Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare statsunderstöd till Virestadssjöarnas sänknings företag i Kronobergs län

1946-02-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:124, Angående ytterligare statsunderstöd till Virestadssjöarnas sänknings företag i Kronobergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 124.

1

Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd

till Virestadssjöarnas sänknings företag i

Kronobergs län; given Stockholms slott den 1 mars

1U6.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 mars 19U6.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Föredraganden, statsrådet Sträng, anför efter gemensam beredning med

chefen för finansdepartementet.

Genom beslut den 7 november 1924 beviljade Kungl. Majit bidrag från

allmänna avdikningsanslaget med 142 110 kronor samt lån från odlingslånefonden

med 422 140 kronor till Virestadssjöarnas sänkningsföretag inom Virestads

och Stenbrohults socknar, Kronobergs län, och fastställde samtidigt

arbetsplan för företagets utförande. Härvid beräknades kostnaden för företaget

till 681 990 kronor 62 öre. Båtnaden genom företaget uppskattades till

724 232 kronor 41 öre. Företaget omfattar en areal av 1 845,35 hektar, varav

vid arbetsplanens fastställelse 179,66 hektar utgjordes av åker samt 1 665,69

hektar av annan mark. Den av företaget berörda, i egentlig mening proBihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 121.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

duktiva marken har en areal av omkring 970 hektar, som numera i huvudsak

blivit uppodlad eller utlagd till kultiverad betesäng såsom tillskott till

de omkring 180 ofullständiga jordbruk, vilka ingå såsom delägare i företaget.

Under arbetets utförande visade det sig nödvändigt att för ernående av det

åsyftade torrläggningsresultatet utföra vissa arbeten utöver vad som innefattades

i den fastställda arbetsplanen. På grund därav samt genom att vissa

delägare i företaget, vilka icke tidigare sökt statsunderstöd, sedermera förklarade

sig vilja komma i åtnjutande av dylikt, beviljade Kungl. Majit den

8 februari 1929 till företaget dels ytterligare statsbidrag med 89 750 kronor

att utgå från statens avdikningsanslag, dels ock ytterligare lån med 41 580

kronor att utgå från statens avdikningslånefond.

Till följd av svårigheter för intressenterna att fullgöra sina genom företaget

åtagna ekonomiska förbindelser ingåvos år 1931 framställningar om

beredande åt företaget av ytterligare statshjälp. Efter verkställd utredning

framlade Kungl. Majit i proposition nr 222 till 1932 års riksdag förslag om

att dels den tid, varunder ränta icke skulle beräknas å till företaget utlämnade

lån från odlingslånefonden och statens avdikningslånefond, finge utsträckas

från tre till sex år från första lyftningsdagen, dels ock tidpunkten

för gäldandet av första annuiteten å lånen finge framflyttas från det sjunde

till det tionde året efter första lyftningsdagen. Propositionen bifölls av riksdagen

(r. skr. nr 151).

Arbetet blev av lantbruksstyrelsen godkänt den 19 april 1933. Den slutliga

kostnaden hade uppgått till i runt tal 915 000 kronor, vilket belopp med omkring

196 000 kronor översteg den vid planens fastställelse beräknade kostnaden.

Av merkostnaden utgjordes omkring 48 000 kronor av räntor samt

återstoden av arbetskostnad, marklösen samt kostnad för skiljedom, utbrytning

av båtnadsjord m. m. För bestridande av kostnaderna hade intressenterna

efter företagets färdigställande att utöver till företaget beviljade statsunderstöd

å tillhopa 695 580 kronor av egna medel tillskjuta (915 000 —

695 580 —) 219 420 kronor. Av detta belopp ha delägarna efter utdebitering

erlagt i runt tal 78 290 kronor, varjämte företaget åtnjutit vissa inkomster.

Sedermera medgav 1934 års riksdag (prop. nr 144; r. skr. nr 155), att

till företaget finge från statens avdikningsanslag anvisas ett ytterligare statsbidrag

av 113 000 kronor.

Annuitetema å till företaget beviljade statslån uppgingo ursprungligen till

sammanlagt 30 761 kronor 43 öre. Till följd av att vissa låntagare till fullo

inbetalat sina lån uppgår den sammanlagda årliga annuiteten för närvarande

till 30 413 kronor 79 öre, vilket jämnt fördelad på låntagarnas i företaget

ingående areal, 1 734,54 hektar, innebär en årlig avgift per hektar av i runt

tal 18 kronor.

