Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen, m. m

54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:4, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Majis proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen, m. m.;

given Stockholms slott den 22 december 1944.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Majit

härmed dels till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

härvid fogade förslag till ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen,

dels ock föreslå riksdagen att antaga bifogade förslag till lag om

kvinnas behörighet att innehava statstjänst eller annat allmänt uppdrag.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 4.

L

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

Förslag

till

andrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 17.

1 :o. Konungens domsrätt skall uppdragas

minst tolv av Honom utnämnda

lagkunniga män, vilka fullgjort

vad författningarna föreskriva dem,

som uti domareämbeten må nyttjas,

samt i sådana värv ådagalagt insikt,

erfarenhet och redlighet. De kallas

justitieråd och utgöra Konungens

högsta domstol. Deras antal må ej

ökas utöver tolv, så vida ej Konungen

och riksdagen, i den ordning 87 § 1

mom. stadgar, besluta, att högsta domstolen

skall på avdelningar arbeta;

och varde, i sådant fall, såväl justitierådens

antal med iakttagande av

vad ovan är sagt som ärendenas fördelning

mellan avdelningarna i samma

ordning bestämda.* 1

2:o. Konungens rätt att pröva och

avgöra besvär, som jämlikt författningarna

må hos Konungen fullföljas

i statsdepartementen, skall i den

omfattning, som bestämmes i sär
-

1 :o. Konungens domsrätt skall uppdragas

minst tolv av Honom utnämnda

lagkunniga personer, vilka fullgjort

vad författningarna föreskriva

dem, som uti domareämbeten må nyttjas,

samt i sådana värv ådagalagt insikt,

erfarenhet och redlighet. De kallas

justitieråd och utgöra Konungens

högsta domstol.

Närmare bestämmelser örn högsta

domstolens sammansättning och

tjänstgöring meddelas i särskild lag,

stiftad av Konungen och riksdagen

samfällt i den ordning 87 § 1 morn.

stadgar.

2:o. Konungens rätt att pröva och

avgöra besvär, som jämlikt författningarna

må hos Konungen fullföljas

i statsdepartementen, skall i den

omfattning, som bestämmes i sär
-

1 Enligt ett av 1944 års riksdag såsom vilande antaget förslag till ändrad lydelse av 817

mom._ 1, §§ 18 och 20, § 22 mom. 1 samt §§ 24, 26 och 31 regeringsformen skall 8 17 morn.

1 erhålla följande lydelse:

Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolv av Honom utnämnda lagkunniga män, vilka

fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas, samt i sådana

värv ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd och utgöra Konungens

högsta domstol.

Närmare bestämmelser örn högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring meddelas i

ärskild lag, stiftad av Konungen och riksdagen samfällt i den ordning 87 § 1 mom. stadgar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

3

(Nuvarande lydelse)

skild lag, stiftad av Konungen och

riksdagen samfällt enligt den i 87 §

1 mom. stadgade ordning, uppdragas

minst sju av Konungen utnämnda

män, som förvaltat civil beställning

samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet

och redlighet. De kallas regeringsråd

och utgöra Konungens regeringsrätt.

Minst två tredjedelar av

hela antalet regeringsråd skola hava

fullgjort vad författningarna föreskriva

dem, som uti domareämbeten må

nyttjas.

Närmare bestämmelser--— or

(Föreslagen lydelse)

skild lag, stiftad av Konungen och

riksdagen samfällt enligt den i 87 §

1 mom. stadgade ordning, uppdragas

minst sju av Konungen utnämnda

personer, som förvaltat civil beställning

samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet

och redlighet. De kallas regeringsråd

och utgöra Konungens regeringsrätt.

Minst två tredjedelar av

hela antalet regeringsråd skola hava

fullgjort vad författningarna föreskriva

dem, som uti domareämbeten må

nyttjas,

förmälda lag.

§ 21.

Tre ledamöter — — — Konungens lagråd.

Lagrådet tillkommer att avgiva ut- Lagrådet tillkommer att avgiva utlåtande

över de förslag till stiftande, låtande över de förslag till stiftande,

upphävande, ändring eller förklaring upphävande, ändring eller förklaring

av lagar eller författningar, vilka för av lagar eller författningar, vilka för

sådant ändamål bliva av Konungen sådant ändamål bliva av Konungen

överlämnade. Där så prövas nödigt, överlämnade. Där så prövas nödigt,

må Konungen för visst ärende till må Konungen för visst ärende till

ledamot av lagrådet ytterligare för- ledamot av lagrådet ytterligare förordna

en för insikt, erfarenhet och ordna en för insikt, erfarenhet och

redlighet känd man. redlighet känd person.

Närmare bestämmelser---beslutad lag.

27.

Till justitiekansler må Konungen

nämna en lagfaren, skicklig och oväldig

man, som i domarevärv varit

nyttjad. Honom, såsom Konungens

högste ombudsman, åligge förnämligast,

att föra eller genom de under

honom ställda fiskaler låta föra Konungens

talan i mål, som röra allmän

säkerhet och kronans rätt, samt

att, å Konungens vägnar, hava tillsyn

över rättvisans handhavande och i sådan

egenskap beivra fel, som av domare

och ämbetsmän begångne bliva.

Till justitiekansler må Konungen

nämna en lagfaren, skicklig och oväldig

person, som i domarevärv varit

nyttjad. Denne, såsom Konungens

högste ombudsman, åligge förnämligast,

att föra eller genom de under

honom ställda fiskaler låta föra Konungens

talan i mål, som röra allmän

säkerhet och kronans rätt, samt

att, å Konungens vägnar, hava tillsyn

över rättvisans handhavande och i sådan

egenskap beivra fel, som av domare

och ämbetsmän begångne bliva.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 28.

Konungen äger att i statsrådet utnämna

och befordra infödde svenske

män till alla de ämbeten och tjänster,

högre och lägre, vilka äro av den

egenskap, att Konungen fullmakter

därå utfärdar, dock böra vederbörande

förut med förslag hava inkommit,

där sådana hittills ägt rum. Konungen

vare ock obetaget, att, efter vederbörandes

hörande, eller uppå deras

framställning, till lärarebefattningar

vid universiteterna, de teologiska

läraretjänsterna likväl undantagna,

såsom ock till lärare- och andra

beställningar vid andra inrättningar

för vetenskap, slöjd eller skön

konst, ävensom till läkarebefattningar,

kalla och befordra även utländske

män av utmärkt förtjänst, de där den

rena evangeliska läran bekänna. Likaledes

må Konungen kunna uti militära

ämbeten nyttja utländske män

av sällsynt skicklighet, men icke till

kommendanter i fästningarna. Till

konsul må ock utländsk man nämnas,

där lön ej är med befattningen förenad.

Till ämbeten och tjänster, varom

ovan sägs, må med tillämpning av

grunder, som av Konungen och riksdagen

godkänts, även kvinnor kunna

utnämnas och befordras, dock att

kvinna ej må utnämnas till prästerlig

tjänst, där ej annorledes blivit bestämt

i den ordning 87 § 2 mom.

stadgar.

Till prästerligt ämbete eller till annan tjänst, varmed är förenat åliggande

att meddela undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap, kan endast

den utnämnas, som bekänner den rena evangeliska läran. Till alla övriga

ämbeten eller tjänster, med det undantag i avseende å statsrådets ledamöter,

som i 4 § stadgas, må bekännare av annan kristen troslära, även
-

Konungen äger att i statsrådet utnämna

och befordra svenske medborgare

till alla de ämbeten och tjänster,

högre och lägre, vilka äro av den

egenskap, att Konungen fullmakter

därå utfärdar, dock böra vederbörande

förut med förslag hava inkommit,

där sådana hittills ägt rum. Konungen

vare ock obetaget, att, efter vederbörandes

hörande, eller uppå deras

framställning, till lärarebefattningar

vid universiteterna, de teologiska

läraretjänsterna likväl undantagna,

såsom ock till lärare- och andra

beställningar vid andra inrättningar

för vetenskap, slöjd eller skön

konst, ävensom till läkarebefattningar,

kalla och befordra även utländske

män och kvinnor av utmärkt förtjänst,

de där den rena evangeliska

läran bekänna. Likaledes må Konungen

kunna uti militära ämbeten nyttja

utlänningar av sällsynt skicklighet,

men icke till kommendanter i fästningarna.

Till konsul må ock utlänning

nämnas, där lön ej är med befattningen

förenad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 4.

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som av den mosaiska, kunna nämnas; dock må icke någon, som ej tillhör

den rena evangeliska läran, såsom domare eller innehavare av annan tjänst

deltaga i handläggning eller avgörande av fråga, som angår religionsvård,

religionsundervisning eller befordringar inom den svenska kyrkan.

Kvinna må ej utnämnas till prästerlig

tjänst, där ej annorledes blivit

bestämt i den ordning 87 § 2 mom.

stadgar.

Konungen fäste vid alla befordringar avseende endast å de sökandes förtjänst

och skicklighet, men icke på deras börd. Varje departementschef

skall föredraga och expediera alla ärenden rörande befordringar, förordnanden,

tjänstledighet och avsked, till och ifrån ämbeten och tjänster vid

de verk och stater, som under departementet höra.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

om kvinnas behörighet att innehava statstjänst eller annat allmänt

uppdrag.

Härigenom förordnas, att kvinna skall äga lika behörighet som man att

efter förtjänst och skicklighet befordras till statstjänst eller annat allmänt

uppdrag; dock att angående kvinnas behörighet att innehava prästerlig eller

annan kyrklig tjänst gäller vad därom särskilt stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1945 och gäller till dess Konungen

låter i riksdagen uppläsa öppet brev, att kungörelse utfärdats örn ändrad

lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen.

Genom denna lag upphäves lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande

bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat

allmänt uppdrag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 december 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén,

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergqiust, anmäler efter gemensam

beredning, med statsrådets övriga ledamöter fråga örn revision av

lagstiftningen örn kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt

uppdrag samt anför följande.

I skrivelse den 1 mars 1939 (nr 68) anhöll riksdagen att Kungl. Majit ville

låta verkställa en översyn av lagen innefattande bestämmelser angående

kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag i dess

helhet samt för riksdagen framlägga de förslag som därav kunde föranledas.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1939 tillkallade

jag den 20 september 1943 sakkunniga1 för att biträda med utredning rörande

revision av nämnda lagstiftning. Beträffande direktiven för utredningen

vill jag nämna, att min företrädare i ämbetet i anförande till statsrådsprotokollet

den 22 juni 1939 anförde, att frågorna om kvinnas tillträde till prästämbetet

och om inrättandet av en ny kvinnlig tjänst inom svenska kyrkan

icke borde upptagas till övervägande i detta sammanhang, då dessa spörsmål

lämpligen syntes böra göras till föremål för en särskild utredning.

De sakkunniga avlämnade den 14 juni 1944 betänkande med förslag i ämnet

(SOU 1944:24). Sedan yttranden inhämtats över de sakkunnigas förslag,

torde ärendet nu böra upptagas till behandling.

Gällande bestämmelser.

Fram till mitten av 1800-talet gällde undantagslöst grundsatsen att allmänna

tjänster icke stöde öppna för kvinnor. Genom åtskilliga därefter tillkomna

författningar bereddes emellertid kvinnor tillträde till vissa statliga

tjänster, där tillsättningsbefogenheten tillkom ämbetsmyndighet. Vad full
1

Sakkunniga ha varit expeditionschefen C. Romberg, ordförande, ledamöterna av riksdagens

andra kammare C. P. Olsson i Mellerud och filosofie doktorn Hanna Rydh Munck af Rosenschöld

samt ämneslärarinnan Anna-Märta Svenonius.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

q maktstjänsterna beträffar ansågs § 28 regeringsformen lägga hinder i vägen

för Kungl. Majit att utnämna kvinnliga innehavare. År 1909 genomfördes

emellertid sådan ändring av detta grundlagsstadgande, att även kvinnor kunde

med tillämpning av grunder som av Kungl. Majit och riksdagen godkänts

utnämnas och befordras till lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de

teologiska lärartjänsterna vid universiteten likväl undantagna, till andra beställningar

vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarbefattningar.

Frågan örn beredande av utsträckt behörighet för kvinnor

att vinna tillträde till civil statstjänst gjordes sedermera till föremål för utredning

av en särskild kommitté, kallad behörighetskommittén, vars arbete resulterade

i betänkande del I, avgiven den 14 februari 1920, och del II, avgiven

den 27 december samma år. På grundval av behörighetskommitténs

förslag genomfördes år 1921 ändring av bl. a. § 28 regeringsformen, varigenom

lagrummet erhöll sin nu gällande lydelse.

I § 28 regeringsformen stadgas, att Konungen äger att i statsrådet

utnämna och befordra infödda svenska män till alla de ämbeten och

tjänster, högre och lägre, vilka äro av den egenskap att Konungen fullmakter

därå utfärdar. Stadgandet avser alltså enligt sin ordalydelse tjänster, som

tillsättas av Kungl. Majit medelst fullmakt; det lärer emellertid få anses äga

tillämpning på alla tjänster som tillsättas av Kungl. Majit, även om tillsättandet

sker genom konstitutorial eller förordnande. Till ifrågavarande befattningar

må även kvinnor kunna utnämnas och befordras med tillämpning

av grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts. Detta gäller dock

icke om prästerliga tjänster; till sådana må kvinnor ej utnämnas med mindre

annorledes blivit bestämt i den ordning § 87 mom. 2 regeringsformen stadgar,

d. v. s. genom särskild lag, stiftad såsom kyrkolag av Konung och riksdag

samfällt och med samtycke av kyrkomötet.

Beträffande vissa befattningar innehåller regeringsformen speciella stadganden.

Sålunda gäller enligt § 4, att till ledamöter av statsrådet må utnämnas

infödda svenska »medborgare», och detta sistnämnda ord har även kommit

till användning i § 96 vid angivandet av villkoren för kompetens till justitie-

och militieombudsmannaämbetena. Till tryckfrihetskommitterade skola

enlig! § 108 förordnas på visst sätt kvalificerade »personer». Till samtliga

dessa befattningar äga alltså enligt grundlagsbestämmelsernas ordalydelse

även kvinnor tillträde. I fråga örn justitie- och regeringsråd (§ 17), extra ledamot

av lagrådet (§ 21) samt justitiekansler (§ 27) användes däremot i motsvarande

sammanhang ordet »man» eller »män». Detta innebär dock enligt

gängse uppfattning icke, att kvinnor äro utestängda från ifrågavarande befattningar.

Att ett neutralt uttryck icke använts även här beror — enligt

vad som uttalades i den proposition till 1920 års riksdag, genom vilken förslag

framlades till ändrad lydelse av bland annat §§ 4, 28 och 108 regeringsformen

— fastmera på att en sådan omformulering ansetts obehövlig, eftersom

justitie- och regeringsråds- samt justitiekanslersämbetena inbegripas under

det allmänna stadgandet i § 28 och grundlagshindret för kvinnas tillträde

till nämnda ämbeten följaktligen undanröjts i och med att sistnämnda stad
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

9

gande erhållit sin nuvarande lydelse. Den nu angivna tolkningen är dock icke

obestridd inom doktrinen.

Vad nu sagts gäller i fråga om svenska kvinnors tillträde till tjänster.

Emellertid innehåller § 28 även vissa bestämmelser örn utlänningars ställning.

Vad angår utländska kvinnor innebära bestämmelserna, att de skola

kunna bekläda samma slags befattningar som utländska män, förutsatt att

de nyss berörda, av Konung och riksdag fastställda grunderna ej lägga hinder

i vägen därför.

Såsom av det sagda framgår har, då det gäller icke-prästerliga tjänster,

Kungl. Maj:t att vid sina utnämningsbeslut tillämpa »grunder, som av Konungen

och riksdagen godkänts». Dessa grunder skola tydligen närmare bestämma

Kungl. Maj :ts rätt att utnämna kvinnor till olika slag av befattningar.

Huru bestämmelserna skola meddelas -— örn i lag, stiftad av Konung och

riksdag samfällt, eller i annan ordning, t. ex. i samband med statsregleringen

— har lämnats öppet. I själva verket ha båda vägarna kommit att anlitas.

Regeln om kvinnas principiella likställdhet med man i fråga örn behörighet

till statstjänst liksom också bestämmelserna om de särskilda områden

av statstjänsten, från vilka kvinnor äro uteslutna, lia upptagits i den s. k.

behörighetslagen eller lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande

bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat

allmänt uppdrag. Denna lag gäller, till skillnad från § 28 regeringsformen,

icke blott av Kungl. Maj:t tillsatta tjänster utan även tjänster, som

tillsättas av ämbetsmyndighet. Lagen bygger i huvudsak på de förslag som

framlades av den nyss omnämnda behörighetskommittén. Ändring i lagen

har vidtagits allenast år 1932, då punkt 7 i 2 § 1 mom. erhöll sin nuvarande

lydelse.

I behörighetslagens 1 § stadgas, att i fråga örn behörighet att innehava

statstjänst skall, med de undantag som angivas i lagen, kvinna vara likställd

med man. Angående kvinnas behörighet att innehava prästerlig eller annan

kyrklig tjänst gäller emellertid vad därom särskilt stadgas. Några bestämmelser

härom ha hittills ej meddelats. Det i § 28 regeringsformen stadgade

behörighetshindret i fråga örn prästerliga tjänster kvarstår alltså orubbat.

Undantagen från den i 1 § proklamerade likställighetsprincipen äro —

bortsett från de prästerliga tjänsterna — upptagna i 2 § 1 mom. under sju

särskilda punkter. Enligt vad där stadgas må följande statstjänster ej innehavas

av kvinna:

1. militära och civilmilitära tjänster ävensom sådana tjänster utom krigsmakten,

med vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén eller

marinen;

2. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän alkoholistanstalt

eller annan dylik inrättning, såvida med tjänsten är förenad

skyldighet att inom anstalten utöva ledning eller bevakning huvudsakligen

av män eller manliga minderåriga; dock ina utan hinder härav kvinna kunna,

där särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava befattning såsom

lärare vid anstalt, som nu sagts;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

3. tjänster vid anstalt för sinnessjuka, med vilka tjänster är förenad skyldighet

att handhava sådan vård av sinnessjuka, vilken icke skall handhavas

av kvinna;

4. tjänster, med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller biträda

vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet; dock må utan hinder

härav kvinna kunna för särskild uppgift innehava anställning vid poliskår;

5. tjänster vid tullverket, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra bevakning;
6.

tjänster vid skogsstaten, med vilka är förenad skyldighet att fullgöra bevakning;
7.

tjänster, med vilka är förenad skyldighet att vid högre gossläroverk,

realskola för gossar eller folkskoleseminarium för endast manliga lärjungar

meddela undervisning i gymnastik med lek och idrott eller att vid högre

samläroverk å gymnasiet eller vid samseminarium meddela sådan undervisning

åt manliga lärjungar.

Enligt bestämmelse i lagen äger Kungl. Majit utfärda de närmare föreskrifter

som erfordras för tillämpning av vad sålunda stadgats.

Enligt 2 § 2 mom. äger vidare Kungl. Maj :t meddela särskilda bestämmelser

angående villkoren för kvinnas tillträde till domartjänst, med vilken är

förenad skyldighet att föra ordet i underrätt på landet. I detta avseende finnas

sedan ikraftträdandet av 1933 års domsagostadga den 1 juli 1933 inga

specialföreskrifter för kvinnor.

De ovan återgivna bestämmelserna i behörighetslagen gälla i fråga om

statliga »tjänster». I fråga om behörighet att innehava allmänt uppdrag,

vilket icke är att hänföra till statstjänst, skall enligt 3 § kvinna vara likställd

med man, dock med det förbehållet att, örn med sådant uppdrag är

förenat åliggande som enligt 2 § utgör hinder för kvinna att innehava statstjänst,

uppdraget icke må innehavas av kvinna.

Framställningar om lagändringar.

Framställningar örn lagstiftning i syfte att skapa full likställighet mellan

män och kvinnor i fråga om behörighet att innehava statstjänst och annat

allmänt uppdrag ha under år 1938 inkommit till Kungl. Majit från akademiskt

bildade kvinnors förening och vissa andra sammanslutningar samt

nordiska socialdemokratiska kvinnokongressen i Helsingfors.

Frågan örn en allmän revision av behörighetslagen framfördes även av

kvinnoarbetskommittén i dess den 23 november 1938 avlämnade betänkande

angående gift kvinnas förvärvsarbete m. m. (SOU 1938:47). Kommittén,

som till granskning upptog de gällande undantagsbestämmelserna i fråga örn

kvinnas rätt till statstjänst och annat allmänt uppdrag, hemställde att Kungl.

Majit måtte låta föranstalta om en revision av samtliga de lagbestämmelser,

som berörde frågan om kvinnors behörighet att innehava offentlig tjänst

och uppdrag, i syfte att uppnå en fullständigare likställighet mellan könen

och en bättre anpassning till de förändrade förhållandena. Till stöd för

denna hemställan anfördes i betänkandet bland annat följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

11

De farhågor, som yppades vid denna lags tillkomst, att kvinnor skulle

tränga in på för dem mindre lämpade områden, ha visat sig sakna fog. Det

har sålunda ådagalagts, att vissa yrken utanför lagens kompetensområde,

för vilka man haft anledning förvänta att kvinnor i allmänhet skulle visa

sig mindre lämpade, aldrig eller praktiskt taget aldrig kommit att utövas av

kvinnor, trots att inga lagbestämmelser hindrat dessas tillträde. De sakkunniga

ha med hänsyn till dessa förhållanden ansett det framgå, att laginskränkningarna

sakna praktisk nödvändighet samt att den offentliga tjänsten,

även om förhållandena få utveckla sig under friare konkurrens, innehåller

tillräckligt många moment, som borga för att en utveckling i olämplig

riktning icke kommer till stånd. Det rekryterings- och befordringsförfarande,

som vid den offentliga tjänsten kommer till användning, måste i och

för sig anses vara tillräcklig garanti för att för ämbetsutövning mindervärdig

arbetskraft icke skall komma att föredragas framför bättre kvalificerad.

