Med förslag till lag om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom, m. m
1945-06-01 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:328, Med förslag till lag om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
1
Nr 328.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
återställande av viss från ockuperat land härrörande
egendom, m. m.; given Stockholms slott den 1 juni
19U5.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom;
och
2) lag örn kontroll å viss utländsk egendom m. m.
GUSTAR
Thorwald Bergquist.
Bihang till riksdagens protokoll 19A5. 1 sami. Nr 328.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
Förslag
till
Lag
om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Konungen äger förordna, att med avseende å egendom härrörande från
stat, vars område efter utgången av augusti 1939 varit ockuperat, skall gälla
vad i 2—10 §§ stadgas.
2 §.
Egendom, som i strid mot folkrättens regler av ockupationsmakten eller
för dess räkning tagits i beslag eller underkastats liknande åtgärd eller som
berövats någon genom plundring, för vilken ockupationsmakten måste anses
ansvarig, må, örn den finnes här i riket, i den ordning varom nedan stadgas
återställas till den som egendomen frånhänts eller dennes rättsinnehavare.
Samma lag vare i fråga om här befintlig egendom som eljest av ockupationsmakten
eller någon, tillhörande dess militära eller civila personal, med våld
eller hot eller genom annat otillbörligt förfarande frånhänts rätte innehavaren.
Har vederlag lämnats den, vilken egendom sålunda frånhänts, må såsom
villkor för egendomens återfående uppställas, att lösen gives med högst det
belopp som motsvarar vederlagets värde vid tiden för mottagandet.
Vad ovan sagts gäller ej egendom som införts till riket enligt handelsavtal
eller annat avtal med ockupationsmakten eller eljest på grund av dess utfästelse,
såframt införandet med hänsyn till vederlag och villkor i övrigt
framstår såsom led i en normal affärstransaktion.
3 §.
Skall egendom återställas, äger den som åtkommit egendomen genom godtrosförvärv
att av allmänna medel erhålla ersättning därför med belopp, som
med hänsyn till vad han utgivit för egendomen finnes skäligt, ävensom gottgörelse
för vad han fått vidkännas för att tillvarataga sin rätt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
3
4 §•
Frågor om återställande av egendom enligt 2 § och örn ersättning enligt
3 § prövas av en särskild nämnd, bestående av tre ledamöter, av vilka minst
två skola hava utövat domarämbete. Ledamöterna och suppleanter för dem
förordnas av Konungen. Beträffande beslut av nämnden skall gälla vad allmän
lag stadgar angående omröstning till dom. Kostnaderna för nämndens
verksamhet bestridas av allmänna medel.
Till utredning i ärende som handlägges av nämnden må vid allmän underrätt
höras vittnen och sakkunniga. Genom rättens eller domarens försorg
böra nämnden och sakägarna kallas till förhöret.
Mot nämndens beslut må talan ej förås. Beslut går i verkställighet på sätt
om domstols lagakraftägande dom är stadgat.
5 §.
Ansökan om återställande av egendom som avses i 2 § skall göras hos
utrikesdepartementet eller annan myndighet som Konungen bestämmer.
Myndigheten har att, sedan erforderlig utredning inkommit, överlämna
ansökningen till den i 4 § angivna nämnden.
6 §.
Finner nämnden sannolika skäl föreligga, att egendomen skall återställas,
äger nämnden förordna om kvarstad därå.
Bifalles ansökning om egendoms återställande, skall nämnden, där det ej
förut skett, omedelbart föranstalta om egendomens omhändertagande.
7 §•
Anspråk på ersättning skall framställas hos nämnden inom sex månader
från det beslut att egendomen skall återställas delgavs den som innehade
egendomen, vid äventyr att rätten till ersättning eljest går förlorad.
Bestrides i ärendet, att rätt till ersättning föreligger, skall nämnden, om
den som fordrat ersättning begär det, hänvisa honom att vid allmän domstol
påkalla prövning av denna fråga. Sådan talan skall instämmas inom
sex månader därefter, vid äventyr som i första stycket sägs.
8 §•
Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som skall återställas,
äger han, ändå att fordringen ej är förfallen till betalning, framför ägaren
rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall ock gälla
i fråga om den som har rätt att lcvarhålla egendomen till säkerhet för förfallen
fordran.
Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall, örn borgenären det
yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet egendom,
som enligt vad i utsökningslagen är stadgat satts i kvarstad eller under skingringsförbud,
skall beloppet, där part det äskar, utgivas till överexekutor; och
har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § nämnda lag är för där
avsett fall stadgat.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
9 §•
Har egendom återställts, äger kronan för den ersättning denna nödgats utgiva
att inträda i den rätt till skadestånd som skulle hava tillkommit rätte
innehavaren, örn ersättningen erlagts av honom.
10 §.
Rubbar man egendom, som är satt i kvarstad enligt denna lag, dömes till
fängelse eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till dagsböter dömas.
Böter tillfalla kronan. •
11 §.
Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga
beträffande kvarstad som avses i denna lag och tillämpningen av lagen
i övrigt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till
och med den 30 juni 1946. I fråga om egendom, beträffande vilken beslut
örn dess återställande meddelats under lagens giltighetstid, och ersättning
i anledning av sådant beslut, så ock beträffande sådant under nämnda tid
begånget brott som avses i lagen skall vad i lagen stadgas äga tillämpning
även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
5
Förslag
till
Lag
om kontroll å Tiss utländsk egendom m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Finnes i anledning av kapitalflykt till Sverige eller eljest med hänsyn till
rådande av kriget föranledda utomordentliga förhållanden nödigt att vilma
kontroll över utländsk egendom inom riket, äger Konungen förordna, att här
befintlig egendom, som tillhör viss främmande stat, juridisk person eller
medborgare i samma stat eller annan som är bosatt i den staten, skall, i den
mån ej Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer medgiver undantag,
vara underkastad förbud att säljas eller skingras.
2 §•
Kan skäligen befaras att egendom som i 1 § sägs undanstickes eller förstöres,
må på framställning av myndighet som Konungen bestämmer den
nämnd som omförmäles i 4 § lagen om återställande av viss från ockuperat
land härrörande egendom förordna om kvarstad å egendomen.
Har förordnande som ayses i 1 § meddelats beträffande viss stat och äger
den staten eller juridisk person eller medborgare i samma stat eller annan
som är bosatt i den staten bestämmande inflytande över aktiebolag, ekonomisk
förening eller annan juridisk person här i riket, må, örn det skäligen
kan befaras att denna tillhörig egendom undanstickes eller förstöres, nämnden
på framställning som i första stycket sägs förordna örn kvarstad å egendomen.
3 §•
För tillämpning av denna lag äger Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer föreskriva uppgiftsskyldighet med avseende å egendom
som i 1 § sägs.
Underlåter någon att lämna föreskriven uppgift eller finnes skälig anledning
misstänka att han lämnat vilseledande uppgift, må undersökning verkställas
av kontor, kassafack, lagerlokal eller annat utrymme, varöver han
förfogar, så ock granskning ske av hans handelsböcker och affärshandlingar.
I fråga örn befogenhet att besluta angående undersökning eller granskning
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
som nu nämnts samt beträffande tid, då undersökning må äga rum, och
förfarandet därvid skola bestämmelserna angående husrannsakan äga tilllämpning.
Vad som inhämtats genom svar i anledning av uppgiftsskyldighet som
stadgas i första stycket eller vid undersökning eller granskning varom i
andra stycket förmäles må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande
av syftet med uppgiftsskyldigheten eller åtgärden.
4 §•
Beträffande ärenden, med vilka nämnden tager befattning enligt denna
lag, skall vad i 4 § lagen om återställande av viss från ockuperat land härrörande
egendom stadgas äga motsvarande tillämpning.
5 §.
Bryter någon mot skingringsförbud som meddelats med stöd av 1 §, straffes
med fängelse eller dagsböter.
Rubbar man egendom som är satt i kvarstad jämlikt 2 §, dömes till fängelse
eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,
må till dagsböter dömas.
Den som underlåter att lämna uppgift som avses i 3 § första stycket eller
ock vid avgivande av sådan uppgift eller i samband med undersökning eller
granskning varom i 3 § andra stycket förmäles söker vilseleda myndighet
rörande förhållande varom fråga är, straffes med dagsböter eller fängelse.
Samma lag vare, där någon bryter mot tystnadsplikt som stadgas i 3 § tredje
stycket.
Böter tillfalla kronan.
6 §•
Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga
beträffande skingringsförbud och kvarstad som avses i denna lag samt
beträffande tillämpningen av lagen i övrigt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till
och med den 30 juni 1946. I 3 § tredje stycket meddelad föreskrift om tystnadsplikt
och vad i lagen stadgas rörande överträdelse av samma föreskrift
samt vad i lagen stadgas i fråga om sådant under tiden för dess giltighet begånget
brott som avses i lagen skall äga tillämpning jämväl efter det lagen
i övrigt upphört att gälla.
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
7
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 maj 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga angående lagstiftning
örn återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom samt
örn kontroll å viss utländsk egendom i Sverige.
Föredraganden anför följande.
Under de senaste åren har i åtskilliga sammanhang från de allierade nationernas
sida framställts önskemål att de neutrala staterna måtte medverka till
återställande av egendom, som under kriget rättsstridigt
frånhänts invånare i ockuperade länder.
Genom en not den 5 januari 1943 från brittiska beskickningen i Stockholm
bragtes sålunda till svenska regeringens kännedom en deklaration av
de allierade nationerna beträffande sådan egendom. Deklarationen hade utfärdats
av Sydafrikanska unionens, Amerikas förenta staters, Australiska
statsförbundets, Belgiens, Kanadas, Kinas, Tjeckoslovakiska republikens,
Brittiska rikets, Greklands, Indiens, Luxemburgs, Nederländernas, Nya Zeelands,
Norges, Polens, De socialistiska rådsrepublikemas unions, Jugoslaviens
och Frankrikes regeringar. Deklarationen innehöll en varning till alla, i synnerhet
till personer i neutrala länder, av innehåll att de allierade nationerna
ämnade göra sitt yttersta för att omintetgöra de plundringsmetoder som av
fienden praktiserats. I sådant syfte förbehölle de sig rätt att ogiltigförklara
alla överlåtelser av eller andra transaktioner med egendom, rättigheter och
intressen av vad slag det vara månde i ockuperade eller—direkt eller indirekt
— »kontrollerade» områden. Detta gällde såväl egendom, vilken funnes i
dessa områden, som egendom i övrigt vilken tillhörde i sådana områden bosatta
personer (inklusive okända sådana). Såsom »kontrollerat» område räknades
t. ex. den icke ockuperade zonen av Frankrike. Varningen gällde oavsett
om överlåtelser eller transaktioner tagit formen av öppet rov eller öppen
plundring eller hade en till synes laglig utformning samt även örn de utgåves
såsom frivilligt företagna. — I ett bifogat memorandum gavs en närmare utläggning
av deklarationen. Däri framhölls, att man sökte giva densamma
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
största möjliga publicitet. Som exempel på plundringsmetoder nämndes stöld
eller tvångsköp av konstverk samt tillägnelse eller överlåtelse av obligationer,
ställda till innehavaren.
Svenska regeringen erhöll vidare den 24 februari 1944 genom Amerikas
förenta staters beskickning i Stockholm meddelande örn en deklaration, utfärdad
den 22 februari samma år av Förenta staternas finansminister. Det
uppgavs att en likalydande deklaration utfärdats av brittiska och sovjetryska
finansdepartementen. Deklarationen innehöll en varning till alla vederbörande
och särskilt till personer i neutrala länder gentemot förfoganden
av fienden med avseende å rövat guld. En not av samma innehåll överlämnades
av brittiska beskickningen i Stockholm.
Genom en brittisk och en amerikansk not, båda den 2 oktober 1944, erhöll
svenska regeringen del av en av de resolutioner som antagits av de allierade
nationernas konferens för penning- och finansfrågor i Bretton Woods." Denna
resolution berörde, utom egendom från ockuperade länder, även fiendeegendom
i ..allmänhet, som funnes inom de neutrala ländernas områden.
I noten begärdes, att svenska regeringen måtte vidtaga åtgärder, ägnade
att tillgodose de syften som kommit till uttryck i resolutionen.
Sedermera lia även från härvarande brasilianska, norska, sydafrikanska,
grekiska, belgiska, polska, nederländska, tjeckoslovakiska och mexikanska
beskickningar överlämnats notifikationer att regeringarna i vederbörande länder
anslutit sig till den ifrågavarande resolutionen, i anledning varav hemställan
riktades till svenska regeringen att vidtaga erforderliga åtgärder för
resolutionens genomförande. Medan flertalet notifikationer i likhet med den
brittiska och den amerikanska utmynna i en helt allmänt avfattad hemställan
om åtgärder, framställas i den grekiska och den polska önskemål örn
svensk medverkan allenast beträffande grekisk respektive polsk egendom.
Slutligen ha bolivianska, venezuelanska, luxemburgska och chilenska regeringarna
notificera! vederbörande svenska beskickningar om sin anslutning
till resolutionen.
De åtgärder som Sverige enligt resolutionen borde företaga äro av delvis
olika art beträffande å ena sidan egendom i Sverige, tillhörig rättssubjekt i
ockuperade länder eller rövad från dessa länder, samt å andra sidan här befintliga
tillgångar som tillhöra rättssubjekt i fiendeland eller fiendens ledare
och dessas medhjälpare. I första hand påkallas i båda fallen egendomens
omhändertagande eller ställande under kontroll men slutligt åsyftas dess
utlämnande i större eller mindre omfattning.
Med avseende å egendom från ockuperade länder begäres i resolutionen,
att svenska regeringen skall vidtaga omedelbara åtgärder för att hindra överlåtelser
elfer andra förfoganden beträffande egendom, tillhörande regering,
enskilda eller institutioner i ockuperade länder, vidare beträffande »rövad
egendom» av olika slag, nämligen guld, pengar, konstföremål, värdepapper
(securities), andra bevis om äganderätt i finansiella eller kommersiella företag
och andra tillgångar. Vidare kräves, att svenska regeringen skall vidtaga
åtgärder för att framskaffa, avskilja och till vederbörande befrielsemyndigheters
förfogande ställa sådan egendom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 328. J
I fråga om den rövade egendomen har i en inledande motivering till resolutionen
framhållits, att fiendemakter och dessas medborgare tagit egendom
i ockuperade stater genom öppet rov och öppen plundring, genom under hot
framtvingade överlåtelser eller genom mera svåråtkomliga och invecklade
metoder, vilka ofta — för att giva ett sken av laglighet åt röveriet och för
att säkra äganderätt och kontroll under efterkrigsperioden — genomförts
under medverkan av fiendens lydregeringar. Vidare har uttalats, att spörsmålet
om avslöjande och utredning av dessa transaktioner erhållit internationell
karaktär genom att fiendeländerna och deras medborgare dragit kedjan
av äganderätt och kontroll genom ockuperade och neutrala länder.
Rörande fiendeegendomen kräves i resolutionen att svenska regeringen
skall vidtaga omedelbara åtgärder i syfte att förebygga undangömmande
med svikliga medel eller annorledes av egendom i Sverige, som tillhör eller
påstås tillhöra antingen regering, enskilda eller institutioner inom fiendeländer
eller fiendens ledare och dessas medhjälpare. Det förutsättes vidare, att
svenska regeringen skall vidtaga åtgärder för att underlätta egendomens
slutliga överlämnande till de myndigheter i fiendeländerna som upprättas
efter vapenstilleståndet.
I motiveringen har till stöd för kraven beträffande fiendeegendomen anförts,
att medborgare i fiendestater och medhjälpare till dessa i förkänslan
av nederlaget överfört egendom till och genom neutrala länder för att på
så sätt kunna dölja egendomen och bibehålla sitt inflytande och sin makt.
Inhämtade upplysningar giva vid handen att vad angår de i resolutionen
innefattade önskemålen beträffande egendom fran ockuperade länder åtgärder
nu påkallas endast i fråga om därifrån rövad egendom. Sverige skulle
spärra samt kvarstadsbelägga och överlämna rövad egendom, oberoende av
vem som nu äger egendomen.
Beträffande annan i Sverige befintlig egendom, tillhörig regering, enskilda
eller institutioner i ockuperade länder, torde förutsättas, att mellan Sverige
och de olika regeringarna i de befriade "länderna träffas särskilda överenskommelser.
Denna fråga tarvar fördenskull icke övervägande i detta sammanhang.
De framställningar som de allierade nationerna enligt den lämnade redogörelsen
gjort rörande egendom i Sverige taga sikte på två huvudgrupper av
tillgångar, nämligen i ockuperade länder rövad egendom oberoende av
vem som innehar densamma — samt sådan egendom som av de allierade
nationerna betraktas såsom fiendens.
Vad först angår rövad egendom — som jag fattar i den föiut angivna
vidsträckta bemärkelsen — vill jag erinra, att vissa regler örn ockupationsmaktens
befogenheter med avseende pa egendom i ockuperad stat
upptagits i det vid andra fredskonferensen i Haag 1907 tillkomna reglementet
angående lagar och bruk i lantkrig (lantkrigsreglementet). I avdelning lil
av reglementet, som avhandlar militär maktbefogenhet inom fientlig stats
område, stadgas bl. a„ att enskildas egendom skall respekteras och att en
-
Departements
chefen.
C'' > -
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
skild egendom icke får tagas i beslag. Plundring är i reglementet uttryckligen
förbjuden. De befogenheter som enligt reglementet tillkomma ockupationsmakten
beträffande egendom i landet taga huvudsakligen sikte på
ockupationsarméns behov. Sålunda få rekvisitioner in natura mot betalning
avfordras invånarna för ockupationsarméns räkning. Vidare får ockuperande
armé lägga beslag på kontanta penningar, fonder och exigibla värdehandlingar
som utgöra verklig statsegendom, vapenförråd, transportmedel,
magasin och förnödenheter samt överhuvud all lös statsegendom av beskaffenhet
att kunna användas vid krigsföretag. Vissa kommunikationsmedel
ävensom krigsförråd få beslagtagas även om de tillhöra enskilda personer.
Såväl innehållet i de allierades framställningar som eljest tillgängliga uppgifter
giva vid handen, att under andra världskriget egendom i stor omfattning
i av Tyskland ockuperade länder frånhänts ägaren genom våld eller
andra former av tvang, som utövats av ockupationsmakten. Så har exempelvis
skett genom ren plundring eller genom folkrättsligt otillåtna beslagsoch
rekvisitionsåtgärder från ockupationsmaktens samt dess militära och
civila tjänstemäns sida. Det har vidare förekommit, att ockupationsmyndighetema
i till det yttre lagliga former träffat avtal med invånarna i besatta
områden om förvärv mot vederlag av egendom men att de enskilda motparternas
medverkan till dessa avtal vunnits endast genom ett mot dem
riktat hårt tryck som icke varit mindre kännbart än fysiskt våld. I ej ringa
utsträckning har ockupationsmakten för att lättare vinna sina önskemål begagnat
lydregeringar som redskap och på denna omväg tvångsvis kommit i
besittning av egendom som den velat tillägna sig.
I den man egendom, som salunda orättmätigt frånhänts invånare i ockuperat
land, överförts till neutrala länder framstår det som önskvärt och
naturligt, att dessa länder främja egendomens återställande till rätter ägare.
