Angående samarbete med Stockholms stad och Stockholms läns landsting för uppförande och drift av en medicinsk tuberkulosklinik och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset
1946-02-15 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:101, Angående samarbete med Stockholms stad och Stockholms läns landsting för uppförande och drift av en medicinsk tuberkulosklinik och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
1
Nr 101.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående samarbete med
Stockholms stad och Stockholms läns landsting för
uppförande och drift av en medicinsk tuberkulosklinik
och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset;
given Stockholms slott den 15 februari 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Tage Erlander.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 februari 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.
chefen för socialdepartementet, statsrådet Mossberg, anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet,
statsrådet Erlander, fråga örn samarbete med Stockholms
stad och Stockholms län för uppförande och drift av en medicinsk tuberkulosklinik
och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset samt anför
därvid följande.
I. Inledning.
De grundläggande besluten örn uppförande av karolinska sjukhuset på
Norrbackaområdet fattades av 1927, 1930 och 1931 års riksdagar. Besluten
byggde på den s. k. enhetstanken, d. v. s. »önskvärdheten att vid byggnadsplanernas
realiserande alla de institutioner, teoretiska och praktiska, av vilka
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 101. 1
2 Kungl. Majlis proposition nr 101.
karolinska institutet för sin verksamhet är i behov, sammanföras till ett helt
såsom en enda, sammanhängande anläggning» (se riksdagens skrivelse
1930: 386). I enlighet med denna enhetstanke ha av karolinska institutets för
närvarande 16 undervisningskliniker följande 8 hittills förlagts till Norrbackaområdet
eller i omedelbar anslutning till detta:
1 medicinsk klinik,
1 kirurgisk klinik,
1 öron-, näs- och halsklinik,
1 ögonklinik,
1 förlossnings- och kvinnoklinik,
1 radioterapeutisk klinik,
1 psykiatrisk klinik samt
1 ortopedisk klinik.
Härjämte ha beslut fattats, dels vid 1943 års riksdag örn förläggande till
karolinska sjukhuset av en pediatrisk och en dermato-syfilidologisk klinik,
för närvarande förlagda till Norrtulls sjukhus, respektive S:t Görans sjukhus
(se riksdagens skrivelse 1943: 280), dels ock vid 1945 års riksdag örn överflyttande
av förlossnings- och kvinnokliniken vid allmänna barnbördshuset till
en i samarbete med Stockholms stad nyuppförd kvinnoklinik vid Sabbatsbergs
sjukhus (se riksdagens skrivelse 1945:241).
Karolinska institutets återstående 5 kliniker äro förlagda till följande
sjukhus:
1 medicinsk klinik till serafimerlasarettet,
1 kirurgisk klinik till serafimerlasarettet,
1 neuro-kirurgisk klinik till serafimerlasarettet,
1 neurologislc klinik till serafimerlasarettet och
1 pediatrisk klinik till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.
Gällande avtal med staden och länet angående beläggningen av vårdplatser
å serafimerlasarettet utgå år 1960. Under förutsättning att lasarettet då
kommer att nedläggas, måste senast vid denna tidpunkt de därstädes inrymda
undervisningsklinikerna vara överflyttade till annat eller andra sjukhus. Enligt
vad jag under hand inhämtat från den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
26 maj 1939 tillsatta kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets
utbyggande samt allmänna barnbördshusets och serafimerlasarettets
ställning m. m., inriktar sig kommissionen för närvarande på att undersöka
möjligheterna för ett samarbete med Stockholms stad i fråga om förläggande
av lasarettets medicinska och kirurgiska kliniker till Sabbatsbergs sjukhus
(fråga har även sedan länge varit om överflyttande till samma sjukhus av
den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt). De neurokirurgiska
och neurologiska klinikerna torde vara avsedda att förläggas till
karolinska sjukhuset.
För närvarande pågå i dessa frågor förhandlingar mellan kommissionen och
staden. Härvid behandlas även det med nämnda frågor sammanhängande
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
spörsmålet om den framtida dispositionen av de till stiftelsen serafimerlasarettet
hörande fastigheterna. Enligt det av Kungl. Majit genom beslut den
30 juni 1937 godkända avtalet rörande statens övertagande av driften av
serafimerlasarettet äger Kungl. Majit och kronan vid försäljning av fastigheterna,
i den mån hinder ej möta på grund av förekommande donationsvillkor
eller rättsligen grundade anspråk från stadens eller länets sida, förfoga
över därvid inflytande köpeskillingsmedel eller för desamma förvärvad
sjukvårdsinrättning för tillgodoseende av stiftelsens ändamål (se riksdagens
skrivelse 1937: 465). Stiftelsens ändamål är enligt gällande reglemente av den
1 juli 1937 att understödja sjukvård och utbildning av läkare.
De förutnämnda grundläggande besluten örn byggande av karolinska sjukhuset
utgingo från principen, att staten skulle vara sjukhusföretagare men
att Stockholms stad och län skulle lämna bidrag till sjukhusets uppförande
och drift i enlighet med därmed ingånget avtal (1931 års avtal). Avtalet
innebar i huvudsak, att staden och länet, som kontraherade ett visst antal
platser å sjukhuset, erlade, dels som bidrag till byggnadskostnaderna vissa
fixerade belopp för envar av dessa platser, dels som bidrag till utrustningskostnaderna
för sina platser ett belopp motsvarande den verkliga utrustningskostnaden,
dock högst det belopp, som staden (länet) skulle behöva vidkännas
för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat
sjukhus, dels ock slutligen som bidrag till driftkostnaderna den på visst sätt
uträknade dagkostnaden för sina sjuka, dock högst den genomsnittliga vårdkostnaden
under året på stadens (länets) egna, på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar.
Det av 1943 års riksdag godkända avtalet rörande den tillämnade pediatriska
kliniken å karolinska sjukhuset avviker såtillvida från 1931 års avtal
som staden och länet skola, i stället för vad i 1931 års avtal härom stadgas,
erlägga 75 procent av totalkostnaderna för färdigställande och utrustning av
sina kontraherade vårdplatser, beträffande utrustningskostnaderna dock
högst utrustningskostnaden vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar
uppdelat sjukhus. Denna fördelningsgrund har i tillämpliga delar godtagits
jämväl i fråga om den beslutade nya kvinnokliniken vid Sabbatsbergs
sjukhus.
Till avtalen angående karolinska sjukhusets uppförande och utbyggande
ansluta sig Kungl. Majits beslut dels den 17 mars 1944 örn tillägg till 1931
års avtal, avseende de s. k. riksplatserna (se riksdagens skrivelse 1943: 280),
dels och den 29 juni 1945 beträffande tillämpningen av vissa bestämmelser
i 1931 års avtal.
Förutnämnda förhandlingskommission har i ett den 14 april 1945 dagtecknat
betänkande framlagt förslag till avtal mellan Kungl. Majit och kronan
samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting angående samarbete
4
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
för uppförande och drift av en medicinsk tuberkulosklinik och en thoraxkirurgisk
klinik vid karolinska sjukhuset samt örn uppförande i enlighet med
avtalsförslagen av en klinikbyggnad vid nämnda sjukhus, inrymmande dels
en avdelning för medicinsk tuberkulos med tillhörande dispensärer, dels en
avdelning för kirurgisk behandling av lungtuberkulos, dels en avdelning för
kirurgisk behandling av icke tuberkulösa sjukdomar i bröstorganen, dels ock
en för samtliga avdelningar gemensam röntgendiagnostisk avdelning.
Innan jag lämnar en närmare redogörelse för förhandlingskommissionens
förslag torde jag få erinra, att 1941 års reumatikersakkunniga i ett år 1942
avgivet betänkande, betecknat såsom del I, föreslagit uppförande på statens
bekostnad vid karolinska sjukhuset av en avdelning för reumatiska och
andra invalidiserande sjukdomar. Nämnda sakkunniga ha sedermera avgivit,
dels år 1944 ett betänkande, betecknat såsom del II, med Utredning
och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd för utbyggande
inom landets sjukvårds väsen av efterbehandling och konvalescentvård,
dels ock år 1945 ett betänkande, betecknat såsom del III, med Utredning
örn reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för
de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. Till det av de sakkunniga framlagda
förslaget örn uppförande vid karolinska sjukhuset av en reumatologisk
klinik torde jag i annat sammanhang få taga ställning.
Jag övergår nu till att under särskilda avsnitt lämna en redogörelse för
förhandlingskommissionens utredning och förslag samt de däröver avgivna
yttrandena, varefter jag kommer att tillkännagiva min egen ståndpunkt till
föreliggande frågor.
II. Förhandlingkommissionens utredning och förslag.
A. Förslagen till avtal.
Förhandling skommissionen har i sitt betänkande framlagt två särskilda avtalsförslag,
det ena avseende samarbete med Stockholms stad och det andra
med Stockholms läns landsting för uppförande och drift av en medicinsk tuberkulosklinik
och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset. Med föranledande
av en från statskontorets sida framställd anmärkning mot utformningen
av förslaget till avtal med landstinget har förhandlingskommissionen
med skrivelse den 15 oktober 1945 framlagt ett omredigerat förslag till avtal
med landstinget. I fråga om villkoren för samarbete avvika avtalsförslagen
såtillvida från avtalet rörande den nya pediatriska kliniken vid karolinska
sjukhuset, att dels stadens och länets bidrag till byggnadskostnadema för
deras platser maximerats till 17 700 kronor per vårdplats vid visst byggnadskostnadsläge,
dels ock stadens och länets bidrag till driftkostnaderna för
5
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
den medicinska tuberkuloskliniken maximerats till 70 procent av deras driftbidrag
till sjukhusets övriga kliniker.
Förslaget till avtal med Stockholms stad lyder sålunda:
Mellan svenska staten och Stockholms stad, vilka år 1931 ingått avtal
angående samarbete för uppförande och drift av karolinska sjukhuset, är —
under förutsättning av Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande
— följande avtal träffat angående sådant samarbete beträffande
en medicinsk tuberkulosklinik och en thoraxkirurgisk klinik vid sjukhuset.
1. Sagda kliniker äro avsedda att uppföras i en gemensam byggnad och
omfatta, den medicinska tuberkuloskliniken minst 120 allmänna vårdplatser
och 16 enskilda vårdplatser samt den thoraxkirurgiska kliniken en avdelning
för lungtuberkulösa fall örn minst 48 allmänna vårdplatser, en avdelning för
icke tuberkulösa fall örn minst 40 allmänna vårdplatser och en enskild avdelning
gemensam för klinikens båda avdelningar örn 12 vårdplatser.
2. Utöver den på staden belöpande andelen i riksplatserna har staden av
de allmänna vårdplatserna kontraherat följande platser för sjuka från staden:
å den medicinska tuberkuloskliniken........................ 60 platser,
å den thoraxkirurgiska klinikens avdelning för lungtuberkulösa
fall.................................................. 9 »
å samma kliniks avdelning för icke tuberkulösa fall.......... 5 »
Summa 74 platser.
Staden skall vara berättigad att, därest under byggnadstiden eller sedermera
annan fördelning av de staden tillförsäkrade vårdplatserna önskas, erhålla
jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder härför ej möter
från sjukhusets sida.
3. För varje kontraherad vårdplats skall staden erlägga platskostnadsbidrag,
som skall anses täcka tomtavgift och byggnadskostnad, ined ett belopp
motsvarande 75 procent av totalkostnaden för färdigställande av varje
vårdplats, häri inbegripet därpå belöpande kostnad för poliklinik, personalbostäder,
ekonomianläggningar samt övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar,
dock med undantag av för Stockholms län avsedda en centraloch
en distriktsdispensär. Stadens platskostnadsbidrag må icke överstiga
17 700 kronor per vårdplats. Nämnda belopp — som är baserat på kungl,
socialstyrelsens byggnadskostnadsindex per den 1 januari 1943 eller 139 och
vid vars bestämmande icke tagits i beräkning vad som kan komma att gottskrivas
staden enligt nästföljande stycke — skall dock ökas respektive minskas
i den mån sagda index vid byggnadsföretagets igångsättande höjts respektive
sänkts.
Vid erläggandet av platskostnadsbidrag skall staden för varje kontraherad
vårdplats å den medicinska tuberkuloskliniken gottskrivas vad som motsvarar
eljest utgående statsbidrag till dessa vårdplatsers anordnande.
4. För utrustning av stadens vårdplatser erlägger staden för varje vårdplats
ett bidrag motsvarande 75 procent av totalkostnaden för utrustning
av varje vårdplats jämte därpå belöpande kostnad för utrustning av poliklinik,
personalbostäder, ekonomianläggningar samt övriga för sjukhuset gemensamma
inrättningar med undantag för ovannämnda central- och distriktsdispensärer.
Stadens bidrag skall dock icke överstiga det belopp staden skulle
behöva vidkännas för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar
uppdelat sjukhus.
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
5. Stadens i mom. 3 nämnda platskostnadsbidrag skall betalas på följande
sätt:
Staden tillhandahåller staten under byggnadstiden erforderliga medel. Stadens
bidrag skall fördelas per byggnadsår i ungefärlig proportion till statens
bidrag, därvid hänsyn skall tagas till det antal vårdplatser staden erhåller
i förhållande till klinikernas totala antal vårdplatser.
Formellt skall stadens totala platskostnadsbidrag — efter frånräknande av
vad som motsvarar eljest utgående statsbidrag till vårdplatsers anordnande —
ställas till karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras
under en tid av 30 eller 40 år, räknat från det klinikerna i sin helhet
tagas i bruk. Staden förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset
betala, under den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift
för en var av sina 74 vårdplatser. Denna platskostnadsavgift
skall svara mot annuiteten å lånet, fördelad på stadens antal vårddagar å
dessa platser. Stadens platskostnadsavgift skall beräknas sålunda: 74 vårdplatser
ä 365 vårddagar — 27 010 vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet,
fördelad på 27 010 vårddagar, skall utgöra stadens platskostnadsbidrag per
vårddag.
Skulle staden bliva förhindrad utnyttja staden tillförsäkrad vårdplats på
grund av att densamma belagts med patient, vilken staden ej är skyldig att
mottaga till vård å stadens egna sjukhus, skall platskostnadsbidrag för sådan
plats icke utgå.
För staden tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång belägges
med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden äga uppbära särskild
ersättning motsvarande ränta och amortering å stadens lån till sjukhuset.
6. Staden äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad örn i vilken omfattning
stadens platser å klinikerna utnyttjas.
7. Genom att lämna ovanberörda bidrag till klinikernas uppförande tillförsäkras
staden rätt att allt framgent, så länge klinikerna drivas, disponera
förenämnda 74 vårdplatser å klinikerna men erhåller däremot icke någon del
i äganderätt till tomt eller byggnader.
8. Sjuka från Stockholms stad erlägga vid vård å av staden enligt detta
avtal kontraherade platser legosängsavgift, vars storlek bestämmes av staden.
Frågor om nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka
från staden avgöras av stadens vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas
nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift
av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.
Samtliga kostnader för klinikernas drift fördelas mellan staten och staden
på enahanda sätt, som angives i 1931 års avtal, varvid klinikerna inräknas
i sjukhuset, beträffande den medicinska tuberkuloskliniken dock med iakttagande
av att den i avtalet angivna dagkostnaden ej må överstiga 70 procent
av den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna
för sjukhusets underhåll m. m. på stadens egna på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar.
9. Bestämmelserna i ett av Kungl. Majit genom beslut den 17 mars 1944
godkänt avtal mellan kontrahenterna om tillägg till 1931 års avtal skola äga
motsvarande tillämpning i fråga om den medicinska tuberkuloskliniken och
den thoraxkirurgiska kliniken.
