Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område m. m

1945-02-02 · 50 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:62, Angående inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 62.

1

Nr 62.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

ett forskningsråd på jordbrukets område m. m.; given

Stockholms slott den 2 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Brarnstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.

Inledning.

I skrivelse den 2 juni 1942, nr 296, hemställde riksdagen, under åberopande

av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 45, i anledning

av de likalydande motionerna 1:58 och 11:83, att Kungl. Majit måtte

föranstalta örn utredning rörande möjligheterna att åstadkomma ett ordnat

och effektivt forskningsarbete för uppnående av förbättrade metoder för lagring

av olika slag av livsmedel samt för riksdagen framlägga de förslag i

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 62.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

ämnet, vartill utredningen kunde föranleda. Genom beslut den 12 juni 1942

uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningsmännen rörande den tekniskt-vetenskapliga

forskningens ordnande,1 att verkställa den av riksdagen sålunda begärda

utredningen. Efter därom gjord framställning tillkallades sedermera att

såsom särskilda sakkunniga biträda vid denna utredning vice ordföranden i

statens livsmedelskommission, lantbruksskoleföreståndaren T. Å. Hovgård,

professorerna N. R. Nilsson och J. B. Platon, förste aktuarien S. Sjöholm

och byrådirektören N. M. Sonesson.

Med skrivelse den 20 maj 1944 har utredningen avgivit förslag om inrättande

av en statens lagringsforskningskommitté. över detta förslag ha yttranden

avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan och

dess lärarråd, tekniska högskolan och dess avdelningskollegium för kemi och

kemisk teknologi, Chalmers tekniska högskola, veterinärhögskolan och dess

lärarkollegium, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens tekniska

forskningsråd, statens institut för folkhälsan, statens livsmedelskommission,

statens forskningskommitté för lantmannabyggnader, statens hantverksinstitut,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Riksförbundet

landsbygdens folk (RLF) och Kooperativa förbundet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 5 och 26 februari

1944 såsom utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande inrättandet av ett jordbrukstekniskt forskningsråd förre generaldirektören

C. G. O. Malm. tillika ordförande, överingenjören H. T. Brahmer,

professorn vid veterinärhögskolan K. J. Eriksson, filosofie doktorn H. Fredholm,

rektorn vid lantbrukshögskolan N. R. Nilsson, föreståndaren för statens

trädgårdsförsök F. W. Nilsson, ledamoten av riksdagens andra kammare

B. S. B:son Norup, dåvarande överassistenten, nuvarande chefen för statens

skogsförsöksanstalt H. M. E. Näslund, godsägaren N. Sahlström, direktören

E. Sjögren samt professorn E. Å. Åkerman.

Med skrivelse den 4 september 1944 lia utredningsmännen avgivit betänkande

med förslag till inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område

(SOU 1944:43). Över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen, samtliga hushållningssällskap i riket, egnahemsstyrelsen,

skogsstyrelsen, domänstyrelsen, styrelserna och lärarkollegierna vid lantbrukshögskolan,

veterinärhögskolan, skogshögskolan, tekniska högskolan

och Chalmers tekniska högskola ävensom Alnarps lantbruks-, mejeri- och

trädgårdsinstitut, statens växtskyddsanstalt, statens veterinärmedicinska

anstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt,

statens maskinprovningar, statens institut för folkhälsan, statens

livsmedelskommission, svenska hvdrografisk-biologiska kommissionen,

statens forskningskommitté för lantmannabyggnader, statens tekniska

forskningsråd, utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens

1 Utredningsmännen voro förre generaldirektören C. G. O. Malm, ordförande, kommerserådet

P. A. H. Carlborg, professor emeritus H. Kreuger, fil. doktorn, ledamoten av riksdagens I kammare

H. Nordenson, professorerna T. Svedberg och E. Velander samt direktören S. Alson

Westerberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

3

ordnande, 1942 års jordbrukskommitté, jordbrukets upplysningsnämnd, lantbruksakademien,

ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska veterinärläkareföreningen,

Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges

skogsägareförbund, Skogsägareföreningarnas riksförbund, Sveriges utsädesförening,

Svenska vall- och mosskulturföreningen, Jordbrukstekniska

föreningen, Institutet för husdjursförädling, Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

Weibullsholms växtförädlingsanstalt, Riksförbundet landsbygdens folk

(RLF), Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, Sveriges pomologiska

förening och Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förening.

Innan jag närmare ingår på förslagen och de däröver avgivna yttrandena,

torde jag få något beröra den nuvarande organisationen av forskningsverksamheten

på jordbrukets och närliggande områden.

Forskningsverksamhetens nuvarande organisation.

Forskningen inom jordbruket och dess binäringar är av betydande omfattning

och berör många olikartade förhållanden och specialområden. Med

hänsyn därtill kan det anses naturligt att den såsom skett blivit fördelad på

ett stort antal skilda organ. För närvarande torde en mera betydande forsknings-,

försöks- och provningsverksamhet på jordbrukets och angränsande

områden bedrivas vid ett 40-tal statliga, statsunderstödda eller enskilda institutioner

och anstalter.

Forskning med inriktning på det egentliga jord b-r u k e t äger

rum i anslutning till lantbrukshögskolan, statens växtskyddsanstalt, veterinärhögskolan,

statens veterinärmedicinska anstalt, statens forskningskommitté

för lantmannabyggnader, Svenska vall- och mosskulturföreningen, Sveriges

utsädesförening, Jordbrukstekniska föreningen, Weibullsholms växtförädlingsanstalt,

Lantbruksförbundets byggnadsförening, Institutet för husdjursförädling,

Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Svenska lantarbetsgivareföreningen.

På trädgårdsodlingens område bedrives forskning av statens

trädgårdsförsök, Trädgårdsekonomiska byrån, Föreningen för växtförädling

av fruktträd, Institutet för växtförädling och kyllagring samt Sveriges pomologiska

förening.

Rörande skogsbruket bedrives forskning vid skogshögskolan, statens

skogsförsöksanstalt, Föreningen för växtförädling av skogsträd, Sällskapet

för praktisk skogsförädling, Värmlands skogsarbetsstudier och Föreningen

skogsarbeten.

På fiskets och jaktens områden idkas forskning av statens undersöknings-

och försöksanstalt för sötvattensfisket, svenska hvdrografisk-biologiska

kommissionens havsfiskelaboratorium, Södra Sveriges fiskeriförening

och Svenska jägarförbundets viltundersökningar.

Forskningsorgan på livsmedelsproduktionens område äro Alnarps

lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, Svenska mejeriernas riksförening

och Sveriges slakteriförbund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Kontroll- oell provningsverksamhet utövas vid statens

centrala frökontrollanstalt och de lokala Irökontrollanstalterna, statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt, de lokala lantbrukskenhska kontrollstationerna

samt statens maskin- och redskapsprovningsanstalter.

För forskningsverksamhetens organisation redogöres närmare i betänkandet

angående inrättande av ett forskningsråd, lill vilket jag i delta hänseende

torde få hänvisa.

Forskning angående lagring av livsmedel bedrives förutom av

åtskilliga av förut nämnda anstalter och institutioner även av statens institut

för folkhälsan samt av producentföreningar och konservfabrikanter. Det

må även erinras, att förslag föreligga om inrättande av ett institut för konserveringsforskning

i Göteborg och ett institut för annan livsmedelsforskning

i anknytning till tekniska högskolan i Stockholm.

Jordbruksforskningen stödjes förutom av staten av ett flertal sammanslutningar,

såsom lantbruksakademien, vissa vetenskapliga stiftelser och

fonder samt Nordiska jordbruksforskares förening.

Lantbruksakademien, som instiftades år 1813, har enligt stadgarna

till uppgift att med stöd av vetenskap och erfarenhet verka för svenska

lantbrukets och därmed förenade näringars utveckling och förkovran. Rörande

akademiens verksamhet har i betänkandet nr 43/1944 anförts följande.

Före lantbruksstyrelsen tillkomst år 1890 hade lantbruksakademien ett

flertal betydande administrativa uppgifter, bland annat låg den centrala ledningen

av hushållningssällskapens verksamhet hos akademien. Akademien

sorterade härvid närmast under civildepartementet. Senare var akademien

under hela den lid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

verkade huvudman för denna anstalt. Sedan anstaltens verksamhet från och

nied år 1939 helt införlivats med lantbrukshögskolan, har akademiens huvuduppgift

blivit att på olika sätt stödja forskningen på jordbrukets och

närstående områden. Detta stöd har dels varit av ideell natur, dels lämnats

i form av bidrag för olika forskningsändamål. Sålunda utgick under åren

1940/41 understöd till 20 forskare på tillhopa 30 800 kronor, 1941/42 till 15

forskare på tillhopa 27 900 kronor, 1942/43 till 25 forskare på tillhopa

45 700 kronor, och 1943/44 till 19 forskare på tillhopa 44 100 kronor.

Akademien förfogar över ett ansenligt bibliotek, som under de senaste

åren utvidgats och nyordnats. Biblioteket samarbetar dels med lantbrukshögskolans

och dels med andra vetenskapliga bibliotek och står fritt till jordbruksforskningens

förfogande.

En annan gren av akademiens verksamhet representeras av dess museum,

det enda i vårt land som specialiserat sig på lantbrukets och dess binäringars

utveckling.

Vid akademiens trädgårdsavdelning bedrives i mindre omfattning forskning

på trädgårdsskötselns område, flit är även förlagd en trädgårdsskola.

Lantbruksakademien består av 15 hedersledamöter, 160 arbetande ledamöter,

som icke uppnått 70 års ålder, samt högst 75 utländska ledamöter.

De arbetande ledamöterna äro fördelade på sju avdelningar: lantbruksavdelningen,

vetenskapsavdelningen, ekonomiska avdelningen, skogsavdelningen,

trädgårdsavdelningen, tekniska avdelningen samt industriavdelningen.

Akademiens angelägenheter handhavas av preses, vice preses, förvaltningskommittén

samt sekreteraren och kamreraren. Preses och vice preses för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

5

ordnas, sedan akademien inkommit med förslag, av Kungl. Majit för en

tid av tre år. Sekreteraren utnämnes likaledes av Kungl. Majit efter förslag

av akademien. Förvaltningskommittén utgöres av preses, vice preses, en representant

för var och en av de sju avdelningarna samt sekreteraren. Kommittén

är att anse som akademiens styrande organ och har till uppgift att

verkställa akademiens beslut, sköta dess ekonomi samt förvalta donationsfonder,

akademiens hus, bibliotek, museum, trädgård och trädgårdsskola m. m.

Ett av förvaltningskommittén inom densamma utsett arbetsutskott, bestående

av preses, vice preses, två av kommittén inom densamma utsedda ledamöter

och sekreteraren, skall handhava de löpande ärendena.

Akademien utgiver en egen tidskrift, »Lantbruksakademiens tidskrift».

Dessutom har beslutats utgiva ytterligare en publikation, avsedd att för en internationell

publik framlägga resultaten av svensk forskning på jordbrukets

och angränsande områden.

För avlöning av lantbruksakademiens båda tjänstemän utgår statsanslag,

för budgetåret 1945/46 upptaget till 16 800 kronor. Akademien åtnjuter vidare

för underhåll och skötsel av sitt bibliotek, museum m. m. ett årligt statsbidrag

å 8 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag få erinra därom, att även ingenjörsvetenskapsakademien

på många sätt lämnar sitt stöd åt forskningen på jordbrukets

område.

Såsom förut berörts lämna ett flertal vetenskapliga stiftelser och fonder

jordbruksforskningen betydande understöd. Av dessa må här nämnas Knut

och Alice Wallenbergs stiftelse, som under årens lopp anslagit i det närmaste

5 500 000 kronor till olika forskningsorgan på jordbruksforskningens och

närstående områden. Betydande belopp ha även ställts till förfogande från

Wenner-Grenska samfundet, Fonden för skogsvetenskaplig forskning, Vetenskapsakademiens

Hierta-Retziusfond, Nilsson-Ehle-fonden, Stiftelsen Lars

Hjertås minne, P. J. Lundells fond för jordbruksstudier, C. F. Lundströms

stiftelse och Längmanska kulturfonden m. fl.

Som ett organ för samarbete mellan jordbruksforskarna i de nordiska länderna

fungerar sedan år 1918 Nordiska jordbruksforskares förening, vilken

genom kongresser och möten samt genom sin tidskrift »Nordisk jordbruksforskning»

verkar för att upprätthålla kontakt mellan de nordiska ländernas

jordbruksidkare.

För att bland annat sprida kännedom om de resultat, som uppnås vid statlig

och statsunderstödd forsknings-, försöks- och provningsverksamhet inrättades

genom beslut av 1943 års riksdag jordbrukets upplysningsnämnd.

Förslaget rörande jordbrukets forskningsråd.

De förslag, som avgivits av utredningen rörande ett jordbrukets forskningsråd,

innebära i huvudsak följande.

För att jordbruksforskningen skall bli effektiv är enligt utredningens mening

en samordning av forskningsverksamheten nödvändig. Samordningen

skulle åstadkommas genom att staten inrättade ett centralorgan med i stort sett

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

samma uppgifter inom jordbruksforskningen som dem, vilka inom den tekniska

forskningen tillagts statens tekniska forskningsråd. Utredningen föreslår

för detta ändamål tillsättande av ett jordbrukets forskningsråd. Detta

skulle bestå av ordförande och 13 ledamöter, samtliga utsedda av Kungl.

Maj:t. Med hänsyn till att ett intimt samarbete bör komma till stånd mellan

forskningsrådet och lantbruksakademien skall därjämte enligt förslaget lantbruksakademiens

sekreterare inträda i rådet som självskriven ledamot. Antalet

ledamöter skulle sålunda bliva 15. i

Enligt förslaget skall forskningsrådet, som bör följa och skaffa sig en

överblick över utvecklingen på jordbrukets område samt hålla kontakt med

forskningen på detta område, bland annat verka för samordning av denna

forskning för undvikande av dubbelarbete. Forskningsrådet bör därjämte

stödja initiativ till betydelsefull forskning inom jordbruket samt fördela ett

särskilt anslag, som bör ställas till rådets förfogande för forskningens stödjande.

Det bör tillika tillkomma forskningsrådet att enligt av Kungl. Majit

lämnade uppdrag ordna kontroll över att i särskilda fall för forskningen beviljade

medel användas i överensstämmelse med givna föreskrifter.

Utredningen har särskilt understrukit, att forskningsrådet icke skall anordna

forskning i egen regi och ej heller innehava någon förvaltningsuppgift i

förhållande till forskningsorganen, vilka sålunda icke få sägas höra under

forskningsrådet. Däremot bemyndigas rådet att från de statliga och statsunderstödda

forskningsorganen erhålla de redogörelser och data, som erfordras

för att rådet skall kunna fylla sina uppgifter. Med de enskilda forskningsorganen

bör rådet kunna träffa avtal, som göra det möjligt för rådet att även

från dessa erhålla önskade uppgifter. I övrigt skall rådets inflytande över

forskningsverksamheten helt grunda sig på dess egen auktoritet och dess ställning

som regeringens förtroendeinstans i forskningsfrågor.

Kostnaderna för rådets verksamhet beräknas till 43 000 kronor årligen,

varjämte skulle erfordras ett engångsanslag av 4 000 kronor.

Till forskningsrådets förfogande skall härjämte enligt förslaget ställas ett

anslag, som gör det möjligt för rådet att i förekommande fall stödja för jordbruksnäringen

betydelsefull forskning. Detta anslag föreslås skola upptagas

till 100 000 kronor årligen.

I motiveringen till sina förslag har utredningen framhållit behovet av

ytterligare åtgärder för forskningens främjande och

härom anfört bland annat följande.

Statsmakternas intresse för jordbruksforskningen har på sista tiden manifesterats

icke minst genom igångsättandet av ett antal utredningar rörande

forskningsverksamhetens organisation och upptagande av ny forskning. Utöver

de frågor, som sålunda redan äro under utredning, finnas emellertid

andra, som fortfarande vänta på att upptagas till behandling. Av redogörelser,

som genom utredningens försorg inhämtats från olika forskningsorgan

på jordbrukets och angränsande områden, framgår det sålunda, att

många behov och önskemål stå ouppfyllda. De mest aktuella av de åtgärder,

om vars genomförande önskemål uttalats, kunna sammanfattas i följande

tre punkter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 62■ 7

1. Åtgärder för att avhjälpa bristen på för jordbruksforskningen lämpliga

forskare.

2. Ökning av forskningens effektivitet genom höjda anslag för utrustning

och personal ej endast för forskningen utan även för det administrativa arbetet.

3. Samordning av forskningen genom härför lämpligt organ för att förbättra

utbytet av nedlagt arbete och anslagna medel samt för att undvika

onödigt dubbelarbete.

I fråga örn åtgärder för att avhjälpa bristen på forskare

har utredningen först berört de utbildningsmöjligheter, som finnas eller planeras

vid jordbrukets undervisningsanstalter samt vidare uttalat.

Det är ej tillräckligt att man ordnar med goda utbildningsmöjligheter för

forskare. Huvudvillkoret för att dessa även bliva utnyttjade är, att forskarebanan

inom jordbruket göres så tillfredsställande i ekonomiskt avseende, att

den i konkurrens med andra verksamhetsområden kan draga till sig för

uppgiften lämpliga krafter.

För närvarande lämna forskarnas avlönings- och anställningsförhållanden

mycket övrigt att önska. Det är av vital betydelse för forskningsverksamheten,

att de högre, ledande forskaretjänsterna bli så väl avlönade, att man

till dem kan förvärva — och även behålla — verkligt framstående krafter.

Minst lika viktigt är emellertid, att de yngre, underordnade befattningshavarnas

avlöningsförhållanden regleras uppåt.

Man måste vid bedömandet av avlöningsförmånerna även beakta, att studietiden

för kvalificerade forskare måste bli åtskilligt längre än för de studenter,

som efter avlagd examen gå till praktisk verksamhet inom förvaltningen

eller näringslivet. Det fordras därför utöver goda utsikter för framtiden

i de flesta fall även ekonomiskt stöd under den förlängda studietiden

för att utbildning till forskare skall ske i erforderlig omfattning. Med hänsyn

härtill bör ett ökat antal stipendier för licentiatstuderande och doktorander

inrättas. I första hand synes staten böra lämna härför erforderliga

anslag, men här finnes även ett lämpligt fält för jordbruksorganisationernas

stödjande verksamhet.

Utredningen har framhållit, att i dess uppdrag icke ingått att framlägga

några definitiva förslag i frågan om avhjälpandet av bristen på forskare men

att utredningen ansett sig böra belysa frågan för att på grundval härav kunna

bedöma den insats, som ett ifrågasatt forskningsråd kan komma att göra

för frågans lösande. Utredningen har uttalat den uppfattningen, att det framför

allt måste åvila respektive högskolors styrelse och verkställande ledning

att lägga upp linjerna för samt söka åvägabringa den erforderliga utbildningen

av forskare på jordbrukets område. Enligt utredningens mening kunde

det ifrågasatta forskningsrådet endast följa frågan och självt göra framställningar

eller stödja av högskolorna gjorda framställningar samt i övrigt verka

för att utbildningen av forskare främjades.

Rörande ökningen av forskningens omfattning och effektivitet

bär utredningen uttalat, att enligt inhämtade uppgifter så gott

som alla forskningsinstitutioner och anstalter hade behov av ökad personal

och utrustning för att med större kraft kunna driva pågående verksamhet

eller gå in på nya områden. Särskilt har utredningen understrukit behovet

av ökad jordbruksekonomisk forskning, vilken i första hand syntes böra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

förläggas till lantbrukshögskolan. Allteftersom utvecklingen fortskrede måste

man förutsätta, att det komme att framträda behov av forskning på helt nya

områden. I vissa fall borde sådan forskning kunna bedrivas inom redan

befintliga forskningsorgan, i andra fall komme det att behövas nya, självständiga

sådana.

Utredningen har vidare berört det av riksdagens år 1943 församlade revisorer

påtalade behovet av en allmän översyn över jordbrukets hela forskningsorganisation

i syfte att skapa en mera koncentrerad organisation med

lägre administrationskostnader, minskat dubbelarbete och ökad effektivitet,

i vilket hänseende jordbruksutskottet (uti. nr 226) och 1944 års riksdag anslutit

sig till statsrevisorernas uppfattning. För egen del har utredningen härom

anfört.

Det är självfallet, att man bör sträva efter att sammanföra forskningen

i organisatoriska enheter, som draga minsta möjliga förvaltningskostnader.

Man bör emellertid ej till en enhet sammanföra andra forskningsgrenar än

dem, som på ett naturligt sätt höra samman, och ej skapa forskningsinstitut,

vilka till sina ämnesområden äro allt lör heterogena. Likaså måste man

alltid beakta, att man har att göra med en så svårberäknelig faktor som

forskarementaliteten. Organisationen måste därför vara sådan, att forskaren

kan arbeta under erforderligt mått av frihet. Hans arbete blir då mest effektivt.

