Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor örn befrielse från ersättningsskyldighet

1945-10-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:351, Angående vissa frågor örn befrielse från ersättningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

1

Nr 351.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

frågor örn befrielse från ersättningsskyldighet; given

Stockholms slott den 5 oktober 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Sträng, Ericsson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, anmäler vissa frågor

örn befrielse från ersättningsskyldighet samt anför härutinnan följande.

Såsom framgår av riksdagens skrivelse 1945:155, punkt l:o, (propositionen

1945: 87) har riksdagen bemyndigat Kungl. Majit att utan riksdagens hörande

i angiven utsträckning intill den 1 juli 1946 avgöra vissa frågor örn avstående

av kronans fordringsrätt m. m. på grund av förlust av eller skada å

egendom tillhörande krigsmakten.

Jag får nu anmäla två ärenden avseende efterskänkande av kronans fordringsrätt,

vilka på grund av fordringsbeloppens storlek icke kunna avgöras

utan riksdagens hörande.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 351. sugs 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

l:o.

Den 23 september 1939 inträffade vid mynningen av inkörsvägen från

Kavallerivägen till Tekniska museet i Stockholm en sammanstötning mellan

en kronan tillhörig, av värnpliktige nr 169-33-1938 Ernst Sigvard Axelson

framförd motorcykel och en droskbil. I droskbilen färdades två passagerare

förutom chauffören. Vid sammanstötningen skadades båda fordonen, varjämte

Axelson och bilens passagerare ådrogo sig kroppsskador.

Stockholms rådhusrätt fann genom laga kraftvunnet utslag den 18 mars

1940 båda förarna vållande till sammanstötningen. Rådhusrätten dömde

bilföraren till 10 dagsböter örn två kronor för ovarsamt förande av motorfordon

samt förklarade Axelson saker till ansvar för samma förseelse och

hänvisade målet beträffande honom till fortsatt rannsakning inför Svea livgardes

regementskrigsrätt. Härjämte förpliktade rådhusrätten de båda förarna

att i anledning av olyckshändelsen utgiva vissa skadestånd m. m. Härvid

ansågs Axelson vållande till två tredjedelar och bilföraren till en tredjedel.

I ansvarsfrågan dömde krigsrätten genom laga kraftvunnet utslag den

26 juli 1940 Axelson dels till 30 dagsböter för trafikförseelse och dels till

disciplinstraff för olovligt nyttjande av motorcykeln. Härjämte förpliktade

krigsrätten Axelson att till kronan utgiva skadestånd med 305 kronor 2 öre

för kostnader för reparation av motorcykeln.

Enär Axelson brukat motorcykeln utan lov och kronan därför på grund

av bestämmelserna i förordningen den 22 juni 1939 (nr 286) med vissa bestämmelser

rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motorfordon,

motorredskap och traktortåg, som tillhöra eller nyttjas av staten, syntes äga

regressrätt mot Axelson för vad kronan på grund av rådhusrättens utslag

nödgats utgiva, förde kronan regresstalan mot Axelson vid rådhusrätten.

Enligt dom den 15 november 1943 förpliktade rådhusrätten Axelson att

jämlikt medgivande till kronan utgiva omstämda beloppet 6 245 kronor 36

öre jämte 5 % ränta därå från stämningsdagen den 17 september 1943 tills

betalning skedde. Härjämte förpliktades Axelson att ersätta kronans rättegångskostnader

med skäliga ansedda 150 kronor. Domen vann laga kraft.

I en den 31 augusti 1944 dagtecknad skrift har Axelson anhållit att

bliva befriad från den betalningsskyldighet som åvilade honom gentemot

kronan på grund av krigsrättsutslaget den 26 juli 1940 och rådhusrättens

dom den 15 november 1943. Axelson har därvid framhållit i huvudsak följande.

