Sök i Ratio Lex

Angående reglering av tjänsteoch familjepensioneringen för personal vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns järnvågar i anslutning till järnvägarnas förstatligande

1945-09-13 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:349, Angående reglering av tjänsteoch familjepensioneringen för personal vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns järnvågar i anslutning till järnvägarnas förstatligande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

1

Jir 349.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av

tjänste- och familjepensioneringen för personal vid

Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns järnvågar

i anslutning till järnvägarnas förstatligande; given

Stockholms slott den 12 oktober 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 oktober

1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Zetterberg, Sträng,

Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Danielson, anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, fråga örn reglering av tjänste- och familjepensioneringen för personal

vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns järnvägar i anslutning

till järnvägarnas förstatligande samt anför därvid följande.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1945. 1 sand. Nr 349.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunni. Majus proposition nr 349.

Inledning.

Den av 1945 års riksdag beslutade, den 1 juli 1945 ikraflträdda regleringen

av tjänste- och familjepensioneringen för personal vid av staten övertagna

enskilda järnvägar (prop. nr 183; bankoutsk. uti. nr 33; riksd. skr. nr 281)

avser — bortsett från viss förbättring av de lägsta familjepensionerna — uteslutande

personal med delaktighet i enskild pensionskassa. De närmare bestämmelserna

i ämnet finnas intagna i kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 500)

angående reglering av pensionsförhållandena föi vissa anställningshavare och

pensionärer vid statens järnvägar m. fl. Denna pensionsreglering innebär i

stort sett, att de statliga pensionsreglementena — allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

samt 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare — med vissa avvikelser skola tillämpas å sådan av statens

järnvägar övertagen personal, som vid ikraftträdandet var i statens järnvägars

tjänst, ävensom å personal, som vid därefter inträffande järnvägsförstatligande

övergår i dylik tjänst. Såsom villkor härför gäller dock, att vederbörande

pensionskassa överlåtit sin rörelse på staten.

För det fall att nyssnämnda villkor beträffande någon pensionskassa icke

uppfylla har förutsatts, att förutvarande pensionsordning i huvudsak skall

bliva gällande för den i kassan delaktiga, i statens järnvägars tjänst varande

personalen. Denna skulle därvid få kvarstå såsom delägare i vederbörande

kassa och åtnjuta tjänste- och familjepensionsrätt enligt kassans stadgar. Vid

sidan av kassapensionerna skulle emellertid utgå vissa tilläggsförmåner från

staten, nämligen fyllnadspension till egenpensionärerna samt dyrtids- och

kristillägg till familjepensionstagarna.

Före jämvägsövertagandet avgången personal beröres i regel ej av den allmänna

pensionsregleringen. Dylik personal har sålunda antagits skola —

vare sig kassaövertagande kommit till stånd eller ej — för sig och sina efterlevande

bibehållas vid den personalen enligt vederbörande kassas stadgar tillkommande

pensionsrätten. Pensionsförbättring åt denna personal har förutsatts

skola ifrågakomma allenast i fall, då överskott kunnat antagas uppkomma

å övertagen kassarörelse och i huvudsak endast i den mån den del

av sådant överskott, som beräknas belöpa på ifrågavarande personal, därtill

lämnar tillgång. I överensstämmelse härmed har — i samband med överlåtelse

av kassornas rörelse på staten — pensionsökning med 10 procent tillerkänts

pensionstagare med kassapensioner från Enskilda järnvägarnas pensionskassa

och SWB pensionskassa.

Av pensionskassorna vid statsövertagna järnvägar hade vissa smärre kassor

överlåtit sin rörelse på staten redan före pensionsregleringens ikraftträdande.

Med övriga för personal vid förstatligade järnvägar avsedda kassor

— däribland Enskilda järnvägarnes pensionskassa, vilken omslöt jämväl personal

vid ännu ej förstatligade järnvägar -—■ lia med stöd av riksdagens beslut

överenskommelser träffats örn rörelsens överlåtande på staten från och

med den 1 juli 1945. Då beträffande nu berörda kassor förenämnda villkor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 349.

3

för tillämpning av den av 1945 års riksdag beslutade pensionsregleringen sålunda

blivit uppfyllt, har denna pensionsreglering blivit automatiskt gällande

för den i kassorna delaktiga, vid statens .järnvägar anställda personalen.

Vid 1945 års riksdag lia, efter förslag av Kungl. Majit, beslut fattats örn

statsövertagande från och med den 1 juli 1945 av Halmstad—Nässjö jämvägsaktiebolags

järnvägar samt från och med den 1 januari 1946 av bland

andra den Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvågen.

Den 16 mars 1945 uppdrog Kungl. Majit åt 1943 års järnvägspensionsutredning

— vars huvudbetänkande lagts till grund för den av 1945 års

riksdag beslutade allmänna pensionsregleringen — att verkställa utredning

och inkomma med förslag angående reglering av tjänste- och familjepensioneringen

för personal vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamns järnvägar

i anslutning till järnvägarnas förstatligande. Pensionsutredningen bär

den 13 september 1945 avgivit förslag i ämnet. Vid utredningens utlåtande

äro fogade förslag till överenskommelse mellan staten och understödsföreningen

Halmstad—Nässjö järnvägs pensionskassa ävensom preliminär överenskommelse

mellan staten och understödsföreningen Nässjö—Oskarshamns

järnvägs pensions- samt änke- och pupillkassa. Ifrågavarande förslag respektive

överenskommelse torde få biläggas statsrådsprotokollet i detta ärende

(bilagorna A och B).

Järnvägspensionsutredningens förslag.

I sitt utlåtande har järnvägspensionsutredningen till en början berört personalens

ställning i förhållande till bestämmelserna i 1945 års allmänna pensionsreglering

och därvid anfört följande.

Av den vid Halmstad—Nässjö järnvägar anställda personalen är ett fåtal

underkastat reglementet för Enskilda järnvägarnas pensionskassa och får

sålunda sina pensionsförhållanden reglerade genom den med nämnda kassa

redan träffade överenskommelsen. För denna personalgrupps vidkommande

torde därför särskilda pensionsregleringsåtgärder icke vara erforderliga. Huvudparten

av de pensionsförsäkrade anställningshavarna är emellertid delaktig

i en för pensionering av ifrågavarande järnvägars personal inrättad fristående

pensionskassa, benämnd Halmstad—Nässjö järnvägs pensionskassa.

För att den nya pensionsregleringen skall bliva gällande för den i denna

kassa delaktiga personalen kräves, såsom jämväl förutsatts i avtalet angående

statsförvärv av järnvägarna, att kassan överlåter sin rörelse på slaten.

Vad angår Nässjö—Oskarshamns järnväg är den pensionsförsäkrade, i

tjänst varande eller på senare tid pensionerade personalen underkastad reglementet

för Enskilda järnvägarnas pensionskassa och får därigenom automatiskt

sina pensionsförhållanden eiler järnvägarnas förstatligande tillfyllest

reglerade. För viss äldre pensionerad personal linnes emellertid en fristående,

under avveckling ställd pensionskassa, benämnd Nässjö—Oskarshamns

järnvägs pensions- samt änke- och pupillkassa. Med hänsyn bland annat

till därmed förbundna administrativa olägenheter synes sistnämnda

kassa icke lämpligen böra bestå såsom självständig institution efter järnvägsövertagandet.

Pensionsutredningen har därför ansett sig böra utgå från

att denna kassa, såsom förutsatts i den rörande statsförvärv från och med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 349.

den 1 juli 1945 av aktiemajoriteten i järnvägsbolaget träffade överenskommelsen,

skall övertagas av staten i samband med järnvägsförstatligandet.

Åtgärderna för reglering av tjänste- och familjepensioneringen för personalen

vid förberörda järnvägar i anslutning till järnvägarnas förstatligande kunna

och böra sålunda enligt pensionsutredningens mening inskränkas till träffande

av överenskommelser mellan staten, å ena sidan, samt Halmstad—Nässjö

järnvägs pensionskassa respektive Nässjö—Oskarshamns järnvägs pensions-

samt änke- och pupillkassa, å andra sidan, om statens övertagande

av de båda kassorna. Uppenbarligen böra dessa överenskommelser i tillämpliga

delar utformas i enlighet med de av riksdagen godkända och i fråga om

de från och med den 1 juli 1945 övertagna järnvägspensionskassorna följda

riktlinjerna.

Vid förhandlingar, som pensionsutredningen fört med representanter för

Halmstad—Nässjökassan i syfte att få till stånd en preliminär överenskommelse

om överlåtelse av kassans rörelse till staten, ha nämnda representanter

såsom villkor för träffande av en sådan överenskommelse krävt, att

bestämmelse däri intages örn att de pensionstagare, vilkas pensioner efter

överlåtelsen skulle utgå enligt kassans stadgar, skola i likhet med motsvarande

pensionstagare från Enskilda järnvägarnes pensionskassa och SWB

pensionskassa få sina pensioner förhöjda med 10 procent. Då pensionsutredningen

emellertid med hänsyn till den ifrågavarande kassans i det följande

närmare belysta ställning m. m. funnit sig icke kunna biträda detta

krav, har någon preliminär överenskommelse med nämnda kassa icke kunnat

träffas. Vid sådant förhållande har pensionsutredningen i sitt förslag

till överenskommelse icke intagit bestämmelse om pensionsförhöjning. Bortsett

från kravet på pensionsförhöjning har detta förslag godtagits av kassans

representanter.

Vad beträffar Nässjö—Oskarshamnskassan har preliminär överenskommelse

om dess övertagande av staten träffats.