Med utlåtande den 17 december 1945 har länsstyrelsen i Kronobergs län

överlämnat en framställning den 8 december 1945 från arbetsstgrelsen för

Virestadssjöarnas sänkning sföretag örn ytterligare statsbidrag till företaget

med 134 000 kronor till bestridande av kostnaderna för utförande av vissa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

3

grävnings- och rensningsarbeten i företagets avloppssystem. Vid framställningen

har fogats dels ett av lantbruksingenjören E. Zielfelt avgivet betänkande

rörande upprensning av i företaget ingående avlopp, dels ock yttranden av

torrläggningsnämnden och hushållningssällskapets förvaltningsutskott ävensom

egnahemsdirektören i länet.

I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits den 15 februari 1946 av lantbruksstyrelsen

och den 25 februari samma år av statskontoret.

Arbetsstyrelsen för Virestadssjöarnas sänkningsföretag har till stöd för sin

framställning anfört bland annat följande.

Därest delägarnas genom sänkningsföretaget utvunna och uppodlade marker

nu icke åter skola försumpas och bliva odugliga för brukning och odling

ei-fordras arbeten för nygrävning och rensning i företagets avloppssystem

för en kostnad av minst 134 000 kronor. Då samtliga delägare äro mindre

jordbrukare och i allmänhet även mindre bemedlade — av 183 delägare

lia 122 under 10 hektar odlad jord och endast 61 något över 10 hektar

sådan jord — är det omöjligt för dem att samtidigt med fullgörandet av

de årliga ränte- och amorteringsinbetalningama å statslånet även inbetala erforderliga

medel till dessa arbeten.

Om icke Virestadssjöarnas sänkningsföretag nu varit utfört, hade Virestads

kommun icke i nämnvärd grad kunnat bidraga till den under de senaste

åren så viktiga livsmedels- och fodermedelsförsörjningen. Nu har från i

sänkningsföretaget ingående odlingar inom Virestads kommun, utöver för

eget behov, lämnats cirka 200 000 kilogram foderspannmål per år.

Då Virestadssjöarnas sänkningsföretag sålunda är av särskild betydelse ur

allmän synpunkt och i avsevärd utsträckning bereder tillskotts jord för ofullständiga

jordbruk med förbättrade levnadsvillkor för den jordbrukande befolkningen

i orten, synes det som om de nya grunderna för torrläggningsverksamheten

nied 50 procent statsbidrag till kostnaderna med inräknande

av kostnaderna för en första rensning böra kunna vara tillämpliga även örn

företaget som sådant i huvudsak är utfört tidigare. Detta särskilt med hänsyn

till att delägarna äro oförvållande till det svåra läge, vari företaget befinner

sig, samt de stora kostnaderna till de nu nödvändiga arbetena och

att delägarna tidigare icke erhållit mer än cirka 38 procent statsbidrag till

de tidigare kostnaderna å 915 000 kronor.

På grund härav får arbetsstyrelsen anhålla örn ytterligare statsanslag till

bestridande av kostnaderna för utförande av ifrågavarande grävnings- och

rensningsarbeten med 134 000 kronor.

I förenämnda betänkande har lantbruksingenjören Zielfelt anfört i huvudsak

följande.

De åtgärder, som erfordras för återställande av normal avrinning nedströms

Virestadssjön, kunna uppdelas på Ivå särskilda problem, nämligen åtgärder

i avloppen och i sjöarna.

I fråga örn avloppen spelar uppgrundningen i desamma ej någon avgörande

roll och är denna förhållandevis obetydlig. Emellertid kan uppgrundningen

ej negligeras. På grund av det ytterst svaga fallet i avloppen kommer

en mer betydande uppgrundning å en kortare sträcka att inverka på en

högst betydande sträcka uppströms. I övrigt måste den synnerligen rikliga

vegetationen i avloppen utgöra det främsta hindret för vattnets framrinning.

De åtgärder som behöva vidtagas äro därför dels borttagande av nedrasad

och inslammad jord å de ställen där sådan förekommer i större utsträek
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ning, vilket företrädesvis är fallet i krökar, dels ock borttagande av befintlig

vegetation såväl i vattengången sorn, i vad rör smärre avlopp, även å slänter.

