Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m.m

1945-10-19 · 52 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:371, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

1

Nr 371.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m.m.; given Stockholms slott den 19 oktober 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

2) lag angående ändrad lydelse av 3 och 23 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. m.; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 25 april 1930 (nr 115)

om bostadsrättsföreningar.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 371.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt ni. m.

Härigenom förordnas, att 4, 11, 16 och 17 §§ lagen den 19 juni 1942 om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

Ej må någon för upplåtelse av bostadsrätt mottaga eller träffa avtal om

ersättning utöver vad som följer av de för föreningen gällande stadgarna eller

eljest såsom villkor för sådan upplåtelse taga utfästelse som ej följer av

stadgarna.

Innan bostadsrätt blivit upplåten i den ordning som angives i lagen örn

bostadsrättsföreningar, må ej någon utan hyresnämndens tillstånd uppbära

förskott å avgift eller annat vederlag för bostadsrätt.

För meddelande av tillstånd som avses i andra stycket må uppställas de

villkor som hyresnämnden finner erforderliga. Det må ock föreskrivas, att

sökanden till nämnden eller kontrollant som nämnden utser skall lämna de

uppgifter som erfordras för granskning av företagets ekonomiska grunder.

Tillstånd att uppbära förskott må återkallas, om den som innehar tillståndet

bryter mot vad däri föreskrivits eller eljest synnerliga skäl föreligga; och skall

i sådant fall förskott som mottagits genast återbetalas.

11 §•

Förening, som ej är bostadsrättsförening, eller aktiebolag må ej utan hyresnämndens

tillstånd upplåta andelsrätt, varmed följer rätt att besitta eller hyra

lägenhet. Träffas i strid mot vad nu sagts vid upplåtelse av lägenhet förbehåll

örn förvärv av sådan andelsrätt, må förbehållet ej göras gällande mot

den, till vilken lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket och 5—10 §§ stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

3

16 §.

Den som, utan att tillstånd meddelats enligt 11 § första stycket, åt annan

upplåter andelsrätt som där avses eller föranleder sådan upplåtelse, straffes

med dagsböter eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra

stycket, 7 §, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket eller

7 §, eller mot 12 §. Vad i nämnda bestämmelser stadgas skall gälla ändå

att ersättningen eller förskottet givits annan beteckning än där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt 4 §

tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift eller

som underlåter att göra anmälan enligt vad i 5 § andra stycket föreskrives,

straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Styrelseledamot, som---med dagsböter.

17 §.

Där någon i strid mot vad i denna lag stadgas mottagit ersättning eller

förskott, vare han pliktig att återgälda vad sålunda uppburits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.

Vad i 11 § första stycket stadgas skall ej utgöra hinder för förening eller

aktiebolag, som, före nya lagens ikraftträdande i orten, upplåtit andelsrätt,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet i föreningen eller bolaget

tillhörigt hus, att upplåta andelsrätter, avseende lägenheter i huset, därest

upplåtaren ej betingar sig större eller andra förmåner än förut, dock att hyresnämnden,

om synnerliga skäl äro därtill, äger meddela förbud mot ytterligare

upplåtelser.

Jämväl i annat fall må förening eller bolag, som, före nya lagens ikraftträdande

i orten, drivit verksamhet, vari ingår upplåtelse av sådana andelsrätter

som avses i 11 § första stycket, efter tillstånd av statens hyresråd utan

hinder av nämnda stadgande fortsätta sin verksamhet; och må föreningen

eller bolaget, örn ansökan ingivits före ikraftträdandet, fortsätta verksamheten

i avvaktan på beslutet.

Förbehåll, som träffats i sirid mot 11 § första stycket, må ej göras gällande

efter lagens giltighetstid i vidare mån än så kunnat ske under denna tid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse ar 3 och 23 §§ lagen den 19 juni 1912 (nr 129)

om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att 3 och 23 §§ lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Hyresvärden må---finnes skäligt.

Var hyran---skäligt belopp.

Höjning av---parterna avtalat.

Hyresvärden må ej utan nämndens tillstånd såsom villkor för uthyrning

träffa avtal om försträckning eller borgensförbindelse av hyresgästen eller av

denne taga annan liknande utfästelse. Med avseende å avtal om upplåtelse av

andelsrätt i förening eller aktiebolag, varmed följer rätt att besitta eller hyra

lägenhet, gäller vad i lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m. är stadgat.

23 §.

Den som bryter mot vad i 3 § första eller fjärde stycket, 9 § första stycket

eller 11 § sägs eller mot förbud, som meddelats med stöd av 9 § andra stycket,

straffes med dagsböter eller fängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 25 april 1930 (nr 115)

om bostadsrättsföreningar.

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

14 §.

Den ekonomiska---bevittnade namnunderskrifter.

Å planen skall vara tecknat intyg av två trovärdiga män, att planen enligt

deras omdöme vilar å tillförlitliga grunder. De huvudsakliga omständigheter,

varå de grunda sitt omdöme, skola ock vara angivna i intyget. Intygsgivarna

skola äga insikt och erfarenhet i fråga om fastighetsförvaltning och byggnadsverksamhet.

Den ene skall av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer

hava förklarats behörig att utfärda intyg som här avses.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1946.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 371.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 september 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Quensel, Erlander, Danielson, Myrdal, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga angående ändring

i lagstiftningen örn kontroll å upplåtelser av bostadsrätt m. m.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. har stadgats

begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter, möjlighet till

tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa andra hyresförhållanden.

Såsom ett komplement härtill har i lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (kontrollagen)

genomförts reglering av lägenhetsförvärv, som grundas på bostadsrätt och

andra former av bostadskooperation. Båda lagarna äga tillämpning i alla

städer, köpingar och municipalsamhällen, vilkas invånarantal vid 1942 års

ingång uppgick till minst 2 000, samt dessutom, efter särskilda förordnanden

av Kungl. Majit, i åtskilliga mindre orter. Regleringsåtgärderna handhavas

närmast av kommunala hyresnämnder. Dessas beslut kunna överklagas

hos statens hyresråd, som utgör den centrala myndigheten för hithörande

frågor.

De båda nu nämnda lagarna gällde ursprungligen till och med den 30

september 1943 och ha sedermera, med vissa ändringar, erhållit förlängd

giltighet, senast genom lagar den 23 mars 1945 (nr 67 och 68) till och med

den 30 september 1946.

Hyresrådet har i skrivelse den 31 januari 1945 — i samband med att hyresrådet

hemställde örn förlängd giltighet av hyresregleringslagen och kontrollagen

till och med den 30 september 1946 — föreslagit vissa ändringar i de

båda lagarna bl. a. i syfte att skapa en effektivare kontroll över bildandet

av bostadsrättsföreningar. Över hyresrådets framställning ha efter remiss

yttranden avgivits av socialstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas

riksförbund, Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a.,

svenska riksbyggen, förening u. p. a., och hyresgästernas sparkasse- och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

7

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. I sistnämnda yttrande hänvisas till

en av riksförbundets tjänsteman, ingenjören Björn Strömberg, utarbetad, vid

yttrandet fogad promemoria. Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a.

och svenska folkbyggen, förening u. p. a., ha vidare inkommit med skrivelser

i anledning av hyresrådets framställning.

Därjämte har hyresgästernas riksförbund i en den 8 december 1944 dagtecknad

skrivelse påkallat åtgärder mot vissa missförhållanden vid bildandet

av s. k. bostadsföreningar, vilka till skillnad från bostadsrättsföreningar upplåta

nyttjanderätt till bostad för begränsad tid. Över denna framställning har

hyresrådet avgivit yttrande.

I samband med anmälan av frågan om fortsatt giltighet av hyresregleringslagen

och kontrollagen i statsrådet den 23 februari 1945 har dåvarande

chefen för justitiedepartementet anfört, att han på angivna skäl fann sig

icke böra tillstyrka ett genomförande i nyssnämnda delar av de lagändringar

hyresrådet föreslagit, men att en skyndsam utredning rörande lämpligaste

sättet att komma till rätta med de anmärkta missförhållandena borde verkställas

inom justitiedepartementet, därvid företrädare för de berörda bostadskooperativa

organisationerna borde få tillfälle att framlägga sina synpunkter.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 mars 1945 har departementschefen

därefter såsom sakkunniga för samråd inom justitiedepartementet

vid utredning angående de ifrågasatta lagändringarna tillkallat ordföranden

i hyresgästernas riksförbund ombudsmannen O. Bengtsson, byggmästaren

A. Dios, riksgäldsfullmäktigen E. Eriksson, advokaten C. von Plomgren

och avdelningschefen A. J. Rosén.

I samråd med dessa sakkunniga har inom justitiedepartementet utarbetats

en promemoria med förslag om åtgärder mot vissa missförhållanden med

avseende å bostadsrätts- och bostadsföreningar m. m.

Över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

hyresrådet, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, Stockholms hyresnämnders

ordförandekollegium, hyresnämnderna i Göteborg och Uppsala,

Sveriges fastighetsägareförbund, hyresgästernas riksförbund, Stockholms

bostadsföreningars centralförening u. p. a., hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., svenska riksbyggen, förening

u. p. a., svenska folkbyggen, förening u. p. a. samt Stockholms kooperativa

bostadsförening u. p. a. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har vid sitt

yttrande fogat ett utlåtande av hyresnämnden i Sundsvall. Yttranden över

promemorian, såvitt denna angår fråga om särskilt auktoriserade intygsgivare

för bostadsföreningarnas ekonomiska planer, lia även, efter remiss,

avgivits av Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska kommunaltekniska föreningen, svenska byggnadsindustriförbundet,

Stockholms stads fastighetskontor och Göteborgs stads drätselkammare.

Jag anhåller nu att få upplaga detta ärende till behandling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar äger enligt 1 §

i lagen tillämpning å ekonomisk förening med ändamål att i föreningens hus

åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter under nyttjanderätt

för obegränsad tid, varjämte i paragrafen stadgas förbud för annan

än bostadsrättsförening att bedriva verksamhet med ändamål motsvarande

det nu nämnda. I en bostadsrättsförening kunna enligt 4 § av lagen förekomma

bl. a. följande slag av avgifter: grundavgift för bostadsrätt, ersättning

för rätten att teckna bostadsrätt, årsavgift för bostadsrätt (till bestridande

av löpande utgifter, såsom räntor och amorteringar å lån, skatter, försäkringspremier,

kostnader för fastighetens förvaltning, underhåll och uppvärmning

samt för vatten, elektrisk kraft, renhållning med mera, så ock för avsättning

till reparationsfond och reservfond) och särskilt tillskott till täckande av opåräknade

utgifter. Jämlikt 11 § skall, innan bostadsrätt må upplåtas, en ekonomisk

plan för föreningens verksamhet ha upprättats av föreningens styrelse

och mottagits av länsstyrelsen. Denna plan skall enligt 12 § hänföra sig

till föreningens samtliga hus och innehålla upplysning i alla de avseenden,

vilka äro av betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet. I planen

skall också lämnas uppgift om de ekonomiska förpliktelser, som kunna

komma att åligga envar bostadsrättshavare. För varje lägenhet skall i planen

angivas det belopp, vartill lägenhetens värde uppskattas i förhållande till

värdet å alla lägenheterna (lägenhetens andelsvärde). I 13 § givas vissa bestämmelser

örn upprättande av ny ekonomisk plan. Å ekonomisk plan skall

jämlikt 14 § vara tecknat intyg av två trovärdiga män — med insikt och

erfarenhet i fråga om fastighetsförvaltning samt, åtminstone för den enes del,

i fråga om byggnadsverksamhet — att planen enligt deras omdöme vilar

på tillförlitliga grunder. De huvudsakliga omständigheter, varå de grunda sitt

omdöme, skola ock vara angivna i intyget. Planen skall ingivas till länsstyrelsen,

som enligt 16 § skall kontrollera, att den är upprättad i behörig ordning

och äger föreskrivet innehåll samt är försedd med vederbörligt intyg. I

annat fall må planen ej mottagas. Jämlikt 17 § må bostadsrätt upplåtas allenast

åt medlem i föreningen samt upplåtelse ej ske i annan ordning än genom

teckning å en av styrelsen utfärdad teckningslista. Därest upplåtelse under bostadsrätt

skett i strid med bestämmelse i 11 eller 17 §, är avtalet enligt 22 §

ogiltigt. I 63 § stadgas straff för det fall att annan än bostadsrättsförening

driver verksamhet med ändamål motsvarande det i 1 § angivna samt för

styrelseledamot som uppsåtligen i strid med bestämmelse ill eller 17 § upplåtit

bostadsrätt.

Den formella granskning av den ekonomiska planen, som enligt bostadsrättsföreningslagen

skall utövas av länsstyrelse, har genom lagen den 19

juni 1942 om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

(kontrollagen) kompletterats med en av hyresnämnd verkställd granskning,

vilken särskilt tager sikte på avgiftsbeloppens skälighet. Länsstyrelsen får

enligt 2 § kontrollagen icke mottaga ekonomisk plan förrän den godkänts av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

hyresnämnden. Vid granskning av planen skall hyresnämnden enligt 3 §

iakttaga följande. Har huset förut varit avsett för uthyrning, må årsavgift

för lägenhet och särskilt tillskott för visst år jämte ett belopp, motsvarande

ett efter lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter lämpat procenttal

av grundavgiften, ej tillhopa överstiga vad som kunnat betingas i hyla

enligt lagen om hyresreglering m. m. jämte skälig ersättning för värme- och

varmvattenskostnader, dock med skälig nedsättning på grund av bostadsrättshavarens

förpliktelser i fråga örn underhåll och dylikt. Andra avgifter

eller tillskott eller särskilda villkor, som till sin innebörd äro jämförliga med

föreskrift om avgift eller tillskott, må ej stadgas. Avser planen hus, som

ej förut varit avsett för uthyrning (alltså bl. a. nybyggt hus), må planen godkännas,

örn avgifterna för lägenheterna och villkoren i övrigt med hänsyn till

byggnadskostnadema och andra omständigheter prövas skäliga. Samma regel

gäller, där planen avser hus som förut varit avsett för uthyrning men därefter

undergått väsentlig ombyggnad. Föreningens stadgar må ej innehålla

bestämmelse, vilken till men för bostadsrättshavaren avviker från plan som

godkänts av nämnden. Är detta förhållandet, må registrering ej äga rum och

bestämmelsen är utan verkan. I 4 § har stadgats förbud mot att för upplåtelse

av bostadsrätt mottaga eller träffa avtal om ersättning utöver vad som

följer av föreningsstadgarna. Jämlikt 11 § skall vad i 4 § stadgas örn bostadsrätt

äga motsvarande tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening

(s. k. bostadsförening) eller aktiebolag, varmed följer rätt att besitta

eller hyra lägenhet. Slutligen stadgas i 16 § straff för den som bryter mot

bestämmelsen i 4 §.

Kontrollagen är, såsom redan nämnts, tillämplig i städer och större samhällen,

vilka ha hyresreglering, samt gäller till och med den den 30 september

1946.’

Framställningar om lagstiftningsåtgärder.

Hyresrådets förslag m. m.

Hyresrådet anförde i sin ovannämnda framställning bl. a. följande. Prövningen

av ekonomiska planer för bostadsrättsföreningar kunde enligt gällande

regler fullbordas först på ett mycket sent stadium och detta utgjorde en

olägenhet. Sådan plan finge enligt kontrollagen mottagas av länsstyrelse först

sedan hyresnämnden godkänt den och först därefter finge bostadsrätt upplåtas.

Det förelåge emellertid ett intresse både för de blivande bostadsrättshavarna

och för den som byggt huset eller salt det till föreningen att lagliga

bostadsrättsupplåtelser så snart som möjligt komme lill stånd. Under nuvarande

bostadsbrist torde vanligen på ett mycket tidigt stadium ske förhandsteckning

och inbetalning i förskott av grundavgiften eller en del därav, i avvaktan

på att en formellt giltig teckning av bostadsrätt skulle kunna äga rum.

Det vore emellertid en öppen fråga, vilka rättsverkningar en sådan förhandsleckning

hade. Bland bostadsrättsföreningarna syntes det vara en utbredd

mening, att en förhandsteckning kunde ryggas, så att den som tecknat sig

kunde utträda ur föreningen och återkräva sin insats. Antingen denna mening

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

vöre riktig eller ej, utgjorde den ett moment av otrygghet. I lagen örn bostadsrättsföreningar

hade den ekonomiska planen och därtill knutna formaliteter

ursprungligen konstruerats så att något längre uppskov med upplåtande av

bostadsrätt icke behövde befaras. Den utgjorde en plan i ordets egentliga

mening. För alt kunna pröva planen behövde hyresnämnden upplysning örn

byggnad skostnader och andra omständigheter. Hyresregleringen hade medfört

förskjutning av prövningen till dess huset blivit färdigt och förändring

av planens innebörd. Planen utgjorde nu ej längre så mycket ett projekt på

papperet som en redogörelse över föreningens faktiska ekonomiska ställning.

Två omständigheter hade medverkat härlin, nämligen dels att det vöre svårt

att under nuvarande förhållanden beräkna byggnadskostnader förrän huset

blivit färdigt, och dels att det först på ett sent stadium bleve klart, hur stor

statlig subvention i form av tertiär- och tilläggslån som ett byggnadsföretag

kunde påräkna. Det hände därför ofta att ett eller ett par år förflöte från förhandsteckningen

till dess bostadsrätt slutligen kunde upplåtas. Detta vore uppenbarligen

ett missförhållande. Det förekomme därför i stor utsträckning att

bostadsrättsföreningar uppgjorde s. k. preliminära ekonomiska planer till

vilka förhandsteckningen anslöte sig. Godkännande av sådana preliminära

planer hade begärts och i stor utsträckning lämnats av hyresnämnderna, varefter

planerna i regel mottagits av länsstyrelsen. Hyresrådet ansåge emellertid,

att denna praxis icke stöde i överensstämmelse med hyresregleringslagens och

kontrollagens grundsatser. Vissa hyresnämnder och vissa länsstyrelser hade

även vägrat att behandla en preliminär plan såsom en ekonomisk plan i lagens

mening, vilket föranlett två av de största företagen på detta område att hos

hyresrådet begära åtgärder för att få till stånd en enhetlig praxis.

Hyresrådet framhöll vidare, att en synnerligen allvarlig följd av kontrollens

försening vore att hyresnämnderna ofta ej kunde förhindra att priserna på

föreningshus drevos upp. Om den som uppförde ett bostadshus ville överlåta

detta med användning av bostadsrättsformen, läte han vanligen själv bilda

en förening och upprättade ett köp eller ett entreprenadavtal mellan sig själv

och föreningen. Han kunde därvid uppenbarligen helt ensidigt bestämma

köpe- eller entreprenadsumman. Först därefter vidtoge teckningen av bostadsrätt,

och så småningom övertoge bostadsrättshavarna skötseln av föreningen.

Då fråga om godkännande av ekonomisk plan för föreningen uppkomme

hos hyresnämnden, hände det ofta att avtalet vore definitivt och den kontanta

delen av köpeskillingen redan erlagd med användande av de förskott

på grundavgifterna, som inbetalats vid förhandsteckningen. I sådana fall

komme priskontrollen på detta område uppenbarligen för sent. Det vore

alldeles meningslöst att på detta sena stadium förbjuda föreningen att av

sina medlemmar uttaga de avgifter som fordrades för att täcka och förränta

en för hög köpeskilling. Det vore ytterst tvivelaktigt, örn föreningen genom

rättegång skulle kunna fa ett köpeavtal av detta slag att återgå, och ännu

mera osäkert om föreningen skulle kunna återfå någon del av köpeskillingen.

Naturligtvis måste man — vilken form för priskontroll som än valdes —- räkna med försök att kringgå densamma. Det beskrivna tillvägagångssättet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371-

11

kunde emellertid icke sägas vara att kringgå gällande föreskrifter och kunde ej

heller betecknas som illojalt eller ohederligt.

Det nu beskrivna tillvägagångssättet hade — anförde hyresrådet vidare

iakttagits icke endast i fråga örn bostadsrättsföreningar, utan även i fråga örn

vanliga ekonomiska föreningar. Att låta bilda en sammanslutning av något

slag, sälja fastigheter för överpris till denna sammanslutning och härför taga

i anspråk alla kontanter, vilka inbetalades som förskott på andelar däri, samt

därefter draga sig ur affären och låta sammanslutningen sköta sig själv, kunde

med framgång tillämpas med ekonomiska föreningar i allmänhet eller

aktiebolag. Möjligen kunde även andra former användas härför. Det hade

förekommit fall där den som uppfört huset pa detta sätt tillgodogjort sig överpris

på hundratusentals kronor för ett enda hus, utan att hyresnämnden effektivt

kunnat göra något åt saken. I praxis hade iakttagits en tendens att \id

bildande av sammanslutningar för att bereda medlemmarna bostäder undvika

bostadsrättsformen och i stället använda andra former. Salunda bildades för

närvarande i Stockholm vanliga ekonomiska föreningar, oftast med ordet »bostadsförening»

i firman, och dessa uppläte lägenheter åt medlemmar på begränsad,

vanligen mycket lång tid, t. ex. 25 år. Härigenom undginge man bostadsrättslagen,

vilken endast avsåge upplåtelser på obegränsad tid. I vissa fall

hade dylika former uppenbarligen valts för att kringgå priskontrollen på bostadsmarknaden.

Hyresrådet föreslog åtgärder mot dessa missförhållanden efter i huvudsak

två linjer.

Å ena sidan skulle hyresnämndernas granskning enligt kontrollagen sa

effektiviseras att det påtalade missbruket vid upplåtelse av bostadsrätt omöjliggjordes.

I detta syfte skulle i kontrollagen införas bestämmelser, enligt vilka

bostadsrättsföreningar på ett mycket tidigt stadium kunde erhålla ett preliminärt

godkännande av sina ekonomiska planer med däri upptagna avgifter.

Såsom förebild till denna anordning åberopades den preliminära fastställelse

av grundhyror efter summarisk prövning, som i avbidan på statens byggnadslånebyrås

definitiva lånebeslut i praxis brukat ske beträffande vanliga hyreshus.

Genom att ett preliminärt godkännande av ekonomisk plan kunde utverkas,

skulle det bliva möjligt för föreningarna att tidigt verkställa även formellt

giltiga bostadsrättsupplåtelser med åtföljande avgiftsuppbörd. Under sådana

förhållanden bomme något lojalt behov av förskottsuppbörd av grundavgifter

icke att förefinnas, och förskottsbetalningarna — genom vilka de förut

påtalade missbruken praktiskt möjliggjorts — kunde följaktligen helt förbjudas.

Med hänsyn till att den preliminära prövningen av en ekonomisk plan

måste grundas på ett ofullständigt material, skulle avgifterna däri upplagas

med förbehåll att hyresnämnden sedermera kunde bestämma att de skulle

utgå med lägre belopp. För att icke detta förbehåll skulle bliva eli slag i luften,

skulle säkerhet fordras för återbetalning av de belopp, varmed de preliminärt

bestämda avgifterna kunde visa sig överstiga de slutligt fastställda.

Säkerheten skulle ställas exempelvis av den byggmästare som bildat föreningen

eller av det kooperativa moderföretag som stöde bakom förenings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

bildningen. Säkerheten skulle vara så beskaffad att borgensmannen avstode

från regressrätt mot föreningen.

Å andra sidan ansåg hyresrådet bostadsrätt i princip böra göras till den,

jämte vanligt hyresavtal, enda tillåtna formen för bostadsupplåtelse (bortsett

från upplåtelse genom tjänsteavtal, födoråd m. m.); lägenhetsförhyrning

i samband med andelsteckning i bostadsförening m. m. avsågs följaktligen —

med dispensmöjlighet dock för otvivelaktigt lojala företag —- skola upphöra.

Den angivna grundsatsen skulle i såväl hyresregleringslagen som kontrollagen

bringas till uttryck på det sätt, att i lagarna stadgades förbud mot att

utan hyresnämnds tillstånd kräva, att den som ville förhyra eller mot bostadsrätt

förvärva lägenhet skulle förvärva andel i ekonomisk förening, aktie

eller annan egendom, försträcka penningar, ingå borgensförbindelse eller liknande.

I hyresrådets framställning föreslogs slutligen, att hyresnämndernas granskning

av de ekonomiska planerna skulle utvidgas att avse jämväl planernas allmänna

hållbarhet och således icke avse enbart de föreslagna avgifternas skälighet.

Detta önskemal ansags emellertid icke kräva lagändring.

Hyresrådets förslag mötte i remissyttrandena åtskillig kritik. Förslagets

syfte vann visserligen allmänt gillande, men från flera håll invändes, att verkningarna

av lagändringarna icke läte sig överblicka och att de nya bestämmelserna

kunde befaras skapa åtskilliga svårigheter för den lojala bostadskooperationen.

Företrädare för de äldre bostadsföreningar, vilka sedan länge

utan anmärkning upplåtit bostäder åt andelshavare, framställde invändningar

mot att deras verksamhetsform — låt vara med rätt för hyresnämnd att giva

dispens i princip skulle förbjudas. Det skydd för bostadssökandena som de

konstaterade bristerna nödvändiggjorde ansågs snarare böra åvägabringas

genom en bättre kontroll över hithörande förelag, bostadsrättsföreningar såväl

som bostadsföreningar, än förbudsvägen. Bland annat av hyresgästernas

sparkasse- och byggnads!öreningars riksförbund framhölls, att vid den ytterligare

utredning, som vore påkallad, vissa bestämmelser i bostadsrättsföreningslagen

borde uppmärksammas, särskilt stadgandet örn de vid ekonomisk

plan fogade sakkunnigintygen. Förbundet anmärkte vidare, att föreningarna

hade legitimt intresse av att tidigt få in sina grundavgifter och att förbudet

mot förskottsbetalning därför ovillkorligen förutsatte möjlighet att tidigt vinna

det godkännande av ekonomisk plan som vore förutsättningen för giltiga bostadsrättsupplåtelser

och därmed för rätten att uppbära avgifter; på grund av

hyresnämndernas arbetsbelastning vore emellertid utsikterna till snabb behandling

i praktiken mycket små. Förbundet önskade att bindande teckning

av bostadsrätt skulle kunna ske redan på den preliminära ekonomiska planen,

men klarare regler erfordrades i så fall beträffande rätten att ändra planen,

särskilt med hänsyn till uppkommande förskjutningar i andelsvärdena,

och flera skäl talade för att en upprepning av teckningen borde ske. Hyresgästernas

riksförbund och svenska riksbyggen ansågo — med godtagande av

förslaget i övrigt — kravet på säkerhet för återbetalning av för höga av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

gifter ägnat att vålla svårigheter, åtminstone för en del mindre sammanslutningar.

— Mot den närmare utformningen av stadgandet om säkerhet anmärktes,

att borgensmännen, till skillnad från vad hyresrådet förutsatt, emellanåt

kunde ha befogade anspråk på att regressledes få vända sig mot föreningen.

— Att hyresnämnderna skulle granska de ekonomiska planerna jämväl

från synpunkten av deras allmänna hållbarhet betecknades i yttranden

från svenska riksbgggen och hyresgästernas sparkasse- och byggnads/ör ellingars

riksförbund såsom opåkallat och ägnat att föranleda ytterligare förseningar

av ärendena.

Hyresgästernas riksförbund har i sin ovannämnda skrivelse av den 8 december

1944 påkallat åtgärder i anledning av vissa missförhållanden, som utmärkte

bostadsföreningarna, samt i huvudsak härom anfört: Dylika föreningar

hade under rådande bostadsbrist i många fall bildats i rent spekulativt syfte.

Medan vid hyresregleringens tillkomst genom kontrollagen övervakningen

av bostadsrättsföreningarna skärpts, bruste det i fråga om kontrollen av nu

åsyftade föreningar. Förbundet hade vid ett flertal tillfällen konstaterat, att de

vid erbjudande om andelsteckning och förhyrning företedda planerna antingen

innehållit direkt missvisande uppgifter eller saknat upplysningar, utan

vilka tecknarna icke kunnat bilda sig en uppfattning om företagets förutsättningar

eller konsekvenserna för dem själva av medlemskap i föreningen. För

närvarande saknades möjligheter att effektivt ingripa mot de missbruk, som

i vissa fall förekommit. Förbundet hemställde, att beträffande ifrågavarande

föreningar måtte utfärdas bestämmelser angående ekonomisk plan och teckningslistor,

motsvarande de för bostadsrättsföreningar gällande. Som ett provisorium

kunde detta möjligen ske genom en utvidgning av hyresregleringslagstiftningen,

men det vore lämpligt att en allmän översyn verkställdes av de

lagregler som gällde för juridiska personers upplåtelse av hyres- och bostadsrätt.

I sitt yttrande över skrivelsen har hyresrådet anfört, att förbundets förslag

om en provisorisk kontroll på området syntes bliva tillgodosett genom de av

hyresrådet föreslagna lagändringarna. Vad angår förbundets framställning i

övrigt tillstyrkte hyresrådet, att en allmän översyn av lagstiftningen örn bostadsrättsföreningar

och därmed sammanhängade spörsmål måtte komma

till stånd.

I promemorian framlagda lagförslag.

I promemorian framhålles till en början, att då de av hyresrådet föreslagna

åtgärderna mött kritik i yttrandena samt av departementschefen ansetts icke

kunna i oförändrat skick genomföras, försök hade gjorts att finna en modifierad

lösning av ifrågavarande problem. Denna lösning skulle i huvudsak

gå ut på en reglering av bostadsrättsföreningarnas rätt

att upptaga förskott på grundavgifter m. m. samt förbud,

i viss utsträckning, mot bostadsföreningar och

därmed jämförliga företag, vilka båda åtgärder skulle gälla för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

de platser som hade hyresreglering och under den tid hyresregleringen bleve

bestående. Därjämte föreslås i promemorian en mera permanent ändring i

lagen om bostadsrättsföreningar, innebärande att i lagen förutsatt intyg örn

hållbarheten av sådan förenings ekonomiska plan skulle tecknas av åhninstone

en auktoriserad i n t y g s g i v a r e.

Promemorian innehåller följande översikt över dessa förslag:

Bostadsrättsföreningslagen förutsätter, att inga avgifter skola upptagas av

i Greningen förrän den ekonomiska planen mottagits av länsstyrelsen och

bostadsrätt alltså lagligen kan upplåtas. Av orsaker som sammanhänga med

krisforhaHandena har mottagandet av planen kommit att fördröjas med påföljd

att det visat sig svårt för föreningarna att vänta med upptagandet av

grundavgifterna till dess planen föreligger klar. Att grundavgifter upptagas i

förskott bär därför blivit ganska vanligt, och systemet med förskottsbetal^ar

möjliggjort det kringgående av hyrespriskontrollen, som från åtsaliga

hall patalats. För att rada bot för dessa olägenheter synes man kunna

tänka sig att under den tid hyresregleringslagstiftningen är gällande å ena

sidan skapa en legal möjlighet för bostadsrättsföreningarna att upptaga förskott

på grundavgifter och å andra sidan kringgärda denna möjlighet med

garantier mot missbruk; frågan huruvida en förening skall komma i åtnjutande

av denna förman bör i varje särskilt fall prövas av hyresnämnden. Välkända

och solida företag kunna därvid erhålla dylikt tillstånd utan några

särskilda villkor, under det alt hyresnämnderna i fråga om andra företag

bora föreskriva att de ställa viss säkerhet eller underkasta sig viss kontroll.

I fråga om bostadsföreningarna och därmed jämförbara företag å bostadsmarknaden

har det icke synts möjligt annat än att i princip gå fram förbudsvägen,

d. v. s. stadga förbud mot att, så länge hyresregleringen är rådande,

annorledes än med bostadsrätt, utan hyresnämndens tillstånd upplåta bostad’

under villkor att hyresgästen skall förvärva andelsrätt i förening eller aktiebolag.

Från denna regel måste emellertid göras betydelsefulla undantag med

avseende å redan bestående föreningar. Äldre solida företag böra sålunda

erhålla möjlighet att efter beslut av Kungl. Majit eller den mvndighet, åt

vilken Kungl. Majit anförtror denna uppgift, utan hinder av ifrågavarande

stadgande fortsätta sin verksamhet. De skulle således icke bliva underkastade

tillståndsprövning av hyresnämnd. Även vissa andra undantag med tanke

pa äldre förhållanden erfordras.

Det har icke ansetts lämpligt att i detta sammanhang upptaga till övervägande

frågan örn en mera genomgripande översyn av bostadsrättsföreningslagen.

Detta skulle fordra en ingående undersökning och draga ut på tiden.

Då det är angeläget att de trängande frågor som hyresrådet berört bli snabbt

losta, bär det befunnits nödvändigt att begränsa uppgiften till att söka råda

hot på de påtagliga missförhållanden som den rådande bostadsbristen medfört

och att i första hand vidtaga för detta ändamål erforderliga lagändringar

inom den provisoriska, krisbetonade lagstiftningens ram. I ett hänseende har

det emellertid ansetts möjligt att föreslå en ändring i bostadsrättsföreningslagen

av permanent natur, nämligen i fråga om det intyg som skall tecknas

pa den ekonomiska planen. Stadgandet att intyg örn planens hållbarhet skall

tecknas a denna av två trovärdiga män har ej utgjort den garanti för den

ekonomiska planens hållbarhet som man ursprungligen tänkt sig. För att

stärka kontrollen i fråga föreslås, att den ene av de båda intygsgivarna skall

vara pa särskilt sätt auktoriserad för uppgiften. En sådan ändring synes till

sina verkningar så latt att överblicka att den utan betänkligheter kan genomforas

utan uppskov.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

15

Vid promemorian ha fogats förslag till lag angående ändrad lydelse av A, 11

och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt m. m., förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och

23 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt förslag

till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 25 april 1930 (nr 115) örn

bostadsrättsföreningar.

Yttrandena.

I de yttranden som avgivits över promemorian vitsordas i allmänhet behovet

av åtgärder mot de anmärkta missförhållandena. I några yttranden,

vilka innehålla principiella invändningar mot promemorieförslaget, uttalas,

att detta likväl på grund av det brådskande behovet av åtgärder bör nu genomföras

och att vad som erinrats bör föranleda ytterligare utredning. På

vissa platser i landet anses dock något behov av åtgärder icke föreligga.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar sålunda, att såvitt för länsstyrelsen

är känt, några egentliga missförhållanden av den art som avses i promemorian

icke förekommit i länet. Hyresnämnden i Göteborg finner åtgärder

obehövliga för Göteborgs vidkommande. Hyresnämnden i Sundsvall uttalar,

att några bostadsföreningar eller därmed jämförliga företag icke förekomma

i Sundsvall och att hyresnämnden i fråga om bostadsrättsföreningar

icke kunnat märka några direkta missförhållanden av den art som avses i

promemorian. Hyresnämnden i Uppsala har i något fall funnit byggnadskostnaden

för bostadsrättsförening högt beräknad, vilket dock ej föranlett

att godkännande vägrats, och framhåller i övrigt, att bostadsrättssystemet såsom

det praktiserats i Uppsala fungerat väl. Nämnden uttalar sig dock samtidigt

för att de bostadssökandes intressen skola tillvaratagas genom en permanent,

ej blott för krisförhållanden avsedd, offentlig kontroll över prissättningen

i fråga örn föreningsbyggen. — Behovet av en översyn av gällande

rättsregler rörande bostadsrättsföreningar m. m. har uppmärksammats även

i andra yttranden. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att den enskilde,

som genom medlemskap i ekonomisk förening förvärvar nyttjanderätt till

bostad, icke kunde bedöma skäligheten av fordrade ekonomiska förpliktelser

och bärigheten av framlagd plan för föreningens verksamhet samt att därför

en bättre övervakning, som tager sikte på normala tider, snarast borde

komma till stånd. Hyresgästernas riksförbund och hyresgästernas sparkasseoch

byggnads/öreningars riksförbund anse behov föreligga av en allmän

översyn av lagreglerna för bostadsrättsföreningar m. m.

Departementschefen.

Av hyresrådets och hyresgästernas riksförbunds framställningar i ärendet

och den verkställda utredningen framgår, att i fråga örn den verksamhet som

bedrives av bostadsrättsföreningar och andra för liknande ändamål bildade

ekonomiska föreningar förekomma allvarliga missförhållanden på vissa orter,

särskilt i Stockholm, .lag finner det synnerligen angeläget att ett skyndsamt

ingripande mot dessa missförhållanden, som sammanhänga med den rådande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 371.

bostadsbristen, äger rum. Det synes icke vara möjligt att inom ramen för

nu gällande lagstiftning komma till rätta därmed. I likhet med vad i promemorian

föreslagits synes ett sådant ingripande för närvarande böra i huvudsak

begränsas till ändringar i den provisoriska lagstiftning som innehålles

i 1942 års hyresregleringslag och den s. k. kontrollagen. Det har visserligen i

ärendet framhållits att även under normala tider kräves en bättre kontroll för

bevakande av de bostadssökandes intressen gentemot dem som bilda sådana

föreningar som nu avses. En allmän översyn av bostadsrättföreningslagen kräver

emellertid ingående utredning som skulle föranleda avsevärt uppskov med

erforderliga åtgärder mot de nu aktuella missförhållandena. Den ändring som

i promemorian föreslås rörande sådan intygsgivare som avses i 14 § sistnämnda

lag finner jag dock kunna genomföras redan nu.

Jag anhåller att få upptaga de särskilda frågor som behandlas i promemorian

till övervägande var för sig.

Upptagande av förskott å grundavgifter samt därmed sammanhängande

spörsmål.

Promemorian.

Beträffande hyresrådets förslag, vilket innefattade förbud mot förskottsbetalning

och möjlighet för hyresnämnd att godkänna en preliminär ekonomisk

plan, framhålles i promemorian, att fog icke syntes saknas för de uttalade

farhågorna, att endast i undantagsfall en tillräckligt tidig prövning av

dessa ärenden skulle kunna komma till stånd. Då det i så fall kunde befaras

inträffa antingen att bostadsproduktionen hämmades eller att lagstiftningen

ånyo kringginges, syntes det vara nödvändigt att söka gå fram en

annan väg. Härvid hade det, såsom inledningsvis blivit antytt, ansetts lämpligt

att för den tid priskontrollen å bostadsmarknaden gällde skapa en legal

möjlighet att upptaga förskott å avgift för bostadsrätt, men

att samtidigt göra ett visst företags rätt att utnyttja denna möjlighet beroende

på hyresnämndens tillstånd. Mot denna ordning syntes icke kunna invändas,

att hyresnämndens prövning skulle behöva draga för långt ut på tiden.

I fråga örn redan välkända föreningar eller nya föreningar som bildades under

kontroll av och i samförstånd med någon välkänd större kooperativ

organisation kunde nämligen hyresnämnden utan vidare lämna tillstånd att

upptaga förskott, i följd varav för dessa ej skulle behöva uppkomma något

nämnvärt uppskov. Likaså kunde tillstånd meddelas utan omgång, när någon

välkänd byggmästare med rik erfarenhet på området stöde bakom föreningen.

Tillstånd borde, om skäl därtill ansåges föreligga, begränsas till visst hus.

Emellertid anföres i promemorian vidare, att en möjlighet borde finnas

för hyresnämnderna att kunna meddela även andra föreningar än sådana

sorn nu nämnts tillstånd att uppbära förskott. Omständigheterna kunde nämligen

vara sådana, att någon anledning till anmärkning icke förekomme,

men att hyresnämnden å andra sidan icke hade tillräcklig garanti för att

missbruk ej skulle äga rum. Det kunde bl. a. för att förebygga en monopoli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition nr 371.

sedlig av föreningshusen på en plats även från allmän synpunkt vara önskvärt

att kunna meddela tillstånd till upptagande av förskott i dylika fall.

I samband med meddelande av tillstånd borde därför hyresnämnden kunna

föreskriva, att sökanden ställde viss säkerhet för återbetalning

av för skottsbelopp liksom att sökanden lämnade uppgifter, som

erfordrades för granskning av företagets finansiering,

till nämnden eller till särskild kontrollant som nämnden utsåge.

Angående förslaget om ställande av säkerhet i vissa fall anföres i promemorian

närmare:

Beträffande den säkerhet som skall ställas torde det icke vara nödvändigt

att särskilt angiva, hur mycket säkerheten skall täcka. Nämnden synes alltså

böra äga befogenhet att pröva, hur mycket som i varje särskilt fall må anses

erforderligt. Nämnden kan därvid tänkas nöja sig med att sökanden ställer

säkerhet för viss del av förskottsbeloppet. Ställes säkerheten i form av borgen,

måste hyresnämnden skaffa sig garanti för att icke borgensmannen, därest

han sedan kommer att få träda emellan och återbetala förskottet eller viss

del därav, genom att använda sig av regressrätt mot föreningen ställer medlemmarna

inför samma situation som örn förskottsbeloppen aldrig återbetalts

till dem. Överhuvudtaget måste hyresnämnden från denna synpunkt

iakttaga stor försiktighet vid godtagande av ställd säkerhet; annars föreligger

risk för att det ändock i sista hand blir föreningsmedlemmarna som bli lidande.

Sedan ett bostadsrättshus färdigställts får hyresnämnden i samband

med godkännande av den ekonomiska planen jämlikt 3 § kontrollagen tillfälle

att konstatera, huruvida för stora förskott, med hänsyn till den anskaffningskostnad

för huset som kan anses skälig samt finansieringen, upptagits,

samt får för den händelse så skett tillfälle att kontrollera, att överskjutande

belopp återbetalas. Härvid är dock att märka att, därest uppburna förskottsbelopp

konstaterats vara för stora av den anledningen att föreningen erlagt en

för hög köpe- eller entreprenadsumma, en återbetalning medelst föreningen

tillhöriga medel av överskjutande belopp utan att föreningen samtidigt i motsvarande

mån erhåller nedsättning av köpe- eller entreprenadsumman skulle

ställa medlemmarna inför samma situation som om överskjutande förskottsbelopp

aldrig återbetalts till dem.

Rörande den kontroll som skulle utövas genom åläggande för bostadsrättsförening

att lämna uppgifter till hyresnämnd eller till särskild kontrollant

anföres i promemorian:

Vid ansökan om tillstånd att få uppbära förskott å grundavgift bör föreningen

foga en kalkyl över anskaffningskostnaden och huru föreningen tänkt

finansiera densamma. Någon fullständig ekonomisk plan torde det däremot ej

vara nödvändigt att vid denna tidpunkt framlägga. Örn nämnden finner anledning

föreligga till ytterligare kontroll, skall nämnden, sorn ovan antytts,

i samband med meddelande av tillstånd kunna föreskriva, att föreningen

skall lämna de uppgifter som erfordras för granskning av företagets finansiering.

Det är meningen, att dessa uppgifter skola lämnas successivt under det

att huset i fråga uppföres, varigenom hyresnämnden får möjlighet att kontrollera

företaget från tidpunkten för meddelandet av tillståndet till dess

nämnden jämlikt 3 § kontrollagen kan godkänna den ekonomiska planen.

Ifrågavarande uppgifter skola i regel lämnas till hyresnämnden, i vilka fall

det således blir nämnden själv, som direkt får hand örn kontrollen. Emellertid

bör nämnden, om så erfordras, kunna överlämna kontrollen lill en sär
Bihang

till riksdagens protokoll 19i5. 1 soini. Nr 371. ~

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

skild av nämnden utsedd kontrollant. Kontrollen skall avse den rent finansiella

sidan av företaget. Någon byggnadskontroll i egentlig mening är det ej fråga

om. Arvode till särskild kontrollant synes böra gäldas av medel som av kommunen

ställas till förfogande för nämndens verksamhet. Det kunde visserligen

ifrågasättas, huruvida ej i de fall, då särskild kontrollant utses, föreningen

rätteligen borde betala dennes arvode, eftersom kontrollen sker i föreningsmedlemmarnas

eget intresse. Å andra sidan utgör dock ifrågavarande

kontroll ett led i hyresnämndens verksamhet och skäl tala därför också för

att arvodet bör betalas med de medel, kommunen anvisat till bestridande av

kostnaderna för nämnden. Det må framhållas, att kostnaderna för det allmänna

ej böra bliva särskilt höga, enär särskild kontrollant endast i undantagsfall

torde behöva utses samt arvodet till denne, eftersom kontrollen inskränker

sig till den rent finansiella sidan av företaget, ej torde bliva särskilt

stort.

I promemorian framhålles, att en föreskrift att sökanden skulle ställa säkerhet

i regel syntes böra kombineras med föreskrift att sökanden skulle underkasta

sig kontroll. Fall kunde emellertid tänkas, då hyresnämnden kunde

nöja sig med enbart ställande av säkerhet eller enbart lämnande av uppgifter

för kontroll.

I promemorian uttalas, att om tillstånd att uppbära förskott meddelats, den

som erlagt förskottet givetvis ej kunde återkräva detta på den grund att förfarandet

strede mot bostadsrättsföreningslagens bestämmelser. Däremot föreslås,

att hyresnämnden får befogenhet att återkalla givet tillstånd

att uppbära förskott, därest den som innehar tillståndet bryter mot

vad som föreskrivits i detta eller om eljest synnerliga skäl därtill äro.

Örn innebörden av ett sådant återkallande anföres i promemorian, att örn

tillståndet återkallades, föreningen borde vara skyldig att genast återbetala

vad som redan uppburits i förskott. I sådant fall kunde nämligen bliva nödvändigt

att förvandla huset i fråga till hyreshus.

I promemorian framhålles slutligen, att en sökande, som ej kunde ställa

den säkerhet hyresnämnden krävde, hade möjlighet att hyra ut lägenheterna

enligt vanligt hyresavtal och sedan överföra hyresförhållandet till bostadsrätt

vid en tidpunkt, då en ekonomisk plan kunde ingivas för godkännande,

vilket tillvägagångssätt dock fordrade att sökanden hade möjlighet att anskaffa

erforderligt kapital. I samband därmed bemötes i promemorian ett uttalande

av hyresgästernas riksförbund, som framhållit, att bostadskooperationen

i sin enklaste form utgjorde en sammanslutning av ett fåtal bostadssökande,

vilka genom anlitande av sparmedel och viss kreditgivning själva

sökte lösa sin bostadsfråga, och att dessa i flertalet fall ej kunde uppfylla

kravet på godtagbar säkerhet och ej heller vore betjänta med att interimistiskt

upplåta lägenheterna genom hyresavtal. Häremot anföres i promemorian,

att den tilltänkta lagstiftningen hade provisorisk karaktär, att bostadsrättsföreningar

av den beskrivna typen under de senaste åren förekommit endast

i något enstaka undantagsfall samt att. örn sa befunnes lämpligt, hyresnämnden

kunde meddela en dvlik förening tillstånd endast mot uppgiftsskyldighet,

utan något krav på säkerhet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

19

I överensstämmelse med det nu anförda har i det vid promemorian fogade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4, 11 och 16 §§ kontrollagen

infogats två nya stycken i 4 § och en straffbestämmelse i 16 §. Tilläggen i

4 § innehålla, att hyresnämnd äger meddela bostadsrättsförening tillstånd

att, utan hinder av vad eljest är stadgat, uppbära förskott å avgift eller annat

vederlag för bostadsrätt, innan den ekonomiska planen blivit mottagen

av länsstyrelsen, samt att vid meddelande av tillstånd må föreskrivas, att

sökanden skall ställa säkerhet som hyresnämnden godkänner så ock att sökanden

till nämnden eller kontrollant som nämnden utser skall lämna de

uppgifter som erfordras för granskning av företagets finansiering. Tillstånd

att uppbära förskott må, enligt förslaget, återkallas, om den som innehar

tillståndet bryter mot vad däri föreskrivits eller eljest synnerliga skäl äro;

och skall i sådant fall förskott som mottagits genast återbetalas. Den föreslagna

straffbestämmelsen i 16 § innehåller, att den som underlåter att

lämna uppgift som avses i 4 § tredje stycket eller lämnar oriktig sådan uppgift

skall straffas med dagsböter eller fängelse. I promemorian anföres vidare,

att den som utan tillstånd uppbär förskott för upplåtelse av bostadsrätt skall

straffas enligt 63 § bostadsrättsföreningslagen. I detta lagrum inginge väl

fängelse ej i latituden, men detta hade ej ansetts utgöra tillräcklig anledning

att i kontrollagen införa en ny straffbestämmelse för nämnda fall.

Yttrandena.

Förslaget att skapa en legal möjlighet för bostadsrättsföreningarna

att upptaga förskott har i de flesta yttranden tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Sålunda har förslaget i förevarande avsnitt

av promemorian helt godtagits av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län och Stockholms

hyresnämnders ordförandekollegium.

Även hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund och svenska riksbyggen ha tillstyrkt förslaget med

tillägg att generellt tillstånd borde kunna meddelas vissa större företag att

upptaga förskott utan prövning från fall lill fall. Hyresgästernas riksförbund

framhåller, att man i så fall skulle nå syftet att förhindra, att bostadsrättsföreningsformen

missbrukades för kringgående av hyrespriskontrollen, samtidigt

som de lojala bostadskooperativa företagen icke onödigtvis hindrades i

sin verksamhet. Även en viss arbetsbesparing för det organ som meddelade

tillstånd skulle vinnas. Givetvis borde dock sådant generellt tillstånd kunna

återkallas, örn skäl därtill skulle uppkomma.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnads!öreningars riksförbund föreslår, att

tillstånd skulle kunna erhållas genom Kungl. Maj:t att gälla tillsvidare, vilket

tillstånd, om skid förelåge, skulle kunna indragas. Förbundet anför härom:

För de större företagare, som ha sin hostadsrättsverksamhet spridd över

ett flertal orter, skulle det bli alltför betungande att inhämta varje hyresnämnds

tillstånd, vilket kanske kan exemplifieras med att riksförbundets till

år 1945 planerade produktion av flerfamiljshus är förlagd till ej mindre än

ca 70 orter, varav ett flertal med flera hyresnämnder. Det bör ju vara för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

städig t, hur lätt det från förbundets sida kan förbises i mängden av formaliteter,

som numera vidlåda bostadsproduktionen, exempelvis att lokalt tillstånd

ej meddelats för någon eller några av de orter, som senare tillkomma

utöver nyssnämnda 70. Skulle grundavgifter sedan upptagas i förskott såsom

normalt men i dylikt fall utan tillstånd, kunde givetvis mindre lämpliga konsekvenser

uppstå, vilket ju måste kännas hårt för sådana företag, som under

alla omständigheter skulle betraktas såsom tillståndsberättigade då ansökan

härom behandlas vare sig detta skulle ske lokalt eller centralt.

För de endast lokalt arbetande företagen, som anse sig tillhöra kategorien

»välkända och solida», torde det dock vara lämpligt och smidigare med tillståndsgivning

direkt från hyresnämnden.

Såsom jämförelse framhåller förbundet att sådant tillstånd alt fortfarande

bedriva bostadslöreningsverksamhet, som föreslås i ett senare avsnitt av

promemorian, skall meddelas centralt, varefter förbundet fortsätter:

Förbundet förutsätter givetvis, att det centrala organ, som utfärdat ett

tillstånd, omedelbart informerar samtliga hyresnämnder i hela landet härom,

så att risk för onödigt intrång i den legala verksamheten icke behöver befaras

från hyresnämndens sida på grund av bristande kännedom örn »legaliseringen».

Bl. a. med hänsyn till de nedskurna förvaltningskostnader, som numera

godkännas för byggnadsverksamhetens vidkommande, anser förbundet

det nämligen vara principiellt oriktigt att ålägga lojala företagare de ytterligare

omkostnader och besvärligheter, som obönhörligen uppstå varje gång

det ålägges vederbörande att översända den ena eller andra sortens skrivelse

tili vederbörande organ. Liksom det skett i andra sammanhang, vill

förbundet även nu fästa uppmärksamheten på att byggnadsverksamheten i

orimligt hög grad tynges av »papperskvarnen» och att varje ytterligare tillskott

till densamma därför bör vara mycket starkt motiverat. Även allmänheten

måste givetvis kunna kontrollera att tillstånd lämnats angående förskottsbetalning,

men detta torde väl enklast kunna ordnas på så sätt att

vidimerad avskrift av tillståndet finnes tillgänglig, där lägenhetsteckning och

förskottsbetalning sker.

Svenska riksbgggen föreslår, att hyresrådet får meddela generellt tillstånd

för bestämd tid eller tillsvidare för vissa företag att uppbära förskott.

Länsstyrelsen i Uppsala län framställer icke någon erinran mot förslaget

annat än beträffande det organ, som skulle äga meddela tillstånd att uppbära

förskott. Länsstyrelsen framhåller att hyresnämnderna icke torde kunna anses

ha den sakkunskap och, särskilt på mindre orter, den motståndskraft mot

påtryckningar som erfordras för att de med auktoritet och oväld skola kunna

utöva så maktpåliggande prövning. Enligt länsstyrelsens mening borde för

denna prövning inrättas särskilda organ för större områden med allsidigare

sammansättning än de nuvarande hyresnämnderna.

Sveriges fastighetsägareförbund har, utan att taga ståndpunkt till det materiella

innehållet i de föreslagna lagreglerna, förklarat sig icke ha något att

erinra mot en lagstiftning, som syftade till att förekomma missförhållanden

och missbruk av bostadsbehövandes godtrogenhet, men har samtidigt framhållit,

att det radikalaste medlet att komma till rätta med missförhållandena

bestode i återställande av fria förhållanden på hyresmarknaden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

21

I några yttranden tillstyrka, att en lagstiftning snarast kommer till stand

för att möjliggöra en effektivare kontroll över upplåtelse av bostadsrätt,

men framställas principiella invändningar mot det förslag till sådan lagstiftning

som promemorian innehåller. Så är förhållandet främst med socialstyrelsens

och hyresrådets yttranden.

Socialstyrelsen förordar sålunda att trugan örn kontroll över upplåtelser av

bostadsrätt upptages till förnyat övervägande efter riktlinjer, som syfta till

en kontroll av själva anska f fningskostnade n, därvid

styrelsen dock samtidigt förordar att en lagstiftning nu genomföres huvudsakligen

efter de riktlinjer som föreslagits i promemorian.

Socialstyrelsen anför:

Hyresrådets förslag var, såvitt det rörde ändrade regler för kontroll å bostadsrättsupplåtelser,

föranlett av den uppfattningen att nämnda kontroll

enligt nu gällande lagbestämmelser icke kunde anses vara verkligt effektiv.

I själva verket sammanhänger detta med att förvärv av bostadsrätt i princip

närmast är att jämställa med äganderättsförvärv. En priskontroll av villkoren

för dylikt förvärv bör därför principiellt sättas in på den punkt, som

representerar själva köpesumman, vilket i detta fall skulle vara föreningens

anskaffningskostnad för fastigheten eller, om nian vill se saken ur den enskilde

förvärvarens synpunkt, lägenhetens andelsvärde. _ 0

Enligt gällande lag har kontrollen emellertid icke satts in här, utan a de i

den ekonomiska planen för föreningen fastställda avgifterna, insatser och årliga

avgifter. Dessa kunna dock icke anses helt representativa för bostadsrättstecknarens

ekonomiska engagemang. I ett visst fall kan dei visa sig, att föreningens

ekonomi är så god att avgifterna så småningom kunna sänkas,

medan det i ett annat fall, där avgifterna från början äro lika höga, tvärtom

kan bli nödvändigt att uttaga extra tillskott för att täcka nödvändiga utgifter.

Man har emellertid vid lagens tillkomst tvekat att anknyta kontrollen till

själva anskaffningskostnaden för fastigheten, då detta skulle innebära en pnsliontroll

å fastighetsförsäljningen och kunde åberopas som motiv för utsträckande

av en sådan priskontroll även till fastighetsmarknaden i övrigt. Det

bör dock erinras, att i fråga om överlåtelse av förut upplåten bostadsrätt

kontrollen anknutits just till själva överlåtelsesumman.

Hyresrådets förslag innebar ett försök att söka förbättra kontrollen över

upplåtelse av bostadsrätt utan att taga steget fullt ut och anknyta kontrollen

till själva anskaffningskostnaden. Instrumentet tor en förbättrad kontroll ar

enligt detta förslag en säkerhetsförbindelse, som skall garantera att bostadsrättstecknarna

återfå i förskott erlagda avgifter i den mån dessa kunna visa

sig överstiga vad hyresnämnden vid sin granskning av den ekonomiska planen

för föreningen ansett sig kunna godtaga. Denna så kallade säkerhetsförbindelse

är emellertid strängt taget icke någon borgensförbindelse utan är

rätteligen en med tillfredsställande säkerhet försedd förbindelse av någon

utanför föreningen stående person att fullgöra nämnda återbetalning. Någon

regressrätt mot föreningen skulle nämligen icke förefinnas. Under förutsättning

att den i den godkända ekonomiska planen upprättade anskaffningskostnaden

överensstämmer med föreningens verkliga anskaffningskostnad

synes denna kontroll vara tillfredsställande. Det synes emellertid socialstyrelsen

vara i viss mån tveksamt, huruvida gällande lagbestämmelser verkligen

utgöra en garanti för dylik överensstämmelse.

En möjlighet att ernå .säkerhet för den nämnda överensstämmelsen skulle

vara ali för godkännande av den ekonomiska planen kräva en lörbindelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

av någon utanför föreningen stående person att till föreningen eller till dess

medlemmar, bostadsrättshavarna, utbetala det belopp, varmed föreningens

v,er^a ansk a f f n i ngskos t n a c 1 för fastigheten kan befinnas överstiga den anskaffningskostnad,

som hyresnämnden vid sin granskning finner skälig. En

dylik förbindelse måste krävas även då det gäller definitivt godkännande av

planen och upptagande av förskott ej ifrågakommit. Eventuellt skulle det

därjämte vara påkallat att i vissa fall fordra säkerhet för upptagande av avgifter

i förskott.

I det remitterade förslaget har förutsatts, att det stora flertalet av de företagare,

som uppföra bostadsrättsföreningshus, skulle genom dispens befrias

fran den av hyresrådet föreslagna skyldigheten att ställa säkerhet. Av det

föregående framgår emellertid, att den så kallade säkerheten icke endast utgör

ett skydd mot befarat missbruk, som kan undvaras, då det gäller erkänt

lojala företagare, utan i själva verket är en integrerande del i det ifrågavarande

pnskontrollsystemet. Under sådana förhållanden synes det oegentligt,

att ■\ issa företagare på detta sätt skulle ställas vid sidan av priskontrollen.

Något annat bärande skäl härför synes knappast finnas än att man anser sig

ha anledning förvänta, att de ifrågavarande företagarna, utan att vara

juridiskt föipliktade därtill, likväl skola handla som om de avgivit säkerhetsförbindelse.

Socialstyrelsen vill ifrågasätta, örn det kan anses lämpligt att

en dylik särställning beredes vissa företagare.

Även hyresrådet tillstyrker, att en lagstiftning snarast genomföres, men uttalar,

att upptagande av förskott, utan att säkerhet ställts,

i princip icke bör medgivas.

Hyresrådet anför:

Örn kontrollens syfte endast vöre att förhindra direkt ohederliga manipulatmne^

vöre det naturligtvis tillräckligt örn hyresnämnden konstaterade, att

vederbörande föreningsbildare vore av nämnden väl känd och stöde över sådana

misstankar. Som hyresrådet i sitt förslag framhållit inskränker sig emellertid

kontrollens föremål icke till detta. Vad först angår det fall, då en producent

av bostadshus själv bildar en bostadsrättsförening och säljer huset

tdl denna, är det en naturlig strävan hos honom att sätta så högt pris som

och örn hyresnämnden finner anledning att räkna med en lägre anskaffningskostnad,

är skälet oftast helt enkelt att nämnden har en annan åsikt

an säljaren örn vad som är skäligt pris; sådant kan uppenbarligen även den

mest samvetsgranne yrkesman råka ut för. I ett dylikt fall kan det naturligtvis

sägas, att byggmästaren-producenten anständigtvis bör gå med på att

reducera köpesumman på motsvarande sätt och återbetala det överskjutande

beloppet till föreningen, men någon rättslig förpliktelse därtill har han ej.

Hyresrådets förslag innebär i detta fall, att byggmästaren innan han får rätt

att uppbära något belopp skulle i rättsligt bindande form förplikta sig att

göra sadan återbetalning.

I fråga örn det andra huvudfallet av föreningsbildande på detta område —

det kvantitativt viktigaste —• nämligen då en bostadsrättsförening bildas som

avläggare till ett större bostadskooperativt företag, föreligger denna fara icke

i samma grad, eftersom de blivande bostadsrättshavarnas intresse där bevakas

av dem som bilda föreningen och sluta entreprenad- eller köpeavtal för

dess räkning; vanligen ombesörjes detta av representanter för ett moderföretag

till den nybildade föreningen. Det blir därför här mindre risk för afl

hyresnämnden skall behöva reducera anskaffningskostnaden, men uteslutet

är ju detta ingalunda. Det mäste stundom inträffa, att enligt hyresnämndens

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

23

mening dessa representanter gått med på en för hög köpe- eller entreprenadsumma,

och fråga är då, vem som skall svara för det överskjutande beloppet.

I detta fall känner byggmästaren naturligtvis ingen moralisk förpliktelse att

återbetala skillnaden, då summan bestämts genom fri förhandling mellan

självständiga parter. Tanken bakom hyresrådets förslag är i detta fall, att

moderföretaget skall svara för beloppet. I de stora bostadskooperativa företagen

bedriva moderföreningarna en omfattande verksamhet, bestående i köp

av tomter och hus, uppförande av hus på entreprenad och bildande av bostadsrättsföreningar.

I en stor sådan verksamhet måste det stundom inträffa,

att en eller annan oklok disposition vidtages och för med sig en onormal utgift.

Affärsmässigt sett är det enda rimliga, att förlusten höres — som en

driftskostnad bland andra dylika — av det moderföretag, som bedriver verksamheten,

och icke att densamma föres över på den bostadsrättsförening, i

fråga om vars fastighet den ifrågavarande fataliteten råkat inträffa.

I båda de här nämnda huvudfallen betyder kravet på säkerhet i hyresrådets

förslag således avsevärt mera än en garanti endast mot särskilt flagranta

missbruk; det avser framför allt att på detta område utkristallisera en klar

partställning säljare—köpare, vilket är nödvändigt då man skall genomföra

en priskontroll. Det är säljaren, som skall vara underkastad kontrollen och

bära risken av att för höga priser sättas; den köpande allmänheten skall vara

skyddad av kontrollen och kunna utan vidlyftiga undersökningar lita på att

priset är kontrollerat. Och i dessa fall är det icke föreningen, som i realiteten

är »säljare» av bostadsrätten, utan den person som sörjer för att huset kommer

till — antingen som byggherre eller som byggmästare — och för att

lägenheterna bli utbjudna på marknaden. Utan kravet på säkerhet nås icke

det här angivna syftet, åtminstone nås det endast ofullständigt. Örn hyresnämnden

finner sig icke kunna godtaga den anskaffningskostnad för huset

som föreningen haft, är det — som redan tidigare framhållits i diskussionen

— alldeles meningslöst att på denna grund vägra godkännande av den ekonomiska

planen, försåvitt icke av särskilda skäl, t. ex. att säkerhet ställts, föreningen

har utsikt att återfå det överskjutande beloppet av någon utomstående

person, säljaren eller annan. Utan en sådan möjlighet har en tvångsreduktion

av avgiftsbeloppen icke annan effekt än att föreningen blir konkursmässig,

vilket ytterst drabbar de bostadsrättshavare som priskontrollen

i stället bort skydda.

Det i den remitterade promemorian framställda förslaget om att i vissa

fall avstå från kravet på säkerhet för att medgiva förskottsbetalning synes

därför bygga på en missuppfattning angående effektiviteten hos hyresnämndernas

prövning av dessa ärenden och av säkerhetens funktion i detta sammanhang.

Detta utesluter emellertid icke. att man på andra grunder än dem

promemorian anger skulle kunna avstå från säkerheten. Även med hyresrådets

förslag förutsattes, att ställandet av säkerhet ofta .skulle ske mera pro

forma, och i dessa fall kan tydligen kravet på säkerhet saklöst bortfalla. Detta

är förhållandet i de fall, då enligt nu gällande bestämmelser en bostadsrättsförenings

ekonomiska planer underkastas dubbel kontroll, nämligen dels av

statens byggnadslånebyrå, dels av hyresnämnd.

Beträffande föreningar inom ramen för de stora bosladskooperativa rörelserna

gäller för närvarande undantagslöst, att de söka statliga subventioner

och lån och att därför deras ekonomiska planer granskas av byggnadslånebyrån.

Denna granskning blir då i detta sammanhang den betydelsefullaste,

och hyresnämndens efterföljande prövning av den ekonomiska planen blir

i allmänhet övervägande av formell natur. Under sådana förhållanden

synes man utan olägenhet kunna nöja sig med att hyresnämndens prövning

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kuni)l. Maj.ts proposition nr 371.

är utan ekonomisk betydelse och således i dessa fall avstå från kravet på

säkerhet.

Det kan då frågas, om icke detsamma kan gälla även beträffande enskilda

föreningar, som söka statliga lån och därför äro underkastade byggnadslånebyråns

kontroll. I princip borde naturligtvis gälla detsamma, men därvidlag

föreligger den svårigheten, att en enskild producent av bostadshus, som begärt

subvention och i anslutning därtill fått rätt att uppbära förskott utan

att ställa säkerhet, sedermera kan återkalla sin låneansökan och därmed

undandraga sig såväl byggnadslånebyråns som hyresnämndens kontroll. Att

låneansökningar hos byrån av en eller annan anledning icke fullföljas är

för närvarande ej ovanligt. På grund härav torde man beträffande enskilda

företagsbildare endast sällan vara fullt säker på att den ekonomiska planen

blir slutligt granskad av byggnadslånebyrån och med hänsyn härtill kunna

efterge kravet på säkerhet.

Av nu anförda skäl kan hyresrådet tillstyrka en sådan eftergift endast i

den mån full garanti föreligger för att den ekonomiska planen blir slutligt

prövad av byggnadslånebyrån; företrädesvis kommer detta att gälla föreningsbildning

inom ramen för de stora bostadskooperativa rörelserna. Denna gränsdragning

kan emellertid komma att bli en vansklig uppgift, och det kan

ifrågasättas örn den bör överlämnas åt hyresnämnderna. Även den omständigheten,

att de dominerande bostadskooperativa organisationernas verksamhet

i allmänhet är riksomfattande, kan motivera en central prövning av frågan.

Vid avgivandet av sitt tidigare förslag förutsatte hyresrådet, att förfarandet

med ställande av säkerhet skulle närmare regleras i en av Kungl.

Majit utfärdad följdförfattning. Detta torde bli nödvändigt även örn det remitterade

förslaget skulle förverkligas, och i en sådan författning kan upptagas

även den sist berörda frågan.

Även svenska stadsförbundet framför kritik mot den principiella grunden

för promemorieförslaget. Förbundet erinrar örn att det tidigare uttalat sig

för en skärpt kontroll över bostadsrättsföreningar samt anför:

Förbundet måste därför med tillfredsställelse hälsa varje försök, så ock

det nu ifrågavarande, att komma till rätta med anmärkta missförhållanden.

Förbundet är emellertid icke alldeles övertygat att ett genomförande av de

framlagda förslagen verkligen bomme att råda bot på missförhållandena.

Förslagen synas nämligen icke direkt ta sikte på vad som dock får anses

vara problemets kärna; byggmästarens möjlighet att till överpris överlåta

sin fastighet till en av honom själv bestående bostadsrättsförening. Ilar en

sådan överlåtelse väl ägt rum, blir varje inbetalning till byggmästaren, som

ej kan återfås, en oskälig vinst för honom. Det torde därför böra tillses, att

erlagda förskott på grundavgifter skola kunna återkrävas på byggmästarens

bekostnad, så snart det konstateras att en försäljning till åtminstone mera

avsevärt överpris ägt rum.

I flera yttranden göras erinringar mot promemorians förslag, emedan detta

icke, såsom hyresrådets ursprungliga förslag, medger ett preliminärt

godkännande av ekonomisk plan, varigenom en bindande teckning

av bostadsrätt på ett tidigt stadium skulle möjliggöras.

Sålunda anför socialstyrelsen:

Det av hyresrådet föreslagna preliminära godkännandet av de ekonomiska

planerna var bland annat även avsett att undanröja en olägenhet, som priskontrollen

å bostadsrättsupplåtelse medfört, nämligen att den tidpunkt, då

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

25

bostadsrätt med bindande verkan kan tecknas, genom planernas granskning

hos hyresnämnderna förskjutes långt fram i tiden, ofta intill ett pär år efter

husets färdigställande, med påföljd att rättsförhållandet mellan iägenhetsinnehavaren

och föreningen under hela denna tid är svävande. Det nu framförda

förslaget har icke kunnat undanröja denna olägenhet, vilket synes

vara en betydande svaghet.

Svenska riksbyggen framhåller att det i promemorian framlagda förslaget

förbigår de av hyresrådet påpekade olägenheter för producenter och konsumenter,

som uppstå av den starkt försenade prövningen av den ekonomiska

planen, samt anför härom:

Särskilt ur hostadsrättshavarnas synpunkt kan det emellertid icke vara

tillfredsställande, att bostadsrätt icke skall kunna förvärvas förr än lång

tid förflutit efter förhandsteckningen och efter det skyldighet att ei lägga

förskott inträtt. En påtaglig irritation över de långa dröjsmålen kan redan

nu konstateras och torde icke bliva mindre av att föreningarna erhålla laglig

rätt att uttaga förskott. Även för föreningarna kunna olägenheter uppstå

särskilt vid ett vikande intresse hos allmänheten för bostadsrättsformen.

Såsom en allmän anmärkning mot promemorian måste nog även framhållas,

att något försök icke gjorts att utreda rättsverkningarna av förhandsteckning

och förskottsbetalning, som sker innan upplåtelse av bostadsrätt lagligen

kan äga runi. I promemorian nöjer nian sig med uttalandet, att »örn

tillstånd att uppbära förskott meddelats, kan givetvis den som erlagt förskottet

ej återkräva detta på den grund att förfarandet strider mot bostadsrättsföreningslagens

bestämmelser».

Svenska riksbyggen anser sig dock, med hänsyn till det brådskande behovet

av skärpta kontrollföreskrifter, icke böra hemställa om omedelbara

åtgärder i nyssnämnda avseenden men hemställer, alt dessa frågor ytterligare

utredas, örn kontrollagen skulle komma att gälla någon längie tid.

Även svenska folkbyggen beklagar, att behovet av en snabbare procedur

hos såväl statens byggnadslånebyrå som hyresregleringsorganen icke beaktats

i förslaget. Göteborgs stads drätselkammare framhåller, att den plan,

som mottoges av länsstyrelsen långt efter det huset färdigställts, förskottsinbetalningar

skett och de blivande bostadsrättshavarna inflyttat, mäste anses

skäligen värdelös såsom plan för företaget och att det enda som hade

betydelse vore den preliminära plan, som därest förslaget örn medgivande

till förskottsbetalning genomfördes, komme att granskas av hyresnämnden,

eller därest förslaget icke genomfördes, den helt okontrollerade plan som

förelagts de bostadssökande vid den preliminära andelsteckningen.

Hyresnämnden i Uppsala avstyrker att promemorieförslaget lägges till

grund för lagstiftning samt anför i huvudsak följande. I Uppsala hade sedan

början av 1930-talet oavbrutet och även under kristiden förekommit en synnerligen

stor bostadsproduktion som helt dominerats av bostadsrättsföreningsformen.

Den bostadssökande allmänhetens intressen kunde lätt sättas

i fara genom denna form och en strängare kontroll syntes därför vara påkallad.

Behovet av dylik kontroll utgjorde icke en kristidsföreteelse utan kontrollen

borde vara en permanent anordning, som det knappast vore lämpligt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Mcij.ts proposition nr 371.

för ett kristidsorgan att handhava. Dessutom saknade hyresnämnderna den

sakkunskap och rutin som erfordrades för den granskning av säkerheter och

för den fortlöpande kontroll som enligt promemorieförslaget skulle kunna

förekomma i vissa fall. Hyresnämnden medgåve oförbehållsamt behovet av

en kontrollagstiftning liksom de stora svårigheterna att finna den rälta utformningen

härav, men ville hemställa om ytterligare överväganden i frågan.

Lösningen syntes vara att söka efter den linjen att bostadsrättsföreningarna

erhölle offentlig kontrollant eller rådgivare som biträdde vid uppgörande av

ekonomisk plan och även vid ingående av entreprenadavtal och företagets

finanstransaktioner. Föreningen och dess medlemmar behövde redan från

början en sakkunnig förtroendeman som tillvaratoge deras intressen gentemot

byggmästaren och övriga motparter. Samtidigt ville emellertid hyresnämnden

betona angelägenheten av att kontrollorganisationen icke byråkratiserades

och fördyrades mer än nödvändigt. Örn lagstiftningsåtgärder för

att möjliggöra laglig insatsbetalning på ett tidigt stadium ansåges omedelbart

böra vidtagas, torde det vara lämpligast att hyresnämnderna, såsom hyresrådet

föreslagit, tillädes rätt att godkänna en provisorisk preliminär plan.

Denna skulle få åtföljas av intyg från auktoriserad intygsgivare. Ett sådant

ärende behövde ej taga längre tid än ett ärende om tillstånd att uppbära förskott,

vilket enligt förslaget skulle prövas på grundval av en kalkyl över anskaffningskostnaden

och företagets finansiering. Ett tillstånd att uppbära

förskott måste för att vara av värde angiva hur stort förskott som finge upptagas

för varje lägenhet; och ett sådant tillstånd skulle fordra en kalkyl som

ungefär motsvarade en ekonomisk plan. Om säkerhet för återbetalning skulle

ställas borde denna, såsom hyresrådet föreslagit, vara obligatorisk och någon

regressmöjlighet mot föreningen icke finnas. Granskning och förvaring av

denna säkerhet borde emellertid uppdragas åt annan institution än hyresnämnden,

såsom drätselkammare eller kommunalnämnd.

Hyresnämnden i Göteborg anför, att den icke haft att taga befattning med

något ärende, där missförhållanden försvarat kontrollen över grundavgifter

och årsavgifter, samt att de i promemorian föreslagna åtgärderna följaktligen

för Göteborgs vidkommande icke syntes vara av behovet påkallade.

Svenskei folkbyggen uttalar betänksamhet mot hela det i promemorian

framlagda förslaget med hänsyn till frågor, vilka sammanhänga med den

säkerhet, som i vissa fall skall fordras för tillstånd att uppbära förskott,

och med de prövningsgrunder som skola tillämpas i ärende

rörande sadant tillstånd. Salunda anför svenska folkbyggen, att då säkerheten

enligt förslaget i princip mäste omfatta hela förskottsavgiften och

ej, såsom hyresrådet föreslagit, allenast det belopp varmed de preliminärt

fastställda avgifterna kunde komma att överstiga de slutligt fastställda,

förslaget i promemorian, även med beaktande av att kravet på säkerhet

icke vore obligatoriskt, komme att bli mer betungande för byggnadsföreIägare

och bostadsrättsföreningar än hyresrådets förslag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

27

Vidare anför svenska folkbyggen bl. a.:

I motiven uttalas ali hyresnämnden i samband med godkännande av den

ekonomiska planen får tillfälle kontrollera, huruvida eventuellt för mycket

mottaget förskott återbetalas. Ilur kan nämnden få detta tillfälle? Skall

måhända återbetalning utgöra ett villkor för planens godkännande? I så fall

förutsättes tillämpning av en prövningsgrund, som är okänd i 3 § kontrolllagen.

Att nämnden icke kan förelägga föreningen eller borgensman att återbetala

för mycket uppburet belopp är uppenbart. Därest återbetalning ej är

ett villkor för godkännande av planen, torde i fall av tredska eller oförmåga

hos föreningen andelstecknarna vara hänvisade att föra talan inför

domstol mot borgensmännen, där de ej godvilligt göra upp. Att hyresnämnden

skulle kunna inverka på återbetalningen synes åtminstone med den

föreslagna lagtexten vara otänkbart.

Ganska dunkelt skildras också i motiven den situation som uppstår, örn

uppburna förskottsavgifter konstaterats vara för stora av den anledningen,

att föreningen erlagt en för hög köpe- eller entreprenadsumma. Skulle återbetalning

av överskjutande belopp ske medelst föreningen tillhöriga medel

utan att föreningen samtidigt i motsvarande mån erhölle nedsättning av

köpe- eller entreprenadsumman, skulle, heter det, medlemmarna komma i

samma situation som om överskjutande förskottsbelopp aldrig återbetalats.

Ofta finnas vid tidpunkten för hyresnämndens prövning av den ekonomiska

planen inga andra medlemmar i bostadsrättsföreningen än stiftarna, d. v. s.

ej sällan just de personer, som sålt resp. byggt fastigheten för dyrt. Skall

det i detta fall åligga hyresnämnden att utöva en direkt kontroll över att

återbetalning icke sker »med föreningens medel»? Skall detta möjligen vara

ett villkor för planens godkännande?

Såsom förut nämnts synes förslaget i denna del knappast kunna tolkas

på annat sätt än att säkerheten skall avse den förlust överhuvud taget som

kail uppkomma till följd av förskottsbetalning, ej blott den del av förskottet,

som ligger mellan de uppburna och de senare godkända avgifterna.

Innebär detta således, att en lägenhetstecknare, till vilken ännu icke i laga

ordning upplåtits bostadsrätt, kan vända sig mot borgensmannen för att

återfå sin förskottsavgift, därest han ångrar sig och vill slippa ifrån bostadsrätten?

Skall säkerheten också träda i funktion för det fall att byggherren

gör konkurs och förskottsavgiftema förbrukats? Vid prövningen av ansökan

örn tillstånd att uppbära förskott skall enligt förslaget till nämndens förfogande

stå mycket knapphändiga uppgifter. Man spanar förgäves i motiven

efter klargörande uttalanden angående prövningsgrunderna. Det anföres

visserligen att hyresnämnden torde »utan vidare» kunna lämna tillstånd

till redan välkända föreningar eller nya föreningar, som bildas under kontroll

av och i samarbete med »någon välkänd större kooperativ organisation»,

ävensom när någon »välkänd byggmästare med rik erfarenhet på

området» står bakom föreningen. Omedelbart därefter talas örn garanti mot

missbruk utan närmare definition av detta uttryck. Man måste inför dessa

olika uttalanden fråga sig, örn det är föreningen eller dess stiftares ekonomiska

solvens, som är avgörande, eller örn det är den företedda kalkylens

trovärdighet. Det kan naturligen genmälas, att båda dessa omständigheter

måste beaktas, men ett närmare klargörande av prövningsgrunderna torde

vara väl motiverat.

Även i andra yttranden uttalas att närmare föreskrifter erfordras angående

b e s k a f f e n b e t e n av den säkerhet som i vissa fall skall fordras

för tillstånd alt uppbära förskott.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

Socialstyrelsen anför:

Då den säkerhet, som även enligt det remitterade förslaget i vissa fall

skulle komma i fråga, icke är av samma innebörd som en vanlig borgensförbindelse

utan av en helt speciell karaktär, synes det vara nödvändigt att

i lagen närmare angiva vad en dylik förbindelse skall innehålla. Det synes

eljest vara tvivelaktigt, om hyresnämnderna skola anses befogade att kräva

förbindelser av denna speciella karaktär (säkerhetsförbindelser, som icke

medföra regressrätt mot huvudgäldenären). Även andra spörsmål beträffande

säkerheten äro av den beskaffenhet, att en reglering i själva lagen synes

erforderlig. Örn nedsättning av avgifterna befinnes erforderlig, kan dylik

med samma verkan på kalkylen i dess helhet företagas antingen å insatsen

eller på den årliga avgiften. I förra fallet måste emellertid jämkningen

givetvis bliva betydligt större, och omfattningen av återbetalningsförpliktelsen

blir sålunda i väsentlig grad beroende av hur reduktionen verkställes.

Örn den så kallade säkerhetsförbindelsen skall få avsedd effekt, torde

det vara nödvändigt, att reduktionen i första hand göres på insatsen. Ett

annat spörsmål uppkommer, om fastighetens standard under husets uppförande

undergår förändring och detta föranleder höjning eller sänkning

av de från början beräknade avgifterna. I sådant fall bör givetvis säkerhetsförbindelsen

icke tagas i anspråk.

Hyresrådet och hyresgästernas riksförbund anse det vara erforderligt att

i lagen angives vad säkerheten skall avse, d. v. s. vilken risk som skall

täckas.

Stockholms hyresnämnders ordförandekollegium förutsätter att särskilda

tillämpningsföreskrifter meddelas om säkerhetens beskaffenhet, förvaltningen

och dispositionen av densamma samt tiden och förutsättningarna för

dess återlämnande.

Förslaget att den som söker tillstånd att uppbära förskott må kunna åläggas

att lämna uppgifter, som erfordras för granskning av företagets finansiering,

finner hyresrådet icke vara motiverat. Hyresrådet anför härom:

Det framgår ej av promemorian, på vad denna kontrollverksamhet skulle

taga sikte, en oklarhet som sammanhänger med att promemorian icke klargjort

vilka omständigheter det är som skola avgöra, örn säkerhet skall fordras

eller ej. Med den ståndpunkt därutinnan som hyresrådet företräder, d. v. s.

att det avgörande skall vara örn en granskning av föreningens ekonomiska

plan kommer till stånd hos byggnadslånebyrån, bortfaller helt intresset av

att till hyresnämnden infordra uppgifter om företagets finansiering.

Hyresgästernas riksförbund anser däremot, att en sådan fortlöpande kontroll

kan vara av värde, när fråga är om föreningar eller företagare som vid

uppförande av bostadsrättshus icke begagna sig av statliga lån, dock under

förutsättning att den kan göras tillräckligt effektiv.

Svenska stadsförbundet framhåller, att de kommunala förmedlingsorgan

som redan finnas böra utnyttjas för kontrollen.

I fråga om det vid promemorian fogade förslaget till ändrad lydelse av

4 § kontrollagen uttalar hyresrådet, att uppbärande av förskott för upplåtelse

av bostadsrätt icke, såsom i promemorian förutsatts, torde vara straffbart

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

enligt 63 § lagen om bostadsrättsföreningar samt att det därför erfordrades

ett uttryckligt förbud häremot.

Även socialstyrelsen anser, att upptagande av förskott för närvarande är

fullt tillåtet. .. „

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund föreslår

ett tillägg till den föreslagna lagtexten, av innehåll att sökande skulle kunna

åläggas att ställa säkerhet eller att lämna uppgifter endast »då så anses

särskilt angeläget».

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser önskvärt, att det föreslagna tredje

stycket i 4 § kontrollagen erhåller en sådan formulering att vid återkallelse

av tillstånd förskotten icke behöva i sin helhet återbetalas, vilket i realiteten

skulle innebära att hela föreningsbildningen omintetgjordes. Enligt länsstyrelsens

mening kunde det tänkas fall, då mot föreningsbildningen icke kunde

göras annan anmärkning än att förskotten bort utgå med reducerade belopp.

I dessa fall borde föreningsbildarna åläggas återbetala allenast vad

de uppburit för mycket.

Departementschefen.

Såsom framgår av hyresrådets framställning om lagstiftningsåtgärder, har

den med hyresregleringen sammanhängande kontrollen över upplåtelse av

bostadsrätt medfört vissa praktiska olägenheter. Hyresnämndernas granskning

av den ekonomiska planen för bostadsrättsföreningarnas verksamhet

har sålunda medverkat till att fördröja upplåtandet av bostadsrätt i nybyggda

eller väsentligen ombyggda bus lill en tidpunkt långt elter det husen

blivit färdiga och lägenheterna tagits i anspråk såsom bostäder. Föreningarna

ha därigenom föranletts att, i strid mot vad som var avsett vid

tillkomsten av lagen örn bostadsrätt, upptaga förskott på avgifter för bostadsrätt.

Detta har i sin tur medfört, att hyresnämndens kontroll över avgifternas

storlek försvårats.

För att råda bot på de missförhållanden som sålunda visat sig föreligga ha

under ärendets beredning skilda förslag framkommit. Hyresrådets ursprungliga

förslag innebar i huvudsak, att upptagande av förskott på avgift eller annan

ersättning för bostadsrätt skulle förbjudas samt att hyresnämnds prövning

av ekonomisk plan för bostadsrättsförening skulle kunna uppdelas i två

repriser. Hyresnämnden skulle först, på ett tidigt stadium av byggnadsföretaget,

kunna pröva och godkänna en preliminär ekonomisk plan, på grundval

av vilken därefter upplåtande av bostadsrätt och inbetalning av grundavgifter

skulle kunna ske. Förutsättning för godkännande av en preliminär

ekonomisk plan skulle dock vara, att avgifterna däri upptagits med förbehåll

alt de skulle utgå med lägre belopp, örn nämnden så bestämde vid en senare

definitiv prövning av ekonomisk plan lör löreningens verksamhet. Med hänsyn

till della förbehåll skulle ställas säkerhet för återbetalning av vad som erlades

för mycket. Till skillnad från detta hyresrådets förslag innehåller det i

promemorian framlagda förslaget icke några bestämmelser örn godkännande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 37J.

av preliminär ekonomisk plan. I stället skall hyresnämnden på ett tidigt stadium

kunna meddela tillstånd för bostadsrättsförening att uppbära förskott

å avgift eller annat vederlag för bostadsrätt. För sådant tillstånd skall säkerhet

kunna krävas men icke vara obligatorisk. Tillståndet skall även kunna

förbindas med en skyldighet för föreningen att underkasta sig viss kontroll av

företagets finansiering.

Till förmån för hyresrådets förslag talar, att det kan sägas bättre än promemorieförslaget

tillgodose önskemålet, att en definitiv upplåtelse av bostadsrätt

skall kunna genomföras tidigare än nu kan ske. Upplåtelse av

bostadsrätt skulle nämligen kunna äga rum redan efter det den preliminära

ekonomiska planen godkänts. Man synes dock kunna befara att även prövningen

av en preliminär ekonomisk plan kan komma att draga ut på tiden

hos hyresnämnderna till följd av ärendenas natur och hyresnämndernas arbetsbelastning,

med påföljd att antingen bostadsproduktionen hämmades eller

förskott alltjämt komme att upptagas. Vad härefter angår hyresrådets förslag

att alltid kräva säkerhet för återbetalning för att upptagande av avgifter

för bostadsrätt på ett förberedande stadium skall tillåtas, synes en sådan

ovillkorlig bestämmelse icke vara av behovet påkallad. De missförhållanden

som patalats hänföra sig väsentligen till Stockholm. De under utredningen

påvisade fall, då uppenbara överpris uttagits, ha sålunda förekommit uteslutande

i huvudstaden och det är främst där som en strängare kontroll i

allmänhet av bostadsrättsföreningarnas avgifter kan vara erforderlig. Såsom

framgår av redogörelsen för de avgivna yttrandena, finner t. ex. hyresnämnden

i Göteborg de föreslagna åtgärderna icke vara erforderliga för Göteborgs

vidkommande. Härtill kommer att det icke synes nödvändigt att ingripa med

stränga kontrollåtgärder mot bostadsrättsföreningar som bildas under medverkan

av vissa större, välkända bostadskooperativa organisationer eller av

andra företagare, vilka gjort sig kända för en strävan att upprätthålla ett

gott anseende. En väsentlig fördel med det i promemorian framlagda förslaget

är, att den där förutsatta prövningen av ärenden om tillstånd att uppbära

förskott säkerligen i de flesta fall kan ske utan omgång. Med hänsyn

till det anförda synes den väg som anvisats i promemorian kunna i huvudsak

godtagas.

I första hand innebär förslaget, att genom ändringar i kontrollagen, vilken

gäller endast för de platser där hyresreglering finnes och är av provisorisk

natur, skulle skapas en legal möjlighet för bostadsrättsförening

att upptaga förskotta avgift eller annat vederlag för bostadsrätt,

innan den ekonomiska planen mottagits av länsstyrelsen. Detta skulle

ske därigenom att hyresnämnden i lagen bemyndigades att meddela bostadsrättsförening

tillstånd att, utan hinder av vad eljest är stadgat, uppbära dylikt

förskott. Av vad nyss anförts framgår, att jag i princip ansluter mig till

detta förslag. Vad särskilt angår frågan om handhavandet av tillståndsprövningen

har jag icke funnit anledning frångå promemorians förslag, att denna

skulle ankomma pa hyresnämnderna, vilket ter sig naturligast med hän
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

31

syn till att dessa skola pröva den ekonomiska planen för företaget. Att skapa

särskilda organ för tillståndsprövningen synes icke vara påkallat.

Förslaget i promemorian utgår från den förutsättningen att upptagande av

förskott på avgift eller annat vederlag för bostadsrätt enligt stadgande i lagen

om bostadsrättsföreningar är förbjudet. I vissa yttranden har en annan

mening kommit till uttryck på denna punkt. Lagen innehåller icke något uttryckligt

förbud mot att taga upp förskott. Vad som kan åberopas lill stöd

för att sådant förbud gäller är, att bostadsrätt får upplåtas först sedan en

ekonomisk plan för föreningens verksamhet mottagits av länsstyrelsen, och

att upplåtelse må ske endast åt den som tecknat sig för bostadsrätt i viss

närmare angiven ordning. I 63 § stadgas straff för styrelseledamot, som i

strid härmed upplåtit bostadsrätt. I det av sakkunniga avgivna utlåtande,

som ligger till grund för lagen (SOU 1928: 16), hade föreslagits särskilt förbud

mot uppbärande av tillträdesbelopp eller del därav i annan ordning än

den lagen angåve samt en till förbudet anknuten straffbestämmelse. Förbudet

uteslöts såsom obehövligt ur det lagförslag som förelädes riksdagen, därvid

föredragande departementschefen anförde, att det vore uppenbart att ett avtal

örn bostadsrätt måste anses vara för handen, så snart föreningen uppburit

tillträdesbelopp eller ekonomiskt bidrag utan återbetalningsskyldighet, samt

att särskilt stadgande, att tillträdesbelopp eller del därav ej finge uppbäras

av annan än medlem, som tecknat sig å behörig teckningslista, följaktligen

ej vore erforderligt (prop. nr 65/1930, s. 50). För att undanröja den ovisshet

som trots nämnda uttalande föreligger och som även kommit till synes i

rättstillämpningen ( SvJT 1945 Rf s. 37) synes det motiverat att i kontrolllagen

införa ett uttryckligt förbud mot uppbärande av förskott eller annat

vederlag för bostadsrätt, innan bostadsrätt blivit upplåten i den ordning som

angives i bostadsrättsföreningslagen. Härmed avser jag dock icke att taga

avstånd från den uppfattning som kommit till uttryck i motiven till bostadsrättsföreningslagen,

att förbud mot upptagande av förskott följer redan av

denna lag.

Vad härefter beträffar de grundsatser, enligt vilka hyresnämnden har att

pröva huruvida tillstånd att uppbära förskott skall meddelas, må följande

framhållas. Såsom i promemorian anförts, bör vid ansökan örn tillstånd fogas

en kalkyl över anskaffningskostnaden och företagets finansiering. Denna

kalkyl bör vara så utförlig, att lägenheternas antal och beskaffenhet samt

de på varje lägenhet belöpande avgifterna åtminstone i huvudsak framgå av

kalkylen. Det torde i regel icke vara någon svårighet att framlägga en dylik

kalkyl, då en sådan i allt fall måste upprättas för alt läggas till grund för

förliandsteckning av bostäder. Särskilt gäller detta för större bostadskooperativa

organisationer och andra större företagare, vilka igångsätta byggnadsföretag

först efter noggranna beräkningar.

Framgår det omedelbart av kalkylen att anskaffningskostnaden icke håller

sig inom rimliga gränser och att därför avgifterna kunna väntas bli högre

än hyresnämnden kan godkänna, bör tillstånd att uppbära förskott vägras.

Även i andra fall, då anmärkningar förekomma mot den företagare som står

bakom föreningsbildningen eller denne icke är tillräckligt känd, bör hy
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

resnämnden kunna helt vägra tillstånd att uppbära förskott. Om tillstånd

e.j vägras, har hyresnämnden att bedöma, huruvida tillstånd alt uppbära förskott

skall meddelas utan villkor eller i förening nied krav på säkerhet eller

kontrolluppgifter eller med båda dessa villkor. Såsom praktisk riktpunkt vid

denna prövning torde kunna tjäna, att säkerhet eller särskild kontroll kan

anses överflödig i sådana fall, då företagets ekonomiska plan granskas av

statens byggnadslånebyrå i samband med låneansökan. Detta är för närvarande

fallet bl. a. med de företag som igångsättas av vissa större bostadskooperativa

organisationer. När garanti sålunda föreligger att den ekonomiska

planen blir slutligt granskad av byggnadslånebyrån, bör hyresnämnden

alltså kunna lämna villkorslöst tillstånd att uppbära förskott. Även andra

fall kunna tänkas, då syftet med säkerheten eller den särskilda kontrollen

kan anses uppfyllt utan sådant villkor.

Det torde böra tillkomma hyresrådet att meddela hyresnämnderna

närmare föreskrifter rörande ärenden om tillstånd att uppbära förskott

samt att därvid särskilt klargöra i vilken utsträckning tillstånd bör lämnas

utan villkor. Däremot synes det i vissa yttranden upptagna förslaget, att g enerellt

tillstånd skulle kunna meddelas vissa större företag att upptaga

förskott utan prövning från fall till fall, icke kunna förordas. Även örn

sådant generellt tillstånd kunde vara praktiskt motiverat i några fall, synes

det nämligen icke tilltalande att skapa en privilegierad ställning för vissa

större företag. Prövningen bör, såsom anförts, alltid ansluta sig till en någorlunda

utförlig kalkyl över det tillämnade bygget.

Om förhandsteckning av bostadsrätt sker, torde avtalet i regel innebära en

utfästelse från föreningens sida att låta den som gjort teckningen få företräde

till viss lägenhet vid definitivt tecknande av bostadsrätt. Enligt 20 §

lagen örn bostadsrättsföreningar kan teckningslista avfattas på sådant sätt

att en dylik utfästelse kan uppfyllas. Har den som gjort förhandsteckningen

lämnat förskott efter sådant tillstånd av hyresnämnd som avses i lagförslaget,

lärer det icke stå honom fritt att utan giltigt skäl återkräva sitt förskott.

Från hans sida torde föreligga en bindande utfästelse att teckna bostadsrätt

för lägenheten på rimliga villkor, så snart sådan teckning lagligen kan ske.

Kontraktsbrott från någondera sidan torde kunna medföra skadeståndsskyldighet.

Skulle det dröja avsevärt längre tid än parterna förutsett innan definitiv

teckning kan äga rum, torde den som inbetalt förskott kunna frånträda

överenskommelsen. Om den som gjort förhandsteckningen tillträtt lägenheten,

lär hans rätt till lägenheten, intill dess bostadsrätt blir i vederbörlig

ordning upplåten, få betraktas som en hyresrätt. Därav följer att lagen

örn hyresreglering i princip är tillämplig. Örn definitiv bostadsrätt icke kommer

till stånd, exempelvis till följd av att fastigheten säljes, torde sålunda

vad denna lag innehåller örn förlängning av hyresavtal kunna tillämpas till

skydd för den som önskar behålla sin lägenhet. Av 11 § andra stycket, jämfört

med 27 §, lagen örn hyresreglering torde följa att lägenhetsinnehavare!!

icke kan överlåta sin rätt till lägenheten mot högre ersättning än vad han erlagt

såsom förskott till föreningen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

33

I fråga om beskaffenheten av den säkerhet som i vissa fall skall

kunna fordras för tillstånd att uppbära förskott ävensom beträffande förvaltningen

och dispositionen av denna samt tiden och förutsättningarna för dess

återlämnande torde anvisningar lämpligen kunna utfärdas av hyresrådet.

Här må endast framhållas, att syftet med säkerheten är att tillgodose kontrollen

över avgifter och övriga villkor för upplåtelse av bostadsrätt. Denna

kontroll innebär väsentligen en indirekt kontroll av anskaffningskostnaden

för fastigheten och finansieringen av företaget. Det är nämligen endast i sådana

fall, då föreningens kostnader för inköp eller uppförande av byggnaden och

för anskaffande av kapital därför äro för höga, som man kan säga att avgifterna

äro för höga i jämförelse med den allmänna hyresnivån. Höga avgifter,

som användas för amorteringar eller avskrivningar av normala anskaffningskostnader

och sålunda komma bostadsrättshavama tillgodo såsom delägare

i föreningen, ha icke i och för sig en sådan innebörd och torde ej heller föranleda

att godkännande av ekonomisk plan vägras. Det bör sålunda beaktas,

att säkerheten skall tjäna som en garanti väsentligen mot för hög anskaffningskostnad

för fastigheten. Visar det sig att fastigheten blivit billigare i

uppförande än beräknat och att därför ej så höga avgifter behövas som

man vid upptagande av förskott räknat med, skall givetvis säkerheten icke

tillgripas. Det synes icke vara nödvändigt att i lagtexten angiva, hur mycket

säkerheten skall täcka. I regel bör den kunna begränsas till viss del av förskottsbeloppet,

motsvarande den nedsättning som kan tänkas komma att

fordras för godkännande av ekonomisk plan för företaget. Vad nu anförts

bör beaktas vid utformande av föreskrifter rörande säkerheten. Det kan

vara lämpligt att därvid utarbetas formulär till ledning för hyresnämnderna.

Mot det i promemorian framförda förslaget, att tillstånd att uppbära förskott

skall kunna kombineras med ett åläggande för föreningen att lämna

uppgifter, som erfordras för granskning av företagets

finansiering, ha invändningar gjorts av hyresrådet, vilka torde sammanhänga

med hyresrådets principiella inställning till hela den föreliggande

lagstiftningsfrågan. Hyresrådet har ansett att kontrollen icke skulle vara

till någon praktisk nytta. Erfarenheten torde emellertid ha visat, att en offentlig

insyn -— även örn den icke skulle vara kombinerad med särskilda

tvångsmedel — är ägnad att motverka osunda företeelser. Enligt förslaget

har hyresnämnden möjlighet att ingripa med återkallande av lämnat tillstånd

att uppbära förskott, låt vara att denna utväg är förenad med avsevärda

svårigheter. Det är emellertid all anledning antaga att även påpekanden

under hand skola vinna beaktande.

Återkallande av tillstånd att uppbära förskott får

enligt förslaget ske, örn den som innehar tillståndet bryter mot vad däri föreskrivits

eller eljest synnerliga skäl äro. Givet är att hyresnämnden, innan

återkallelse sker, bör lämna den som innehar tillståndet tillfälle att förklara

sig och eventuellt att vidtaga rättelse. I återkallelsemöjligheten har hyresnämnden

ett verksamt medel att motverka sådana åtgärder, som skulle leda

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 371.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Iiunyl. Maj:ts proposition nr 371.

till att den ekonomiska planen icke kunde godkännas. Återkallelse av givet

tillstånd bör ej tillgripas utan mycket starka skäl, men örn det är uppenbart

att den ekonomiska planen icke kommer att kunna godkännas, är dock en

sådan åtgärd att föredraga framför att frågan får anstå till den slutliga

granskningen av planen. Då den rätt som en inflyttad lägenhetshavare har

till sin lägenhet får anses som en hyresrätt, intill dess bostadsrätt i vederbörlig

ordning upplåtits, medför en återkallelse av givet tillstånd att uppbära

förskott icke att han tvingas lämna sin lägenhet. Det synes knappast erforderligt

att, såsom länsstyrelsen i Malmö förordat, öppna en möjlighet till

återkallelse i förening med återbetalning av blott en del av erlagt förskott.

Innan den slutliga ekonomiska planen föreligger, torde den utredning som erfordras

för ett beslut med nu nämnda mera begränsade innebörd icke vara

tillgänglig.

Såsom svenska stadsförbundet anfört kan det vara lämpligt, att hyresnämnderna

för kontroll av bostadsrättsföreningar anlita de kommunala förmedlingsorgan

som finnas.

Brott mot det föreslagna förbudet att uppbära förskott å avgift eller annat

vederlag för bostadsrätt, innan bostadsrätt blivit vederbörligen upplåten, torde

— oavsett om straffbestämmelsen i 63 § lagen om bostadsrättsföreningar

kan anses tillämplig — lämpligen böra straffbeläggas i 16 § kontrollagen,

därvid straffet torde böra bestämmas till dagsböter eller fängelse.

De föreslagna lagbestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari

1946. Det torde utan särskild övergångsbestämmelse vara klart att de nu

föreslagna bestämmelserna om förbud mot att uppbära förskott på avgift

eller annat vederlag för bostadsrätt icke bliva tillämpliga på förskott som

uppburits före ikraftträdandet.

Förbud mot bostadsföreningar m. m.

Promemorian.

Rörande behovet av lagstiftningsåtgärder i fråga om s. k. bostadsföreningar

anföres i promemorian i huvudsak följande.

Vid bostadsrättsföreningslagens ikraftträdande den 1 juli 1930 funnos ett

flertal föreningar som uppläto hyresrätt till sina medlemmar, vanligtvis för

obegränsad tid. Lagen erhöll icke retroaktiv verkan, varför äldre dylika

föreningar kunde fortsätta sin verksamhet under de gamla formerna, såvitt

det gällde hus som föreningarna ägde vid lagens ikraftträdande. Utvidgade

föreningen sin rörelse till att omfatta annat hus, blevo lagens bestämmelser

däremot tillämpliga. Sådana gamla föreningar funnes ännu kvar. Dessutom

funnes vissa äldre föreningar som uppläte lägenheter till sina medlemmar

för bestämd tid, högst 25 år. Vissa av dem befunne sig i ständig tillväxt.

Vid sidan av dessa äldre föreningar hade på hyresmarknaden uppträtt en

del nya bostadsföreningar, vilka vore konstruerade på ett sätt liknande bo
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

35

stadsrättsföreningarna, dock nied den skillnaden att lägenheterna upplätes till

medlemmarna på begränsad tid. I en del fall hade bostadsföreningens form

uppenbarligen valts för att kringgå priskontrollen på bostadsmarknaden,

men det kunde också tänkas att den valts på grund av de nuvarande praktiska

svårigheterna vid genomförandet av bostadsrättsföreningar, bland annat

dröjsmålet med godkännande av ekonomiska planer. I de fall då bostadsföreningsformen

använts för att kringgå priskontrollen på bostadsmarknaden,

torde det i allmänhet ha tillgått så att den byggmästare som uppfört

huset själv bildat föreningen och upprättat ett köpe- eller entreprenadavtal

mellan sig själv och föreningen, därvid han helt ensidigt kunnat bestämma

köpe- eller entreprenadsumman. I vissa fall som uppmärksammats av hyresrådet

och hyresnämnderna hade denna kommit att betydligt överstiga en

skälig anskaffningskostnad för fastigheten. Sedan huset blivit uppfört och föreningen

godkänt detsamma, hade utbjudande av lägenhetsandelarna ägt rum.

Därvid hade driftskostnaderna i den kalkyl, som framlagts för eventuella spekulanter,

i allmänhet beräknats lågt, med påföljd att de s. k. årsavgifterna,

trots den höga anskaffningskostnaden, kunnat sättas låga. De grundavgifter

som influtit hade använts för att till byggmästaren erlägga den kontanta delen

av köpesumman eller entreprenadsumman, varefter denne kunnat draga

sig ur föreningen och låta »lägenhetsköparna» ensamma övertaga skötseln

av denna. Fall hade iakttagits, då den som uppfört huset på detta sätt tillgodogjort

sig ett överpris på mera än 100 000 kronor för ett hus med en normal

anskaffningskostnad av cirka 800 000 kronor. Det tillvägagångssätt som

nu beskrivits syntes ej stå i strid med några nu gällande föreskrifter. Att det

med framgång kunnat praktiseras berodde huvudsakligen på den rådande

bostadsbristen, som gjorde många beredda att betala nästan vad som helst

för att få bostad.

I promemorian anföres vidare, att det syntes svårt att komma till rätta

med berörda missförhållanden på annat sätt än genom att meddela ett mer

eller mindre omfattande förbud mot bostadsförenings formen.

Visserligen skulle man kunna anordna en kontroll över bostadsföreningar i

analogi med vad som gäller för bostadsrättsföreningar, men denna skulle

kräva en omfattande lagstiftning. I promemorian framhålles, att ett sådant

förslag icke lämpligen kunde upptagas till prövning i detta sammanhang, då

det framför allt gällde att snabbt sätta stopp för påtalade missförhållanden

under rådande kristid, samt att det med fog kunde ifrågasättas om en dylik

lagstiftning erfordrades under vanliga förhållanden.

Vidare anföres i promemorian, att de invändningar som framställts mot

hyresrådets förslag i förevarande avseende främst syntes ha haft sin grund

däri att tillräcklig hänsyn icke tagits till redan bestående välkända föreningar.

Det kunde givetvis icke få ifrågakomma att genom ett förbud

hindra dessa i deras verksamhet.

Det föreslagna förbudet mot bostadsföreningar har upptagits i 11 § i det

vid promemorian fogade förslaget lill lag angående ändrad lydelse av 4, 11

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

och 16 §§ kontrollagen. Förbudet skall även drabba vissa former av aktiebolag.

Tillägget till 11 § innehåller sålunda, att ej någon må, annorledes än

med bostadsrätt, utan hyresnämndens tillstånd till annan för nyttjande upplåta

lägenhet under villkor att han skall förvärva andelsrätt i förening eller

aktiebolag samt att, om förbehåll träffas i strid mot vad nu sagts, det ej

må göras gällande mot den, till vilken lägenhet upplåtits.

I promemorian framhålles beträffande sistnämnda punkt, att föreningen

eller bolaget ej kan frånträda avtalet även om motparten förklarar sig frånträda

villkoret örn förvärv av andelsrätt i föreningen eller bolaget; motparten

åter syntes enligt den juridiska förutsättningsläran ha möjlighet att, örn han så

ville, frånträda hela avtalet. Vad nu sagts om motparten skulle naturligtvis också

gälla dennes rättsinnehavare. I fråga örn hyresnämndens rätt att giva dispens

från det föreslagna förbudet anföres, att denna dispens vore avsedd

för undantagsfall.

Härom innehåller promemorian följande.

Även inom den välkända kooperativa verksamhet på förevarande område,

där eljest bostadsrättsformen regelmässigt användes, förekommer att bostadsföreningar

bildas för vissa kategorier av hus som man vill hålla isär

från bostadsrättshusen. I sådana fall kan undantag från förbudet vara välgrundat.

Uppenbarligen bör dispens däremot ej medgivas föreningar som

bildas huvudsakligen för att undgå den kontroll som finnes stadgad i bostadsrättsföreningslagen

eller för att kringgå priskontrollen på bostadsmarknaden.

Skulle hyresnämnden vara tveksam, huruvida i visst fall dispens

bör lämnas, synes det vara lämpligt att hyresnämnden infordrar yttrande

från exempelvis drätselkammare, kommunalnämnd, statens byggnadslånebyrå

eller annan lämplig myndighet.

Till det föreslagna förbudet i 11 § kontrollagen ansluta sig två övergångsbestämmelser.

Den ena av dessa innehåller, att vad i 11 § första stycket

stadgas ej skall utgöra hinder för förening eller aktiebolag, som före nya

lagens ikraftträdande upplåtit lägenheter i föreningen eller bolaget tillhörigt

hus, att upplåta lägenheter i huset, därest upplåtaren ej betingar sig

större eller andra förmåner än förut; dock att hyresnämnden, om synnerliga

skäl äro därtill, äger meddela förbud mot ytterligare upplåtelser.

I fråga om de fall som avses i denna övergångsbestämmelse anföres i

promemorian:

Man kan invända, att det ej finnes någon garanti att i dessa fall föreningen

arbetar under tillfredsställande former. Detta är obestridligen riktigt

men det har icke ansetts rådligt att söka ingripa med ett generellt förbud

i de fall då verksamheten redan börjat. Något sådant skulle lätt kunna medföra

katastrofala verkningar för dem som redan satsat penningar i föreningen.

A andra sidan må framhållas, att undantaget endast gäller förening

eller aktiebolag som före lagens ikraftträdande verkligen upplåtit

lägenheter i visst hus. Det räcker ej, att föreningen eller bolaget registrerats

-—- ehuru registrering givetvis måste ha ägt rum. Det framgår vidare av allmänna

rättsgrundsatser, att en skenupplåtelse ej är tillfyllest. Dessutom må

påpekas, att fortsatta upplåtelser må äga rum allenast om upplåtaren ej

betingar sig större eller andra förmåner än förut. Då det emellertid är svårt

att skilja mellan skenöverlåtelser och andra samt det kan vara stötande att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

37

en som osund avslöjad förening skall få fortsätta sin verksamhet, synes även

böra införas en möjlighet för hyresnämnd att i särskilt fall ingripa med

förbud att fortsätta verksamheten. Härför har emellertid ansetts böra krävas,

att synnerliga skäl föreligga.

Den andra övergångsbestämmelsen innehåller, att förening eller aktiebolag,

som före nya lagens ikraftträdande i orten upplåtit lägenheter under

villkor som avses i 11 § första stycket, må hos Konungen eller den myndighet

Konungen bestämmer söka tillstånd att utan hinder av nämnda stadgande

fortsätta sådan verksamhet; och må föreningen eller bolaget, om ansökan

ingivits före viss angiven dag, fortsätta verksamheten i avvaktan på

beslutet.

I promemorian framhålles, att detta övergångsstadgande lämnar de äldre

solida företagen möjlighet att efter särskilt beslut utan hinder av förbudet

fortsätta sin verksamhet, samt anföres vidare;

Dessa företag torde icke vara flera än att frågan örn undantag från förbudet

för deras del kan prövas centralt. Genom att beslut meddelas en

gång för alla erhålla de garanti att icke bliva underkastade en måhända

eljest något växlande praxis. Beslutet bör därför meddelas av Kungl. Maj:t

eller den centrala myndighet, åt vilken Kungl. Maj:t anförtror denna uppgift.

Härigenom markeras också i viss mån den ansedda ställning som vissa

äldre kooperativa företag på detta område faktiskt intaga.

Det må tilläggas att förslaget även innehåller en tredje övergångsbestämmelse,

vari utsäges, att förbehåll, som träffats i strid mot 11 § första stycket,

ej må göras gällande efter lagens giltighetstid i vidare mån än så kunnat

ske under denna tid.

För att hindra att förbudet i 11 § kontrollagen skulle kunna kringgås

genom att en hyresgäst föranledes ikläda sig extraordinära förpliktelser av

något slag har i förslaget till lag angående ändrad lydelse av 3 och 23 §§

hyresregleringslagen under 3 § införts en bestämmelse innehållande, att hyresvärden

ej må utan hyresnämndens tillstånd såsom villkor för uthyrning

träffa avtal örn försträckning av penningar, borgensförbindelse eller annan

liknande utfästelse från hyresgästens sida samt att vad nu sagts ej skall

gälla med avseende å upplåtelse av andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet i enlighet med vad därom

är särskilt stadgat.

Härom anföres i promemorian:

Stadgandet i 27 § hyresregleringslagen, att med hyra likställes varje annan

gottgörelse, som måste antagas utgöra vederlag för upplåtelse av lägenhet

till nyttjande, ändå att gottgörelsen givits annan beteckning, kan ej i

fråga om nybyggda hus vinna tillämpning förrän grundhyra jämlikt 3 §

första stycket samma lag blivit fastställd. Genom den nu föreslagna bestämmelsen

i sistnämnda paragraf vinner man bland annat, att dylika transaktioner

bliva förbjudna jämväl under tiden innan grundhyra hunnit fastställas.

I fråga örn det senare ledet i stadgandet anföres i promemorian:

Stadgarna för en del äldre bostadsföreningar, som upplåta hyresrätt kombinerad

med andelsrätt i föreningen, innehålla såsom villkor för förvärv

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

av hyresrätt att medlem skall lämna visst lån till föreningen. Samma förhållande

kan tänkas förekomma beträffande ett aktiebolag, som upplåter

hyresrätt kombinerad med delägareskap i bolaget. För att ej det nu föreslagna

stadgandet i 3 § hyresregleringslagen skall hindra förening eller bolag att

i enlighet med stadgarna upptaga dylika lån har en särskild bestämmelse

därom införts i sistnämnda paragraf.

Vidare upptager promemorieförslaget ett tillägg till 4 § kontrollagen,

vilken nu innehåller, att ej någon må för upplåtelse av bostadsrätt mottaga

eller träffa avtal om ersättning utöver vad som följer av de för föreningen

gällande stadgarna. Härtill ha fogats orden »eller eljest för sådan upplåtelse

träffa avtal om förpliktelse som ej följer av stadgarna».

I promemorian framhålles, att tillägget strängt taget vore överflödigt, enär

under uttrycket ersättning syntes kunna hänföras varje förpliktelse av ekonomisk

betydelse, men likväl kunde ha sitt värde i förtydligande syfte samt

att sistnämnda bestämmelse jämlikt 11 § kontrollagen skulle bli tillämplig

jämväl i fråga om bostadsföreningar och aktiebolag.

Slutligen ha i promemorieförslaget straffbestämmelserna i 16 § kontrolllagen

och 23 § hyresregleringslagen kompletterats.

Yttrandena.

Det i promemorian framlagda förslaget att, för den tid och för de platser

hyresregleringslagen gäller, stadga förbud att, annorledes än med bostadsrätt,

utan hyresnämndens tillstånd upplåta bostad under villkor att hyresgästen

skall förvärva andelsrätt i förening eller aktiebolag har i samtliga yttranden

tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Överståthållarämbetet betonar dock att dess ståndpunkt härvidlag intagits

med beaktande av att förbudet föreslås intaget i en provisorisk, blott för kristidsförhållandena

avsedd lag. Svenska riksbyggen ifrågasätter, om icke förslaget

går för långt i förhållande till den nytta som står att vinna, men

förklarar sig icke avstyrka förslagets antagande såsom ett rent provisorium

i avbidan på fullständigare utredning.

I fråga örn detaljer i förslaget göras dock erinringar i några yttranden.

Hyresrådet och hyresgästernas riksförbund framhålla, att större klarhet

säkerligen skulle vinnas om man samlade de bestämmelser, som föreslagits

bli införda i 11 § kontrollagen och 3 § hyresregleringslagen, på ett ställe och

då lämpligen i sistnämnda lagrum. Hyresrådet framhåller att de föreslagna

bestämmelserna även i andra avseenden blivit tämligen invecklade och att

andra punkten i det föreslagna nya stycket i 3 § hyresregleringslagen utan

tillgång till motiveringen syntes vara ytterst svår att förstå.

Frågan, vilken myndighet som skall lämna generellt tillstånd för äldre

bostadsföreningar att fortsätta sin verksamhet, föranleder yrkanden i olika

riktningar. Hyresrådet föreslår att befogenheten redan i lagen tillägges rådet.

Stockholms bostadsföreningars centralförening förutsätter att det i detta sammanhang

använda uttrycket »den myndighet Konungen bestämmer» ej avser

hyresnämnden utan länsstyrelsen. Stockholms kooperativa bostadsförening

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

39

anser att prövningen icke bör överlåtas åt organ, som fungerar allenast under

viss tid, och föreslår att prövningen förbehålles Kungl. Majit.

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund föreslår,

att, till undvikande av missförstånd, i den övergångsbestämmelse till ändringarna

i kontrollagen, som medger förening eller aktiebolag att i visst fall

utan hinder av stadgat förbud upplåta lägenheter, därest upplåtaren ej betingar

sig större eller andra förmåner än förut, skulle tillfogas »bortsett från

t. ex. normala bränsletillägg, ränteförändringar eller andra stegrade driftskostnader».

Hyresrådet och hyresgästernas riksförbund anse det erforderligt att uttryckligt

förbud meddelas mot att såsom villkor för upplåtelse av bostadsrätt

träffa avtal örn att bostadsrättshavaren skall förvärva andel i annan förening

än bostadsrättsföreningen eller aktie i bolag.

Departementschefen.

Förslaget åsyftar att förhindra den med priskontrollen på bostadsmarknaden

oförenliga verksamhet som bedrivits av vissa s. k. bostadsföreningar.

Det innehåller fördenskull förbud mot lägenhetsupplåtelser, förbundna med

andelsrätt i sådan förening, samt vissa kompletterande bestämmelser och

vissa övergångsbestämmelser till förmån för redan förefintliga föreningar

m. m. Det föreslagna förbudet torde, med en redaktionell jämkning, böra

genomföras. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen skulle förbudet,

med de undantag som upptagits i övergångsbestämmelserna jämte möjlighet

till dispens, gälla i varje ort där hyresreglering är genomförd. Såsom i promemorian

föreslagits synes lämpligt att i 11 § första stycket kontrollagen angiva, i

vilken omfattning avtal, som ingåtts i strid mot förbudet, ej må göras gällande.

Beträffande sådana avtalsbestämmelser som avses i 4 § första stycket förslaget

till ändring i kontrollagen eller i 3 § fjärde stycket förslaget till ändring i

hyresregleringslagen torde — liksom beträffande avtalsbestämmelser som

avses i nu gällande 4 § kontrollagen eller i 12 § samma lag — utan särskild

föreskrift gälla, att de äro i sin helhet utan verkan, alltså även efter det kontrollagens

eller hyresregleringslagens giltighet utgått.

I anledning av vad hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

anfört om den övergångsbestämmelse, som medger förening eller

bolag att i visst fall utan hinder av stadgat förbud upplåta lägenheter, må

framhållas, att förbehåll örn bidrag till löpande utgifter enligt samma beräkningsgrunder

som förut tillämpats av föreningen eller bolaget icke kan anses

innebära att upplåtaren betingar sig större eller andra förmåner än förut,

även örn dessa avgifter för något år skulle uppgå till högre belopp än tidigare.

I tvivelaktiga fall finnes möjlighet att utverka hyresnämndens tillstånd

till förbehållet i fråga.

Det synes icke vara påkallat att — utöver vad som föreslås under 4 § kontrollagen

— meddela uttryckligt förbud mot att såsom villkor för upplåtelse

av bostadsrätt träffa avtal örn att bostadsrättshavaren skall förvärva andel i

annan förening än bostadsrättsföreningen eller aktie i bolag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

Vad härefter angår det undantag i övergångsbestämmelserna som åsyftar

äldre välskötta kooperativa företag med en mera omfattande verksamhet synes

det vara lämpligt att, på sätt i promemorian åsyftas, tillståndsgivningen

sker centralt. I promemorian föreslås, att tillstånd till fortsatt verksamhet

skall givas av Kungl. Majit eller av myndighet som Kungl. Majit bestämmer,

varmed hyresrådet lärer vara åsyftat. Då hyresrådet synes vara den ur alla

synpunkter lämpligaste myndigheten, torde direkt i lagtexten böra utsägas

att detta organ skall omhänderhava tillståndsprövningen.

Auktorisation av intygsgivare.

Promemorian.

I promemorian föreslås, att den ene av de båda trovärdiga män, som enligt

14 § lagen om bostadsrättsföreningar skola teckna intyg på ekonomisk plan

för sådan förenings verksamhet, skall vara på särskilt sätt auktoriserad,

samt anföres i huvudsak följande. Den granskning av ekonomisk plan för

bostadsrättsförening, som länsstyrelsen verkställde innan planen mottoges,

vore av rent formell natur och avsåge icke planens hållbarhet. Under förarbetena

till bostadsrättsföreningslagen diskuterades ingående, huruvida

man skulle nöja sig med endast en formell granskning eller huruvida planen

skulle underkastas saklig granskning av offentlig myndighet och vara av denna

godkänd innan lägenheter finge utbjudas till teckning eller, med andra ord,

huruvida ett sanktionssystem skulle införas. Till stöd för ett sanktionssystem

framhölls, att man genom ett dylikt system erhölle möjlighet att förhindra

uppkomsten av sådana företag som icke byggde på sunda ekonomiska grunder

samt att de personer som önskade förvärva medlemskap i bostadsrättsförening

ofta icke besutte den ekonomiska insikt som vore av nöden för att

rätt bedöma ett dylikt företags ekonomiska förutsättningar. Mot införandet

av ett sanktionssystem framfördes emellertid en hel del invändningar. Sålunda

framhölls, att därest planen godkändes av offentlig myndighet, allmänheten

komme att betrakta ett sådant godkännande som en garanti för planens

ofelbarhet samt att en dylik uppfattning lätt skulle kunna föra till ett försvagande

av den enskildes känsla av ansvar för ekonomiska åtaganden, med

ty åtföljande anspråk mot staten att lämna ekonomiskt bistånd åt dem som

till följd av ett företags ekonomiska sammanbrott blivit lidande. Vidare framhölls,

att sanktionsprincipen även torde fordra en kontrollerande och övervakande

verksamhet över föreningens fortsatta utveckling, men att en dylik

kontroll torde bliva onödigt betungande och hindersam för föreningen. Tanken

på att tillämpa ett sanktionssystem i fråga om bildandet av bostadsrättsföreningarna

övergavs sålunda, men för att få vissa garantier för planens

innehåll i sakligt avseende infördes bestämmelsen, att två trovärdiga män

skulle intyga att planen enligt deras omdöme vilade på tillförlitliga grunder.

Emellertid torde det enligt vad i promemorian uttalats vara obestridligt,

att man genom denna bestämmelse erhållit en alltför svag garanti för att

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

planen verkligen vore hållbar. Enligt vad som samstämmigt uppgivits från

initierade kretsar lämnade många ekonomiska planer åtskilligt övrigt att

önska i fråga örn hållbarhet. Från statens byggnadslånebyrå hade sålunda

framhållits, att de ekonomiska planerna i de fall, byrån kommit i beröring

med, ofta ej varit hållbara. Sålunda hade ej sällan underlåtits att räkna med

några avskrivningar. Vidare hade driftskostnaderna ofta varit beräknade

med hänsyn till förhållandena under de allra närmaste åren eller med andra

ord varit för lågt beräknade. Liknande synpunkter hade framförts från andra

håll. Genom att avgifterna vore för lågt beräknade, riskerade bostadsrättshavaren

uppenbarligen, att avgifterna senare måste höjas eller att det bleve

nödvändigt att uttaxera särskilda tillskott för att möta de ökade utgifterna.

Det vore därför ett viktigt önskemål att skapa en bättre garanti för planens

hållbarhet än den som erhölles genom den nu gällande bestämmelsen örn intyget

av de två trovärdiga männen.

I promemorian anföres vidare, att 3 § kontrollagen tydligen gåve rum för

den tolkningen, att hyresnämnder från priskontrollsynpunkt ägde granska

den ekonomiska planens hållbarhet. Dock vore denna kontrollmöjlighet måhända

i realiteten icke så mycket värd. Hyresnämnderna vore ofta tungt arbetsbelastade,

och det syntes vara förenat med vissa svårigheter för dem

att utvidga sin verksamhet mera avsevärt på förevarande område. De över

hyresrådets förslag avgivna yttrandena syntes också visa, att man från byggnadsföretagarnas

sida hyste farhågor för dröjsmål och andra olägenheter

av hyresrådets förslag att utvidga hyresnämndernas granskning av den ekonomiska

planen till att avse planens allmänna hållbarhet. En tänkbar väg att

erhålla bättre garanti för planens hållbarhet syntes vara att kräva, att den

ene av de båda trovärdiga män som skulle utfärda intyg beträffande planen

skulle vara på särskilt sätt auktoriserad för uppgiften i fråga.

Härom anföres vidare:

Bristen hos de nuvarande intygen är väl närmast den att de i mångå fall

ha tillkommit på ett något slentrianmässigt sätt. Ofta torde det gå till på det

sättet att en byggmästare, som bygger ett hus åt en bostadsrättsförening,

vidtalar ett par kolleger att utfärda intyget i fråga, varvid dessa ej taga

alltför grundligt på uppgiften. Genom att fordra, att den ene av intygsgivarna

tages ur en krets av personer, vilka utvalts med tanke på att de äro särskilt

skickade för uppgiften, bör man kunna vinna avsevärt större säkerhet för att

den ekonomiska planen är hållbar. En lagändring i nu antydd riktning

kan genomföras utan avvaktan på en eventuell framtida översyn av hela bostadsrättsföreningslagen.

Beträffande den närmare utformningen av bestämmelsen örn auktorisation

framhålles i promemorian, att flera skäl talade för att denna meddelades av

Kungl. Majit, men att dock en möjlighet borde öppnas för Kungl. Majit att

delegera prövningsrätten. Då de stora bosladskooperativa rörelserna använde

vissa särskilda intygsgivare, oavsett var föreningen hade sitt säte, borde

auktorisationen kunna avse riket i dess helhet. I regel syntes den böra göras

mera lokalt begränsad, t. ex. till visst län.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Alaj.ts proposition nr 371.

Härom anföres i promemorian:

Förhållandena i olika delar av landet äro så pass olika, att den som är

lämplig för viss trakt ej utan vidare kan antagas vara skickad att vara intygsgivare

inom en helt annan trakt av riket. Det torde vara lämpligt, att endast

ett begränsat antal personer inom varje län förklaras behöriga. Därvid bör

det ej vara nödvändigt, att varje ort, där någon bostadsrättsförening kan

tänkas bildas, blir representerad, men å andra sidan bör man dock sträva

efter att få olika länsdelar representerade. Auktorisation bör meddelas efter

ett ansökningsförfarande samt endast lämnas personer som äga insikt och

erfarenhet i fråga om fastighetsförvaltning och byggnadsverksamhet. Bland

personer som kunna tänkas komma i fråga såsom auktoriserade intygsgivare

märkas kommunala tjänstemän såsom stadsbyggmästare, byggnadschefer,

tjänstemän a fastighetskontoren i de större städerna m. fl. Vidare böra hypoteksföreningarnas

värderingsman vara lämpliga ävensom privata byggnadsingenjörer

och byggmästare, vilka gjort sig kända för redlighet och vederhäftighet.

Även andra personer kunna givetvis tänkas komma i fråga. Då

auktorisationen torde komma att uppfattas som en merit, lärer det ej möta

svårigheter att finna tillräckligt många villiga och lämpliga personer.

I promemorian framhålles vidare, att det syntes lämpligt att båda inlygsgivarna,

och således även den som föreningen ägde utse utanför de särskilt

auktoriserades krets, ägde insikt och erfarenhet både i fråga örn fastighetsförvaltning

och i fråga om byggnadsverksamhet.

I det vid promemorian fogade förslaget till lag angående ändrad lydelse av

14 § lagen örn bostadsrättsföreningar upptages på grund av det anförda ett

stadgande av innehåll, att å den ekonomiska planen skall vara tecknat intyg av

två trovärdiga män, att planen enligt deras omdöme vilar å tillförlitliga grunder,

att de huvudsakliga omständigheter, varå de grunda sitt omdöme, skola

vara angivna i intyget, att intygsgivama skola äga insikt och erfarenhet i

fråga om fastighetsförvaltning och byggnadsverksamhet samt att den ene

skall av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer hava förklarats

behörig att utfärda intyg som här avses.

Yttrandena.

Det i promemorian framförda förslaget om auktoriserad intygsgivare och

vad därmed äger samband har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i nästan

alla avgivna yttranden. Sålunda har förslaget godtagits av, bland andra, hyresrådet,

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs

och Bohus samt Västernorrlands län, hyresgästernas riksförbund, Stockholms

bostadsföreningars centralförening, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund, svenska riksbyggen, svenska folkbyggen, Sveriges

allmänna hypoteksbank, konungariket Sveriges stadshypotekskassa, svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska kommunaltekniska

föreningen, svenska byggnadsindustriförbundet, Stockholms stads fastighetskontor

och Göteborgs stads drätselkammare.

Däremot anser socialstyrelsen den ifrågasatta förstärkningen av kontrollen

vara av tämligen ringa värde, emedan planen kunde uppgöras på ett tidigt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

43

stadium, då huset endast projekterats och kostnaderna för dess uppförande

således endast vöre beräknade.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att det allmänna i princip borde helt

avhålla sig från bedömning av förmånligheten i enskildas ekonomiska transaktioner,

men att undantag från denna princip borde göras för vinnande av

önskvärd ekonomisk kontroll över bostadsupplåtelser under nu rådande extraordinära

förhållanden. Länsstyrelsen förordar därför den av hyresrådet föreslagna

anordningen med prövning av den ekonomiska planens hållbarhet

framför den i promemorian förslagna lagändringen, vilken kunde närmare

övervägas vid översyn av bostadsrättsföreningslagen.

Vissa detaljanmärkningar framföras i yttrandena. Sålunda anför Överståthållarämbetet,

att frågan örn jävsregler för intygsgivare borde upptas till behandling.

Stockholms stads fastighetskontor uttalar, att intygsgivare borde

auktoriseras speciellt för Stockholm, där bostads- och hyresförhållandena avveke

från förhållandena i övriga städer och samhällen. Sveriges allmänna hypoteksbank

anför, att de till banken anslutna föreningarnas värderingsman

knappast kunde ha erforderliga insikter i stadsfastigheternas särskilda förhållanden

och därför icke kunde anses lämpliga såsom intygsgivare. Svenska

stadsförbundet anser, att det icke vore nödvändigt anlita mer än en intygsgivare,

örn denne vore auktoriserad. Göteborgs stads drätselkammare anför, att

lagändringen borde kompletteras med anvisningar rörande principerna för

planernas upprättande, särskilt angående beräkning av avskrivningar eller

amorteringar samt årliga reparationskostnader. Hyresrådet och svenska folkbyggen

framhålla, att bestämmelser örn arvode till intygsgivare erfordrades.

Departementschefen.

I likhet med vad i promemorian anförts, anser jag hyresnämnderna icke

böra åläggas att utvidga sin granskning av bostadsrättsföreningarnas ekonomiska

planer till att avse jämväl planernas allmänna hållbarhet. En viss undersökning

av planernas hållbarhet torde redan nu vara nödvändig för den

granskning hyresnämnd har att fullgöra enligt 3 § kontrollagen. Otvivelaktigt

måste nämnden anses berättigad att vägra godkänna en ekonomisk plan

enligt vilken avgifterna beräknats till i och för sig godtagbara belopp, om det

är tydligt att avgifterna i praktiken måste höjas över vad som angivits i planen

och uppgå till belopp som icke kunna anses skäliga. Nämnden torde även

kunna kräva erforderlig komplettering av planen för att kunna bedöma en

dylik fråga. Att därutöver ålägga den att städse granska planernas allmänna

hållbarhet kan icke anses påkallat.

Det i promemorian framförda förslaget, att den ene av de båda trovärdiga

män, som skola utfärda intyg beträffande ekonomisk plan, skall vara på visst

sätt auktoriserad för uppgiften i fråga, vill jag biträda. Likaså biträder jag

förslaget, att båda intygsgivarna skola äga insikt och erfarenhet såväl i fråga

örn fastighetsförvaltning som i fråga örn byggnadsverksamhet.

Vad beträffar den av Överståthållarämbetet framförda frågan örn jävsregler

för intygsgivare, torde det vara berättigat att tolka det i lagen uppställda

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

kravet på trovärdighet på det sättet, att därmed avses trovärdighet i det föreliggande

ärendet. Länsstyrelse bör därför vägra mottaga en ekonomisk plan,

om någon som tecknat intyg därå står i sådant förhållande till saken att

hans trovärdighet därigenom kan anses förringad. Särskilda jävsregler torde

därför icke vara erforderliga.

Tillräcklig anledning att meddela bestämmelser örn arvode åt auktoriserad

intygsgivare synes icke föreligga.

Nu ifrågavarande lagändring torde ej lämpligen kunna träda i kraft före

den 1 april 1946.

I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 4, 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

2) lag angående ändrad lydelse av 3 och 23 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering m. m.; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 25 april 1930 (nr 115)

om bostadsrättsföreningar.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över dessa lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

1 De under 2) och 3) upptagna lagförslagen, vilka frånsett en redaktionell jämkning 1 det

under 2) upptagna förslaget äro lika lydande med de vid propositionen fogade förslagen i samma

ämnen, ha här uteslutits.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 371.

45

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4, 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

43u) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att 4, 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

Ej må någon för upplåtelse av bostadsrätt mottaga eller träffa avtal om

ersättning utöver vad som följer av de för föreningen gällande stadgarna eller

eljest för sådan upplåtelse träffa avtal örn förpliktelse som ej följer av stadgarna.

Innan bostadsrätt blivit upplåten i den ordning som angives i lagen örn

bostadsrättsföreningar, är ej tillåtet att utan hyresnämndens tillstånd uppbära

förskott å avgift eller annat vederlag för bostadsrätt.

Vid meddelande av tillstånd som avses i andra stycket må föreskrivas, att

sökanden skall ställa säkerhet som hyresnämnden godkänner så ock att sökanden

till nämnden eller kontrollant som nämnden utser skall lämna de

uppgifter som erfordras för granskning av företagets finansiering. Tillstånd

att uppbära förskott må återkallas, örn den som innehar tillståndet bryter

mot vad däri föreskrivits eller eljest synnerliga skäl föreligga; och skall i sådant

fall förskott som mottagits genast återbetalas.

11 §•

Ej må någon utan hyresnämndens tillstånd upplåta annan andelsrätt i

förening än bostadsrätt eller andelsrätt i aktiebolag, med vilken följer rätt att

besitta eller hyra lägenhet. Träffas i strid mot vad nu sagts vid upplåtelse av

lägenhet förbehåll om förvärv av sådan andelsrätt, må förbehållet ej göras

gällande mot den, till vilken lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket och 5—10 §§ stadgas om bostadsrätt skall äga

motsvarande tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller

aktiebolag, med vilken följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som bryter mot 4 § första eller andra stycket, 7 §, 11 § första stycket

första punkten eller 11 § andra stycket, i vad det hänför sig till 4 § första

stycket eller 7 §, eller mot 12 §, straffes med dagsböter eller fängelse. Vad i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

nämnda lagrum stadgas skall gälla ändå att ersättningen givits annan beteckning

än där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift som avses i 4 § tredje stycket eller

lämnar oriktig sådan uppgift eller som underlåter att göra anmälan enligt

vad i 5 § andra stycket föreskrives, straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Styrelseledamot, som--- — med dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1946.

Vad i 11 § första stycket stadgas skall ej utgöra hinder för förening eller

aktiebolag, som, före nya lagens ikraftträdande i orten, upplåtit andelsrätt,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet i föreningen eller bolaget

tillhörigt hus, att upplåta andelsrätter, varmed följer rätt att besitta eller hyra

lägenheter i huset, därest upplåtaren ej betingar sig större eller andra förmåner

än förut, dock att hyresnämnden, örn synnerliga skäl äro därtill, äger

meddela förbud mot ytterligare upplåtelser.

Förening eller aktiebolag, som, före nya lagens ikraftträdande i orten, drivit

verksamhet, vari ingår upplåtelse av sådana andelsrätter som avses i 11 §

första stycket, må hos statens hyresråd söka tillstånd att utan hinder av

nämnda stadgande fortsätta denna verksamhet; och må föreningen eller bolaget,

örn ansökan ingivits före ikraftträdandet, fortsätta verksamheten i

avvaktan på beslutet.

Förbehåll, som träffats i strid mot 11 § första stycket, må ej göras gällande

efter lagens giltighetstid i vidare mån än så kunnat ske under denna tid.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

47

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 oktober

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 16 oktober 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 27 september 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 4, 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

2) lag angående ändrad lydelse av 3 och 23 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering m. m.; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 25 april 1930 (nr 115)

örn bostadsrättsföreningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn B. T. M. Kjellin.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4, 11 och 16 §§ lagen den

19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. m.

4 §.

Lagrådet:

Enligt 11 § lagen om bostadsrättsföreningar må bostadsrätt upplåtas först

sedan en ekonomisk plan för föreningens verksamhet upprättats av styrelsen

och mottagits av länsstyrelsen. Av 17 § samma lag framgår, att sådan upplåtelse

må ske allenast åt föreningsmedlem, som i viss närmare angiven ordning

tecknat sig för bostadsrätt. I lagens 63 § stadgas straff för styrelseledamot,

som uppsåtligen i strid med de anförda bestämmelserna upplåtit bostadsrätt.

Såsom föredragande departementschefen framhållit, torde nämnda stadganden,

särskilt sedda i belysning av ett uttalande vid lagens tillkomst, inne
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

fatta förbud även mot upptagande av förskott å avgift eller annat vederlag

för bostadsrätt. I andra stycket av förevarande paragraf har emellertid möjlighet

öppnats för förening att efter erhållet tillstånd av hyresnämnden upptaga

sådant förskott. Eftersom de förut berörda föreskrifterna i lagen om

bostadsrättsföreningar bibehållas oförändrade, kan icke upptagandet av förskott

och ej heller en i samband därmed gjord förhandsteckning innebära,

att upplåtelse av bostadsrätt kommer till stånd. Däremot torde förhandsteckningen

innefatta en utfästelse från tecknaren, att då definitiv teckning

av bostadsrätt lagligen kan ske, verkställa dylik teckning, därest föreningen

erbjuder rimliga villkor. Han blir således i viss utsträckning bunden redan

genom förhandsteckningen. Förslaget medför sålunda en väsentlig avvikelse

från lagen om bostadsrättsföreningar, vilken utgår från att förpliktelser för

tillträdande bostadsrättshavare skola uppkomma först då teckning sker under

de i lagen angivna förutsättningarna. Det kan ej förnekas, att vissa betänkligheter

möta mot att sålunda frångå en viktig princip i sistnämnda lag.

Även kan ifrågasättas, huruvida icke de erforderliga föreskrifterna borde

intagas i sagda lag. Med hänsyn till att de nu föreslagna bestämmelserna äro

av provisorisk natur och att avsikten synes vara att, sedan dessa bestämmelser

trätt ur kraft, upprätthålla det genom lagen om bostadsrättsföreningar

meddelade förbudet mot förskott, kan emellertid förslaget i hithörande del

lämnas utan erinran.

Jämlikt tredje stycket i förevarande paragraf må vid meddelande av tillstånd,

som avses i andra stycket, föreskrivas bland annat, att sökanden skall

ställa säkerhet, som hyresnämnden godkänner. I förslaget angives icke, för

vilket ändamål säkerheten skall ställas. Av sammanhanget kan anses framgå,

att säkerheten skall avse förhållanden, som hänföra sig till uppbärande av

förskott å avgift eller annat vederlag för bostadsrätt, och i motiveringen har

framhållits, att på hyresrådet skall ankomma såväl att meddela närmare

föreskrifter i ämnet som att utarbeta formulär till säkerhetsförbindelser.

Emellertid kan ifrågasättas, huruvida vad sålunda föreslagits innefattar en

tillfredsställande lösning. Det är tvivelaktigt, huruvida genom förslaget sörjts

för att den förskottsbetalandes ekonomiska intressen bli tillräckligt verksamt

tillgodosedda. Med det på förslaget grundade koncessionssystemet åsyftas

närmast att redan genom tillståndsprövningen förhindra tillkomsten

av sådana företag, i vilka anskaffningskostnaden obehörigen uppdrivits, men

denna prövning lärer icke kunna bli effektiv nog att utesluta möjligheten,

att anskaffningskostnaden befinnes för hög, då den ekonomiska planen skall

slutligen prövas. För den förskottsbetalande är det icke alltid tillfyllest att

utgivet förskott vid företagets upplösning återgäldas. I stället kan det vara

skäligt, att företaget får äga bestånd och att den förskottsbetalande tillgodoföres

vad han måst vidkännas utöver honom åbelöpande avgifter enligt den

slutliga planen. Av motiveringen att döma är det avsett, att förhållandet till

den förskottsbetalande skall kunna regleras på detta sätt. Även om betalningsskyldighet

i förevarande hänseende skulle ankomma på bostadsrättsföreningen

enligt allmänna rättsgrundsatser, bli de förskottsbetalande medlemmarna

därigenom icke skadeslösa, utan betalningsskyldigheten bör åvila

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 371.

49

den, som i verkligheten tillgodogjort sig den obehöriga anskaffningskostnaden,

d. v. s. i regel den, som byggt huset och överlåtil. detsamma på föreningen.

Visserligen är det tänkbart, att denne kan förpliktas genom en borgen

för föreningen, men mest rationellt är onekligen, att den slutligen betalningsskyldige

förbindes till omedelbar ansvarighet. Detta kan icke ske, med

mindre sådan betalningsskyldighet lagfästes eller åt hyresnämnden lämnas att

göra tillstånd att uppbära förskott beroende av särskild förbindelse i nämnda

hänseende. Eftersom det kan vara lämpligt, att en dylik förpliktelse betingas

av omständigheterna i det enskilda fallet, synes den senare utvägen vara att

föredraga. Med hänsyn härtill och då det tillkommer hyresrådet att utfärda

närmare föreskrifter till ledning för hyresnämnderna, torde lagstadgandet i

ämnet kunna inskränkas till föreskrift, att för meddelande av tillstånd, som

avses i andra stycket, må uppställas de villkor, som hyresnämnden finner

erforderliga. Till ett sådant stadgande — vilket inbegriper möjlighet att avfordra

sökanden icke endast förbindelse av den art, som nyss angivits, utan

även den säkerhet, som därutöver kan finnas nödig — anslutes den i förslaget

upptagna bestämmelsen örn skyldighet för sökanden att till hyresnämnden

eller kontrollant, som nämnden utser, lämna vissa uppgifter. Då det icke är

tillräckligt, att dessa uppgifter, såsom ordalagen närmast angiva, förmedla

upplysningar om det sätt, varpå medelsanskaffningen skall ske, utan uppgifterna

böra lämna stöd för bedömande av företagets ekonomiska grunder,

bör uttryckssättet lämpligen undergå någon jämkning.

11 §■

Justitierådet Ekberg:

Innebörden av första punkten i paragrafens första stycke torde vara, att

örn ekonomisk förening eller aktiebolag vill driva verksamhet med ändamål

att i föreningens eller bolagets hus åt medlemmarna eller aktieägarna upplåta

bostäder eller andra lägenheter under nyttjanderätt på bestämd tid, hyresnämndens

tillstånd skall sökas samt att, därest sådant tillstånd ej givits,

upplåtelse av andelsrätt, varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet,

ej må ske. Detta synes böra komma till tydligare uttryck än som skett i

förslaget. Härigenom vinnes jämväl den fördelen, att övergångsbestämmelserna

kunna nied en mindre jämkning av ordalagen erhålla klarare anslutning

till huvudstadgandet, vilket skulle underlätta förståelsen.

16 §.

Lagrådet:

Enligt 11 § första stycket må ej någon, där fråga ej är om bostadsrätt,

utan hyresnämndens tillstånd upplåta sådan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet. Med avseende å

bildandet av förening eller aktiebolag, som här åsyftas, kan det vara tvivelaktigt,

huruvida den, som huvudsakligen verkat för tillkomsten av andelsrätt

av ifrågavarande slag, är att beteckna såsom upplåtare i teknisk mening.

Stadgandet skulle därlör erhålla större effektivitet, örn straffansvar

infördes jämväl för den, som föranleder, att dylik upplåtelse kommer till

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 samt. Nr 371

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 371-

stånd. Detta kan lämpligen ske genom att förevarande paragraf inledes med

bestämmelse örn straffansvar för den, som utan att tillstånd meddelats

enligt 11 § första stycket åt annan upplåter andelsrätt som där avses eller

föranleder sådan upplåtelse. Iakttages vad sålunda anförts, erfordras en häremot

svarande jämkning av de i förevarande paragrafs första stycke upptagna

straffbestämmelserna.

Sista punkten i första stycket innehåller föreskrift, att vad i de uppräknade

lagrummen stadgas skall gälla, ändå att ersättningen givits annan beteckning

än där sägs. Vad i detta sammanhang stadgas örn ersättning bör

gälla även förskott, som uppburits enligt 4 §, och det torde därför vara

påkallat att i lagtexten uttryckligen omnämna sådant förskott vid sidan av

ersättning. En liknande komplettering kan lämpligen äga rum i 17 §. Härav

föranledes ändring jämväl i lagförslagets rubrik och ingress.

Andra stycket av denna paragraf upptager bestämmelser örn straff bland

annat för det fall att någon, som jämlikt föreskrift, meddelad med stöd av

4 § tredje stycket, bär att avgiva erforderliga uppgifter för granskning av

visst företags ekonomiska grunder, lämnar oriktig sådan uppgift. I överensstämmelse

med vad som gäller i flera likartade fall, exempelvis enligt 63 §

lagen om bostadsrättsföreningar, synes såsom förutsättning för straffbarhet

böra stadgas, att den oriktiga uppgiften lämnats mot bättre vetande.

Övergångsbestämmelserna.

Lagrådet:

Genom den avfattning, som bestämmelserna i tredje stycket erhållit, ha

dessa icke blivit tillräckligt tydligt avgränsade från stadgandena i andra

stycket. Enligt sistnämnda stycke erfordras i regel ej tillstånd jämlikt 11 §

första stycket, örn förening eller bolag, som före nya lagens ikraftträdande i

orten upplåtit andelsrätt, varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet i

föreningen eller bolaget tillhörigt hus, vill fortsätta att upplåta andelsrätter

avseende lägenheter i detta hus, under förutsättning att upplåtaren ej betingar

sig större eller andra förmåner än förut; och tredje stycket innehåller bland

annat, att förening eller bolag, som, före nya lagens ikraftträdande i orten,

drivit verksamhet, vari ingår upplåtelse av sådana andelsrätter, som avses i

11 § första stycket, må hos statens hyresråd söka tillstånd att utan hinder av

nämnda stadgande fortsätta denna verksamhet. Emellertid innefattar det fall,

som åsyftas i andra stycket, jämväl ett fortsättande av den verksamhet, som

tidigare bedrivits av föreningen eller bolaget, nämligen vad angår hus, som

vid ikraftträdandet tillhör sammanslutningen. Jämkning av ordalagen i

tredje stycket är därför önskvärd.

Övriga lagförslag.

Lagrådet:

Förslagen lämnas utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

51

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över de till lagrådet den 27 september 1945 remitterade förslagen

till

1) lag angående ändrad lydelse av 4, 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

2) lag angående ändrad lydelse av 3 och 23 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 429) örn hyresreglering m. m.; samt

3) lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 25 april 1930 (nr 115)

örn bostadsrättsföreningar.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Lagrådet har med avseende å 4 och 16 §§ i det remitterade förslaget till lag

angående ändrad lydelse av 4, 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. hemställt örn

några jämkningar och kompletteringar med huvudsakligt ändamål att på vissa

punkter bättre säkerställa att syftet med förslaget uppnås. Vad lagrådet sålunda

hemställt synes böra iakttagas. Därav föranledes även en följdändring i 17 §

jämte rubriken och ingressen till lagförslaget. En ledamot av lagrådet har tilllika

ansett, att 11 § första stycket första punkten i förslaget borde avfattas

på ett tydligare sätt. En mindre redaktionell jämkning av stadgandet har

synts mig lämplig. Med anledning av vad''lagrådet uttalat beträffande övergångsbestämmelserna

lia ordalagen i tredje stycket ändrats något. Även i

övrigt torde ett par redaktionella jämkningar i lagförslaget böra vidtagas.

övriga lagförslag ha av lagrådet lämnats utan erinran. I förslaget till lag

angående ändrad lydelse av 3 och 23 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn

hyresreglering m. m. synes emellertid en redaktionell jämkning av 3 § böra

vidtagas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 371.

Föredraganden hemställer, att, sedan nu angivna ändringar vidtagits, lagförslagen

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:! Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

, detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

453530

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:572 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 a1 i texten