I avseende å ifrågavarande båda kassor och förslaget till överenskommelse

med Halmstad—Nässjökassan samt den med Nässjö—Oskarshamnskassan

träffade preliminära överenskommelsen har pensionsutredningen anfört i huvudsak

följande.

Halmstad—Nässjö järnvägs pensionskassa.

(Bil. A.)

Kassans ställning. Kassan har till ändamål att bereda pensioner åt personer,

anställda i Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolags tjänst och deras efterlevande

änkor och barn. Vid 1944 års utgång utgjorde antalet avgiftsbetalande

delägare 554, antalet delägarpensioner 237 och antalet familjepensioner

106. Kapitalbehållningen var vid samma tidpunkt bokförd fril omkring

11 327 000 kronor. Under år 1944 utgjorde i avjämnade belopp delägarnas

månadsavgifter 142 000 kronor, deras inträdes- och uppflyttningsavgifter

10 000 kronor, järnvägsbolagets pensionsavgifter 164 000 kronor, ränteinkomsterna

415 000 kronor, diverse inkomster 12 000 kronor samt utbetalade

pensioner 533 000 kronor.

Enligt en för kassans räkning med tillämpning av s. k. säkra beräkningsgrunder

— innefattande bland annat en räntefot av 3 procent — verkställd

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

5

försäkrings teknisk utredning rörande kassans ställning den 31 december 1944

uppgick den erforderliga premiereserven till 12 878 000 kronor. Denna hade

beräknats såsom skillnaden mellan, å ena sidan, kapitalvärdet av dåvarande

pensionsförpliktelser jämte det kapitaliserade värdet av årliga förvaltningskostnader

till ett belopp av 1 500 kronor samt, å andra sidan, kapitalvärdet

av framdeles inflytande, redan påförda månadsavgifter från delägarna och

pensionsavgifter från järnvägsbolaget. Förvaltningskostnaderna, i den mån de

komme att överstiga 1 500 kronor för år, antoges kunna bestridas genom

de kassan stadgeenligt tillförsäkrade diverse inkomsterna.

Kapitaltillgångarna, vilka uppgivits hava värderats i enlighet med tillsynsmyndighetens

föreskrifter, upptogos till ett värde av omkring 11 342 000

kronor. Därvid hade tillgångarna med undantag för obligationer upptagits

till sina bokförda värden. De svenska obligationerna upptogos till nominella

värdet med tillägg av värdet av framtida överräntor. Vad beträffar kassans

innehav av utländska obligationer, bokfört till omkring 1 461 000 kronor,

upptogs detsamma till omkring 1 177 000 kronor, vilket belopp emellertid

betydligt översteg marknadsvärdet. Enligt utredningen förelåg alltså en brist

av omkring 12 878 000 — 11 342 000 = 1 536 000 kronor. Denna brist torde

motsvara omkring 18 procent av värdet av dåvarande pensionsförpliktelser

för i tjänst varande delägare och omkring 50 procent av värdet av på sagda

pensionsförpliktelser belöpande framtida avgifter från delägarna och bolaget.

I utredningen har dock framhållits, att, därest bland tillgångarna medräknats

kapitalvärdet av de framdeles inflytande — försäkringstekniskt sett

icke erforderliga — inträdes- och uppflyttningsavgifterna, vilka antagits komma

att uppgå till i genomsnitt 12 000 kronor per år, en tillgångspost av 400 000

kronor skulle tillkommit, varvid den beräknade bristen skulle nedgått till

omkring 1 136 000 kronor.

Kassan har icke vunnit förklaring av tillsynsmyndigheten, att dess stadgar

stå i överensstämmelse med föreskrifterna i 1938 års lag örn understödsföreningar

och äro betryggande för delägarna och övriga understödsberättigade.

Med hänsyn till storleken av den beräknade bristen torde sådan förklaring

svårligen kunna erhållas, med mindre genomgripande åtgärder för

stärkande av kassans ställning vidtagas. Genom resolution den 29 juni 1945

har Kungl. Maj:t medgivit kassan anstånd till den 1 juli 1946 med ingivande

av ansökan om dylik, för rörelsens fortsättande erforderlig förklaring.

Vid bedömande av kassans ställning under förutsättning, att dess rörelse

övertages av staten, torde man emellertid, såsom skett i fråga örn vissa av

de den 1 juli 1945 övertagna järnvägspensionskassorna, böra räkna med en

räntefot av 31/2 procent samt bortse från förvaltningskostnader.

Förberörda försäkringstekniska utredning av kassans ställning den 31 december

1944 innefattade jämväl beräkning av premiereserven efter 31/, procent.

Enligt denna beräkning utgjorde premiereserven 11 806 000 kronor.

Efter avdrag av 43 000 kronor, motsvarande det kapitaliserade värdet av

diiri inräknad post för förvaltningskostnader med 1 500 kronor årligen, återstår

ett belopp av 11 763 000 kronor såsom premiereserv vid ett statsövertagande

av kassan.

Kassans kapitalbehållning torde i förevarande sammanhang kunna upptagas

till marknadsvärdet. Detta värde har pensionsulredningen i juni 1945

beträffande hela behållningen med undantag för däri ingående utländska

obligationer, vilken behållning vid den försäkringstekniska utredningen upptagits

till 11 342 000 — 1 177 000 = 10 165 000 kronor, uppskattat till omkring

10 598 000 kronor. Vad de utländska obligationerna beträffar har pensionsulredningen

på grundval av en av riksbanken per den 31 december

1944 verkställd värdering samt med iakttagande av vissa sedermera inträffa
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 349.

de kursstegringar uppskattat deras marknadsvärde till omkring 567 000 kronor.

Kassans totala kapitalbehållning synes alltså kunna upptagas till ett

värde av omkring 10 598 000 + 567 000 = 11 165 000 kronor.

Såsom en tillgång för kassan synes även kunna upptagas det kapitaliserade

värdet av framtida diverse inkomster. Dessa hava under femårsperioden

1940—44 utgjort i medeltal omkring 14 000 kronor för år, motsvarande ett

kapitaliserat värde av 400 000 kronor.

Vidare synes såsom tillgång möjligen kunna upptagas kapitalvärdet av

framdeles — vid nyinträden och befordringar — inflytande inträdes- och

uppflyttningsavgifter med i medeltal 12 000 kronor årligen. Detta värde utgör

efter 3V2 procent omkring 343 000 kronor.

Kassans sammanlagda tillgångar vid ett statsövertagande av rörelsen skulle

således kunna uppskattas till 11 165 000 + 400 000 + 343 000 — 11 908 000

kronor. Då premiereserven beräknats utgöra 11 763 000 kronor, skulle man

alltså kunna räkna med ett överskott av 11 908 000 — 11 763 000 = 145 000

kronor. I betraktande härav synes man — örn än med en viss tvekan med hänsyn

till bland annat de vid tillgångarnas värdering tillämpade gynnsamma beräkningsgrunderna

— kunna göra gällande, att ett statsövertagande av kassans

rörelse kan ske utan egentlig förlust för staten.

Fråga om viss pensionsförhöjning. Såsom förut angivits har från kassans

sida påyrkats, att de pensionstagare, vilka efter ett statsövertagande av kassan

skulle komma att bibehållas vid pensionsrätt enligt kassans stadgar,

skola erhålla enahanda pensionsförhöjning med 10 procent som den, vilken

tillerkänts motsvarande pensionstagare från Enskilda järnvägarnes pensionskassa

och SWB pensionskassa och vilken förutsatts kunna i huvudsak

bekostas genom den på dylika pensionstagare belöpande andelen av det beräknade

överskottet inom vederbörande kassa. Därvid har bland annat åberopats,

att kassans tillgångar måste i statens hand anses förslå till täckande

av kostnaderna för den begärda pensionsförhöjningen samt att en i samband

med förhandlingarna om statsförvärv av Halmstad—Nässjö järnvägar

av järnvägsstyrelsen gjord utfästelse alt till välvillig behandling upptaga

frågan örn sådan pensionsförhöjning innebure en för statsmakterna bindande

utfästelse att efter ett statsövertagande av kassan utbetala berörda pensionsförhö.

tning, såvida icke kassans ställning vid en närmare granskning

skulle visa sig vara väsentligt sämre än vad som framgått av den vid förhandlingarna

om järnvägsförstatligandet förebragta utredningen angående

kassans tillstånd.

Enligt pensionsutredningens mening är emellertid det i det föregående

beräknade överskottet av 145 000 kronor, bortsett från dess realitet, uppenbarligen

icke av den storleksordning och ej heller av den beskaffenhet, att på

grundval av detsamma någon förhöjning av kassapensionstagarnas pensioner

rimligen kan ifrågakomma. Överskottet motsvarar nämligen allenast omkring

1 procent av värdet av kassans nuvarande pensionsförpliktelser till

delägarna och pensionstagarna. Det har för övrigt framkommit genom att

bland tillgångarna inräknats ett belopp av 400 000 + 343 000 = 743 000

kronor för framtida diverse inkomster samt inträdes- och uppflyttningsavgifter,

varav allenast omkring 140 000 kronor av förstnämnda post kan anses

belöpa på de i tjänst varande delägarna och icke något på pensionstagarna.

Om man, såsom enligt pensionsutredningens mening är det riktiga,

vid bedömande av kassans ställning med hänsyn till skäligheten av en

pensionsförhöjning räknar med allenast den del av tillgångarna, som belÖDer

på nuvarande pensionsförpliktelser, framkommer i stället för överskott

ett underskott av 743 000 — 140 000 — 145 000 = 458 000 kronor. Vid

nu angivna förhållanden har pensionsutredningen ansett sig icke kunna vare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunni. Mcij.ts proposition nr 349.

