Sök i Ratio Lex

Angående anslag till abortförebyggande åtgärder m. m

1945-10-19 · 65 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:369, Angående anslag till abortförebyggande åtgärder m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

1

Nr 369.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till abortförebyggande

åtgärder m. m.; given Stockholms slott

den 19 oktober 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, finansoch

ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet

Möller, fråga om anslag till abortförebyggande åtgärder m. m. samt

anför.

I. Inledning.

Den 12 september 1941 bemyndigade Kungl. Majit mig att tillkalla fem

sakkunniga att inom socialdepartementet verkställa utredningar rörande

vissa befolkningspolitiska spörsmål. Med stöd av sagda bemyndigande tillkallade

jag samma dag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra

kammare, statssekreteraren, numera statsrådet Tage Erlander, docenten,

numera professorn Curt Gyllenswärd, e. o. byråchefen Alf Johansson och

/lilläng till riksdagens protokoll 1945. 1 sand. Nr 369.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

numera ledamoten av riksdagens första kammare, professorn Sten Wahlund.

De sakkunniga ha antagit benämningen 1941 års befolkningsutredning.

I enlighet med det givna utredningsuppdraget har befolkningsutredningen

till behandling upptagit abortfrågan.

Befolkningsutredningen avgav den 22 november 1944 efter ett nära samarbete

med sin delegation för hem- och familjefrågor betänkande i abortfrågan

(SOU 1944:51).

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av bl. a. medicinalstyrelsen

(efter hörande av apotekarsocietetens direktion, centralstyrelserna

för Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmacevtförbund samt medlemmen

av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd professor Nils von Hofsten),

socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission (efter hörande av

kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft), statskontoret,

statens priskontrollnämnd, skolöverstyrelsen, kommerskollegium (efter

hörande av handelskamrarna i riket och Sveriges industriförbund), Överståthållarämbetet

(efter hörande av polismästaren och förste stadsfiskal i

Stockholm ävensom av Stockholms stad), samtliga länsstyrelser (efter hörande

av vissa underlydande myndigheter samt, vad angår länsstyrelserna i

Malmöhus ävensom Göteborgs och Bohus län, Malmö stad respektive Göteborgs

stad), socialvårdskommittén, ungdomsvårdskommittén, flera landsting,

svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund, Sveriges praktiserande

läkares förening, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,

tjänstemännens centralorganisation, svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet, yrkeskvinnornas samarbetsförbund, föreningen

Sveriges landsfiskaler, styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, bankernas

förhandlingsorganisation, försäkringsbolagens förhandlingsorganisation, försäkringstjänstemannaförbundet,

Fredrika-Bremer-förbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, riksförbundet för sexuell upplysning, svensk

kuratorsförening, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, Sveriges

socialdemokratiska kvinnoförbund, högerns centrala kvinnoråd, folkpartiets

kvinnoförbund, svenska landsbygdens kvinnoförbund, handelns arbetsgivarorganisation

samt kvinnliga läkares klubb.

I det följande lämnar jag en redogörelse för de delar av betänkandet som

icke lia avseende vid lagfrågor. Därvid följes i huvudsak befolkningsutredningens

disposition av ämnet.

II. Sambandet mellan befolkningsfrågan och abortfrågan.

Befolkningsutredningen framhåller, att abortfrågan äger ett nära sammanhang

med befolkningsfrågan. Den framkallade aborten är en metod för

medveten barnbegränsning vid sidan av andra metoder. Utredningen finner

emellertid de framkallade aborterna intaga en särställning bland de nativitetssänkande

faktorerna. Detta gäller såväl deras orsaker som deras konsekvenser.

Härom anför utredningen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

3

Det, som ur befolkningspolitisk synpunkt gör de framkallade aborterna till

ett mycket allvarligare problem än övriga former av barnbegränsning, är de

bestående risker, som aborterna medföra för kvinnans liv, hälsa och framtida

fruktsamhet. Dessa risker äro i synnerhet framträdande vid de illegala

aborterna, d. v. s. vid det övervägande flertalet av aborter. Framför allt är

sterilitetsrisken härvid betydande. Utom det att aborterna äro direkt nativitetsminskande,

ha de sålunda genom dessa risker även en indirekt nativitetsminskande

verkan, då de öka antalet sterila kvinnor. Även andra följdåkommor

än sterilitet kunna verka i nativitetsminskande riktning. Redan

detta förhållande sätter aborterna i en särställning och motiverar ur befolkningspolitisk

synpunkt särskilda åtgärder för deras bekämpande.

lil. Abortfrågans historiska utveckling.

Av befolkningsutredningens redogörelse för abortfrågans historiska utveckling

framgår, att den offentliga diskussionen kring denna fråga länge

avsett nästan uteslutande frågans straffrättsliga sida. Först från slutet av

1920-talet började de förhållanden i övrigt, som kunna vara av betydelse

för frågans bedömande, det vill säga i första hand de sociala, att vinna större

beaktande i sagda diskussion.

Det av särskilt tillkallade sakkunniga, den s. k. abortkommittén, i maj

1935 aVgivna betänkandet med förslag till lagstiftning örn avbrytande av

havandeskap (SOU 1935: 15) gav nya impulser åt diskussionen kring abortfrågan.

De olika undersökningar, som lågo till grund för kommitténs betänkande,

gåvo en betydligt fylligare bild av de illegala fosterfördrivningarnas

antal, motiv och sociala bakgrund, än man tidigare kunnat få. Kommittén

diskuterade de vid undersökningarna framkomna resultaten samt gav dessutom

en framställning av fosterfördrivningarnas medicinska risker så långt

detta var möjligt med hänsyn till den begränsade kännedom man ägde om

dessa frågor. Betänkandet innehåller emellertid i främsta rummet en detaljerad

analys av de olika indikationsställningar, som kunde tänkas vid en

lagstiftning örn rätt i vissa fall till avbrytande av havandeskap.

Abortkommittén föreslog, att havandeskap skulle få avbrytas dels på humanitär

indikation, d. v. s. då havandeskapet uppstått på grund av samlag,

vilket inneburit brott eller angrepp mot kvinnans handlingsfrihet, eller på

grund av blodskam, dels i viss omfattning på social indikation, vartill hänföras

alla övriga fall där med hänsyn till kvinnans eget intresse avbrytande

av ett inträtt havandeskap kan ifrågakomma, dels på eugenisk indikation

till förebyggande av undermåliga individers tillkomst och dels på medicinsk

indikation. Förutsättningen för att enligt kommitténs förslag ett havandeskap

skall få avbrytas på social indikation är att barnets tillkomst skulle

ådraga kvinnan varaktig nöd eller ofiird, som finnes icke kunna på annat

sätt avvärjas. TI i t hänför kommittén utan tvekan de blandat social-medicinska

indikationerna, av vilka de s. k. utsläpade mödrarna äro typfall. Vad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 369.

angår de fall, där havandeskapets fullföljande skulle förorsaka ekonomiskt

nödläge eller »vanära» finner kommittén, att den enda naturliga vägen ur

en sådan situation är effektivisering av socialhjälpen respektive förändring

av den allmänna opinionens inställning. I avbidan härpå borde undantagsvis

abortframkallning i sådana lägen tillåtas.

I december 1934 hade abortkommittén för yttrande utsänt preliminära

författningsförslag jämte motiv till vissa myndigheter och sammanslutningar.

Inkomna yttranden sammanställdes och befordrades till trycket (SOU

1935: 13). Befolkningsutredningen framhåller, att yttrandena äro mycket

heterogena till sin natur och att en allmän tendens knappast kan utläsas ur

dem. Möjligen kan det sägas, att med vissa anmärkningsvärda undantag

motviljan mot att godtaga sociala indikationer, särskilt vanäreindikationerna

och de ekonomiska indikationerna, är påfallande. Den allmänna uppfattningen

är i stället att reformer, ägnade att hindra uppkomsten av sådana

svåra situationer, snarast skola genomföras.

I oktober 1935 avgav lagrådet yttrande över abortkommitténs förslag. Lagrådet

ställde sig avvisande gentemot de sociala indikationerna samt framhöll,

att det med hänsyn till den hjälp, som en nybliven moder i vårt land

kan påräkna i form av understöd från det allmänna för sig och barnet, i

kommitténs förslag endast torde vara fråga om relativ nöd, vilket torde vara

ett såsom indikationsgrund mycket vanskligt och svårbestämbart begrepp.

Däremot ansåg lagrådet att ett godtagande av blandat medicinsk-sociala indikationer

kunde ske; dessa, som särskilt skulle gälla »utsläpade mödrar»,

borde även införas i en blivande lag.

Befolkning skommissionen avgav i januari 1937 yttrande över abortkommitténs

förslag till medgivande av abortframkallning vid, bland annat,

social indikation. Kommissionen finner, att de sociala indikationerna äro

särskilt svåra att bedöma, samt framhåller, att dessa endast kunna avvisas

om samtidigt reformer genomföras genomgripande nog att avskaffa de

bakomliggande sociala missförhållandena. Emellertid är kommissionen av

den uppfattningen, att ett samhälle med det nutida Sveriges ekonomiska

resurser och demokratiska kultur icke behöver -—■ och icke får — tillåta att

ett barns födelse skall för dess moder innebära en ekonomiskt eller socialt

betingad nöd eller ofärd. En rättsligt medgiven abortframkallning på sociala

indikationer skulle innebära »en i själva vår lagstiftning uttryckligen inskriven

inkompetensförklaring från samhällets sida att komma till rätta med

uppenbara och allmänt medgivna svåra sociala missförhållanden».

Kommissionen påpekar vidare, att även abortkommittén gjort de sociala

indikationerna synnerligen villkorliga med stränga krav på nödens eller ofärdens

varaktiga och svårartade beskaffenhet. Ej heller kommitténs förslag

skulle därför bli tillämpligt i det övervägande flertalet sådana situationer, då

kvinnor av nöd drevos till fosterfördrivning. Det skulle dessutom vara skad
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

5

ligt, emedan det »på ett för folkets moraliska medvetande förvisso kränkande

sätt principiellt ställer fosterfördrivning såsom en legitim utväg ur en

nödsituation, som är socialt betingad». Stadgandet skulle i själva verket ha

klasskaraktär genom att fattiga eller på annat sätt socialt olyckliga kvinnor

skulle hänvisas till att avbryta havandeskap, trots att ingreppet innebar

svåra risker och i vanliga fall blott kunde tänkas ske i starkaste strid mot

kvinnans modersinstinkter.

I olikhet mot kommittén anser sig kommissionen kunna räkna med ett så

snabbt och kraftigt reformarbete, att de situationer, vid vilka abortframkallning

på sociala indikationer är motiverad, i möjligaste mån skulle bortfalla.

Kommissionen ser också i en förbättring av den samhällsmedborgerliga

undervisningen och i en sedligt och hygieniskt fostrande sexualupplysning

mycket verksamma medel i kampen mot fosterfördrivningarna samt utgår

i sitt ståndpunktstagande till frågan om berättigandet av abortframkallning

på sociala indikationer från det snara förverkligandet särskilt av de förslag

på detta område som den tidigare framlagt i sitt betänkande i sexualfrågan

(SOU 1936: 59).

Kommissionen understryker slutligen, att allt måste göras för att bistå

nödställda havande kvinnor icke endast med ekonomisk hjälp utan även

med personligt stöd och bistånd för utredande av de personliga anpassningsproblemen.

Det borde utarbetas en översikt över existerande hjälpformer

och hjälporgan, som kunde ställas till förfogande åt läkare, distriktssköterskor,

distriktsbarnmorskor och andra socialarbetare jämte konkreta

anvisningar, hur de skulle gå tillväga för att biträda hjälpsökande havande

kvinnor, som hotades av nöd eller ofärd till följd av havandeskapet. Kommissionen

föreslår, att medicinalstyrelsen skulle få i uppdrag att tillsammans

med statens fattigvårds- och barnavårdsinspektion utarbeta en sådan

översikt med anvisningar, varvid även möjligheterna att effektivisera de nu

existerande samhälleliga hjälporganen borde beaktas. Likaledes borde beaktas

spörsmålet, huruvida en särskild rättslig ställning lämpligen kunde

beredas sådana kvinnor, som trots de förutsatta sociala reformerna faktiskt

genom nödställd belägenhet förts till fosterfördrivning.

Vid 1938 års riksdag avlämnade Kungl. Majit proposition med förslag till

lag örn avbrytande av havandeskap. I sitt utlåtande (nr 42) över propositionen

tillstyrkte första lagutskottet densamma med smärre ändringar samt

förklarade, att utskottet utginge från att reformarbetet å det sociala området

alltfort komme att leda till åtgärder från samhällets sida av beskaffenhet

att motverka uppkomsten av sådana situationer, i vilka kvinnor av

fara för nöd eller ofärd drivas att framkalla abort. Vidare förutsätter utskottet,

att frågan örn sexualupplysningen skulle erhålla en tillfredsställande

lösning. Lag örn avbrytande av havandeskap utfärdades den 17 juni 1938.

Enligt lagen mcdgives abortframkallning på humanitär, eugenisk och medi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

cinsk indikation men icke på enbart social indikation. Däremot godtages

blandat medicinsk-social indikation, när i lagens 1 § stadgas, att havandeskap

må avbrytas, när på grund av svaghet hos kvinnan barnets tillkomst

skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

Efter 1938 har abortfrågan vid några tillfällen varit föremål för offentlig

diskussion. Härutinnan torde hänvisning få ske till befolkningsutredningens

betänkande sid. 37—39.

IV. Abortfrågans nuvarande läge.

Befolkningsutredningen har främst inriktat sitt studium av abortfrågan

på frågans sociala aspekter och därvid sökt ge en allsidig belysning av den

psykologiska och sociala situation, som de kvinnor befinna sig i, vilka söka

abort. I anledning härav har utredningen låtit verkställa ett antal undersökningar

beträffande abortklientelets sociala förhållanden och de hjälpbehov,

som föreligga för dessa kvinnor. Dessa undersökningar ha som bilagor

1—6 fogats vid betänkandet.

Bilaga 1 är betitlad »Abortklientelets sociala förhållanden och motivkomplex»

och utarbetad av med. lierna G. Inghe och G. Jonsson. Uppgifterna i undersökningen

ha inhämtats genom ingående samtal med 787 kvinnor, vilka under

tiden oktober 1935—maj 1937 vårdats för abort på obstetriska avdelningen vid

Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm.

Bilaga 2 har rubriken »Abortklientelet och socialpolitiken» och är författad

av dr Inghe. Denne anger syftet med undersökningen vara att genom en detaljerad

analys av motivbildningen i de olika fallen söka klargöra i vad mån

det är möjligt att förebygga aborter genom olika sociala åtgärder. Materialet

är sammansatt av 178 patienter, som sökt för abort hos riksförbundet för sexuell

upplysning, och 22 patienter, vårdade för illegal abort på obstetriska avdelningen

vid Sabbatsbergs sjukhus.

Bilaga 3 avser en efterundersökning av 184 abortsökande kvinnor i Lund,

utförd av andre stadsläkaren därstädes med. lic. O. Johnsson.

En motsvarande undersökning av 100 abortsökande kvinnor i Stockholm,

företagen av dr Inghe och med. kandina Margit Krantz och J. Takman, innefattas

i bilaga 4.

Bilaga 5 utgör en av dr Inghe verkställd undersökning av 1 125 brev ur riksförbundets

för sexuell upplysning arkiv från åren 1933—41. I breven framställdes

direkt eller indirekt begäran om hjälp med fosterfördrivning.

Bilaga 6 slutligen är en utredning av dr Inghe angående abortörerna. Materialet

består av 120 personer, vilka under åren 1940—42 dömts för fosterfördrivning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

i

Aborten ur medicinsk synpunkt. Abortfrekvensen.

Innan utredningen går in på frågan om abortklientelets psykologiska och

sociala situation, lämnar den en översikt över abortens medicinska aspekter

samt gör ett försök att bilda sig en uppfattning örn abortfrekvensen i Sverige.

Utredningen bär härvidlag huvudsakligen kunnat bygga på äldre

undersökningar.

För utredningen har det i synnerhet varit angeläget alt klargöra den medicinska

vetenskapens uppfattning örn riskerna vid abort. Ur befolkningspolitisk

synpunkt är det nämligen av vikt att kunna beräkna den merrisk

aborten ger i förhållande till riskerna vid fullföljt havandeskap. Utredningen

lämnar följande sammanfattande omdöme örn riskerna vid legal och illegal

abort jämfört med riskerna vid fullföljt havandeskap och vid spontan abort,

d. v. s. av sig själv utan åtgärd inträdande abort.

Dödsfrekvensen är vid legal abort på friska människor troligen icke högre

än vid vanlig förlossning, möjligen lägre, i varje fall då en skicklig läkare utför

ingreppet. Däremot är den säkerligen högre vid illegal abort än vid spontan

abort eller vanlig förlossning.

Sjukdomsfrekvensen i omedelbar anslutning till ingreppet synes vara påtagligt

högre vid illegal abort, än vid spontan abort eller vanlig förlossning.

Vid legal abort synes sjukligheten vara jämförelsevis låg, men dessa erfarenheter

basera sig när det gäller friska kvinnor praktiskt taget uteslutande på

ofullständigt prövade siffror från Sovjetunionen, det enda land, där abort

på sociala indikationer en längre tid varit tillåten. Den större sjukligheten vid

illegal abort framträder särskilt i fråga örn feberfallsfrekvensen, vilken vid

illegal abort troligen är omkring 50 % mot vid legal abort 1 å 3 %.

Risken för senkomplikationer synes vara högst väsentligt större efter illegal

abort än efter spontan abort eller vanlig förlossning. Detta gäller exempelvis

underlivsbesvär av olika slag samt sterilitet, vilken från flera synpunkter är

att anse som den allvarligaste komplikationen. Enligt verkställda undersökningar

följer sterilitet i 20—25 % efter en illegal abort mot i högst 7 % efter

en första förlossning. Beträffande de psykiska skadorna samt eventuella

hormonala rubbningar kan ännu intet säkert omdöme fällas. Anmärkningsvärt

är att senkomplikationerna icke alltid måste ha föregåtts av ett omedelbart på

ingreppet följande sjukdomstillstånd. Även sterilitet kan inträda utan att aborten

företett några påtagliga komplikationer. A andra sidan händer det att patienter

med utbredda inflammatoriska processer i samband med aborten vid efterundersökning

visat sig belt symtomfria.

Befolkningsutredningen skildrar härefter å sid. 53—08 olika försök lill uppskattning

av abortfrekvensen i Sverige. Medan i fråga om detaljerna hänvisning

torde få ske lill betänkandet, lämnas bär följande sammanfattning av uppskattningsresultaten.

Antalet legala aborter, vilket under åren 1936—38 varierat mellan 438 och

454, steg från 439 år 1939 —- första året, då den nya abortlagen ägde tillämpning

— till 703 år 1943. Befolkningsutredningen konstaterar, att antalet legala

aborter på blandat medicinsk-social indikation varit överraskande lågt — sam
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

manlagt 55 iedovisade fall under arén 1939—43, vartill borde läggas ett mindre

antal fall, som redovisats under andra rubriker. För närvarande prövas indikationerna

av två läkare och det ligger enligt utredningens mening i sakens natur,

att dessa lia svårare att känna och pröva kvinnans sociala läge än att bedöma

hennes svaghetstillstånd. Den medicinska aspekten av problemet kommer därför

fått att skjutas i förgrunden på ett icke helt avsett sätt. Man ställes även

inför frågan, örn icke läkarna undervärderat de sociala faktorerna vid bedömandet

av indikationerna.

Befolkningsutredningen framhåller, att det ligger i sakens natur att varje

försök till en exakt beräkning av antalet illegala aborter måste misslyckas. En

av medicinalstyrelsen verkställd utredning rörande förekomsten av aborter

under år 1930, vilken legat till grund för abortkommitténs betänkande, bearbetades

statistiskt av framlidne byråchefen K. A. Edin. Denne fann det ej

alls otroligt, att hela det verkliga antalet provocerade aborter under angivna år

varit åtskilligt större än 10 000. Att söka uppställa några som helst grundade

beräkningar över hur stort det verkliga abortantalet kunde antagas lia varit,

ansåg han vara alldeles omöjligt. Under hänvisning till vissa utländska uppgifter

kunde han emellertid uppskatta det till under inga förhållanden högre

än 20 000 eller 20 verkliga aborter på 100 barnsbörder. Befolkningsutredningen

uttalar, att de siffror från senare år, som kunna ge en antydan om antalet

aborter, å ena sidan bestämt talade mot antagandet örn en fortskridande ökning

av abortfrekvensen samt å andra sidan tydde på att i varje fall någon väsentlig

nedgång i den illegala abortfrekvensen icke skett under i930-talet.

Med utgångspunkt från dessa siffror uppskattar befolkningsutredningen

det antal kvinnor, som årligen genom illegal abort bli sterila till mellan

2 000 och 5 000. Detta innebär en allvarlig decimering av kvinnor i fruktsamhetsåldern.

Abortklientelets motiv och miljöförhållanden. Barnafaderns oell

föräldrarnas betydelse som abortfaktorer. Abortiirerna.

Befolkningsutredningen framhåller, att det vid försöket att klarlägga angreppspunkterna

beträffande abortproblemet är av värde att så ingående förhållandena

medgiva beskriva den konkreta situation — i första hand den yttre

sociala verklighet — i vilken abortklientelet befinner sig, den s. k. abortsituationen.

Med ledning av tillgängliga kunskaper skildrar utredningen därför

denna situation ur olika synpunkter. Därvid behandlas till en början abortklientelets

subjektiva motiv för sin önskan örn havandeskapets avbrytande.

Vidare granskas abortklientelets objektiva miljöförhållanden. Slutligen

lämnas en redogörels^-för barnafaderns och föräldrarnas betydelse som

abortfaktorer samt för abortörerna. I samband med den sammanfattande analys

av abortsituationen, som därpå följer, summerar utredningen vissa omedelbart

påvisbara anledningar till den nuvarande höga abortfrekvensen.

Vad till en början angår abortklientelets subjektiva motivpåvisar

befolkningsutredningen, att en analys av dessa motiv ingalunda besvarar

frågan örn orsakerna till aborterna. Den kan inte ens ur teoretisk syn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

9

punkt ge en tillfredsställande förklaring på individens inställning till sin situation,

emedan felkällorna ur psykologisk synpunkt äro för stora, individens förmåga

av introspektion och medvetet handlande för liten, och situationen i varje

enskilt fall alltför komplicerad för att kunna till fyllest klarläggas. Men genom

en granskning av motiven får man i varje fall en viss uppfattning örn de viktigaste

subjektiva faktorer, som enligt individernas egen medvetna föreställning

påverka deras handlande. Huruvida djupare, kanske mera känslomässigt laddade

impulser ligga bakom dessa medvetandegjorda och rationaliserade motiv

är i regel inte möjligt att avgöra.

I betänkandet behandlas följande motivgrupper, nämligen ekonomiska motiv,

personliga motiv och konventionella motiv, motiv, som hänföra sig till barnantal

respektive sjukdom, samt eugeniska motiv.

Beträffande de ekonomiska moliven anföres i huvudsak följande.

Alla tillgängliga undersökningar beträffande abortklientelets motiv överensstämma

däri, att de ekonomiska motiven äro de utan jämförelse vanligaste. Vidare

framgår av undersökningarna, att de ekonomiska motiven dominera mer

bland gifta än bland ogifta.

I flertalet fall, där ekonomiska motiv åberopas, är det frågan örn ganska

komplicerade och från socialterapeutisk synpunkt svårbehandlade situationer.

Ofia visa undersökningarna en allmänt låg social nivå med en standard, som

enligt patientens uppfattning nätt och jämnt motsvarar existensminimum. Ofta

äro olika svårigheter sammanflätade med varandra. Utom över låga inkomster

klaga patienterna över arbetslöshet, beredskapstjänstgöring, försörjningsplikter,

skulder och andra förplikielser, studier m. m.

Det råder emellertid en påtaglig gradskillnad mellan olika ekonomiska motiv.

I vissa fall är tydligen den allmänna standarden så låg och patienten befinner

sig i en sådan misär, att det från både mänsklig och allmänt social synpunkt

alldeles oavsett hennes havandeskap tarvas omedelbar och omfattande hjälp

för att göra hennes liv uthärdligt och drägligt. I andra fall är det frågan om

mera villkorliga brister. Vederbörande har vant sig vid en viss ekonomisk

och social standard, som överensstämmer med den i umgängeskretsen gängse,

och godtager mycket ogärna den sänkning av standarden, som ett barns ankomst

skulle medföra. Det har framgått av motivundersökningarna att ekonomiska

motiv visserligen oftast förekomma bland dem som stå särskilt lågt

ned på den ekonomiska skalan men att villkorliga ekonomiska motiv även göra

sig gällande bland människor som i jämförelse med den förstnämnda kategorin

ha det tämligen väl ställt. Standardsänkningen som motiv för abort

torde i själva verket icke vara ovanlig och är psykologiskt av stor betydelse.

Bland de ekonomiska motiven rycka stundom vissa bestämda detaljer i förgrunden.

Så äro en de! patienter bekymrade över sådana saker som skulder

eller amorteringar på egnahem, som de måste betala under de närmaste åren.

Frapperande ofta kan det vara rena bagateller som småskulder hos handlaren,

som i patientens föreställningsvärld växa till stora bekymmer. En hel del patienter

lia en tendens att både inför sig själva och andra överdriva de ekonomiska

svårigheternas grad. Detta beror dels på deras oförmåga eller motvilja

att inse eller erkänna förekomsten av andra motiv, dels även på deras faktiska

hjälplöshet i ahortsituationen, som medför att ekonomiska omständigheter

även av jämförelsevis föga komplicerad beskaffenhet te sig omöjliga att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

komma till rätta med. Den mångfald av problem, som plötsligt uppenbarar sig

i den för dem nya och oväntade situationen gör dem rådvilla och förlamar

deras handlingsförmåga.

