Sök i Ratio Lex

Angående ianspråktagande av lägei''kassemedel för nybyggnad eller större ändringsarbete

1945-10-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:338, Angående ianspråktagande av lägei''kassemedel för nybyggnad eller större ändringsarbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

1

Nr 338.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ianspråktagande

av lägei''kassemedel för nybyggnad eller

större ändringsarbete; given Stockholms slott den 5

oktober 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Haris Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Sträng, Ericsson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga angående ianspråktagande

av lägerkassemedel för nybyggnad eller större ändringsarbete samt

anför därvid följande.

I. Allmän orientering om lägerkassor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 1 december 1939 skola lägerkassor i mån

av behov och enligt arméförvaltningens intendentur- och civila departements

(numera arméförvaltningens intendenturavdelning och försvarets civilförvalt
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 338.

JOSS 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

ning) närmare bestämmelser finnas inrättade vid truppförband tillhörande

armén. Samtidigt ha meddelats i huvudsak följande föreskrifter.

Till lägerkassa vid truppförband skola inflyta:

a) arrenden och hyror för lägerkassan tillhöriga byggnader och lägenheter;
b)

inkomster av marketenteri- eller annan affärsrörelse, som med vederbörligt

tillstånd bedrives för kassans räkning;

c) inkomster av kassans i bank innestående och övriga räntebärande

medel;

d) inkomster vid försäljning av kassan tillhörig, i vederbörlig ordning

kasserad materiel m. m.; samt

e) utjämningsmedel, utgörande inkomster som inflyta vid försäljning av

stall- och latrinspillning samt av köksavfall och dylikt vid truppförbanden,

vilka medel av arméförvaltningens intendentur- och civila departement

(arméförvaltningens intendenturavdelning och försvarets civilförvaltning) årligen

före den 1 oktober skola fördelas å de olika lägerkassorna.

För lägerkassas räkning får — förutom biblioteks- och filmverksamhet —

bedrivas marketenterirörelse ävensom till marketenteri hörande läskedrycksberedning

och handelsrörelse avseende för manskapet erforderliga förbrukningsartiklar.

Annan affärsrörelse får icke bedrivas utan särskilt medgivande.

Dylikt medgivande lämnas endast beträffande företag, som avser

manskapets nytta och trevnad och som icke påfordrar kommendering av

militär handräckningspersonal.

Ur lägerkassa kunna i första hand bestridas kostnader för beredande av

nytta och trevnad för fast anställt manskap och värnpliktiga vid vederbörligt

truppförband. Ur lägerkassa må till mindre del jämväl bestridas utgifter

för truppförbandets gemensamma bästa i följande avseenden, nämligen
a)

befrämjande av idrotten vid truppförbandet;

b) förskönande av kasern- eller lägerområdet;

c) nöjes-, bildnings- eller andra anordningar, som bereda gemensam nytta

eller trevnad för all personal vid truppförbandet;

allt i den mån icke särskilda statsmedel blivit för ändamålet anvisade.

I bestämmelserna stadgas slutligen, att uppförande av nybyggnad å lantförsvarets

mark för lägerkassas räkning eller förändring av lägerkassa tillhörig

byggnad å sådan mark icke får ske med mindre tillstånd lämnats av

arméförvaltningens fortifikationsstyrelse (numera arméns fortifikationsförvaltning)

efter samråd med ämbetsverkets intendentur- och civila departement

(arméförvaltningens intendenturavdelning och försvarets civilförvaltning).

Bestämmelser rörande manskapskassorna vid marinens förläggningar i

land och lägerkassorna vid flygvapnet ha utfärdats genom Kungl. Maj:ts

beslut den 18 december 1936 respektive den 4 oktober 1940. Dessa bestämmelser

överensstämma i huvudsak med de för arméns kassor gällande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 338.

3

2. Riksdagsrevisorernas uttalande och därav föranledda yttranden

och åtgärder.

