåller allenast en bestämmelse örn att vid tillämpning

av lagen örn vapenfria värnpliktiga å värnpliktig, som inkallats eller

kvarhållits med stöd av den nu föreslagna lagen, skall så anses som örn inkallelse

skett med stöd av 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag. Föreskrifter angående

ordnandet av de ekonomiska förhållanden, som sammanhänga med inkallelse

eller kvarhållande med stöd av den föreslagna lagen, synas icke behöva

inflyta i lagtexten. Av riksdagen bör emellertid utverkas bemyndigande

för Kungl. Maj:t att pröva i vad män gällande ordning för reglering av ekonomiska

förhållanden, sammanhängande med inkallelse av personal för ändamål

som omförmäles i 28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller motsvarande

äldre bestämmelser, skall äga tillämpning med avseende å inkallelse eller

kvarhållande enligt den nu föreslagna lagen. Ett sådant bemyndigande bör

bland annat medföra befogenhet för Kungl. Majit att närmare reglera de ekonomiska

förmånerna för den med stöd av den föreslagna lagen inkallade personalen

samt att, såvitt angår personal vid den civila statsförvaltningen eller

det statsunderstödda skolväsendet m. fl., i den mån så finnes lämpligt förordna

örn tillämpning av de författningsbestämmelser eller andra regler, som med

avseende å beredskapstjänstgöring fastställts beträffande avlöningsförmåner

och övriga anställningsförhållanden jämte vad därmed äger samband.

Yad chefen för armén i sitt yttrande över det utremitterade lagutkastet anfört

rörande behovet av befäl för utbildning av den personal, vilken även efter

beredskapens upphörande kvarstår i tjänst, och nödvändigheten av att fylla

detta ytterligare befälsbehov torde icke böra i förevarande sammanhang upptagas

till behandling.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

dels att antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag

till lag om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap

m. m.,

dels och medgiva att på Kungl. Majits prövning må bero i vad

mån gällande ordning för reglering av ekonomiska förhållanden,

sammanhängande med inkallelse för ändamål som omförmäles i

28 § 1 mom. i 1941 års värnpliktslag eller motsvarande äldre bestämmelser,

skall äga tillämpning med avseende å inkallelse eller

kvarhållande enligt den föreslagna lagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Berglund.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1945:285 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa förmåner i samband med avvecklingen av försvarsberedskapen. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1945:362 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap m. m. a1 i texten
  3. 2LU 1945:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inkallelse av värnpliktiga för avveckling av försvarsberedskap m. m. s. 1 i texten