Sök i Ratio Lex

Angående fastställande av inrikes luftporto för vissa försändelser

1945-10-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:358, Angående fastställande av inrikes luftporto för vissa försändelser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

1

Nr 358.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fastställande

av inrikes luftporto för vissa försändelser;

given Stockholms slott den 19 oktober 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

Med bifall till Kungl. Maj :ts därom i propositionen 1937: 43 framlagda

förslag har 1937 års riksdag (bevillningsutskottets betänkande 1937:1, riksdagens

skrivelse 1937: 14) dels i fråga örn de till den inrikes posttjänsten

hörande avgifterna — med förklarande att riksdagen fortfarande ville utöva

sin rätt att ensam besluta rörande befordringsavgifter i egentlig mening, assurans-,

rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts- och inkasseringsavgifter,

avgifter för lösenförsändelser, avgifter för postabonnemang å tid
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

ningar ävensom avgifter i postgirorörelsen — bemyndigat Kungl. Majit

att intill utgången av år 1941 i övrigt besluta i fråga örn hithörande avgifter;

dock att, därest under berörda tidrymd skulle uppkomma en eller annan ny

avgift, som ej vore att hänföra till någon av förenämnda kategorier och beträffande

vilken rimligtvis kunde uppstå tvekan, huruvida densamma vore av

beskaffenhet att böra av Kungl. Majit ensam bestämmas, vederbörlig framställning

skulle till riksdagen avlåtas; dels ock bemyndigat Kungl. Majit att

fortfarande under nämnda tid besluta beträffande de till den utrikes posttrafiken

hörande avgifterna. Det sålunda intill utgången av år 1941 lämnade

bemyndigandet har sedermera (bevillningsutskottets betänkande 1942: 3, riksdagens

skrivelse 1942: 55) förlängts att gälla intill utgången av juni 1946.

För brevförsändelser och postpaket till utlandet, avsedda att befordras

luftledes till adresslandet med förekommande flyglinjer eller å viss i varje

särskilt fall angiven flygsträcka, upptages enligt gällande internationella bestämmelser

särskild tilläggsavgift för luftbefordringen, s. k. luftporto.

Beträffande det utrikes luftportot har Kungl. Majit meddelat bestämmelser

genom brev den 27 april och den 17 augusti 1928 samt den 9 maj 1930

och den 24 september 1934. I fråga örn försändelser, avsedda att befordras

med luftf artslin jer i allmänhet, utgår luftportot för brev, korsband, småpaket

och postabonnerade tidningar med 10 öre för varje viktsats av

20 gram eller del därav samt för brevkort och postanvisningar med

10 öre för varje försändelse; dock äger generalpoststyrelsen bestämma, huruvida

berörda luftporto skall upptagas för försändelser, som äro avsedda för

vissa orter eller för befordran med viss linje. Då försändelser av angivna

slag äro avsedda att befordras med luftfartslinjer, vilkas begagnande av generalpoststyrelsen

prövas föranleda särskilt höga kostnader, utgå avgifterna

med 50 öre per viktsats eller försändelse, dock med rätt för generalpoststyrelsen

att upptaga det lägre luftporto, som må betingas av omständigheterna.

Vid befordran med luftfartslinjer, för vilkas begagnande kostnaderna överstiga

sistnämnda högre luftporto, må luftportot för förut angivna försändelseslag

utgå med belopp, motsvarande högst den ersättning, som svenska postverket

har att erlägga till främmande postverk eller till flygföretag för försändelsernas

befordran luftledes.

För andra brevförsändelser än brev, brevkort och postanvisningar

har Kungl. Majit bemyndigat generalpoststyrelsen att upptaga luftporto med

lägst en femtedel av den eljest fastställda tilläggsavgiften.

Yad angår postpaket skall, förutom vanliga befordrings- m. fl. avgifter,

upptagas en avgift, motsvarande de belopp, som svenska postverket har att

erlägga till främmande postverk eller till flygföretag för paketens befordran

luftledes.