7

sig biträda yrkandet på 10 procents pensionsförliöjning — vilken förhöjning

skulle draga en kapitalkostnad av omkring 610 000 kronor — eller förorda

någon pensionsförliöjning överhuvud taget.

Till stöd för sin uppfattning, att kassans tillgångar i statens hand skulle

förslå till bestridande av kostnaden för den begärda 10-procentsförhöjningen,

ha kassans representanter gjort gällande, att såsom tillgång för kassan bör

räknas dels den till omkring 260 000 kronor uppgående del av värdet av

diverse inkomster, som belöper på framtida pensionsförpliktelser, dels även

det till 343 000 kronor uppskattade värdet av på dylika förpliktelser belöpande

inträdes- och uppflyttningsavgifter. Därjämte ha de gjort anspråk på

att kassan skall gottskrivas den kostnadsbesparing, som skulle vinnas genom

en tänkt höjning av de i tjänst varande delägarnas nuvarande pensionsålder

— i allmänhet 61 år — till den för delägarna i Enskilda järnvägarnes

pensionskassa tidigare gällande av 63 år eller, såvitt angår delägare, vilka

vid tillämpning av allmänna tjänstepensionsreglementet skulle erhålla en

pensionsålder av 65 år, till sistnämnda ålder. Enligt verkställd uppskattning,

mot vilken pensionsutredningen cj vill göra någon erinran, skulle denna

kostnadsbesparing uppgå till omkring 1 200 000 kronor.

Om kassans tillgångar uppräknas på sätt dess representanter sålunda ansett

böra ske, finge man onekligen fram ett överskott — 260 000 + 343 000

+ 1 200 000 — 458 000 = 1 345 000 kronor — vilket betydligt överstiger

kostnaden för den begärda pensionsförhöjningen. Bortsett från att en tänkt

höjning av kassapensionsåldern ej rimligen kan anses medföra en ökning

av kassans tillgångar, belöper emellertid icke någon del av det sålunda framkonstruerade

överskottet på den personal, för vilken pensionsförliöjning begärts.

Att räkna med ett dylikt överskott såsom disponibelt för beredande

av pensionsförliöjning åt sagda personal skulle, såvitt pensionsutredningen

kan finna, innebära en principiell avvikelse från grunderna för tidigare av

statsmakterna medgiven pensionsförliöjning ät motsvarande personal, tillhörande

andra järnvägspensionskassor. En dylik avvikelse från nämnda

grunder, vilken för övrigt säkerligen skulle få icke avsedda prejudicerande

verkningar vid framdeles ifrågakommande statsövertaganden av fristående

järnvägspensionskassor, har pensionsutredningen funnit sig icke kunna tillstyrka

i förevarande fall.

I avseende å kassans tillgångar lia kassans representanter vidare bland

annat erinrat örn att järnvägsbolaget äger en stiftelse — Halmstad—Nässjö

järnvägsaktiebolags stiftelse för pension och understöd — vars behållning

den 30 juni 1945 hade ett marknadsvärde av omkring 712 000 kronor, samt

hävdat, att, enär enligt stiftelsens stadgar dess tillgångar sedan stiftelsens

ändamål fyllts skola tillfalla kassan och stiftelsen enligt nämnda representanters

mening icke formligen iklätt sig några pensionsförpliktelser, möjlighet

föreligger att med dess behållning stärka kassans ställning och därigenom

erhålla medel lill pensionsförliöjning. Vad berörda stiftelse angår

framgår visserligen ej fullt klart av dess stadgar, i vilken omfattning stiftelsen

har att fullgöra de pensionsförpliktelser järnvägsbolaget iklätt sig.

Enligt uppgift bar .stiftelsen ännu ej haft att vidkännas några utgifter för

av bolaget beviljade pensioner utan hava dessa hittills gäldats med driftsmedel.

Även örn det i avtalet angående stalsförvärv av bolagets järnvägar

icke uttryckligen föreskrivits, all stiftelsens tillgångar skola tågås i anspråk

för fullgörande av de bolagets egna pensionsförpliktelser, vilka slaten jemlikt

ij 6 inom. 2 i nämnda avtal övertagit, synes nian dock böra utgå från

att detta avsetts i avtalet. Stiftelsens tillgångar förslå emellertid ej på långt

när till fullgörande av berörda pensionsförpliktelser. I betraktande härav

kan enligt pensionsutredningens mening ej glimå någon del av stiftelsens

tillgångar tagas i anspråk för kassans räkning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

Vad beträffar den av järnvägsstyrelsen gjorda utfästelsen att till välvillig

behandling upptaga frågan om 10 procents pensionsförhöjning, har pensionsutredningen

ansett det falla utom ramen för det utredningen lämnade

uppdraget att ingå i prövning av spörsmålet, huruvida berörda utfästelse

kan anses i och för sig utgöra tillräckligt skäl att medgiva en sådan, av de

ekonomiska förhållandena inom kassan icke motiverad förhöjning.

Kostnadsberäkning. För de delägare, som bomme att bliva underkastade

de statliga pensionsreglementena, skulle pensionsvillkoren i huvudsak bliva

såtillvida gynnsammare än enligt den intill den 1 juli 1945 för övertagen,

i enskild pensionskassa delaktig järnvägspersonal gällande pensionsordningen,

att egen- och änkepensionsförmånerna vid nuvarande indexläge skulle

ökas med sammanlagt omkring 26 000 respektive 5 000 kronor, att delägarnas

pensionsbidrag skulle minskas med sammanlagt omkring 37 000 kronor,

att barnpensionsåldern skulle höjas från 18 till 19 år samt att barnpensionsbeloppen

skulle beräknas enligt förmånligare grunder än vid tillämpning av

nämnda pensionsordning. Kapitalvärdet av härav föranledd merkostnad för

staten har pensionsutredningen approximativt uppskattat till

för förbättring av egenpensionsförmåner................... 210 000 kronor

» * » änkepensionsförmåner................... 20 000 »

» » » barnpensionsvillkor...................... 160 000 »

» minskning av pensionsbidrag........................... 365 000 »

eller tillhopa 755 000 kronor.

Tidpunkten för statens övertagande av kassan. Bolagets järnvägar ha övergått

i statens ägo den 1 juli 1945. Då emellertid den av statens järnvägar

övertagna personalen väntas bliva uppförd på statens järnvägars stat först

den 1 januari 1946, har statens övertagande av kassan förutsatts skola ske

sistnämnda dag.

Tillämpning av de statliga pensionsreglementena. Antalet kassadelägare,

som avtalsenligt fått rätt att övergå i statens järnvägars tjänst, utgör 543,

därav 468 ordinarie tjänstemän och 75 arbetare. Av tjänstemännen kunna

14, vilka uppnått eller uppnå kassapensionsåldern före den 1 januari 1946,

förutsättas hava avgått med pension enligt kassans stadgar före statens övertagande

av kassan. Övriga 454 tjänstemän kunna antagas komma att erhålla

i allmänna tjänstepensionsreglementet avsedda lönegradsplacerade

tjänster. Vad beträffar de 75 arbetarna — verkstadsarbetare och chaufförer

— torde samtliga komma att vid kassaövertagandet innehava i 1942 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare avsedd anställning. Sådant uppförande

av tjänstemannapersonal på för övertagen personal avsedd övergångsstat,

som tidigare förekommit vid järnvägsövertaganden, är icke att räkna

med i förevarande fall. Bestämmelserna i 2 § av förslaget till överenskommelse

ha utformats med beaktande av nu anförda omständigheter.

I detta sammanhang må framhållas, hurusom järnvägsbolaget förpliktat

sig att till 4 av de kassadelägare, vilka förutsatts skola övertagas av statens

järnvägar, samt till 2 av dessa delägares eventuellt efterlevande änkor utbetala

vissa fyllnadspensioner till kassapensionerna. Dessa förpliktelser hava

jämlikt § 6 mom. 2 i avtalet angående statsförvärv av järnvägarna övertagits

av staten. Pensionsutredningen har vid överenskommelsens upprättande

utgått från att detta statens åtagande blir att betrakta som fullgjort i den

mån fyllnadspensionsbeloppet inrymmes i den pensionsförbättring i förhållande

till vederbörande före kassaövertagandet tillförsäkrade kassapension

jämte konjunkturgratifikation, som tillämpningen av de statliga pensionsreglementena

medför.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. J\laj:ts proposition nr 319.

9

Pensionsunderlag och pensionsavdrcig för viss personal. Den i 3 § 2 mom.

intagna bestämmelsen torde bliva tillämplig å 38 tjänstemän, vilka avtalsenligt

tillförsäkrats s. k. parenteslön, d. v. s. rätt till personligt lönetillägg

högst med sådant belopp, att de sammanlagda löneförmånerna motsvara

avlöning i slutlöneklassen i en lönegrad, som är högre än den, till vilken

vederbörandes tjänst kommer att vara hänförd.

Pensionsålder. Kassapensionsåldem är för flertalet delägare 61 år. Högre

kassapensionsålder gäller dock för 54 tjänstemän, 6IV2—64V2 år, och lör 12

verkstadsarbetare, 62—65 år. För 15 av de tjänstemän, som kvinna antagas

komma att erhålla tjänster, för vilka den stadiga pensionsåldern är lägre än

65 år, är kassapensionsåldem högre än 63 år. Av dessa komma 2 att vid

kassaövertagandet hava överskridit 60 års ålder. Vad nyssnämnda 12 arbetare

beträffar är kassapensionsåldem högre än 63 år för 6, av vilka dock

ingen kommer att hava överskridit 60 års ålder vid kassaövertagandet. Bestämmelserna

i 3 § 3 mom. äro utformade med hänsyn tagen till dessa förhållanden.

