Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom, m. m

1945-06-01 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:328, Med förslag till lag om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

1

Nr 328.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

återställande av viss från ockuperat land härrörande

egendom, m. m.; given Stockholms slott den 1 juni

19U5.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom;

och

2) lag örn kontroll å viss utländsk egendom m. m.

GUSTAR

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 19A5. 1 sami. Nr 328.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

Förslag

till

Lag

om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Konungen äger förordna, att med avseende å egendom härrörande från

stat, vars område efter utgången av augusti 1939 varit ockuperat, skall gälla

vad i 2—10 §§ stadgas.

2 §.

Egendom, som i strid mot folkrättens regler av ockupationsmakten eller

för dess räkning tagits i beslag eller underkastats liknande åtgärd eller som

berövats någon genom plundring, för vilken ockupationsmakten måste anses

ansvarig, må, örn den finnes här i riket, i den ordning varom nedan stadgas

återställas till den som egendomen frånhänts eller dennes rättsinnehavare.

Samma lag vare i fråga om här befintlig egendom som eljest av ockupationsmakten

eller någon, tillhörande dess militära eller civila personal, med våld

eller hot eller genom annat otillbörligt förfarande frånhänts rätte innehavaren.

Har vederlag lämnats den, vilken egendom sålunda frånhänts, må såsom

villkor för egendomens återfående uppställas, att lösen gives med högst det

belopp som motsvarar vederlagets värde vid tiden för mottagandet.

Vad ovan sagts gäller ej egendom som införts till riket enligt handelsavtal

eller annat avtal med ockupationsmakten eller eljest på grund av dess utfästelse,

såframt införandet med hänsyn till vederlag och villkor i övrigt

framstår såsom led i en normal affärstransaktion.

3 §.

Skall egendom återställas, äger den som åtkommit egendomen genom godtrosförvärv

att av allmänna medel erhålla ersättning därför med belopp, som

med hänsyn till vad han utgivit för egendomen finnes skäligt, ävensom gottgörelse

för vad han fått vidkännas för att tillvarataga sin rätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

3

4 §•

Frågor om återställande av egendom enligt 2 § och örn ersättning enligt

3 § prövas av en särskild nämnd, bestående av tre ledamöter, av vilka minst

två skola hava utövat domarämbete. Ledamöterna och suppleanter för dem

förordnas av Konungen. Beträffande beslut av nämnden skall gälla vad allmän

lag stadgar angående omröstning till dom. Kostnaderna för nämndens

verksamhet bestridas av allmänna medel.

Till utredning i ärende som handlägges av nämnden må vid allmän underrätt

höras vittnen och sakkunniga. Genom rättens eller domarens försorg

böra nämnden och sakägarna kallas till förhöret.

Mot nämndens beslut må talan ej förås. Beslut går i verkställighet på sätt

om domstols lagakraftägande dom är stadgat.

5 §.

Ansökan om återställande av egendom som avses i 2 § skall göras hos

utrikesdepartementet eller annan myndighet som Konungen bestämmer.

Myndigheten har att, sedan erforderlig utredning inkommit, överlämna

ansökningen till den i 4 § angivna nämnden.

6 §.

Finner nämnden sannolika skäl föreligga, att egendomen skall återställas,

äger nämnden förordna om kvarstad därå.

Bifalles ansökning om egendoms återställande, skall nämnden, där det ej

förut skett, omedelbart föranstalta om egendomens omhändertagande.

7 §•

Anspråk på ersättning skall framställas hos nämnden inom sex månader

från det beslut att egendomen skall återställas delgavs den som innehade

egendomen, vid äventyr att rätten till ersättning eljest går förlorad.

Bestrides i ärendet, att rätt till ersättning föreligger, skall nämnden, om

den som fordrat ersättning begär det, hänvisa honom att vid allmän domstol

påkalla prövning av denna fråga. Sådan talan skall instämmas inom

sex månader därefter, vid äventyr som i första stycket sägs.

8 §•

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som skall återställas,

äger han, ändå att fordringen ej är förfallen till betalning, framför ägaren

rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall ock gälla

i fråga om den som har rätt att lcvarhålla egendomen till säkerhet för förfallen

fordran.

Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall, örn borgenären det

yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet egendom,

som enligt vad i utsökningslagen är stadgat satts i kvarstad eller under skingringsförbud,

skall beloppet, där part det äskar, utgivas till överexekutor; och

har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § nämnda lag är för där

avsett fall stadgat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

9 §•

Har egendom återställts, äger kronan för den ersättning denna nödgats utgiva

att inträda i den rätt till skadestånd som skulle hava tillkommit rätte

innehavaren, örn ersättningen erlagts av honom.

10 §.

Rubbar man egendom, som är satt i kvarstad enligt denna lag, dömes till

fängelse eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må till dagsböter dömas.

Böter tillfalla kronan. •

11 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga

beträffande kvarstad som avses i denna lag och tillämpningen av lagen

i övrigt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 30 juni 1946. I fråga om egendom, beträffande vilken beslut

örn dess återställande meddelats under lagens giltighetstid, och ersättning

i anledning av sådant beslut, så ock beträffande sådant under nämnda tid

begånget brott som avses i lagen skall vad i lagen stadgas äga tillämpning

även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

5

Förslag

till

Lag

om kontroll å Tiss utländsk egendom m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Finnes i anledning av kapitalflykt till Sverige eller eljest med hänsyn till

rådande av kriget föranledda utomordentliga förhållanden nödigt att vilma

kontroll över utländsk egendom inom riket, äger Konungen förordna, att här

befintlig egendom, som tillhör viss främmande stat, juridisk person eller

medborgare i samma stat eller annan som är bosatt i den staten, skall, i den

mån ej Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer medgiver undantag,

vara underkastad förbud att säljas eller skingras.

2 §•

Kan skäligen befaras att egendom som i 1 § sägs undanstickes eller förstöres,

må på framställning av myndighet som Konungen bestämmer den

nämnd som omförmäles i 4 § lagen om återställande av viss från ockuperat

land härrörande egendom förordna om kvarstad å egendomen.

Har förordnande som ayses i 1 § meddelats beträffande viss stat och äger

den staten eller juridisk person eller medborgare i samma stat eller annan

som är bosatt i den staten bestämmande inflytande över aktiebolag, ekonomisk

förening eller annan juridisk person här i riket, må, örn det skäligen

kan befaras att denna tillhörig egendom undanstickes eller förstöres, nämnden

på framställning som i första stycket sägs förordna örn kvarstad å egendomen.

3 §•

För tillämpning av denna lag äger Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer föreskriva uppgiftsskyldighet med avseende å egendom

som i 1 § sägs.

Underlåter någon att lämna föreskriven uppgift eller finnes skälig anledning

misstänka att han lämnat vilseledande uppgift, må undersökning verkställas

av kontor, kassafack, lagerlokal eller annat utrymme, varöver han

förfogar, så ock granskning ske av hans handelsböcker och affärshandlingar.

I fråga örn befogenhet att besluta angående undersökning eller granskning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

som nu nämnts samt beträffande tid, då undersökning må äga rum, och

förfarandet därvid skola bestämmelserna angående husrannsakan äga tilllämpning.

Vad som inhämtats genom svar i anledning av uppgiftsskyldighet som

stadgas i första stycket eller vid undersökning eller granskning varom i

andra stycket förmäles må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande

av syftet med uppgiftsskyldigheten eller åtgärden.

4 §•

Beträffande ärenden, med vilka nämnden tager befattning enligt denna

lag, skall vad i 4 § lagen om återställande av viss från ockuperat land härrörande

egendom stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §.

Bryter någon mot skingringsförbud som meddelats med stöd av 1 §, straffes

med fängelse eller dagsböter.

Rubbar man egendom som är satt i kvarstad jämlikt 2 §, dömes till fängelse

eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,

må till dagsböter dömas.

Den som underlåter att lämna uppgift som avses i 3 § första stycket eller

ock vid avgivande av sådan uppgift eller i samband med undersökning eller

granskning varom i 3 § andra stycket förmäles söker vilseleda myndighet

rörande förhållande varom fråga är, straffes med dagsböter eller fängelse.

Samma lag vare, där någon bryter mot tystnadsplikt som stadgas i 3 § tredje

stycket.

Böter tillfalla kronan.

6 §•

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga

beträffande skingringsförbud och kvarstad som avses i denna lag samt

beträffande tillämpningen av lagen i övrigt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 30 juni 1946. I 3 § tredje stycket meddelad föreskrift om tystnadsplikt

och vad i lagen stadgas rörande överträdelse av samma föreskrift

samt vad i lagen stadgas i fråga om sådant under tiden för dess giltighet begånget

brott som avses i lagen skall äga tillämpning jämväl efter det lagen

i övrigt upphört att gälla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 maj 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga angående lagstiftning

örn återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom samt

örn kontroll å viss utländsk egendom i Sverige.

Föredraganden anför följande.

Under de senaste åren har i åtskilliga sammanhang från de allierade nationernas

sida framställts önskemål att de neutrala staterna måtte medverka till

återställande av egendom, som under kriget rättsstridigt

frånhänts invånare i ockuperade länder.

Genom en not den 5 januari 1943 från brittiska beskickningen i Stockholm

bragtes sålunda till svenska regeringens kännedom en deklaration av

de allierade nationerna beträffande sådan egendom. Deklarationen hade utfärdats

av Sydafrikanska unionens, Amerikas förenta staters, Australiska

statsförbundets, Belgiens, Kanadas, Kinas, Tjeckoslovakiska republikens,

Brittiska rikets, Greklands, Indiens, Luxemburgs, Nederländernas, Nya Zeelands,

Norges, Polens, De socialistiska rådsrepublikemas unions, Jugoslaviens

och Frankrikes regeringar. Deklarationen innehöll en varning till alla, i synnerhet

till personer i neutrala länder, av innehåll att de allierade nationerna

ämnade göra sitt yttersta för att omintetgöra de plundringsmetoder som av

fienden praktiserats. I sådant syfte förbehölle de sig rätt att ogiltigförklara

alla överlåtelser av eller andra transaktioner med egendom, rättigheter och

intressen av vad slag det vara månde i ockuperade eller—direkt eller indirekt

— »kontrollerade» områden. Detta gällde såväl egendom, vilken funnes i

dessa områden, som egendom i övrigt vilken tillhörde i sådana områden bosatta

personer (inklusive okända sådana). Såsom »kontrollerat» område räknades

t. ex. den icke ockuperade zonen av Frankrike. Varningen gällde oavsett

om överlåtelser eller transaktioner tagit formen av öppet rov eller öppen

plundring eller hade en till synes laglig utformning samt även örn de utgåves

såsom frivilligt företagna. — I ett bifogat memorandum gavs en närmare utläggning

av deklarationen. Däri framhölls, att man sökte giva densamma

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

största möjliga publicitet. Som exempel på plundringsmetoder nämndes stöld

eller tvångsköp av konstverk samt tillägnelse eller överlåtelse av obligationer,

ställda till innehavaren.

Svenska regeringen erhöll vidare den 24 februari 1944 genom Amerikas

förenta staters beskickning i Stockholm meddelande örn en deklaration, utfärdad

den 22 februari samma år av Förenta staternas finansminister. Det

uppgavs att en likalydande deklaration utfärdats av brittiska och sovjetryska

finansdepartementen. Deklarationen innehöll en varning till alla vederbörande

och särskilt till personer i neutrala länder gentemot förfoganden

av fienden med avseende å rövat guld. En not av samma innehåll överlämnades

av brittiska beskickningen i Stockholm.

Genom en brittisk och en amerikansk not, båda den 2 oktober 1944, erhöll

svenska regeringen del av en av de resolutioner som antagits av de allierade

nationernas konferens för penning- och finansfrågor i Bretton Woods." Denna

resolution berörde, utom egendom från ockuperade länder, även fiendeegendom

i ..allmänhet, som funnes inom de neutrala ländernas områden.

I noten begärdes, att svenska regeringen måtte vidtaga åtgärder, ägnade

att tillgodose de syften som kommit till uttryck i resolutionen.

Sedermera lia även från härvarande brasilianska, norska, sydafrikanska,

grekiska, belgiska, polska, nederländska, tjeckoslovakiska och mexikanska

beskickningar överlämnats notifikationer att regeringarna i vederbörande länder

anslutit sig till den ifrågavarande resolutionen, i anledning varav hemställan

riktades till svenska regeringen att vidtaga erforderliga åtgärder för

resolutionens genomförande. Medan flertalet notifikationer i likhet med den

brittiska och den amerikanska utmynna i en helt allmänt avfattad hemställan

om åtgärder, framställas i den grekiska och den polska önskemål örn

svensk medverkan allenast beträffande grekisk respektive polsk egendom.

Slutligen ha bolivianska, venezuelanska, luxemburgska och chilenska regeringarna

notificera! vederbörande svenska beskickningar om sin anslutning

till resolutionen.

De åtgärder som Sverige enligt resolutionen borde företaga äro av delvis

olika art beträffande å ena sidan egendom i Sverige, tillhörig rättssubjekt i

ockuperade länder eller rövad från dessa länder, samt å andra sidan här befintliga

tillgångar som tillhöra rättssubjekt i fiendeland eller fiendens ledare

och dessas medhjälpare. I första hand påkallas i båda fallen egendomens

omhändertagande eller ställande under kontroll men slutligt åsyftas dess

utlämnande i större eller mindre omfattning.

Med avseende å egendom från ockuperade länder begäres i resolutionen,

att svenska regeringen skall vidtaga omedelbara åtgärder för att hindra överlåtelser

elfer andra förfoganden beträffande egendom, tillhörande regering,

enskilda eller institutioner i ockuperade länder, vidare beträffande »rövad

egendom» av olika slag, nämligen guld, pengar, konstföremål, värdepapper

(securities), andra bevis om äganderätt i finansiella eller kommersiella företag

och andra tillgångar. Vidare kräves, att svenska regeringen skall vidtaga

åtgärder för att framskaffa, avskilja och till vederbörande befrielsemyndigheters

förfogande ställa sådan egendom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 328. J

I fråga om den rövade egendomen har i en inledande motivering till resolutionen

framhållits, att fiendemakter och dessas medborgare tagit egendom

i ockuperade stater genom öppet rov och öppen plundring, genom under hot

framtvingade överlåtelser eller genom mera svåråtkomliga och invecklade

metoder, vilka ofta — för att giva ett sken av laglighet åt röveriet och för

att säkra äganderätt och kontroll under efterkrigsperioden — genomförts

under medverkan av fiendens lydregeringar. Vidare har uttalats, att spörsmålet

om avslöjande och utredning av dessa transaktioner erhållit internationell

karaktär genom att fiendeländerna och deras medborgare dragit kedjan

av äganderätt och kontroll genom ockuperade och neutrala länder.

Rörande fiendeegendomen kräves i resolutionen att svenska regeringen

skall vidtaga omedelbara åtgärder i syfte att förebygga undangömmande

med svikliga medel eller annorledes av egendom i Sverige, som tillhör eller

påstås tillhöra antingen regering, enskilda eller institutioner inom fiendeländer

eller fiendens ledare och dessas medhjälpare. Det förutsättes vidare, att

svenska regeringen skall vidtaga åtgärder för att underlätta egendomens

slutliga överlämnande till de myndigheter i fiendeländerna som upprättas

efter vapenstilleståndet.

I motiveringen har till stöd för kraven beträffande fiendeegendomen anförts,

att medborgare i fiendestater och medhjälpare till dessa i förkänslan

av nederlaget överfört egendom till och genom neutrala länder för att på

så sätt kunna dölja egendomen och bibehålla sitt inflytande och sin makt.

Inhämtade upplysningar giva vid handen att vad angår de i resolutionen

innefattade önskemålen beträffande egendom fran ockuperade länder åtgärder

nu påkallas endast i fråga om därifrån rövad egendom. Sverige skulle

spärra samt kvarstadsbelägga och överlämna rövad egendom, oberoende av

vem som nu äger egendomen.

Beträffande annan i Sverige befintlig egendom, tillhörig regering, enskilda

eller institutioner i ockuperade länder, torde förutsättas, att mellan Sverige

och de olika regeringarna i de befriade "länderna träffas särskilda överenskommelser.

Denna fråga tarvar fördenskull icke övervägande i detta sammanhang.

De framställningar som de allierade nationerna enligt den lämnade redogörelsen

gjort rörande egendom i Sverige taga sikte på två huvudgrupper av

tillgångar, nämligen i ockuperade länder rövad egendom oberoende av

vem som innehar densamma — samt sådan egendom som av de allierade

nationerna betraktas såsom fiendens.

Vad först angår rövad egendom — som jag fattar i den föiut angivna

vidsträckta bemärkelsen — vill jag erinra, att vissa regler örn ockupationsmaktens

befogenheter med avseende pa egendom i ockuperad stat

upptagits i det vid andra fredskonferensen i Haag 1907 tillkomna reglementet

angående lagar och bruk i lantkrig (lantkrigsreglementet). I avdelning lil

av reglementet, som avhandlar militär maktbefogenhet inom fientlig stats

område, stadgas bl. a„ att enskildas egendom skall respekteras och att en
-

Departements
chefen.

C'' > -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

skild egendom icke får tagas i beslag. Plundring är i reglementet uttryckligen

förbjuden. De befogenheter som enligt reglementet tillkomma ockupationsmakten

beträffande egendom i landet taga huvudsakligen sikte på

ockupationsarméns behov. Sålunda få rekvisitioner in natura mot betalning

avfordras invånarna för ockupationsarméns räkning. Vidare får ockuperande

armé lägga beslag på kontanta penningar, fonder och exigibla värdehandlingar

som utgöra verklig statsegendom, vapenförråd, transportmedel,

magasin och förnödenheter samt överhuvud all lös statsegendom av beskaffenhet

att kunna användas vid krigsföretag. Vissa kommunikationsmedel

ävensom krigsförråd få beslagtagas även om de tillhöra enskilda personer.

Såväl innehållet i de allierades framställningar som eljest tillgängliga uppgifter

giva vid handen, att under andra världskriget egendom i stor omfattning

i av Tyskland ockuperade länder frånhänts ägaren genom våld eller

andra former av tvang, som utövats av ockupationsmakten. Så har exempelvis

skett genom ren plundring eller genom folkrättsligt otillåtna beslagsoch

rekvisitionsåtgärder från ockupationsmaktens samt dess militära och

civila tjänstemäns sida. Det har vidare förekommit, att ockupationsmyndighetema

i till det yttre lagliga former träffat avtal med invånarna i besatta

områden om förvärv mot vederlag av egendom men att de enskilda motparternas

medverkan till dessa avtal vunnits endast genom ett mot dem

riktat hårt tryck som icke varit mindre kännbart än fysiskt våld. I ej ringa

utsträckning har ockupationsmakten för att lättare vinna sina önskemål begagnat

lydregeringar som redskap och på denna omväg tvångsvis kommit i

besittning av egendom som den velat tillägna sig.

I den man egendom, som salunda orättmätigt frånhänts invånare i ockuperat

land, överförts till neutrala länder framstår det som önskvärt och

naturligt, att dessa länder främja egendomens återställande till rätter ägare.

Det är icke uteslutet att sådan egendom som här är i fråga förvärvats av

svenska köpare. Den omständigheten att egendomen övergått på nya händer

torde enligt vår lagstiftning icke i och för sig utgöra hinder mot en sådan

restitution som nyss nämnts i de fall då den svenske innehavaren vid sitt

förvärv av egendomen känt till det rättsstridiga frånhändandet eller åtminstone

haft skälig anledning misstänka bristen i det tidigare fånget. Han

lärer i sådant fall regelmässigt vara skyldig att på därom förd talan utan

ersättning återlämna egendomen till den som orättmätigt berövats densamma

eller dennes rättsinnehavare. Den offentlighet som de allierades deklarationer

rörande rövad egendom erhållit torde ha medfört, att den som förvärvat

dylik egendom i regel kan antagas ha varit medveten om det tvivelaktiga

i sin åtkomst. Särskilt synes detta vara fallet i fråga örn egendom,

som någon utan samband med ordinära affärstransaktioner förvärvat antingen

direkt från ockupationsmaktens organ eller från ockupationsmakten

närstående företag och agenturer.

Emellertid kan man icke bortse från att egendom, varom här är fråga,

kan ha förvärvats i god tro. Detta kan vara förhållandet i fråga om sådan

egendom, vars härkomst från ockupationslandet icke varit särskilt framträ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 328.

Ii

dande. I dylika fall kunna med hänsyn till svensk rätts regler om skydd för

godtrosförvärv svårigheter möta för den ursprunglige ägaren att återbekomma

sin egendom. Enligt svensk rätt torde nämligen den som här i riket i god

tro förvärvat stulen egendom eller egendom, som på annat brottsligt sätt än

genom vanlig stöld frångått sin ägare, icke vara skyldig att annat än mot

lösen utgiva densamma. I fråga örn viss egendom föreligger icke ens skyldighet

att mot lösen utgiva egendomen. I förhandenvarande läge vore det

emellertid föga tilltalande, om t. ex. ett museum i ett förut ockuperat land,

som under ockupationstiden berövats visst konstverk, vid dess återfinnande i

Sverige skulle kunna utbekomma det endast mot gäldande av lösen enligt

våra regler om godtrosförvärv. Härtill kommer, att — även när det finns

utsikt att domstolarna slutligen skulle komma till det resultatet att god tro

icke förelåge och den svenske ägaren alltså vore skyldig att utan lösen återställa

föremålet — det synes mindre tillfredsställande, att det skall vara nödvändigt

för den som vill återbekomma sin egendom att innan frågan blir avgjord

föra en kanske långvarig process genom de olika instanserna. En annan

fråga som också kan tänkas bliva föremål för tvist och dragas under domstols

prövning är, huruvida i godtrosfall svensk lagstiftning överhuvud är

tillämplig på fånget.

Det har icke varit möjligt att med ledning av hittills förebragt material

bedöma, i hur stor utsträckning rövad egendom från ockupationsländer förts

till Sverige. Man är emellertid nödsakad räkna med att egendom av detta

slag kan komma att spåras hit. Vid sådant förhållande har jag ansett det böra

övervägas, huruvida icke genom lagstiftning möjlighet borde öppnas att i

snabbare ordning än vanligt och utan hinder av eljest gällande regler om

skydd för godtrosförvärv förhjälpa ägare av rövad egendom till sin rätt. Att

för ett speciellt fall göra ett avsteg från bestående civilrättsliga grundsatser

är naturligen icke utan betänkligheter, men det synes mig icke kunna förväntas,

att de svenska reglerna om skydd för godtrosförvärv, som i jämförelse

med främmande rättssystems motsvarande föreskrifter äro osedvanligt långtgående,

i förevarande fall skola vinna förståelse hos de utländska intressenterna.

Jag vill endast nämna, att varken dansk, norsk eller finsk rätt tillerkänner

den som i god tro förvärvar stulet gods ett sådant skydd som han enligt

svensk rättstillämpning åtnjuter. Jag vill därför föreslå, att möjlighet

öppnas att utan omgång återställa även egendom som förvärvats eller påstås

ha förvärvats i god tro. För de fall da den som skall avsta egendomen enligt

tillämplig lagstiftning kan åberopa godtrosförvärv bör ersättning utgå av allmänna

medel.

önskemålet att rövad egendom snarast skall kunna återställas till rätter

ägare torde bäst främjas genom att för ändamålet en särskild instans inrättas

och utrustas med speciella befogenheter. Jag förbiser icke, att principiella

invändningar kunna resas mot inrättandet av en särskild myndighet för

bedömande av de spörsmål som här äro i fråga. Emellertid torde den prövning,

som i dessa fall måste äga runi beträffande omständigheterna när rätte

ägaren berövades egendomen, med nödvändighet få ske på ett mera bristfäl
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

ligt material än som brukar förebringas vid handläggning av rättsfrågor inför

domstol, varjämte ett snabbt och enhetligt bedömande på denna punkt är särskilt

angeläget. De principiella invändningarna torde även förlora avsevärt i

betydelse, om den som anser sig icke vara skyldig att utgiva egendomen utan

att erhålla lösen beredes möjlighet att, örn han så vill, draga denna från

hans synpunkt betydelsefulla fråga under allmän domstols prövning.

Med hänsyn till det anförda vill jag föreslå, att för ändamålet inrättas

en nämnd, innefattande framstående juridisk sakkunskap. Nämnden bör äga

befogenhet att på framställning av utrikesdepartementets rättsavdelning eller

annan myndighet som Konungen bestämmer ej mindre med kvarstad belägga

tillgångar, som kunna antagas utgöra rövad egendom, än även — utan hinder

av att den som i Sverige innehar egendomen förvärvat den i god tro —

förordna om egendomens återställande. Nämndens beslut i dessa ämnen böra

vara slutgiltiga. Nämnden bör även erhålla befogenhet att, med den begränsning

jag nyss nämnt, pröva huruvida ersättning till godtroende innehavare

skall utgå av allmänna medel.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att i förhållande till ockupationsmakten

tillvarataga möjligheterna att erhålla gottgörelse för de utgifter som

åsamkas kronan i förevarande sammanhang.

Inom justitiedepartementet har i anslutning till det anförda upprättats förslag

till lag om återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom.

Rörande den närmare utformningen av förslaget må följande framhållas.

För att lagstiftningen skall träda i tillämpning torde böra fordras, att

Kungl. Majit särskilt förordnar därom. Ett sådant förordnande lärer böra

begränsas att gälla i förhållande till viss stat, vars område varit ockuperat

efter utgången av augusti 1939.

Den egendom, varpå den nya lagen tager sikte, torde böra i första rummet

bestämmas såsom egendom, vilken i strid mot folkrättens regler antingen

av ockupationsmakten eller, för dess räkning, underkastats beslag

eller liknande åtgärd eller berövats någon genom plundring, för vilken ockupationsmakten

måste anses ansvarig. Vidare torde lagen böra omfatta egendom,

som eljest av ockupationsmakten eller någon, tillhörande ockupationsmaktens

militära eller civila personal, med våld eller hot eller under

därmed jämförliga förhållanden frånhänts rätte innehavaren.

Beträffande innebörden av bestämningen vill jag erinra att såsom jag förut

nämnt ockupationsmakten emellanåt gjort egendomsförvärv under till synes

lagliga former — genom vederbörligen upprättade köpekontrakt o. d. — men

för att vinna säljarens medverkan till avtalsslutet på honom övat sådant tryck

att frivilligt samtycke från hans sida endast skenbart förelegat. Sålunda frånhänd

egendom skall kunna återvinnas med stöd av den föreslagna lagen.

Detsamma blir förhållandet, då ockupationsmakten föranlett en av dess myndigheter

uppsatt lydregim att taga egendom i anspråk för att sedan överlämna

den till ockupationsmakten, såframt förfarandet med hänsyn till sin reella

innebörd står i strid emot folkrättens regler. Beslagsåtgärder som för det egna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

landets räkning vidtagits av inhemska regeringar, vilka samarbetat med

ockupationsmakten, berättiga däremot icke till återkrav med stöd av den

nya lagen.

1 detta sammanhang måste vidare observeras, att företag i vårt land liksom

i andra neutrala länder under kriget genom sedvanliga affärstransaktioner

från ockupationsmakten eller denna närstående handelskoncerner eller

agenter förvärvat stora kvantiteter egendom, av vilken större eller mindre del

kan ha härrört från ockuperat land. I den mån det härvid gällt vanliga leveranser

av varor — vilka ofta numera förbrukats — eller andra ordinära

prestationer avses icke att man med stöd av den nya lagen skall kunna riva

upp dessa transaktioner. För undanröjande av all ovisshet i nu berörda hänseende

torde böra stadgas, att regeln om återställelse av rövad egendom icke

skall gälla sådan egendom, vilken ingått i prestationer till Sverige, fullgjorda

av ockupationsmakten eller enligt med denna slutet handelsavtal eller eljest

på grund av ockupationsmaktens utfästelse, då prestationerna med hänsyn

till vederlag och villkor i övrigt framstå som led i normala affärstransaktioner.

Utan särskilt stadgande torde det stå klart att den, som gör framställning

om återställelse av egendom har att förebringa utredning, hur egendomen

i fråga frånhänts honom. Kraven på sådan utredning måste emellertid

anpassas efter vad som i varje särskilt fall kan anses rimligt.

Såsom av det föregående framgår torde det ofta ha förekommit, att de

som i ockupationslandet rättsstridigt berövats sin egendom erhållit visst,

låt vara måhända otillräckligt, vederlag. Med hänsyn till detta förhållande

synes böra stadgas, att nämnden såsom villkor för egendomens återbekommande

skall äga uppställa, att för densamma erlägges lösen med belopp,

motsvarande vederlagets värde vid tiden för dess mottagande. Det bör emellertid

icke förbises att uppställandet av en sådan lösenplikt understundom

kan vara obilligt, t. ex. när vederlaget genom andra ockupationsmaktens åtgöranden

icke kommit vederbörande till någon nytta. Nämnden bör därför

ej vara bunden att med beslut om egendomens återställande förknippa föreskrift

örn vederlagets återbetalning. Om det finnes skäligt, bör nämnden

kunna fordra lösen med viss del av vederlaget.

Vad angår gången av sådana ärenden som avses i den föreslagna lagen

torde det vara att antaga, att framställningar i ämnet komma att överlämnas

på diplomatisk väg. Lämpligen bör stadgas, att framställning skall göras

hos utrikesdepartementet eller annan myndighet som Konungen bestämmer

samt att myndigheten, så snart ärendet blivit utrett, har att överlämna framställningen

till den förut omförmälda nämnden. Givetvis bör biträde lämnas

vid komplettering av ärendet. Det bör dock i främsta rummet ankomma på

sakägaren själv eller representationen för det land han tillhör att sörja för

att erforderlig utredning inkommer.

Rörande sammansättningen av den ifrågavarande nämnden torde böra

stadgas, att nämnden skall bestå av tre ledamöter, vilka jämte suppleanter

utses av Konungen. Med hänsyn till beskaffenheten av de ärenden, vilka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

nämnden har att pröva, böra åtminstone två av ledamöterna hava utövat

domarämbete. Kostnaderna för nämndens verksamhet böra bestridas av allmänna

medel.

Det kan av lätt insedda skäl vara önskvärt, att egendomen i avbidan på

slutlig prövning av återställelsefrågan tages i förvar. I anledning härav torde

böra stadgas, att om sannolika skäl tala för att egendomen bör återställas,

nämnden skall äga förordna örn kvarstad å egendomen. Bifalles framställningen

om att egendomen skall återställas, skall nämnden, därest egendomen

ej förut omhändertagits, omedelbart förordna därom.

Såsom jag förut anfört bör godtrosinnehavare som nödgats återställa egendom

vara berättigad att av allmänna medel erhålla skälig ersättning. Med

hänsyn till de särskilda omständigheter som föreligga med avseende å rövad

egendom synes det rimligt att denna ersättning — oavsett vad eljest må

gälla vid godtrosförvärv — utmätes med hänsyn till vad den ersättningsberättigade

själv givit för egendomen. Att egendomen redan vid tiden för förvärvet

hade ett högre värde bör sålunda icke medföra skyldighet att ersätta

den vinst som förvärvet innebar, och en efter tidpunkten för förvärvet inträdd

värdestegring bör ej heller komma i betraktande. Då vidare hithörande

egendom kan hava förvärvats under sådana förhållanden att främmande lag

med dess i allmänhet mera inskränkta godtrosskydd är tillämplig, synes

böra uttryckligen stadgas, att reglerna om ersättning till godtrosförvärvare

ej skola gälla, såvitt innehavaren enligt den lagstiftning som skall tillämpas

med avseende å giltigheten av hans förvärv varit skyldig utgiva egendomen

utan lösen. Befinnes vederbörande äga rätt till ersättning för att han tvingas

avstå egendomen, bör han tillika erhålla gottgörelse för vad han i ärendet

nödgats utgiva för att tillvarataga sin rätt.

I syfte att ersättningsfrågorna utan alltför långt dröjsmål skola bringas

till en lösning torde lämpligen böra föreskrivas, att anspråk på ersättning

hos nämnden skall framställas inom viss tid, förslagsvis sex månader, från

det slutligt beslut om skyldighet att utgiva egendomen delgavs innehavaren.

Det torde vara erforderligt, att någon representant för kronan får tillfälle att

uttala sig med anledning av sådan framställning. Föreskrift härom synes

lämpligen kunna införas i tillämpningsföreskrifter.

Genom att behandlingen av ifrågavarande ärenden enligt förslaget sammanförts

till nämnden såsom enda instans kunna de rättsägare som nödgas

avstå rövad egendom erhålla en snabb prövning av sina anspråk. Frågan,

huruvida ett giltigt godtrosförvärv föreligger, torde emellertid vara en

sådan typisk rättsfråga att —- såsom jag förut framhållit — möjlighet bör

finnas för sakägare, som så önskar, att få sin rätt prövad av allmän domstol.

Det torde därför böra stadgas, att om vederbörande så begär, nämnden skall

till prövning av allmän domstol hänskjuta fråga som nu nämnts. Sakägaren

har då att till domstol instämma kronan. Det torde, även örn dylik hänvisning

sker, icke vara nödvändigt att med ersättningsärendets vidare behandling

skall anstå. Nämnden torde sålunda, om det finnes lämpligt, kunna

fastställa ersättningens belopp under förutsättning att ersättning överhuvud

skall utgå.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

15

Den egendom som skall återställas kan tänkas vara föremål för panträtt

eller retentionsrätt eller vara utmätt. Med avseende å företräde till ersättning

i dylika fall torde i lagen böra upptagas regler, motsvarande vad som i sådant

hänseende stadgats i 21 § allmänna förfogandelagen.

Om kronan utgivit ersättning till godtroende rättsägare, bör kronan äga

rätt att av dennes fångesman återkräva den utgivna ersättningen, såframt

fångesmannen vid sitt förvärv ej var i god tro. Även härom har uttryckligt

stadgande ansetts böra givas. Jag vill påpeka, att örn fångesmannen enligt

den å hans förvärv tillämpliga lagstiftningen till sitt fredande ej kunnat

åberopa god tro, han även i nu förevarande avseende enligt förslaget

skall jämställas med den som är i ond tro.

Straffet för rubbande av egendom, som är satt i kvarstad, är enligt 10 kap.

21 § allmänna strafflagen böter eller fängelse i högst sex månader. Denna

straffskala synes med hänsyn till omständigheterna icke vara tillräckligt avskräckande

gentemot försök att rubba kvarstad enligt denna lag. En särskild

strängare straffbestämmelse torde därför böra upptagas i lagen.

De närmare föreskrifter som kunna finnas erforderliga beträffande kvarstad

samt beträffande tillämpningen av lagen i övrigt torde böra utfärdas av

Kungl. Majit i administrativ väg.

Den andra huvudgruppen av tillgångar, som avses med de allierade nationernas

framställningar, utgöres av den s. k. fiendeegendomen. Ehuru i

motiveringen till Bretton-Woodsresolutionens ifrågavarande avsnitt väsentligen

beröres endast egendom, som i flyktsyfte överförts från fiendestater till

neutrala länder, omfatta de önskemål, vari resolutionen utmynnar, ej allenast

fiendeegendom, som hit överförts för att undandöljas, utan överhuvud

all egendom i Sverige, tillhörande regering, enskilda eller institutioner

inom fiendeländer. Särskilt nämnes emellertid egendom, tillhörande fiendens

ledare eller dessas medhjälpare.

I resolutionen har beträffande fiendeegendom hos de neutrala staterna påkallats

mycket vittgående åtgärder. Dessa avse i huvudsak å ena sidan

förebyggande av egendomens undangömmande, å andra sidan underlättande

av egendomens slutliga utlämning till ockupationsförvaltningen i de besatta

fiendeländerna. Från de allierade nationernas sida har ännu icke tillkännagivits

någon ståndpunkt rörande vilken egendom som framdeles skulle utlämnas.

Vad angår sådan egendom, tillhörig motståndare till de allierade nationerna,

som hitförts för att här döljas, Ilar det redan förut ansetts vara ett

viktigt intresse att en noggrann kontroll komme till stånd över sådana

tillgångar. Åtgärder, som åtminstone delvis tjäna detta syfte, ha vidtagits.

Sålunda ha genom de valutadeklarationer, som avgivits jämlikt kungörelsen

den 3 februari 1945 (nr 21) angående allmän deklaration av utländska tillgångar

och skulder m. m. vid 1944 års utgång, uppgifter inkommit med

ledning siv vilka en översikt kan vinnas över likvida tillgångar och viss

därmed jämförlig egendom av nu åsyftade kategori.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ls proposition ni 328.

Övervägandet av de vittutseende och vanskliga spörsmål, som genom

Brattön-Woodsresolutionen i denna del rests, kräver emellertid, att de

svenska myndigheterna kunna förskaffa sig en fullständig och allsidig överblick

över alla tillgångar i Sverige, tillhöriga viss främmande stat eller dess

medborgare eller juridiska personer. I mån av behov måste svensk statsmakt

i samband härmed kunna sätta dylik egendom under sådan tillsyn

eller förvaltning, som omöjliggör egendomens döljande eller därmed jämförliga

förfoganden över densamma. En del inventeringsmässiga uppgifter

rörande sådan egendom kunna infordras med stöd av bestämmelser, utfärdade

i administrativ ordning, men skingringshindrande eller beslagsliknande

åtgärder i det kontrollsyfte, varom fråga är, kunna icke genomföras utan

bemyndigande i lag.

Det är icke i detta sammanhang anledning att närmare dryfta, i vilken

mån vårt land kan tänkas berett att tillmötesgå de krav som från de allierade

nationernas sida rests. Såsom nämnts är det för övrigt ovisst hur långt de

allierade regeringarna ämna sträcka sina krav på utlämning av egendom.

Den kontroll, för vilken laggrund nu torde böra skapas, synes emellertid

icke i och för sig ägnad att vålla större olägenheter än som med hänsyn till

förhållandena är oundgängligt. Mestadels synes kontrollen icke behöva bliva

av mera ingripande art än ett skingringsförbud. När risk för undanstickande

eller förstöring anses föreligga, kan det emellertid bliva påkallat att belägga

egendomen med kvarstad, vilket möjliggör dess omhändertagande.

Inom justitiedepartementet har med ledning av nu anförda synpunkter

upprättats förslag till lag om kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.

I den föreslagna lagen torde böra stadgas, att då det på grund av rådande,

av kriget föranledda utomordentliga förhållanden finnes nödvändigt att med

hänsyn till kapitalflykt till Sverige eller eljest vinna kontroll över utländsk

egendom härstädes, Konungen skall äga förordna, att här befintlig egendom,

som tillhör viss främmande stat, juridisk person eller medborgare i samma

stat eller annan som är bosatt i den staten utan att vara medborgare i densamma,

skall, i den mån ej Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

medgiver undantag, vara underkastad skingringsförbud. Det bör

anmärkas, att det vid meddelandet av dylikt förbud i vid utsträckning torde

bliva möjligt att göra undantag för olika grupper av tillgångar. Särskilt

kommer härvid i betraktande egendom, tillhörig i det främmande landet bosatta

svenska medborgare, samt i allmänhet egendom, som trots ägarens

nationalitet med hänsyn till sin beskaffenhet framstår som närmare anknuten

till Sverige än till utländsk stat.

Det torde bliva lämpligt att till viss myndighet, som Konungen bestämmer,

uppdraga huvudparten av bestyret med de inventerings- och kontrollåtgärder

som i förevarande sammanhang komma i fråga. Jag vill framhålla,

att denna uppgift icke bör anförtros den förut omtalade nämnden som bör

ha ställningen av en opartisk dömande instans. I lagen synes böra stadgas att

det skall ankomma på myndigheten i fråga att, när risk för undanstickande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 328-

17

tiller förstöring anses föreligga, göra framställning hos nämnden om kvarstad

å egendomen. Kvarstad bör i detta fall till skillnad från vad förhållandet

är enligt utsökningslagen kunna läggas även å fast egendom. Uppgiften att

besluta om kvarstad torde böra anförtros den nämnd, som avses i förslaget

till lag örn återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom.

Rörande nämndens befattning med ärenden som här avses synes böra

gälla vad som stadgats i nyssnämnda lagförslag.

1 princip bör ingripande ifrågakomma blott beträffande egendom som omedelbart

tillhör främmande rättssubjekt. Om i ett svenskt aktiebolag en större

aktiepost tillhör medborgare i det främmande landet, skulle sålunda endast

aktierna i fråga beröras av skingringsförbud''eller kvarstad, ej själva företaget.

Det får emellertid icke förbises, att det kan finnas svenska aktiebolag

och andra juridiska personer, i vilka på grund av aktieinnehav eller annan

andelsrätt det främmande inflytandet är så starkt att även företaget såsom

sådant i verkligheten måste anses såsom främmande egendom och följaktligen

bör kunna inbegripas under kontrollåtgärderna. Ett behov att kunna utsträcka

kontrollen till juridisk person, vari finnes ett utländskt intresse, synes

dock föreligga allenast i sådana situationer då risk föreligger för undanstickande

eller förstöring av den egendom — t. ex. en aktiepost — som omedelbart

tillhör det främmande rättssubjektet och alltså kvarstad å denna

egendom är påkallad. Med hänsyn till anförda omständigheter synes det erforderligt,

att i fall, då kvarstad anses böra läggas å viss främmande egendom,

varmed är förenad ett bestämmande inflytande över aktiebolag, ekonomisk

förening eller annan juridisk person, jämväl den juridiska personens egendom

kan läggas under kvarstad. Icke blott de aktieposter som äro på främmande

händer utan även företaget såsom sådant bör följaktligen i dylikt fall

kunna sättas under den kontroll som kvarstadsåtgärden åsyftar.

Jag har förut framhållit, att en del inventeringsmässiga uppgifter rörande

främmande egendom torde kunna infordras med stöd av föreskrifter, utfärdade

i administrativ ordning, och alltså utan bemyndigande i lag. Med hänsyn

till att det för genomförandet av de nu avsedda åtgärderna kan bliva behövligt

att infordra uppgifter ej blott av ägarna själva och deras härvarande

representanter utan även av banker, advokater och andra företag eller yrkesutövare

med en förvaltande eller förmedlande funktion inom affärslivet synes

det emellertid lämpligt att i lagen inrycka en generell bestämmelse om

rätt för Konungen eller den myndighet som Konungen bestämmer att utan

hinder av vad eljest må gälla föreskriva uppgiftsskyldighet med avseende å

sådan egendom som här åsyftas.

För den händelse att någon underlåter lämna begärd uppgift eller att avlämnad

uppgift kan antagas vara vilseledande bör — i nära anslutning till

vad som för motsvarande fall skett i allmänna förfogandelagen (22 §) i

lagen stadgas möjlighet att företaga undersökning av kontor, kassafack,

lagerlokaler eller andra utrymmen och alt verkställa granskning av liandelsböcker

och affärshandlingar.

Vad som inhämtats genom svar i anledning av uppgiltsskyldighet som nyss

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 328. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

nämnts eller vid undersökning eller granskning bör givetvis ej få yppas i

vidare mån än som kräves för vinnande av det syfte varom fråga är. Stadgande

härom synes böra upptagas i lagen.

Den jämlikt 10 kap. 21 § allmänna strafflagen gällande straffskalan för

rubbande av kvarstadsegendom synes även i fråga om kvarstad enligt nu

förevarande lagförslag otillräckligt avskräckande. Det i 10 kap. 22 § bestämda

straffet för åsidosättande av skingringsförbud, böter, torde ej heller vara

till fyllest såvitt angår skingringsförbud som avses i förslaget. Särskilda

strängare straffbestämmelser med avseende å såväl kvarstad som skingringsförbud

torde därför böra upptagas i lagen. Straffbestämmelser torde vidare

böra upptagas för underlåtenhet att lämna infordrade uppgifter och vilseledande

av myndighet vid avgivande av uppgift eller vid undersökning eller

granskning som företages i anslutning till stadgad uppgiftsplikt.

Liksom beträffande den först behandlade lagen torde det i den nu förevarande

böra stadgas, att Konungen skall äga meddela de närmare föreskrifter

med avseende å de i lagen upptagna handräckningsåtgärderna och tillämpningen

av lagen i övrigt, som må finnas erforderliga.

De båda lagarna torde böra träda i kraft omedelbart och gälla till och

med den 30 juni 1946. I anslutning till stadgandet om lagarnas temporära

giltighet torde vissa övergångsbestämmelser böra upptagas.

Den förutnämnda å Bretton-Woodskonferensen antagna resolutionen torde

få såsom bilaga A fogas vid protokollet i detta ärende.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

19

Förslag

till

Lag

om återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen äger förordna, att i förhållande till stat, vars område efter utgången

av augusti 1939 varit ockuperat av krigförande makt, skall gälla

vad nedan i 2—10 §§ stadgas.

2 §•

Egendom, som i strid mot folkrättens regler antingen av ockupationsmakten

eller för dess räkning underkastats beslag eller liknande åtgärd eller

ock berövats någon genom plundring, för vilken ockupationsmakten måste

anses ansvarig, eller som eljest av ockupationsmakten eller någon, tillhörande

dess militära eller civila personal, med våld eller hot eller under därmed

jämförliga förhållanden frånhänts rätte innehavaren, må, örn den finnes

i Sverige, återställas till den som berövats egendomen eller dennes rättsinnehavare,

ändå att den som i Sverige innehar egendomen förvärvat den i

god tro. Har den som berövats egendomen erhållit vederlag därför, må dock

såsom villkor för egendomens återbekommande uppställas, att lösen därför

gives med högst det belopp som motsvarar vederlagets värde vid den tid

då han mottog detsamma.

Vad nu sagts gäller ej egendom, vilken ingått i prestationer till Sverige som

fullgjorts av ockupationsmakten eller enligt med ockupationsmakten slutet

handelsavtal eller eljest på grund av dess utfästelse och som med hänsyn till

vederlag och villkor i övrigt framstå som led i normala affärstransaktioner.

3 §•

Framställning örn att egendom som avses i 2 § skall återställas må göras

hos utrikesdepartementet eller annan myndighet som Konungen bestämmer.

Myndigheten har att överlämna framställningen till den nedan i 4 § omförmälda

nämnden, så snart ärendet kommit i sådant skick att det lämpligen

kan ske.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

4 §•

Frågor om återställande av egendom som ovan sägs prövas av en särskild

nämnd, bestående av tre ledamöter, av vilka minst två skola hava

utövat domarämbete. Ledamöterna och suppleanter för dem förordnas av

Konungen. Beträffande beslut av nämnden skall gälla vad allmän lag stadgar

angående omröstning till dom. Kostnaderna för nämndens verksamhet

bestridas av allmänna medel.

Till utredning i ärende som hänskjutits till nämnden må vid allmän underrätt

höras vittnen och sakkunniga. Genom rättens eller domarens försorg

skola nämnden och parterna kallas till förhöret.

Mot nämndens beslut må talan ej föras.

5 §.

Finner nämnden i anledning av framställning som avses i 3 § sannolika

skäl föreligga, att 2 § är tillämplig med avseende å egendomen, äger nämnden

förordna örn kvarstad därå.

Bifalles framställningen, skall nämnden, där det ej förut skett, omedelbart

föranstalta om egendomens omhändertagande.

6 §.

Den som av nämnden förklarats skyldig att avstå egendom som avses i

2 § är, såframt han förvärvat egendomen i god tro, berättigad att av allmänna

medel erhålla en med hänsyn till vad han givit för egendomen

skälig ersättning därför jämte gottgörelse för vad han i ärendet nödgats

utgiva för tillvaratagande av sin rätt.

Anspråk på ersättning skall framställas hos nämnden inom sex månader

från det slutligt beslut om skyldighet att utgiva egendomen delgavs innehavaren,

vid äventyr att rätten till ersättning eljest går förlorad.

Göres i ärendet gällande att skyldighet förelegat att utgiva egendomen utan

ersättning, skall frågan härom hänskjutas till prövning efter stämning vid

allmän domstol, örn den som gjort anspråk på ersättning begär det.

7 §•

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som skall avstås

enligt denna lag, äger han, ändå att fordringen ej är förfallen till betalning,

framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma

skall ock gälla i fråga örn den som har rätt att kvarhålla egendomen till

säkerhet för förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall, om borgenären det

yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet egendom,

som enligt vad i utsökningslagen är stadgat satts i kvarstad eller under skingringsförbud,

skall beloppet, där part det äskar, utgivas till överexekutor; och

har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § nämnda lag är för där

avsett fall stadgat.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

21

8 §•

Skall ersättning utgå enligt vad ovan sägs, äger kronan att av fångesman

återkräva vad kronan nödgats utgiva, där ej fångesmannen vid sitt förvärv

var i god tro.

9 §.

Vad i denna lag stadgas om rätt till ersättning enligt 6 § eller frihet

från ersättningsskyldighet enligt 8 § skall ej gälla, såvitt den som åberopar

god tro enligt den med avseende å giltigheten av hans förvärv tillämpliga

lagstiftningen skolat utgiva egendomen utan lösen.

10 §.

Rubbar man egendom, som är satt i kvarstad enligt denna lag, dömes till

fängelse eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må till dagsböter dömas.

Böter tillfalla kronan.

11 §•

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga

beträffande kvarstad, som avses i denna lag, och tillämpningen av lagen

i övrigt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 30 juni 1946. I fråga om egendom, beträffande vilken beslut

om skyldighet att utgiva densamma meddelats under lagens giltighetstid,

och ersättning i anledning av sådant beslut, så ock beträffande sådant under

nämnda tid begånget brott som avses i lagen skall vad i lagen stadgas äga

tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

Förslag

till

Lag

om kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Då det på grund av rådande av kriget föranledda utomordentliga förhållanden

finnes nödvändigt att med hänsyn till kapitalflykt till Sverige eller

eljest vinna kontroll över utländsk egendom härstädes, äger Konungen förordna,

att här befintlig egendom, som tillhör viss främmande stat, juridisk

person eller medborgare i samma stat eller annan som är bosatt i den staten

utan att vara medborgare i densamma, skall, i den mån ej Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer medgiver undantag, vara underkastad

skingringsförbud.

2 §.

Prövas risk föreligga att sådan egendom som i 1 § sägs undanstickes eller

förstöres, må på framställning av myndighet som Konungen bestämmer

den nämnd som omförmäles i 4 § lagen om återställande av viss från ockuperade

länder bortförd egendom förordna om kvarstad å egendomen.

Därest i fall som avses i första stycket med egendomen är förenad ett bestämmande

inflytande över aktiebolag, ekonomisk förening eller annan juridisk

person, skall vad där stadgas gälla jämväl dess egendom.

3 §•

Där så finnes erforderligt för att förbereda beslut om skingringsförbud

eller kvarstad enligt denna lag eller bringa sådant beslut i verkställighet, äger

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer, utan hinder av vad

eljest må gälla, föreskriva uppgiftsskyldighet med avseende å egendom som i

1 § sägs.

Underlåter någon att lämna begärd uppgift eller finnes skälig anledning

misstänka att han lämnat vilseledande uppgift, må undersökning verkställas

av kontor, kassafack, lagerlokal eller annat utrymme, varöver han förfogar, så

ock granskning ske av handelsböcker och affärshandlingar som han må innehava.

I fråga om befogenhet att besluta angående undersökning eller gransk
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

23

ning som nu nämnts samt beträffande tid, då undersökning må äga rum, och

förfarandet därvid skola bestämmelserna angående husrannsakan äga tilllämpning.

Vad som inhämtats genom svar i anledning av uppgiftsskyldighet som stadgas

i första stycket eller vid undersökning eller granskning varom i andra

stycket förmäles må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av

syftet med uppgiftsskyldigheten eller åtgärden.

4 §•

Vad i lagen om återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom

stadgas om nämndens befattning med ärenden, som avses i samma lag,

skall äga motsvarande tillämpning beträffande ärenden, som avses i denna

lag.

5 §•

Bryter någon emot skingringsförbud, som meddelats med stöd av 1 §,

straffes med fängelse eller dagsböter.

Rubbar man egendom, som är satt i kvarstad jämlikt 2 §, dömes till fängelse

eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,

må lill dagsböter dömas.

Den som underlåter att lämna uppgift som avses i 3 § första stycket eller

ock vid avgivande av sådan uppgift eller i samband med undersökning eller

granskning varom i 3 § andra stycket förmäles söker vilseleda myndighet rörande

förhållande varom fråga är, straffes med fängelse eller dagsböter.

Samma lag vare, där någon bryter mot tystnadsplikt som stadgas i 3 § tredje

stycket.

Böter tillfalla kronan.

6 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter som må finnas erforderliga

beträffande skingringsförbud och kvarstad, som avses i denna lag, och

tillämpningen av lagen i övrigt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 30 juni 1946. I 3 § tredje stycket meddelad föreskrift om tystnadsplikt

och vad i lagen stadgas rörande överträdelse av samma föreskrift

samt vad där stadgas i fråga örn sådant under tiden för lagens giltighet begånget

brott som avses i lagen skall äga tillämpning jämväl efter det lagen

i övrigt upphört att gälla.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

Bilaga A.

Resolution

antagen av de allierade nationernas konferens för penning- och

finansfrågor i Bretton Woods.

(Översättning.)

VI.

Emmy assets and looted property.

Whereas, in anticipation of their

impending defeat, enemy leaders, enemy

Nationals and their collaborators

are transferring assets to and through

neutral countries in order to conceal

them and to perpetuate their influence,

power and ability to plan future

aggrandizement and work! domination,

thus jeopardizing the efforts of

the United Nations to establish and

permanently maintain peaceful international

relations;

Whereas, enemy countries and their

nationals havé taken the property of

occupied countries and their nationals

by open looting and plunder, by forcing

transfers under duress, as well as

by subtle and complex devices, often

operated through the agency of their

puppet govemments, to give the cloak

of legality to their robbery and to

secure ownership and control of enterprises

in the post-war period;

Whereas, enemy countries and their

nationals havé also, through sales and

other methods of transfer, run the

chain of their ownership and control

through occupied and neutral countries,

thus making the problem of disclosure

and disentanglement one of

international diameter;

VI.

Fientliga tillgångar och rövad

egendom.

Då fiendeländernas ledare, medborgare

och dessas samarbetsmän, i medvetandet

om sitt förestående nederlag,

överföra tillgångar till och genom

nSESEnSSIer i avsikt att dölja dem

oell- alf vidmakthålla sitt inflytande,

sin makt och sina möjligheter att

uppgöra planer för framtida utvidgning

och världshegemoni, därigenom

försvårande de Förenade Nationernas

ansträngningar att upprätta och i

framtiden vidmakthålla fredliga internationella

förbindelser;

Då fiendeländer och deras medborgare

ha tillägnat sig ockuperade länders

och dessas invånares egendom

genom öppet röveri eller plundring,

genom tvångsmässig överlåtelse såväl

som genom sinnrika och invecklade

metoder, ofta genomförda under medverkan

av respektive lydregeringar för

att därigenom giva ett sken av laglighet

åt deras röveri och säkerställa

äganderätt och kontroll av företag under

efterkrigstiden;

Då fiendeländer och deras medborgare

genom försäljning och andra slag

av överlåtelse dessutom så ordnat att

de genom ockuperade och neutrala

länder kontrollera olika tillgångar,

varigenom problemet om dessas uppspårande

och återgång blivit internationellt;
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

25

Whereas, the United Nations havé

declared then* intention to do their

utmost to defeat the methods of dispossession

practised by the enemy,

havé reserved their right to declare

invalid any transfers of property belonging

to persons within occupied

territory, and havé taken measures to

protect and safeguard property, within

their respective jurisdictions, owned

by occupied countries and their national,

as well as to prevent the disposal

of looted property in United

Nations markets;

therefore

The United Nations Monetary and

Financial Conference

1. Takes note of and fully supports

steps taken by the United Nations for

the purpose of:

(a) uncovering, segregating, controlling,

and making appropriate disposition

of enemy assets;

(b) preventing the liquidation of

property looted by the enemy, locating

and tracing ownership and control of

such looted property, and taking appropriate

measures with a view to

restoration to its lawful owners;

2. Recommends:

That all Governments of countries

represented at this Conference take

action consistent with their relations

with the countries at war to call upon

the Governments of neutral countries

(a) to take immediate measures to

prevent any disposition or transfer

within territories subject to their

jurisdiction of any

(1) assets belonging to the Government

or any individuals or

institutions within those United Nations

occupied by the enemy; and

(2) looted gold, currency, art objects,

securities, other evidences of

ownership in finanda! or business

enterprises, arni of olber assets

looted by the enemy;

as well as to uncover, segregate

Då de Förenade Nationerna, vilka

förklarat som sin avsikt att göra sitt

yttersta för att avskaffa de metoder

för frånhändande som begagnats av

fienden, hava förbehållit sig rätten

att ogiltigförklara alla överlåtelser av

egendom hörande till personer inom

ockuperat område och hava vidtagit

åtgärder för att skydda den egendom

inom sina respektive områden, som

äges av ockuperade länder och deras

medborgare, ävensom för att förhindra

överlåtelser av rövad egendom inom

de Förenade Nationernas marknader;

alltså

har de Förenade Nationernas monetära

och finansiella konferens beslutat

att

TT* följa och understödja åtgärder

av de Förenade Nationerna, vilka företagits

i syfte att

(a) uppspåra, avskilja, kontrollera

och på lämpligt sätt disponera fientliga

tillgångar;

(BJ~Töfhiridra likvidering av egendom,

som rövats av fienden, fastställa

ägande- och förfoganderätten till

sådan rövad egendom och genom

lämpliga åtgärder återställa den till

dess lagliga ägare;

2. Rekommendera

att regeringarna för alla de länder,

som äro representerade vid denna

konferens, vidtaga åtgärder i samklang

med deras förbindelser med de

krigförande länderna för att uppfordra

de neutrala ländernas regeringar

att

~ (a}'' omedelbart vidtaga åtgärder för

att förhindra frånhändande eller överlåtelse

inom deras områden av

(1) tillgångar som ägas av staten

eller av individer eller institutioner

inom de Förenade Nationer, som

besatts av fienden; och

(2) rövat guld, valutor, konstföremål,

obligationer, andra bevis örn

äganderätt till finans- och affärsföretag

och till andra tillgångar,

som rövats av fienden;

ävensom all uppspåra, avskilja och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

and hold at the disposition of the

post-liberation authorities in the

appropriate country any such assets

within territory subject to their

jurisdiction;

ställa till efterkrigsmyndighetemas

i vederbörande land förfogande sådana

tillgångar, vilka befinna sig

inom deras område;

(b) to take immediate measures to (b) omedelbart vidtaga åtgärder för

event the concealmenthy fraudulent att förhindra döljande genom svek

eller på annat sätt inom deras område

av

Jl) tillgångar, som tillhöra eller påstås

tillhöra en fientlig stat, dess medborgare

eller institutioner;

prevent

means or otherwise within countries

subject to their jurisdiction of any

(1) assets belonging to, or alleged

to belong to, the Government of and

individuals or institutions within enemy

countries;

(2) assets belonging to, or alleged

to belong to, enemy leaders, their associates

and collaborators;

and to facilitate their ultimate delivery

to the postarmistice authorities.

(2) tillgångar, som tillhöra eller påstås

tillhöra fientliga ledare, deras

medarbetare oclf följesmän;

och att underlätta tillgångarnas slutliga

överlämnancRTtill efterkrigsmyndighetema.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

27

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 1 juni

1945.

N ärvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 maj

1945, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till lag om återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom

samt lag örn kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn

H. K. H. Holmgren.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag örn återställande av viss från ockuperade länder bortförd

egendom.

2 §•

Enligt denna paragraf, vilken innehåller förslagets grundläggande bestämmelser,

skall från ockuperat land härrörande egendom, som finnes här i riket,

under vissa förutsättningar kunna återställas till rätte innehavaren.

Föremål för sådan åtgärd skall bland annat vara egendom, som av ockupationsmakten

eller någon, tillhörande dess militära eller civila personal, med

våld eller hot eller under därmed jämförliga förhållanden blivit rätte innehavaren

frånlund. Till motivering för detta stadgande, såvitt det angår egendoms

frånhändande under andra omständigheter än genom våld eller hot,

har föredragande departementschefen anfört, att ockupationsmakten emellanåt

gjort egendomsförvärv under till synes lagliga former — genom vederbörligen

upprättade köpekontrakt o. d. — men för att vinna säljarens

medverkan lill avtalsslutet på honom övat sådant tryck, att frivilligt samtycke

från hans sida endast skenbart förelegat. Här avses tydligen — med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

fullt fog — olika situationer, som svårligen kunna i lagtext var för sig beskrivas

men om vilka i gemen gäller, att egendom otillbörligt frånhänts rätte

innehavaren. Det är dock tvivelaktigt, örn de valda ordalagen, enligt vilka

förfarandet skall kunna jämföras med våld eller hot, omfatta alla de fall,

som i detta sammanhang åsyftas. Till undvikande av en alltför snäv tolkning

synes paragrafen i denna del kunna avfattas så, att annat otillbörligt

förfarande upptages såsom grund för egendomens återställande. Det må anmärkas,

att det nu föreslagna uttrycket icke är främmande för svensk lagstil.

Innebörden av paragrafens andra stycke skulle komma till ett kortare och

något tydligare uttryck, om ifrågavarande undantagsbestämmelse angåves

omfatta egendom, som införts till riket enligt handelsavtal eller annat avtal

med ockupationsmakten eller eljest på grund av dess utfästelse, såframt införandet

med hänsyn till vederlag och villkor i övrigt framstår såsom led i

en normal affärstransaktion.

3 §•

I denna paragraf upptagas vissa bestämmelser örn det sätt, på vilket ansökan

om egendoms återställande skall göras. Även de båda närmast följande

paragraferna innehålla föreskrifter av väsentligen formell art, varefter

under 6 § givas stadganden rörande den ersättning, som under vissa

förutsättningar skall utgå i anledning av egendoms återställande. Sistnämnda

stadganden avse såväl själva sakfrågan som den ordning, i vilken ersättning

skall bestämmas. Med full tydlighet framgår dock icke, att den i 4 § angivna

nämnden, såsom i förslaget åsyftas, skall pröva och avgöra framställda

anspråk på ersättning. Ett förtydligande i sådant hänseende är därför

önskvärt. Visserligen kan detta ske genom en ändring i 6 §, men förslaget

skulle vinna i reda och överskådlighet, örn däri företoges en omgruppering

så, att i förevarande paragraf, i anslutning till de grundläggande föreskrifterna

i 2 §, upptoges de sakliga stadganden, som givits i 6 § första stycket,

samt därefter, under 4—7 §§, finge följa de bestämmelser av mera formell

natur, som i förslaget återfinnas i 3—5 §§ samt 6 § andra och tredje styckena.

I fråga örn den inbördes ordningen bör därvid iakttagas, att innehållet

i 4 § av förslaget upptages i första hand och således får behålla plats

och paragrafnummer samt att övriga stadganden följa i samma ordning som

enligt förslaget. Vid denna omgruppering bör i 4 § intagas föreskrift, att

även ersättningsfrågor skola prövas av nämnden.

4 §•

Förslaget angiver icke huru den särskilda nämndens beslut skola verkställas.

Såvitt dylikt beslut allenast innehåller, att ersättning skall utgå. erfordras

icke några regler örn verkställighet därav, eftersom ersättning alltid

skall utgivas av allmänna medel. Därest beslut innefattar åläggande för innehavare

av egendom att utgiva denna, synas emellertid regler i ämnet påkallade.

Visserligen har i 5 § intagits föreskrift, att då framställning örn egen
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

29

doms återställande bifalles, nämnden skall, där det ej förut skett, omedelbart

föranstalta om egendomens omhändertagande, men detta stadgande angiver

icke huru ingripandet mot den förpliktade skall ske. Då det ej lärer vara

avsett, att nämnden skall erhålla särskilda verkställighetsorgan, måste nämnden

för verkställighet anlita de vanliga exekutiva myndigheterna. Med hänsyn

härtill torde böra föreskrivas, att nämndens beslut går i verkställighet

på sätt örn domstols lagakraftägande dom är stadgat.

5 §■

På skäl, likartade med dem som vid 4 § anförts för intagande i förslaget

av stadgande örn verkställighet av nämndens beslut rörande återställande av

egendom, synes föreskrift böra meddelas, att örn verkställande av kvarstad

skall gälla vad i utsökningslagen är stadgat.

6 §■

Enligt första stycket i förevarande paragraf är den, som av den i 4 §

omförmälda nämnden förklarats skyldig att avstå egendom, varom i lagen

är fråga, berättigad att av allmänna medel erhålla viss ersättning för egendomen

jämte gottgörelse för utgifter vid tillvaratagande av sin rätt, under

förutsättning att han förvärvat egendomen i god tro. Genom den avfattning,

som stadgandet erhållit, synes möjligheten att få ersättning ha blivit alltför

begränsad. Enligt ordalagen skulle ersättning kunna ifrågakomma allenast

när innehavaren av egendomen åtkommit densamma genom köp eller annat

äganderättsförvärv. Visserligen äro dessa fall av godtrosförvärv de vanligaste

och viktigaste, men god tro kan även i fråga om rättstitel av annan art

bereda innehavaren skydd mot rätte ägarens vindikationsanspråk. Härvid

komma särskilt i beaktande de rättigheter, som avses i 7 § av förslaget.

Ersättning bör skäligen utgå vid alla godtrosförvärv. Det är därför önskvärt.

att stadgandet undergår någon jämkning. En tillfredsställande lösning

av frågan torde ernås, om såsom förutsättning uppställes, att egendomen

åtkommits gerbom godtrosförvärv. Gives ett sådant innehåll åt bestämmelsen,

blir det obehövligt att särskilt stadga det undantag från ersättningsrätten,

som förslaget innehåller i 9 §. Den förordade avfattningen av första stycket

i förevarande paragraf innebär nämligen, att rätt till ersättning icke förefinnes,

därest giltigheten av innehavarens åtkomst skall bedömas enligt utländsk

lag och han enligt den lagen är skyldig att utgiva egendomen till rätte

innehavaren utan lösen, ändå att den åtkommits i god tro.

I paragrafens tredje stycke har upptagits föreskrift, alt tvist, som där avses,

under vissa förutsättningar skall hänskjutas till prövning efter stämning

vid allmän domstol. För väckande av sådan talan har icke införts någon

tidsbegränsning. Då frånvaron av varje begränsning kan vålla olägenhet,

synes böra stadgas, att frågan skall instämmas inom viss tid, förslagsvis sex

månader, vid äventyr som i andra stycket sägs.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

8 §.

Har i anledning av godtrosförvärv ersättning utgått för återställd egendom,

äger enligt denna paragraf kronan att av fångesman återkräva vad kronan

nödgats utgiva, där ej fångesmannen vid sitt förvärv var i god tro.

Syftet med föreliggande lagförslag är, att egendom, som frånhänts rätte

innehavaren, skall genom kronans förmedling återställas till honom, och det

är tydligt, att möjlighet bör beredas kronan att för sina utgifter erhålla gottgörelse,

i den mån fog finnes för sådant anspråk mot annan än rätte innehavaren.

Eftersom kronan handlar i rätte innehavarens ställe, är det naturligt,

att kronan för utgiven ersättning äger att inträda i den rätt till skadestånd,

som skulle ha tillkommit rätte innehavaren, örn ersättningen erlagts

av honom. Ett skadeståndsanspråk kan — åtminstone då egendomen avhänts

rätte innehavaren genom brottsligt förfarande — riktas mot den, som är

direkt ansvarig för gärningen, men även sådana personer, som äro delaktiga

däri eller eljest tagit brottslig befattning med egendomen, kunna bli ekonomiskt

ansvariga. Det värde, som möjlighet till dylik talan representerar, är

i hög grad beroende av omständigheterna i det särskilda fallet, men denna

möjlighet bör under alla förhållanden stå kronan till buds. Den regel, som

upptagits i förslaget, står icke i överensstämmelse med vad nu sagts. Någon

närmare motivering för denna regel har icke lämnats, men det är utan

vidare klart, att det föreslagna stadgandet innefattar en nyhet, som saknar

anknytning till vanliga skadeståndsprinciper och icke överensstämmer med

grunderna för regresstalan i anledning av bifallet vindikationsanspråk. Härtill

kommer, att förslaget i tillämpningen skulle kunna leda till resultat, som

måste anses obilliga. Örn exempelvis den ifrågavarande egendomen blivit

föremål för åtskilliga fång och i ledet av fångesmän finnes en person, örn

vilken icke kan sägas annat än att han bort inse, att egendomen är att hänföra

till något av de i 2 § angivna slagen, drabbas han av full ersättningsskyldighet

enligt förslaget, även om han själv endast uppburit ett obetydligt

vederlag eller överhuvud icke haft någon ekonomisk vinning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställes, att förevarande paragraf

utformas efter de principer, som enligt vad förut utvecklats utgöra en

naturlig och hållbar grund för en reglering i ämnet.

9 §.

Beaktas de erinringar, som framställts under 6 § första stycket och 8 §,

blir innehållet i förevarande paragraf obehövligt, i anledning varav paragrafen

kan utgå.

Förslaget till lag om kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.

De åtgärder, som enligt förslaget skola kunna genomföras, innebära otvivelaktigt

allvarliga och vittgående ingripanden. Emellertid kunna dessa —

såsom jämväl i den föreslagna lagtexten angives — vara betingade av de

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 328.

31

utomordentliga förhållanden, som i trots av stridshandlingarnas upphörande

i Europa ännu råda och kunna väntas under avsevärd tid fortfara. Den föreslagna

lagen har karaktär av en fullmaktslag, och verkningarna äro därför

väsentligen beroende av den omfattning, i vilken givet bemyndigande kan

komma att tagas i anspråk. Under sådana omständigheter är det icke möjligt

att nu överblicka lagstiftningens verkliga innebörd. Härtill bidrager, att förslaget

icke föregåtts av sådan utredning, som plägar ägnas lagstiftningsuppgifter

av denna betydelse. Det måste dock förutsättas, att de befogenheter,

som innefattas i den föreslagna lagen, anlitas endast efter noggrann prövning

av föreliggande behov och allenast i den utsträckning, som oundgängligen

påkallas. Lagrådet anser sig med hänsyn härtill icke böra framställa någon

anmärkning mot förslagets allmänna grunder.

2 §•

Sedan i första stycket av denna paragraf upptagits stadgande, att kvarstad

under viss förutsättning kan läggas å egendom, som åsyftas i 1 §, har i förevarande

paragrafs andra stycke intagits bestämmelse, att därest i fall, som

avses i första stycket, med egendomen är förenad ett bestämmande inflytande

över aktiebolag, ekonomisk förening eller annan juridisk person, vad där

stadgas skall gälla jämväl dess egendom. Såsom framgår av departementschefens

yttrande avses närmast det fall, att en större post aktier i ett svenskt

aktiebolag tillhör främmande rättssubjekt. En förutsättning för stadgandets

tillämpning är, att den egendom — i nyssnämnda fall aktierna — med vilken

följer ett bestämmande inflytande, finnes inom riket och må beläggas

med kvarstad. Därest denna egendom finnes utomlands, kan kvarstad ej

läggas å egendom tillhörande den juridiska personen. Att göra skillnad

mellan dessa fall synes emellertid icke berättigat. Även i sistnämnda fall

kunna omständigheterna vara sådana, att företaget måste anses såsom främmande

egendom. Departementschefen har anfört bland annat, att behov att

kunna utsträcka kontrollen till juridisk person, vari finnes ett utländskt

intresse, synes föreligga allenast i sådana situationer, då risk förefinnes för

undanstickande eller förstöring av den egendom — t. ex. en aktiepost —

som omedelbart tillhör det främmande rättssubjektet, och alltså kvarstad å

denna egendom är påkallad. Häremot må framhållas, att samma behov av

ingripande kan vara för handen, då särskild risk för undanskaffande ej finnes

beträffande den egendom, som omedelbart tillhör det främmande rättssubjektet,

men det kan befaras, att egendom, tillhörande den juridiska personen,

undanstickes eller förskingras. Det kan för övrigt ifrågasättas, örn

såsom villkor för åtgärd, varom nu är fråga, bör uppställas, att det bestämmande

inflytandet är knutet till innehavet av viss egendom. Främmande

intressenter kunna ulan att inneha egendom, som här avses, ha sådan bestämmanderätt

över den juridiska personen, alt dess egendom måste anses

i verkligheten tillhöra nämnda intressenter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majis proposition nr 328.

4 §•

Liksom i förslaget till lag om återställande av viss från ockuperade länder

bortförd egendom bör i förevarande paragraf intagas föreskrift, att om

verkställande av kvarstad skall gälla vad i utsökningslagen är stadgat.

5 §■

Då de förseelser, som avses i paragrafens tredje stycke, för normala fall

icke torde böra medföra strängare straff än dagsböter, hemställes, att i straffskalan

för dessa förseelser upptagas i första rummet dagsböter och i andra

rummet fängelse.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 328.

33

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 juni 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern tor utrikes ärendena Gunther, statsråden

L Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist,'' Domö,

Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler clielen

för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådet denna dag avgivna

utlåtande över de till lagrådet den 25 maj 1945 remitterade förslagen

till

1) lag om återställande av viss från ockuperade lunder bortförd egendom;

2) lag örn kontroll å viss utländsk egendom i Sverige m. m.

Elter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

lie jämkningar lagrådet förordat beträffande innehållet i förslaget till lag

örn återställande av viss från ockuperade länder bortförd egendom synas

mig — frånsett 5 § — lämpliga och torde jämte den omgruppering av vissa

bestämmelser, för vilken lagrådet uttalat sig, böra genomföras. Beträffande

5 § har lagrådet ansett, att en föreskrift borde intagas enligt vilken örn

verkställande av kvarstad skulle gälla vad i utsökningslagen stadgas. Då det

emellertid icke torde vara önskvärt att utesluta möjligheten att göra avvikelser

från vad i utsökningslagen stadgas i nu nämnda hänseende har jag ej

ansett mig kunna förorda, att en dylik föreskrift upptages.

Vad härefter angår förslaget lill lag om kontroll å viss utländsk egendom

i Sverige m. m. synes mig vad lagrådet anfört beträffande 2 § vara befogat.

Bestämmelsen i andra stycket bar därför omarbetats. Även den av lagrådet

förordade jämkningen av 5 § torde böra godtagas. Beträffande 4 § har lagrådet

— liksom i fråga örn 5 § i det förut behandlade lagförslaget — föreslagit

intagande av föreskrift att örn verkställande av kvarstad skall gälla

vad i utsökningslagen stadgas. Det skäl sorn jag beträffande sistnämnda paragraf

nyss anfört mot upptagande av en sådan föreskrift gör sig särskilt gällande

i avseende å nu förevarande lagförslag, och jag kan därför icke heller

beträffande detta förorda att föreskriften upptages.

Lagförslagens rubriker torde i samband med den redaktionella överarbetning

som föranledes av lagrådets förslag böra erhålla något jämkad lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 328. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 328.

Vidare framhåller föredraganden, att därest lagförslagen antoges av riksdagen,

möjlighet syntes ha öppnats att för Sveriges del tillgodose de syften

som kommit till uttryck i den i statsrådsprotokollet för den 25 maj 1945

omförmälda å Bretton-Woodskonferensen antagna resolutionen så långt denna

hittills erhållit aktualitet. Frågan örn bestridande av kostnaderna för de

åtgärder som åsyftades med lagförslagen komme att anmälas av ministern

för utrikes ärendena.

Föredraganden hemställer, att de ändrade lagförslagen måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

462042

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:499 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom, m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1945:254 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/56 till den nämnd, som avses i förslaget till lag örn återställande av vi s. 6 i texten
  3. U1LU 1945:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom, m. m. s. 1 i texten
  4. U1LU 1945:2 Memorial angående ersättning dt av utskottet vid behandling av visst ärende anlitat biträde. a1 i texten