I sila berättelse den 15 december 1944 angående verkställd granskning

av statsverkets jämte därtill börande fonders tillstånd, styrelse oell förvaltning

för tiden 1 juli 1943—30 juni 1944 ba riksdagens revisorer (under försvarsdepartementet,

§ 2) behandlat vissa spörsmål beträffande armétruppförbandens

lägerkassor och därvid framställt erinringar och synpunkter beträffande

arten och omfattningen av lägerkassornas affärsrörelser, den för

kassornas räkning bedrivna byggnadsverksamheten m. m.

Yad angår byggnadsverksamheten ha revisorerna konstaterat, att denna

verksamhet numera tagit en betydande omfattning. Enligt bemyndiganden

av arméförvaltningens intendenturavdelning och försvarets civilförvaltning

hade fritidslokaler för manskapet i stor utsträckning uppförts med anlitande

av lägerkassornas medel. Vid andra truppförband däremot hade kostnaderna0

för sådana byggnader bestritts av statsanslag under kapitalbudgeten.

Denna brist på enhetlighet i fråga örn uppförande av dessa byggnader vore

mindre tillfredsställande. Beträffande redovisningen av lägerkassornas byggnader

i allmänhet borde åtminstone de mera värdefulla bokföras å en särskild

kapitalfond. Slutligen borde frågan örn underhållskyldigheten av

lägerkassornas byggnader uppmärksammas. I anslutning till vad sålunda

förekommit ha revisorerna uttalat sig för att en utredning borde komma

till stånd i fråga örn den av kassorna bedrivna verksamheten, användningen

av kassornas medel samt den rättsliga karaktären av med kassornas medel

uppförda byggnader m. m. Vidare lia revisorerna föreslagit att — i avvaktan

på resultatet av denna utredning — fråga örn uppförande av nya

byggnader för lägerkassas räkning borde underställas Kungl. Maj:ts prövning

och godkännande.

Av revisorernas berättelse framgår, att arméns lägerkassor vid utgången

av budgetåret 1943/44 redovisade en kapitalbehållning av närmare 6 000 000

kronor samt dessutom tillgångar i form av inventarier och fastigheter uppgående

till drygt 2 000 000 kronor. Vidare inhämtas, att nettovinsten under

berörda budgetår av kassornas bagerirörelser uppgått till omkring 561 000

kronor och av deras marketenterirörelser till omkring 1 145 000 kronor.

Kassornas övriga inkomster under ifrågavarande budgetår ha uppgått till

drygt 1 000 000 kronor.

Över revisorernas uttalande ha försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens

intendenturavdelning den 16 januari 1945 avgivit gemensamt utlåtande,

varav inhämtas, att enligt ämbetsverkens uppfattning vissa av de utav

revisorerna framställda erinringarna och synpunkterna borde bliva föremål

för närmare utredning. I fråga om lägerkassornas byggnadsverksamhet och

lägerkassemedlens natur lia ämbetsverken i huvudsak anfört följande.

Vad först beträffade byggnadsverksamheten hade densamma sin bakgrund

i det förhållandet att de medel, som av statsmakterna ställts till förfogande

för ändamålsenliga fritidslokaler, icke på långt när motsvarat berättigade

anspråk. För att avhjälpa vissa svåra brister hade regementschefer gjort

framställning örn att för ändamålet få anlita lägerkassomedel. Ehuru civilförvaltningen

och arméförvaltningens intendenturavdelning principiellt hyste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

den uppfattningen, att riksstatsmedel borde anvisas för ifrågavarande ändamål,

hade ämbetsverken dock ej ansett sig kunna på principiella grunder lämna

framställningarna utan bifall utan såsom regel medgivit ianspråktagande av

lägerkassemedel för sådana arbeten, som framstått såsom synnerligen angelägna.