Under de gångna krigsåren och efterkrigstiden hava så gott som samtliga

postförande flyglinjer kommit att tillhöra den kategori linjer, vilkas begagnande

ansetts vara förenat med särskilt höga kostnader. Fastställandet av

luftpostavgifter i förbindelser med utlandet har därför kommit att så gott

som uteslutande ske på grundval av det generalpoststyrelsen meddelade be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 3

myndigandet att själv fastställa avgifter inom de av Kungl. Majit angivna

gränserna.

Befordran av post med flyg har, bortsett från vissa av särskilda anledningar

anordnade flygtransporter av tillfällig natur, tidigare förekommit endast

i förbindelserna med utlandet. Från och med den 11 september 1944 har

emellertid aktiebolaget Aerotransport bedrivit regelbunden inrikes flygtrafik

på linjen Malmö—Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnösand—

Luleå, dock att trafiken å sträckan Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå

varit inställd under tiden 16 oktober 1944—30 april 1945. På flygsträckan

från Malmö till Luleå samt på flygsträckan från Luleå till Stockholm har,

i den mån tidsvinst därigenom beräknats uppstå, befordrats vanliga och rekommenderade

brev och brevkort ävensom postanvisningar, in- och utbetalningskort

samt paketadresskort. På flygsträckan Stockholm—Sundsvall/Hämösand—Luleå

har dessutom befordrats oassurerade ilpaket, beträffande vilka

avsändarna begärt sådan befordran.

Genom beslut den 8 september 1944 och den 1 juni 1945 har Kungl. Maj:t

medgivit, att vanliga och rekommenderade brev och brevkort samt postanvisningar,

in- och utbetalningskort ävensom oassurerade ilpaket må befordras å

luftfartslinjen Malmö—Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå

utan att luftporto därvid skall utgå, varjämte Kungl. Majit fastställt taxa för

postbefordran å ifrågavarande linje. Enligt för närvarande gällande taxa utgår

ersättningen för brevpost med 4 kronor 80 öre och för paketpost med 1 krona

35 öre per ton-kilometer.

I skrivelse den 17 juli 1945 har generalpoststyrelsen — under erinran örn

den fortgående utbyggnaden av det inrikes lufttrafiknätet — hemställt, att

ett avgörande måtte träffas, i vilken omfattning tilläggsavgifter för flygbefordran

skola upptagas för postförsändelser, som befordras med inrikes flyglinjer,

samt i vilken ordning och efter vilka grunder dylika luftporton skola

närmare fastställas.

Yad först angår frågan örn befordran av vanliga och rekommenderade

brev samt brevkort anför styrelsen, att, enligt överenskommelse mellan

postförvaltningarna i ett flertal europeiska länder, däribland Sverige, flygmaskinen

skulle anses såsom ett ordinärt postbefordringsmedel och dylika

försändelser i regel befordras luftledes, utan att något luftporto upptoges, i

den mån försändelserna därigenom beräknades kunna utdelas tidigare å adressorten

än eljest. Sverige vore ett av de första länder, där statsmakterna givit

sin anslutning till denna princip, och i enlighet därmed hade svenska postverket

under förkrigstiden i stor utsträckning kunnat flygbefordra sådan brevpost

utan luftporto till länder inom Europa, vilket varit av synnerligen stor

betydelse för svenskt näringsliv samt Sveriges handel och kulturella förbindelser

med andra länder. Dylik befordran komme enligt styrelsens mening

säkerligen att återupptagas och ytterligare utvidgas, så snart förhållandena i

Europa det medgåve.