Å andra sidan måste man se till, att forskningen är inriktad mot målet

och att vederbörande forskare ej sväva ut i det blå. Ett sammanförande av

forskningsinstitutioner till större enheter måste av anförda skäl försiggå med

iakttagande av nödig försiktighet.

En översyn av jordbrukets hela forskningsorganisation blir sålunda en

ganska svår arbetsuppgift, som kräver en djupgående inlevelse i varje enskilt

organs uppgift och arbetssätt. I varje fäll torde en ändring icke böra

genomföras brådstörtat utan först efter ingående prövning och noggranna

förberedelser.

Kommer ett jordbrukets forskningsråd till stånd, torde detta bliva väl skickat

för uppgiften att verkställa den önskade översynen av jordbruksforskningens

organisation.

I fråga om samordningen av forskningen inom jordbrukets

och angränsande områden har utredningen till en början

framhållit, att behovet av en sådan samordning icke syntes i tillräcklig grad

ha beaktats vid forskningsverksamhetens organiserande. Visserligen uppehölles

mellan vissa forskningsinstitutioner ett nära och givande samarbete

men från de flesta håll hade behov av en bättre samordning med eftertryck

framhållits. I de framställningar som föranlett utredningen och vilka gjorts

dels av professorerna vid lantbrukshögskolan H. Flodkvist och H. Lundegårdh

den 9 juni 1942, dels ock av Sveriges lantbruksförbund den 13 oktober

1943, hade underslrukits behovet av ett samordnande centralorgan inom

jordbruksforskningen. Den förstnämnda framställningen inskränkte sitt yrkande

till ett forskningsråd med mera begränsade uppgifter, nämligen att

fungera som ett organ för sammanförande av forskare för dryftande av

nya uppslag och som ett remissinstitut för anslagsäskanden inom jordbruksforskningens

område. Lantbruksförbundets framställning syftade däremot

till ett centralorgan efter mönster av statens tekniska forskningsråd. Ufred
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 62.

9

ningen hade för sin del funnit så starka skäl föreligga för inrättandet av

ett statligt centralorgan för jordbruksforskningen, att den utan tvekan ville

föreslå inrättandet av ett sådant organ. Beträffande dettas arbetsuppgifter

hade utredningen den uppfattningen, att de i stort sett borde sammanfalla

med dem, som inom den tekniska forskningen tillagts statens tekniska

forskningsråd.

Utredningen har undersökt möjligheten att utnyttja något

redan befintligt organ närmast lantbruksakademien, men funnit

sådan möjlighet icke föreligga. I fråga om lantbruksakademiens förutsättningar

att tjänstgöra som centralorgan för forskningen har utredningen uttalat

bland annat.

I akademiens uppgifter ingår att hålla kontakt med forskningen, och det

åligger bland annat akademiens sekreterare att i sin årsberättelse lämna en

redogörelse för under året framkomna forskningsresultat av betydelse. Genom

sin stora krets av ledamöter — till större delen framstående vetenskapsidkare

och jordbrukare — har akademien vidare en utomordentligt

god kontakt med vad som rör sig på jordbrukets alla forskningsfält.

I sina fonder har akademien även ett verksamt medel att — låt vara i

begränsad omfattning — understödja jordbruksvetenskaplig forskning. Under

de senaste fyra åren har akademien sålunda utlämnat forskningsunderstöd

med sammanlagt omkring 150 000 kronor.

Det torde enligt utredningens mening förhålla sig så, att därest akademien

varit lämplig som centralorgan för landets jordbruksforskning, så

hade den på eget initiativ lagt sitt arbete så, att den i realiteten kommit

att verka som ett dylikt organ. Frågan om inrättandet av ett särskilt centralorgan

hade då sannolikt aldrig upptagits till diskussion, och i varje fall

torde förslaget härom icke ha vunnit sa allmän tillslutning som visat sig

vara fallet.

Mot förslaget, att åt lantbruksakademien uppdraga att vara ett centralorgan

för jordbruksforskningen talar vidare den enligt utredningens uppfattning

avgörande omständigheten, att akademien — förutom sekreteraren

_ består av oavlönade, frivilliga krafter, vilka ej kunna åläggas visst arbete,

medan det statliga organ, som det nu är fråga örn att tillskapa, måste

givas den karaktären, att staten av detsamma skall kunna fordra bestämda

arbetsprestationer. I detta statliga organ måste vidare insättas män,

som särskilt utvalts med hänsyn till deras lämplighet för uppgiften, så att

man får nödig garanti för ett vederhäftigt och effektivt arbete.

Det är emellertid uppenbart, att mycket står att vinna genom ett gott

samarbete mellan lantbruksakademien och det statliga organ, som upprättas.

Utredningen har genom förhandlingar med akademiens preses och

sekreterare förvissat sig om, att man inom akademien kommer att ställa

sig tillmötesgående till sådant samarbete.

Utredningen bär i fråga örn verksamhetsområdet för det föreslagna

jordbrukets forskningsråd uttalat sig för att detta borde omfatta förutom

grundläggande forskning, egentlig jordbruksforskning, trädgårdsforskning

samt viss forskning avseende industriell förädling av inom jordbruket

producerade råvaror. Genom denna bestämning av verksamhetsområdet uteslutas

bland annat skogsforskningen samt forskningen på fiskets och jaktens

områden. Beträffande skogsforskningen har utredningen i anslutning

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

till uttalanden av skogsstyrelsen samt styrelsen för skogshögskolan och statens

skogsiörsöksanstalt framhållit, att sistnämnda styrelse bör vara det sammanhållande

organet för denna forskning. Erforderlig kontakt mellan skogsforskningen

och jordbrukets forskningsråd borde kunna tryggas genom att

som ledamot i forskningsrådet insattes en representant för den skogliga forskningen.

Forskningen på fiskets och jaktens områden tillhörde val avgränsade

specialområden och vore anknuten till respektive lantbruksstyrelsen och

skogshögskolan.

Utredningen har ansett, att forskningsrådet borde få följande uppgifter,

nämligen

1) att i stort sett följa och skaffa sig överblick över utvecklingen på jordbrukets

område och hålla kontakt med den på detta område pågående forskningen

samt vaka över att sådan forskning bedrives i den omfattning, som

är erforderlig för en rationell utveckling av landets jordbruksnäring;

2) att verka för samordning av den forskning, som bedrives av olika

forskningsorgan för undvikande av onödigt dubbelarbete och höjande av

forskningsverksamhetens effek tivitet;

3) att stödja initiativ till för jordbruket betydelsefull forskning samt vid behov

själv taga initiativ till för forskningens främjande och utökning avsedda

åtgärder, även då fråga är om organisation av ny forskning;

4) att fördela det anslag för främjande av forskning på jordbrukets och

angränsande områden, som i det följande föreslås skola anvisas av staten,

samt att förvalta och fördela eventuella från enskilt håll för sådan forskningsverksamhet

till förfogande ställda medel;

5) att främja samarbete mellan staten och enskilda, häri inbegripet jordbrukets

riksföreningar, vid organiserandet av forskning på jordbrukets område;
6)

att avgiva av Kungl. Maj:t och andra statliga myndigheter infordrade

utlåtanden såväl i frågor rörande organisation av forskningsverksamhet på

jordbrukets område som ock i frågor rörande statsanslag och statsbidrag till

sådan verksamhet; )

7) att enligt av Kungl. Majit lämnat uppdrag ordna kontroll över, att i

särskilda fall för forskning beviljade medel användas i enlighet med givna

villkor och föreskrifter samt

8) att verka tor upplysning bland-jordbrukarna örn forskningens betydelse

samt för att kännedom örn vid forskningen framkomna resultat sprides i

tillfredsställande grad.

Till närmare utveckling av forskningsrådets uppgifter har utredningen anfört

följande.

De under de tre första punkterna angivna uppgifterna innebära bland annat

att rådet skall från samtliga forskningsorgan införskaffa ett ganska vidlyftigt

material rörande forskningsprogram, uppnådda resultat m. m. Detta

material skall på lämpligt sätt sammanställas och eventuellt även bearbetas.

Allt detta torde komma att för rådet innebära ett omfattande och ej alltid så

lätt arbete. Lantbruksakademien har även den intresse av detta arbete och

är redan i viss utsträckning sysselsatt därmed. För att undvika onödigt dubbelarbete

bör därför samarbete etableras mellan forskningsrådet och akademien.

Örn sålunda akademien kan åtaga sig att på ett effektivt sätt ombesörja

insamlingen, sammanställningen och bearbetningen av ifrågavarande

material, bör forskningsrådet beredas möjlighet att utnyttja det sålunda hop
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

ii

bragta materialet. I annat fall bör man på lämpligt sätt fördela arbetet mellan

forskningsrådet och akademien och träffa närmare överenskommelse härom.

De lämnade uppgifterna böra behandlas med nödig varsamhet och ej

utan tillstånd från vederbörande forskningsorgan utnyttjas annat än för

rådets egen räkning, ty eljest kan verksamheten måhända komma att mötas

med misstro.

Genom sina ledamöter kommer rådet att i stor utsträckning ha direkt kontakt

med pågående forskningsverksamhet. Därest i fråga om visst, mera betydelsefullt

område dylik kontakt icke skulle vara för handen, kan det vara

lämpligt att uppdraga åt någon av rådets ledamöter att speciellt följa verksamheten

inom detta område.

Genom studium av förenämnda material får forskningsrådet möjlighet att

kontinuerligt följa arbetet inom hela forskningsfältet. Särskild uppmärksamhet

bör därvid ägnas arbetsprogrammen för att få klarhet örn, var samarbete

bör äga rum och örn i sådana fall samarbete redan etablerats eller om^atgärder

härför böra vidtagas. I en del fall kan det kanske bliva svart att fa klart

besked endast genom studiet av arbetsprogram och andra till rådet överlämnade

uppgifter, och man bör då ordna personligt samråd, eventuellt genom

att lämpliga representanter för forskningsrådet avlägga personligt besök vid

vederbörande institutioner.

När det gäller för rådet att taga egna initiativ till vidgad forskning, ny

forskning eller samordning av forskning, torde den berörda frågan i många

fall behöva närmare utredas. Sådana utredningar kunna ijppdragas åt sekretariatet

eller åt någon eller några av rådets ledamöter. Då antalet ledamöter

måste bliva begränsat, får man emellertid även räkna med att det ibland kan

bliva nödvändigt att för dylika utredningar anlita utanför rådet stående sakkunskap.

Sålunda anlitad sakkunnig bör erhålla skälig ersättning för sitt arbete

och medel härför böra ställas till rådets disposition.

Det är givet att ny forskning ej bör igångsättas förrän man genom allsidig

utredning vägt nyttan mot beräknade kostnader samt undersökt, huru problemet

bör angripas och till vilken eller vilka institutioner arbetet lämpligen

bör förläggas. I regel torde man böra sträva efter att förlägga forskningsarbetet

till redan befintliga institutioner och sålunda endast då synnerligen starka

skäl föreligga överväga inrättandet av helt nya forskningsorgan. Forskningsrådet

måste förutsättas äga rätt att föranstalta örn dylika utredningar i den

mån de kunna utföras inom ramen av till rådet anvisade anslag.^

Forskningsrådets samordnande verksamhet skall syfta till att få en rationell

fördelning av arbetsuppgifterna på olika organ och forskare, så att laboratorier

och utrustning bliva effektivt utnyttjade, att förebygga onödigt dubbelarbete

och att sammanföra forskare med närgränsande uppgifter till gemensamma

ansträngningar i frågor, som ligga i och omkring gränsskiktet för

respektive forskares verksamhet. Det bör observeras, att dubbelarbete ej alltid

får betraktas såsom förspilld tid och bortkastade pengar. Tvenne forskare

kunna sålunda angripa samma problem från olika utgångspunkter och resultaten

kunna då på ett lyckligt sätt komplettera varandra. Det får emellertid

icke utvecklas därhän, att två olika organ eller två forskare ensartat

syssla med samma uppgift. Sådant är onödigt och måste förebyggas.

Forskningsrådets medel alf genomföra samordning bör i första hand vara,

att vid av rådet ordnade konferenser och överläggningar på övertvgelsens

väg få vederbörande att gå med på av rådet föreslagna åtgärder. Klart är

att ärendena måste handläggas med smidighet och takt. Som regel böra förhandlingar

av detta slag ledas av forskningsrådets ordförande med biträde

av sekreteraren och möjligen den eller de av rådets ledamöter, vilka äro

särskilt sakkunniga på berörda område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Endast i det fall någon forskare skulle visa allt för stor brist på samarbetsvilja,

bör de anslagsbeviljande myndigheternas inflytande påkallas. På

detta sätt borde — får man hoppas — hela forskningsverksamheten så småningom

komma att genomsyras av en klar insikt om samarbetets och samordningens

stora betydelse för det hela.

Initiativ till vidgad eller ny forskning kunna tagas av rådet eller komma

utifrån genom framställningar till Kungl. Majit eller till rådet. I de flesta

fall torde det väl bliva så, att de olika forskningsorganen komma med initiativen,

var och en inom sitt område.

Forskningsrådet bör naturligtvis bliva den rätta målsmannen, när det gäller

för hela området gemensamma frågor, såsom exempelvis utbildningen av

forskare för jordbruket och dessas anställnings- och avlöningsförhållanden.

För diskussion av framkomna initiativ inom jordbruksforskningen, frågor

örn samverkan och samordning samt andra frågor, som äro av intresse för

samtliga eller vissa grupper av forskare inom jordbruksområdet, bör rådet

också kalla till konferenser av större eller mindre omfattning. I detta avseende

skulle lantbruksakademien, som disponerar lämplig lokal, kunna

lämna rådet värdefullt stöd. Enligt vad utredningen inhämtat torde det bliva

möjligt att träffa överenskommelse härom med akademien. Vid anordnandet

av mera omfattande möten torde man även böra beakta möjligheten av

samarbete med nordiska jordbruksforskares förenings svenska avdelning.

Den som punkt 5 betecknade uppgiften att främja samarbete mellan staten

och enskilda, häri inbegripet jordbrukets riksföreningar, vid organiserandet

av forskning på jordbrukets område, är så mycket viktigare som flera

av dessa organisationer ådagalagt ett starkt forskningsintresse, vilket tagit

sig det uttrycket, att de ordnat forskning — huvudsakligen av tillämpad natur—

var och en inom sitt område samt deklarerat god samarbetsvilja.

Utredningen är emellertid icke i stånd att framlägga förslag till grunder

för sådant samarbete. Inom den tekniskt-vetenskapliga forskningen bär man

följt den linjen, att staten bekostar den grundläggande forskningen och näringslivet

den tillämpade forskningen (målforskningen). På jordbrukets område

synes det dock ej vara möjligt att uppdraga gränserna mellan grundforskning

och målforskning, vilket i många fall visat sig vara svårt även på

det tekniska området.

När samarbetet skall ordnas, och alla tillfällen härtill böra örn möjligt

utnyttjas, får varje fall bedömas för sig, och del statliga stödet åt den enskilda

forskningen — elier vice versa — bestämmas efter skälighetsgrunder.

Måhända kan forskningsrådet så småningom komma fram till lämpliga generella

grunder, enligt vilka kostnaderna böra fördelas.

Som ett allmänt omdöme kan sägas, att man beträffande samverkan mellan

staten och näringslivet i första hand borde söka sig fram efter de vägar,

som prövats, då det gällt samverkan mellan staten och industrien. I vissa

fall komma troligen jordbrukets riksföreningar att själva påtaga sig kostnaderna

för forskningen inom sina speciella områden, i andra fall torde statens

medverkan idiva erforderlig.

Vad angår den under punkt 6 angivna uppgiften att avgiva utlåtanden i

forskningsfrågor, är det naturligtvis beroende på statsmakternas eget bedömande

i vad mån forskningsrådet skall anlitas för avgivande av utlåtanden.

Enligt utredningens mening borde dock den begränsningen göras, att rådet

ej belastas med den så att säga rutinmässiga granskningen av årliga fasta

anslag, ej heller med automatiska höjningar av dessa anslag. Däremot bör

rådets mening alltid inhämtas så snart det rör sig örn av andra orsaker betingade

väsentliga förändringar av utgående statsanslag och statsbidrag, när

fråga är örn ändring av ett forskningsorgans organisation, samt i alla frågor

avseende upptagande av ny forskning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

13

Dessutom böra statsmakterna anlita forskningsrådet såsom remissinstitut,

när det gäller frågor, vilka kräva översyn över hela eller större delar av

forskningsverksamheten på jordbrukets område. Skyldighet för rådet att avgiva

utlåtanden bör föreligga, även då frågor fallande inom rådets verksamhetsområde

remitteras till detsamma av statliga verk och myndigheter.

Den som punkt 7 upptagna uppgiften att ordna kontroll över användningen

av beviljade medel avser ej endast kontroll över användningen av bidrag

ur det anslag för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande

områden, som utredningen anser böra ställas tili forskningsrådets disposition.

Det är utan vidare klart, att rådet under sådana förhållanden måste ordna

kontroll över användningen av dessa bidrag. Detsamma gäller för forskning

bedriven med bidrag ur medel, vilka från enskilt håll ställts till rådets förfogande.

Det torde emellertid även kunna uppkomma fall, då Kungl. Majit

anser det vara av behovet påkallat att ordna kontroll över användningen

av anslag som beviljats för forskningsändamål ur andra till Kungl. Maj:ts

förfogande stående anslag. Kungl. Majit bör då vara oförhindrad att uppdraga

åt forskningsrådet att ombesörja denna kontroll. Kontrollen bör väl

närmast uppläggas efter mönster från statens tekniska forskningsråd och

statens kommitté för byggnadsforskning, vilka böra ha haft tillfälle att utforma

praxis.

Om rådets fast anställda personal ej skulle räcka till för rådet ålagda kontrolluppgifter,

bör rådet äga rätt att uppdraga åt lämplig person, i första

hand någon av dess ledamöter, att såsom kurator handhava sådant uppdrag.

För lösande av de under punkt 8 nämnda uppgifterna att verka för upplysning

örn forskningens betydelse och resultat, bör forskningsrådet söka

samarbete med i första hand jordbrukets upplysningsnämnd men även med

lantbruksakademien och landets hushållningssällskap. För att säkra kontakten

med jordbrukets upplysningsnämnd vill utredningen förorda, att forskningsrådets

sekreterare ingår i upplysningsnämnden såsom självskriven ledamot.

Slutligen bör det tillkomma forskningsrådet att genom andra, här ej närmare

granskade åtgärder på allt sätt främja en intensiv, målmedvetet bedriven

jordbruksforskning. Bland sådana åtgärder kan nämnas att ordna en

god bibliotekstjänst. De synpunkter på denna fråga, som framlagts av 1940

års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen och utredningen rörande

den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande i ett nyligen avgivet

gemensamt betänkande (SOU 1944: 17), torde i princip äga giltighet

även för inom jordbruksforskningen rådande förhållanden. Huru frågan

praktiskt skall lösas för denna forsknings vidkommande torde dock behöva

närmare utredas.

Utredningen har vidare behandlat frågan örn behovet av ett särskilt

anslag för fr ii m j a lide av forskning på jordbrukets och

angränsande områden och forskningsrådets uppgifter med avseende

härå. Inledningsvis har utredningen därvid framhållit, att del vore ganska betydande

belopp, som staten årligen anvisade till forskning, högre undervisning

samt kontroll- och provningsverksamhet m. m. inom jordbrukets och angränsande

områden. Hur stor del av detta belopp, sammanlagt omkring 7 500 000

kronor, som ginge till forskning och till undervisning eller andra ändamål,

vore svårt att exakt angiva. Statens utgifter för forskningsverksamheten pä

jordbrukets och angränsande områden kunde emellertid för närvarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 62.

uppskattas till omkring 2 500 000 kronor. Beloppet kunde synas stort, men

vore dock i förhållande till jordbrukets och skogsbrukets sammanlagda produktionsvärde,

vilket med nuvarande penningvärde torde röra sig omkring

3 000 miljoner kronor, mycket blygsamt.

Utredningen har i anslutning härtill anfört följande.

Allmänna höjningar av till forskningsinstitutioner utgående anslag äro

frågor av sådan natur, att de i varje enskilt fall måste föreläggas riksdagen

för godkännande. Det finnes emellertid andra anslagsfrågor inom jordbruksforskningen,

vilka synas kunna lösas på ett enklare och snabbare sätt.

Utredningen syftar här huvudsakligen på följande tre fall.

1. Vid sidan av de särskilda forskningsinstitutionerna bedrives jordbruksforskning

även av enskilda forskare. Sådan forskning bör enligt utredningens

mening på allt sätt understödjas, då den ej sällan bearbetar på gränsområden

liggande och därför av vederbörande institutioner i många fall

förbisedda problem. Jordbruksforskningens område är för övrigt så stort

och i mångå avseenden föga genomarbetat, att man ej bör avvisa någon,

som har intresse för sådan forskning och förutsättningar att genom sina

personliga insatser kunna föra utvecklingen framåt.