Yad beträffar lägerkassemedlens natur hade Kungl. Maj:t i utslag

såväl i högsta domstolen som i regeringsrätten betraktat desamma såsom

statsmedel. Då dessa medel utgjorde avgränsade och för särskilda ändamål

avsedda förmögenhetskassor, torde de måhända närmast böra karakteriseras

som ett slags stiftelser. Fritids- eller annan byggnad, som uppförts för lägerkassemedel,

torde vara av samma karaktär som de medel, som bekostat dess

uppförande. För bestridande av underhållskostnader för dylik byggnad torde

lägerkassemedel i första hand böra användas. Anslagsmedel torde böra

anlitas endast då byggnaden inlösts av staten för annat bruk än lägerkasseändamål

eller lägerkassemedlen icke försloge och fråga vore örn byggnad,

som enligt vedertagna principer rätteligen skolat uppföras med anlitande

av anslagsmedel. Med hänsyn till de möjligheter att lämna understöd åt

tillfälligt nödställda lägerkassor, som fördelningen av utjämningsmedel erbjöde,

syntes risken för att statsanslag skulle behöva anvisas för underhåll

av lägerkassa tillhörig byggnad vara ringa. Byggnad, som donerats till lägerkassa

eller uppförts med särskilt för ändamålet donerade medel, torde beträffande

äganderättsförhållanden och underhållskostnaders bestridande få

anses jämställd med övriga lägerkassa tillhöriga byggnader.

Av statsutskottets utlåtande den 22 maj 1945, nr 148, 2:o) inhämtas, att

utskottet inskränkt sig till att för riksdagen omförmäla vad sålunda förekommit.

I sin skrivelse till Kungl. Majit den 16 juni 1945, nr 352, har riksdagen

icke berört ifrågavarande uttalande av revisorerna.

Kungl. Majit har genom beslut den 19 september 1945 uppdragit åt försvarets

civilförvaltning att, i samråd med arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen samt arméns fortifikationsförvaltning, verkställa

översyn av vissa för lägerkassorna (manskapskassorna) gällande bestämmelser

och därvid bland annat företaga utredning beträffande kassornas byggnadsverksamhet

och därmed sammanhängande fråga örn underhållsskyldighet och

redovisning av för kassornas räkning uppförda byggnader.

Genom beslut samma dag har Kungl. Majit vidare förordnat att, i avvaktan

på resultatet av denna översyn, fråga örn utförande av nybyggnad

eller större förändringsarbete med anlitande av lägerkassornas (manskapskassornas)

medel tills vidare skall underställas Kungl. Majit för prövning.

3. Föreliggande förslag.

Med hänsyn till vad revisorerna i sin förenämnda berättelse uttalat angående

lägerkassornas byggnadsverksamhet ha försvarets civilförvaltning och

arméförvaltningens intendenturavdelning, jämte eget gemensamt yttrande, den

19 mars 1945 till Kungl. Majit överlämnat en framställning från depåchefen

för Upplands regemente, vari denne anhållit att med anlitande av lägerkassemedel

få anlägga ett friluftsbad vid regementet.

I sin skrivelse har depåchefen i huvudsak anfört följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 338,

Regementet saknade för närvarande eget friluftsbad. Det närmast kasernerna

befintliga friluftsbadet vore ett kommunalt bad, beläget norr örn Uppsala

på ett avstånd av omkring 4,5 kilometer från kasernerna. På grund av

det stora avståndet till detta bad samt även på grund av avgifterna för

badning därstädes kunde regementet icke utnyttja detsamma. Avståndet till

närmaste kallbad vid Mälaren vore likaledes för stort — 8 kilometer —

för att regementets personal regelbundet skulle kunna utnyttja denna

badmöjlighet. Då icke heller regementets varmbadinrättning vore försedd

med simbassäng, saknades möjlighet att bibringa personalen simundervisning.