Axelson hade visserligen brukat motorcykeln utan lov, men omständigheterna

voro dock förmildrande. Den dag, då olyckan inträffade, hade Axelson,

som fullgjorde värnpliktstjänstgöring vid dåvarande Göta livgarde, sammanträffat

med en värnpliktig vid samma regemente vid namn Qvist, som

tilldelats en regementet tillhörig motorcykel. Denna var vid tillfället uppställd

på en smörjbrygga inom kasernområdet. Axelson och Qvist kände

varandra sedan gammalt, enär de voro från samma trakt. Qvist, som kände

till att Axelson haft egen motorcykel och var van att handskas med motorer,

omtalade, att motorn drog dåligt, förmodligen på grund av fel på

tändstiftet. Qvist nämnde vidare, att motorcykeln skulle på inspektion eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

uppställning senare på dagen, varför lian var angelägen att fa motorn i

ordning. Under samtalet startade Axelson motorcykeln på tomgång. Kort

därpå avlägsnade sig Qvist, sannolikt för att hämta nya tändstiks. Axelson,

som hade en annan uppfattning örn orsaken till motorfelet än Qvist, tänkte

då, att han genom en provkörning skulle hjälpa Qvist att komma underfund

med felet. För att vinna tid beslöt Axelson att företaga en kort provtur,

medan Qvist var borta. Givetvis hade Axelson bort be Qvist örn lov, men

han hade kommit att tänka på en provkörning först efter det Qvist avlägsnat

sig. Axelson avsåg sålunda ej att företaga någon nöjesfärd utan ville endast

hjälpa Qvist med att få motorcykeln i ordning till inspektionen.

Vid sammanstötningen framfördes motorcykeln i västlig och bilen i ostlig

riktning på samma gata. Sammanstötningen inträffade i samband med att

bilen skulle svänga över gatan åt höger och in på inkörsvägen till Tekniska

museet. Axelson körde härvid mot bilens vänstra sida. Till följd av skadorna

vid olyckshändelsen hade Axelson under lång tid varit helt eller delvis

arbetsoförmögen. Den ersättning, han erhållit fran riksförsäkringsanstalten,

hade endast delvis kunnat kompensera den uteblivna arbetsförtjänsten. Härjämte

hade Axelson förorsakats betydande utgifter för resor m. m. i anledning

av rättegångarna. Vidare hade Axelson till följd av långvariga inkallelser

förhindrats att skaffa sig en tillfredsställande utbildning och hans ekonomi

vore mycket svag. Sålunda hade han under åren 1939—41 till följd

av inkallelser och sviterna av olyckshändelsen ej haft någon beskattningsbar

inkomst. Under åren 1942 och 1943 utgjorde hans beskattningsbara inkomst

150 kronor respektive 860 kronor. De ekonomiska verkningarna av

olyckan vore för Axelson katastrofala. Han ansåge det bittert att för ali

framtid bliva nödgad att bära på en skuldbörda, som han mänskligt afdöma

icke någonsin skulle kunna avbörda sig, desto mer som olyckan uppkommit

till följd av att Axelson velat hjälpa sin kamrat med att få motorcykeln

i ordning. Frånsett detta fall hade ej någon anmärkning förekommit

mot Axelson under militärtjänstgöringen.

I ett framställningen bifogat intyg Ilar Qvist framhållit, att enligt hans

åsikt Axelson lånat motorcykeln endast för att hjälpa Qvist att finna motorfelet.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tygavdelning ha i utlåtande

den 31 oktober 1944 framhållit följande.

Kronans fordran mot Axelson enligt Stockolms rådhusrätts dom den 15

november 1943, 6 245 kronor 36 öre, grundade sig på det förhållandet, att

Axelson framfört motorcykeln utan tillstånd. Den trafikförseelse, till vilken

Axelson gjort sig skyldig, torde däremot i och för sig icke ha varit av beskaffenhet

att medföra regressrätt för kronan.

Då anledning saknades att draga i tvivelsmål att motivet till att Axelson

lånat motorcykeln varit det av honom uppgivna samt med hänsyn jämväl

till Axelsons svaga ekonomiska ställning, finge civilförvaltningen och tygavdelningen

tillstyrka, att Axelson delvis befriades från ersättningsskyldighet.