10. Med avseende å stadens rätt att enligt gällande bestämmelser erhålla
statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalter för lungtuberkulos skall så anses
som örn de av staden å den medicinska tuberkuloskliniken kontraherade
vårdplatserna utgjorde platser vid en av staden driven anstalt.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Förslaget till avtal nied Stockholms läns landsting, vilket avtalsförslag
med föranledande av förutberörda från statskontorets sida framställda
anmärkning av kommissionen omredigerats i fråga örn fördelningen av
byggnads- och utrustningskostnaderna för dispensärerna, lyder i sitt omredigerade
skick sålunda:
Mellan svenska staten och Stockholms läns landsting, vilka år 1931 ingått
avtal angående samarbete för uppförande och drift av karolinska sjukhuset,
är — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och landstingets godkännande
— följande avtal träffat angående sådant samarbete beträffande en medicinsk
tuberkulosklinik och en thoraxkirurgisk klinik vid sjukhuset.
1. Sagda kliniker äro avsedda att uppföras i en gemensam byggnad och
omfatta, den medicinska tuberkuloskliniken minst 120 allmänna vårdplatser
och 16 enskilda vårdplatser samt den thoraxkirurgiska kliniken en avdelning
för hmgtuberkulösa fall om minst 48 allmänna vårdplatser, en avdelning för
icke tuberkulösa fall om minst 40 allmänna vårdplatser och en enskild avdelning
gemensam för klinikens båda avdelningar örn 12 vårdplatser.
2. Utöver den på länet belöpande andelen i riksplatserna har länet av de
allmänna vårdplatserna kontraherat följande platser för sjuka från länet:
å den medicinska tuberkuloskliniken........................ 40 platser
å den thoraxkirurgiska klinikens avdelning för lungtuberkulösa fall 3 »
å samma kliniks avdelning för icke tuberkulösa fall.......... 3 »
Summa 46 platser.
Länet skall vara berättigat att, därest under byggnadstiden eller sedermera
annan fördelning av de länet tillförsäkrade vårdplatserna önskas, erhålla
jämkning i fördelningen, under förutsättning att hinder härför ej möter från
sjukhusets sida.
3. För varje kontraherad vårdplats skall länet erlägga platskostnadsbidrag,
som skall anses täcka tomtavgift och byggnadskostnad, med ett belopp, motsvarande
75 procent av totalkostnaden för färdigställande av varje vårdplats,
häri inbegripet därpå belöpande kostnad för poliklinik, personalbostäder, ekonomianläggningar
samt övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar. Länets
platskostnadsbidrag må icke överstiga 17 700 kronor per vårdplats.
Nämnda belopp — som är baserat på kungl, socialstyrelsens byggnadskostnadsindex
per den 1 januari 1943 eller 139 och vid vars bestämmande icke
tagits i beräkning vad som kan komma att gottskrivas länet enligt nästföljande
stycke — skall dock ökas respektive minskas i den mån sagda index
vid byggnadsföretagets igångsättande höjts respektive sänkts.
Vid erläggandet av platskostnadsbidrag skall länet för varje kontraherad
vårdplats å den medicinska tuberkuloskliniken gottskrivas vad som motsvarar
eljest utgående statsbidrag till dessa vårdplatsers anordnande.
4. För utrustning av länets vårdplatser erlägger länet för varje vårdplats
ett bidrag motsvarande 75 procent av totalkostnaden för utrustning av varje
vårdplats jämte därpå belöpande kostnad för utrustning av poliklinik, personalbostäder,
ekonomianläggningar samt övriga fijr sjukhuset gemensamma
inrättningar. Länets bidrag skall dock icke överstiga det belopp länet skulle
behöva vidkännas flir utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar
uppdelat sjukhus.
5. Länets i mom. 3 nämnda platskostnadsbidrag skall betalas på följande
sätt:
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Länet tillhandahåller staten under byggnadstiden erforderliga medel. Länets
bidrag skall fördelas per byggnadsår i ungefärlig proportion till statens
bidrag, därvid hänsyn skall tagas till det antal vårdplatser länet erhåller i
förhållande till klinikernas totala antal vårdplatser.
Formellt skall länets totala platskostnadsbidrag — efter frånräknande av
vad som motsvarar eljest utgående statsbidrag till vårdplatsers anordnande
— ställas till karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och
amorteras under en tid av 30 eller 40 år, räknat från det klinikerna i sin
helhet tagas i bruk. Länet förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset
betala, under den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig
platskostnadsavgift för en var av sina 46 vårdplatser. Denna platskostnadsavgift
skall svara mot annuiteten å lånet, fördelad på länets antal vårddagar
å dessa platser. Länets platskostnadsavgift skall beräknas sålunda:
46 vårdplatser ä 365 vårddagar = 16 790 vårddagar. Annuiteten å amorteringslånet,
fördelad på 16 790 vårddagar, skall utgöra länets platskostnadsbidrag
per vårddag.
Skulle länet bliva förhindrat utnyttja länet tillförsäkrad vårdplats på grund
av att densamma belagts med patient, vilken länet ej är skyldig att mottaga
till vård å länets egna sjukhus, skall platskostnadsbidrag för sådan plats icke
utgå.
För länet tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång belägges
med patient från annat sjukvårdsområde, skall länet äga uppbära särskild
ersättning motsvarande ränta och amortering å länets lån till sjukhuset.
6. Länet äger att på lämpligt sätt göra sig underrättat om i vilken omfattning
länets platser å klinikerna utnyttjas.
7. Genom att lämna ovanberörda bidrag till klinikernas uppförande tillförsäkras
länet rätt att allt framgent, så länge klinikerna drivas, disponera förenämnda
46 vårdplatser å klinikerna men erhåller däremot icke någon del i
äganderätt till tomt eller byggnader.
8. Sjuka från Stockholms län erlägga vid vård å av länet enligt detta avtal
kontraherade platser legosängsavgift, vars storlek bestämmes av länet. Frågor
om nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka från länet
avgöras av länets vederbörande myndighet. För sjuka, som beviljas nedsättning
i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande
fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.
Samtliga kostnader för klinikernas drift fördelas mellan staten och länet
på enahanda sätt, som angives i 1931 års avtal, varvid klinikerna inräknas i
sjukhuset, beträffande den medicinska tuberkuloskliniken dock med iakttagande
av att den i avtalet angivna dagkostnaden ej må överstiga 70 procent
av den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för
sjukhusets underhåll m. m. på länets egna på flera specialavdelningar uppdelade
sjukvårdsinrättningar.
9. Bestämmelserna i ett av Kungl. Maj:t genom beslut den 17 mars 1944
godkänt avtal mellan kontrahenterna om tillägg till 1931 års avtal skola äga
motsvarande tillämpning i fråga om den medicinska tuberkuloskliniken och
den thoraxkirurgiska kliniken.
10. Med avseende å länets rätt att enligt gällande bestämmelser erhålla
statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalter för lungtuberkulos skall så
anses som örn de av länet å den medicinska tuberkuloskliniken kontraherade
vårdplatserna utgjorde platser vid en av länet driven anstalt.
11. I anslutning till den medicinska tuberkuloskliniken skall inrättas för
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
länet avsedda en centraldispensär och en distriktsdispensär. Av byggnads- och
utrustningskostnaderna för dessa dispensärer skall staten erlägga 25 procent
och länet 75 procent.
Länets bidrag till byggnadskostnaden för central- och distriktsdispensärerna
skall betalas på följande sätt:
Länet tillhandahåller staten under byggnadstiden erforderliga medel. Formellt
skall länets bidrag ställas till karolinska sjukhusets förfogande såsom lån
att förräntas och amorteras under en tid av 30 eller 40 år, räknat från det
dispensärerna tagas i bruk. Länet förbinder sig att årligen, under den tid
sjukhusets nämnda lån amorteras, till sjukhuset betala en dispensärbyggnadsavgift,
motsvarande annuiteten å lånet.
Genom att lämna ovanberörda bidrag till central- och distriktsdispensärernas
uppförande tillförsäkras länet rätt att allt framgent, så länge de drivas,
disponera desamma men erhåller däremot icke någon del i äganderätt till
tomt eller byggnader.
12. Driftkostnaderna för den till sjukhuset förlagda dispensärverksamheten
betalas av länet, som har att ombesörja, att för denna verksamhet särskilda
räkenskaper föras. Länet erlägger således årligen till sjukhuset efter särskild
överenskommelse ersättning för den materiel och de tjänster, som tillhandahållas
dispensärverksamheten av sjukhuset.
Beträffande statsbidrag till dispensärverksamheten gäller vad därom är
eller framdeles må varda stadgat.
Härutöver erlägger staten som bidrag till dispensärverksamheten vid sjukhuset
ett belopp, motsvarande tio procent av ovannämnda driftkostnaders
totalbelopp.
B. Den medicinska tuberkuloskliniken.
Nuvarande undervisning i fysikalisk diagnostik m. m. Enligt nu gällande
studieordning för medicine licentiatexamen skall vid karolinska institutet medicine
kandidat före tentamen i ämnet medicin genomgå, bland annat, en
två månaders propedeutisk kurs i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna
(i fortsättningen kallad den propedeutiska diagnostikundervisningen)
och i anslutning härtill en månads klinisk tjänstgöring med särskild hänsyn
till lungtuberkulosens diagnostik och terapi (i fortsättningen kallad den obligatoriska
tuberkulostjänstgöringen).
Den propedeutiska diagnostikundervisningen är uppdelad i två avdelningar,
varav den ena omfattar fysikalisk diagnostik samt den andra laborationsövningar
i de viktigaste kemiska, mikroskopiska, bakteriologiska och fysiologiska
undersökningsmetoderna.
Den propedeutiska diagnostikundervisningen och den obligatoriska tuberkulostjänstgöringen
fullgöras sedan år 1924 i två parallellkurser vid de båda
medicinska avdelningarna på S:t Eriks sjukhus i Stockholm. Sådana kurser
givas tre gånger om året. Deltagarantalet har tidigare uppgått till 15 vid
varje parallellkurs men sedermera enligt medgivande av universitetskanslern
provisoriskt höjts till 18.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Brisler, som vidlåda undervisningen och behovet för densamma av en
medicinsk tuberkulosklinik. Kommissionen framhåller, att frågan om beredande
av gynnsammare betingelser för den propedeutiska diagnostikundervisningen
och för den obligatoriska tuberkulostjänstgöringen vid karolinska
institutet sedan länge varit aktuell och att därvid särskilt spörsmålet örn uppförande
för dessa undervisningsändamål av en specialklinik för medicinsk
tuberkulos diskuterats. Efter att ha redogjort för i denna fråga inkomna
framställningar till kommissionen från karolinska institutets lärarkollegium,
svenska sanatorieläkarföreningen och professorerna i medicin vid institutet
Nanna Svartz och A. Kristenson, vilka samtliga kraftigt framhävt behovet
av en medicinsk tuberkulosklinik, ansluten till karolinska sjukhuset, anför
kommissionen:
Vad som nödvändiggör förbättrade förhållanden för den propedeutiska
diagnostikundervisningen och tuberkulostjänstgöringen vid karolinska institutet
är den otillfredsställande beskaffenheten av undervisningslokalerna vid
S:t Eriks sjukhus och, framför allt, den ur undervisningssynpunkt olämpliga
sammansättningen av patientmaterialet därstädes.
Vad först lokalfrågan beträffar framhöll redan institutets lärarkollegium
vid behandlingen av spörsmålet om den propedeutiska undervisningens överflyttande
till S:t Eriks sjukhus, att lärarkollegiet ansåge en dylik anordning
vara av provisorisk karaktär och endast avsedd att ernå det bästa möjliga,
som under dåvarande förhållanden kunde ernås, samt att lärarkollegiet insåge,
att man med hänsyn till bland annat anordningens provisoriska karaktär
måste begränsa sig till minsta möjliga lokalförändringar och den oundgängligaste
inredningen. Följaktligen uppfördes icke några särskilda lokaler för
undervisningen utan därtill apterades ett par inom sjukhuset belägna rum.
För ändamålet anvisades av statsmedel cirka 16 000 kronor. Såväl föreläsningar
som laborationer och patientundersökningar voro ända till för några
år sedan förlagda till ett och samma rum.
På senare tid ha visserligen nya lokaler anordnats för undervisningen,
nämligen en större föreläsningssal samt ett par undersökningsrum jämte
laboratorier, vilket undanröjt de största olägenheterna, men alltjämt äro iokalerna,
enligt vad professorerna Svartz och Kristenson inför kommissionen
framhållit, otillräckliga för ett rationellt bedrivande av undervisningen.
Vad angår den ur undervisningens synpunkt olämpliga sammansättningen
av patientmaterialet vid S:t Eriks sjukhus, har kommissionen inhämtat följande.
Vid tidpunkten för undervisningens förläggande till nämnda sjukhus
fanns där ett mycket gott och fullt tillräckligt patientmaterial för den propedeutiska
undervisningen i fysikalisk diagnostik och för tuberkulostjänstgöringen.
Så t. ex. fanns för dessa ändamål tillgång till 100 å 120 patienter,
lidande av lungtuberkulos. På senare år har emellertid inträtt en förskjutning
i beläggningen på sjukhuset, i det att det för nämnda två undervisningsgrenar
tillgängliga patientmaterialet successivt minskats för att bereda plats för
andra sjuka. Enligt de senaste årsrapporterna torde numera icke mer än ett
tjugutal platser på sjukhuset vara belagda med sjuka, lidande av lungtuberkulos,
av vilka dessutom flertalet är för kirurgisk behandling intagna fall. Icke
heller för framtiden torde man kunna räkna med någon förskjutning i riktning
mot ökad beläggning å sjukhuset med lungtuberkulösa fall.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Helt annorlunda ställa sig förhållandena i Uppsala oell Lund, där för
undervisningen stå till förfogande, i Uppsala centralsanatoriet med dess llö
allmänna vårdplatser och i Lund lungkliniken med dess 93 allmänna vårdplatser
ävensom Orupssanatoriet med 244 ordinarie vårdplatser.
Av de brister, som sålunda vidlåda den propedeutiska diagnostikundervisningen
och tuberkulostjänstgöringen, är den ojämförligt, allvarligaste den
nära nog totala avsaknaden av för undervisningen i fysikalisk diagnostik och
i tuberkuloslära lämpligt patientmaterial vid S:t Eriks sjukhus.
Beträffande till en början följderna härav för den propedeutiska undervisningen
i fysikalisk diagnostik, ha professorerna Svartz och Kristenson inför
kommissionen med skärpa framhållit, att denna brist vore ägnad att äventyra
meddelandet av en fullgod undervisning i ämnet.
'' Detta är så mycket allvarligare som undervisningen i .fysikalisk .diagnostik
allmänt anses som grundläggande för den fortsatta utbildningen i licentiatstudiernas
alla grenar. Sålunda ha 1 akarn tbildningssakkunniga. i sitt år 1941
avgivna betänkande angående utbildningen till medicine licentiatexamen
framhållit som sin uppfattning, att undervisningen i fysikalisk diagnostik
vore av en mycket stor betydelse och att garantier måste skapas för att ett
rikligt och lämpligt material stöde till buds för denna undervisning. Härtill
kommer, att de studerande under de fortsatta studierna icke erhålla någon
systematisk undervisning i dessa grundläggande undersökningsmetoder. Att
S:t Eriks sjukhus icke ens uppfyller minimifordringarna på ett för undervisningen
i fysikalisk diagnostik tillräckligt och lämpligt patientmaterial
torde vara ovedersägligt.
Kommissionen kan därför icke finna det försvarligt, att undervisningen i
denna viktiga gren av läkarutbildningen vid rikets största medicinska läroanstalt
alltjämt får fortgå under så ogynnsamma förhållanden som hittills.
Vad åter angår den obligatoriska tuberkulostjänstgöringen vid karolinska
institutet blir konsekvensen av att till dess förfogande endast står ett tjugutal
patienter, varav flertalet utgör för kirurgisk behandling intagna fall, alltså
oanvändbara för ifrågavarande undervisning, att tuberkulosundervisningen
vid institutet av brist på kliniskt undervisningsmaterial måste bli i huvudsak
teoretiskt inriktad.