Det är icke uteslutet att sådan egendom som här är i fråga förvärvats av
svenska köpare. Den omständigheten att egendomen övergått på nya händer
torde enligt vår lagstiftning icke i och för sig utgöra hinder mot en sådan
restitution som nyss nämnts i de fall då den svenske innehavaren vid sitt
förvärv av egendomen känt till det rättsstridiga frånhändandet eller åtminstone
haft skälig anledning misstänka bristen i det tidigare fånget. Han
lärer i sådant fall regelmässigt vara skyldig att på därom förd talan utan
ersättning återlämna egendomen till den som orättmätigt berövats densamma
eller dennes rättsinnehavare. Den offentlighet som de allierades deklarationer
rörande rövad egendom erhållit torde ha medfört, att den som förvärvat
dylik egendom i regel kan antagas ha varit medveten om det tvivelaktiga
i sin åtkomst. Särskilt synes detta vara fallet i fråga örn egendom,
som någon utan samband med ordinära affärstransaktioner förvärvat antingen
direkt från ockupationsmaktens organ eller från ockupationsmakten
närstående företag och agenturer.
Emellertid kan man icke bortse från att egendom, varom här är fråga,
kan ha förvärvats i god tro. Detta kan vara förhållandet i fråga om sådan
egendom, vars härkomst från ockupationslandet icke varit särskilt framträ
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Alaj.ts proposition nr 328.
Ii
dande. I dylika fall kunna med hänsyn till svensk rätts regler om skydd för
godtrosförvärv svårigheter möta för den ursprunglige ägaren att återbekomma
sin egendom. Enligt svensk rätt torde nämligen den som här i riket i god
tro förvärvat stulen egendom eller egendom, som på annat brottsligt sätt än
genom vanlig stöld frångått sin ägare, icke vara skyldig att annat än mot
lösen utgiva densamma. I fråga örn viss egendom föreligger icke ens skyldighet
att mot lösen utgiva egendomen. I förhandenvarande läge vore det
emellertid föga tilltalande, om t. ex. ett museum i ett förut ockuperat land,
som under ockupationstiden berövats visst konstverk, vid dess återfinnande i
Sverige skulle kunna utbekomma det endast mot gäldande av lösen enligt
våra regler om godtrosförvärv. Härtill kommer, att — även när det finns
utsikt att domstolarna slutligen skulle komma till det resultatet att god tro
icke förelåge och den svenske ägaren alltså vore skyldig att utan lösen återställa
föremålet — det synes mindre tillfredsställande, att det skall vara nödvändigt
för den som vill återbekomma sin egendom att innan frågan blir avgjord
föra en kanske långvarig process genom de olika instanserna. En annan
fråga som också kan tänkas bliva föremål för tvist och dragas under domstols
prövning är, huruvida i godtrosfall svensk lagstiftning överhuvud är
tillämplig på fånget.
Det har icke varit möjligt att med ledning av hittills förebragt material
bedöma, i hur stor utsträckning rövad egendom från ockupationsländer förts
till Sverige. Man är emellertid nödsakad räkna med att egendom av detta
slag kan komma att spåras hit. Vid sådant förhållande har jag ansett det böra
övervägas, huruvida icke genom lagstiftning möjlighet borde öppnas att i
snabbare ordning än vanligt och utan hinder av eljest gällande regler om
skydd för godtrosförvärv förhjälpa ägare av rövad egendom till sin rätt. Att
för ett speciellt fall göra ett avsteg från bestående civilrättsliga grundsatser
är naturligen icke utan betänkligheter, men det synes mig icke kunna förväntas,
att de svenska reglerna om skydd för godtrosförvärv, som i jämförelse
med främmande rättssystems motsvarande föreskrifter äro osedvanligt långtgående,
i förevarande fall skola vinna förståelse hos de utländska intressenterna.
Jag vill endast nämna, att varken dansk, norsk eller finsk rätt tillerkänner
den som i god tro förvärvar stulet gods ett sådant skydd som han enligt
svensk rättstillämpning åtnjuter. Jag vill därför föreslå, att möjlighet
öppnas att utan omgång återställa även egendom som förvärvats eller påstås
ha förvärvats i god tro. För de fall da den som skall avsta egendomen enligt
tillämplig lagstiftning kan åberopa godtrosförvärv bör ersättning utgå av allmänna
medel.
önskemålet att rövad egendom snarast skall kunna återställas till rätter
ägare torde bäst främjas genom att för ändamålet en särskild instans inrättas
och utrustas med speciella befogenheter. Jag förbiser icke, att principiella
invändningar kunna resas mot inrättandet av en särskild myndighet för
bedömande av de spörsmål som här äro i fråga. Emellertid torde den prövning,
som i dessa fall måste äga runi beträffande omständigheterna när rätte
ägaren berövades egendomen, med nödvändighet få ske på ett mera bristfäl
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
ligt material än som brukar förebringas vid handläggning av rättsfrågor inför
domstol, varjämte ett snabbt och enhetligt bedömande på denna punkt är särskilt
angeläget. De principiella invändningarna torde även förlora avsevärt i
betydelse, om den som anser sig icke vara skyldig att utgiva egendomen utan
att erhålla lösen beredes möjlighet att, örn han så vill, draga denna från
hans synpunkt betydelsefulla fråga under allmän domstols prövning.
Med hänsyn till det anförda vill jag föreslå, att för ändamålet inrättas
en nämnd, innefattande framstående juridisk sakkunskap. Nämnden bör äga
befogenhet att på framställning av utrikesdepartementets rättsavdelning eller
annan myndighet som Konungen bestämmer ej mindre med kvarstad belägga
tillgångar, som kunna antagas utgöra rövad egendom, än även — utan hinder
av att den som i Sverige innehar egendomen förvärvat den i god tro —
förordna om egendomens återställande. Nämndens beslut i dessa ämnen böra
vara slutgiltiga. Nämnden bör även erhålla befogenhet att, med den begränsning
jag nyss nämnt, pröva huruvida ersättning till godtroende innehavare
skall utgå av allmänna medel.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att i förhållande till ockupationsmakten
tillvarataga möjligheterna att erhålla gottgörelse för de utgifter som
åsamkas kronan i förevarande sammanhang.
Inom justitiedepartementet har i anslutning till det anförda upprättats förslag
till lag om återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom.
Rörande den närmare utformningen av förslaget må följande framhållas.
För att lagstiftningen skall träda i tillämpning torde böra fordras, att
Kungl. Majit särskilt förordnar därom. Ett sådant förordnande lärer böra
begränsas att gälla i förhållande till viss stat, vars område varit ockuperat
efter utgången av augusti 1939.
Den egendom, varpå den nya lagen tager sikte, torde böra i första rummet
bestämmas såsom egendom, vilken i strid mot folkrättens regler antingen
av ockupationsmakten eller, för dess räkning, underkastats beslag
eller liknande åtgärd eller berövats någon genom plundring, för vilken ockupationsmakten
måste anses ansvarig. Vidare torde lagen böra omfatta egendom,
som eljest av ockupationsmakten eller någon, tillhörande ockupationsmaktens
militära eller civila personal, med våld eller hot eller under
därmed jämförliga förhållanden frånhänts rätte innehavaren.
Beträffande innebörden av bestämningen vill jag erinra att såsom jag förut
nämnt ockupationsmakten emellanåt gjort egendomsförvärv under till synes
lagliga former — genom vederbörligen upprättade köpekontrakt o. d. — men
för att vinna säljarens medverkan till avtalsslutet på honom övat sådant tryck
att frivilligt samtycke från hans sida endast skenbart förelegat. Sålunda frånhänd
egendom skall kunna återvinnas med stöd av den föreslagna lagen.
Detsamma blir förhållandet, då ockupationsmakten föranlett en av dess myndigheter
uppsatt lydregim att taga egendom i anspråk för att sedan överlämna
den till ockupationsmakten, såframt förfarandet med hänsyn till sin reella
innebörd står i strid emot folkrättens regler. Beslagsåtgärder som för det egna
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
landets räkning vidtagits av inhemska regeringar, vilka samarbetat med
ockupationsmakten, berättiga däremot icke till återkrav med stöd av den
nya lagen.
1 detta sammanhang måste vidare observeras, att företag i vårt land liksom
i andra neutrala länder under kriget genom sedvanliga affärstransaktioner
från ockupationsmakten eller denna närstående handelskoncerner eller
agenter förvärvat stora kvantiteter egendom, av vilken större eller mindre del
kan ha härrört från ockuperat land. I den mån det härvid gällt vanliga leveranser
av varor — vilka ofta numera förbrukats — eller andra ordinära
prestationer avses icke att man med stöd av den nya lagen skall kunna riva
upp dessa transaktioner. För undanröjande av all ovisshet i nu berörda hänseende
torde böra stadgas, att regeln om återställelse av rövad egendom icke
skall gälla sådan egendom, vilken ingått i prestationer till Sverige, fullgjorda
av ockupationsmakten eller enligt med denna slutet handelsavtal eller eljest
på grund av ockupationsmaktens utfästelse, då prestationerna med hänsyn
till vederlag och villkor i övrigt framstå som led i normala affärstransaktioner.
Utan särskilt stadgande torde det stå klart att den, som gör framställning
om återställelse av egendom har att förebringa utredning, hur egendomen
i fråga frånhänts honom. Kraven på sådan utredning måste emellertid
anpassas efter vad som i varje särskilt fall kan anses rimligt.
Såsom av det föregående framgår torde det ofta ha förekommit, att de
som i ockupationslandet rättsstridigt berövats sin egendom erhållit visst,
låt vara måhända otillräckligt, vederlag. Med hänsyn till detta förhållande
synes böra stadgas, att nämnden såsom villkor för egendomens återbekommande
skall äga uppställa, att för densamma erlägges lösen med belopp,
motsvarande vederlagets värde vid tiden för dess mottagande. Det bör emellertid
icke förbises att uppställandet av en sådan lösenplikt understundom
kan vara obilligt, t. ex. när vederlaget genom andra ockupationsmaktens åtgöranden
icke kommit vederbörande till någon nytta. Nämnden bör därför
ej vara bunden att med beslut om egendomens återställande förknippa föreskrift
örn vederlagets återbetalning. Om det finnes skäligt, bör nämnden
kunna fordra lösen med viss del av vederlaget.
Vad angår gången av sådana ärenden som avses i den föreslagna lagen
torde det vara att antaga, att framställningar i ämnet komma att överlämnas
på diplomatisk väg. Lämpligen bör stadgas, att framställning skall göras
hos utrikesdepartementet eller annan myndighet som Konungen bestämmer
samt att myndigheten, så snart ärendet blivit utrett, har att överlämna framställningen
till den förut omförmälda nämnden. Givetvis bör biträde lämnas
vid komplettering av ärendet. Det bör dock i främsta rummet ankomma på
sakägaren själv eller representationen för det land han tillhör att sörja för
att erforderlig utredning inkommer.
Rörande sammansättningen av den ifrågavarande nämnden torde böra
stadgas, att nämnden skall bestå av tre ledamöter, vilka jämte suppleanter
utses av Konungen. Med hänsyn till beskaffenheten av de ärenden, vilka
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
nämnden har att pröva, böra åtminstone två av ledamöterna hava utövat
domarämbete. Kostnaderna för nämndens verksamhet böra bestridas av allmänna
medel.
Det kan av lätt insedda skäl vara önskvärt, att egendomen i avbidan på
slutlig prövning av återställelsefrågan tages i förvar. I anledning härav torde
böra stadgas, att om sannolika skäl tala för att egendomen bör återställas,
nämnden skall äga förordna örn kvarstad å egendomen. Bifalles framställningen
om att egendomen skall återställas, skall nämnden, därest egendomen
ej förut omhändertagits, omedelbart förordna därom.
Såsom jag förut anfört bör godtrosinnehavare som nödgats återställa egendom
vara berättigad att av allmänna medel erhålla skälig ersättning. Med
hänsyn till de särskilda omständigheter som föreligga med avseende å rövad
egendom synes det rimligt att denna ersättning — oavsett vad eljest må
gälla vid godtrosförvärv — utmätes med hänsyn till vad den ersättningsberättigade
själv givit för egendomen. Att egendomen redan vid tiden för förvärvet
hade ett högre värde bör sålunda icke medföra skyldighet att ersätta
den vinst som förvärvet innebar, och en efter tidpunkten för förvärvet inträdd
värdestegring bör ej heller komma i betraktande. Då vidare hithörande
egendom kan hava förvärvats under sådana förhållanden att främmande lag
med dess i allmänhet mera inskränkta godtrosskydd är tillämplig, synes
böra uttryckligen stadgas, att reglerna om ersättning till godtrosförvärvare
ej skola gälla, såvitt innehavaren enligt den lagstiftning som skall tillämpas
med avseende å giltigheten av hans förvärv varit skyldig utgiva egendomen
utan lösen. Befinnes vederbörande äga rätt till ersättning för att han tvingas
avstå egendomen, bör han tillika erhålla gottgörelse för vad han i ärendet
nödgats utgiva för att tillvarataga sin rätt.
I syfte att ersättningsfrågorna utan alltför långt dröjsmål skola bringas
till en lösning torde lämpligen böra föreskrivas, att anspråk på ersättning
hos nämnden skall framställas inom viss tid, förslagsvis sex månader, från
det slutligt beslut om skyldighet att utgiva egendomen delgavs innehavaren.
Det torde vara erforderligt, att någon representant för kronan får tillfälle att
uttala sig med anledning av sådan framställning. Föreskrift härom synes
lämpligen kunna införas i tillämpningsföreskrifter.
Genom att behandlingen av ifrågavarande ärenden enligt förslaget sammanförts
till nämnden såsom enda instans kunna de rättsägare som nödgas
avstå rövad egendom erhålla en snabb prövning av sina anspråk. Frågan,
huruvida ett giltigt godtrosförvärv föreligger, torde emellertid vara en
sådan typisk rättsfråga att —- såsom jag förut framhållit — möjlighet bör
finnas för sakägare, som så önskar, att få sin rätt prövad av allmän domstol.
Det torde därför böra stadgas, att om vederbörande så begär, nämnden skall
till prövning av allmän domstol hänskjuta fråga som nu nämnts. Sakägaren
har då att till domstol instämma kronan. Det torde, även örn dylik hänvisning
sker, icke vara nödvändigt att med ersättningsärendets vidare behandling
skall anstå. Nämnden torde sålunda, om det finnes lämpligt, kunna
fastställa ersättningens belopp under förutsättning att ersättning överhuvud
skall utgå.
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
15
Den egendom som skall återställas kan tänkas vara föremål för panträtt
eller retentionsrätt eller vara utmätt. Med avseende å företräde till ersättning
i dylika fall torde i lagen böra upptagas regler, motsvarande vad som i sådant
hänseende stadgats i 21 § allmänna förfogandelagen.
Om kronan utgivit ersättning till godtroende rättsägare, bör kronan äga
rätt att av dennes fångesman återkräva den utgivna ersättningen, såframt
fångesmannen vid sitt förvärv ej var i god tro. Även härom har uttryckligt
stadgande ansetts böra givas. Jag vill påpeka, att örn fångesmannen enligt
den å hans förvärv tillämpliga lagstiftningen till sitt fredande ej kunnat
åberopa god tro, han även i nu förevarande avseende enligt förslaget
skall jämställas med den som är i ond tro.
Straffet för rubbande av egendom, som är satt i kvarstad, är enligt 10 kap.
21 § allmänna strafflagen böter eller fängelse i högst sex månader. Denna
straffskala synes med hänsyn till omständigheterna icke vara tillräckligt avskräckande
gentemot försök att rubba kvarstad enligt denna lag. En särskild
strängare straffbestämmelse torde därför böra upptagas i lagen.
De närmare föreskrifter som kunna finnas erforderliga beträffande kvarstad
samt beträffande tillämpningen av lagen i övrigt torde böra utfärdas av
Kungl. Majit i administrativ väg.
Den andra huvudgruppen av tillgångar, som avses med de allierade nationernas
framställningar, utgöres av den s. k. fiendeegendomen. Ehuru i
motiveringen till Bretton-Woodsresolutionens ifrågavarande avsnitt väsentligen
beröres endast egendom, som i flyktsyfte överförts från fiendestater till
neutrala länder, omfatta de önskemål, vari resolutionen utmynnar, ej allenast
fiendeegendom, som hit överförts för att undandöljas, utan överhuvud
all egendom i Sverige, tillhörande regering, enskilda eller institutioner
inom fiendeländer. Särskilt nämnes emellertid egendom, tillhörande fiendens
ledare eller dessas medhjälpare.
I resolutionen har beträffande fiendeegendom hos de neutrala staterna påkallats
mycket vittgående åtgärder. Dessa avse i huvudsak å ena sidan
förebyggande av egendomens undangömmande, å andra sidan underlättande
av egendomens slutliga utlämning till ockupationsförvaltningen i de besatta
fiendeländerna. Från de allierade nationernas sida har ännu icke tillkännagivits
någon ståndpunkt rörande vilken egendom som framdeles skulle utlämnas.
Vad angår sådan egendom, tillhörig motståndare till de allierade nationerna,
som hitförts för att här döljas, Ilar det redan förut ansetts vara ett
viktigt intresse att en noggrann kontroll komme till stånd över sådana
tillgångar. Åtgärder, som åtminstone delvis tjäna detta syfte, ha vidtagits.
Sålunda ha genom de valutadeklarationer, som avgivits jämlikt kungörelsen
den 3 februari 1945 (nr 21) angående allmän deklaration av utländska tillgångar
och skulder m. m. vid 1944 års utgång, uppgifter inkommit med
ledning siv vilka en översikt kan vinnas över likvida tillgångar och viss
därmed jämförlig egendom av nu åsyftade kategori.
16
Kungl. Maj:ls proposition ni 328.
Övervägandet av de vittutseende och vanskliga spörsmål, som genom
Brattön-Woodsresolutionen i denna del rests, kräver emellertid, att de
svenska myndigheterna kunna förskaffa sig en fullständig och allsidig överblick
över alla tillgångar i Sverige, tillhöriga viss främmande stat eller dess
medborgare eller juridiska personer. I mån av behov måste svensk statsmakt
i samband härmed kunna sätta dylik egendom under sådan tillsyn
eller förvaltning, som omöjliggör egendomens döljande eller därmed jämförliga
förfoganden över densamma. En del inventeringsmässiga uppgifter
rörande sådan egendom kunna infordras med stöd av bestämmelser, utfärdade
i administrativ ordning, men skingringshindrande eller beslagsliknande
åtgärder i det kontrollsyfte, varom fråga är, kunna icke genomföras utan
bemyndigande i lag.
Det är icke i detta sammanhang anledning att närmare dryfta, i vilken
mån vårt land kan tänkas berett att tillmötesgå de krav som från de allierade
nationernas sida rests. Såsom nämnts är det för övrigt ovisst hur långt de
allierade regeringarna ämna sträcka sina krav på utlämning av egendom.
Den kontroll, för vilken laggrund nu torde böra skapas, synes emellertid
icke i och för sig ägnad att vålla större olägenheter än som med hänsyn till
förhållandena är oundgängligt. Mestadels synes kontrollen icke behöva bliva
av mera ingripande art än ett skingringsförbud. När risk för undanstickande
eller förstöring anses föreligga, kan det emellertid bliva påkallat att belägga
egendomen med kvarstad, vilket möjliggör dess omhändertagande.