Skulle ytterligare försiktighetsmått vara behövliga, torde föreskrifter i särskilda

instruktioner och reglementen hellre böra övervägas än att i lagform

vissa särskilda, efter kön bestämda kompetenskrav fastläggas.

Efter granskning i tur och ordning av de i behörighetslagen upptagna undantagsbestämmelserna

förordade kommittén, på anförda skäl, att samtliga

dessa bestämmelser upphävdes.

Sedan vid 1938 års riksdag väckta motioner om sådan ändring i behörighetslagen,

att det i phnkt 4 av 2 § 1 mom. stadgade behörighetshindret för

kvinna skulle gälla allenast i fråga örn tjänster, med vilka är förenad skyldighet

att »biträda» vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, avslagits

av riksdagen, återupptogs frågan om en allmän revision av behörighetslagen

vid 1939 års lagtima riksdag. Därvid yrkades i likalydande motioner

av herrar Nils Andersson och K. J. Olsson (I: 1) saint herr Olsson i

Mellerud (11:4), att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om översyn

av behörighetslagen i dess helhet, varvid även frågan örn behörighetslagstiftningens

slopande skulle bliva föremål för prövning.

Första lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 8) i anledning av motionerna,

att en allmän revision av behörighetslagen syntes motiverad med hänsyn

till utvecklingen av samhällslivet. Under erinran örn att krav på revision

av lagstiftningen från rent principiella utgångspunkter även framförts av

kvinnoarbetskommittén, uttalade utskottet såsom sin uppfattning, att frågan

örn en revision av behörighetslagstiftningen vore av den art att den borde

behandlas fristående utan att göras beroende av de mycket omtvistade och

ömtåliga problem som inrymdes i frågan örn de gifta kvinnornas förvärvsarbete.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en översyn av behörighetslagen

i dess helhet samt för riksdagen framlägga de förslag som därav kunde föranledas.

I enlighet med utskottets hemställan avlät riksdagen den skrivelse till

Kungl. Majit, vilken inledningsvis omnämnts.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majis proposition nr 4.

Tillämpningen av behörighetslngens undantagsbestämmelser.

I fråga om tillämpningen av behörighetslagens undantagsbestämmelser ha

de sakkunniga som verkställt nu föreliggande utredning framhållit, att den

metod som kommit till användning i lagen in nelin re, att där endast givits en

allmänt hållen karakteristik av de befattningar som undantoges, medan det

överlämnats åt tillämpningen att avgöra, när dylika fall skulle anses vara

för handen. Tydligt vore, att denna metod lämnade visst utrymme åt fri tolkning.

Vid den undersökning rörande undantagsbestämmelsernas faktiska

räckvidd, som de sakkunniga verkställt, hade det också framgått, att beträffande

åtskilliga befattningar tveksamhet rådde hos myndigheterna, huruvida

behörighetslagen lade hinder i vägen för kvinnors tillträde eller icke. En auktoritativ

tolkning kunde uppenbarligen göras endast av Kungl. Maj:t, antingen

omedelbart genom utövningen av Kungl. Maj:ts utnämningsrält eller,

då det gällde andra än fullmaktstjänster och därmed jämförliga befattningar,

i administrativa föreskrifter som utfärdades till ledning för vederbörande

myndigheter.

Den undersökning som de sakkunniga verkställt beträffande de tjänster,

från vilka på grund av stadgande i behörighetslagen kvinnor få anses uteslutna,

redovisas vad angår den allmänna civilförvaltningen och statens affärsdrivande

verk i en vid betänkandet fogad förteckning, vari dock endast

upptagits sådana befattningar på ordinarie stat, som finnas upptagna i respektive

tjänsteförteckningar, ävensom extra ordinarie befattningar i högre

lönegrad än lönegrad 20. I övrigt har i betänkandet lämnats en översiktlig

redogörelse för de ifrågavarande undantagsbestämmelsernas tillämplighet på

särskilda befattningar inom olika allmänna verksamhetsområden. Här torde

böra återgivas allenast vissa uppgifter som de sakkunniga lämnat i fråga om

polismyndigheterna.

Enligt punkt 4 av undantagsbestämmelserna är kvinna icke behörig till

tjänster, med vilka är förenad skyldighet att ansvara för eller biträda vid

upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet, dock att kvinna må kunna

för särskild uppgift innehava anställning vid poliskår. Detta innebär, att

kvinnor i regel icke äga tillträde till befattningar med polisuppgifter. De sakkunniga

ha framhållit att rörande de särskilda befattningar utom det egentliga

polisväsendet, som omfattas av undantagsbestämmelsen, dennas avfattning

lämnar utrymme för viss tveksamhet. Av förarbetena till lagen framginge

emellertid, att under stadgandet avsetts inbegripna bland annat befattningarna

såsom överståthållare, underståthållare, landshövding, landssekreterare,

landskamrerare och länsassessor. Vad beträffar länsnotarie- och länsbokhållartjänsterna

skulle undantaget gälla även dessa i de län där endast

en länsnotarie eller länsbokhållare funnes anställd; i länsstyrelser, som hade

två eller flera dylika tjänster, hade det ej ansetts föreligga behov av att mer

än en länsnotarie- eller länsbokhållartjänst reserverades för manlig innehavare.

I fråga om Överståthållarämbetet borde vidare undantagsbestämmelsen

anses tillämplig å polismästaren och polisintendenterna ävensom å polisassessorn

och polisnotarierna såsom erforderliga vikarier för polisintendenterna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

13

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga framhålla, att redan vid behörighetslagens tillkomst en viss

tveksamhet yppades beträffande behovet av de undantag som fastställdes i

lagen, och att bestämmelserna därom också i viss mån fått karaktären av

provisorium. I den proposition till 1922 års riksdag, vari förslaget till behörighetslag

först framlades, hade föredragande departementschefen medgivit,

att undantagens praktiska värde i åtskilliga fall kunde ifrågasättas. Enligt

hans mening var det emellertid då för tidigt att utan varje förbehåll fastslå

en fullständig likställighet.

I fråga om de initiativ, som under senare år tagits för att få till stånd utredning

rörande behovet av behörighetslagens fortsatta giltighet och en eventuell

revision av densamma, ha de sakkunniga särskilt erinrat om att kvinnoarbetskommittén

i sitt år 1938 avgivna betänkande framhållit, att de vid behörighetslagens

tillkomst yppade farhågorna för att kvinnorna skulle tränga

in på områden, som voro mindre väl lämpade för dem, visat sig sakna fog.

På denna grund hade kommittén ansett, att undantagsbestämmelserna numera

saknade praktisk nödvändighet. De sakkunniga ha förklarat sig dela

denna uppfattning. I likhet med kvinnoarbetskommittén anse de sakkunniga,

att den offentliga tjänsten, även örn behörighetslagens undantagsbestämmelser

toges bort och förhållandena finge utveckla sig under fri konkurrens,

innehölle tillräckligt många moment som borgade för att en utveckling

i mindre lämplig riktning icke skedde. Om ytterligare garantier skulle

erfordras för att mindre tjänlig arbetskraft icke skulle komma till användning

på den bättre kvalificerades bekostnad, syntes föreskrifter i instruktioner

och reglementen vara att föredraga framför i lagform fastställda, efter

kön bestämda kompetenskrav.

Enligt de sakkunnigas mening är tiden nu mogen för att taga under omprövning

frågan, huruvida behov alltjämt förefinnes av undantag från principen

örn könens likaberättigande i fråga om tillträde till statliga tjänster.

De sakkunniga uttala, att undantagen i 1923 års behörighetslag varit betingade

av då rådande förhållanden, bland annat av det faktum, att i det

allmänna medvetandet kvinnan icke ansetts vara i stånd att med tillräcklig

auktoritet uppehålla vissa tjänster. I belysning av den utveckling som skett

under de senaste decennierna syntes man emellertid kunna förutsätta, att den

allmänna opinionen nu vore beredd att mera fördomsfritt taga ställning till

dessa spörsmål.

En granskning av de särskilda undantagsbestämmelserna i 2 § 1 mom. behörighetslagen

ur synpunkten av deras berättigande under nuvarande förhållanden

visade, enligt vad de sakkunniga anföra, att de skäl som kunde åberopas

mot bestämmelsernas bibehållande vore av delvis olika karaktär. Vissa

av undantagen syntes sålunda direkt obefogade med hänsyn till att kvinnorna

redan nu, trots laghindret, gjorde en betydande insats på ifrågavarande

områden eller till samhällets hästa skulle ha stora möjligheter därtill,

örn det i lag stadgade hindret försvunne. I andra fall däremot syntes det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

kunna sägas, att de med undantagsbestämmelserna avsedda tjänsterna väl i

allmänhet icke i och för sig vore lämpade för kvinnor men att bestämmelserna

dock kunde undvaras, eftersom dessa tjänster — oavsett om laghindret

undanröjdes — icke komme att bliva eftersökta av kvinnor.

I fråga om de olika undantagsbestämmelserna i 2 § 1 mom. behörighetslagen

anförde de sakkunniga bland annat följande.

Vad först beträffar de befattningar vid fångvårds- och uppfostringsanstalter

m. fl. inrättningar, vilka för närvarande enligt punkt 2 icke stå öppna

för kvinnor, har den iakttagelsen kunnat göras, att den allmänna förskjutningen

av uppgifterna inom detta område av socialvården från rent bevakande

till uppfostrande och personligt vårdande skapat en större uppskattning

av de kvinnliga arbetsinsatserna och ett ökat behov av kvinnlig arbetskraft.

Icke minst gäller detta om skyddshemmen, där utrymme torde finnas för

en kvinnlig insats av större omfattning än som nu är möjlig. Vad fångvårdsanstalterna

angår erinra de sakkunniga örn den under senare år fortgående

differentiering av anstaltsklientelet, vilken åtminstone för vissa anstalters vidkommande

synes ägnad att försvaga skälen för ett bibehållande av uteslutande

manlig bevakningspersonal för manliga fångar.

Enligt de sakkunnigas mening tala alltså starka skäl för att denna undantagsbestämmelse

upphäves.

Inom sinnessjukvården har utvecklingen otvivelaktigt gått i den riktningen,

att sagda verksamhet i allt större utsträckning handhaves av kvinnor. Så

t. ex. har, enligt vad de sakkunniga inhämtat, vid statens sinnessjukhus antalet

översköterskebefattningar ökats i förhållande till antalet överskötarbefattningar;

medan år 1931 mot 144 Överskötare svarade 267 översköterskor,

var proportionen år 1940 158 mot 351. Det förtjänar vidare framhållas,

att de särskilda sakkunniga, som tillkallats för översyn av tjänsteförteckningen

för statens sinnessjukhus m. m., i sitt den 18 januari 1943 avgivna

betänkande kraftigt understrukit önskvärdheten av kvinnlig arbetskraft inom

sinnessjukvården. Från auktorativt håll har sålunda uttalats, att de med

sinnessjukvården förenade arbetsuppgifterna särskilt väl lämpa sig för kvinnor.

Detta torde i viss utsträckning äga sin giltighet även om sådan verksamhet,

som ursprungligen ansetts vara av den beskaffenhet att den »icke

skall handhavas av kvinna», t. ex. tjänstgöring på manliga oroliga avdelningar.

Mot bakgrunden av den utveckling som sålunda ägt rum framstår

undantagsbestämmelsen i punkt 3 beträffande sinnessjukvården såsom obefogad,

och de sakkunniga förorda att den upphäves.

Ett annat viktigt undantag utgöra de med vissa polisuppgifter förenade

tjänster som avses i stadgandet under punkt 4. Bland dessa intaga de högre

befattningarna vid länsstyrelserna och Överståthållarämbetet i viss mån en

särställning. Såsom skäl för undantagsbestämmelsens tillämpning på dem

aberopade behörighetskommittén endast den omständigheten, att det här

kunde bliva fråga om att med särskild auktoritet uppträda gentemot en folkmängd

eller större allmänhet och därvid även taga befäl över sammandragen

större polisstyrka. Kommitterade förmenade att, även örn personliga förutsättningar

för en dylik uppgift skulle kunna förefinnas hos en kvinna, just

egenskapen att vara kvinna dock i det allmänna betraktelsesättet alltjämt

utgjorde ett hinder för henne att vid dylika tillfällen uppträda med tillbörlig

auktoritet.

De sakkunniga hålla före, att man här har lagt alltför stor vikt vid en hypotetisk

uppgift. Möjligheten att en länschef eller hans närmaste män personligen

skola behova ingripa till stillande av upplopp synes icke böra tillmätas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

15

avgörande betydelse, när det gäller att bedöma frågan huruvida de högre befattningarna

vid länsstyrelserna skola stå öppna för kvinnor. Skulle behov

uppkomma av ett ingripande från länsstyrelsens sida, lärer det i regel befinnas

mest ändamålsenligt, att landsfogden i sin egenskap av länspolischef får

uppgiften sig anförtrodd. Genom 1936 års reform av landsfogdeorganisationen

har det ålagts landsfogden att under länsstyrelsen ansvara för och leda

polisväsendet inom länet samt, efter länsstyrelsens förordnande, föra befälet

över sammandragna polisstyrkor. Aven om, på sätt första lagutskottet vid

1938 års riksdag uttalade, länsstyrelsernas ställning i förhållande till polisverksamheten

icke undergått någon mera radikal förändring genom landsfogdereformen,

synes det dock de sakkunniga påtagligt, att efter reformens

genomförande möjligheten att en ämbetsman inom länsstyrelsen skall nödgas

taga omedelbar befattning med allmänheten såsom polischef blivit ännu mera

avlägsen. Enligt vad de sakkunniga inhämtat torde för övrigt 1939 års polisutredning

komma att framlägga förslag om att skilja länsstyrelserna från

ledningen av den egentliga polisverksamheten inom länen.

Samtidigt som det åberopade skälet för att undantaga länsstyrelsebefattningarna

sålunda försvagats, har å andra sidan ökningen av de sociala uppgifterna

otvivelaktigt medfört behov av att genom kvalificerad kvinnlig

arbetskraft förstärka länsstyrelsernas sakkunskap på området.

I viss mån annorlunda ligger saken till, då det gäller befattningshavare

inom den egentliga polisorganisationen, landsfogdarna däri inbegripna. Redan

behörighetskommittén framhöll emellertid, att någon egentlig praktisk

olägenhet icke torde föranledas av att, i enlighet med vad som skett i våra

grannländer, låta kvinnor äga tillträde även till ifrågavarande tjänster. Den

utveckling som på senare år ägt rum flerstädes utomlands har även visat,

att utrymme finnes inom polisväsendet för en kvinnlig arbetsinsats, särskilt

när det gäller uppgifter som innefatta omhändertagande och bevakning av

kvinnor, barn och ungdom. Bestämmelserna i punkt 4 giva redan nu kvinnor

möjlighet att utan hinder av förbudet i övrigt »för särskild uppgift»

innehava anställning vid poliskår. Därmed har man alltså i princip godtagit

tanken på kvinnliga polistjänstemän, låt vara att, på grund av olika omständigheter,

dessas arbetsuppgifter icke blivit så omfattande som på vissa

håll ansetts önskvärt. Genom undantagsbestämmelsens upphävande skulle

även på detta område beredas ökad möjlighet att objektivt bedöma behovet

av kvinnliga tjänster.

Av nu anförda skäl finna de sakkunniga, att punkt 4 bör upphävas.

Beträffande den i punkt 7 upptagna undantagsbestämmelsen rörande gymnastiklärartjänsterna

yttrade kvinnoarbetskommittén bland annat att, om regeln

att åt män förbehålla gymnastiklärarbefattningarna för manliga elever

vore pedagogiskt riktig, samma fog funnes för att även utesluta män från

behörighet att innehava liknande befattning när det gällde kvinnlig ungdom,

detta i all synnerhet som det torde kunna antagas att manliga gymnastikmetoder

mera skulle skada kvinnlig ungdom än vice versa. Kommitterade

framhöllo emellertid som sin åsikt, att det vid lagens tillkomst icke enhart

varit pedagogiska skäl, som avgjort frågan, ulan i lika hög grad uppfattningen

örn det olämpliga i att ungdom vid kroppsliga övningar handleddes av en

person av annat kön.

I den allmänna opinionen lärer dock denna inställning väsentligen ha förlorat

sin förankring, och då frågan om pedagogisk skicklighet och lämplighet

i sådana lall är svår att generellt avgöra, bör en fri konkurrens om befattningarna

innebära den bästa garantien för att rätt person kommer på rätt

plats. De sakkunniga ansluta sig alltså till kvinnoarbetskommitténs upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.

fattning och föreslå, att undantagsbestämmelsen rörande gymnastiklärartjänsterna

borttages.

De övriga undantagsbestämmelserna avse huvudsakligen militära och civilmilitära

tjänster samt sådana befattningar inom tullverket och slcogsstaten,

med vilka är förenad beväringsskyldighet. Generellt kan sägas — såsom

också framhållits av kvinnoarbetskommittén — att det icke synes föreligga

direkta skäl, varför kvinnor i någon avsevärd utsträckning skulle söka sig

till sådana befattningar. Örn det manliga könets större lämplighet för dylika

tjänster är oomtvistlig, torde i lag fastställda undantagsbestämmelser vara

överflödiga.

Emellertid synes den utveckling som under senare år skett på det militära

området giva vid handen, att den moderna krigsapparaten har visst behov

ay kvinnlig arbetskraft även vid sidan av de speciella områden — inom

sjukvården och liknande — som traditionellt ansetts tillhöra kvinnan. I

vårt land ha såväl vid luftbevakning som i andra arbetsuppgifter vid militära

^ förband kvinnor med framgång anlitats, och det finnes även exempel

på andra uppdrag inom krigsmakten, t. ex. som bibliotekarie vid fältbibliotek,

där den kvinnliga arbetskraften utnyttjats. En formell kollision

med behörighetslagens bestämmelser har i dylika fall undvikits genom att

kvinnorna anställts genom arbetsavtal. Detta kan emellertid icke undanskymma

det faktum, att den kvinnliga arbetskraften inom krigsmakten visat sig

såväl behövlig som användbar, och detta synes de sakkunniga utgöra ett

positivt skäl för att slopa undantagsbestämmelsen i punkt 1. Med hänvisning

härtill och till tömt anförda synpunkter föreslå de sakkunniga dess

borttagande.

Örn bevakningstjänsterna vid tullverket och skogsstaten yttrade redan behörighetskommittén,

att det måhända kunde synas tämligen överflödigt att

undantaga dem, då de näppeligen komme att eftersträvas av kvinnor. Orsaken

till alt denna grupp likväl undantogs var, att tjänsterna ansågos stå

synnerligen nära den enligt behörighetskommitténs mening praktiskt sett

kanske viktigaste av de övriga undantagna tjänstegruppema, nämligen de

befattningar som avse upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. De

sakkunniga halla före, att det väl icke heller nu föreligger några egentliga

skäl för att i allmänhet öppna dessa befattningar för kvinnor. Konsekvensen

synes dock bjuda alt, örn man upphäver punkt 4, även punkterna 5 och 6

slopas. Det torde för övrigt enligt de sakkunnigas mening icke finnas tillräcklig

anledning att bibehålla en undantagsbestämmelse enbart för denna

grupp.

På grund av det anförda lia de sakkunniga föreslagit, att samtliga undantagsbestämmelser

i 2 § 1 mom. behörighetslagen upphävas. Vad angår den

särskilda bestämmelsen i 2 mom. angående kvinnas tillträde till domartjänst

lia de sakkunniga framhållit att denna numera saknade praktisk betydelse

och saklöst torde kunna undvaras. I detta sammanhang ha de sakkunniga

erinrat örn att frågan om kvinnas tillträde till prästerliga och andra kyrkliga

tjänster icke innefattades i de sakkunnigas uppdrag.

Enligt de sakkunniga vore den naturliga formen för ett genomförande av

likställighetsprincipen i fråga om tillträde till icke-kyrkliga tjänster att ur

grundlagen borttoges det där stadgade förbehållet beträffande Kungl. Maj:ts

utnämningsrätt. Det syntes emellertid angeläget, att den föreslagna nya ordningen

trädde i tillämpning utan det dröjsmål som vore förbundet med en

grundlagsändring. De reviderade grunder för kvinnas rätt att innehava stats
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4-

17

t jänst och annat allmänt uppdrag, som de sakkunnigas förslag innebure, borde

därför i första hand komma till uttryck i en ny behörighetslag, utfärdad

med stöd av § 28 regeringsformen i dennas nuvarande lydelse. Det definitiva

fullföljandet av likställighetsprincipen borde därefter ske genom alt § 28

regeringsformen liksom övriga av reformen påverkade grundlagsparagrafer

underkastades erforderlig omredigering.