2. Vid i första hand statliga och statsunderstödda men även vid enskilda

forskningsinstitutioner kunna understundom uppstå situationer, som kräva

att vissa begränsade anslag utöver de ordinarie utan dröjsmål ställas till

förfogande. Ett omedelbart upptagande av nya, i arbetsplanen ej förutsedda

undersökningar kan kräva medel för vissa försöksanordningar, för

inköp av apparatur och annan materiel m. m. och ett snabbt avslutande

av en pågående undersökning kan kräva en tillfällig förstärkning av arbetskraften

för att blott nämna ett par exempel. Möjligheter böra finnas att

tillgodose dessa behov.

3. Man måste vidare räkna med. att ett jordbrukets forskningsråd i samband

med sin övriga verksamhet kan finna, att vissa tidigare föga bearbetade

problem på grund av särskilda omständigheter fått en sådan betydelse,

att de snarast möjligt böra klarläggas. Rör det sig då örn forskning,

som kräver flera års arbete och betydande penningmedel, bör framställning

örn anvisandet av erforderliga anslag i vanlig ordning göras hos Kungl.

Maid. Även i sådana fall kan det dock vara nödvändigt för rådet att i

avvaktan på Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut låta utföra vissa orienterande

undersökningar och försök. Gäller det å andra sidan forskning,

sorn kan utföras på relativt kort tid och utan mera betydande kostnader,

bör rådet omedelbart kunna träffa avtal med lämplig forskningsinstitution

örn arbetets igångsättande samt ha möjlighet att till denna institution

anvisa behövliga medel.

Bidrag för under punkerna 1 och 2 angivna ändamål kunna för närvarande

erhållas dels efter framställning bos Kungl. Maj:t, dels från lantbruksakademien

och ett antal vetenskapliga stiftelser och fonder. De av

staten anvisade bidragen, vilka som regel utbetalas från i riksstatens nionde

huvudtitel under rubrikerna Befrämiande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar

och Extra utgifter upptagna anslagsposter, lia hittills utgått

med relativt obetvdliga belopp. Under de senaste fem budgetåren ha

sålunda anvisats i medeltal omkring 24 000 kronor årligen. Lantbruksakademien

och de vetenskapliga stiftelserna ha tillsammans årligen ställt omkring

60 000 kronor till förfogande. Härvid ha de stora understöd, som för

skilda uppgifter anvisats av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Wenner-Grenska

samfundet, ej medräknats, då dessa bidrag endast undantagsvis

gällt här avsedda ändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

15

De belopp, som sålunda stått till förfogande, motsvara ej det föreliggande

behovet. Utredningen får därför föreslå, att i riksstaten under nionde huvudtiteln

uppföres ett särskilt anslag för främjande av forskning på jordbrukets

och angränsande områden.

Anslaget bör, intill dess närmare erfarenhet rörande behovet föreligger,

kunna begränsas till 100 000 kronor årligen. Det bör vidare, då behovet

givetvis kan växla från år till år, givas karaktären av reservationsanslag.

De ändamål, för vilka detta anslag skall få disponeras, framgå av det

nu anförda. Det synes ej böra offentligen tillkännagivas, att bidrag ur anslaget

kunna sökas inom viss tid, utan framställningar örn bidrag böra

göras örn och när verkligt behov härav föreligger.

Beträffande anslagets fördelning i övrigt bör stadgas, att anslaget ställes

till jordbrukets forskningsråds disposition för angivna ändamål i enlighet

med härom utfärdade bestämmelser.

Motiven härför torde i huvudsak framgå av det redan anförda. Bidrag

för under punkterna 2 och 3 angivna ändamål skola sålunda kunna utanordnas

med minsta möjliga tidsspillan. Detta torde ej bli möjligt, örn ärendena

skola avgöras av Kungl. Maj:t efter hörande av olika myndigheter

och institutioner. Beslutanderätten bör därför överlåtas åt ett i forskningsfrågor

sakkunnigt organ, och forskningsrådet torde härvid bliva bättre

skickat än något annat att snabbt kunna bedöma såväl det uppgivna ändamålets

angelägenhetsgrad som de beräknade kostnadernas rimlighet.

Att man i dylika fall ej utan stora olägenheter kan vänta med utbetalningen

tills sedvanlig klagotid utgått och Kungl. Maj:t fattat ståndpunkt

till ett eventuellt överklagande, torde utan vidare vara uppenbart. En av

det föreslagna anslagets viktigaste fördelar skulle därmed vara tillspillogiven.

De anförda skälen kunna måhända ej anföras med samma skärpa, när

det gäller fördelningen av understöd åt enskilda forskare. Det torde emellertid

vara att onödigtvis komplicera proceduren, örn denna speciella uppgift

skulle förbehållas Kungl. Maj:t. Man torde för övrigt kunna förutsätta,

att rådet med hänsyn till anslagets måttliga storlek kommer att handskas

försiktigt med detsamma, och man bör därför kunna överlämna all beslutanderätt

i frågor rörande anslagets fördelning till jordbrukets forskningsråd.

I sådant fall bör det även överlämnas åt rådet att bestämma de proportioner,

efter vilka anslaget bör fördelas mellan enskilda forskare, forskningsinstitutioner

såsom tillfälliga anslag samt av forskningsrådet dirigerad forskning.

Några bestämda normer för denna uppdelning böra sålunda icke uppställas.

En viss återhållsamhet synes dock böra iakttagas när det gäller understöd

åt enskilda forskare.

Med hänsyn till att lantbruksakademien numera ställer betydande belopp

till förfogande för i stort sett samma ändamål som det föreslagna anslagets,

bör forskningsrådet i frågor rörande anslagets fördelning samråda

med akademien. Forskningsrådet bör likaså söka kontakt med de vetenskapliga

stiftelser och fonder, vilka genom anslag stödja forskningen på jordbrukets

och angränsande områden.

Utredningen har beträffande forskningsrådets sammansättning

anfört följande.

Inom utredningen ha vid överläggningarna rörande denna fråga framförts

tre alternativa förslag.

1. Forskningsrådet skulle i likhet med statens tekniska forskningsråd

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

utgöras av ett begränsat antal ledamöter, förslagsvis ordförande och 6 andra

ledamöter.

2. Antalet ledamöter borde vara så stort, att de viktigaste forskningsgebiten

inom rådets verksamhetsområde bleve företrädda inom rådet. Detta

skulle innebära, att antalet ledamöter bleve omkring 15.

3. Det beslutande organet skulle liksom i alternativ 1 bestå av ett mindre

antal ledamöter, men vid dess sida skulle ställas en rådgivande församling,

inom vilken all möjlig sakkunskap skulle vara företrädd.

Tanken på en lösning enligt alternativ 3 har utredningen redan från

början lämnat åt sidan. De erfarenheter man har av rådgivande församlingar

utan beslutanderätt visa nämligen, att dessa som regel ej förmå göra

några mera betydande insatser.

Då man mot varandra väger alternativen 1 och 2 måste detta göras under

beaktande av de olika förhållandena inom den tekniskt-vetenskapliga forskningen

och jordbruksforskningen. Den tekniskt-vetenskapliga forskningen

omfattar ett mycket vidsträckt område, i sig inneslutande vitt skilda discipliner.

Av denna anledning fann utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga

forskningens ordnande det omöjligt att inom det tekniska forskningsrådet

samla sakkunniga representanter för den tekniska forskningens

alla grenar och stannade då inför alternativet med ett mindre råd, som dock

ansågs böra kunna få en sådan överblick över den tekniska utvecklingen och

behovet av teknisk forskning, att dess bedömande av dessa frågor borde

kunna omfattas med förtroende. Även jordbruksforskningen omfattar ett

flertal forskningsgebit men dock ej så många, att det synts utredningen

otänkbart att få dem sakkunnigt företrädda inom forskningsrådet. Under

sådana förhållanden erbjuder det större rådet påtagliga fördelar. Med det

arbetssätt, som utredningen i det följande kommer att utveckla, torde det

nämligen ej bliva nödvändigt med så många plenisammanträden, men varje

ledamot kommer att i rätt stor utsträckning behöva anlitas för speciella

frågor. Det bör vara lättare att finna härtill villiga personer, örn man kan

bereda dem den ställning och det inflytande, som bör följa med ledamotskap

i forskningsrådet.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att statens kommitté

för byggnadsforskning, som utgöres av en ordförande och 20 ledamöter,

visat sig vara en för sin uppgift synnerligen lämplig organisation. Den

tekniska forskningsutredningen har vidare föreslagit, att lagringsforskningskommittén

skall bestå av 15 ledamöter. Några farhågor för att ett forskningsråd

bestående av så många som 15 ledamöter av just denna anledning

skulle komma att visa sig mindre arbetsdugligt torde man sålunda ej behöva

hysa.

Utredningen föreslår alltså, att i jordbrukets forskningsråd insättes en

ordförande och 13 ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Med hänsyn

till det intima samarbete, som enligt utredningens mening bör komma

till stånd mellan forskningsrådet och lantbruksakademien, föreslår utredningen

dessutom, att lantbruksakademiens sekreterare inträder i rådet såsom

självskriven ledamot. Antalet ledamöter i rådet skulle sålunda bliva 15.

Ordföranden och de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna böra förordnas

för viss tid, förslagsvis tre år.

Man måste ställa stora krav på forskningsrådets ordförande. Denne skall

sålunda lia en vid överblick över jordbruket i hela vårt land samt intresse

och förståelse för vetenskaplig forskning över hela det vidsträckta fältet.

Han bör dessutom vara en initiativens man med god förhandlingsvana

och administrativ erfarenhet samt ha tid att verka ledande inom rådet på

sätt, som i det föregående visats vara behövligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

17

Rådets övriga ledamöter böra väljas bland kunniga och intresserade personer

företrädande följande områden.

1. Praktiskt jordbruk med anknytning till såväl växtodling som husdjursskötsel.

2. Praktisk trädgårdsodling. 3. För jordbruket betydelsefull grundforskning.

4. Forskning på jordbrukslärans och den agronomiska liydroteknikens

områden (gödsling oell kalkning, växtodling, betesskötsel, ogräsbekämpning,

jordbearbetning samt torrläggning och bevattning). 5. Forskning

på husdjursskötselns område (utfodring och skötsel samt avel). 6. Veterinärmedicinsk

forskning, speciellt forskning rörande husdjurshygien samt

husdjurssjukdomarnas orsaker och förebyggande. 7. Jordbruksteknisk forskning.

8. Jordbruksekonomisk forskning. 9. Växtförädling. 10. Forskning på

växtskyddets område. 11. Trädgärdsforskning. 12. Forskning rörande jordbrukets

råvaruförädling, speciellt på slakteri- och mejerihanteringens områden.

13. Skoglig forskning.

Vid utredningens överläggningar rörande forskningsrådets sammansättning

har man påpekat, att det praktiska jordbruket, grundforskningen

samt forskningen rörande jordbrukets råvaruförädling med hänsyn till

dessa områdens stora omfattning och betydelse vardera borde vara företrädd

av två ledamöter i rådet. Häremot har invänts, dels att rådets ordförande

förutsatts vara väl insatt i praktiskt jordbruk och sålunda vore att

anse som en representant för detta, dels att man säkerligen kunde räkna

med att bland rådets övriga ledamöter bomme att finnas personer, vilka

utom sitt egentliga fack, även vore väl insatta såväl i grundforskningens

problem som i de problem, varmed forskningen på råvaruförädlingens område

arbetar. Av dessa anledningar, av vilka den senare givetvis även kan

anföras som skäl mot en ökad representation för andra här nämnda samt

för av utredningen ej föreslagna områden, och med hänsyn till önskvärdheten

att begränsa antalet ledamöter i rådet enades utredningen örn det ovan

framlagda förslaget. Det bör även observeras, att forskningsrådet enligt utredningens

förslag förutsättes få möjlighet att vid behov anlita särskilda sakkunniga.

Utredningen har vidare behandlat frågan örn arbetets bedrivande

inom forskningsrådet samt därom anfört följande.

Ett råd med här föreslagen sammansättning kan icke och är ej heller avsett

att i plenum behandla alla förekommande ärenden. Inom rådet bör sålunda

finnas ett arbetsutskott, bestående av rådets ordförande och sekreterare

samt tre av rådet inom sig utsedda ledamöter.

Vidare erfordras ett sekretariat med en heltidsanställd sekreterare, ett

bokföringskunnigt kanslibiträde och ett skrivbiträde.

Sekreteraren bör förordnas av Kungl. Majit efter lörslag av rådet. Han

skall icke vara ledamot av rådet men väl av dess arbetsutskott. Sekreteraren

bör vara väl kvalificerad för befattningen och sålunda äga god förståelse

för och kännedom om den forskningsverksamhet, varom här är fråga. Han

bör vidare vara väl lämpad för förhandlingar med forskare samt äga god

expeditionsvana och administrativ kunskap. Då det gäller ett mångskiftande

forskningsområde kan det ej begäras, att sekreteraren skall lia sakkunskap

inom liela området. Det största och viktigaste blir det agrara, varför sekreteraren

helst bör besitta erforderlig kompetens inom detta område.

Beträffande utredningens uttalanden om arbetets fördelning mellan forskningsrådet

i plenum, dess enskilda ledamöter, arbetsutskottet och sekreteraren

torde jag få hänvisa till betänkandet.

Ilihantj till riksdagens protokoll 1945. 1 sand. Nr (12. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

I fråga om kostnaderna för forskningsrådets verksamhet

har i betänkandet anförts.

Till rådets ledamöter bör utgå skälig ersättning för deras arbete, ty det torde

eljest bliva svårt att finna lämpliga personer, som äro villiga att offra tillräcklig

tid på dessa arbetskrävande och ansvarsfyllda uppgifter. Forskningsrådets

ordförande synes sålunda böra erhålla samma arvode som ordföranden i statens

tekniska forskningsråd eller 3 000 kronor för år. Arvodena till arbetsutskottets

tre ledamöter synas böra utgå med 1 500 kronor för år. Till rådets

övriga ledamöter bör utgå dels ett dagarvode med 20 kronor för varje sammanträdesdag,

dels särskild ersättning för utrednings- och andra uppdrag, som

ledamot utför för forskningsrådets räkning. Dessa ersättningar torde från fall

till fall få bestämmas av rådet. Om ersättning utgår för uppdrag såsom kurator,

bör kostnaden härför bestridas från anslaget för främjande av forskning

på jordbrukets och angränsande områden.

Såväl rådets ledamöter som sekreteraren böra beredas möjlighet att företaga

erforderliga resor, bland annat för att studera verksamheten vid olika

forskningsorgan, och ett belopp för täckande av härmed förenade kostnader

bör därför upptagas i omkostnadsstaten.

Särskilda hyreskostnader ha icke beräknats, då dessa i vanlig ordning torde

böra bestridas från statens allmänna fastighetsfond. Om möjligt böra rådets

arbetslokaler vara belägna i närheten av lantbruksakademiens, då rådet i

många avseenden skall samarbeta med akademien och även kan komma att

i stor utsträckning behöva utnyttja dess bibliotek och samlingssal.

De årliga kostnaderna för forskningsrådets verksamhet ha sålunda av utredningen

beräknats till 43 000 kronor enligt följande uppställning.

Ordförandens arvode .................................kronor 3 000

Arvoden åt arbetsutskottets ledamöter, tre ledamöter å 1 500 » 4 500

Dagarvoden och annan ersättning till övriga ledamöter...... » 6 000

Resekostnader ................ » 6 000

Sekreterarens arvode................................... » 12 000

Avlöningar till övrig personal (ett kanslibiträde och extra

skrivhjälp) .................. » 7 500

Ersättningar åt särskilda sakkunniga .................... » 2 500

Telefon, skrivmateriel m. m........................... » 1 500

Summa kronor 43 000.

Härutöver erfordras under rådets första verksamhetsår för anskaffning

av möbler, kontorsutrustning m. m. ett engångsanslag av 4 000 kronor.

Det sammanlagda anslagsbehovet för detta år uppgår sålunda till 47 000

kronor.

Utredningen har beträffande förhållandet mellan jordbrukets

forskningsråd och statens lagringsf orskningskommitté

uttalat följande.

Utredningen har på anmodan av den tekniska forskningsutredningen haft

det av denna sistnämnda utredning framlagda förslaget rörande lagringsforskningens

ordnande under behandling och därvid beslutat tillstyrka detsamma.

Det är naturligt, att man vid frågans behandling upptagit till prövning,

huruvida lagringsforskningen på något sätt borde anknytas till jordbrukets

forskningsråd. Det funnes nämligen åtskilliga beröringspunkter mellan

de båda organens arbetsuppgifter. Därvid har man först funnit det uppen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

19

bart, att lagringsforskningen, som visserligen kommer att skära igenom

många jordbrukets råvaruproduktion berörande forskningsområden, dock har

vetenskapligt sett speciella, enhetliga särdrag och därför måste behandlas av ett

specialorgan av den föreslagna typen med en kommitté, bestående av det föreslagna

antalet för detta ändamål utsedda fackmän. Kommitténs sekreterare

bör också utses med hänsyn härtill. Av denne bör sålunda fordras, att han har

sådana tekniska kunskaper att han kan följa det vetenskapliga forskningsarbetet

inom området. Han bör exempelvis vara väl hemmastadd i mikrobiologii

kemi och fysik.

Jordbrukets forskningsråd skall däremot sammansättas av ledamöter, vilka

ha blick för sammanhangen inom hela jordbruksforskningen, och det är sålunda

mycket osannolikt att forskningsrådet, sammansatt enligt för detta riktiga

grunder, lämpligen skulle kunna fungera som lagringsforskningskommitté.

För sekreteraren i forskningsrådet ha också i det föregående angivits behörighetskrav

av helt annat slag än vad som nyss anförts för sekreteraren i lagringsforskningskommittén.

Härtill kommer, att forskningsrådets uppgift — särskilt under de första

åren —- blir så stor, att den ej bör kombineras med en så omfattande specialuppgift

som lagringsforskningen, örn man skall få någon effekt av arbetet.

På samma sätt torde det vara beträffande lagringsforskningskommittén.

För denna föreligger många angelägna uppgifter. Skall detta arbete

kunna föras fram effektivt bör kommittén osplittrat få ägna sig åt den uppgiften.

Det fordras sålunda, enligt utredningens mening, både ett jordbrukets

forskningsråd och ett specialorgan för lagringsforskning, lagringsforskningskommittén.

Fråga är emellertid örn dessa på något sätt böra knytas samman.

Om lagringsforskningskommittén anknötes till forskningsrådet som ett underorgan,

kunde det föreligga risk för att andra självständigt arbetande speciella

institutioner, beträffande vilka forskningsrådet skulle ha att verkställa

översyn, kunde komma att misstänka, att lagringsforskningen inom detta

rådets eventuella underorgan skulle bliva ensidigt gynnad. Ej heller kan utredningen

se, att det för närvarande skulle innebära någon vinst med en sådan

anordning annat än möjligen den, att kameral personal, skrivbiträden

och vaktmästare kunde utnyttjas något bättre.

Örn det vore möjligt att få en auktoritativ kraft, som lämpade sig som

ordförande i båda organen, skulle ett sådant arrangemang ej möta något

hinder utan snarast innebära en fördel, ty genom denne kunde den nödiga

samverkan då lätt åstadkommas. I den utredning, som verkställts rörande

lagringsforskningens ordnande, har även denna lösning framhållits såsom

möjlig. Alternativt har man föreslagit, att lagringsforskningskommitténs ordförande

skulle ingå såsom självskriven ledamot av forskningsrådets arbetsutskott.

Enligt utredningens mening böra de båda organen därför upprättas såsom

självständiga organ men, för det fall de inrättas samtidigt, om möjligt

lokalt förläggas intill varandra, så att de lätt kunna hålla kontakt och eventuellt

hjälpa varandra med expeditionspersonal.

Sedan verksamheten kommit igång inom både forskningsrådet och lagringsforskningskommittén

och några års erfarenhet vunnits, bör det vara lättare

att avgöra örn en mera intim anknytning mellan de båda organen bör ske,

och då får frågan på nytt upptagas till prövning.

Samma uppfattning finnes uttalad i det av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga

forskningens ordnande avlämnade betänkandet röran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

de lagringsforsk ningens ordnande, där det i den berörda frågan anföres

följande.

Även den frågan torde böra prövas, huruvida man bör avvakta slutförandet

av den pågående utredningen rörande ett jordbrukets forskningsråd, innan

förslag rörande organisation av lagringsforskning framlägges.