Vissa förutsättningar för sjukpension. Den i 3 § 7 mom. intagna bestämmelsen

är föranledd av att sjukpension enligt § 5 mom. 1 b) kassans stadgar

kan erhållas efter allenast två års delägarskap i kassan.

Procentuellt tillägg å kassapension. Bestämmelserna i 4 § andra stycket

a) avse av statens järnvägar övertagna anställningshavare, som före kassaövertagandet

pensionerats enligt kassans stadgar eller eventuellt förtidspensionerats

med stöd av bestämmelse i det med järnvägsbolaget träffade köpeavtalet,

ävensom efterlevande till dylik anställningshavare eller till annan av

statens järnvägar övertagen anställningshavare, som tilläventyrs avlidit före

kassaövertagandet.

På senare tid lia s. k. konjunkturgratifikationer av järnvägsbolaget utbetalats

å kassapensionerna. Enligt beslut av bolagets styrelse den 7 december

1944 utgår konjunkturgratifikationen sedan den 1 juli 1944 tillsvidare

med 16 procent av vederbörandes pensionsbelopp, dock ej å högre pensionsbelopp

per månad än 400 kronor samt i varje fall med minst 150 kronor för

år räknat. I likhet med vad som skedde vid statens övertagande den 1 juli

1945 av SWB pensionskassa ha i 4 § andra stycket b) och c) bestämmelser

intagits rörande utbetalande av ett konjunkturgratifikationen motsvarande

procentuellt tillägg å kassapensionen, vilket tillägg dock förutsatts

skola vara inbegripet i eventuellt utgående dyrtidshjälp.

Nässjö—Oskarshamns järnvägs pensions- samt änke- och pupillkassa.

(Bil. B.)

Kassans ställning. Till denna under avveckling ställda kassa voro i april

1945 anslutna 16 egenpensionärer, därav 9 gifta, i åldern 73—95 år, 29

änkepensionärer i åldern 55—89 år samt 1 barnpensionär i åldern 68 år.

Kapitalbehållningen var vid 1944 års utgång omkring 328 000 kronor. Under

år 1944 uppgingo ränteinkomsterna lill omkring 16 000 kronor. Summan

av utgående pensioner utgjorde i början av år 1945 omkring 35 000

kronor. Järnvägsbolaget ansvarar för pensionernas behöriga utbetalande.

Enligt en med tillämpning av dödlighetstabellen B 32 och en räntetot av

3 procent verkställd beräkning av värdet av kassan reglementsenligt åliggande

pensionsförpliktelser den 31 december 1944 utgjorde sagda värde

249 000 kronor. Teoretiskt sell förelåg alltså ett överskott av 328 000 —

249 000= 79 000 kronor. Kassans pensionärer äro dock icke att betrakta

såsom iigare lill detta relativt betydande överskott. 1 8 25 reglementet för

kassan, sådan denna paragraf lydde före en av pensionsstyrelsen den 24

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majis proposition nr 349.

april 1945 registrerad ändring av densamma, stadgades nämligen dels att,

sedan kassan fullgjort sina skyldigheter, dess tillgångar skulle överlämnas

till järnvägsbolaget, dels ock att, om det dessförinnan skulle visa sig, att

kassans tillgångar överstege vad som erfordrades för alf säkerställa pensionerna,

kassan skulle, därest järnvägsbolagets styrelse så påfordrade, vara

skyldig att till järnvägen återbetala det obehövliga beloppet. Överskottet har

alltså varit att anse såsom tillhörigt bolaget. Någon ändring härutinnan lärer

icke ha skett genom ifrågavarande paragrafs nya lydelse, enligt vilken

kassans tillgångar vid eventuellt statsövertagande av kassan skola överlämnas

till staten.

Överenskommelsens detaljer. Järnvägsbolaget har förpliktat sig att utbetala

pensionstillägg å de reglementsenliga egenpensionerna med 40 procent,

i ett fall med 125 procent. Därjämte har bolaget sedan år 1937 utbetalat

dyrtidshjälp å kassapensionema. Denna utgår för närvarande med 30 procent

å egenpensionerna och med 40 procent å familjepensionema. Dessa förmåner

äro upptagna i den förteckning i fråga om vissa av järnvägsbolaget

beslutade särskilda pensioner och understöd, vilken staten i överenskommelsen

rörande statsförvärv den 1 juli 1945 av aktiemajoriteten i bolaget

förbundit sig att respektera. Enligt förteckningen beräknas kostnaden för

nämnda pensioner och understöd — dock med undantag av kostnaderna för

20 procents dyrtidshjälp, vilka kostnader förutsatts skola gäldas av statsmedel

— bliva täckta genom kassans överskott, kapitalvärdet av avgifter

från pressbyrån, tillgångarna hos en vid bolaget inrättad pensionsstiftelse

samt viss del av 1944 års driftsmedel. Den del av ifrågavarande kostnader,

sorn belöper på kassans pensionärer tillkommande pensionstillägg samt dyrtidshjäln

utöver 20 procent, har beräknats uppgå till sammanlagt omkring

93 000 kronor, d. v. s. till mera än kassans överskott. Detta har sålunda genom

den förbindelse staten iklätt sig realiter tillgodoförts sagda pensionärer,

yid sådant förhållande lärer någon ytterligare pensionsförbättring icke skäligen

böra beredas pensionärerna i samband med statens övertagande av

kassan. I den preliminära överenskommelsen om övertagandet ha kassans

pensionärer därför förutsatts skola bliva bibehållna vid de dem nu tillerkända

förmånerna.

Till kassan är överlämnad en donationsfond, Harmenska donationsfonden,

vilken föreslagits skola överlämnas till förvaltning av stiftelsen statsbanepersonalens

pensions- och understödsfond.

Yttrandena.

Över järnvägspensionsutredningens förslag hava yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, statskontoret, försäkringsinspektionen samt

styrelsen för understödsföreningen Halmstad—Nässjö järnvägs pensionskassa.

Av myndigheterna har pensionsstyrelsen, som närmast begränsat sitt yttrande

till att avse formerna för statens övertagande av de båda pensionskassorna,

icke funnit något att erinra mot förslaget. Även försäkringsinspektionen och

statskontoret lia lämnat förslaget ulan erinran, varvid sistnämnda myndighet

anslutit sig till pensionsutredningens uppfattning, att den påyrkade uppräkningen

av de jämlikt reglementet för Halmstad—Nässjö järnvägs pensionskassa

utgående pensionerna med hänsyn till kassans ekonomiska ställning

icke borde medgivas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunal. Maj:ts proposition nr 349.

11

Järnvägsstyrelsen har i fråga om Nässjö—Oskarshamnskassan anfört, att

den preliminära överenskommelsen icke givil anledning till erinran från styrelsens

sida.

Vad angår Halmstad—Nässjökassan har järnvägsstyrelsen till en början

erinrat om att kassans representanter till stöd för sitt yrkande om tio procent

förhöjning å utgående kassapensioner anfört bland annat, att en i samband

med förhandlingarna om statsförvärv av Halmstad—Nässjö järnvägar av järnvägsstyrelsen

gjord utfästelse att till välvillig behandling upptaga frågan om

en sådan pensionsförhöjning innebure en för statsmakterna bindande utfästelse

att efter ett statsövertagande av kassan utbetala berörda pensionsförhöjning,

såvida icke kassans ställning vid en närmare granskning skulle visa

sig vara väsentligt sämre än vad som framgått av den vid förhandlingarna

örn järnvägsförstatligandet förebragta utredningen angående kassans tillstånd.

I anledning av detta uttalande har järnvägsstyrelsen anfört bland annat följande.

Under de förhandlingar, som i slutet av 1944 och början av 1945 fördes

mellan representant för Halmstad—Nässjö Järnvägsaktiebolag och styrelsens

förstatligandeberedning örn statsförvärv av nämnda järnväg, gjordes från

säljareparten bland annat även gällande, att pensionärerna vid Halmstad—

Nässjö järnvägar, d. v. s. de som tillhörde HNJ pensionskassa, borde få

samma tillägg på sina pensioner som andra pensionstagare. Härvid åsyftades

närmast den överenskommelse om samma tillägg på pensionerna,

som enligt vad som då kunde förutses och som sedan även beslutats

skulle tillkomma pensionstagare tillhörande Enskilda järnvägarnes pensionskassa

och understödsföreningen SWB pensionskassa.

De ledamöter av styrelsens förstatligandeberedning, som förhandlade om

statsförvärv av järnvägen, kunde självfallet icke göra något uttalande härom,

enär utredning och förhandlingar örn statsövertagandet av HNJ pensionskassa

icke ingick i deras uppdrag, vilket också framhölls för säljaresidans representant

och uppfattades av denne. Däremot förklarade sig förstatligandeberedningen

villig att medverka till upptagandet av förhandlingar om statsövertagande

av HNJ pensionskassa.

Efter att lia erinrat örn att berörda förhållande jämväl kommit till uttryck

i avtalet örn statsförvärvet av järnvägen har järnvägsstyrelsen vidare anfört

i huvudsak följande.

På säljaresidan var man emellertid synnerligen intresserad av denna sak

och lade särskilt stor vikt vid att järnvägens pensionärer tillförsäkrades tilllägget

ifråga, så att HNJ-personalen i berörda hänseende ej konnne att intaga

en sämre ställning än andra banors personal. Enär utredningen och förhandlingarna

även rörande HNJ pensionskassa kunde väntas lagda i annat organs

händer än järnvägsstyrelsen, kunde dock på sakens dåvarande ståndpunkt

icke utlovas något annat än att, då ifrågavarande utredning förelåg färdig,

berörda spörsmål skulle välvilligt behandlas. I ett den 19 februari 1945 dagtecknat

handbrev från generaldirektör Dahlbeck till järnvägsaktiebolagets

representant meddelades därför följande: »Vid övertagandet av Halmstad—

Nässjö järnvägars pensionskassa skall järnvägsstyrelsen till välvillig behandling

upptaga frågan örn 10 %> tilliigg å pensionerna.»

Styrelsen är angelägen framhålla, att detta medgivande örn välvillig behandling

icke kan tillmätas den vittgående betydelse, som gjorts i uttalandet av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

kassans delegerade. Ä andra sidan får emellertid medgivandet betraktas som

en realitet, och säljareparten måste anses ha alt rätt att uppfatta detsamma

som sådan. Under alla förhållanden bör enligt styrelsens uppfattning eli medgivande

eller löfte av angivna slag, avgivet inför avslutandet av ett vittgående

ekonomiskt avtal om statsförvärv av järnvägsföretaget, tillmätas betydelse och

förtjäna hänsynstagande. Styrelsen vill emellertid, samtidigt som styrelsen gör

denna deklaration, framhålla, att 1943 års pensionsutredning, som verkställt

sin utredning och avgivit sitt utlåtande, härvid icke kan anses ha varit bunden

av det nämnda uttalandet örn »välvillig behandling», utan haft att inrikta

sig på undersökning, huruvida de ekonomiska förhållandena inom kassan

kunde ensamma motivera den av kassans delegerade begärda pensionshöjningen.

Örn sålunda pensionsutredningen från sina utgångspunkter haft fullgiltiga

skäl för sitt ståndpunktstagande i fråga örn den fordrade pensionshöjningen,

så förefaller det å andra sidan lika uppenbart, alt i fall av överenskommelse

enligt utredningens förslag de HNJ pensionskassas delägare, vilka ej kunna

komma över på de statliga grunderna, skulle komma att betrakta sig som

illa lottade, jämfört med exempelvis pensionstagare från SWB pensionskassa.

För dessa delägare torde det nämligen framstå som en omständighet av största

vikt, att de under sin tjänstetid erlagt avgifter av ungefär samma storlek relativt

utfästelserna som delägarna i sistnämnda kassa.

Det torde vidare vara obestridligt, att från myndigheternas sida intet hinder

skulle ha mött, därest HNJ pensionskassa med anledning av resultatet av den

på sin tid verkställda försäkringstekniska utredningen per den 31 december

1940 beslutat genomföra en väsentligt grundligare sanering av kassans ställning

än den i november 1942 beslutade, utan skulle fastmer en sådan åtgärd

säkerligen lia ansetts mycket välbetänkt med hänsyn bland annat till det riskfyllda

innehavet av utländska obligationer.

Vid en sådan sanering hade det legat nära lill hands att företaga en sådan

höjning av pensionsåldrarna, som år 1943 vidtogs inom Understödsföreningen

SWB Pensionskassa. Järnvägsstyrelsen har inga exakta uppgifter angående

resultatet av en sådan höjning, men följande resonemang torde visa någorlunda

rätt.

Enligt under 1945 verkställd försäkringsteknisk utredning förelåg vid sistförfluten

årsskifte en brist i redovisningen av premiereserven om i runt tal

1 535 000 kronor (räknat efter 3 procents räntefot). Med stöd av denna utredning

och vissa tidigare beräkningar har den förbättring av ställningen, som

skulle ernåtts vid sagda höjning av pensionsåldern, uppskattats till 1 255 000

kronor. — Återstående brist på 280 000 kronor är icke större än att densamma

utan svårighet skulle kunna ha täckts genom höjning av delägarnas avgifter

och bolagets bidrag för vid ändringen bestående utfästelser.

Örn den sagda stadgeändringen blivit genomförd, skulle den av pensionsutredningen

presenterade kalkylen fått ett väsentligt ändrat utseende. Utredningen

räknar efter sina grunder, däribland 3,5 procent räntefot, med eft

underskott av 458 000 kronor. Införes i kalkylen dels effekten av angivna

höjning i pensionsåldrarna nied 1 190 000 kronor dels kapitalvärdet av antagen

höjning i avgifter och bidrag med 265 000 (minskningen i summorna

beror på övergången till högre räntefot), så erhålles ett saldo överskott av

1 190 000 + 265 000 — 458 000 = cirka 1 000 000 kronor.

Ett överskott av denna storlek skulle visserligen icke lia varit tillräckligt

för att på sätt skedde i bl. a. Enskilda järnvägames pensionskassa, tillfullo

täcka en allmän höjning av utfästelserna med 10 procent, då härför skulle

erfordrats minst 1 500 000 kronor, men den kvarstående skillnaden skulle

sannolikt icke ansetts större, än att densamma på ett eller annat sätt kunnat

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

13

överbyggas. Möjligen skulle man därvid kunnat betrakta som en ömmande

omständighet, att förefintlig brist varit hänförlig till av krigshändelserna beroende

förluster.

Vid sådant förhållande anser sig järnvägsstyrelsen för sin del kunna tillstyrka,

att HNJ pensionskassa beredes tillfälle att träffa uppgörelse om statsövertagande

på i stort sett samma villkor, som, enligt vad i det föregående

gjorts gällande, sannolikt skulle kunnat erhållas, därest pensionsåldrarna tidigare

blivit höjda på samma sätt som år 1943 skedde för SWB pensionskassa.

Ändringen i fråga om pensionsåldrarna är till fördel från förvaltningssynpunkt,

enär man på så sätt får i stort sett enhetliga bestämmelser för all

personal med tidigare medlemskap i såsom understödsförening registrerad

pensionskassa.

De få dagar, som stått till förfogande för utarbetande av detta utlåtande,

ha icke medgivit någon överarbetning av bestämmelserna i förslaget till

överenskommelse. De huvudsakliga ändringarna skulle emellertid bli dels medgivande

av begärt pensionstillägg om 10 procent, dels höjning av kassapensionsåldem

till för tjänstemän från stationsskrivaregraden och uppåt (enligt

statens järnvägars lönebestämmelser fr. o. m. A 15) 65 år och för övrig

personal 63 år, dock med viss valfrihet för dem, som enligt nuvarande bestämmelser

uppnå pensionsåldern under åren 1946 och 1947.

Med stöd av vad ovan anförts får järnvägsstyrelsen hemställa, att det föreliggande

förslaget till överenskommelse om statens övertagande av HNJ

pensionskassa måtte kompletteras för medgivande av här berörda 10 procent

pensionstillägg och samtidigt underkastas de ändringar, som i samband härmed

anses påkallade.

Styrelsen för understödsföreningen Halmstad—Nässjö järnvägs pensionskassa

har förklarat sig icke ha funnit anledning till annan invändning mot

den föreslagna överenskommelsen än att denna bort innehålla bestämmelser

om förhöjning med tio procent av de pensioner, vilka efter överlåtelsen skulle

utgå enligt pensionskassans stadgar. I sistnämnda hänseende har styrelsen

anslutit sig till den uppfattning, som framförts av kassans representanter vid

förhandlingarna och återgivits i pensionsutredningens betänkande. Härutöver

har pensionskassans styrelse anfört bland annat följande.

Vad beträffar beräkningen av kassans överskottsmedel föreligger mellan

utredningen och kassans representanter en meningsskiljaktighet av principiellt

likartad beskaffenhet som på sin tid konstaterades mellan utredningen

och representanterna för Enskilda Järnvägarnes Pensionskassa (EJP), då

man förra året förhandlade om EJP:s förstatligande. Styrelsen anser sig därför

i första hand kunna hänvisa till vad som från EJP:s styrelses sida anfördes

i dess yttrande i ärendet. Enligt den av styrelsen sålunda förfäktade

uppfattningen finnes i statsverkets hand efter kassans förstatligande

till förfogande ett överskott av kassamedel, som betydligt överstiger kost

noden för den begärda förhöjningen av pensionerna. Enligt utredningen

uppgår överskottet til! 1 345 000 kronor exklusive värdet av den av utredningen

omförmälda stiftelsens behållning å cirka 700 000 kronor. Till dessa

siffror vill styrelsen anmärka, att nedgången av premiereserven, beräknad

enligt 3,5 procent, vid en tänkt höjning av de stadgeenliga pensionsåldrarna

under 63 år lill 63 år nedgår med 1 263 000 kronor; denna av doktor

Erik Hahr kalkylerade siffra är sålunda icke oväsentligt högre än den tidigare

approximativt angivna siffran, 1 200 000 kronor, och grundar sig alle
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 349.

nast å en allmän höjning av pensionsåldrarna till tidigare i EJP allmänt

gällande nivå. Örn nian från utredningen häremot anmärker, att »en tänkt

höjning av kassapensionsåldrarna ej rimligen kan anses medföra en ökning

av kassans tillgångar», är härtill från styrelsens sida allenast att genmäla,

att ett dylikt påstående icke framförts av kassans representanter och nu ej

heller framföres av styrelsen, men att det däremot måste vara av enahanda

betydelse att bedöma, vilka förpliktelser staten ikläder sig i och genom kassans

övertagande. Det bör då ej kunna frånkommas att uppmärksamma,

att förpliktelserna äro att jämföra med de förpliktelser, som av staten övertogos

genom det normerande avtalet örn huvudkassans — EJP — förstatligande.

Endast genom en sådan jämförelse kan åstadkommas den inbördes

rättvisa mellan olika avtal om järnvägspensionskassors förstatligande, som

styrelsen tillåter sig hävda såsom given.

Örn sålunda i statens hand kommer att förefinnas ett kassaöverskott å

cirka 1 400 000 kronor (fortfarande exklusive stiftelseförmögenheten), finner

styrelsen det vara en synnerligen billig begäran, att av detta förskott en så

relativt obetydlig del som cirka 600 000 kronor användes för de begärda pensionsförhöjningarna.