Vådan härav för läkarutbildningen torde ligga i öppen dag och framsta!- i än skarpare belysning vid en jämförelse med tuberkulosundervisningens resurser
i Uppsala och Lund.
I Uppsala fullgöres den obligatoriska tuberkulostjänstgöringen på ett senare
stadium än i Stockholm i form av en månads assistenttjänstgöring vid
centralsanatoriet samt ledes av överläkaren därstädes, en ordinarie akademisk
lärare med lungsjukdomar som specialitet. Under denna tjänstgöring,
som ej får förenas med annan klinisk tjänstgöring eller kurs och i vilken samtidigt
högst 4 studerande få deltaga, har den studerande att bevista överläkarens
ronder, att enligt dennes anvisningar undersöka intagna patienter samt
att för övrigt i elen utsträckning och med det ansvar, överläkaren bestämmer,
deltaga i det kliniska och polikliniska arbetet på centralsanatoriet.
I Lund fullgöres den obligatoriska tuberkulostjänstgöringen likaledes på
ett senare stadium än i Stockholm. Den har formen av en tre veckors assistenttjänstgöring
vid lungkliniken eller vid Orupssanatoriet. Vid lungkliniken
ledes tjänstgöringen av dess överläkare, likaledes en ordinarie akademisk lärare
nied lungsjukdomar som specialitet, och vid Orupssanatoriet av över
läkaren därstädes. Under tjänstgöringen, i vilken få deltaga, vid lungkliniken
12
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
högst 2 studerande och vid Orupssanatoriet högst 3 studerande, har den studerande
att på egen hand undersöka och föra journal över de patienter, som
tilldelas honom, att deltaga i överläkarens ronder och närvara vid undersökningar
samt att i övrigt i den utsträckning, överläkaren bestämmer, under
eget ansvar biträda vid det kliniska arbetet å anstalten.
Bristerna i tuberkulosutbildningen vid karolinska institutet i jämförelse
med universiteten motverkas visserligen i någon mån av att i Stockholm
(liksom även i Uppsala) de studerande ha möjlighet att genomgå en frivillig
kurs i ämnet, vilken kurs i Stockholm ledes av överläkaren vid S:t Görans
sjukhus’ avdelning för medicinsk tuberkulos. Kursen, som bekostas av statsmedel,
hålles tre gånger årligen med för varje gång 25 undervisningstimmar
och högst 30 deltagare. Denna kurs kan dock, särskilt med anledning av det
stora antalet deltagare, icke ersätta den utbildning, som de studerande i Uppsala
och Lund erhålla under assistenttjänstgöringen vid respektive tuberkulossjukhus.
Ett ytterligare minus för tuberkulosundervisningen vid institutet är, att
de studerande därstädes, i motsats till vad fallet är vid universiteten, varken
under den obligatoriska tuberkulostjänstgöringen eller senare under de medicinska
studierna få tillfälle att deltaga i arbetet på för tuberkulossjuka avsedda
dispensärer.
Kommissionen vill framhålla, att i Stockholm eller dess närhet icke finnes
något annat tuberkulossjukhus, till vilket undervisningen lämpligen skulle
kunna förläggas.
Skillnaden i fråga örn. tuberkulosundervisningen vid institutet, å ena, samt
universiteten, å andra sidan, kommer att i framtiden bliva än mera framträdande,
därest ett av läkarutbildningssakkunniga i dess ovannämnda betänkande
framlagt förslag örn utökad obligatorisk undervisning i tuberkuloslära
vinner statsmakternas bifall. I detta hänseende föreslås dels en månads kurs,
omfattande lungtuberkulosens teoretiska och praktiska problem med omkring
15 föreläsningar, dels ock en månads tjänstgöring vid tuberkulossjukhus, örn
möjligt kombinerad med tjänstgöring å tuberkulosdispensär. De sakkunniga
framhålla, att den av dem föreslagna omläggningen av tuberkulosundervisningen
icke kommer att möta några organisatoriska svårigheter i Uppsala
och Lund, men att däremot i Stockholm frågan om anknytande till institutet
av en större tuberkulosavdelning och dispensär måste lösas inom en snar
framtid för att undervisningen i här berörda del vid institutet skall kunna
bliva fullgod.
Riskerna för folkhälsan av att de från institutet utexaminerade läkarna
icke under studietiden erhålla tillfälle att inhämta ens tillnärmelsevis tillfredsställande
kunskaper i fråga om lungtuberkulosen torde vara så uppenbara,
att de icke behöva närmare utvecklas.
Av vad härovan framhållits rörande behovet av en förbättrad undervisning
i fysikalisk diagnostik och i tuberkuloslära vid institutet torde otvetydigt,
framgå, att den enda möjliga lösningen av detta problem är, att undervisningen
överflyttas till ett kliniskt sjukhus i Stockholm med tillräckligt stor
medicinsk tuberkulosavdelning. Härigenom skulle för undervisningen erforderligt
patientmaterial erhållas, beträffande lungornas fysikaliska diagnostik
från tuberkulosavdelningarna med tillskott från sjukhusets medicinska
klinik, och beträffande övriga organs fysikaliska diagnostik från den medicinska
kliniken men även från sjukhusets övriga kliniker. För tuberkulosundervisningen
erforderligt patientmaterial kunde erhållas från tuberkuloskliniken.
13
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
En dylik klinik skulle även få stor betydelse för fortsatt utbildning av tuberkulosläkare
och för den vetenskapliga forskningen på lungtuberkulosens
område. ■
I det förra hänseendet må framhållas, att en specialklinik för medicinsk
tuberkulos i Stockholm med tillhörande dispensärer även skulle komma att
utgöra en synnerligen viktig central för utbildningen av tuberkulosspecialister
för landets tuberkulossjukvårdsanstalter och centraldispensärer. Visserligen
sker sådan specialutbildning på ett utmärkt sätt på flera av våra tuberkulossjukhus,
men en tuberkulosklinik, anknuten till ett större kliniskt sjukhus,
skulle otvivelaktigt i än högre grad garantera en allsidig och tidsenlig utbildning,
bland annat genom att ge de blivande tuberkulosläkarna möjligheter
att samtidigt följa behandlingen av patienterna, även örn dessa till följd
av inträffande komplikationer måste temporärt förflyttas till annan avdelning
av sjukhuset, t. ex. till gynekologisk, otologisk eller oftalmologisk avdelning,
samt ge dem tillfälle till fortsatt utbildning i röntgendiagnostik vid
lungsjukdomar.
I frågan örn betydelsen för den vetenskapliga forskningen av en specialklinik
för medicinsk tuberkulos i Stockholm måste fastslås, att, oaktat lungtuberkulosen
är en av de sjukdomar, som skördar det största antalet offer,
forskningen på detta område hittills icke ens tillnärmelsevis erhållit mot
sjukdomens betydelse svarande arbetsmöjligheter. Det torde vara uppenbart,
att en specialklinik för medicinsk tuberkulos i Stockholm av den karaktär,
varom här är fråga, skulle komma att bliva ett betydelsefullt centrum för
den vetenskapliga forskningen rörande lungtuberkulosen.
Kommissionen vill i detta sammanhang framhålla, att tillkomsten av en
dylik klinik sannolikt skulle vara ägnad att medföra sådana framsteg i lungtuberkulosens
bekämpande, att det allmännas utgifter för tuberkulosvården
och den nationalekonomiska förlusten genom förlorade arbetsdagar för de
lungsjuka skulle kunna nedbringas, kanske med belopp, som flerfaldigt överstiga
kostnaderna för kliniken.
Den medicinska tuberkulosklinikens förläggning. Kommissionen anser
det vara uppenbart, att den tillämnade nya kliniken bör förläggas i anslutning
till karolinska sjukhusets övriga kliniker, samt anför härom:
Någon tuberkulosklinik var icke upptagen i den plan över karolinska sjukhusets
utbyggande, som 1926 års sjukhuskommission framlade i sitt betänkande
av den 26 januari 1927. Emellertid framhöll karolinska institutets lärarkollegium
i sitt remissvar över kommissionsförslaget, att det måste bero på ett
förbiseende från kommissionens sida, att vid dess uppräkning av de planerade
klinikerna icke de två medicinska klinikerna å S:t Eriks sjukhus medtagits,
samt att då dessa kliniker vore oundgängligen nödvändiga för institutet, det
vore av vikt, att de vid uppgörande av byggnadsplanen för det nya sjukhuset
icke lämnades ur räkningen. Under betonande av att det vore ett önskemål, att
den propedeutiska undervisningen efter det nya sjukhusets tillkomst komme
att meddelas därstädes, anförde lärarkollegiet vidare, att det vore nödvändigt,
att, örn ej i första byggnadsetappen så kunde ske, det dock i andra etappen
räknades med utrymmesbehov för denna undervisning. Vid framläggande av
propositionen angående karolinska sjukhusets uppförande anförde dåvarande
departementschefen i denna fråga, att det borde beaktas, att erforderligt utrymme
för den propedeutiska undervisningen reserverades.
14
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
Kommissionen vill härutöver framhålla en faktor, som, enligt dess uppfattning,
är av största vikt vid bedömandet av frågan örn klinikens förläggning.
Så länge en lungtuberkulosklinik icke finnes i anslutning till karolinska
sjukhusets övriga kliniker, har det visat sig vara i undervisningens intresse
nödvändigt, att ett avsevärt antal tuberkulospatienter vårdas å den medicinska
kliniken. Både från sjukhusets och från den hjälpbehövande allmänhetens
sida måste det dock anses vara ett bestämt önskemål, att patienter
med lungtuberkulos i så liten utsträckning som möjligt och i alla händelser
endast för kortare tid vårdas å allmänna medicinska avdelningar. Endast en
anknytning till karolinska sjukhuset av en medicinsk tuberkulosklinik skulle
kunna förverkliga detta önskemål och för sjukhuset möjliggöra att till en
dylik klinik snabbt överflytta i lungtuberkulos insjuknade patienter.
Såsom förläggningsplats för en medicinsk tuberkulosklinik synes den sydvästra
sluttningen av den å sjukhustomtens västra del belägna höjden synnerligen
väl lämpa sig.
Den medicinska tuberkulosklinikens storlek oell omfattning ur undervisningssynpunkt.
Efter att ha redogjort för i saken förda förhandlingar
med professorerna Svartz och Kristenson, ävensom för motsvarande förhållanden
vid Uppsala och Lunds universitet föreslår kommissionen — under
hänsynstagande till de undervisningsändamål, som den tillämnade kliniken är
avsedd att tjäna, nämligen dels den propedeutiska undervisningen i fysikalisk
diagnostik och dels tuberkulosundervisningen — ett antal av 120 allmänna
vårdplatser å kliniken såsom tillfyllest för båda dessa undervisningsgrenar.
Härjämte föreslås i samförstånd med professorerna Svartz och Kristenson
en enskild avdelning om 16 vårdplatser. Kommissionen tillägger:
Kommissionen är dock väl medveten om att detta antal utgör ett minimum
men har vid sitt ståndpunktstagande utgått från att vid beläggningen
av kliniken särskild hänsyn kommer att tagas till undervisningens oavvisliga
krav på lämpligt patientmaterial. Kommissionen önskar framhålla, att man
vid beräkning av den medicinska tuberkulosklinikens storlek och lokalbehov
ur undervisningssynpunkt måste beakta, att, enligt den medicinska sakkunskapens
åsikt, till denna klinik böra förläggas ej blott väsentliga delar av
undervisningen i fysikalisk diagnostik, utan även hela den propedeutiska
undervisningen i kemiska, bakteriologiska och fysiologiska undersökningsmetoderna.
Klinikens laboratorier måste alltså anordnas i den omfattning och
på sådant sätt, att där kunna utföras såväl studenternas övningslaborationer
och det för forskningen vid kliniken erforderliga laboratoriearbetet som det
rutinmässiga laboratoriearbetet för sjukvårdens behov. Dessutom krävas
föreläsnings- och demonstrationslokaler för undervisningen och utrymmen för
de studerandes uppehåll på kliniken.
I anslutning till detta uttalande från kommissionens sida torde bemärkas,
att ''projessorerna Svartz och Kristenson i ett av dem utarbetat förslag angående
klinikens närmare utformning anfört bland annat följande.
I det av oss tidigare inlämnade programmet för nämnda tuberkulosklinik
ingingo 176 vårdplatser. Vi vilja betona, att efter den reduktion av vårdplatsantalet,
som vidtagits, undervisningsmaterialet sannolikt kommer att bliva
15
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
knappt. Det är därför önskvärt, att kliniken så planlägges, att en tillbyggnad
kan komma till stånd för den händelse att erfarenheten skulle giva vid handen,
att platsantalet beräknats för lågt för ett rationellt bedrivande av undervisningen.
Även ur en annan synpunkt kan en tillbyggnad av kliniken visa
sig påkallad. Den thoraxkirurgiska kliniken kommer att erhålla platser icke
endast för lungtuberkulos utan även för andra lungsjukdomar, där kirurgisk
behandling kan ifrågakomma. Med det intima samarbete, som bör äga runi
mellan den medicinska tuberkuloskliniken och den thoraxkirurgiska kliniken,
torde det kunna komma att visa sig önskvärt att till den medicinska tuberkuloskliniken
anknyta en avdelning, som motsvarar den del av den kirurgiska
kliniken, där icke-tuberkulösa patienter vårdas, d. v. s. en observationsavdelning
för sådana lungsjukdomar, där kirurgisk behandling kan ifrågasättas.
På denna avdelning bör dessutom kunna intagas sjukdomsfall i och
för utredning av differentialdiagnosen tuberkulos eller icke.
Kommissionen framhåller, med anledning av vad sålunda anförts, vikten
av att vid byggnadsföretagets utformning sådana anstalter vidtagas, att det
av professorerna Svartz och Kristenson angivna framtida utvidgningsbehovet
framdeles kan tillgodoses.
Villkoren för samarbete ifråga om uppförande och drift av en medicinsk
tuberkulosklinik vid karolinska sjukhuset. Enligt kommissionens
förslag skola av de 120 allmänna vårdplatserna å kliniken ett tjugutal i
undervisningens och sjukvårdens intresse reserveras för hela riket. Återstående
100 platser fördelas sålunda, att staden och länet kontrahera, staden
60 platser och länet 40 platser. Förhandlingarna i fråga om byggnads- och
utrustningskostnadernas fördelning ha varit synnerligen segslitna, beroende på
att staden och länet icke ansett sig ha något aktuellt behov av nya s. k. A-platser
för patienter, lidande av lungtuberkulos, och därför, för att kunna kontrahera
platser på den nya kliniken, måste nedlägga ett motsvarande antal platser
på egna tuberkulossjukhus. Förhandlingarna lia, såsom jag redan tidigare
i annat sammanhang omnämnt, resulterat i följande modifikationer i förhållande
till avtalet angående uppförande och drift av den pediatriska kliniken
vid karolinska sjukhuset, nämligen dels att stadens och länets bidrag till byggnadskostnaderna
för sina kontraherade vårdplatser maximerats till 17 700
kronor per vårdplats vid visst byggnadskostnadsläge, dels ock att stadens
och länets bidrag till driftkostnaderna för den medicinska tuberkuloskliniken
maximerats till 70 procent av deras driftbidrag till sjukhusets övriga kliniker.
För gången av förhandlingarna hänvisar jag till den i betänkandet lämnade
utförliga redogörelsen. Av redogörelsen inhämtas sammanfattningsvis följande.
Av länets delegerade hade med instämmande av stadens representanter
fordrats, att länets och stadens byggnadsbidrag till de av dem kontraherade
vårdplatserna maximerades till 17 700 kronor per vårdplats. Såsom skäl härför
hade från länets sida framhållits, att Pinet visserligen icke ville göra anspråk
på att länets nettoutgift för dess platser å den nya kliniken skulle be
-
16
Kungl. Maj:ts -proposition nr 101.
stämmas till nuvärdet av de länets egna platser, som mäste nedläggas som
konsekvens av den nya klinikens tillkomst, men att länet dock ansåge det
obilligt, om länets byggnadsbidrag bestämdes till högre belopp än som motsvarade
byggnadskostnaderna per vårdplats vid ett av länet självt nyuppfört
tuberkulossjukhus. I detta hänseende hade hänvisats till ett av länets
egen arkitekt uppgjort och sedermera genom bemedling av kommissionen omarbetat
förslag till uppförande på lämplig plats i länet av ett fristående tuberkulossjukhus.
Enligt detta förslag uppskattades byggnadskostnaderna per
vårdplats till cirka 17 700 kronor. Med anledning härav hade kommissionen
låtit sin expert, arkitekten S. Ahlbom, verkställa en approximativ beräkning
av byggnadskostnaderna för den tillämnade kliniken vid karolinska sjukhuset.
Denne hade därvid kommit tilli det resultatet, att totalkostnaden lör
färdigställande av varje vårdplats därstädes icke komme att överstiga IS 500
kronor, häri inbegripet därpå belöpande kostnad för poliklinik, personalbostäder,
ekonomianläggningar och övriga för sjukhuset gemensamma inrättningar.
Enär detta belopp komme att uppdelas på staten och länet (staben)
med respektive 74 och %, hade kommissionen icke hyst några betänkligheter
emot att tillmötesgå länets och stadens förberörda fordran. För att undanröja
risken för att denna maximering på grund av stigande eller fallande
prisnivå skulle få några för kontrahenterna icke åsyftade verkningar, hade
det maximerade beloppet satts i relation till gällande prisindex.
I fråga örn utrustningskostnadernas fördelning hade icke framställts något
anspråk på ändring av de för den pediatriska kliniken godtagna principerna.
Beträffande slutligen fördelningen av driftkostnaderna å den medicinska
tuberkuloskliniken hade stadens och länets delegerade förklarat, att staden
och länet icke kunde i oförändrat skick godtaga 1931 års avtal, enär detta
skulle för staden och länet medföra en alltför stark ekonomisk belastning.
Härvid hade hänvisats till, å ena sidan, stadens och länets dagkostnad vid
karolinska sjukhuset för budgetåret 1942/43 samt, å andra sidan, deras dagkostnad
under 1942 vid S:t Görans sjukhus’ tuberkulosavdelning och Löwenströmska
lasarettets tuberkulosavdelning, från vilka två senare sjukhus staden
och länet avsåge att överflytta erforderligt antal platser till den medicinska
tuberkuloskliniken. (Dagkostnaden vid stadens och länets sanatorier
understege avsevärt dagkostnaden vid nämnda tuberkulosavdelningar.) För
vinnande av en riktig jämförelse med nu rådande förhållanden hade antagits,
att Södersjukhuset redan varit i bruk under 1942, varför »deri genomsnittliga
vårdkostnaden under året på stadens egna, på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar» (d. v. s. den dagkostnad som staden hade
att erlägga för sina sjuka å karolinska sjukhuset) approximativt omräknats
i enlighet härmed. Denna jämförelse visade, att stadens dagkostnad vid karolinska
sjukhuset för budgetåret 1942/43 (därest alltså Södersjukhuset inräknats
bland stadens sjukhus) skulle lia uppgått till inemot 16 kronor under
det att stadens dagkostnad vid nyssnämnda avdelning å S:t Görans sjukhus
under 1942 utgjort 10 kronor 29 öre. Motsvarande siffror för länet hade
utgjort, vid karolinska sjukhuset 12 kronor 49 öre och vid förenämnda avdelning
å Löwenströmska lasarettet 7 kronor 97 öre. En tillämpning av 1931
års avtal på den nya kliniken skulle alltså under i övrigt oförändrade förhållanden
föranleda en merutgift per vårddag, för staden av cirka 6 kronor och
för länet av cirka 5 kronor. Åled hänsyn till att tillgängliga statistiska uppgifter
utvisade, att dagkostnaden vid tuberkulossjukhus på grund av olika
omständigheter, särskilt mindre personalbehov, avsevärt understege dagkost
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Raden vid övriga kroppssjukhus samt att av kommissionen företagna undersökningar
angående driftkostnaderna vid den planerade nya kliniken gåve
vid handen, att även vid denna klinik dagkostnaden torde komma att bli
lägre än vid sjukhusets övriga kliniker, hade kommissionen kommit till den
slutsatsen, att 1931 års avtal beträffande driftkostnadernas fördelning icke
rättvisligen borde i oförändrat skick tillämpas å den medicinska tuberkuloskliniken.
Sedan olika utvägar för lösning av denna fråga undersökts utan att dock
visa sig framkomliga, hade slutligen enighet vunnits om att den i 1931 års avtal
angivna dagkostnaden ej finge överstiga 70 procent av den genomsnittliga
vårdkostnaden under året på stadens (länets) egna, på flera specialavdelningar
uppdelade sjukvårdsinrättningar. Denna procentsats innebure under i övrigt
oförändrade förhållanden och under förutsättning att Södersjukhuset redan
varit i bruk budgetåret 1942/43, att dagkostnaden vid den nya kliniken komme
att uppgå till, för staden cirka 11 kronor 20 öre och för länet 8 kronor
75 öre, alltså en merutgift för staden och länet i förhållande till de ovannämnda
två sjukhusen (S:t Görans sjukhus och Löwenströmska lasarettet) av cirka
en krona per vårddag.
Kommissionen tillägger i anslutning härtill:
Kommissionen har hyst stor tvekan att antaga ett förslag, som, om det
gällde övriga kliniker vid sjukhuset, skulle vara oantagligt. I detta särskilda
fall synas dock så starka skäl tala för stadens och länets ståndpunkt, att
kommissionen ansett sig böra godtaga förslaget. Härvid har kommissionen
även ansett sig böra taga hänsyn till att tuberkulosens bekämpande sedan
länge ansetts vara en riksangelägenhet, som motiverat extraordinärt statligt
stöd. Det torde därför icke kunna anses ligga utanför statens intressesfär att
vid inrättandet av ett för den medicinska undervisningen avsett tuberkulossjukhus
åtaga sig en något högre andel av driftkostnaderna än normalt.
Dispensärer i anslutning till elen medicinska tuberkuloskliniken. Kommissionen
föreslår, att till den medicinska tuberkuloskliniken anknytes en
dispensärverksamhet, omfattande dels en distriktsdispensär för den närmaste
delen av Stockholms län dels ock en centraldispensär för angränsande
distriktsdispensärer. För denna verksamhet skall länet svara.
Som principmotivering anför kommissionen:
Såsom tidigare framhållits, lider tuberkulosundervisningen vid institutet
av den bristen, att de studerande, i motsats till vad fallet är i Uppsala och
Lund, varken under den obligatoriska tuberkulostjänstgöringen eller senare
under de medicinska studierna erhålla tillfälle att deltaga i arbetet på tuberkulosdispensärer.
Professorerna Svartz och Kristenson ha inför kommissionen betonat, att
denna brist i utbildningen — varigenom de studerande undandrages en önskvärd
insikt i de viktiga sociala problem, som vore förbundna med tuberkulossjukdomen
i dess egenskap av folksjukdom — vore betänklig och borde ses
mot bakgrunden av att de flesta läkare i sin praktiska verksamhet komme i
beröring med tuberkulosen, bland annat just på dispensärer eller i samarbete
med dessa. De föreslå därför, att till kliniken måtte anknytas en dispensärverksamhet,
omfattande dels en distriktsdispensär för den närmaste delen av
Stockholms län, dels en centraldispensär för angränsande distriktsdispensärer.
Betydelsen härav ur undervisningens synpunkt torde i framtiden bliva än
mera framträdande, därest läkarutbildningssakkunnigas förslag örn utökad
Bihang till riksdagens protokoll WIG. 1 sami. Nr 101.
2
18
Kungl. Maj:ts -proposition nr 101.
tuberkulosundervisning vinner statsmakternas bifall. Beträffande den föreslagna
tjänstgöringen på en månad vid tuberkulossjukhus framhålla de sålunda,
att en kombination av sanatoriematerial och dispensärmaterial torde
vara det lämpligaste underlaget för en undervisning i tuberkuloslära, emedan
de studerande därvid komme i kontakt med alla de grupper av patienter, som
de sedan mötte i sin fortsatta verksamhet, och samtidigt erhölle tillfälle att
sätta sig in i de sociala uppgifter, som framför allt dispensärerna hade att
fylla.
För egen del känner sig kommissionen övertygad örn att det för ett rationellt
och tidsenligt bedrivande av tuberkulosundervisningen oundgängligen
erfordras, att densamma delvis fullgöres på de för tuberkulossjuka avsedda
dispensärerna, samt ansluter sig förty till förslaget om inrättande vid kliniken
av dylika dispensärer. Å dessa dispensärer komma de studerande att få tillfälle
att vinna en inblick i en tuberkulosdispensärs arbete, i vad det avser
profylaktiska åtgärder emot tuberkulossmitta och metodiken för efterundersökningar
m. m. Vidare komma dessa dispensärer att fylla ett mera allmänt
och mycket angeläget krav på undervisningen, nämligen att denna redan på
ett tidigt skede av studierna bör giva de studerande en inblick i socialhygienisk
verksamhet. Det har ofta framhållits som en brist i vår medicinska
undervisning, att den ägnar alltför liten tid åt socialhygieniska spörsmål.
Ett förläggande av tuberkulosundervisningen delvis till dispensärerna skulle
onekligen innebära ett önskvärt steg i riktningen mot ett vidgat studium i
olika grenar av socialmedicinen.
Beträffande förslagets detaljer anför kommissionen sammanfattningsvis:
Att länet skulle svara för verksamheten vid de planerade central- och
distriktsdispensärerna sammanhängde med att genom deras tillkomst länets
för närvarande mest aktuella och brännande sjukvårdsfråga, nämligen inrättandet
av en för de tätt bebyggda trakterna i Stockholms närhet avsedd
distriktsdispensär jämte en centraldispensär för angränsande distrikt, kunde
bliva löst på ett för länet gynnsamt sätt. Enär dispensärerna komme att tjäna
undervisningens intresse hade ifråga om byggnads- och utrustningskostnadernas
fördelning godtagits samma principer som i avtalet beträffande den
pediatriska kliniken dock utan däri stadgade maximering av länets bidrag
till utrustningskostnaderna. Av enahanda skäl, som anförts beträffande fördelningen
av byggnads- och utrustningskostnaderna, hade staten ansetts böra
deltaga i driftkostnaderna och hade statens andel däri efter skälighetsprövning
satts till 10 procent. Vissa utgifter för underhåll, materiel, värme, lyse,
personal m. m. komme att bli gemensamma för dispensärerna och sjukhuset.
Parterna vore ense örn att den del av dessa utgifter, som kunde anses belöpa
på dispensärerna, skulle ingå i räkenskaperna för dispensärverksamheten och
ersättas av länet som huvudman för verksamheten.
C. Den thoraxkirurgiska kliniken.
Thoraxkirurgi. Kommissionen definierar thoraxkirurgien såsom innefattande
den kirurgiska behandlingen av bröstorganens sjukdomar och omfattande
behandling av dels lungtuberkulos, dels ock icke tuberkulösa sjukdomar
i bröstorganen.
19
Kungl. Majlis proposition nr 101.
Behovet av en specialavdelning å karolinska sjukhuset för kirurgisk behandling
av lungtuberkulos. Kommissionen anför: Möjligheterna att verksamt
behandla lungtuberkulos äro nu avsevärt större än blott för några årtionden
sedan, då en vilokur med hygienisk-dietiska åtgärder var det så gott
sorn enda hjälpmedlet vid bekämpandet av sjukdomen. Den på 1880-talet
införda s. k. pneumotlioraxbeliandlingen, vilken avser att befordra sjukdomsprocessens
läkning genom att bringa lungan att sammanfalla medelst införande
av kvävgas i lungsäcken, har under de senaste 20 till 30 åren tillämpats
i allt större omfattning. Samtidigt härmed har även intresset för mera ingripande
kirurgiska behandlingsmetoder stegrats. Dessa avse att på operativ
väg, framför allt genom s. k. thorakoplastik (revbensoperation), söka åstadkomma
lungans sammanfallande, där ej pneumothoraxbehandlingen ensam
fört till målet.
Det första ingreppet av denna art i Sverige utfördes år 1913. Sedan dess
har den kirurgiska behandlingen av lungtuberkulos genomgått många utvecklingsfaser,
och under det sista årtiondet har denna utveckling försiggått allt
hastigare. Principerna för behandlingen har så småningom blivit klarare och
resultaten därmed allt bättre. Numera kan man räkna med att sjukdomsprocessen
i många fall, där varje annan behandling synes bliva verkningslös, läker
efter ett operativt ingrepp.
Den ökade aktiviteten på detta område belyses därav, att, medan ännu
för omkring tjugu år sedan i hela landet endast enstaka tuberkulospatienter
opererades, antalet dylika operationer under treårsperioden 1938—1940 utgjorde
i genomsnitt 550 om året. Antalet operationer hade år 1941 stigit till
748. Dessa operationer utföras som regel på sådana lasarett eller kirurgiska
avdelningar, där vederbörande överläkare speciellt intresserat sig för denna
gren av kirurgien, och endast i ett fåtal fall på själva sanatorierna.
Emellertid har utvecklingen på området på olika håll i vårt land fortskridit
med mycket olika hastighet. Medan för åren 1938—1940 genomsnittssiffran
för operativa ingrepp å de olika sanatoriernas klientel utgjorde 9 per 100
sängar för vuxna, uppgick motsvarande siffra för de 20 tuberkulossjukhus
(bland samtliga 40), där den kirurgiska verksamheten varit livligast, till 14
per 100 sängar. För år 1941 utgjorde motsvarande siffror 11 respektive 18
ingrepp per 100 sängar. Tages icke genomsnittssiffran till utgångspunkt för
en jämförelse mellan de olika sanatorierna, bliva differenserna än mera framträdande,
i det att antalet operativa ingrepp under år 1941 å de olika sanatoriernas
klientel varierat mellan högst 24 och lägst 1. Då denna skillnad i
antalet operativa ingrepp knappast kan bero endast på lokala variationer hos
klientelet i olika delar av landet utan fastmera torde ha föranletts av växlande
tillfällen till samarbete med på området intresserade kirurger eller tillämpandet
av olika indikationsställning, synas långt ifrån alla fall, som skulle
kunna ha nytta av ett operativt ingrepp, för närvarande bliva underkastade
operation.
Detta missförhållande har uppkommit icke blott därigenom, att flertalet
av våra sanatorier på sin tid av klimatologiska och andra skäl blivit förlagda
på långt avstånd från andra sjukvårdsinrättningar, vilket försvårat den nödiga
förbindelsen mellan vederbörande sanatorieläkare och lasarettskirurger,
utan även emedan många av våra sanatorieläkare under sin utbildningstid
icke erhållit tillräcklig kunskap örn de kirurgiska behandlingsmetoderna.
Behovet av ett närmare samarbete mellan sanatorieläkarna och kirurgerna
för lungtuberkulosens bekämpande har framhållits i en av svenska såmtorp
-
20
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
läkarJöreningen år 1939 avlåten skrivelse till medicinalstyrelsen, i vilken föreslagits
vissa åtgärder för underlättande av en centralisering av den kirurgiska
behandlingen av lungtuberkulos. I denna skrivelse anföres bland annat:
Att det här rör sig om ett problem, vars lösning ej utan vidare bjuder sig
själv med nuvarande organisation av tuberkulosvården, beror på flera omständigheter.
För att dessa behandlingsmetoder skola kunna genomföras i därför
lämpade fall och under för dessa patienter mest gynnsamma betingelser
fordras i första hand ett intimt samarbete mellan representanter för tvenne
olika grupper av läkare med i övrigt helt skilda verksamhetsfält och verksamhetsområden.
Det medicinska bedömandet av fallen måste handhavas av
phtiseologen, som blir den som i första hand sätter upp indikationerna för
ingreppen och som utväljer de härför lämpliga fallen. Det praktiska genomförandet
av operationerna, som måste betecknas såsom ytterst ingripande och
krävande, måste överlämnas åt den skolade kirurgen. Det är endast i undantagsfall,
som samma person kan anses vara i besittning av såväl tillräcklig
phtiseologisk kunskap och erfarenhet som erforderlig kirurgisk skicklighet och
träning för att både kunna medicinskt bedöma fallen och påtaga sig det tekniska
utförandet av operationerna. Samarbetet mellan phtiseologen och kirurgen
bör vara så intimt, att vid planläggandet av varje operation av denna
kategori ett ingående samrådande kommer till stånd mellan dessa båda läkare.
För att tillräcklig erfarenhet och träning må vinnas såväl vad beträffar bedömningen
av fallens lämplighet för operation som det tekniska utförandet
av operationerna, är det av största betydelse att såväl phtiseologen som kirurgen
får tillfälle att arbeta med relativt stort material. Vad som försvårar lösningen
av denna fråga är väsentligen följande tvenne omständigheter. Med
den förefintliga organisationen av vårt sjukhusväsende äro endast i enstaka
fall större lungtuberkulosavdelningar och kirurgiska avdelningar sammanförda
till gemensamma sjukvårdskomplex. I det stora flertalet fall ligga våra sanatorier
på relativt stort avstånd från de kirurgiska sjukvårdsavdelningarna. Vidare
hindra landstingsgränserna en rationell koncentrering av dessa operationer
till lämpliga platser---.
I en till förhandlingskommissionen år 1939 avlåten skrivelse har samma
förening framhållit önskvärdheten av att i sjukvårdens, undervisningens och
forskningens intresse en avdelning för kirurgisk behandling av lungtuberkulos
anslötes till den planerade medicinska tuberkuloskliniken vid karolinska sjukhuset,
samt härom anfört bland annat:
Behovet av en sådan centralisering, som är ägnad att förbättra operationsresultaten,
har kraftigt understrukits av såväl sanatorieläkare som kirurger.
En centralisering är emellertid på grund av de stora avstånden i vårt land
ett mycket svårlöst problem. Den bästa lösningen är otvivelaktigt, om dessa
operationer kunde utföras på sanatorier eller tuberkulosavdelningar, som äro
nära anslutna till en kirurgisk avdelning. Sedd från denna synpunkt skulle en
tuberkulosavdelning vid karolinska sjukhuset lia en stor uppgift att fylla, emedan
patienter från olika delar av landet, oberoende av landstingsgränserna,
kunde mottagas för operativ behandling och komina i åtnjutande av de stora
resurser, som karolinska sjukhuset kan erbjuda. Även för den vidare utvecklingen
och den vetenskapliga bearbetningen av detta specialområde torde en
tuberkulosavdelning komma att få en stor betydelse.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101. 21
I dessa synpunkter ha projessorema i medicin vid karolinska institutet
Svartz och Kristenson instiimt.
På uppdrag av svenska nationalföreningen mot tuberkulos har en kommitté,
här nedan benämnd nationalföreningens kommitté, bestående av f. d.
professorn i kirurgi vid karolinska institutet E. Key, f. d. professorn i kirurgi
vid universitetet i Uppsala G. Nyström, överläkaren vid S:t Görans sjukhus
i Stockholm, docenten i medicin vid karolinska institutet A. Westergren och
föreningens sekreterare, medicine doktorn J. Lundquist, utrett frågan om den
lämpligaste organisationen av den kirurgiska behandlingen av lungtuberkulos
inom landet. I utredningen, som avgavs den 7 juni 1943, föreslår kommittén
inrättandet av fem centralanstalter i vårt land för den kirurgiska behandlingen
av lungtuberkulos, tillsvidare dock endast tre, nämligen vid karolinska sjukhuset
och de båda universitetsklinikerna i Uppsala och Lund.
I denna utredning anföres bland annat:
Dödligheten i tuberkulos visar sedan många år en stadig nedgång, och man
kunde av detta glädjande faktum lätt frestas till den slutsatsen att tuberkulosen
vore på så snabb tillbakagång, att några särskilda åtgärder för organisation
av den kirurgiska behandlingen av lungtuberkulos vore obehövliga. Detta
är dock enligt kommitterades mening ingalunda fallet. Sedan anmälningsplikten
infördes år 1939, har man fått en viss möjlighet att överblicka sjuklighetsfrekvensen.
Av uppgifterna i dispensärernas årsberättelser framgår, att
antalet kända tuberkulosfall icke visat någon minskning, utan tvärtom ökat.
Således var antalet av landets dispensärer vid årsskiftet 1941/42 kända tuberkulosfall
76 270 mot 64 446 ett år tidigare. Denna ökning beror dock väsentligen
på ett intensifierat uppspårande av färska fall, och man kan förvänta
att antalet nytillkomna tuberkulosfall kommer att ytterligare stiga genom
de allt mer ökade massundersökningarna av olika befolkningsgrupper.
Därigenom komma emellertid också kraven på våra föranstaltningar för vård
av de tuberkulossjuka att tills vidare öka i stället för att minska i omfattning.
De vidgade operationsindikationerna medföra också, att operativa ingrepp nu
företagas i väsentligt större antal fall än förr. Enligt vår mening föreligger
otvivelaktigt stort behov av åtgärder för förbättrade möjligheter till kirurgisk
behandling av lungtuberkulos, och detta behov kommer med säkerhet att göra
sig gällande under många år framåt.
För undervisningen av de blivande läkarna, för forskningen och för att utveckla
våra behandlingsmetoder och pröva nya är det av vikt, att kirurgisk
behandling av lungtuberkulos bedrives vid universitetsklinikerna och karolinska
institutet. Vid de kliniska sjukhusen finnas även de bästa förutsättningarna
för mer ingående, speciella förundersökningar.
För den medicinska undervisningen i Stockholm har en klinik för lungtuberkulos
ansetts högeligen önskvärd. Kommitterade vilja varmt förorda inrättandet
av en dylik avdelning, men även framhålla, att för rationell verksamhet
vid en klinik av detta slag måste finnas möjligheter till samarbete med en
kirurgisk specialavdelning. Vid akademiska sjukhuset i Uppsala finnes ett sanatorium
för lungtuberkulos. Det synes oss önskvärt, att sjukhuset erhåller en
motsvarande kirurgisk specialavdelning, diir även utomlänspatienter i större
utsträckning än nu skulle kunna intagas. Vid den planerade nybyggnaden för
den kirurgiska kliniken i Lund beräknas även en vårdavdelning för lungpatien
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
ter. Tuberkulosfallen skulle vårdas här så kort tid som möjligt för att sedan
flyttas över till den vid sjukhuset befintliga lungkliniken eller till Orupssanatoriet.
Det är dock ej möjligt att koncentrera den kirurgiska behandlingen av lungtuberkulos
enbart till universitetsklinikerna och karolinska institutet. På längre
sikt torde ytterligare centralanstalter visa sig nödvändiga. Dylika böra då
enligt vår mening i första hand inrättas i Göteborg och övre Norrland, förslagsvis
i Boden.
Samtliga professorer i kirurgi i landet ha i avgivna yttranden till nationalföreningens
kommitté enstämmigt förordat anordnandet av specialavdelningar
för den kirurgiska behandlingen av lungtuberkulos vid karolinska institutet och
vid universitetsklinikerna.
Kommissionen anför för sin del:
Alla sakkunniga, både invärtes medicinare och kirurger, som yttrat sig beträffande
principerna för inrättandet av en medicinsk avdelning för lungtuberkulos
vid karolinska sjukhuset, äro emga därom, att i nära anslutning
till denna avdelning bör anordnas en avdelning för kirurgisk behandling av
lungtuberkulos, som skulle utgöra centralanstalt för ett större område av
landet.
Kommissionen anser, att övertygande skäl tala för riktigheten av denna
mening.
Det är sålunda enhälligt omvittnat, att ett stort behov föreligger av åtgärder
för förbättrade möjligheter till kirurgisk behandling vid lungtuberkulos
med hänsyn till den allt större roll, som kirurgien spelar för behandlingen av
denna sjukdom. Det torde även vara uppenbart, att detta mål endast kan
uppnås genom inrättande av specialavdelningar för kirurgisk behandling av
lungtuberkulos under ledning av därför särskilt utbildade kirurger, som nära
samarbeta med de medicinska tuberkulosavdelningarnas läkare. En sådan
specialavdelning synes vara nödvändig vid karolinska sjukhuset även av det
skälet, att studentundervisningen och den speciella läkarutbildningen i vården
av lungtuberkulos skola kunna omfatta jämväl de betydelsefulla kirurgiska
behandlingsmetoderna. Även för forskningen å detta område torde denna avdelning,
såsom nationalföreningens kommitté framhållit, få stor betydelse.
Endast genom att fungera som centralanstalt för ett större område av landet
kan denna avdelning samla ett tillräckligt klientel för att upprätthålla kirurgspecialistens
färdighet och lämna tillräckligt material för undervisningen.
Det var från början avsett, att en avdelning för kirurgisk behandling av
lungtuberkulos skulle såsom en självständig enhet fogas till den medicinska
tuberkuloskliniken vid karolinska sjukhuset. Under utredningens gång har det
emellertid visat sig, att kirurgien vid sjukdomar i bröstorganen (»thoraxkirurgien»)
nått en sådan omfattning, att det måste ifrågasättas, huruvida
icke denna kirurgiska specialitet för att åstadkomma en rationell sjukvård
och för att på bästa sätt vidare utveckla sig bör utbrytas ur den allmänna
kirurgien och erhålla egna sjukhusavdelningar under ledning av kirurger, särskilt
utbildade i bröstorganens kirurgi.
Den frågan låg då nära till hands, örn det icke för såväl sjukvård som undervisning
och forskning vore fördelaktigt att sammanföra den kirurgiska avdelningen
för lungtuberkulos vid karolinska sjukhuset med en avdelning för kirur
-
23
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
gisle behandling av icke tuberkulösa förändringar i bröstorganen till en gemensam
thoraxkirurgisle klinik i samband med den medicinska tuberkuloskliniken.
Kommissionen har därför upptagit denna fråga till särskild prövning.
Behovet av en specialavdelning å karolinska sjukhuset för kirurgisk behandling
av icke tuberkulösa sjukdomar i hröstorganen. Rörande betydelsen
för sjukvården, undervisningen och forskningen av en särskild avdelning
vid karolinska sjukhuset för kirurgisk behandling av icke tuberkulösa sjukdomar
i bröstorganen åberopar kommissionen vissa i betänkandet återgivna
yttranden av professorerna i kirurgi vid karolinska institutet G. Söderlund och
J. Hellström, docenten i kirurgi vid institutet C. Crafoord samt nationalföreningens
kommitté.
På anmodan av kommissionen ha vidare professor emeritus Key, professorn
Hellström, docenten Crafoord samt medicine doktorn Lundquist överlagt med
kommissionen angående behovet av en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska
sjukhuset samt till kommissionen inkommit med motiverat förslag till program
för en sådan klinik.
Resultatet av den förebragta utredningen sammanfattar kommissionen sålunda:
Kirurgien
vid icke tuberkulösa sjukdomar i bröstorganen har under de
senaste åren företett en synnerligen rask utveckling och fått en allt större betydelse,
allteftersom den visat sig kunna giva värdefulla resultat även beträffande
sjukdomar, som tidigare ansetts helt obotliga, såsom t. ex. lungtumörer
och utvidgningar av luftrören, medfödd abnorm förbindelse mellan de
stora blodkärlen vid hjärtat, sammanväxningar av hjärtsäcken m. m. Denna
utveckling har fortgått jämsides med att nya undersökningsmetoder, särskilt
röntgendiagnostiken, vidgat möjligheterna till en förfinad diagnos av bröstorganens
sjukdomar.
Thoraxkirurgien vid icke tuberkulösa åkommor i bröstorganen kräver numera,
i likhet med kirurgien vid lungtuberkulos, så ingående specialutbildning
och så speciell utrustning för diagnos och terapi, att den icke kan behärskas av
kirurger med vanlig utbildning till lasarettsläkare''änst.
Därtill kommer, att utövarna av denna kirurgiska specialitet måste ha en
någorlunda regelbunden tillgång till ett tillräckligt operationsmaterial för att
kunna upprätthålla sin färdighet. För närvarande är det i vårt land mera en
tillfällighet, örn sjuka, som behöva denna behandling, kunna erhålla vård vid
lasarett, där vederbörande överläkare av någon anledning'' ägnat sig åt denna
del av kirurgien.
Enda möjligheten att uppnå en fullgod kirurgisk vård synes vara att centralisera
denna behandling till specialavdelningar för thoraxkirurgi vid vissa
större sjukhus, i första hand undervisningssjukhusen, där tillräcklig erfarenhet
och tillräckligt klientel kan samlas.
Vid flera utländska universitet äro specialavdelningar för thoraxkirurgi med
stor framgång verksamma,, och vid universiteten i Uppsala och Lund planläggas
sådana avdelningar.
Vid undervisningssjukhusen i Stockholm, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
saknas ännu specialavdelningar för thoraxkirurgi.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Det övervägande flertalet av dylika operationer i Sverige utföras vid Sabbatsbergs
sjukhus, där överläkaren å sjukhusets ena kirurgiska avdelning,
docenten Crafoord specialiserat sig på denna gren av kirurgien. Å en särskild
vårdavdelning, omfattande 24 sängar, mottages för närvarande årligen omkring
ett 100-tal patienter med svårskötta icke tuberkulösa sjukdomar i bröstorganen.
Minst hälften av dessa platser beläggas med patienter från orter
utom Stockholm. Antalet fall, som remitteras till Sabbatsbergs sjukhus för
dylika kirurgiska ingrepp, har stigit år från år. Tidvis belägga sådana sjuka
ytterligare ända till 15 vårdplatser på den allmänkirurgiska avdelningen.
Den thoraxkirurgiska specialavdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus är emellertid
endast av tillfällig natur. Stockholms stads delegerade lia förklarat, att
staden icke hade för avsikt att vid den förestående ombyggningen av Sabbatsbergs
sjukhus där inrätta en för hela landet öppen thoraxkirurgisk avdelning, ej
heller hade staden för avsikt att där uppföra en avdelning för medicinsk behandling
av lungtuberkulos, vars närvaro utgör en av förutsättningarna för
en thoraxkirurgisk verksamhet. Däremot vore staden villig att med ett visst
antal vårdplatser deltaga i uppförandet av en thoraxkirurgisk klinik å karolinska
sjukhuset.
Betydelsen för undervisningen av att denna specialgren av kirurgien blir
representerad vid karolinska sjukhuset är uppenbar. Kunskaperna bland de
allmänpraktiserande läkarna och även bland kirurgerna örn dessa sjukdomar
är, enligt sakkunskapens mening, på grund av brist på lämpligt undervisningsmaterial
under deras studietid och fortsatta verksamhet för närvarande otillräckliga,
liksom även kunskaperna om de läkningsmöjligheter, som kunna uppnås
genom dessa sjukdomars kirurgiska behandling. Undervisningen i den
interna behandlingen av sjukdomar i bröstorganen behöver därför utökas med
undervisning i vad som kan vinnas genom kirurgisk behandling. Än mera betydelsefullt
är inrättandet av en dylik avdelning för utbildningen av kirurgspecialister
på området. För forskningen på detta område i vårt land torde
en dylik specialavdelning komma att bli av grundläggande betydelse.
Framhållas må även, att en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset
skulle ha en viktig uppgift att fylla som centralanstalt för kirurgisk behandling
av bröstorganens sjukdomar, där patienter från hela riket eller vissa delar
därav, oberoende av landstingsgränser, kunna mottagas för en operativ behandling,
som ofta icke står till buds i hemorten, och sålunda även komma
i åtnjutande av de stora resurser i olika avseenden, som detta sjukhus kan erbjuda.