Samma betraktelsesätt borde, fortsätter styrelsen, anläggas även på den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 358.

inrikes befordringen av brev- och brevkortsposten. Snabba och täta postförbindelser

vore även för det inrikes svenska affärs- och kulturlivet av utomordentligt

stor betydelse. Postverket syntes icke heller böra erbjuda allmänheten

mindre snabba förbindelser i den inrikes posttrafiken än i utväxlingen

med utlandet. Inrikes brev och brevkort borde sålunda enligt styrelsens

mening befordras på det svenska flygnätet utan tilläggsavgift efter samma

grunder som under normala tider tillämpades beträffande större delen av den

inomeuropeiska posttrafiken. Med brev och brevkort borde i detta hänseende

likställas postanvisningar, in- och utbetalningskort samt paketa

dr esskor t. Den avgiftsfria luftbefordringen av sådan brevpost komme

säkerligen icke att få samma betydelse inom landet som i förbindelsen med

utlandet. I mycket stor utsträckning komme av olika anledningar luftbefordran

på inrikes linjer säkerligen icke att medföra någon tidsvinst i försändelsernas

framkomst till adressaterna vid jämförelse med postbefordran med tåg, särskilt

de snabbgående nattågen, och denna senare, billigare befordringsform

komme då givetvis att fortfarande anlitas. Kostnaderna för den avgiftsfria

luftpostbefordringen kunde därför förväntas bliva förhållandevis obetydliga.

Några siffermässiga beräkningar rörande de framtida kostnaderna för avgiftsfri

luftpostbefordran vore, anför styrelsen, icke möjliga att nu göra med

någon högre grad av säkerhet. Storleken av de ifrågavarande kostnaderna

vore nämligen beroende av en mängd för närvarande okända faktorer, såsom

flygnätets täthet samt järnvägs- och flygtidtabellernas större eller mindre

lämplighet för postbefordringen liksom självfallet även av vilka tariffer för

flygpostbefordringen, som kunde komma att fastställas. Några siffror från

de under åren 1944—1945 bedrivna försöksflygningarna å linjen Malmö—

Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå kunde emellertid måhända

vara till viss ledning. Härom anför styrelsen i huvudsak följande.

Den för postbefordringen å ifrågavarande linje för närvarande utgående ersättningen

till aktiebolaget Aerotransport motsvarar en befordringskostnad

per kilogram för brev och brevkort av 1 krona 26 öre å linjen Malmö—Göteborg

(262 km), 2 kronor 21 öre å linjen Göteborg—Stockholm (460 km), 1

krona 89 öre å linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand (393 km) samt 2 kronor

5 öre å linjen Sundvall/Härnösand—Luleå (428 km).

På grund av höga driftkostnader för flyglinjerna ha de angivna tarifferna

fastställts till belopp, som måste betecknas som mycket höga vid jämförelse

med normala förhållanden. Man kan därför med säkerhet framdeles räkna

med en kraftig successiv nedgång i dessa tariffer.

Under tiden 11 september—31 december 1944 ha å samtliga linjesträckor

befordrats sammanlagt 8 794, i kilogram brev- och brevkortspost, för vilken

befordran erlagts en ersättning av 28 031 kronor 55 öre. För år 1945 fram till

den 1 juli äro motsvarande siffror 23 963,96 kilogram respektive 49 537 kronor

55 öre. Under båda årens ifrågavarande postflygperioder ha alltså befordrats

tillsammans 32 758,06 kilogram brev- och brevkortspost för en kostnad av

77 569 kronor 10 öre.

Under förutsättning att förhållandena under senare halvåret 1945 bliva desamma

som under första halvåret och att någon ändring av flygposttarifferna

icke äger rum, kan kostnaden för postbefordringen med riksflyglinjen för hela

år 1945 beräknas uppgå till omkring 99 000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

I detta sammanhang påpekar generalpoststyrelsen, att av de angivna flyg''

befordringskostnaderna endast en proportionsvis synnerligen obetydlig del

folie på linjesträckorna Malmö—Göteborg och Göteborg—Stockholm, samt

anför därom vidare.

Trots att å dessa sträckor post befordrats under hela tiden 11 september

1944—30 juni 1945, uppgår flygbefordringsersättningen för brevposten på

båda sträckorna sammanlagt för hela denna tid icke till mer än 14 211 kronor

16 öre. Ersättningen för första halvåret 1945 utgör 8 401 kronor 80 öre, vilket

skulle motsvara omkring 17 000 kronor för hela året. Den totala postmängd,

som befordras mellan Malmö, Göteborg och Stockholm, med dessa städer som

avgångs- eller destinationsorter eller för vidare befordran över någon av dem,

är däremot mycket stor. I själva verket framföres huvudparten av landets

post på de mellan de tre städerna löpande järnvägslinjerna. De fördelaktiga

tågförbindelserna på dessa sträckor göra att flygbefordringen blir av blott

ringa betydelse.

De väsentliga fördelarna av riksflygets användning för postbefordran inträdde

sålunda, framhåller styrelsen, i fråga örn norrlandsförbindelserna.

Det måste enligt styrelsens mening också anses vara riktigt, att de nordliga,

i kommunikationshänseende relativt missgynnade delarna av landet genom

anlitande av flyget finge sina postförhållanden förbättrade.

I fråga örn korsband (affärshandlingar, varuprov och trycksaker, till

vilka i detta sammanhang jämväl borde räknas andra slag av brevförsändelser

mot reducerat porto, som förekomme eller kunde komma till stånd, såsom

debetsedelsförsändelser och liknande), postabonnerade och för befordran

som utgivarkorsband avsedda tidningar samt paket ställde

sig, anför styrelsen, avgiftsspörsmålet annorlunda än beträffande brev och

brevkort. Med hänsyn till de låga allmänna porton, som utginge för förstnämnda

slag av försändelser, samt till dessa försändelsers vikt och omfång

vore det — åtminstone så länge fraktkostnaderna för befordran av post med

flyg vore så betydande som för närvarande — ur driftsekonomisk synpunkt

icke gärna möjligt att befordra ifrågavarande försändelser med flyg utan att

särskilt luftporto erlades.

Vid fastställandet av detta luftportos storlek borde enligt styrelsens uppfattning

i princip gälla, att portot skulle motsvara de avgifter, som postverket

hade att erlägga i fraktkostnad till vederbörande flygbolag, med de justeringar

nedåt, som kunde betingas av bortfallande landbefordringskostnader

eller dylikt. Det vore givetvis ur många synpunkter önskvärt, att för den inrikes

luftbefordringen av de ifrågavarande försändelseslagen kunde fastställas

enhetsporton, avsedda att tillämpas oberoende av längden av den sträcka,

på vilken posten befordrades med flyg. För postverkens del hade sedan

länge den principen varit vägledande, att för brevförsändelser enhetsporton

tillämpades oberoende av avståndet från avsändningsorten till adressorten

liksom oberoende av vilka transportmedel, sorn'' användes för postbefordringen.

Denna princip hade emellertid kunnat fullt upprätthållas endast vid

postbefordran med jordbundna transportmedel. Då de i förhållande till andra

kommunikationsmedel särskilt dyrbara flyglinjerna bomme till användning

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 357—359. litse .is 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

för postbefordran, bleve det av ekonomiska skäl nödvändigt att täcka denna

del av kostnaderna genom särskilda tilläggsavgifter. De stora fördelar, som''

vore förbundna med ett enhetstariffsystem, medförde emellertid, att man även

beträffande dessa rena transportavgifter sökte åvägabringa ett sådant system,

något som dock endast kunnat komma till stånd i begränsad omfattning, nämligen

i praktiken blott beträffande det europeiska luftnätet under tiden närmast

före kriget, i den mån tilläggsavgifterna icke där helt slopats.

Beträffande den inrikes luftpostbefordringen vore styrelsen icke beredd

att föreslå upptagandet av något enhetsporto för befordran av vare sig korsband,

postabonnerade och som utgivarkorsband befordrade tidningar eller

paket. Det inrikes flygnätet vore ännu alltför glest och linjernas längd inbördes

alltför skiftande för att enhetstariffer lämpligen skulle kunna komma

ifråga. Vid bedömandet av detta spörsmål måste hänsyn också tagas till att

de berörda försändelseslagen icke vore monopolskyddade. Fastställandet av

ett enhetsporto, som någorlunda motsvarade postverkets genomsnittliga luftbefordringskostnader

på hela flygnätet, skulle därför nödvändigtvis medföra,

att på de flesta kortare distanser postverkets taxa bleve högre än de på zontariff-

eller liknande system grundade flygfrakterna behövde bliva, vilket i

sin ordning måste komma att medföra, att betydande delar av posttrafiken

på sådana distanser komme att övertagas av konkurrerande företag. Givetvis

komme detta återigen att påverka posttaxorna i förhöjande riktning, om icke

trafiken skulle bliva direkt förlustbringande.

