Sök i Ratio Lex

Angående avvecklingen av 19Al och 19A2 års krislån

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:116, Angående avvecklingen av 19Al och 19A2 års krislån

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

5

Nr 116.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avvecklingen av

19Al och 19A2 års krislån; given Stockholms slott

den 1 mars 19A6.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 mars 19A6.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 61; r. skr. nr 88) anvisades till

Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare under nionde huvudtiteln

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett anslag av

5 000 000 kronor och dels å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett anslag av

likaledes 5 000 000 kronor. Bestämmelser angående lånen meddelades i

kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138). Enligt dessa bestämmelser kunde

jordbrukare, som på grund av felslagen skörd under år 1940 råkat i sådana

svårigheter, att han vore i trängande behov av ekonomiskt bistånd, och som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

gjort vad på honom ankommit för övervinnande av svårigheterna, erhålla

lån av statsmedel (krislån). Sådana lån finge i allmänhet icke överstiga 3 000

kronor men kunde, då synnerliga skäl därtill voro, beviljas intill ett belopp

av högst 5 000 kronor. Under vissa villkor finge krislån gäldas medelst förbättringsarbeten

å den av låntagaren brukade fastigheten, dock högst till

ett belopp av 1 000 kronor. I den mån lån ej gäldades på detta sätt skulle det

återbetalas genom amortering med en femtedel örn året med början år 1942.

Låneverksamheten skulle omhänderhavas av egnahemsnämnderna under egnahemsstyrelsens

tillsyn.

Sedermera medgav 1941 års riksdag (prop. nr 327; r. skr. nr 498) att

odisponerade medel av det till Avsättning till fonden för lcrislån till jordbrukare

för budgetåret 1941/42 anvisade anslaget finge på i huvudsak samma

villkor som gällt för dittills utdelade krislån under nämnda budgetår användas

för utlämnande av krislån till sådana jordbrukare, vilka på grund

av 1941 års felslagna skörd voro i trängande behov av ekonomiskt bistånd.

Bestämmelser härom utfärdades i kungörelse den 30 december 1941 (nr

998), varvid bland annat stadgades att återbetalning av sådana lån skulle

ske med början år 1943.

Slutligen anvisades av 1942 års riksdag (prop. nr 242; r. skr. nr 221) till

Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare ett anslag av 800 000 kronor.

Viss ändring i kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138) har skett genom

kungörelsen den 5 juni 1942 (nr 342).

I skrivelse den 16 februari 1946, varöver utlåtande avgivits av statskontoret,

har egnahemsstyrelsen hemställt om bemyndigande att utan hinder av

gällande bestämmelser medgiva innehavare av krislån viss förlängning av

amorteringstiden. Denna förlängning skulle avse såväl utförandet av förbättringsarbeten

som erläggandet av amorteringsbelopp. Styrelsen har i sin

skrivelse anfört bland annat följande.

Under åren 1941 och 1942 utlämnades tillhopa 14 009 lån och det sammanlagda

utanordnade beloppet utgjorde i avrundat tal 9 938 000 kronor.

Av sistnämnda belopp skulle 7 000 000 kronor gäldas genom förbättringsarbete,

medan 2 938 000 kronor skulle återbetalas genom kontanta avbetalningar.

Av det utlämnade lånebeloppet hade per den 30 juni 1945 återbetalats

i runt tal 4 456 000 kronor, varav genom förbättringsarbete 2 605 000 kronor

och kontant 1 851 000 kronor. De vid samma tidpunkt utestående restantierna

uppgingo i runt tal till 795 000 kronor. Efter särskilda framställningar

hade Kungl. Majit intill den 1 juli 1945 beviljat avskrivning av ett sammanlagt

lånebelopp av omkring 15 000 kronor.

Av den nu lämnade redogörelsen för ifrågavarande lånerörelses läge per

den 30 juni 1945 framgår, att det utestående restantiebeloppet är betydande.

Orsakerna till uppkomsten av denna stora eftersläpning äro flera. Till att börja

med bör ihågkommas, att det klientel, som beröres av lånerörelsen, är ekonomiskt

sett i regel mycket svagt; även små minskningar i nettointäkten

under ett år äventyra lätt förmågan för vederbörande låntagare att fullgöra

föreskriven amorteringsskyldighet. I den mån återbetalningarna skola ske

medelst förbättringsarbeten -—- de förut meddelade uppgifterna utvisa att ej

mindre än drygt 7/io av lånens totalbelopp skulle återbetalas genom dylika

arbeten — ha sådana omständigheter som beredskapsinkallelsema och den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

7

därav och i övrigt rådande knappheten på arbetskraft, bristen på vissa byggnadsmaterial

och prisstegringen på sådan material medverkat till att medgivna

förbättringsarbeten icke kommit till utförande inom avsedd tid. I den

mån intyg icke inkommer därom, att ett visst års förbättringsarbete fullgjorts,

och vederbörande låntagare ej heller inom samma tid fullgjort årsamorteringen

genom kontant avbetalning, upptages amorteringsbeloppet

bland restantierna. Det föreliggande restantiebeloppet torde till mycket stor

del ha uppkommit på sistnämnda sätt och kan alltså förklaras därav, att

medgivna förbättringsarbeten vänta på sin fullbordan.

De under 1941 utlämnade krislånen skola slutamorteras under år 1946 och

de under 1942 beviljade före utgången av år 1947. Tidpunkten då lånen

rätteligen böra vara avvecklade närmar sig alltså. För egnahemsstyrelsen

står det emellertid klart att, då restantiebeloppet vuxit till så betydande

belopp som fallet är, det icke lärer kunna undvikas att vid respektive amorteringstiders

utgång ett avsevärt antal lån till större eller mindre del komma

att kvarstå oreglerade. Under sådana omständigheter och med hänsyn därtill

att som nämnts de under kriget rådande förhållandena i betydande grad

bidragit till det uppkomna läget har egnahemsstyrelsen kommit till den uppfattningen,

att en viss förlängning av amorteringstiden, exempelvis med två

år, i många fall skulle vara befogad. En på så sätt utsträckt avvecklingsperiod

torde kunna antagas medföra, att ytterligare en avsevärd del av

restantiebeloppet skulle komma att av låntagarna frivilligt återgäldas till

statsverket, vilket i sin tur skulle innebära att många fall av tvångsåtgärder

och framställningar örn avskrivning skulle kunna undvikas. En sådan anordning,

som här ifrågasatts, torde böra utformas så, att Kungl. Majit efter

hörande av riksdagen bemyndigar egnahemsstyrelsen att utan hinder av

bestämmelserna i kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138) efter prövning av

omständigheterna i varje särskilt fall medgiva innehavare av krislån den förlängning

av amorteringstiden utöver fem år, dock med högst två år, vartill

egnahemsstyrelsen må finna fog.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot att åt egnahemsstyrelsen

uppdroges att medgiva innehavare av krislån förlängning av amorteringstiden

med högst två år. Statskontoret har dock förutsatt, att dylikt medgivande av

egnahemsstyrelsen utnyttjades endast i sådana fall, då synnerliga skäl för

anstånd kunde vara för handen.

Såsom av det anförda framgår skola de under åren 1941 och 1942 utläm- Departementsnade

krislånen vara slutligt reglerade före 1946 respektive 1947 års utgång chefenantingen

genom att medgivna förbättringsarbeten utförts å av låntagaren

brukad fastighet eller genom att lånen slutligt återbetalats genom amorteringar.

Av egnahemsstyrelsens framställning framgår emellertid, att låntagare

i betydande utsträckning icke fullgjort sina skyldigheter, varför det

icke torde kunna undvikas att vid 1946 och 1947 års utgång ett avsevärt

antal lån kommer att kvarstå oreglerat. Sålunda uppgick restantiebeloppet

den 30 juni 1945 till icke mindre än 795 000 kronor. En av orsakerna till

detta förhållande synes vara, att medgivna förbättringsarbeten till följd av

krissvårigheter icke kommit till utförande inom föreskriven tid. Mot arbetena

svarande amorteringsbelopp har därför upptagits bland restantierna. För att

bereda låntagare möjligheter att avveckla ifrågavarande lån genom utförande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

av föreskrivna förbättringsarbeten eller genom kontant amortering, finner

jag i likhet med egnahemsstyrelsen önskvärt, att en förlängning av den tid,

inom vilken lånen skola vara slutligt reglerade, kommer till stånd. Det synes

böra få ankomma på egnahemsstyrelsen att efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall medgiva en förlängning av amorteringstiden med

högst två år.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest riksdagen bifaller vad

sålunda förordats, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

att en förlängning med två år må ske av den tid, inom

vilken ifrågavarande krislån skola vara slutligt reglerade.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

467417. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:131 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen av 1941 och 1942 års krislån. a1 i texten