Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse

19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:375, Med förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

1

Nr 375.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse;

given Stockholms slott den 9 november 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn vissa inskränkningar i rätten att driva

försäkringsrörelse.

GUSTAF.

Gunnar Myrdal.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 375-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

Förslag

till

Lag

om vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Ej må stadfästelse meddelas å bolagsordning för försäkringsbolag eller å

ändring i stadfäst bolagsordning för sådant bolag, såframt ändringen avser

utvidgning av bolagets rörelse med försäkringsgren, som bolaget icke redan

äger driva. Vad nu stadgats i fråga om bolagsordning skall äga motsvarande

tillämpning å sådana grunder för försäkringsverksamhet, som avses i 3 och

117 §§ lagen om försäkringsrörelse.

Försäkringsgren, som bolag äger driva enligt stadfäst bolagsordning men

likväl icke driver, må ej upptagas av bolaget.

Med försäkringsbolag avses i denna paragraf anstalt, som, helt eller delvis,

är underkastad bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse.

2 §.

Tillstånd må ej meddelas utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket eller att utvidga sådan rörelse med försäkringsgren,

som anstalten icke redan äger driva.

3 §•

Utan hinder av vad i 1 § första stycket och 2 § är stadgat må stadfästelse

eller tillstånd som där avses meddelas, om det från allmän synpunkt finnes

önskvärt. Under enahanda förutsättning må Konungen, efter ansökan, tillåta

försäkringsbolag att upptaga försäkringsgren som avses i 1 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 31 december 1947.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 375.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, fråga angående lagstiftning

örn vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse och anför

därvid följande.

I skrivelse den 30 juni 1945, nr 530, har riksdagen, under åberopande

av första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 47, anhållit att

Kungl. Maj:t ville låta dels verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning

med syfte att åstadkomma en genomgripande centralisering och rationalisering

av försäkringsverksamheten, däri inbegripet om och i vilken utsträckning

det privata försäkringsväsendet bör överföras till det allmänna

och i samband därmed i vad mån flera försäkringsgrenar böra göras obligatoriska,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan

föranleda, dels ock skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till en provisorisk

lagstiftning till förhindrande av att nya och ur det allmännas synpunkt

icke önskvärda försäkringsanstalter bildas tiller redan bestående försäkringsföretag

börja ny icke önskvärd verksamhet under den tid frågor

rörande försäkringsverksamhetens framtida utformning äro under utredning.

Sedan jag uppdragit åt hovrättsassessorn O. H. Appeltofft att inom departementet

verkställa utredning och avgiva förslag rörande sådan provisorisk

lagstiftning, som åsyftas i riksdagens skrivelse, har Appeltofft utarbetat en

promemoria angående lagstiftning örn vissa inskränkningar i rätten att driva

försäkringsrörelse jämte förslag till lag i ämnet. Promemorian jämte dithörande

lagförslag torde få såsom bilaga (Bilaga B) fogas vid detta protokoll.

I promemorian redogöres först för innehållet i gällande koncessionsbestämmelser

för försäkringsanstalter av skilda slag ävensom för tendenser i

lagtillämpningen. Vidare lämnas vissa uppgifter angående antalet och den inbördes

storleken av olika kategorier av försäkringsanstalter. Därefter lämnas

en redogörelse för den nu arbetande försäkringsutredningens direktiv

beträffande koncessionsfrågan, varvid utredningsmannen bland annat anför,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

att försäkringsutredningen givit uttryck åt sin avsikt att föreslå väsentligt

skärpta koncessionsbestämmelser. Utredningsmannen övergår härefter till

frågan om spärrlagstiftningens utformning och framhåller, att spörsmålet

om lagstiftningens effektivitet här trädde i förgrunden. Vissa skäl syntes tala

för att spärren skulle konstrueras såsom ett ovillkorligt förbud mot att nybilda

försäkringsbolag eller utvidga bestående rörelse med ny verksamhetsgren.

Frågan om den grad av stränghet, varmed spärranordningen borde utformas,

kunde emellertid icke lösas utan hänsyn till den tidrymd, under vilken

provisoriet kunde väntas bestå. I detta sammanhang uttalar utredningsmannen,

att försäkringsutredningens blivande förslag syntes vara avsett

att föreläggas riksdagen å sådan tid att ny försäkringslag kunde träda i

kraft samtidigt med den nya aktiebolagslagen eller alltså den 1 januari 1948.

Vid denna tidpunkt skulle följaktligen spärrlagen hava fyllt sin uppgift. Men

även bortsett från spärrlagens funktion att jämna vägen för genomförandet

av den lagstiftning, som kunde komma att framgå ur försäkringsutredningens

blivande förslag, syntes lämplighetsskäl kunna anföras till förmån för

att lagens giltighetstid begränsades till den 1 januari 1948.

I promemorian anföres vidare, att det vore föga sannolikt att upprätthållandet

under en mycket begränsad tidrymd av en ovillkorlig spärr skulle

komma att minska försäkringsväsendets möjligheter att tillgodose försäkringsbehovet

under denna tidrymd. Helt uteslutet vore detta likväl icke. Nya

försäkringsbehov, vilka nu icke vore möjliga att förutse, kunde snabbt växa

fram. Exempelvis kunde den kraftiga utvecklingen på flygtrafikens område

tänkas skapa helt nya problemställningar i fråga om försäkringsbehovet. Det

vore vidare tänkbart, att utvidgad koncession framstode såsom nödvändig förutsättning

för rationalisering av en viss försäkringsbransch. I den mån frukterna

härav komme försäkringstagarna till godo läge det självfallet i det

allmännas intresse att icke motverka rationaliseringen. Med hänsyn till vad

sålunda framhållits vore det icke tillrådligt att — ens för en kortare övergångsperiod

— genomförÄ en ovillkorlig spärr mot nybildning av försäkringsbolag

eller mot utvidgning till ny verksamhetsgren.

Enligt det vid promemorian fogade lagförslaget må stadfästelse icke meddelas

å bolagsordning eller försäkringstekniska grunder eller å ändring i

stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder, såframt ändringen avsåge utvidgning

av bestående försäkringsrörelse till försäkringsgren, som icke redan

dreves av bolaget. Tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse finge icke meddelas

försäkringsbolag med mindre fråga vore örn förlängning av tidigare

meddelat sådant tillstånd. Motsvarande inskränkningar föreslås skola gälla i

fråga om utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket driva försäkringsrörelse.

Vad sålunda stadgats skulle emellertid icke äga tillämpning där det

ur allmän synpunkt funnes önskvärt, att stadfästelse eller tillstånd meddelades.

I anslutning till lagförslaget understrykes i promemorian vanskligheten åsatt

för närvarande, då hela problemkomplexet befinner sig i stöpsleven, närmare

angiva vad som på förevarande område är att anse såsom önskvärt ur

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37b.

5

allmän synpunkt. På koncessionsmyndigheten borde ankomma att i varje

särskilt fall avgöra, huruvida den nämnda förutsättningen förelåge. Med hänsyn

till spärrlagens syfte vore det uppenbart, att uttrycket »ur allmän synpunkt

önskvärt» hade en restriktiv innebörd.

Enligt förslaget skulle lagen omfatta alla slag av inhemska försäkringsanstalter,

som driva affärsmässig försäkringsrörelse och enligt gällande bestämmelser

äro underkastade egentlig koncessionsplikt. Därmed avsåges riksbolag

— inberäknat ömsesidiga arbetsgivareförsäkringsbolag ävensom ränte-

och kapitalförsäkringsanstalter — samt läns- och häradsbolag. Även

Stockholms stads brandsförsäkringskontor, som i viss mån intager en särställning,

skulle hänföras hit. Sockenbolagen, vilka icke äro underkastade

koncessionsskyldighet i egentlig mening, hava däremot i förslaget undantaga

från lagens tillämpning.

Över förslaget har, efter remiss, försäkringsinspeklionen efter hörande

av Svenska försäkringsbolags riksförbund avgivit yttrande. Icke från någotdera

hållet hava erinringar framställts mot genomförande av en lagstiftning

av åsyftad innebörd. Vissa synpunkter i fråga om lagens räckvidd hava däremot

framhållits.

Förstikringsinspektionen anför sålunda följande:

Ett betydande antal försäkringsbolag äga enligt sina stadfästa bolagsordningar

rätt att i vissa branscher driva försäkringsrörelse, vilken rätt dock

icke utnyttjats av bolagen. Det synes inspektionen angeläget för vinnande

av syftet med ifrågavarande lagstiftning, att dessa bolag beträffande sådana

branscher likställas med övriga bolag under den tid den provisoriska lagstiftningen

är avsedd att gälla och därigenom förhindras att upptaga verksamhet

i branscherna. Det kan måhända ur formell synpunkt synas icke helt tilltalande

att förhindra ett bolag som på grund av bestämmelse i bolagsordningen

redan erhållit rätt alt driva rörelse inom viss försäkringsbransch men

icke börjat rörelsen, att driva densamma. Starka sakliga skäl tala dock mot

de betänkligheter, som möjligen skulle kunna resas mot ett dylikt förfarande.

Att märka är nämligen, att de bolagsordningar, beträffande vilka förhållandet

är det här angivna, i allmänhet tillkommit och stadfästs för ett flertal

år sedan då någon prövning nr allmännyttans synpunkt knappast förekom,

i varje fall icke på det sätt som i förevarande lagförslag tilltänkts. Härtill

kommer den omständigheten, att då bolaget icke upptagit rörelse i branschen,

något intresse för rörelsens bedrivande tydligen icke förelegat. Inspektionen

vill därför föreslå, att en kompletterande bestämmelse införes i lagförslaget av

innehåll att försäkringsbolag, som redan undfått rätt att driva försäkringsrörelse

i viss bransch men icke börjat utöva rörelsen icke må utan Konungens

medgivande upptaga utövandet av densamma. För medgivande synes

böra gälla samma förutsättning som kommer alt stadgas beträffande de

ärenden som avses i lagförslaget. Skulle något bolag hava drivit rörelse inom

viss bransch och sedan upphört att i branschen teckna nya försäkringar,

böra dylika fall enligt inspektionens mening behandlas på samma sätt som

örn fråga vore örn upptagande av en i bolagsordningen tillåten, men ej bedriven

försäkringsrörelse.

I förevarande sammanhang har inspektionen övervägt att föreslå en viss

tidpunkt, före vilken en i bolagsordningen tillåten, men ej bedriven verksamhet

skulle hava påbörjats för att ej drabbas av förbud av ovannämnda

slag. Inspektionen har emellertid avstått därifrån, då man torde kunna räkna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 375.

Departements
chefen.

med att bolagen under förhandenvarande förhållanden skulle linna det

olämpligt att nu sätta i gång hittills ej bedriven verksamhet. Skulle denna

uppfattning visa sig oriktig, torde frågan om en dylik tidsbestämmelses införande

i lagtexten böra upptagas till närmare omprövning.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför:

I det remitterade förslaget har lagen utformats så, att det först i två paragrafer

stadgas absolut förbud för nybildningar på försäkringsväsendets område,

varefter i en tredje paragraf meddelas undantag från vad förut stadgats

för det fall att det ur allmän synpunkt finnes önskvärt med ett dylikt

undantag. Det föreligger uppenbarligen en icke oväsentlig skillnad mellan

dessa lagregler, enligt vilka ny eller utökad koncession skall kunna lämnas

endast för det fall, att det är önskvärt ur allmän synpunkt, och en lagstiftning,

som i överensstämmelse med riksdagens skrivelse innebär förbud mot

startandet av ny verksamhet, som ur det allmännas synpunkt är icke önskvärd.

I betraktande jämväl av utredningsmannens uttalande, att uttrycket

»ur allmän synpunkt önskvärt» bör tolkas restriktivt, synes det föreligga risk

för att spärrlagen med den föreslagna lydelsen kommer att lägga hinder i

vägen för sådana ändringar i bolagsordningar, som väl icke äro av den storleksordning,

att de kunna betecknas som ur allmän synpunkt önskvärda

men ändå äro för det enskilda företaget och dess försäkringstagare behövliga

och lämpliga ur rationaliserings- och anpassningssynpunkt.

Spörsmålen rörande försäkringsväsendets rationalisering och omgestaltning

stå för närvarande på dagordningen. Enligt vad jag inhämtat kan försäkringsutredningens

betänkande med förslag till ny lagstiftning angående

försäkringsrörelse väntas föreligga inom några månader. Det kan förväntas,

att åtskilliga av de i motionerna framställda önskemålen bliva tillgodosedda

i utredningens förslag. Sålunda avser utredningen bland annat att föreslå

väsentligt skärpta koncessionsbestämmelser.

Den i riksdagens skrivelse begärda utredningen syftar emellertid längre.

I skrivelsen hemställes om en allsidig och förutsättningslös utredning av

försäkringsverksamheten i dess helhet. Jag har för avsikt att inom kort hemställa

örn bemyndigande att tillkalla sakkunniga för ifrågavarande utredning.

Det är uppenbart, att genomförandet av den rationalisering eller omgestaltning

av försäkringsverksamheten, som från allmän synpunkt kan befinnas

önskvärd, blir försvårad örn antalet företagsenheter nu skulle okas. Tendensen

att stifta nya försäkringsbolag synes sedan några år vara i stigande.

Denna tendens kan väntas bliva ytterligare stimulerad inför utsikten till

skärpta koncessionsbestämmelser. Under dessa förhållanden anser jag det

angeläget, att den ifrågasatta spärrlagstiftningen snarast genomföres.

Vad angår spärrens effektivitet finner jag, i överensstämmelse med vad i

departementspromemorian framhållits, starka skäl tala för ett absolut förbud

mot varje expansion genom nybildning av bolag respektive öppnande av

ny verksamhetsgren. Försäkringsväsendet är för närvarande så starkt utbyggt

och förgrenat, att varje rimligt försäkringsbehov i samhället torde

kunna tillgodoses. Å andra sidan kan det icke förbises, att även inom en

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

mycket nära framtid helt nya försäkringsbehov kunna växa fram. Jag vill

även understryka den i promemorian anförda synpunkten, att utvidgad

koncession för ett försäkringsbolag kan framstå såsom en nödvändig förutsättning

för rationalisering av viss försäkringsgren. I den mån frukterna

härav komma försäkringstagarna till godo, bör, såsom utredningsmannen

framhållit, rationaliseringen givetvis icke motverkas från det allmännas sida.

Även från andra allmänna synpunkter kan en utvidgning av meddelad koncession

framstå såsom motiverad under det övergångsskede, varom nu är

fråga. Med hänsyn härtill biträder jag förslaget att undantag från förbudet

skall kunna meddelas om så finnes önskvärt från allmän synpunkt. Uttrycket

»från allmän synpunkt» bör, såsom i departementspromemorian framhållits,

tolkas restriktivt.

Fråga om undantag från förbudet skall enligt utredningsmannens förslag

prövas av koncessionsmyndigheten, alltså i regel av Kungl. Majit men beträffande

läns- och häradsbolag av vederbörande länsstyrelse och beträffande

utländska försäkringsanstalter av försäkringsinspektionen. Möjligen

kunde göras gällande, att prövningen i samtliga fall borde ankomma på

Kungl. Majit, varigenom önskvärd enhetlighet skulle vinnas. Då emellertid

nybildning av bolag eller öppnande av nya verksamhetsgrenar mycket sällan

förekommer i vad gäller länsbolagen, häradsbolagen och de utländska anstalterna,

har jag icke funnit anledning frångå utredningsmannens förslag.

Försäkringsinspektionen har i sitt yttrande över promemorian anfört, att

ett betydande antal försäkringsbolag enligt bolagsordningen äger rätt att

driva även andra försäkringsgrenar än dem, som för närvarande faktiskt

äro föremål för bolagets verksamhet. En utvidgning av antalet rörelsegrenar

inom ramen för stadfäst bolagsordning eller stadfästa grunder skulle icke

hindras genom den i promemorian föreslagna spärrlagstiftningen. Inspektionen

föreslår därför, att lagstiftningen kompletteras med en bestämmelse

att försäkringsbolag, som erhållit rätt att bedriva försäkringsrörelse i viss

bransch men icke börjat utöva rörelsen, icke skall äga rätt att utan Konungens

medgivande upptaga utövandet av densamma. Vad inspektionen sålunda

anfört synes värt beaktande. Jag förordar därför, att lagförslaget kompletteras

med ett stadgande av angiven innebörd. Stadgandet kan inskränkas till

att avse svenska bolag, enär enligt vad jag inhämtat icke någon i Sverige

arbetande utländsk försäkringsanstalt äger koncession å annan försäkringsgren

än sådan, som redan är föremål för anstaltens verksamhet.

Även från det sålunda förordade förbudet bör undantag kunna medgivas,

om verksamheten framstår såsom önskvärd från allmän synpunkt. Upptages

förbudet i lagen, kan den av utredningsmannen föreslagna särskilda regeln

rörande tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse utgå.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har anmärkt, att den av utredningsmannen

föreslagna spärranordningen vore strängare än som förutsatts

i riksdagsskrivelsen. Den påtalade divergensen torde emellertid vara

mera formell än reell. Spärrlagen bär, såsom anförts, icke öppna möjlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

till annan nyetablering än sådan, som framstår såsom positivt önskvärd ur

allmän synpunkt.

Den föreslagna lagstiftningen bör av skäl, som utredningsmannen anfört,

gälla till den 1 januari 1948.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det i överensstämmelse

med vad sålunda anförts överarbetade förslaget till lag om vissa

inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse, av den lydelse bilaga1

vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

B. G. Gilmark.

1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa redaktionella jämkningar är likalydande med det vid

propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

9

Bilaga B.

Pro memoria

angående

lagstiftning örn vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse.

I skrivelse till Kungl. Ma.j:t den 30 juni 1945 har riksdagen anhållit, att

Kungl. Maid ville låta dels verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning

nied syfte att åstadkomma en genomgripande centralisering och rationalisering

av försäkringsverksamheten, däri inbegripet om och i vilken utsträckning

det privata försäkringsväsendet bör overt öras till det allmänna och i

samband därmed i vad mån flera försäkringsgrenar böra göras obligatoriska,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda,

dels ock skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till en provisorisk

lagstiftning till förhindrande av att nya och ur det allmännas synpunkt

icke önskvärda försäkringsanstalter bildas eller redan bestående^ försäkringsföretag

börja ny icke önskvärd verksamhet under den tid frågor rörande

försäkringsverksamhetens framtida utformning äro under utredning.

Förevarande promemoria avser frågan rörande sådan provisorisk lagstiftning.

Inledning. Det synes lämpligt att inledningsvis något klargöra terminologien

samt innebörden av vissa begrepp pa försäkringsväsendets område. Ett

kortfattat återgivande av vissa data rörande den enskilda försäkringsverksamheten

är jämväl ägnat att belysa problemläget. .......

I lagstiftningen bär skilts mellan affärsmässigt bedriven försäkringsrörelse

och icke affärsmässig sådan rörelse. Distinktionen avser endast den

enskilda försäkringsverksamheten, alltså icke försäkringsrörelse, som bedrives

av staten (genom riksförsäkringsanstalten eller pensionsstyrelsen). I stor

utsträckning föreligger överensstämmelse i den offentligrättsliga regleringen

av affärsmässig och icke affärsmässig försäkringsrörelse, men å andra sidan

förekomma även väsentliga olikheter. Medan den icke affärsmässiga, enskilda

försäkringsverksamheten regleras genom lagen örn understödsföreningar

samt särskilda förordningar örn erkända sjukkassor och erkända

arbetslöshetskassor, är den affärsmässigt drivna försäkringsörelsen underkastad

bestämmelserna i lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse (försäkringslagen).

I det följande behandlas endast sistnämnda slag av enskild

försäkringsverksamhet. Sådan verksamhet bedrives i vårt land av försäkringsaktiebolag

och ömsesidiga försäkringsbolag. Ett särskilt slag av ömsesidiga

försäkringsbolag utgöra de s. k. ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna.

Ilit hör även annan grupp av bolag, som bör särskilt uppmärksammas,

nämligen de s. k. ömsesidiga arbetsgivareförsäkringsbolagen eller socialförsäkringsbolagen.

Denna grupp intar i vissa hänseenden en särställning

och kommer att nedan behandlas för sig.

Försäkringsbolagen förete skiftande utseende i fråga örn formen för verksamhetens

praktiska bedrivande. I detta sammanhang må endast erinras

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 375.

om att vissa bolag driva allenast en enda försäkringsgren, medan andra

jämsides driva ett stort antal branscher. Inom skadeförsäkringen har utvecklingen

under de senaste decennierna i viss mån kännetecknats av en tendens

till ökning av antalet försäkringsgrenar, antingen genom uppkomsten av helt

nya branscher eller genom kombination av skilda delbranscher. Ett mindre

antal försäkringsbolag, de s. k. blandade bolagen, bedriva samtidigt både

liv- och skadeförsäkring.

Även återförsäkringsverksamheten (indirekt affär) regleras i viss utsträckning

av försäkringslagen. Medan den direkta affären i huvudsak är anknuten

till försäkringsbehovet inom vårt eget land präglas återförsäkringsverksamheten

av starkt förgrenade internationella förbindelser. Somliga svenska försäkringsbolag

äro uteslutande verksamma såsom återförsäkrare, medan andra

driva såväl direkt som indirekt affär.

I det föregående har endast varit fråga om svenska försäkringsbolag. Även

utländska försäkringsanstalter äga emellertid under vissa betingelser rätt

att driva försäkringsrörelse här i riket. Bestämmelserna härom återfinnas i

en särskild lag av den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att

driva försäkringsrörelse här i riket.

Gällande bestämmelser av koncessionsrättslig natur. Det står envar — fysisk

eller juridisk person — fritt att under de i försäkringslagen angivna betingelserna

öppna försäkringsverksamhet. För rörelsens drivande erfordras

tillstånd av offentlig myndighet. Försäkringsverksamheten är sålunda underkastad

koncessionsplikt.

Enligt 3 § försäkringslagen skola de, som vilja stifta försäkringsaktiebolag,

upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Kungl. Maj:ts stadfästelse.

Avser bolagets rörelse livförsäkring eller avser rörelsen annat slag av

försäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillika upprättas

bestämmelser angående vissa grunder — av huvudsakligen matematiskteknisk

art — för försäkringsverksamheten samt därå sökas Kungl. Maj:ts

stadfästelse. Kungl. Majit har att pröva bolagsordningens och de övriga grundernas

överensstämmelse med försäkringslagen samt lag och författning i

övrigt, så ock om och i vad mån särskilda bestämmelser därutöver må erfordras

med hänsyn till vidden och beskaffenheten av bolagets rörelse. Vidare

föreskrives att Kungl. Majits stadfästelse skall sökas jämväl å beslut

om ändring av stadfäst bolagsordning eller av övriga stadfästa grunder för

verksamheten. Motsvarande regler gälla, enligt 117 § försäkringslagen, beträffande

ömsesidigt försäkringsbolag. Bestämmelserna avse såväl livförsäkrings-

som skadeförsäkringsbolag.

De försäkringsbolag, för vilka bolagsordning och, i förekommande fall,

övriga grunder för verksamheten stadfästas i nu angiven ordning pläga benämnas

riksbolag. Dessa bolag, vilka vid utgången av år 1943 uppgingo till

ett antal av 141, därav 47 aktiebolag och 94 ömsesidiga bolag, bedriva i allmänhet

verksamhet i hela riket. Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas

bolagsordningar äro även stadfästa av Kungl. Majit, anstalterna hänföras

sålunda till riksbolagen, ehuru deras verksamhet i regel är lokalt begränsad.

Också de egentliga återförsäkringsbolagen äro att anse såsom riksbolag.

Riksbolagen registreras centralt hos försäkringsinspektionen.

Till riksbolagen äro även de förut omnämnda ömsesidiga arbetsgivareförsäkringsbolagen

att räkna. Enligt 4 § lagen den 17 juni 1916 örn försäkring

för olycksfall i arbete skall sådan försäkring äga rum i riksförsäkringsanstalten;

dock må, där för ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,

vars delägare äro arbetsgivare och för vars förbindelser del
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

ägarna svara med obegränsad personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnas

arbetare i stället äga rum i detta bolag. Dessa bolag driva endast en

försäkringsgren, den obligatoriska olycksfallsförsäkringen. Verksamheten ar

underkastad bestämmelserna i nyssnämnda lag. Samtidigt är emellertid jämväl

1917 års försäkringslag tillämplig på dessa bolags De äro följaktligen underkastade

den koncessionsplikt, som stadgas i 1917 års lag.

För ömsesidigt försäkringsbolag, vars verksamhet endast avser att meddela

försäkring av egendom inom ett län, är vederbörande länsstyrelse koncessionsmyndighet.

Länsstyrelsen skall sålunda stadfästa bolagsordningen ävensom

ändring därav. Försäkringstekniska grunder erfordras icke för rörelse av det

slag, varom här är fråga. Dessa bolag kallas läns- och härcidsbolog. Deras

antal uppgick vid utgången av år 1943 till sammanlagt 176. Varje bolag inom

denna grupp driver endast en försäkringsbransch. Dominerande branscher

äro brand- och husdjursförsäkring. Därjämte förekomma sjö-, glasoch

hagelskadeförsäkring.

Läns- och häradsbolagen registreras hos den länsstyrelse, som beviljat

koncessionen. Den fortlöpande tillsynen över deras verksamhet utövas emellertid

av försäkringsinspektionen. Anmärkningsvärd är den dualism i det

administrativa förfarandet, som här föreligger. Intet hindrar att tillsynsmyndigheten

finner en bolagsordning, som stadfästs av vederbörande länsstyrelse,

icke betryggande och i följd därav förelägger bolaget att vidtaga

ändring. .......

En tredje grupp utgöra de s. k. sockenbolagen. Hit hänföras sådana ömsesidiga

försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, vilkas

verksamhetsområde är mindre än ett härad eller, där det omfattar delar av

flera härad, mindre än tio socknar. För dessa bolag föreligger icke skyldighet

att söka stadfästelse. De äro endast såtillvida underkastade offentlig tillsyn,

att verksamheten skall anmälas för försäkringsinspektionen; därjämte

skola årligen dit insändas vissa summariska uppgifter angående rörelsen.

Antalet försäkringsbolag av denna typ uppgick vid utgången av år 1943 till 1

omkring 1 000.

Enligt 1 § ovannämnda lag den 24 juli 1903 ma utländsk anstalt har i riket

driva försäkringsrörelse där sådant sker genom generalagent såsom syssloman

och i övrigt under de villkor som angivas i nämnda lag. Beträffande

generalagenten är föreskrivet att han skall vara myndig och bosatt här i riket

samt, om han är utländsk undersåte, hava förvärvat rätt att inom riket

idka handel eller annat näringsyrke; jämväl svensk juridisk person må under

vissa betingelser vara generalagent. Enligt uttryckligt stadgande i lagen

skall utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,

i alla därav härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara

pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets

avgörande. Innan utländsk försäkringsanstalt må börja drivandet av försäkringsrörelse

här i riket, skall tillstånd därtill förvärvas av lörsäkringsinspektionen.

Ansökan om tillstånd skall, enligt 4 § i lagen, vara åtföljd av

handlingar rörande vissa formella betingelser för rörelsens bedrivande, såsom

generalagentens behörighet, uppgift angående tekniska grunder för verksamheten

enligt försäkringsinspektionens anvisningar samt bevis att anstalten

i riksbanken deponerat föreskrivna belopp för verksamheten. Finnes generalagenten

vara behörig och äro de ingivna handlingarna jämväl i övrigt

av föreskriven beskaffenhet, har försäkringsinspektionen att meddela anstal
-

1 Jämför 265 § försäkringslagen samt Kungl, kungörelsen den 21 december 1917 med bestämmelser

örn skyldighet för vissa försäkringsanstalter att angående sin verksamhet göra anmälan

oell lämna uppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 37-5.

ten tillstånd att här i riket driva rörelse. Sådant tillstånd skall likväl vägras,

därest grunderna för anstaltens verksamhet finnas vila på ett system,

som uppenbarligen är av beskaffenhet att e.j medgiva en betryggande försäkringsverksamhet

eller med hänsyn till innehållet av ovan omförmälda

handlingar sådan försäkringsverksamhet uppenbarligen icke är att förvänta.

Vid tiden för det senaste världskrigets utbrott hade 42 utländska försäkringsanstalter

koncession för försäkringsverksamhet här i riket. Antalet var

vid utgången av år 1943 oförändrat. Det bör emellertid anmärkas, att åtskilliga

av dessa anstalter icke anskaffade nya försäkringar utan endast förvaltade

äldre försäkringsbestånd. I dessa anstalter voro åtta olika nationer

företrädda. Anstalterna äro verksamma inom samtliga mera betydande försäkringsbranscher.

Till belysning av de här nämnda företagstypernas inbördes storleksordning

må nämnas, att av premierna under år 1943 för direkt försäkring här

l ,93’4 °/o erlades till riksbolagen, 3,4 % till läns- och häradsbolagen,

0,< u/o till sockenbolagen samt 2,5 °/o till de utländska försäkringsanstalterna.

En försäkringsbransch, nämligen den obligatoriska trafikförsäkringen, intar

i koncessionshänseende en särställning. Vad beträffar svenskt försäkSaller

salunda jämte de ovan refererade bestämmelserna i

forsäkrmgslagen enligt 6 § lagen den 10 maj 1929 örn trafikförsäkring

a motorfordon att sådan försäkring må meddelas, förutom av anstalt som

inrättats av staten, endast av försäkringsanstalt, som därtill erhållit Kungl.

Maj:ts tillstånd. Med den skärpta koncessionsplikten för denna försäkringsgren

korresponderar en mera ingående offentlig tillsyn över verksamhetens

bedrivande. Följande referat ur det sakkunnigutlåtande, som låg till grund

för trafikförsäkringslagen, må tjäna till belysning av de synpunkter som

ansetts motivera det strängare koncessionstvånget för trafikförsäkringen:

De sakkunniga ansåge det böra stå såväl privata försäkringsanstalter som

riksförsäkringsanstalten eller annan av staten inrättad försäkringsanstalt öppet

att idka trafikförsäkringsverksamhet. Beträffande de enskilda försäkringsanstalterna

kunde man dock icke åtnöjas med den allmänna kontroll,

som utövades enligt lagen örn försäkringsrörelse. Särskilt tillstånd borde

sokas hos Konungen, som därvid vore i tillfälle att pröva bolagets vederhäftighet

och föreskriva de särskilda villkor, som borde uppställas för vinnande

av och bibehållande av rätten att idka trafikförsäkringsrörelse.

Även utländsk försäkringsanstalt äger här i riket driva trafikförsäkringsrörelse.

I överensstämmelse med vad som gäller för de inhemska bolagen

fordras härför Kungl. Maj:ts tillstånd.

Gällande koncessionsbestämmelsers tillämpning i praxis. Innebörden av

de refererade koncessionsbestämmelserna är i viss mån omstridd. Meningsskiljaktigheten

gäller spörsmålet, huruvida den omständigheten, att bolagsordningen

och övriga grunder för verksamheten överensstämma med lag och

författning i och för sig berättigar till koncession eller örn koncessionsmyndighelen

äger anlägga även andra synpunkter vid prövningen. Framför allt

uppställer sig frågan, om koncession kan vägras på den grund att den tilltänkta

verksamheten icke är erforderlig nied hänsyn till det föreliggande försäkringsbehovet

i samhället eller eljest icke önskvärd ur allmän synpunkt.

Lagens förarbeten lämna icke någon säker ledning för tolkningen av denna

fråga. Icke heller rättspraxis är entydig. Åtskilliga resolutioner av Kungl.

Maj :t i koncessionsärenden under åren närmast efter tillkomsten av försåt - rmgslagen giva vid handen, att prövningen icke avsett allenast de formella

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

13

betingelserna för verksamheten. I ett flertal fall avslog Kungl. Majit på

lämplighetsskäl framställning örn rätt att utvidga bestående försäkringsrörelse

med nya branscher. I avgöranden under senare år torde emellertid

motsatt princip hava följts. I utlåtanden över koncessionsansökningar har

vid flera tillfällen av lörsäkringsinspektionen understrukits, att behovet av

försäkringsbolag för närvarande måste anses fyllt och att ytterligare trängsel

på marknaden kunde tänkas medföra icke önskvärda konsekvenser. Av

Kungl. Majits avgöranden torde emellertid kunna utläsas, att nämnda synpunkt

icke ansetts kunna vinna beaktande. Med hänsyn till vad ovan anförts

angående trafikförsäkringens särställning i koncessionshänseende må

tilläggas, att den nämnda ståndpunkten intagits även i fråga om ny koncession

för dylik försäkring.

I fråga örn den länsstyrelserna anförtrodda prövningen av koncessionsansökningar

för läns- och häradsbolag synes någon fast praxis icke kunna

konstateras. På detta område har nybildningen av bolag varit relativt ringa.

Det kan emellertid med fog förutsättas att länsstyrelsernas prövning merendels

inskränkt sig till de formella betingelserna för tillstånd till rörelsen.

Aven i fråga örn de utländska försäkringsanstaltema torde koncessionsansökningarna

under de senaste decennierna hava varit tämligen sparsamma.

Enligt gällande lagstiftning är, såsom redan antytts, koncessionsprövningen

begränsad till vissa omständigheter av huvudsakligen formell natur. Föreligga

dessa förutsättningar kan koncession icke förvägras.

F ör säkring sutredning ens direktiv beträffande koncessionsfrågan. I direktiven

för den år 1937 tillsatta försäkringsutredningen angåvos skilda frågekomplex

av särskild betydelse; därjämte uttalades emellertid, att utredningsarbetet

borde avse att belysa och enligt sunda försäkringsrättsliga principer

tillrättalägga samtliga de spörsmål, som vore av betydelse på förevarande

område. Koncessionsspörsmålen hörde icke till de särskilt angivna. Sedan

i samband med krigsutbrottet arbetet inom försäkringsutredningen förklarats

skola tills vidare anstå, blev detsamma i slutet av år 1942 i begränsad

omfattning återupptaget.

En väsentlig anledning till utredningsarbetets återupptagande torde hava

varit att frågan om gällande koncessionsbestämmelsers ändamålsenlighet

fått förnyad aktualitet. Medan arbetet vilat, hade två nya koncessioner för

livförsäkringsbolag meddelats. I de nya direktiven för försäkringsutredningen

anförde departementschefen bland annat följande:1 »Under den senaste

tiden har framträtt en ökad tendens lill stiftande av nya försäkringsbolag.

Med hänsyn bland annat härtill---anser jag, att principerna

för stadfästelse av bolagsordningar för försäkringsbolag nu böra göras till

föremål för utredning. Härvid bör undersökas, huruvida nuvarande anordning

bör bibehållas eller örn icke vid prövning av bolagsordning för ett nygrundat

försäkringsbolag även andra synpunkter böra anläggas, såsom exempelvis

huruvida bolaget kail anses nyttigt för del allmänna.»

Motioner vid 1945 års riksdag angående försäkringsväsendet. Vid 1945

års riksdag väcktes dels två likalydande motioner nämligen nr 197 i första

kammaren av herr Strand m. fl. och nr 419 i andra kammaren av herr Hermansson

m. fl., dels ock en motion, nr 316, i andra kammaren av herr Hagberg

i Luleå m. fl., samtliga rörande frågan örn det enskilda försäkringsväsendets

framtida gestaltning.

Motionerna utmynnade i hemställan, att riksdagen måtte bos Kungl. Majit

göra framställning örn utredning i syfte att åstadkomma rationalisering oell

1 Statsrådsprotokollet elen 20 november 1942.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

centralisering av den enskilda försäkringsverksamheten. 1 motionerna anvisades

i viss utsträckning skilda vägar för syftets realiserande. Sålunda förutsattes

i den sistnämnda motionen att det åsyftade resultatet skulle vinnas

genom förstatligande av den enskilda försäkringsverksamheten medan i de

båda andra motionerna hemställdes, att den påyrkade utredningen skulle

komma att omfatta spörsmålet om och i vilken utsträckning det enskilda

försäkringsväsendet borde överföras till staten. Enligt .samtliga motionerna

borde därjämte övervägas, örn icke ytterligare försäkringsgrenar lämpligen

borde göras obligatoriska. Slutligen hemställdes i motionerna nr 197 och

419 om provisorisk lagstiftning till förhindrande av att nya och ur det allmännas

synpunkt icke önskvärda försäkringsanstalter bildades och att äldre

försäkringsföretag startade ny verksamhet under den tid, frågor rörande

försäkringsverksamhetens framtida utformning vore under utredning.

Det sistnämnda spörsmålet togs upp till behandling i ett par remissyttranden

till riksdagens första lagutskott. I sitt den 24 februari 1945 avgivna

yttrande underströk försäkringsutredningen, att den fråga, som här väcktes,

i nuvarande läge vore förtjänt av särskild uppmärksamhet. Efter en redogörelse

för gällande bestämmelser i 3 och 117 §§ försäkringslagen och deras

tillämpning i praxis fortsatte utredningen:

Försäkringsutredningen avser att i sitt förslag upptaga väsentligt skärpta

koncessionsbestämmelser. Det är emellertid icke uteslutet, att försäkringsutredningens

förslag i detta avseende kan komma att motverka sitt eget syfte

därigenom att det stimulerar till koncessionsansökningar under tiden innan

förslaget blivit föremål för slutlig behandling av statsmakterna. Såsom ovan

anmärkts, anses dylika ansökningar icke enligt gällande lagstiftning kunna

avvisas, därest de formella betingelserna för dem äro förhanden. Med hänsyn

härtill har försäkringsutredningen — redan innan den föreliggande frågan

väcktes i motionerna — övervägt lämpligheten av att föreslå en interimistisk

lag i syfte att hindra tillkomsten av nya försäkringsbolag respektive utvidgning

av redan bestående försäkringsrörelse intill dess en rättslig reglering av

hithörande problem blivit slutligt genomförd. Försäkringsutredningen vill på

ovan angivna skäl förorda bifall till motionärernas hemställan i denna del.

Önskvärt är att förslag till lag i ämnet förelägges redan innevarande års riksdag.

Det förtjänar anmärkas, att under krigsåren i Finland genomförts en

lagstiftning av nu antydd art.

Förslaget örn provisorisk lagstiftning berördes även i försäkringsinspektionens

yttrande till första lagutskottet. Inspektionen ansåg sig böra tillstyrka

förslaget.

I första lagutskottets utlåtande (nr 47) anfördes i denna del följande: »Enligt

utskottets mening bör en provisorisk lagstiftning genomföras till förhindrande

av att nya försäkringsanstalter bildas och redan bestående försäkringsföretag

öppna nya och ur det allmännas synpunkt icke önskvärda verksamhetsgrenar

under den tid, frågor rörande försäkringsverksamhetens framtida

utformning äro under utredning. Till motivering härav hänvisar utskottet

till vad som anförts i de av försäkringsinspektionen och försäkringsutredningen

avgivna yttrandena. Det hade varit önskvärt att en sådan provisorisk

lagstiftning kommit till stånd omedelbart. Utskottet har emellertid

icke ansett sig kunna i nu förevarande sammanhang framlägga lagförslag i

ämnet. Förslag om en provisorisk förbudslagstiftning av angiven innebörd

bör dock framläggas vid höstsessionen av innevarande års riksdag.»

Utskottets utlåtande var icke enhälligt. Enligt ett av ett flertal reservanter

framlagt förslag till utlåtande borde detta i förevarande del haft följande

lydelse:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

15

Vad slutligen angår det i motionerna I: 197 och 11:419 framförda kravet

på en tillfällig lagstiftning till förhindrande av att nya försäkringsanstalter

bildas och redan bestående försäkringsföretag öppna nya verksamhetsgrenar

under den tid, utredning rörande försäkringsverksamheten pågår, finner utskottet

en dylik lagstiftning ändamålsenlig och lämplig. Enligt utskottets

mening bör lagstiftningen dock ej utformas så, att den medför kategoriskt

förbud i angivna hänseenden. En sådan lagstiftning kunde lätt lägga hinder

i vägen för en även ur allmän synpunkt önskvärd utveckling och för den

ständigt pågående anpassningen av försäkringsverksamheten efter ändrade

förhållanden. Bland annat kunna nya försäkringsbehov uppkomma, vilka icke

kunna tillgodoses inom verksamhetens nuvarande ram. Lagstiftningen bör

därför givas den innebörden, att Kungl. Maj:t eller, i fråga örn utländsk

försäkringsanstalt, försäkringsinspektionen tillerkännes befogenhet att i förekommande

fall ingå på en saklig prövning av behovet och önskvärdheten av

nybildningar av här ifrågavarande art. önskvärt är att förslag till sådan

provisorisk lag framlägges vid höstsessionen av innevarande års riksdag.

Riksdagen beslöt i skrivelse i ämnet till Kungl. Majit i överensstämmelse

med utskottsmajoritetens hemställan. Skrivelsen (nr 530) har ovan refererats.

Utredningsmannen. Vid övervägandet av den föreliggande lagstiftningsuppgiften

träder frågan örn den tillämnade spärranordningens effektivitet i förgrunden.

Vissa skäl synas tala för att spärren konstrueras såsom ett ovillkorligt

förbud mot varje nybildning av försäkringsbolag och varje utvidgning

av bestående rörelse med ny verksamhetsgren.

Försäkringsutredningen har i sitt förut refererade yttrande framhållit, att

utredningen avsåge att i sitt förslag upptaga väsentligt skärpta koncessionsbestämmelser.

Man torde kunna förutsätta, att lagstiftningen kommer att

följa en sådan linje. Denna synpunkt bör här understrykas, eftersom tendensen

att söka nya koncessioner, vilken redan är i stigande, kan tänkas bliva

ytterligare stimulerad inför utsikten av ett skärpt koncessionstvång. Det är

icke osannolikt, att en elastiskt konstruerad spärranordning skall visa sig

icke i större grad avhålla från sökandet av nya koncessioner. I detta sammanhang

må vidare anmärkas, att bildande av nytt bolag respektive utarbetande

av tekniska grunder o. dyl. för ny försäkringsgren i allmänhet utgör en

tämligen omständig procedur. Med hänsyn härtill kan med visst fog göras

gällande, att även försäkringsväsendet är betjänt av att icke onödigtvis riskera

arbete och kostnader för dylikt ändamål.

Frågan om den grad av stränghet, varmed spärranordningen bör utformas,

kan icke lösas utan att hänsyn tages till den tidrymd under vilken provisoriet

kan väntas bestå. Härutinnan må framhållas, att försäkringsutredningens

blivande förslag lärer vara avsett att föreläggas riksdagen å sådan tid att

ny försäkringslag torde kunna träda i kraft samtidigt med den nya aktiebolagslagen

eller alltså den 1 januari 1948. Vid denna tidpunkt skulle följaktligen

spärrlagen hava fyllt sin uppgift. Men även bortsett från spärrlagens

funktion att jämna vägen för genomförandet av den lagstiftning, som kan

komma alt framgå ur försäkringsutredningens blivande förslag, kunna lämplighetsskäl

anföras till förmån för att lagens giltighetstid begränsas till den

1 januari 1948. Skulle en ny försäkringslag komma att träda i kraft först

efter nämnda tidpunkt, måste dessförinnan övervägas, huruvida och i. vilken

form spärrlagcns giltighet bör förlängas. Vid en dylik omprövning kunna

erfarenheter av lagens verkningar tillgodogöras.

Uppenbarligen stå vi för närvarande inför förskjutningar i samhällets ekonomiska

och demografiska struktur. Dylika förändringar iiro, sett på längre

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

sikt, ägnade att återverka på försäkringsbehovet i samhället. Försäkringsväsendet

har att anpassa sig därefter. För tillgodoseende av det aktuella försäkringsbehovet

är det enskilda försäkringsväsendet för närvarande starkt

utbyggt och rikt förgrenat i fråga om branscher och verksamhetsformer.

Det är visserligen föga sannolikt, att upprätthållandet under en mycket begränsad

tidrymd av en ovillkorlig spärr skulle komma att minska försäkringsväsendets

möjligheter att ''tillgodose försäkringsbehovet under denna

tidrymd. Helt uteslutet är detta likväl icke. Nya försäkringsbehov, vilka nu

icke äro möjliga att förutse, kunna snabbt växa fram. Exempelvis kan den

kraftiga utvecklingen på flygtrafikens område tänkas skapa helt nya problemställningar

i fråga om försäkringsbehovet. Det är vidare tänkbart, att

utvidgad koncession framstår såsom nödvändig förutsättning för genomförande

av en rationalisering av en viss försäkringsbransch. I den mån frukterna

härav komma försäkringstagarna till godo ligger det självfallet i det

allmännas intresse att icke motverka rationaliseringen. Med hänsyn till vad

nu framhållits synes det icke ''tillrådligt att — ens för en kortare övergångsperiod

— genomföra en ovillkorlig spärr mot nybildning av försäkringsbolag

eller mot utvidgning till ny verksamhetsgren. Den frågan anmäler sig då,

efter vilka riktlinjer avvägningen bör ske. Uttrycket »ur allmän synpunkt

önskvärd» är icke entydigt. Tvärtom torde meningarna här gå starkt i sär.

I ett skede, då hela problemkomplexet befinner sig i stöpsleven, är vanskligheten

av en begreppsbestämning särskilt framträdande.

Såsom redan anmärkts, har försäkringsutredningen sagt sig ämna föreslå

strängare koncessionsplikt för försäkringsbolag. Med hänsyn till enhetlighet

och kontinuitet vore det självfallet till fördel örn de provisoriska koncessionsbestämmelserna

nära anslöte sig till dem, vilka kunna väntas bli

slutligt fastställda. Från försäkringsutredningens överläggningar kan här

upplysas, att utredningen ägnat koncessionsspörsmålet en ingående prövning.

I viss utsträckning hava här mött frågor av svårbedömd art, vilka i det blivande

betänkandet torde komma att utförligt belysas. Bestämda materiella

koncessionsvillkor torde komma att upptagas i lagförslaget. Ett anknytande

av den provisoriska spärrlagstiftningen till koncessionsregler som småningom

kunna väntas bliva genomförda, synes förutsätta, att koncessionsproblemet

redan i detta sammanhang upptages till ingående -behandling. Detta

framstår ur flera synpunkter såsom olämpligt.

I lagförslaget har spärren anordnats på sätt riksdagen förordat. Koncession

skall sålunda kunna meddelas, där detta ur allmän synpunkt finnes

önskvärt. På koncessionsmyndigheten ankommer att från fall till fall avgöra,

huruvida denna förutsättning föreligger. Med hänsyn till spärrlagens

syfte är det uppenbart, att uttrycket har en restriktiv innebörd.

Lagen synes böra omfatta alla slag av försäkringsanstalter, som driva affärsmässig

försäkringsrörelse och enligt gällande bestämmelser äro underkastade

egentlig koncessionsplikt. Därmed avses riksbolag — inberäknat ömsesidiga

arbetsgivareförsäkringsbolag samt ränte- och kapitalförsäkringsanstalter

— läns- och häradsbolag samt utländska försäkringsanstalter. Även

Stockholms stads brandförsäkringskontor, som i viss mån intager en särställning

(jämför 263 § försäkringslagen), hänföres hit. Sockenbolagen, vilka

icke äro underkastade koncessionsskyldighet i egentlig mening, synas däremot

icke böra omfattas av spärrlagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

17

Förslag

till

Lag

om vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Under denna lags giltighetstid må stadfästelse icke meddelas å bolagsordning

för försäkringsbolag eller å ändring i stadfäst bolagsordning, saframt

ändringen avser utvidgning av bestående försäkringsrörelse till försäkringsgren,

som icke redan drives av bolagen. Vad nu stadgats i fråga om

bolagsordning för försäkringsbolag skall äga motsvarande tillämpning å sådana

grunder för försäkringsverksamhet, som avses i 3 och 117 §§ lagen örn

försäkringsrörelse.

Tillstånd att driva trafikförsäkringsrörelse må icke meddelas försäkringsbolag,

med mindre fråga är om förlängning av tidigare meddelat sådant tillstånd.

Med försäkringsbolag avses i denna paragraf försäkringsinrättning, som,

helt eller delvis, är underkastad bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse.

2 §.

Tillstånd för utländsk försäkringsanstalt att börja drivande av försäkringsrörelse

här i riket eller att utvidga bestående sådan rörelse med försäkringsgren,

som icke redan drives av anstalten, må ej vidare meddelas.

3 §.

Vad i 1 och 2 §§ är stadgat skall ej äga tillämpning där det ur allmän

synpunkt finnes önskvärt, att stadfästelse eller tillstånd meddelas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 31 december 1947.

Billang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 375.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 375.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 2 november

1955.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,

justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 1 november 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 19

oktober 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn

O. H. Appeltofft.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 375.

19

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 november

1955.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, lagrådets den 2 november

1945 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 19 oktober 1945 remitterade

förslaget till lag örn vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse;

därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte efter vissa redaktionella jämkningar jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J.-G. Nilsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:576 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse. s. 2 i texten
  2. 1LU 1945:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att driva försäkringsrörelse. s. 1 i texten