Inom justitiedepartementet har med ledning av nu anförda synpunkter
upprättats förslag till lag om kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.
I den föreslagna lagen torde böra stadgas, att då det på grund av rådande,
av kriget föranledda utomordentliga förhållanden finnes nödvändigt att med
hänsyn till kapitalflykt till Sverige eller eljest vinna kontroll över utländsk
egendom härstädes, Konungen skall äga förordna, att här befintlig egendom,
som tillhör viss främmande stat, juridisk person eller medborgare i samma
stat eller annan som är bosatt i den staten utan att vara medborgare i densamma,
skall, i den mån ej Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
medgiver undantag, vara underkastad skingringsförbud. Det bör
anmärkas, att det vid meddelandet av dylikt förbud i vid utsträckning torde
bliva möjligt att göra undantag för olika grupper av tillgångar. Särskilt
kommer härvid i betraktande egendom, tillhörig i det främmande landet bosatta
svenska medborgare, samt i allmänhet egendom, som trots ägarens
nationalitet med hänsyn till sin beskaffenhet framstår som närmare anknuten
till Sverige än till utländsk stat.
Det torde bliva lämpligt att till viss myndighet, som Konungen bestämmer,
uppdraga huvudparten av bestyret med de inventerings- och kontrollåtgärder
som i förevarande sammanhang komma i fråga. Jag vill framhålla,
att denna uppgift icke bör anförtros den förut omtalade nämnden som bör
ha ställningen av en opartisk dömande instans. I lagen synes böra stadgas att
det skall ankomma på myndigheten i fråga att, när risk för undanstickande
Kungl. Majlis proposition nr 328-
17
tiller förstöring anses föreligga, göra framställning hos nämnden om kvarstad
å egendomen. Kvarstad bör i detta fall till skillnad från vad förhållandet
är enligt utsökningslagen kunna läggas även å fast egendom. Uppgiften att
besluta om kvarstad torde böra anförtros den nämnd, som avses i förslaget
till lag örn återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom.
Rörande nämndens befattning med ärenden som här avses synes böra
gälla vad som stadgats i nyssnämnda lagförslag.
1 princip bör ingripande ifrågakomma blott beträffande egendom som omedelbart
tillhör främmande rättssubjekt. Om i ett svenskt aktiebolag en större
aktiepost tillhör medborgare i det främmande landet, skulle sålunda endast
aktierna i fråga beröras av skingringsförbud''eller kvarstad, ej själva företaget.
Det får emellertid icke förbises, att det kan finnas svenska aktiebolag
och andra juridiska personer, i vilka på grund av aktieinnehav eller annan
andelsrätt det främmande inflytandet är så starkt att även företaget såsom
sådant i verkligheten måste anses såsom främmande egendom och följaktligen
bör kunna inbegripas under kontrollåtgärderna. Ett behov att kunna utsträcka
kontrollen till juridisk person, vari finnes ett utländskt intresse, synes
dock föreligga allenast i sådana situationer då risk föreligger för undanstickande
eller förstöring av den egendom — t. ex. en aktiepost — som omedelbart
tillhör det främmande rättssubjektet och alltså kvarstad å denna
egendom är påkallad. Med hänsyn till anförda omständigheter synes det erforderligt,
att i fall, då kvarstad anses böra läggas å viss främmande egendom,
varmed är förenad ett bestämmande inflytande över aktiebolag, ekonomisk
förening eller annan juridisk person, jämväl den juridiska personens egendom
kan läggas under kvarstad. Icke blott de aktieposter som äro på främmande
händer utan även företaget såsom sådant bör följaktligen i dylikt fall
kunna sättas under den kontroll som kvarstadsåtgärden åsyftar.
Jag har förut framhållit, att en del inventeringsmässiga uppgifter rörande
främmande egendom torde kunna infordras med stöd av föreskrifter, utfärdade
i administrativ ordning, och alltså utan bemyndigande i lag. Med hänsyn
till att det för genomförandet av de nu avsedda åtgärderna kan bliva behövligt
att infordra uppgifter ej blott av ägarna själva och deras härvarande
representanter utan även av banker, advokater och andra företag eller yrkesutövare
med en förvaltande eller förmedlande funktion inom affärslivet synes
det emellertid lämpligt att i lagen inrycka en generell bestämmelse om
rätt för Konungen eller den myndighet som Konungen bestämmer att utan
hinder av vad eljest må gälla föreskriva uppgiftsskyldighet med avseende å
sådan egendom som här åsyftas.
För den händelse att någon underlåter lämna begärd uppgift eller att avlämnad
uppgift kan antagas vara vilseledande bör — i nära anslutning till
vad som för motsvarande fall skett i allmänna förfogandelagen (22 §) i
lagen stadgas möjlighet att företaga undersökning av kontor, kassafack,
lagerlokaler eller andra utrymmen och alt verkställa granskning av liandelsböcker
och affärshandlingar.
Vad som inhämtats genom svar i anledning av uppgiltsskyldighet som nyss
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 328. 3
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
nämnts eller vid undersökning eller granskning bör givetvis ej få yppas i
vidare mån än som kräves för vinnande av det syfte varom fråga är. Stadgande
härom synes böra upptagas i lagen.
Den jämlikt 10 kap. 21 § allmänna strafflagen gällande straffskalan för
rubbande av kvarstadsegendom synes även i fråga om kvarstad enligt nu
förevarande lagförslag otillräckligt avskräckande. Det i 10 kap. 22 § bestämda
straffet för åsidosättande av skingringsförbud, böter, torde ej heller vara
till fyllest såvitt angår skingringsförbud som avses i förslaget. Särskilda
strängare straffbestämmelser med avseende å såväl kvarstad som skingringsförbud
torde därför böra upptagas i lagen. Straffbestämmelser torde vidare
böra upptagas för underlåtenhet att lämna infordrade uppgifter och vilseledande
av myndighet vid avgivande av uppgift eller vid undersökning eller
granskning som företages i anslutning till stadgad uppgiftsplikt.
Liksom beträffande den först behandlade lagen torde det i den nu förevarande
böra stadgas, att Konungen skall äga meddela de närmare föreskrifter
med avseende å de i lagen upptagna handräckningsåtgärderna och tillämpningen
av lagen i övrigt, som må finnas erforderliga.
De båda lagarna torde böra träda i kraft omedelbart och gälla till och
med den 30 juni 1946. I anslutning till stadgandet om lagarnas temporära
giltighet torde vissa övergångsbestämmelser böra upptagas.
Den förutnämnda å Bretton-Woodskonferensen antagna resolutionen torde
få såsom bilaga A fogas vid protokollet i detta ärende.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Thore Wisén.
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
19
Förslag
till
Lag
om återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Konungen äger förordna, att i förhållande till stat, vars område efter utgången
av augusti 1939 varit ockuperat av krigförande makt, skall gälla
vad nedan i 2—10 §§ stadgas.
2 §•
Egendom, som i strid mot folkrättens regler antingen av ockupationsmakten
eller för dess räkning underkastats beslag eller liknande åtgärd eller
ock berövats någon genom plundring, för vilken ockupationsmakten måste
anses ansvarig, eller som eljest av ockupationsmakten eller någon, tillhörande
dess militära eller civila personal, med våld eller hot eller under därmed
jämförliga förhållanden frånhänts rätte innehavaren, må, örn den finnes
i Sverige, återställas till den som berövats egendomen eller dennes rättsinnehavare,
ändå att den som i Sverige innehar egendomen förvärvat den i
god tro. Har den som berövats egendomen erhållit vederlag därför, må dock
såsom villkor för egendomens återbekommande uppställas, att lösen därför
gives med högst det belopp som motsvarar vederlagets värde vid den tid
då han mottog detsamma.
Vad nu sagts gäller ej egendom, vilken ingått i prestationer till Sverige som
fullgjorts av ockupationsmakten eller enligt med ockupationsmakten slutet
handelsavtal eller eljest på grund av dess utfästelse och som med hänsyn till
vederlag och villkor i övrigt framstå som led i normala affärstransaktioner.
3 §•
Framställning örn att egendom som avses i 2 § skall återställas må göras
hos utrikesdepartementet eller annan myndighet som Konungen bestämmer.
Myndigheten har att överlämna framställningen till den nedan i 4 § omförmälda
nämnden, så snart ärendet kommit i sådant skick att det lämpligen
kan ske.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
4 §•
Frågor om återställande av egendom som ovan sägs prövas av en särskild
nämnd, bestående av tre ledamöter, av vilka minst två skola hava
utövat domarämbete. Ledamöterna och suppleanter för dem förordnas av
Konungen. Beträffande beslut av nämnden skall gälla vad allmän lag stadgar
angående omröstning till dom. Kostnaderna för nämndens verksamhet
bestridas av allmänna medel.
Till utredning i ärende som hänskjutits till nämnden må vid allmän underrätt
höras vittnen och sakkunniga. Genom rättens eller domarens försorg
skola nämnden och parterna kallas till förhöret.
Mot nämndens beslut må talan ej föras.
5 §.
Finner nämnden i anledning av framställning som avses i 3 § sannolika
skäl föreligga, att 2 § är tillämplig med avseende å egendomen, äger nämnden
förordna örn kvarstad därå.
Bifalles framställningen, skall nämnden, där det ej förut skett, omedelbart
föranstalta om egendomens omhändertagande.
6 §.
Den som av nämnden förklarats skyldig att avstå egendom som avses i
2 § är, såframt han förvärvat egendomen i god tro, berättigad att av allmänna
medel erhålla en med hänsyn till vad han givit för egendomen
skälig ersättning därför jämte gottgörelse för vad han i ärendet nödgats
utgiva för tillvaratagande av sin rätt.