I enlighet härmed ha de sakkunniga framlagt dels förslag till lag om kvinnas

behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag och dels

förslag till ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen.

Förslaget till ny behörighetslag överensstämmer med den nu gällande

lagen såtillvida som däri fastslås den allmänna grundsatsen att i fråga örn

behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag kvinna skall

vara likställd med man. I fråga örn kvinnas behörighet att innehava prästerlig

eller annan kyrklig tjänst hänvisas dock, liksom nu, till vad därom särskilt

stadgas. Samtliga övriga bestämmelser i den nuvarande lagen bortfalla.

Enligt förslaget skall med den nya lagens ikraftträdande 1923 års lag upphöra

att gälla, varjämte föreskrives att genom nya lagen upphäves vad eljest

finnes i lag eller särskild författning stadgat stridande mot den nya lagens

bestämmelser.

I fråga om grundlagsändringarna ha de sakkunniga åberopat en utredning

angående tolkningen av regeringsformen § 28, vilken verkställts av professorn

i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt vid Lunds universitet Erik

Fahlbeck i egenskap av tillkallad särskild expert. De av de sakkunniga

föreslagna grundlagsändringarna framgå av följande av de sakkunniga lämnade

redogörelse för desamma:

Enligt den nuvarande lydelsen av § 28 regeringsformen äger Konungen

att i statsrådet utnämna och befordra »infödde svenske män» till alla de

ämbeten och tjänster, som där avses. De sakkunniga föreslå, att de citerade

orden utbytas mot »svenske medborgare». Borttagandet av kravet på

att vederbörande skall vara svensk medborgare på grund av födsel kan

synas innebära en utvidgning av Kungl. Maj:ts utnämningsrätt i förhållande

till vad som för närvarande gäller. Såsom av professor Fahlbecks utredning

framgår, torde emellertid i praktiken denna utvidgning endast vara

skenbar. I fråga örn naturaliserade utlänningar gäller redan enligt § 33 regeringsformen,

att de -—- såvitt nu är i fråga — skola njuta samma rättigheter

och förmåner som infödda svenska medborgare, och det synes vara

ställt utom tvivel att såväl enligt doktrinen som i praxis under sistnämnda

stadgande inbegripas även sådana svenska medborgare som vunnit sin medborgarrätt

på annat sätt än genom födsel eller naturalisation i egentlig bemärkelse.

Då de sakkunniga anse sig böra föreslå att den berörda luckan i

bestämmelserna nu fvlles, oaktat delta måhända kan anses falla utanför

deras uppdrag, kunna de åberopa det förhållandet att av nu åsyftade svenska

medborgare en betydande grupp — troligen den största — utgöres av kvinnor,

vilka förvärvat sitt medborgarskap genom giftermål. Det synes de sakkunniga

lämpligt, att i förevarande sammanhang grundlagstexten gives sådan

avfattning att därav otvetydigt framgår, att ifrågavarande svenska medborgare

med hänsyn till tjänstekompetens icke ha sämre ställning än andra. —

De särskilda bestämmelserna i § 28 angående Konungens rätt att till vissa

Bihang till riksdagens jtrotakan I9''t5. 1 saini. Nr 4. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

befattningar utnämna utlänningar böra samtidigt ändras genom att orden

»utländske män» (»utländsk man») ersättas med annat uttryck, som omfattar

även kvinnor.

Som en följd av dessa ändringar bör den allmänna bestämmelsen om kvinnas

likställighet med man utgå ur andra stycket av § 28. Detta stycke kommer

då att innehålla endast stadgandet om inskränkning i kvinnas behörighet

till prästerlig tjänst. Av redaktionella skäl synes därefter en omkastning

av ordningsföljden mellan nuvarande andra och tredje styckena vara motiverad.

I anslutning till de sålunda föreslagna ändringarna i § 28 föreslå de sakkunniga,

att i §§ 17, 21 och 27 regeringsformen vidtagas redaktionella jämkningar

genom att ordet »män» (»man») utbytes mot »personer» (»person»).

Även om där avsedda ämbeten och uppdrag innefattas under bestämmelserna

i § 28 och de nu förordade ändringarna följaktligen skulle kunna betecknas

såsom formellt obehövliga, synes det dock icke lämpligt att bibehålla

ordalag, vilka, enligt vad erfarenheten utvisar, kunna giva anledning till

olika uppfattning örn deras rätta innebörd.

De sakkunniga lia diskuterat frågan, huruvida de sålunda föreslagna ändringarna

i regeringsformen vore tillfyllest för att med allmängiltig verkan

fastslå principen örn könens likaberättigande lill statliga tjänster och uppdrag,

så att behörighetslagen därefter helt skulle kunna slopas. Denna fråga

synes lia besvarats nekande av kvinnoarbetskommittén, som hänvisat till att

§ 28 regeringsformen reglerar endast fullmaktstjänsterna, medan behöriglietslagen

enligt sitt principiella stadgande bekräftar kvinnornas behörighet

till samtliga tjänster. De sakkunniga ha emellertid, med stöd av professorn

Fahlbecks utlåtande, ansett, att inga särskilda föreskrifter angående ickefullmaktstjänster

vore behövliga, sedan den föreslagna ändringen i § 28 regeringsformen

genomförts. Det syntes icke kunna nied skäl göras gällande

att, sedan likställighetsprincipen blivit grundlagsfäst beträffande av Kungl.

Maj:t tillsatta tjänster, samma princip icke skulle gälla i fråga om de befattningar

som tillsattes av ämbetsmyndigheterna under Kungl. Majit. Vad

som icke finge hindra Kungl. Majit, när det gällde statens högsta ämbeten,

borde ej heller få utgöra kompetenshinder i fråga om de mindre viktiga

befattningar som tillsattes av ämbetsmyndighet. Från denna ståndpunkt lia

de sakkunniga ansett, att efter grundlagsändringens slutliga antagande den

nya behörighetslagen ej längre fyllde någon uppgift utan kunde och borde

slopas. I enlighet härmed har i förslaget till ny behörighetslag upptagits

bestämmelse att lagen skall gälla till dess Kungl. Majit låtit i riksdagen uppläsa

öppet brev, att kungörelse utfärdats örn ändrad lydelse av §§ 17, 21. 27

och 28 regeringsformen.

Slutligen lia de sakkunniga till behandling upptagit frågan, huruvida vissa

tjänster kunde förbehållas det ena eller andra könet även efter det att i enlighet

med de sakkunnigas förslag en i princip fullständig likställighet mellan

könen genomförts.

I sitt betänkande framhöll kvinnoarbetskommittén med avseende närmast

på militära och därmed i behörighetslagen likställda befattningar, att även

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

19

om de legala förbuden för kvinnor att innehava dylika befattningar slopades,

myndigheterna borde besitta vissa medel att taga praktiskt nödvändiga

hänsyn till olika tjänsters behov. Kommittén betonade i anslutning därtill,

att den allmänna opinionen torde kräva en möjlighet att i enskilda fall bedöma

mäns och kvinnors kvalifikationer för en tjänst i viss mån olika med

hänsyn lill praktisk lämplighet och speciella lokala behov. Man torde sålunda

kunna komma alt finna det önskvärt förhindra, att lill följd av en

principiellt genomförd likställighet samtliga befattningar inom vissa tjänsteområden

bleve besatta av representanter för endast det ena könet.

I professorn Fahlbecks utlåtande har — under förutsättning att de i regeringsformen

§ 28 stipulerade kompetensvillkoren, avseende t. ex. kön eller

trosbekännelse, borttoges — uppställts frågan, huruvida Kungl. Majit (underförstått

Kungl. Majit och riksdagen) respektive underordnad myndighet

likväl ägde att i administrativ väg (genom lagstiftning) i särskilda fall fastställa

kön eller trosbekännelse såsom villkor för viss statstjänst, eller örn

under angivna förutsättning regeringsformen § 28 bleve så att förstå, att

dessa forna kompetensvillkor ej längre finge stipuleras.

Enligt professorn Fahlbeck belystes denna fråga lämpligen med utgångspunkt

från den i regeringsformen § 28 stadgade allmänna befordringsgrunden

»förtjänst och skicklighet», vilken förutsattes bliva bibehållen. Uttrycket

»förtjänst» hade allmänt tolkats såsom det i utövad tjänst nedlagda, väl vitsordade

arbetet, vilket i praktiken sammanfölle med antalet tjänsteår. Beträffande

åter »skicklighet», vilken befordringsgrund speciellt avsåge den första

anställningen i statstjänst, plägade man numera häri inlägga krav på såväl

teoretisk kunskap och studier som den »genom praktisk utövning styrkta

och antagliga förmågan», »skickligheten och förtjänsten i förhållande till

den lediga befattningens beskaffenhet och uppgifter» (Reuterskiöld), varvid

andra omständigheter, som ur allmän synpunkt kunde vara av betydelse,

finge beaktas (Malmgren), »duglighet över huvud, fritt bedömd med hänsyn

just till den ifrågavarande tjänsten» (Herlitz, Myrberg). I äldre rätt, som

i detta avseende måste särskilt beaktas vid tolkningsfrågor avseende svensk

förvaltning, hade liknande synpunkter avseende begreppet »skicklighet» kommit

till synes.

Vid sidan av teoretiska insikter skulle sålunda beaktas lämpligheten i övrigt,

objektivt bedömd, för ifrågavarande befattning. Att härvidlag även

fysiska förutsättningar måste tillmätas betydelse vid bedömningen av »skickligheten»

för viss befattning vore uppenbart. Så hade t. ex. alltid varit förhållandet

beträffande militära befattningar, liksom befattningar avseende

upprätthållande av ordning och säkerhet medelst maktmedel. Det kunde räcka

att, från gällande rätt, hänvisa till den s. k. besiktningskungörelsen den 16

januari 1942 (nr 23) och besiktningsreglementet samma dag (nr 24), vari

detaljerade föreskrifter lämnades angående bestämningen av lämplighet respektive

olämplighet för militärtjänstgöring och -tjänst nied hänsyn till diverse

fysiska egenskaper. Men även beträffande så från världslig våldsmakt

skilda tjänster som de priisterliga stadgades vissa fysiska egenskaper såsom

kompetens villkor: 1686 års kyrkolag stadgade i kap. 19 § 2, att utövare av

prästämbetet skulle, förutom åtskilliga angivna egenskaper av moralisk art,

äga »rent och tydligt målföre» och vara fri från hinderliga fel hänförliga

till minne och uttal samt oj finge besväras av lytta lemmar, så att gudstjänstutövningen

hindrades.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mcij:ts proposition nr 4.

Naturligt vore, när »skicklighet» även måste anses innefatta fysisk lämplighet,

att könet bleve av viss betydelse, där saken gällde speciella befattningar.

Redan kyrkolagen hade sålunda i kap. 4 § 4 föreskrivit, att till barnmorskor

och jordegummor — befattningar, vilka visserligen icke varit att

betrakta såsom statstjänster — skulle antagas och förordnas »gudfruktiga,

ärliga, nyktra och i sådana beställningar väl förfarna kvinnor». Beträffande

militära m. fl. befattningar enligt vad nyss sagts förutsattes såsom regel att

desamma besattes med män. Befordringsgrunden »skicklighet» i regeringsformen

§ 28, riktigt tolkad, krävde detta.

Professorn Fahlbecks utlåtande utmynnar i slutsatsen, att den framställda

frågan, huruvida ett avlägsnande ur regeringsformen § 28 av kompetensvillkoren

kön eller trosbekännelse såsom konsekvens komme att innebära förbud

för Kungl. Maj:t respektive underordnad myndighet att ändock stipulera

dessa villkor för vissa slag av befattningar, borde, med beaktande av

de i grundlagsbudet kvarstående allmänna befordringsgrunderna »förtjänst

och skicklighet», besvaras nekande. I vissa, låt vara sällsynta, fall krävde

tvärtom hänsyn till begreppet »skicklighet» i regeringsformen § 28, tolkat

med beaktande av dess rättshistoriska innebörd, att kön eller trosbekännelse

stipulerades såsom villkor respektive hinder för tjänsten i fråga. Sakens

natur syntes i dylika, förut exemplifierade fall överensstämma med den betydelse

som författningsutveckling och doktrin inlagt i denna befordringsgrund.

De sakkunniga erinra i detta sammanhang om att beträffande åtskilliga

befattningar sådana kompetensfordringar uppställts, att befattningarna i

själva verket kommit att stå öppna endast för det ena eller det andra könet.

Så vore exempelvis fallet med militära beställningar, till vilka — oavsett

behörighetslagens undantagsbestämmelse — endast de som genomgått viss

militär utbildning kunde vinna tillträde, och liknande krav gällde även på

sina håll inom den civila förvaltningen. I andra fall fordrades att vederbörande

genomgått utbildningskurser, vilka — enligt de sakkunnigas mening

stundom till synes utan bärande skäl — stöde öppna endast för män eller

endast för kvinnor. Beträffande vissa befattningar angåve redan deras beteckning,

att de vore förbehållna det ena eller andra könet; manliga dylika

tjänster vore fåtaliga, kvinnliga däremot ej ovanliga.

Enligt de sakkunnigas mening borde ett borttagande av de i lag fastställda

undantagen från likställighetsprincipen icke förhindra att en dylik differentiering

fortfarande skedde, förutsatt att den vore grundad på praktiskt

nödvändiga hänsyn. Vad särskilt beträffade tjänstebeteckningarna kunde det

väl synas önskvärt, att »neutrala» dylika genomgående infördes; såsom

tjänsteförteckningssakkunniga framhållit torde emellertid förutsättningar för

genomförandet av en sådan ändring knappast föreligga. Av det av professorn

Fahlbeck avgivna utlåtandet framginge. att den föreslagna ändringen i § 28

regeringsformen — som innebure allenast att en inskränkning i Kungl. Maj:ts

utnämningsrätt avlägsnades -— icke kunde anses medföra hinder för Kungl.

Maj:t respektive underordnad myndighet att föreskriva visst kön såsom

kompetensvillkor för vissa slag av befattningar. Hänsyn till begreppet »skick
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

lighet» i § 28 skulle tvärtom i enstaka fall kräva, att visst kön stipulerades

såsom villkor eller hinder för tjänsten i fråga. Det torde kunna förutsättas,

att rätten till differentiering komme att utövas med varsamhet. Tillräcklig

garanti mot missbruk syntes ligga däri att tillämpningen skedde under konstitutionellt

ansvar.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

över de sakkunnigas betänkande lia efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,

krigshovrätten, fångvårdsstyrelsen, styrelsen för statens uppfostringsanstalt

å Bona, socialstyrelsen, styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt

å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes, styrelsen för statens

alköholistanstalt å Venngarn, medicinalstyrelsen, generaltullstyrelsen, skolöverstyrelsen,

domänstyrelsen, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser,

yrkeskvinnors riksförbund, svenska kvinnoföreningars samarbetskommitté,

akademiskt bildade kvinnors förening, Fredrika-Bremer-förbundet,

svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund, högerns centrala kvinnoråd,

tjänstemännens centralorganisation och landsorganisationen i Sverige. Överståthållarämbetet

har vid sitt utlåtande fogat yttranden av polismästaren

samt ordningspolis- och kriminalpolisintendenterna i Stockholm. Länsstyrelsen

i Örebro län har bifogat yttranden av landsfogden i länet samt magistraten

och poliskammaren i Örebro. Vissa andra länsstyrelser ha bifogat yttranden

av landsfogden eller länsavdelningen av föreningen Sveriges landsfiskaler.

Åtskilliga av de hörda myndigheterna, särskilt inom fångvården och

polisväsendet, ha uttalat sig allenast i vad förslaget berör myndigheternas

arbetsområden.

De sakkunnigas förslag, att de i regeringsformen upptagna bestämmelserna

om begränsning av kvinnas behörighet till statstjänst skulle upphävas utom

såvitt angår prästerliga tjänster och att, intill dess grundlagsändringen bleve

slutligt genomförd, i särskild lag skulle fastslås att kvinna i nämnda avseende

ägde lika behörighet som man, har i princip tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av krigshovrätten, fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,

styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens

alkoholistanstalt därstädes, styrelsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn.

medicinalstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,

örebro, Västmmdands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands

län ävensom av samtliga de hörda sammanslutningarna utom vissa länsavdelningar

av föreningen Sveriges landsfiskaler.

De myndigheter som närmare utvecklat skälen för sitt tillstyrkande av

förslaget lia därvid mestadels även åberopat den av de sakkunniga framhållna

möjligheten att i instruktioner eller reglementen från Kungl. Majrts

eller underordnad myndighets sida meddela inskränkande föreskrifter om

kvinnas behörighet till viss tjänst.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts proposition nr 4.

Sålunda anför socialstyrelsen:

Förslaget har icke den innebörden, att könet icke skall ha någon som helst

betydelse vid tillsättandet av statliga tjänster. Enligt de sakkunnigas mening

bör borttagandet av de i lag fastställda undantagen från likställighetsprincipen

icke förhindra, att en differentiering efter kön fortfarande sker, förutsatt

att den är grundad på praktiskt nödvändiga hänsyn. Hänsyn till den i § 28

regeringsformen stadgade befordringsgrunden »skicklighet» kan — framhålles

i betänkandet —• i enstaka fall tvärtom kräva, att visst kön stipuleras

som villkor eller hinder för vissa tjänster.

Enligt socialstyrelsens mening ligger förslagets betydelse främst däri, att

det vid varje tidpunkt möjliggör en omprövning av lämpligheten av en statlig

befattnings tillsättande med manlig eller kvinnlig innehavare. Kungl.

Majit och ämbetsmyndigheterna bliva icke bundna av stela, i allmän lag

gjorda undantag och begränsningar. Hänsyn kan lättare tagas till skiftningar

i arbetsuppgifternas art och till nya rön och uppfattningar angående förutsättningarna

för tjänstbarheten.

Inoin^ socialvården har kvinnan en stor uppgift att fylla. Särskilt starka

skäl måste anses föreligga för ett undanröjande av de legala hindren för

kvinnans arbete på detta område. Styrelsen vill samtidigt uttala en förhoppning,

att genomförandet av en principiell likställighet mellan man och kvinna

i fråga örn behörighet att innehava statstjänst även skall förmå kommuner

och enskilda att till ny prövning upptaga frågan om lämpligheten av att

utvidga området för kvinnans arbetsinsatser.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har framhållit, att de för närvarande gällande

undantagen från principen örn kvinnans likställighet i fråga örn tillträde

till statstjänst på sin tid tillkommit ur synpunkten att erhålla den bäst

kvalificerade för det slag av tjänst som varit i fråga. Ett borttagande av

dessa undantag under de av de sakkunniga åberopade omständigheterna syntes

•— samtidigt som principen örn likställighet mellan man och kvinna beträffande

tillträde til! statens tjänst helt infördes — ändock giva möjlighet

till de differentieringar, som under varje tid på detta område kunde anses

vara för olika förhållanden lämpliga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Den tidigare gällande gränslinjen mellan manlig verksamhet och kvinnlig

verksamhet har under senare år, icke minst under nu rådande krigsförhålktnden,

allt mer utplånats. Till och med inom ett sådant område som det rent

militära, vilket man ansett helt förbehållet män, ha kvinnor i allt större utsträckning

kunnat tagas i anspråk. Att under sådana förhållanden fortfarande

utestänga kvinnorna från de i behörighetslagen angivna befattningarna och

uppdragen skulle enligt länsstyrelsens mening innebära ett konserverande av

ett utvecklingsskede, som redan passerats eller håller på att passeras. I likhet

med de sakkunniga anser därför länsstyrelsen, att den gällande behörighetslagen

bör upphävas och att genom lagstiftning bör fastslås kvinnans principiella

likställighet med mannen när det gäller beklädande av statstjänst eller

statligt uppdrag.

Fortfarande kommer givetvis att finnas vissa verksamhetsområden, som i

regel böra vara förbehållna män, liksom andra verksamhetsområden bäst

lämpa sig för kvinnor. Dessa synpunkter synas emellertid tillräckligt kunna

beaktas vid den lämplighetsprövning, som alltid skall ske vid tillsättningen av

allmänna tjänster och uppdrag. Faran för att kvinnor genom behörighets
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

lagens upphävande skola få tillträde till tjänster, som helst böra beklädas av

män, synes i varje fall icke vara större än att för en utpräglad manlig, eller

kvinnlig befattning utväljes en mindre lämplig manlig respektive kvinnlig

innehavare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar:

Ur principiell synpunkt förmenar länsstyrelsen, att kvinna ifråga om behörighet

att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag bör vara likställd

med man, och att alltså vid tjänstetillsättning de personliga kvalifikationerna

oberoende av könet böra vara avgörande. t

En annan sak är, att vissa befattningar redan genom sin beskaffenhet lampa

sig uteslutande eller företrädesvis för personer av visst kön. Huruvida särskilda

lagbestämmelser krävas för att detta förhållande skall vid tjänstetillsättning

kunna tillbörligt beaktas, lärer väsentligen bliva beroende av vilken

innebörd som gives befordringsgrunden »skicklighet» enligt sista stycket i

§ 28 regeringsformen. Därest, såsom synes vara doktrinens mening,, begreppet

»skicklighet» här får så tolkas, att däri innefattas även den lämplighet för

den speciella befattningen, som äger samband med vederbörandes kön, torde

tillräckliga skäl icke föreligga att i grundlag eller särskild allmän »behörighetslag»

bibehålla några undantagsbestämmelser för vissa befattningar.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Vid behandlingen av förslaget till nu gällande behörighetslag befarades från

flera håll, att kvinnorna skulle komma att tränga in på arbetsområden, som

vöre för dem mer eller mindre främmande. Dessa farhågor ha så småningom

visat sig överdrivna eller rent av obefogade. Erfarenheterna fran senare tid

torde nämligen ha visat, att även vid besättandet av tjänster, som fallit utanför

behörighetslagen, urvalet i fråga örn tjänsteinnehavare nära nog ordnat

sig självt till det helas båtnad utan tvingande lagbestämmelser. Dessa erfarenheter

torde enligt länsstyrelsens förmenande tydligt tala för ett medgivande

från det allmännas sida av fri konkurrens könen emellan i fråga örn befattningar

i allmän tjänst. Då länsstyrelsen sålunda för sin del anser sig kunna i princip

dela de sakkunnigas uppfattning i fråga örn behörighetslagens upphävande,

sker detta i den förväntan, att det rekryterings- och befordringsförfarande, som

redan tillämpas på olika områden, även i framtiden kommer att, med hänsynstagande

till grundlagens bud örn skicklighet och förtjänst, bliva en tillräcklig

garanti för att varje befattning besättes med den för densamma i varje

särskilt fall mest lämpliga personen, ett avgörande som väl med fullt förtroende

torde kunna överlämnas åt de tjänstetillsättande myndigheterna. Därest

ytterligare garantier härutinnan skulle anses erforderliga för tillgodoseende av

kravet örn rätt man pä rätt plats, torde detta lämpligast kunna erhållas genom

bestämmelser i instruktioner och tjänstereglementen.

Liknande uttalanden lia gjorts av länsstyrelserna i Södermanlands, Gotlands,

Blekinge och Västernorrlands län.

I några yttranden har de sakkunnigas förslag i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran, därvid dock uppställts såsom förutsättning, all sådana inskränkande

bestämmelser beträffande vissa tjänster, sorn funnes böra meddelas

i administrativ ordning, bleve utfärdade redan i samband med lagändringen.

Uttalanden i denna riktning lia gjorts av överbefälhavaren, skolöverstyrelsen

och länsstyrelsen i Skaraborgs län.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför sålunda följande.

Även örn nian rent allmänt anser lyckligast och mest ändamålsenligt, att

kvinnan framför allt har sin arbetsuppgift på hemlivets område, lärer man

dock i likhet med de sakkunniga och i överensstämmelse med en numera

ganska allmänt vedertagen opinion ej kunna ogilla regeln örn könens principiella

likställighet vid tjänstetillsättningar. Därav följer dock icke — såsom

de sakkunniga också framhållit — att denna regel i praktiken låter sig genomlöra

på alla områden. Vissa tjänster och uppdrag kunna utan vidare anses

vara av den art, att det för en var är uppenbart, alt de i de särskilda fallen

böra vara förbehållna enbart män eller enbart kvinnor. De sakkunniga

ha också vidrört detta förhållande men uttalat sig för att vid behov särskilda

föreskrifter därom i instruktioner och reglementen äro att föredraga framför

i lagform fastställda, efter kön bestämda kompetenskrav. I detta uttalande

ligger alltså ett medgivande, att grundregeln kan böra åtföljas av undantagsföreskrifter.

Klart är också, att många fall torde komma att uppstå, där olika

meningar yppa sig såväl mellan myndigheter inbördes och mellan de sökande

som ock inom en myndighet, huruvida vid tillsättande av en befattning eller

ett uppdrag nian eller kvinna principiellt skall ifrågakomma. Det torde därför

icke vara obefogat att, samtidigt med att likställighetsregeln förordas och genomföres

principiellt, de undantagsföreskrifter, som böra förekomma, åtminstone

komma under diskussion och bedömande.

I lråga om de av överbefälhavaren och skolöverstyrelsen åsyftade inskränkningarna

i likställighetsregeln må hänvisas till den redogörelse som i det

följande kommer att lämnas i anslutning till de särskilda punkterna i behörighetslagen.

Å andra sidan lia i vissa av de yttranden, vari de sakkunnigas förslag tillstyrkts,

framförts erinringar mot tanken att efter en lagändring i enlighet med

förslaget inskränkningar i kvinnas behörighet till viss statstjänst skulle kunna

göras i administrativ ordning. Sålunda anför yrkeskvinnors riksförbund:

I likhet med de sakkunniga anser riksförbundet, att den offentliga tjänsten,

även om behörighetslagens undantagsbestämmelser tagas bort och förhållan

dena få utveckla sig under fri konkurrens, innehåller tillräckligt många moment,

som borgar för att en utveckling i mindre lämplig riktning icke sker.

De sakkunniga tyckas emellertid icke odelat lia litat till att ett riktigt urval

på nämnt sätt skall äga rum. På annat sätt torde man icke kunna uppfatta

den av dem antydda utvägen att föreskrifter i särskilda instruktioner och reglementen

skola kunna förekomma, innehållande särskilda kompetenskrav för

vissa tjänster. Denna utväg borde enligt de sakkunniga hellre anlitas än att

i lagform fastställa sådana kompetenskrav, bestämda efter kön. Såsom riksförbundet

uppfattat detta förslag inrymmer detta möjlighet att direkt eller

indirekt förbehålla vissa tjänster för enbart manliga eller enbart kvinnliga

sökande. Denna tolkning får stöd av det av statsrättsexperten professor Fahlbeck

avgivna särskilda yttrandet, vari denne uttalat, att § 28 regeringsformen

efter den föreslagna ändringen icke skulle medföra hinder för Kungl. Maj:t

eller underordnad myndighet att föreskriva visst kön som kompetensvillkoför

vissa befattningar.

Riksförbundet måste för sin del taga avstånd från den framförda tanken att

icke endast Kungl. Maj:t utan även underordnad myndighet skall lia rätt att

reservera tjänster för manlig respektive kvinnlig sökande och alldeles särskilt

fran forslaget i dess formulering att Kungl. Maj:t respektive underordnad

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

25

myndighet skall kunna föreskriva visst kön såsom kompetensvillkor för vissa

slag av befattningar. Även örn, såsom de sakkunniga framhållit, de bestämmande

myndigheterna handla under konstitutionellt ansvar, föreligger enligt

riksförbundets uppfattning fara för att en dylik bestämmanderätt missbrukas

och vägen öppnas för en icke motiverad uppdelning av offentliga tjänster.

Regeringsformens § 28, som ju förutsätter att den skickligaste d. v. s. den

lämpligaste skall utses till viss tjänst, bör lämna tillräckliga garantier för att

på grund av kön olämpliga sökande icke komma i fråga till eventuella tjänster.

Att i enstaka fall hänsyn lages till att visst kön kan anses som särskild

kompetens anser riksförbundet naturligt, men detta bör icke kunna föranleda

att vissa befattningar generellt inskränkas till att endast kunna sökas av

representanter för det ena könet.

De farhågor, som ovan antytts, kunna icke anses ogrundade med tanke på

den utveckling, som nu på många håll spåras, i det att underordnade myndigheter

i sirid mot behörighetslagens anda och mening förbehålla vissa tjänster

och utbildningskurser för sökande av visst kön.

Svenska kvinnoföreningars samarbetskommitté har, under åberopande av

huvudsakligen samma motivering, framställt invändning mot att underordnad

myndighet skulle lia rätt .att reservera tjänster för manlig respektive

kvinnlig sökande. Rätten att beteckna viss befattning som manlig eller kvinnlig,

vilken rätt endast i undantagsfall borde komma till användning, borde

enligt samarbetskommitténs mening uteslutande förbehållas Kungl. Majit.

Akademiskt bildade kvinnors förening har uttalat, att enligt föreningens

mening underordnade myndigheter under inga omständigheter borde äga

rätt att bestämma, huruvida tjänster skulle kungöras lediga för endast manliga

eller kvinnliga sökande. Därest det i undantagsfall kunde anses lämpligt

att i en tjänsteförteckning beteckna viss befattning såsom manlig eller

kvinnlig, borde detta bliva föremål för riksdagens prövning. Fredrika-Bremer-förbundet

har anfört, att med kännedom örn de betydande och i vissa

fall mot lagens anda stridande svårigheter, som redan mött kvinnor med

avseende på utnämnande och befordran i statstjänst, förbundet funne de

sakkunnigas nu ifrågavarande uttalande ägnat att ingiva farhågor för godtyckligt

förfarande gentemot kvinnliga sökande. Dessa farhågor gällde framför

allt sådana fall, då utnämning skedde genom underordnad myndighet.

Folkpartiets kvinnoförbund har anfört farhågor för alt med den erfarenhet

man hade av fördomar, varmed kvinnorna i regel betraktades i nya tjänster,

underordnade myndigheter många gånger skulle komma att lägga subjektiva

synpunkter på begreppet skicklighet, och har därför utlaiat en förhoppning

om att i den väntade propositionen i ämnet en tolkning konnne att göras,

som förhindrade varje godlycke. Högerns centr(da kvinnoråd uttalar, att

det läge i sakens natur, att hänsyn till begreppet skicklighet i enstaka fall

måste kräva alt visst kön stipulerades såsom villkor eller hinder för en tjänst,

men uttrycker en allvarlig förhoppning, alt detta icke skulle komma att innebära

en ny behörighetslag i praktiken, då erfarenheten visat, alt orättvisor

många gånger uppslått just genom delta förfaringssätt. Endast i mycket

uppenbara fall borde hänvisning ske lil! de rent fysiska förutsättningarna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr

Även i vissa av de yttranden, vari förslaget i princip avstyrkts, lia liknande

erinringar framkommit.

Några myndigheter lia tillstyrkt de sakkunnigas förslag till grundlagsändringar

men ansett anledning icke föreligga att vidtaga någon omedelbar

ändring i behörighetslagen i avbidan på slutligt genomförande av grundlagsändringen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län. som i princip anslutit sig till

grundsatsen om kvinnas likställighet med man i fråga örn rätt att innehava

statstjänst eller andra offentliga uppdrag, har sålunda ifrågasatt nödvändigheten

av att fastställa en sådan likställighetsregel genom särskild lagstiftning

i en ny behörighetslag. Sedan grundlagen ändrats på sätt de sakkunniga

föreslagit, skulle behörighetslagen ej längre fylla någon uppgift utan

kunna och böra slopas. I avvaktan på genomförandet av denna grundlagsändring

syntes gällande behörighetslag utan större vådor kunna äga fortsatt

tillämpning. Liknande uttalanden ha gjorts av styrelsen för statens uppfostringsanstalt

å Bona samt länsstyrelsen i Södermanlands län.

De sakkunnigas förslag har avstyrkts av generaltullstyrelsen, Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

Hedlands, Jämtlands och Norrbottens län. Dessa myndigheter ha i stället ifrågasatt

att de i behörighetslagen upptagna undantagen från likställighetsregeln

skulle underkastas revision.

Sålunda anför Överståthållarämbetet:

Av den verkställda utredningen framgår, att vissa av de i behörighetslagen

intagna undantagsbestämmelserna numera framstå såsom mindre motiverade,

och Överståthållarämbetet har därför icke något att erinra mot att

en revision av behörighetslagen kommer till stånd. Såsom jämväl de sakkunniga

framhållit, finnes det emellertid åtskilliga tjänster, för vilka kvinnor

alltjämt måste anses såsom mindre lämpade, och Överståthållarämbetet anser

sig därför icke kunna tillstyrka, att samtliga i lagen intagna undantagsbestämmelser

bliva upphävda. De sakkunniga lia visserligen hänvisat till

att det med stöd av den av professor Fahlbeck hävdade uppfattningen angående

innebörden av befordringsgrunden »skicklighet» vore möjligt att i

särskilda instruktioner och reglementen intaga sådana bestämmelser, att

visst kön uppställdes såsom kompetensvillkor. Överståthållarämbetet får

emellertid ifrågasätta, huruvida ett dylik hänsynstagande till den fysiska

lämpligheten är förenlig med den vedertagna tolkningen av den nu nämnda

befordringsgrundens innebörd och står i överensstämmelse med de principer,

som i allmänhet komma till användning vid tillsättning av sådana tjänster,

som enligt behörighetslagen stå öppna för såväl män som kvinnor. Professor

Fahlbeck synes visserligen förutsätta, att fysisk lämplighet endast i vissa

speciella fall skall vara av avgörande betydelse vid tjänstetillsättningar, örn

emellertid denna princip överhuvud taget vinner insteg inom förvaltningen

är det att befara, att den kan komma att tillämpas även vid tillsättningar av

sådana tjänster, som nu ligga utanför undantagsbestämmelsernas område,

och att visst kön sålunda i ökad utsträckning uppställes som kompetensvillkor

eller i varje fall hänsyn tages härtill vid val mellan olika sökande med

för övrigt lika förutsättningar för den sökta befattningen.

Den av de sakkunniga anvisade utvägen, att Kungl. Maj:t eller underord
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

27

nåd myndighet ägde fastställa visst kön som kompetensvillkor, sedan i allmän

lag fastställts grundsatsen om kvinnans jämställdhet med mannen vid

befordran, skulle enligt överståthållarämbetets förmenande för övrigt stå i

klar strid mot svensk rättsuppfattning. Genom ett godkännande av denna

princip skulle dessutom vägen öppnas för godtycke och anledning finnas

befara att en sådan åtgärd, i stället för att leda till ökade utsikter för kvinnliga

aspiranter, tvärtom skulle medföra att dessa i ökad omfattning funne

sig utestängda vid konkurrensen med manliga befattningshavare.

Generaltullstyrelsen har uttalat, att styrelsen icke kunde finna de av de

sakkunniga anförda skälen för ett fullständigt slopande av undantagsbestämmelserna

i behörighetslagen övertygande, utan att den riktigaste vägen

för en revision av lagstiftningen syntes vara att de undantagsbestämmelser,

som visat sig medföra hinder för önskvärd användning av kvinnlig arbetskraft,

omarbetades och att övriga undantagsbestämmelser bibehölles. Därest

en eventuell lagändring begränsades till det strängt nödvändiga, erhölles

också säkrare garantier för att utvecklingen på området komme att gå i rätt

riktning. Särskilt med hänsyn till ovissheten, huru förhållandena på arbetsmarknaden

kunde komma att gestalta sig under de närmaste åren, borde

förhandenvaron av sådana garantier tillmätas viss vikt. De sakkunniga hade

visserligen antytt möjligheten av att genom i administrativ ordning utfärdade

föreskrifter söka förebygga, att mindre tjänlig arbetskraft komme till användning

på den bättre kvalificerades bekostnad, samt hade uttalat att sådana

föreskrifter vöre att föredraga framför i lagform fastställda, efter kön

bestämda kompetenskrav. Med anledning härav finge emellertid framhållas,

att även örn upphävande av nu i lag fastställda inskränkningar i kvinnas

behörighet att innehava statstjänst icke skulle utgöra hinder att i administrativ

ordning utfärda föreskrifter av liknande innebörd, det likväl kunde ifrågasättas,

huruvida en dylik åtgärd lämpligen borde ifrågakomma. Övervägande

skäl syntes därför tala för alt erforderliga inskränkningar i kvinnas

behörighet att innehava statstjänst fortfarande bleve fastställda i lag.

Av de vid avgivandet av generaltullstyrelsens yttrande förutom generaltulldirektören

närvarande sex ledamöterna ha fem velat tillstyrka eller lämna

utan erinran de sakkunnigas förslag i vad det avsåge tullverket.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har anfört:

Oavsett i vilken utsträckning statstjänst bör stå öppen för kvinna — en

fråga, varom delade meningar för visso finnas -— måste den lösning av

problemet, de sakkunniga föreslagit, vålla betänkligheter. Då det är konstaterat,

att av praktiska skiil vissa befattningar icke kunna innehavas av

kvinna, torde det få anses mindre lämpligt att i lagtexten förtiga detta förhållande

och därigenom ingiva en felaktig föreställning örn full likställighet.

De sakkunnigas förslag innebär, att ansvaret för den framtida utvecklingen

av frågan örn kvinnas likställighet med man i största utsträckning

övervältras på förvaltningsmyndigheterna. Man kan härigenom befara bristande

konsekvens i tillämpningen. Ej heller torde farhågor för godtyckliga

avgöranden i de särskilda fallen vara ogrundade. Vad de sakkunniga anfört

örn garantier mot missbruk synes icke vara uttömmande och övertygande.

Icke minst ur de kvinnliga aspiranternas egna synpunkter lärer det bliva i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

hög grad olägligt, att oklarhet och ovisshet råda, huruvida tjänsterna stå

öppna för alla eller örn de äro förbehållna det ena eller andra könet.

De sakkunnigas framställning lämnar inga säkra hållpunkter för bedömande,

huru man tänkt sig, att den på förvaltningsmyndigheterna, med stöd

av § 28 regeringsformen, ankommande differentiering av tjänsterna skall

utövas. Uttalandena äro på de flesta punkter svävande. De torde icke kunna

bliva vägledande för tillämpningen. Minst av allt torde de vara ägnade att

åvägabringa enhetlighet i praxis.

Länsstyrelsen har vidare uttalat, att den av de sakkunniga förordade vägen

visserligen syntes vara ägnad att från diskussionen avlägsna vissa känslobetonade

drag och länka in hela spörsmålet om kvinnas lämplighet för olika

statstjänster på ett mera lidelsefritt och sakligt plan, men att med hänsyn

till de betydande olägenheter, som ett genomförande i praktiken av de sakkunnigas

förslag skulle medföra, en omprövning och revision av behörighetslagens

detaljbestämmelser avgjort vore att föredraga.

Låns stp reisen i Kalmar län uttalar:

Länsstyrelsen anser i likhet med de sakkunniga, att kvinna bör lika med

man äga behörighet att innehava statstjänster och andra allmänna uppdrag,

för vilka kvinna kan vara lämpad. Av utredningen framgår att de sakkunniga

själva anse att allmänna uppdrag finnas, för vilka kvinnor icke äro

lämpade. De sakkunniga föreslå icke dess mindre, att samtliga nu gällande

undantagsbestämmelser för kvinna i detta hänseende upphävas — under motivering

att dessa bestämmelser kunna undvaras, eftersom tjänsterna — oavsett

om laghindret undanröjes — icke komma att bliva eftersökta av kvinnor.

Härom kan man emellertid enligt länsstyrelsens förmenande ingalunda

vara säker; i varje fall saknas erfarenhetsgrund för detta de sakkunnigas

antagande. Länsstyrelsen anser att om man, såsom de sakkunniga, har den

uppfattningen, vilken torde vara riktig, att vissa uppdrag icke äro lämpade

för kvinnor, det är bättre att i författningen meddela ett klart förbud för

kvinna att innehava dylika befattningar. Någon olägenhet kan icke uppkomma

härav, tvärtom kommer därigenom författningen att giva säkrare

ledning för vederbörande myndigheter vid tillsättandet av tjänster och en

alltför varierande praxis att förebyggas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har anfört:

Enligt 1923 års lag angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst

och annat allmänt uppdrag har i princip fastslagits att kvinna i berörda avseenden

skall vara likställd med man. I lagen har dock från denna behörighet

undantagits vissa befattningar och uppdrag, vilka enligt dåtida lagstiftares

uppfattning ej lämpligen borde innehavas av kvinna. Säkerligen har

utvecklingen sedermera lett därhän, att beträffande åtskilliga av de sålunda

undantagna befattningarna och uppdragen numera tillräckliga skäl ej kunna

åberopas för ett dylikt undantag. En revision av lagstiftningen i förevarande

avseende är därför enligt länsstyrelsens mening av behovet påkallad.

Emellertid torde det icke kunna bestridas, att en del statstjänster och uppdrag

fortfarande till sin natur äro sådana, att de icke lämpligen böra innehavas

av kvinnor. Detta förhållande vitsordas jämväl av de sakkunniga. Med

denna utgångspunkt torde man kunna komma till rätta med föreliggande

problem på två vägar. Den ena vägen, som de sakkunniga valt, avser intagande

i grundlagen av en bestämmelse om kvinnas likställighet med man i förevarande

avseende, dock att angående kvinnas behörighet att innehava präster
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

29

lig eller annan kyrklig tjänst skulle gälla vad därom särskilt stadgades. Samtidigt

skulle den särskilda behörighetslagen slopas. De sakkunniga förutsätta

därvid, att Kungl. Maj:t och underordnad myndighet i administrativ väg

skulle kunna föreskriva visst kön såsom kompetensvillkor för vissa slag av

befattningar. Vidare anse de sakkunniga, att, därest nu gällande undantagsbestämmelser

upphävdes, sådana tjänster och uppdrag, som icke vore lämpade

för kvinnor, icke kunde förväntas bliva eftersökta av kvinnor, även örn

det legala hindret för deras erhållande undanröjdes.

Den andra vägen är givetvis att revidera den nuvarande behörighetslagen

och anpassa dess undantagsbestämmelser efter det nuvarande läget.

Båda alternativen lia sina fördelar och nackdelar. Väljer man det förra

alternativet lärer Kungl. Maj:t och de administrativa myndigheterna icke

undgå åtskilliga svårigheter, då det gäller att i de särskilda fallen fastställa

kompetensvillkor av den art, de sakkunniga ifrågasatt. Man kan här befara

titt och tätt återkommande irritationsmoment. Å andra sidan möjliggör detta

alternativ ett snabbare och mindre omständligt förfaringssätt, då det gäller

att i förevarande avseende följa med utvecklingen.

Det senare alternativet rubbar ej likställighetsprincipen men ger en fastare

grund för enhetlig tillämpning av denna princip, överlåtes rätten att bestämma

i vad mån undantagsvis vissa tjänster och uppdrag skola vara förbehållna

män till olika administrativa myndigheter, kan olikhet i praxis lätt

uppstå. Det förefaller därför riktigast att bestämmanderätten i detta hänseende

liksom hittills förbehålles Kungl. Majit och riksdagen.

Länsstyrelsen har därför föreslagit fortsatt utredning rörande möjlighet för

kvinna att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag genom modifikationer

i nu gällande undantagsbestämmelser, i samband varmed jämväl borde

övervägas vissa ändringar av gällande grundlagsbestämmelser till undanröjande

av de otydligbeter i lagstiftningen som påpekats av de sakkunniga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

Det förefaller, som örn huvudmotivet för lagändringen skulle vara en allmänt

välvillig inställning gentemot det från kvinnohåll framförda principkravet

på full likställdhet mellan man och kvinna i fråga om behörighet till

statstjänst. Något verkligt praktiskt behov av den föreslagna lagändringen i

vad den avser behörighetslagen — borttagandet av undantagsbestämmelserna

i 2 § 1 mom. denna lag — har däremot icke påvisats. Länsstyrelsen kan sålunda

för sin del icke finna det tillrådligt att helt slopa behörighetslagens

bestämmelser att exempelvis militära tjänster samt polis-, tull- och skogsstatstjänster,

med vilka följer skyldighet att fullgöra ordningshållning och bevakning,

skola vara undantagna från att kunna besättas med kvinnor. Ett

behov att få dessa undantagsbestämmelser slopade överlag kan icke anses

påvisat med allmänna talesätt örn att tiden nu är mogen för omprövning huruvida

behov alltjämt förefinnes av undantag från principen örn könens

likaberättigande då det gäller tillträde till statens tjänster. Och vidare lärer

man icke — i fråga örn tjänster inför vilka de sakkunniga själva hyst en

viss tvekan om deras lämplighet för kvinnor i det hela — våga ge sig till

ro med förhoppningen att sådana tjänster »icke komma att bliva eftersökta

av kvinnor».

Länsstyrelsen anser alltså att förslaget örn slopande helt av behörighetslagens

undantagsbestämmelser icke bör godtagas; en uppmjukning av bestämmelserna

i syfte att öppna möjlighet för anlitande av kvinnor inom sådana

lack, där deras medverkan visat sig värdefull, har länsstyrelsen givetvis

icke något emot.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Ålaj.ts proposition nr 4.

Landsfogden i Örebro län har i el t av länsstyrelsen i länet infordrat ytlrande

anfört följande:

De sakkunniga lia beträffande vissa av de med undantagsbestämmelserna

avsedda tjänsterna framhållit, att de väl i allmänhet icke i och för sig äro

lämpade för kvinnor men att bestämmelserna dock kunna undvaras, eftersom

dessa tjänster, oavsett örn laghindret undanröjes, icke komma att bliva

eftersökta av kvinnor. Jag kan icke dela denna av de sakkunniga uttalade

mening. Det är enligt min mening oriktigt att förklara kvinnor behöriga till

en tjänst, örn vilken man hyser den uppfattningen att den icke är lämpad

för kvinnor och till vilken de därför icke böra vinna tillträde. Det är icke

tillräckligt att lita till att en sådan tjänst icke kommer att sökas av kvinnor.

För en kvinna måste det också enligt min mening kännas mindre nedsättande

att det i en lag bestämt säges ifrån att en viss tjänst icke passar för kvinnor

än att hon sedermera vid tillsättandet av en tjänst, som hon sökt och

vilken hon enligt lag är behörig att innehava, skall »skrivas bort» under hänvisning

till att hon såsom kvinna måste anses vara olämplig för befattningen.

Professorn Fahlbeck, vilken åberopats av de sakkunniga, synes vara inne

på den tankegången att det i stället i administrativ ordning kan i vederbörande

reglementen föreskrivas att visst kön utgör hinder för tillträde till en

tjänst. Jag vill ifrågasätta, örn det verkligen kan vara rikligt eller i vart fall

lämpligt att det i administrativ ordning uppdrages snävare gränser för kvinnas

tillträde till allmän befattning än som i grundlag eller annan av Konung

och riksdag stiftad lag blivit bestämt. Ett dylikt förfarande synes mig dessutom

innebära att man tager med den ena handen vad man givit med den

andra.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Hallands län ha tillstyrkt upphävande

av vissa av undantagsbestämmelserna i behörighetslagen men avstyrkt de

sakkunnigas förslag i övrigt.

Vissa allmänna erinringar mot de sakkunnigas förslag lia framställts jämväl

av länsstyrelsen i Uppsala län, som anfört:

Den nuvarande behörighetslagen tillkom efter starka meningsbrytningar vid

1922 och 1923 års riksdagar. Frågan om lagstiftning i ämnet föll vid den förstnämnda

av dessa riksdagar och lagen antogs vid 1923 års riksdag efter sammanjämkning

samt sedan sammansatta stats- och första lagutskottet i sitt

utlåtande hemställt örn avslag å Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag. De sakkunnigas uttalande att vid behörighetslagens tillkomst en viss tveksamhet

yppats beträffande behovet av de undantag som fastställdes i lagen,

och att bestämmelserna därom i viss mån finge karaktären av provisorium

synes mot denna bakgrund onekligen vilseledande. Det är å andra sidan otvivelaktigt

att mångas förhoppningar knötos till en blivande reform som eliminerade

de undantag som nu blevo bestämda. Länsstyrelsen har velat erinra

härom för att fästa uppmärksamheten på en tendens hos de sakkunniga ali

finna sin egen linje alltför självklar och att undvika en mera ingående prövning

av motsatta ståndpunkter. Det hade varit önskvärt, alt utredningen klargjort

huru gällande behörighetslag verkat och även i vilken utsträckning den

kvinnliga arbetskraften kommit till användning särskilt för ledande befattningar

inom enskilda verksamhetsområden. På grund av sådana brister synes

förslaget länsstyrelsen ej giva den säkra ledning för bedömandet som varit

önskvärt. Då kommittén föreslår att gällande behörighetslag skall upphävas

och en ny antagas som, frånsett en erinran örn obehörighet till prästerlig eller

annan kyrklig tjänst, innehåller en förklaring att kvinna utan några inskränk
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr i.

fångar skall vara likställd med man i fråga om behörighet att innehava statstjänst,

frågar man sig örn den föreslagna nya lagen i själva verket ej innebär

ett kringgående av grundlagen i avsikt att tidigare än denna medgiver få till

stånd den önskade förändringen. I anledning härav måste länsstyrelsen finna

detta lagförslag i nu framställt skick betänkligt. Den civila lagens verkan

under lagens bestånd avses bliva exakt densamma som den föreslagna grundlagsändringens.

Det synes vara kommitténs mening att ehuru i såväl grundlag som allmän

civil lag alla behörighetshinder mot kvinnas utövande av tjänster borttagas,

det likväl icke bör utan inskränkningar medgivas henne tillträde till tjänster,

för vilka hon genom utbildning kan göra sig skickad. Det anses vara underförstått

att Kungl. Maj:t genom utfärdande av kompetensföreskrifter skall

kunna spärra vägen till vissa banor, som ej anses lämpliga för henne. Kommittén

för sin del synes ej känna någon bana, som med visshet anses böra

vara förbehållen männen, men anför beträffande, bland andra, militära tjänster

att det icke synes föreligga direkta skäl varför kvinnor i någon nämnvärd

utsträckning skulle söka sig till sådana befattningar och att »örn det manliga

könets större lämplighet för dylika tjänster är oomtvistlig, torde i lag fastställda

undantagsbestämmelser vara överflödiga». Det är utan tvivel riktigt

att kvinnorna i allmänhet ej önska befattningar, för vilka de ej lämpa sig,

även om vägarna dit formellt stå dem öppna, men man lärer ej kunna undgå

att utfärda bestämmelser för de mer eller mindre rikligt förekommande undantagsfall

som anmäla sig. Fråga är då örn undantagens upptagande i administrativa

stadgar är så mycket mera tillfredsställande än deras förekomst i lag. I

allt fall synes ej kommittén lia presterat en utredning som annat än ytterligt

schematiskt kan ligga till grund för en översyn av de stadgar för förvaltning

och domstolsväsende som beröras av behörighetslagens föreslagna radikala förändring.

Det är naturligtvis av vikt att de kvinnliga aspiranter^ till vissa

banor veta vad de skola rätta sig efter. Förslaget bör därför i allt fall ej få

antagas till ikraftträdande tidigare än att de administrativa föreskrifterna dessförinnan

må kunna beslutas.

I fråga om de särskilda i 2 § 1 mom. behörighetslagen

upptagna undantagen från likställighets principen lia i

yttrandena förekommit följande uttalanden.

Militära oell eivilmilitära tjänster ni. lii. (punkt 1).

Överbefälhavaren har anfört följande.

Vid bedömande av hithörande spörsmål synes det ur försvarets synpunkt

främst vara av intresse att tillse, att kvinnor icke vinna tillträde till befattningar,

som ur effektivitetssynpunkt måste besättas av män. Till dessa befattningar

måste för närvarande främst räknas beställningarna som fast anställda

officerare, underofficerare och manskap. Det är uppenbart att dessa beställningar,

vars innehavare äro förmän och föregångsmän för de värnpliktiga, ur

ovan nämnda synpunkter endast böra besättas med män. Nu befintliga kompetensfordringar

för en del av de i stat uppförda civilmilitära beställningarna

utesluta kvinnor, då kompetensfordringarna föreskriva viss värnpliktstjänstgöring

(t. ex. ifråga örn läkare oell veterinär) eller fast anställning (t. ex.

ifråga örn departementsskrivare vid armén samt verkmästare och mästare

vid flygvapnet), övriga civilmilitära befattningar utom krigsmaktens polispersonal

förutsätta av sina innehavare att de skola kunna utöva befäl över

viss värnpliktig personal i dessas militära tjänstgöring. Ifråga om krigsmak
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

tens polispersonal ligger det i sakens natur, att den bör utgöras av män. På

grund härav böra allt framgent civilmilitära beställningar endast besättas av

man. Detsamma synes mig böra vara förhållandet med krigsdomare, krigsfiskaler

och auditörer, som, ehuru de icke direkt tillhöra krigsmakten, likväl

utöva sin verksamhet inom denna och således ha huvudsakligen med män att

göra.

De sakkunniga anföra som skäl till sitt förslag örn borttagande av undantagsbestämmelsen

i den gällande behörighetslagen, att den kvinnliga arbetskraften

inom krigsmakten visat sig såväl behövlig som användbar. Detta är

riktigt och kvinnor ha i stor utsträckning anställts i vissa civila befattningar

och som krigsfrivilliga. Någon motivering för att i föregående stycke nämnda

beställningar och befattningar med fördel skulle kunna besättas av kvinnor ha

de sakkunniga icke förebragt. Inga skäl tala sålunda för en ändring i sak av

de nu bestående förhållandena.

Därest de sakkunnigas förslag genomföres, böra därför samtidigt sådana

bestämmelser utfärdas att kvinnor uteslutas från ovannämnda beställningar

och befattningar, allt därest icke redan själva kompetensfordringarna göra

en sådan bestämmelse överflödig.

Krigshovrätten uttalar:

Krigshovrätten har ansett sig böra skärskåda förslaget huvudsakligen ur

synpunkten av de konsekvenser detsamma skulle få för tillsättningen av de

i 2 § av behörighetslagen omförmälda militära och civilmilitära tjänsterna

ävensom sådana tjänster utom krigsmakten, med vilka är förenad skyldighet

att tjänstgöra vid armén eller marinen. Det synes krigshovrätten uppenbart,

att förslagets genomförande i berörda hänseende skulle bliva utan större

praktisk betydelse, ty lika klart som det torde vara, att flertalet av dessa

tjänster icke lämpligen böra besättas med kvinnor, lika givet torde det bliva

att kvinnor icke heller komma att uppträda såsom sökande till samma tjänster

eller, örn så likväl skulle ske, att de tjänstetillsättande myndigheterna skulle

giva erforderligt företräde åt sökande av manligt kön. För dessa kategorier av

tjänster torde förslaget därför i det stora hela äga allenast principiell betydelse.

Med hänsyn härtill och då krigshovrätten intet har att erinra mot principen

om full likställighet mellan könen, kan krigshovrätten för sin del ansluta sig

till förslaget.

Länsstyrelsen i Hallands län har framhållit, att de sakkunniga angivit ett

fåtal arbetsuppgifter vid krigsmakten, för vilka kvinnor vore lämpade och i

vilka även kvinnlig arbetskraft utnyttjats, i sammanhang varmed de sakkunniga

upplyst, att en formell kollision med bestämmelserna i behörighelslagen i

dylika fall undvikits genom att kvinnorna anställts genom arbetsavtal. Att i

likhet med de sakkunniga härav draga den slutsatsen, att punkt 1 i 2 § 1 mom.

behörighetslagen borde upphävas, varigenom formellt sett tillträde skulle lämnas

kvinnor till den stora massan av hithörande för kvinnor absolut olämpliga

tjänster, funne länsstyrelsen ohållbart och verklighetsfrämmande.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, som biträtt de sakkunnigas uttalanden

beträffande ifrågavarande punkt, har samtidigt framhållit, att de sakkunnigas

förslag härutinnan i viss mån aktualiserade frågan örn införande i lämplig

form av värnplikt för kvinnor. Ett uttalande i samma riktning har gjorts av

landssekreteraren och landskamreraren i Skaraborgs län.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

33

Fångvårdsväsendet m. m. (punkt 2).

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona har lämnat de sakkunnigas

förslag utan erinran i vad detsamma berör anstalten samt därvid anfört:

För statens uppfostringsanstalt å Bona gäller, att tjänst vid anstalten ej må

innehavas av kvinna, såvida med tjänsten är förenad skyldighet att inom anstalten

utöva ledning eller bevakning av de intagna, dock att kvinna må, där

särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava befattning såsom lärare

vid anstalten. På grund härav kunna för närvarande kvinnor ifrågakomma

endast till ett fåtal tjänster vid anstalten. Enligt styrelsens mening fylla gällande

bestämmelser alltjämt det praktiska livets krav, och det synes styrelsen

mindre sannolikt att den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av

kvinnas behörighet att innehava statstjänst skulle i och för sig medföra

att kvinnor komme att anlitas vid anstalten på andra verksamhetsområden

än nu är fallet. Likväl finner styrelsen icke uteslutet, att formerna för fostringsarbetet

vid anstalten kunna förändras i sådan riktning, att kvinnliga

tjänstemän i ökad omfattning böra beredas tillträde.

I en av styrelsen för statens alkoholistanstalt d Venngarn åberopad promemoria

av anstaltens direktör anföres följande.

Beträffande de högre befattningarna vid Venngarn har vid ett tillfälle förekommit,

att en extra kvinnlig befattningshavare under vakans å assistenltjänsten

förordnats bestrida med tjänsten förenade göromål, därvid dock med hänsyn

till behörighetslagens föreskrift bestämdes, att hon icke skulle äga att

inom anstalten utöva ledning eller bevakning.

Det kan i detta sammanhang nämnas att anstalten å Kurön, som då visserligen

var enskild men såsom statsunderstödd i realiteten fyllde samma uppgift

som erkänd anstalt, under ett par år hade en kvinnlig chef, som ansågs synnerligen

väl fylla sin uppgift.

Den enda ordinarie, för kvinnor avsedda befattningen vid Venngarn, narnligen

husmodersbefattningen, är i realiteten förenad med åliggande att utöva

ledning av män, i det att såsom handräckning i köket användas upp till ett

tiotal intagna män utan att någon manlig befattningshavare finnes för bevakning.

. . .

För tillsyn av den inre ordningen, såsom övervakning av städning och

persedelförråd, samt för sjukvård later det väl tänka sig att lämpliga kvinnor

skulle fylla sina uppgifter, kanske rent av bättre än män. Det synes därför

icke ligga i anstaltens intresse att kvinnor uteslutas från behörighet att

antagas till dylika tjänster. Å andra sidan synes det icke önskvärt, att vissa

tjänster förbehållas endast kvinnor. I stället för husmoder bör lämplig manlig

kökschef kunna anställas. En sådan anordning har sedan något år vidtagits

å erkända alkoholistanstalten Åsbrohemmet.

Mot de sakkunnigas framförda åsikter och förslag synes icke vara något att

erinra. Även örn det är sannolikt, att flertalet tjänster vid Venngarnsanstalten

också efter den föreslagna lagändringen skulle komma att av naturliga

skäl anses avsedda för män, torde det icke vara påkallat att härom utfärda

någon särskild föreskrift. Mot kvinnas användning i vårdarbetet vid anstalten

synes icke böra resas någon principiell invändning. Det torde då vara

lämpligast, att anstaltens styrelse i varje särskilt fall fritt får pröva, örn könet

kan äga betydelse vid bedömande av sökandens lämplighet.

Länsstyrelsen i Hallands lån uttalar, att länsstyrelsen icke kunde finna

alt de sakkunniga anfört fullgiltiga skäl för sitt förslag örn upphävande av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr i- 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

punkt 2 i 2 § 1 inom. behörighetslagen, varigenom kvinnor skulle erhålla tillträde

till samtliga ifrågavarande befattningar. Naturligare syntes vara att,

där andra befattningar vid de ifrågavarande anstalterna än de i punkt 2

nämnda lärarebefattningarna ansåges lämpade för kvinnor, lämna vederbörande

tillsynsmyndighet bemyndigande att medgiva undantag från förbudet.

Sinnessjukhusen (punkt 3).

Någon erinran mot de sakkunnigas uttalanden i fråga om sinnessjukhusen

har ej framkommit i yttrandena.

Tjänster nied vissa polisuppgifter m. ni. (punkt 4).

Vad angår de egentliga polistjänsterna må anmärkas, att

åtskilliga av länsstyrelserna och av dem hörda myndigheter med en mera

allmän motivering lämnat de sakkunnigas förslag utan erinran. Av de myndigheter,

som direkt uttalat sig om polisverksamheten, ha länsstyrelsen i Södermanlands

län, landsfogden i Hallands län och t. f. kriminalpolisintendenten

i Stockholm anslutit sig till principen om likställighet. Sålunda anför

länsstyrelsen i Södermanlands län:

Vissa av de med undantagsbestämmelserna i 2 § 1 mom. behörighetslagen

avsedda tjänsterna äro visserligen icke lämpade för kvinnor, men denna omständighet

synes knappast i och för sig motivera ett lagstadgat förbud för

kvinnor att innehava dessa befattningar. Det torde nämligen kunna förutsättas

att, även örn det gällande laghindret upphävdes, kvinnorna icke i

någon nämnvärd utsträckning skulle komma att söka sig till för dem olämpliga

befattningar. Örn de likväl i enslaka fall skulle göra det, skulle de

väl knappast i konkurrens med manliga medsökande bliva utnämnda till

en sådan befattning. Vidare skulle ju, enligt vad som framgår av betänkandet,

hinder icke föreligga för Kungl. Maj:t eller underordnad myndighet att

i särskilda instruktioner och reglementen föreskriva visst kön såsom kompetensvillkor

för vissa slag av befattningar.

Landsfogden i Hallands län uttalar:

I fråga om befattningar inom det egentliga polisarbetets ram må anföras,

att det mången gång erfarits som en allvarlig olägenhet att icke i vidare

utsträckning än som hittills varit medgivet (polissysterinstitutionen) kvinnor

kunnat anlitas för polisverksamhet. Med erfarenhet från polis- och åklagarverksamhet

i min nuvarande befattning och tidigare anser jag mig berättigad

giva uttryck för den meningen, att en kvinnlig befattningshavare

med undfången utbildning för verksamheten icke skulle vara en manlig

kollega underlägsen. Polisverksamhet är icke uteslutande eller ens i övervägande

grad en fråga örn fysisk prestationsförmåga, verksamheten inrymmer

en mångfald krav på andra betydelsefulla kvalifikationer, vilka det

skulle vara förmätet att frånkänna kvinnan. Anledning saknas, synes det

mig, att med vidhållande av traditionsbundna synpunkter fortfarande tillbakavisa

kravet på likställighet oberoende av kön. Ytterst torde det väl ändå

— vid val i fri konkurrens mellan kvinnlig eller manlig sökande — bero på

vederbörandes^ ådagalagda duglighet och lämplighet och en objektiv prövning

med utgångspunkt härifrån blir väl först då riktigt objektiv, när sådana.

enligt min uppfattning ovidkommande hänsyn som hänsynen till vederbörandes

kön principiellt fått vika.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

35

T. f. kriminalpolisintendenten i Stockholm har uppgivit, att de vid kriminalavdelningen

i Stockholm tjänstgörande polissystrarna till en början haft

till huvudsaklig uppgift att omhändertaga och bevaka kvinnor, barn och ungdom.

Emellertid hade polissystrarna på grund av brist på manlig personal

börjat att erhålla även andra uppgifter. Sålunda hade de deltagit i spaningstjänst,

verkställt förhör med anhållna och i övrigt utnyttjats i kriminalarbetet.

I stort sett hade polissystrarna fullgjort dessa åligganden på ett tillfredsställande

sätt. Då härav torde framgå, att flera av de arbetsuppgifter som

åvilade polispersonalen med fördel kunde tilldelas kvinnliga befattningshavare,

ansåge kriminalpolisintendenten att kvinnor icke borde principiellt

utestängas från polisarbetet, i synnerhet som hithörande frågor syntes kunna

efter omständigheterna regleras i särskilda instruktioner eller reglementen.

Erinringar mot behörighet för kvinna till egentliga polistjänster ha framförts

av polismästaren i Stockholm, t. f. ordningspolisintendenten i Stockholm,

länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Hallands,

Skaraborgs och Jämtlands län, landsfogdarna i Östergötlands, Blekinge,

Värmlands, Örebro och Jämtlands län, poliskammaren i örebro samt

Östergötlands och Blekinge länsavdelningar av föreningen Sveriges landsfiskaler.

T. f. ordningspolisintendenten i Stockholm har i yttrande, vari polismästaren

i Stockholm instämt, uttalat, att ordningspolisens uppgifter vid upprätthållandet

av allmän ordning och säkerhet vore av sådan vikt, att all

personal måste kunna användas för samtliga uppgifter som ålåge ordningspolisen.

Det läge i sakens natur att kvinnliga befattningshavare icke skulle

kunna fullgöra alla ordningspolisens uppgifter. På grund härav borde kvinna

icke äga behörighet till befattningar inom ordningspolisen. Skulle det

framdeles anses erforderligt med kvinnliga befattningshavare inom ordningspolisen

i speciella befattningar, syntes detta lämpligen böra regleras i särskild

ordning. I fråga om kriminalpolisen har polismästaren i Stockholm

anfört, att även örn flera av kriminalpolisens uppgifter vore sådana, som

med fördel kunde tilldelas kvinnliga befattningshavare, den utsträckning,

vari arbetsuppgifter förekomme som uppenbarligen ej lämpade sig för

kvinnlig polispersonal, likväl borde föranleda till att likställighetsprincipen

ej genomfördes i fråga örn kriminalpolisverksamhet. Länsstyrelsen i

Uppsala län anser det vara lämpligast att mera direkta uppgifter inom ordnings-

och kriminalpolisväsendet i regel anförtroddes åt män, men atl

hinder ej borde möta, särskilt vid större poliskårer, att för vissa uppgifter

även utöver polissysterverksamheten kvinnor tillerkändes behörighet inom

båda angivna arter av polisväsendet. Poliskammaren i Örebro har uttalat,

att enligt poliskammarens mening vissa tjänster inom polisväsendet, vilkas

rätta handhavande krävde närvaron av vissa manliga och frånvaron av vissa

kvinnliga egenskaper, borde uteslutande tillsättas med män. Så snart det

gällde att föra befäl över manlig ordningspolis, att upprätthålla den allmän
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 4.

na ordningen samt att bruka våld syntes kvinnliga befattningshavare vara

uteslutna. Emot kvinnas tillträde till kriminalpolistjänst syntes ingen invändning

kunna resas.

Landsfogden i Östergötlands län har uttalat:

Beträffande polisväsendet torde vissa befattningar inom detsamma vara

av sådan beskaffenhet, att de lämpligen kunna innehavas av kvinna. Jag

åsyftar härvid närmast skrivbiträdestjänster och befattningar såsom telefonister

och dylikt. Även vissa göromål fallande inom kriminalpolisverksamheten,

såsom tillsynen över efterlevnaden av lösdrivarlagstiftningen, vad denna

avser kvinnor, eller förhör med kvinnor misstänkta för brott, torde kunna

ombesörjas av kvinnliga befattningshavare inom polisen. Gällande lagstiftning

synes ej heller lägga hinder i vägen härför. Vad däremot angår

polisens uppgifter beträffande övervakande av allmän ordning och säkerhet,

d. v. s. sådana uppgifter som vanligen omhänderhavas av ordningspolisen,

anser jag kvinna icke lämplig för dylika uppgifter, och hon bör ej

heller tilldelas behörighet härför. Det bör enligt mitt förmenande finnas

tydligt stadgande i lag, att kvinna icke äger dylik behörighet.

Landsfogden i Värmlands län har anfört:

Redan behörighetslagen inrymmer möjligheter för kvinnor att »för särskild

uppgift» innehava anställning vid poliskår. Sådana uppgifter torde avse

bl. a. omhändertagande och bevakning av kvinnor och barn eller med

andra ord sådana uppgifter, som tilldelas den kvinnliga polispersonalen

(polissystrarna). Att ytterligare utvidga polisuppgifterna för kvinnor synes

ej vara av behovet påkallat. Jag finner det fullständigt otänkbart, att kvinnor

skola kunna antagas såsom landsfogdar, polismästare, landsfiskaler,

stadsfiskal o. dyl. befälstjänster inom polisorganisationen. I dessa befattningshavares

tjänsteuppgifter ingå numera även rent militära arbetsuppgifter.

Sålunda har t. ex. landsfogden tilldelats inspektionsrätt över bl. a. vissa

militära gränsförband genom 4 § i gränskontrollkungörelsen samt chefsskap

över landstormspolisen. Vidare erinras örn, att varje polisman är skyldig att

under krig deltaga i rikets försvar enligt lag om polisens ställning under

krig, varvid han under krig tillhör krigsmakten. En kvinna torde i allmänhet

sakna den fysiska kraft, som utan tvivel erfordras för utövande av nu ifrågavarande

tjänster. Dessutom torde hon ej heller vara mäktig den auktoritet,

som under vissa situationer erfordras av högre polisbefäl.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Hallands, Skaraborgs och Jämtlands

län ha uttalat, att kvinna ej borde äga behörighet till befattningar som

landsfogde eller polischef m. m. Landsfogdarna i Blekinge, örebro och

Jämtlands län samt Östergötlands länsavdelning av föreningen Sveriges

landsfiskaler ha ansett någon ändring av behörighetslagens stadganden på

ifrågavarande punkt icke vara påkallad. Blekinge länsavdelning av föreningen

Sveriges landsfiskaler har förklarat sig vara synnerligen tveksam i frågan.

Beträffande det högre polisbefälet och övriga juridiskt utbildade

poliskammartjänstemän i Stockholm har polismästaren i Stockholm uttalat,

att polischef samt sådana intendenter eller andra befattningshavare,

som förestode ordnings- och kriminalpolispersonal, borde vara manliga befattningshavare.

Övriga befattningshavare i intendentsgrad borde också vara

undantagna från likställighetsprincipen med hänsyn till att sådana befatt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 37

ningshavare kunde tagas i anspråk såsom vikarier å polischefsbefattning.

För Stockholms vidkommande borde därjämte en polisassessorsbefattning

vara undantagen med hänsyn till polisassessorns användande såsom vikarie å

polisintendentsbefattning.

I fråga om kvinnas behörighet till de högre befattningarna inom

länsstyrelserna har flertalet länsstyrelser anslutit sig till de sakkunnigas

uttalanden eller lämnat desamma utan erinran. Länsstyrelsen i Uppsala

län har sålunda uttalat, att det givetvis blott vöre i undantagsfall dessa befattningshavare

personligen kunde tänkas behöva utöva omedelbar polismakt,

och att länsstyrelsen, även med hänsyn tagen till sådan eventualitet,

icke stöde främmande för tanken att kvinnor med framstående administrativ

begåvning borde kunna komma i fråga till dessa tjänster. Länsstyrelsen i

Västmanlands län har, utan att närmare gå in på frågan om polisväsendets

framtida organisation, framhållit, att visserligen enligt länsstyrelsens mening

mycket talade för ett bibehållande hos länsstyrelserna av ledningen av

den egentliga polisverksamheten, men att likväl, även om så skulle bliva

fallet, detta icke borde utgöra något hinder för kvinnornas formella behörighet

till de ifrågavarande länsstyrelsetjänsterna, då även här det naturliga

urvalet vid tjänsternas tillsättande torde komma att göra sig gällande.

Å andra sidan ha erinringar mot de sakkunnigas uttalanden beträffande

ifrågavarande befattningar framställts av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Hallands, Skaraborgs och Jämtlands län ävensom av

landsfogdarna i Värmlands, Örebro och Jämtlands län. Flertalet av dessa

myndigheter har ansett att anledning till ändring i behörighetslagen på denna

punkt ej förelåge. Sålunda anför länsstyrelsen i Jönköpings län följande:

Till stöd för den meningen, att kvinna borde få tillträde till högre befattningar

inom länsstyrelserna, åberopa de sakkunniga bland annat 1936 års

landsfogdeorganisation, som förmenas innebära, att befattningshavarna hos

länsstyrelserna icke längre skulle behöva ställas inför sådana polisuppgifter,

vilka främst utgöra ett motiv för att dessa befattningar förbehållas manliga

innehavare. De sakkunnigas antagande härutinnan är felaktigt. Länsstyrelsernas

ansvar för polisledningen inom länen har icke upphört med 1936 års

landsfogdeorganisation. De uppgifter, som åligga länsstyrelsernas. befattningshavare

för upprätthållande av ordning och säkerhet, kunna icke —

såsom de sakkunniga hålla före -—- betecknas såsom hypotetiska. I varje fall

lära landshövding och landssekreterare icke kunna i kritiska situationer undandraga

sig uppgifter inom polisledningen, vilka uppenbarligen äro av natur

att diskvalificera kvinna för tillträde till ifrågavarande ämbeten.

De sakkunniga ha till stöd för reformen vidare framhållit, att ökningen

av de sociala uppgifterna inom länsstyrelsernas ämbetsområden medfört stegrat

behov av kvalificerad kvinnlig arbetskraft. Eftersom de sakkunniga i sitt

ställningstagande till frågan örn länsstyrelsernas befattning med polisärenden

ansett sig böra föregripa ett eventuellt förslag av 1939 års polisutredning,

borde det funnits anledning för dem att uppmärksamma att, när det

gäller de sociala uppgifterna, en annan utredningskommitté — socialvårdskommittén

— föreslagit, att dessa uppgifter skola skiljas från länsstyrelserna

och att de i stället skola anförtros en särskild »länssocialnämnd».

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Länsstyrelsen vill vidare framhålla, att vissa av de uppgifter, som åligga

en länsstyrelse på grund av dels kungl, brevet den 5 mars 1943 till samtliga

länsstyrelser angående vissa bestämmelser rörande civila myndigheters verksamhet

under krig, dels kungörelsen den 24 september 1943 om särskilda

åligganden, som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och

dem underlydande myndigheter, och dels civilförsvarslagen den 15 juli 1944,

synas vara sådana, att man — med tanke särskilt på undantagsbestämmelserna

i punkt 1 i behörighetslagen — oavsett de insatser inom vissa delar av

den militära förvaltningen, kvinna i samband med pågående beredskapstjänstgöring

obestridligen gjort, med fog torde kunna ifrågasätta, huruvida

en kvinnlig befattningshavare här skulle vara lämplig att genomföra uppgifterna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Länsstyrelsen vill framhålla, att de mycket viktiga uppgifter med avseende

å polisväsende, luftskydd, brandväsende m. m., som åvila länsstyrelserna,

komma att i väsentlig mån utvidgas och skärpas vid den nya civilförsvarsorganisationens

införande. Civilförsvaret kommer självfallet att vara särskilt

accentuerat i ett beredskapsläge men även i fredstid fordras, om organisationen

skall kunna hållas uppe, ett intensivt arbete, som ofta är av fältmässig

art. Den särskilda försvarsavdelningen å landskansliet skall stå under

landshövdingens personliga ledning med en civilförsvarsdirektör närmast i

spetsen för avdelningen, som för övrigt sorterar under landssekreteraren.

Det synes länsstyrelsen som om de uppgifter, som enligt civilförsvarslagen

pålagts länsstyrelsen och som nära sammanhänga med åtskilliga rent militära

uppgifter, äro av den art, att innehavarna av de ledande posterna böra

vara män. I anslutning härtill finner länsstyrelsen det påkallat, att de ledande

befattningarna inom civilförsvaret, landshövding, landssekreterare

samt dennes vikarie länsassessor å landskansli och civilförsvarsdirektör, med

hänsyn till de därmed förenade arbetsuppgifterna förbehållas män.

Landskamreraren i länet har uttalat skiljaktig mening och därvid anfört,

att enligt hans åsikt ingen åtskillnad borde göras beträffande behörigheten

till de ledande tjänsterna å landskansliet och landskontoret. Därest man frånträdde

den hittills ganska allmänt hävdade ståndpunkten, att de specifikt

kvinnliga fysiska och psykiska egenskaperna gjorde kvinnorna mindre ägnade

än männen till ledande poster, borde kvinnorna icke uteslutas från behörighet

till några tjänster vid länsstyrelsen.

Länsstyrelserna i Kalmar och Hallands län lia gentemot de sakkunnigas

uttalande, att därest i viss situation behov skulle uppkomma av ett ingripande

med särskild auktoritet mot en folkmängd, det i regel Lomme att befinnas

mest ändamålsenligt att landsfogden i sin egenskap av länspolischef finge

uPPgiften sig anförtrodd, framhållit att enligt de sakkunnigas förslag även

landsfogdetjänsterna skulle stå öppna för kvinnor. Enligt länsstyrelsen i

Kalmar län borde landshövding, landssekreterare och länsassessor på landskansliet

vara undantagna från likställighetsregeln. Landsfogden i Värmlands

län har framhållit, alt han sedan år 1936 varit med örn två tillfällen, då

det varit fråga örn att med särskild auktoritet uppträda gentemot en folkmängd

eller större allmänhet och därvid taga befäl över sammandragen

större polisstyrka. Under tider av depression och arbetslöshet hade det visat

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

sig, att högre befattningshavare vid länsstyrelser måst ingripa med kraft vid

upplopps- eller upprorssituationer. Landsfogden ansåge det fullständigt uteslutet,

att en kvinna vid en sådan situation kunde vinna tillräcklig auktoritet

och åstadkomma lugn och ordning. Landsfogden i Jämtlands län har anfört

liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar följande:

Vad befattningshavarna hos länsstyrelserna beträffar synes kvinna i allmänhet

böra vara likställd med man. Sålunda bör exempelvis tillträde till

tjänsterna som landssekreterare, landskamrerare, länsassessor, länsnotarie av

lia klass, länsbokhållare av l:a klass och e. o. länsassessor stå öppen även

för kvinna. Härigenom skulle bland annat möjlighet öppnas att, i den män

så kräves, erhålla kvalificerad kvinnlig arbetskraft för de sociala uppgifter,

som åvila och framdeles kunna åläggas länsstyrelserna.

Enligt beslut vid årets riksdag kommer att vid varje länsstyrelse inrättas

en befattning som civilförsvarsdirektör med placering i Eo 28. De uppgifter,

som komma att åvila dessa befattningshavare, äro av den beskaffenhet, att

de icke böra anförtros kvinnor.

Vad slutligen landshövdingsposterna beträffar ställer sig fragan tveksam.

Så länge länsstyrelse är bibehållen vid skyldigheten jämlikt 10 kap. 12 §

strafflagen, torde övervägande skäl tala för att denna post förbehålles män.

Skulle, såsom ifrågasatts, polisväsendet undandragas länsstyrelsernas ämbetsområde,

förfaller i viss mån skälen mot en ändring i förevarande avseende.

Tullverket (punkt 5).

Generaltullstyrelsen, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, har beträffande

nu gällande inskränkningar i fråga om kvinnas behörighet att innehava

tjänster vid tullverket anfört, att borttagandet av dessa inskränkningar visserligen

under nu rådande förhållanden eller den närmaste framtiden knappast

torde komma att medföra, att kvinnor skulle komma att anmäla sig

som sökande till här avsedda tjänster. Med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter,

som ankomme på innehavarna av dessa tjänster och som i vissa

avseenden stöde egentlig polistjänst ganska nära, torde nämligen anställning

å sagda tjänster te sig föga lockande för kvinnor. Möjligheten av en ändrad

uppfattning härutinnan borde dock icke uteslutas. I betraktande av den betydelse,

tjänståldern tillerkändes inom det statliga befordringsväsendet, kunde

därför icke bortses från risken att borttagande av det nuvarande laghindret

skulle komma att medföra, att kvinnor vunne befordran till tjänster, för

vilka de icke i alla avseenden vore lämpliga. — En byråchef inom generaltullstyrelsen

har lämnat de sakkunnigas förslag i vad det avsåge tullverket

utan erinran. Vidare har en byråchef, med instämmande av tre andra ledamöter,

uttalat, att arbetsuppgifterna vid de tjänster i tullverket, vilka enligt

behörighetslagen icke stöde öppna för kvinnor, vore av sådan beskaffenhet

att nämnda tjänster icke borde innehavas av kvinnor. Beträffande såväl dessa

som andra tjänster vid tullverket torde emellertid, därest det nuvarande laghindret

skulle undanröjas, bedömandet i särskilda fall, huruvida tjänst bor
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 4

de tillsättas med kvinna, allt fortfarande böra ske enligt allmänna befordringsgrunder.

Enär med hänsyn härtill bibehållandet av berörda undantagsbestämmelse

icke kunde anses ovillkorligen nödvändigt, tillstyrktes de sakkunnigas

förslag såvitt anginge kvinnors behörighet att innehava tjänster i

tullverket.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Hallands län ha avstyrkt ändring i

behörighetslagens bestämmelser på denna punkt.

Här må även nämnas, att generaltullstyrelsen i sitt yttrande lämnat vissa

kompletterande uppgifter rörande den vid betänkandet fogade förteckningen

över befattningar, som på grund av stadgande i behörighetslagen icke må innehavas

av kvinna, i vad förteckningen avser tullverket.

Skogsstaten (punkt 6).

Domänstyrelsen uttalar, att såvitt styrelsen kunnat finna ingen verklig anledning

förelåge att upphäva den i behörighetslagen givna bestämmelsen att

kvinnor icke finge innehava tjänster vid skogsstaten, med vilka vöre förenad

skyldighet att fullgöra bevakning. Därest emellertid övriga undantagsbestämmelser

i behörighetslagen ansåges böra upphävas, hade styrelsen intet att

erinra mot att även ifrågavarande bestämmelse för skogsstaten upphävdes.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Hallands län ha avstyrkt ändring i behörighetslagens

bestämmelser på denna punkt.

Gymnastikundervisningen (punkt 7).

Skolöverstyrelsen har anfört:

Överstyrelsen har sedan gammalt hävdat den uppfattningen, att de manliga

lärjungarnas gymnastikundervisning såvitt möjligt bör handhavas av

manliga lärare, liksom de kvinnliga lärjungarnas av kvinnliga. Full enighet

härom råder och har rått inom överstyrelsen, och överstyrelsen kan därjämte

hänvisa till en enig uppfattning inom fackkretsar, där en häremot avvikande

mening icke synes ha några representanter. Av praktiska skäl har

det icke varit möjligt att genomgående förverkliga dessa intentioner. Framför

allt vid samrealskolor har det på grund av det ringa timantalet i gymnastik

icke varit möjligt att åstadkomma dylik differentiering, ehuru den

vore mycket önskvärd åtminstone i de högre klasserna. Vad åter gymnasier

och seminarier beträffar, har nästan undantagslöst ifrågavarande differentiering

kunnat förverkligas. Överstyrelsen vill därvid framhålla, att nämnda

princip av överstyrelsen tillämpats såväl då det gäller ordinarie som ickeordinarie

gymnastiklärares tjänstgöring.

överstyrelsen har vid dessa sina åtgärder kunnat stödja sig på uttalanden

av riksdagens respektive riksdagsutskott. I 1928 års riksdags skrivelse nr 8 A

s. 62 heter det: »Riksdagen, som förutsätter, att för den kvinnliga ungdomens

gymnastikundervisning kvinnliga gymnastiklärare komma att i alla fall, där

sådant är möjligt, anlitas,...» överstyrelsen hänvisar även till utlåtandet nr

31, s. 4, av första lagutskottet vid 1932 års riksdag.

Vidare får överstyrelsen erinra om att överstyrelsen i skrivelse den 27

mars 1939 hos Kungl. Maj:t gjorde framställning örn sådan ändring av läroverksstadgan

§ 120 mom. 4, att ordinarie lärare i gymnastik med lek och

idrott icke undantagslöst skulle äga företrädesrätt till erhållande av 28 vecko
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

41

timmars undervisning i ämnet. Motiveringen för överstyrelsens framställning

var bl. a., att manlig lärare i gymnastik med lek och idrott icke borde, såsom

på grund av stadgandet kunde bliva fallet, komma att bestrida undervisning

i ämnet för kvinnlig ungdom å gymnasiet. Genom kungörelsen den 3 maj

1940, nr 335, ändrades nämnda paragraf i enlighet med överstyrelsens förslag.

På grund av dessa sålunda sedan länge tillämpade principer fördela sig de

ordinarie gymnastiklärartjänsterna vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna

på manliga och kvinnliga befattningshavare på följande

sätt (betänkandets uppgifter s. 36 och 37 äro delvis missvisande):

Vid 57 högre allmänna läroverk för gossar eller högre samläroverk äro

enligt behörighetslagen gymnastiklärartjänster förbehållna män. Av dessa

innehavas dock 5 tjänster (vid högre allmänna läroverken i Eslöv, Hässleholm

Lidingö och Örnsköldsvik samt statens normalskola) av kvinnliga befattningshavare,

vilka innehade motsvarande tjänster före dessa läroverks omorganisation.

Vid vart och ett av 3 av förstnämnda läroverk finnas tvenne ordinarie

lärartjänster i gymnastik med lek och idrott, av vilka den andra innehaves av

kvinnlig lärare.

Vid 6 högre allmänna läroverk för flickor innehavas gymnastiklärartjänsterna

av kvinnliga befattningshavare.

Vid 4 realskolor för gossar innehavas gymnastiklärartjänsterna av manliga

lärare.

Vid 33 samrealskolor kunna de ordinarie gymnastiklärartjänsterna sökas

och innehavas av manlig eller kvinnlig befattningshavare. Av dessa innehavas

för närvarande 13 av manliga och 19 av kvinnliga befattningshavare,

och en befinner sig under tillsättning.

Vid folkskoleseminarierna äro 3 gymnastiklärartjänster vid manliga seminarier

besatta med manliga innehavare, och 3 vid kvinnliga seminarier med

kvinnliga. Av de 4 samseminarierna ha 3 dubbla tjänster, en med manlig och

en med kvinnlig innehavare. Det fjärde samseminariet har endast en gymnastiklärartjänst,

vilken i enlighet med behörighetslagen innehaves av manlig

lärare.

Skolöverstyrelsen har på grund därav bestämt avstyrkt behörighetslagens

upphävande i fråga om gymnastiklärartjänsterna, försåvitt icke andra åtgärder

vidtoges, varigenom samma syfte nåddes. Därest i läroverks- och seminariestadgorna

infördes bestämmelse av innehåll att vissa gymnastiklärartjänster

förbehölles män och vissa förbehölles kvinnor, hade skolöverstyrelsen

intet att erinra mot de sakkunnigas förslag.

I fråga örn innehållet i de åsyftade bestämmelserna har skolöverstyrelsen

anfört:

De ifrågasatta bestämmelserna böra innehålla, att gymnastiklärartjänst vid

högre allmänt läroverk för gossar, realskola för gossar och manligt folkskoleseminarium

skall vara förbehållen manlig sökande och vid högre allmänt

läroverk för flickor och kvinnligt folkskoleseminarium kvinnlig sökande.

Beträffande gymnastiklärartjänst vid högre samläroverk oell vid samseminarium

torde förhållandet mellan antalet manliga och kvinnliga lärjungar

böra vara avgörande för örn tjänsten bör förbehållas manlig eller

kvinnlig sökande eller stå öppen för alla oberoende av kön. För närvarande

äro tjänster vid dylika läroanstalter enligt behörighetslagen förbehållna män.

Detta motiverades med att de manliga lärjungarna i regel utgöra en betydande

majoritet, varjämte erfarenheten visat, att det ställer sig avsevärt lät
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

tare att få en kvinnlig lärare för de kvinnliga lärjungarnas på gymnasiet

gymnastikundervisning än att, då den ordinarie läraren är kvinnlig, på motsvarande

sätt få manlig lärare för de manliga lärjungarna på gymnasiet. Det

synes emellertid i vissa fall kunna inträda en sådan situation, att annan anordning

vöre önskvärd. Det lämpliga synes därför vara, att skolöverstyrelsen

från fall till fall prövar och avgör, om en ordinarie gymnastiklärartjänst

vid läroanstalter för både manliga och kvinnliga lärjungar bör förbehållas

sökande av visst kön eller icke.

I fråga örn förslagets detaljer har överbefälhavaren ansett, att ur

övergångsstadgandet till den föreslagna behörighetslagen borde uteslutas bestämmelsen

örn upphävande av äldre annorstädes än i den nuvarande behörighetslagen

förekommande stadganden som strede mot den nya lagen. Enligt

överbefälhavarens mening vore nämligen en dylik bestämmelse ägnad att

jäva den av de sakkunniga hävdade tolkningen att lagen icke medförde hinder

för att i vissa fall bibehålla en differentiering av befattningar efter kön.

Krigshovrätten har ansett den åsyftade bestämmelsen böra omformuleras,

då den syntes tyda på att även sådana författningar, som exempelvis föreskreve

fullgjord militär utbildning såsom villkor för tillträde till militära

beställningar, skulle upphävas genom den nya behörighetslagen, något som

uppenbarligen icke varit avsett.

Slutligen må nämnas, att i åtskilliga yttranden framförts önskemål om att

lagstiftning rörande kvinnas behörighet till prästerlig tjänst snarast

måtte komma till stånd.

Departementschefen.

Behörighet att innehava statstjänst tillkom i vårt land ursprungligen endast

män. I fråga örn fullmaktstjänsterna framgick detta av ordalagen i § 28

regeringsformen, enligt vilken paragraf Konungen under närmare angivna

förutsättningar ägde utnämna och befordra »män» till sådana tjänster. Sedan

genom olika administrativa föreskrifter kvinnor beretts tillträde till vissa

lägre statliga befattningar, öppnades genom grundlagsändring år 1909 möjlighet

att utnämna kvinnor även till vissa fullmaktstjänster, särskilt inom

undervisningsväsendet. Genom grundlagsändring år 1921, varigenom § 28 regeringsformen

erhöll sin nuvarande lydelse, togs ett betydelsefullt steg mot

principen om könens likaberättigande i fråga om tillträde till statstjänst.

Grunderna för kvinnas tillträde till statstjänster överlämnades därvid till

Kungl. Maj:ts och riksdagens gemensamma bestämmande ulan att, frånsett

prästerliga tjänster, i grundlagen uppställdes något krav på formerna för

nämnda grunders fastställande. I fråga om prästerliga tjänster krävdes kyrkolags

form, d. v. s. gemensamt beslut av såväl Kungl. Maj:t och riksdagen

som allmänt kyrkomöte. I den år 1923 tillkomna behörighetslagen fastslogs

också såsom allmän princip, att kvinna skulle vara likställd med man i fråga

örn behörighet att innehava statstjänster och andra allmänna uppdrag. Därvid

undantogos emellertid — förutom prästerliga tjänster för vilka några sär
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

43

skilda föreskrifter ännu ej kommit till stånd — vissa i behörighetslagen uppräknade

slag av befattningar.

Frågan om behovet av de i behörighetslagen uppställda undantagen från

likställighetsprincipen har vid flera tillfällen varit under diskussion. Därvid

har, särskilt under de senaste åren, gjorts gällande att några undantagsbestämmelser

överhuvud icke vore påkallade och att hela lagstiftningen utan

olägenhet kunde avskaffas. I den skrivelse från 1939 års riksdag, som föranlett

den nu verkställda sakkunnigutredningen, har hemställts om en översyn

av behörighetslagen i dess helhet.

Att de nu i behörighetslagen stadgade undantagsbestämmelserna äro i behov

av revision torde stå utom tvivel. Vid översyn av behörighetslagen måste

utgångspunkten vara den, att till varje statstjänst skall utnämnas den som

från det allmännas synpunkt bäst lämpar sig för tjänsten. De allmänna grunderna

för tillsättning av tjänster synas ha sm plats i grundlagen. Så är också

fallet beträffande fullmaktstjänster bl. a. genom föreskriften i § 28 regeringsformen

att Kungl. Maj :t skall fästa avseende endast å de sökandes

förtjänst och skicklighet men icke på deras börd samt bestämmelserna om

vilka befattningar som kunna beklädas av utlänningar eller främmande trosbekännare.

Frågan på vad sätt det skall bestämmas, i vad mån män eller

kvinnor skola äga tillträde till statliga tjänster eller vara uteslutna därifrån,

behöver åter naturligtvis icke regleras i grundlag.

Det sätt, på vilket kvinnas behörighet till statstjänst nu är reglerad, kan

med visst fog sägas utgå från att kvinnan intager en undantagsställning, och

kraven på revision av lagstiftningen ha därför alltjämt bibehållit karaktären

av principfråga. Det har sålunda gjorts gällande, att en lagstiftning, som uppdelar

de sökande efter kön, principiellt är oriktig, även om de inskränkningar

lagstiftningen medför i praktiken skulle sakna betydelse. Enligt min mening

är det önskvärt, att genom lagändring fragan örn kvinnors tillträde till

statstjänster blir reglerad på ett sådant sätt, att det icke kan sägas att några

formella hinder stå i vägen för prövningen av vem som för varje befattning

är den lämpligaste.

De i anledning av riksdagens framställning tillkallade sakkunniga ha vid

sin utredning funnit att — med undantag för prästerliga tjänster, vilka icke

behandlats av de sakkunniga — hinder icke borde möta mot ett fullständigt

genomförande av likställighetsprincipen. Detta föreslås skola ske genom att

ur § 28 regeringsformen borttages det där stadgade förbehållet beträffande

utnämning och befordran av kvinnor. Sedan denna grundlagsändring slutligt

genomförts, är det enligt de sakkunniga icke erforderligt med någon särskild

behörighetslag.

De sakkunniga lia vidare ansett det vara angeläget, att den avsedda nya

ordningen träder i tillämpning utan det dröjsmål som är förbundet med en

grundlagsändring. Då de sakkunniga efter genomgång av de olika undantagsbestämmelser

som nu finnas upptagna i 2 § behörighetslagen funnit dessa

kunna upphävas, ha de sakkunniga föreslagit att i avbidan på grundlagsändringens

genomförande i en ny behörighetslag fastslås den allmänna grund
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

satsen om kvinnas likställighet med man utan annat undantag än beträffande

prästerliga tjänster.

Enligt de sakkunniga medför ett borttagande av de i lag fastställda undantagen

från likställighetsprincipen icke hinder att i vissa fall en differentiering

efter kön fortfarande sker, förutsatt att den är grundad på praktiskt

nödvändiga hänsyn. Den föreslagna ändringen i § 28 regeringsformen

skulle sålunda icke utesluta, att Kungl. Maj:t respektive underordnad myndighet

föreskriver visst kön såsom kompetensvillkor för vissa slag av befattningar,

utan kravet på »skicklighet» i § 28 skulle tvärtom i enstaka fall kräva,

att visst kön stipulerades såsom villkor eller hinder för tjänsten i fråga. De

sakkunniga förutsätta dock, att rätten till differentiering utövas med varsamhet,

och framhålla, att en garanti mot missbruk syntes ligga däri att

tillämpningen skedde under konstitutionellt ansvar.

De sakkunnigas förslag har i princip vunnit anslutning i flertalet av de

avgivna yttrandena. I åtskilliga yttranden ha därvid åberopats de sakkunnigas

uttalanden om möjlighet att även efter den föreslagna grundlagsändringens

genomförande i administrativ ordning meddela bestämmelser om

differentiering efter kön beträffande vissa slag av befattningar. I ett icke

ringa antal andra yttranden åter ha framförts erinringar mot det berättigade

eller lämpliga i att på sådant sätt föreskriva begränsningar i behörigheten.

Särskilt ha gensagor rests mot att underordnade myndigheter skulle

ha sådan befogenhet.

Därest på sätt de sakkunniga föreslagit ur § 28 regeringsformen borttagas

de nu stadgade särskilda förutsättningarna för kvinnas utnämning till icke

prästerliga tjänster, kommer frågan om kvinnlig sökandes behörighet till

statstjänst att bedömas efter allmänna befordringsgrunder. Dessa framgå i

första hand av stadgandet i paragrafen att Kungl. Majit skall fästa avseende

vid sökandens förtjänst och skicklighet. Hur dessa begrepp närmare skola

tolkas, framgår ej av grundlagen. Enighet synes emellertid råda om att begreppet

»skicklighet» inrymmer ett bedömande från det allmännas synpunkt

av sökandens lämplighet för den befattning som är i fråga. Hänsyn skall

sålunda tagas — förutom till sökandens utbildning o. dyl. — även till mera

allmänna kvalifikationer. Särskilt i högre befattningar blir sökandens förmåga

att leda den ifrågavarande verksamheten av betydelse. Även vissa fysiska

egenskaper kunna vara erforderliga vid särskilda slag av befattningar,

t. ex. beträffande militära befattningar och befattningar som avse upprätthållande

av ordning och säkerhet genom utövande av våld. Dylika behörighetskrav

torde få anses innefatta allenast en närmare utveckling av det ifrågavarande

grundlagsstadgandets syfte att utnämningarna skola ske efter ett

sakligt bedömande av de sökandes lämplighet för befattningen. En förutsättning

för uppställande av sådana krav är emellertid, att de äro påkallade av

vägande skäl och icke innebära att vissa personer av formella skäl uteslutas

från befordran till tjänsten.

Om på detta sätt fysiska egenskaper kunna erhålla betydelse vid tjänstetillsättningar,

synes det naturligt, att understundom kravet på »skicklighet»,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

45

tolkat såsom innefattande krav på lämplighet för den ifrågavarande befattningen,

måste innebära att hänsyn tages till vederbörandes kön. För vissa

särskilda befattningar skulle sålunda endast män kunna ifrågakomma, under

det att beträffande andra uteslutande kvinnor vöre behöriga. Därest en sådan

differentiering i det särskilda fallet är grundad på bärande skäl, lärer den ej

kunna anses stå i strid mot de sakkunnigas förslag om ändring i regeringsformen.

Enligt min mening skulle sålunda ett genomförande av de sakkunnigas förslag

till ändrad lydelse av § 28 regeringsformen icke innebära, att vid tjänstetillsättningar

hänsyn icke skulle kunna tagas till sökandenas kön i sådana

fall då detta är av behovet påkallat. Detta torde i princip gälla även möjligheten

att i administrativ ordning för viss tjänst eller visst slag av tjänster

uppställa behörighetskrav av sådan innebörd.

Befogenhet att föreskriva behörighetsvillkor för statstjänster lärer tillkomma

Kungl. Majit såvida ej annat framgår av särskilda bestämmelser i grundlag

— såsom beträffande högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter —

eller i lagstiftning som beslutats av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt.

Riksdagen kan också i samband med statsregleringen utöva inverkan på kompetensfordringarna

för olika befattningar. I de fall, då rätten att tillsätta en

befattning ankommer på underordnad myndighet, finnas i stor utsträckning

bestämmelser örn kompetensfordringarna för befattningen givna i instruktioner,

reglementen o. dyl. I den mån dylika kompetensfordringar icke finnas

föreskrivna, lärer den tjänstetillsättande myndigheten äga att själv bestämma

erforderliga kompetensvillkor. Myndigheten torde därvid icke utan

särskilda skäl äga uppställa villkor, som avvika från vad som i allmänhet

gäller för jämförliga befattningar. Utövningen av denna befogenhet sker

givetvis under tjänsteansvar, och myndighetens beslut kan överklagas i samma

ordning som gäller för överklagande av myndighetens beslut i allmänhet.

Även om regeringsformen ändras i enlighet med de sakkunnigas förslag,

torde sålunda möjlighet föreligga att för vissa tjänster föreskriva kompetensvillkor,

som innebära att män eller kvinnor uteslutas från behörighet till

tjänsten. Denna möjlighet till differentiering av befattningar efter kön föreligger

dock endast i sådana undantagsfall, där differentieringen obestridligen

är påkallad med hänsyn till kravet på skicklighet för befattningen.

Med hänsyn till det anförda finner jag ej i och för sig några praktiska

betänkligheter möta mot genomförande av förut angivna ändring i § 28 regeringsformen.

Frågan örn lämpligheten av en sådan reform som de sakkunniga

föreslagit beror emellertid även av ett bedömande, huruvida de olika nu i behörighetslagen

angivna undantagen från likställighetsprincipen kunna anses

obehövliga. En genomgång av dessa undantagsbestämmelser är därför er-''

forderlig. I detta sammanhang vill jag nämna, att den nu i behörighetslagen

fastslagna likställighetsprincipen gäller icke blott de i § 28 regeringsformen

avsedda fullmaktstjänsterna utan även statstjänster i övrigt samt andra allmänna

uppdrag. Rent kommunala tjänster falla utanför lagen. Gränsdragningen

kan härvidlag i viss mån vara tveksam. Av motiven lill behörighets
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 4.

lagen framgår emellertid, att samtliga ibefattningar inom domstols-, utsöknings-

och polisväsendet äro att hänföra under lagen. Däremot ha icke tjänster

inom det kommunala undervisnings- eller sjukvårdsväsendet ansetts

inbegripna under behörighetslagen. I detta hänseende medför den nu förevarande

lagstiftningen icke någon ändring i rättsläget.

Såsom förut anmärkts ha de sakkunniga ansett, att samtliga nuvarande

undantagsbestämmelser beträffande icke-prästerliga tjänster kunde upphävas.

Därvid ha de sakkunniga uttalat, att vissa av undantagen syntes direkt obefogade

med hänsyn till att kvinnorna redan nu gjorde en betydande insats på

ifrågavarande områden, ehuru de enligt lagen icke kunde ifrågakomma till

vissa tjänster, eller ock till samhällets bästa skulle lia stora möjligheter därtill,

örn det i lag stadgade hindret försvunne. I andra fall däremot kunde det

sägas, att de med undantagsbestämmelserna avsedda tjänsterna väl i allmänhet

icke i och för sig vore lämpade för kvinnor men att bestämmelserna

dock kunde undvaras, eftersom dessa tjänster —- även om laghindret undanröjdes

•— icke komme att bli eftersökta av kvinnor.

I vissa yttranden har gjorts gällande, att den omständigheten, att vissa

tjänster i regel icke komme att sökas av kvinnor, icke kunde åberopas såsom

stöd för upphävande av en undantagsbestämmelse beträffande tjänsterna. Det

har därvid framhållits, att några garantier icke funnes för att dylika befattningar

icke heller i framtiden komme att sökas av kvinnor. Om det står klart

att kvinnor i allmänhet icke äro lämpade för befattningarna, föreligger dock

uppenbarligen icke anledning antaga, att de tillsättande myndigheterna skulle

besätta befattningarna med kvinnor annat än i sådana undantagsfall då det

lämpligen kan ske. Vid sådant förhållande lärer man icke heller behöva räkna

med att kvinnor i större utsträckning söka dylika tjänster, och någon olägenhet

av att kvinnor i enstaka fall anmäla sig såsom sökande kan icke anses

föreligga.

Beträffande det i punkt 1 av 2 § 2 mom. behörighetslagen upptagna förbudet

för kvinna att innehava militära och civilmilitära samt vissa

därmed jämförliga tjänster torde det vara obestridligt, att kvinnor

i regel icke böra ifrågakomma till dessa befattningar. Såsom de sakkunniga

framhållit har emellerlid behov visat sig föreligga av att för vissa speciella

arbetsuppgifter kunna anlita även kvinnor vid militära förband, exempelvis

för luftbevakning. En formell kollision med behörighetslagens bestämmelser

har därvid undvikits genom att kvinnorna anställts genom arbetsavtal. Härav

torde framgå, att det i behörighetslagen stadgade ovillkorliga förbudet icke

är lämpligt. I varje fall borde förbudet uppmjukas i den riktningen att undantag

från förbudet kunde medgivas för vissa speciella arbetsuppgifter. Frågan

om behovet överhuvud av ett förbudsstadgande på detta område ställes

emellertid då på sin spets. Det synes uppenbart, att om förbudet upphäves

kvinnor icke komma att eftersträva det stora flertalet militära och därmed

jämförliga befattningar, och att de tjänstetillsättande myndigheterna i allt

fall komma att, där så erfordras, giva företräde åt manliga sökande. Såsom

krigshovrätten anfört torde ett genomförande av de sakkunnigas förslag för

dessa tjänster i det stora hela äga allenast principiell betydelse.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr d.

47

överbefälhavaren har i princip lämnat sin anslutning till de sakkunnigas

förslag om upphävande av ifrågavarande undantagsbestämmelse men samtidigt

gjort gällande, att någon ändring i sak icke borde ske utan att i samband

med en lagändring sådana bestämmelser borde utfärdas att kvinnor uteslötes

från flertalet här ifrågavarande befattningar i den mån ej själva kompetensfordringarna

gjorde dylika bestämmelser överflödiga. I anledning härav

må framhållas, att genom kravet på fullgjord värnplikt eller annan militär

utbildning, vilken kvinnor icke kunna undergå, kvinnor i verkligheten äro

utestängda från det övervägande flertalet hithörande befattningar. Någon

ändring härutinnan är ej avsedd. Något praktiskt behov torde icke föreligga

av att utfärda särskilda författningsbestämmelser för sådana tjänster, där

icke redan kompetensvillkoren utesluta kvinnor. Olägenhet torde icke uppkomma

av att i dylika fall åt de tjänstetillsättande myndigheterna överlämnas

att bedöma frågan om kvinna skall kunna innehava tjänsten.

Med hänsyn till vad jag nu anfört biträder jag de sakkunnigas förslag om

upphävande av punkt 1 i undantagsbestämmelserna.

Mot de sakkunnigas förslag om upphävande av undantaget i punkt 2 beträffande

vissa befattningar vid fångvårds- och uppfostringsanstalter

m. fl. inrättningar har i yttrandena erinran framställts allenast

av länsstyrelsen i Hallands län, som ansett det lämpligare att vederbörande

tillsynsmyndighet erhölle bemyndigande att medgiva undantag från förbudet.

Enligt min mening föreligger icke anledning att beträffande dessa befattningar

upprätthålla några lagstadgade begränsningar i de tillsättande myndigheternas

rätt att för varje befattning utvälja den mest lämpade. På detta

område föreligger otvivelaktigt utrymme för en vidgad användning av kvinnlig

arbetskraft, särskilt inom skyddshemmen. Liksom de sakkunniga anser

jag sålunda starka skäl tala för att denna undantagsbestämmelse upphäves.

De sakkunnigas uttalanden rörande tjänster inom sinnessjukvården,

vilka upptagas i punkt 3, ha icke mött erinran i yttrandena. I likhet

med de sakkunniga anser jag, att den ifrågavarande undantagsbestämmelsen

bör upphävas.

De sakkunniga ha vidare ansett, att även den i punkt 4 upptagna undantagsbestämmelsen

rörande tjänster med vissa polisuppgifter

borde upphävas.

Beträffande befattningshavare inom den egentliga polisorganisationen,

landsfogdarna däri inbegripna, ha de sakkunniga åberopat, att man redan

genom den nu stadgade möjligheten att för särskild uppgift anställa kvinnor

vid poliskår i princip godtagit tanken på kvinnliga polistjänstemän, låt vara

att, på grund av olika omständigheter, dessas arbetsuppgifter icke blivit så

omfattande som på vissa håll ansetts önskvärt. Genom undantagsbestämmelsens

upphävande skulle enligt de sakkunniga även på detta område beredas

ökad möjlighet att objektivt bedöma behovet av kvinnliga tjänster. De sakkunniga

lia vidare hänvisat till att den utveckling, som på senare år ägt rum

flerstädes utomlands, ådagalagt att utrymme funnes inom polisväsendet för

en kvinnlig arbetsinsats, särskilt i fråga om uppgifter som innefattade omhändertagande

och bevakning av kvinnor, barn och ungdom.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

I yttrandena ha på denna punkt delade meningar framträtt. Å ena sidan

har de sakkunnigas förslag örn upphävande av det nu gällande laghindret

för kvinnas tillträde till polistjänster tillstyrkts, varvid bland annat hänvisats

till att möjlighet kvarstode att pröva frågan örn kvinnas lämplighet i de särskilda

fallen. Å andra sidan ha i åtskilliga yttranden framförts betänkligheter

mot att kvinnor erhölle tillträde till polistjänster, särskilt inom ordningspolisen.

Därvid har från vissa myndigheter även framhållits vikten av att all

personal inom ordningspolisen kunde användas för samtliga uppgifter som

ålåge ordningspolisen. Flera myndigheter ha ansett det uteslutet, att kvinnor

skulle kunna fullgöra uppgifter som innebure upprätthållande av allmän ordning

med fysiska medel.

I anledning av vad som anförts i yttrandena vill jag framhålla, att ett

genomförande av de sakkunnigas förslag icke innebär, att kraven på fysisk

lämplighet skulle eftergivas i fråga om polisbefattningarna. Lagändringen

skulle allenast medföra att det överlämnades till de tjänstetillsättande myndigheterna

att, därest en kvinna sökte en polistjänst, bedöma huruvida hon

kunde anses lämpad för befattningen. Det är uppenbart att, när det gäller

befattningar med åliggande att upprätthålla allmän ordning med maktmedel,

myndigheterna skulle lämna erforderligt företräde åt manliga sökande. Någon

anledning att befara, att de egentliga polistjänsterna i någon större utsträckning

skulle bliva besatta med kvinnor, lärer sålunda icke föreligga. Jag

hyser därför icke några betänkligheter mot genomförande av de sakkunnigas

förslag i denna del.

Vad angår de högre befattningarna inom Överståthållarämbetet och länsstyrelserna

har flertalet myndigheter, som yttrat sig härutinnan, anslutit sig

till de sakkunnigas förslag. I vissa av remissyttrandena har åter gjorts gällande

att de skäl, som tidigare anförts för undantagsbestämmelsen, fortfarande

ägde giltighet. Det har vidare framhållits, att åt länsstyrelserna anförtrotts

även vissa nya uppgifter, såsom i fråga om civilförsvaret, vilka

vore av den art att innehavarna av de ledande befattningarna borde vara

män.

Enligt min mening kan det icke anses behövligt med några lagbestämmelser

som innebära formella begränsningar i behörigheten till ifrågavarande

befattningar. Man måste eftersträva, att till varje befattning erhålla den

därför mest lämpade. Särskilt när det såsom här gäller ledande befattningar,

måste hänsyn också tagas till vederbörandes förmåga att fylla de uppgifter

som kunna ifrågakomma i kritiska situationer. Det är emellertid uppenbart,

att ett dylikt bedömande kommer att ske vid befattningens tillsättande

oavsett om i lag finnas stadgade vissa formella behörighetskrav eller

ej. Å andra sidan kan det icke anses tillfredsställande, att om en kvinna vid

befattningens tillsättande obestridligen framstår som den mest lämpade, hon

likväl av formella skäl icke skulle kunna utnämnas. Jag anser sålunda, i likhet

med de sakkunniga, att den nu ifrågavarande undantagsbestämmelsen

bör upphävas.

Vad angår de i punkterna 5 och 6 upptagna förbuden för kvinna att in
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

nehava sådana tjänster vid tullverket och skogsstaten, med

vilka är förenad skyldighet att fullgöra bevakning, anser jag i likhet med

de sakkunniga att, om man upphäver punkt 4, konsekvensen synes bjuda

att även punkterna 5 och 6 utgå, oaktat några praktiska skäl för att nu

öppna dessa befattningar för kvinnor icke synas föreligga. Tillämpning av

allmänna befordringsgrunder torde innebära tillräcklig garanti för att ej

kvinnor befordras till sådana hithörande befattningar, för vilka de ej kunna

anses lämpade.

I fråga om den i punkt 7 upptagna undantagsbestämmelsen rörande vissa

gymnastiklärartjänster ha de sakkunniga ansett, att en fri konkurrens

om befattningarna borde innebära den bästa garantien för att rätt

person komme på rätt plats, och ha därför föreslagit att undantagsbestämmelsen

borttages. Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande biträtt delta förslag

under förutsättning att i läroverks- och seminariestadgorna införas bestämmelser

örn att vissa gymnastiklärartjänster förbehållas män och vissa gymnastiklärartjänster

förbehållas kvinnor. Därvid utgår skolöverstyrelsen från

uppfattningen att de manliga elevernas gymnastikundervisning såvitt möjligt

bör handhavas av manliga lärare, liksom de kvinnliga elevernas av

kvinnliga lärare.

Såsom jag förut framhållit lärer, örn den föreslagna grundlagsändringen

genomföres och behörighetslagen upphäves, möjlighet likväl finnas att i

speciella fall genomföra en differentiering av tjänster med hänsyn till kön.

Denna möjlighet torde vara för handen beträffande gymnastiklärartjänster.

\tt märka är, att här ej är fråga örn någon allenast för kvinnor gällande

oegränsning i behörigheten, utan att önskemålet att gymnastikläraren är av

samma kön som eleverna i samma mån avser män som kvinnor. Då något

hinder för närvarande ej anses föreligga att förbehålla kvinnor vissa gymnastiklärartjänster

med endast kvinnliga elever, möter uppenbarligen, även

om principen om kvinnors likställighet med män i fråga om behörighet att

innehava statstjänst fastslås, ej hinder mot att för män reservera vissa

gymnastiklärartjänster med endast manliga elever. Det synes också lämpligt,

att dylika frågor regleras i läroverks- och seminariestadgorna. Med hänsyn

härtill ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag örn upphävande jämväl

av nu ifrågavarande undantagsbestämmelse i behörighetslagen.

Enligt 2 § 2 mom. behörighetslagen äger Kungl. Majit meddela särskilda

bestämmelser angående villkoren för kvinnas tillträde lill domartjänst med

vilken är förenad skyldighet att föra ordet i underrätt på landet. Några sådana

bestämmelser gälla numera icke. I likhet med de sakkunniga anser jag

ifrågavarande stadgande i behörighetslagen kunna upphävas.

Såsom framgår av det anförda biträder jag de sakkunnigas åsikt, att samtliga

de i behörighetslagen upptagna undantagsbestämmelserna beträffande

icke-kyrkliga tjänster böra upphävas. Med hänsyn härtill och med beaktande

jämväl av de principiella skäl för en grundlagsändring, som jag i det

föregående angivit, vill jag förorda att ur § 28 regeringsformen uteslutes

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 4. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 4.

stadgandet om inskränkning i Kungl. Maj:ts utnämningsrätt beträffande ickeprästerliga

tjänster. Sedan denna grundlagsändring slutligt genomförts, synes,

såsom de sakkunniga anfört, någon särskild behörighetslag ej längre

vara erforderlig.

I flera yttranden har framförts önskemål om att frågan om kvinnas behörighet

att innehava prästerlig tjänst måtte snarast bringas till sin lösning. För

kvinnas tillträde till dylika tjänster fordras emellertid enligt grundlagens nuvarande

avfattning samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte. Såsom min företrädare

i ämbetet anförde i yttrande till statsrådsprotokollet den 22 juni

1939, bör frågan om kvinnas tillträde till prästerliga tjänster göras till föremål

för särskild utredning. Genomförandet av det nu föreliggande förslaget

bör enligt min mening icke göras beroende av resultatet av en dylik utredning.

Såsom förut nämnts är det enligt de sakkunnigas mening angeläget, att

den föreslagna nya ordningen beträffande kvinnas behörighet till icke-kyrkliga

tjänster träder i tillämpning utan det dröjsmål som är förbundet med en

grundlagsändring. De åsyftade reviderade grunderna för kvinnas tillträde

till statstjänster och andra allmänna uppdrag borde därför komma till uttryck

i en ny behörighetslag, som skulle träda i kraft den 1 juli 1945 och

gälla till dess grundlagsändringen slutligt genomförts. I några remissyttranden

har ifrågasatts, huruvida tillräcklig anledning förelåge att vidtaga någon

omedelbar ändring i behörighetslagen i avbidan på grundlagsändringens genomförande.

Härjämte har länsstyrelsen i Uppsala län i sitt yttrande gjort

gällande, att en behörighetslag, som fastsloge likställighetsprincipen utan annat

undantag än i fråga örn kyrkliga tjänster, i själva verket skulle innebära

ett kringgående av den gällande grundlagen i syfte att tidigare än denna

medgåve få till stånd den önskade förändringen.

I anledning av sistnämnda uttalande vill jag framhålla, att den nuvarande

lydelsen av § 28 regeringsformen stadgar att även kvinnor må utnämnas till

de i paragrafen avsedda icke-kyrkliga ämbetena och tjänsterna med tillämpning

av grunder som godkänts av Kungl. Maj:t och riksdagen. Det kan enligt

min mening icke anses stå i strid med vare sig grundlagsstadgandets ordalydelse

eller dess anda, att Kungl. Maj:t och riksdagen bestämma de åsyftade

grunderna på sådant sätt att kvinna principiellt blir likställd med man.

Något tvång att i en behörighetslag bibehålla undantagsstadganden som ej

anses motiverade kan sålunda icke föreligga. På grund härav och då det

även enligt min mening är angeläget, att en revision av behörighetslagen

kommer till stånd utan avvaktan på grundlagsändringens slutliga genomförande,

ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag härom.

Beträffande utformningen av den nya behörighetslagen ha de sakkunniga

föreslagit, att däri skulle, liksom i den nuvarande lagen, stadgas att i fråga

om behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag kvinna

skall vara likställd med man. Något undantag från denna princip skulle

icke uppställas i vidare mån än att angående kvinnas behörighet att innehava

prästerlig eller annan kyrklig tjänst skulle gälla vad därom särskilt

stadgades.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

51

Såsom jag förut uttalat, kan efter ett uteslutande ur § 28 regeringsformen

av begränsningarna i Kungl. Maj:ts utnämningsrätt beträffande kvinnor

hinder icke anses föreligga att vid tjänstetillsättningar fästa avseende även

vid sökandens kön i den mån detta erfordras för bedömande av sökandens

»skicklighet», liksom ej heller i undantagsfall en differentiering av tjänster

efter kön skulle vara utesluten, där detta påkallas av praktiskt nödvändiga

hänsyn. Möjlighet härtill bör uppenbarligen föreligga även under den tid

den nya behörighetslagen avses skola gälla. Det kan emellertid göras gällande,

att den av de sakkunniga föreslagna formuleringen av den nya behörighetslagen

skulle medföra ett formellt hinder härför. I vissa yttranden synes

de sakkunnigas förslag ha tolkats på detta sätt. Med hänsyn härtill torde

huvudstadgandet i den nya behörighetslagen lämpligen böra erhålla en annan

formulering än som föreslagits av de sakkunniga. I den nya lagen torde

sålunda böra föreskrivas, att kvinna skall äga lika behörighet som man att

efter förtjänst och skicklighet befordras till statstjänst eller annat allmänt

uppdrag. Därest en tillämpning av kravet på »skicklighet», tolkat på sätt jag

i det föregående angivit, medför att hänsyn bör tagas även till sökandens

kön, är vederbörande myndighet icke blott berättigad utan även förpliktad

att taga sådan hänsyn.

För närvarande förekommer i vissa fall i tjänsteförteckningar en uppdelning

av befattningar enligt deras beteckning på manliga och kvinnliga tjänster.

I den mån genom tjänsteförteckningar en differentiering efter kön skett

inom områden, som ej omfattas av de nuvarande undantagsbestämmelserna

i behörighetslagen, beröres differentieringen icke av en lagstiftning av den

innebörd jag nu förordat. Vad åter angår sådana befattningar, som nu på

grund av behörighetslagen äro förbehållna män. torde det vara uppenbart

att enbart den omständigheten, att i tjänsteförteckning för befattningen använts

en benämning som språkligt sett åsyftar manlig innehavare, icke medför

att befattningen efter den föreslagna nya behörighet sia gens genomförande

skall anses reserverad för män. I viss utsträckning förekommer emellertid

även inom dessa områden en uttrycklig uppdelning på manliga och kvinnliga

tjänster. Som exempel må nämnas, att tjänsteförteckningen upptager beträffande

fångvårdsanstalterna befattningarna vaktkonstaplar och vaktfruar

samt beträffande sinnessjukhusens sjukvårdspersonal befattningarna skötare

och sköterskor. En dylik differentiering efter kön lärer såsom jag förut anfört

kunna ske även inom ramen för en reviderad lagstiftning, och tjänsteförteckningamas

förevarande bestämmelser, vilka torde få anses som anslagsvillkor,

torde ej upphävas genom den föreslagna lagen. Då emellertid den

verkställda differentieringen i dylika fall i viss utsträckning lärer ha grundats

på den gällande behörighetslagens undantagsbestämmelser vilka enligt

förslaget skola upphävas, torde anledning föreligga att ompröva frågan örn

lämpligheten av den fastställda uppdelningen av tjänsterna på manliga och

kvinnliga innehavare. Frågan härom synes dock ej böra föranleda uppskov

med den nu ifrågavarande lagstiftningsåtgärden utan torde framdeles, sedan

denna genomförts, böra upptagas till behandling inom varje verksamhetsom
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

råde för sig i samband med Kungl. Maj:ts äskanden i statsverkspropositionen.

I några yttranden har gjorts gällande att, om de sakkunnigas förslag genomfördes,

sådana inskränkande bestämmelser beträffande vissa tjänster,

som funnes böra meddelas i administrativ ordning, borde utfärdas redan i

samband med lagändringen. Såsom jag redan förut framhållit, kan möjlighet

att på sådant sätt begränsa rätten att söka viss befattning anses föreligga endast

i särskilda fall. Beträffande gymnastiklärartjänsterna synes med visst

fog kunna göras gällande, att de principer, efter vilka tjänsterna skola anses

förbehållna manliga eller kvinnliga gymnastiklärare, med hänsyn till de sökandes

intressen borde finnas fastslagna i förväg. Därest den av mig förordade

behörighetslagstiftningen kommer till stånd, torde bestämmelser böra intagas

i läroverks- och seminariestadgorna i huvudsaklig överensstämmelse

med vad skolöverstyrelsen angivit. Frågan härom torde komma att framdeles

anmälas av chefen för ecklesiastikdepartementet. I övrigt synes något behov

av inskränkande bestämmelser rörande kvinnas rätt att söka vissa befattningar

icke föreligga. Vad angår militära och därmed jämförliga tjänster samt

befattningar, som avse upprätthållande av ordning med maktmedel, finnes

visserligen i stor utsträckning utrymme för beaktande av fysiska kvalifikationer

och därmed även av sökandens kön. Det är emellertid, såsom jag förut

framhållit, uppenbart att dessa befattningar i praktiken icke komma att i någon

större omfattning eftersträvas av kvinnor. Frågan om kvinnas tillträde

till befattningarna torde därför utan olägenhet kunna avgöras vid själva

tjänstetillsättningen.

I åtskilliga yttranden ha framförts farhågor för att ett genomförande av

likställighetsprincipen i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag skulle

medföra att hos de tjänstetillsättande myndigheterna skapades osäkerhet i

fråga örn de principer som borde tillämpas och att vägen öppnades för godtycke

vid tjänstetillsättningarna. Dessa farhågor synas emellertid överdrivna.

Förslaget innebär, att de ännu kvarstående formella laghindren för kvinnas

behörighet bortfalla utom såvitt angår kyrkliga tjänster och att i stället

vid tjänstetillsättningarna en objektiv prövning skall ske av vederbörande

sökandes lämplighet för befattningen. Detta torde icke medföra några sådana

svårigheter för myndigheterna som böra utgöra hinder för förslagets genomförande.

I enlighet med det anförda ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag, att

stadgandet i § 28 regeringsformen örn Kungl. Maj:ts rätt att utnämna »svenske

män» ändras till att avse svenska medborgare, varvid även övriga av de

sakkunniga föreslagna jämkningar i paragrafen torde böra vidtagas. I samband

härmed synas §§ 17, 21 och 27 regeringsformen på sätt de sakkunniga

föreslagit böra erhålla en formulering som utesluter tveksamhet beträffande

deras rätta innebörd.

Den nya särskilda behörighetslagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1945,

varvid den nuvarande behörighetslagen bör upphävas. Det synes ej erforderligt

att, såsom de sakkunniga föreslagit, föreskriva att genom nya lagen upp
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

53

häves vad eljest i lag eller särskild författning finnes stadgat stridande mot

nya lagens bestämmelser. Det torde nämligen vara uppenbart, att därest beträffande

befattningar, som falla under de nuvarande undantagsbestämmelserna

i 2 § behörighetslagen, förekomma författningsbestämmelser, vilka angiva

män såsom uteslutande behöriga, dessa på grund av huvudstadgandet i

den nya lagen icke utgöra hinder för kvinnas behörighet att utnämnas till

befattningen. En föreskrift av nyss angivet innehåll skulle däremot, såsom

krigshovrätten påpekat, kunna vålla tvekan om giltigheten av kompetensvillkor

som innebära krav vilka endast kunna fyllas av män. Den nu förordade

lagen bör ej innebära någon ändring i detta avseende. Frågan huruvida dylika

bestämmelser böra revideras synes ej böra upptagas till behandling i detta

sammanhang utan torde få, i den mån spörsmål därom aktualiseras, bedömas

för varje särskilt slag av befattningar. Såsom jag förut anfört torde den nya

lagen icke upphäva sådan differentiering av befattningar efter kön som skett

genom tjänsteförteckningar.

På grund härav ha inom justitiedepartementet upprättats dels förslag till

ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen och dels förslag till

lag om kvinnas behörighet att innehava statstjänst eller annat allmänt uppdrag.

Den i den föreslagna nya behörighetslagen innefattade regleringen, vilken

såvitt angår fullmaktstjänster grundas på det nuvarande stadgandet i § 28

andra stycket regeringsformen, torde icke vara att hänföra till sådan lagstiftning

som avses i § 87 mom. 1 regeringsformen, och lagrådets utlåtande

över förslaget synes därför icke behöva inhämtas. Visserligen hördes lagrådet

år 1922 över då föreliggande förslag till behörighetslag, i vad detsamma avsåg

ändring av sådana i allmän lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen, upptagna

stadganden vilka innefattade förklaring att innehavare av viss statstjänst

eller visst allmänt uppdrag skulle vara man, ävensom år 1923 över föreslagen

ändring beträffande lagens ikraftträdande. Att märka är emellertid,

att nu nämnda lagförslag, liksom den år 1923 utfärdade lagen, i ingressen

upptogo stadgande örn upphävande av vad som i lag eller särskild författning

fanns stridande mot de i behörighetslagen givna bestämmelserna. Ett sådant

stadgande har, såsom jag nyss anfört, icke ansetts erforderligt i den av mig

föreslagna nya behörighetslagen. Denna torde icke innebära någon ändring i

allmän civil-, kriminal- eller processlag. Att lagrådets yttrande år 1923 inhämtades

jämväl över ett av samma års riksdag beslutat tillägg, varigenom

till Kungl. Maj:ts förslag fogades det i 2 § 2 mom. upptagna stadgandet om

Kungl. Maj:ts rätt att bestämma villkor för kvinnas tillträde till vissa domarbefattningar,

torde icke medföra, att den nu föreslagna behörighetslagen i

vad den avser upphävande av sistnämnda stadgande skulle påkalla lagrådshehandling.

Föredraganden hemställer, att nyssnämnda förslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen, förslaget till ändringar i regeringsformen för prov
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ning i grundlagsenlig ordning samt lagförslaget för antagande av riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

445207

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen, m. m. a1 i texten
  2. K1LU 1945:4 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande sammansatt konstitutionsoch första lagutskotts utlåtande nr 1 i anledning av Kungl. Maj.ts s. 8 i texten
  3. K1LU 1945:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen, m. m. s. 1 i texten