På grund av Axelsons ekonomi och då denne, som själv skadats vid trafikolyckan,

genom det inträffade åsamkats kännbara kostnader, syntes ersättningsskyldigheten

böra nedsättas till ett belopp av 300 kronor, under förutsättning

att beloppet inbetalades före den 1 juni 1947.

Statskontoret har i utlåtande den 6 december 1944 med hänsyn till bland

annat vad civilförvaltningen anfört förklarat, att ämbetsverket icke ville motsätta

sig att Axelson delvis befriades från ersättningsskyldighet. Med be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

aktande av Axelsons ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter

förordade statskontoret, att Axelson, därest han inom viss av Kungl. Majit

bestämd tid inbetalade 600 kronor, befriades från återstående ersättningsskyldighet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande: Axelson, som är född år

1918, är ogift och till yrket jordbruksarbetare. Han har mot fri kost, kläder

och bostad jämte en obetydlig kontant .ersättning arbetat hos sin fader,

som arrenderar en mindre fastighet. Fadern är mindre arbetsför och därför

i viss mån beroende av sonens arbetsförmåga. Vid ifrågavarande sammanstötning

ådrog sig Axelson hjärnskakning samt kross- och skärsår jämte

brott å underarmen m. m. Axelson har ej före ifrågavarande förseelse

ådömts straff för trafikförseelse.

Det får anses föga sannolikt, att Axelson inom rimlig tid skall kunna

gälda ifrågavarande betydande skadestånd till någon avsevärd del. Av utredningen

synes framgå, att Axelson brukat motorcykeln utan lov endast

för att utröna ett motorfel samt att regressrätt för kronan mot Axelson ej

skulle ha förelegat, örn ej motorcykeln brukats olovligen. Med hänsyn härtill

synes det obilligt att låta en betydande skuldbörda under lång tid åvila

Axelson. Jag anser mig därför böra föreslå, att Axelson, därest han inom

tid, som av Kungl. Majit bestämmes, inbetalar 100 kronor, befrias från återstående

ersättningsskyldighet.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att Ernst Sigvard Axelson må, därest han inom tid, som av

Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

100 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan på grund av angivna olycksfall.

2:o.

Då vedettbåten Polaris den 2 augusti 1943 under pågående tilläggningsövningar

med kadetter kl. 15,3 6 skulle lägga till vid kaj i Värtahamnen akter

örn den vid kajen förtöjda motorseglaren Iris från Västervik, trängde Polaris

in mellan kajen och Iris och kolliderade med Iris, varvid båda fartygen

skadades. Kollisionen föranleddes av att framåtmanöver utfördes av maskinisten

trots att back tre gånger beordrats i Polaris’ maskintelegraf.

Såsom maskinist å Polaris tjänstgjorde vid tillfället i fråga korpralen vid

andra yrkeskompaniet nr 2499-43-1937 Birger Gustavsson. Sedan denne

inför stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation vidgått, att han av

misstag vidtagit de felaktiga maskinmanövrerna, fann krigsrätten genom utslag

den 14 januari 1944 att Gustavsson härigenom vållat kollisionen samt

prövade rättvist döma honom för försummelse av tjänsteplikt att hållas i

vaktarrest sex dagar. Härjämte förpliktades Gustavsson att ersätta kronans

utgifter i anledning av skadorna å Iris med 8 862 kronor 37 öre jämte 5 %

årlig ränta därå från den 14 januari 1944 tills likvid skedde. Utslaget vann

laga kraft.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Av handlingarna i rättegångsmålet inhämtas följande.

Gustavsson hade år 1937 gått till sjöss såsom eldare och dessutom haft

anställning som motorskötare. Han hade arbetat som eldare omkring ett

och ett halvt år. Den 18 mars 1941 ryckte han in vid flottan och tjänstgjorde

därefter i 13 månader, mestadels vid maskin på Vidar På Polaris

var han kommenderad såsom eldrumsfunr. A id olyckstillfället tjänstgjorde

Gustavsson i stället för den ordinarie maskinisten, som var ledig Omedelbart

före kollisionen upptäckte en i maskinrummet tjänstgörande flaggmaskinist

på grund av de snabbt återkommande signalerna å maskintelegrafen att felaktig

manöver utfördes och gav därför omedelbart högsta möjliga backmanover.