Den föreliggande utredningen angående thoraxkirurgiens arbetsbetingelser
är enligt kommissionens övertygelse av den allmänna betydelse, att dess resultat
måste beaktas vid planläggning av en avdelning för kirurgisk behandling
av lungtuberkulos vid karolinska sjukhuset.
Det torde vara ådagalagt, att bröstorganens kirurgi nått en så hög grad
av specialisering och en sådan omfattning, att den för att kunna fullt utnyttjas
och vidare utveckla sig behöver egna sjukhusavdelningar under ledning av
specialutbildade kirurger. Detta gäller i lika mån den kirurgiska behandlingen
vid icke tuberkulösa som vid tuberkulösa förändringar i bröstorganen. Denna
utbrytning av thoraxkirurgien bör med hänsyn till såväl sjukvård som undervisning
genomföras så snart som möjligt och i ett sammanhang för thoraxkirurgiens
olika områden, så att specialavdelningen för icke tuberkulösa åkommor
sammanföres med avdelningen för tuberkulösa fall till en gemensam
thoraxkirurgisk klinik.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
För den kirurgiska behandlingen av lungtuberkulos är det uppenbarligen
en värdefull tillgång att till sitt förfogande få erfarenheterna och de tekniska
resurserna hos en allmän thoraxkirurgisk avdelning och vice versa.
Även för undervisningen och forskningen skulle det vara en given fördel, om
hela det thoraxkirurgiska materialet samlades på en hand. Kliniken skulle ock
därigenom kunna erhålla en sådan storlek, att den kunde fullt sysselsätta en
överläkare, som finge helt ägna sig åt denna gren av kirurgien, en betydelsefull
omständighet för thoraxkirurgiens rätta utövning och vidare utveckling.
Ur ekonomisk och administrativ synpunkt skulle mycket vinnas genom en
sådan sammanslagning, enär en stor del av den kirurgiska utrustningen, liksom
av personalen, skulle kunna vara gemensam.
På grund av ovan anförda skäl har kommissionen enat sig om förslaget, att
frågan örn organisationen av den kirurgiska behandlingen av lungtuberkulos
vid karolinska sjukhuset löses på så sätt, att en specialavdelning för kirurgisk
behandling av lungtuberkulos sammanfogas med en specialavdelning för
kirurgisk behandling av icke tuberkulösa förändringar i bröstorganen till en
gemensam klinik för hela den kirurgiska behandlingen av bröstorganens sjukdomar,
en thoraxkirurgisk klinik.
Den thoraxkirurgiska klinikens omfattning. Kommissionen föreslår, att
denna klinik uppdelas i två avdelningar, den ena för tuberkulösa fall om 48
allmänna vårdplatser, varav 36 riksplatser, samt den andra för icke tuberkulösa
fall örn 40 allmänna vårdplatser, varav 32 riksplatser. Härjämte föreslås en
enskild avdelning örn 12 platser, gemensam för de båda avdelningarna.
Till stöd för förslaget anför kommissionen:
En thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset bör enligt hörda sakkunnigas
enhälliga förslag innehålla skilda avdelningar, en för tuberkulösa och
en för icke tuberkulösa fall.
Nationalföreningens kommitté har beräknat behovet av riksplatser å avdelningen
för kirurgisk behandling av lungtuberkulos till 40 platser, som borde
fördelas på två vårdavdelningar örn vardera 20 sängar.
Stadens och länets representanter ha uttryckt önskan örn att för staden
och länet måtte, utöver å dem belöpande andelar i riksplatserna, reserveras,
för staden 9 och för länet 3 platser eller sålunda tillhopa 12 platser. Avdelningen
skulle enligt denna beräkning inrymma 52 allmänna vårdplatser.
Enligt det förslag, som ursprungligen framlagts i de specialsakkunnigas
program, borde en allmän vårdavdelning inom denna specialavdelning icke
omfatta fler än 20 vårdplatser. Det har emellertid synts kommissionen högeligen
önskvärt att hålla specialavdelningen inom ramen av två allmänna vårdavdelningar.
För att nå detta mål har kommissionen, efter samråd med de tillkallade
specialsakkunniga, beslutat att dels öka antalet vårdplatser å varje
vårdavdelning till 24, dels minska antalet riksplatser med 4 till 36. Specialavdelningen
kommer alltså enligt kommissionens förslag att, inklusive stadens
oell länets särskilda vårdplatser, omfatta 48 platser, fördelade på två vårdavdelningar.
Ä avdelningen för icke tuberkulösa fall har nationalföreningens kommitté
beräknat behovet av platser till 40, fördelade på två vårdavdelningar örn vardera
20 sängar. I detta platsantal äro inberäknade såväl de för hela landet avsedda
»riksplatserna» som sådana platser, vilka skola stå till uteslutande förfogande
för stadens och länets behov.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Emot denna beräkning har kommissionen icke något att erinra.
Med hänsyn tili thoraxkirurgiens snabbt framåtskridande utveckling och
svårigheten på grund härav att beräkna dess lokalbehov inom den närmaste
framtiden torde klinikbyggnaden böra så planläggas, att utökning av antalet
vårdplatser bekvämt kan äga rum genom till- eller påbyggnad. I första hand
torde, örn under närmaste tiden kraven på utrymme okas, vårdavdelningarna
kunna vidgas till att omfatta 24 vårdplatser på varje vårdavdelning, såsom
planlagts på specialavdelningen för kirurgisk behandling av lungtuberkulos.
Stadens och länets representanter ha hemställt, att å specialavdelningen för
icke tuberkulösa fall måtte för staden och länet, utöver å dem belöpande
andelar i riksplatserna, reserveras, för staden 5 platser och för länet 3 platser
eller således tillhopa 8 platser. Återstående 32 platser komma alltså att utgöra
riksplatser.
Nationalföreningens kommitté har vidare föreslagit, att till den thoraxkirurgiska
avdelningen måtte anslutas en enskild avdelning örn 16 platser,
vilken avdelning skulle vara avsedd för såväl'' tuberkulösa som icke tuberkulösa
fall.
I överensstämmelse med vad som uttalats i de specialsakkunnigas förslag
till program för den thoraxkirurgiska kliniken, anser kommissionen dock, att
denna enskilda avdelning bör begränsas till 12 vårdplatser, lämpligen fördelade
på 6 enskilda och 3 halvenskilda rum.
Den thoraxkirurgiska klinikens förläggning. Kommissionen uttalar som
sin bestämda uppfattning, att denna klinik och den medicinska tuberkuloskliniken
böra förläggas inom ett och samma byggnadskomplex på det för
sistnämnda klinik föreslagna tomtområdet, vilket enligt kommissionens mening
är tillräckligt stort för ändamålet. Som skäl härför anföres, att den thoraxkirurgiska
kliniken, enligt samtliga sakkunnigas omdöme, kommer att behöva
ett oavlåtligt och nära samarbete med den medicinska tuberkuloskliniken,
med vilken senare den kommer att ha gemensam föreläsningssal och vissa
gemensamma laboratorier samt gemensam röntgendiagnostisk avdelning.
Fördelningen av anläggnings- och driftkostnaderna för den thoraxkirurgiska
kliniken. Beträffande anläggnings- och utrustningskostnaderna föreslår
kommissionen samma bestämmelser som för den medicinska tuberkuloskliniken
och alltså en maximering av stadens och länets byggnadsbidrag till
17 700 kronor vid visst byggnadskostnadsläge. I fråga örn driftkostnaderna
föreslås däremot samma regler som gälla ifråga om sjukhusets övriga kliniker.
Som särskild motivering för det förhållandevis höga antalet riksplatser anför
kommissionen:
Kommissionen har, såsom framgår av det tidigare anförda, utgått från att
den thoraxkirurgiska kliniken, med undantag av Stockholms stads och Stockholms
läns platser, skall stå öppen för hela riket.
Starka skäl synas även tala för att denna klinik, med undantag av sist
nämnda vårdplatser, uppföres på statens bekostnad. Det råder stora svårigheter
för vissa landsdelar att erhålla en ändamålsenlig lösning av frågan om
denna kirurgiska vård, svårigheter, som äro särskilt iögonfallande beträffande
27
Kungl. Marits proposition nr 101.
behandlingen av de icke tuberkulösa sjukdomarna. Ovisshet råder, om bestående
tillgång till för denna vård kompetenta läkarkrafter kan erhållas inom
ramen av den nuvarande sjukvårdsorganisationen, och det synes vanskligt att
finna någon rättvis norm för landstingens och städernas deltagande i kostnaderna
för den föreslagna klinikens upprättande. Allmänhetens krav på att
oavsett skiftande lokala förhållanden erhålla denna kvalificerade sjukvård förefaller
berättigat. De av nationalföreningens kommitté angivna analogierna
med kustsanatorierna styrka dessa. krav. Slutligen och icke minst är det ett
statsintresse att stödja de viktiga undervisnings- och forskningsuppgifter, som
tillkomma denna klinik. Allt detta synes kommissionen nödvändiggöra, att
uppförandet av den thoraxkirurgiska klinikens för hela landet tillgängliga
platser, »riksplatserna», helt skall ankomma på staten.
D. Röntgendiagnostisk avdelning för den medicinska tuberkuloskliniken
och den thoraxkirurgiska kliniken.
Kommissionen föreslår, att en gemensam röntgendiagnostisk avdelning anordnas
för de båda klinikerna samt anför härom i skilda sammanhang:
Röntgendiagnostiken utgör, jämte de mekanislc-operativa behandlingsmetoderna,
grundvalen för de senaste decenniernas utveckling av en aktiv behandling
vid lungtuberkulos. Röntgenundersökningen är sålunda enligt sakkunskapens
enstämmiga vittnesbörd det förnämsta hjälpmedlet såväl för upptäckandet
av lungtuberkulosen i tidigt stadium och utrönande av sjukdomsprocessens
lokalisation och anatomiska karaktär som för bedömande av sjukdomsförloppet
och kontroll av behandlingsresultaten. Enligt de av kommissionen
hörda röntgensakkunniga krävas i regel 5 å 8 undersökningar av varje
sjukdomsfall vid 6 ä 10 veckors vistelse vid kliniken, en erfarenhet som väl
överensstämmer med upplysningar, som kommissionen inhämtat från olika
tuberkuloskliniker.
Till den medicinska tuberkulosklinikens byggnadskrav hör därför med nödvändighet
jämväl lokaler för röntgendiagnostik, inrättade med hänsyn till såväl
sjukvårdens som undervisningens behov.
Röntgendiagnostiken spelar vid en thoraxkirurgisk klinik en ännu mera
genomgripande roll än vid en medicinsk tuberkulosklinik, i det att varje kirurgisk
ingrepp i bröstorganen måste i detalj planläggas och kontrolleras med ledning
av röntgen.
Beträffande båda dessa specialkliniker gäller det, att deras röntgendiagnostildokaler
måste uppföras och utrustas med särskild hänsyn till att röntgendiagnostiken
på dessa områden har en mycket framträdande uppgift såväl vid
undervisningen och specialutbildningen som vid forskningsarbetet.
Enligt utförda beräkningar komma de båda specialavdelningarna att tillsammans
kräva ett röntgendiagnostikarbete av en omfattning (minst cirka
10 000 fullständiga röntgenundersökningar och lika många skärmbildsundersökningar
årligen), som ungefär motsvarar den röntgendiagnostiska verksamheten
vid ett medelstort lasarett. Det är, enligt företagna utredningar, icke
möjligt för den centrala röntgendiagnostikavdelningen vid karolinska sjukhuset
att övertaga även denna uppgift. Dess nuvarande kapacitet är redan
utnyttjad och befintliga reservutrymmen bliva helt tagna i anspråk, då avdelningen,
enligt beräkning, övertager röntgendiagnostiken även flir dermatovenereelogiska
kliniken och reumatologiska kliniken, som under de närmaste
28 Kungl. Marits proposition nr 101.
åren torde komma att uppföras i anslutning till karolinska sjukhusets huvudbyggnad.
Redan av denna anledning torde det vara nödvändigt att förlägga röntgenundersökningslokalerna
för den medicinska tuberkuloskliniken och den thoraxkirurgiska
kliniken till en självständig röntgendiagnostikavdelning. Starka skäl
tala även för att så nära som möjligt sammanföra denna avdelning med de
kliniker, den skall betjäna. Dessa torde nämligen i större utsträckning och
oftare än kanske några andra kliniker behöva föra sina patienter till röntgenundersökning.
Av anförda skäl har kommissionen ansett sig böra tillstyrka, att röntgendiagnostiklokalerna
för ifrågavarande specialkliniker uppföras som en självständig
avdelning inom ett för dessa kliniker gemensamt byggnadskomplex
enligt program, som utarbetats av de röntgensakkunniga, professorn i röntgendiagnostik
vid karolinska institutet Ä. Åkerlund och biträdande läkaren vid
karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning, docenten vid samma institut
K. Lindblom, vilka kommissionen anlitat.
E. Kostnadsberäkningar.
Kommissionen uppskattar statens totala kostnader för färdigställande och
utrustning av de båda klinikerna till omkring 3 900 000 kronor samt anför
härom:
De båda klinikerna äro avsedda att omfatta sammanlagt 236 vårdplatser,
varav staden och länet kontraherat tillhopa 120 platser.
I sitt den 16 januari 1945 avgivna underdåniga utlåtande med anledning
av vad Stockholms stadsfullmäktige anfört i fråga örn det av kommissionen
med underdånigt betänkande den 15 september 1944 framlagda förslaget till
avtal mellan staten och Stockholms stad angående samarbete för uppförande
och drift av en obstetrisk-gynekologisk klinik vid Sabbatsbergs sjukhus har
kommissionen — som i nämnda betänkande uppskattat den sammanlagda
byggnads- och utrustningskostnaden per vårdplats till högst 25 000 kronor —
funnit försiktigheten bjuda att preliminärt beräkna nämnda kostnad till 26 500
kronor. Med användning av samma beräkningsgrund komma statens kostnader
för färdigställande och utrustning av de 116 riksplatserna att uppgå till
sammanlagt cirka 3 100 000 kronor. För färdigställande och utrustning av de
utav staden och länet kontraherade 120 vårdplatserna komma kostnaderna att
utgöra cirka 3 200 000 kronor. Härav skall staten enligt avtalen erlägga 25
procent eller cirka 800 000 kronor. Statens totala kostnader för färdigställande
och utrustning av de båda klinikerna komma alltså att uppgå till omkring
3 900 000 kronor.
III. Remissyttranden in. m.
Stockholms stadsfullmäktige ha godkänt det upprättade förslaget till avtal
med staden, dock under villkor att särskild överenskommelse bleve träffad
mellan stadens sjukhusdirektion och karolinska sjukhusets direktion rörande
beläggningen av stadens platser å den medicinska tuberkuloskliniken.
Överståthållarämbetet anmäler i sitt remissvar, att en dylik: överenskommelse
numera träffats, och förklarar sig ej ha funnit anledning till anmärkning
emot avtalsförslaget.
29
Kungl. Marits proposition nr 101.
Stockholms läns landsting har godkänt förslag till avtal med landstinget
av den lydelse, som av förhandlingskommissionen föreslagits i dess betänkande,
dock med den ändringen, att landstinget å klinikerna kontraherade
högst det antal platser, som angivits i avtalsförslaget.
Kommissionen, som hos landstingets förvaltningsutskott begärt en närmare
förklaring angående innebörden av den önskade ändringen, har som
svar härå erhållit det beskedet, att ändringen endast tillkommit för att underlätta
utformandet av byggnadsföretaget i det avseendet, att landstinget icke
under alla omständigheter skulle vara bundet vid det avtalade platsantalet,
därest det skulle visa sig sjukhustekniskt lämpligare med någon eller några
vårdplatser mindre å viss avdelning.
Kommissionen anmäler med anledning härav i sitt betänkande, att den
icke ansåge sig böra göra någon erinran emot ändringsförslaget, då av det
lämnade beskedet syntes framgå, att ändringen allenast åsyftade att möjliggöra
en av sjukhustekniska skäl eventuellt påkallad mindre jämkning nedåt
av det avsedda platsantalet.
Det bör vidare framhållas i detta sammanhang, att i det av landstinget
godkända avtalsförslaget bestämmelserna rörande fördelning av byggnadsoch
utrustningskostnaderna för dispensärerna på grund av förbiseende vid
utredigeringen av avtalet icke kommit att överensstämma med vad mellan
parterna rätteligen överenskommits. Med föranledande av förutberörda erinran
från statskontorets sida har avtalet sedermera rättats i denna del. Det sålunda
rättade avtalsförslaget har godkänts av landstingets delegerade men
ännu icke hunnit underställas landstinget.
Karolinska institutets lärarkollegium har med hänsyn till undervisning,
forskning och sjukvård livligt tillstyrkt inrättandet av de planerade klinikerna
för medicinsk tuberkulos och thoraxkirurgi.
Efter att ha erinrat om det för undervisningen otillräckliga patientmaterialet
vid S:t Eriks sjukhus och framhållit, att lokalerna därstädes äro otillräckliga
och icke lämpade för sitt ändamål, samt att möjligheter till en tillfredsställande
utvidgning av desamma icke förefinnas, anför lärarkollegiet
i sitt yttrande vidare:
Genom den planerade tuberkuloskliniken skulle den propedeutiska undervisningen
vid institutet kunna intensifieras och rationaliseras. Kollegiet finner
att den i betänkandet framlagda planen är ändamålsenlig och i stort sett
tillfredsställer de anspråk, som böra ställas på en klinik, vilken skall utgöra
bas för den undervisning, varom här är fråga. Dock må i detta sammanhang
påpekas att det sängantal (120 allmänna platser), som kliniken beräknats
erhålla, måste anses vara i underkant. Sålunda är förhållandet mellan
patientantal och antalet studerande större i såväl Uppsala som Lund, varest
man är av den åsikten att undervisningen knappast skulle kunna rationellt
bedrivas, om det tillgängliga undervisningsmaterialet vore mindre.
Från olika håll och särskilt från läkarutbildningssakkunniga och från de
studerande själva ha krav framförts på ordnandet av en assistenttjänstgöring
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
i tuberkulos. Den tilltänkta tuberkuloskliniken är väl ägnad att fylla även
denna viktiga uppgift liksom den också skulle komma att väsentligt öka
möjligheterna för utbildning av tuberkulosspecialister. Den kommer dessutom
att kunna i hög grad befrämja den vetenskapliga forskningen inom
ifrågavarande specialitet.
Vid upprepade tillfällen har bland annat av de studerande framhållits
önskvärdheten av att undervisning i dispensärverksamhet inginge i studieplanen.
Det är avsikten att i anslutning till tuberkulosklinikerna inrätta en
tuberkulosdispensär. Till denna skulle undervisning förläggas. Utan tvivel
kommer detta att utgöra ett synnerligen värdefullt tillskott till läkarutbildningen.
De båda lungklinikerna liksom den till dem anslutna dispensären komma
tvivelsutan att bliva av synnerlig vikt ur sjukvårdssynpunkt. De komma
sålunda säkerligen att förestås av två av landets förnämsta experter på respektive
områden. Utomordentliga möjligheter till konsultation med andra
specialiteter komma att förefinnas. Förläggningen till Stockholms omedelbara
närhet är i många avseenden fördelaktig såväl för patienter, som vårdas
på klinikerna, som för dem, som söka dispensären.
Utomordentligt betydelsefullt ur sjukvårdssynpunkt är vidare det nära
grannskap och de möjligheter till intimt samarbete, som komma att föreligga
mellan den medicinska tuberkuloskliniken och den thoraxkirurgiska
kliniken. Det är utan vidare klart, att detta sammanförande av medicinsk
och kirurgisk tuberkulosvård till en enhet kommer att innebära ett stort
framsteg för tuberkulosvården i vårt land. Såväl från tuberkulosspecialister
som från andra läkare har framhållits önskemålet om inrättandet av en
undersöknings- och behandlingscentral, till vilken komplicerade sjukdomsfall
kunde insändas. Den thoraxkirurgiska kliniken kommer även att mottaga
andra fall än tuberkulos och skulle sålunda utgöra en central för den thoraxkirurgiska
behandlingen överhuvudtaget. Vid denna klinik skulle vidare
undervisning i hithörande delar av kirurgien bedrivas samt specialutbildning
av thoraxkirurger äga rum. Kliniken får dessutom den betydelsefulla uppgiften
att befordra den vetenskapliga forskningen inom thoraxkirurgiens område,
vilket på senare år fått allt större betydelse i och med de talrika nya
operativa metoder, som framkommit, och de möjligheter till ytterligare utveckling
av densamma, som tvivelsutan förefinnas. Svensk forskning intar
här en framträdande plats. Det är angeläget att befordra möjligheterna för
denna forsknings fortsatta utveckling.
Kanslern för rikets universitet framhåller, att de föreslagna klinikerna ur
såväl sjukvårds- som undervisnings- och forskningssynpunkt syntes i hög
grad påkallade, och tillstyrker förslaget.
Medicinalstyrelsen tillstyrker livligt, att de föreslagna klinikerna snarast
måtte komma till utförande samt framhåller, att det icke torde råda något
tvivel om att förslagets förverkligande skulle betyda ett värdefullt framsteg
i tuberkuloskampen, av stor betydelse såväl för forskning och undervisning
som för de sjuka.
I sitt yttrande anför styrelsen, bland annat:
Det råder enligt styrelsens mening intet tvivel örn att undervisningen i
tuberkuloslära vid karolinska institutet till skillnad från Uppsala och Lund
opaginerad Kontrollera mot PDF
,‘31
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
icke är anordnad på tillfredsställande sätt. Anledningen till detta missförhållande
är framförallt otillräckliga lokala utrymmen och brist på lämpligt
patientmaterial.
Styrelsen vill erinra om att tuberkulosen alltjämt spelar en mycket stor
roll som folksjukdom i vårt land. Visserligen har dödligheten i tuberkulos
i stort sett minskat kontinuerligt sedan innevarande århundrades början men
mer än 4 000 personer avlida årligen i tuberkulos i Sverige och i centraldispensärernas
register voro vid utgången av år 1944 införda ej mindre än
101 722 personer lidande av tuberkulos.
Det övervägande flertalet av landets tjänsteläkare komma såsom dispensärläkare
i nära kontakt med tuberkulosen och de problem, sjukdomen medför
för de sjuka och deras omgivning. I dispensärarbete, som kan sägas vara
tuberkulosbekämpandets ryggrad, meddelas för närvarande praktiskt taget
ingen undervisning vid karolinska institutet, vilket är en allvarlig brist.
Genom att till den föreslagna tuberkuloskliniken även skulle anslutas en
centraldispensär och distriktsdispensär för områdena närmast sjukhuset skulle
möjligheter beredas till systematisk undervisning i denna viktiga gren av
tuberkuloslära.
Föreningen av medicinsk tuberkulosklinik med en klinik för thoraxkirurgi
finner styrelsen synnerligen lämplig och önskvärd. Härigenom skullle en
första specialavdelning i landet inrättas för bröstkirurgi i överensstämmelse
med svenska nationalföreningens mot tuberkulos förslag den 7 juni 1943,
vilket förslag medicinalstyrelsen med instämmande i huvudsak överlämnat
till Kungl. Majit den 5 maj 1944.
Statskontoret har anfört bland annat följande.
Beträffande driftkostnaderna för sjukhuset lia kronan, staden och länet tidigare
enats om vissa gemensamma beräkningsgrunder för samtliga avdelningar,
oberoende av att skilda slag av kliniker kunna draga olika kostnader. Till
omkostnaderna för tuberkulosklinik vilja staden och länet emellertid icke bidraga
efter dessa normer. Deras kostnad för vårddag skulle begränsas till 70
procent av den genomsnittliga vårdkostnaden per patient under året vid
respektive stadens eller länets egna kroppssjukhus. Som motiv härför åberopas,
att tuberkulosavdelningar regelmässigt äro billigare i drift än andra avdelningar.
Även med ovan angivna begränsning skulle enligt stadens och länets
mening ett överflyttande av platser från deras egna sjukvårdsinrättningar till
den nya kliniken för dem medföra en icke oväsentlig utgiftsstegring. Det torde
emellertid vara att förvänta att på grund av under de senaste åren genomförda
arbetstids- och löneregleringar m. m. å stadens och länets sjukhus skillnaden
i vårddagskostnader mellan dessa och karolinska sjukhuset komma att
i någon mån utjämnas. Framhållas må även i detta sammanhang, att, därest
den billigare driften vid tuberkulosavdelningar för närvarande skulle inverka
på driftbidragen till karolinska sjukhuset, statsverket bort äga rätt fordra, att
sådana avdelningar icke skulle medräknas vid fastställande av stadens och
länets genomsnittskostnader vid kroppssjukhusen. Örn så skett, torde nämnda
medeltal för Stockholms stad, där tuberkulosavdelningar finnas vid åtminstone
några av de sjukhus, som medräknas vid fastställande av kostnaden,
varit högre och i följd härav stadens bidrag till driftkostnaderna vid karolinska
sjukhuset större.
Driftkostnaderna vid den nu föreslagna tuberkuloskliniken ha icke gjorts
till föremål för någon uppskattning. Det förefaller emellertid statskontoret
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
tveksamt, om sjukvården vid denna kommer att ställa sig avsevärt billigare
än vid sjukhusets övriga kliniker. Då den nya kliniken vid karolinska sjukhuset
torde få en modernare och mera allsidig utrustning än stadens och länets
nu ifrågavarande sjukhus, samt jämväl i övrigt erhålla större resurser i olika
hänseenden, lärer det klientel, som sjukhuset övertager från stadens och länets
sjukvårdsinrättningar till stor del komma att utgöras av svårskötta, sängliggande
patienter. Kostnaderna för dessas vård torde ligga betydligt över det
för stadens och länets tuberkulosavdelningar i ärendet angivna medeltalet.
I betraktande av vad sålunda anförts synes, åtminstone innan erfarenhet rörande
klinikens drift vunnits, någon nedsättning av stadens och länets bidrag
knappast motiverad. Med hänsyn till stadens och länets inställning till förevarande
fråga vill statskontoret emellertid icke motsätta sig, att, därest kliniken
och dispensärerna prövas oundgängligen erforderliga för undervisningen
vid karolinska institutet, kronan medgiver, att bidraget beräknas till lägre
belopp än den genomsnittliga sjukvårdskostnaden vid stadens respektive länets
kroppssjukhus, dock skäligen icke lägre än till 80 procent härav. Sedan kliniken
varit i drift ett visst antal år, förslagsvis fem, bör emellertid en beräkning
verkställas av de verkliga utgifterna för kliniken jämförda med kostnaderna
för sjukhuset i övrigt. Skulle då visa sig att kliniken är billigare i
drift, bestämmes stadens och länets maximibidrag till det procenttal som motsvarar
kostnaden för kliniken jämförd med karolinska sjukhuset i dess helhet,
dock lägst 70 och högst 90.
Förhandlin g skommissionen har med anledning av statskontorets yttrande i
skrivelse den 15 oktober 1945 anmält, att kommissionen på framställning av
stadens delegerade upptagit förnyade förhandlingar med stadens och länets
delegerade med anledning av vissa från stadens kammarkontor riktade anmärkningar
emot förslaget till avtal mellan staten och staden. Dessa anmärkningar
hade, bland annat, gått ut på att den avtalade procentsatsen ifråga örn
stadens deltagande i driftkostnaderna vid den medicinska tuberkuloskliniken
vore alltför oförmånlig för staden. Vid de sålunda återupptagna förhandlingarna
hade jämväl statskontorets yttrande i ärendet upptagits till behandling.
Sedan stadens delegerade frånfallit kammarkontorets anmärkning på denna
punkt samt stadens och länets delegerade förklarat sig icke kunna reflektera på
statskontorets förslag i frågan, hade kommissionen samt stadens och länets delegerade
enat sig om att vidbliva den avtalade procentsatsen.
Direktionen för karolinska sjukhuset tillstyrker i princip kommissionens förslag
om utökning av karolinska sjukhuset med ifrågavarande två kliniker och
har icke något att erinra emot det föreslagna platsantalet. Beträffande försiar
get till avtal med Stockholms stad ifrågasätter direktionen viss komplettering
av detsamma. Direktionen anför härutinnan följande.
I skrivelse till direktionen den 1 september 1945 har överläkaren för sjukhusets
ögonklinik, professor J. W. Nordenson, framhållit, att av de 30 vårdplatser
på ögonkliniken, som enligt avtal tillförsäkrats staden, endast 15 platser
plägat vara belagda med sjuka från staden, vilket varit till men för undervisningen.
Under åberopande av detta förhållande och av att den minskning
av de tuberkulossjukas antal, som man enligt uttalanden av fackmän kunde
förutse, skulle kunna medföra, att ej heller stadens platser på den föreslagna
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
tuberkuloskliniken komme att utnyttjas av staden, bär han föreslagit, att i
avtalet måtte intagas en bestämmelse om skyldighet för staden att i första
hand belägga sina platser på karolinska sjukhuset. Med hänsyn till möjligheterna
av att det allt mer intensifierade bekämpande av tuberkulosen, som
nu pågår, skall leda till en betydande minskning av denna sjukdoms utbredning
är det icke uteslutet, att staden framdeles kommer att disponera flera
vårdplatser för tuberkulossjukvård än vad som svarar mot behovet och att
det då ur ekonomisk synpunkt kan befinnas fördelaktigt för staden att i första
hand utnyttja vårdplatserna på stadens egna tuberkulossjukhus. Med hänsyn
härtill kan det ifrågasättas, pm ej i avtalet bör intagas en bestämmelse av den
innebörd professor Nordenson föreslagit eller också stadgas skyldighet för staden
att gälda driftbidrag för de åt staden upplåtna vårdplatserna vare sig desamma
beläggas eller icke.
Överdirektören von Dardel har till direktionens protokoll anmält avvikande
mening. På närmare angivna skäl finner han det böra utredas, örn ej platsantalet
på de föreslagna klinikerna kunde reduceras till sammanlagt omkring
100 vårdplatser. Vidare anser han, att direktionen baft anledning att uttala
sig för en sådan ändring av avtalsförslagen, att stadens och länets bidrag komme
att utgå enligt samma grunder, som upptagits i tidigare ingångna avtal.
Styrelsen för svenska nationalföreningen mot tuberkulos har i sitt yttrande
över kommissionens förslag framhållit, att de förbättrade villkor för tuberkulosforskning
och den effektivare undervisning, som skulle bli resultatet av den
nya medicinska tuberkuloskliniken, enligt styrelsens mening måste få återverkningar
av stor betydelse för kampen emot tuberkulosen i hela vårt land
samt att det, med hänsyn till att kliniken vore avsedd att även inrymma en
centralanstalt för thoraxkirurgi, vore synnerligen angeläget, att den föreslagna
medicinska tuberkuloskliniken vid karolinska sjukhuset snarast måtte bli
uppförd.
Svenska sanatoiieläkarföreningen, som framför vissa önskemål beträffande
de olika klinikernas och avdelningarnas utformning, ansluter sig till kommissionens
förslag och framhåller, att dess genomförande säkerligen komme att
få en mycket stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av tuberkulosvården
inom landet.
IV. Departementschefen.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgått har kommissionen för förhandlingar
rörande karolinska sjukhusets utbyggande samt allmänna barnbördshusets
och serafimerlasarettets ställning m. m. framlagt förslag till avtal
mellan Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad och Stockholms län
angående samarbete för uppförande och drift av en medicinsk tuberkulosklinik
och en thoraxkirurgisk klinik vid karolinska sjukhuset samt örn uppförande i
enlighet med avtalsförslagen vid nämnda sjukhus av en klinikbyggnad, inrymmande
dels en avdelning för medicinsk tuberkulos med tillhörande dispenBihang
till riksdagens protokoll 191)0. 1 sami. Nr 101. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
särer, dels en avdelning för kirurgisk behandling av lungtuberkulos, dels en
avdelning för kirurgisk behandling av icke tuberkulösa sjukdomar i bröstorganen,
dels ock en för samtliga avdelningar gemensam röntgendiagnostisk avdelning.
Vårdplatserna skulle fördelas på sätt framgår av efterföljande sammanställning.
Avdelning för
Totalantal
minst
Därav
platser, kontraherade av
riksplatser
minst
Stockholms
stad
Stockholms
län
A. Medicinsk tuberkulos.
1. Allmänna vårdplatser......
120
60
40 *
20
2. Enskilda vårdplatser......
16
—
—
16
B. Thoraxkirurgi.
1. Allmänna vårdplatser:
a. lungtuberkulösa fall.....
48
9
3
36
b. icke tuberkulösa fall.....
40
5
3
32
2. Enskilda vårdplatser......
12
—
—
12
Summa
236
74
46
116
Genom förhandlingskommissionens förslag om utbyggande av karolinska
sjukhuset med en medicinsk tuberkulosklinik har frågan örn beredande av
förbättrad undervisning i fysikalisk diagnostik och i tuberkuloslära vid karolinska
institutet kommit att underställas statsmakternas prövning. Förslaget
grundar sig på framställningar av karolinska institutets lärarkollegium, som
är den för den medicinska undervisningen i Stockholm närmast ansvariga myndigheten,
samt av ämnesrepresentanterna vid institutet och svenska sanatorieläkarföreningen.
Stockholms stad och län, vilka på grund av grannskapet till
karolinska sjukhuset i främsta rummet skola svara för patientmaterialet, ha
biträtt förslaget, dock under uttryckligt betonande av att de icke ha något
aktuellt behov av nya s. k. A-platser för lungtuberkulos och därför måste
tillskapa ett dylikt behov genom att nedlägga ett motsvarande antal platser
å egna tuberkulossjukhus.
I likhet med förhandlingskommissionen kan jag icke finna det försvarligt,
att undervisningen icke blott i det för den fortsatta utbildningen i licentiatstudiernas
alla grenar grundläggande ämnet fysikalisk diagnostik utan även
och kanske främst i tuberkuloslära skall vid rikets största medicinska högskola
fortgå under så ogynnsamma förhållanden som hittills och under ojämförligt
sämre betingelser än vid de båda universiteten. Riskerna för folkhälsan
av att de från institutet utexaminerade läkarna icke under studietiden erhålla
tillfälle att inhämta tillfredsställande kunskaper i fråga om lungtuberkulos
35
Kungl. Majds proposition nr 101.
torde, såsom kommissionen även framhållit, vara så uppenbara, att de icke
behöva närmare utvecklas.
För den vetenskapliga forskningen rörande lungtuberkulos torde vidare en
specialklinik för medicinsk tuberkulos i Stockholm få mycket stor betydelse.
Lungtuberkulosen skördar många dödsoffer i vårt land, omkring 4 000 årligen,
och leder till större eller mindre grad av invaliditet för ett betydligt större
antal, framför allt i de arbetsföraste åldrarna. I centraldispensärernas register
voro vid utgången av år 1944 införda ej mindre än 101 722 personer, lidande
av tuberkulos. Såsom förhandlingskommissionen framhållit torde tillkomsten
av en klinik av ifrågavarande slag sannolikt vara ägnad att medföra sådana
framsteg i lungtuberkulosens bekämpande, att det allmännas utgifter för tuberkulosvården
och den nationalekonomiska förlusten genom förlorade arbetsdagar
för de lungsjuka skulle kunna nedbringas, kanske med belopp, som flerfaldigt
överstiga kostnaderna för kliniken.
På nu anförda skäl och då, enligt vad kommissionen framhållit, det icke i
Stockholm eller dess närhet finnes något tuberkulossjukhus, till vilket undervisningen
skulle kunna förläggas, är jag beredd att förorda, att en medicinsk
tuberkulosklinik uppföres vid karolinska sjukhuset.
Den planerade storleken av kliniken och uppdelningen av platserna mellan
staden, länet och riket i övrigt (riksplatser) har (frånsett en skiljaktig mening
vid behandlingen av frågan i karolinska sjukhusets direktion) icke gjorts till
föremål för erinran från någon av de i ärendet hörda myndigheterna. Jag finner
förslaget i denna del väl ägnat att läggas till grund för den fortsatta planläggningen
men erinrar samtidigt örn att förhandlingskommissionen, ämnesrepresentanterna
vid karolinska institutet och institutets lärarkollegium ansett
det föreslagna antalet av 120 allmänna vårdplatser utgöra ett minimum för
att kliniken skall kunna tillgodose de avsedda undervisningsändamålen.
Förslaget örn maximering av stadens och länets byggnadsbidrag till kliniken
anser jag mig kunna godtaga med hänsyn till i detta fall rådande särskilda
förhållanden. Då maximeringen hänför sig till 75 procent av byggnadskostnaden
(återstående 25 procent avses ju falla på staten), torde densamma av
allt att döma icke få någon praktisk betydelse.
Vad angår den föreslagna särskilda maximeringen av stadens och länets
bidrag till kostnaderna för driften av den medicinska tuberkuloskliniken synes
vad vid förhandlingarna förekommit giva vid handen, att någon för staten
förmånligare lösning på denna punkt icke står att vinna. Jag anser mig därför
icke böra påyrka någon ändrad procentsats eller i övrigt förmånligare villkor
för staten. Ett motsatt ställningstagande skulle äventyra, kanske rent utav
omöjliggöra en snar lösning av denna byggnadsfråga, vilken enligt vad kommissionen
betonat måste hänföras till de mest angelägna krav, som föreligga
i fråga om den vid karolinska sjukhuset bedrivna läkarutbildningen. I sam
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
band härmed vill jag uttala min anslutning till den av kommissionen framförda
uppfattningen, att vid denna frågas bedömande hänsyn jämväl bör
tagas till att tuberkulosens bekämpande sedan länge ansetts vara en riksangelägenhet,
som motiverat extraordinärt statligt stöd, och att det därför icke
torde kunna anses ligga utanför statens intressesfär, att staten vid inrättandet
av ett för den medicinska undervisningen avsett tuberkulossjukhus åtager
sig en något högre andel av driftkostnaden än normalt.
Då jag nu sålunda ansett mig kunna godtaga den föreslagna maximeringen
av stadens och länets såväl byggnads- som driftbidrag, vill jag emellertid samtidigt
uttryckligen betona, att detta skett enbart på grund av de i detta speciella
fall rådande förhållandena, i det att här riksintresset med hänsyn till
undervisning, forskning och sjukvård framträder starkare än det lokala sjukvårdsbehovet.
Ett avsteg i detta fall från hittills godtagna principer kan därför
icke åberopas såsom förebildligt i andra fall.
Utrustningskostnaderna skola enligt föreliggande förslag fördelas i enlighet
med de för den pediatriska kliniken godtagna principerna. Häremot har jag
icke funnit anledning till erinran.
De skäl, som i betänkandet framförts för anslutande till den medicinska
tuberkuloskliniken av för länet avsedda en central- och en distriktsdispensär,
synas mig övertygande, och jag är därför beredd att tillstyrka förslaget även
i denna del. Med hänsyn till det undervisningsintresse, som är förknippat med
dispensärverksamheten, torde den föreslagna uppdelningen av byggnads-, utrustnings-
och driftkostnaderna få betraktas som skälig.
Jag övergår härefter till förslaget örn uppförande av en thoraxkirurgisk
klinik i anslutning till den medicinska tuberkuloskliniken. Denna klinik föreslås
uppdelad på två avdelningar, den ena avsedd för kirurgisk behandling av
lungtuberkulos och den andra för kirurgisk behandling av icke tuberkulösa
sjukdomar i bröstkorgens organ.
Behovet av att i anslutning till en undervisnings- och forskningsklinik för
medicinsk tuberkulos även anordna en avdelning för kirurgisk behandling av
lungtuberkulos synes mig vara ådagalagt. Jag har även blivit övertygad om
behovet och lämpligheten av att den kirurgiska avdelningen för lungtuberkulos
sammanföres med en avdelning för kirurgisk behandling av icke tuberkulösa
sjukdomar i bröstorganen till en gemensam thoraxkirurgisk klinik. Jag är därför
beredd att förorda, att en för den kirurgiska behandlingen av lungtuberkulos
och av icke tuberkulösa sjukdomar i bröstorganen gemensam klinik
uppföres i anslutning till den medicinska tuberkuloskliniken och inom samma
byggnadskropp som denna.
Den planerade storleken av den thoraxkirurgiska kliniken synes mig i huvudsak
väl avvägd. Jag erinrar dock örn det av kommissionen uttalade önskemålet,
att, med hänsyn till thoraxkirurgiens snabbt framåtskridande utveckling
och svårigheten på grund härav att beräkna dess lokalbehov inom den
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
närmaste framtiden, klinikbyggnaden så planlägges, att utökning av antalet
vårdplatser — därvid kommissionen närmast syftar på avdelningen för icke
tuberkulösa sjukdomar — skall kunna äga rum genom till- eller påbyggnad.
Hänsyn härtill torde tagas vid byggnadsföretagets närmare utformning.
Emot den jämväl ifråga om denna klinik föreslagna maximeringen av stadens
och länets byggnadsbidrag vill jag icke resa någon invändning, ehuru de skäl,
som härutinnan framförts i fråga om den medicinska tuberkuloskliniken, knappast
kunna anses tillämpliga på den thoraxkirurgiska kliniken. Då det emellertid
här gäller endast ett fåtal platser och vissa olägenheter icke kunna anses
uteslutna, därest olika beräkningsgrunder ifråga om byggnadsbidraget tilllämpas
för platser inom en och samma byggnadskropp, har jag avstått från
att göra någon erinran på denna punkt.
Utrustnings- och driftkostnaderna för denna klinik ha föreslagits skola fördelas
i enlighet med de för den pediatriska kliniken godtagna principerna. Jag
har icke funnit anledning till erinran mot detta förslag.
Att den medicinska tuberkuloskliniken med tillhörande dispensärer och den
thoraxkirurgiska kliniken ha behov av en gemensam röntgendiagnostisk avdelning
synes mig till fullo ådagalagt. Jag är därför beredd att tillstyrka förslaget
jämväl i denna del.
Med anledning av vad direktionen för karolinska sjukhuset därutinnan anfört,
vill jag betona vikten av att staden och länet även belägga de av dem
kontraherade vårdplatserna, då i annat fall grunden för åtminstone den medicinska
tuberkulosklinikens tillvaro som undervisningsklinik vacklar. Vid mitt
förordande av förslaget örn denna klinik förutsätter jag därför, att staden
och länet i första hand komma att utnyttja sina därstädes kontraherade vårdplatser.
Ett sådant förfarande torde för övrigt lia utgjort en förutsättning vid
tillkomsten av sjukhusets övriga kliniker, varför den av karolinska sjukhusets
direktion anmärkta underbeläggningen från stadens sida å ögonkliniken icke
synes mig stå i god överensstämmelse med en av grundförutsättningarna vid
isjukhusets tillblivelse. Enligt vad jag under hand inhämtat, har förhandlingskommissionen
sin uppmärksamhet riktad på denna fråga, varför några
särskilda åtgärder från statens sida icke för närvarande synas påkallade.
Det från länets sida framställda ändringsförslaget, att länet å klinikerna
endast kontraherar högst det antal platser, som angives i länets avtalsförslag,
föranleder icke någon erinran från min sida, då, såsom kommissionen framhållit,
denna ändring endast åsyftar att möjliggöra en av sjukhustekniska skäl
påkallad mindre jämkning nedåt av det avsedda platsantalet.
Med anledning av vad statskontoret i sitt yttrande därom anfört torde
karolinska sjukhusets direktion böra uppmärksamma vikten av att enhetliga
grunder tillämpas i fråga örn uträknande av dagkostnaden vid, å ena sidan,
karolinska sjukhuset, och, å andra sidan, stadens och länets kroppssjukhus.
Mot de i det föregående återgivna avtalsförslagens detaljer har jag i huvud
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
sak icke funnit anledning till erinran. I förslaget till avtal med länet torde dock
under mom. 3 och 4 böra göras motsvarande undantag för dispensärerna, som
under samma moment gjorts i förslaget till avtal med staden. Såsom tidigare
skett i liknande fall torde endast grunderna för samarbetet med staden och
länet böra underställas riksdagen för godkännande, varemot det bör ankomma
på Kungl. Maj:t att träffa erforderliga avtal. Stockholms stad har för sin del
bemyndigat sjukhusdirektionen att — på visst numera uppfyllt villkor — å
stadens vägnar sluta avtal med staten angående samarbete för uppförande och
drift av ifrågavarande kliniker i huvudsaklig överensstämmelse med det av
förhandlingskommissionen framlagda förslaget till avtal med staden. Däremot
har länet ännu icke varit i tillfälle att taga ställning till det av kommissionen
med skrivelse den 15 oktober 1945 framlagda, med avseende å fördelningen
av byggnads- och utrustningskostnaderna för dispensärerna omarbetade förslaget
till avtal med länet. En slutlig överenskommelse mellan parterna kan
därför föreligga först under hösten 1946.
Några ritningar till den planerade nya klinikbyggnaden ha icke framlagts av
förhandlingskommissionen. Däremot har vid kommissionens betänkande såsom
bilagor fogats av specialsakkunniga uppgjorda program för den närmare utformningen
av dels tuberkuloskliniken, dels den thoraxkirurgiska kliniken, dels
ock den röntgendiagnostiska avdelningen. Jag är icke beredd att nu taga ställning
till detaljerna i dessa program. Dessa torde emellertid vara ägnade att
läggas till grund för vadare utarbetande av byggnadsprogrammet. Frågan örn
klinikbyggnadens närmare utformning torde böra anförtros åt den jämlikt
Kungl. Majlis beslut den 24 september 1943 tillsatta kommittén för karolinska
sjukhusets fortsatta utbyggande.
Jag anser mig kunna räkna med, att kostnaderna för uppgörande av ritningar
och andra därmed jämförliga förarbeten skola under nästa budgetår
kunna bestridas från investeringsanslaget till Utbyggande av karolinska sjukhuset
utan att medel nu äskas till förstärkning av detta anslag.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att karolinska sjukhuset skall utökas med en klinikbyggnad,
inrymmande en medicinsk tuberkulosklinik med
tillhörande dispensärer och en thoraxkirurgisk klinik, den senare
omfattande en avdelning för kirurgisk behandling av
lungtuberkulos och en avdelning för kirurgisk behandling av
icke tuberkulösa sjukdomar i bröstorganen, samt en för dessa
kliniker gemensam röntgendiagnostisk avdelning;
dels ock godkänna av mig i det föregående förordade grunder
för ekonomiskt samarbete med Stockholms stad och
Stockholms läns landsting beträffande nämnda klinikers och
avdelnings uppförande och drift.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Ekströmer.
40
Kungl. Majlis proposition nr 101.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
I. Inledning................ 1
II. Förhandlingskommissionens utredning och förslag................ 4
A. Förslagen till avtal....................................... 4
B. Den medicinska tuberkuloskliniken.......................... 9
C. Den thoraxkirurgiska kliniken.............................. 18
D. Röntgendiagnostisk avdelning för den medicinska tuberkuloskliniken
och den thoraxkirurgiska kliniken....................... 27
E. Kostnadsberäkningar..................................... 28
III. Remissyttranden m. m....................................... 28
IV. Departementschefen ........................................ 33
Stockholm 1946 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
400014
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående samarbete med Stockholms stad och Stockholms läns landsting för uppförande och drift a s. 8 i texten