I den frågan kan anföras, att en statens kommitté för lagringsforskning

blir ett organ i raden av de många, som skulle komma att ligga inom intressesfären

för ett statligt forskningsråd för jordbruket. Det kan ej gärna

komma i fråga att direkt inlemma ett sådant specialorgan inom det statliga

forskningsrådet för jordbruket. Detta torde fastmer böra intaga likartad

ställning till jordbrukets alla specialorgan för forskning. Man synes ej heller

behöva befara, att man åsamkar statsverket onödiga utgifter genom att

igångsätta lagringsforskning enligt det framlagda förslaget eftersom förslaget

icke innebär investering av större engångsbelopp i byggnader och utrustning,

utan anslagsbeloppen helt och hållet avse löpande utgifter för dirigering

och bedrivande av forskningsverksamhet.

Med hänsyn härtill har ej heller utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga

forskningens ordnande tvekat att framlägga denna utredning separat

samt hemställa om förslagets genomförande.

Utredningen har angående förhållandet mellan jordbrukets

forskningsråd och statens tekniska forskningsråd anfört

följande.

Det finnes åtskilliga gränsområden mellan jordbruksforskning och teknisk

forskning. Ett sådant är den jordbrukstekniska forskningen, som i det

föregående visserligen räknats till jordbruksforskningen men inom vilken

den konstruktiva tekniska vetenskapen är ett nödvändigt hjälpmedel. Med

kanske lika stort fog skulle därför forskningen på delta område kunna betecknas

som tillämpad teknisk forskning.

Det största och mest betydande gränsområdet, inom vilket jordbruksforskning

och teknisk forskning mötas, är emellertid livsmedelsproduktionen

och annan förädling av inom jordbruket och trädgårdsodlingen framställda

råvaror. Denna förädling, som drives i former från hantverk till

storindustri, fordrar för sitt fortbestånd och sin utveckling dels en högvärdig

tekniskt-industriell verksamhet, dels en god försörjning med lämpliga

råvaror.

Ur svensk och särskilt ur det svenska jordbrukets och den svenska trädgårdsodlingens

synpunkt är det angeläget, att svenska råvaror i största

möjliga utsträckning utgöra grunden för denna förädlingsindustri. Råvaruproduktionen

bör således utvecklas och anpassas i denna riktning, vilket

även lyckligen skett under de senaste årtiondena, ej minst med stöd av ett

mångsidigt vetenskapligt forskningsarbete. Mycket torde dock återstå att

göra i detta avseende.

Det är emellertid ej nog med, att jordbrukarna få lämna råvaror till den

industri, till vilken initiativ tagits från industriellt håll. Jordbrukarna ha

även själva funnit sig böra taga initiativ dels för att få svenska råvaror

bättre utnyttjade inom den svenska livsmedelsproduktionen, dels för att

få till stånd industriell produktion, baserad på deras produkter.

Den tekniskt-industriella utvecklingen inom denna förädlingsindustri

fordrar givetvis väsentligen forskning av tekniskt-industriell natur under det

att råvaruproduktionens utveckling i huvudsak måste bygga på jordbruksforskning.

Av det anförda framgår emellertid, att inom området, betraktat

som helhet, gripa tekniskt-industriella och jordbrukets intressen, så in i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62-

21

varandra, att man inom detsamma icke kan göra någon indelning i klart avgränsade

delområden, vilka skulle vara föremål för statens tekniska forskningsråds

respektive jordbrukets forskningsråds omsorger. Det är därför

enligt utredningens mening uppenbart, att jordbrukets forskningsråd bör lia

möjlighet att inspirera och stödja för jordbruket betydelsefull forskning

inom vilket forskningsområde det än gäller och sålunda även inom det

tekniska.

Det torde ej behöva särskilt framhållas, att jordbrukets forskningsråd

innan beslut fattas i sådana frågor bör inhämta det tekniska forskningsrådets

mening. Överhuvudtaget synes jordbrukets forskningsråd och statens

tekniska forskningsråd böra arbeta i ständig, intim kontakt med varandra.

I övrigt har utredningen beträffande forskningsrådets förhållande till

andra organ och myndigheter bland annat understrukit vad förut anförts om

betydelsen av ett nära samarbete med lantbruksakademien. I fråga

om förhållandet till lantbruksstyrelsen har utredning i anledning

av väckt fråga örn att styrelsen skulle vara företrädd i forskningsrådet förklarat

sig icke kunna biträda denna uppfattning, detta så mycket mera som

forskningsrådet ej borde tilläggas några som helst administrativa uppgifter

utan endast borde, stött på sin fackliga auktoritet, söka på frivillighetens

väg uppnå bästa möjliga samordning inom jordbruksforskningen. Då antalet

ledamöter i forskningsrådet ej utan tvingande skäl borde ökas, syntes kontakten

mellan rådet och styrelsen böra ordnas genom särskilda överenskommelser.

Beträffande samverkan med jordbrukets upplysning snämnd

har utredningen åberopat vad förut anförts om att forskningsrådets

sekreterare borde insättas i upplysningsnämnden som självskriven ledamot

samt i övrigt framhållit, att upplysningsnämnden hade mycket speciella och

väl avgränsade uppgifter, vilka ej kunde påläggas forskningsrådet, och att

därför samverkan av annat slag, exempelvis genom upplysningsnämndens

anknytning i en eller annan form till forskningsrådet, ej borde ifrågasättas.

Yttranden över förslaget rörande jordbrukets forskningsråd.

Av de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över förslaget

om inrättande av ett jordbrukets forskningsråd, ha flertalet tillstyrkt detsamma.

I vissa yttranden har emellertid förordats forskningsrådets organisation

i anslutning till lantbruksakademien. Det har framhållits, att akademien

i realiteten redan fungerade som ett forskningsråd och att hinder icke

borde möta mot att ställa statsmedel till förfogande för förstärkning och utveckling

av denna akademiens verksamhet. I sådan riktning lia bland annai

uttalat sig lantbruksstyrelsen, ett tiotal hushållningssällskap, statskontoret

— som ansett att akademien bör övertaga även upplysningsnämndens funktioner

— skogsstyrelsen, veterinärhögskolan, flertalet övriga forskningsanstalter

samt lantbruksakademien.

Akademien har föreslagit antingen att forskningsrådets uppgifter överlätes

på akademien som sådan eller att akademien finge i uppdrag att organisera

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

ett forskningsråd, av vars ledamöter en del tillsattes av Kungl. Maj:t och

återstoden av akademien.

Utredningens förslag om ett forskningsråd har avstyrkts av lantbrukshögskolans

styrelse och lärarråd, vilka särskilt uttalat farhågor för att rådet kunde

bliva ett hot mot den fria forskningen. Rådets föreslagna verksamhet —

med granskning av forskningsprogram, fördelning av arbetsuppgifterna på

olika organ och forskare, kontroll över forskningens inriktning och forskarnas

medelsanvändning, ekonomiska påtryckningar m. m. — skulle utgöra ett

allvarligt intrång i forskningens frihet. Rådet har i stället ansetts böra vara

allenast ett hjälpinstitut. Vidare ha, såsom även skett i vissa andra yttranden,

framhållits de proportionsvis höga organisationskostnaderna. Jämväl flertalet

övriga forskningsinstitutioner ha vänt sig mot förslaget att rådet skulle få

kontroll- och övervakningsuppgifter samt i stället förordat ett råd såsom organ

för sammanförande av forskare och dryftande av nya uppslag och som

remissinstitut för anslagsäskanden inom jordbruksforskningens område.

Från några håll har föreslagits, att rådet skall göras mindre och få endast

fem till åtta ledamöter, varjämte experter vid behov skulle anlitas. Detta

har ansetts lämpligare, enär alla forskningsgrenar ändock ej kunde bliva

representerade i rådet.

Behovet av förbättrat stöd till jordbruksforskningen har i yttrandena allmänt

understrukits och det för sådant ändamål föreslagna anslaget har tillstyrkts.

Ur yttrandena må i övrigt följande här återgivas.

Frågorna om behovet av ett forskningsråd och örn dettas

uppgifter.

Statskontoret har anfort bland annat.

Statskontoret vill icke bestrida, att ett behov av utökat samarbete mellan

olika forskningsanstalter förefinnes. Ämbetsverket får emellertid understryka

vad utredningen uttalat nämligen, att allt samarbete trivs bäst under fria,

från fall till fall avpassade former. Som utredningen vidare framhållit, låter

sig samarbete svårligen enbart organiseras fram utan bygger som regel på

den personliga insatsen. Statskontoret måste redan med hänsyn till vad som

sålunda anförts ifrågasätta lämpligheten av att inrätta ett statligt organ med

så vidsträckta övervakningsuppgifter som avsetts. Enligt statskontorets mening

borde vidare jordbruksforskningens naturliga målsman vara lantbruksakademien.

Statskontoret kan icke finna de mot lanthruksakademiens lämplighet

gjorda invändningarna avgörande. Därest lantbruksakademien befinnes

icke vara skickad att med nuvarande organisation handhava ifrågavarande

uppgifter, bör densamma omorganiseras. Eventuellt kan det vara

lämpligt att låta ett särskilt utskott inom akademien fungera som centralorgan.

För att bereda Kungl. Maj:t önskvärt inflytande på utskottets verksamhet

synes en del av ledamöterna i detsamma böra utses av Kungl. Maj:t.

Statskontoret kan sålunda för sin del icke finna rationellt, att ett nytt organ

tillskapas som centralorgan för jordbruksforskningen.

Även upplysningsverksamheten torde böra rationaliseras. En samordning

av lanthruksakademiens, ett statligt centralorgans och jordbrukets upplysningsnämnds

verksamhet förefaller ämbetsverket i högsta grad påkallad.

Statskontoret får därför föreslå, att jämväl den av upplysningsnämnden bedrivna

informationsverksamheten förlägges till lantbruksakademien. Hänge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

23

nom skulle skapas ett verkligt centralorgan för forsknings- och upplysningsverksamhet

å jordbrukets område. Då en dylik samordning otvivelaktigt

skulle medföra, att eljest i viss utsträckning erforderligt dubbelarbete å dessa

områden onödiggöres samt därför skulle innebära minskade utgifter för statsverket,

lär en sådan lösning jämväl stå i god överensstämmelse med önskemålen

om att genom en förbättrad samverkan mellan olika organ öppna möjlighet

för besparingar i kostnaderna för den vetenskapliga forskningen.

Lantbruksstyrelsen har uttalat bland annat följande.

Enligt lantbruksstyrelsens mening råder intet tvivel om att behov föreligger

av ett organ med i huvudsak de av utredningsmännen ifrågasatta uppgifterna.

Huruvida organet i fråga bör givas karaktären av ett särskilt statligt

organ, synes emellertid tvivelaktigt. Goda förutsättningar synas nämligen

finnas för att den verksamhet, varom fråga är, skulle med fördel kunna

organisatoriskt anknytas till lantbruksakademien, vars uppgifter till väsentlig

del sammanfalla eller stå i nära samband med de uppgifter, som skulle

tillkomma det av utredningen ifrågasatta nya organet. Vad utredningen anfört

mot lantbruksakademiens lämplighet för uppgiften kan enligt lantbruksstyrelsens

mening icke godtagas. Med hänsyn härtill anser lantbruksstyrelsen

sig icke kunna tillstyrka utredningens förslag örn inrättande av ett fristående

forskningsråd på jordbrukets område utan vill i stället ifrågasätta, huruvida

icke den verksamhet, som utredningsmännen ansett böra anförtros åt sagda

forskningsråd, bör organisatoriskt anknytas till lantbruksakademien. En dylik

anordning kan förväntas bliva en god lösning på förevarande spörsmål

och skulle otvivelaktigt vara förenad med väsentligt lägre utgifter än den av

utredningsmännen anvisade vägen.

Skogsstyrelsen har framhållit följande.

Forskningsinstitutionerna inom skilda grenar av jordbruksnäringen — gällande

både produktionen av jordbruksråvaror och förädlingen av dessa —

torde vara så många och skiftande, att tecken till en för verksamheten i sin

helhet mindre lämplig splittring icke saknats. Redan av denna orsak måste

det vara av stor betydelse att eftersträva en samordning av de olika forskningsresurserna

för att göra landvinningar i nyss berörda avseenden och därigenom

öka effekten av hithörande arbeten. Behovet av en förbättrad organisatorisk

sammanhållning och överblick av jordbruksforskningen understrykes

ytterligare därav, att denna — trots sin mångsidighet — sannolikt behöver

ytterligare kompletteras i ett eller annat hänseende för att kunna anses

tillfyllest motsvara tidens krav.

Även örn man med fog kan påstå, att en alltför stark koncentration av jordbrukets

forskning säkerligen icke är enbart gagnande, så torde ett på lämpligt

sätt ordnat och fungerande forskningsråd bär ha en viktig mission att fylla.

Skogsstyrelsen kan sålunda därutinnan ansluta sig lill utredningen, att tillkomsten

av ett centralorgan på jordbrukets område med i huvudsak de uppgifter,

som tillkomma ett forskningsråd av i det föregående omförmält slag,

bör på lämpligt sätt underlättas.

Skogsstyrelsen vill emellertid uttala, att styrelsen icke blivit övertygad av

de av utredningen anförda skälen mot att lantbruksakademien fungerar som

ett centralorgan för jordbruksforskningen. Det är otvivelaktigt, att det av utredningen

förordade forskningsrådets verksamhet delvis faller inom lantbruksakademiens

naturliga arbetsfält. En för ändamålet lämplig representation

och arbetsordning inom akademiens ram borde utan större svårigheter

kunna uppnås. Det förefaller skogsstyrelsen sannolikt, att man vid en förnyad

omprövning av förevarande organisationsfråga skall kunna finna en lös
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

ning av densamma inom eller i anslutning till akademien, som medför mindre

kostnader för det allmänna än utredningens förslag För akademien synes

ett befattningstagande med verksamheten för ett jordbrukets forskningsråd

vara till gagn såtillvida, bland annat, att akademien därigenom får en ökad,

ständig och levande kontakt med forskningsarbetet inom jordbrukets många

branscher. Detta bör vara ägnat att kraftigt främja akademiens syften överhuvudtaget.

Lantbrukshögskolans lärarråd, med vilket högskolans styrelse i huvudsak

instämt, har anfört bland annat följande.

Utredningen har framhållit, att forskningen bör vara fri. Detta sitt uttalande

örn forskningens frihet har utredningen helt bortsett från vid utarbetandet

av sitt förslag till det ifrågasatta rådets arbetsuppgifter.

Meningen synes vara, att det förordade rådets arbetsuppgifter i främsta

rummet skola bliva ett dirigerande och kontrollerande av forskningsverksamheten

på jordbrukets område. Detta anser sig lärarrådet icke kunna godtaga.

En verksamhet av här föreslagen art skulle komma att innebära ett allvarligt

intrång på den fria forskningen, vilket icke skulle befordra de vetenskapliga

problemens lösande. Den vetenskapliga forskningens impulser äro av

helt annan art och berövar man forskningen dess frihet, kommer den att förtvina.

Lärarrådet anser sig i detta sammanhang böra åberopa följande uttalande

i utredningen om det samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Rådet

bör icke i någon form få sig tilldelat rollen av överledning för det vetenskapliga

arbetet. Det fria initiativet får under inga förhållanden trängas tillbaka.

Vetenskapsmännen måste vara helt oförhindrade att var för sig söka sig fram

efter de riktlinjer, som synas dem riktiga och lämpliga. Rådets uppgifter måste

sålunda begränsas till att vara ett hjälpinstitut för forskningen och för

dem som i praktiken skola omsätta forskningens resultat.

Så som utredningens motivering utformats, kan lärarrådet icke finna annat

än att det är fråga örn inrättandet av något slags överstyrelse för forskningen

på jordbrukets område.

Det synes lärarrådet oriktigt, att det föreslagna rådets beslut i fråga om

fördelning av anslag ej skulle få överklagas, särskilt som rådet självt i viss

mån kommer att konkurrera med övriga anslagssökande örn anvisade medel.

Anslaget bör fördelas av Kungl. Maj :t.

Slutligen vill lärarrådet framhålla, att de beräknade kostnaderna för rådets

verksamhet icke stå i någon rimlig proportion till det anslagsbelopp, som enligt

förslaget skall utdelas av rådet.

Lärarrådet avstyrker därför det framlagda förslaget. Därest ett råd på

ifrågavarande område skall komma till stånd, erfordras enligt lärarrådets bestämda

uppfattning en förnyad utredning, varvid bör tagas under övervägande

antingen inrättande av ett råd av den beskaffenhet, som föreslagits av

professorerna Flodkvist och Lundegårdh, eller inrättandet av ett råd anknutet

till lantbruksakademien.

Inom lärarrådet har högskolans rektor, professorn R. Nilsson i ett särskilt

yttrande framhållit bland annat följande. Han hade såsom ledamot av utredningen

vid olika tillfällen framfört uppfattningar, vilka icke delats av utredningens

majoritet, men hade likväl icke ansett dessa skillnader i uppfattning vara

av så allvarlig art, att de tvingat honom att reservera sig mot utredningsmajoritetens

förslag. Han visste emellertid med bestämdhet att tanken att genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

25

inrättandet av forskningsrådet skapa någon överstyrelse för de olika forskningsorganen

inom jordbruksforskningen varit utredningen helt främmande.

Beträffande den kontroll som rådet skulle utöva över användningen av anvisade

medel, hade utredningen därmed avsett kontroll över sådana medel,

som av rådet ställts till vissa forskares förfogande för särskilda undersökningar.

Däremot skulle rådet icke yttra sig över de olika forskningsorganens anslagsäskanden.

Då emellertid icke endast lärarrådet utan även andra remissinstanser

funnit skäl föreligga att rikta allvarliga anmärkningar mot det i betänkandet

framlagda förslaget hade tydligen i betänkandet olyckliga formuleringar

kommit till användning, varigenom utredningens uppfattning blivit

felaktigt eller i varje fall oklart återgiven.

Veterinärhögskolans lärarkollegium har anfört följande.

Särskilt i vad utredningen uttalat om behovet av en bättre samorganisation

av forskningen till erhållande av största och bästa resultat av de vetenskapliga

arbetena och av de på dessas bedrivande nedlagda penningmedlen samt

örn behovet av större anslag av statsverket för forskningen inom jordbrukets

och med detta närstående områden vill kollegiet i princip på det livligaste

instämma, likaså uti den därav dragna slutsatsen, att det föreligger behov av

inrättande av ett forskningsråd som ett statens organ för handhavande av hithörande

frågor. Däremot har kollegiet icke blivit av den förebragta utredningen

övertygat, att för detta ändamål en fullt fristående institution bör tillskapas,

utan anser kollegiet, att ändamålet lika väl och med mindre kostnader

för statsverket kan ernås genom en viss utbyggnad av lantbruksakademiens

organisation.

Under hela den tid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

var en självständig, ej vid lantbrukshögskolan bunden institution,

sorterade den — ehuru med egen styrelse — under lantbruksakademien, vilken

sålunda då i realiteten hade förtroendet att utöva högsta ledningen av den

i statens regi bedrivna jordbruksforskningen. Kollegiet veterlig! har ingenting

förekommit, som diskvalificerat akademien för en sådan eller därmed likartad

uppgift. Akademien har, såväl före som efter centralanstaltens förflyttning,

med de begränsningar som föranletts av gällande stadgar, disponibla

arbetskrafter och till förfogande stående penningmedel efter bästa förmåga

verkat för just de ändamål, det föreslagna jordbruksrådet är avsett att tillgodose.

Kollegiet kan icke se något hinder för att inom akademien bildas ett jordbrukets

forskningsråd av tillräckligt många medlemmar för sakkunnig prövning

och annan handläggning av alla sådana frågor, som kommitterade velat

hänföra till det föreslagna självständiga forskningsrådet. Med en sådan anordning

skulle en avsevärd besparing i administrationskostnader för forskningsrådet

i förhållande till vad kommitterade föreslagit vara möjlig.

Inom kollegiet har skiljaktig mening uttalats av professorerna Palmgren,

Garlström och Lagerlöf, vilka förklarat sig visserligen icke ha något att

erinra mot all en intimare samarbetsform än den de sakkunniga föreslagit

på ena eller andra sältet skapades mellan elt självständigt forskningsråd och

lantbruksakademien men likväl ansett det olämpligt, alt rådet inkluderades

i lantbruksakademien eller någon av dess avdelningar, varav konsekvensen

med allt skäl kunde befaras bliva, alt rådet åtminstone delvis icke linge

ändamålsenlig sammansättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ls proposition nr 62.

Lantbruksakademien, som funnit att det tilltänkta rådets arbetsuppgifter

redan fylldes eller kunde fyllas av akademien eller ock vore av sådan art,

att de enligt akademiens mening icke borde komma i fråga, har yttrat bland

annat följande.

Skulle det föreslagna organet upprättas inom eller i anslutning till lantbruksakademien,

behövde väl detta icke medföra hinder för att statsanslag

utginge för arvoden till ett visst antal ledamöter, resekostnader, ersättning åt

särskilda sakkunniga samt erforderlig förstärkning av lantbruksakademiens

kansli. Beträffande vidare utväljandet av nämnda ledamöter kan detta i

icke mindre grad ske med hänsyn till vederbörandes speciella lämplighet för

uppdraget vid en anslutning ‘ till akademien, än örn ett fristående organ

skulle upprättas.

Genom den utdelning av forskningsunderstöd, som sker från akademien,

kan denna i detta avseende redan sägas arbeta som ett forskningsråd. Under

de senaste fyra aren har enligt akademiens beslut till jordbruksforskningens

förfogande ställts ett belopp på tillhopa 148 500 kronor eller per år i medeltal

37 125 kronor. Antalet under ifrågavarande år i genomsnitt årligen understödda

forskare utgör cirka 20. Det torde icke råda tvivel om, att en anknytning

under lämpliga former av föreslagen verksamhet avseende utdelning

av forskningsunderstöd till motsvarande verksamhet inom akademien

skulle vara till gagn för den samfällda forskningen. Genom en dylik anslutning

till akademien skulle också lösandet av uppgiften alt följa understödd

forskning, varåt akademien givetvis ägnar ett icke obetydligt arbete, i hög grad

gynnäs. Akademien utgör genom sina sammankomster, avdelnings- och kommittésammanträden

ett naturligt forum för tankeutbyte, dryftande av nya

uppslag samt överenskommelser om samverkan i olika avseenden mellan

forskare. Verksamheten inom akademien befordrar också kontakten mellan

forskning och praktik och torde dessutom på ett värdefullt sätt möjliggöra

beaktandet av olika trakters skilda behov. Den direkta anknytningen mellan

den föreslagna verksamheten och akademiens tidskrifter är vidare av betvdelse.

Beaktas bör att akademien vid sidan av sin tidigare tidskrift från och

med 1945 utgiver en ny rent vetenskaplig tidskrift för internationell vetenskaplig

publik. Det föreslagna organet skulle vidare draga en icke obetydlig

nytta av den kontakt, som akademien uppehåller med olika forskningsinstitutioner

inom landet, ävensom av akademiens förbindelser utomlands.

Slutligen skulle beträffande litteraturtjänst och följandet av den teoretiska

och praktiska utvecklingen inom jordbruket ett onödigt och icke önskvärt

dubbelarbete undvikas genom en anslutning till akademien. Till ifrågavarande

verksamhets förfogande skulle sålunda genom en anslutning av denna till

lantbruksakademien omedelbart ställas en stor fond av erfarenhet på detta

speciella område, och för ändamålet särskilt lämpade hjälpmedel inom akademien

kunde direkt och i full utsträckning utnyttjas. Samtidigt som verksamheten

skulle öka i effektivitet, torde den icke oväsentligt kunna förbilligas.

Akademien kan följaktligen på intet sätt finna det motiverat, att det

tillämnade _ forskningsrådet upprättas såsom en fristående, direkt under

Kungl. Mart lydande institution. Det synes akademien vara bättre att utveckla

de organ, som redan finnas, än att skapa nya sådana för i stort sett

samma ändamål som avses med redan förefintliga organ. Skulle ytterligare

medel ställas till akademiens förfogande för att stöd ia forskningen, komme

akademien, som har kontakt med alla grenar av jordbruksforskningen, men.

det må betonas, icke driver forskning i egen regi, att få större möjlighet

att fylla denna uppgift än något annat organ. Då sålunda starka skäl tala

för den föreslagna verksamhetens anslutning till akademien, torde det vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

27

anledning att något närmare undersöka, under vilka former en sådan anslutning

skulle kunna ske. Härför kunna följande huvudalternativ tänkas.

1. Akademien får uppdraget att fungera som centralorgan för jordbruksforskningen

och i enlighet med Kungl. Maj :ts direktiv beträffande uppgiftens

omfattning själv besluta om densammas lösande.

2. Akademien får uppdraget att utse en kommitté eller ett råd, som skall

fungera som centralorgan för forskningen. Till detta delegeras ärenden rörande

ifrågavarande verksamhet med full beslutanderätt för rådet inom ramen

av dess befogenhet, vilken närmare regleras genom bestämmelser av

Kungl. Maj:t.

Akademien vill för sin del förorda en lösning i nära anslutning till alternativ

2. Härvid kunde tänkas, att det inom akademien fungerande forskningsrådet

bleve sammansatt av dels ledamöter, som valdes av akademien,

samt dels ett antal av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har framhållit

följande.

Styrelsen är ej övertygad om, att inrättandet av ett särskilt forskningsråd

är den rätta vägen för stödjandet av den vetenskapliga odlingen i vårt land.

I stället böra redan förefintliga vetenskapliga institutioner, universitet, högskolor

och andra inrättningar befordras i sin existens genom bättre arbetsmöjligheter.

De i betänkandet anförda arbetsuppgifterna för ett forskningsråd

på jordbrukets område kunna med fördel uppdragas åt lantbruksakademien.

Styrelsen vill även förorda, att uppgifterna rörande forskningsrådets

ställning som övervakande organ för jordbruksforskningen måtte revideras.

Styrelsen för Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som funnit det ytterst

tveksamt huruvida rådsverksamhet för jordbruksforskningens del är önskvärd

och påkallad har ansett något nytt centralorgan icke erforderligt utan

uttalat sig för en komplettring av lantbruksakademiens kapacitet och resurser

för handhavande av uppgifter, som böra tillkomma ett forskningsråd.

Styrelsen har vidare yttrat bland annat.

Förbättrat samarbete och bättre kontakt mellan olika forskningsorgan —

där det skulle brista i sådant avseende — är givetvis ett önskemål. Men för

sådant ändamål torde inrättande av ett nytt statligt centralorgan för jordbruksforskningen

knappast vara erforderligt. Lantbruksakademien och lantbrukshögskolan

synas vara lämpliga målsmän härför. Utredningen syftar

emellertid långt vidare då den talar om samordnande verksamhet. Härmed

avser nämligen utredningen — såsom kommentarerna giva vid handen — en

övervakande och dirigerande verksamhet av ganska obegränsad innebörd. Vi

bålla före, att en sådan anordning — hur välment den av utredningen än

må vara tänkt — skulle innebära ett högst olyckligt ingrepp i den vetenskapliga

forskningen, som icke under några omständigheter får ställas under

sådant målsmanskap som här ifrågasättes. Det är att befara, alt om en dylik

anordning genomfördes, forskningen i stället för alt vinna i effektivitet —

vilket anges som syftemålet — i stället skulle kunna förlora i kvalitet och

uppvisa sämre resultat, i synnerhet på längre sikt. Särskilt bar i detta sammanhang

framhållits, att onödigt dubbelarbete skulle undvikas. Enligt vår

bestämda mening har man bär att göra med ett slagord, som visserligen

klingar rätt bestickande, men som vid närmare granskning icke bar något

verklighetsunderlag, då det gäller den vetenskapliga verksamhet varom här

är fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 62-

Dubbelarbete — eller rättare sagt parallellarbete — kan utgöra den avgörande

förutsättningen för att det eftersträvade målet överhuvud skall kunna

uppnås. Den ene forskaren lyckas, där den andre misslyckas eller i varje

fall når ett betydligt sämre resultat. På förhand kan man givetvis icke förutse

vilken av forskarna skall uppnå målet. Ett praktiskt exempel härpå lämnar

vår veteförädling, som av Weibullsholm och Svalöv bedrivits med väsentligen

samma mål. Det torde ej kunna förnekas, att, örn veteförädling

endast bedrivits av Svalöv, mycket stora värden gått förlorade för det svenska

jordbruket. Med det sagda avse vi givetvis icke, att det skulle vara likgiltigt

hur man fördelar forskningen och de medel som härutinnan stå till buds.

Det skulle kunna tänkas, rent teoretiskt, att ett oproportionellt stort antal

forskare komme att syssla med samma uppgift, men i praktiken torde man

ej behöva räkna med något sådant. Av det anförda torde framgå, att vi icke

kunna förorda den samordnande verksamhet, som forskningsrådet skulle

utöva. Vår grunduppfattning är alltså, att forskningen skall vara fri — värdet

av de resultat vartill den kommer skall däremot vara underkastat en opartisk,

effektiv försöksverksamhets dom.

Liknande synpunkter lia framförts av förvaltningsutskottet hos Uppsala

läns hushållningssällskap.

Ingenjörsvetenskapsakademien har yttrat följande.

Det vill synas som om de uppgifter utredningen anser böra påläggas det

föreslagna forskningsrådet på jordbrukets område, äro av betydligt större

omfattning än vad som kommer i fråga i avseende på det tekniska forskningsrådet.

Man måste fråga sig om ett på föreslaget sätt sammansatt arbetsorgan

kan mäkta fylla sådana uppgifter. Ledamöterna i rådet förutsättas

vara framstående män inom sina respektive arbetsområden, följaktligen mycket

upptagna. Härav följer att de icke kunna beräknas utföra utredningsarbete

av större omfång. I regel torde de icke hinna med mera än att vid

sammanträden avgiva sitt sakkunniga omdöme och råd. Ej heller ordföranden

kan tänkas ägna allt för mycket arbete åt ärendenas behandling mellan

rådets sammanträden. Rådets huvuduppgift torde i praktiken bliva att främja

forskningen, knappast att vaka över att denna över vitt skilda områden

spridda forskning blir komplett. Rådet bör visserligen kunna taga initiativ

till åstadkommande av viss forskning, men därvid torde det böra hänvända

sig till lämpligt forskningsorgan att taga upp saken och komma med förslag.

Inrättandet av forskningsråd av den typ, som inaugurerats i och med det

tekniska forskningsrådet torde vara att betrakta såsom ett administrativt

experiment. Med den »lätta konstruktion» som karakteriserar detta slags statsorgan

har man avsett att åt Kungl. Majit bereda tillgång till sakkunnig rådgivning

särskilt i fråga om användningen av statens anslagsmedel för forskning.

Men innan man går att pålägga ett sådant råd uppgifter av mera exekutiv

karaktär torde det vara skäl att först avvakta någon tids erfarenhet

av institutionens funktionerande. Vill man realisera ett så pass tungt program

som att skapa ett verkligt ledande organ på jordbruksforskningens område,

kan man kanske bliva tvungen att använda en »tyngre» typ av statligt organ

än det nu föreslagna.

Akademien får för sin del tillstyrka inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets

område i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag

men med viss begränsning av omfattningen i dess uppgift. Denna kunde formuleras

så att forskningsrådet har till uppgift att följa utvecklingen på jordbrakets

och angränsande områden och hålla kontakt med den forskning,

som därinom bedrives, samt stödja och främja sådan forskning som är erforderlig

för jordbruksnäringens fortsatta framåtskridande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

29

Till vad sålunda föreslagits har statens tekniska forskningsråd anslutit sig.

För inrättande av ett centralorgan för jordbruksforskningen inom eller i

anslutning till lantbruksakademien ha vidare uttalat sig domänstyrelsen, förvaltningsutskotten

lios Stockholms läns och stads, Jönköpings, Gotlands,

Blekinge, Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens luns samt Kalmar

läns södra hushållningssällskap, statens växt sky dd sanstalt, statens veterinärmedicinska

anstalt, statens centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt samt Sveriges lantbruksförbund.

Sveriges utsädesförening har yttrat bland annat följande.

Föreningen ansluter sig till uppfattningen, att jordbrukets forskningsorganisation

kräver en översyn. Samtidigt må emellertid framhållas vikten av

att denna översyn ej leder till långt gående centraliseringsåtgärder, vilka

sannolikt snarare skulle minska än öka forskningens effektivitet. Av samma

skäl synes det också angeläget, att det blivande forskningsrådets befogenhet

begränsas till att framlägga förslag till i nämnda avseende lämpliga

åtgärder. Föreningen vill livligt förorda, att det föreslagna rådet kommer till

stånd. De angivna skälen för att rådet icke anslules till någon förut förefintlig

institution, närmast lantbruksakademien, utan blir en fristående statlig

organisation, synas övertygande.

Rådets uppgift att avgiva yttrande rörande organisationen av forskningsverksamhet

på jordbrukets område och i frågor rörande statsanslag och statsbidrag

till sådan verksamhet måste starkt begränsas. I motsatt fall skulle

rådet tendera att bliva ett ämbetsverk vid sidan örn lantbruksstyrelsen. Forskningsrådets

främsta uppgift måste bliva att stödja nya initiativ inom jordbruksforskningen.

Den granskande uppgift, som enligt utredningsmännen

även bör tillkomma rådet, bör komma i andra hand, då den alltför lätt kan

leda till sådana slitningar, som närmast skulle motverka syftet med rådets

inrättande. Vad beträffar den direkta kontrollen över användningen av utdelade

anslag synes denna välbefogad, då anslagen utgå till enskilda personer

och företag. Utsädesföreningen förutsätter emellertid, att örn anslaget tilldelas

den hel- eller halvslatliga institution inom landet, som kan anses besitta

den främsta sakkunskapen på området, någon kontrollant eller kurator

från annan institution icke tillsättes.

Jordbrukstekniska föreningen har som sin mening uttalat, bland annat, att

det föreslagna forskningsrådet skulle få en viktig uppgift i att medverka till

ökad samverkan i forskningen samt funnit rådets organisation och arbetssätt

ändamålsenliga. Emellertid har föreningen uttalat farhågor för att enskilda

personers och institutioners arbetsglädje och initiativkraft komme att bliva

lidande, örn de bleve bundna av i detalj gående granskning från forskningsrådets

sida.

Svenska lantarbetsgivareföreningen har yttrat, bland annat, följande.

Forskningsrådet får i sin hand påtryckningsmedel mot den forskare eller

den forskningsanstalt, som icke är sysselsatt med enligt rådets mening lämpliga

och nyttiga forskningar. Visserligen skulle enligt förslaget rådet endast

få till uppgift att kontrollera vissa mindre statsbidrags användning, men man

kan ej helt bortse från risken att rådet efter hand tillägnar sig det huvudsakliga

inflytandet på utgivandet av sådana medel, som staten ställer till forskningens

förfogande. 1 egenskap av remissinstans kommer rådet nämligen att

kunna öva sådan påverkan på medelsfördelningen i stort att dess ställning

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

nära nog skulle kunna jämställas med en beslutande myndighets. Häri ligger

en fara. Det kan begäras av rådet att dess arbete fullgöres med takt och urskilning,

men det kan icke begäras av rådet, att dess medlemmar skola veta,

vilken forskare, som i det långa loppet kommer att betyda mest. Faran är

därför att en forskare, som sysselsätter sig med grundforskning efter nya och

därför icke allmänt godtagna linjer, skall av rådet bedömas som en forskare,

vilken svävar ut i det blå, med därav följande ekonomiska konsekvenser för

ifrågavarande forskare. Såsom utredningen påpekat kan i fråga om jordbruksforskningen

grund- och målforskning ej åtskiljas. Den, som huvudsakligen

ägnar sig åt målforskning, plägar ofta framstå som den nyttigaste, under

det att den, som i stället ägnar sig huvudsakligen åt grundforskning, vanligen

anses äga mindre betydelse för den praktiska utvecklingen. Det måste

stöta på oöverstigliga svårigheter för ett forskningsråd att rätt värdesätta

olika forskares arbete och försvara sin inställning gentemot det praktiska

livets män.

Föreningen vill tillstyrka förslaget, i vad detta avser tillskapandet av ett

rådgivande och samordnande organ, medan föreningen däremot i vad förslaget

avser att skänka rådet kontrollerande befogenhet anser att man bör

gå fram med större försiktighet än som utredningens förslag innebär.

I fråga örn forskningsrådets verksamhetsområde innehålla

yttrandena i huvudsak följande.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt

huruvida en statens lagringsforskningskommitté kan anses erforderlig, om ett

jordbrukets forskningsråd inrättas. Enligt utskottets mening syntes lagringsforskningskommitténs

uppgifter kunna fullgöras av jordbrukets forskningsråd

och statens tekniska forskningsråd i samarbete.

Ett uttalande i samma riktning har gjorts av Riksförbundet landsbygdens

folk.

Tekniska högskolans lärarkollegium har föreslagit, att forskningsrådets intresseområde

utvidgas till att inbegripa även fastighetstekniken och att i rådet

beredes plats även för denna forskningsgren.

Svenska vall- och mosskulturföreningen har likaledes — under framhållande

att forskningsverksamheten på fastighetsbildningens område vore en

mycket angelägen uppgift, som hittills varit föga tillgodosedd i vårt land —

ifrågasatt att anknyta denna forskning till forskningsrådet.

Beträffande forskningsrådets storlek och sammansättning

har från några håll uttalats annan mening än den som kommit till uttryck i

betänkandet.

Ingenjörsvetenskapsakademien, som ifrågasatt örn icke det föreslagna rådet

bleve väl stort och dess arbete tungrott, har uttalat följande.

Hur stor kretsen än göres, kunna specialister från alla berörda områden

ändå ej rymmas därinom, och man måste alltid räkna med att rådet för

olika ärendens utredning anlitar eller tillkallar särskilda sakkunniga. Sådana

stå i rikt mått till buds inom lantbruksakademiens krets, med vilken institution

rådet bör ha intimt samarbete. Det väsentliga torde därför vara att

i jordbrukets forskningsråd skapa ett lättrörligt, beslutkraftigt organ, vars ledamöter

äga god överblick, sunt omdöme och öppet sinne för nyheter och framsteg

på skilda områden. Antalet ledamöter kan då lämpligen begränsas till

7 å 8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

31

Uttalanden i samma riktning ha gjorts av Uppsala, Östergötlands och

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, statens lantbrukskemiska

kontrollanstalt, statens tekniska forskningsråd och jordbrukstekniska

föreningen.

Å andra sidan ha önskemål uttalats, att i rådet berudes plats för representanter

för ytterligare vissa myndigheter och forskningsgrenar. Uppfattningen

att lantbruksstyrelsen bör vara representerad har uttalats förutom av styrelsen

själv jämväl av Kristianstads och Västernorrlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Den agronomiska hydrotekniken bör enligt uttalande

av Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott vara företrädd.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit,

att även lantbrukshögskolan skall vara företrädd. Medicinsk och hygienisk

sakkunskap bör bliva representerad i rådet enligt uttalande av statens

institut för folkhälsan. Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader

har framhållit vikten av att även byggnadsforskningen blir företrädd. Vidare

har insättandet i rådet av flera representanter för del praktiska jordbruket

påyrkats av Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges

lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk. Lantbrukshögskolans

lärarråd har förklarat sig icke kunna godtaga förslaget om rådets

sammansättning, enär någon garanti icke funnes för att de institutioner, som

bedriva forskning på jordbrukets område, bleve representerade på ett tillfredsställande

sätt.

Förslaget rörande lagringsforskningens ordnande.

Det förslag, som av utredningen rörande den tekniskt vetenskapliga forskningens

ordnande avgivits örn inrättande av en statens lagringsforskningskommitté,

innebär i huvudsak följande. Av Kungl. Majit skall tillsättas en

kommitté, benämnd lagringsforskningskommittén, med uppgift dels att samordna

och systematisera den forskning rörande lagring av livsmedel och

andra jordbruksprodukter, som redan bedrives, och dels att organisera och

med anlitande av befintliga forskningsorgan bedriva därutöver erforderlig

forskning på området. Kommittén föreslås skola bestå av en ordförande och

14 andra ledamöter. Kostnaderna för kommitténs verksamhet ha beräknats

till 30 000 kronor årligen. Därjämte har föreslagits att ett reservationsanslag

av 100 000 kronor skulle ställas till förfogande för den av kommittén bedrivna

forskningsverksamheten.

Utredningen, som till en början i sitt betänkande upptagit till övervägande

frågan om möjlighet nu förelåge att fristående lösa problemet om lagringsforskningens

organisation, har därom uttalat, att utredningen ansett sig

kunna framföra sitt förslag utan att avvakta vare sig färdigställande av förslaget

till ett institut för konserveringsforskning i Göteborg eller det ävenledes

på utredningsstadiet varande förslaget till ett institut för annan livsmedelsforskning

vid tekniska högskolan i Stockholm. En fristående lösning

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

har ansetts påkallad av att lagringsforskning borde igångsättas snarast möjligt

och kunde bedrivas i betydande omfattning med tillhjälp av redan befintliga

resurser.

I motiveringen till sina förslag har utredningen därefter behandlat de

forskningsuppgifter som föreligga beträffande lagring av livsmedel och

råvaror. I detta hänseende har utredningen åberopat ett flertal promemorior

rörande de skilda forskningsområdena, vilka promemorior utarbetats av de

särskilda sakkunniga eller utomstående fackmän. I dessa promemorior har

närmare redogjorts för de forskningsuppgifter, som äro för handen i fråga

örn lagringen av spannmål, mejeri- och slakteriprodukter, ägg, fisk, frukt,

köksväxter och rotfrukter m. m. ävensom beträffande emballering av hermetiskt

konserverade livsmedel.

Utredningen har beträffande behovet av ökad forskningsverksamhet

framhållit i huvudsak följande.

Rådande förhållanden, som föranlett extraordinära statliga och enskilda

åtgärder för lagring av livsmedel, giva de mest uppenbara bevis för att god

kunskap örn säkra metoder för lagring av alla slag av livsmedel är av synnerligen

stor betydelse både för det allmänna och den enskilde. Livsmedelskommissionen

har också i ett av kommissionen avgivet yttrande framhållit

att inom kommissionen verkställda preliminära beräkningar utvisade att

kostnaderna under år 1941 för värdeminskning och svinn å de med statligt

stöd lagrade smör-, kött- och fläskpartierna sannolikt överstigit en miljon

kronor. Kommissionen vore medveten örn att de metoder för lagring i fryshus,

som nu tillämpades inom landet, icke vore fullt tillfredsställande. I

vissa fall hade livsmedelskommissionen genom att låta tjänstemän hos kommissionen

eller andra personer utomlands undersöka olika lagringsmetoder

lyckats tillgodogöra sig erfarenheter på området. I regel vore man dock i de

flesta länder obenägen att lämna upplysningar angående här ifrågavarande

förhållanden.

Enligt utredningens uppfattning är det dock ej endast under krisförhållanden,

som lagringsfrågan är av betydelse. Jordbruksproduktionens starkt

säsongbetonade karaktär gör lagringsproblemet till en fråga av stor vikt

även under normala tider. Det har under sammanträdena med de sakkunniga

omvittnats, att för närvarande mycket stora lagringsförluster uppstå

vid lagring av potatis och andra rotfrukter, äpplen och liknande, förluster

som kunna räknas i miljoner kronor per år. För lantbrukets och trädgårdsodlingens

del vore det ett mycket viktigt spörsmål att lösa frågan om lagring

av vattenhaltiga produkter. Det har framhållits, att det både för producenten

och konsumenten vöre eftersträvansvärt att frigöra sig från konservering

och i stället söka lagra livsmedel i friskt tillstånd.

Utredningen har i fråga om lagringsforskningens organisation

uttalat den uppfattningen, att lagringsforskningen tillhör så många

skiftande och olikartade områden, att forskningen icke lämpligen bör, åtminstone

för närvarande, sammanföras i ett institut. Detta syntes utredningen

vara dess viktigare som åtskilliga forskningsmöjligheter redan funnes

på olika håll och dessa i första hand borde utnyttjas samt eventuellt kompletteras.

Ett ytterligare skäl härför vore det förhållandet, att försöksverksamheten

på detta område i betydande utsträckning borde utföras i stor skala,

exempelvis genom undersökningar av pågående lagring i större lagerhus.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 62.

33

För sådana undersökningar erfordrades främst ett samarbetsorgan. Utredningen

har därför ansett att en särskild kommitté borde tillsättas för att

verka såsom ett sådant organ.

Utredningen har i fråga om la g ringsforsknings kommitténs

arbetsuppgifter gjort följande uttalande.

I sammanfattad form skulle kommitténs arbetsuppgifter vara att följa och

främja forskningen beträffande jordbrukets och fiskets livsmedels- och råvarulagring,

söka ordna god samverkan med och mellan olika intressenter i

forskningsverksamheten samt åvägabringa systematisering av denna verksamhet,

att taga initiativ till och låta verkställa undersökningar rörande lagringsproblem

och därvid i mån av behov hos vederbörande myndighet göra

framställningar örn statsanslag eller statsbidrag, att på lagringsforskningens

område föranstalta örn systematiskt samlande och bearbetande av kunskapsmaterial

samt vidtaga erforderliga åtgärder för materialets bekantgörande och

nyttiggörande. I begreppet lagring inlägges såväl själva det lagringstekniska

förfarandet som också konstruktion av byggnader och utrustning för lagring.

Kommitténs närmaste uppgift skulle bliva att göra en ingående inventering

av den forskning och de andra undersökningar, som för närvarande försiggå

beträffande lagring i första hand inom landet, men såvitt möjligt även i utlandet.

Samtidigt måste kommittén skaffa sig upplysning om de resurser för

forskning på ifrågavarande område inom landet, vilka för närvarande finnas.

Sedan kommittén sålunda skaffat sig överblick över läget bör program

uppgöras över de uppgifter, som anses viktigast och närmast böra angripas.

Det är ej meningen, att kommittén — åtminstone ej tillsvidare —- skall arbeta

med egna, i kommitténs tjänst anställda forskare utan skola forskningsuppgifterna

dirigeras till redan befintliga forskningsinstitutioner (laboratorier)

eller till enskilda forskare.

Vid sidan av denna forskning enligt av kommittén uppgjort program bör

också — i den mån medel stå till förfogande — anslag till lagringsforskning

kunna lämnas till forskare efter ansökan, som ingivits till kommittén och

där prövats.

Med hänsyn till läget på detta forskningsfält, som ännu är ganska obearbetat,

torde dock den största effekten uppnås vid forskning efter program,

uppgjort av kommittén.

En synnerligen viktig uppgift är därvid att uppgöra programmet för forskningsverksamheten,

dels kommitténs totalprogram för det närmaste året eller

åren, och dels delprogram för varje uppgift.

Totalprogrammets uppgörande måste tillkomma kommittén i dess helhet.

Delprogrammen fordra specialkunskaper och för deras uppgörande fordras

oftast specialister. Det lämpliga förfarandet vid uppgörande av ett delprogram

kan skifta. I enklaste fall kan det uppgöras av någon ledamot av kommittén,

i regel efter samråd med det organ eller den forskare, som närmast

skall lia hand örn uppgiften.

Mången gång kan det vara lämpligt att för viss fråga tillsätta ett forskningsutskott,

som ej endast upprättar programmet utan även sedan följer

forskningens eller undersökningens gång. Till ledamot i sådant utskott kunna

utses personer såväl inom som utanför lagringsforskningskommittén. Andra

alternativ beträffande ledningen av forskningsverksamheten äro också tänkbara.

Sedan delprogrammen utformats böra de fastställas av kommittén i dess

helhet. Mellan kommittén och den utförande forskaren eller forskningsorganet

bitr träffas avtal enligt uppgjorda normer.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 62.

.‘i

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Forskningens utförande och förlopp följas genom rapporter. Dessutom kan

det vara lämpligt att utse någon av kommitténs ledamöter eller ett utskott

att såsom kurator följa forskningens gång och programmets fullföljande.

Om forskningsverksamhet helt eller till stor del bekostas med andra medel

än statsmedel, torde det vara lämpligt att ett forskningsutskott tillsättes

med representanter för såväl kommittén för lagringsforskning som de utomstående

bidragsgivarna.

Beträffande ett forskningsutskotts respektive en kurators verksamhet bör

gälla, att denna bör inskränkas till att i samråd med forskaren eller det direkt

forskande organet draga upp riktlinjerna för arbetet inom en bestämd

ekonomisk ram samt i enlighet med det upprättade avtalet följa arbetets gång

dels genom de till sekreteraren ingivna rapporterna och dels genom direkt

kontakt med forskaren. Utskottet respektive kuratorn bör därvid ej ingripa

dirigerande, annat än då arbetsprogrammet behöver omläggas eller den ekonomiska

ramen blivit sprängd och fråga uppkommit om anskaffning av ytterligare

medel. Forskningsutskottet bör också medverka vid granskningen

och nyttiggörandet av resultaten.

Med forskare eller forskningsorgan, som på eget initiativ efter ansökan

driver forskning med stöd av kommittén för lagringsforskning, bör ävenledes

träffas avtal och verksamheten följas på analogt sätt genom arbetsutskottet

och sekreteraren eller genom särskilt utskott eller kurator.

Utredningen har vidare upprättat plan över arbetsuppgifternas

förd el ning på kommittén och dess arbetsorgan.

Vad angår sammansättningen av statens lagringsforskningskommitté

ha de särskilda sakkunniga utarbetat en promemoria

i denna fråga. I denna promemoria ha de sakkunniga uttalat, att kommittén

borde vara sammansatt av representanter dels för den vetenskapliga forskningen

och dels för det praktiska jordbruket och näringslivet. Beträffande

kommitténs sammansättning ha de sakkunniga vidare yttrat följande.

Den vetenskapliga delen av kommittén bör med hänsyn till kommitténs

arbetsuppgifter, vilka huvudsakligen torde komma att röra vetenskapliga

spörsmål, få en så allsidig sammansättning som möjligt. De produkter, som

äro föremål för lagring, härstamma huvudsakligen från jordbruket och dess

binäringar samt från fisket. Erfarenhetsmässigt vet man, att lagringsbetingelserna

för lantbrukets produkter ofta ha ett visst samband med de förhållanden,

under vilka dessa produkter producerats. Det synes lämpligt, att den

statliga institution, som närmast sysslar med grundforskning på lantbrukets

område samt med praktiska frågor rörande jordbrukets produktionsförhållanden,

blir representerad i kommittén. Lantbrukshögskolans styrelse bör

därför föreslå två ledamöter i kommittén, av vilka den ene representerar

grundforskning, och den andre praktisk försöksverksamhet.

Dessutom bör i kommittén ingå ett antal vetenskapligt utbildade personer,

som äro att betrakta som specialister på de olika jordbruksprodukternas

lagringsförhållanden. Vad först mejeri- och trädgårdsprodukter angår må

erinras örn att vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut finnas

statliga försöksanstalter för mejerinäringen och trädgårdsskötseln, nämligen

statens mejeriförsök och statens trädgårdsförsök. Till dessa två institutioner

äro knutna vetenskapsmän, som torde få betraktas som specialister på lagringsfrågor

rörande mejeri-, respektive trädgårdsprodukter. Styrelsen för

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut bör därför föreslå två ledamöter

av kommittén, av vilka den ene bör vara specialist på mejeriprodukternas

och den andre på trädgårdsprodukternas lagring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

35

I fråga om lagringen av cerealier eller produkter därav torde ingen statlig

motsvarighet finnas till de båda ovan nämnda institutionerna. Däremot finnes

en statsunderstödd institution — Sveriges utsädesförening i Svalöv —

inom vilken institution forskningsarbete bedrivits rörande lagring av icke

blott spannmål utan även mjöl och andra spannmålsprodukter. Det synes

lämpligt, att utsädesföreningens styrelse föreslår en ledamot i kommittén.

Inom landet finnes för närvarande endast ett fåtal institutioner, som syssla

med forskning rörande speciellt lagring av slaktprodukter. Av dessa torde i

första band Sveriges slakteriförbunds centrallaboratorium i Stockholm böra

bliva representerat, varför slakteriförbundets styrelse synes böra föreslå en

ledamot av kommittén.

Inom kommittén bör finnas en sakkunnig på fisklagringens område. Denne

torde böra föreslås av lantbruksstyrelsen, som inom sin fiskeribyrå förfogar

över erforderlig sakkunskap på området.

Det hade givetvis varit önskvärt, att specialister såväl på fryshuslagringens

som konservfabrikationens områden kunnat beredas plats i kommittén. De

sakkunniga, som förutsätta, att ett särskilt institut för konserveringsforskning

kommer till stånd, finna emellertid lämpligare, att det blivande institutets

styrelse beredes tillfälle att föreslå en ledamot av kommittén, varigenom behovet

av sakkunskap på här berörda områden sannolikt skulle komma att

bliva tillgodosett, samtidigt som nödig kontakt med det planerade institutet

skulle erhållas, utan att kommittén på grund härav behöver svälla ut alltför

mycket.

För erhållande av nödig kontakt mellan kommittén och statens tekniska

forskningsråd synes det av behovet påkallat att utöka kommittén med en representant,

föreslagen av detta forskningsråd. Däremot torde det icke vara

behövligt att utöka kommittén med en särskild representant för det planerade

jordbrukets forskningsråd, enär säkerligen en eller flera av kommitténs ledamöter

— under förutsättning att kommitténs sammansättning i huvudsak

kommer att överensstämma med den här föreslagna — i allt fall komma att

ingå jämväl i detta forskningsråd.

Kommitténs vetenskapliga del skulle sålunda komma att utgöras av följande

9 ledamöter, utsedda två ledamöter efter förslag av styrelsen för lantbrukshögskolan;

två efter förslag av styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejerioch

trädgårdsinstitut; en efter förslag av styrelsen för Sveriges utsädesförening;

en efter förslag av styrelsen för Sveriges slakteriförbund; en efter förslag

av lantbruksstyrelsen; en efter förslag av styrelsen för det planerade institutet

för konserveringsforskning; och en efter förslag av statens tekniska

forskningsråd.

Den praktiska delen av kommittén bör bestå av representanter för av kommitténs

verksamhet berörda näringsgrenar samt en ordförande. Det torde av

praktiska skäl icke låta sig göra att i kommittén insätta representanter för

konservindustriens och jordbruksnäringens alla grenar, ty i sådant fall skulle

kommittén komma att svälla ut alltför mycket. Tillfredsställande representation

för industrien och jordbruket synes dock kunna erhållas genom att en

var av de olika företagsgrupperna på detta område beredes tillfälle att föreslå

en representant. Såsom riksorganisation för producentkooperativ verksamhet

torde Sveriges lantbruksförbund kunna betraktas. Delias styrelse bör därför

föreslå en ledamot. Likaså bör Kooperativa förbundet i sin egenskap av riksorganisation

för den konsument-kooperativa konservindustrien genom sin styrelse

föreslå en representant. Slutligen bör Sveriges industriförbund såsom

riksorganisation för den enskilda industrien beredas samma möjlighet.

Då den statliga lagringsvcrksambeten, som pågått sedan år 1934, med åren

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

tagit en allt större omfattning — under år 1943 uppgick sålunda enbart den i

statens livsmedelskommissions regi i fryshus inlagrade myckenheten kött,

fläsk och smör till i runt tal 35 miljoner kilogram, representerande ett värde

av omkring 130 miljoner kronor — hade det givetvis varit önskvärt att det organ

som handhar denna verksamhet blivit representerat i kommittén, särskilt

som sådan verksamhet, såvitt nu kan bedömas, torde komma att bedrivas

även sedan normala förhållanden åter inträtt. Med hänsyn till angelägenheten

av att antalet ledamöter i kommittén i görligaste mån begränsas synes någon

speciell representant i detta fall dock icke böra ingå i kommittén.

Förutom här förut angivna ledamöter synes böra utses ytterligare en att i

egenskap av ordförande leda kommitténs arbete. Den praktiska delen av

kommittén skulle följaktligen komma att bestå av följande fyra ledamöter,

nämligen: ordföranden; en ledamot utsedd efter förslag av Sveriges lantbruksförbund;

en ledamot, utsedd efter förslag av Kooperativa förbundet;

samt en ledamot, utsedd efter förslag av Sveriges industriförbund.

Enligt vad utredningen anfört i sitt förslag har frågan om lagringsforskningskommitténs

sammansättning underställts utredningen rörande inrättandet

av ett jordbrukstekniskt forskningsråd, som därvid framhållit, att den

sakkunnige ledamoten rörande lagring av mejeriprodukter borde föreslås

av styrelsen för Svenska mejeriernas riksförening, och att Sveriges lantbruksförbund

borde berättigas att föreslå två ledamöter, varav minst en skulle vara

jordbrukare. Såsom motivering för denna ökning av den praktiska delen av

kommittén har anförts, att den enskilde jordbrukaren hade många lagringsproblem,

som måste tagas i beaktande av forskningen, och att det vore den enskilde

jordbrukaren, som skulle i sitt företag pröva och tillgodogöra en stor

del av forskningens resultat. Vidare har utredningen rörande inrättandet av

ett jordbrukstekniskt forskningsråd föreslagit, att kommitténs vetenskapliga

del utökades med ytterligare en ledamot, föreslagen av styrelsen för veterinärhögskolan.

Genom denne ledamot skulle styrelsen erhålla kontakt med forskningen

vid denna högskola, vilken i flera avseenden ägde samband med forskningen

angående lagring av animaliska livsmedel. Vid sistnämnda forskning

måste exempelvis hänsyn tagas till råvarans hygieniska egenskaper och undersökningar

behövde utföras angående olika lagringsmetoders inverkan på

resistensen hos patogena bakterier.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande har

för egen del förklarat sig godtaga det förslag till lagringsforskningskommitténs

sammansättning, som uppgjorts av de särskilda sakkunniga, med de

mindre ändringar, som förordats av utredningen rörande inrättandet av ett

jordbrukstekniskt forskningsråd. Kommittén borde således bestå av ordförande

samt 14 andra ledamöter. Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga

forskningens ordnande har vidare anfört i nu förevarande hänseende.

Det kan synas, som om kommittén på detta sätt bleve väl stor, men detta

har av de särskilda sakkunniga motiverats med betydelsen av en kontinuerlig

kontakt mellan representanter för olika berörda delfält av forskningsområdet.

Hela kommittén torde dock ej behöva i plenum behandla andra än vissa i det

följande angivna viktigare frågor. För befattningen med det administrativa

och verkställande arbetet samt därtill hörande löpande göromål kan lämp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

37

ligen utses ett arbetsutskott, bestående av ordföranden och tre ledamöter, varjämte

måste finnas en sekreterare med biträde. Arbetsutskottet bör äga befogenhet

att i förekommande fall till sina sammanträden inkalla en eller flera

av kommitténs övriga ledamöter.

Under förutsättning att ett jordbrukets forskningsråd kommer att inrättas,

blir det av vikt att en nära kontakt erhålles med detta forskningsråd. Detta

kan förslagsvis ordnas genom att samma person utses till ordförande både i

kommittén för lagringsforskning och i jordbrukets forskningsråd eller alternativt

genom att ordföranden i kommittén för lagringsforskning beredes plats

i forskningsrådets arbetsutskott.

Ledamöterna i kommittén böra förordnas av Kungl. Maj :t efter förslag av

de organ, som ovan angivits. Kungl. Maj :t kan därvid, örn så anses önskvärt,

begära förslag på flera, exempelvis tre, personer till varje ledamotsplats för

att ha ett större antal förslag att välja på. Ordföranden bör besitta ingående

kännedom om vårt lands livsmedelsförsörjning, god förståelse för forskningens

betydelse, initiativkraft och administrativ erfarenhet. Förordnandet för

ordföranden och övriga ledamöter bör avse viss tid, förslagsvis tre år.

Utredningen har rörande kostnaderna för en systematiserad

lagringsforskning uttalat följande.

Det torde förhålla sig så, att åtskilligt av det arbete, som erfordras för en

systematiserad lagringsforskning, kan med relativt små extrakostnader ske

vid redan befintliga vetenskapliga laboratorier eller institutioner. När det i

Göteborg planerade konserveringsforskningsinstitutet, vars inrättande förordas

av bland annat de särskilda sakkunniga för lagringsforskning, tillkommit,

får man i detta ett utmärkt instrument för genomarbetande av till

lagringsforskningen hörande detaljproblem.

Lagringsforskning synes därför kunna igångsättas och bedrivas för — i

jämförelse med de stora värden det här gäller — blygsamma kostnader, vilka

utgöras dels av kostnader för kommitténs administrativa och dirigerande

verksamhet, dels kostnader för forskningens utförande.

Kostnaderna för kommittén ha av de särskilda sakkunniga beräknats enligt

följande grunder.

Ledamöterna böra ha ett arvode av 20 kronor per sammanträde. Ordföranden,

som torde få ägna sig åt kommittén i ej ringa utsträckning, bör därutöver

tillerkännas ett årsarvode av 1 200 kronor och varje ledamot av arbetsutskottet

av samma skäl 600 kronor. För resor till sammanträden och i

kommitténs tjänst skulle till såväl ordföranden som ledamöterna utgå ersättning

enligt klass I B allmänna resereglementet. Grunderna för resekostnadsersättning

åt sekreteraren torde kunna bestämmas med hänsynstagande jämväl

till vederbörande befattningshavares tjänsteställning för hans verksamhet

i övrigt. Enligt dessa grunder beräknas kommitténs administrationskostnader

bliva:

Årsarvode till ordföranden ............................ kronor 1 200

Årsarvoden till arbetsutskottets övriga ledamöter ........ » 1 800

Dagarvoden och andra ersättningar till ledamöter ........ » 4 000

Arvode till sekreteraren ................................ » 6 000

Arvode till bokföringskunnigt kanslibiträde .............. » 4 800

Resekostnader för ledamöter och sekreterare .............. » 6 000

Lokalhyra ............................................ » 3 000

Expenser ............................................ » 3 200

Summa kronor 30 000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Kostnaderna för tillfälliga forskningsutskott, respektive kuratorer, varom

talats i det föregående, synas böra föras på nedannämnda forskningsanslag.

Kostnaderna för forskningsverksamheten skulle beträffande den av kommittén

dirigerade forskningen komma att bestå av erforderliga anslag till de

organ, som åtaga sig uppdrag med forskning, för materiel, arbetskraft, eventuellt

litteratur och andra extra anordningar. Kommittén bör även i begränsad

utsträckning kunna lämna bidrag till forskare, som komma med egna värdefulla

uppslag. Det är svårt att beräkna den erforderliga storleken av ett dylikt

anslag, men utredningen har efter övervägande av föreliggande omständigheter

ansett att ett reservationsanslag av 100 000 kronor borde ställas till disposition

under första året för att möjliggöra tillfredsställande av de mest

trängande forskningsbehoven.

I detta sammanhang har utredningen även framhållit, att det borde bestämmas

att beslut om statsbidrag till forskningsuppgift ej finge överklagas.

Såsom motivering härför har utredningen anfört att med hänsyn till erfarenheterna

ett överklagande kunde befaras ofta komma att ske och att den

osäkerhet, som därav skulle vållas, skulle bliva till stor olägenhet. Det syntes

även onödigt att betunga Kungl. Maj:t när så stor sakkunskap stöde bakom

beslutet.

Yttranden över förslaget rörande lagringsforskningens ordnande.

Förslaget rörande organiserandet och stödjandet av lagringsforskningen

har i de inkomna yttrandena vunnit allmän anslutning och i åtskilliga fall

blivit föremål för livlig tillstyrkan. Statskontoret har emellertid avstyrkt förslaget,

vilket bland annat uppfattats som ett led i en icke önskvärd uppspaltning

och klyvning av det vetenskapliga forskningsarbetet. Även Kooperativa

förbundet har i första hand ställt sig avvisande till förslaget om en

fristående lagringsforskningskommitté. Sålunda har förbundet framhållit,

att kostnaderna för kommitténs administration bleve alltför höga och att

ledningen av lagringsforskningen därför i stället lämpligen borde överlämnas

till någon redan befintlig statlig organisation. Förbundet har därjämte

påpekat vikten av god kontakt med forskningen i utlandet. Ett annat uttalande

i denna riktning har gjorts av professorn E. M. P. Widmark. I övrigt

ha i ett flertal yttranden framställts vissa önskemål med avseende på lagringsforskningskommitténs

sammansättning.

Tekniska högskolans lärarkollegium har åberopat ett av av delning skollegiet

för avdelningen för kemi och kemisk teknologi avgivet utlåtande, vari

anförts i huvudsak följande.

Avdelningskollegiet vill livligt tillstyrka inrättandet av den föreslagna lagringsforskningskommittén.

Genom undersökningar, som utförts av utredningen

rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande och av 1940

års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen, har visats nödvändigheten

av att forskningsresurserna på det livsmedelstekniska området.väsentligt

utbyggas. En dylik utbyggnad har därvid förutsatts ske även beträffande

de grundvetenskaper, på vilka nyssnämnda forskning främst bygger, nämligen

biokemien och mikrobiologien. Man torde kunna hävda, att den grundläggande,

industriellt betonade forskningen inom mikrobiologien, den tek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

39

niska biokemien och den allmänna livsmedelskemien lämpligen bör koncentreras

till tekniska högskolan. Högskolan skulle, därest förslaget om utbyggnad

av institutionerna för livsmedelskemi och teknisk biokemi enligt

avdelningskollegiets för kemi och kemisk teknologi förut framlagda förslag

förverkligas, få ett ändamålsenligt organ för denna forskning. Samtidigt ordnas

härigenom utbildning av forskare i de för livsmedelstekniken grundläggande

vetenskapsgrenarna. Dessa forskare kunna sedan specialisera sig på

olika problem inom den livsmedelstekniska forskningen. Exempelvis kan

specialutbildningen beträffande konserveringsproblem förläggas till det föreslagna

konserveringsinstitutet i Göteborg och beträffande en del andra livsmedelstekniska

specialproblem till någon av de ovan nämnda institutionerna

vid tekniska högskolan.

Den grundläggande, agronomiskt betonade forskningen rörande livsmedelsindustriens

råvarufrågor skulle lämpligen kunna förläggas till lantbrukshögskolan

samt till med denna högskola samarbetande institutioner.

Det planerade konserveringsinstitutet i Göteborg skulle komma att bearbeta

sådana tekniska specialfrågor och allmänna forskningsfrågor på livsmedelsområdet,

som sammanhänga med olika tekniska konserveringsmetoder.

Då samtliga forskningsinstitutioner, som ha att syssla med livsmedelstek - niska frågor, i sitt arbete måste komma i mer eller mindre direkt beröring

med problemet att lagra livsmedel, synes det synnerligen önskvärt, att forskningsarbetena

på det lagringstekniska området samordnas och systematiseras

genom inrättandet av en statens kommitté för lagringsforskning.

Med hänsyn till det forskningsarbete på det livsmedelskemiska området,

som redan bedrives vid tekniska högskolan och som troligen i väsentligt utökad

omfattning kommer att bedrivas därstädes i fortsättningen, samt då

forskningen på livsmedelslagringens område i avsevärd omfattning kommer

att stödja sig på grundforskning inom mikrobiologi och biokemi, vill avdelningskollegiet

föreslå, att kommittén för lagringsforskning utökas med en

ledamot, utsedd efter förslag av styrelsen för tekniska högskolan.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har anfört bland annat följande.

Styrelsen tillstyrker utredningens förslag, att utan avvaktande av förslaget

till organisation av livsmedelsforskningen inrättas en statens kommitté

för lagringsforskning samt att anslag till denna kommitté och till lagringsforskning

anvisas enligt utredningens förslag. Beträffande sammansättningen

av denna kommitté vill styrelsen hemställa att specialister på fryshuslagringens

och konservfabrika tionens områden beredas plats i kommittén.

Det framgår icke av utredningens betänkande, örn den beaktat det intresse

för lagringsforskning som har beröring med vårt lands export och import.

Vårt land importerar i fredstid betydande mängder frukt och grönsaker och

exporterar bär, mejeriprodukter, konserver m. m. Som följd härav förekommer

en mycket avsevärd lagring av livsmedel i landets hamnar. En dominerande

ställning i detta hänseende intages av Göteborgs hamn. Det är möjligt

att denna export kan ytterligare ökas i icke oväsentlig grad i framtiden.

Styrelsen vill därför ifrågasätta, örn icke siven en representant för hithörande

intressen borde ingå i kommittén. Denne ledamot borde enligt styrelsens

mening föreslås av Göteborgs hamnstyrelse.

Lantbruksstyrelsen, sorn förklarat sig svårligen finna en mera lämplig

form för främjande av forskning rörande lagring av jordbrukets och fiskets

produkter jin den utredningen föreslagit, har påyrkat att få utse även en

jordbruksrepresenlant i lagringsforskningskommittén i ändamål alt kunna

följa utvecklingen och resultaten av ifrågavarande forskningsverksamhet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl Maj:ts proposition nr 62.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har åberopat ett yttrande av lantbrukshögskolans

lärarråd, som funnit förslaget om åstadkommande av ett ordnat

och effektivt forskningsarbete för uppnående av förbättrade metoder för lagring

av livsmedel synnerligen väl motiverat och tillstyrkt åtgärder för dess

snara realiserande.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har understrukit

betydelsen av lagringsforskning på mejerihanteringens och trädgårdsodlingens,

enkannerligen fruktodlingens, område samt tillstyrkt förslaget.

Vid utlåtandet har fogats ett särskilt yttrande av professorn Widmark, som

framhållit i huvudsak följande.

Då det gäller lagringsforskning kan man på grund av undersökningsobjektens

skiftande natur ifrågasätta örn det överhuvud taget är lämpligt från

vetenskaplig och organisatorisk synpunkt att samordna undersökningar på

detta område. Lagring av spannmålsprodukter och lagring av smör, kött och

fisk har tekniskt föga mera gemensamt än vad som innefattas i begreppet

»lagring». Då man det oaktat söker samordna undersökningar på dessa tekniskt

och vetenskapligt så skiftande områden under ledning och överuppsyn

av en undersökningskommitté, så synes motiveringen härför vara skäligen

svag. Den tvingar a priori till en kommittésammansättning, bestående av de

mest skiftande tekniska experter. Detta tar sig uttryck i den föreslagna kommitténs

storlek, 14 ledamöter jämte ordförande. Man kan ej frigöra sig ifrån

tanken på den modebetonade tendensen att söka gruppera landets vetenskapliga

forskning under kontroll och direktion av centrala råd. För några år sedan

yttrade Lunds universitets dåvarande rektor, professorn Martin Nilsson,

följande bemärkningsvärda ord: »Staten kan reglera den vetenskapliga forskningen,

den kan gynna den, bereda den medel och existensmöjligheter, den

kan vårda den, men aldrig framkalla den. Man sammankallar icke en församling

av folkrepresentanter elier ens en kommitté för att lösa ett vetenskapligt

problem, ännu mindre för att finna nya vägar inom vetenskapen.

Det ia konstaterande är en så simpel truism, att den låter löjlig, men den utsäger

något som också kan formuleras så: vetenskapen kan aldrig socialiseras.

»

Utredningen ger intryck av att utredningsmännen icke i tillräcklig grad behärska

den vetenskapliga litteraturen på de områden som de ha haft att uttala

sig om. Vad som redan internationellt har gjorts härvidlag är så omfattande,

att man skulle önska, att i stället för att anslå betydande medel till

ett kommittéarbete, dessa medel användas för utarbetandet av en framställning

av vad som redan gjorts på lagringens och konserveringens område, en

omfattande handbok av internationell standard. Sedan en sådan sammanställning

genomförts, skulle det utan tvivel visa sig, att många av de problem,

som i sakkunnigutlåtandena framställts, redan äro lösta. I vissa fall

måste man dock taga hänsyn till, att landets speciella förhållanden fordra

särskilda åtgärder i lagringshänseende.

Det torde ej vara lämpligt att den medicinska sakkunskapen helt och

hållet saknas i en lagringsforskningskommitté. Som förslaget nu föreligger,

finnes ej sakkunskap i näringsfysiologi, hygien, farmakologi, toxikologi och

human bakteriolog!. Frågor på dessa områden torde komma att beröras på

snart sagt varje sammanträde. Därför måste medicinsk sakkunskap med nödvändighet

beredas plats i kommittén, eventuellt genom en representant från

statens institut för folkhälsan och eventuellt med uteslutande av ledamot

med veterinärutbildning. En expert inom den humana medicinen är av större

betydelse än tillgången på en expert inom veterinärmedicinen. Självfallet är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 62.

41

intet att erinra emot inrättandet av en »statens kommitté för lagringsf önskning»,

men synes utredningen i ifrågavarande hänseende vara alltför ofullständig

och elementär.

Styrelsen för veterinärhögskolan har i likhet med högskolans lärarkollegium

tillstyrkt utredningens förslag samt understrukit vikten av att en av

högskolans styrelse föreslagen veterinär blir ledamot av kommittén. Såsom

skäl härför har framhållits att lagringen av kött i kyl- och fryshus samt

kontrollen över de animaliska födoämnena övervakas respektive utövas av

veterinärer.

Statens institut för folkhälsan har yttrat följande.

Ur de synpunkter institutet har att företräda måste det betraktas såsom

ytterst angeläget, att lagringsproblemen snarast bliva föremål för en rationellt

vetenskaplig bearbetning. Institutet delar helt utredningens uppfattning,^ att

forskningen på detta område på grund av problemens omfattande och mångskiftande

art svårligen kan sammanföras till ett enda forskningsinstitut utan

att densamma lämpligen bör ledas av en forskningskommitté med uppgift

dels att samordna och systematisera redan befintlig forskning på området,

dels att organisera därutöver erforderlig forskning.

Beträffande kommitténs sammansättning finner institutet emellertid, att

det kan ifrågasättas örn den näringsfysiologiska sakkunskapen kan anses

bliva tillfredsställande representerad i den föreslagna kommittén. Det är

självfallet av utomordentligt stor vikt, att de konserverings- och lagringsmetoder

som utarbetas ej må leda till avsevärda förstöringar av näringsfysiologiskt

viktiga beståndsdelar. Härmed åsyftas t. ex. att vid konservering och

lagring det biologiska värdet av i livsmedlen befintlig äggvita kan förminskas

eller att ingående vitaminer i avsevärd utsträckning kunna undergå förstöring.

Framför allt den senare möjligheten är att räkna med, och härvidlag

torde ständig vaksamhet och kontroll erfordras. Institutet vill uttryckligen

framhålla vikten av att kommittén får en sådan sammansättning, att den

näringsfysiologiska sakkunskapen blir fullt tillfredsställande företrädd.

Sveriges industriförbund har tillstyrkt förslaget örn inrättande av en lagringsforskningskommitté

och örn anslag till lagringsforskningen samt i övrigt

framfört följande synpunkter. Det kunde med hänsyn till omfattningen av

kommitténs arbete ifrågasättas örn icke sekreterartjänsten borde redan från

början inrättas som heltidstjänst. Den enskilda industrien syntes bliva alltför

svagt representerad i kommittén. Industriförbundet borde berättigas att föreslå

två ledamöter, varav den ene borde företräda sockerindustrien och den

andre övrig livsmedelsindustri. Det vöre lämpligt alt kommittén finge behandla

även frågor örn lagring av fodermedel, som framställts på industriell

väg.

Statens livsmedelskommission har tillstyrkt förslaget om inrättande av en

lagringsforskningskommitté men framfört en på vissa punkter avvikande mening

om dess sammansättning. Den specialist på mejeriprodukternas lagring,

som skulle ingå i kommittén, borde icke föreslås av Svenska mejeriernas

riksförening utan av Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, vartill

den statliga, vetenskapliga institution vore ansluten som handhade försöksväsendet

på mejeriområdet. Örn en representant för den hygieniska sakkun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

skapen vöre erforderlig, borde denne föreslås av statens institut för folkhälsan

och icke av veterinärhögskolan. Med hänsyn lill den betydande omfattningen

av den statliga livsmedelslagringen borde det organ, som handhade

denna lagring — f. n. statens livsmedelskommission och efter krigets slut

regleringsorganet för jordbrukets prisregleringar — vara representerat i kommittén.

Statens for stening skommitté för lantmannabyggnader har tillstyrkt utredningens

förslag men — eftersom begreppet lagring även innefattade det lagringstekniska

förfarandet, konstruktion av byggnader och utrustning för lagring

— förutsatt, att sådan byggnadsteknisk sakkunskap som ägde kännedom

om förhållandena beträffande lantmannabyggnader bleve representerad i

kommittén.

Kooperativa förbundet har yttrat bland annat följande.

Förbundet finner de beräknade kostnaderna för kommitténs administration

— i förhållande till de arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila kommittén

— höga, och vill därför föreslå, att ledningen för den nu ifrågasatta forskningen

överlämnas till någon redan befintlig statlig institution t. ex. ingenjörsvetenskapsakademien

eller lantbrukshögskolan.

Beträffande forskningens utförande torde, vid uppgörande av forskningsprogram,

de resultat som nåtts och de undersökningar som för närvarande

pågå i utlandet ^— i första hand Amerika — vara värda beaktande. Under

kriget har det på grund av rådande förhållanden, varit nödvändigt att inom

landet bedriva en del forskning, som under normala förhållanden icke varit

ekonomiskt försvarbara. Det skulle t. ex. säkerligen för vårt land ha varit

mycket fördelaktigare örn vi haft tillfälle att studera framställningen av

syntetiskt gummi i utlandet än att tvingas till den forskning som nu verkställts

inom landet och som ändå icke lämnat samma praktiska utbyte som

örn vi direkt fått kopiera de metoder som uppnåtts i andra länder. Det brukar

i regel visa sig, att det för svenska företag är mera ekonomiskt att från utlandet

inköpa patent eller införa tillverkningsmetoder, än att bedriva självständig

forskningsverksamhet. En forskare kan för övrigt i fråga om resultat

som praktiskt utvunnits i många fall icke vara obunden av gällande patent.

Efter kriget vinna vi säkert de bästa resultaten genom att hålla oss i god

kontakt med vad forskningen i utlandet åstadkommer. Det skulle säkerligen

i sådant syfte komma att visa sig bliva till stor nytta om högskoleutbildade

personer efter något års praktiskt arbete kunde ges tillfälle att fara ut och

se samt till och med arbeta inom företag eller vetenskapliga forskningsinstitutioner,

som syssla inom de verksamhetsområden vederbörande ägnat sig åt

före avresan. Av det belopp de sakkunniga föreslå, bör därför större delen användas

till att bekosta sådana studier i utlandet. Forskningsanslag inom

Sverige borde endast ifrågakomma när det kunde påvisas att det fanns särskilda

förutsättningar för att ett unikl resultat skulle kunna nås. Förbundet

föreslår därför i första hand, att Kungl. Maj :t måtte lämna uppdrag åt ingenjörsvetenskapsakademien

eller lantbrukshögskolan att leda den nu ifrågasatta

forskningen och att ett anslag av erforderlig storlek ställes till vederbörandes

förfogande. Därest detta förslag icke kan anses böra ifrågakomma,

vill förbundet i andra hand ansluta sig till förslaget om en kommitté för

lagringsforskning. I fråga om sammansättningen av en sådan kommitté vill

förbundet särskilt understryka vikten av att den sakkunskap som finnes inom

näringslivet beträffande de olika varuslagens lagringsförhållanden blir fylligare

företrädd i kommittén än vad de sakkunniga föreslagit. Kommittén bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

43

i första hand bestå av ett antal specialister beträffande de olika varugruppernas

lagringsförhållanden, uppdelade på ett antal forskningsutskott. Forskningsarbetet

skulle i enlighet härmed förslagsvis kunna uppdelas i följande

huvudavsnitt, varav vart och ett skulle utgöra arbetsområde för ett forsk
-

ningsutskott:

1) lagringsförhållanden beträffande spannmål och spannmålsprodukter

2) '' •

3)

4)

5)

6)

mej eriprodukter

kött- och fläskprodukter

ägg

trädgårdsprodukter

fisk

7) förhållanden

emballagefrågan.

som sammanhänga med kyl- och fryshusfrågorna

samt

Beträffande de forskningsområden som angivas under 1—6 ovan böra

forskningsutskotten bestå dels av representanter för de statliga institutioner

som de sakkunniga föreslagit, dels även av representanter för näringslivets

organisationer. I det utskott, som skall syssla med förhållanden som sammanhänga

med kyl- och fryshusfrågorna samt emballagefrågan, synes Svenska

kyltekniska föreningen.böra vara representerad. Lagringsforskningskommittén

synes nämligen komma att ingående syssla med kyltekniska frågor.

Dessa spörsmål äro så omfattande att det planerade institutet för konserveringsforskning

endast torde komma att syssla med rena specialfall därav.

Förutom de nu nämnda ledamöterna som i huvudsak äro att anse såsom

specialister på de olika varugruppernas områden bör i kommittén ingå representanter

dels för vissa statliga institutioner av forskningskaraktär, dels

för näringslivets huvudorganisationer. Dessa representanter kunde lämpligen

tjänstgöra, dels såsom konsulterande medlemmar av kommittén och dels såsom

kontaktmän mellan kommittén och de organ de representera.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande.

I yttrande den 12 oktober 1944 över ett av särskilda sakkunniga avgivet

betänkande om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd fann

sig statskontoret föranlåtet uppställa den frågan, vilka garantier som må

förefinnas för att forskningsråd skulle kunna bättre än akademier fylla sin

uppgift. Såvitt statskontoret kunde förstå, skilde de sig från sina äldre föregångare

egentligen allenast till namnet och sammansättningen. Det förefölle

statskontoret naturligare och framför allt ekonomiskt lämpligare, att man i

första hand byggde vidare på den grund, som redan funnes, och i män av

behov ombildade och anpassade akademierna efter de nya eller förändrade

krav, som samhällsutvecklingen reste, än att man över hela linjen skrede

till ett dubblerande av akademierna med särskilda forskningsråd. Detta uttalande

är i lika mån tillämpligt å det nu föreliggande förslaget om inrättande

av en särskild kommitté för lagringsforskning.

Det är för övrigt att befara, att, örn den nya tendensen till uppspaltning

och klyvning av det vetenskapliga forskningsarbetet icke i tid hejdas, den

åsyftade samordningen kommer att förbytas i en skadlig splittring och konkurrens

mellan institutioner och organ, vilka alla ha forskning till huvuduppgift,

ehuru betingelserna för själva forskningsarbetets bedrivande komma

att gestalta sig olika. Statskontoret finner det sålunda vara i hög grad betänkligt,

att våra universitet och fackhögskolor i den nu aktuella diskussionen

synas betraktas som inrättningar med den begränsade uppgiften att

undervisa och examinera studenter i .stället för att vara härdar just för det

vetenskapliga forskningsarbetet. Det har länge framförts klagomål mot att

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 62.

Departementschefen.

universiteten i vårt land icke längre kunna nöjaktigt fylla denna sin viktigaste

uppgift av brist på penningmedel och arbetskraft. Befinnas dessa klagomål

vara berättigade, torde botemedlet icke ligga i tillskapande av nya

iorskningsorgan, skilda från universiteten, utan genom beviljande av nya

forskarstipendier och genom beredande åt universiteten av de hjälpmedel i

fråga om apparatur och utrustning, som må krävas för att sätta dem i stånd

att fullfölja sina forskningsuppgifter.