Väl invänder utredningen, att överskottet enligt utred-*

ningens förmenande icke skulle få anses belöpa »på den personal, för vilken

pensionsförhöjning begärts», men även om denna anmärkning skulle vara

befogad — vilket styrelsen bestrider — är det enligt styrelsens förmenande

uppenbart, att teoretiska distinktioner icke skola få förhindra, att staten

disponerar det vid kassans förstatligande uppkommande överskottet till kassadelägarnas

förmån. Liksom EJP:s styrelse i sitt förenämnda yttrande finner

styrelsen, att ett kassaöverskott icke kan anses disponerat genom beviljande

av de förmåner lill å statsreglementena övergående personal, som denna personal

skulle erhållit oberoende av kassaställningen, men av utredningens

siffror synes i nu förevarande fall framgå, att överskottet skulle förslå till

den begärda pensionsförhöjningen även örn mot överskottet avräknas sistberörda

personals reglementsförmåner.

Till de nu gjorda sifferberäkningarna är slutligen att anmärka, att det nu

omhandlade överskottet i själva verket bör kunna anses ökat med ytterligare

dels cirka 700 000 kronor motsvarande den ovan omförmälda stiftelsens

förmögenhet — styrelsen kan nämligen ej finna skäl för utredningens antagande,

att man mot ordalydelsen i avtalet örn Halmstad—Nässjö järnvägars

förstatligande skulle kunna vindicera, att stiftelsens förmögenhet icke skall få

användas till järnvägens pensionärer — dels 200/300 000 kronor motsvarande

den förbättring av kursvärdet å vissa utländska obligationer, som i förhållande

till riksbankens av utredningen omförmälda uppskattning bör kunna utvinnas

vid utnyttjandet av möjligheterna till försäljning å utländsk aktiebörs.

Under åberopande av det anförda samt under hänvisning till vad kassans

representanter vid förhandlingarna anfört har styrelsen hemställt om bifall

till yrkandet örn förhöjning med tio procent av nu och framgent utgående

kassapensioner.

Departementschefen.

Den innevarande år av statsmakterna beslutade allmänna pensionsregleringen

för personal vid av staten övertagna enskilda järnvägar berör i stort sett

endast befattningshavare med anslutning till enskild pensionskassa. I huvudsak

innebär pensionsregleringen, att de statliga pensionsreglementena med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 349

15

vissa avvikelser skola tillämpas å sådan av statens järnvägar övertagen personal,

som vid ikraftträdandet var i statens järnvägars tjänst, ävensom å

personal, som vid därefter inträffande järnvägsförstatligande övergår i dylik

tjänst, varvid som villkor dock gäller, att pensionskassan överlåtit sin rörelse

på staten. Beträffande den närmare innebörden av pensionsregleringen

torde jag få hänvisa till redogörelsen i propositionen nr 183 samt de sedermera

utfärdade bestämmelserna i kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 500).

Sedan beslut fattats om statens övertagande från och med den 1 juli 1945

av Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolags järnvägar samt från och med den

1 januari 1946 av den Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag tillhöriga

järnvägen, föreligger nu ett av 1943 års järnvägspensionsutredning

utarbetat förslag örn pensionsreglering för personalen vid ifrågavarande järnvägar.

I den mån personalen är underkastad reglementet för Enskilda järnvägarnes

pensionskassa bli pensionsförhållandena reglerade genom den med

nämnda kassa redan träffade överenskommelsen. För återstående personal

med anslutning till Halmstad—Nässjö järnvägs pensionskassa respektive

Nässjö—Oskarshamns järnvägs pensions- samt änke- och pupillkassa kunna

åtgärderna för pensionsregleringen inskränka sig till överenskommelser om

statens övertagande av de båda kassorna. Dessa överenskommelser böra i

tillämpliga delar utformas i enlighet med de av riksdagen godkända riktlinjer,

som följts i fråga om de från och med den 1 juli 1945 övertagna järnvägspensionskassorna.

Preliminär överenskommelse har träffats om övertagande av Nässjö—

Oskarshamnskassan. Beträffande Halmstad—Nässjökassan har dylik överenskommelse

däremot icke kunnat ingås, vilket sammanhänger med att kassans

representanter vid förhandlingarna krävt, att de pensionstagare, vilkas

pensioner efter överlåtelsen skulle utgå enligt kassans stadgar, skola få sina

pensioner förhöjda med tio procent.

I remissyttrandena har någon erinran icke framställts mot den preliminära

överenskommelsen beträffande Nässjö—Oskarshamnskassan. Vad angår frågan

örn överenskommelse med Halmstad—Nässjökassan har pensionsutredningens

förslag tillstyrkts av myndigheterna. Dock har järnvägsstyrelsen

funnit vissa skäl tala för ett tillmötesgående av det från kassans sida framförda

önskemålet örn höjning av kassapensionerna med tio procent. I samband

därmed har styrelsen ifrågasatt en viss höjning av pensionsåldrarna för

den övertagna personalen.

I likhet med myndigheterna anser jag mig kunna tillstyrka den preliminära

överenskommelsen örn övertagande av Nässjö—Oskarshamnskassan. Vad

angår den ifrågasatta höjningen av de från Halmstad—Nässjökassan utgående

pensionerna synes till en början böra understrykas, att någon för statsmakterna

bindande utfästelse örn en dylik höjning uppenbarligen icke föreligger.

Det må i detta hänseende allenast framhållas, att det från kassans

sida åberopade uttalandet örn en välvillig behandling av frågan örn tillägg

å pensionerna skedde i samband med förhandlingarna örn järnvägsövertagandet,

varvid det för parterna varit fullt klart, att frågan örn övertagande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 349.

av pensionskassan komme att behandlas i annan ordning. Med denna utgångspunkt

skulle närmast återstå att pröva, huruvida kassans tillgångar

förslå till den ifrågasatta pensionsförhöjningen. I likhet med pensionsutredningen

anser jag, att så icke är fallet. Emellertid synas skäl föreligga att

bedöma frågan om pensionsförhöjningen ur en i viss mån annan synpunkt.

Av vissa under hand från pensionskassan införskaffade uppgifter rörande

det nuvarande pensionärsbeståndet framgår, att pensionsbeloppen äro jämförelsevis

små i förhållande till pensionsförmånerna för motsvarande personal

i statens tjänst. Bortsett från den nuvarande rörliga tilläggsförmånen å

16 procent uppgå av 217 ålderspensioner över hälften eller 110 till högst

1 700 kronor. Av återstoden uppgå 68 pensioner till högst 2 700 kronor och

endast 39 till högre belopp, högst 4 800 kronor. Familjepensionernas övervägande

flertal eller 83 av 116 överstiga icke 800 kronor. Nu anförda omständigheter

synas tala för en förbättring av ifrågavarande kassapensioner.

Emellertid torde en dylik åtgärd erhålla konsekvenser i fråga om liknande

kassapensioner från andra av staten övertagna pensionskassor. Vid den redan

genomförda allmänna pensionsregleringen förutsattes nämligen, att pensionsförbättring

åt personal, som kvarstode å tidigare kassapensionsbestämmelser,

skulle förekomma allenast i fall, då överskott kunnat antagas uppkomma å

övertagen kassarörelse och i huvudsak endast i den mån den del av sådant

överskott, som beräknades belöpa på ifrågavarande personal, därtill lämnade

tillgång. I överensstämmelse härmed medgavs pensionsökning allenast

åt pensionstagare med kassapensioner från Enskilda järvägames pensionskassa

och SWB pensionskassa men däremot icke åt motsvarande pensionstagare

från de övriga tre samtidigt övertagna pensionskassorna, nämligen

Hälsingborg—Hässleholms järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa,

Landskrona och Hälsingborgs järnvägars pensionskassa ävensom Uddevalla

—Vänersborg—Herrljunga järnvägs personals pensions- samt änke- och pupillkassa.

Kapitalkostnaderna för 10 procents förhöjning av de enligt sistnämnda

tre kassors stadgar utgående pensionerna ha beräknats till sammanlagt

omkring 590 000 kronor. En motsvarande höjning av liknande pensioner

från några tidigare övertagna smärre pensionskassor kan beräknas draga en

kapitalkostnad av omkring 250 000 kronor. För det ringa pensionärsbeståndet

vid Nässjö—Oskarshamnskassan skulle kostnaden bliva jämförelsevis obetydlig.

Framställning örn höjning av pensionerna vid de båda Hälsingborgskassorna

har nyligen inkommit till finansdepartementet. Järnvägsstyrelsen

har i avgivet yttrande avstyrkt framställningen under hänvisning till de träffade

överenskommelserna.

För egen del anser jag mig med hänsyn till de föreliggande omständigheterna

böra tillstyrka en höjning med tio procent av de enligt stadgarna för

Halmstad—Nässjökassan utgående pensionerna. Då emellertid även kassapensionerna

från redan övertagna järnvägspensionskassor genomgående torde

vara jämförelsevis låga, synes motsvarande förbättring med tio procent skäligen

kunna ifrågakomma även beträffande sådana övertagna kassor, vilkas

tillgångar icke räckt till för en dylik kassapensionshöjning. Detsamma bör

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

17

givetvis även gälla de fåtaliga pensionerna från Nässjö—Oskarshamnskassan.

På grund härav torde Kungl. Maj:t böra utverka riksdagens bemyndigande

att efter den ytterligare utredning som må befinnas erforderlig förordna

om dylik pensionsförbättring, att utgå räknat från och med den 1 juli

1945.

