Angående avvecklingen av 19Al och 19A2 års krislån
4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:116, Angående avvecklingen av 19Al och 19A2 års krislån
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 116.
5
Nr 116.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avvecklingen av
19Al och 19A2 års krislån; given Stockholms slott
den 1 mars 19A6.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 19A6.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, följande.
Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 61; r. skr. nr 88) anvisades till
Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare under nionde huvudtiteln
dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett anslag av
5 000 000 kronor och dels å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett anslag av
likaledes 5 000 000 kronor. Bestämmelser angående lånen meddelades i
kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138). Enligt dessa bestämmelser kunde
jordbrukare, som på grund av felslagen skörd under år 1940 råkat i sådana
svårigheter, att han vore i trängande behov av ekonomiskt bistånd, och som
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
gjort vad på honom ankommit för övervinnande av svårigheterna, erhålla
lån av statsmedel (krislån). Sådana lån finge i allmänhet icke överstiga 3 000
kronor men kunde, då synnerliga skäl därtill voro, beviljas intill ett belopp
av högst 5 000 kronor. Under vissa villkor finge krislån gäldas medelst förbättringsarbeten
å den av låntagaren brukade fastigheten, dock högst till
ett belopp av 1 000 kronor. I den mån lån ej gäldades på detta sätt skulle det
återbetalas genom amortering med en femtedel örn året med början år 1942.
Låneverksamheten skulle omhänderhavas av egnahemsnämnderna under egnahemsstyrelsens
tillsyn.
Sedermera medgav 1941 års riksdag (prop. nr 327; r. skr. nr 498) att
odisponerade medel av det till Avsättning till fonden för lcrislån till jordbrukare
för budgetåret 1941/42 anvisade anslaget finge på i huvudsak samma
villkor som gällt för dittills utdelade krislån under nämnda budgetår användas
för utlämnande av krislån till sådana jordbrukare, vilka på grund
av 1941 års felslagna skörd voro i trängande behov av ekonomiskt bistånd.
Bestämmelser härom utfärdades i kungörelse den 30 december 1941 (nr
998), varvid bland annat stadgades att återbetalning av sådana lån skulle
ske med början år 1943.
Slutligen anvisades av 1942 års riksdag (prop. nr 242; r. skr. nr 221) till
Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare ett anslag av 800 000 kronor.
Viss ändring i kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138) har skett genom
kungörelsen den 5 juni 1942 (nr 342).
I skrivelse den 16 februari 1946, varöver utlåtande avgivits av statskontoret,
har egnahemsstyrelsen hemställt om bemyndigande att utan hinder av
gällande bestämmelser medgiva innehavare av krislån viss förlängning av
amorteringstiden. Denna förlängning skulle avse såväl utförandet av förbättringsarbeten
som erläggandet av amorteringsbelopp. Styrelsen har i sin
skrivelse anfört bland annat följande.
Under åren 1941 och 1942 utlämnades tillhopa 14 009 lån och det sammanlagda
utanordnade beloppet utgjorde i avrundat tal 9 938 000 kronor.
Av sistnämnda belopp skulle 7 000 000 kronor gäldas genom förbättringsarbete,
medan 2 938 000 kronor skulle återbetalas genom kontanta avbetalningar.
Av det utlämnade lånebeloppet hade per den 30 juni 1945 återbetalats
i runt tal 4 456 000 kronor, varav genom förbättringsarbete 2 605 000 kronor
och kontant 1 851 000 kronor. De vid samma tidpunkt utestående restantierna
uppgingo i runt tal till 795 000 kronor. Efter särskilda framställningar
hade Kungl. Majit intill den 1 juli 1945 beviljat avskrivning av ett sammanlagt
lånebelopp av omkring 15 000 kronor.
Av den nu lämnade redogörelsen för ifrågavarande lånerörelses läge per
den 30 juni 1945 framgår, att det utestående restantiebeloppet är betydande.
Orsakerna till uppkomsten av denna stora eftersläpning äro flera. Till att börja
med bör ihågkommas, att det klientel, som beröres av lånerörelsen, är ekonomiskt
sett i regel mycket svagt; även små minskningar i nettointäkten
under ett år äventyra lätt förmågan för vederbörande låntagare att fullgöra
föreskriven amorteringsskyldighet. I den mån återbetalningarna skola ske
medelst förbättringsarbeten -—- de förut meddelade uppgifterna utvisa att ej
mindre än drygt 7/io av lånens totalbelopp skulle återbetalas genom dylika
arbeten — ha sådana omständigheter som beredskapsinkallelsema och den
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
7
därav och i övrigt rådande knappheten på arbetskraft, bristen på vissa byggnadsmaterial
och prisstegringen på sådan material medverkat till att medgivna
förbättringsarbeten icke kommit till utförande inom avsedd tid. I den
mån intyg icke inkommer därom, att ett visst års förbättringsarbete fullgjorts,
och vederbörande låntagare ej heller inom samma tid fullgjort årsamorteringen
genom kontant avbetalning, upptages amorteringsbeloppet
bland restantierna. Det föreliggande restantiebeloppet torde till mycket stor
del ha uppkommit på sistnämnda sätt och kan alltså förklaras därav, att
medgivna förbättringsarbeten vänta på sin fullbordan.
De under 1941 utlämnade krislånen skola slutamorteras under år 1946 och
de under 1942 beviljade före utgången av år 1947. Tidpunkten då lånen
rätteligen böra vara avvecklade närmar sig alltså. För egnahemsstyrelsen
står det emellertid klart att, då restantiebeloppet vuxit till så betydande
belopp som fallet är, det icke lärer kunna undvikas att vid respektive amorteringstiders
utgång ett avsevärt antal lån till större eller mindre del komma
att kvarstå oreglerade. Under sådana omständigheter och med hänsyn därtill
att som nämnts de under kriget rådande förhållandena i betydande grad
bidragit till det uppkomna läget har egnahemsstyrelsen kommit till den uppfattningen,
att en viss förlängning av amorteringstiden, exempelvis med två
år, i många fall skulle vara befogad. En på så sätt utsträckt avvecklingsperiod
torde kunna antagas medföra, att ytterligare en avsevärd del av
restantiebeloppet skulle komma att av låntagarna frivilligt återgäldas till
statsverket, vilket i sin tur skulle innebära att många fall av tvångsåtgärder
och framställningar örn avskrivning skulle kunna undvikas. En sådan anordning,
som här ifrågasatts, torde böra utformas så, att Kungl. Majit efter
hörande av riksdagen bemyndigar egnahemsstyrelsen att utan hinder av
bestämmelserna i kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138) efter prövning av
omständigheterna i varje särskilt fall medgiva innehavare av krislån den förlängning
av amorteringstiden utöver fem år, dock med högst två år, vartill
egnahemsstyrelsen må finna fog.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot att åt egnahemsstyrelsen
uppdroges att medgiva innehavare av krislån förlängning av amorteringstiden
med högst två år. Statskontoret har dock förutsatt, att dylikt medgivande av
egnahemsstyrelsen utnyttjades endast i sådana fall, då synnerliga skäl för
anstånd kunde vara för handen.
Såsom av det anförda framgår skola de under åren 1941 och 1942 utläm- Departementsnade
krislånen vara slutligt reglerade före 1946 respektive 1947 års utgång chefenantingen
genom att medgivna förbättringsarbeten utförts å av låntagaren
brukad fastighet eller genom att lånen slutligt återbetalats genom amorteringar.
Av egnahemsstyrelsens framställning framgår emellertid, att låntagare
i betydande utsträckning icke fullgjort sina skyldigheter, varför det
icke torde kunna undvikas att vid 1946 och 1947 års utgång ett avsevärt
antal lån kommer att kvarstå oreglerat. Sålunda uppgick restantiebeloppet
den 30 juni 1945 till icke mindre än 795 000 kronor. En av orsakerna till
detta förhållande synes vara, att medgivna förbättringsarbeten till följd av
krissvårigheter icke kommit till utförande inom föreskriven tid. Mot arbetena
svarande amorteringsbelopp har därför upptagits bland restantierna. För att
bereda låntagare möjligheter att avveckla ifrågavarande lån genom utförande
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 116.
av föreskrivna förbättringsarbeten eller genom kontant amortering, finner
jag i likhet med egnahemsstyrelsen önskvärt, att en förlängning av den tid,
inom vilken lånen skola vara slutligt reglerade, kommer till stånd. Det synes
böra få ankomma på egnahemsstyrelsen att efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall medgiva en förlängning av amorteringstiden med
högst två år.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest riksdagen bifaller vad
sålunda förordats, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva
att en förlängning med två år må ske av den tid, inom
vilken ifrågavarande krislån skola vara slutligt reglerade.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
467417. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:131 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen av 1941 och 1942 års krislån. a1 i texten