Ogifta kvinnor anföra ej sällan försörjningsplikten mot släktingar som skäl.

I andra fall har vederbörande ännu icke slutat sin utbildning och är med hänsyn

till sin framtid angelägen om att avlägga den examen eller avsluta den utbildningskurs,

som påbörjats. Härvid tillkomma ibland konventionella motiv. Ett

icke ovanligt abortmotiv är vidare hänsyn till partnerns pågående utbildning

och ovilja att försvåra hans framtida karriär genom att redan nu ålägga honom

ekonomiska uppoffringar i samband med giftermål och barnafödande.

Vid sidan av allmänt låg inkomstnivå är osäkerhet i levnadsförhållandena

det vanligast förekommande ekonomiska motivet. Tydligt framgår, att många

familjer leva under sådana förhållanden, att de ha svårt att planera på längre

sikt. I tider av ekonomisk instabilitet är risken för arbetslöshet påtagligen den

osäkerhetsfaktor, som mest skjuts i förgrunden. Av alla undersökningar framgår,

att klientelet ideligen åberopar arbetslöshet antingen som aktuellt faktum

eller som potentiellt hot. Då arbetslösheten eller arbets''öshetsrisken gäller partnern,

är detta motiv vanligare bland gifta än bland ogifta. För de ogifta kvinnorna

själva, vilka i stor utsträckning äro självförsörjande, är emellertid risken

att förlora anställningen ett av de mest framträdande motiven. Det förekommer

i vissa sammanställningar huvudsakligen från Stockholm som främsta motiv i

ej mindre än 10 % av alla fall. Särskilt starkt verkar detta motiv inom så kallade

ömtåliga yrken, såsom lärarinne- och sjuksköterskeyrket.

Temporära förändringar i försörjningsläget vid sjukdom, klenhet eller dylikt

ha ofta stor betydelse vid motivbildningen. Bland gifta är det vanligen mannens

sjukdom, som ur ekonomisk synpunkt blir avgörande, varvid de långvariga

sjukdomarna såsom tuberkulos, reumatiska åkommor, invaliditet och

alkoholism ha särskilt stor betydelse.

Till osäkerhetsmomenten i försörjningen hör också ett sådant socialpsykologiskt

förhållande som den pågående urbaniseringen. De olika undersökningarna

skildra många fall, vilka nyligen flyttat från landsbygden till staden och

där på grund av anpassningssvårigheter, arbetsbrist och dylikt ha svårt att

finna en fast och ordnad tillvaro.

En under de senare åren framträdande osäkerhetsfaktor är världskriget med

alla dess återverkningar. Vanligen är det den kriget åtföljande kristiden och i

ali synnerhet den ökade osäkerheten till följd av beredskapsinkallelserna, som

motivera patienternas begäran om abort.

Endast sällan beröras bostadssvårigheter i de o’ika motivundersökningarna.

Detta beror helt säkert på att i motivbildningen bostadssvårigheterna ej skiljas

ut från det allmänna ekonomiska trycket. I de flesta fall, där ekonomiska svårigheter

anföras, torde dåliga bostäder och för höga hyreskostnader vara en

integrerande del av svårigheterna. I den mån bostadssvårigheter direkt åberopas,

är det i första hand trångboddheten, i andra hand kvalitativa brister

som nämnas.

Under beteckningen personliga motiv sammanfattar befolkningsutredningen

de motiv, som äro dikterade huvudsakligen av den personliga situationen för

och den individuella läggningen hos klientelet. Hit höra sådana motiv som

olämplig ålder hos kvinnan eller olämplig åldersrelation mellan henne och

partnern, ovilligheten att förändra vanor samt erotiska eller andra komplika
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 369. 11

tioner mellan parterna. Utredningen utvecklar spörsmålet om de personliga

motiven sålunda.

Ofta anföres som abortmotiv, att kvinnan eller båda parterna anse sig för

unga. Det bakomliggande skälet torde som regel vara deras ekonomiskt osjälvständiga

ställning. Åldersmotivet i omvänd ordning, nämligen uppfattningen

att vara för gammal möter man mera sällan och då vanligen hos kvinnor

över 40 år.

Ett psykologiskt intressant motiv, som ej framträtt så ofta i de för utredningen

tillgängliga undersökningarna men som möjligen spelar större roll,

än vad som kan synas av dess relativt obetydliga förekomst är ovilligheten

att förändra vanor. Man kan misstänka att i många fall, vid vilka motiveringen

för aborten synes svag och de starka abortimpulserna irrationella,

rädslan för nya och främmande faktorer i livet ligger bakom som drivande

kraft. Många sådana motiv hos äldre kvinnor uppfattas som rena bekvämlighetsskäl.

För ett rätt socialpolitiskt handlande är dock av vikt att göra

klart för sig att det här gäller en komplicerad och svårlöst psykologisk

situation, som många gånger kan bemästras av en medlare.

Frekvensen av erotiska komplikationer mellan parterna som bidragande

eller någon gång huvudsakligt abortmotiv växlar avsevärt i olika sammanställningar.

Detta beror förmodligen delvis på att motiv av denna karaktär

äro svårare att konstatera vid explorationen, ty klientelet skjuter hellre andra

motiv i förgrunden. Med erotiska motiv avses då inte enbart komplikationer

av så pass grov beskaffenhet som att förbindelsen varit tillfällig eller att barnafadern

är gift med annan, okänd eller försvunnen utan även sådana betydligt

vanligare komplikationer som oenighet mellan parterna eller villkorliga förskjutningar

i känsloläget.

De allvarligaste erotiska komplikationerna äro enligt abortkommitténs undersökningar

vanligare i Stockholm än i övriga större städer och minst vanliga

på landsbygden. Där finner man i gengäld oftare motvilja mot barnafadern

från kvinnans sida samt övergivenhet. Tillfälliga förbindelser synas vara vanligare

bland ogifta omföderskor än bland förstföderskor. Detsamma gäller

sådana fall, där kvinnan varit tillsammans med flera olika män.

I undersökningarna förekomma äktenskap, vilka gått i sär och i vilka parterna

redan en tid av allehanda skäl övervägt skilsmässa och där havandeskapet

kännes som ett tvång, emedan det hotar att försvåra denna. Förmodligen

händer det emellertid tvärtom inte sällan, att ett väntat barn förenar makar,

som hålla på att glida isär. Av naturliga skäl äro sådana händelser mycket

sällan representerade i undersökningsmaterialen. Enligt erfarenheterna från

dessa tendera skilsmässosträvandena att framkalla en stark abortönskan. Ofta

visar det sig omöjligt att undvika aborten genom alt söka reparera ett äktenskap,

som redan gått sönder.

Även bland de ogifta kan man icke sälkin .studera en liknande utveckling.

I alla undersökningar äro flertalet utomäktenskapliga förbindelser lästa och

långvariga. 1 stor utsträckning torde ett havandeskap senare föranleda förbindelsens

legalisering. 1 vissa fall visar det sig emellertid i en sådan situation,

att vederbörande dock icke önska legalisera sin förbindelse. Man har så småningom

tröttnat, glidit isär eller vid närmare eftertanke insett, att man ej hyser

så varma känslor för varandra, sorn kräves för ett äktenskap. Många av dessa

förbindelser lia icke från början knutits med tanke på äktenskap. En del patienter

uppge, att man sinsemellan aldrig ens diskuterat äktenskap.

Erotiska komplikationer av olika slag parterna emellan äro således ingalunda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

ovanliga. Det är av vikt att känna till dem, emedan det uppenbarligen i dylika

fall ej nyttar något att underlätta ingående av äktenskap, vilket annars är den

normala utvägen ur abortsituationen för den ogifta kvinnan. I några fall finner

man dock, att denna kvinnans motvilja att ingå äktenskap med mannen i fråga

är villkorlig och beroende på speciella hänsyn till hans situation. I den män

mannen i en sadan situation intar en passiv hållning och överlåter åt kvinnan

att taga det avgörande steget, kommer aborten till stånd, emedan hon aldrig

får riktigt klart för sig, om han verkligen tycker om henne och vill hålla fast

vid henne. I dessa fall kan en förstående medling ofta undanröja svårigheterna.

Speciellt ömtåliga äro de av abortkommittén ganska utförligt diskuterade

fallen av otrohet mellan äkta makar. Enstaka sådana fall förekomma i varje

större undersökning. Det förefaller, som om abortönskan därvid skulle te sig

särskilt tvingande. För hustrun är ju aborten förutsättningen för att hon skall

lyckas dölja förhållandet för sin man.

Även andra misshäliigheter parterna emellan, såsom split, oenighet, misshandel

och framför allt spritmissbruk, ha betydelse som motivbildande.

Läkare med stor erfarenhet av neurotiska patienter anse, att sexualneuroser

ibland kunna yttra sig i motvilja mot att få barn. Sannolikt spela emellertid

ej sådana faktorer kvantitativt sett någon mera framträdande roll som abortmotiv.

Däremot är det mycket möjligt, att de icke så sällan komplicera andra

abortmotiv och göra det ännu svårare att få kvinnan att godtaga eljest praktiska

och förnuftiga arrangemang för underlättande av barnets födelse. Dessa

liksom andra erotiska och personliga motiv visa sig mycket ofta vara starkt

emotionellt laddade och patienterna äro oemottagliga för rationell argumentering.

Befolkningsutredningen framhåller, att de konventionella motiven naturligt

nog äro att finna så gott som uteslutande bland ogifta kvinnor. Frekvensen

varierar emellertid åtskilligt i olika undersökningar. I vissa förekommer det

sorn motiv hos praktiskt taget alla ogifta, i andra endast hos en mindre del.

Ehuru de flesta ogifta torde förnimma ett visst obehag vid tanken att få barn

utom äktenskapet, taga många dock detta faktum tämligen lugnt. Andra tycka

det är synnerligen pinsamt och göra sitt bästa för att komma ifrån situationen

och några gripas av fullständig panik. Vid granskningen av detta konventionella

motiv eller vanäre-motiv erhållas många exempel på svårigheten att avgränsa

det ena motivet från det andra. För den ogifta blivande modern är vanäremotivet

så gott som ständigt förenat med ekonomiska motiv.

En del av de ogifta kvinnorna —■ fortsätter utredningen — anse tydligen,

att de gjort sig skyldiga till en skamlig handling i och med det samlag, som

lett till grossessen. Andra åter mena sådant vara fördomar men våga ej

trotsa konventionen. Det som ofta blir avgörande för ogifta kvinnors slutliga

ståndpunktstagande i frågan abort eller icke är emellertid mindre deras

uppfattning örn den allmänna opinionen än relationerna mellan dem och

föräldrarna. Det är påtagligt att ett stort antal kvinnor hysa rädsla för sina

föräldrar eller ej önska göra dem sorg. Hellre än att föda sitt barn och avslöja

förbindelsen välja de aborten. Undersökningarna visa emellertid, att

det jämförelsevis sällan finnes objektivt fog för denna fruktan. Den är dock

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

13

ej endast en överdriven attityd i syfte att påverka eller beveka läkaren utan

nästan alltid uttryck för en faktisk föreställning, till vilken nian måste taga

hänsyn.

Utredningen finner frågan om ömtåliga yrken och ställningar såsom skäl

för abortönskan erbjuda särskilt intresse, bland annat därför att detta motiv

ständigt återkommer i den allmänna diskussionen. Det kan, ehuru mera

sällan, gälla mannen, som exempelvis är lärare eller innehar en förtroendepost

och ej av rädsla för den allmänna opinionen vågar avslöja en tillfällig

förbindelse. Framför allt är det emellertid kvinnornas egna yrken som ha

betydelse såsom ömtåliga. Gång på gång möter man i undersökningarna

lärarinnor, sjuksköterskor eller sjuksköterskeelever, skolflickor och lärjungar

på olika utbildningsanstalter, vilka önska abortera, emedan de riskera

att av konventionella hänsyn tvingas lämna sina platser eller avbryta sin utbildning.

Kvinnornas egen uppfattning av situationen växlar men är dock i

längden beroende av den allmänna opinionen och ifrågavarande institutioners

praktiska ställningstagande.

Vad angår de motiv, som hänföra sig till barnantalet, framhåller utredningen,

att många kvinnor motivera sin abortönskan med hänsyn till det

väntade barnets tänkta öde. De säga sig, att det är bättre för barnet att

aldrig komma till världen. Med stigande barnaskara tillkommer ett nytt

motiv, nämligen hänsynen till de äldre barnens intressen. I detta motiv

kunna vissa graderingar avläsas. Ibland formuleras motivet så, att man är

nöjd med de barn, som redan finnas och icke har tänkt att skaffa sig flera.

Andra åter äro närmast bekymrade över den standardsänkning för de föregående

barnen, som inte kan undvikas vid tillkomsten av ytterligare ett barn.

Detta bekymmer är ibland mera utpräglat hos kvinnor med ett eller två föregående

barn än hos kvinnor med många. Orsaken härtill torde vara, att

den relativa standardsänkningen vid ett barns tillkomst blir kännbarare vid

ett litet antal syskon än i en stor syskonskara. Det är dock tydligt, att medan

motivet i fåbarnsfamiljerna ofta har en villkorlig prägel, är det i regel

av mer kategorisk natur i mångbarnsfamiljerna. Det är jämförelsevis vanligt,

att en mor i en fåbarnsfamilj motiverar aborten med en önskan att

sprida förlossningarna och förklarar sig gärna vilja lia flera barn längre

fram. I mångbarnsfamiljerna däremot inträffar, att man säger sig icke

under några omständigheter vilja ha flera barn med hänvisning till den

redan förut orimliga arbetsbördan. Abortmotivet har i dessa fall ett inslag

av medicinsk karaktär och stundom vore en legal abort på socialmedicinsk

indikation möjlig.

Härefter upplyser utredningen, att ett mycket stort antal patienter, framför

allt bland de gifta, åberopar sjukdom som skäl för abortönskan. Det är

emellertid tydligt, att sjukdomen ofta är av endast relativ betydelse. Det är

då mindre fråga örn påtagliga organiska sjukdomar än örn asteniska tillstånd

av olika slag, klenhet, nervositet, trötthet etc. Dessa motiv ha främst

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 369.

karaktären av bidragande faktorer, i det de medföra en avtrubbning av

viljan och förmågan att bemästra de svårigheter av ekonomisk och psykologisk

natur, som havandeskapet medför. Kvinnor som förut fått barn åberopa

icke sällan rädsla för förlossningen. Mera sällan förekommer detta

bland förstföderskor. Endast undantagsvis synes emellertid rädslan vara det

huvudsakliga abortskälet. När så är fallet, är orsaken i regel mycket svåra

tidigare förlossningar.

Beträffande slutligen de euge niska motiven finner utredningen, att dessa

sällan återkomma i motivskildringarna. I viss utsträckning äro klientelets

motiv därvid rationellt grundade. Å andra sidan förekommer det, att patienterna

äro rädda för att icke ärftliga sjukdomar såsom tuberkulos eller kräfta

skola gå i arv eller att alkoholism skall återverka på barnen.

Befolkningsutredningen övergår härefter till en granskning av abortklientelets

objektiva miljöförhållanden. En sådan granskning

gör det möjligt att konstatera, huruvida klientelets subjektiva uppfattning

av situationen motsvaras av den konkreta verkligheten eller örn en

verklighetsförfalskning i vissa avseenden förekommer.

Civilståndet är den demografiska faktor, som oftast gjorts till föremål för

undersökning bland abortklientelet. I Sverige under senare år verkställda

undersökningar av detta slag ha samtliga givit vid handen, att gifta och

ogifta kvinnor i ungefär lika grad äro representerade i abortklientelet. De

absoluta talen äro emellertid av mindre intresse för bedömandet av abortfrekvensen

inom olika civilstånd. För att klargöra i vilken utsträckning en

graviditet slutar med abort hos gifta respektive ogifta kvinnor har man därför

vid en undersökning i Stockholm satt abortfallen i relation till antalet

barnaföderskor inom de olika civilståndsgrupperna. Man finner då, att

denna relativa abortfrekvens är avsevärt högre bland ogifta än bland gifta

kvinnor i Stockholm. I genomsnitt är den fyra till fem gånger högre bland

ogifta än bland gifta; i vissa åldersgrupper avsevärt högre. Vid denna jämförelse

äro emellertid endast medtagna från sjukhus kända abortfall. Då det,

vilket abortkommittén i sitt betänkande framhåller, är sannolikt att ogifta

kvinnor i mindre utsträckning än gifta söka vård på sjukhus för abort,

måste man antaga, att aborterna äro ännu vanligare bland ogifta än vad

som framgår av nyssnämnda undersökning. Abortkommittén uppskattar för

sin del proportionen gifta—ogifta i abortklientelet till ungefär 1 på 10, vilken

uppskattning förefaller att vara rimlig. Vid andra under senare tid

verkställda undersökningar ha i huvudsak likartade resultat framkommit

beträffande klientelets civilståndsfördelning. Bland de ogifta kvinnorna är

abortfrekvensen numera på vissa håll så stor, att det enligt utredningen är

vanligare att havandeskapet avbrytes än att det fullföljes. Tidigare har

nämnts, att de ogiftas förbindelser i flertalet fall äro av jämförelsevis stadig

natur. I en undersökning från Stockholm hade cirka 70 % av de ogifta varit

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

15

bekanta med partnern över ett år. Utredningen finner anmärkningsvärt, att

trots långvarigheten av förbindelsen ett legaliserande av densamma under

den närmaste framtiden ofta ej alls är aktuellt.

Åldersfördelningen hos abortklientelet varierar i olika material. En undersökning

från Stockholm synes utvisa, att abortfrekvensen bland gifta stiger

jämnt med tilltagande ålder. Beträffande ogifta ger undersökningen med viss

reservation vid handen, att frekvensen skulle vara betydligt lägre bland kvinnor

under 20 år än bland kvinnor mellan 20 och 30 år för att åter sjunka

något bland kvinnor över 30 år.

Befolkningsutredningen framhåller, att det för en fullständig socialpsykologisk

undersökning av abortsituationen skulle vara av stor betydelse att

äga en grundlig kännedom örn klientelets uppväxtmiljö och sociala kontakter

under åren före aborten. Tyvärr har man för närvarande mycket

liten kännedom därom. Uppgifterna i en undersökning från Stockholm synas

antyda, att klientelet i tämligen stor utsträckning skulle komma från

barnrika familjer. Det visade sig vidare, att flertalet hade haft eget förvärvsarbete

och börjat försörja sig själva i medeltal mellan 15 och 16 års

ålder, och inte mindre än 22 %, innan de ännu fyllt 15 år. De hade likaledes

lämnat hemmet jämförelsevis tidigt, i medeltal vid ungefär 17 års ålder, och

22 % redan innan de fyllt 15 år. Det är svårt att säga, örn dessa uppgifter

innebära, att klientelet kommit ovanligt tidigt ut i förvärvslivet och fått reda

sig på egen hand, då det icke finnes något jämförelsematerial. Dock är det

möjligt, att siffrorna uttrycka en allmän tendens hos de sociala grupper,

ur vilka klientelet i ifrågavarande undersökning rekryterades.

Klientelet i nyssnämnda undersökning bestod i anmärkningsvärt stor utsträckning

av kvinnor, födda utom Stockholm och sedan inflyttade, de flesta

för ett till fem år sedan. Detta visar, att risken för abort torde vara avgjort

högre bland inflyttade kvinnor än bland kvinnor födda i Stockholm. Det

finns all anledning att antaga, att detta förhållande även gäller abortklientelet

i andra större städer. Orsakerna härtill torde vara att söka dels i

landsortsklientelets relativt sämre kännedom örn tillförlitliga antikonceptionella

metoder, dels i den uppluckring av de sociala kontakterna, som miljöförändringen

medför. Landsortsklientelet är med andra ord i olika avseenden

sämre rustat än de infödda stadsborna att möta de speciella frestelser

och svårigheter av sexuell natur, som möta i staden.

Yrkesuppgifterna ge i olika undersökningar en ganska växlande bild av

aborternas fördelning på olika yrkesgrupper. I de flesta sammanställningar

dominera bland de ogifta kvinnorna hembiträden och bland de gifta arbetarhustrur.

Sådana sammanställningar ge emellertid inga upplysningar örn den

relativa förekomsten av aborter inom olika yrkeskategorier. På grundval av

in undersökning från Stockholm har för dess vidkommande företagits beräkningar

härav. Dessa ge först och främst vid handen, att abortfrekvensen

är avsevärt högre bland yrkesutövare än bland hemmakvinnor. Bland yrkes
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

utövarna ha restaurangpersonal och hårfrisörskor den högsta abortfrekvensen,

enligt vad det förefaller närmast följda av affärsbiträden. Hembiträden

och fabriksarbeterskor visa en abortfrekvens, som endast föga avviker från

genomsnittet. Lägst är i den citerade undersökningen abortfrekvensen bland

kontorister och vissa fria yrkesutövare. Anledning finns emellertid att antaga,

att sistnämnda båda yrkeskategorier varit underrepresenterade. —

Huruvida abortklientelets yrkestördelning är densamma i Stockholm och i

andra delar av landet är icke möjligt att säga.

Befoikningsutredningen finner spörsmålet örn abortklientelets försörjnings

förhållanden icke tillräckligt utrett för att tillåta bestämda slutsatser.

En undersökning från Stockholm ger dock vid handen, att abortklientelet

har en genomsnittligt lägre inkomst än motsvarande yrkesgrupper i den tillgängliga

statistiken, överrepresentationen av sämre situerade framträder

särskilt bland de gifta kvinnorna, ett förhållande som överensstämmer med

det ekonomiska motivets relativt större betydelse för dessa. Samma undersökning

■— den avser slutet av lågkonjunkturen under 1930-talet — ger även

ett starkt intryck av abortklientelets osäkerhet i försörjningen. Sålunda

hade klientelet i mycket stor utsträckning åren före aborten bytt yrken och

platser. Många hade dessutom varit arbetslösa. Omkring 20 % av de kvinnliga

yrkesutövarna saknade sysselsättning, när aborten företogs, och detsamma

gällde kontrahenterna. Ett mycket stort antal hade dessutom varit

arbetslösa längre eller kortare tid dessförinnan, en del ej mindre än två år.

Sammanlagt hade omkring 40 % av männen tidvis varit arbetslösa under de

sist förflutna två åren.

Bostadsfrågan spelar i diskussionen kring abortproblemen en stor roll.

Det ligger nära till hands att särskilt trångboddhet skall hos de gifta kvinnorna

med barn väsentligt öka oviljan att taga emot ännu ett barn. En

annan aspekt har bostadsfrågan för ogifta, som ofta i avsaknad av egen

lägenhet bo hemma hos familjen. Det är givet att för dem möjligheten att

ta emot ett barn, behålla det och uppfostra det i hög grad måste bero på

familjens utrymme i bostaden. Olika undersökningar bekräfta, att det förefinnes

faktisk trångboddhet bland klientelet. Enligt en undersökning från

Stockholm är däremot icke hyresnivån särskilt låg, vilket skulle betyda, att

bostädernas kvalitet knappast ligger i underkant. På grund av klientelets

jämförelsevis låga inkomster skulle detta emellertid å andra sidan innebära,

att en oproportionerligt stor del av inkomsten går till hyran.

Vad slutligen angår abortklientelets barnantal utvisa företagna undersökningar,

att aborten är vanlig bland ogifta förstföderskor i Sverige, vilket

av befoikningsutredningen betecknas såsom ganska naturligt, då det för

ogifta kvinnor är det första barnet, som åstadkommer den radikala omvälvningen

i levnadsomständigheterna. Barnantalet i de gifta abortpatienternas

familjer visar sig icke vara lägre än genomsnittet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr lid!).

17

Härefter söker befolkningsutredningen utröna barnafaderns och

föräldrarnas betydelse som ab o r t f a k t o r er.

Utredningen påpekar, att den situation i vilken barnafadern befinner sig

direkt påverkar kvinnans läge. Motivet för havandeskapets avbrytande hämtar

ofta sin levande kraft ur hans svårigheter. För gifta kvinnor är mannens

inkomst den viktigaste försörjningsfaktorn och hans åsikt örn möjligheten

att försörja ytterligare ett barn blir därför ofta avgörande. För ogifta

kvinnor är det särskilt svårigheten för mannen att ingå äktenskap på grund

av låga inkomster eller osäkra arbetsförhållanden, som betingar aborten.

Jämförelsevis stor betydelse har även kvinnans hänsyn till mannens framtid.

Det är tydligt att ju lösare förbindelsen är, desto större risk föreligger för

att en frestelse till abort skall inställa sig hos kvinnan. Vid en lös förbindelse

har ej heller mannen något intresse av att låta havandeskapet fortsätta.

Tvärtom torde han i regel hysa en stark önskan att det skall avbrytas,

då han icke vill bli bunden på ett sätt, som vid förbindelsens ingående ingalunda

var avsett. Enligt verkställda undersökningar äro vanligen båda pär

terna fullt ense örn att abort är önskvärd. Fall äro emellertid ej alldeles

ovanliga, där mannen, gift eller ogift, är djupt upprörd över kvinnans abortönskan,

ängslig över konsekvenserna och benägen att hjälpa henne på allt

sätt. I andra fall åter är det tydligt att mannens aktivitet närmast driver

fram aborten. 1 ett mycket stort antal fall .slutligen synes mannen närmast

inlaga en passiv ståndpunkt.