De senare ha nämligen nu i stor utsträckning blivit bevuxna med buskar,

vilka vid högt vattenstånd bidraga till att förtränga sektionen. Sammanlagda

massan som behöver schaktas kan uppskattas till cirka 24 000 m3, och kostnaderna

härför till 45 000 kronor vid arbete för hand.

Vad angår borttagande av i vattendraget befintlig vegetation äro kostnaderna

härför mycket svåra att bedöma. Arbetet är av den omfattning att detsamma

lämpligen borde utföras maskinellt. Så vitt bekant finnes dock icke

någon härför avsedd maskin konstruerad. För vegetationens avlägsnande

föreslås emellertid en mudderverksliknande maskin, som i stället för med

skopor utrustas med klor på drivkedjan. Kostnaderna för vattenvegetationens

avlägsnande med användande av en dylik maskin skulle kunna beräknas

till 14 kronor per timme och verket behöva vara i drift omkring 4 månader

vid företaget.

Beträffande sjöarna Stenbiten och Låckan ha stora fallförluster i dessa

uppkommit genom att sjöarna börjat växa igen så att man ej längre kan

räkna med att vattnet i nedströms- och uppströmsdelen ställer sig på ungefär

samma nivå. För att erhålla en tillfredsställande torrläggning är det

emellertid nödvändigt att fallförlustema nedbringas så mycket som möjligt,

vilket lämpligast torde kunna ske genom att en kanal genom sjöarna

hålles öppen och fri från vegetation. Detta syfte torde bäst kunna nås genom

uppmuddring i sjöarna av en förhållandevis djup kanal, där sålunda bottenläget

kommer att ligga under kanalbottnen vid till- och utloppen. Härigenom

vinnes ökat vattenutrymme, vilket gör att särskilt vid lägre vattenstånd fallförlustema

i sjöarna bliva minst möjliga. Dessutom ernås att de slamavsättningar,

sorn framdeles kunna uppkomma, ej i lika hög grad verka hindrande

på vattenframrinningen. Slutligen vinnes att vid en djupare kanal vattenväxterna

som regel lättare torde kunna hållas efter.

För Steningen föreslås att i sjön upptages en kanal med bottenläge av 0,5

meter under kanalbottnen vid till- och utloppet samt med en bottenbredd av

18 meter. Upptagandet av avloppet måste ske medelst mudderverk. Den sammanlagda

kubikmassan beräknas till 20 000 m3 och kostnaderna till 25 400

kronor.

För Låckan har undersökts två alternativ. Det ena avser uppmuddring

av den nuvarande rännan, varvid dock en bottenbredd av 15 meter ansetts

tillräcklig. De gamla slänterna behöva då ej heller röras. Kubikmassan beräknas

till 30 600 m3 och kostnaderna till 36 600 kronor. Det andra alternativet

omfattar genomgrävning av en i sjön utskjutande udde medelst en

kanal av 17 meter bottenbredd. I sjön skulle fortfarande kanalen utföras med

bottenläge 0,5 meter djupare än i till- och avlopp. Genom en sådan kanal

bliva fallförlusterna något mindre än vid rensning genom hela sjön, varjämte

vinnes att underhållet bör bliva något billigare i längden. Kostnaderna

lia uppskattats till 69 100 kronor, vari dock ej äro inräknade ersättningar

för marklösen och intrång. Det är emellertid uppenbart alt kostnaderna för

en rötning bliva avsevärt dyrare än upprensningen av den gamla vägen,

varför utförande av rätningen ej kan förordas.

De i sänkningsföretagen ingående mindre avloppen synas i stort sett endast

fordra vanligt rensningsarbete. Undantag härifrån utgör endast avloppet

Virestadssjön—Virestadnässjön samt del av sistnämnda sjö. Denna utgöres

nu av madäng, och kanal finnes upptagen genom hela den gamla sjön.

Fallet är emellertid mycket ringa, varför föreslås att även här uppmuddras

en djupränna med 4 meter bottenbredd i den nedre och 3 meler i den övre

delen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

5

Lantbruksingenjören Zielfelt har beräknat den sammanlagda kostnaden

för de föreslagna åtgärderna till 134 000 kronor i enlighet med ett vid betänkandet

fogat kostnadsförslag. Beträffande den närmare beräkningen av

kostnaderna torde jag emellertid få hänvisa till nämnda förslag.

Torrläggningsnämnden i Kronobergs län har yttrat följande.

Enligt den uppfattning, som nämndens ledamöter såväl tidigare som vid

nu företagen besiktning erhållit, är Virestadssjöarnas sänkningsföretag till

stort gagn för jordbruksnäringen i orten. Det har varit av avsevärd social

betydelse därigenom att huvudparten av de omkring 200 fastigheter, som

ingå i detsamma, kunnat bibehållas såsom självständiga jordbruk, tack vare

att de erhållit härför nödvändig tillskotts jord av god och lättbrukad beskaffenhet.

Kostnaderna för företagets utförande ha varit höga och av olika

anledningar betydligt överstigit de beräknade. För de fastigheter, som erhållit

större tillskott till odlad areal, har därjämte — vilket nämnden kunnat

konstatera — väsentliga till- och nybyggnader av ekonomihus måst vidtagas.

De med torrläggningen, odlingen, maskinanskaffningen m. m. havda utgifterna

måste uppenbarligen — så länge desamma icke amorterats — hårt

belasta det övervägande flertalet av de i företaget ingående fastigheterna,

vilka till en mycket övervägande del utgöras av mindre jordbruk. Det står

för nämnden klart, att en utdebitering av så stort belopp, som motsvarar

den beräknade rensningskostnaden, ej torde kunna bäras av intressenterna

ensamma.

Nämnden har beaktat, att det statsunderstöd, som erhållits till torrläggningsföretagets

genomförande, ej på långt när uppgår till de belopp som

—• enligt nämndens förmenande — bort kunna påräknas, om vid tidpunkten

för statsunderstödens beviljande de grunder, som nu gälla vid understödjande

av torrläggningsföretag, kunnat tillämpas. I kostnaderna för företagets

genomförande hade då även bort medtagas kostnader för en första

rensning, varför — under förutsättning att kostnaderna från början varit

riktigt beräknade — kostnadsförslag^ bort sluta på en summa av

för torrläggningen m. lii............................. 915 000 kronor

» första rensningen ...............................134 000 »_

Summa 1 049 000 kronor.

Å denna summa hade statsbidrag kunnat utgå med 524 500 kronor mot

erhållna 344 860 kronor eller nied 179 640 kronor mer.

På grund av vad sålunda anförts får nämnden tillstyrka bifall till den

gjorda framställningen om ytterligare statsbidrag till erforderliga rensningsåtgärder.

Kronobergs luns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,

att högsta möjliga statsbidrag finge utgå till bestridande av kostnaderna

för ifrågavarande arbeten.

Egnaliemsdirektören i Kronobergs län har understrukit att de ofullständiga

jordbruken i Virestads socken genom de på grund av förevarande

torrläggningsföretag nyvunna arealerna fått god förstärkning. Den ekonomiska

bärkraften hos markägarna vore emellertid ringa och många av deni

hade endast ined hjälp av egnahemslån kunnat förvärva och utbygga sina

fastigheter. Med hänsyn härtill har egnaliemsdirektören vitsordat behovet

av statsbidrag till täckande av ifrågavarande kostnader.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har framhållit följande.

Ifrågavarande sjösänkningsföretag har alltsedan dess påbörjande haft att

brottas med stora och i många fall oförutsedda svårigheter. Det får anses

ganska troligt, att företaget aldrig kommit till stånd, därest förhållandet

mellan kostnad och båtnad från början låtit sig säkrare överblickas än som

skett eller varit möjligt på grund av brister i verkställd teknisk planering.

Det gäller emellertid nu att söka finna en utväg att avhjälpa det nödläge,

vari företaget kommit. I sådant hänseende synes det oundgängligen nödvändigt,

att företaget, såvitt de tekniska förutsättningarna för en tillfredsställande

och någorlunda varaktig effekt av de föreslagna åtgärderna prövas

föreligga, erhåller sådant ekonomiskt stöd, att dess fortsatta existens

och med stora uppoffringar vunna resultat icke äventyras. Detta vill synas

desto angelägnare som länsstyrelsen helt kan vitsorda den i framställningen

och yttrandena däröver framhävda stora betydelse, som berörda torrläggningsföretag

haft och har ej blott för delägarna själva utan även för bygdens

ekonomi och dess jordbruk i allmänhet. Härvid torde särskilt böra

framhållas värdet av den komplettering av ett stort antal ofullständiga

jordbruk, som genom den ifrågavarande utvinningen av odlingsbar jord av

god beskaffenhet här kunnat äga rum.

Under åberopande av det förut anförda får länsstyrelsen, under förutsättning

att en allsidig och omsorgsfull teknisk granskning giver vid handen, att

en godtagbar bestående effekt kan uppnås genom de avsedda åtgärderna,

för sin del tillstyrka, att Virestadssjöarnas sänkningsföretag beviljas det

sökta statsbidraget å 134 000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har i sitt remissutlåtande föreslagit, att företaget skulle

beviljas ett statsbidrag från statens avdikningsanslag av högst 120 000 kronor

till bestridande av kostnaderna för de avsedda upprensnings- och nygrävningsarbetena.

Härvid har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen vill till en början framhålla, att enligt villkoren vid de

tidigare statsbidragens beviljande det otvivelaktigt ålegat bidragstagama att

vederbörligen underhålla det utförda arbetet. Så har dock ej skett. Anledningen

härtill torde till stor del få tillskrivas den av världskriget förorsakade

bristen på erforderlig arbetskraft. Underlåtenheten att fullgöra rensningsskyldigheten

torde därför knappast särskilt med hänsyn till arbetets omfattning

helt kunna läggas intressenterna till last. Genom att rensningsarbetet nu måste

utföras i ett sammanhang komma kostnaderna därför att bliva väsentligt

högre och mera kännbara för delägarna, än om arbetena kunnat utföras

efter hand och i mån av behov.

Sökandena anse, att nu gällande grunder för understöd åt torrläggnings - verksamheten skulle kunna tillämpas även i förevarande fall. Denna uppfattning

delas av torrläggningsnämnden. Enligt lantbruksstyrelsens mening

skulle en dylik tillämpning av de nu gällande bestämmelserna i ämnet leda

till att anspråk på bidrag till rensningskostnader skulle framställas från ett

betydande antal företag, vartill statsbidrag tidigare utgått. Med hänsyn härtill

och då en sådan retroaktiv tillämpning av nämnda bestämmelser uppenbarligen

icke torde hava avsetts av statsmakterna, kan lantbruksstyrelsen

icke dela sökandenas och torrläggningsnämndens betraktelsesätt uti förevarande

avseende.

Emellertid torde det vara uppenbart, att det för intressenterna måste vara

förenat med stora ekonomiska svårigheter att nu omedelbart och i ett sammanhang

genomföra erforderliga rensnings- och nygrävningsarbeten. Med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 124.

7

hänsyn härtill och då företaget otvivelaktigt varit av så stor betydelse för

hela ifrågavarande trakt, att densamma därigenom räddats från tillbakagång

och kunnat behålla och utveckla sin karaktär av jordbruksbygd, vill

lantbruksstyrelsen icke motsätta sig, att staten på ett eller annat sätt träder

emellan för avhjälpande av dessa svårigheter. Efter prövning av olika möjligheter

i nämnda avseende har lantbruksstyrelsen såsom närmast tillhands

liggande tillvägagångssätt övervägt en sådan lösning av denna fråga, att

intressenterna i företaget jämlikt kontraktsenligt åtagande i princip själva

finge svara för den egentliga underhållskostnaden, medan statsmedel beviljades

för bestridande av kostnaden för nygrävningen. Härigenom skulle

ungefär halva kostnaden komma att åvila intressenterna och resten överflyttas

på staten. Då det emellertid torde komma att möta alltför stora

svårigheter för företagets intressenter att nu inbetala de årliga låneannuiteterna

och samtidigt jämväl uppbringa erforderliga medel för bestridande

av förenämnda underhållskostnad, kunde en tillfällig lättnad måhända

bringas dem på så sätt, att amorteringstiden framflyttades två år. En sådan

lösning av frågan skulle emellertid såsom även antytts innebära en blott tillfällig

lättnad för intressenterna, och lantbruksstyrelsen är icke övertygad om

att intressenterna i företaget, vilka till den alldeles övervägande delen utgöras

av småbrukare och som för många år framåt äro ekonomiskt belastade

med mycket tyngande amorterings- och räntekostnader, härigenom skulle

erhålla tillräcklig hjälp för företagets framtida betryggande. Lantbruksstyrelsen

finner sig därför i stället böra föreslå, att statsbidrag beviljas till

sådant belopp, att detsamma kan beräknas i huvudsak täcka den beräknade

kostnaden. Med utgångspunkt härifrån föreslår lantbruksstyrelsen att statsbidraget

bestämmes till ett belopp, motsvarande ungefär fyra annuiteter å

de tidigare utlämnade lånen eller enligt vad förut anförts i runt tal tillhopa

120 000 kronor. Därest ett dylikt bidrag skulle komma att beviljas, förutsätter

lantbruksstyrelsen, att intressenterna för framtiden själva skulle komma

att kunna stå för kostnaderna för det behöriga underhållet av företaget.

Bidraget, för vars beviljande riksdagens medgivande synes erforderligt,

torde böra avföras å statens avdikningsanslag. Lantbruksstyrelsen förutsätter

emellertid, att föreskrift meddelas därom, att beloppet icke skall inräknas i

det belopp, som Kungl. Maj:t eller lantbruksstyrelsen enligt riksdagens medgivande

äger bevilja för visst år.

Statskontoret har yttrat följande.

I betraktande av vad i ärendet blivit upplyst angående svårigheterna för

deltagarna i ifrågavarande sänkningsföretag att samtidigt med annuiteterna

å odlingslånen bestrida kostnaderna för erforderliga rensningsarbeten oell

vissa kanalers fördjupning vill statskontoret icke motsätta sig ett tillmötesgående

av förevarande framställning. Därvid synes det dock ämbetsverket

ligga närmast till hands att medgiva 4 års förlängning av lånetiden, varigenom

delägarna skulle erhålla uppskov med erläggandet av annuiteter under åren

1946—1949.

Skulle däremot särskilt statsbidrag anses böra beviljas, synes detta icke

böra avse den egentliga underhållskostnaden utan endast kostnaderna för

nygrävningen. Ett medgivande av statsbidrag jämväl för bestridande av

underhållet skulle otvivelaktigt föranleda anspråk på enahanda förmån även

från delägare i andra torrläggningsföretag.

Såsom framgår av den förebragta utredningen är det ofrånkomligt, att

betydande upprensnings- och grävningsarbeten måste utföras vid ifrågava
-

Före
draganden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

rande sänkningsföretag, därest icke vinsten av detsamma så småningom helt

skall gå förlorad. Dessa arbeten, vilka beräknats draga en kostnad av 134 000

kronor, avse dels bortrensning av den synnerligen rikliga vegetationen och

omfattande uppslamningen i avloppen och sjöarna, som utgöra det svåraste

hindret för vattnets avrinning, och dels fördjupning av kanalerna genom sjöarna

Steningen och Låckan samt Virestadnässjön, varigenom uppkomsten

av dylik vegetation i möjligaste mån för framtiden förhindras. Att rensningsarbetena,

vilka det ålegat delägarna i företaget att utföra, icke kommit

till stånd, synes i icke ringa grad vara att tillskriva bristen på arbetskraft under

de gångna krisåren. Underlåtenhet att utföra arbetena torde därför icke

helt kunna läggas delägarna till last. Av utredningen synes även framgå, att

sänkningsföretaget under sin tillkomst haft att kämpa med betydande svårigheter

av skilda slag, och man kan förutse att ett genomförande utan statens

hjälp av de nu ifrågavarande rensnings- och grävningsarbetena skulle

komma att försätta intressenterna i stort ekonomiskt trångmål. Med hänsyn

till det anförda och då företagets iståndsättande synes komma att rädda ifrågavarande

bygd från tillbakagång, vill jag i detta speciella fall — oaktat vissa

principiella betänkligheter kunna resas däremot -— icke motsätta mig lantbruksstyrelsen

förslag att lämna företaget ett ytterligare statsbidrag å 120 000

kronor. Jag vill härvid framhålla, att en förlängning av lånetiden, såsom

statskontoret ifrågasatt, icke torde lämna intressenterna i företaget tillräckligt

stöd för att få arbetena utförda. Emellertid förutsätter jag, att intressenterna

framdeles utan bistånd från statsmakternas sida vidmakthålla företaget.

Det av mig nu förordade statsbidraget torde böra anvisas från statens

avdikningsanslag. Härtill erfordras riksdagens medgivande. Beloppet synes

icke böra inräknas i det belopp, som enligt riksdagens medgivande för visst

år må beviljas jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest riksdagen godkänner

vad jag nu föreslagit, meddela närmare föreskrifter rörande anslagets

disposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

att till Virestadssjöarnas sänkningsföretag i Kronobergs

län må från statens avdikningsanslag anvisas ett statsbidrag

av högst 120 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

467426. Slockholm, Isaac Marcus Eokliyckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avvecklingen av 1941 och 1942 års krislån. a1 i texten