Anspråk på ersättning skall framställas hos nämnden inom sex månader
från det slutligt beslut om skyldighet att utgiva egendomen delgavs innehavaren,
vid äventyr att rätten till ersättning eljest går förlorad.
Göres i ärendet gällande att skyldighet förelegat att utgiva egendomen utan
ersättning, skall frågan härom hänskjutas till prövning efter stämning vid
allmän domstol, örn den som gjort anspråk på ersättning begär det.
7 §•
Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som skall avstås
enligt denna lag, äger han, ändå att fordringen ej är förfallen till betalning,
framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma
skall ock gälla i fråga örn den som har rätt att kvarhålla egendomen till
säkerhet för förfallen fordran.
Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall, om borgenären det
yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet egendom,
som enligt vad i utsökningslagen är stadgat satts i kvarstad eller under skingringsförbud,
skall beloppet, där part det äskar, utgivas till överexekutor; och
har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § nämnda lag är för där
avsett fall stadgat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
21
8 §•
Skall ersättning utgå enligt vad ovan sägs, äger kronan att av fångesman
återkräva vad kronan nödgats utgiva, där ej fångesmannen vid sitt förvärv
var i god tro.
9 §.
Vad i denna lag stadgas om rätt till ersättning enligt 6 § eller frihet
från ersättningsskyldighet enligt 8 § skall ej gälla, såvitt den som åberopar
god tro enligt den med avseende å giltigheten av hans förvärv tillämpliga
lagstiftningen skolat utgiva egendomen utan lösen.
10 §.
Rubbar man egendom, som är satt i kvarstad enligt denna lag, dömes till
fängelse eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till dagsböter dömas.
Böter tillfalla kronan.
11 §•
Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga
beträffande kvarstad, som avses i denna lag, och tillämpningen av lagen
i övrigt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till
och med den 30 juni 1946. I fråga om egendom, beträffande vilken beslut
om skyldighet att utgiva densamma meddelats under lagens giltighetstid,
och ersättning i anledning av sådant beslut, så ock beträffande sådant under
nämnda tid begånget brott som avses i lagen skall vad i lagen stadgas äga
tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
Förslag
till
Lag
om kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Då det på grund av rådande av kriget föranledda utomordentliga förhållanden
finnes nödvändigt att med hänsyn till kapitalflykt till Sverige eller
eljest vinna kontroll över utländsk egendom härstädes, äger Konungen förordna,
att här befintlig egendom, som tillhör viss främmande stat, juridisk
person eller medborgare i samma stat eller annan som är bosatt i den staten
utan att vara medborgare i densamma, skall, i den mån ej Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer medgiver undantag, vara underkastad
skingringsförbud.
2 §.
Prövas risk föreligga att sådan egendom som i 1 § sägs undanstickes eller
förstöres, må på framställning av myndighet som Konungen bestämmer
den nämnd som omförmäles i 4 § lagen om återställande av viss från ockuperade
länder bortförd egendom förordna om kvarstad å egendomen.
Därest i fall som avses i första stycket med egendomen är förenad ett bestämmande
inflytande över aktiebolag, ekonomisk förening eller annan juridisk
person, skall vad där stadgas gälla jämväl dess egendom.
3 §•
Där så finnes erforderligt för att förbereda beslut om skingringsförbud
eller kvarstad enligt denna lag eller bringa sådant beslut i verkställighet, äger
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer, utan hinder av vad
eljest må gälla, föreskriva uppgiftsskyldighet med avseende å egendom som i
1 § sägs.
Underlåter någon att lämna begärd uppgift eller finnes skälig anledning
misstänka att han lämnat vilseledande uppgift, må undersökning verkställas
av kontor, kassafack, lagerlokal eller annat utrymme, varöver han förfogar, så
ock granskning ske av handelsböcker och affärshandlingar som han må innehava.
I fråga om befogenhet att besluta angående undersökning eller gransk
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
23
ning som nu nämnts samt beträffande tid, då undersökning må äga rum, och
förfarandet därvid skola bestämmelserna angående husrannsakan äga tilllämpning.
Vad som inhämtats genom svar i anledning av uppgiftsskyldighet som stadgas
i första stycket eller vid undersökning eller granskning varom i andra
stycket förmäles må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av
syftet med uppgiftsskyldigheten eller åtgärden.
4 §•
Vad i lagen om återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom
stadgas om nämndens befattning med ärenden, som avses i samma lag,
skall äga motsvarande tillämpning beträffande ärenden, som avses i denna
lag.
5 §•
Bryter någon emot skingringsförbud, som meddelats med stöd av 1 §,
straffes med fängelse eller dagsböter.
Rubbar man egendom, som är satt i kvarstad jämlikt 2 §, dömes till fängelse
eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,
må lill dagsböter dömas.
Den som underlåter att lämna uppgift som avses i 3 § första stycket eller
ock vid avgivande av sådan uppgift eller i samband med undersökning eller
granskning varom i 3 § andra stycket förmäles söker vilseleda myndighet rörande
förhållande varom fråga är, straffes med fängelse eller dagsböter.
Samma lag vare, där någon bryter mot tystnadsplikt som stadgas i 3 § tredje
stycket.
Böter tillfalla kronan.
6 §.
Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga
beträffande skingringsförbud och kvarstad, som avses i denna lag, och
tillämpningen av lagen i övrigt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till
och med den 30 juni 1946. I 3 § tredje stycket meddelad föreskrift om tystnadsplikt
och vad i lagen stadgas rörande överträdelse av samma föreskrift
samt vad där stadgas i fråga örn sådant under tiden för lagens giltighet begånget
brott som avses i lagen skall äga tillämpning jämväl efter det lagen
i övrigt upphört att gälla.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
Bilaga A.
Resolution
antagen av de allierade nationernas konferens för penning- och
finansfrågor i Bretton Woods.
(Översättning.)
VI.
Emmy assets and looted property.
Whereas, in anticipation of their
impending defeat, enemy leaders, enemy
Nationals and their collaborators
are transferring assets to and through
neutral countries in order to conceal
them and to perpetuate their influence,
power and ability to plan future
aggrandizement and work! domination,
thus jeopardizing the efforts of
the United Nations to establish and
permanently maintain peaceful international
relations;
Whereas, enemy countries and their
nationals havé taken the property of
occupied countries and their nationals
by open looting and plunder, by forcing
transfers under duress, as well as
by subtle and complex devices, often
operated through the agency of their
puppet govemments, to give the cloak
of legality to their robbery and to
secure ownership and control of enterprises
in the post-war period;
Whereas, enemy countries and their
nationals havé also, through sales and
other methods of transfer, run the
chain of their ownership and control
through occupied and neutral countries,
thus making the problem of disclosure
and disentanglement one of
international diameter;
VI.
Fientliga tillgångar och rövad
egendom.
Då fiendeländernas ledare, medborgare
och dessas samarbetsmän, i medvetandet
om sitt förestående nederlag,
överföra tillgångar till och genom
nSESEnSSIer i avsikt att dölja dem
oell- alf vidmakthålla sitt inflytande,
sin makt och sina möjligheter att
uppgöra planer för framtida utvidgning
och världshegemoni, därigenom
försvårande de Förenade Nationernas
ansträngningar att upprätta och i
framtiden vidmakthålla fredliga internationella
förbindelser;
Då fiendeländer och deras medborgare
ha tillägnat sig ockuperade länders
och dessas invånares egendom
genom öppet röveri eller plundring,
genom tvångsmässig överlåtelse såväl
som genom sinnrika och invecklade
metoder, ofta genomförda under medverkan
av respektive lydregeringar för
att därigenom giva ett sken av laglighet
åt deras röveri och säkerställa
äganderätt och kontroll av företag under
efterkrigstiden;
Då fiendeländer och deras medborgare
genom försäljning och andra slag
av överlåtelse dessutom så ordnat att
de genom ockuperade och neutrala
länder kontrollera olika tillgångar,
varigenom problemet om dessas uppspårande
och återgång blivit internationellt;
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
25
Whereas, the United Nations havé
declared then* intention to do their
utmost to defeat the methods of dispossession
practised by the enemy,
havé reserved their right to declare
invalid any transfers of property belonging
to persons within occupied
territory, and havé taken measures to
protect and safeguard property, within
their respective jurisdictions, owned
by occupied countries and their national,
as well as to prevent the disposal
of looted property in United
Nations markets;
therefore
The United Nations Monetary and
Financial Conference
1. Takes note of and fully supports
steps taken by the United Nations for
the purpose of:
(a) uncovering, segregating, controlling,
and making appropriate disposition
of enemy assets;
(b) preventing the liquidation of
property looted by the enemy, locating
and tracing ownership and control of
such looted property, and taking appropriate
measures with a view to
restoration to its lawful owners;
2. Recommends:
That all Governments of countries
represented at this Conference take
action consistent with their relations
with the countries at war to call upon
the Governments of neutral countries
(a) to take immediate measures to
prevent any disposition or transfer
within territories subject to their
jurisdiction of any
(1) assets belonging to the Government
or any individuals or
institutions within those United Nations
occupied by the enemy; and
(2) looted gold, currency, art objects,
securities, other evidences of
ownership in finanda! or business
enterprises, arni of olber assets
looted by the enemy;
as well as to uncover, segregate
Då de Förenade Nationerna, vilka
förklarat som sin avsikt att göra sitt
yttersta för att avskaffa de metoder
för frånhändande som begagnats av
fienden, hava förbehållit sig rätten
att ogiltigförklara alla överlåtelser av
egendom hörande till personer inom
ockuperat område och hava vidtagit
åtgärder för att skydda den egendom
inom sina respektive områden, som
äges av ockuperade länder och deras
medborgare, ävensom för att förhindra
överlåtelser av rövad egendom inom
de Förenade Nationernas marknader;
alltså
har de Förenade Nationernas monetära
och finansiella konferens beslutat
att
TT* följa och understödja åtgärder
av de Förenade Nationerna, vilka företagits
i syfte att
(a) uppspåra, avskilja, kontrollera
och på lämpligt sätt disponera fientliga
tillgångar;
(BJ~Töfhiridra likvidering av egendom,
som rövats av fienden, fastställa
ägande- och förfoganderätten till
sådan rövad egendom och genom
lämpliga åtgärder återställa den till
dess lagliga ägare;
2. Rekommendera
att regeringarna för alla de länder,
som äro representerade vid denna
konferens, vidtaga åtgärder i samklang
med deras förbindelser med de
krigförande länderna för att uppfordra
de neutrala ländernas regeringar
att
~ (a}'' omedelbart vidtaga åtgärder för
att förhindra frånhändande eller överlåtelse
inom deras områden av
(1) tillgångar som ägas av staten
eller av individer eller institutioner
inom de Förenade Nationer, som
besatts av fienden; och
(2) rövat guld, valutor, konstföremål,
obligationer, andra bevis örn
äganderätt till finans- och affärsföretag
och till andra tillgångar,
som rövats av fienden;
ävensom all uppspåra, avskilja och
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
and hold at the disposition of the
post-liberation authorities in the
appropriate country any such assets
within territory subject to their
jurisdiction;
ställa till efterkrigsmyndighetemas
i vederbörande land förfogande sådana
tillgångar, vilka befinna sig
inom deras område;
(b) to take immediate measures to (b) omedelbart vidtaga åtgärder för
event the concealmenthy fraudulent att förhindra döljande genom svek
eller på annat sätt inom deras område
av
Jl) tillgångar, som tillhöra eller påstås
tillhöra en fientlig stat, dess medborgare
eller institutioner;
prevent
means or otherwise within countries
subject to their jurisdiction of any
(1) assets belonging to, or alleged
to belong to, the Government of and
individuals or institutions within enemy
countries;
(2) assets belonging to, or alleged
to belong to, enemy leaders, their associates
and collaborators;
and to facilitate their ultimate delivery
to the postarmistice authorities.