Hemmens förnämsta roll som abortpåverkande faktor visar sig i dotterns

föreställning örn föräldrarnas reaktion på hennes graviditet. Utan tvivel är

detta i ett icke obetydligt antal fall en avgörande abortfaktor. Ett starkare

förtroende och ökad tolerans beträffande sexuallivet mellan barn och föräldrar

så att dottern även i denna svåra situation vågar vända sig till föräldrarna

med förtroende och hopp örn h jälp skulle därför verka abortförebyggande.

Befolkningsutredningen inleder sin redogörelse beträffande a b o r töre

r n a med att konstatera, att kunskapen örn i vilken utsträckning abortingreppet

utföres av kvinnan själv, av en tillfällig hjälpare eller av en vrkesabortör

är mycket begränsad. De flesta undersökningar av detta problem

stödja sig på patienternas egna uppgifter. Dessa ge vid handen att, ehuru

ett stort antal skall lia vänt sig lill yrkesabortörer, många fått hjälp

av amatörer såsom mannen eller fästmannen, modern, annan anhörig

edler bekant och likaledes många framkallat abort pä sig själva.

Emellertid kan man på intet sätt lita på patienternas egna uppgifter.

Helt naturligt äro de av tacksamhetskänslor eller andra skill angelägna att

dölja det rätta förhållandet, örn de behandlats av en yrkesabortör. Möjligen

tro de sig även kunna viicka mera medlidande, om de säga sig lia företagit

aborten själva. Det är därför troligt att i patienternas egna uppgifter de

Hihnng till riksdagens protokoll I9i.r>. 1 saini. Xr .7(il). 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kungl. Meijen proposition nr 369.

18

fall som fått hjälp av yrkesabortörer äro starkt underrepresenterade. medan

å andra sidan oproportionerligt många aborter uppgivas ha utförts av amatörer

eller av kvinnorna själva. Många erfarna läkare anse, att yrkesabortören

till övervägande del bär skulden til! aborterna. Troligen är det emellertid

åtminstone utanför de största städerna ej helt ovanligt att kvinnan

själv eller amatörer utföra ingreppet.

Aven örn yrkesabortörernas antal icke är närmare känt finner utredningen,

att de spela en viktig och i storstäderna måhända avgörande roll.

Det är därför enligt utredningen av intresse att söka lära känna graden av

kunnighet, omdöme och ansvarskänsla hos dessa människor. I dagspressen

återkomma så ofta skildringar av imbecilla, debila och asociala element med

synnerligen skiftande föregående yrken och levnadslopp, som slagit sig på

fosterfördrivning som yrke eller biinkomst, att man skapat sig en föreställning

av alla yrkesabortörer som tillhörande denna typ. En sammanställning

av uppgifter beträffande de 69 män och 51 kvinnor, vilka under åren 1940

—42 dömts för fosterfördrivning å annan person eller för delaktighet däri,

ger en delvis korrigerad bild, varvid dock är att märka att materialet är väl

litet för att tillåta allmänna slutsatser. Yrkesfördelningen beträffande dessa

personer visar en tämligen jänni spridning på olika grupper. Huvudintrycket

är att de flesta varit relativt fast yrkesverksamma, enstaka rentav framstående

inom sitt område. Å andra sidan framträda tydliga asociala drag hos

denna grupp människor, över hälften av männen och ungefär en femtedel

av kvinnorna hade tidigare varit straffade eller villkorligt dömda, undergått

tvångsuppfostran eller varnats för lösdriveri. Den föregående brottsligheten

bjuder en brokig bild av olika brott (stöld, bedrägeri, förfalskning, koppleri,

lönnbränning, fylleri etc.). Många av abortörerna hade varit föremål för laga

åtgärd fem, sex och upp til! åtta gånger. Av 34 män dömda 1942 hade 4 tidigare

straffats för fosterfördrivning, av 19 kvinnor 3. Bland de övriga männen

skola 7 ha utövat fosterfördrivning vanemässigt och detsamma gäller

åtskilliga kvinnor. I tio täll hade deras handling orsakat döden, för några

mer än en gång. Ett par av dem hade likväl ej avhållit sig från att återupptaga

sin verksamhet, i ett läll omedelbart efter frigivningen.

Den bild man genom anförda uppgifter får av yrkesabortörerna — fortsätter

befolkningsutredningen — blir ännu mörkare, örn den kompletteras

med en av med. lic. W. Svedelius år 1941 gjord sammanställning av 19

rättspsvkiatriskt undersökta abortörer och granskning av akterna över ytterligare

44 dömda abortörer. Ett stort antal bland dessa voro sinnessjuka,

intellektuellt efterblivna eller psykopater. Åtskilliga hade tidigare varit straffade

för egendomsbrott, kriminell sprithantering eller föregående fosterfördrivningar.

Flera missbrukade sprit eller narkotika, voro sexuellt abnorma,

hypersexuella eller asexuella. I vissa fall förekomma rent otroliga förhållanden,

djupt socialt och psykologiskt förfall, framskridande ålderdomssvaghet

m. m. I materialet ingår till och med en blind. Svedelius framhåller

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H09.

19

dock att det troligen är de mest förkomna typerna, som ertappas och i synnerhet

läkarundersökas. Psykiskt bättre kvalificerade abortörer äro således

underrepresenterade i undersökningar, som grunda sig på rättegångsprotokoll

e. d. Gemensamt för dem alla synes vara att de totalt sakna specialutbildning

av något slag för dea uppgift de åtagit sig. Deras hygieniska försiktighetsmått

äro i regel synnerligen bristfälliga och ett stort antal av dem

ha inte en aning örn de enklaste aseptiska och antiseptiska åtgärder.

Utredningen finner, att yrkesabortörernas motiv i de flesta fall är krass

vinningslystnad. Några större förmögenheter synas dock ej ha slått att

vinna på detta fält. Redan abortkommittén uppskattade det genomsnittliga

priset för en illegal abort till 40—75 kronor och erfarenheterna från utredningens

efterundersökningar visa liknande siffror. Många gånger möter

man dock både avsevärt lägre och högre summor i patienternas uppgifter.

Säkerligen finnes ett samband mellan den tämligen låga prisnivån och den

låga standarden på yrkesutövarna. Detta förklarar också delvis, varför de

så relativt ofta ha andra yrken vid sidan om aborthanteringen.

Om amatörabortörerna finnes praktiskt tagel ingen kunskap. Deras kvalitet

växlar säkerligen inom mycket vida gränser och av tillgängligt undersökningsmaterial

att döma synas de rätt ofta vara hyggliga och på visst sätt

ansvarsmedvetna men örn abortriskerna djupt okunniga människor. För

det enskilda fallet måste de därför betecknas som kanske farligare än yrkesabortörerna.

Abortsituationen.

På de under närmast föregående rubrik angivna kunskaperna om abortklientelets

förhållanden i olika avseenden ger befolkningsutredningen följande

sammanfattande analys av abortsituationen.

Då en kvinna mot sin vilja blivit gravid eller fått misstankar härom reagerar

hon nästan alltid med en skräckbetonad affekt. Ilon gripes av en mer

eller mindre väl behärskad havandeskapsskräck. Denna kan sägas vara ett

uttryck för hur kvinnan och hennes närmaste omgivning, barnafadern, föräldrarna,

kamraterna, uppfatta hennes öde att bära, föda och taga hand örn

ett barn just i hennes situation. 1 nutidens svenska samhälle, där aborten

är så vanlig, ligger tanken nära till hands att göra eller låta göra en fosterfördrivning.

Till följd av det omdömeslösa tillstånd, i vilket hon ofta befinner

sig, ser hon sällan någon annan möjlighet — aborten blir den enda

lösningen för henne och hon söker den ofta med stor energi, blind för alla

andra utvägar.

En komplicerad orsakskedja ligger bakom skräcken och de handlingar,

lill vilka den driver. Hela den sociala miljö, i vilken kvinnan befinner sig,

och den uppfostran hon fått är en av betingelserna, hennes egen konstitution

och dennas reaktion på havandeskapets biologiska omvälvning i kroppen är

en annan. Det är att märka att denna havandeskapets rent fysiologiskt betingade

psykiska depression är den icke oviktigaste faktorn. Redan havandeskapet

som sådant — och alltså även ett önskat sådant — har hos vissa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr iian.

kvinnor tendens att framkalla rubbningar i stämningsläget, i vissa fall rent

av svåra depressionstillstånd. Till detta kunna olika havandeskapsbesvär

såsom illamående oell kräkningar, trötthetskänslor och abnorma smakförnimmelser

på sitt sätt bidraga.

Skräcken sätter in tidigt hos de gravida kvinnorna. Oftast uppkommer

redan strax efter regleringens första uteblivande tanken på fosterfördrivning.

Enligt gjorda erfarenheter utföras de flesta illegala aborter i tredje månaden,

därnäst i andra och sedan i fjärde månaden. I regel börja de gifta något

tidigare med sina fördrivningsförsök än de ogifta. Risken för ett abortbeslut

och följande handling är alltså störst under de första månaderna av det icke

önskade havandeskapet. Det är under denna lid, som skräcken behärskar dem

och de reagera på ett abnormt sätt. l)e bli upprörda eller deprimerade, otillgängliga

för förnuftsskäl samt bita sig fast vid en enda utväg ur svårigheterna.

Några bli rent hysteriska och storgråtande; andra åter äro på ytan

kalla och behärskade men i själva verket djupt förtvivlade. Just denna sistnämnda

typ kan befaras gripa till förtvivlade utvägar, ibland självmord.

Kommer den abortsökande kvinnan väl över de första månaderna brukar

hon återvinna sin balans. Hon blir åter tillgänglig för skäl och ser och erkänner

andra möjligheter än aborten. 1 viss mån vaknar hennes ansvarskänsla

för barnet. Hon får nied andra ord en känsla, som mycket sällan

finnes hos abortsökande kvinnor på ett tidigare stadium, den att vara blivande

moder.

När en kvinna rakat in i det förstadium till abortsituationen, som här

kallats havandeskapsskräck. beror inriktningen av hennes försök att komma

ur det svåra läget i hög grad på den miljö, i vilken hon befinner sig. Det

finnes vissa miljöförhållanden, som direkt underlätta valet av aborten som

utväg. Särskilt i de större städerna och för förvärvsarbetande kvinnor är det

numera bekant, att fosterfördrivning förekommer i mycket stor omfattning

och att det finnes personer sorn mot betalning företaga abort eller att man

i nödfall kan göra det själv. Det är visserligen i regel också bekant att sådant

är förbjudet, men samtidigt vet man att risken för upptäckt är synnerligen

obetydlig. På landsbygden är sannolikt kunskapen örn möjligheten att

erhålla fosterfördrivning något mindre utbredd, men örn vederbörande i den

kritiska situationen kanske icke själv är medveten örn möjligheterna att avbryta

havandeskapet, finnas ofta i hennes omgivning personer, som känna

tili det, väcka tanken på abort hos henne och måhända även hjälpa henne

att få aborten till stånd.

Denna relativa lätthet att få till stånd fosterfördrivning måste medföra att

de starka dynamiska krafter, vilka i abortsituationen verka som abortstimuli,

snabbt kunna omsättas i handling. Härtill kommer den bristande

kunskapen örn de med aborterna förenade riskerna.

Den praktiska isolering, i vilken kvinnan ofta befinner sig i abortsituationen,

har även stor betydelse för hennes beslut. Även örn aktiv befordran av

abortbeslutet mera sällan förekommer från mannens sida, är det däremot

synnerligen vanligt att han ger sitt tysta passiva medgivande och att abortmotverkande

impulser från honom helt utebli. Detta beror i sin tur på att

han i stor utsträckning är påverkad av samma socialpsykologiska inflytande

som kvinnan. Kvinnans motståndskraft mot aborten minskas ytterligare

genom detta mannens ställningstagande. Samma följd har föräldrahemmets

enligt patientens uppfattning moraliserande inställning.

Till kvinnans isolering bidrar även det förhållandet, att hon i regel icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 36‘J.

21

har någon att vända sig till för att få hjälp i sin nödställda belägenhet. Hennes

okunnighet om och kanske framför allt bristande vana vid samhällets

socialpolitiska maskineri gör det i regel omöjligt för henne att på egen hand

upptäcka de hjälpmöjligheter, som samhället kan erbjuda. De flesta kvinnor

äro således i den kritiska abortsituationen i praktiken helt och hållet hänvisade

åt sig själva. Varken deli gängse miljön eller samhället lämnar henne

något stöd, som verksamt kan neutralisera abortimpulserna.

Det kan vara skäl att till slut framhålla, att det säkerligen är felaktigt att

tala om en moralisk attitydförskjutning, en »abortmentalitet», som förklaring

till den oerhörda utbredningen av de illegala aborterna. Det faktum att

sannolikt mer än hälften av de ogifta kvinnorna i storstaden välja aborten

som utväg ur de svårigheter ett iråkat, icke önskat havandeskap medfört ger

ej rätt att döma dem som omoraliska. De flesta av de kvinnor, som abortera

illegalt, äro säkerligen tämligen lika den genomsnittlige medborgaren i samhället.

Men socialpsykologiskt sett kan ingen människa vara oberoende av

de sedvänjor, som förekomma i samhället. I den sociala gruppen utbildas

alltid vissa bestämda beteendemönster, som gruppens medlemmar följa.

Även örn ett sådant beteende som abortframkallningen kan synas från högre

etisk synpunkt olämpligt, från medicinsk synpunkt skadligt och från befolkningspolitisk

synpunkt olyckligt, ha dessa synpunkter ingen relevans för

den enskilda individen, vilken som medlem av sin grupp följer givna beteendemönster.

Själva abortsedvänjan medför därigenom i och för sig stora

risker för en ytterligare stegring av abortfrekvensen i och med att den meningen

blir allt mera känd och allmän att man »brukar» företa abort om

man blir gravid mot sin vilja.

Sammanfattningsvis understryker utredningen, att den isolering med sina

problem, i vilken den abortsökande kvinnan ofta befinner sig, skapar en

.situation, där abortönskan drives fram till realisering. Samhällets första och

mest angelägna uppgift i det abortprofylaktiska arbetet måste därför vara

att söka bryta denna isolering och åstadkomma kontakt med den abortsökande

kvinnan för att få tillfälle att ge henne den hjälp och vägledning hon

i så hög grad behöver.

Samhällets åtgärder i abortförebyggande sylte.

Befolkningsutredningen företager härefter en granskning av de sociala

lijälpåtgärder, som direkt kunna åberopas för att förmå en kvinna i

abortsituation alt avstå från aborten. Sådana åtgärder äro de som äro ägnade

att avlasta det ekonomiska trycket på den blivande modern under

havandeskapstiden och kring förlossningen, ge benne rätt att återupptaga

sitt arbete efter förlossningen, möjliggöra en god bostad till rimlig hyra, bereda

ekonomisk hjälp lill barnets omvårdnad och uppfostran samt tillfälle

till omhändertagande av barnet under moderns arbetstid. Vid granskningen

fästes särskild vikt vid abortklientelets kännedom örn åtgärderna i fråga och

den abortprofylaktiska effekt de kunna länkas utöva.

Granskningsresultaten beträffande de särskilda hjälpformerna återgivas å

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni. Majus proposition nr lid''.).

sid. 102—111 i betänkandet, till vilken framställning här torde få hänvisas.

Utredningen sammanfattar resultaten sålunda.

Trots mångfalden former täcka de tillgängliga hjälpmöjligheterna ej alla

de .skiftande hjälpbehov, som de företagna undersökningarna visat vara

vanliga bland abortklientelet. Framför allt täcka de ej tillfälliga men kanske

pockande krav under den kritiska perioden, vilka enligt gjorda erfarenheter

kunna vara avgörande för kvinnans stämningsläge.

Kunskap om de sociala hjälpåtgärderna hos abortklientelet är förutsättningen

för att någon effekt i abortförebyggande mening överhuvud taget

skall erhållas. Denna kunskap måste finnas till redan under den tidiga period

av havandeskapet, då risken för abort är störst. Undersökningarna visa, att

de abortsökande kvinnorna i regel lia inga eller ofullständiga kunskaper örn

tillgängliga hjälpmöjligheter. Omföderskor ha i regel något bättre kunskaper

än förstföderskorna, då de tidigare vid besök hos läkare, barnmorska,

distriktssköterska eller mödravårdsstation vanligen erhållit några upplysningar.

En ingående hjälp med råd, ansökan och tillstyrkan har det emellertid

mycket sällan varit fråga örn. Från samhällets sida för övrigt har hittills

mycket litet gjorts för att sprida kännedom örn existerande hjälpformer.

I den mån de abortsökande kvinnorna lia elier erhålla sådan kännedom

är det påfallande hur lågt de enligt de företagna undersökningarna värdera

samhällets hjälp, som de anse alltför otillräcklig i deras situation.

En annan viktig erfarenhet vid granskningen av kvinnornas värdering av

samhällshjälpen är, att svårigheterna i en abortsituation äro nästan alltid

av komplicerad natur och låta sig ej avhjälpas med en enda hjälpform.

Tvärtom måste hjälpinsatsen i varje enskilt fall avpassas just efter fallets

egenart. Det är inte alltid hjälpens storlek, som avgör dess effektivitet; vad

som lika ofta är avgörande är hur, på vilka punkter och vid vilken tidpunkt

hjälpen gives.

Till frågan om hur stor den ekonomiska hjälpen i en abortsituation bör

vara för att effektivt kunna stämma örn kvinnan och förmå henne att hälsa

sitt barn med glädje eller åtminstone acceptera det utan grämelse kan följande

sägas. Kvinnorna själva torde i regel ur ekonomisk synpunkt frukta

barnet därför att det kan draga med sig en standardsänkning för dem själva,

deras familj och deras tidigare barn. De oroa sig för att tvingas sjunka ned

på den sociala skalan, få lämna sin invanda miljö, sina vanliga umgängeskamrater

och vanor, f abortsituationen kläda de denna fruktan i många

skiftande dräkter och därtill lägges med stark affekt rädslan för omgivningens

dom, betingad antingen av moraliska fördomar eller av ett slags förakt

för den, som ej kunnat »taga vara på sig bättre». Det kvinnan i själva

abortsituationen kräver är alltså full kompensation för alla de ökade utgifter

barnet drar med sig vid födelsen och under hela uppväxttiden. Storleken

av denna kompensation växlar med den standard kvinnan är van vid.

Helst ville hon liven ha ersättning för ökat arbete, minskad ledighet och påfrestningar

å krafterna. När barnet väl är fött visar det sig att hon blir glad

och många gånger nöjd med avsevärt mindre hjälp och härvid hjälper

henne rena modersglädjen över många besvikelser.

Befolkningsulredningen framhåller vidare, att till samhällets hjälpmedel

vid bekämpandet av de illegala aborterna hör en väl planlagd och genom
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Metias proposition nr 369.

23

lord sexual upplysning, som är ägnad dels att minska antalet icke

önskade havandeskap, dels att sprida kännedom örn de med framkallad

abort förenade riskerna. Utredningen erinrar örn befolkningskommissionens

behandling av ämnet i kommissionens betänkande i sexualf rågan (SOU

1936: 59j. Därvid skilde befolkningskommissionen mellan sexualundervisning

i skolorna, allmän upplysningsverksamhet för vuxna samt individuell

rådgivningsverksamhet för vuxna i fråga örn födelsekontrollens teknik.

Beträffande sexualupplysningsfrågans läge vid tiden för betänkandets avlämnande

anför befolkningsutredningen i huvudsak följande.

I vilken utsträckning undervisning i sexualfrågor införts i skolorna undandrar

sig ett säkert bedömande. I ett mycket stort antal allmänna läroverk,

kommunala och enskilda mellanskolor samt flickskolor synes sådan undervisning

förekomma. Utöver den i ämnet biologi meddelade undervisningen

meddelas från och med läsåret 1936—37 särskild undervisning i form av

föreläsningar åt eleverna i gymnasiets högsta ring vid ett flertal allmänna

läroverk. 1 folkskolor och fortsättningsskolor har —- enligt kungörelse den

10 april 1942 — från och med läsåret 1942—43 införts sexualundervisning,

tills vidare dock icke obligatoriskt. Sedan år 1936 lia av skolöverstyrelsen

eller genom lokala initiativ fortbildningskurser varit anordnade för lärare,

som skola meddela undervisning i sexualfrågor.

Befolkningskommissionen ansåg det icke nödvändigt att för den allmänna

sexualupplysningen för vuxna skapa någon särskild organisation, då den

med fördel borde kunna omhändertagas av folkbildningsväsendet, till vars

förfogande ett särskilt anslag för denna verksamhet borde ställas. Något

sådant anslag har emellertid icke beviljats och folkbildningsorganisationernas

insatser på detta område torde ha blivit av tämligen begränsad omfattning.

Individuell rådgivning beträffande födelsekontrollens teknik meddelas dels

vid kommunala polikliniker och rådgivningsbyråer i vissa större städer och

dels på eget initiativ av en del läkare vid deras privata mottagningar, vid

polikliniker för kvinnosjukdomar och vid mödravårdscentralerna. Verksamheten

vid förstnämnda kliniker och byråer har icke fått någon större omfattning.

Riksförbundet för sexuell upplysning bedriver inom sitt område —

utom föreläsningsverksamhet — en omfattande enskild rådgivning.

V. Befolkningsutredningens förslag och rekommendationer,

(ekonomiska oell sociala hjälpåtgärder.

lief alkin ny sut redningen.

Av de företagna undersökningarna rörande abortklientelets yttre situation

och reaktionssätt på denna finner befolkningsutredningen klart framgå, att

de illegala aborterna till övervägande grad äro ekonomiskt och socialt indicerade.

Utredningen har visserligen — såsom framgår av framställningen

om ahortproblemets rättsliga aspekter å sid. 117—125 i betänkandet —

av
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kumjl. Muj:ts proposition nr 360.

visat tanken att samhället skulle medge rätt till abortframkallning på ekonomiska

och sociala indikationer. Denna inställning kan emellertid enligt utredningens

uppfattning endast förenas med i handling ådagalagd vilja att avlägsna

dessa indikationer. Det sociala reformarbete till hjälp åt mödrar och

barn, som under senare år genomförts i vårt land, har tydligen icke varit tillräckligt

för att förebygga uppkomsten av en abortönskan hos ett mycket stort

antal kvinnor varje år.

Utredningen har frågat sig, vilka krav en kvinna, som väntar ett barn,

kan uppställa i fråga örn ekonomisk och social trygghet. En inventering

härav med hjälp av företagna undersökningar bland abortklientelet ger följande

resultat, vilket framför allt tar sikte på de ogifta mödrarnas situation

men även i tillämpliga delar gäller de gifta. Har kvinnan förvärvsarbete,

önskar hon en garanterad rätt att återupptaga sitt arbete efter barnsbörden.

Framför allt en ogift mor önskar många gånger ett annat arbete eller en

särskild tillflyktsort under tiden fram till förlossningen och i vissa fall även

under en tid därefter. Hon önskar få tryggad sin ekonomiska existens under

den tid kring förlossningen, då hon icke kan arbeta. Hon skulle vilja skaffa

sitt barn och sig själv en dräglig bostad till en överkomlig hyra, och hon

önskar att barnet blir omhändertaget och får god omvårdnad under hennes

arbetstid.

Kvinnans rätt att efter barnsbörd återupptaga tidigare

arbete behandlas i särskild proposition denna dag.

Beträffande arbetsförmedling för s. k. obemärkta anför utredningen

i huvudsak följande.

Många ogifta blivande mödrar önska under havandeskapet byta uppehållsort

och anställning för att undgå den besvärande uppmärksamhet och

dömande kritik, som de känna sig vara föremål för i sin vanliga miljö. Det

är givetvis en angelägenhet av största vikt att få den allmänna opinionens

inställning på denna punkt förändrad. Detta är emellertid ett arbete på

lång sikt. Vad som omedelbart erfordras är att tillrättalägga de förhållanden,

under vilka anställnings- och vistelseortsoinbytet för närvarande sker.

För att förhindra att denna arbetskraft obehörigt utnyttjas och att s. k.

obemärkta genom sin annonsering efter platser råka i händerna på yrkesabortörer

bör platsanskaffningen för blivande mödrar handhas av den

offentliga arbetsförmedlingen. Statens arbetsmarknadskommission har sedan

hösten 1944 gått in för att vid arbetsförmedlingarnas huvudkontor anställa

särskilda assistenter med uppgift att förmedla platsanskaffning åt partiellt

arbetsföra och andra på öppna arbetsmarknaden svårplacerade arbetssökande.

Därvid har även uppmärksammats den förmedlingshjälp dessa

assistenter böra bereda de blivande mödrarna.

Utredningen räknar med att genom denna förmedlingsverksamhet en avsevärd

förbättring av situationen för de blivande mödrarna som arbetssökande

skall åstadkommas.

Som en speciellt viktig del av förmedlingsverksamheten för de blivande

mödrarna ser utredningen kontrollen över de arbetsgivare, hos vilka de er
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr .109.

25

hålla anställning. Det skulle måhända vara lämpligt och möjligt att, eveniuellt

i samarbete med andra sociala institutioner, exempelvis barnavårdsnämnderna,

upprätta ett socialt register över sådana arbetsgivare, sorn visat

sig intresserade av att taga emot denna arbetskraft och vid undersökning

befunnits lämpade för detta.

Genom de verkställda undersökningarna rörande de abortsökande kvinnornas

situation har starkt påvisats behovet av att frågan örn ersättning

åt förvärvsarbetande kvinnor för inkomstbortfall

under ledighet för havandeskap och barnsbörd upplages

till behandling. Det har därvid konstaterats, att den lagligen garanterade

rättigheten till ledighet från förvärvsarbete under viss tid kring förlossningen

ofta av kvinnorna själva betraktas som meningslös, då don icke är

förbunden nied någon form av ekonomisk hjälp.

Med ledning av införskaffade uppgifter har utredningen ansett sig kunna

konstatera, att flertalet kvinnliga arbetstagare icke åtnjuter någon ersättning

från arbetsgivarna för förlorad arbetsförtjänst vid ledighet för barnsbörd. Ej

heller torde man kunna räkna med någon ändring i delta förhållande eller

pålägga arbetsgivarna några skyldigheter i detta avseende. Frågans lösning

blir härigenom beroende av statliga åtgärder.

Täckning av den förlorade arbetsförtjänsten skulle kumla tänkas ske genom

en form av försäkring, kallad moderskapsförsäkring. Denna, som för att uppnå

verklig effektivitet, torde behöva göras obligatorisk, kan organiseras antingen

som en självständig försäkringsform eller i anknytning till sjukförsäkringen,

alternativt arbetslöshetsförsäkringen. Frågan behandlas av socialvårdskommittén

i samråd med befolkningsutredningen.

Itefolkningsu tred ningen framhåller härefter, att det i många fall händer att

en ogift moder under tiden närmast kring förlossningen så helt saknar möjlighet

att ekonomiskt klara sig själv och bereda barnet en tillfredsställande omvårdnad,

att lion är i utomordentligt stort behov av tillfällig sluten vård på ett

därför särskilt avsett hem, lii ö d r a h e m. Såväl nödvändigheten att här träda

emellan med den hjälp en tids vistelse på ett sådant hem innebär som önskvärdheten

att modern ges tillfälle att verkligen ägna sig åt barnets vård under

dess späda och mest ömtåliga ålder talar för att upprättandet av sådana hem

måste anses vara en angelägen samhällsuppgift. Ur abortprofylaktiska synpunkter

ter detta sig särskilt betydelsefullt, då de abortsökande kvinnorna många

gånger fästa stor vikt vid en försäkran om alt en lugn och säker tillflyktsort

kan erbjudas deni och deras barn efter förlossningen.

Såsom betydelsefulla åtgärder i detta sammanhang betraktar befolkningsutredningen

tillhandahållande av bostäder och daghem för ensams

t å e n d e lii ö d r a r. De krav .sådana mödrar framför allt måste ställa på sin

bostad äro billig hyra, tillfredsställande standard och närhet til! daghem, där

barnen bli omhändertagna under mödrarnas arbetstid.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Mnj:ts proposition nr 361).

Yttranden.

Det övervägande flertalet av de hörda myndigheterna, institutionerna och organisationerna

tillstyrker eller hunnar utan erinran befolkningsutredningens

förslag och rekommendationer lill ekonomiska och sociala hjälpåtgärder til!

förmån för abortsökande kvinnor.

I eif antal yttranden uttalas emellertid tvekan beträffande åtgärdernas allmänna

värde. Sålunda hävda länsstyrelsen i Östergötlands län och förste provinsialläkaren

i länet den meningen, att abortproblemet till stor del ligger på

ett annat plan än det biologiskt-materiellt-ekonomiska, samt förklara, att de

hade svårt att tro att eif genomförande av de av befolkningsutredningen föreslagna

åtgärderna skulle i någon större omfattning minska de illegala aborternas

antal. Liknande synpunkter uttalas av länsstyrelsen i Jönköpings län. — Sveriges

läkarförbund framhåller, att en förutsättning för verklig framgång i kampen

mot de ekonomiskt betingade illegala aborterna är, att de ekonomiska

hjälpåtgärderna få en helt annan storleksordning än de som redan stå till bilds

eller föreslagits. Framför allt bör familjebildningen på allt sätt underlättas. I

detta sammanhang bör frågan örn familjebeskattningen tagas upp till omprövning.

Bortses kan ej heller från det förhållandet, att den materiella hjälpen

måste kunna individualiseras på eif sådant sätt, att den blir effektiv med hänsyn

till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fäll och färdig att omedelbart

sättas in. — Svensk kurators förening konstaterar med beklagande, alt icke

förslag framlagts örn ekonomisk hjälp på lång sikt åt havande mildrar och

mödrar med barn.

Beträffande arbetsförmedling åt s. k. obemärkta anför statens arbetsmarknadskommission

bland annat följande.

Hera skäl tala för att denna förmediingsuupgift anförtros åi arbetsförmedlingarna.

Med sin kännedom örn arbetsmarknaden och arbetsplatserna och med

hänsyn till att de ur ekonomisk synpunkt intaga en oberoende ställning i förmedlingsarbetet

lia arbetsförmedlingarna förutsättningar att kunna tillgodose

kravet på alt dessa kvinnor icke placeras i olämpligt arbete eller hos arbetsgivare,

sorn vilja otillbörligt utnyttja deras situation.1 Förmedlingen av anställning

åt obemärkta bör, såsom befolkningsutredningen föreslår, handhavas alden

specialförmedling för partiellt arbetsföra, som är under uppbyggnad.

Befolkningsutredningen framhåller önskvärdheten av att arbetsförmedlingarna

i samarbete med sociala institutioner, exempelvis barnavårdsnämnderna, upprätta

register över sådana arbetsgivare, som visat sig intresserade av att anställa

ifrågavarande arbetskraft. Kommissionen ifrågasätter värdet av ett sådant register.

enär det av flera skäl torde bli nästan omöjligt att hålla det aktuellt.

Genom arbetsförmedlingarnas ackvisitionsverksamhet och anteckningar på blankettmaterialet

torde det vara möjligt att hålla reda på sådana arbetsgivare, som

det här är fråga örn. varför något särskilt register icke synes behövligt.

( ngdomsvårdskommittén, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och

riksförbundet för sexuell upplysning efterlysa förslag till åtgärder för fosterhems-

och adoptivhemsförmedling.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 369.

27

Slutligen framhåller medicinalstyrelsen, att skolbarnsbespisningen måste anses

höra till de socialmedicinska åtgärder, som lia stort intresse i detta sammanhang.

Styrelsen tänker därvid närmast på de lättnader i arbetsbördan för

de s. k. utsläpade mödrarna, som en utsträckt skolbarnsbespisning skulle

medföra.

Dejxirtementscliefen.

Både ur humanitära och befolkningspolitiska synpunkter innebär den illegala

aborten ett allvarligt socialt ont. Även örn det årliga antalet illegala

aborter icke låter sig beräknas med säkerhet, synes av olika uppskattningar

att döma antalet vara synnerligen stort. Några säkra hållpunkter för att det

minskat under de senaste åren ge icke de av befolkningsutredningen förebragta

utredningarna. De åtgärder som samhället hittills vidtagit för att söka

bemästra aborlproblemet synas därför icke ha varit tillfyllest.

Intill slutet av 1920-talet lades i huvudsak straffrättsliga synpunkter på abortfrågan.

Man sökte med hot om relativt stränga straff nedbringa abortfrekvensen.

Från nämnda tidpunkt har abortfrågan blivit föremål för en mera positiv behandling.

Detta är icke så att förstå, att området för de legala aborterna i någon

mera avsevärd omfattning vidgats. Däremot har ett vidhållande av den uppfattningen,

att den provocerade aborten som regel står i strid med samhällets

intressen, kombinerats med mer eller mindre allmänt hållna förslag, att man

borde genom olika åtgärder söka förebygga att en kvinna försattes i sådant

läge, att en provocerad abort för henne framstår som enda utvägen.

Av den analys, som befolkningsutredningen ger av de abortsökande kvinnornas

psykologiska och sociala situation, framgår, att ett icke önskat havandeskap

i regel medför mycket svårlösta problem för kvinnan. Svårigheterna

äro ofta av den art att de hjälpåtgärder, sorn samhället kan erbjuda,

icke restlöst löser dem. I likhet med befolkningsutredningen drar jag härav

den slutsatsen att huvudlinjen i kampen mot aborterna är att motverka de

icke önskade havandeskapen genom att individernas ansvarskänsla starkes

och genom upplysning örn antikonceptionstekniken. Jag vill i detta sammanhang

i likhet med befolkningsutredningen framhålla, att de legala aborterna

på blandat socialmedicinska indikationer ha fått en mycket begränsad omfattning.

Det kan ifrågasättas, huruvida en förändring av nu utbildad praxis

kan ske utan ändrad lagstiftning.

Flera av de svårigheter, som resa sig för kvinnor i denna situation, främst

de personliga och känslomässiga, komma alltid att vara besvärliga att röja

ur vägen. Befolkningsutredningens analys torde emellertid ge vid handen,

att det dock är de ekonomiska faktorerna sorn dominera i det kraftspel, som

leder en kvinna att söka abort. Dessa bör det finnas möjlighet att åtminstone

till större delen bemästra. Abortfrågan rullar på det sättet upp det

sociala trygghetsproblemet i allmänhet och mödrarnas behov av trygghet

och skydd i synnerhet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

I likhet med befolkningsutredningen är jag av den uppfattningen att hittills

genomförda reformer på det sociala området ofta icke förmå utbalansera do

ekonomiska svårigheter, vilka i flertalet läll utgöra huvudmotivet för de abortsökande.

Förefintliga hjälpåtgärder framstå för dessa såsom kvantitativt otillräckliga.

Uppenbart är även, att flertalet sådana åtgärder icke ta sikte främst

på abortklientelet. Härtill kommer, att kunskapen om hjälpformemas existens

och innehåll visat sig vara påfallande liten bland de abortsökande.

Befolkningsutredningen behandlar i detta sammanhang de ekonomiska och

sociala hjälpåtgärder, vilkas genomförande skulle vara av särskild betydelse

ur abortprofylaktisk synpunkt. Sålunda föreslår utredningen en utvidgning av

förbudet mot arbetstagares avskedande i anledning av barnsbörd, vilket förslag

behandlas i särskild proposition denna dag. Beträffande förmedling av anställning

åt s. k. obemärkta utgår utredningen från att den specialförmedling

för partiellt arbetsföra och annan svårplacerad arbetskraft som är under uppbyggnad

inom den offentliga arbetsförmedlingen skall kunna betjäna även blivande

mödrar. Statens arbetsmarknadskommission finner en sådan anordning

lämplig. Innan erfarenheter vunnits härav torde ytterligare åtgärder på området

icke böra vidtagas. I betänkandet och i vissa yttranden behandlade

sociala och ekonomiska hjälpåtgärder i övrigt — ersättning för inkomstbortfall

under ledighet för havandeskap eller barnsbörd, utökning och differentiering

av mödrahemsverksamheten, anordnande av bostäder och daghem

för ensamstående mödrar, anordnande av skolbarnsbespisning — äro uppenbarligen

värda beaktande ur abortprofylaktisk synpunkt. Då berörda åtgärder

till en del böra behandlas i större sammanhang och till en annan del

äro föremål för utredning genom sakkunniga eller försöksverksamhet, framlägger

jag icke nu förslag i dessa ämnen.

Upplysnings- och rådgivningsverksamhet.

Befolkningsutredningen.

Utredningen finner av företagna undersökningar tydligt framgå, att det

bland de blivande mödrar, hos vilka svåra yttre förhållanden driva fram

en i många fall intensiv abortönskan, råder en påtaglig okunnighet om huru

den situation i vilken de befinna sig skulle ha kunnat förebyggas, huru

den handling de planera innebär allvarliga hälsorisker icke endast omedelbart

utan även för framtiden samt huru samhället dock kan erbjuda dem

vissa hjälpmöjligheter, vilka örn icke helt avlägsna så dock minska deras

svårigheter.

Befolkningsutredningen ser som en av de viktigaste uppgifterna i det

abortprofylaktiska upplysningsarbetet att få till stånd en allmän

sexualhygienisk upplysningsverksamhet, ägnad att

sprida sakkännedom om de sexuella frågorna, väcka ansvarskänsla och vilja

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 369.

29

lill ett värdigt sexualliv och skapa tolerans och vidsynthet beträffande de

problem människor ställas inför på detta område.

Offentlig sexualupplysning meddelas för närvarande huvudsakligen i två

olika former, nämligen dels som undervisning i skolorna, dels som allmän

upplysningsverksamhet, muntlig i form av föreläsningar och kurser anordnade

av folkbildningsorganisationerna och riksförbundet för sexuell upplysning,

samt skriftlig genom böcker, tidnings- och tidskriftsartiklar m. in.

Beträffande undervisningen i skolorna gäller sedan läsåret 1942—43 den av

Kungl. Maj:t den 10 april 1942 utfärdade kungörelsen örn sexualundervisning

i folk- och fortsättningsskolor. Utredningen räknar med att inom icke

alltför lång tid flertalet skolor kommer att meddela sådan undervisning.

Den allmänna upplysningsverksamheten i form av föredrag och studiekurser

borde enligt utredningen ytterligare utvidgas, örn man vill räkna med att

verkligen med denna verksamhet så småningom nå landets vuxna medborgare.

Befolkningskommissionen föreslog i sitt betänkande i sexualfrågan

(SOU 1936:59), att ett särskilt ärligt anslag på 30 000 kronor skulle ställas

till skolöverstyrelsens förfogande för anordnande inom folkbildningsorganisationerna

av upplysningsföredrag i sexualfrågor. Befolkningsutredningen

förordar, att detta förslag nu realiseras. Skolöverstyrelsen bör i samband

med anslagets beviljande givas i uppdrag att i samråd med medicinalstyrelsen

vidtaga anstalter för att i ökad utsträckning vinna läkarnas medverkan

i det utvidgade sexualhygieniska upplysningsarbetet.

Utredningen finner önskvärt, att den upplysningsverksamhet i sexualfrågor,

som för närvarande bedrives inom försvaret, göres fullständigare

och mera effektiv.

I fråga örn upplysningsverksamhetens innehåll ansluter sig befolkningsutredningen

i huvudsak till befolkningskommissionens principiella uttalande

i ämnet i kommissionens betänkande i sexualfrågan. Redogörelse härför

lämnas å s. 113 och 114 i befolkningsutredningens föreliggande betänkande,

till vilken redogörelse torde få hänvisas. A s. 150 och 151 i sistnämnda

betänkande gör utredningen vissa kompletterande uttalanden angående verksamhetens

gestaltning, vartill hänvisning jämväl torde få ske.

Utredningen upptar till särskild behandling frågan, huruvida den allmänna

sexualupplysningen skall omfatta även rådgivning beträffande förebyggande

födelsekontroll, och bemöter två huvudinvändningar mot sagda kontroll,

nämligen att varje form av födelsekontroll saknar etiskt berättigande och

att vidgad preventivupplysning medför sänkning av födelsesiffrorna. Gentemot

den första invändningen anför befolkningsutredningen, att i flertalet

äktenskap och andra fasta förbindelser födelsekontrollens användande motiveras

med hänvisning till ansvarskänslan inför familjens eller parternas

välgång. För de abortsökande kvinnorna tillkommer, att i den mån de icke

vilja avstå från könsumgänge födelsekontrollen måste anses som det verkliga

alternativet till fosterfördrivning. Som medel i kampen mot abor
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

30

terna måste därför en rätt genomförd preventivupplysning tillerkännas den

största betydelse. Beträffande den andra invändningen framhåller utredningen,

att den utan jämförelse vanligaste preventivmetoden, coitus interruptus,

örn vilken kunskap sprides med traditionen från generation till

generation, är helt undandragen samhällets ingripande. Då emellertid metoden

enligt många sakkunnigas omdöme kan vara framför allt psykiskt

skadlig för såväl män som kvinnor, bör det enligt utredningen vara ett önskemål

att genom en rätt genomförd preventivupplysning uppnå ökad användning

av de tekniska preventivmedlen. Vidare måste man räkna med att

de vinster, som kunna göras i abortförebyggande och därmed samtidigt sterilitetsförebyggande

avseende genom en riktigt tillämpad preventivteknik,

kunna motsvara eller mera än motsvara den sänkning av födelsesiffrorna,

s°m en väl avvägd preventivupplysning möjligen kan medföra.

Utredningen framhåller, att även örn kunskapen örn preventivtekniken ännu

ar bristfällig, torde det vara obestridligt, att ren ansvarslöshet eller lojhet

eller t. o. m. den föreställningen, att man alltid kan ordna med en fosterfördrivning,

om grossess inträder, ofta medverkar till underlåtenhet att använda

preventivmedel. Detta synes enligt utredningen motivera, att upplysningsverksamheten

icke blott tar sikte på att meddela kunskaper om preventivtekniken

utan även att väcka en ansvarskännande positiv inställning

till släktlivet. Det ömsesidiga ansvar och den hänsyn kontrahenterna äro

skyldiga varandra bör starkt betonas och det bör inskärpas, att aborten

aldrig får eller kan vara den utväg, som nian i värsta fall räknar med.

Om en efter dessa linjer genomförd upplysning om preventivmedlen och

deras användning visserligen ej kan tänkas förebygga alla aborter, bör den

likväl med säkerhet kunna hindra många av deni. Man kan därför ej avstå

från kravet på att den allmänna sexualupplysningen för vuxna även skall

innefatta en effektiv preventivupplysning. Bedriven på rätt sätt kan denna

icke, såsom stundom hävdats, stå i motsättning till en positiv upplysningsverksamhet

i befolkningsfrågan och förhoppningarna örn en gynnsam framtida

befolkningsutveckling.

Utredningen behandlar i detta sammanhang även inställningen till de förnell

utomäktenskapliga förbindelserna. Enligt utredningens mening bör man

vid bedömandet av en förbindelses karaktär söka skilja mellan de fasta förbindelserna,

äktenskapen och de mer eller mindre äktenskapslika förbindelserna

vilande på en känslogrund och uppburna av en vilja till trohet och

ansvar å ena sidan, och de lösa och opersonliga könsförbindelserna å den

andra. Den allmänna sexualupplysningsverksamheten för vuxna bör söka

hålla denna grundläggande skillnad i sikte och inriktas på att hos människorna

skapa ansvarskänsla inför sexuallivet. En upplysningsverksamhet av

denna art skulle sannolikt även medföra att det konventionella trycket på de

ogifta mödrarna, vilket alltjämt i så stor utsträckning finnes kvar inom

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition nr 309.

31

vissa befolkningslager, kunde lättås. Detta bör vara en av det abortprofylaktiska

arbetets viktigaste uppgifter.

Befolkningsutredningen behandlar härefter frågan om särskild i nd

i v i d u e 11 rådgivning åt vuxna beträffande förebyggande

födelsekontroll.

Därvid framhåller utredningen, att företagna undersökningar utvisa väsentliga

brister i fråga örn de abortsökande kvinnornas kännedom örn och

tillämpning av pålitlig födelsekontroll. En rådgivningsverksamhet på detta

område står därför i främsta ledet bland de abortprofylaktiska åtgärderna.

Redan befolkningskommissionen upptog frågan till behandling i sitt betänkande

i sexualfrågan och föreslog där med en motivering, till vilken

utredningen hänvisar, att individuell rådgivning örn den förebyggande födelsekontrollens

teknik skulle lämnas dels på mödravårdscentralerna och

-stationerna, dels på särskilda i de större städerna upprättade sexualhygieniska

polikliniker eller byråer. Kommissionens förslag i detta stycke har

icke realiserats i annan mån än att i vissa av landets större städer på kommunalt

initiativ upprättats sexualhygieniska polikliniker. Det har emellertid

visat sig, att dessa haft ett mycket lågt besökarantal, och några av dem

lia därför nedlagts. Orsaken härtill kan knappast vara att det icke finnes

behov av rådgivning örn födelsekontroll, då riksförbundets för sexuell upplysning

rådfrågningsbvråer uppvisa mycket höga besökssiffror. Av någon

anledning synas dock de kommunala byråerna icke ha lyckats förvärva

allmänhetens förtroende. Det latenta behovet av hjälp på delta område, som

troligen är mycket stort, måste enligt utredningen tillfredsställas på andra

vägar.

Då ett genomförande av befolkningskommissionens förslag i (övrigt kan

lia större utsikter att lyckas, förordar befolkningsutredningen, att i första

liand mödravårdscentralerna och -stationerna få lill uppgift att meddela

rådgivning om förebyggande födelsekontroll till kvinnor, som därom framställa

begäran. Rådgivningen skall givetvis liksom all annan verksamhet

på centralerna och stationerna vara kostnadsfri. Dock bör kostnaden för

preventivmedlen bäras av kvinnorna själva.

För att rådgivningsverksamheten skall nå verklig effektivitet bär läkaren

på centralen eller stationen ej lia rätt att vägra en rådsökande kvinna en

begärd upplysning, ehuru han givelvis kan begagna tillfället alt meddela

henne sina synpunkter på födelsekontrollens berättigande i hennes speciella

fall. Ä andra sidan bör han direkt uppmana en besökande kvinna att tilllämpa

födelsekontroll i sådana fall, där påtagliga medicinska eller socialmedicinska

skäl tala härför. De s. k. utsläpade mödrarna utgöra det enklaste

exemplet på fall, där läkaren på detta sätt bör lia skyldighet att på

eget initiativ meddela preventivrådgivning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 369.

Utredningen tinner uppenbart, alt även män kunna vara i behov av rådgivning

örn födelsekontroll. Denna kommer i de flesta fall att avse endast

några enkla råd om kondomet och dess rätta bruk. Ur abortprofylaktisk

•synpunkt är det emellertid särskilt viktigt att för männen framhålla den

hänsyn och det ansvar som de ovillkorligen äro skyldiga att iakttaga i sina

sexuella förbindelser, då det troligen i de flesta fall beror på dem, om något

preventivmedel kommer till användning eller icke. Utredningen föreslår,

att kostnadsfri upplysning i ämnet meddelas på de manliga poliklinikerna

för könssjukdomar.

At medicinalstyrelsen bör uppdragas att löija denna verksamhet och befrämja

dess vidare utveckling. Måhända kan den ytterligare effektiviseras

och utvidgas genom att rådgivning så småningom även meddelas på tjänsteläkarmottagningarna

samt på poliklinikerna för kvinnosjukdomar. Vad sorn

i nuvarande läge emellertid kräver särskild uppmärksamhet är att läkarna

i många fall äro i behov av vägledning för att rätt kunna fylla den uppgift,

som enligt förslaget skall åvila dem. Det synes därför utredningen önskvärt

att medicinalstyrelsen utarbetar en upplysningsskrift sorn tillstädes

mödravårdscentralernas och -stationernas läkare. 1 denna bör förutom några

principiella synpunkter på födelsekontrollen en redogörelse lämnas dels för

de olika typer av preventivmedel, som för närvarande finnas att tillgå samt

deras fördelar och nackdelar, dels för tekniken vid användandet av de olika

medlen.

Befolkningsutredningen upptager i delta sammanhang frågan örn försäljning

av och prissättning å preventivmedlen. En

prisreducering är nämligen en förutsättning för att en planerad rådgivningsverksamhet

beträffande födelsekontrollens teknik skall få avsedd effekt.

Då preventivmedelshandeln reglerades år 1938, blev av då föreliggande

förslag i ämnet — däribland hänförandet av preventivmedlen till de varor,

vilkas försäljning är obligatorisk för apoteken, samt viss prisreglering beträffande

preventivmedlen — endast det förslag förverkligat, som avser tillståndsprövning

för försäljning av preventivmedel. Detta har medfört, att

det icke har funnits någon möjlighet att påverka prissättningen på preventivmedel

i den fria handeln, vare sig direkt genom särskilda föreskrifter

eller indirekt genom konkurrens från apoteken. Följden härav har blivit

att försäljningspriserna på preventivmedel äro oskäligt höga med vinstmarginaler

på upp till 400 %.

Utredningen anser sig i detta läge böra ånyo upptaga förslaget att göra

preventivmedlen till apoteksvara. Utredningen förbiser härvid icke, att under

åtskillig tid framåt distributionen genom apoteken kan komma att spela en

underordnad roll. I den mån apoteken ha möjlighet att tillhandahålla preventivmedlen

till lägre priser än sjukvårdsaffärerna och vetskapen härom

sprides bland allmänheten, torde dock denna konkurrens bliva av betydelse

för prisbildningen. Det viktigaste skälet för försäljning genom apotek är

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

33

dock ett annat. Genom den ställning av halvoffentlig inrättning som apoteken

ha i det allmänna medvetandet skulle försäljning av preventivmedel

genom apoteken sannolikt bidraga till att bryta den sociala tabuering, som

ännu drabbar preventivmedlen. Utredningen finner det vara inkonsekvent,

att samhället å ena sidan främjar upplysningen om preventivmedlens betydelse

för födelsekontrollen och för profylaxen gentemot könssjukdomarna,

men å andra sidan icke tillser, att dessa medel tillhandahållas på de ordinarie

inköpsställena för hälsovårds- och hygienartiklar, nämligen apoteken.

En dylik inkonsekvens kan icke befrämja den upplysningsverksamhet, som

är av nöden, utan kommer tvärtom att motverka den. Utredningen understryker

ävenledes befolkningskommissionens uttalande att preventivmedlens

försäljning å apoteksinrättningarna utgör ett viktigt led i det allmänna, ur

folkmoraliska, hygieniska och andra viktiga synpunkter motiverade strävandet

att bringa preventivmedelshandeln upp på ett högre plan.

Utredningen föreslår efter dessa överväganden, att skyldighet införes för

apoteksinnehavare att försälja preventivmedel. Ehuru försäljning nattetid

av vissa preventivmedel sannolikt skulle vara av värde ur profylaktisk synpunkt,

finner utredningen dock på grund av möjliga personalsvårigheter, att

sagda skyldighet tills vidare bör begränsas till ordinarie expeditionstid på

vardag.

Frågan om direkt prisreglering beträffande preventivmedlen har även behandlats

av befolkningsutredningen. Statens priskontrollnämnd, som på begäran

av utredningen undersökt frågan, konstaterar, att en reglering av

priserna icke är möjlig utan en fortlöpande effektiv kvalitetskontroll för

åstadkommande av en tillfredsställande standardkvalitet. Detta är med nuvarande

importmöjligheter och inhemska råvarutillgång ogörligt. Situationen

kommer emellertid att bli en annan, då importen framför allt från Förenta

Staterna åter kommer i gång. Då i ett sådant läge möjligheter ånyo finnas

att få en effektiv kvalitetskontroll till stånd, kan med hjälp av det i förordningen

om handel med preventivmedel inskrivna tillståndstvånget reglering

av priserna på preventivmedel företagas. Utredningen förutsätter, att statens

priskontrollnämnd i fortsättningen kommer att bevaka denna frågas vidare

utveckling, och föreslår därför i detta sammanhang ingen åtgärd.

Behandlingen av spörsmålet örn upplysningsverksamhet i

abortfrågan inleder befolkningsutredningen med ett konstaterande att

abortklientelet av de företagna undersökningarna att döma tämligen genomgående

är okunnigt om vidden och betydelsen av abortfrågan. Det råder

en påfallande enhetlig uppfattning örn abortingreppet som relativt ofarligt.

Vidare är kännedomen örn de samhälleliga åtgärderna för hjälp i olika

avseenden åt blivande mödrar mycket obetydlig. Bäst vore om en allmän

upplysningsverksamhet örn abortfrågan i hela dess vidd bomme till stånd

på sådant sätt, att den nådde majoriteten av de unga kvinnorna och nådde

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 369. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

dem så, att de finge kunskaperna härom fast införlivade i sitt medvetande

redan innan en situation eventuellt inträffar, i vilken en tanke på abort

kan uppkomma. Även i abortsituation kunna emellertid verklighetstrogna

kunskaper på dessa områden vara av utomordentlig betydelse och medverka

till att aborten icke kommer till stånd.

Utredningen finner, att den begränsade upplysningsverksamhet i abortfrågan

som för närvarande förekommer använder sig av alltför onyanserade

och skräckbetonade skildringar av de risker som äro förknippade

med aborten, framför allt den illegala, och därmed förfelar sitt syfte.

Det första villkoret för att en upplysningsverksamhet i abortfrågan skall

ge avsett resultat finner utredningen vara, att den noggrant håller sig på

verklighetens mark. Den måste alltså vara strängt vederhäftig och absolut

saklig. Riskerna få icke överdrivas. Det riktiga torde vara att betona, att

dessa framför allt äro att söka i sena komplikationer, såsom sterilitet och

kroniska underlivsbesvär men att samtidigt varje illegalt aborterande kvinna

utsätter sig för dödsrisk. En saklig och på rätt sätt meddelad upplysning

om de verkliga abortriskerna, som sammanbindes med fostran till rätt värdesättning

av hälsan och dess betydelse för ett sunt sexualliv med dess lyckomöjligheter,

bör kunna ge kvinnorna en verklig hjälp att motstå frestelsen

i abortsituationen. Med upplysningen om abortriskerna torde med fördel

kunna sammankopplas upplysning örn de sociala åtgärderna till skydd för

mödrar och barn.

Utredningen finner, att upplysningsverksamheten på dessa områden är i

behov av effektivisering. I första hand rekommenderar utredningen utgivandet

av en för masspridning avsedd folkskrift, i vilken upplysning skall

meddelas med beaktande av de angivna synpunkterna. Särskilt viktigt anser

utredningen det vara att tillse, att upplysningen om abortriskerna når

ej endast kvinnorna utan även männen, då det visat sig att den manliga

partens inställning till frågan örn abort eller icke varit av stor betydelse, då

kvinnan fattat sitt beslut.

Beträffande den allmänna opinionens inställning till

moderskapet konstaterar utredningen, att ett hårt konventionellt

tryck alltjämt trots en fortskridande förändring mot större tolerans vilar

på de ogifta mödrarna. Detta tryck är många gånger starkt nog att ensamt

driva fram ett abortbeslut hos en ogift gravid kvinna och i ett ännu större

antal fall en kraftigt bidragande orsak därtill. Det måste därför anses

angeläget, att vidtaga de åtgärder som äro möjliga för att påskynda den

förskjutning till det bättre i detta avseende, som dock kan iakttagas.

Utredningen räknar med att ett genomförande av dess förslag om utsträckning

av förbudet mot avskedande av kvinnliga arbetstagare i anledning

av barnsbörd till att gälla så gott som alla grupper av sådana arbetstagare

kommer att ha även en opinionsbildande inverkan och minska det

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

35

konventionella trycket på de ogifta blivande mödrarna. Dock kan man

icke lita till att det skall vara tillräckligt härmed. Det är framförallt vissa

kategorier blivande mödrar, som blivit särskilt utsatta för hård press,

nämligen de inom de s. k. ömtåliga yrkena arbetande, bland vilka kunna

nämnas lärarinnor och sjuksköterskor samt elever i skolor och undervisningsanstalter.

I ett flertal fall ha dessa kvinnor utsatts för sådana trakasserier,

att de sett sig tvingade att sluta sin anställning, där icke rentav

avskedande skett. Elever ha blivit skilda från skolundervisning eller vidare

yrkesutbildning. Utredningen finner det vara anledning att med skärpa

uttala att samhället icke bör tillåta sina egna organ att på detta sätt handla

i strid mot den innersta meningen i en lag, som av statsmakterna antagits

för att skydda kvinnorna på arbetsmarknaden i detta avseende.

Det synes utredningen vara en uppgift för den planerade upplysningsverksamheten

i befolkningsfrågan att söka få till stånd den fortsatta omstämning

i opinionen gentemot de ogifta mödrarna, som är nödvändig.

Yttranden.

Gentemot de av befolkningsutredningen i förevarande sammanhang avgivna

förslagen hava mera allmänt hållna erinringar anförts

i vissa yttranden. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Skaraborgs län betänklighet

mot att det allmänna på grundval endast av den mening, som kommit

till uttryck i betänkandet, igångsätter en folkpropaganda i sexualfrågan i

allmänhet och i preventivspörsmålet i synnerhet. På dessa spörsmål och

frågan om de utomäktenskapliga förbindelserna kunna och böra enligt

länsstyrelsens mening även andra och större synpunkter läggas, därvid jämväl

etiska och samhälleliga aspekter böra få komma till sin rätt. Länsstyrelsen

ifrågasätter därför, örn icke med mycket allmänna utgångspunkter en

djupgående utredning bör få komma till stånd i frågan om den folkliga

sexualupplysningen överhuvud taget och de utgångspunkter och mål, som

samhället därvid bör uppställa. — Sveriges praktiserande läkares förening

påpekar, att för närvarande ett mycket stort antal abortsökande kvinnor

vänder sig till de i den öppna vården praktiserande läkarna, sålunda tjänsteoch

privatpraktiserande läkare. Ur abortprofylaktisk synpunkt finner föreningen

det vara av särskild betydelse, att så många kvinnor som möjligt

hålla fast vid denna vana, då just dessa läkare torde lia den största möjlighet

att påverka kvinnorna i positiv riktning.

I detta sammanhang må återgivas det uttalandet av svenska landstingsförbundet,

att en utökning av antalet tjänsteläkare inom mödravården är

en nödvändig förutsättning för att dit förlagd rådgivning i sexualfrågor skall

få större betydelse.

Förslaget om allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet

har föranlett följande uttalande av Sveriges läkarförbund.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

36

Abortosedens yttersta orsak torde i flertalet fall vara att söka i den omständigheten,

att fostret avlats i en förbindelse, som icke varit tillräckligt

fast för att utgöra grunden för ett äktenskap. Den rikliga förekomsten av

könsförbindelser av detta slag är följden av en ändrad sexualmoralisk uppfattning,

som har sin främsta förklaring i allmänhetens förvillande genom

ett förytligande, fördummande och förråande inflytande av en osund press

och litteratur, genom filmens i många fall förflackande inverkan och genom

en kvasivetenskaplig propaganda örn det förment hälsovådliga för

såväl man som kvinna i att icke giva fritt utlopp för könsdriften. Här

krävas kraftåtgärder för att återföra vårt folk till en fördjupad insikt örn

individens livsansvar, till en allvarligare syn på tillvaron, till en torftigare

individuell livsförsel och högre målsättning. Vulgärpropagandan måste

effektivt stoppas och ersättas med en ansvarsmedveten samhällsbefordrande,

från allt förvärvsbegär frikopplad sexualhygienisk och sexualmoralisk

upplysningsverksamhet. Härvid räcker det icke med undervisning i

skolorna, spridande av broschyrer och föreläsningsverksamhet. Frågorna

äro av den vikt, att de kräva både positiva och negativa åtgärder för att

en ny och sundare syn på sexualfrågan skall prägla vårt folk.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet finner, att den sexuella upplysningsverksamheten

bör inriktas icke endast på ansvarskänsla inför sexuallivet

såsom av befolkningsutredningen framhålles utan även på ansvarskänsla

inför den egna personligheten och inför en kommande hembildning.

Skolöverstyrelsen anför, att de etiska synpunkterna alltid måste tillerkännas

en central plats i skolornas sexualundervisning. -— Samma uppfattninguttalas

av högerns centrala kvinnoråd.

Vad härefter angår befolkningsutredningens förslag om särskild individuell

rådgivning åt vuxna beträffande förebyggande

födelsekontroll ifrågasätta förste provinsialläkarna i Östergötlands,

Kronobergs, Blekinge, Älvsborgs och Västerbottens län, huruvida

det ur befolkningspolitisk synpunkt är tillrådligt, att rådgivningen får

den av utredningen föreslagna omfattningen. — Östergötlands läns landstmgs

förvaltningsutskott ställer sig synnerligen tveksamt till förslaget om

särskild preventivrådgivning, enär man har skäl betvivla, att denna rådgivning

kommer att få någon större betydelse ur abortprofylaktisk synpunkt.

Däremot har utskottet icke något att erinra mot att försöksverksamhet med

sådan rådgivning anordnas på lämplig plats.

Medicinalstyrelsen anför beträffande ifrågavarande rådgivning följande.

Utredningen har icke berört möjligheten av ekonomiskt statligt stöd för

redan i landets större städer befintliga eller eventuellt tillkommande speciella

rådgivningsbyråer drivna av kommuner eller organisationer. Styrelsen finner

detta dock böra övervägas för att icke de redan arbetande organen skola

upphöra och därmed den nya organisationen från början bliva alltför belastad.

Givetvis bör en förutsättning för statligt stöd åt dessa byråer vara

att de ställas under betryggande kontroll.

I övrigt torde rådgivningen för kvinnorna lämpligen kunna ske på sätt

som utredningen föreslagit men torde därjämte böra lämnas vid sjukhusens

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

37

mottagningar för kvinnosjukdomar och av tjänsteläkarna. Förslaget att den

kostnadsfria rådgivningen för männen skulle ske endast vid de manliga

poliklinikerna för könssjukdomar finner styrelsen däremot mycket olämpligt.

Det är av vikt att sexualupplysningen bland försvarets rekryter och

manskap på föreslaget sätt göres mera fullständig och effektiv. Därutöver

bör en lämplig upplysningsskrift tillhandahållas t. ex. på apoteken. Även

för männens vidkommande kommer härtill naturligtvis, då så erfordras,

möjligheten till individuell rådgivning genom tjänsteläkarna, såsom redan

nu torde förekomma i viss utsträckning.

Svenska läkaresällskapet finner förslaget, att preventivrådgivningen för

kvinnor skall förläggas till mödravårdscentraler och -stationer föga lämpligt.

Det kan nämligen knappast tänkas, att kvinnor begiva sig till en mottagning,

vars uppgift är allmänt känd såsom omfattande omvårdnad av

havande kvinnor, för att erhålla undervisning i förebyggande av havandeskap.

Redan tanken att inrangera sig bland väntande mödrar torde te sig

avskräckande för en kvinna, som önskar rådgivning i befruktningsförebyggande

syfte. Den lämpliga anordningen är enligt läkaresällskapets mening

att förlägga rådgivningen i födelsekontroll till de gynekologiska poliklinikerna

respektive lasarettsläkarnas öppna mottagningar vid lasaretten, örn

på orten icke finnes särskilt organ för dylik rådgivning, samt till mottagningarna

hos de i den öppna vården praktiserande läkarna. — Liknande

synpunkter, emellanåt med tillägg att denna rådgivning är främmande för

mödravårdens syfte, anföras i ett antal andra yttranden. Därvid föreslås

följande förläggning av rådgivningsverksamheten, nämligen av svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet till samma instanser som läkaresällskapet

förordat, av Sveriges läkarförbund till läkarnas enskilda mottagningar, av

länsstyrelsen i Västmanlands län, förste provinsialläkaren i Uppsala län samt

Värmlands och Västmanlands låns landstings förvaltningsutskott till tjänsteläkarmottagningar

och av förste provinsialläkaren i Norrbottens län till den

kuratorsinstitution för abortsökande, som utredningen föreslår skola inrättas.

—- Stadsfullmäktige i Malmö framhålla, att där gjorda erfarenheter utvisa, att

rådgivningen bör förläggas icke till den förebyggande mödravården utan

till särskilda rådgivningsbyråer. — Svenska stadsförbundet uttalar, att ifrågavarande

rådgivning icke bör påläggas mödravården som obligatorisk uppgift,

såvida det i annan ordning är sörjt härför.

Sveriges läkarförbund och svenska läkaresällskapet anse utredningens förslag,

alt preventivrådgivningen för män skulle meddelas vid de manliga

poliklinikerna för könssjukdomar, icke vara lämpligt. Männen äro som

regel tillräckligt upplysta beträffande dessa förhållanden. Skulle emellertid

ytterligare upplysning vara erforderlig i individuella fall, lämnas denna bäst

på läkarnas enskilda mottagningar.

Ungdomsvårdskommittén, riksförbundet för sexuell upplysning och svensk

kuratorsförening framhålla, att en effektiv rådgivning beträffande födelse
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

kontroll förutsätter obligatorisk undervisning i ämnet åt blivande läkare,

barnmorskor och sjuksköterskor.

Vad angår befolkningsutredningens förslag örn pre v enti v medelsförsäljningen

förklara apotekarsocietetens direktion samt centralstyrelserna

för Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmacevtförbund, att

de icke ha något att erinra mot att, därest statsmakterna anse det vara påkallat,

obligatorisk skyldighet införes för apoteken att tillhandahålla preventivmedel

enligt de riktlinjer, som uppdragits i betänkandet. — Medicinalstyrelsen

tillstyrker förslaget i denna del. I fråga om försäljningen av pessar

finner styrelsen likväl att det skulle vara ur flera synpunkter lämpligt

att sådana även tillhandahölles direkt i samband med rådgivningen, varigenom

det jämväl bleve möjligt att redan med gällande bestämmelser i

behövlig utsträckning till obemedlade och mindre bemedlade kvinnor kostnadsfritt

tilhandahålla och inpassa lämpliga pessar, vilket enligt styrelsens

mening skulle vara ägnat att i hög grad befordra syftet med rådgivningsverksamheten.

-— Riksförbundet för sexuell upplysning och en majoritet

inom ungdomsvårdskommittén finna det önskvärt, att preventivmedelsförsäljningen

på apotek sker även nattetid. — Statens priskontrollnämnd förklarar

sig ha uppmärksamheten riktad på prissättning och kvalitetskontroll

beträffande kondomer.

I övrigt förekomma i yttrandena inga väsentliga erinringar mot befolkningsutredningens

förslag i denna del.

Departementschefen.

Den medicinska sakkunskapen synes enig därom, att illegal abort är

förenad med väsentliga risker för kvinnans liv, hälsa och framtida fruktsamhet.

Ur olika synpunkter, icke minst befolkningspolitiska, torde därför

undvikande av havandeskap vara avgjort att föredraga framför havandeskap,

som leda till illegal abort. För att en sådan handlingsnorm skall vinna

tillämpning men även för att vid inträtt, icke önskat havandeskap kvinnan

skall förmås frambära barnet är det av största vikt, att en inom hela folket

utbredd kännedom förefinnes beträffande sexuella och därmed sammanhängande

frågor i allmänhet, förebyggande födelsekontroll och de med

illegal abort förenade riskerna. Då av verkställda undersökningar att döma

allmänhetens kunskaper i berörda ämnen ofta äro uppenbart otillräckliga,

föreslår befolkningsutredningen anordnandet av en effektiv upplysningsoch

rådgivningsverksamhet på området.

Även om den allmänna sexualhygieniska upplysningsverksamheten upptages

i förevarande sammanhang, synes klart att dess betydelse såsom

abortprofylaktiskt hjälpmedel icke får överdrivas vid utformningen av

verksamhetens innehåll. Verksamheten bör avse spridning av sakkännedom

beträffande de sexuella frågorna, väckande av ansvarskänsla och vilja

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

39

till ett värdigt sexualliv och skapande av fördragsamhet och vidsynthet i

fråga om sexuella förhållanden. Utredningen finner, att upplysning i dessa

ämnen bör meddelas dels åt det uppväxande släktet såsom skolundervisning

och dels åt vuxna i form av föreläsningar, kurser och studiecirklar

samt skrifter och tidningsartiklar. Inom såväl folk- och fortsättningsskolor

som högre läroanstalter har sexualundervisning på senare år påbörjats och

man torde i likhet med befolkningsutredningen våga räkna med att denna

undervisning kommer att i en nära framtid få tillfredsställande omfattning

och innehåll. Beträffande den allmänna sexualupplysningen för vuxna,

vilken bör utformas såsom en direkt fortsättning av sexualundervisningen

i skolorna, erinrar befolkningsutredningen om befolkningskommissionens

i dess betänkande i sexualfrågan framlagda förslag, att denna verksamhet

bör anförtros åt folkbildningsorganisationerna och att ett årligt belopp av

30 000 kronor bör ställas till skolöverstyrelsens förfogande att fördelas

mellan nämnda organisationer såsom bidrag till kostnaderna för verksamheten.

Obestridligen har en upplysningsverksamhet genom folkbildningsorganisationerna

förutsättningar att nå stora delar av vårt folk. Med hänsyn

till den erfarenhet dessa organisationer förvärvat beträffande likartade

uppgifter torde även genom deras handhavande av upplysningsverksamheten

garantier skapas för att en samtidigt saklig och lättillgänglig upplysning

kommer att meddelas. Jag förordar därför i likhet med befolkningsutredningen,

att det av befolkningskommissionen framlagda förslaget

i ämnet genomföres.

Den allmänna sexualupplysningsverksamheten bör såsom befolkningsutredningen

framhåller även ge kunskaper om förebyggande födelsekontroll.

Emellertid finner utredningen av behovet påkallat att särskild individuell

rådgivning i detta ämne anordnas för vuxna. Utredningen föreslår, att preventivrådgivningen

för kvinnor anordnas som ett led i den förebyggande

mödravården och således utan kostnad för den rådsökande meddelas vid

mödravårdscentraler och mödravårdsstationer. I motsats till ett antal remissinstanser

är jag av den uppfattningen, att en ansvarsmedveten preventivrådgivning

väl låter sig förenas med verksamheten i övrigt inom den förebyggande

mödravården. Enligt min mening torde vidare de farhågor vara överdrivna,

vilka i vissa yttranden uttalas för att en i fråga om födelsekontroll

rådsökande kvinna skulle avskräckas från att anlita en institution, avsedd i

huvudsak för rådgivning åt blivande mödrar. Jag biträder sålunda utredningens

förslag i denna del och ämnar, därest riksdagen icke framställer

erinran häremot, förorda av förslaget betingad ändring av kungörelsen

angående statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård. Erfarenheter

av till mödravården förlagd rådgivningsverksamhet torde böra avvaktas,

innan ställning tages till förslaget, att kostnadsfri preventivrådgivning

för kvinnor skall meddelas även vid sjukhusens gynekologmottagningar

och av tjänsteläkare. Vad härefter angår preventivrådgivningen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majrts proposition nr 369.

för män torde denna kunna väsentligen meddelas i samband med en ansvarsstärkande,

mera omfattande sexualupplysning bland försvarets rekryter och

manskap. Den ytterligare rådgivning som kan'' visa sig erforderlig torde i

enlighet med befolkningsutredningens förslag böra lämnas kostnadsfritt

vid de manliga poliklinikerna för könssjukdomar. — Uppenbart är, att de

personer som skola handhava ifrågavarande rådgivning själva måste äga

tillräckliga insikter i ämnet. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen

att vidtaga erforderliga åtgärder i denna del.

Förekomsten av särskilda, av kommuner eller organisationer drivna

sexualhygieniska rådgivningsbyråer kan givetvis komma att påverka omfattningen

av den i det föregående berörda preventivrådgivningen. Emellertid

är jag icke beredd att föreslå statsbidrag till anordnande och drift av

sådana byråer.

Befolkningsutredningen påpekar, att preventivrådgivningen måste för att

syftet med densamma skall vinnas kombineras med en prisreduktion beträffande

preventivmedlen. Utredningen upptager därför ett tidigare förslag,

att apoteken skola vara skyldiga men icke ensamberättigade att försälja

preventivmedel. Genom konkurrens från apoteken skulle prissättningen

i den fria handeln kunna påverkas. Även andra fördelar skulle

kunna erhållas genom den föreslagna anordningen. Sålunda skulle hemlighetsfullheten

kring preventivmedlen kunna brytas och preventivmedelshandeln

komma att ske under mera tillfredsställande former. Utredningen

föreslår en begränsning av berörda skyldighet till ordinarie expeditionstid på

vardag. Jag ansluter mig till ifrågavarande förslag, vilket lämnats utan erinran

av apotekarorganisationerna. Föreskrifter i ämnet torde få utfärdas av

Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till den genom verkställda undersökningar konstaterade

okunnigheten hos abortsökande kvinnor örn de med illegal abort förenade

riskerna och om samhällets hjälpåtgärder till förmån för blivande mödrar

förordar befolkningsutredningen, att en omfattande och verklighetstrogen

upplysningsverksamhet i dessa ämnen igångsättes. Givet är att sådan upplysning

bör meddelas i olika sammanhang. Här må endast erinras om att den

bör ingå som ett led i den allmänna sexualupplysningen. Befolkningsutredningen

rekommenderar vidare utgivande av en för masspridning avsedd folkskrift

i abortfrågan. Då det synes vara av särskild betydelse att upplysning i

abortfrågan och därmed sammanhängande spörsmål meddelas i saklig och

samtidigt lättillgänglig form förordar jag, att åtgärd vidtages i enlighet

med rekommendationen. Denna upplysningsverksamhet torde emellertid

för vinnande av erfarenhet böra bedrivas i etapper. I första hand synes

man böra anlita huvudsakligen följande distributionsvägar för skriftens utsändande,

nämligen beträffande ungdom de skolformer inom vilka mera kvalificerad

sexualundervisning meddelas, i fråga om de vuxna kvinnorna läsa
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

41

rettens gynekologmottagningar, mödravårdsinstitutionerna, kuratorerna för

abortsökande, tjänsteläkare och privatpraktiserande läkare samt beträffande

de vuxna männen försvaret i samband med där förekommande preventivrådgivning.

För att avsedd effektivitet skall ernås måste givetvis skriftens

distribution ske fortlöpande. Härav följer, att kostnaderna för denna

upplysningsverksamhet icke äro av engångsnatur utan återkomma med

vissa intervaller. Emellertid kan man utgå från att kostnaderna i samband

med verksamhetens igångsättande komma att bli väsentligt större än därefter

uppkommande kostnader. Inom medicinalstyrelsen, vilken torde böra

erhålla uppdrag att ombesörja skriftens avfattande, tryckning och distribution,

uppskattas berörda förstahandskostnader till 10 000 kronor.

Vad slutligen angår den allmänna opinionens inställning till de ogifta

mödrarna framhåller befolkningsutredningen att man bör söka med olika

medel bl. a. upplysningsverksamhet påskynda den förändring mot större

tolerans som under senare tid kunnat iakttagas. Jag vill instämma i det

av utredningen uttalade starka ogillandet av den hårda press som samhälleliga

organ emellanåt utöva mot ogifta blivande mödrar inom de s. k.

ömtåliga yrkena.

Kostnadsfri havandeskapsdiagnos.

Befolkningsutredningen.

Utredningen framhåller, att förutsättningen för att den i det föregående

föreslagna upplysnings- och rådgivningsverksamheten beträffande riskerna

vid illegal abort och samhällets hjälpmöjligheter skall få avsedd abortförebyggande

verkan är, att den når den gravida kvinna, som överväger

att fördriva sitt foster, vid rätt tidpunkt. Känt är, att den beträffande

abortbeslutet mest kritiska tiden under havandeskapet inträffar från den

dag kvinnan blivit övertygad örn att hon är gravid fram till tredje eller

fjärde månaden. Så tidigt som möjligt under denna period bör hon komma

i kontakt med den aborlprofylaktiska verksamheten. Utredningen finner

uppenbart, att det mest ändamålsenliga är att etablera denna kontakt

redan vid diagnosen av havandeskapet, vilket bäst torde kunna ske

genom en av samhället anordnad kostnadsfri havandeskapsdiagnos. Härom

anför utredningen huvudsakligen följande.

Givetvis vore det mest önskvärt, örn den kostnadsfria havandeskapsdiagnosen

omedelbart kunde införas på samtliga de samhälleliga institutioner

vilka kvinnor kunna tänkas besöka på grund av misstanke om inträtt

havandeskap, d. v. s. tjänsteläkarmottagningarna, sjukhusens öppna

mottagningar samt mödravårdscentraler och -stationer. Svårigheten att beräkna

den omfattning en sådan verksamhet kommer att få gör emellertid

att man till att börja med, innan närmare erfarenheter vunnits, torde böra

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

inskränka sig till att igångsätta verksamheten endast på någon av nämnda

institutioner. Frågans naturliga sammanhang med samhällets strävan att

få alla gravida kvinnor under läkarkontroll och läkarvård på mödravårdscentraler

och -stationer har föranlett utredningen att föreslå att kostnadsfri

havandeskapsdiagnos till en början införes som ett led i den förebyggande

mödravården. Utredningen är dock angelägen att betona, att detta

endast bör vara en provisorisk anordning, och att önskemålet om införande

av den fria havandeskapsdiagnosen även på poliklinikerna och tjänsteläkarmottagningarna

hela tiden bör hållas i minnet. Åt medicinalstyrelsen bör

överlämnas att följa verksamhetens utveckling och vid lämplig tidpunkt

föreslå en sådan utvidgning av densamma.

Normalmetoden för fastställande av havandeskap är den manuella genom

palpation. Denna kräver icke gynekologisk specialutbildning utan kan utföras

även av annan erfaren läkare, ehuru den tränade specialisten givetvis

kan ställa en tidigare och säkrare diagnos än den icke specialutbildade. I

de flesta fall torde med den manuella metoden havandeskapet kunna fastställas

inom en fullt tillfredsställande tidrymd efter dess begynnelse. Skulle

någon kvinna önska en havandeskapsdiagnos så kort tid efter utebliven

reglering att en säker diagnos icke kan ställas med denna metod är detta

från abortprofylaktisk synpunkt snarare till fördel än till nackdel. Visar

hon sig upprörd över sitt förmodade havandeskap, har läkaren möjlighet

att lugna henne, hjälpa henne till rätta samt ställa henne tillbaka för förnyat

besök. Läkaren har på så sätt fått henne under en viss kontroll.

Under vissa förhållanden kan det emellertid för en kvinna anses synnerligen

önskvärt att få en så snabb och säker diagnos som möjligt. För att

tillfredsställa detta behov har under senare år en annan metod kommit allt

mer till användning, nämligen den s. k. gravidiletsreaktionen på urin enligt

Aschheim-Zondeks eller Friedman-Schneiders metod, vilken ger en hög

grad av säkerhet och tillåter en diagnos redan tio till fjorton dagar efter

regleringens upphörande. Graviditetsreaktion utföres för närvarande enligt

uppgifter från medicinalstyrelsen på åtta laboratorier i landet. Kostnaden

för ett dylikt prov uppgår i regel till omkring tio kronor, och även

örn metoden tages i bruk i betydligt större omfattning än för närvarande,

kommer den att bli dyr, då den kräver djurstallar och specialutbildad personal.

Det kan därför ej tänkas att den göres till normalmetod för havandeskapsdiagnosen.

Det ligger emellertid helt i linje med de skäl, som utredningen här angivit

för införande av kostnadsfri havandeskapsdiagnos enligt den vanliga

manuella metoden, att även diskutera möjlighet i vissa fall till kostnadsfri

graviditetsreaktion. Givetvis kan detta endast få ske under läkarkontroll.

En ändamålsenlig lösning av denna fråga synes utredningen vara att lämna

avgörandet om vilken metod som bör användas till mödravårdscentralens

eller mödravårdsstationens läkare. Uppsöker en kvinna denne med anhållan

örn havandeskapsdiagnos och han anser förhållandena vara sådana, att

snabb diagnos är nödvändig och graviditetsreaktion alltså bör komma till

användning, så bör möjlighet härtill även finnas.

Det praktiska förfaringssättet härvidlag har utredningen tänkt sig sålunda,

alt genom mödravårdscentralens respektive -stationens läkare provet

insändes till något av de laboratorier, som utföra graviditetsreaktioner och

som godkänts härför av medicinalstyrelsen. Meddelandet huruvida havandeskap

föreligger eller ej går sedan åter till läkaren, som har att framlämna

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

det till kvinnan. Härigenom kommer han att stå i upprepad kontakt med

henne och kan vara henne till den hjälp, som kan behövas.

Ersättningen till laboratorierna för utförda graviditetsprov synes helt

böra utgå av statsmedel, då verksamheten är att betrakta som ett led i den

förebyggande mödravården och det ej torde finnas någon anledning att

lägga del av kostnaden på landsting eller kommun. Förslagsvis en gång

varje kvartal skola laboratorierna insända redovisning över utförda prov

till medicinalstyrelsen, varefter ersättning härför enligt av styrelsen efter

överenskommelse med laboratorierna fastställd taxa utbetalas i efterskott.

Med ledning av uppgifter från ifrågavarande laboratorier örn antalet utförda

undersökningar under senare tid uppskattar utredningen antalet kostnadsfria

graviditetsreaktioner under de första åren till 10 000 per år. Taxan

kan knappast beräknas bli väsentligt lägre än 10 kronor för varje undersökning.

Årliga kostnaden för statsverket skulle således uppgå lill 100 000

kronor, vilket belopp såsom förslagsanslag borde ställas till medicinalstyrelsens

förfogande.

Om den abortprofylaktiska motiveringen till den kostnadsfria havandeskapsdiagnosen

skall bliva fullvärdig, fordras att läkaren på mödravårdscentralen

eller -stationen ej mekaniskt fastställer huruvida havandeskap

föreligger eller ej utan även härvid noggrant studerar den hjälpsökande

kvinnans reaktion på meddelandet härom. Givetvis skall i de fall av föreliggande

havandeskap, där kvinnan omedelbart uttalar en abortönskan, den

samhällets abortprofylaktiska apparat, som i det följande föreslås inrättad,

träda i verksamhet, men även i sådana fall, där kvinnan ej nämner ordet

abort men visar en påtaglig förtvivlan och upprördhet över havandeskapet,

skall läkaren anvisa henne de hjälpmöjligheter, som samhället erbjuder.

Örn havandeskap ej föreligger, bör läkaren undersöka orsakerna till den

uteblivna regleringen — i de flesta fall ängslan att havandeskap inträtt —

samt då skäl härtill finnas lämna kvinnan rådgivning örn förebyggande

födelsekontroll. Endast genom denna positiva verksamhet från läkarens

sida kan den kostnadsfria havandeskapsdiagnosen komma att fylla sin avsedda

funktion. Utredningen är emellertid övertygad om att den i så fall

kommer att vara ett viktigt led i kampen mot aborterna.

Yttranden.

Medicinalstyrelsen förklarar, att styrelsen icke känner sig övertygad om

nödvändigheten och lämpligheten av att den kostnadsfria havandeskapsdiagnosen

ens till en början begränsas till mödravårdsinstitutionerna. Det

måste nämligen för huvudparten av detta klientel te sig föga tilltalande

att vid misstanke om havandeskap för den första undersökningen endast

lia tillgång till en offentlig mottagning, som uteslutande är avsedd för havande

kvinnor. Styrelsen anser därför, att man redan från början bör inställa

organisationen på alt tillgång till fri havandeskapsdiagnos skall finnas

även såväl hos tjänsteläkarna och de privata specialisterna i den öppna

vården som vid sjukhusens öppna mottagningar. Det torde icke vara förenat

med några större svårigheter att ordna med det allmännas ersättning

till läkarna härför på liknande sätt som genomförts för diagnosen och behandlingen

av de könssjuka, varigenom någon avsevärd kostnadsökning

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

utöver den av utredningen beräknade ej torde behöva uppkomma, därest

utredningens anvisningar för diagnosens ställande följas. Med denna styrelsens

inställning följer även, att den av utredningen föreslagna kuratorsinstitutionen

måste anpassas härefter, så att direkt kontakt kan hållas mellan

kuratorn, läkaren och klienten i samtliga de fall, där havandeskap

konstateras och behov av rådgivning och hjälp föreligger.

Sveriges läkarförbund framhåller, att det icke kan tänkas vara lockande

för en kvinna i abortsituation att uppsöka en mödravårdscentral, då ju

redan hennes uppträdande på en sådan påsätter henne etiketten havande,

något som hon säkerligen till varje pris söker undvika. Förbundet föreslår,

att kvinnan får sitt eventuella havandeskap diagnostiserat på eller genom

förmedling av läkares enskilda mottagning. Med liknande motivering förorda

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet samt svenska läkaresällskapet

havandeskapsdiagnosens förläggning till gynekologiska polikliniker

samt lasaretts- och andra tjänsteläkarmottagningar, förste provinsialläkaren

i Blekinge län till läkarnas privata mottagningar, Malmöhus läns landstings

hälso- och sjukvårdsberedning till sjukhusens polikliniker och förste provinsialläkaren

i Malmöhus län till den av befolkningsutredningen föreslagna

kuratorsinstitutionen.

Statskontoret uttalar den meningen, att statsverket bör bestrida kostnaden

för laboratoriemässig havandeskapsdiagnos endast då kvinnan är mindre

bemedlad. Då det synes som om kostnaden vid en centraliserad verksamhet

i statens regi kunde i viss omfattning nedbringas, förordar statskontoret,

att undersökningsverksamheten — i den mån statsverket skall bekosta

proven •— anknytes till statens bakteriologiska laboratorium. Med nu

nämnda anordningar kan enligt statskontorets uppfattning anslaget för

ändamålet väsentligt begränsas.

Förste provinsialläkaren i Älvsborgs län finner den laboratoriemässiga

diagnosen i detta sammanhang vara av ringa värde, enär läkaren icke kommer

i kontakt med patienten och får tillfälle att personligen påverka denna

på samma sätt som vid annan havandeskapsdiagnos. Den laboratoriemässiga

diagnosen bör därför icke vara kostnadsfri.

Departementschefen.

Erfarenheten synes ge vid handen, att risken för att en kvinna tillgriper

abort som utväg ur sina svårigheter, är störst under havandeskapets första tid.

Av denna anledning är det angeläget, att hon på ett så tidigt stadium av sitt

havandeskap som möjligt kommer i kontakt med samhällets abortförebyggande

verksamhet. Det är i själva verket ett av huvudproblemen i förevarande

verksamhet att uppnå denna kontakt. Befolkningsutredningen anser, att en

ökad möjlighet härför skulle vinnas genom att samhäbet ställde kostnadsfri

havandeskapsdiagnos till kvinnornas förfogande. Utredningen föreslår, att

denna diagnostiska verksamhet till en början förlägges till mödravårdscentraler

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

45

och mödravårdsstationer såsom ett led i den förebyggande mödravården. Emellertid

betonar utredningen önskvärdheten av att sådan diagnos, sedan viss

erfarenhet vunnits, införes även vid andra samhälleliga institutioner, vilka

kvinnor besöka vid misstanke om havandeskap, nämligen polikliniker och

tjänsteläkarmottagningar.

Utredningen anser, att av de båda metoderna för havandeskapsdiagnos •—

den manuella och den laboratoriemässiga — den manuella bör som regel

ifrågakomma i första hand. Skälet härtill vore, att denna icke kräver särskilda

tekniska kostnader och att den ger möjlighet till upprepad kontakt mellan

kvinnan och den undersökande läkaren. Den laboratoriemässiga diagnosen bör

emellertid i fall, då det är angeläget att snabbt få diagnos ställd, få komma

lill användning. Utredningen finner, att kostnaderna för laboratorieundersökningarna

helt böra bestridas av staten, och uppskattar sagda kostnader till

100 000 kronor per år.

De i remissyttrandena gjorda erinringarna mot befolkningsutredningens förslag

i denna del avse huvudsakligen förläggningen av den kostnadsfria havandeskapsdiagnosen.

Sålunda uttalas, att denna diagnos icke bör knytas till den

förebyggande mödravården, då det för en kvinna, som misstänker att hon

råkat i ett icke önskat havandeskap, icke skulle vara lockande att inställa sig

på mödravårdsinstitutionen och därmed för utomstående uppenbara sin misstanke.

För egen del finner jag i likhet med befolkningsutredningen, att den kostnadsfria

havandeskapsdiagnosen bör i första hand''förläggas till de institutioner

vilka ha till uppgift att ur medicinsk synpunkt utöva kontroll över och bereda

vård åt havande kvinnor i allmänhet eller således till mödravårdscentraler

och mödravårdsstationer. Emellertid är jag medveten om att farhågorna för

att den abortförebyggande verksamheten vid en sådan anordning icke erhåller

tillfredsställande kontakt med de abortsökande kvinnorna kunna vara

berättigade. Den till mödravården knutna kostnadsfria havandeskapsdiagnosen

får därför betraktas som en försöksverksamhet. Av erfarenheterna från denna

får bli beroende, hur de organisatoriska spörsmålen beträffande sagda diagnos

skola mera slutgiltigt lösas. Det bör ankomma på medicinalstyrelsen i egenskap

av tillsynsmyndighet för mödravården att med uppmärksamhet följa ifrågavarande

verksamhet och avgiva förslag till sådana åtgärder beträffande denna,

som kunna ur olika synpunkter vara erforderliga.

Havandeskapsdiagnosens förläggning till den förebyggande mödravården

medför givetvis, att utgifterna från förslagsanslagen till bidrag till avlöningar

m. m. inom förebyggande mödra- och barnavård och till bidrag till resor i

förebyggande mödra- och barnavård komma att i viss omfattning stiga. Nytillkommande

kostnader, för vilkas gäldande särskilda anslagsmedel måste

begäras, inskränka sig till ersättningen till laboratorierna för undersökning av

graviditetsprov. Det tillkommer medicinalstyrelsen att tillvarataga de möjligheter

till nedbringande av laboratoriekostnaderna, som centralisering eller andra

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

anordningar beträffande provundersökningen erbjuda. Tills vidare torde befolkningsutredningens

uppskattning av dessa kostnader — 100 000 kronor för

år — få godtagas.

Sociala kuratorer för det abortsökande klientelet.

Befolkningsutredningen.

Befolkningsutredningen karakteriserar det nuvarande läget för de aborlsökande

kvinnorna på följande sätt.

De flesta kvinnor stå ensamma och hjälplösa i abortsituationen. Under den

period av havandeskapet, då de i särskilt hög grad ha behov av råd, hjälp och

stöd, mötas de ofta av en oförstående omgivning. De som uppsöka läkare med

den abortönskan, som situationen framdrivit hos dem, få ett avslag på sin anhållan,

som troligen i flertalet fall icke följes av positiv hjä''p och uppmuntran.

De korta läkarbesöken utgöra i regel den enda kontakten med ett samhälle,

om vars dock existerande hjälpmöjligheter i övrigt flertalet kvinnor i denna

situation synbarligen ha mycket ofullständig, om ens någon kunskap. Någon

ordnad och allmänt spridd upplysning härom eller om de risker, som äro

förbundna med den provocerade och i all synnerhet illegala aborten finnes

icke, ej heller ha de erhållit en systematisk, vederhäftig och klok upplysning

i sexualhygieniska frågor. Resultatet blir i ett mycket stort antal fall en illegal

abort.

Utredningen finner med hänsyn till det anförda uppenbart, att man, för att

helt förändra de abortsökande kvinnornas situation, vid sidan av den allmänt

bedrivna upplysningsverksamheten i sexualhygieniska frågor, inbegripet olika

aspekter av abortfrågan, den speciella rådgivningsverksamheten för bruk av

antikonceptionella medel samt den kostnadsfria havandeskapsdiagnosen bör

kopp’a in en personligt utformad och präglad rådgivning till de kvinnor, som

råkat i ett icke önskat havandeskap och härav drivits till en abortönskan. Lika

uppenbart är — fortsätter utredningen -—• att denna personliga rådgivning

måste sättas in så snart som möjligt efter diagnosen av havandeskapet, under

den kritiska period, då abortönskan är mest intensiv. Härigenom skulle från

samhällets sida en målmedveten strävan inriktas på att få den kontakt med

kvinnorna i abortsituation, som är första förutsättningen för att hindra dem

att verkställa sina avsikter.

För erfarenheterna av dylik rådgivning i utlandet och i Sverige lämnar utredningen

å sid. 163—168 i betänkandet en redogörelse, till vilken hänvisning

torde få ske. Framhållas må, att sedan år 1937 rådgivning för abortsökande

kvinnor varit anordnad på riksförbundets för sexuell upplysning stockholmsbyrå.

Under tiden 1 januari 1940—1 november 1941 bedrevs denna rådgivning

av en särskild av sjukhusdirektionen i Stockholm anställd kurator, som ställdes

till byråns förfogande för en förmiddags- och en kvällsmottagning i veckan.

Sedan Stockholms stad därpå öppnat egen rådgivningsbyrå för de abortsökande

kvinnorna, anställde riksförbundet ytterligare två kuratorer. Den tidi
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

47

gare på riksförbundets stockholmsbyrå, numera på Stockholms stads rådgivningsbyrå

verksamma kuratorn, fru Lis Lagercrantz-Asklund har lämnat en

redogörelse för sin verksamhet och resultaten av denna, vilken som bilaga 7 är

fogad till betänkandet.

Utredningen förklarar, alt de undersökningar, som verkställts rörande den

abortsökande kvinnans situation och reaktionssätt på denna, samt de resultat i

kampen mot aborterna, som nåtts genom den på privat och kommunalt initiativ

igångsatta kuratorsverksamheten i Stockholm, ha bibringat utredningen

den bestämda uppfattningen, att en sådan kuratorsverksamhet är förtjänt av

att utbyggas och ges statligt stöd.

Verksamheten bör — fortsätter utredningen — bedrivas genom en institution,

vid vilken tjänstgöra en läkare som »specialist» på abortfrågor och

en eller flera kuratorer. Utredningen förutsätter, att kuratorerna skola vara

kvinnor. Beträffande sättet för att åvägabringa kontakt mellan den abortsökande

kvinnan och nämnda institution anför utredningen följande.

I flertalet fall torde i fortsättningen liksom hittills samhällets första personliga

kontakt med den abortsökande kvinnan komma till stånd genom att

hon uppsöker en läkare med en framställning om abort. Ofta sammanfaller

tidpunkten härför med läkarbesöket för att få ställt havandeskapsdiagnos;

detta kommer med säkerhet att än ytterligare bli fallet, om den av utredningen

föreslagna kostnadsfria havandeskapsdiagnosen genomföres.

Givetvis händer det icke alltför sällan, att efter en framställd abortbegäran

den konsulterande läkaren kan anse förutsättningar finnas för en abort på

medicinsk, eugenisk eller humanitär indikation. I sådana fall har han att enligt

lagen om avbrytande av havandeskap (SFS 1938: 318) och tillämpningsföreskrifterna

till denna (SFS 1938:571) låta ärendet gå vidare. Alla andra abortsökande

kvinnor, vilka uppge ekonomiska, sociala eller personliga motiv för

sin begäran eller beträffande vilka möjligheten av abort på blandat socialmedicinsk

indikation kan tänkas föreligga, böra av läkaren hänvisas till kuratorsinstitutionen,

och detta givetvis vare sig undersökningen varit kostnadsfri

eller ej. Det förefaller emellertid icke rimligt att ålägga läkaren — det må vara

en tjänsteläkare, annan anställd läkare eller privatpraktiserande läkare — skyldighet

att remittera fallen till kuratorsinstitutionen, framför aUt innan denna

nått sin fidla utbyggnad. De läkare, som anse sig i stånd att behandla abortärendena

fullt tillfredsställande på egen hand, skola även ha rätt att göra

detta. Det må framhållas, att det finns en hel del läkare, kanske framför allt

tjänsteläkare, som lia en sådan förtrogenhet med sina patienters personliga

beskaffenhet och mdjöförhållanden, alt de äro synnerligen väl skickade att

hjälpa dessa till rätta i den förtvivlade situation, som har framskapat deras

abortönskan. Det troliga är emellertid, ali de flesta läkare med tillfredsställelse

komme att begagna sig av möjligheten att sända de abortsökande vidare, dä

de känna sig sakna såväl tid som kompetens alt pröva deras ekonomiska och

sociala läge. Det torde därför vara tillräckligt, örn medicinalstyrelsen i cirkulär

till alla landels kikare starkt understryker det önskvärda i att abort fåken

hänvisas vidare lill kuratorsinstitutionen. Fiirst örn det mot förmodan skulle

visa sig, att läkarna i större utsträckning underlåta att göra detta, bör denna

fråga tågås under omprövning. Det viktiga är alt ingen kvinna, som fram
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

ställer en aldrig så vag abortbegäran utan att klara indikationer för abort föreligger,

av läkaren erhåller avslag på sin begäran och därefter lämnas vind för

våg. I de flesta fall bär en sådan kvinnas väg direkt till kvacksalvaraborten.

Beträffande de fall, där legal abort på blandat social-medicinsk indikation

kan tänkas vara möjlig, fäster utredningen emellertid så stor vikt vid att en

sakkunnig utredning av den abortsökande kvinnans ekonomiska och sociala

förhållanden företages, att utredningen anser sig böra föreslå skyldighet folden

först konsulterade läkaren att hänvisa henne till kuratorsinstitutionen.

Detta kan givetvis endast ske, då sådan institution finnes inom landstingsområdet.

Hänvisningen till kuratorsinstitutionen kan lämpligen ske på så sätt att

läkaren upplyser den abortsökande kvinnan örn att han själv icke kan eller

önskar taga ställning till hennes begäran, men att han skulle vilja sända henne

vidare till en »specialist», som har möjlighet att grundligt pröva hennes ärende.

Även om läkaren anser ett ingrepp alldeles uteslutet, bör han icke vara den,

som ger kvinnan besked härom, örn han icke — såsom förut framhållits — är

i stånd att samtidigt ge henne den i hennes situation nödvändiga hjälpen. Del

hör vara kuratorsinstitutionen, som har att göra detta. Denna institution —

eller från kvinnans synpunkt »specialisten», emedan hon på detta stadium

endast vill tänka sig kontakt med någon i stånd att utföra ett abortingrepp,

alltså en läkare — bör i hennes ögon vara utrustad med större kompetens ali

avgöra hennes ärende.

En förutsättning för att kuratorsverksamheten skall nå den effekt som avses

är, att kuratorn kommer i kontakt med klientelet. Örn svårigheterna härvidlag

anför utredningen följande.

Av erfarenheterna från verksamheten vid rådgivningsbyrån för abortsökande

kvinnor i Stockholm framgår, att mångå kvinnor, som av läkare remitterats

till kuratorn, aldrig infunno sig vid hennes mottagning, främst antagligen därför

att de insågo, att de ej heller hos henne skulle få »hjälp». Även om det

måste anses mindre tilltalande att ge kuratorsinstitutionen sken av att vara den

som kan »hjälpa» till abort, kan man ej bortse ifrån att placeringen av en

läkare där i hög grad ökar sannolikheten av att en abortsökande kvinna efter

hänvisning av den först konsulterade läkaren verkligen uppsöker institutionen.

Erfarenheten har vidare visat, att läkaren bör ge patienten en skriftlig remiss

till »specialisten», isom hon själv skall framlämna, då hon därigenom känner

ett visst ansvar för att även göra detta.

Utredningen anser sig emellertid böra räkna med dels att med införande

av kostnadsfri havandeskapsdiagnos abortklientelet i växande omfattning kommer

att söka läkare härför, dels att om kuratorsinstitutionen skötes på rätt sätt

och kunskap örn denna sprider sig en hel del kvinnor komma att vända sig

direkt dit.

1 den härefter följande redogörelsen för ku ra tor institutionens

arbetsuppgifter framhåller utredningen, att till institutionen knuten

läkare, den s. k. specialisten på abortfrågor, och kurator skola intimt samarbeta

med varandra. Specialistens uppgift blir att taga emot abortfallen för

undersökning. Denna bör i första hand avse frågan, huruvida indikation

för legal abort föreligger. Därest detta synes vara fallet, handlar läkaren i

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

•

enlighet med i författning eller eljest meddelade bestämmelser om avbrytande

av havandeskap. Varje besökare på institutionen, som saknar uppenbara

indikationer för legal abort eller för vilken sådan abort på blandat

social-medicinsk indikation är tänkbar, hänvisas vidare till kuratorn. Hennes

uppgifter bli:

1. att verkställa utredningar rörande de abortsökande kvinnornas ekonomiska,

sociala och personliga förhållanden och i de fall, där legal abort på

blandat social-medicinsk indikation eller abort på annan indikation, där sociala

miljöförhållanden spela in, kan anses tänkbar, avge yttranden över fallets

ekonomiska, sociala och personliga aspekter;

2. att i fall, då legal abort under inga förhållanden är tänkbar:

a) lämna personlig hjälp och stöd till kvinnan i fråga;

b) bistå med förmedling av alla former av samhällshjälp;

c) i intimt samarbete med arbetsförmedlingstjänstemännen för partiellt arbetsföra

och annan svårplacerad arbetskraft ge hjälp i fråga örn anställning

och arbete såväl före som efter förlossningen;

d) med lill hennes förfogande ställda särskilda medel tillgodose överhängande

hjälpbehov.

Utredningen framhåller vidare, att det första villkoret för alt kuratorns

arbete skall ge gott resultat är, att den abortsökande kvinnan under inga omständigheter

får en känsla av att kuratorsinstitutionen kommit till som en

övervakningsåtgärd och ett definitivt hinder för hennes abortsträvanden. Den

måhända viktigaste uppgiften för kuratorn, anför utredningen, är att få de

abortsökande kvinnorna att känna, att de i kuratorn ha ett personligt stöd och

en vän, som ger sig god lid att lyssna till deras problem och bekymmer. Det har

i den hittills pågående kuratorsverksamheten visat sig, alt de kunna komma

tillbaka till mottagningarna upprepade gånger enbart för att få tala ut ordentligt

och genom en förstående medmänniska få den isolering med sitt problem

bruten, i vilken så många av dem leva. Kuratorn har här rika tillfällen att

reda ut svårigheterna för sina klienter, dämpa de upprörda känslor, som behärska

dem och avleda den besinningslösa desperation, som är så karakteristisk

för detta stadium av havandeskapet. Enbart genom att vid den första kontakten

med klienterna vinna tid, få dem att uppskjuta abortbeslutets förverkligande

har kuratorn lyckats till hälften i sin uppgift. Sedan en tid gått och

den rent desperata stämningen försvunnit, äro de nämligen betydligt mer tillgängliga

för sakliga argument och hela problemställningen ter sig för dem

avsevärt enklare och mindre ödesdiger.

Utredningen erinrar vidare örn alt under den första havandeskapsperioden

relativt enkelt avhjälpta ekonomiska bekymmer kunna för kvinnorna te sig

omöjliga alt komma till rätta med och bli kraftigt verkande abortmotiv. Det

skulle därför vara av betydelse för kuratorns arbete, örn till hennes förfogande

ställdes medel, avsedda att tillgodose sådana överhängande hjälpbehov. Härom

anför utredningen ytterligare följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. I sand. Nr 369.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Mcij.ts proposition nr 369.

Det karakteristiska för det sätt, varpå medlen skola användas, skall vara

den snabbhet och frihet från varje form av byråkrati, med vilken de skola

mota de förefintliga eller uppkommande hjälpbehoven. Det kan måhända invändas,

att denna kuratorns möjlighet alt snabbt och utan formaliteter ekonomiskt

bistå abortsökande kvinnor skulle kunna locka många att utge sig som

sådana för att bli delaktiga av hjälpen. Emellertid förutsättes, att den grundlighet,

varmed kuratorn skall sätta sig in i varje klients situation och söka

nå fram till förståelse av hennes tanke- och reaktionssätt skall utgöra tillräcklig

säkerhet för att den ekonomiska hjälpen icke skall missbrukas utan komma

i rätta händer. Den invändningen kunde kanske även resas, att det ej överensstämmer

med vad som är brukligt inom svensk socialvård att överlåta

beslutanderätt över och förvaltning av statsmedel till en enda tjänsteman i hultoms

ställning. Att införa någon form av rådgivande, beslutande eller kontrollerande

nämnd vid kuratorns sida vore emellertid att beröva hjälpform.ei

dess viktigaste drag, nämligen dess spontana och snabba karaktär.

Utredningen påpekar, att redan nu ett dylikt förfaringssätt i mindre skala

tillämpas på sina håll inom den svenska socialvården, nämligen inom hjälpverksamheten

för psykiskt sjuka.

På grundval av sålunda redan existerande erfarenheter om denna form av

ekonomisk hjälpverksamhet anser sig utredningen kunna föreslå, att medel

ställas till kuratorns förfogande för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov

hos abortsökande kvinnor. Då utredningen icke ansett sig vilja riskera, att

någon kurator ställes utan denna värdefulla hjälpmöjlighet, vilket skulle

kunna ske, örn det överlämnades åt kuratorsinstitutionens huvudmän eller

annan myndighet att bestämma om medlens utanordning, föreslår utredningen,

att dessa medel i likhet med moderskapspenningen och mödrahjälpen helt tillhandahållas

av staten. Beträffande medlens användning anför utredningen

följande.

Några bestämda regler och anvisningar för medlens användning, såsom fastställande

av ett högsta belopp för varje klient, en övre inkomstgräns, de behov

som 1''å medräknas m. m., synes icke böra komma i fråga. Medlen böra överlämnas

till kuratorns disposition utan andra inskränkningar än att hon bör

i fråga om större summor samråda med institutionens läkare samt omedelbart

efter utbetalningen av varje ans''ag för denne anmäla och motivera detta. Så

långt det är möjligt skall hon göra utbetalningen till en bestämd person eller

firma för ett visst bestämt ändamål och icke ge den abortsökande kvinnan kontanta

medel i handen, som för denna skulle kunna vara en frestelse till att

uppsöka en abortör. Givetvis kan det i vissa situationer visa sig vara nödvändigt

att överlämna kontant hjälp till den abortsökande, så exempelvis örn hon

genom besöket eller besöken hos kuratorn gått miste om arbetsförtjänst, vilken

enligt kuratorns uppfattning bör ersättas med hjälp av dessa medel. Det måste

här bli kuratorns sak att, med den intima kännedom hon förutsättes skola

erhålla örn sina klienter, avgöra i vilka former hjälpen bör utgå i varje särskilt

fall.

Utredningen föreslår, att hjälpverksamheten skall stå under överinseende av

medicinalstyrelsen, som fastställer formerna för utbetalning och redovisning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition nr 369.

51

Utredningen betecknar verksamheten som försöksverksamhet och förordar,

att i avbidan på närmare erfarenhet ett belopp av 4 000 kronor för år ställes

till kuratorns förfogande för ändamålet.

Å sid. 176—178 upptager befolkningsutredningen frågan om kurator sinstitutionens

organisation till principiell behandling. Utredningen

säger sig finna det ur många synpunkter naturligt att anknyta denna institution

till den förebyggande mödravården, vilken redan existerar och till

vilken, om utredningens förslag på denna punkt realiseras, ett stort antal

kvinnor antages komma att vända sig för kostnadsfri havandeskapsdiagnos. Så

länge man endast räknar med en kuratorsinstitution i varje län ■—- och detta

torde helt säkert vara till fyllest på de flesta håll — skulle denna då placeras

vid den förebyggande mödravårdens huvudcentral av typ I i länet. Då mödravårdscentralerna

av typ I i regel äro förlagda till större städer, skulle den därmed

komma att verka på orter, där abortfrekvensen enligt alla företagna undersökningar

befunnits vara störst. Emellertid anför utredningen också skäl, som

den finner tala emot en sådan anknytning. Otvivelaktigt skulle en anordning

med kuratorsmottagning på mödravårdscentralen avskräcka många kvinnor

från ett besök hos kuratorn, och framför allt dem, som det för samhället särskilt

gäller att få kontakt med, nämligen de som gå med en så intensiv abortönskan,

att den endast kan överkommas med kraftig materiell och personlig

hjälp.

Utredningen anser en utväg kunna vara att med en bibehållen organisatorisk

anknytning av kuratorsinstitutionen till den förebyggande mödravården skapa

möjlighet alt förlägga kuratorns mottagning till en sådan plats eller en sådan

tid, att ett besök på denna icke utan vidare utsäger att graviditet föreligger hos

den besökande. Man skulle därvid kunna tänka sig en från mödravårdscentralen

helt skild mottagning på särskild lokal, gärna belägen i en relativt undanskymd

del av staden. På detta sätt har Stockholms stads kurator för det abortsökande

klientelet haft sin verksamhet ordnad, vilket enligt hennes uppfattning

varit till förmån för arbetet. Framför allt i de större städerna torde en

sådan anordning kunna vara lämplig. Med tanke på att landets mödravårdscentraler

av typ I i flertalet fall äro förlagda till centrallasaretten på respektive

orter vore en annan möjlighet att förlägga kuratorns mottagning i anslutning

till mottagningen för kvinnosjukdomar på lasarettens polikliniker, vilken ett

stort antal kvinnor besöka för olika rubbningar.

Utredningen stannar för alt föreslå, att kuratorsinstitutionen organisatoriskt

anknytes lill den förebyggande mödravården. Däremot anser utredningen icke

lämpligt, att direkta föreskrifter meddelas angående mottagningarnas yttre

form. Det bör stå institutionernas huvudmän fritt att — givetvis i samråd

med medicinalstyrelsen — organisera verksamheten på det med hänsyn till

de lokala förhållandena lämpligaste sättet. Dock är det enligt utredningens

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts proposition nr S69.

mening av synnerligen stor vikt att mottagningarna skiljas från mödravårdscentralens

sedvanliga mottagningar.

Beträffande kuratorsinstitutionens anordnande i övrigt anför utredningen

följande.

Huvudman för kuratorsverksamheten bland abortsökande skall vara landsting,

respektive stad utom landsting. Ledningen av verksamheten inom landstingsområdet

skall liksom beträffande den förebyggande mödravården tillkomma

hälso- och sjukvårdsberedning samt inom stad, som ej deltager i landsting,

sjukhusmyndighet eller hälsovårdsnämnd. Utredningen kan i detta sammanhang

icke understa att påpeka att det framstår som en angelägenhet av

största vikt att kvinnlig sakkunskap beredes tillfälle att utöva inflytande över

den abortförebyggande verksamhetens utformning och utveckling. För verksamheten

fastställer landstinget, respektive staden utom landsting instruktion,

till grund för vilken skall ligga en av medicinalstyrelsen utfärdad normalinstruktion.

Enligt den hittillsvarande erfarenheten från kuratorsverksamheten bland

det abortsökande klientelet bör denna såvitt möjligt organiseras som halvtidstjänst,

då arbetet är starkt psykiskt påfrestande och för att leda till resultat

kräver högsta mått av friskhet och liv hos sin utövare. Utredningen vill därför

föreslå, att kuratorn anställes med halvtidstjänstgöring och att hon antingen

endast uppehåller denna syssla eller kombinerar den med annan

social kuratorsverksamhet. Som lämplig sådan kan tänkas tjänstgöring som

kurator på mödravårdscentralen — något varav stort behov finnes -— eller

som sjukhuskurator. Tre mottagningar för abortsökande i veckan, vardera på

två timmar med nybesök av 5 ä 6 klienter ge enligt gjorda erfarenheter med

av fallen föranledda utredningar, hembesök, ansökningsskrivelser m. m. tre

he''a dagars arbete. Detta synes alltså i varje fall till en början kunna anses

vara lämpligt. Givetvis bör emellertid antalet mottagningar icke vara stelt

fixerat utan kunna lämpas efter verksamhetens omfattning. Att märka är att

åtminstone någon mottagning bör vara förlagd till kvällen, då många av klienterna

lia förvärvsarbete och icke kunna besöka en mottagning på dagen.

Den vid kuratorsinstitutionen tjänstgörande läkaren, den s. k. abortspecialisten,

skall åtminstone delvis lia gemensamma mottagningstider med kuratorn.

Han skall aktivt deltaga i institutionens arbete och biträda kuratorn med

sin läkarauktoritet och erfarenhet.

Medicinalstyrelsen skall utöva högsta tillsynen över verksamheten. Detta

innebär, att medicinalstyrelsen skall lia att utfärda nödiga föreskrifter och

direktiv samt godkänna av huvudmännen utarbetad plan för denna. Planen bör

innehålla bestämmelser om kompetenskrav, löne- och anställningsvillkor, mottagningslokaler

och -tider samt instruktion för kuratorn.

Medicinalstyrelsen fastställer vidare formulär för uppgörande av planen,

normalinstruktion för kuratorn, formulär för journaler och årsberättelse, för

yttrande i fråga om legal abort på blandat social-medicinsk indikation samt

övriga formulär, som kunna visa sig nödvändiga för kuratorns arbete. Den

skall, i varje fall under verksamhetens utbyggnadsstadium, medverka vid kompetensprövningen

av såväl kurator som >: abortspecialist» samt fastställa formerna

för utbetalning och redovisning av det särskilda anslaget för hjälp åt

behövande kvinnor i abortsituation. Det varje år inkommande journalmaterialet

från kuratorsinstitutionerna skall granskas och sammanställas med de

från läkarna inkommande rapporterna över företagna legala aborter.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

53

Ä sid. 178—1801 betänkandet behandlar utredningen frågan om den s. k.

abortspecialistens kompetens. Utredningen påvisar därvid värdet

av att denne läkare är gynekotogutbildad. Erfarenheter från kuratorsverksamheten

i Stockholm synas ge ett visst stöd för uppfattningen att en psykiatriker

eller i varje fall en psykologiskt skolad läkare i många fall skulle vara av stort

värde vid kuratorns sida. Det viktigaste finner utredningen dock vara, att

läkaren besitter de avgörande personliga kvalifikationerna, alt han är intresserad

för själva uppgiften, socialt inriktad samt i stånd att vinna de abortsökande

kvinnornas förtroende. Huvudmännen böra lämnas valfrihet att i varje

särskilt fall anställa den för uppgiften mest lämpade. Avgörandet härom synes

böra ske i samråd med medicinalstyrelsen.

Beträffande kuratorns kompetens framhåller utredningen, att kuratorns

sätt och förmåga att gripa sig an med sin uppgift och möta sitt klientel

är av avgörande betydelse för verksamhetens framgång. Det blir därför av

synnerligen stor betydelse att erhålla de mest kompetenta och personligen bäst

lämpade krafterna till detta arbete. Lika viktigt är att de erhålla en grundlig

och för sin uppgift speciellt avpassad utbildning. Genomgång av institutet för

socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning, socialinstitutet, måste

givetvis vara en nödvändig kompetensfordran för utövandet av denna såväl

som annan kuratorsverksamhet. Sjuksköterskeutbildning bör enligt utredningen

icke vara obligatorisk. Givetvis, framhåller utredningen, är det dock önskvärt,

att kuratorn har en viss vana vid sjukhusarbete, förvärvad genom praktisk

tjänstgöring på sjukhus under exempelvis ett halvt år. Om således kuratorsutbildning

vid socialinstitutet kombinerad med viss praktisk tjänstgöring på

sjukhus i framtiden göres till den normala grundutbildningen för kuratorer

för abortsökande, måste man emellertid enligt utredningens mening i synnerhet

under verksamhetens första skede kunna tänka sig att som sådana kuratorer

även anställa personer med annan synnerligen meriterande social verksamhet.

Den kompetensprövning, som sålunda måste förekomma, bör åligga medicinalstyrelsen

i samråd med socialinstitutet.

För att vid den noggranna personprövningen kunna vara förvissad om att

kuratorerna för de abortsökande kvinnorna komma att vara fullt skickade

för sitt synnerligen ansvarsfulla arbete måste man enligt utredningen utöver

denna grundutbildning även uppställa som krav, att de genomgått en av medicinalstyrelsen

och socialinstitutet gemensamt anordnad kortare utbildningskurs,

speciellt upplagd för sökande lill dessa befattningar. För uppläggningen

av en sådan kurs, förslagsvis omfattande en tid av fyra månader och med 15

elever, har utarbetats ett förslag av med. lic. G. Inghe, vilket som bilaga 8 är

fogat vid betänkandet.

Kursen skall enligt utredningens mening omfatta både teoretisk och praktisk

utbildning, förslagsvis enligt kursplanen i bilagan. Beträffande kursens innehåll

anför utredningen följande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

Den teoretiska undervisningen, bedriven även i form av seminarieövningar,

skall upplaga sådana ämnesgrupper som medicin, avseende föreläsningar örn

människokroppens byggnad och förrättningar med särskild hänsyn till havandeskapets

fysiologi och patologi, de spontana och provocerade aborternas

symptom, förlopp, risker och följdsjukdomar samt födelsekontrollerande teknik,

vidare psykologi med dels några grundläggande föreläsningar, dels särskilt

noggrann behandling av abortfrågans psykologiska sida, socialpolitik och sociologi,

innefattande bland annat en repeterande översikt av samhällets sociala

hjälpmöjligheter, grundlig genomgång av abortklientelets ekonomiska och sociala

miljöförhållanden, yrkes- och sociala sammansättning m. m. samt befolkningsfrågans

innebörd och konsekvenser, samt slutligen vissa juridiska

frågor, nämligen orientering om de lagar och författningar som en kurator

för abortsökande måste äga kännedom om, främst abort- och steriliseringslagarna.

Den praktiska delen av undervisningen bör bestå dels av tjänstgöring

på en rådfrågningsbyrå för abortsökande, dels av verksamhet på en sjukhusavdelning

för abortpatienter. Givetvis blir det speciellt vid detta praktiska avsnitt

av kursen, som deltagarnas lämplighet för sin uppgift kommer att prövas

och det bör därför tillmätas stor betydelse vid tillsättandet av kuratorstjänsterna.

En sträng prövning av de personliga kvalifikationerna vid antagandet av

kursdeltagare skall enligt utredningen verkställas av såväl medicinalstyrelsen

som socialinstitutet. Om så befinnes nödvändigt, skola även under kursen sådana

deltagare kunna frånskiljas, som likväl befinnas praktiskt eller teoretiskt

mindre lämpade för den framtida uppgiften.

Då kursen är avsedd att utgöra en utbildningsväg speciellt tillkommen för

sökande till befattningar, vilka anses som från abortprofylaktisk och befolkningspolitisk

synpunkt synnerligen betydelsefulla och för vilka statsbidrag

skall utgå, säger sig utredningen anse det rimligt att även låta kursen bedrivas

med statsanslag. Detta föreslås utgå i form av stipendier lill deltagarna, vilka

böra innefatta kursavgift samt bidrag till uppehälle och bostad under kurstiden.

Kursavgiften kan uppskattas till 100 kronor per elev, varjämte bidrag

till uppehälle och bostad torde böra utgå med 100 kronor per elev och månad.

Då kursen förutsättes emottaga 15 elever och pågå i fyra månader, skulle

enligt dessa grunder den sammanlagda kostnaden för kursen uppgå till

(1 500 + 6 000) 7 500 kronor.

Vad slutligen angår fördelningen av kostnaderna för kuratorsinstitutionerna

och beräkningen av statens andel i

sagda kostnader anför utredningen följande.

Kostnaderna för verksamheten synas böra delas mellan staten och huvudmännen,

medan det bör föreskrivas, att anlitande av kuratorsinstitutionen skall

vara helt avgiftsfritt. Utredningen föreslår därför, att fördelningen av kostnaderna

sker på ett sådant sätt, att huvudmännen bekosta inrättandet och drift

av institutionerna samt viss del av lönen för kuratorn, medan bidrag till denna

samt arvode åt kuratorsinstitutionens läkare utgå av statsmedel. Vid övervägandet

av lönevillkoren för kuratorn bör hänsyn tagas till att befattningen

ställer mycket stora krav på innehavarens kompetens och personliga duglighet.

Efter att ha granskat de löneförmåner, som för närvarande tillkomma sociala

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

55

kuratorer i allmänhet, har utredningen funnit sig böra föreslå, att landstingen

för att komma i åtnjutande av statsbidrag skola garantera kuratorerna för

del abortsökande klientelet en minimilön motsvarande lönegrad All i civila

avlöningsreglementet, att utgå för heltidstjänstgöring dels såsom sådana, dels

såsom kuratorer av annat slag inom sjuk-, hälso- eller socialvård. Statsbidraget,

som givetvis endast skall avse tjänstgöringen som kurator för de abortsökande,

synes lämpligast kunna anknytas tili mottagningarna och utgå med ett bestämt

belopp per mottagning. På grund av det stora mått av arbete i form

av utredningar, hembesök, återbesök av klienter, avfattande av utlåtanden

m. m., som följer med varje mottagning och som i vissa fall kan tänkas även

inkräkta på kuratorns andra halvtidstjänstgöring, har utredningen stannat vid

att föreslå ett statsbidrag till kuratorns lön med 20 kronor per mottagning.

Även till kuratorsinstitutionens läkare, »abortspecialisten», synes arvode böra

utgå per mottagning. Utredningen anser att detta helt bör utgå av statsmedel

och sättas till 15 kronor per mottagning i likhet med vad som från 1 januari

1945 gäller som minimi ersättning per mottagning inom den förebyggande

mödravården.

De särskilda medel för hjälp åt behövande abortsökande kvinnor, som kuratorn

bör lia till sitt förfogande, skola, såsom tidigare nämnts, helt utgå av

statsmedel.

Då kuratorn som regel kommer att lia sin mottagning på den största orten

i länet, kan det i vissa fall vara nödvändigt för hennes arbete att företaga resor

i tjänsten för hembesök. Det synes rimligt att ersättningen för resorna delvis

gäldas av statsmedel. Förslagsvis kunna kostnaderna delas mellan staten och

huvudmännen enligt samma grunder, som gälla för hembesök inom den förebyggande

mödra- och barnavården. Bidraget utgår där för centraler och stationer

inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län med 70 %, inom

Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län med 60 % samt

inom riket i övrigt med 50 % av de sammanlagda resekostnaderna, dock att

häri icke må inräknas utgifter för resor företagna enbart inom stad, köping

eller municipalsamhälle.

Ehuru det principiellt skall stå öppet för samtliga landsting och städer utom

landsting att erhålla statsbidrag till sådan verksamhet, synes man under en

första utbyggnads- och fortsatt försöksperiod böra begränsa den genom att åt

medicinalstyrelsen uppdraga att avgöra inom vilka områden i riket kuratorer

i första hand böra placeras med hänsyn till graden av behov härav. Man torde

därvid kunna räkna med ett antal av tio kuratorsinstitutioner på detta stadium.

Ett statsbidrag till kuratorns avlöning enligt utredningens förslag torde kunna

beräknas till 2 880 kronor per befattning eller 28 800 kronor i allt. Även om

inom något område mer än en kurator skulle anställas på institutionen, synes

statsbidrag på detta stadium icke böra utgå till avlöning av mer än en kurator

per institution. Till arvode åt kuratorsinstitutionens läkare skulle enligt samma

beräkningsgrund erfordras 2 160 kronor per befattning eller 21 600 kronor i

allt. Bidragen till resekostnader äro synnerligen svåra alt förutse; i landstingsområdena

växla såväl själva kostnaderna som statsbidragen från län till hill, i

städerna kan det ytterst sällan bli tal örn statsbidrag. Genomsnittligt torde man

kunna säga, alt statens kostnad för värjo kurators resor ej kommer att överstiga

500 kronor per år. Under verksamhetens första stadium skulle resorna

alltså draga en utgift av i allt 5 000 kronor per år. Till delta komma slutligen

de särskilda medlen för hjälp åt behövande abortsökande kvinnor, vilka beräknas

till 4 000 kronor per år och kurator eller i allt 40 000 kronor på detta

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

stadium. Totalt skulle alltså under utbyggnads- och försöksetappen statens

/oooiL j , kuratorsverksamheten bland abortsökande kvinnor uppgå till

(28 800 + 21 600 + 5 000 + 40 000) 95 400 kronor per budgetår. På ett stadium

da verksamheten tänkes fullt utbyggd till samtliga landsting och städer

^‘andstT§ s^u^e statens kostnader enligt samma beräkningsgrunder uppgå

till (89 280 + 66 960 + 15 500 + 124 000) 295 740 kronor per budgetår. P

Yttranden.

Den principiella inställningen till befolkningsutredningens förslag

till kuratorsinstitution för det abortsökande klientelet är i de allra flesta

yttranden positiv. Erinringar förekomma dock. Sålunda framhåller svenska

fattigvårds- och barnavårds förbundet — som dock tillstyrker upprättande av

institutionen — att för landsbygdens vidkommande denna torde bli av mycket

ringa betydelse. Sedan någon erfarenhet vunnits av en verksamhet i enlighet

med de av utredningen uppdragna linjerna synes man därför böra pröva andra

vägar för att komma landsbygdens kvinnor till hjälp, eventuellt genom anslutning

lill där redan befintliga sociala organ, exempelvis barnavårdsnämnder

och distriktssköterskor. — Socialvårdskommittén anför i denna del följande.

Kommittén kan icke frigöra sig från uppfattningen, att det ur vissa synpunkter

hade varit lämpligare, därest frågan om kuratorsverksamhet hade

upptagits till behandling utan direkt samband med abortfrågan. Det torde nämhgen

föreligga ett behov av en social rådgivnings- och upp''ysningsverksamhet

for blivande mödrar i allmänhet, utan hänsyn till örn de kunna betecknas såsom

abortsökande eller icke. Inom ramen för en dylik vittsyftande verksamhet

skulle det säkerligen vara modigt att träffa föranstaltningar, vilka — utan att

framhava dessas abortförebyggande syfte — skulle kunna i realiteten fylla

samma funktion som den av befolkningsutredningen föreslagna kuratorsverksamheten.

En viss risk måste nämligen finnas för att en verksamhet, som direkt

eller öppet vänder sig till de abortsökande kvinnorna, men som har till huvuduppgift

att förhindra och icke att medverka till abort, ganska snart kan förlora

kontakten med det abortsökande klientelet. Därest den abortförebyggande

verksamheten däremot mer eller mindre omärkligt ingår som ett led i en allmän

upplysnings- och rådgivningsverksamhet, torde utsikterna vara större att

nå vida kretsar av det egentliga abortklientelet. Redan av dessa skäl känner

kommittén en viss tveksamhet inför förslaget. Till denna tveksamhet bidrager

också den föreslagna organisationen av kuratorsverksamheten. Befolkningsutredningen

föreslår härvidlag en organisatorisk anknytning till den förebyggande

mödravården, ehuru med viss boskilnad i fråga om lokaler och mottagningstider.

Kommittén hyser dock farhågor för att en anknytning mellan

kuratorsverksamheten och den förebyggande mödravården skall kunna få menliga

följder för den senare. Den förebyggande mödravården är av så stor betydelse

för blivande mödrar och barn att några föranstaltningar icke få vidtagas

som kunna försvåra mödravårdscentralernas verksamhet. Man får nämligen

icke förbise att såväl i mindre städer som på landsbygden håller befolkningen

ett vaksamt öga på varandras förehavanden och vetskapen om vilka

kvinnor som besökt centralen kan lätt vinna spridning. Fara föreligger för att

gravida kvinnor, som önska besöka centralen för erhållande av råd och upplysningar

angående sitt hälsotillstånd och andra omständigheter av betydelse

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369. 57

för modern och det väntade barnet, därigenom komma att avskräckas från

att besöka centralen.

Även om kommittén sålunda har vissa erinringar mot den tänkta kuratorsverksamhétens

anordnande, synes det kommittén att man icke får underlåta

att pröva jämväl denna form av abortförebyggande åtgärder, och kommittén

vill därför tillstyrka utredningens förslag om anordnande av sådan verksamhet.

Med hänsyn till alla de ovissa moment, som måste anses vara förknippade med

densamma, vill kommittén likväl förorda att den till en början bedrives försöksvis

i en relativt begränsad omfattning. Härvid bör man pröva även andra

organisatoriska vägar än dem befolkningsutredningen föreslagit. Framför allt

finner kommittén det önskvärt att man prövar lämpligheten av att knyta kuratorsverksamheten

till sjukhusen. Denna lösning torde te sig särskilt naturlig

därest, såsom kommittén föreslagit, området för de legala aborterna ökas, men

även örn så ej blir fallet torde verksamhetens anknytning till sjukhusen vara

att föredraga framför dess samordnande med mödravården.

Kommittén vill sålunda förorda att en av staten bekostad försöksverksamhet

anordnas i förslagsvis Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Borås

samt i två eller tre därför lämpliga landstingsområden. Denna försöksverksamhet

bör vara så anordnad att man erhåller erfarenhet angående olika

lösningar av de organisatoriska spörsmålen.

Svenska landstingsförbundet framhåller — med instämmande av ett antal

landstings förvaltningsutskott — såsom naturligt, att behov av ifrågavarande

kuratorsinstitution företrädesvis finns i de största städerna. För landstingsområdena

däremot torde i allmänhet behovet härav vara väsentligt mindre.

Det synes under sådana förhållanden knappast vara lämpligt att utan vidare

lägga en för en storstad lämpad organisation till grund även för landsbygden.

Förbundet, som i princip icke ställer sig direkt avvisande till det framlagda

förslaget, anser sålunda de hittillsvarande erfarenheterna alltför otillräckliga,

för att man på desamma skall kunna uppbygga en riksomfattande organisation.

Ytterligare försöksverksamhet synes erforderlig och denna bör i första

hand förläggas till de största städerna samt till något landstingsområde, som

ej gränsar till en storstad. Sedan ytterligare erfarenheter vunnits, torde frågan

få upptagas, i vad mån en utbyggnad av verksamheten efter de föreslagna linjerna

bör företagas eller vilka modifikationer i desamma, som eventuellt

kunna finnas påkallade. Förbundet finner det naturligt, att staten påtager sig

kostnaderna för denna försöksverksamhet.

Svenska läkaresällskapet — vilket såsom av den tidigare framställningen

framgår är av den uppfattningen, att den kostnadsfria havandeskapsdiagnosen

skall ske å bland annat gynekologisk poliklinik och Iasarettsläkarmottagning —

anför beträffande kuralorsinstitutionen följande.

Konstateras havandeskap granskar läkaren huruvida förutsättningar för legal

abort på medicinsk indikation kunna förefinnas och, örn så icke är fallet, hänvisas

kvinnan direkt till kuratorn. Denna bör givetvis lia sin mottagning förlagd

till samma lokal och samma tid som poliklinikens respektive lasarettsläkarens

mottagning. Härigenom kommer kvinnan att omedelbart och helt

omhändertagas. Detta system innebär — förutom de uppenbara fördelarna

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

för kvinnan — vinsten att någon särskild läkare icke erfordras å kuratorsinstilutionen.

För landsbygdens del komma naturligtvis svårigheter att yppa sig

för kuratorsverksamhetens anslutning till tjänsteläkarnas mottagningar, men

detta blir en organisationsfråga, som får lösas inom varje landstingsområde.

Landsorganisationen ifrågasätter, örn det icke vöre önskvärt att kuratorsinstitutionen

decentraliseras i högre grad än befolkningsutredningen föreslagit.

Visserligen förekomma proportionsvis färre aborter på landsbygden och i småstäderna

än i de större städerna. Men detta beror icke så mycket på att de

sociala och ekonomiska missförhållandena där skulle vara särskilt stora utan

därpå att möjligheten att erhålla illegal abort där är mera lättillgänglig. Personer

med speciell kompetens att fungera som hjälpare i samband med icke önskade

havandeskap böra finnas något så när lätt tillgängliga även utanför de större

och medelstora städerna. Det bör därför finnas möjlighet att utrusta flera därtill

lämpade personer inom socialvården eller sjukvården med samma befogenhet

som de egentliga abortkuratorerna.

Vad härefter angår huvudmannaskapet för kuratorsinstitutionen

och bestridandet av kostnaderna för dennas

verksamhet finner svenska landstingsförbundet skäl tala för att dessa kostnader

helt bestridas av statsmedel. Att landsting och städer utom landsting

därvid lämna sin organisatoriska medverkan synes dock naturligt liksom även

att lokal för verksamheten, i den mån denna kan inrymmas inom redan förefintlig

sådan, tillhandahålles av landsting och nämnda städer. — Landstingens

förvaltningsutskott äro i kostnadsfrågan som regel av samma uppfattning som

landstingsförbundet. — Med anledning av de föreslagna statsbidragsvillkoren

framhåller svenska stadsförbundet, att någon anledning till erinran icke kunnat

konstateras mot de för närvarande av vissa huvudmän under fria former och

på eget ansvar inrättade och drivna upplysningsbyråerna. Vid sådant förhållande

förklarar förbundet sig knappast finna det nödvändigt med denna utökning

av den statliga kontrollen. Den omfattande redovisning, som nu åligger

mödravårdscentralerna, har för övrigt visat sig ur administrativa synpunkter

mycket betungande, varför det ej kan anses lyckligt att utvidga systemet till

en ny verksamhet. — Liknande synpunkter anföras av Stockholms stadsfullmäktige,

vilka finna, att statskontrollen lämpligen kan begränsas till att i huvudsak

avse engångsprövning av verksamhetens allmänna planläggning ävensom

underställningsskyldighet beträffande väsentliga ändringar däri. ■— Landsorganisationen

uttalar, att det med hänsyn till tidigare erfarenheter av verksamhet,

vilken omhänderhaves av landsting med bidrag av staten, är önskvärt,

att kuratorsinstitutionens inrättande göres beroende av mera centrala instansers

beslut.

Länsstyrelsen i Kronobergs lån och socialvårdskommittén påpeka, att kuratorsverksamhet

åtminstone till en början kommer att anordnas på som regel

allenast en plats inom varje län. Då denna omständighet icke bör få utgöra

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

59

ett hinderligt moment för verksamheten, ifrågasattes, örn icke resekostnadsbidrag

bör utgå till avlägset boende.

Beträffande vissa detaljer i organisationsförslagetha erinringar

anförts i ett antal yttranden.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att läkaren skall i alla fall — icke

endast där legal abort på blandat social-medicinsk indikation kan tänkas möjlig

— vara skyldig hänvisa en abortsökande kvinna till kuratorsinstitution,

där sådan finnes i orten. Även örn läkaren själv anser sig kunna på egen hand

behandla abortärendena på ett tillfredsställande sätt, är det ingalunda givet

att patienternas bästa härigenom säkrast främjas. Dessutom måste det vara av

stor betydelse för kuratorns verksamhet, att så många som möjligt av de

abortsökande inom området komma under institutionens kontroll.

Medicinalstyrelsen anför, att den av utredningen förordade anordningen

med en särskild läkare, den s. k. abortspecialisten, som skulle samarbeta med

kuratorn och svara för det medicinska bedömandet av abortfallen, knappast

synes vara behövlig annat än i de allra största städerna. -—- Yrkeskvinnors

samarbetsförbund framhåller, att kuratorns arbete är det väsentliga i verksamheten,

medan läkaren har en konsulterande uppgift. Förbundet föreslår därför,

att kuratorn och icke läkaren blir ansvarig för verksamheten. — Samma förslag

framföres av riksförbundet för sexuell upplysning och svensk kuratorsförening.

Förste provinsialläkarna i Stockholms, Flallands och Västernorrlands lån,

stadsfullmäktige i Göteborg samt stadsläkaren i Umeå finna den föreslagna

ersättningen till den s. k. abortspecialisten — 15 kronor för mottagning —

alltför låg.

Ehuru detta icke ifrågasättes av befolkningsutredningen, finner socialstyrelsen

rimligt och önskvärt, att styrelsen biträder vid planläggningen av kuratorns

sociala utbildning. — Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm och

svensk kuratorsförening förorda vissa jämkningar i studieplanen för den

föreslagna specialkursen för kuratorerna. I huvudsak avse dessa jämkningar

beskärning av undervisningen i socialpolitik till förmån för undervisningen

i medicin och psykiatri. Styrelsen och föreningen anse de föreslagna

stipendiebeloppen till kursdeltagarna för låga.

Socialstyrelsen, stadsfullmäktige i Göteborg, statens arbetsmarknadskommissions

sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft, ungdomsvårdskommittén,

Sveriges läkarförbund, landsorganisationen, tjänstemännens centralorganisation,

yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika Bremerförbundet, Sveriges

husmodersföreningars riksförbund, svensk kuratorsförening, svenska fattigvårds-

och barnavårds förbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,

högerns centrala kvinnoråd samt folkpartiets kvinnoförbund uttala, att kuratorn,

med hänsyn till uppställda fordringar beträffande såväl personlig lämplighet

som utbildning, bör erhålla en förmånligare löneställning än den av befolkningsutredningen

förordade — minimilön motsvarande lönegrad Alli stat
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

liga civila avlöningsreglementet. I de fall preciserade motförslag beträffande

lönesättningen framföras avse dessa som regel lön motsvarande 18 :e lönegraden,

d. v. s. den lönegrad i vilken arbetsförmedlingsassistenter för partiellt

arbetsföra äro placerade. — Svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet

däremot finna det icke påkallat, att staten i författningsväg fixerar

löneförmånerna för ifrågavarande kuratorer. Detta skulle betyda, att staten i

realiteten kommer att reglera sjukhuskuratorernas löner överhuvud taget, vilket

icke kan av förbunden godtagas.

Vad slutligen angår utredningens förslag, att statsverket skall ställa medel

till kuratorernas fria disposition för vissa hjälpändamål, förklarar statskontoret

sig icke kunna tillstyrka detsamma. En sådan form av socialvård bör enligt

statskontorets mening av principiella skäl icke bekostas av statsverket. — Å

andra sidan anse landsorganisationen, tjänstemännens centralorganisation, yrkeskvinnors

samarbetsförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, att det av utredningen föreslagna

beloppet — 4 000 kronor för kurator och år — bör väsentligt höjas för att

denna hjälpverksamhet skall få avsedd effekt.

Departementschefen.

Erfarenheten visar, att en kvinna som mot sin önskan blivit havande ofta

är i behov av personligt stöd för att icke den situation, i vilken hon befinner

sig, skall leda till havandeskapets avbrytande på illegal väg. Befolkningsutredningen

förordar, att särskilda organ skola tillskapas med uppgift att

på ett personligt sätt taga sig an kvinnan, hjälpa henne igenom svårigheterna

och förmå henne att bära fram barnet. Erfarenheten av den kuratorsverksamhet

för abortsökande som på privat och kommunalt initiativ anordnats

i Stockholm har nämligen bibringat befolkningsutredningen uppfattningen,

att man bör söka sig vidare på denna väg. Utredningen föreslår därför,

att kuratorsinstitutionen för abortsökande utbygges under statlig medverkan

och kontroll.

Befolkningsutredningen skisserar sambandet mellan den läkare, som —

väl regelmässigt i samband med havandeskapsdiagnosen — kommer i kontakt

med en kvinna med mer eller mindre tydligt framträdande abortönskan,

och kuratorsinstitutionen samt institutionens uppgifter sålunda. De fall, där

läkaren finner förutsättningar föreligga för legal abort på medicinsk, eugenisk

eller humanitär indikation, behandlar läkaren i enlighet med författningsbestämmelserna

i ämnet. I övriga fall med undantag av dem, där abort

på blandat social-medicinsk indikation kan tänkas möjlig, bör det ankomma

på läkaren att avgöra, huruvida han själv kan hjälpa den abortsökande till

rätta eller om kvinnan bör remitteras till kuratorsinstitutionen. Utredningen

räknar med att sådan remiss i flertalet fall kommer att ske, därest medicinalstyrelsen

i cirkulär till landets alla läkare framhåller önskvärdheten

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

61

härav. Beträffande de kvinnor för vilka abort på blandat social-medicinsk

indikation är tänkbar fäster utredningen sådan vikt vid att de ekonomiska

och sociala förhållandena bli tillfredsställande utredda, att utredningen förordar

skyldighet för läkaren alt hänvisa dem till kuratorsinstitutionen. Vid

denna institution, som skall bestå av en läkare, den s. k. abortspecialisten och

en eller flera kvinnliga kuratorer, skall kvinnan mottagas av läkaren tören första

undersökning. Därest uppenbara indikationer för legal abort saknas, hänvisas

kvinnan vidare till kuratorn. Denna skall taga sig an kvinnan, reda

ut och söka avhjälpa hennes svårigheter, i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen

söka skaffa henne anställning eller ombyte av sådan, förmedla

olika former av samhällshjälp och med till kuratorns förfogande ställda särskilda

medel tillgodose tillfälliga hjälpbehov. Kuratorn skall genom personlig

påverkan och med anlitande av de hjälpmedel i övrigt som kunna stå

henne till buds söka förmå kvinnan att avstå från sin abortönskan.

Befolkningsutredningen föreslår, att kuratorsinstitutionen organisatoriskt

anknytes till den förebyggande mödravården. Härav följer, att landsting och

städer utom landsting skola vara huvudmän för verksamheten, att dennas

anordnande icke ålägges huvudmännen såsom en skyldighet men stimuleras

med väsentligt statsbidrag, att verksamheten skall stå under medicinalstyrelsens

ledning och uppsikt samt att avgift icke skall uttagas av dem som

anlita kuratorsinstitutionen. Beträffande institutionens yttre form finner

utredningen, att huvudmännen böra i samråd med medicinalstyrelsen äga

frihet vidtaga de anordningar som kunna befinnas bäst lämpa sig för de lokala

förhållandena. Härvid framhålles angelägenheten av att kuratorsmottagningarna

skiljas från mödravårdens sedvanliga mottagningar och i övrigt

anordnas på sådant sätt, att bästa möjliga kontakt med de abortsökande kan

ernås. Utredningen förordar vidare, att statsbidragsgivningen i ett första utbyggnadsskede

begränsas till 10 institutioner, envar med en läkare och en

kurator.

I ett antal remissvar ha visserligen anförts principiella erinringar mot befolkningsutredningens

förslag till kuratorsverksamhet för abortsökande eller

framhållits, att verksamheten med den föreslagna uppläggningen torde

komma att bli av betydelse endast för storstäderna. Påtagligt är emellertid,

att även de kritiskt inställda remissinstanserna äro av den uppfattningen, att

man icke bör underlåta att pröva denna form av abortprofylax.

För egen del är jag av den uppfattningen, att en kuratorsverksamhet som

förmår vinna de abortsökande kvinnornas förtroende kan bli ett betydelsefullt

hjälpmedel i det abortförebyggande arbetet. En kuratorsinstitution,

organiserad i huvudsaklig enlighet med befolkningsutredningens förslag, synes

äga förutsättningar härför, särskilt beträffande större städer och befolkningscentra,

d. v. s. de platser där enligt alla undersökningar abortfrekvensen

är störst. Då emellertid abortfrågan rymmer ett antal faktorer, beträffande

vilka vår kunskap är bristfällig, torde man vid kuratorsverksamhe
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

tens anordnande böra framgå med försiktighet. Jag förordar därför, att

verksamheten till en början bedrives försöksvis och att härvid gjorda erfarenheter

vinna beaktande vid en mera definitiv utformning av organisationen.

Den utbyggnad utredningen i första hand föreslår synes lämplig för

denna försöksverksamhet. Med hänsyn härtill biträder jag i princip utredningens

förslag i denna del.

Såsom tidigare antytts skulle särskilda medel ställas till kuratorns förfogande

för att denna därmed skulle kunna avhjälpa överhängande behov

hos de abortsökande. Denna hjälpverksamhet synes i den av befolkningsutredningen

föreslagna utformningen vara att betrakta såsom i viss mån en

nyhet inom svensk socialvård. Socialvårdstjänstemannen-kuratorn skulle

nämligen som regel själv bestämma angående medlens användning för att i

efterhand anmäla och motivera gjorda utbetalningar för den å institutionen

tjänstgörande läkaren. Denna förenklade handläggning motiveras med att

relativt lätt avhjälpta ekonomiska bekymmer ofta äro av väsentlig betydelse

för kvinnans abortönskan och att man genom att snabbt och utan omgång

avlägsna dessa bekymmer kan åvägabringa ett ökat förtroende från

kvinnans sida gentemot kuratorsinstitutionen och en sådan förändring av

kvinnans känsloläge att hon låter sig påverkas av övriga abortprofylaktiska

åtgärder. En förutsättning härför är enligt utredningens mening att ifrågavarande

tillfälliga hjälpbehov tillgodoses snabbt och utan formaliteter. Med

hänsyn härtill biträder jag utredningens förslag, att kuratorerna skola av

statsmedel tillhandahållas mindre penningbelopp — av utredningen angivna

till i genomsnitt 4 000 kronor för kurator och år — för ifrågavarande ändamål

och att beloppens användning får i huvudsak vara beroende av kuratorernas

fria prövning.

Då kuratorsarbetet för abortsökande är psykiskt mycket krävande, föreslår

befolkningsutredningen, att det såvitt möjligt ordnas i form av halvtidstjänstgöring

med som regel tre mottagningar i veckan. Häremot har jag

intet att erinra.

Vad härefter angår fördelningen av kostnaderna för kuratorsverksamheten

för abortsökande föreslår befolkningsutredningen, att staten skall bekosta

läkarens arvode och den särskilda ekonomiska hjälp som enligt det föregående

skall kunna lämnas av kuratorn samt bidraga till kuratorns avlöning

och till kostnaderna för kuratorns resor för hembesök, medan huvudmannen

skall svara för övriga kostnader i samband med institutionens anordnande

och drift. Med hänsyn till de stora krav i fråga örn personlig duglighet, utbildning

och erfarenhet som måste ställas på innehavaren av kuratorsbefattningen

förordar utredningen, att statsbidragets erhållande göres beroende av

att kuratorn tillerkännes en minimilön motsvarande lönegrad A 11 i det

statliga civila avlöningsreglementet. Utredningen finner, att statsbidraget

till kuratorns avlöning bör bestämmas till 20 kronor för mottagning och att

arvodet till läkaren bör utgå med belopp motsvarande minimiersättning till

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

63

läkare inom den förebyggande mödravården eller med 15 kronor för mottagning.

Statsbidraget för kuratorns resor för hembesök skall enligt utredningens

förslag utgå enligt motsvarande grunder som inom mödravården

eller med 70 % av de sammanlagda resekostnaderna inom Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län, med 60 % inom Västernorrlands, Gävleborgs,

Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 % inom riket i övrigt. -—- I

remissyttrandena lia erinringar framställts mot förslaget om kuratorns avlöning.

Ett stort antal remissinstanser har sålunda förordat, att minimilönen

väsentligt höjes. Svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet

däremot hava uttalat farhågor för att fixerandet av en minimilön för

kuratorerna för abortsökande skulle komma att få återverkningar beträffande

lönesättningen för sjukhus- och anstaltskuratorer.

För egen del finner jag mig böra godtaga utredningens förslag till fördelning

mellan stat och landsting respektive stad utom landsting av kostnaderna

för kuratorsverksamheten. Vad angår kuratorns avlönande vill jag erinra

om att i författning meddelade bestämmelser beträffande lönesättningen för

befattningshavare inom en organisation som åtnjuter väsentligt statsbidrag

icke innebära någon principiell nyhet. Exempelvis ha inom de närgränsande

områdena förebyggande mödra- och barnavård samt distriktsvård mycket

noggrant angivits de löneförmåner som skola tillkomma sjuksköterskor och

barnmorskor. Å andra sidan torde någon höjning av den av befolkningsutredningen

föreslagna relativt förmånliga löneställningen för kuratorerna

icke för närvarande böra ske. Däremot synes bestämmelsen om statsbidrag

för kuratorns resor för hembesök böra kompletteras med möjlighet för de

abortsökande kvinnorna att enligt samma grunder erhålla bidrag för resor

till kuratorsinstitutionen. Förutsättning härför torde dock böra vara, att

kvinnan av läkare hänvisats till institutionen. Genom nämnda anordning

torde institutionen kunna få kontakt även med mera avlägset boende. Bestämmelserna

i denna del torde böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med 10 § 3 mom. första .stycket kungörelsen angående statsbidrag till

förebyggande mödra- och barnavård.

Befolkningsutredningen framhåller vidare, att kuratorns lämplighet och

kompetens äro av avgörande betydelse för verksamhetens framgång. Beträffande

anordnandet av kuratorsutbildningen framlägger utredningen följande

förslag. Den grundläggande utbildningen skall normalt omfatta genomgång

av socialinstitutets sociala linje jämte praktisk tjänstgöring på sjukhus

under cirka ett halvt år. I synnerhet under verksamhetens första skede bör

dock synnerligen meriterande social verksamhet få ersätta nämnda grundutbildning.

Härutöver skall den blivande kuratorn genomgå en särskilt anordnad

utbildningskurs vid socialinstitutet. Den första kursen beräknas omfatta

15 elever och pågå under fyra månader. Undervisning skall meddelas

i de avsnitt av ämnena medicin, psykologi, socialpolitik, sociologi oell juridik,

vilka äro av direkt betydelse för kuratorns uppgifter. Även praktisk

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majus proposition nr 369.

tjänstgöring skall förekomma i form av tjänstgöring vid en rådfrågningsbyrå

för abortsökande och vid en sjukhusavdelning för abortpatienter. Såväl

vid antagningen som under själva kursen skall sträng prövning verkställas

av sökandenas respektive kursdeltagarnas personliga kvalifikationer. Kursavgiften,

beräknad till 100 kronor per elev, skall bestridas av statsmedel.

Därjämte skall statsbidrag utgå till kursdeltagarnas uppehälle och bostad

med 100 kronor per elev och månad.

Befolkningsutredningens förslag beträffande utbildningens allmänna anordning

och beträffande statsbidrag till kostnaderna i samband med utbildningen

biträdas av mig. Med hänsyn till att erfarenhet saknas beträffande

utbildning av förevarande slag torde kursplanens utformning i detalj få bli

föremål för ytterligare överväganden.

Statens kostnader för en kuratorsverksamhet för de abortsökande av den

storleksordning som i det föregående föreslås bliva genomförd i ett första

utbyggnadsskede — 10 kuratorsinstitutioner, envar med en läkare och en

kurator — beräknas av befolkningsutredningen till 95 400 kronor per år. Det

av mig framlagda förslaget, att statsbidrag skall utgå även till de abortsökandes

resor till kuratorsmottagningarna, föranleder en kostnadsökning,

vilken utan säkra hållpunkter torde kunna uppskattas till 1 000 kronor per

institution och år. Den sammanlagda årliga kostnaden för staten skulle sålunda

uppgå till ungefär 105 000 kronor. Härtill kommer det till 7 500 kronor

beräknade statsbidraget till den första kursen för de sökande till kuratorsbefattningarna.

VI. Anslagsberäkning och hemställan.

De i det föregående framlagda förslagen torde böra i möjligaste mån

genomföras per den 1 januari 1946. Härav föranledda nya kostnader för

staten avse dels bidrag till folkbildningsorganisationerna för anordnande av

allmän sexualhygienisk upplysningsverksamhet med 30 000 kronor för år,

dels utgivande av en folkskrift i abortfrågan med ett belopp i första omgången

av 10 000 kronor, dels kostnadsfria graviditetsreaktioner med 100 000

kronor för år, dels bidrag till kuratorsverksamhet för abortsökande med

105 000 kronor för år och dels bidrag till en särskild utbildningskurs för

ifrågavarande kuratorer med ett första engångsbelopp av 7 500 kronor.

För förstnämnda ändamål synes böra å lilläggsstat för innevarande budgetår

upptagas ett obetecknat anslag av 15 000 kronor under rubriken Bidrag

till folkbildningsorganisationerna för anordnande av allmän sexualhygienisk

upplysningsverksamhet.

Medelsanvisningarna för övriga angivna ändamål torde sammanföras till

ett gemensamt anslag, benämnt Abortförebyggande åtgärder. För innevarande

budgetår torde delta anslag böra beräknas sålunda. Kostnaderna för

utgivandet av en folkskrift i abortfrågan och för den särskilda kuratorsut
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 369.

65

bildningen upptagas med angivna belopp, 10 000 respektive 7 500 kronor.

För kostnadsfria graviditetsreaktioner bör upptagas halva den uppskattade

årskostnaden eller 50 000 kronor. Vad angår bidragen till kuratorsverksamheten

må erinras om att sådan verksamhet i landstingsområdena är beroende

av landstings beslut, vilka icke kunna meddelas tidigare än hösten

1946. I städer utom landsting torde kuratorsverksamheten komma att få

begränsad omfattning under första halvåret 1946, då de blivande kuratorerna

under större delen av halvåret komma att bevista utbildningskursen. Statsbidragen

till kuratorsverksamheten torde med hänsyn härtill kunna uppskattas

till ett begränsat belopp, förslagsvis 12 500 kronor.

Till abortförebyggande åtgärder bör sålunda å tilläggsstat för budgetåret

1945/46 äskas ett anslag av (10 000 + 7 500 + 50 000 + 12 500) 80 000 kronor.

Då några fasta hållpunkter för beräkningarna icke förefunnits, torde

detta anslag böra få förslagsanslags natur.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de förslag till abortförebyggande åtgärder

m. m., som i det föregående framlagts,

dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de bestämmelser,

som kunna bliva erforderliga för förslagens genomförande,

dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46

anvisa

1. till Bidrag till folkbildningsorganisationerna för anord
nande

av allmän sexualhggienisk upplysningsverksamhet

ett anslag av ........................ kronor 15 000,

2. till Abortförebyggande åtgärder ett förslagsanslag

av....................... kronor 80 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga lill detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Bergström.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 369.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:600 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till abortförebyggande åtgärder m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 12 i texten
  2. SU 1945:292 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till abortförebyggande åtgärder m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten