Angående ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar
1945-02-09 · 13 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1945:66, Angående ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
1
Nr 66.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i grunderna
för försäkring med statsbidrag mot förluster på
grund av smittsamma husdjurssjukdomar; given Stockholms
slott den 9 februari 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
Axel Rubbestad.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholm slott den
9 februari 1945.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,
Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,
Danielson, Andrén.
Föredraganden, statsrådet Rubbestad, anför efter gemensam beredning
med chefen för finansdepartementet.
Den 14 april 1944 uppdrog Kungl. Majit åt epizootisakkunniga att verkställa
utredning och till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande de ändringar,
som borde vidtagas i bestämmelserna örn den statsunderstödda försäkringsverksamheten
mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar
i syfte att bereda djurägare skydd mot förlust till följd av svinpest
under tid då besättning varit spärrad före utfärdande av smittförklaring.
Till fullgörande av uppdraget lia de sakkunniga den 29 december 1944
efter verkställd utredning inkommit med förslag i ämnet, över de sakkunB
i ha nr/ till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 66.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
nigas förslag ha yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen,
försäkringsinspektionen, styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt, Stockholms läns och stads samt Uppsala läns, Östergötlands
läns, Kalmar läns södra, Malmöhus läns, Göteborgs och Bohus läns ävensom
Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Försäkringsbolaget
för smittsamma husdjurssjukdomar, ömsesidigt, Skånes mindre jordbrukares
ömsesidiga kreatursförsäkringsförening, Älvsborgs m. fl. läns häst- och
nötkreatursförsäkringsbolag, ömsesidigt, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
landsbygdens folk (RLF) och Svenska svinavelsföreningen. Vid yttrandet
från Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
fanns fogat ett utlåtande av länsveterinären i Göteborgs och Bohus län.
Innan jag ingår på de sakkunnigas förslag och de däröver avgivna yttrandena,
torde jag få lämna en redogörelse för de nu gällande bestämmelserna
å ifrågavarande område.
Enligt 3 § 2 mom. första stycket epizootilagen skall veterinär, där Konungen
så föreskrivit, förklara ställe varest i lagen avsedd sjukdom, däribland
svinpest, förekommer eller misstänkes förekomma spärrat. För sådant fall
åligger det veterinären att enligt av medicinalstyrelsen utfärdade anvisningar
och föreskrifter anbefalla isolering och meddela förbud att från stället bortföra
djur, som kunna angripas av sjukdomen, ävensom i övrigt vidtaga
nödiga åtgärder till förhindrande av smittspridning.
Där Konungen så föreskrivit, skall länsstyrelse enligt 4 § 1 mom. samma
lag, då sjukdom som avses i lagen inträffar inom länet eller då det är skälig
anledning till antagande att sådan sjukdom förefinnes inom länet, förklara
ställe varest sjukdomen inträffat eller misstänkes förekomma jämte omkringliggande
område i erforderlig utsträckning smittat eller misstänkt för
smitta. I samband därmed skall länsstyrelsen enligt av medicinalstyrelsen
utfärdade anvisningar och föreskrifter bland annat anbefalla isolering av
det smittade eller för smitta misstänkta stället eller området.
I 26 § kungörelsen den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter
angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar stadgas, att svinpest
icke må av veterinär förklaras vara förhanden, med mindre sjukdomens
diagnos fastställts vid undersökning å statens veterinärmedicinska anstalt
eller av medicinalstyrelsen godkänt veterinärbakteriologiskt laboratorium.
Sistnämnda bestämmelse har motiverats därmed, att svinpest oftast är svårare
att konstatera än andra i epizootilagen avsedda sjukdomar. Svinpest
orsakas nämligen av ett virus, som vid olika epizootier medfört högst olikartade
förändringar. Sålunda kunna vid ett sjukdomsutbrott blödningar i
olika organ vara det mest karakteristiska, vid ett annat kunna förändringar
i digestionsapparaten dominera obduktionsbilden, vid ett tredje iakttagas
huvudsakligen förändringar i centrala nervsystemet och vid ett fjärde äro
lungförändringar det mest framträdande o. s. v. Smittämnet kan vid olika
epizootier vara mer eller mindre slagkraftigt och föranleda större eller mind
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Alaj:ts proposition nr 66.
3
re förödelse inom besättningarna. Sjukdomsbilden, som i och för sig är
högst variabel, kan i sin tur kompliceras med hänsyn till att smittämnet
ofta uppträder tillsammans med andra infektionsämnen, t. ex. paratyfusbakterier,
rödsjukebaciller m. fl. Den tid, som under naturliga förhållanden förflyter
mellan nedsmittning och lill dess djuret visat sig sjukt, är synnerligen
växlande och varierar mellan två och tjugu dygn. Angivna omständigheter
göra att det i ett land som vårt, vilket under åratal kan vara fritt från svinpest,
vid en begynnande epizooti är ytterligt vanskligt att fastställa diagnosen
utan att dessförinnan företaga ympning å försöksdjur, vilket kan taga avsevärd
tid. Då man genom dylika ympningar i tillräckligt antal erhållit visshet
om att svinpest verkligen förefinnes inom landet och dessutom förvärvat
kännedom om de sjukliga förändringar, som vid den ifrågavarande epizootien
äro alt anse såsom mest karakteristiska, uppstå möjligheter att på annat
sätt fastställa diagnosen. Detta sker vid kliniska och epizootologiska iakttagelser
jämförda med resultaten av patolog-anatomiska och bakteriologiska
undersökningar. Örn ympning icke behöver företagas, förkortas tiden för
diagnosens fastställande högst avsevärt.
Jämlikt 5 § första stycket epizootilagen må medicinalstyrelsen, där Konungen
så föreskrivit, för hämmande av, bland annat, svinpest besluta, att nedslagning
eller dödande antingen av hel besättning, i vilken smitta inkommit
eller misstänkes ha inkommit, eller ock av vissa sjuka eller för sjukdom
misstänkta djur skall äga rum.
I de fall, då djur nedslaktas efter vederbörligt förordnande, är djurägare
jämlikt 9 § epizootikungörelsen berättigad till ersättning av allmänna medel.
Ersättning skall härvid utgå efter det värde djuret skulle ha haft örn sjukdomen
ej inträffat.
Möjlighet finnes att erhålla försäkring i statsunderstödd försäkringsrörelse
mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar. Bestämmelser
härom återfinnas i kungörelsen den 26 juli 1926 (nr 389) örn allmänna
grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar. Enligt 2 § 1 mom. nämnda kungörelse
skall dylik försäkring avse att täcka bland annat förlust av djur till
följd av följande sjukdomar, nämligen smittsam mill- och klövsjuka, boskapspest,
elakartad lungsjuka, mjältbrand samt svinpest ävensom följdsjukdom
av mill- och ldövsjuka. Försäkringen skall omfatta försäkringstagarens
samtliga till en och samma djurbesättning hörande nötkreatur och svin från
och med en ålder av två månader. Ersättning skall enligt 2 § 2 mom. utgivas
för djur, som dött eller enligt veterinärs föreskrift eller myndighets påbud enligt
gällande bestämmelser nedslaktats till följd av nämnd sjukdom eller till
följd av någon av mill- och ldövsjuka uppkommen följdsjukdom eller som
av sådan sjukdom eller följdsjukdom för framtiden blivit så odugligt till arbete,
avel eller produktion, att det enligt veterinärs intygande befunnits böra
nedslaktas. Kostnaderna för dylik försäkring uppgå för 100 kronors försäkringsvärde
i Malmöhus län lill 20 öre, i Kristianstads län till 15 öre, i Hallands
län till 12 öre och i återstoden av riket till 10 öre. Å försäkringspremi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Kungl. Alaj.-ts proposition nr 66.
erna beviljas under vissa förutsättningar upp till 40 procent rabatt. Försäkring
kan även erhållas mot förluster till följd av andra husdjurssjukdomar.
Kostnaderna härför äro emellertid förhållandevis höga, då statsbidrag i dessa
fall ej utgår.
De sakkunnigas förslag innebär, att i 2 § 1 inom. kungörelsen
den 26 juli 1926 skall intagas bestämmelse av innehåll, att försäkring, varom
i kungörelsen är fråga, skall avse att täcka icke blott förlust av djur till följd
av de i sagda moment angivna sjukdomarna och följ dsjukdomarna utan
jämväl förlust, som uppstått därigenom att djur till följd av annan sjukdom
dött eller enligt veterinärs föreskrift eller myndighets påbud nedslaktats under
tid då djurbesättningen varit isolerad såsom misstänkt för någon av nämnda
sjukdomar.
Enligt vad som framgår av en av de sakkunniga verkställd undersökning
hade under tiden från och med den 1 januari 1940 till och med den 30 september
1944 769 besättningar om sammanlagt 15 250 svin varit spärrade såsom
misstänkta för svinpest. Därav hade 362 besättningar om sammanlagt 7 634
svin eller omkring 50 procent sedermera visat sig icke vara smittade av sådan
sjukdom. Spärrtiden hade utgjort i medeltal 11,3 dygn, under det att den
längsta spärrtiden uppgått till 98 dygn. Undersökningen hade vidare givit
vid handen, att av de 15 250 djur, som ingått i de spärrade besättningarna,
975 eller 6,39 procent dött under spärr tiden. Av dessa dödsfall hade 698 eller
71,6 procent inträffat i besättningar, som sedermera förklarats smittade av
svinpest, och 261 eller 26,8 procent i besättningar, som visat sig icke vara
smittade därav, under det att 16 djur nedslaktats för undersökning.
Rörande resultatet av denna undersökning ha de sakkunniga vidare anfört.
Av de 975 djur, som enligt den verkställda utredningen under de senaste
åren gått förlorade i besättningar, vilka varit isolerade såsom misstänkta för
svinpest, kunna enligt gällande bestämmelser allenast de 16 djur, som nedslaktats
för undersökning, ersättas av allmänna medel. Mot förlusten av de
698 djur, som under spärrtiden dött i besättningar vilka sedermera förklarats
smittade av svinpest, lia djurägarna kunnat skydda sig på billiga villkor genom
den statsunderstödda föisäkringen. Vad åter angår de 261 djur, som
under spärrtiden dött i besättningar, vilka sedermera visat sig icke vara smittade
av svinpest, så har förlusten av dessa djur ej kunnat täckas av denna
försäkring. För att kunna bereda sig skydd mot de förluster, som här avses,
ha djurägarna varit hänvisade till s. k. fullständig försäkring eller försäkring
mot all smittsam svinsjukdom, för vilka försäkringsformer kostnaderna äro
förhållandevis höga.
Såsom allmän motivering till sitt förslag ha de sakkunniga anfört följande.
Såvitt avser fall, då svinpest visas föreligga, synes någon ändring i gällande
bestämmelser ej påkallad. Att i detta fall utsträcka statens skyldighet
att helt ersätta förlusten till att gälla även då förordnande om nedslaktning
ej meddelats, skulle strida mot de principer, varå bestämmelserna om den
statliga ersättningsskyldigheten i samband med epizootier bygga. I betraktande
av den ringa premien i den statsunderstödda försäkringsverksamheten
måste denna verksamhet anses bereda djurägarna nödigt skydd härutinnan.
Av myndighet anbefallda isoleringsåtgärder måste framstå som särskilt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
5
betungande för de djurägare, vilkas besättningar efter undersökning som
kanske tagit lång tid i anspråk visa sig icke vara smittade av svinpest. I dylikt
fall kan den anbefallda isoleringsåtgärden även lia medfört, att djurägaren
berövats möjligheten att omedelbart efter sjukdomsfallet låta nedslakta
besättningen i övrigt för att på så sätt skydda sig mot totalförlust av besättningen.
Då förluster av ifrågavarande slag åsamkas djurägare genom åtgärder,
vidtagna till fördel för i första hand andra djurägare, synes det kunna med
fog göras gällande, att staten bör på något sätt medverka till att dessa förluster
ej bliva alltför betungande för de enskilda. Härför talar även det förhållandet,
att det ur det allmännas synpunkt är ett viktigt intresse att inträffade
fall av svinpest snarast komma under veterinärs behandling, vilket i
viss mån torde befrämjas av att djurägarna helt eller delvis beredas skydd
mot de förluster, som kunna drabba dem genom av myndighet anbefallda
isoleringsåtgärder.
Vid övervägande av möjligheten att bereda djurägarna sådant skydd synes
av de principiella skäl, som i det föregående anförts, en utvidgning av statens
skyldighet att helt utgiva ersättning för förlusten ej motiverad. En utbyggnad
av den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot förluster till
följd av smittsamma husdjurssjukdomar torde däremot vara ändamålsenlig.
Därigenom skulle djurägarna beredas möjlighet att på billiga villkor skaffa
sig skydd mot förluster, som skulle kunna drabba dem i samband med att
deras besättningar isolerats såsom misstänkta för svinpest.
Med hänsyn till det stora antal djur, som under spärrtiden dött i besättningar
vilka sedermera visat sig icke vara smittade av svinpest, måste det
anses föreligga ett behov av en sådan utvidgning av den statsunderstödda
försäkringsverksamheten, som här antytts. Ehuru enligt de sakkunnigas
mening vissa fördelar skulle vara förenade med att företaga denna utvidgning
i samband med en allmän revision av bestämmelserna örn den statsunderstödda
försäkringsverksamheten å förevarande område, ha de sakkunniga
med hänsyn till den praktiska betydelsen av det nu föreliggande spörsmålet
funnit en partiell reform motiverad. De sakkunniga vilja emellertid i detta
sammanhang framhålla önskvärdheten av att frågan om en dylik allmän
revision snarast upptages till behandling, särskilt med hänsyn till att endast
ett förhållandevis mindre antal av landets kreatur omfattas av den nuvarande
försäkringsformen.
Enligt de sakkunnigas mening borde den ifrågasatta utvidgningen av den
statsunderstödda försäkringsverksamheten avse ej blott fall, då misstanke
om förekomst av svinpest uppstått, utan även fall, då annan smittsam husdjurssjukdom
misstänktes förekomma. Härom ha de sakkunniga uttalat
följande.
Mellan svinpest och de övriga smittsamma husdjurssjukdomar som omfattas
av den statsunderstödda försäkringsverksamheten föreligger en påtaglig
skillnad därulinnan att svinpest oftast är svårare att konstatera. Delta
medför, att spärrtiden i regel blir längre då misstanke om svinpest uppstått
än eljest. Denna omständighet torde emellertid icke böra föranleda, att särskilda
bestämmelser meddelas rörande svinpest, utan den antydda utvidgningen
av den statsunderstödda försäkringsverksamheten synes av praktiska
skäl böra avse samtliga de sjukdomar, som nu omfattas av denna verksamhet.
Någon större betydelse torde denna utvidgning dock knappast erhålla
för andra sjukdomar än svinpest och möjligen elakartad lungsjuka hos
nötkreatur, vilken sistnämnda sjukdom dock icke förekommit i Sverige sedan
år 1800.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj.-ts proposition nr 66.
Rörande omfattningen av den föreslagna utvidgningen av den statsunderstödda
försäkringsverksamheten lia de sakkunniga vidare anfört.
Då det gäller att för ifrågavarande ändamål utvidga området för den statsunderstödda
försäkringsverksamheten, ha de sakkunniga funnit, att försäkringsverksamheten
bör utvidgas till att avse icke blott förluster av ifrågavarande
slag, som uppstått å ställen vilka av veterinär förklarats spärrade
såsom misstänkta för någon av de sjukdomar som nu omfattas av försäkringsverksamheten,
utan jämväl förluster, som uppkommit inom besättningar
vilka av länsstyrelse förklarats misstänkta för smitta och på grund därav
isolerats. Verksamheten synes även böra omfatta alla förluster som inom
sådana besättningar uppstått till följd av att djur dött av sjukdom, oavsett
om sjukdomen varit av smittsam art eller ej. Såsom skäl härför må
anföras, att den anbefallda isoleringsåtgärden kan ha förhindrat att djuret
i fråga i tid nedslaktats. Med förluster till följd av att djur under isoleringstiden
dött på grund av sjukdom synes böra jämställas förluster till följd av att
djur under sådan tid på grund av sjukdom enligt veterinärs föreskrift eller
myndighets påbud nedslaktats. Med sjukdom avses i detta sammanhang givetvis
icke olycksfall.
På grund av vad sålunda anförts ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå,
att försäkring, varom nu är fråga, skall avse att täcka jämväl förlust, som
uppstått därigenom att till följd av andra sjukdomar än dem som nu omfattas
av den statsunderstödda försäkringsverksamheten djur dött eller enligt
veterinärs föreskrift eller myndighets påbud nedslaktats under tid då besättningen
varit isolerad såsom misstänkt för någon av dessa sjukdomar.
De sakkunniga ha beträffande de föreslagna ändringarna ytterligare anfört
följande.
Bestämmelse av angivna innehåll torde böra intagas i 2 § 1 mom. kungörelsen
den 26 juli 1926 om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag
mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar. Därav föranledas
en ändring jämväl i 2 mom. samma paragraf. I detta sammanhang
torde även böra företagas en redaktionell jämkning av 4 mom.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat torde de nu föreslagna ändringarna i
bestämmelserna örn den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot förluster
på grund av smittsamma husdjurssjukdomar icke påkalla någon ändring
vare sig i fråga örn storleken av de premier som försäkringstagarna ha
att erlägga eller i fråga örn grunderna för beräknandet av det av statsmedel
utgående bidraget till denna försäkringsform.
De föreslagna bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 juli 1945.
Med hänsyn till innehållet i de allmänna försäkringsvillkor som tillämpas
inom ifrågavarande försäkringsverksamhet torde särskilda övergångsbestämmelser
icke vara erforderliga.
De sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i så gott
som samtliga de avgivna yttrandena. Endast statskontoret och Svenska
svinavelsföreningen ha framställt erinringar mot förslaget. Statskontoret har
sålunda ifrågasatt, om den föreslagna utvidgningen av den statsunderstödda
försäkringsverksamheten borde avse alla de fall, då förluster av ifrågavaande
slag uppstått inom isolerade besättningar, utan hänsyn till om förlusterna
stöde i samband med isoleringsåtgärderna eller icke. Det syntes icke
motiverat, att försäkringen skulle täcka förlust till följd av sjukdom, som
kunde konstateras sakna kausalsammanhang med isoleringsåtgärden. En
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts provosition nr 66.
7
begränsning av försäkringsformen vore enligt statskontorets mening desto
mer påkallad som de föreslagna bestämmelserna av praktiska skäl befunnits
böra avse icke blott svinpest utan även de andra husdjurssjukdomar, som
för närvarande omfattades av denna försäkringsverksamhet.
Svenska svinavelsföreningen har uttalat, att erforderligt skydd mot förluster
av ifrågavarande slag syntes kunna beredas djurägarna endast om ersättning
för förlusterna utgåves av statsmedel, dels emedan möjligheten att
erhålla försäkring med statsbidrag vöre föga känd, varför en intensifierad
upplysningsverksamhet erfordrades, därest de sakkunnigas förslag skulle genomföras,
dels ock emedan djurägarna, örn epizootier icke förekommit
under några år, underläte att taga försäkringar mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar. Av yttrandena må här i övrigt återgivas
följande.
Riksförbundet landsbygdens folk har i sitt yttrande anfört följande allmänna
synpunkter på förslaget.
I likhet med de sakkunniga anser förbundet, att den utredning som förebragts
tydligt visar, att den enskilde djurägaren kan bliva utsatt för rätt
betydande påfrestningar i händelse hans svinbesättning blir misstänkt för
att vara behäftad med svinpest. Då han för närvarande icke på något sätt
till rimligt pris kan skydda sig ekonomiskt för de förluster en isolering innebär
samt sjukdomen uppträder under varierande begynnelseformer, ligger
det nära till hands, att den enskilde i förhoppning om att det skall vara
falskt alarm underlåter att anmäla ett misstänkt fall och på så sätt förhindrar
snabbast möjliga bekämpande av sjukdomen. I detta sammanhang vill
förbundet påpeka en förlustanledning, som de sakkunniga icke berört, nämligen
risken för att grisarna vid en längre isolering himm förväxa.
Det framgår av utredningen, att beslut om isolering måste fattas på rätt
vaga grunder. När närmare 50 procent av de isolerade besättningarna senare
befinnas icke smittade, kommer man lätt därhän att djurägarna alltmera
anse, att veterinärerna äro ute i ogjort väder, och därför bliva benägna att
ej anmäla tveksamma fall. Man kommer nämligen icke ifrån, att för den enskilde
betyder en isolering alltid ett ekonomiskt avbräck utan några fördelar.
En isolering sker för att skydda andra enskildas och det allmännas intressen.
Det måste därför anses riktigt, att dessa parter i viss män lämna ekonomiskt
bistånd till den, som blir utsatt för åtgärden. Det kan tänkas, att försäkring
är den bästa vägen att nå detta syftemål. En grundförutsättning är
därvid, att försäkringen får en lämplig form med ett skäligt stöd av staten
samt att kännedom om denna försäkringsform och dess fördelar blir verkligt
utbredd bland jordbrukarna. De sakkunniga angiva, att den nuvarande
statsunderstödda formen för försäkring på hithörande område fått mycket
liten anslutning, trots att den av dem betecknas såsom billig. När ett försäkringsbehov
ostridigt föreligger, måste det negativa resultatet vara beroende
på något fel hos försäkringsformen. Förbundet vill i detta .sammanhang
endast peka på en sak. De sakkunniga föreslå en utvidgning av
försäkringsrisken men anse samtidigt, att icke någon höjning av vare sig
premier eller statsbidrag behöver ske, trots att den lörebragta utredningen
visar, att det sker en verklig riskökning. Detta tyder på att premien icke
varit den lägsta möjliga.
På grund av det anförda förordar förbundet det framlagda förslaget samt
understryker det av de sakkunniga uttalade önskemålet örn en överarbet
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
ning av grunderna för den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot
förluster till följd av smittsamma husdjurssjukdomar.
Jämväl Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit
önskvärdheten av att frågan om försäkringsskyddet mot förluster på
grund av smittsamma husdjurssjukdomar snarast upptoges till en mera
omfattande undersökning. Liknande synpunkter ha även upptagits i lantbruksstyrelsens
yttrande.
Behovet av ökad upplysningsverksamhet beträffande den statsunderstödda
försäkringsformen har förutom av Riksförbundet landsbygdens folk och
Svenska svinavelsföreningen understrukits av styrelsen får statens veterinärmedicinska
anstalt och Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening har
uttalat, att försäkringsgivarens risk uppenbarligen komme att ökas genom
den ifrågasatta utvidgningen. Med hänsyn till de fördelar, som försäkringstagarna
komme att vinna, tillstyrkte föreningen emellertid de föreslagna ändringarna.
Rörande omfattningen av den föreslagna utvidgningen av försäkringsskyddet
har medicialstyrelsen anfört.
Enligt de sakkunnigas förslag skall försäkringen icke täcka sådan förlust
som förorsakas av olycksfall i besättning, vilken isolerats såsom misstänkt för
smittsam husdjurssjukdom. Helt säkert kommer frågan örn vad som skall
anses såsom olycksfall att vålla svårigheter för veterinär i praktikutövning,
enär det understundom kan vara mycket vanskligt för denne att draga gränsen
mellan olycksfall och sjukdom. Styrelsen vill i detta sammanhang till belysande
av de svårigheter, som kunna uppstå för veterinärerna, framhålla, att
stor tveksamhet kan råda om huruvida en hos nötkreaturen så ofta förekommande
åkomma som traumatisk mag-, mellangårds- och hjärtsäcksinflammation,
vanligen uppkommen genom att ett vasst föremål -— järntråd, spik
el. dyl. — inkommit i djurets digestionskanal, skall anses såsom sjukdom
eller olycksfall Skulle dylikt lidande anses hänförligt till olycksfall, torde
andra lidanden hos husdjuren, vilka tidigare alltid hänförts till sjukdom,
med visst fog kunna rubriceras såsom olycksfall (vissa perorala infektioner)’
Styrelsen finner det därför önskvärt, att ett visst klarläggande av begreppet
olycksfall astadkommes till ledning för de praktikutövande veterinärerna
och kreatursförsäkringsbolagen. Enligt styrelsens mening synes såsom förutsättning
för att en händelse skall betraktas såsom olycksfall fordras, förutom
att densamma medfört kroppslig skada, dels en viss grad av plötslighet
dels ock att händelsen erbjudit något i viss mån ovanligt och oförutsett. En
anpassning härav å förhållanden inom veterinärmedicinens område torde i de
fall, varom här är fråga, få anses innebära, att såsom olycksfall synes
böra anses en utifrån kommande, genom olyckshändelse inträffad skada, som
drabbar djurets kroppsyta, munhåla eller foderstrupe och därigenom framkallar
inre eller yttre läsioner hos djuret. Såsom olycksfall bör även betraktas
gasförgiftning, uppkommen genom olyckshändelse, t. ex. gengasförgiftning.
Därest Kungl. Majit skulle anse önskvärt att ett sådant klarläggande
göres, torde erforderliga bestämmelser lämpligen böra intagas i försäkringsbolagens
villkor för försäkringens meddelande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
9
Av den utredning, som epizootisakkunniga verkställt, framgår, att vid de Departement*-
chefen.
svinpestepizootier, som förekommit i landet de senaste åren, ett betydande antal
svin dött under den tid, då besättningarna varit isolerade såsom misstänkta
för svinpest. Utredningen giver även vid handen, att åtskilliga av dessa besättningar
efter undersökningar, som i vissa fall tagit lång tid i anspråk, visat
sig icke lia varit smittade av sådan sjukdom ävensom att under isoleringstiden
i dessa besättningar inträffat många dödsfall på grund av annan sjukdom
än svinpest. För förluster av detta slag utgår enligt gällande bestämmelser
icke ersättning av statsmedel. I de fall, där svinpest visas föreligga,
ha djurägarna kunnat skydda sig mot ifrågavarande förluster genom försäkring
på de billiga villkor, som gälla för den statsunderstödda försäkringsverksamheten
på detta område. Däremot täcker denna försäkringsform icke
förlusten av de djur, som under isoleringstiden dött i besättningar vilka
sedermera befunnits ej vara smittade av svinpest. För att skydda sig mot
förlust i dylika fall äro djurägarna hänvisade till att taga s. k. fullständig
försäkring eller försäkring mot all smittsam svinsjukdom, för vilka försäkringsformer
kostnaderna äro förhållandevis höga.
Med hänsyn till ifrågavarande sjukdoms varierande begynnelseformer är
det vanskligt att fastställa diagnosen utan ympning å försöksdjur, något
som kan taga avsevärd tid. Detta medför att isoleringstiden, särskilt när sjukdomen
icke förekommit i landet på någon tid, kan bliva lång. Under denna
tid äro djurägarna förhindrade att fritt förfoga över djuren och kunna
därigenom lida förluster, som icke skulle ha uppstått, därest isolering ej
påbjudits. Då isoleringsåtgärderna vidtagas ej blott i de enskilda djurägarnas
utan även i det allmännas intresse, anser jag i likhet med de sakkunniga,
att staten bör medverka till att möjligheter skapas för den enskilde att
skydda sig mot förluster av ifrågavarande slag. Såsom de sakkunniga framhållit,
torde även bekämpandet av epizootier härigenom främjas.
Vad angår frågan hur denna statens medverkan lämpligen bör anordnas,
finner jag mig kunna biträda vad de sakkunniga härutinnan föreslagit. Att
utsträcka statens ersättningsskyldighet vid epizootier till att gälla även då
förordnande örn nedslaktning ej meddelats eller då svinpest befunnits icke
föreligga, skulle strida mot de principer, varå bestämmelserna om denna
ersättningsskyldighet bygga, och skulle kunna medföra icke önskvärda
konsekvenser. I de fall, då svinpest visas vara för handen, måste den statsunderstödda
försäkringsverksamheten med hänsyn till den ringa premien
anses bereda djurägarna nödigt skydd, Jämväl där svinpest konstaterats icke
ha förekommit, synes statens medverkan emellertid böra givas den formen,
att djurägarna erhålla möjlighet att på billiga villkor taga försäkring mot
de förluster, varom här är fråga. En utbyggnad av den statsunderstödda försäkringsverksamheten
torde för detta ändamål vara lämplig.
Ehuru vissa fördelar, såsom de sakkunniga påpekat, skulle vara förenade
med att företaga en sådan utvidgning i samband med en allmän revision av
den statsunderstödda försäkringsverksamheten å förevarande område, anser
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
jag dock med hänsyn till det föreliggande spörsmålets praktiska betydelse
en partiell reform i avbidan på en dylik revision vara motiverad.
Den av mig förordade utvidgningen av ifrågavarande försäkringsverksamhet
bör i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag avse ej blott fall, då
misstanke örn förekomst av svinpest uppstått, utan även fall, då annan smittsam
husdjurssjukdom, som nu omfattas av denna verksamhet, misstänkes
föreligga. Jag finner mig även kunna biträda de sakkunnigas förslag, att
försäkringen bör avse att täcka icke allenast förluster av ifrågavarande slag,
som uppstått å ställen vilka av veterinär förklarats spärrade såsom misstänkta
för någon av dessa sjukdomar, utan jämväl förluster, som uppkommit
inom besättningar vilka av länsstyrelse förklarats misstänkta för smitta och
på grund därav isolerats.
Såsom de sakkunniga framhållit, bör försäkringsskyddet avse alla förluster,
vilka inom sådana besättningar uppstått till följd av att djur dött av
sjukdom eller på grund av sjukdom enligt veterinärs föreskrift eller myndighets
påbud nedslaktats, oavsett om sjukdomen varit av smittsam art eller
ej. Att begränsa försäkringsformen till att omfatta allenast förluster på grund
av sjukdom, som visas äga kausalsammanhang med isoleringsåtgärden, skulle
innebära, att de förluster, varom här är fråga, endast i undantagsfall skulle
täckas av försäkringen.
Den föreslagna utvidgningen av den statsunderstödda försäkringsverksamheten
synes däremot icke böra avse sådana förluster, som förorsakas av
olycksfall inom en isolerad besättning. Huruvida förlust uppstått till följd
av olycksfall eller till följd av sjukdom, torde få avgöras från fall till fall
under hänsynstagande till omständigheterna. Vad medicinalstyrelsen anfört
rörande tolkningen av begreppet olycksfall synes därvid förtjäna beaktande.
Bestämmelse av det innehåll jag i det föregående förordat torde böra intagas
i 2 § 1 mom. kungörelsen den 26 juli 1926 om allmänna grunder angående
försäkring mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.
Därav föranledes en ändring jämväl i 2 mom. samma paragraf. En
redaktionell jämkning av 4 mom. bör i detta sammanhang företagas.
Såsom de sakkunniga framhållit, synes denna utvidgning av försäkringsskyddet
icke påkalla någon ändring vare sig i fråga om storleken av de premier
som försäkringstagarna ha att erlägga eller i fråga om grunderna för
beräknandet av statsbidraget till denna försäkringsform.
De föreslagna bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.
Med hänsyn till innehållet i de allmänna försäkringsvillkor som tillämpas
inom ifrågavarande försäkringsverksamhet synas särskilda övergångsbestämmelser
icke vara erforderliga.
Förslag till kungörelse angående de av mig förordade ändringarna har upprättats
inom jordbruksdepartementet. Förslaget torde såsom bilaga få fogas
till detta protokoll.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
11
att Kungl. Majit må i huvudsaklig överensstämmelse med
vad jag förut anfört vidtaga ändring i gällande grunder för
försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma
husdjurssjukdomar.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sune Wisén.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse angående ändring av 2 § kungörelsen den 26 juli 1926
(nr 389) om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag
mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.
Härigenom förordnas, att 2 § kungörelsen den 26 juli 1926 om allmänna
grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar1 skall erhålla följande ändrade lydelse.
2 g.
1. Försäkring, varom här är fråga, skall avse att täcka förlust av djur
till följd av följande sjukdomar, nämligen smittsam mul- och klövsjuka,
boskapspest, elakartad lungsjuka, mjältbrand och svinpest samt följdsjukdom
av mul- och klövsjuka, ävensom förlust, som uppstått därigenom att
djur till följd av annan sjukdom dött eller enligt veterinärs föreskrift eller
myndighets påbud nedslaktats under tid då djurbesättningen varit isolerad
såsom misstänkt för någon av förenämnda sjukdomar. Försäkringen skall
omfatta försäkringstagarens samtliga till en och samma djurbesättning hörande
nötkreatur och svin från och med en ålder av två månader.
Försäkringen skall---årliga mjölkproduktion.
Försäkringen skall---av kadaver.
2. Ersättning skall---blivit friskförklarad.
Ersättning skall jämväl utgivas för djur, som till följd av annan sjukdom
än ovan sagts dött eller enligt veterinärs föreskrift eller myndighets påbud
nedslaktats under tid då besättningen varit isolerad såsom misstänkt för någan
av dessa sjukdomar.
Har inom---under försäkringstiden.
Ersättning för djur, som dött eller befunnits böra nedslaktas, skall beräknas
efter det värde, djuret då skulle hava ägt, om sjukdomen icke inträffat,
dock högst med den på djuret belöpande försäkringsumman.
På nu---nytta användas.
3. Ersättning skall---skall utgå.
3. a. Ersättning skall---fulla värde.
1 Senaste lydelse se 1932:164 och 1941:343.
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
4. Lämnas i annan ordning än i dessa grunder stadgas ersättning av allmänna
medel för täckande av förlust, som avses i 1 morn., skall ersättning
på grund av försäkringen minskas med den sålunda till försäkringstagaren
av allmänna medel utgående ersättningen.
5. Kungl. Majit---Kungl. Majit bestämmes.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1945:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. s. 3 i texten
- JoU 1945:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjuk s. 6 i texten