Sök i Ratio Lex

Angående ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar

1945-02-09 · 13 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:66, Angående ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i grunderna

för försäkring med statsbidrag mot förluster på

grund av smittsamma husdjurssjukdomar; given Stockholms

slott den 9 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Axel Rubbestad.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholm slott den

9 februari 1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,

Danielson, Andrén.

Föredraganden, statsrådet Rubbestad, anför efter gemensam beredning

med chefen för finansdepartementet.

Den 14 april 1944 uppdrog Kungl. Majit åt epizootisakkunniga att verkställa

utredning och till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande de ändringar,

som borde vidtagas i bestämmelserna örn den statsunderstödda försäkringsverksamheten

mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar

i syfte att bereda djurägare skydd mot förlust till följd av svinpest

under tid då besättning varit spärrad före utfärdande av smittförklaring.

Till fullgörande av uppdraget lia de sakkunniga den 29 december 1944

efter verkställd utredning inkommit med förslag i ämnet, över de sakkunB

i ha nr/ till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 66.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

nigas förslag ha yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen,

försäkringsinspektionen, styrelsen för statens veterinärmedicinska

anstalt, Stockholms läns och stads samt Uppsala läns, Östergötlands

läns, Kalmar läns södra, Malmöhus läns, Göteborgs och Bohus läns ävensom

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Försäkringsbolaget

för smittsamma husdjurssjukdomar, ömsesidigt, Skånes mindre jordbrukares

ömsesidiga kreatursförsäkringsförening, Älvsborgs m. fl. läns häst- och

nötkreatursförsäkringsbolag, ömsesidigt, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

landsbygdens folk (RLF) och Svenska svinavelsföreningen. Vid yttrandet

från Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

fanns fogat ett utlåtande av länsveterinären i Göteborgs och Bohus län.

Innan jag ingår på de sakkunnigas förslag och de däröver avgivna yttrandena,

torde jag få lämna en redogörelse för de nu gällande bestämmelserna

å ifrågavarande område.

Enligt 3 § 2 mom. första stycket epizootilagen skall veterinär, där Konungen

så föreskrivit, förklara ställe varest i lagen avsedd sjukdom, däribland

svinpest, förekommer eller misstänkes förekomma spärrat. För sådant fall

åligger det veterinären att enligt av medicinalstyrelsen utfärdade anvisningar

och föreskrifter anbefalla isolering och meddela förbud att från stället bortföra

djur, som kunna angripas av sjukdomen, ävensom i övrigt vidtaga

nödiga åtgärder till förhindrande av smittspridning.

Där Konungen så föreskrivit, skall länsstyrelse enligt 4 § 1 mom. samma

lag, då sjukdom som avses i lagen inträffar inom länet eller då det är skälig

anledning till antagande att sådan sjukdom förefinnes inom länet, förklara

ställe varest sjukdomen inträffat eller misstänkes förekomma jämte omkringliggande

område i erforderlig utsträckning smittat eller misstänkt för

smitta. I samband därmed skall länsstyrelsen enligt av medicinalstyrelsen

utfärdade anvisningar och föreskrifter bland annat anbefalla isolering av

det smittade eller för smitta misstänkta stället eller området.

I 26 § kungörelsen den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter

angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar stadgas, att svinpest

icke må av veterinär förklaras vara förhanden, med mindre sjukdomens

diagnos fastställts vid undersökning å statens veterinärmedicinska anstalt

eller av medicinalstyrelsen godkänt veterinärbakteriologiskt laboratorium.

Sistnämnda bestämmelse har motiverats därmed, att svinpest oftast är svårare

att konstatera än andra i epizootilagen avsedda sjukdomar. Svinpest

orsakas nämligen av ett virus, som vid olika epizootier medfört högst olikartade

förändringar. Sålunda kunna vid ett sjukdomsutbrott blödningar i

olika organ vara det mest karakteristiska, vid ett annat kunna förändringar

i digestionsapparaten dominera obduktionsbilden, vid ett tredje iakttagas

huvudsakligen förändringar i centrala nervsystemet och vid ett fjärde äro

lungförändringar det mest framträdande o. s. v. Smittämnet kan vid olika

epizootier vara mer eller mindre slagkraftigt och föranleda större eller mind
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 66.

3

re förödelse inom besättningarna. Sjukdomsbilden, som i och för sig är

högst variabel, kan i sin tur kompliceras med hänsyn till att smittämnet

ofta uppträder tillsammans med andra infektionsämnen, t. ex. paratyfusbakterier,

rödsjukebaciller m. fl. Den tid, som under naturliga förhållanden förflyter

mellan nedsmittning och lill dess djuret visat sig sjukt, är synnerligen

växlande och varierar mellan två och tjugu dygn. Angivna omständigheter

göra att det i ett land som vårt, vilket under åratal kan vara fritt från svinpest,

vid en begynnande epizooti är ytterligt vanskligt att fastställa diagnosen

utan att dessförinnan företaga ympning å försöksdjur, vilket kan taga avsevärd

tid. Då man genom dylika ympningar i tillräckligt antal erhållit visshet

om att svinpest verkligen förefinnes inom landet och dessutom förvärvat

kännedom om de sjukliga förändringar, som vid den ifrågavarande epizootien

äro alt anse såsom mest karakteristiska, uppstå möjligheter att på annat

sätt fastställa diagnosen. Detta sker vid kliniska och epizootologiska iakttagelser

jämförda med resultaten av patolog-anatomiska och bakteriologiska

undersökningar. Örn ympning icke behöver företagas, förkortas tiden för

diagnosens fastställande högst avsevärt.

Jämlikt 5 § första stycket epizootilagen må medicinalstyrelsen, där Konungen

så föreskrivit, för hämmande av, bland annat, svinpest besluta, att nedslagning

eller dödande antingen av hel besättning, i vilken smitta inkommit

eller misstänkes ha inkommit, eller ock av vissa sjuka eller för sjukdom

misstänkta djur skall äga rum.

I de fall, då djur nedslaktas efter vederbörligt förordnande, är djurägare

jämlikt 9 § epizootikungörelsen berättigad till ersättning av allmänna medel.

Ersättning skall härvid utgå efter det värde djuret skulle ha haft örn sjukdomen

ej inträffat.

Möjlighet finnes att erhålla försäkring i statsunderstödd försäkringsrörelse

mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar. Bestämmelser

härom återfinnas i kungörelsen den 26 juli 1926 (nr 389) örn allmänna

grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av

smittsamma husdjurssjukdomar. Enligt 2 § 1 mom. nämnda kungörelse

skall dylik försäkring avse att täcka bland annat förlust av djur till

följd av följande sjukdomar, nämligen smittsam mill- och klövsjuka, boskapspest,

elakartad lungsjuka, mjältbrand samt svinpest ävensom följdsjukdom

av mill- och ldövsjuka. Försäkringen skall omfatta försäkringstagarens

samtliga till en och samma djurbesättning hörande nötkreatur och svin från

och med en ålder av två månader. Ersättning skall enligt 2 § 2 mom. utgivas

för djur, som dött eller enligt veterinärs föreskrift eller myndighets påbud enligt

gällande bestämmelser nedslaktats till följd av nämnd sjukdom eller till

följd av någon av mill- och ldövsjuka uppkommen följdsjukdom eller som

av sådan sjukdom eller följdsjukdom för framtiden blivit så odugligt till arbete,

avel eller produktion, att det enligt veterinärs intygande befunnits böra

nedslaktas. Kostnaderna för dylik försäkring uppgå för 100 kronors försäkringsvärde

i Malmöhus län lill 20 öre, i Kristianstads län till 15 öre, i Hallands

län till 12 öre och i återstoden av riket till 10 öre. Å försäkringspremi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Alaj.-ts proposition nr 66.

erna beviljas under vissa förutsättningar upp till 40 procent rabatt. Försäkring

kan även erhållas mot förluster till följd av andra husdjurssjukdomar.

Kostnaderna härför äro emellertid förhållandevis höga, då statsbidrag i dessa

fall ej utgår.

De sakkunnigas förslag innebär, att i 2 § 1 inom. kungörelsen

den 26 juli 1926 skall intagas bestämmelse av innehåll, att försäkring, varom

i kungörelsen är fråga, skall avse att täcka icke blott förlust av djur till följd

av de i sagda moment angivna sjukdomarna och följ dsjukdomarna utan

jämväl förlust, som uppstått därigenom att djur till följd av annan sjukdom

dött eller enligt veterinärs föreskrift eller myndighets påbud nedslaktats under

tid då djurbesättningen varit isolerad såsom misstänkt för någon av nämnda

sjukdomar.

Enligt vad som framgår av en av de sakkunniga verkställd undersökning

hade under tiden från och med den 1 januari 1940 till och med den 30 september

1944 769 besättningar om sammanlagt 15 250 svin varit spärrade såsom

misstänkta för svinpest. Därav hade 362 besättningar om sammanlagt 7 634

svin eller omkring 50 procent sedermera visat sig icke vara smittade av sådan

sjukdom. Spärrtiden hade utgjort i medeltal 11,3 dygn, under det att den

längsta spärrtiden uppgått till 98 dygn. Undersökningen hade vidare givit

vid handen, att av de 15 250 djur, som ingått i de spärrade besättningarna,

975 eller 6,39 procent dött under spärr tiden. Av dessa dödsfall hade 698 eller

71,6 procent inträffat i besättningar, som sedermera förklarats smittade av

svinpest, och 261 eller 26,8 procent i besättningar, som visat sig icke vara

smittade därav, under det att 16 djur nedslaktats för undersökning.

Rörande resultatet av denna undersökning ha de sakkunniga vidare anfört.

Av de 975 djur, som enligt den verkställda utredningen under de senaste

åren gått förlorade i besättningar, vilka varit isolerade såsom misstänkta för

svinpest, kunna enligt gällande bestämmelser allenast de 16 djur, som nedslaktats

för undersökning, ersättas av allmänna medel. Mot förlusten av de

698 djur, som under spärrtiden dött i besättningar vilka sedermera förklarats

smittade av svinpest, lia djurägarna kunnat skydda sig på billiga villkor genom

den statsunderstödda föisäkringen. Vad åter angår de 261 djur, som

under spärrtiden dött i besättningar, vilka sedermera visat sig icke vara smittade

av svinpest, så har förlusten av dessa djur ej kunnat täckas av denna

försäkring. För att kunna bereda sig skydd mot de förluster, som här avses,

ha djurägarna varit hänvisade till s. k. fullständig försäkring eller försäkring

mot all smittsam svinsjukdom, för vilka försäkringsformer kostnaderna äro

förhållandevis höga.

Såsom allmän motivering till sitt förslag ha de sakkunniga anfört följande.

Såvitt avser fall, då svinpest visas föreligga, synes någon ändring i gällande

bestämmelser ej påkallad. Att i detta fall utsträcka statens skyldighet

att helt ersätta förlusten till att gälla även då förordnande om nedslaktning

ej meddelats, skulle strida mot de principer, varå bestämmelserna om den

statliga ersättningsskyldigheten i samband med epizootier bygga. I betraktande

av den ringa premien i den statsunderstödda försäkringsverksamheten

måste denna verksamhet anses bereda djurägarna nödigt skydd härutinnan.

Av myndighet anbefallda isoleringsåtgärder måste framstå som särskilt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

5

betungande för de djurägare, vilkas besättningar efter undersökning som

kanske tagit lång tid i anspråk visa sig icke vara smittade av svinpest. I dylikt

fall kan den anbefallda isoleringsåtgärden även lia medfört, att djurägaren

berövats möjligheten att omedelbart efter sjukdomsfallet låta nedslakta

besättningen i övrigt för att på så sätt skydda sig mot totalförlust av besättningen.

Då förluster av ifrågavarande slag åsamkas djurägare genom åtgärder,

vidtagna till fördel för i första hand andra djurägare, synes det kunna med

fog göras gällande, att staten bör på något sätt medverka till att dessa förluster

ej bliva alltför betungande för de enskilda. Härför talar även det förhållandet,

att det ur det allmännas synpunkt är ett viktigt intresse att inträffade

fall av svinpest snarast komma under veterinärs behandling, vilket i

viss mån torde befrämjas av att djurägarna helt eller delvis beredas skydd

mot de förluster, som kunna drabba dem genom av myndighet anbefallda

isoleringsåtgärder.

Vid övervägande av möjligheten att bereda djurägarna sådant skydd synes

av de principiella skäl, som i det föregående anförts, en utvidgning av statens

skyldighet att helt utgiva ersättning för förlusten ej motiverad. En utbyggnad

av den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot förluster till

följd av smittsamma husdjurssjukdomar torde däremot vara ändamålsenlig.

Därigenom skulle djurägarna beredas möjlighet att på billiga villkor skaffa

sig skydd mot förluster, som skulle kunna drabba dem i samband med att

deras besättningar isolerats såsom misstänkta för svinpest.

Med hänsyn till det stora antal djur, som under spärrtiden dött i besättningar

vilka sedermera visat sig icke vara smittade av svinpest, måste det

anses föreligga ett behov av en sådan utvidgning av den statsunderstödda

försäkringsverksamheten, som här antytts. Ehuru enligt de sakkunnigas

mening vissa fördelar skulle vara förenade med att företaga denna utvidgning

i samband med en allmän revision av bestämmelserna örn den statsunderstödda

försäkringsverksamheten å förevarande område, ha de sakkunniga

med hänsyn till den praktiska betydelsen av det nu föreliggande spörsmålet

funnit en partiell reform motiverad. De sakkunniga vilja emellertid i detta

sammanhang framhålla önskvärdheten av att frågan om en dylik allmän

revision snarast upptages till behandling, särskilt med hänsyn till att endast

ett förhållandevis mindre antal av landets kreatur omfattas av den nuvarande

försäkringsformen.

Enligt de sakkunnigas mening borde den ifrågasatta utvidgningen av den

statsunderstödda försäkringsverksamheten avse ej blott fall, då misstanke

om förekomst av svinpest uppstått, utan även fall, då annan smittsam husdjurssjukdom

misstänktes förekomma. Härom ha de sakkunniga uttalat

följande.

Mellan svinpest och de övriga smittsamma husdjurssjukdomar som omfattas

av den statsunderstödda försäkringsverksamheten föreligger en påtaglig

skillnad därulinnan att svinpest oftast är svårare att konstatera. Delta

medför, att spärrtiden i regel blir längre då misstanke om svinpest uppstått

än eljest. Denna omständighet torde emellertid icke böra föranleda, att särskilda

bestämmelser meddelas rörande svinpest, utan den antydda utvidgningen

av den statsunderstödda försäkringsverksamheten synes av praktiska

skäl böra avse samtliga de sjukdomar, som nu omfattas av denna verksamhet.

Någon större betydelse torde denna utvidgning dock knappast erhålla

för andra sjukdomar än svinpest och möjligen elakartad lungsjuka hos

nötkreatur, vilken sistnämnda sjukdom dock icke förekommit i Sverige sedan

år 1800.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.-ts proposition nr 66.

Rörande omfattningen av den föreslagna utvidgningen av den statsunderstödda

försäkringsverksamheten lia de sakkunniga vidare anfört.

Då det gäller att för ifrågavarande ändamål utvidga området för den statsunderstödda

försäkringsverksamheten, ha de sakkunniga funnit, att försäkringsverksamheten

bör utvidgas till att avse icke blott förluster av ifrågavarande

slag, som uppstått å ställen vilka av veterinär förklarats spärrade

såsom misstänkta för någon av de sjukdomar som nu omfattas av försäkringsverksamheten,

utan jämväl förluster, som uppkommit inom besättningar

vilka av länsstyrelse förklarats misstänkta för smitta och på grund därav

isolerats. Verksamheten synes även böra omfatta alla förluster som inom

sådana besättningar uppstått till följd av att djur dött av sjukdom, oavsett

om sjukdomen varit av smittsam art eller ej. Såsom skäl härför må

anföras, att den anbefallda isoleringsåtgärden kan ha förhindrat att djuret

i fråga i tid nedslaktats. Med förluster till följd av att djur under isoleringstiden

dött på grund av sjukdom synes böra jämställas förluster till följd av att

djur under sådan tid på grund av sjukdom enligt veterinärs föreskrift eller

myndighets påbud nedslaktats. Med sjukdom avses i detta sammanhang givetvis

icke olycksfall.

På grund av vad sålunda anförts ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå,

att försäkring, varom nu är fråga, skall avse att täcka jämväl förlust, som

uppstått därigenom att till följd av andra sjukdomar än dem som nu omfattas

av den statsunderstödda försäkringsverksamheten djur dött eller enligt

veterinärs föreskrift eller myndighets påbud nedslaktats under tid då besättningen

varit isolerad såsom misstänkt för någon av dessa sjukdomar.

De sakkunniga ha beträffande de föreslagna ändringarna ytterligare anfört

följande.

Bestämmelse av angivna innehåll torde böra intagas i 2 § 1 mom. kungörelsen

den 26 juli 1926 om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag

mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar. Därav föranledas

en ändring jämväl i 2 mom. samma paragraf. I detta sammanhang

torde även böra företagas en redaktionell jämkning av 4 mom.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat torde de nu föreslagna ändringarna i

bestämmelserna örn den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot förluster

på grund av smittsamma husdjurssjukdomar icke påkalla någon ändring

vare sig i fråga örn storleken av de premier som försäkringstagarna ha

att erlägga eller i fråga örn grunderna för beräknandet av det av statsmedel

utgående bidraget till denna försäkringsform.

De föreslagna bestämmelserna synas böra träda i kraft den 1 juli 1945.

Med hänsyn till innehållet i de allmänna försäkringsvillkor som tillämpas

inom ifrågavarande försäkringsverksamhet torde särskilda övergångsbestämmelser

icke vara erforderliga.

De sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i så gott

som samtliga de avgivna yttrandena. Endast statskontoret och Svenska

svinavelsföreningen ha framställt erinringar mot förslaget. Statskontoret har

sålunda ifrågasatt, om den föreslagna utvidgningen av den statsunderstödda

försäkringsverksamheten borde avse alla de fall, då förluster av ifrågavaande

slag uppstått inom isolerade besättningar, utan hänsyn till om förlusterna

stöde i samband med isoleringsåtgärderna eller icke. Det syntes icke

motiverat, att försäkringen skulle täcka förlust till följd av sjukdom, som

kunde konstateras sakna kausalsammanhang med isoleringsåtgärden. En

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts provosition nr 66.

7

begränsning av försäkringsformen vore enligt statskontorets mening desto

mer påkallad som de föreslagna bestämmelserna av praktiska skäl befunnits

böra avse icke blott svinpest utan även de andra husdjurssjukdomar, som

för närvarande omfattades av denna försäkringsverksamhet.

Svenska svinavelsföreningen har uttalat, att erforderligt skydd mot förluster

av ifrågavarande slag syntes kunna beredas djurägarna endast om ersättning

för förlusterna utgåves av statsmedel, dels emedan möjligheten att

erhålla försäkring med statsbidrag vöre föga känd, varför en intensifierad

upplysningsverksamhet erfordrades, därest de sakkunnigas förslag skulle genomföras,

dels ock emedan djurägarna, örn epizootier icke förekommit

under några år, underläte att taga försäkringar mot förluster på grund av

smittsamma husdjurssjukdomar. Av yttrandena må här i övrigt återgivas

följande.

Riksförbundet landsbygdens folk har i sitt yttrande anfört följande allmänna

synpunkter på förslaget.

I likhet med de sakkunniga anser förbundet, att den utredning som förebragts

tydligt visar, att den enskilde djurägaren kan bliva utsatt för rätt

betydande påfrestningar i händelse hans svinbesättning blir misstänkt för

att vara behäftad med svinpest. Då han för närvarande icke på något sätt

till rimligt pris kan skydda sig ekonomiskt för de förluster en isolering innebär

samt sjukdomen uppträder under varierande begynnelseformer, ligger

det nära till hands, att den enskilde i förhoppning om att det skall vara

falskt alarm underlåter att anmäla ett misstänkt fall och på så sätt förhindrar

snabbast möjliga bekämpande av sjukdomen. I detta sammanhang vill

förbundet påpeka en förlustanledning, som de sakkunniga icke berört, nämligen

risken för att grisarna vid en längre isolering himm förväxa.

Det framgår av utredningen, att beslut om isolering måste fattas på rätt

vaga grunder. När närmare 50 procent av de isolerade besättningarna senare

befinnas icke smittade, kommer man lätt därhän att djurägarna alltmera

anse, att veterinärerna äro ute i ogjort väder, och därför bliva benägna att

ej anmäla tveksamma fall. Man kommer nämligen icke ifrån, att för den enskilde

betyder en isolering alltid ett ekonomiskt avbräck utan några fördelar.

En isolering sker för att skydda andra enskildas och det allmännas intressen.

Det måste därför anses riktigt, att dessa parter i viss män lämna ekonomiskt

bistånd till den, som blir utsatt för åtgärden. Det kan tänkas, att försäkring

är den bästa vägen att nå detta syftemål. En grundförutsättning är

därvid, att försäkringen får en lämplig form med ett skäligt stöd av staten

samt att kännedom om denna försäkringsform och dess fördelar blir verkligt

utbredd bland jordbrukarna. De sakkunniga angiva, att den nuvarande

statsunderstödda formen för försäkring på hithörande område fått mycket

liten anslutning, trots att den av dem betecknas såsom billig. När ett försäkringsbehov

ostridigt föreligger, måste det negativa resultatet vara beroende

på något fel hos försäkringsformen. Förbundet vill i detta .sammanhang

endast peka på en sak. De sakkunniga föreslå en utvidgning av

försäkringsrisken men anse samtidigt, att icke någon höjning av vare sig

premier eller statsbidrag behöver ske, trots att den lörebragta utredningen

visar, att det sker en verklig riskökning. Detta tyder på att premien icke

varit den lägsta möjliga.

På grund av det anförda förordar förbundet det framlagda förslaget samt

understryker det av de sakkunniga uttalade önskemålet örn en överarbet
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

ning av grunderna för den statsunderstödda försäkringsverksamheten mot

förluster till följd av smittsamma husdjurssjukdomar.

Jämväl Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit

önskvärdheten av att frågan om försäkringsskyddet mot förluster på

grund av smittsamma husdjurssjukdomar snarast upptoges till en mera

omfattande undersökning. Liknande synpunkter ha även upptagits i lantbruksstyrelsens

yttrande.

Behovet av ökad upplysningsverksamhet beträffande den statsunderstödda

försäkringsformen har förutom av Riksförbundet landsbygdens folk och

Svenska svinavelsföreningen understrukits av styrelsen får statens veterinärmedicinska

anstalt och Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Skånes mindre jordbrukares ömsesidiga kreatursförsäkringsförening har

uttalat, att försäkringsgivarens risk uppenbarligen komme att ökas genom

den ifrågasatta utvidgningen. Med hänsyn till de fördelar, som försäkringstagarna

komme att vinna, tillstyrkte föreningen emellertid de föreslagna ändringarna.

Rörande omfattningen av den föreslagna utvidgningen av försäkringsskyddet

har medicialstyrelsen anfört.

Enligt de sakkunnigas förslag skall försäkringen icke täcka sådan förlust

som förorsakas av olycksfall i besättning, vilken isolerats såsom misstänkt för

smittsam husdjurssjukdom. Helt säkert kommer frågan örn vad som skall

anses såsom olycksfall att vålla svårigheter för veterinär i praktikutövning,

enär det understundom kan vara mycket vanskligt för denne att draga gränsen

mellan olycksfall och sjukdom. Styrelsen vill i detta sammanhang till belysande

av de svårigheter, som kunna uppstå för veterinärerna, framhålla, att

stor tveksamhet kan råda om huruvida en hos nötkreaturen så ofta förekommande

åkomma som traumatisk mag-, mellangårds- och hjärtsäcksinflammation,

vanligen uppkommen genom att ett vasst föremål -— järntråd, spik

el. dyl. — inkommit i djurets digestionskanal, skall anses såsom sjukdom

eller olycksfall Skulle dylikt lidande anses hänförligt till olycksfall, torde

andra lidanden hos husdjuren, vilka tidigare alltid hänförts till sjukdom,

med visst fog kunna rubriceras såsom olycksfall (vissa perorala infektioner)’

Styrelsen finner det därför önskvärt, att ett visst klarläggande av begreppet

olycksfall astadkommes till ledning för de praktikutövande veterinärerna

och kreatursförsäkringsbolagen. Enligt styrelsens mening synes såsom förutsättning

för att en händelse skall betraktas såsom olycksfall fordras, förutom

att densamma medfört kroppslig skada, dels en viss grad av plötslighet

dels ock att händelsen erbjudit något i viss mån ovanligt och oförutsett. En

anpassning härav å förhållanden inom veterinärmedicinens område torde i de

fall, varom här är fråga, få anses innebära, att såsom olycksfall synes

böra anses en utifrån kommande, genom olyckshändelse inträffad skada, som

drabbar djurets kroppsyta, munhåla eller foderstrupe och därigenom framkallar

inre eller yttre läsioner hos djuret. Såsom olycksfall bör även betraktas

gasförgiftning, uppkommen genom olyckshändelse, t. ex. gengasförgiftning.

Därest Kungl. Majit skulle anse önskvärt att ett sådant klarläggande

göres, torde erforderliga bestämmelser lämpligen böra intagas i försäkringsbolagens

villkor för försäkringens meddelande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

9

Av den utredning, som epizootisakkunniga verkställt, framgår, att vid de Departement*-

chefen.

svinpestepizootier, som förekommit i landet de senaste åren, ett betydande antal

svin dött under den tid, då besättningarna varit isolerade såsom misstänkta

för svinpest. Utredningen giver även vid handen, att åtskilliga av dessa besättningar

efter undersökningar, som i vissa fall tagit lång tid i anspråk, visat

sig icke lia varit smittade av sådan sjukdom ävensom att under isoleringstiden

i dessa besättningar inträffat många dödsfall på grund av annan sjukdom

än svinpest. För förluster av detta slag utgår enligt gällande bestämmelser

icke ersättning av statsmedel. I de fall, där svinpest visas föreligga,

ha djurägarna kunnat skydda sig mot ifrågavarande förluster genom försäkring

på de billiga villkor, som gälla för den statsunderstödda försäkringsverksamheten

på detta område. Däremot täcker denna försäkringsform icke

förlusten av de djur, som under isoleringstiden dött i besättningar vilka

sedermera befunnits ej vara smittade av svinpest. För att skydda sig mot

förlust i dylika fall äro djurägarna hänvisade till att taga s. k. fullständig

försäkring eller försäkring mot all smittsam svinsjukdom, för vilka försäkringsformer

kostnaderna äro förhållandevis höga.

Med hänsyn till ifrågavarande sjukdoms varierande begynnelseformer är

det vanskligt att fastställa diagnosen utan ympning å försöksdjur, något

som kan taga avsevärd tid. Detta medför att isoleringstiden, särskilt när sjukdomen

icke förekommit i landet på någon tid, kan bliva lång. Under denna

tid äro djurägarna förhindrade att fritt förfoga över djuren och kunna

därigenom lida förluster, som icke skulle ha uppstått, därest isolering ej

påbjudits. Då isoleringsåtgärderna vidtagas ej blott i de enskilda djurägarnas

utan även i det allmännas intresse, anser jag i likhet med de sakkunniga,

att staten bör medverka till att möjligheter skapas för den enskilde att

skydda sig mot förluster av ifrågavarande slag. Såsom de sakkunniga framhållit,

torde även bekämpandet av epizootier härigenom främjas.

Vad angår frågan hur denna statens medverkan lämpligen bör anordnas,

finner jag mig kunna biträda vad de sakkunniga härutinnan föreslagit. Att

utsträcka statens ersättningsskyldighet vid epizootier till att gälla även då

förordnande örn nedslaktning ej meddelats eller då svinpest befunnits icke

föreligga, skulle strida mot de principer, varå bestämmelserna om denna

ersättningsskyldighet bygga, och skulle kunna medföra icke önskvärda

konsekvenser. I de fall, då svinpest visas vara för handen, måste den statsunderstödda

försäkringsverksamheten med hänsyn till den ringa premien

anses bereda djurägarna nödigt skydd, Jämväl där svinpest konstaterats icke

ha förekommit, synes statens medverkan emellertid böra givas den formen,

att djurägarna erhålla möjlighet att på billiga villkor taga försäkring mot

de förluster, varom här är fråga. En utbyggnad av den statsunderstödda försäkringsverksamheten

torde för detta ändamål vara lämplig.

Ehuru vissa fördelar, såsom de sakkunniga påpekat, skulle vara förenade

med att företaga en sådan utvidgning i samband med en allmän revision av

den statsunderstödda försäkringsverksamheten å förevarande område, anser

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

jag dock med hänsyn till det föreliggande spörsmålets praktiska betydelse

en partiell reform i avbidan på en dylik revision vara motiverad.

Den av mig förordade utvidgningen av ifrågavarande försäkringsverksamhet

bör i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag avse ej blott fall, då

misstanke örn förekomst av svinpest uppstått, utan även fall, då annan smittsam

husdjurssjukdom, som nu omfattas av denna verksamhet, misstänkes

föreligga. Jag finner mig även kunna biträda de sakkunnigas förslag, att

försäkringen bör avse att täcka icke allenast förluster av ifrågavarande slag,

som uppstått å ställen vilka av veterinär förklarats spärrade såsom misstänkta

för någon av dessa sjukdomar, utan jämväl förluster, som uppkommit

inom besättningar vilka av länsstyrelse förklarats misstänkta för smitta och

på grund därav isolerats.

Såsom de sakkunniga framhållit, bör försäkringsskyddet avse alla förluster,

vilka inom sådana besättningar uppstått till följd av att djur dött av

sjukdom eller på grund av sjukdom enligt veterinärs föreskrift eller myndighets

påbud nedslaktats, oavsett om sjukdomen varit av smittsam art eller

ej. Att begränsa försäkringsformen till att omfatta allenast förluster på grund

av sjukdom, som visas äga kausalsammanhang med isoleringsåtgärden, skulle

innebära, att de förluster, varom här är fråga, endast i undantagsfall skulle

täckas av försäkringen.

Den föreslagna utvidgningen av den statsunderstödda försäkringsverksamheten

synes däremot icke böra avse sådana förluster, som förorsakas av

olycksfall inom en isolerad besättning. Huruvida förlust uppstått till följd

av olycksfall eller till följd av sjukdom, torde få avgöras från fall till fall

under hänsynstagande till omständigheterna. Vad medicinalstyrelsen anfört

rörande tolkningen av begreppet olycksfall synes därvid förtjäna beaktande.

Bestämmelse av det innehåll jag i det föregående förordat torde böra intagas

i 2 § 1 mom. kungörelsen den 26 juli 1926 om allmänna grunder angående

försäkring mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.

Därav föranledes en ändring jämväl i 2 mom. samma paragraf. En

redaktionell jämkning av 4 mom. bör i detta sammanhang företagas.

Såsom de sakkunniga framhållit, synes denna utvidgning av försäkringsskyddet

icke påkalla någon ändring vare sig i fråga om storleken av de premier

som försäkringstagarna ha att erlägga eller i fråga om grunderna för

beräknandet av statsbidraget till denna försäkringsform.

De föreslagna bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1945.

Med hänsyn till innehållet i de allmänna försäkringsvillkor som tillämpas

inom ifrågavarande försäkringsverksamhet synas särskilda övergångsbestämmelser

icke vara erforderliga.

Förslag till kungörelse angående de av mig förordade ändringarna har upprättats

inom jordbruksdepartementet. Förslaget torde såsom bilaga få fogas

till detta protokoll.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

11

att Kungl. Majit må i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag förut anfört vidtaga ändring i gällande grunder för

försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma

husdjurssjukdomar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sune Wisén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse angående ändring av 2 § kungörelsen den 26 juli 1926

(nr 389) om allmänna grunder angående försäkring med statsbidrag

mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar.

Härigenom förordnas, att 2 § kungörelsen den 26 juli 1926 om allmänna

grunder angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av

smittsamma husdjurssjukdomar1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

2 g.

1. Försäkring, varom här är fråga, skall avse att täcka förlust av djur

till följd av följande sjukdomar, nämligen smittsam mul- och klövsjuka,

boskapspest, elakartad lungsjuka, mjältbrand och svinpest samt följdsjukdom

av mul- och klövsjuka, ävensom förlust, som uppstått därigenom att

djur till följd av annan sjukdom dött eller enligt veterinärs föreskrift eller

myndighets påbud nedslaktats under tid då djurbesättningen varit isolerad

såsom misstänkt för någon av förenämnda sjukdomar. Försäkringen skall

omfatta försäkringstagarens samtliga till en och samma djurbesättning hörande

nötkreatur och svin från och med en ålder av två månader.

Försäkringen skall---årliga mjölkproduktion.

Försäkringen skall---av kadaver.

2. Ersättning skall---blivit friskförklarad.

Ersättning skall jämväl utgivas för djur, som till följd av annan sjukdom

än ovan sagts dött eller enligt veterinärs föreskrift eller myndighets påbud

nedslaktats under tid då besättningen varit isolerad såsom misstänkt för någan

av dessa sjukdomar.

Har inom---under försäkringstiden.

Ersättning för djur, som dött eller befunnits böra nedslaktas, skall beräknas

efter det värde, djuret då skulle hava ägt, om sjukdomen icke inträffat,

dock högst med den på djuret belöpande försäkringsumman.

På nu---nytta användas.

3. Ersättning skall---skall utgå.

3. a. Ersättning skall---fulla värde.

1 Senaste lydelse se 1932:164 och 1941:343.

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

4. Lämnas i annan ordning än i dessa grunder stadgas ersättning av allmänna

medel för täckande av förlust, som avses i 1 morn., skall ersättning

på grund av försäkringen minskas med den sålunda till försäkringstagaren

av allmänna medel utgående ersättningen.

5. Kungl. Majit---Kungl. Majit bestämmes.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. s. 3 i texten
  2. JoU 1945:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjuk s. 6 i texten