De icke-simkunnigas antal vore vid regementet också stort. På grund

av dessa omständigheter hade depåchefen undersökt möjligheterna att inom

regementets område låta anlägga ett friluftsbad, varvid visat sig att ett område

omedelbart norr örn kasernerna vore lämpligt för en dylik anläggning.

Depåchefen hade sedermera låtit en vid Uppsala stads byggnadskontor anställd

civilingenjör utföra ritningar och kostnadsberäkningar för ett friluftsbad,

beläget på den utsedda platsen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att anläggningen, som avsåges komma

att omfatta en 25 meter lång och 16 meter bred simbassäng med trampolin

och två svikter, reningsanläggning jämte erforderliga pumpar och ledningar,

duschar m. m., kostnadsberäknats till 100 000 kronor samt att driftskostnaderna

för badet beräknats komma att uppgå till 2 500 kronor för år.

Av anläggningskostnaderna borde 75 000 kronor gäldas med anlitande av

lägerkassemedel. Återstoden borde bestridas ur lägerkassans vinstmedel

under kommande två år.

Av vid skrivelsen fogade handlingar framgår, att regementets lägerkassa

den 30 november 1944 utvisade en behållning å 126 542 kronor, varav 92 878

kronor i likvida tillgångar.

4. Yttranden över förslaget.

Över depåchefens framställning ha yttranden avgivits — förutom av försvarets

civilförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning (gemensamt yttrande)

—- av t. f. militärbefälhavaren för fjärde militärområdet, arméns fortifikationsförvaltning

samt riksräkenskapsverket.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning ha

hemställt, att Kungl. Majit måtte förklara hinder icke möta för ämbetsverken

att lämna Upplands regemente tillstånd att ur regementets lägerkassa få

disponera högst 100 000 kronor för bekostande av den föreslagna friluftsbadanläggningen

och därvid i huvudsak anfört följande. Priluftsbadanläggningar

funnes redan vid en del andra truppförband. Kostnaderna hade

gäldats med anlitande av medel från respektive truppförbands lägerkassa.

Dylika anläggningar hade ansetts erforderliga för tillgodoseende av manskapets

hygieniska och sportsliga behov samt för bibringande av simundervisning

åt de värnpliktiga till minskande av det alltför stora antalet ickesimkunniga.

Dessa synpunkter gjorde sig med styrka gällande beträffande

Upplands regementes behov av friluftsbadanläggning.

I ett vid ämbetsverkens gemensamma yttrande fogat särskilt yttrande har

intendenturavdelningens kasernutredningsbyrå — efter granskning av den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis •proposition nr 338.

Departementschefen.

för friluftsbadanläggningen gjorda driftskalkylen — beräknat totalkostnaden

för driften till 2 900 kronor per år.

T. f. militärbefälhavaren för fjärde militärområdet har tillstyrkt depåchefens

framställning.

Arméns fortifikationsförvaltning har endast framställt en detaljerinran i en

byggnadsteknisk fråga.

Rikeräkenslcapsverket har anfört, att anläggningen syntes vara av den art,

att det kunde ifrågasättas, huruvida icke medel för ändamålet lika väl kunnat

anvisas å investeringsstaten för försvarsväsendets fastighetsfond. Medel för

detta ändamål torde emellertid för närvarande icke kunna inrymmas inom

kostnadsramen för försvaret. Vid sådant förhållande funne riksräkenskapsverket

för sin del lämpligt att å lägerkassor under krigsåren hopsamlade

medel komme till användning för ordnande av idrottsanläggningar.

Såsom av redogörelsen i det föregående framgår härflyta lägerkassemedlen

i stor utsträckning från personalen vid vederbörande truppförband, särskilt

de värnpliktiga. Att dessa medel användas för beredande av nytta och

trevnad för fast anställt manskap och för värnpliktiga vid de olika truppförbanden

eller eljest för förbandens bästa är därför helt naturligt. Att så

bör ske även i fortsättningen synes mig uppenbart. Emellertid har — såsom

riksdagsrevisorernas förutnämnda utredning utvisar — behov uppkommit

av en översyn av bestämmelserna på detta område i syfte att främja en planmässig

användning av kassornas medel för avsedda ändamål. Den utredning,

som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 19 september 1945 skall ske på

detta område, tar speciellt sikte på den byggnadsverksamhet, som bedrives

med anlitande av lägerkassemedel.

Ur statsverkets synpunkt synas inga betänkligheter behöva möta mot att

lägerkassorna i mån av förmåga engagera sig för byggnadsföretag, vilka ligga i

linje med kassornas uppgift. Den omständigheten att vid andra truppförband

liknande byggnadsföretag utföras eller kunna komma att utföras med

anlitande av riksstatsanslag synes härvidlag icke böra tillmätas större betydelse.

En förutsättning bör emellertid vara att den byggnadsverksamhet,

som bedrives av lägerkassorna, icke medför utgifter för statsverket i form

av exempelvis underhåll av byggnader eller ökade avlöningskostnader. Från

denna utgångspunkt ligger det vikt uppå att lägerkassorna bekosta fasta

anläggningar endast i sådan omfattning, att kassornas framtida inkomster

förslå för bestridande av de med anläggningarna förenade löpande omkostnaderna.

Detta är av så mycket större betydelse som kassornas inkomster

torde komma att i fortsättningen bliva avsevärt mindre än under beredskapstiden.

Vid den förutnämnda utredningen rörande lägerkassemedlens användning

torde denna synpunkt komma att beaktas.

Då numera lägerkassemedel anlitas för byggnadsföretag, vilka bliva av

förhållandevis stor omfattning, har det synts mig riktigt, att riksdagen beredes

tillfälle taga ställning till föreliggande spörsmål örn bestridande av

byggnadskostnader i denna ordning. Det hade varit att föredraga, örn

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

denna fråga kunnat upptagas på grundval av den utredning, som enligt det

föregående nyligen igångsatts. Då emellertid delina utredning torde kräva

förhållandevis lång tid och byggnadsföretagen ej sällan äro av den natur

att de böra komma till utförande så snart arbetskraft och byggnadsmateriel

kunna frigöras för ändamålet, synes det mig lämpligt, att riksdagen med

utgångspunkt i nu föreliggande framställning från depåchefen för Upplands

regemente beredes tillfälle giva sin mening tillkänna rörande berörda

spörsmål.

För egen del har jag i likhet med de hörda myndigheterna funnit goda

skäl föreligga för den föreliggande framställningen örn tillstånd att disponera

medel ur Upplands regementes lägerkassa för anläggande av friluftsbad

vid regementet. Jag förordar alltså bifall till detsamma, varvid jag förutsätter,

att de löpande kostnaderna för anläggningens underhåll och skötsel

stanna på lägerkassan.

I anknytning till vad i det föregående anförts föreslår jag, att riksdagens

medgivande inhämtas för Kungl. Majit att pröva och avgöra frågor örn

ianspråktagande av lägerkasse-(manskapskasse-)medel för nybyggnader eller

större ändringsarbeten. Härvid förutsätter jag, att tillstånd att disponera

dylika medel för byggnadsändamål icke lämnas med mindre sannolikhet

föreligger för att vederbörande kassa kan svara även för de årliga utgifter

som byggnadsföretagets genomförande medför.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att förklara, att det må ankomma på Kungl. Majit att pröva

och avgöra fråga örn utförande av nybyggnad eller större

ändringsarbete med anlitande av lägerkassas (manskapskassas)

medel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. F. von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:553 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående ianspråktagande av lägerkassemedel för nybyggnad eller större ändringsarbete. s. 1 i texten
  2. SU 1945:275 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående ianspr åktag ande av läg erkassemedel för nybyggnad eliel'' större ändringsarbete. s. 3 i texten