Vad härefter angår den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta böjningen av pensionsåldrarna

för viss personal med delaktighet i Halmstad—Nässjökassan anser

jag mig icke kunna tillstyrka en dylik anordning, vilken för övrigt knappast

skulle stå i överensstämmelse med de principiella grunder för bestämmande

av pensionsåldrarna, som angåvos vid den allmänna pensionsregleringen.

Beträffande övriga detaljer i överenskommelserna ansluter jag mig till

pensionsutredningens förslag. Jag förutsätter därvid, att överenskommelserna

skola träda i kraft den 1 januari 1946. Självfallet bör man kunna utgå ifrån

att efter de beräkningar av kassornas ekonomiska ställning, som legat till

grund för förhandlingarna örn kassornas övertagande —- dessa beräkningar

lia skett per den 31 december 1944 — kassornas medel icke disponerats för

andra utgifter än sådana som kunna anses ingå i ett normalt fortsättande av

rörelsen, härunder inbegripna skäliga utgifter i samband med överlåtelsen.

Vad särskilt angår sådana ersättningar för arbete eller uppdrag, som under

ifrågavarande tid förekommit utom ramen för kassornas ordinarie förvaltningsutgifter,

bör det ankomma på kassorna att lämna särskild uppgift därom,

innan slutlig överenskommelse träffas. Under tidell mellan överenskommelses

ingående och ikraftträdande förekommande frågor om dylika ersättningar

synas böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.

För genomförande av de i det föregående föreslagna åtgärderna torde

Kungl. Maj:t böra utverka riksdagens bemyndigande att träffa överenskommelser

nied pensionskassorna samt meddela de bestämmelser och vidtaga

de åtgärder i övrigt, som må erfordras för ändamålet. I likhet med vad som

skedde vid den allmänna pensionsregleringen torde bemyndigandet få förutsättas

innefatta en jämförelsevis vidsträckt fullmakt beträffande erforderliga

anordningar av olika slag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att

dels i huvudsaklig överensstämmelse nied vad i det föregående

förordats träffa överenskommelser örn statens övertagande

av understödsföreningen Halmstad—Nässjö järnvägs

pensionskassa samt understödsföreningen Nässjö—Oskarshamns

järnvägs pensions- samt änke- och pupillkassa;

dels meddela de bestämmelser och vidtaga de åtgärder i

övrigt, sorn finnas erforderliga teir genom hira lide av berörda

överenskommelser;

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 349. 52

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 349.

dels ock i enlighet med vad i det föregående förordats meddela

bestämmelser om förhöjning av pensioner beräknade

med tillämpning av stadgar eller reglementen för pensionskassor,

som i samband med järnvägs förstatligande övertagits

av staten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

19

Bilaga A.

Förslag

till

överenskommelse mellan staten och understödsföreningen Halmstad—Nässjö

järnvägs pensionskassa.

Mellan svenska staten och understödsföreningen Halmstad—Nässjö järnvägs

pensionskassa, här nedan kallad kassan, har denna dag överenskommelse

träffats om statens övertagande av kassans rörelse på villkor, som här nedan

angivas.

1 §•

Från och med den 1 januari 1946 övertager staten — i den mån ej annat

följer av vad nedan i denna överenskommelse sägs — kassans alla rättigheter

och förpliktelser jämlikt kassans vid övertagandet gällande stadgar

eller på annan grund. Bestämmelserna i §§ 7, 9 och 15—25 av stadgarna

skola dock icke äga tillämpning efter övertagandet.

I samband härmed förbinder sig staten att svara för alla rättsanspråk,

som i anledning av denna överenskommelse eller eljest på grund av kassans

överlåtelse till staten må kunna riktas mot kassans styrelse eller någon

kassans tjänsteman, ävensom för alla kostnader, som kunna uppstå för

ledamot av styrelsen eller någon kassans tjänsteman på grund av sådana

anspråk eller anspråk, vilka eljest avse kassans förpliktelser. Med hänsyn

till den befattning med kassans förvaltning, som enligt kassans stadgar tillkommer

styrelsen för Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolag, här nedan kallat

bolaget, skola enahanda bestämmelser gälla i avseende å anspråk mot

bolagets styrelse och ledamöter därav samt bolagets tjänstemän.

Vad enligt de före övertagandet av kassan gällande bestämmelserna gäller

för kassan skall hava avseende å staten, och skall kungl, järnvägsstyrelsen

i tillämpliga delar fullgöra vad enligt bestämmelserna ankommer på kassans

styrelse.

2 §.

Delägare i kassan, vilken i samband med statens övertagande av bolagets

järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst och där innehar anställning,

som avses i allmänna tjänstepensionsreglementet eller 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare, skall, utom i fall som i 5 § av denna överenskommelse

sägs, vara underkastad, i stället för bestämmelserna i kassans

stadgar, bestämmelserna i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

eller, vad beträffar arbetare, bestämmelserna i 1942 års tjänste- och

familjepensionsreglementen för arbetare, dock med iakttagande av vad nedan

i 3 § föreskrives. Såsom förutsättning härför skall emellertid gälla, att

delägaren ej före den tidpunkt, då han först erhöll anställning av nyss angivna

art, uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern, med iakttagande

i förekommande fall av vad nedan i 3 § 3 mom. första stycket sägs,

vid vederbörande tjänstepensionsreglementes tillämpning skolat inträda för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 349.

honom samt vad angår den, som innehar i 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare avsedd anställning, att de i sagda reglemente för reglementets

tillämpning stadgade förutsättningarna i övrigt föreligga.

3 8.

För anställningshavare, som avses i 2 § av denna överenskommelse, skola

följande särskilda bestämmelser gälla.

1. Anställningshavare äger såsom tjänstår för tjänstepension, tjänstelivränta,

familjepension och familjelivränta tillgodoräkna, utöver vad som

följer av bestämmelserna i allmänna tjänstepensionsreglementet och 1942

års tjänstepensionsreglemente för arbetare,

a) tid, under vilken han på grund av anställning vid enskilt företag

varit pliktig erlägga pensionsavgift till kassan eller annan av staten övertagen

pensionsinrättning, ävensom tid, för vilken han må hava erlagt pensionsavgift

enligt § 8 mom. 4 kassans stadgar, sådan tid likväl undantagen,

för vilken återbetalning av erlagda avgifter ägt rum, samt

b) två tredjedelar av tid, som anställningshavaren icke äger tillgodoräkna

jämlikt a) men varunder han vid bolagets järnvägar eller till detsamma

knutet trafikföretag, efter fyllda 18 år och innan bestämmelserna i 2 § av

denna överenskommelse blivit å honom tillämpliga, innehaft anställning,

som varit av stadigvarande natur.

2. Därest anställningshavare i statens järnvägars tjänst erhållit en med

pensionsrätt förenad befattning i viss lönegrad med rätt att erhålla personligt

lönetillägg högst med sådant belopp, att de sammanlagda löneförmånerna

motsvara avlöningen i slutlöneklassen i en lönegrad, för vilken

tjänstepensionsunderlaget är högre än för förstnämnda lönegrad, skall anställningshavaren

i. fråga örn pensionsunderlag och pensionsavdrag icke

hänföras till lägre lönegrad än den, efter vilken avlöning sålunda må åtnjutas.

3. Pensionsåldern inträder tidigast, då anställningshavaren uppnår den

levnadsålder (kassapensionsåldern), vid vilken han vid tillämpning av § 5

mom. 1 a) kassans stadgar skulle blivit berättigad att åtnjuta pension.

För den, som innehar anställning, för vilken pensionsåldern enligt vederbörande

tjänstepensionsreglemente är lägre än 65 år, skall, örn kassapensionsåldern

är högre än 63 år, pensionsåldern likväl inträda vid utgången

av den kalendermånad, under vilken anställningshavaren fyller 63 år, såvida

anställningshavaren ej vid den tidpunkt, då bestämmelserna i 2 § av

denna överenskommelse blevo å honom tillämpliga, överskridit en ålder av

60 år, i vilket fall pensionsåldern skall inträda tre år efter sagda tidpunkt,

dock senast vid kassapensionsåldern.

Vinner tjänsteman från och med dagen för övertagandet av kassan eller

senare befordran till tjänst, å vilken allmänna tjänstepensionsreglementet

är tillämpligt och för vilken tjänstepensionsunderlaget är högre än för den

tjänst han i samband med statens övertagande av bolagets järnvägar avtalsenligt

erhållit, eller vinner arbetare anställning i tjänst, å vilken sagda reglemente

är tillämpligt, skall dock vad i första stycket sägs icke äga tilllämpning.

Anställningshavare, för vilken pensionsåldern enligt bestämmelserna i första

stycket är högre än den för hans anställning i vederbörande tjänstepensionsreglemente

stadgade, skall vara pliktig underkasta sig framdeles meddelad

föreskrift om tillämpning av sistnämnda pensionsålder, dock med den begränsningen,

att pensionsåldern därvid, i den män den för anställningshavaren

tidigare gällande pensionsåldern därigenom ej överskrides, icke skall inträda

innan tre år förflutit efter det sådan föreskrift trätt i kraft.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

21

4. Vid tillämpning av stadgandena i 26 g 1 inom. andra stycket a) all
männa

tjänstepensionsreglementet och i 1 § 1 mom. första stycket c) allmänna

familjepensionsreglementet samt av stadgandena i 19 1 mom. andra styc
ket

aj 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare och i 1 § 1 morn. törsta

stycket c) 1942 års familjepensionsreglemente för arbetare skall med anställningstid,

som i nämnda författningsrum avses, respektive med tid, varunder

anställningshavare varit underkastad i nämnda författningsrum angivna

t.jänstepensionsbestämmelser, likställas tid, som anställningshavaren äger räkna

såsom tjänstår enligt 1 mom. a) i denna paragraf.

5. Vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket allmänna

tjänstepensionsreglementet skall anställningshavaren anses hava innehaft med

tjänstepensionsrätt förenad anställning under tid, som han äger räkna såsom

tjänstår enligt 1 morn. a) i denna paragraf, skolande det ankomma på kungl,

järnvägsstyrelsen att i förekommande fall fastställa det tjänstepensionsunderlag,

som under sådan tid skall anses hava varit gällande för anställningshavaren.

6. Vid tillämpning av stadgandet i 1 § andra stycket d) 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare skall anställning, för vilken tjänstår tillgodoräknas

enligt 1 mom. a) i denna paragraf, likställas med anställning i statens

tjänst.

7. I stället för den i 8 § 1 mom. första stycket c) 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare för rätt att komma i åtnjutande av sjukpension stadgade

förutsättningen angående viss tid, under vilken arbetare skall hava varit

underkastad reglementet eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller innehaft

anställning i statens tjänst, skall såsom förutsättning för sådan rätt gälla,

att arbetaren under en sammanlagd tid av minst två år varit underkastad sagda

reglemente, andra tjänstepensionsbestämmelser eller kassans stadgar.

8. Familjepensionstalet för familjepension må icke bestämmas till belopp,

understigande det familjepensionsunderlag, som blev för anställningshavaren

gällande vid den tidpunkt, då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse

blevo å honom tillämpliga.

4 §.

I andra fall än då bestämmelserna i 2 § av denna överenskommelse bliva

tillämpliga, skall med avseende å såväl rättigheter som skyldigheter, vilka

staten på grund av överenskommelsen övertager, bestämmelserna i §§ 1—6,

8 och 10—14 av de för kassan vid övertagandet gällande stadgarna i tillämpliga

delar gälla.

Därvid skall dock iakttagas:

a) att rätt till pensionstillägg, pensionsförhöjning samt dyrtids- och kristillägg

enligt de angående dylika tilläggsförmåner i fråga om f. d. befattningshavare

i statens tjänst och sådana befattningshavares efterlevande stadgade

grunderna skall tillkomma delägare, vilka pensionerats efter övergång

i statens järnvägars tjänst, samt pensionsberättigade efterlevande till i .statens

järnvägars tjänst övergångna delägare, dock endast i den mån de sammanlagda

förmånerna, av bolaget utfästa oell av staten övertagna tilläggspensioner

däri inräknade, därigenom ej komma att överstiga de förmåner,

som skulle utgått, därest bestämmelserna i 2 och 3 §§ av denna överenskommelse

varit å vederbörande delägare tillämpliga, skolande det ankomma

på kungl, järnvägsstyrelsen att i förekommande fall bestämma, till vilken för

pensionsberättigande befattning i statens tjänst gäliande lönegrad vederbörande

delägare skall anses hava varit hänförd;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 349.

b) att i andra fall än i a) avses skall för tid, då kristillägg eller däremot

svarande förmån utgår å tjänstepension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet,

å intill 400 kronor av månadsbeloppet av kassapensionen utgå procentuellt

tillägg, beräknat efter det procenttal, som gäller för beräkning av

kristillägget eller den däremot svarande förmånen, skolande dock det procentuella

tillägget utgå med lägst 150 kronor för år räknat; samt

c) att, om dyrtidshjälp eller annan motsvarande förmån enligt beslut av

Kungl. Maj:t och riksdagen utgår å kassapension, som i b) avses, det procentuella

tillägget å pensionen skall anses vara inbegripet i dylik förmån, i

den mån detsamma ej överstiger förmånens belopp.

5 §•

1. Vill innehavare av anställning, som i 2 § av denna överenskommelse avses,

att å honom i stället för bestämmelserna i 2 och 3 §§ skall tillämpas vad

i 4 § första stycket samt andra stycket b) och c) sägs, och gör anställningshavaren

därom anmälan till kungl, järnvägsstyrelsen inom tre månader efter

anställningens erhållande, skola jämväl för honom bestämmelserna i angivna

delar av sistnämnda paragraf gälla. Delaktighetsbeloppet skall därvid anses

utgöra det delaktighetsbelopp, som skulle hava varit för anställningshavaren

gällande, därest kassan icke övertagits av staten och anställningshavaren

med åtnjutande av avlöning enligt vid bolaget sist gällande lönebestämmelser

kvarstått i tjänst hos bolaget, ankommande det på kungl, .järnvägsstyrelsen

att efter anställningshavarens befordran till högre tjänst vid statens

järnvägar fastställa höjningarna av delaktighetsbeloppet till belopp, som

skulle hava gällt för närmast motsvarande tjänst hos bolaget.

I fråga örn anställningshavarens skyldighet att avgå från tjänsten skola de

bestämmelser lända till efterrättelse, vilka enligt allmänna tjänstepensionsreglementet

i sådant hänseende gälla beträffande ordinarie tjänsteman i sådan

befattning, som anställningshavaren innehar. Därvid skall dock pensionsåldern

anses inträda tidigast, då anställningshavaren uppnår den levnadsålder,

vid vilken rätt till pension enligt § 5 mom. 1 a) kassans stadgar

för honom inträder.

2. Inträder beträffande anställningshavare, för vilken 1 mom. är gällande,

till följd av befordran eller eljest sådant förhållande, att anställningshavaren,

därest bestämmelserna i 2 och 3 §§ av denna överenskommelse varit

för honom gällande, skulle erhållit förhöjning av tjänstepensionsunderlaget,

skola bestämmelserna i sistnämnda paragrafer bliva å anställningshavaren

tillämpliga, därest han inom tre månader efter det berörda förhållande inträffat

till kungl, järnvägsstyrelsen gör framställning därom. Vad sålunda

stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då rätt till pension enligt § 5

kassans stadgar inträder för anställningshavaren, eller, därest han dessförinnan

avlidit, för hans efterlevande, dock under förutsättning, att anställningshavaren

vid avgången respektive frånfället åliggande årsavgift icke understigit

summan av de tjänste- och familjepensionsavdrag, som skulle för

honom gällt, örn 2 och 3 §§ av denna överenskommelse varit å honom tilllämpliga.

6 §•

Kassan överlåter vid statens övertagande av densamma samtliga tillgångar

till svenska staten.

7 §•

Beträffande redovisning för kassans förvaltning under tid, för vilken förvaltningen

ej förut blivit granskad, och revisorernas granskning av redovis
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

23

ningen ävensom i fråga om avvecklingen i övrigt av kassans verksamhet skall

lagen om understödsföreningar i tillämpliga delar gälla.

Kungl, järnvägsstyrelsen svarar för alla kostnader, som från och med dagen

för övertagandet räknat äro erforderliga för överenskommelsens genomförande.

överenskommelsen är upprättad i två exemplar, av vilka vardera parten

tagit ett.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 349.

Bilaga B.

Preliminär överenskommelse mellan staten och understödsföreningen

Nässjö—Oskarshamns järnvägs pensions- samt änke
och

pupillkassa.

Mellan 1943 års järnvägspensionsutredning å svenska statens vägnar, under

förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan,

samt styrelsen för understödsföreningen Nässjö—Oskarshamns järnvägs pensions-

samt änke- och pupillkassa, här nedan kallad kassan, under förbehåll

av godkännande i vederbörlig ordning av kassans delägare, å andra sidan,

har överenskommelse träffats örn statens övertagande av kassans rörelse på

villkor, som här nedan angivas.

1 §•

Staten övertager, i den mån ej annat följer av vad nedan i 3 § sägs, från

och med den 1 januari 1946 kassans alla rättigheter och förpliktelser enligt

reglementet för kassan eller på annan grund.

2 §■

Staten förbinder sig att å enligt kassans reglemente utgående pensioner utbetala,

å delägarpensioner pensionstillägg med 40 procent och dyrtidshjälp

med 30 procent samt å änke- och barnpensioner dyrtidshjälp med 40 procent.

För förre kassören Hj. von Heideman skall pensionstillägget dock utgöra

125 procent av honom enligt kassans reglemente tillkommande pension.

Om dyrtidshjälp eller annan motsvarande förmån enligt beslut av Kungl.

Maj:t och riksdagen författningsenligt utgår å pension enligt kassans reglemente,

skall dyrtidshjälp som i första stycket sägs anses vara inbegripet i

dylik förmån, i den mån sistnämnda dyrtidshjälp ej överstiger förmånens

belopp. •

3 §■

Kassans tillgångar överlämnas den 31 december 1945 till staten.

Den kassan tillhörande Harmenska donationsfonden överlämnas dock till

stiftelsen statsbanepersonalens pensions- och understödsfond för förvaltning,

skolande fondens avkastning användas till understöd åt behövande efterlevande

till tjänstemän, vilka varit anställda vid järnvägslinjen Nässjö—Oskarshamn.

4 §■

Sedan kassans rörelse på ovan angivet sätt blivit övertagen av staten, skall

kassan träda i likvidation. Kostnaderna för likvidationen gäldas av staten.

Stockholm den 14 augusti 1945.

1943 års järnvägspensionsutredning

Sam Lindstedt

Gunnar Ruist

Öhr. Gemzell

Stockholm den 13 september 1945.

Styrelsen för understödsföreningen

Nässjö—Oskarshamns järnvägs pensions-

samt änke- och pupillkassa.

G. Dahlbeck

Y. Hjortzberg

458630. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:597 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av tjänsteoch familjepensioneringen för personal vid Halmstad—Nässjö och Nä a1 i texten
  2. BU 1945:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av tjänsteoch familjepensioneringen för personal vid Halmstad—Nässjö och Nässjö—Oskarshamn s. 9 i texten