Med denna principiella inställning kan statskontoret icke tillstyrka inrättandet

av den föreslagna kommittén för lagringsforskning. Under alla förhållanden

måste det te sig föga lämpligt att genomföra ett dylikt projekt

utan att avvakta resultatet av övriga pågående utredningar angående livsmedelsforskningens

ordnande. De sakkunniga erinra själva om vissa på utredningsstadiet

varande förslag till inrättande av dels ett institut för konserveringstorskning

i Göteborg och dels ett institut för annan livsmedelsforskning

med anknytning till tekniska högskolan i Stockholm. Vidare föreligger

ett förslag om inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område, varjämte

1942 års jordbrukskommitté föreslagit tillskapandet av ett jordbrukstekniskt

institut. Lägges härtill den genom beslut av 1943 års riksdag nyinrättade

jordbrukets upplysningsnämnd, erhålles en riklig provkarta på organ

och institutioner för främjande av forskning och upplysning på jordbruks-

och livsmedelsområdena. Enligt statskontorets bestämda mening måste

en dylik anordning betraktas som motsatsen till rationell.

Skulle likväl en statens kommitté för lagringsforskning anses böra komma

till stånd, torde i allt tall kostnaderna för densamma kunna väsentligt nedbringas

genom begränsning av antalet ledamöter i kommittén. Lämpliga

storleken av det anslag, som för olika forskningsarbeten skulle få disponeras

och fördelas av kommittén, undandrager sig statskontorets bedömande.

En förutsättning för varje medelsanvisning av nu åsyftat slag synes emellertid

böra vara, att den grundar sig på en detaljutformad, av Kungl. Majit godkänd

plan för anslagets disponerande. Statskontoret kan sålunda icke ansluta

sig till de sakkunnigas uppfattning, att kommittén skulle erhålla beslutanderätt

— därtill utan möjlighet till överklagande —• i fråga om dispositionen

av statsanslaget.

Den forsknings- och försöksverksamhet, som i skilda hänseenden bedrivits

på jordbrukets område, har i icke ringa grad bidragit till de framsteg, som

under de senaste årtiondena gjorts inom denna gren av svenskt näringsliv.

Sålunda ha resultaten av de vetenskapliga undersökningarna beträffande

växtförädling och gödsling möjliggjort en väsentlig ökning av skördarna för

saväl jordbruket som trädgårdsodlingen. Genom arbetet på rasförädling inom

husdjursskötsel har avkastningen från denna näringsgren stegrats och kvaliteten

hos de producerade varorna höjts. Härtill ha även bidragit de förbättrade

hygieniska förhållandena och den utvidgade kunskapen rörande husdjurens

sjukdomar, som vunnits genom den veterinärmedicinska forskningens

rön. På det tekniska området lia framsteg gjorts, vilka ökat möjligheterna

att rationalisera och förbilliga driften inom jordbruket.

Den forskning, som berör jordbruksnäringen, sträcker sig praktiskt taget

över denna närings alla grenar och omfattar därför ett flertal stora och betydelsefulla

områden. Detta har till följd att stora svårigheter uppstått

att få en klar överblick över läget och behoven inom de olika forskningsom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

45

rådena. Även för forskarna själva torde i viss utsträckning föreligga svårigheter

att upprätthålla den erforderliga kontakten mellan angränsande

forskningsområden och tillgodogöra sig vunna erfarenheter. Till dessa förhållanden

har också bidragit, att de olika forskningsorganen tillkommit vid

skilda tillfällen och utan att någon klar plan för deras organisation och förläggning

funnits. För de anslagsbeviljande myndigheterna är det givetvis

mycket vanskligt att bedöma företrädet mellan de sinsemellan konkurrerande

kraven från olika forskningsinstitutioner och forskare på medel för ny eller

utvidgad forskning. En avvägning är här ofrånkomlig och skulle uppenbarligen

i hög grad underlättas, därest det funnes en institution, som ägde överblick

över hela jordbrukets forskningsområde liksom ock över det praktiska

jordbrukets läge och behov. En sådan skulle även vara väl ägnad att i den

mån så finnes lämpligt upptaga till behandling den av 1944 års riksdag i dess

skrivelse nr 455 berörda frågan örn forsknings- och försöksverksamheten på

jordbrukets område.

Flera skäl torde sålunda tala för att få till stånd ett organ som kan verka

sammanhållande och stödjande för den vetenskapliga forsknings- och försöksverksamheten

på jordbrukets område. I de avgivna yttrandena har också

vikten av att åtgärder i sådant syfte vidtagas allmänt framhållits och de

invändningar som gjorts mot förslaget ha huvudsakligen avsett frågorna

huru ett lämpligt centralorgan skulle kunna åstadkommas samt om dettas uppgifter

och sammansättning. Med hänsyn till det anförda finner även jag mig

böra förorda inrättande av ett centralorgan för forskningen på jordbrukets

område, vilket lämpligen torde kunna benämnas jordbrukets forskningsråd.

En av huvuduppgifterna för forskningsrådet torde böra bliva att följa utvecklingen

på jordbrukets och angränsande områden samt hålla fortlöpande

kontakt med forskningen på dessa områden och verka för att sådan forskning

bedrives inom landet i den omfattning som erfordras för jordbruksnäringens

fortsatta framåtskridande. Samarbete mellan forskning som bedrives

av olika forskningsorgan bör av rådet främjas och åtgärder som i övrigt

kunna vidtagas till höjande av forskningens effektivitet böra understödjas.

Likaså bör rådet i möjligaste mån underlätta och befordra ett samarbete till

fromma för forskningen mellan staten och enskilda, däri inbegripet jordbrukets

föreningar. Det torde även böra ankomma på rådet att lämna sitt

stöd åt och vid behov självt taga initiativ till ny för jordbruket betydelsefull

forskning. Rådet bör likaledes söka främja, att utomlands vunna forskningsresultat

på hithörande område så snart som möjligt bliva kända och utnyttjade

vid forskningsarbetet inom landet. Den inom forskningsrådet samlade erfarenheten

torde komma att bliva till stort gagn, då det gäller att taga ställning

till frågor rörande organisationen av forskningsverksamheten samt angående

beviljandet av medel till ny eller utvidgad forskningsverksamhet. För

rådet bör det givetvis även vara en angelägen uppgift alt vid behov självt

göra framställningar i dylika frågor. I den mån medel ställas till rådets förfogande

för att stödja forskningen bör det åvila rådet att handhava och fördela

dessa medel samt tillse ali de komma lill avsedd användning. Det torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

även kunna övervägas att, där så finnes påkallat, anförtro rådet att tillse att

medel, som i särskilda fall beviljats för tillgodoseende av vissa forskningsuppgifter,

användas i enlighet med de villkor och föreskrifter, som knutits

till anslaget.

I anledning av de farhågor, som i vissa yttranden kommit till synes för

att forskningsrådet skulle genom sin verksamhet komma att inkräkta på den

vetenskapliga forskningens i vårt land hävdvunna frihet, vill jag framhålla

att så ej får bliva förhållandet. Enligt min mening bör forskningsrådet icke

ha till uppgift att övervaka eller dirigera den vetenskapliga verksamhet som

bedrives vid högskolor, institutioner och annorstädes. Överhuvudtaget får

de enskilda vetenskapsmännens initiativ icke hållas tillbaka utan bör stödjas

av rådet. Rådet torde såsom en komplettering av nuvarande forskningsorgan

kunna värdefullt underlätta och stödja deras arbete och därmed medverka

till att höja den vetenskapliga standarden på de för jordbruket betydelsefulla

forskningsområdena.

Vad angår forskningsrådets organisation har i ett flertal av de avgivna yttrandena

ifrågasatts att rådet skulle på ett eller annat sätt kunna anknytas

till lantbruksakademien. Akademien har även själv livligt anslutit sig till

denna tanke. Såsom framgår av det förut anförda har jämväl utredningen

rörande forskningsrådet övervägt denna utväg men avvisat densamma, framförallt

på grund av att det icke alltid vore säkert att uppgiften komme att

handhavas av de lämpligaste krafterna och emedan akademien — med undantag

av sekreteraren —■ bestode av oavlönade ledamöter, på vilka icke

gärna kunde läggas så krävande arbetsuppgifter som de, vilka avsåges skola

påvila forskningsrådet. Utredningen har därför förordat ett av Kungl. Maj:t

utsett helt fristående forskningsråd. Detta skulle dock stå i intim kontakt med

akademien och i flera avseenden utnyttja dennas arbetsresultat och övriga

resurser.

Vid övervägande av frågan om organisationsformen för forskningsrådet

har jag kommit till den uppfattningen att en organisation av rådet i anslutning

till lantbruksakademien är att föredraga framför den av utredningen

föreslagna lösningen. Såsom utredningen själv framhållit sammanfaller den

verksamhet, som avsetts skola åvila det nu ifrågasatta forskningsrådet, naturligt

i mycket väsentliga delar med akademiens nuvarande uppgifter. Genom

sina goda förbindelser med såväl det praktiska jordbruket som den vetenskapliga

forskningen på jordbrukets område torde akademien äga goda

förutsättningar att fullgöra forskningsrådets uppgifter. En organisation av rådet

inom akademiens ram skulle även i hög grad kunna nedbringa kostnaderna

för rådets verksamhet. De olägenheter, som utredningen ansett uppkomma

vid den anordning av forskningsrådet, som jag nu förordat, äro såsom

framgår av det anförda huvudsakligen av organisatorisk art och synas

utan större svårighet kunna undanröjas. Uppenbarligen bör akademien såsom

sådan icke fullgöra forskningsrådets uppgifter, utan det torde vara nödvändigt

att organisera rådet såsom en delegation inom akademien. Därest

ledamöterna i forskningsrådet därvid till en del utses av staten och till en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

47

del av akademien, undanröjes den av utredningen först anmärkta olägenheten

av en anknytning av rådet till akademien, varjämte staten tillförsäkras

det inflytande i rådet, som torde vara nödvändigt för att skaffa detsamma

tillräcklig auktoritet. Med hänsyn till att den verksamhet, som forskningsrådet

skall utöva, i flera viktiga hänseenden är av statlig karaktär, synes staten

böra erhålla ett avgörande inflytande i rådet. Av Kungl. Maj:t synes därför

böra utses ordföranden i rådet samt halva antalet övriga ledamöter.

Enligt utredningens förslag bör forskningsrådet bestå av ordförande och

14 andra ledamöter, vilka sistnämnda skulle företräda var sina områden

inom jordbruksforskningen. Avsikten har varit att samtliga berörda forskningsområden

därigenom skulle bliva företrädda. Av yttrandena framgår

emellertid, att, örn så skulle bliva förhållandet, rådet behövde utökas med

ytterligare flera ledamöter. Såväl med hänsyn till den sålunda föreliggande

svårigheten att i rådet bereda plats för samtliga berörda forskningsgrenar

som till angelägenheten av att befordra arbetets effektivitet och koncentration

synes det önskvärt att begränsa antalet ledamöter. En dylik minskning

torde i synnerhet vid rådets anslutning till akademien icke ingiva några

större betänkligheter, då de ömsesidiga förbindelserna mellan forskningsrådet

och forskarna inom skilda grenar i viss mån underlättas genom akademien.

Det bör dessutom stå forskningsrådet öppet att, där så finnes erforderligt,

inom vissa specialområden anlita särskilda sakkunniga, som aktivt

arbeta på dessa områden. Under beaktande av det anförda har jag stannat

vid att föreslå, att antalet ledamöter i rådet bestämmes till 9. Av dessa torde

i enlighet med vad jag förut anfört 5, däribland ordföranden, böra utses av

Kungl. Maj:t och 3 av lantbruksakademien, varjämte akademiens sekreterare

bör vara självskriven ledamot och sekreterare i rådet. De av Kungl. Maj :t utsedda

ledamöterna torde icke nödvändigtvis behöva vara ledamöter av akademien,

ehuru det givetvis torde vara till gagn för verksamheten örn så blir

förhållandet. Jag förutsätter att vid utseendet av ledamöter samråd mellan

Kungl. Maj:t och akademien äger rum. Vid en begränsning av antalet ledamöter

i rådet på sätt jag nu föreslagit synes knappast lämpligt att meddela

särskilda föreskrifter om att ledamöterna skola representera vissa ämnesområden

eller verksamhetsgrenar. Det torde emellertid vara av vikt att även

det praktiska jordbruket i erforderlig utsträckning blir företrätt inom rådet.

I fråga örn forskningsrådets arbetssätt, utseende av ett arbetsutskott och

anlitande av speciella utredningsmän kan jag i huvudsak ansluta mig till

vad utredningen anfört. Arbetsutskottets storlek synes dock böra begränsas

till att omfatta ordföranden och sekreteraren samt två av rådets övriga ledamöter.

Likaledes kan jag ansluta mig till vad utredningen anfört om nödvändigheten

av att god kontakt av forskningsrådet uppehälles med jordbrukets

upplysningsnämnd och statens tekniska forskningsråd.

För jordbruket och livsmedelsindustrien skulle det vara av största ekonomiska

betydelse, därest förbättringar i möjligheterna att lagra jordbruksprodukter

och livsmedel kunde ernås. Såsom utredningen rörande den tek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

niskt vetenskapliga forskningen framhållit torde stora förutsättningar föreligga

att genom fortsatt forskning på detta område nå fram till såväl näringsfysiologiskt

som ekonomiskt betydande förbättringar. Givet är att inom

landet icke kan upptagas forskning av den omfattning som bedrives på sina

håll utomlands. Emellertid torde föreligga ett flertal för svenska förhållanden

speciella problem, på vilka denna forskning främst bör inriktas och

vilkas lösande skulle medföra avsevärda fördelar för jordbruket och industrien.

Det skulle säkerligen bliva till väsentligt gagn för denna forskning

därest, såsom utredningen föreslagit, tillskapades en kommitté, som kunde

stödja och underlätta lagringsforskningen samt söka upprätthålla kontakten

mellan de olika forskarna och forskningsorganen på detta område liksom

ock med utlandet.

Utredningen rörande den tekniskt vetenskapliga forskningen har föreslagit

att i nu ifrågavarande syfte skulle inrättas en fristående kommitté med

eget kansli. För min del vill jag ifrågasätta örn icke, såsom från vissa håll

antytts, även den nu förevarande verksamheten kunde anknytas till lantbruksakademien

och i så fall omhänderhavas av forskningsrådet. Med det arbetssätt

som avses för forskningsrådet, därvid bland annat specialutredningar

på olika områden kunna komma i fråga, synas även organiserandet och stödjandet

av lagringsforskningen utan olägenhet kunna uppdragas åt forskningsrådet.

Rådet synes vid behandling av frågor rörande lagringsforskningen

lämpligen med sig kunna associera erforderlig sakkunskap genom tillkallande

av experter. En förutsättning för att rådet skall kunna väl fylla uppgiften

att tillgodose även lagringsforskningens intressen torde emellertid vara att

till rådets förfogande ställes en särskild sekreterare med sakkunskap på detta

område, vilken mera stadigvarande kan biträda rådet vid dess verksamhet

med avseende å lagringsforskningen.

Kostnaderna för ett forskningsråd och en lagringsforskningskommitté ha

av utredningarna beräknats till respektive 43 000 och 30 000 kronor årligen,

vartill för forskningsrådets del skulle komma ett engångsanslag för anskaffning

av möbler, kontorsutrustning m. m. å 4 000 kronor. Någon kostnad för

lokalhyra åt forskningsrådet har icke beräknats. Det synes nödvändigt att,

därest forskningsrådet organiseras och lagringsforskningen ordnas i enlighet

med vad jag nu föi’ordat, vissa medel ställas till lantbruksakademiens förfogande

såsom bidrag till verksamhetens upprätthållande. Storleken av detta

bidrag torde emellertid kunna bestämmas avsevärt lägre än de belopp, som

utredningarna ansett böra anvisas för täckande av kostnaderna för forskningsrådet

och lagringsforskningskommittén. Enligt min mening torde bidraget

kunna begränsas till ett årligt belopp av 34 500 kronor. Härvid har jag

utgått från, att forskningsrådet i fråga om lagringsforskningen till en början

huvudsakligen kommer att ägna sig åt de ur praktisk synpunkt mest trängande

forskningsuppgifterna. Bidraget har beräknats under förutsättning att

därmed skulle kunna täckas följande kostnader för ifrågavarande verksamhet.

Till årsarvode åt ordföranden i forskningsrådet synes böra beräknas 1 500

kronor. Åt vardera av två ledamöter i arbetsutskottet bör upptagas ett års
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62-

49

arvode av 750 kronor saint till envar av 5 ledamöter i forskningsrådet 300

kronor. Utgifter för rese- och traktamentsersättningar till kommitténs ordförande

och övriga ledamöter, där sådana enligt vanliga beräkningsgrunder

böra utgå, torde kunna uppskattas till 1 500 kronor. Med hänsyn till den ökning

som uppkommer i arbetsbördan för lantbruksakademiens sekreterare

synes till denne böra utgå en ersättning av 2 000 kronor. Akademiens kamrerare,

vilken bör handhava forskningsrådets kamerala göromål, torde böra

erhålla gottgörelse för det ökade arbetet med 500 kronor. För att den nya

verksamheten skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt torde det bliva

nödvändigt att såsom biträde åt akademiens sekreterare anställa en assistent.

För arvode till denne bör beräknas ett belopp av 9 000 kronor. Såsom

jag förut anfört synes forskningsrådet vid sin verksamhet i fråga örn lagringsforskningen

böra erhålla biträde av en sekreterare med speciell sakkunskap

på detta område. Arvodet till denne befattningshavare, vilken icke torde

få heltidssysselsättning, synes kunna begränsas till 5 000 kronor. Utgifter för

övrig arbetskraft å rådets kansli för särskilda utredningar och expenser m. m.

synas böra beräknas till 12 000 kronor. Vid en organisation i enlighet med vad

jag förut föreslagit torde få förutsättas att lantbruksakademien tillhandahåller

för forskningsrådet erforderliga lokaler och bibliotek. För täckande av

vissa engångskostnader såsom för erforderliga inventarier torde ett engångsbelopp

av 3 000 kronor ställas till akademiens förfogande. Med utgångspunkt

från det anförda synas kostnaderna för budgetåret 1945/46 kunna uppskattas

till 37 500 kronor. Jag förordar att sagda belopp såsom ett obetecknat anslag

under benämningen Bidrag till lantbruksakademien för bestridande av kostnaderna

för jordbrukets forskningsråd m. m. upptages å riksstaten för nästa

budgetår.

Såsom framgår av vad förut anförts ha ifrågavarande två utredningar föreslagit,

att två särskilda anslag å 100 000 kronor vartdera skulle anvisas, det

ena för främjande av forskning på jordbrukets och angränsande områden

och det andra till bestridande av kostnaderna för sådan lagringsforskning

som förutsatts skola av lagringsforskningskommittén uppdragas åt därför

lämpliga organ. Båda dessa anslag ha livligt tillstyrkts i de avgivna yttrandena.

För att forskningsrådet skall kunna fylla sin uppgift att stödja och

underlätta forskningen torde det vara erforderligt att vissa medel stå till

rådets förfogande att användas för detta ändamål. Det torde icke så sällan

inträffa att medel bliva behövliga för att igångsätta forskningar vilkas omedelbara

påbörjande är synnerligen angeläget. Likaså torde det understundom

vara lämpligt att låta utföra vissa orienterande undersökningar och försök

innan slutlig ståndpunkt tages till en forskningsfråga. Även under vissa andra

förhållanden kan det vara av behovet påkallat att medel finnas tillgängliga

för att snabbt kunna stödja särskilda forskningsuppgifter. Med hänsyn härtill

finner jag mig böra tillstyrka att medel ställas till förfogande för de av utredningarna

nu avsedda ändamålen. Emellertid anser jag mig för närvarande i

avvaktan på erfarenhet av verksamheten icke böra förorda all tor nästa budgetår

härför upptages större belopp än 100 000 kronor. Detta belopp torde

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 62. ''

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

böra anvisas å driftbudgeten under nionde huvudtiteln i form av ett särskilt

reservationsanslag benämnt Främjande av forskning på jordbrukets område

m. m.

Därest riksdagen skulle anvisa av mig nu förordade anslag, torde det få

ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid meddela närmare föreskrifter rörande

dispositionen av anslagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att för budgetåret 1945/46 å driftbudgeten under nionde

huvudtiteln anvisa

dels till Bidrag till lantbruksakademien för bestridande av

kostnaderna för jordbrukets forskningsråd m. m. ett anslag

av .................................... kronor 37 500;

dels ock till Främjande av forskning på jordbrukets område

m. m. ett reservationsanslag av...... kronor 100 000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Scheler.

457114. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:267 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående utredning av fiskerinäringens efterkrigsproblem m. TO. s. 4 i texten
  2. JoU 1945:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten