Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m

1945-10-19 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:372, Med förslag till lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

1

Nr 372.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. m.; given Stockholms slott den

19 oktober 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m.; samt

2) lag örn ändrad lydelse av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19t5. 1 sami. Nr 372.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 16) angående stenkols
fyndigheter

m. m.

Härigenom förordnas, att till lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter

m. m.1 skall fogas ett nytt kapitel, betecknat 9 kap., av nedan

angiven lydelse.

9 KAP.

Om fyndigheter av uranhaltigt mineral.

63 §.

Rättighet att för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar eftersöka

och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen.

Koncession må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

64 §.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40, 42—44 och 48 §§, 56 § andra och

tredje styckena samt 58 och 60—62 §§ är stadgat angående fyndigheter,

som där avses, skall, med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande tillämpning i fråga om fyndigheter av uranhaltigt

mineral.

Innehar sökanden förut beträffande området i fråga koncession, som avses

i 1—5, 6, 7 eller 8 kap., må koncession, som avses i detta kap., meddelas

utan iakttagande av vad i 2—4 §§ sägs.

I fall, som i detta kap. avses, skall utgå förhöjning å ersättning, som i

14 § 1 mom. sägs, allenast såframt den mark, som löses, är avsedd att tagas

i anspråk på annat sätt än i 60 § sägs.

Bestämmelserna i 60 § skola ej föranleda, att den, som erhållit koncession

jämväl enligt 8 kap., skall erlägga större avgift än i nämnda paragraf sägs

för mark, inom vilken han företagit brytning, förutom av skiffer för utvinnande

av olja, även av uranhaltigt mineral.

1 Senaste lydelse av lagens överskrift se SFS 1933: 180.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om rätt för koncessionsinnehavare att tillgodogöra

sig mineraliska ämnen, som icke avses med koncessionen, skall

icke gälla uran eller uranförening.

66 §.

Uran eller uranförening må ej utan Konungens tillstånd bearbetas för

tekniskt eller vetenskapligt bruk.

Tillstånd må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

67 §.

Uran, uranförening eller ämne, som framställts av uran, må ej föras ur

riket.

Uranhaltigt mineral må ej heller föras ur riket, med mindre Konungen

meddelat tillstånd därtill; och må sådant tillstånd meddelas allenast såframt

uran eller uranförening förekommer i så ringa mängd att tillgodogörande

därav ej kan äga rum.

68 §.

Den som utan koncession för ändamål, som i 63 § sägs, eftersöker eller

bearbetar fyndighet av uranhaltigt mineral eller utan tillstånd bearbetar uran

eller uranförening så som i 66 § sägs, straffes högst med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon olovligen ur riket utför eller söker utföra

ämne, som i 67 § första eller andra stycket sägs.

69 §.

Uran eller uranförening, som utvunnits utan koncession, tillfaller kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 § stadgas, är vad som därvid framställtsså

ock förråd av uran, uranförening eller uranhaltigt mineral, som han innehar,

förverkat till kronan.

Ämne, som någon i strid mot 67 § första eller andra stycket utfört eller

sökt utföra ur riket, vare ock förverkat till kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

Härigenom förordnas, att 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

52 §.

Gruvinnehavaren må---inmutningsbara mineralen.

Av de---efter tillsägelse.

Uppstår tvist---slutligen bestämt.

Vad i denna paragraf stadgas om rätt för gruvinnehavaren att tillgodogöra

sig icke inmutningsbara mineraliska ämnen skall icke gälla uran eller

uranförening.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 372.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 oktober 1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Zetterberg, Sträng, Erigsson,

Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om kontroll å

tillgodogörande av uranhaltiga mineral m. m.

Föredraganden anför följande.

Uran är ett i naturen jämförelsevis sparsamt förekommande metalliskt

grundämne. Det finnes i Sverige huvudsakligen i vissa alunskifferlager i

mängder upp till några hundra gram per ton. Vidare ha på en del ställen

inom vårt land påträffats vissa sällsynta mineral, i vilka uran ingår som en

beståndsdel. De kvantiteter varom i detta fall är fråga äro dock enligt vad

hittills blivit utrönt mycket små. Överhuvud torde såvitt nu är känt i vårt

land icke finnas några mer betydande urantillgångar. Här befintliga fyndigheter

av uranhaltigt mineral innehålla nämligen i regel uran eller uranförening

i så ringa mängd, att dessa ämnen icke eller endast med svårighet

kunna praktiskt tillgodogöras.

Enligt gällande lag tillkommer rätten att bryta och tillgodogöra sig uranhaltiga

mineral i princip jordägaren. Uran tillhör nämligen icke de inmutningsbara

mineralen, vilkas tillgodogörande regleras av gruvlagen. Möjlighet

att genom inmutning erhålla rätt att bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral

för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar finnes alltså icke.

Ej heller tillhöra uranfyndigheter de fyndigheter, för vilkas bearbetande och

tillgodogörande enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter

m. m. fordras särskilt tillstånd (koncession) av Kungl. Maj:t. Denna lag

omfattar nämligen, förutom stenkolsfyndigheter, endast saltfyndigheter, oljeoch

gasfyndigheter samt alunskifferfyndigheter.

I detta sammanhang bör dock anmärkas, att enligt gruvlagen och 1886

års lag gäller, att gruvinnehavaren respektive koncessionsinnehavaren äger

rätt att i viss utsträckning bryta och tillgodogöra sig sådana mineraliska

ämnen, vilka såsom biprodukter framkomma vid gruvdriften. I gruvlagen

(52 §) stadgas sålunda, att gruvinnehavaren må inom utmålet bryta icke in•nutningsbara

mineraliska ämnen i den mån sådant erfordras för gruv
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

arbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga om de inmutningsbara mineralen.

Dessa icke inmutningsbara ämnen äger gruvinnehavaren även i viss omfattning

tillgodogöra sig. Den teoretiska möjlighet som sålunda föreligger att

genom inmutning av fyndighet enligt gruvlagen erhålla rätt att ur uranhaltigt

mineral, som brytes i samband med de inmutningsbara mineralen, utvinna

uran eller uranförening torde emellertid för närvarande sakna egentlig

praktisk betydelse. I 1886 års lag finnas liknande bestämmelser (10, 50, 52

och 58 §§), vilka giva koncessionsinnehavare rätt att bryta och i viss utsträckning

tillgodogöra sig — förutom mineral m. m. som avses med koncessionen

— även andra mineraliska ämnen. Med hänsyn till de sätt på vilka

uranhaltiga mineral förekomma följer av nämnda stadganden, att den, som

innehar koncession med avseende å stenkols- eller alunskifferfyndighet, kan

ha befogenhet att såsom biprodukt tillgodogöra sig uran eller dess föreningar,

ehuru detta såvitt känt är icke lärer vara något praktiskt fall i fråga örn

stenkolsfyndigheter.

Genom konstruktionen av atombomben och de tekniska uppfinningar

som ligga till grund för denna har ämnet uran fått en försvarspolitisk och

utrikespolitisk betydelse, som icke torde kunna överskattas. Uran och vissa

uranföreningar torde även i stor utsträckning kunna utnyttjas för andra, fredliga

ändamål. Även örn ifrågavarande ämnens betydelse i skilda hänseenden

icke nu kan till fullo överblickas, torde dock kunna sägas, att de uppfinningar

som skett på hithörande område öppnat oanade utsikter till dessa ämnens

utnyttjande i vetenskaplig forskning och för tekniskt bruk.

Såsom inledningsvis omnämnts tillkommer rätten att bryta och tillgodogöra

sig uranhaltigit mineral i princip jordägaren. Några lagbestämmelser

som inskränka hans rätt i detta hänseende finnas icke. Även bearbetandet

av uran eller uranförening som utvunnits ur sådant mineral är i princip fritt.

Med hänsyn till den utomordentliga och säregna betydelse som uran och

uranföreningar redan ha och framdeles kunna få framstår det som uppenbart,

att avsevärda olägenheter och vådor äro förbundna med en ordning, enligt

vilken vem som helst äger fritt förfoga över naturtillgångar av dylik beskaffenhet.

De främmande stater, vilka inom sina gränser besitta urantillgångar,

torde även kunna förutsättas komma att snabbt vidtaga åtgärder,

varigenom utnyttjandet av sådana tillgångar samt användningen av uran

ställas under statlig kontroll. Motsvarande lagstiftningsåtgärder synas böra

med det snaraste vidtagas jämväl för vårt eget lands vidkommande.

Den statliga kontroll som sålunda bör äga rum synes i första hand böra

taga sikte på rätten att ur uranhaltigt mineral utvinna uran eller uranförening.

En sådan kontroll torde böra utövas genom att befogenheten att bearbeta

uranfyndigheter i dylikt syfte göres beroende av tillstånd av Kungl.

Majit. Vidare torde även rätten att förfoga över uran eller uranförening böra

vara underkastad viss kontroll, så att icke dessa ämnen komma till användning

för ändamål, som strida mot vårt lands intressen eller eljest avvika från

en ur allmänna synpunkter önskvärd utveckling på området.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

7

En lagstiftning av antydd innebörd, som i första hand avser att förhindra

bearbetning av uranfyndigheter utan Kungl. Maj:ts tillstånd, torde lämpligen

kunna ske i form av ett tillägg till 1886 års lag angående stenkolsfyndigheter

m. m., vilken såsom förut nämnts bygger på koncessionsprincipen. Då

såvitt nu är bekant uranhaltigt mineral av sådan beskaffenhet att det kan

praktiskt tillgodogöras i vårt land huvudsakligen förekommer inom alunskifferfyndigheter,

torde i stort sett de bestämmelser i denna lag som äro

givna beträffande dylika fyndigheter kunna erhålla motsvarande tillämpning

med avseende å fyndigheter av uranhaltigt mineral. Vissa skiljaktigheter

föranledas dock av att fyndigheten, för att uran eller dess föreningar

skall kunna utvinnas, städse måste bliva föremål för brytning under det att

olja kan utvinnas ur skiffer även på annat sätt. Med denna utgångspunkt har

inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag örn tillägg till 1886 års

lag av ett nytt kapitel (9 kap.; 63—69 §§) med de bestämmelser i avseende

å rätten att tillgodogöra uranfyndigheter m. m. som ansetts nödvändiga.

I 63 § första stycket i lagförslaget har upptagits huvudbestämmelsen örn

särskilt tillstånd såsom förutsättning för rätt till bearbetning av uranfyndighet.

I lagrummet stadgas sålunda, i anslutning till motsvarande bestämmelser

med avseende å stenkolsfyndigheter och övriga i 1886 års lag avsedda

fyndigheter, att rättighet att för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar

eftersöka och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende

på koncession, som meddelas av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till vikten av att

utvinnande av uran står under sträng statlig kontroll har emellertid därjämte

i andra stycket föreskrivits, att Kungl. Maj:t äger, när skäl därtill äro,

återkalla meddelad koncession. En sådan bestämmelse innebär visserligen

för koncessionsinnehavaren ett visst osäkerhetsmoment men torde i förevarande

fall icke kunna undvaras.

I 64 § i förslaget har skett hänvisning till åtskilliga stadganden i 1886 års

lag. 2—5 §§ i denna lag, vilka avhandla koncessionsansökningen, dess kungörande

och invändningar däremot samt största koncessionsområdet, torde

kunna tillämpas å koncessionsansökningar rörande fyndigheter av uranhaltigt

mineral lika väl som på andra koncessionsansökningar. Örn sökanden

förut innehar koncession som avses i lagen beträffande det område som är i

fråga, torde det emellertid icke vara erforderligt att ånyo tillämpa det förfarande

som i 2—4 §§ stadgas för erhållande av koncession. Vidare torde

bestämmelserna i 7—9 §§ angående konkurrens mellan flera sökande, koncessionens

innehåll och gränserna på djupet kunna tillämpas på nu ifrågavarande

ärenden. I 11—21 §§ avhandlas nedsättande av ersättning i anledning

av skada och intrång, anvisande av områden för arbetet, inlösen av sådana

områden o. d., konkurrens med inmutning, skadeersättning, skiljenämnd,

olovligt arbete samt frånträdande av koncession. Jämväl dessa bestämmelser

torde böra lia avseende å fyndigheter av uranhaltigt mineral,

liksom även föreskrifterna i 32—40, 42—44 och 48 §§, som handla örn återställande

av inlöst mark lill jordägaren samt örn ordningsstadganden och

klagan över bergmästares beslut.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 372.

I 64 § har hänvisning vidare skett till 56 § andra och tredje styckena samt

62 § i 1886 års lag. Enligt 56 § andra stycket skall Kungl. Majit vid meddelande

av koncession för utvinnande av olja ur alunskifferfyndighet bestämma,

i vilken omfattning fyndigheten årligen må utnyttjas och vilka åtgärder

som skola vidtagas för att återställa marken i lämpligt skick, sedan fyndigheten

eller del därav tillgodogjorts. Vid koncession skola vidare fogas de

föreskrifter, som finnas påkallade för att förebygga att annat industriellt

företag hindras i sin utveckling eller som eljest finnas erforderliga ur allmän

eller enskild synpunkt. Enligt tredje stycket i 56 § äger Kungl. Majit vid

meddelande av koncession bestämma, i vilken omfattning fyndigheten skall

utnyttjas för att den rätt som grundas på koncessionen skall äga bestånd.

Till nu återgivna stadganden i 56 § ansluta sig bestämmelser i 62 § om straff

och örn förverkande av koncession. Samtliga dessa bestämmelser synas kunna

erhålla tillämpning även vid koncession med avseende å uranfyndighet. Såsom

förut nämnts skall visserligen Kungl. Majit enligt lagförslaget äga att,

när skäl därtill äro, återkalla meddelad koncession. Denna bestämmelse torde

emellertid ej överflödiggöra att Kungl. Majit redan vid koncessionens

meddelande föreskriver de villkor, vilka då synas erforderliga från allmän

eller enskild synpunkt.

I 64 § har hänvisning skett även till 58 § i 1886 års lag, vilket lagrum

innehåller bestämmelser beträffande innebörden av koncession för att utvinna

olja ur alunskifferfyndigheter. Då såsom förut nämnts uran förekommer

i samband med dylika fyndigheter, synes det lämpligt att dessa

bestämmelser erhålla motsvarande tillämpning. Sålunda bör koncessionsinnehavaren

äga uteslutande rätt att inom koncessionsområdet för utvinnande av

uran eller dess föreningar eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra sig därstädes

befintlig uranfyndighet. Sedan område för arbete i dagen anvisats

för inlösen, synes fyndigheten därinom ej heller böra få i annat syfte utnyttjas

av annan. Såsom biprodukter bör koncessionsinnehavaren få tillgodogöra

sig kalksten och andra mineraliska ämnen, som måste brytas för tillgodogörande

av det uranhaltiga mineralet eller som eljest förekomma i sådant

samband med detta att de ej kunna tillgodogöras för sig.

Enligt 1886 års lag har jordägaren rätt lill viss ersättning, utöver lösen

för den mark som tages i anspråk för arbete i dagen m. m., med anledning

av den drift som äger rum inom det koncessionerade området. Vid stenkolsbrytning

utgår sådan ersättning med en sjuttiofemtedel av värdet av de stenkol

och i sammanhang därmed förekommande eldfasta leror vilka å koncessionsområdet

vinnas och uppfordras i dagen. Vid oljeutvinning ur alunskifferfyndigheter

skall, i stället för en sådan i förhållande till värdet av den

utvunna produkten beräknad royalty, enligt 60 § utgå en avgift av femton

kronor för ar av den mark inom vilken skiffer brutits i dagen eller under

jorden eller olja utvunnits, vare sig marken blivit inlöst eller ej. Vid inlösen

av mark, som är avsedd att tagas i anspråk på sådant sätt att dylik avgift

skall utgå, skall lösesumman icke såsom eljest är fallet beräknas med femtio

procents förhöjning. De ersättningsregler som sålunda gälla vid oljeutvinning

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

synas böra givas motsvarande tillämpning med avseende å uranfyndigheter.

Det måste emellertid beaktas, att med avseende å ett och samma område kan

meddelas koncession såväl för utvinnande av olja som för utvinnande av uran

eller dess föreningar. I sådant fall bör jordägaren icke vara berättigad till

högre avgift än som skolat utgå om marken tagits i anspråk endast för ettdera

av dessa ändamål. Bestämmelse härom har upptagits i 64 § fjärde

stycket.

Angående skyldighet för koncessionsinnehavare att upprätta karta över

fyndighetens bearbetning torde bestämmelsen i 61 § böra lända till efterrättelse.

Såsom förut påpekats innefattar koncession enligt nu gällande bestämmelser

i 1886 års lag en rätt att i viss utsträckning bryta och tillgodogöra mineraliska

ämnen, som icke avses med koncessionen. Den rättighet som sålunda

kan tänkas förefinnas att tillgodogöra sig uran eller dess föreningar i samband

med bearbetning av vissa fyndigheter bör tydligen, för att den förevarande

lagstiftningens syfte skall till fullo tillgodoses, upphöra. Vid prövningen

av koncession i dessa fall har nämligen hänsyn icke tagits till de särskilda

omständigheter som kunna påverka frågan om tillstånd bör lämnas

till utvinnande av uran eller dess föreningar. På grund härav har i 65 § i

lagförslaget upptagits bestämmelse av innehåll, att vad i 1886 års lag stadgas

om rätt för koncessionsinnehavare att tillgodogöra sig mineraliska ämnen,

som icke avses med koncessionen, icke skall gälla uran eller uranförening.

Ehuru något praktiskt behov för närvarande icke torde föreligga, synes ett

motsvarande stadgande böra införas i 52 § gruvlagen. Förslag till sådan lagändring

har upprättats inom departementet.

Förut har framhållits, att — förutom rätten att bearbeta och tillgodogöra

sig uranfyndigheter — även förfoganderätten över den utvunna produkten

i det allmännas intresse bör vara underkastad vissa inskränkningar. Sålunda

synes rätten att bearbeta uran eller uranförening för tekniskt eller vetenskapligt

bruk böra kunna förbehållas statliga institutioner eller enskilda vetenskapsmän,

vilka äro härför skickade samt kunna antagas tillvarataga det allmännas

intressen med avseende å uppfinningar inom området. I detta syfte

torde stadgas, att för bearbetning av uran eller uranförening för tekniskt eller

vetenskapligt bruk fordras tillstånd av Kungl. Majit. Med hänsyn till vikten

av att den statliga kontrollen skall kunna effektivt upprätthållas synes även

i detta fall Kungl. Majit böra äga återkalla meddelat tillstånd, när skäl därtill

äro. Bestämmelser av nu angiven innebörd lia upptagits i 66 § i förslaget

till ändring i 1886 års lag. Dessa bestämmelser torde i viss mån innebära en

inskränkning i näringsfrihetsförordningens grundsatser örn rättighet att fritt

idka rörelse. Det synes emellertid ej erforderligt att i förordningen införa

en hänvisning till bestämmelserna i fråga.

Vidare synes det, framför allt från utrikespolitisk synpunkt, önskvärt, att

uran eller uranförening eller uranhaltigt mineral icke föres ur riket. Detsamma

bör även gälla ämne, som framställts av uran. Förbud mot sådan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

utförsel torde alltså böra stadgas. Vad angår uranhaltigt mineral synes dock

ett ovillkorligt förbud icke kunna uppställas. För export avsedda mineral kunna

nämligen innehålla uran eller uranförening, ehuru i synnerligen små

kvantiteter. Med avseende å uranhaltigt mineral torde alltså undantag från

utförselförbudet böra få lämnas av Kungl. Maj:t i de fall, då mineralet innehåller

uran eller uranförening i så ringa mängd att tillgodogörande därav

ej kan äga rum. Bestämmelserna om förbud mot utförsel återfinnas i 67 §

i lagförslaget.

Stadgandena i 1886 års lag torde icke innnefatta något rättsligt hinder

för en jordägare att, så länge koncession ej meddelats för annan, å egen

mark eftersöka och bearbeta i lagen avsedda fyndigheter. Lagen upptager

sålunda ej några straffbestämmelser för det fall att sådana fyndigheter bearbetas

och tillgodogöras utan koncession. Enligt den nu ifrågasatta lagstiftningen

bör däremot, för att dess syfte skall bliva till fullo tillgodosett, koncession

alltid krävas för rätt att eftersöka och bearbeta uranfyndighet för

utvinnande av uran eller uranförening. Med hänsyn härtill torde böra stadgas

straff för den som utan tillstånd företager dylik åtgärd. Sådan bestämmelse

har givits i 68 § i lagförslaget, i vilken stadgats, att den som bryter

mot bestämmelserna i 63 § örn koncession såsom villkor för eftersökande eller

bearbetning av uranfyndighet straffas högst med straffarbete i två år. Samma

straff bör gälla för den som olovligen bearbetar uran eller uranförening eller

söker bryta mot utförselförbudet i 67 §.

I fall någon i strid mot lagen utvinner uran eller uranförening utan koncession,

torde vad olovligen utvunnits böra tillfalla kronan. Därest någon brutit

mot förbudet att utan tillstånd bearbeta dylika ämnen, torde vad därvid

framställts ävensom förråd av uran eller uranförening eller av uranhaltigt mineral

böra vara förbrutet till kronan. Detsamma bör gälla ämne som någon

söker i strid mot 67 § föra ur riket. Förverkandebestämmelser av angiven innebörd

ha upptagits i 69 § i lagförslaget.

De föreslagna lagbestämmelserna böra träda i kraft snarast möjligt.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de i enlighet med

det anförda upprättade förslagen till lag om tillägg till lagen den 28 maj

1886 (nr 46) angående stenkolsfgndigheter m. m. och lag om ändrad lydelse

av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

1 Det senare lagförslaget, som är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget i

ämnet, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

11

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols
fyndigt

eter m. m.

Härigenom förordnas, att till lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter

m. m.1 skall fogas ett nytt kapitel, betecknat 9 kap., av nedan

angiven lydelse.

9 KAP.

Om fyndigheter av uranhaltigt mineral.

63 §.

Rättighet att för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar eftersöka

och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen.

Koncession må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

64 §.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40, 42—44 och 48 §§, 56 § andra och

tredje styckena samt 58 och 60—62 §§ är stadgat angående fyndigheter,

som där avses, skall, med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande tillämpning i fråga om fyndigheter av uranhaltigt

mineral.

Innehar sökanden förut beträffande området i fråga koncession, som avses

j i—5; 6, 7 eller 8 kap., må koncession, som avses i detta kap., meddelas

utan iakttagande av vad i 2—4 §§ sägs.

I fall, som i detta kap. avses, skall utgå förhöjning å ersättning, som i

14 § 1 mom. sägs, allenast såframt den mark, som löses, ej är avsedd att

tagas i anspråk för brytning av det uranhaltiga mineralet.

Bestämmelserna i 60 § skola ej föranleda, att den, som erhållit koncession

jämväl enligt 8 kap., skall erlägga större avgift än i nämnda paragraf sägs

för mark, inom vilken han företagit brytning, förutom av skiffer för utvinnande

av olja, även av uranhaltigt mineral.

1 Senaste lydelse av lagens överskrift se SFS 1933: 180.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om rätt för koncessionsinnehavare att tillgodogöra

sig mineraliska ämnen, som icke avses med koncessionen, skall

icke gälla uran eller uranförening.

66 §.

Uran eller uranförening må ej utan Konungens tillstånd bearbetas för

tekniskt eller vetenskapligt bruk.

Tillstånd må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

67 §.

Uran, uranförening eller ämne, som framställts av uran, må ej förås ur

riket.

Uranhaltigt mineral må ej heller föras ur riket, med mindre Konungen

meddelat tillstånd därtill; och må sådant tillstånd meddelas allenast såframt

uran eller uranförening förekommer i så ringa mängd att tillgodogörande

därav ej kan äga rum.

68 §.

Den som utan koncession för ändamål, som i 63 § sägs, eftersöker eller

bearbetar fyndighet av uranhaltigt mineral eller utan tillstånd bearbetar uran

eller uranförening så som i 66 § sägs, straffes högst med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon söker olovligen föra ur riket ämne, som i

67 § första eller andra stycket sägs.

69 §.

Uran eller uranförening, som utvunnits utan koncession, tillfaller kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 § stadgas, är vad som därvid framställts

så ock förråd av uran, uranförening eller uranhaltigt mineral, som han innehar,

förverkat till kronan.

Ämne, som någon i strid mot 67 .5 första eller andra stycket sökt föra ur

riket, vare ock förverkat till kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 oktober

1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 19 oktober 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 12 oktober 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46)

angående stenkolsfyndigheter m. m. och lag örn ändrad lydelse av 52 §

gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314). i

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn S.

Å. Edling.

Lagrådet, som icke på grund av den föreliggande utredningen kunnat bilda

sig något omdöme örn behovet av den föreslagna lagstiftningen, fann förslagen

ej föranleda annan erinran än att, enär den i 68 § andra stycket förslaget

till lag örn tillägg till lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. intagna

straffbestämmelsen liksom ock den i 69 § tredje stycket samma förslag givna

bestämmelsen om förverkande i första hand avse fullbordad utförsel ur riket,

ifrågavarande bestämmelser böra erhålla ändrad avfattning.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över de till lagrådet den 12 oktober 1945 remitterade förslagen

till

1) lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m.; samt

2) lag örn ändrad lydelse av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Föredraganden anför följande.

Lagrådet har lämnat förstnämnda förslag utan annan erinran än att lagrådet

-— med hänsyn till att den i 68 § andra stycket intagna straffbestämmelsen

och den i 69 § tredje stycket givna bestämmelsen örn förverkande i

första hand avse fullbordad utförsel ur riket — hemställt om ändrad avfattning

av dessa bestämmelser. I anledning av denna hemställan ha nämnda

lagrum omarbetats i så måtto, att däri uttryckligen angivits det fall att fullbordad

utförsel ur riket ägt rum. Därjämte har vidtagits en redaktionell jämkning

av 64 § i förslaget.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938

(nr 314) har av lagrådet lämnats utan erinran.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen, sedan förslaget till lag om

tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.

ändrats i enlighet med vad sålunda anförts, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

453733

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1945:579 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 a1 i texten