(2) tillgångar, som tillhöra eller påstås
tillhöra fientliga ledare, deras
medarbetare oclf följesmän;
och att underlätta tillgångarnas slutliga
överlämnancRTtill efterkrigsmyndighetema.
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
27
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 1 juni
1945.
N ärvarande:
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,
Ekberg,
Santesson.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 maj
1945, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag
till lag om återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom
samt lag örn kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn
H. K. H. Holmgren.
Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.
Förslaget till lag örn återställande av viss från ockuperade länder bortförd
egendom.
2 §•
Enligt denna paragraf, vilken innehåller förslagets grundläggande bestämmelser,
skall från ockuperat land härrörande egendom, som finnes här i riket,
under vissa förutsättningar kunna återställas till rätte innehavaren.
Föremål för sådan åtgärd skall bland annat vara egendom, som av ockupationsmakten
eller någon, tillhörande dess militära eller civila personal, med
våld eller hot eller under därmed jämförliga förhållanden blivit rätte innehavaren
frånlund. Till motivering för detta stadgande, såvitt det angår egendoms
frånhändande under andra omständigheter än genom våld eller hot,
har föredragande departementschefen anfört, att ockupationsmakten emellanåt
gjort egendomsförvärv under till synes lagliga former — genom vederbörligen
upprättade köpekontrakt o. d. — men för att vinna säljarens
medverkan lill avtalsslutet på honom övat sådant tryck, att frivilligt samtycke
från hans sida endast skenbart förelegat. Här avses tydligen — med
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
fullt fog — olika situationer, som svårligen kunna i lagtext var för sig beskrivas
men om vilka i gemen gäller, att egendom otillbörligt frånhänts rätte
innehavaren. Det är dock tvivelaktigt, örn de valda ordalagen, enligt vilka
förfarandet skall kunna jämföras med våld eller hot, omfatta alla de fall,
som i detta sammanhang åsyftas. Till undvikande av en alltför snäv tolkning
synes paragrafen i denna del kunna avfattas så, att annat otillbörligt
förfarande upptages såsom grund för egendomens återställande. Det må anmärkas,
att det nu föreslagna uttrycket icke är främmande för svensk lagstil.
Innebörden av paragrafens andra stycke skulle komma till ett kortare och
något tydligare uttryck, om ifrågavarande undantagsbestämmelse angåves
omfatta egendom, som införts till riket enligt handelsavtal eller annat avtal
med ockupationsmakten eller eljest på grund av dess utfästelse, såframt införandet
med hänsyn till vederlag och villkor i övrigt framstår såsom led i
en normal affärstransaktion.
3 §•
I denna paragraf upptagas vissa bestämmelser örn det sätt, på vilket ansökan
om egendoms återställande skall göras. Även de båda närmast följande
paragraferna innehålla föreskrifter av väsentligen formell art, varefter
under 6 § givas stadganden rörande den ersättning, som under vissa
förutsättningar skall utgå i anledning av egendoms återställande. Sistnämnda
stadganden avse såväl själva sakfrågan som den ordning, i vilken ersättning
skall bestämmas. Med full tydlighet framgår dock icke, att den i 4 § angivna
nämnden, såsom i förslaget åsyftas, skall pröva och avgöra framställda
anspråk på ersättning. Ett förtydligande i sådant hänseende är därför
önskvärt. Visserligen kan detta ske genom en ändring i 6 §, men förslaget
skulle vinna i reda och överskådlighet, örn däri företoges en omgruppering
så, att i förevarande paragraf, i anslutning till de grundläggande föreskrifterna
i 2 §, upptoges de sakliga stadganden, som givits i 6 § första stycket,
samt därefter, under 4—7 §§, finge följa de bestämmelser av mera formell
natur, som i förslaget återfinnas i 3—5 §§ samt 6 § andra och tredje styckena.
I fråga örn den inbördes ordningen bör därvid iakttagas, att innehållet
i 4 § av förslaget upptages i första hand och således får behålla plats
och paragrafnummer samt att övriga stadganden följa i samma ordning som
enligt förslaget. Vid denna omgruppering bör i 4 § intagas föreskrift, att
även ersättningsfrågor skola prövas av nämnden.
4 §•
Förslaget angiver icke huru den särskilda nämndens beslut skola verkställas.
Såvitt dylikt beslut allenast innehåller, att ersättning skall utgå. erfordras
icke några regler örn verkställighet därav, eftersom ersättning alltid
skall utgivas av allmänna medel. Därest beslut innefattar åläggande för innehavare
av egendom att utgiva denna, synas emellertid regler i ämnet påkallade.
Visserligen har i 5 § intagits föreskrift, att då framställning örn egen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
29
doms återställande bifalles, nämnden skall, där det ej förut skett, omedelbart
föranstalta om egendomens omhändertagande, men detta stadgande angiver
icke huru ingripandet mot den förpliktade skall ske. Då det ej lärer vara
avsett, att nämnden skall erhålla särskilda verkställighetsorgan, måste nämnden
för verkställighet anlita de vanliga exekutiva myndigheterna. Med hänsyn
härtill torde böra föreskrivas, att nämndens beslut går i verkställighet
på sätt örn domstols lagakraftägande dom är stadgat.
5 §■
På skäl, likartade med dem som vid 4 § anförts för intagande i förslaget
av stadgande örn verkställighet av nämndens beslut rörande återställande av
egendom, synes föreskrift böra meddelas, att örn verkställande av kvarstad
skall gälla vad i utsökningslagen är stadgat.
6 §■
Enligt första stycket i förevarande paragraf är den, som av den i 4 §
omförmälda nämnden förklarats skyldig att avstå egendom, varom i lagen
är fråga, berättigad att av allmänna medel erhålla viss ersättning för egendomen
jämte gottgörelse för utgifter vid tillvaratagande av sin rätt, under
förutsättning att han förvärvat egendomen i god tro. Genom den avfattning,
som stadgandet erhållit, synes möjligheten att få ersättning ha blivit alltför
begränsad. Enligt ordalagen skulle ersättning kunna ifrågakomma allenast
när innehavaren av egendomen åtkommit densamma genom köp eller annat
äganderättsförvärv. Visserligen äro dessa fall av godtrosförvärv de vanligaste
och viktigaste, men god tro kan även i fråga om rättstitel av annan art
bereda innehavaren skydd mot rätte ägarens vindikationsanspråk. Härvid
komma särskilt i beaktande de rättigheter, som avses i 7 § av förslaget.
Ersättning bör skäligen utgå vid alla godtrosförvärv. Det är därför önskvärt.
att stadgandet undergår någon jämkning. En tillfredsställande lösning
av frågan torde ernås, om såsom förutsättning uppställes, att egendomen
åtkommits gerbom godtrosförvärv. Gives ett sådant innehåll åt bestämmelsen,
blir det obehövligt att särskilt stadga det undantag från ersättningsrätten,
som förslaget innehåller i 9 §. Den förordade avfattningen av första stycket
i förevarande paragraf innebär nämligen, att rätt till ersättning icke förefinnes,
därest giltigheten av innehavarens åtkomst skall bedömas enligt utländsk
lag och han enligt den lagen är skyldig att utgiva egendomen till rätte
innehavaren utan lösen, ändå att den åtkommits i god tro.
I paragrafens tredje stycke har upptagits föreskrift, alt tvist, som där avses,
under vissa förutsättningar skall hänskjutas till prövning efter stämning
vid allmän domstol. För väckande av sådan talan har icke införts någon
tidsbegränsning. Då frånvaron av varje begränsning kan vålla olägenhet,
synes böra stadgas, att frågan skall instämmas inom viss tid, förslagsvis sex
månader, vid äventyr som i andra stycket sägs.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
8 §.
Har i anledning av godtrosförvärv ersättning utgått för återställd egendom,
äger enligt denna paragraf kronan att av fångesman återkräva vad kronan
nödgats utgiva, där ej fångesmannen vid sitt förvärv var i god tro.
Syftet med föreliggande lagförslag är, att egendom, som frånhänts rätte
innehavaren, skall genom kronans förmedling återställas till honom, och det
är tydligt, att möjlighet bör beredas kronan att för sina utgifter erhålla gottgörelse,
i den mån fog finnes för sådant anspråk mot annan än rätte innehavaren.
Eftersom kronan handlar i rätte innehavarens ställe, är det naturligt,
att kronan för utgiven ersättning äger att inträda i den rätt till skadestånd,
som skulle ha tillkommit rätte innehavaren, örn ersättningen erlagts
av honom. Ett skadeståndsanspråk kan — åtminstone då egendomen avhänts
rätte innehavaren genom brottsligt förfarande — riktas mot den, som är
direkt ansvarig för gärningen, men även sådana personer, som äro delaktiga
däri eller eljest tagit brottslig befattning med egendomen, kunna bli ekonomiskt
ansvariga. Det värde, som möjlighet till dylik talan representerar, är
i hög grad beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, men denna
möjlighet bör under alla förhållanden stå kronan till buds. Den regel, som
upptagits i förslaget, står icke i överensstämmelse med vad nu sagts. Någon
närmare motivering för denna regel har icke lämnats, men det är utan
vidare klart, att det föreslagna stadgandet innefattar en nyhet, som saknar
anknytning till vanliga skadeståndsprinciper och icke överensstämmer med
grunderna för regresstalan i anledning av bifallet vindikationsanspråk. Härtill
kommer, att förslaget i tillämpningen skulle kunna leda till resultat, som
måste anses obilliga. Örn exempelvis den ifrågavarande egendomen blivit
föremål för åtskilliga fång och i ledet av fångesmän finnes en person, örn
vilken icke kan sägas annat än att han bort inse, att egendomen är att hänföra
till något av de i 2 § angivna slagen, drabbas han av full ersättningsskyldighet
enligt förslaget, även om han själv endast uppburit ett obetydligt
vederlag eller överhuvud icke haft någon ekonomisk vinning.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställes, att förevarande paragraf
utformas efter de principer, som enligt vad förut utvecklats utgöra en
naturlig och hållbar grund för en reglering i ämnet.
9 §.
Beaktas de erinringar, som framställts under 6 § första stycket och 8 §,
blir innehållet i förevarande paragraf obehövligt, i anledning varav paragrafen
kan utgå.
Förslaget till lag om kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.
De åtgärder, som enligt förslaget skola kunna genomföras, innebära otvivelaktigt
allvarliga och vittgående ingripanden. Emellertid kunna dessa —
såsom jämväl i den föreslagna lagtexten angives — vara betingade av de
Kungl. Maj:ts proposition nr 328.
31
utomordentliga förhållanden, som i trots av stridshandlingarnas upphörande
i Europa ännu råda och kunna väntas under avsevärd tid fortfara. Den föreslagna
lagen har karaktär av en fullmaktslag, och verkningarna äro därför
väsentligen beroende av den omfattning, i vilken givet bemyndigande kan
komma att tagas i anspråk. Under sådana omständigheter är det icke möjligt
att nu överblicka lagstiftningens verkliga innebörd. Härtill bidrager, att förslaget
icke föregåtts av sådan utredning, som plägar ägnas lagstiftningsuppgifter
av denna betydelse. Det måste dock förutsättas, att de befogenheter,
som innefattas i den föreslagna lagen, anlitas endast efter noggrann prövning
av föreliggande behov och allenast i den utsträckning, som oundgängligen
påkallas. Lagrådet anser sig med hänsyn härtill icke böra framställa någon
anmärkning mot förslagets allmänna grunder.
2 §•
Sedan i första stycket av denna paragraf upptagits stadgande, att kvarstad
under viss förutsättning kan läggas å egendom, som åsyftas i 1 §, har i förevarande
paragrafs andra stycke intagits bestämmelse, att därest i fall, som
avses i första stycket, med egendomen är förenad ett bestämmande inflytande
över aktiebolag, ekonomisk förening eller annan juridisk person, vad där
stadgas skall gälla jämväl dess egendom. Såsom framgår av departementschefens
yttrande avses närmast det fall, att en större post aktier i ett svenskt
aktiebolag tillhör främmande rättssubjekt. En förutsättning för stadgandets
tillämpning är, att den egendom — i nyssnämnda fall aktierna — med vilken
följer ett bestämmande inflytande, finnes inom riket och må beläggas
med kvarstad. Därest denna egendom finnes utomlands, kan kvarstad ej
läggas å egendom tillhörande den juridiska personen. Att göra skillnad
mellan dessa fall synes emellertid icke berättigat. Även i sistnämnda fall
kunna omständigheterna vara sådana, att företaget måste anses såsom främmande
egendom. Departementschefen har anfört bland annat, att behov att
kunna utsträcka kontrollen till juridisk person, vari finnes ett utländskt
intresse, synes föreligga allenast i sådana situationer, då risk förefinnes för
undanstickande eller förstöring av den egendom — t. ex. en aktiepost —
som omedelbart tillhör det främmande rättssubjektet, och alltså kvarstad å
denna egendom är påkallad. Häremot må framhållas, att samma behov av
ingripande kan vara för handen, då särskild risk för undanskaffande ej finnes
beträffande den egendom, som omedelbart tillhör det främmande rättssubjektet,
men det kan befaras, att egendom, tillhörande den juridiska personen,
undanstickes eller förskingras. Det kan för övrigt ifrågasättas, örn
såsom villkor för åtgärd, varom nu är fråga, bör uppställas, att det bestämmande
inflytandet är knutet till innehavet av viss egendom. Främmande
intressenter kunna ulan att inneha egendom, som här avses, ha sådan bestämmanderätt
över den juridiska personen, alt dess egendom måste anses
i verkligheten tillhöra nämnda intressenter.
32
Kungl. Majis proposition nr 328.
4 §•
Liksom i förslaget till lag om återställande av viss från ockuperade länder
bortförd egendom bör i förevarande paragraf intagas föreskrift, att om
verkställande av kvarstad skall gälla vad i utsökningslagen är stadgat.
5 §■
Då de förseelser, som avses i paragrafens tredje stycke, för normala fall
icke torde böra medföra strängare straff än dagsböter, hemställes, att i straffskalan
för dessa förseelser upptagas i första rummet dagsböter och i andra
rummet fängelse.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Kungl. Majlis proposition nr 328.
33
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 juni 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern tor utrikes ärendena Gunther, statsråden
L Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist,'' Domö,
Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler clielen
för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådet denna dag avgivna
utlåtande över de till lagrådet den 25 maj 1945 remitterade förslagen
till
1) lag om återställande av viss från ockuperade lunder bortförd egendom;
2) lag örn kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.
Elter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.
lie jämkningar lagrådet förordat beträffande innehållet i förslaget till lag
örn återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom synas
mig — frånsett 5 § — lämpliga och torde jämte den omgruppering av vissa
bestämmelser, för vilken lagrådet uttalat sig, böra genomföras. Beträffande
5 § har lagrådet ansett, att en föreskrift borde intagas enligt vilken örn
verkställande av kvarstad skulle gälla vad i utsökningslagen stadgas. Då det
emellertid icke torde vara önskvärt att utesluta möjligheten att göra avvikelser
från vad i utsökningslagen stadgas i nu nämnda hänseende har jag ej
ansett mig kunna förorda, att en dylik föreskrift upptages.
Vad härefter angår förslaget lill lag om kontroll å viss utländsk egendom
i Sverige m. m. synes mig vad lagrådet anfört beträffande 2 § vara befogat.
Bestämmelsen i andra stycket bar därför omarbetats. Även den av lagrådet
förordade jämkningen av 5 § torde böra godtagas. Beträffande 4 § har lagrådet
— liksom i fråga örn 5 § i det förut behandlade lagförslaget — föreslagit
intagande av föreskrift att örn verkställande av kvarstad skall gälla
vad i utsökningslagen stadgas. Det skäl sorn jag beträffande sistnämnda paragraf
nyss anfört mot upptagande av en sådan föreskrift gör sig särskilt gällande
i avseende å nu förevarande lagförslag, och jag kan därför icke heller
beträffande detta förorda att föreskriften upptages.
Lagförslagens rubriker torde i samband med den redaktionella överarbetning
som föranledes av lagrådets förslag böra erhålla något jämkad lydelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 328. 3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 328.
Vidare framhåller föredraganden, att därest lagförslagen antoges av riksdagen,
möjlighet syntes ha öppnats att för Sveriges del tillgodose de syften
som kommit till uttryck i den i statsrådsprotokollet för den 25 maj 1945
omförmälda å Bretton-Woodskonferensen antagna resolutionen så långt denna
hittills erhållit aktualitet. Frågan örn bestridande av kostnaderna för de
åtgärder som åsyftades med lagförslagen komme att anmälas av ministern
för utrikes ärendena.
Föredraganden hemställer, att de ändrade lagförslagen måtte jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Leffler.
Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
462042
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1945:499 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom, m. m. s. 1 i texten
- SU 1945:254 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/56 till den nämnd, som avses i förslaget till lag örn återställande av vi s. 6 i texten
- U1LU 1945:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom, m. m. s. 1 i texten
- U1LU 1945:2 Memorial angående ersättning dt av utskottet vid behandling av visst ärende anlitat biträde. a1 i texten