Sök i Ratio Lex

Angående gtterligare kreditgivning till Finland

1945-11-23 · 4 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:388, Angående gtterligare kreditgivning till Finland

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 388.

1

Nr 388.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gtterligare kreditgivning

till Finland; given Stockholms slott den 23

november 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 november

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga angående ytterligare

kreditgivning till Finland.

Efter finsk-ryska krigets slut erhöll Finland genom avtal den 25 oktober

1944 en svensk statskredit å 150 miljoner kronor för att inköpa varor i Sverige

av väsentlig betydelse för försörjningen och återuppbyggnadsarbetet under

tiden närmast efter vapenstilleståndet. Krediten i fråga hade sin bakgrund

i dels den stora varubrist, som gjorde sig gällande vid återuppbyggnadsarbetet

i Finland, dels svårigheterna för Finland att tillsvidare själv finansiera

nödvändig import genom export. Vid en avtalsreglering av det

svensk-finska handelsutbytet i anslutning till kreditöverenskommelsen var

det likväl möjligt att räkna med att Finland relativt snart skulle kunna exBihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 388.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 388.

portera vissa varukvantiteter till Sverige. Den svenska exporten till Finland

förutsattes i motsvarande mån kunna överstiga den medgivna krediten.

Under den fortsatta utvecklingen senhösten 1944 visade det sig omöjligt

att inom den beräknade ramen tillgodose ens de mest trängande finska varubehoven.

I då rådande läge saknade Finland möjligheter att täcka sina

behov från någon annan marknad än Sverige. Genom noteväxling den 12

januari 1945 förklarade svenska regeringen med hänsyn därtill, att den

vore beredd att utöka det avtalade kreditbeloppet av 150 miljoner kronor

med belopp motsvarande värdet av sådana leveranser, varom uppgörelser i

särskild ordning kunde komma att träffas mellan Sverige och Finland.

Svenska regeringen förbehöll sig att i samband med dryftande av finska

önskemål om dylika svenska leveranser få framföra svenska desiderata om

leveranser av finska varor. Genom beslut den 27 april 1945 ställde Kungl.

Majit senare ett belopp av 9 miljoner kronor till disposition för den utökning

av 150 miljonerskrediten, som baserade sig på sistnämnda note.

Den kredit å sammanlagt 159 miljoner kronor, som Sverige sålunda under

tiden närmast efter vapenstilleståndet lämnade Finland, var avsedd att utgöra

maximiramen för den svenska nettoexporten av varor till Finland. Avvägningen

hade skett under beaktande av å ena sidan Finlands redan vid

vapenstilleståndet mycket betydande skuldsättning till Sverige, å andra sidan

dels dess varubehov, dels den svenska leveransförmågan med tanke även på

de åtaganden Sverige hade iklätt sig lill andra länder med ett till följd av

krigsförhållandena starkt försämrat försörjningsläge. När det senare under

våren 1945 visade sig, att Finlands möjligheter till varuimport från andra

länder alltjämt voro så begränsade, att den totala varuförsörjningen trots

Sveriges leveranser framstod såsom otillräcklig, ansåg man sig därför från

svensk sida icke kunna skrida till en ytterligare kreditgivning utan i stället

böra genomföra ett förskottsarrangemang, genom vilket Finland erhöll möjligheter

att öka sin import från Sverige mot bindning av inkomsterna från

den export till Sverige som ansågs möjlig under den närmaste tiden. Genom

noteväxling den 28 april förklarade sig svenska regeringen beredd att, i den

män så erfordrades för betalning av import till Finland från Sverige av

brådskande karaktär, ordna ett förskottsförfarande inom ett maximalt belopp

av 31,5 miljoner kronor. Förutsättning för detta medgivande var att

man från finsk sida förbunde sig att utnyttja samtliga de likvider, som inflöte

genom finsk export till Sverige, för återbetalning av de svenska förskotten,

tills dessa i sin helhet återgäldats. Med stöd av beräkningar rörande

den sannolika omfattningen av den finska exporten till Sverige räknade man

med att de förskott, som sålunda komme att beviljas, skulle vara återbetalade

före årets utgång.

Kort tid efter uppgörelsen om nyssnämnda förskott nådde Finland en viss

reglering av sina handelsförbindelser västeröver, varigenom möjligheter öppnades

till en förbättrad varuförsörjning genom import från tredje land. Det

kunde emellertid förutses, att det ännu skulle dröja någon tid, innan dessa

möjligheter skulle kunna utnyttjas, och i avvaktan därpå önskade man från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 388.

3

finsk sida, att Sverige skulle leverera vissa betydelsefulla förnödenheter till

Finland, vilka sedermera skulle från finsk sida återställas med hjälp av den

motsedda importen västerifrån. En uppgörelse i frågan träffades den 28 maj,

enligt vilken den svenska regeringen förklarade sig beredd att giva Finland

ett ytterligare förskott på 30 miljoner kronor att utnyttjas för betalning av

svenska leveranser till Finland inom ramen för från svensk sida i utsikt

ställd varuexport. Det förutsattes härvid, att förskotten skulle återbetalas före

den 1 april 1946 med utnyttjande av för finsk varuexport till Sverige inflytande

likvider, i den mån dessa icke toges i anspråk för återbetalning av de

tidigare förskotten, resp. med sådana såsom likvid för finsk export till tredje

land erhållna varor och valutor, som ur svensk synpunkt kunde godtagas.

Enligt den nya med Finland träffade överenskommelsen ökades alltså det

tidigare förskottet å 31,5 miljoner kronor till 61,5 miljoner kronor, men

reglerades återbetalningen av tillägget så, att det nya förskottsarrangemanget

delvis fick karaktären av ett föregripande från svensk sida av förutsedda

varuleveranser från tredje land; sistnämnda varuleveranser kommo sålunda

att, vid sidan av de finska exportinkomsterna i handeln med Sverige, i viss

utsträckning intecknas för återgäldande av förskotten.

Ifrågavarande förskott ordnades genom riksbankens försorg. För den händelse

återbetalning icke skulle komma till stånd inom förutsatt tid, skulle

enligt överenskommelse mellan regeringen och banken förskotten i banken

regleras genom sådana statskrediter till Finland, som kunde befinnas påkallade

för ändamålet.

Enligt uppgifter i en från finsk sida den 20 november 1945 överlämnad

promemoria lia under sommaren och hösten 1945 olika omständigheter ogynnsamt

påverkat Finlands möjligheter till export såväl till Sverige som till

andra marknader. En konsekvens härav har blivit, att de beräkningar rörande

Finlands exportinkomster och möjligheter att delvis ersätta från Sverige

levererade varor, som lågo till grund för förskottsarrangemangen, icke

hålla. Man räknar sålunda numera med att de finska exportinkomster, som

enligt noteväxlingarna rörande förskotten reserverats för återbetalning av

dessa, vid årsskiftet 1945/46 skola uppgå till endast 15,5 miljoner kronor och

under år 1946 till ytterligare endast 29,5 miljoner kronor. Vid årsskiftet 1946/

47 skulle alltså enligt denna uppskattning återstå att betala (61,5 — 15,5 —

29,5 =) 16,5 miljoner kronor.

I samband med att dessa reviderade beräkningar framlagts från finsk sida,

har man under hand till svenska regeringen framställt önskemål om en ytterligare

kredit å 10 miljoner kronor. Denna kredit skulle användas för betalning

av vissa svenska leveranser, varom överenskommelse träffades vid handelsförhandlingar

i augusti, då leveranserna i fråga emellertid förutsattes

möjliga alt likvidera med hjälp av de medel, som redan ställts till Finlands

förfogande. Den nya krediten skulle vidare utnyttjas för löpande finska

utgifter i Sverige. Den skulle återbetalas under första halvåret 1946 med

reservering av nödiga belopp av inflytande likvider för till tredje land försålda

partier cellulosa och tidningspapper.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 388.

Departements
chefen.

Den föregående översikten över utvecklingen av Sveriges finansiella förbindelser

nied Finland efter vapenstilleståndet — som delvis endast bringat

i erinran vad som redan i tidigare propositioner meddelats riksdagen — ger

vid handen, att Sverige lämnat Finland krediter, vilka i betraktande av tidigare

kreditgivning till landet måste anses såsom sammanlagt mycket betydande.

Till en väsentlig del ha dessa krediter därför också enligt överenskommelse

mellan finska och svenska regeringarna konstruerats såsom kortfristiga

förskott, vilka skulle återbetalas genom reservering av de finska exportinkomsterna,

i första hand i förhållande till Sverige, under tiden fram

till den 1 april 1946. Sedan de finska exportkalkylerna nu på grund av utvecklingen

de senaste månaderna visat sig vara alltför optimistiska, framstår

det såsom uppenbart, att även ifrågavarande förskott måste betraktas såsom

krediter, vilka böra regleras genom riksstatsanslag.

Samtidigt med att detta sker, får till övervägande upptagas frågan örn den

utvidgning av kreditgivningen till Finland med 10 miljoner kronor, varom

hemställan gjorts. Vid prövningen av föreliggande omständigheter har det

synts motiverat att på av finska regeringen föreslagna villkor — alltså med

bindning av vissa finska exportinkomster — tillmötesgå även sistnämnda

hemställan.

Avtal torde sålunda nu böra träffas med Finland om en kredit, motsvarande

det sammanlagda beloppet av de vid årsskiftet oreglerade förskotten,

(61,5 — 15,5 =) 46 miljoner kronor, samt den nya krediten å 10 miljoner

kronor, eller sammanlagt efter avrundning 55 miljoner kronor. Medel stå

till förfogande för reglering av denna kreditgivning inom ramen för de av

riksdagen redan anvisade anslagen. Jag anser mig trots detta böra tillstyrka,

att särskilt anslag äskas för ändamålet, dels därför att disponibla anslagsreserver

äro erforderliga för täckning av andra redan förutsedda, ehuru

ännu ej aktualiserade kreditbehov i samband med handelsöverenskommelser,

dels därför att de särskilda villkor, som — i analogi med vad som skett med

avseende å förskotten — böra fastställas för den nya krediten, synas motivera,

att denna redovisas över ett särskilt anslag.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Ytterligare kreditgivning till Finland å tilläggsstat I

till riksstaten för budgetåret 1945/46 under Fonden för kreditgivning

till utlandet anvisa ett investeringsanslag

av........................ kronor 55 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

4B8922. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:603 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare kreditgivning till Finland. a1 i texten
  2. SU 1945:298 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare kreditgivning till Finland. s. 1 i texten