Enligt styrelsens mening borde således luftportot tills vidare i princip

beräknas efter längden av den sträcka, på vilken postbefordran skulle äga

rum. I den praktiska utformningen borde man emellertid sträva efter att i

möjligaste mån minska antalet avgiftssatser och genomföra enhetliga tariffer

för så stora delar av linjenätet som möjligt.

Det läge i sakens natur, yttrar styrelsen, att på sådan grund fastställda

luftporton måste kunna så snabbt och smidigt som möjligt anpassas efter

skiftningar i fraktkostnaderna. Det vore därför önskvärt, att ändringar av

dessa postala tilläggsavgifter kunde göras med minsta möjliga tidsutdräkt.

För vinnande av detta syfte vore det enligt styrelsens mening mest ändamålsenligt,

att styrelsen, i likhet med vad som för närvarande i viss utsträckning

gällde beträffande luftpostavgifterna för försändelser till utlandet, erhölle

bemyndigande att fastställa dessa tilläggsavgifter, med den begränsning,

att avgifterna borde utgå med belopp, motsvarande högst den ersättning

postverket hade att erlägga för försändelsernas befordran luftledes.

Tilläggsavgifterna för luftbefordran vore enligt styrelsens mening endast

att betrakta som en direkt ersättning till postverket för de genom anlitandet

av en särskilt dyrbar transportform uppkomna extra kostnaderna för vissa

postförsändelser och vore därigenom uppenbarligen av annan karaktär än de

allmänna postavgifterna i vedertagen mening. Med hänsyn till detta förhållande

syntes ett bibehållande eller en utvidgning av den redan nu i övervägande

grad tillämpade ordningen för dessa tilläggsavgifters fastställande

icke kunna väcka betänkligheter ur principiella synpunkter. Till skillnad från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

7

vad som gällde i fråga om luftporton för försändelser till utlandet, syntes

emellertid beträffande motsvarande avgifter i den inrikes rörelsen riksdagens

beslut vara erforderligt.

Med åberopande av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att Kungl.

Maj:t ville föreslå riksdagen besluta,

att något särskilt luftporto icke skall utgå för befordran å inrikes flyglinjer

av vanliga och rekommenderade brev och brevkort, postanvisningar, inoch

utbetalningskort samt paketadresskort, samt

att för befordran av korsband, postabonnerade och som utgivarkorsband

befordrade tidningar samt postpaket å dylika linjer särskilda tilläggsavgifter

må tills vidare utgå med belopp, motsvarande högst den ersättning, som postverket

har att erlägga för försändelsernas befordran luftledes, med rätt för

generalpoststyrelsen att inom den gräns, som sålunda angivits, fastställa de

särskilda avgiftssatserna.

Reguljär postbefordran med flyg har hittills ägt rum huvudsakligen i förbindelserna

mellan Sverige och utlandet. Med stöd av riksdagens bemyndigande

har Kungl. Majit fastställt särskilda tilläggsavgifter för nämnda postbefordran,

s. k. luftporto.

Enligt överenskommelse mellan postförvaltningarna i ett flertal europeiska

länder, däribland Sverige, skall vid befordran av vanliga och rekommenderade

brev och brevkort inom europeisk trafik flygmaskinen anses såsom ett ordinärt

postbefordringsmedel. I enlighet därmed har under förkrigstiden brevpost

i den utrikes posttrafiken i stor utsträckning flygbefordrats utan att

luftporto upptagits.

Försöksflygningar för regelbunden befordran av inrikes luftpost började

företagas i Sverige under år 1944. Såvitt nu kan bedömas kommer denna

luftpostbefordran att bliva permanent på rikslinjen Malmö—Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå,

och utvidgningar äro att emotse i framtiden.

Med hänsyn härtill torde frågan örn och i vad mån luftporto skall utgå

vid inrikes luftpostbefordran nu böra upptagas till avgörande.

I fråga örn luftbefordran av brev och brevkort inom Sverige synes det

naturligt att — liksom i posttrafiken med Europa — betrakta flygmaskinen

såsom ett ordinärt befordringsmedel. I enlighet härmed skulle dylika försändelser

liksom hittills kunna befordras luftledes utan att luftporto erlägges.

Något behov av ett särskilt inrikes luftporto, avsett att tillförsäkra

en korrespondent rätt att erhålla sådan brevförsändelse befordrad med flyg,

synes icke föreligga. Med brev och brevkort torde i detta hänseende böra likställas

postanvisningar, in- och utbetalningskort samt adresskort. Genom inrättandet

av de inrikes flyglinjerna har särskilt postförbindelsen med de nordliga,

i kommunikationshänseende relativt missgynnade delarna av landet avsevärt

förbättrats. Det synes även skäligt, att befolkningen i dessa landsdelar

erhåller fördelen av luftbefordran av brevpost utan luftporto.

Beträffande korsband och därmed jämställda försändelser, postabonnerade

och för befordran som utgivarkorsband avsedda tidningar samt paket torde

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

man vid bedömande av avgiftsspörsmålet böra taga hänsyn till dessa försändelsers

vikt och omfång samt de särskilt för korsband nu gällande låga allmänna

avgifterna. Örn hänsyn även tages till de nuvarande höga kostnaderna

för luftbefordran av post, synes det ur driftsekonomisk synpunkt icke kunna

komma ifråga att överbringa sådana försändelser utan luftporto. Jag finner

mig därför böra förorda, att särskilt luftporto skall upptagas vid inrikes luftbefordran

av nu nämnda försändelser. På grund av flygsträckomas mycket

skiftande längd torde ett enhetsporto för befordran av försändelser av sist

angivet slag för närvarande icke böra komma ifråga. I stället lärer luftportots

storlek i princip böra bliva beroende av avståndet mellan avsändnings-

och adressorten. Därvid bör emellertid antalet avgiftssatser i görligaste

mån begränsas. Ett på sådana grunder fastställt luftporto måste

emellertid kunna så snabbt och smidigt som möjligt anpassas efter skiftningarna

i fraktkostnaderna, vilka för närvarande, såsom nyss nämnts, måste

anses onormalt höga. Generalpoststyrelsen torde därför böra av Kungl. Maj :t

bemyndigas att fastställa dessa tilläggsavgifter, dock med den begränsningen

att avgifterna böra utgå med belopp, som motsvara högst den ersättning postverket

har att erlägga för försändelsernas befordran luftledes.

Det åt Kungl. Majit av 1937 års riksdag lämnade bemyndigandet att fastställa

vissa till den inrikes posttjänsten hörande avgifter, vilket bemyndigande

av 1942 års riksdag förlängts att gälla intill utgången av juni 1946, torde icke

innefatta behörighet för Kungl. Majit att besluta örn upptagande av särskilda

tilläggsavgifter för postbefordran å inrikes flyglinjer. Riksdagens beslut i

frågan torde därför vara • erforderligt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen besluta

att för befordran av korsband, postabonnerade och som utgivarkorsband

befordrade tidningar samt postpaket å inrikes flyglinjer

särskilda tilläggsavgifter må tills vidare utgå med belopp,

motsvarande högst den ersättning, som postverket har att erlägga

för försändelsernas befordran luftledes, med rätt för Kungl.

Majit att inom den gräns, som sålunda angivits, besluta huru de

särskilda avgiftssatserna skola fastställas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:543 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående fastställande av inrikes luftporto för vissa försändelser. a1 i texten
  2. BevU 1945:59 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande av inrikes luftporto för vissa försändelser. s. 1 i texten