_ Enligt fartygschefen kunde den snabba följd av manövrer, som förekommer

vid tillaggningsövningar, orsaka överansträngning hos maskinpersonalen. —

Jämväl flaggmaskinisten framhöll, att anledningen till felmanovrenngen kunde

vara den, att det vore ansträngande och psykiskt avtrubbande att under

tilläggningsövningar i flera timmar ge olika maskinmanövrer. —— Gustavsson

själv framhöll vid förhöret, att han ansåg sig vara fullt på det klara med

maskinmanövrers utförande, enär han genomgått utbildning harfor och aven

tjänstgjort i samma befattning vid ett tidigare tillfälle. Han hade tidigare

samma da<* slagit omkring 100 manövrer och kände sig darfor ej ovan. Pä

förmiddagen hade han haft bivakt, varför han vid tjänstgöringens början

på eftermiddagen kände sig fullt utvilad. Han hade ej heller känt sig uttröttad

av eftermiddagens tjänstgöring i maskinrummet. Enligt Gustavssons

åsikt kunde de felaktiga åtgärderna möjligen, föranletts av att i samband

med de täta manövrerna något redan vidtaget manovrermgsmoment fallit ur

hans medvetande, vilket sedermera bidragit till oriktig manövrering.

I en den 1 februari 1944 dagtecknad skrift har Gustavsson anhållit att

bliva befriad från den ådömda skadeståndsskyldigheten.

Marinförvaltningen och försvarets civilförvaltning ha tillstyrkt befrielse

mot inbetalande av 100 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 27 maj 1944 framhållit, att statskontoret

med hänsyn till föreliggande omständigheter och Gustavssons ekonomi icke

ville motsätta sig, att denne befriades från att utgiva större delen av det honom

ådömda skadeståndet. Ämbetsverket ansåge emellertid icke omständigheterna

sådana, att en nedsättning av skadeståndet till 100 kronor vore motiverad.

Med beaktande jämväl av Gustavssons ekonomiska förhållanden ville statskontoret

därför föreslå, att Gustavsson, därest han inom viss av Kungl. Maj.t

fastställd tid inbetalade 500 kronor, befriades från återstående ersättnings
-

skyldighet.

Av utredningen i ärendet inhämtas, att Gustavsson, som är född år 1917

och ogift, åtnjuter en årslön av 2 184 kronor samt härutöver fri kost och

beklädnad samt fritt logi. Någon försörjningsplikt åvilar ej Gustavsson.

Detta ärende företer viss likhet med ett vid 1944 års riksdag behandlat Departement,

(propositionen 1944: 48, punkt 20; skrivelse nr 195, punkt 5), i vilket riksdagen

medgav befrielse från skadeståndsskyldigliet för en på vedettbåt tjänstgörande

maskinist, som under synnerligen ansträngande arbetsförhållanden

utfört en anbefalld manöver felaktigt. Visserligen kunna omständigheterna

i det nu föreliggande fallot icke anses lika förmildrande som i det åberopade,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

men av straffsättningen framgår dock, att Gustavssons förseelse ansetts relativt

lindrig. Med hänsyn till Gustavssons ekonomiska förhållanden och

graden av hans försumlighet synes det skäligt, att Gustavsson i enlighet

med marinförvaltningens och försvarets civilförvaltnings förslag befrias från

ersättningssskyldighet mot inbetalande av 100 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att Birger Gustavsson må, därest han inom tid, som av

Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar

100 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet

till kronan enligt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation

utslag den 14 januari 1944.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna Ilo och 2:o hemställt förordnar

Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

C. F. von Horn.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:555 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor om befrielse från ersättningsskyldighet. a1 i texten
  2. SU 1945:277 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor örn befrielse från ersättningsskyldighet. a1 i texten