Sök i Ratio Lex

Angående anslag för tillläggsbidrag till vissa statsunderstödda torrläggningsföretag

1946-02-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:107, Angående anslag för tillläggsbidrag till vissa statsunderstödda torrläggningsföretag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för tillläggsbidrag

till vissa statsunderstödda torrläggningsföretag;

given Stockholms slott den 8 februari 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

februari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför föredraganden,

statsrådet Sträng.

I skrivelse den 5 januari 1946 har lantbruksstyrelsen gjort framställning

örn anvisande för budgetåret 1946/47 av ett reservationsanslag å 1 500 000

kronor för tilläggsbidrag till sådana med bidrag från statens avdikningsanslag

understödda torrläggningsföretag, för vilkas utförande den av kriget

förorsakade prisstegringen medfört ökade kostnader, över framställningen

ha utlåtanden avgivits av statskontoret samt Sveriges lantbruksförbund och

Riksförbundet landsbygdens folk (RLF).

Innan jag ingår på lantbruksstyrelsens framställning torde jag få redogöra

för gällande bestämmelser i förevarande hänseende.

Föreskrifter angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag

ha meddelats i kungörelsen den 30 juni 1939 (nr 431) med däri ge
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 107. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

nom kungörelsen den 25 maj 1945 (nr 347) vidtagna ändringar. Bidrag

för ändamålet beviljas från det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till Grundförbältringar: Statens avdikningsanslag intill ett högsta

sammanlagt belopp, som bestämmes av riksdagen för varje budgetår. I 3 §

nyssnämnda kungörelse stadgas att, därest på grund av mera avsevärd

kostnadsökning eller förändring i ett torrläggningsföretags utförande fråga

uppstår om beviljande av ökat statsbidrag till företag, lantbruksstyrelsen

skall hänskjuta denna fråga till Kungl. Majit för avgörande. En förutsättning

för att Kungl. Majit skall kunna bevilja dylikt bidrag är emellertid, att

företaget fortfarande enligt de allmänna bestämmelserna är bidragsberättigat.

Skulle så icke vara fallet, måste riksdagens medgivande till beviljande

av ytterligare statsbidrag inhämtas.

Såsom allmän motivering för sin framställning har lantbruksstyrelsen

framhållit följande.

Alltsedan den av kriget förorsakade prisstegringen började göra sig mera

allmänt gällande har det visat sig förbundet med avsevärda svårigheter för

intressenterna i vissa torrläggningsföretag, till vilka understöd av statsmedel

utgått i form av bidrag från statens avdikningsanslag och i en del fall även

från statens avdikningslånefond, att i vederbörlig ordning färdigställa företagen.

Då kostnadsökningarna ofta blivit så betydande, att intressenterna icke

ansett sig kunna utföra arbetena utan ytterligare ekonomiskt stöd, ha imder

senaste år i ett icke ringa antal fall till lantbruksstyrelsen ingivits ansökningar

örn ytterligare bidrag till genomförande av dylika företag. Eftersom emellertid

statsbidrag vanligen redan beviljats till företagen i den omfattning gällande

villkor medgiva, har lantbruksstyrelsen i regel icke kunnat tillmötesgå

sökandena med ytterligare bidrag.

Vad beträffar kostnadsstegringens storlek och tiden för dess inträffande

må erinras, att densamma började göra sig gällande ganska snart efter det

nu tilländalupna krigets utbrott och i alla händelser var tydligt märkbar redan

år 1940. ökningen har dock varit av ganska olika omfattning inom olika

delar av landet. I genomsnitt torde densamma kunna uppskattas till 50 å 60

procent, men till styrelsens kännedom ha kommit fall, då den uppgår ända

till 100 procent. En sådan kostnadsökning kan självfallet i regel icke bäras

av intressenterna, utan att dessa därigenom försättas i avsevärt ekonomiskt

trångmål.

Lantbruksstyrelsen har emellertid sedan åtskillig tid haft sin uppmärksamhet

riktad på ifrågavarande spörsmål och finner nu omständigheterna

vara sådana, att särskilda åtgärder äro oundgängligen nödiga för att lätta de

svårigheter, i vilka intressenterna i ett stort antal företag råkat genom ifrågavarande

konjunkturförändringar. Efter övervägande av olika möjligheter i

detta avseende har styrelsen funnit den lämpligaste utvägen vara, att,"i likhet

med vad som skedde under åren närmast efter förra världskriget, särskilt

anslag ställes till förfogande för att möjliggöra att tilläggsbidrag må kunna

beviljas intressenterna i sådana företag, där de nu påtalade kostnadsökningarna

blivit så avsevärda, att intressenterna därigenom råkat i kännbara

ekonomiska svårigheter.

Lantbruksstyrelsen har härefter närmare redogjort för vilka torrläggningsföretag,

som borde komma i åtnjutande av det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107. 3

ifrågasatta tilläggsbidråget. Härom har styrelsen yttrat följande.

De företag, som äro i behov av här avsett tilläggsbidrag, äro enligt styrelsens

mening sådana, beträffande vilka förslag upprättats innan prisstegringen

ännu gjort sig gällande, eller i varje fall innan densamma hunnit stabiliseras,

och där företagen helt eller till väsentlig del utförts under förhållanden,

som påverkats av prisstegringen. Ytterligare statsbidrag bör däremot

icke, såvida ej särskilda skäl föreligga, komma i fråga till företag, vartill

statsbidrag beviljats före 1935, då dessa i regel bort vara genomförda eller i

huvudsak utförda, innan dyrtiden började göra sig kännbar i mera väsentlig

grad, eller enligt vad förut anförts före 1940.

Vad beträffar företag, till vilka statsunderstöd beviljats efter dyrtidens

inträde, må framhållas, att ett betydande antal dylika blivit planlagda före

nämnda tid och i varje fall medan prisläget var förmånligare än vid tidpunkten

för statsunderstödets beviljande och under den tid, varunder företagen

skolat utföras. Förhållandena på ifrågavarande område ha nämligen sedan

ett flertal år tillbaka varit sådana, att det belopp, vartill bidrag från statens

avdikningsanslag under vart särskilt budgetår sammanlagt fått beviljas, varit

otillräckligt för att omedelbart tillgodose alla till styrelsen inkomna ansökningar.

I regel ha sålunda cirka två år förflutit från det en ansökning inkommit

till styrelsen till dess den kunnat upptagas till prövning. Även örn

lantbruksstyrelsen ibland varit medveten om att kostnadsberäkningen vid

sistnämnda tidpunkt icke längre varit tillförlitlig med hänsyn till senare

skedd prisstegring, har styrelsen dock vid bidragsfrågans behandling i regel

icke ansett sig böra företaga någon omräkning av de uppskattade kostnadsbeloppen,

dels enär förhållandet mellan kostnad och båtnad då skulle hava

blivit sådant, att statsunderstöd i många fall icke kunnat utgå, dels ock på

grund av ovissheten om när och i vad mån en återgång till tidigare prisläge

kunde inträffa. Eftersom företagen i allmänhet varit av stor betydelse för

såväl jordägarna som det allmänna, har lantbruksstyrelsen ansett sig böra

beräkna statsunderstöden med ledning av de kostnadsberäkningar, som gjorts

vid förslagens upprättande.

Den förut angivna förutsättningen för beviljande av tilläggsbidrag, nämligen

att företaget skall vara planerat före dyrtidens inträde och helt eller

till väsentlig del utfört under förhållanden, som påverkats av densamma,

medför att tilläggsbidrag i regel icke bör utgå till företag, vartill statsbidrag

beviljats under år 1945 eller senare, såvida icke särskilda omständigheter

fördröjt bidragstilldelningen. Dylika företag hava nämligen i allmänhet planerats

efter kristidens inträde. Detsamma gäller företag, vilka godkänts senast

år 1939 och sålunda kommit till utförande före nämnda år. Tilläggsbidrag

bör givetvis ej heller utgå till företag, vilkas statsbidrag av en eller

annan anledning indragits.

I fråga om det föreslagna till äggsbidragets storlek har lantbruksstyrelsen

anfört följande.

Beträffande tilläggsbidragets storlek anser lantbruksstyrelsen, att detsamma

— oberoende av vilken bidragskvot som tillämpats vid tidigare beviljande

av statsbidrag — bör kunna utgå med belopp motsvarande högst 50 procent

av den styrkta merkostnaden, denna senare dock begränsad till högst

00 procent av den vid arbetsplanens fastställande beräknade arbets- och

materialkostnaden. Emellertid synas intressen lema liven böra stå en viss

självrisk för kostnadsökningen, vilken risk skäligen bör utgöra 10 procent

av den vid arbetsplanens faslställande beräknade arbets- och materialkost
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

»aden. Därest merkostnaden icke är större än så, bör därför tilläggsbidrag

icke utgå. Ehuru styrelsen icke anser, att någon behovsprövning bör ligga

till grund för tilldelningen av tilläggsbidrag, finner styrelsen lämpligt, att

dylikt bidrag icke heller beviljas, därest hela kostnadsökningen icke är större

än 200 kronor, såvida icke särskilda skäl föranleda till annat. Företag, som

på grund av ökade kostnader redan i annan ordning erhållit ytterligare statsunderstöd

till så stort belopp, att detsamma helt eller i det närmaste täcker

merkostnaden, bör givetvis också vara uteslutet från tilläggsbidrag i nu angiven

ordning.

För erhållande av tilläggsbidrag har lantbruksstyrelsen ansett böra fordras

särskild ansökning jämte vederbörligen styrkt uppgift angående företagets

verkliga kostnad. Dylik ansökning syntes lämpligen göra ingivas till lantbruksstyrelsen,

varå även borde ankomma att bevilja bidragen. Enligt styrelsens

mening syntes vidare böra föreskrivas, att ansökning gjordes senast

under kalenderåret närmast efter det, då företaget godkändes, dock att beträffande

företag, som godkänts 1944 eller tidigare, ansökningstiden borde

utsträckas till och med år 1947.

I anslutning till vad sålunda föreslagits har lantbruksstyrelsen för att få

en föreställning rörande omfattningen av den ifrågasatta bidragsverksamheten

upprättat i det följande intagna tabell över antalet torrläggningsföretag, till

vilka statsbidrag beviljats under åren 1935—1944.

Län

In-

dragna

Godkända, senast

Ännu

ej god- kända

Summa

1939

1940

1941

1942

1943

1944

Stockholms ............

17

150

30

12

10

20

15

45

299

Uppsala................

—

76

16

13

10

19

9

26

169

Södermanlands..........

1

39

4

9

3

6

9

39

110

Östergötlands ..........

2

113

22

25

10

16

20

26

234

Jönköpings ............

4

86

14

11

6

3

2

27

153

Kronobergs ............

6

75

17

16

4

13

7

41

179

Kalmar................

5

97

16

12

5

11

12

76

234

Gotlands ..............

—

67

2

6

6

9

5

14

109

Blekinge................

—

39

3

10

8

17

8

18

103

Kristianstads............

7

225

46

34

31

24

15

56

438

Malmöhus..............

3

169

31

27

10

19

12

17

288

Hallands ..............

2

50

11

9

5

8

8

11

104

Göteborgs och Bohus____

6

46

13

8

14

12

11

19

129

Älvsborgs ..............

9

lil

23

7

6

14

9

42

221

Skaraborgs..............

6

173

29

17

27

33

23

79

387

Värmlands..............

7

122

15

11

15

7

17

64

258

örebro ................

3

121

19

9

18

16

20

42

248

Västmanlands ..........

2

84

13

17

8

14

9

20

167

Kopparbergs............

27

132

25

12

11

12

10

66

295

Gävleborgs..............

5

69

17

10

10

8

4

55

178

Västernorrlands ........

21

151

31

22

16

20

15

144

420

Jämtlands..............

20

225

39

33

22

25

45

215

624

Västerbottens ..........

25

284

65

50

52

43

57

437

1013

Norrbottens ............

54

207

39

43

42

51

56

494

976

Summa

232

2911

540

413

849

420

398

2 073

7 336

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

5

Med ledning av uppgifterna i tabellen har lantbruksstyrelsen beräknat antalet

torrläggningsföretag, som kunde komma i fråga för tilläggsbidrag, till

4 193 eller i runt tal 4 200. Härvid har styrelsen utgått ifrån att, såsom styrelsen

föreslagit, tilläggsbidrag icke skulle lämnas sådana företag, vilkas statsbidrag

indragits samt sådana, vilka godkänts senast år 1939.

Rörande medelsbehovet vid en bidragsverksamhet av nyss angiven

omfattning har lantbruksstyrelsen yttrat följande.

Utgår man ifrån att tilläggsbidrag skulle komma att beviljas till merkostnader,

varierande mellan 10 och 60 procent av de ursprungligen fastställda

kostnaderna och vidare att även beträffande de nämnda företagen någon del

av arbetena utförts före prisstegringens inträde, torde hela medelsbehovet för

en sådan bidragsverksamhet kunna uppskattas till i runt tal 4 000 000 kronor.

För de närmaste två å tre åren torde medelsbehovet kunna beräknas till

sammanlagt i runt tal 2 500 000 kronor. Härav synas för nästkommande

budgetår åtminstone 1 500 000 kronor böra finnas tillgängliga. Medlen böra

lämpligen anvisas å riksstaten under formen av reservationsanslag.

Då den nuvarande personalen på lantbruksstyrelsens kulturtekniska byrå

är otillräcklig för handläggning av jämväl de arbetsuppgifter, som nu föreslagna

bidragsverksamhet kommer att medföra, torde extra personal behöva

anställas. Styrelsen förutsätter, att även avlöningar till denna personal — såsom

tidigare skett i liknande fall — få bestridas från ifrågavarande medel.

I remissutlåtande den 16 januari 1946 har Sveriges lantbruksförbund tillstyrkt

lantbruksstyrelsens framställning.

Riksförbundet landsbygdens folk, som likaledes tillstyrkt framställningen,

har i remissutlåtande den 24 januari 1946 bland annat framhållit, att en

mycket stor del av de företag, som skulle komma i fråga för de föreslagna

tilläggsbidragen, vore förlagda till småbrukarbygder. Då det även måste förutsättas,

att dessa småbrukare icke hade möjligheter att göra någon utökad

ekonomisk insats i företagen -—- hur mycket de ur jordbrukssynpunkt än

vore beroende därav — måste det enligt förbundets mening vara av stor betydelse

att företagen erhölle sådant statligt bistånd att de kunde realiseras.

Dessa företag bidroge nämligen kanske mer än de flesta andra åtgärder till

en komplettering av det ofullständiga jordbruket.

Statskontoret har i remissutlåtande den 22 januari 1946 yttrat i huvudsak

följande.

Statskontoret vill med anledning av nu föreliggande framställning erinra,

att ämbetsverket tidigare vid flera tillfällen yttrat sig rörande statens medverkan

vid täckande av kostnaderna för torrläggningsföretag i sådana fall

där företaget icke kunnat utföras inom den ursprungliga kostnadsramen.

Bland annat avgav statskontoret den 16 mars 1944 yttrande över två vid 1944

års riksdag väckta motioner, 1:223 och 11:320, örn viss ändring i gällande

villkor för erhållande av statsbidrag från statens avdikningsanslag och lån

från statens avdikningslånefond. Ämbetsverket uttalade däri, att därest .sådana

omständigheter förelåge, att staten kunde anses böra genom en höjning

av statsbidragen medverka till täckande av inträdd kostnadsökning,

rena skälighetssynpunkter syntes böra vara avgörande vid bestämmandet av

bidragens storlek. I dylika fall kunde lämpligen en övre gräns fastställas sålunda,

att bidragen icke finge överstiga belopp, som kunde utgå nied hänsyn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

före
draganden.

till relationen mellan den förhöjda kostnaden och det en gång godkända

båtnadsvärdet. Inom denna gräns syntes bidragen böra — utan att man därvid

läte sig bindas av vissa fixerade normer — bestämmas efter föregången

skälighetsprövning i varje särskilt fall.

Den av lantbruksstyrelsen nu föreslagna beräkningen av tilläggsbidragens

storlek synes ha till följd, att dylikt bidrag i regel skulle komma att utgå

jämväl till sådana torrläggningsföretag, där kostnaderna visat sig ha överstigit

det för respektive torrläggningsföretag beräknade båtnadsvärdet. Även

örn vissa skäl tala för att i dylika fall staten bör lämna visst ökat understöd,

måste statskontoret för sin del ställa sig synnerligen tveksamt till förslaget

örn den utvidgning av bidragsverksamheten, som av styrelsen föreslagits. Ämbetsverket

kan nämligen icke finna det ur statsverkets synpunkt försvarligt,

att vid beräkningen av understöd till torrläggningsföretag hänsyn tages till

kostnader, som överstiga det vid syneförrättning fastställda och av lantbruksstyrelsen

godkända båtnadsvärdet. En förhöjning av statsbidraget till sådana

företag, vilkas fullbordande antingen beräknas komma att draga eller dragit

kostnader överstigande de för företaget ursprungligen fastställda, torde däremot

— i anslutning till vad av statskontoret tidigare hävdats —- i vissa fal!

böra kunna komma i fråga.

Därest det redan före igångsättande av ett företag varit uppenbart, att den

fastställda kostnadsberäkningen med hänsyn till inträdda konjunkturförändringar

komme att överskridas, hade det varit lämpligt att med utförandet

av sådana företag fått anstå till dess det ekonomiska läget blivit sådant, att

företaget kunnat genomföras till kostnader, som stöde i rimligt förhållande

till den beräknade nyttan av företaget. Beträffande redan påbörjade företag

torde det i regel föreligga möjlighet att på ett tidigt stadium konstatera svårigheten

att hålla företaget inom den beräknade kostnadsramen och med

anledning härav vidtaga lämpliga åtgärder.

Av det anförda torde framgå, att statskontoret icke anser sig kunna tillstyrka

lantbruksstyrelsens förslag rörande utformning av tilläggsbidraget.s

storlek. Ämbetsverket kan icke förorda, att en utvidgad bidragsverksamhet

gives en mera vidsträckt omfattning än som av statskontoret tidigare ansetts

böra ifrågakomma. Fördenskull får statskontoret föreslå, att tilläggsbidrag

förklaras skola utgå endast till sådana företag, som efter en i varje särskilt

fall företagen prövning kunna anses vara i särskilt behov av dylikt bidrag.

Bidraget bör dock i intet fall utgå för kostnader, som visat sig ha överstigit

det för torrläggningsföretaget godkända båtnadsvärdet.

Därest bidragsbestämmelserna utformas i enlighet med de linjer, som statskontoret

nu förordat, torde behovet av medel till den ytterligare bidragsverksamheten

komma att avsevärt reduceras i förhållande till det av lantbruksstyrelsen

beräknade beloppet. Huru stort belopp, som kan beräknas bliva erforderligt,

och hura stor del därav, som kan beräknas åtgå under det närmaste

budgetåret, undandrager sig emellertid statskontorets bedömande.

Såsom framgår av vad lantbruksstyrelsen anfört har den av kriget förorsakade

allmänna prisstegringen medfört en avsevärd ökning av utgifterna

för sådana statsunderstödda torrläggningsföretag, vilka kostnadsberäknats

innan prisstegringen ännu gjort sig gällande, men icke slutförts förrän densammas

verkningar redan inträtt. Denna kostnadsökning torde i regel ha

varit så stor, att den icke kunnat kompenseras genom de möjligheter till

ökade bidrag till företagen, som enligt vad förut nämnts gällande bestämmelser

härutinnan medgiva. Uppenbart är att dessa förhållanden för in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107.

7

tressenterna i företagen fört med sig mången gång mycket kännbara ekonomiska

konsekvenser, i synnerhet i fråga örn de företag, där intressenterna

i större utsträckning utgöras av småbrukare i små ekonomiska omständigheter.

I icke så få fall torde följden ha blivit, att dylika företag antingen

överhuvud taget icke påbörjats eller ock, sedan de väl igångsatts, därefter

icke slutförts. Med hänsyn till det anförda och då det ur flera synpunkter

är önskvärt att torrläggningsverksamheten icke försvåras eller förhindras,

finner jag synnerligen angeläget, att möjligheter öppnas att tilldela intressenterna

i förevarande torrläggningsföretag ytterligare statsbidrag. Jag vill i

detta sammanhang erinra, att under åren närmast efter förra världskriget

särskilda medel ställdes till förfogande för lämnande av bistånd åt intressenterna

i sådana torrläggningsföretag, beträffande vilka de av kriget föranledda

kostnadsökningarna blivit så avsevärda, att intressenterna råkat i kännbara

ekonomiska svårigheter.

Beträffande frågan i vilken omfattning ytterligare statsbidrag bör kunna

utgå, torde man böra skilja mellan å ena sidan företag, som redan slutförts

eller åtminstone i mera väsentlig utsträckning påbörjats och företag,

som hittills endast i ringa omfattning eller icke alls igångsatts. Med avseende

å förstnämnda grupp företag har jag funnit mig kunna väsentligen

ge min anslutning till lantbruksstyrelsens föreliggande förslag. I fråga om

bidragets storlek torde böra gälla, att detsamma skall kunna bestämmas

till högst 50 procent av den styrkta merkostnaden, därvid denna dock icke

må sättas högre än 60 procent av de vid arbetsplanens fastställande beräknade

arbets- och materielkostnadema. Emellertid synas, såsom lantbruksstyrelsen

uttalat, intressenterna böra stå en viss självrisk för kostnadsökningen,

vilken risk lämpligen bör sättas till 10 procent av sistnämnda kostnader. Därest

merkostnaderna icke äro större än så, torde därför tilläggsbidrag icke

böra utgå. Ej heller synas bidrag böra lämnas i sådana fall, där totala kostnadsökningen

icke är större än 200 kronor, såvida icke särskilda skäl föranleda

därtill. Vid bedömandet härav torde de av Riksförbundet landsbygdens

folk framförda synpunkterna givetvis böra beaktas.

Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle tilläggsbidrag kunna utgå även

till sådana företag, som endast i ringa omfattning eller icke alls igångsatts.

De billighetsskäl, som kunna anföras för ytterligare statsunderstöd på grund

av under arbetets utförande inträdda kostnadsstegringar, föreligga givetvis

icke beträffande här ifrågavarande företag och jag finner mig i anledning

härav icke kunna helt tillstyrka lantbruksstyrelsens förslag i denna del. Därest

tilläggsbidrag icke skulle kunna utgå till dessa företag, skulle detta emellertid

med största sannolikhet leda till att de verkställda förrättningarna skulle

få förfalla och sedermera nya förrättningar för omräkning av kostnaden

och båtnaden skulle påkallas, vilket skulle medföra en svår belastning för

den redan nu hårt ansträngda lantbruksingenjörsorganisationen. Med hänsyn

härtill vill jag icke motsätta mig att även beträffande de företag

varom nu är fråga vissa tilläggsbidrag må kunna beviljas, därest vid förnyat

bedömande behov av företagets snara utförande anses föreligga och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 107.

företaget på grund av nytt läge i fråga om båtnaden befinnes vara ekonomiskt

försvarbart. Frågan örn tilläggsbidrag i dessa fall torde böra underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

Lantbruksstyrelsen bär uppskattat kostnaderna för en bidragsverksamhet

av nu ifrågasatt omfattning till sammanlagt omkring 4 000 000 kronor, varav

1 500 000 kronor för budgetåret 1946/47. Då jag i stort sett icke har något

att erinra mot dessa kostnadsberäkningar, torde under nionde huvudtiteln

å riksstaten för nämnda budgetår böra anvisas ett anslag av sistnämnda

storlek för ändamålet. Anslaget, som bör benämnas Tilläggsbidrag till

vissa statsunderstödda torrläggningsföretag, synes böra givas karaktär av

reservationsanslag. Därest riksdagen skulle anvisa medel för ifrågavarande

ändamål, torde det sedermera få ankomma å Kungl. Maj:t att meddela erforderliga

föreskrifter beträffande de närmare grunderna för dispositionen

av anslaget, vilket synes kunna fördelas genom lantbruksstyrelsens försorg.

Hinder torde härvid icke böra möta mot att av anslaget erforderligt belopp

användes till avlöning av den extra personal å lantbruksstyrelsens kulturtekniska

byrå, som må befinnas behövlig i anledning av ett genomförande

av förevarande förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Tilläggsbidrag till vissa statsunderstödda torrläggningsföretag

för budgetåret 1946/47 under nionde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 1 500 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

FAnar Herlitz.

467270. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för tilläggsbidrag till vissa statsun derstödda torrläggningsföretag. a1 i texten
  2. JoU 1946:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för tilläggsbidrag till vissa statsunderstödda torrläggningsföretag jämte i ämnet väckta moti s. 17 i texten