Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser, m. m

1946-03-01 · 159 sidor, varav 155 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 155 av 159 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:126, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

1

Nr 126.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 30 maj 1941 (nr

350) angående skogsvårdsstyrelser, m. m.; given Stockholms

slott den 1 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag

1) till förordning om ändring i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350)

angående skogsvårdsstyrelser och

2) till förordning om skogsvårdsavgift;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang tilt riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 126.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350)

angående skogsvårdsstyrelser.

Härigenom förordnas, att 2 och 4 samt 6—9 §§ förordningen den 30 maj

1941 angående skogsvårdsstyrelser skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

2 §•

Hos skogsvårdsstyrelse skola vara anställda befattningshavare i enlighet

med för styrelsen gällande, av Kungl. Maj:t fastställd personalförteckning.

Dessa befattningshavares anställnings- och avlöningsvillkor skola av styrelsen

bestämmas enligt av Kungl. Maj:t utfärdat avlöningsreglemente.

Skogsvårdsstyrelse må därjämte anställa övrig för dess verksamhet erforderlig

personal. Vid bestämmande av anställnings- och avlöningsvillkor för

denna personal skall styrelsen ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som

må av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av skogsstyrelsen

meddelas.

Över skogsvårdsstyrelses beslut örn tillsättande eller entledigande av personal

hos styrelsen samt om tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter må

klagan föras hos Kungl. Maj:t inom trettio dagar efter den dag, då beslutet

tillkännagivits genom anslag i styrelsens lokal.

Beslut örn tillsättande av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj:ts

prövning.

4 §.

Skogsvårdsstyrelsen skall---på styrelsen.

Styrelsen har---eller upplysningsverksamhet;

föranstalta därom, att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finnes tillräcklig

tillgång på skogsfrö och plantor av fullvärdig, för orten lämplig beskaffenhet;
lämna

sakkunnigt---förbättrad skogshushållning.

Skogsvårdsstyrelsen skall tillika

förvalta de medel, som inflyta till skogsvårdskassan;

med omhänderhavda medel avlöna den hos styrelsen anställda personalen

samt utfärda instruktioner för denna;

tillhandagå skogsstyrelsen---allmän kännedom.

Skogsvårdsstyrelse skall äga att med tillämpning av de föreskrifter, skogsstyrelsen

fastställer, bestämma de villkor, under vilka styrelsen må lämna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126. 3

biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård och

skötsel i övrigt.

Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelsen att ställa sig till

efterrättelse vad i övrigt finnes föreskrivet i författningar och av Kungl. Maj:t

eller skogsstyrelsen meddelade bestämmelser.

6 §.

Skogsvårdsstyrelses årsräkenskaper skola upprättas för tiden 1 juli—30

juni.

Skogsvårdsstyrelse skall, i enlighet med av skogsstyrelsen utfärdade anvisningar,

årligen inom tid, som Kungl. Majit bestämmer, till skogsstyrelsen inkomma

med förslag till utgifts- och inkomststater för styrelsens verksamhet

avseende nästföljande räkenskapsår.

De i skogsvårdskassan inflytande medlen må ej användas för andra skogar

än dem som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn eller för andra uppgifter

än sådana som enligt denna förordning eller eljest gällande bestämmelser

tillhöra området för skogsvårdsstyrelsens verksamhet.

Skogsvårdsstyrelse må förvärva fastighet, som är till gagn för styrelsens

verksamhet. Avtal om sådant köp må dock ej av styrelsen slutas utan medgivande

av Kungl. Majit eller förbehåll om sådant medgivande.

Skogsvårdsstyrelse må ej utan Kungl. Majits medgivande upptaga lån.

7 §•

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse ävensom de i 8 §

omförmälda revisorerna äga att enligt de grunder Kungl. Majit bestämmer

av skogsvårdskassan åtnjuta arvode för sitt uppdrag samt resekostnads- och

traktamentsersättning vid resor och förrättningar, som föranledas av uppdraget.

8 §•

Skogsvårdsstyrelse åligger att före oktober månads utgång varje år till

skogsstyrelsen avgiva redovisning för sin förvaltning under näst föregående

räkenskapsår. Vid denna redovisning skall vara fogad en kortfattad framställning

angående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas

tillstånd och skötsel.

Skogsvårdsstyrelses förvaltning och redovisning skola granskas av revisorer,

utsedda för ett räkenskapsår i sänder, en av Kungl. Majit och de övriga

till det antal och enligt de grunder, som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen

är föreskrivet, dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje

landsting och hushållningssällskap skall äga att utse endast en revisor. Vid

fullgörande av sitt uppdrag skola revisorerna ställa sig till efterrättelse av

skogsstyrelsen meddelade anvisningar. Revisionsberättelsen skall ingivas till

skogsstyrelsen före december månads utgång. Såväl revisionsberättelsen som

redovisningen och därvid fogad framställning angående skogarnas tillstånd

och skötsel skola för kännedom tillställas ledamöterna i landstingets och vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

För den händelse revisionsberättelsen därtill giver anledning, ankommer

det på skogsstyrelsen att hos Kungl. Majit påkalla erforderliga åtgärder för

ernående av rättelse. Dylika åtgärder må ock påkallas av landstingets och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott genom framställning, som skall

ingivas till skogsstyrelsen och av skogsstyrelsen med eget utlåtande överlämnas

till Kungl. Majit.

9 §.

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse så ock skogsvårdsstyrelses

tjänstemän vare i utövningen av sina befattningar underkastade det

ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och

tjänstemän.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946. Vid förordningens tilllämpning

skall iakttagas följande.

Omläggningen av skogsvårdsstyrelses räkenskapsår från kalenderår till tiden

1 juli—30 juni skall äga rum från och med den 1 juli 1947.

Vad i 8 § nya förordningen stadgas rörande räkenskapsår skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om tiden 1 januari—30 juni 1947.

Med avseende å kalenderåret 1946 skola i stället för 6 § första stycket

samt 8 § första och andra styckena nya förordningen gälla 8 § första och

andra styckena i deras äldre lydelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

5

Förslag

till

förordning om skogsvårdsavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Skogsvårdsavgift skall erläggas för jordbruksfastighet, vilken vid fastighetstaxering

åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, och

utgå med högst en och en halv promille av summan av nämnda värden. För

varje år bestämmes med vilket promilletal avgiften skall för det året utgå.

Uppgår för viss ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet summan

av värdena å skogsmark och växande skog för fastigheter inom en och

samma kommun icke till tvåtusen kronor, äro fastigheterna undantagna

från avgiftsplikt.

2 §■

Skogsvårdsavgift skall erläggas av den, som enligt kommunalskattelagen

är skyldig att erlägga fastighetsskatt för fastigheten.

Vad i 75 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen stadgats örn ansvarighet

för kommunal utskyld, som påförts avliden person, skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn skogsvårdsavgift.

3 §•

Om debitering och uppbörd av skogsvårdsavgift stadgas i uppbördsförordningen.

4 §•

Influtna skogsvårdsavgiftsmedel tillfalla staten.

Denna förordning träder i kraft såvitt angår 4 § den 1 juli 1946 och i övriga

delar den 1 juli 1947.

1 § andra stycket och 4 § förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om

skogsvårdsavgift skola upphöra att gälla den 1 juli 1946. I övriga delar skall

sistnämnda förordning upphöra att gälla den 1 juli 1947. I fråga om skogsvårdsavgift,

som skall erläggas för virke som eftertaxerats till skogsaccis

för år 1946 eller tidigare år, skola dock bestämmelserna i 1 § första stycket

och 2 § i den sålunda upphävda förordningen fortfarande äga tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds proposition nr 126.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, fråga angående finansieringen

av skogsvårdsstyrelsemas verksamhet m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkterna 184, 185, 207,

208, 209 och 212, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition angående skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering

m. m., för budgetåret 1946/47 beräkna dels till Skogsstyrelsen: Avlöningar ett

förslagsanslag av 121 600 kronor, dels till Skogsstyrelsen: Omkostnader ett

förslagsanslag av 46 000 kronor, dels till Skogsvård m. m.: Skogsvårdens befrämjande

ett anslag av 560 000 kronor, dels till Skogsvård m. m.: Ersättning

för kostnader föranledda av 1932 års lappmarkslag m. m. ett anslag av

840 000 kronor, dels till Skogsvård m. m.: Ersättning åt skogsvårdsstyrelser

för visst biträde vid virkesavverkning m. m. ett förslagsanslag av 100 000

kronor, dels ock till Skogsvård m. m.: Statens skogsodlingsanslag ett reservationsanslag

av 175 000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla dessa frågor.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 mars 1944 tillkallade min företrädare

i ämbetet samma dag att i enlighet med av honom angivna riktlinjer

verkställa utredning och avgiva förslag rörande finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet m. m. såsom sakkunniga generaldirektören E.

V. Sveme, ordförande, samt ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren

L. E. Andersson, Hedensbyn, länsskogvaktaren E. Björkman,

Alingsås, direktören W. Ekman, Gävle, ledamoten av riksdagens andra kammare

hemmansägaren G. K. Hellbacken, Hällbacken, byråchefen i skogsstyrelsen

F. L. H. Johansson, läns jägmästaren O. R. Lubeck, Uppsala, statskommissarien

R. E. Norberg och ledamoten av riksdagens första kammare bruksdisponenten

C. G. Sundberg, Överum. De sakkunniga, som antagit benämningen

1944 års skogsvårdsstyrelseutredning, ha med skrivelse den 4 decem
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kupgl. Maj:ts proposition nr 126.

7

ber 1945 avlämnat betänkande med förslag angående skogsvårdsstyrelserna

(SOU 1945: 58). Vid betänkandet funnos fogade särskilda yttranden dels av

herr Ekman, dels av herr Hellbacken, dels av herrar Hellbacken, Lubeck och

Sundberg gemensamt, dels ock av herr Norberg.

över betänkandet ha yttranden avgivits av skogsstyrelsen, samtliga skogsvårdsstyrelser,

domänstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens

pensionsanstalt, allmänna lönenämnden, flertalet länsstyrelser, förvaltningsutskotten

i flertalet landsting och hushållningssällskap, skogssällskapet, Sveriges

skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, skogsindustriernas

samarbetsutskott, länsjägmästareföreningen, Sveriges jägmästares

och forstmästares riksförbund, Sveriges länsskogvaktareförbund, skogsvårdsstyrelsernas

kanslipersonals förening, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund

samt norrlandskommittén.

II. Huvuddragen av skogsvårdsstyrelseutredningens förslag.

I skogsvårdsstyrelseutredningens betänkande behandlas följande större

frågor, nämligen skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning och sammansättning

m. m., skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och verksamhetens

omfattning, skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation och därmed

sammanhängande frågor örn personalens anställnings- och avlöningsvillkor

samt pensionering, finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och

slutligen skogsvårdsstyrelsernas medelsförvallning samt kontroll och tillsyn

därå.

I fråga örn skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning och sammansättning

m. m. förordas i stort sett bibehållande av den nuvarande organisationen.

Utredningens behandling av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter och

verksamhetens omfattning har huvudsakligen karaktären av en undersökning,

avsedd att läggas till grund vid bedömningen av styrelsernas personaloch

medelsbehov. Utredningen har därvid utgått från att de nuvarande verksamhetsgrenarna

i huvudsak komma att bibehållas. Till utrönande av verksamhetens

framtida omfattning har utredningen föranstaltat om en undersökning

av behovet av skogsvårdsåtgärder inom varje skogsvårdsstyrelses

område. Såsom resultat av denna undersökning har utredningen lagt fram

ett förslag till normalprogram för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

(»skogsprogram»), vari arbetsåtgången per år för varje skogsvårdsstyrelse

uttryckts i antal förrättningsdagar för befattningshavare av skilda kategorier.

Främst av finansiella skäl har dock utredningen icke ansett sig kunna

räkna med att normalprogrammet skall kunna genomföras i dess helhet,

utan utredningen har stannat för att förorda programmets genomförande till

omkring 65 procent såsom en tills vidare möjlig och rimlig linje.1

1 I normalprogrammet upptagas skogsvårdsstyrelserna efter sammanlagda antalet förrättningsdagar

i en ordningsföljd, som sedermera genomgående använts i betänkandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Beträffande skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation innebär utredningens

förslag, att i stort sett samma befattningshavarekategorier skola finnas

som för närvarande. Distriktsindelning av skogsvårdsstyrelsernas områden

föreslås dock genomförd i större utsträckning än vad hittills varit fallet.

Angående den skogsskoleutbildade personalen föreslås inrättande av ett

mindre antal tjänster i relativt hög löneslällning, vilka sakna motsvarighet i

nuvarande organisation. Kansliarbetet ställes enligt förslaget genomgående

under ledning av en kansliföreståndare. För varje skogsvårdsstyrelse har

utredningen föreslagit det antal skogliga befattningar av skilda slag, som

enligt utredningens beräkningar skulle erfordras för genomförande av det

till 65 procent reducerade normalprogrammet. Jämväl antalet kanslibefattningar

har i förslaget ställts i proportion till styrelsernas arbetsbörda.

Nu angivna organisationsförslag avser skogsvårdsstyrelsernas fasta personal,

av utredningen betecknad såsom ordinarie personal. Utredningen har

förutsatt, att styrelsernas behov av arbetskraft i övrigt liksom hittills får

tillgodoses genom anställande av extra och tillfällig personal.

Vad beträffar den ordinarie skogsvårdsstyrelsepersonalens anställningsoch

avlöningsvillkor har utredningen funnit behovet av en allmän lönereglering

uppenbart, dels på grund av bristen på enhetlighet de skilda skogsvårdsstyrelserna

emellan och dels emedan utredningen ansett den genomsnittliga

lönenivån beträffande flertalet befattningar vara för låg med hänsyn till arbetsuppgifter

och kompetens. Denna lönereglering föreslås av utredningen

genomförd i huvudsaklig anslutning till civila avlöningsreglementets bestämmelser.

Befattningarna lia, under jämförelse med domänverkets befattningar,

inplacerats i en löneplan, betecknad Sa och motsvarande civila avlöningsreglementets

löneplan A.

I pensionshänseende innebär förslaget, att skogsvårdsstyrelsernas ordinarie

befattningshavare skola vara obligatoriskt anslutna till statens pensionsanstalt.

I anslutning till förslagen angående personalorganisation samt anställnings-,

avlönings- och pensionsvillkor har utredningen uppgjort förslag till

personalstat för varje särskild skogsvårdsstyrelse.

Utredningens förslag angående finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet syftar till att med bibehållande såvitt möjligt av styrelsernas

självständiga ställning råda bot för de påtagligaste bristerna i den nuvarande

ordningen för deras medelsförsörjning: starkt växlande inkomster såväl mellan

de olika styrelserna som från år till år samt för flertalet styrelser otillräckliga

inkomster i förhållande till styrelsernas arbetsuppgifter. Utredningen

föreslår, att skogsvårdsstyrelsernas »ordinarie-avlöningar» (löner, rörligt tilllägg

och kristillägg samt bidrag till pensionsavgifter för ordinarie personal

ävensom arvoden till styrelse och revisorer) skola bestridas av ett statligt

avlöningsanslag, vars storlek av utredningen beräknats till 4 290 000 kronor.

För styrelsernas »omkostnader» (övriga utgifter, framförallt förrättningskostnader),

i den mån de icke täckas av styrelsernas »egna inkomster», föreslås

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 126.

9

uttagande av en avgift på skogsbruket, skogsvårdsavgift, vilken enligt utredningens

uppskattningar skulle behöva inbringa 3 750 000 kronor.

Utredningen avser, att den nuvarande skogsvårdsavgiften skall ersättas

med en avgift på taxeringsvärdet å skogsmark och skog för jordbruksfastigheter

med ett sammanlagt dylikt värde av lägst 2 000 kronor samt att avgiften

bestämmes att utgå med ett för hela landet lika promilletal, högst

1,5 promille, av nämnda sammanlagda värde. Inom denna ram skall enligt

förslaget Kungl. Maj:t äga fastställa avgiften för viss period. För de närmaste

åren — förslagsvis för samma period, som 1945 års allmänna fastighetstaxering

gäller — har utredningen ansett, att skogsvårdsavgiften bör fastställas

till 1,3 promille, vilket beräknats medföra en inkomst av skogsvårdsavgiftsmedel

om 3 900 000 kronor.

Eftersom taxeringsvärdenas storlek inom de olika skogsvårdsstyrelsernas

områden lika litet som avverkningarnas omfattning och värde står i proportion

till styrelsernas av utredningen beräknade normala arbetsuppgifter och

medelsbehov, föreslår utredningen vidare den ändringen emot vad som nu

gäller, att skogsvårdsavgiftsmedlen i sin helhet skola redovisas centralt och

årligen fördelas av Kungl. Maj:t. Till grund för den årliga fördelningen

skola läggas av skogsvårdsstyrelserna upprättade förslagsstater, granskade

av skogsstyrelsen med ledning av normalprogrammet och med hänsyn till

övriga inverkande omständigheter.

För att skogsvårdsstyrelserna skola kunna möta oförutsedda utgiftsökningar

och därjämte äga medel att bestrida vissa utgifter av engångsnatur

har föreslagits viss avsättning av skogsvårdsavgiftsmedel, såväl centralt som

hos de särskilda skogsvårdsstyrelserna.

I samband med den nu angivna omläggningen av finansieringssystemet har

utredningen ifrågasatt, att skogsvårdsstyrelserna icke längre skola erhålla

förvaltningsbidrag ur de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen. Med hänsyn till

den särställning, som norrländska skogsproduktionsanslaget i vissa avseenden

intager, har dock förutsatts, att styrelsernas merutgifter i anledning av

detta anslag alltjämt skola bestridas av förvaltningsbidrag ur anslaget.

Enligt vad som framgår av betänkandet utgingo under åttaårsperioden

1936—1943 till skogsvårdsstyrelserna statsanslag — inberäknat förvaltningsbidrag

— med i medeltal 1 950 000 kronor årligen, medan årsmedeltalet influtna

skogsvårdsavgift!- under samma period utgjorde 2 600 000 kronor.

För år 1943 utgjorde motsvarande siffror 2 250 000 respektive 3 400 000 kronor.

De ökade medelsbehov, vartill utredningen vid sina beräkningar kommit,

sammanhänga dels med att avlöningskostnaderna för ordinarie personal

enligt utredningens förslag beräknats överstiga årsmedeltalet 1936—

1943 med 1 800 000 kronor och 1943 års siffra med 1 200 000 kronor, dels

ock med att utredningen ansett sig böra beräkna styrelsernas förrättningskostnader

och inkomster av hiträdesersättningar relativt försiktigt.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning har utredningen lagt

fram vissa förslag, avsedda att åstadkomma större säkerhet och bättre över
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ensstämmelse de skilda skogsvårdsstyrelserna emellan än vad nu är fallet.

Bestämmelserna om revision och ansvarighet ha omarbetats. Bland annat

förordas, att skogsvårdsstyrelsernas ledamöter icke längre skola vara underkastade

redogöraransvar. Utredningens förslag innebär vidare viss utökning

av den tillsynsverksamhet, som åligger skogsstyrelsen.

lil. Skogsvårdsstyrelsernas ställning och sammansättning m. m.

Skogsvårdsstyrelseutredningen.

Utredningen har i fråga örn skogsvårdsstyrelserna såsom

lokala organ för den enskilda skogsvården uttalat bland

annat följande.

Erfarenheten visar, att för omhänderhavande av de produktionssporrande

åtgärder, som av staten vidtagas med omedelbar inriktning på de skogsägande

befolkningsgrupperna, krävas för detta syfte väl rustade, lämpligt uppbyggda

lokala organ. De starkt växlande skogliga förhållandena i landet nödvändiggöra,

därest hithörande värv skola kunna fullgöras på rätt sätt, att dessa

organ ha god lokal förankring och utrymme för ortsintressena. Uppdraget

har hittills ankommit på skogsvårdsstyrelserna. Det ständigt förbättrade samarbetet

mellan styi-elserna och den skogsägande allmänheten samt det goda

resultatet i övrigt av deras strävanden tala på ett övertygande sätt för att

skogsvårdsstyrelseinstitutionen bibehålies såsom lokalmyndighet för den

skogsvårdsbefrämjande verksamhet, vilken ingår som ett led i den allmänna

näringspolitiken. Behovet av en enhetlig och planmässig central ledning av

denna verksamhet tillkommer det närmast skogsstyrelsen att fylla.

Vad angår skogsvårdsstyrelsernas administrativa

ställning har utredningen erinrat, att styrelserna intoge en särställning

i svensk förvaltningsrätt och närmast vore att betrakta såsom ett slags offentligrättsliga

anstalter. I anslutning till 1936 års skogsutredning har utredningen

framhållit vikten av att styrelserna ägde erforderlig handlingsfrihet

och utrymme för initiativ samt att styrelsernas administrativa ställning ej

rubbades på sådant sätt, att deras intresse för skogsvårdsarbetet därigenom

kunde tänkas bliva minskat. Utredningen har övervägt möjligheterna att förändra

skogsvårdsstyrelserna antingen till kommunala eller halvkommunala

organ eller till rent statliga myndigheter men stannat för att icke föreslå

någon ändring i deras nuvarande ställning.

Besvärsrätt mot skogsvårdsstyrelsernas beslut föreligger

för närvarande endast i vissa bestämda fall. Utredningen har också

ansett det bäst förenligt med styrelsernas allmänna ställning, att någon generell

rätt att fullfölja talan mot styrelsernas beslut icke infördes. På en

punkt, nämligen i förhållandet mellan skogsvårdsstyrelserna och deras befattningshavare,

föreslås dock utvidgad besvärsrätt, varom mera nedan.

Utredningen har anfört, att den nuvarande indelningen i skogsvårdsstyrelseområden,

vilken fastslagits i skogsvårdslagen och innebär,

att områdena bli av mycket växlande storleksordning, ur rationell syn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

11

punkt kunde ge rum för vissa erinringar, främst att personalorganisationen

med nödvändighet bleve olikformig. Utredningen har emellertid i fråga om

områdesindelningen uttalat, att avgörande för utredningen vid dess ställningstagande

till indelningsfrågan hade varit, att den nuvarande, i stort

sett sedan skogsvårdsstyrelsernas tillkomst gällande indelningen i skogsvårdsstyrelseområden

torde ha skapat en känsla av samhörighet hos skogsägarna

inom ett och samma område, vilken måste anses vara av värde för skogsvårdsstyrelseverksamheten

och som av allt att döma skulle äventyras, därest

två eller flera områden sammansloges till större enheter.

Ändring av den hävdvunna indelningen genom sammanslagning av skogsvårdsstyrelseområden

har således icke i något fall föreslagits. Icke heller har

utredningen funnit sig böra förorda uppdelning av de allra största skogsvårdsstyrelseområdena.

Beträffande skogsvårdsstyrelsernas sammansättning

har utredningen övervägt frågan om ändrade bestämmelser angående rätt att

utse ledamot i skogsvårdsstyrelse men stannat för att icke föreslå någon

ändring i nuvarande förhållanden. Utredningen har i detta sammanhang anfört,

att utredningen emellertid ville framhålla vikten av att till ordförande

och ledamöter i skogsvårdsstyrelse samt suppleanter för dessa utsåges personer,

som verkligen vore förfarna i skogsbruk och viii förtrogna med skogsförhållandena

i orten (1 § skogsvårdsstyrelseförordningen). I all synnerhet

gällde detta den av Kungl. Majit utsedde ordföranden, vilken bland annat i

viss utsträckning borde följa skogsvårdsstyrelsens löpande arbete även mellan

sammanträdena. En lämplig sammansättning av styrelsen med hänsyn till

skogsägarna inom området borde givetvis eftersträvas.

Utredningen har vidare tagit under övervägande frågan örn arvode

till ledamöter och suppleanter i skogsvårdsstyrelse samt

uttalat, att dessa uppdrag otvivelaktigt vore förtroendeposter av förnämlig

karaktär och också allmänt uppfattades så. Såsom 1936 års skogsutredning

framhållit, vore uppdragen arbetskrävande. De fordrade också av sina utövare

särskilda kvalifikationer, framför allt i skogligt hänseende. Med hänsyn

härtill har det synts utredningen skäligt, att ledamöter och suppleanter

i skogsvårdsstyrelse, utöver traktamente och reseersättning, tillerkändes arvode

för sitt uppdrag. Utredningen har föreslagit, att arvodena bestämdes till

1 000 kronor för år lill ordförande samt 20 kronor för varje sammanträdesdag

till annan ledamot och till suppleant för ordförande och ledamot.

I fråga örn skogsvårdsstyrelsernas revisorer har utredningen

funnit, att den lokala revisionen icke fungerat på ett i allo tillfredsställande

sätt. Anledningen härtill vore enligt utredningen främst att söka i

det förhållandet, att man icke alltid i tillräcklig grad beaktat de kvalifikationskrav,

som måste ställas på revisorer för en så speciell verksamhet som

den av skogsvårdsstyrelserna utövade.

Utredningen har föreslagit, att antalet revisorer för varje skogsvårdsstyrelse

liksom hittills skulle vara tre. Av dessa borde en vara av handelskammare

godkänd granskningsman eller auktoriserad revisor och två vara med länets

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

skogliga förhållanden väl förtrogna och i allmänna värv beprövade personer.

Den förstnämnde borde lämpligen utses av länsstyrelsen, medan de båda övriga

liksom hittills borde utses, den ene av vederbörande landsting och den

andre av länets hushållningssällskap. Inom Älvsborgs län borde revisor utses

gemensamt av de båda hushållningssällskapen. Revisorerna borde äga

rätt att för fortlöpande sifferrevision anställa särskild siffergranskare.

I anslutning till förslaget har utredningen uttalat följande.

I jämförelse med nuvarande ordning för revisorernas utseende skulle bland

annat den förändringen inträda, att samtliga revisorer utses av de lokala

länsorganen, varav följer, att någon av Kungl. Maj:t utsedd, för flera skogsvårdsstyrelser

gemensam revisor icke vidare skulle ifrågakomma. Utredningen

har nämligen ansett riktigare att genom begränsning av revisionsuppdragets

omfattning skapa bättre förutsättningar för revisionens effektiva

bedrivande och samtidigt förutsatt, att de fördelar man velat vinna med en

gemensam revisor för flera skogsvårdsstyrelser — bland annat ur jämförelsesynpunkt

— numera stå att vinna på ett bättre och fullständigare sätt genom

skogsstyrelsens centrala tillsynsverksamhet.

För att lämpliga personer skulle kunna förvärvas för revisorsuppdrag och

i syfte att markera uppdragets vikt och betydelse vore det enligt utredningen

angeläget, att arvode och tr a ktamentser sättning till revisorerna

utginge enligt icke alltför snävt utmätta grunder. Det borde

få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av skogsstyrelsen meddela

närmare bestämmelser härutinnan. Ersättning till siffergranskare

borde enligt utredningen utgå ur skogsvårdskassan efter därom avskogsstyrelsen

meddelade anvisningar.

Utredningen har härefter gått in på frågor rörande skogsvårdsstyrelsernas

förhållande till vissa sammanslutningar

samt kommunala och statliga organ.

Föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser, vans ändamål enligt stadgarna är

att vara ett organ för samarbete mellan rikets skogsvårdsstyrelser i syfte

att tillvarataga de intressen och främja de uppgifter, styrelserna fått sig anförtrodda,

har enligt utredningens mening en uppgift att fylla såsom forum

för diskussion om gemensamma angelägenheter och utbytande av erfarenheter.

Med hänsyn särskilt till att skogsvårdsstyrelsemas och därmed även

föreningens kostnader praktiskt taget helt bestredes av allmänna medel, har

utredningen förutsatt, att ett nära samarbete mellan föreningen och skogsstyrelsen

upprätthölles.

Utredningen har uttalat, att ett nära samarbete på olika punkter mellan

skogsvårdsstyrelsema och skogsägareföreningarna vore nödvändigt för att

styrelserna med åsyftat resultat skulle kunna fullgöra sitt uppdrag. Utredningen

har emellertid icke funnit behövligt eller lämpligt, att detta samarbete

författningsmässigt reglerades.

Vad beträffar skogsvårdsstyrelsemas förhållande till skogssällskapet har

utredningen icke funnit anledning att i detta sammanhang föreslå någon ändring

av nuvarande bestämmelser. Utredningen, som vitsordat att skogssällskapet

handhaft sina uppgifter på ett förtjänstfullt sätt, har förutsatt, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

skogsvårdsstyrelserna icke skulle lägga hinder i vägen för sällskapets fortsatta

verksamhet utan i stället medverka till verksamhetens fullföljande.

Detta borde enligt utredningen så mycket lättare låta sig göra, som de rena

förvaltningsuppgifterna i skogsbruket regelmässigt folie utanför skogsvårdsstyrelsemas

verksamhetsfält.

Utredningen har utgått från att samarbetet mellan skogsvårdsstyrelserna

och hushållningssällskapen komme att utvidgas och särskilt framhållit angelägenheten

av en dylik samverkan vid upprättande av planer att tillämpas

vid den statliga förbättringsverksamheten inom jordbruket.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas förhållande till skogsstyrelsen har utredningen

anfört följande.

Förhållandet mellan skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna kan karakteriseras

dels som ett samarbete rörande den skogsvårdande verksamheten

och dels såsom tillsyn från skogsstyrelsens sida över skogsvårdsstyrelsernas

befattningstagande med denna verksamhet. I vissa hänseenden har skogsstyrelsen

en ledande uppgift. För att skogsstyrelsen skall kunna på ett framgångsrikt

sätt fylla dessa sina uppgifter, mäste givetvis förutsättas ett synnerligen

nära samarbete mellan skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna för

åstadkommande av enhetlighet rörande verksamhetens planläggning och bedrivande

ävensom överläggning i frågor av gemensamt intresse. Aven det

förhållandet, att skogsvårdsstyrelserna åtnjuta eller förmedla understöd av

allmänna medel till betydande belopp, motiverar en fortlöpande tillsyn fran

statsmakternas sida närmast genom skogsstyrelsens försorg. Denna tillsyn

bör lämpligen, ske på ort och ställe samt kombineras med upplysningar, råd

och anvisningar. Ur statsmakternas synpunkt är det givetvis angeläget, att

tillsynsverksamheten icke inskränkes till blott någon slags efterhandsgranskning

av ingivna redogörelser.

I särskilt yttrande har herr Hellbacken i fråga örn ersättning till styrelseledamöter

och suppleanter anfört, att han i likhet med majoriteten ansåge

att arvodesbeloppen borde fastställas av Kungl. Majit, men att han däremot

icke kunde finna rättvist, att ersättningen till ordförande bestämdes till 1 000

kronor för år inom varje skogsvårdsstyrelse. Då arbetsuppgifterna vore väsentligt

olika alltefter styrelsernas växlande storlek, borde enligt hans mening

arvodet till ordförande icke utgå med ett och samma belopp utan anpassas

efter omständigheterna.

Yttrandena.

Utredningens förslag örn bibehållande av skogsvårdsstyrelsernas nuvarande

administrativa ställning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av alla hörda myndigheter och organisationer utom statskontoret.

Ur de avgivna yttrandena må här återgivas följande.

Länsstyrelsen i Värmlands län har uttalat följande.

Länsstyrelsen vill för sin del understryka betydelsen för skogsvardsstyrelsernas

arbete av att de även i fortsättningen lämnas i möjligaste män obundna

och få behålla sin handlingsfrihet, sin befogenhet till självständiga initiativ

och sin möjlighet alf anpassa verksamheten efter de för verksamhetsområdet

rådande särskilda förhållandena. Tyvärr måste man konstatera, att de före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

slagna nya bestämmelserna innebära så mycket av schematisk reglering, av

kontroll och av möjlighet för centrala myndigheter att även i detalj ingripa

i och påverka skogsvårdsstyrelsernas arbete, att man kan befara att den hittillsvarande

friheten kommer att gå praktiskt taget förlorad. På de centrala

myndigheternas sätt att utöva sin tillsyn och kontroll samt sin befogenhet att

reglera medelstilldelningen torde helt komma att bero, huruvida något blir

kvar av skogsvårdsstyrelsernas forna utvecklingsbefrämjande obundenhet.

Sveriges skogsägareförbund har anfört följande.

Sveriges skogsägareförbund biträder, vad utredningen i detta hänseende

föreslagit. Det är förvisso av betydelse, att skogsvårdsstyrelsernas starka lokala

förankring bibehålies. Deras möjligheter till förtroendefullt samarbete

med skogsägarna i respektive orter befrämjas härav. Styrelsernas relativt

självständiga ställning och rörelsefrihet torde även vara av värde för deras

arbetsduglighet och förmåga till lokal anpassning.

Emellertid bär förbundet ej kunnat undgå att finna, att genomförandet

av åtskilliga av utredningens förslag på det administrativa och finansiella

området måste komma att starkt öka det statliga inflytandet samt minska

styrelsernas självständighet. Förbundet tänker därvid på det årliga fastställandet

genom överordnad myndighet av skogsvårdsstyrelsernas inkomst- och

utgiftsstater, den centrala fördelningen av skogsvårdsavgiftsmedlen, fastställandet

av fixa personalstater m. m. Överhuvud taget synes utvecklingen beträffande

skogsvårdsstyrelserna gå emot ett oavlåtligt ökat statsinflytande.

Säkerligen kan detta icke undvikas, men förbundet vill dock som sin mening

framhålla, att man icke utan oavvisligt nödtvång bör vidtaga organisatoriska

ändringar, som beskära styrelsernas rörelsefrihet.

Skogsstyrelsen har framhållit, att skogsvårdsstyrelsernas säregna ställning i

rättsligt avseende bland annat medförde den olägenheten, att vid handläggning

av administrativa ärenden ledning icke alltid kunde hämtas från den praxis,

som tillämpades inom statsförvaltningen eller inom kommuner. Skogsstyrelsen

hade emellertid kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl icke

förelåge att vidtaga någon ändring i skogsvårdsstyrelsernas nuvarande ställning

i förevarande hänseende.

Två ledamöter i skogsstyrelsen (herrar A. Andersson och E. Hagbergh) ha

anmält avvikande mening och uttalat följande.

o Skogsvårdsstyrelseutredningen har vid behandlingen av frågan om skogsvårdsstyrelsernas

administrativa ställning förklarat sig instämma i 1936 års

skogsutrednings uttalande därom, att det vore av största vikt, att skogsvårdsstyrelsema

ägde erforderlig handlingsfrihet och utrymme för initiativ samt

att styrelsernas administrativa ställning ej rubbades på sådant sätt, att deras

intresse för skogsvårdsarbetet därigenom kunde tänkas bliva minskat. Skogsvårdsstyrelseutredningen

synes sålunda ha ansett, att vad i nämnda uttalande

framhållits utgör ett avgörande skäl för att icke ändra skogsvårdsstyrelsernas^

nuvarande offentligrättsliga ställning. Av utredningens betänkande

framgår vidare, att det ansetts vara av stor betydelse, att skogsvårdsstyrelserna

ha en stark lokal förankring.

De nämnda, med skogsvårdsstyrelsernas nuvarande ställning förenade fördelarna

torde knappast behöva gå förlorade genom att skogsvårdsstyrelserna

skulle bliva statliga organ. Även med en dylik förändring torde nämligen åt

styrelserna kunna givas en självständig ställning av i huvudsak samma ka
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

15

raktär, som skulle tillkomma dem enligt utredningens förslag och med de

modifikationer däri, som av skogsstyrelsen förordats. Vad angår skogsvårdsstyrelsernas

lokala anknytning lärer en sådan kunna ernås förslagsvis genom

att ledamöter i skogsvårdsstyrelserna skulle utses efter förslag av vederbörande

lokala korporationer. I fråga örn skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän

torde länsjägmästarna lämpligen böra förordnas av Kungl. Maj:t, men övriga

befattningshavare, såsom för närvarande är fallet, utses av skogsvårdsstyrelserna

själva.

Några egentliga olägenheter av ett förstatligande av skogsvårdsstyrelserna

synas icke föreligga. Däremot må framhållas, att genom ett förstatligande

vissa med det nuvarande systemet otvivelaktigt förbundna nackdelar torde

bortfalla. Förutom vad skogsstyrelsen härom anfört må exempelvis erinras

om de förhållandevis komplicerade bestämmelser rörande skogsvårdsstyrelsernas

finan siering, vilka synas nödvändiga, därest det nuvarande systemet

bibehålies. Härmed åsyftas bland annat den föreslagna anordningen rörande

central och lokal fondering av medel. Vidare må nämnas den omständigheten,

att vid ett genomförande av utredningens förslag ett särskilt lönereglemente

för skogsvårdsstyrelserna måste införas samt att löne- och pensionsfrågorna

likväl icke torde kunna lösas på ett helt tillfredsställande sätt.

Med hänsyn till det anförda förordas, att spörsmålet om förstatligande av

skogsvårdsstyrelserna upptages till prövning. Då skillnaden mellan ett direkt

förstatligande och ett genomförande av skogsvårdsstyrelseutredningens förslag

med de modifikationer däri, som skogsstyrelsen förordat, torde vara

förhållandevis ringa, synes en utredning om skogsvårdsstyrelsernas förstatligande

icke behöva fördröja det slutliga ståndpunktstagandet till den föreliggande

frågan.

Statskontoret bär anfört, att det vid bedömande av frågan om skogsvårdsstyrelsernas

ställning måste beaktas, att det torde vara ofrånkomligt

att det statliga inflytandet över skogsvårdsstyrelserna ökades. Härtill syftade

ock de av utredningen framlagda förslagen angående reglering av personalförhållandena

och ändring av finansieringsmetoderna. Enligt dessa förslag

skulle skogsvårdsstyrelsernas rörelsefrihet bli tämligen begränsad.

Statskontoret har vidare uttalat följande.

Med hänsyn till de missförhållanden inom skogsvårdsstyrelserna •— sammanhängande

framför allt med de olikartade lönevillkoren för personalen

och de ojämnt inflytande inkomsterna — vilka föranlett utredningsuppdraget,

torde det icke kunna komma i fråga att företaga mindre genomgripande

ändringar beträffande styrelsernas personalorganisation och ekonomi

än de av utredningen förordade. I betraktande härav och på grund av den

stora betydelse för landet av en rationellt ordnad enskild skogshushållning

förefaller det statskontoret, som örn man borde allvarligt överväga, huruvida

icke steget bör tagas fullt ut och skogsvårdsstyrelserna helt förstatligas.

En sådan lösning av frågan om skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning

skulle givetvis icke utgöra hinder för ett bibehållande av landstingens

och hushållningssällskapens representation i styrelserna, även om styrelsernas

sammansättning i övrigt komme att ändras. För att bereda styrelserna den

handlingsfrihet och den möjlighet till egna initiativ, som utredningen ansett

böra tillkomma de lokala skogsvårdsorganen, skulle — i principiell överensstämmelse

med utredningens förslag — kunna medgivas, att styrelserna finge

mera fritt disponera viss del av inkomsterna. Det nuvarande systemets för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

delar skulle därigenom kunna bevaras inom den statliga organisationens

ram.

I fråga örn rätten att anföra besvär mot skogs vårdsstyrelsernas

beslut har utredningens förslag tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av samtliga hörda myndigheter och organisationer.

Skogsstyrelsen har i denna del uttalat följande.

Skogsstyrelsen har intet att erinra mot att besvärsrätten utsträckes på sätt

utredningen föreslagit. Styrelsen anser det emellertid kunna starkt ifrågasättas,

huruvida icke en allmän besvärsrätt över skogsvårdsstyrelses beslut

borde införas. Det måste understundom för den enskilde framstå såsom

obilligt, att han icke har möjlighet att anföra klagomål hos högre instans,

därest han anser sig ha lidit skada genom ett oriktigt förfarande av skogsvårdsstyrelse.

Såsom exempel på sådana fall, då det icke synes omotiverat,

afl en enskild skulle äga rätt att anföra besvär, vill skogsstyrelsen nämna

följande.

Jämlikt gällande bestämmelser äger skogsvårdsstyrelse slutligt avgöra, för

vilka skogsägare framställningar om anvisande av statsmedel för bidrag till

skogsvägbyggnader, skogsodlingar, dikningsföretag o. s. v. skola göras. Vägrar

en skogsvårdsstyrelse att bifalla en skogsägares hemställan om statsbidrag

till dylika skogsvårdsbefrämjande åtgärder på hans fastighet, har han

icke någon möjlighet att häröver anföra besvär.

Enligt utredningens förslag skall visserligen besvär få anföras icke blott

såsom tidigare över beslut om tillsättande av befattningar utan bland annat

även över beslut om entledigande av befattningshavare. För en enskild tjänsteman

är det dock icke sällan av större betydelse, på vilken tjänstgöringsort

eller på vilket distrikt han placeras, än vilken löneställning han erhåller.

Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke även beslut om förflyttning av

befattningshavare, exempelvis av en distriktsjägmästare från ett distrikt till

ett annat, bör kunna överklagas.

Därest en allmän besvärsrätt över skogsvårdsstyrelses beslut i princip införes,

synes dock undantag därifrån böra göras för beslut enligt skogsvårdslagen.

I nämnda lag återfinnas nämligen bestämmelser rörande i vilka fall

och på vad sätt besvär jämlikt lagen må anföras och någon ändring av

bestämmelserna i fråga synes icke böra göras i förevarande sammanhang.

Utredningens förslag om bibehållande av den nuvarande indelningen

i skogsvårdsstyrelseområden har i allmänhet tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Statskontoret har framhållit skogsvårdsstyrelseområdenas mycket olika

storleksordning och i detta sammanhang vidare uttalat följande.

Sålunda uppgår arealen produktiv skogsmark inom skogar utan egen förvaltning

till endast 428 kvadratkilometer i Malmöhus län och 2 420 kvadratkilometer

,i båda Skånelänen tillsammans. Relativt små arealer, 1 226—3 033

kvadratkilometer, förekomma även i Stockholms, Uppsala och Södermanlands

läns, Kalmar läns norra och Kalmar läns södra samt Gotlands, Blekinge,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands

läns landstingsområden. Å andra sidan utgöra arealerna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län 11 821—12 900 kvadratkilometer. Något

mindre men dock av betydande storleksordning äro de enskilda skogarna

utan egen förvaltning i Kopparbergs län, 9 559 kvadratkilometer, och Väster
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

17

norrlands län, 8 928 kvadratkilometer. Enligt de av utredningen upprättade

förslagen till personalstater skulle antalet befattningshavare växla mellan

6 (Malmöhus län) och öl (Västerbottens län). Det av utredningen förordade

arbetsprogrammet för skogsvårdsstyrelserna skulle kräva rese- och förrättningsdagar

till ett antal av cirka 2 600 örn året i Malmöhus län och 36 000 i

Västerbottens län.

En sådan indelning i skogsvårdsstyrelseområden kan icke anses tillfredsställande.

I betänkandet har framhållits, att styrelserna i de mindre områdena

bleve i viss mån överorganiserade. Även andra olägenheter torde emellertid

följa av indelningen. Så medför den med hänsyn till områdenas vitt

''skilda storlek svårfrånkomliga och även av utredningen föreslagna lönedifferentieringen

beträffande vissa tjänster fara för att innehavarna av de

lägre avlönade tjänsterna söka sig till skogsvårdsstyrelser, som erbjuda större

förmåner. Då bland annat länsjägmästarbefattningarna skulle uppdelas

på olika lönegrader, kunna täta personombyten bliva till skada för kontinuiteten

i skogsvårdsarbelet. Möjligt är även, att verksamheten inom ett

litet område icke giver den omfattande erfarenhet, som bör fordras av den ledande

personalen. Vidare kan ett eventuellt behövligt samordnande av åtgärder

beträffande intilliggande men av landstingsgränser åtskilda skogsmarker

försvåras. Erinras må i detta sammanhang, att för den av domänstyrelsen

omhänderhavda förvaltningen av kronoskogarna riket indelats i

endast 10 överjägmästardistrikt.

De angivna ojämnheterna i skogsvårdsstyrelsernas arbetsförutsättningar

kunna icke undvikas utan att mindre områden sammanslås till större, naturligt

avgränsade organisationsenheter. Utredningen har mot en sådan sammanslagning

allenast invänt, att den känsla av samhörighet mellan skogsägarna

i ett och samma område, vilken skapats av den nuvarande, i stort

sett alltsedan skogsvårdsstyrelsernas tillkomst gällande indelningen, av allt

att döma skulle äventyras, därest två eller flera områden sammanfördes

till större enheter. Statskontoret kan icke finna denna invändning bärkraftig.

Att förutsättningarna för samhörighet skogsägarna emellan skulle vara mindre

gynnsamma inom de nya enheter, som må komma att bildas, än de varit

exempelvis i de stora norrlandsområdena, är knappast antagligt. Utredningens

ställningstagande torde ytterst vara föranlett av den traditionsbundenhet,

som kan förmodas vara för handen bland ortsintressenterna. Då skogsvårdsstyrelseinstitutionen

nu står inför en genomgripande omorganisation,

lärer emellertid ett sådant förhållande icke böra bliva avgörande för organisationsfrågans

lösning. Statskontoret anser därför, att en ändrad indelning

bör komma till stånd.

De nya skogsvårdsområdena torde böra ställas under ledning av styrelser,

som inrymma representanter för samtliga sammanslagna områden. Styrelsernas

sammansättning i övrigt torde i viss mån bliva beroende av skogsvårdsstyrelse.

institutionens offentligrättsliga ställning. Hur själva områdesindelningen

i detalj skall genomföras, undandrager sig givetvis statskontorets

närmare bedömande. Ämbetsverket föreslår, att åt skogsstyrelsen uppdrages

att verkställa utredning i ämnet.

Utredningens förslag alt bibehålla nu gällande grunder för skogsvårdsstyrelsernas

sammansättning har genomgående biträtts eller

lämnats utan erinran.

Skogsstyrelsen bär framhållit, att det med hänsyn till de ofta synnerligen

grannlaga uppgifter, som skogsvårdsstyrelserna hade att handlägga, vore av

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 126. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

stor betydelse, att skogsvårdsstyrelsema erhölle sådan sammansättning, att

de hade auktoritet gentemot skilda kategorier skogsägare.

Sveriges skogsägareförbund har uttalat följande.

Förbundet vill taga fasta på vad utredningen i sina motiv anfört, nämligen

att de olika skogsägaregrupper, som kunna vara allmänt företrädda inom

ett län, även böra erhålla representation inom skogsvårdsstyrelsen. Det är

icke rätt och rimligt att, såsom nu stundom är fallet, storskogsbruket inom

län, där det äger dominerande betydelse, ej tillerkänts representation inom

skogsvårdsstyrelsen. Förbundet vill därutöver ytterligare understryka, vad

ävenledes utredningen framhållit, nämligen angelägenheten av att endast

personer, som äro klinniga i skogsbruk, få ifrågakomma till val. I detta hänseende

kunna allvarliga erinringar riktas mot hittillsvarande praxis. Valen,

särskilt inom landstingen, ha ej sällan skett efter politiska grunder. Härigenom

ha personer utan kompetens för uppgiften kommit att intaga platser

inom dessa för skogsbruket så betydelsefulla organ.

Skogsindustriernas samarbetsutskott har likaledes framhållit nödvändigheten

av att de uppställda kompetensfordringarna mycket strängt beaktades

vid utseendet av ledamöter.

Sveriges lånsskogvaktareförbiind har föreslagit, att en av skogsstyrelsen

utsedd länsskogvaktare (skogsvårdskonsulent) borde fungera som bisittare

inom varje skogsvårdsstyrelse, med rätt att deltaga i överläggningarna men

ej i besluten samt rätt att få avvikande mening antecknad till protokollet.

Förbundet har till motivering för sitt förslag anfört följande.

Genom införande av denna bisittarinstitution skulle skogsvårdsstyrelserna

tillföras ett värdefullt tillskott av skogjig sakkunskap, som dessutom ägde

styrkan av utomordentligt god kännedom om praktiska skogliga förhållanden

inom länet och därvid icke minst om skogsägarna själva. Säkerligen

skulle skogsvårdsstyrelsema härigenom uppnå en allsidigare belysning av

mångahanda frågor. Att skogsvårdsstyrelsemas största befattnjngshavargrupp

komme att känna en större samhörighet med sina respektive skogsvårdsstyrelser

är jämväl påtagligt. Skogsvårdsverksamheten kräver att även

de skogsskoleutbildade befattningshavarna få komma till tals med skogsvårdsstyrelsema

in pleno, vartill för närvarande praktiskt taget aldrig berndes

möjlighet. Den största skogstjänstemannakåren, som dessutom arbetar i

närmaste kontakt med skogsägarna, avkopplas därigenom från direkt kontakt

med den för beslut samlade skogsvårdsstyrelsen, vilket måste anses olämpligt

och felaktigt. Möjligheten att anlita andra befattningshavare som kontaktmän

och språkrör utgör en icke nöjaktig form av förbindelse.

Förslaget att införa arvoden till ledamöter och suppleanter

i skogsvårdsstyrelse har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

samtliga hörda myndigheter och organisationer med undantag av skogsvårdsstyrelsema

i Stockholms, Östergötlands, Värmlands, Örebro och Västmanlands

län, länsstyrelsen i Värmlands län, Kronobergs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt Sveriges skogsägareförbund, vilka avstyrkt

eller ställt sig tveksamma till förslaget.

Utredningens förslag angående kompetenskrav för skogsvårds

styrelsernas revisorer har genomgående tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

19

Förslaget att en av revisorerna skulle utses av länsstyrelsen

i stället för av Kungl. Maj:t har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av sexton skogsvårdsstyrelser samt av flertalet övriga hörda myndigheter

och organisationer. Skogsstyrelsen, nio skogsvårdsstyrelser, länsstyrelsen

i Värmlands län samt förvaltningsutskotten hos Uppsala läns landsting

och Gävleborgs läns hushållningssällskap ha förordat eller ifrågasatt

bibehållande av den hittillsvarande ordningen såsom mera ändamålsenlig.

Skogsstyrelsen har i detta hänseende anfört följande.

Skogsstyrelsen vill erinra, att Kungl. Majit genom beslut den 31 december

1945 förordnat revisorer för granskning av skogsvårdsstyrelsernas räkenskaper

och förvaltning under år 1946. De personer, som utsetts härtill, äro

auktoriserade revisorer. Revisionsuppdragen innefatta i regel granskning av

två eller flera skogsvårdsstyrelsers redovisning.

Den ordning och de kvalifikationskrav, som ansetts böra för innevarande

år iakttagas vid utseende av de personer, som ha att å statens vägnar såsom

revisorer och suppleanter för revisorerna deltaga i granskningen av

skogsvårdsstyrelsernas förvaltning och redovisning, synes skogsstyrelsen böra

vinna tillämpning jämväl i fortsättningen. I olikhet med utredningen anser

styrelsen nämligen de fördelar ur jämförelsesynpunkt och annat, som stå

att vinna, därest revisionsuppdraget samtidigt omfattar granskning av två

eller flera skogsvårdsstyrelsers verksamhet, vara så stora, att de överväga

de eventuella olägenheterna.

Därest den nuvarande ordningen i fråga örn utseende av revisorerna bibehålies,

torde den föreslagna regeln om visst kompetenskrav för den å statens

vägnar utsedde revisorn icke vara erforderlig.

Skogsstyrelsen vill i likhet med utredningen förorda, att övriga revisorer,

i överensstämmelse med vad nu gäller, utses av vederbörande landsting och

hushållningssällskap.

Vad utredningen anfört rörande arvode och traktamentsersättning

till revisorerna samt örn ersättning till siffergranskare

har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Tretton skogsvårdsstyrelser ha dock föreslagit, alt ersättningen till siffergranskare

finge utan anvisningar från skogsstyrelsen bestämmas av vederbörande

skogsvårdsstyrelse i samråd med revisorerna.

Vad utredningen anfört i fråga om skogsvårdsstyrelsernas

förhållande till vissa sammanslutningar samt kommunala

och statliga organ bär i stort sett icke föranlett några erinringar

från hörda myndigheter och organisationer.

Skogsstyrelsen har för sin del understrukit betydelsen av ett nära samarbete

mellan Föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser och skogsstyrelsen

samt uttalat, att det syntes lämpligt att representanter för skogsstyrelsen

ägde närvara vid föreningens och dess styrelses sammanträden och att föreningens

stadgar syntes böra fastställas av Kungl. Majit.

Skogsstyrelsen har vidare anfört följande.

Skogsstyrelsen vill i förevarande sammanhang påpeka, att det enligt ämbetsverkets

mening starkt kan ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl kunna

anses föreligga alt med allmänna medel bekosta en förening av nu ifrågavarande

slag. Enligt instruktionen för skogsstyrelsen bör ämbetsverket stå i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

oavbruten förbindelse med rikets skogsvårdsstyrelser samt hålla styrelserna

underrättade om sådant, som kan vara av vikt för befrämjande av deras

arbetsuppgifter, och äger styrelsen att av skogsvårdsstyrelserna infordra de

yttranden och upplysningar, som kunna vara erforderliga. För överläggningar

i frågor, som äro av gemensamt intresse för rikets skogsvårdsstyrelser

och för skogsvården inom landet, äger sålunda skogsstyrelsen sammankalla

representanter för samtliga eller vissa skogsvårdsstyrelser.

Förefintligheten av nu ifrågavarande förening synes med hänsyn härtill

innebära en viss överorganisation. Det må härvid framhållas, att, därest från

skogsvårdsstyrelsehåll framställes önskemål om överläggningar i vissa för

skogsvårdsstyrelserna eller skogsvården gemensamma frågor, skogsstyrelsen

givetvis kommer att, i den mån så är erforderligt, för överläggningar sammankalla

representanter för skogsvårdsstyrelserna.

Flera skogsvårdsstyrelser samt vissa länsstyrelser och hushållningssällskap

ha understrukit vikten av ett nära samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna

och hushållningssällskapen framförallt beträffande betesfrågor. Att skogsvårdsstyrelsema

borde samarbeta med lantmäterimyndigheterna och egnahemsnämnderna

samt med skogsägareföreningarna har också från olika håll

framhållits.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

att det vore av vikt för ett gott samarbete på olika håll, att riktlinjer droges

upp för de skilda organisationernas arbetsområden.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört bland

annat följande.

Beröringspunkterna mellan skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen

äro många och arbetsuppgifterna-ingripa i varandra, såsom rörande tillvägagångssättet

för förstärkning av ofullständiga jordbruk, grundförbättringars

genomförande, såsom t. ex. betesfrågor, undervisningens ordnande m. m.

Samarbetet borde åvägabringas genom regelbundet återkommande sammankomster

mellan representanter för de nämnda institutionerna.

Departementschefen.

Skogsvårdsstyrelserna ha under sin 40-åriga tillvaro i hög grad tillvunnit

sig skogsägarnas förtroende och måste anses i stort sett ha fyllt sina ofta

svåra och grannlaga uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Styrelsernas bibehållande

som lokala organ för främjande av den enskilda skogsvården och

övervakande av skogslagstiftningens efterlevnad har icke heller på något

håll ifrågasatts. Under årens lopp har en viss förskjutning i skogsvårdsstyrelsernas

uppgifter ägt rum. Vid skogsvårdsstyrelsernas tillkomst framstod

som kanske en av deras främsta uppgifter att övervaka skogsvårdslagarnas

efterlevnad. Denna uppgift har emellertid mer och mer kommit att skjutas i

bakgrunden och skogsvårdsstyrelsernas förnämsta arbete har blivit att bidraga

till skogsvårdens befrämjande och vara bärare av det allmännas intresse

att skogsvårds- och avverkningspolitiken i landet föres efter kloka och framsynta

linjer. Detta torde nödvändiggöra en förstärkning av det allmännas inflytande

i skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Härjämte ha emellertid under

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

21

senare år framträtt icke oväsentliga brister i skogsvårdsstyrelseorganisationen,

vilka medfört svårigheter för styrelserna och även verkat hämmande på deras

arbete. Jag syftar härvid främst på den ordning, som gällt i fråga örn finansieringen

av styrelsernas verksamhet. Men även ur andra synpunkter ha vissa

svagheter i styrelsernas organisation framträtt. Styrelsernas personal- och avlöningsförhållanden

kunna sålunda icke numera anses tillfredsställande. Härutinnan

förefinnes för närvarande en icke obetydlig ojämnhet de skilda skogsvårdsstyrelserna

emellan. Befattningshavarnas löner och anställningsförhållanden

äro icke ordnade efter enhetliga linjer, liksom ej heller befattningshavarnas

antal och arbete äro beräknade efter samma grunder. Såsom styrelserna

nu äro organiserade föreligga även vissa svårigheter att få en för hela

landet klart genomförd och på bestämda mål inriktad skogsvårdspolitik till

stånd. Varje skogsvårdsstyrelse äger nämligen nu i stort sett själv inom

ramen för sina ekonomiska resurser föra den skogsvårdspolitik som styrelsen

finner lämplig. I detta hänseende synes, såsom jag nyss antytt, påkallat

att större möjligheter öppnas för det allmänna att inrikta skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet efter de linjer som framstå såsom mest lämpliga och

ändamålsenliga för landet i dess helhet. Även kontrollen över styrelsernas

medelsförvaltning och disposition av anvisade medel och anslag

synes icke ordnad på ett tillfredsställande sätt. Å andra sidan är det, såsom

också understrukits av utredningen och i vissa yttranden, av stor betydelse att

skogsvårdsstyrelsema icke i allt för hög grad bindas av allmängiltiga regler

och bestämmelser, utan erhålla tillräcklig frihet och självständighet vid

handhavandet av sin verksamhet. Ett alltför starkt centralt reglerande av

skogsvårdsstyrelsemas verksamhet är uppenbarligen varken lämpligt eller

önskvärt. Styrelserna böra äga frihet att inom av statsmakterna uppdragen

ram och efter av dessa fastställda riktlinjer bedriva sin verksamhet under

hänsynstagande till de lokala förhållandena och behoven. Ett riktigt avvägande

av nu framhållna synpunkter måste eftersträvas örn styrelserna skola kunna

fullfölja sitt betydelsefulla arbete på ett framgångsrikt sätt.

Skogsvårdsstyrelsemas ombildande till helt statliga organ skulle sannolikt

underlätta undanröjande av de brister, som enligt vad jag nyss framhållit

vidlåda styrelsernas nuvarande organisation och verksamhet. Enhetliga och

klara linjer skulle då kunna uppdragas för styrelsernas personal- och löneförhållanden

och även andra organisatoriska spörsmål. Styrelserna skulle då

såsom statsorgan fullfölja den skogsvårds- och avverkningspolitik som enligt

statsmakternas mening bör drivas. Styrelsernas förstatligande skulle icke heller

förhindra tillgodoseendet av de av mig tidigare berörda synpunkterna rörande

styrelsernas behov av rörelsefrihet. Många skäl synas sålunda tala för

en dylik åtgärd, vilken även i vissa yttranden förordats. Emellertid har jag

vid övervägande av detta spörsmål stannat för alt icke för närvarande tillstyrka

skogsvårdsstyrelsemas förändring till helt statliga organ. Det synes

önskvärt att styrelserna alltjämt bibehålla sin natur av organ för de samlade

lokala skogsvårdsintressena i länen. Jag finner mig således i likhet med

utredningen icke böra förorda någon ändring i skogsvårdsstyrelsemas ställ
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ning. För att de av mig tidigare berörda statsintressena bättre skola kunna

tillgodoses, synas dock vissa jämkningar böra ske i skogsvårdsstyrelseförordningen

som giva större utrymme för de statliga myndigheterna att påverka

skogsvårds- oell avverkningspolitiken för landet i dess helhet. Jag

torde härefter få övergå till att angiva min ståndpunkt till vissa av de mera

speciella spörsmål som utredningen i detta sammanhang berört. I det följande

kommer jag vidare att närmare behandla flertalet av de av mig förut antydda

bristerna i den nuvarande skogsvårdsstyrelseorganisationen och därvid

framlägga förslag för deras avhjälpande.

Utredningen har föreslagit en utvidgning av den rätt att anföra besvär

över skogsvård sstyrelsernas beslut som för närvarande förefinnes. Sådan besvärsrätt

gäller för närvarande dels beträffande vissa skogsvårdsstyrelses beslut

enligt skogsvårdslagarna och dels i fråga örn styrelses beslut angående

tillsättande av tjänster hos styrelsen. I likhet med utredningen anser jag välbetänkt

att en mera generell besvärsrätt lämnas i personalärenden än vad nu

är fallet. Däremot anser jag icke påkallat att rätt att anföra besvär över alla

skogsvårdsstyrelses beslut medgives. De beslut som här närmast kunna komma

i fråga torde avse bidrag. Enligt vad erfarenheten giver vid handen synes

något behov av en dylik rätt icke föreligga. I anledning av vad skogsstyrelsen

i sitt yttrande anfört vill jag framhålla, att utredningens av mig nu tillstyrkta

förslag innefattar besvärsrätt mot beslut örn bland annat tillämpning av avlöningsföreskrifter,

varunder även torde falla sådant förflyttningsbeslut, som

skogsstyrelsen avsett.

Den i vissa yttranden ifrågasatta omprövningen av indelningen i skogsvårdsstyrelseområden

anser jag mig i detta sammanhang icke böra närmare

behandla, då frågan lämpligen torde böra upptagas i samband med den

pågående utredningen örn revision av skogsvårdslagen. Om den nuvarande

anställningsformen för skogsvårdsstyrelsemas befattningshavare — kontraktsanställning

på viss tid med uppsägningsrätt •—- bibehålies, vilket jag i det

följande kommer att förorda, lärer frågan om en eventuellt ändrad områdesindelning

icke behöva påverka ställningstagandena i förevarande ärende.

Beträffande skogsvårdsstyrelsemas sammansättning torde någon ändring

i betraktande av vad jag förut anfört icke nu böra ske. I anslutning till vad

skogsvårdsstyrelseutredningen uttalat, vill emellertid även jag framhålla, att

en nödvändig förutsättning för att styrelserna skola kunna fylla sin uppgift är

att till ordförande och ledamöter utses kompetenta personer med tillräcklig

auktoritet. Vid personvalet måste därför största avseende fästas vid erfarenhet

och kunnighet i skogsbruk och skogsvård. Vad Sveriges länsskogvaktareförbund

i sin skrivelse rörande en bisittarinstitution anfört finner jag

beaktansvärt, och det synes lämpligt att möjligheter öppnas för närmare överläggningar

mellan skogsvårdsstyrelserna och förenämnda befattningshavare.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter

i ämnet.

Uppdraget såsom ordförande och ledamot i skogsvårdsstyrelse, vilket är

att betrakta såsom ett betydelsefullt förtroendeuppdrag, har hittills icke varit

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 126.

23

förenat med något arvode. För andra liknande uppdrag har emellertid under

senare år börjat lämnas viss gottgörelse. Så är exempelvis förhållandet med

uppdragen som ordförande och ledamot i egnahemsnämnd och jordbrukskommission.

Med hänsyn härtill och då det i längden även torde bliva svårt

att förmå lämpliga och önskvärda personer att utan ersättning åtaga sig

uppdrag av ifrågavarande art, anser jag i likhet med utredningen, att skogsvårdsstyrelsemas

ordförande och ledamöter samt deras suppleanter böra erhålla

ersättning för sina uppdrag. Jag finner mig också kunna biträda förslaget

att ersättningen får utgå i form av årsarvode åt ordföranden och såsom

dagarvode för varje sammanträdesdag åt ledamot samt åt suppleant

för ordförande och ledamot. Beträffande dagarvodenas storlek ansluter jag

mig till utredningens förslag och förordar alltså en ersättning av 20 kronor

för sammanträdesdag. Årsarvodet till skogsvårdsstyrelseordförandena där

emot torde skäligen böra graderas alltefter omfattningen av styrelsernas verksamhet.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma arvodets storlek,

därvid i enlighet med utredningens förslag högre arvode än 1 000 kronor

dock icke bör utgå.

Med anledning av vad utredningen föreslagit rörande kompetenskrav för

skogsvårdsstyrelsernas revisorer och om sättet för utseende av den för staten

förordnade revisorn, torde jag få framhålla, att Kungl. Majit den 31 december

1945 vid förordnandet av revisorer för granskning av skogsvårdsstyrelsemas

räkenskaper och förvaltning under år 1946 därtill utsett personer,

som äro auktoriserade revisorer, och att revisionsuppdragen i regel

innefatta granskning av två eller flera skogsvårdsstyrelsers redovisning. Denna

anordning synes ändamålsenlig, och något vägande skäl att nu frångå

densamma torde icke föreligga. Jag förordar därför, att den för staten förordnade

revisorn alltjämt utses av Kungl. Majit. Emellertid torde därvid böra

iakttagas, att den utsedde revisorn är auktoriserad revisor eller eljest besitter

motsvarande kvalifikationer för uppdraget. Beträffande de båda övriga för

varje skogsvårdsstyrelse utsedda revisorerna förutsätter jag, att till revisorer

utses med ortens skogliga förhållanden väl förtrogna och i allmänna värv beprövade

personer.

I fråga örn ersättning till revisorer och siffergranskare vill jag erinra, att

Kungl. Majit den 31 december 1945 förordnat, att årlig ersättning till av

Kungl. Majit utsedd revisor för deltagande i granskningen av skogsvårdsstyrelses

förvaltning och redovisning skall tills vidare utgå med för varje

skogsvårdsstyrelse angivet belopp, varierande mellan 450 och 600 kronor,

jämte resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass II C i allmänna

resereglemente!. Såsom skogsstyrelsen anfört torde dock ersättningen till de

av landsting och hushållningssällskap utsedda revisorerna böra sättas lägre.

De av skogsstyrelsen föreslagna arvodesbeloppen 150—300 kronor för år synas

skäliga. Härtill torde böra komma resekostnads- och traktamentsersättning

enligt nyss angivna grunder. Ersättning till sådan siffergranskare, som

av revisorerna anlitas för fortlöpande sifferrevision, torde böra få bestämmas

av vederbörande skogsvårdsstyrelse efter förslag av revisorerna. Någon an
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ledning att i detta hänseende utfärda särskilda anvisningar torde icke föreligga.

Det synes ändamålsenligt, att skogsstyrelsen bemyndigas att i fortsättningen

utfärda de ytterligare instruktioner och anvisningar för skogsvårdsstyrelsernas

revisorer, som må visa sig erforderliga, samt att från revisorerna inhämta

uppgifter och yttranden. En bestämmelse om skyldighet för revisorerna att

följa meddelade instruktioner och anvisningar torde böra införas i skogsvårdsstyrelseförordningen.

Vad angår den av skogsvårdsstyrelserna bildade Föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser

anser jag denna förening kunna vara av ett visst värde för

skogsvårdsstyrelsernas arbete såsom forum för diskussion örn gemensamma

angelägenheter och utbytande av erfarenheter. Det torde med hänsyn härtill

icke böra möta hinder att skogsvårdsstyrelserna använda något mindre belopp

för avgift till en dylik organisation. Det ligger emellertid i sakens natur,

att föreningen icke bör kunna träffa avgöranden med någon bindande verkan

för skogsvårdsstyrelserna och att den alltså bör ha helt ideell natur. Vid

sådant förhållande saknas anledning att i enlighet med skogsstyrelsens förslag

föreskriva, att föreningens stadgar skola fastställas av statlig myndighet

eller att representanter för skogsstyrelsen skola äga närvara vid föreningens

och dess styrelses sammanträden.

Såsom jag förut framhållit har det allmänna ett starkt intresse av att de

av statsmakterna godtagna principerna för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

bliva med de jämkningar, som kunna betingas av olikartade lokala förutsättningar,

enhetligt tillämpade inom alla skogsvårdsstyrelseområden. För

att detta intresse skall behörigen tillgodoses, erfordras att skogsstyrelsen med

uppmärksamhet följer de olika skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och vid

behov biträder dem med råd och anvisningar i ämnen som beröra denna samt

att styrelserna i sin verksamhet beakta sålunda lämnade anvisningar. För

att i skogsvårdsstyrelseförordningen få ett klart uttryck för vad jag nu anfört

synes en mindre omarbetning av de nuvarande bestämmelserna i förordningens

4 § böra ske. Frågan örn erforderliga ändringar i skogsstyrelsens

instruktion kommer jag sedermera att i annat sammanhang anmäla för

Kungl. Maj:t.

IV. Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter.

Skogsvårdsstyrelseutredningen.

Rörande principerna för skogsvårdsstyrelseverksamheten har utredningen

uttalat följande.

Skogslagstiftningen utgör grunden för skogsvårdsstyrelsernas arbete. Vid

övervägande av de framtida riktlinjerna för detta arbete bör då uppmärksammas,

att inom skogsstyrelsen för närvarande pågår en av Kungl. Majit

anbefalld, allsidig revision av denna lagstiftning. Vilka resultat revisionen

kan komma att leda till låter sig naturligtvis icke på förhand med någon

säkerhet bedöma. Skogsvårdsstyrelseutredningen anser sig emellertid kunna

utgå från att en i större eller mindre utsträckning reviderad skogslagstift
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

25

ning ej kommer att medföra några mera avsevärda omläggningar av de allmänna

principerna för skogsvårdsverksamheten.

Vid sådant förhållande har utredningen funnit sig böra behandla frågan

om skogsvårdsstyrelsemas arbetsuppgifter utifrån den inställning till den

enskilda skogsvården, som kommit till uttryck i nu gällande lagstiftning på

området, och den skogspolitik i övrigt, som hittills förts. Skogsvårdsstyrelsearbetet

bör därför till den del det icke är av enbart övervakande natur

läggas så, att skogsägarna å ena sidan göras alltmera kapabla att själva sköta

sina skogar och å den andra vid behov erhålla erforderligt biträde och understöd.

Med användande av ett från det sociala området lånat slagord kan

man säga, att den ledande synpunkten vid skogsvårdsstyrelsearbetet bör vara

att bereda skogsägarna hjälp till självhjälp.

Detta innebär i princip ingen förändring i styrelsernas hittillsvarande arbetsuppgifter.

Vissa uppgifter, såsom undervisning och upplysning samt

skogsodling, torde dock böra skjutas i förgrunden, icke på de övrigas bekostnad

men i samband med en allmän utvidgning av verksamheten.

Med utgångspunkt härifrån har utredningen var för sig behandlat följande

grenar av skogsvårdsstyrelsemas verksamhet: upplysning och undervisning,

biträdesverksamhet, bidragsverksamhet, övervakande av skogslagarnas

efterlevnad samt övrig verksamhet.

I fråga om undervisnings- och upplysningsverksamheten

har utredningen till en början återgivit de förslag, som i denna del

framlagts av 1936 års skogsutredning (SOU 1938: 58) och norrlandskommittén

(SOU 1945:33). För egen del har skogsvårdsstyrelseutredningen anfört

följande.

Skogsvårdsstyrelseutredningen anser, att undervisning och upplysning är

en av skogsvårdsstyrelsemas angelägnaste arbetsuppgifter och att verksamheten

i denna del bör utvidgas och intensifieras. En allmän höjning av skogsvården

och därmed ett förbättrat utbyte av skogsbruket torde nämligen i väsentlig

mån vara beroende av skogsägarnas kunnighet i skogsbruk, i vilket

avseende skogsvårdsstyrelserna ha ett maktpåliggande utbildningsvärv att

fullgöra. Jämväl den särskilda utbildningen av vissa instruktörer och förmän

av olika slag tillhör skogsvårdsstyrelsemas arbetsuppgifter.

Utredningen anser sig alltså i princip kunna instämma i vad 1936 års

skogsutredning och norrlandskommittén i dessa hänseenden anfört.

Vad angår de av norrlandskommittén föreslagna formerna för den skogliga

utbildningen i Norrland och skogsvårdsstyrelsemas medverkan därvid,

anser utredningen kommitténs förslag i stort sett vara väl grundade och ändamålsenliga.

Såvitt utredningen kan bedöma, äro dock, såsom norrlandskommittén

antytt, de föreslagna utbildningsformerna lämpliga och behövliga

även inom övriga delar av landet, om än vissa modilikationer kunna visa sig

nödvändiga. 1 fortsättningen har utredningen därför räknat med att skogsvårdsstyrelsernas

utbildningsverksamhet kommer att utvidgas och över hela

landet bedrivas efter i huvudsak de linjer, som norrlandskommittén uppdragit.

Utvidgningen torde dock icke kunna ske med en gång utan först successivt.

Undervisnings- och upplysningsverksamheten i övrigt synes liksom hittills

lämpligen böra bedrivas i skiftande och efter de lokala förhållandena anpassade

formel, varvid det är särskilt angeläget, att verksamheten utvidgas hos

de skogsvårdsstyrelser, där den hittills av ekonomiska eller andra orsaker

blivit eftersatt. Särskild hänsyn härtill måste enligt utredningens mening tagas

vid bedömandet av skogsvårdsstyrelsemas personal- och medelsbehov.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Skogsvårdsstyrelseutredningen har i detta sammanhang, efter inhämtande

av skogsvårdsstyrelsernas yttrande, framhållit angelägenheten av att de

skogsvårdsstyrelser, som ännu ej anskaffat s. k. skogsvårdsgårdar, bereddes

möjlighet att förvärva sådana fastigheter för att därå kunna bedriva vissa

delar av undervisningsverksamheten. I fråga om finansieringen av dylika

anläggningar har utredningen erinrat om att skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs

län nyligen av lotterimedel erhållit ett bidrag av 100 000 kronor till

sin skogsvårdsgård å Krahe Masugn, en utväg, som torde vara tänkbar även

för andra skogsvårdsstyrelser. Styrelser, som hade egna kapitaltillgångar,

borde åtminstone i viss utsträckning anlita dessa. Hur eljest medel för ändamålet

skola anskaffas, finge, då frågan för en skogsvårdsstyrelse bleve aktuell

och av styrelsen närmare utretts, upptagas till bedömande i samband

med styrelsens årliga medelsäskanden.

Beträffande skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet har utredningen

yttrat följande.

Skogsvårdsstyrelseutredningen utgår från att del kommer att dröja förhållandevis

lång tid, innan huvudparten av skogsägarna på ett nöjaktigt sätt

själva kunna sköta sina skogar. Inom överskådlig framtid torde därför de

bästa resultaten erhållas, om skogsvårdsstyrelserna beredas tillfälle att ställa

kompetenta biträden till skogsägarnas förfogande. Biträdesverksamheten har

även betydelse ur andra synpunkter. Bland annat kan propaganda och upplysningsverksamhet

bedrivas samtidigt med förrättningarnas utförande. Den

personliga kontakt, som härvid erhålles med skogsägarna, förstärker anknytningen

mellan dessa och skogsvårdsstyrelserna. Även denna omständighet

bidrager till ökade krav på att förrättningsmännen äro väl kvalificerade och

väl insatta i de lokala förhållandena samt att de åtnjuta skogsägarnas förtroende.

Vidare blir behovet av särskilda åtgärder för övervakande av skogslagarnas

efterlevnad mindre, om framför allt stämplingsbiträdet utföres av

kvalificerad arbetskraft. Tillfällig arbetskraft bör således ej anlitas i större

utsträckning än som är absolut ofrånkomligt med hänsyn till arbetenas säsongartade

karaktär.

Därest väl avvägda biträdestaxor komma att tillämpas, kan det förväntas,

att skogsägarna även i framtiden komma att visa sig angelägna om att

få sakkunnig hjälp från skogsvårdsstyrelserna. I den mån skogsägarnas

skogliga kunskaper ökas, är det emellertid angeläget, att de själva utföra

framför allt enklare åtgärder. Ett aktivt deltagande i skogsvårdsarbetet kan

nämligen förväntas medföra ökat intresse från markägarens sida för skogarnas

rätta skötsel. I

I fråga om huru den framtida biträdesverksamheten bör gestalta sig för

olika slag av åtgärder, har utredningen anfört följande.

Skogsägarna ha i regel givetvis ej samma förmåga som fackmännen att

överblicka sina fastigheters produktionsförmåga och de faktorer, som inverka

härpå. Det är därför angeläget, att skogsvårdsstyrelserna i största möjliga

utsträckning kunna tillhandagå skogsägarna med råd och upplysningar

angående planläggning av skogsvårdsarbetet. Bästa resultat torde erhållas,

om detta sker muntligen. Skogsägarna böra även kunna erhålla anvisningar

rörande de åtgärder, som de själva kunna utföra.

Det är av största betydelse att stämplingarna bliva utförda på ett nöjaktigt

sätt. Dessa arbeten kräva i regel sådan yrkesskicklighet och erfarenhet,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 126.

27

att skogsägarna behöva anlita sakkunnig hjälp. Skogsvårdsstyrelserna böra

därför ha möjligheter att i behörig utsträckning kunna ställa erfaren och

för detta ändamål väl utbildad personal till förfogande. Styrelserna ha på

grund av otillräckliga ekonomiska resurser och under de senaste åren även

på grund av brist på personal i vissa fall måst anlita alltför oerfarna förrätlningsmän

vid stämplingarna. Det kan ej anses tillfredsställande, att —

som medeltal för landet — mer än hälften av stämplingsförrättningarna utförts

av tillfälligt anställd personal, ofta med obetydlig utbildning och erfarenhet.

Skogsägarna ha rättighet fordra, att dessa betydelsefulla förrättningar

anförtros åt kunniga och ansvarskännande personer. Det torde vara

en allmän önskan hos skogsägarna att vid begärda stämplingar liksom vid

övriga förrättningar erhålla biträde av den ordinarie länsskogvaktaren inom

distriktet. Dessa tjänstemän lia också sådan erfarenhet och kännedom^ om

skogarna, att de äro särskilt lämpade för att utföra stämplingarna. Många

andra ej mindre viktiga förrättningar måste emellertid utföras av länsskogvaktarna,

varför de givetvis ej helt kunna biträda vid stämplingarna. Stämplingsarbetets

säsongbetonade karaktär nödvändiggör också, att tillfällig arbetskraft

måste anlitas i viss utsträckning; detta gäller särskilt i de norra

delarna av landet.

Röjningsgallring i plantskogar är en åtgärd, som ej direkt ger något ekonomiskt

netto och som därför i stor utsträckning blivit eftersatt. Det är

emellertid ur skogsvårdssynpunkt av vikt, att röjningar utföras och att

skogsvårdsstyrelserna kunna ställa sakkunnig hjälp till förfogande.

Den form av biträdesverksamhet, som består i anvisningar för avverkning,

torde även framdeles böra tillgodoses.

Avverkningarna hava under de senaste årtiondena bedrivits på ett sådant

sätt, att man räknar med att slippa vidtaga mera omfattande återväxtåtgärder.

Man har emellertid mångenstädes varit alltför optimistisk i fråga om

möjligheterna att erhålla naturlig föryngring, och skogsodlingarna ha därför

blivit i hög grad eftersatta. Förutom de marker, varå reproduktionsplikt

föreligger, tillkomma stora arealer av ålder kala marker samt marker med

otillfredsställande skogbestånd, å vilka återväxtåtgärder också äro erforderliga.

Till sistnämnda slag av marker räknas restskogar, uppkomna efter

starka dimensionshuggningar, förvildade hagmarker samt skräpskogar av

annat slag.

Den stora förekomsten av kalmarker och skräpskogar inom vissa^ skogsvårdsstyrelseområden

torde vara den mest framträdande bristen i fråga örn

det nuvarande tillståndet å enskilda skogar. Stora värden gå till spillo på

grund av att produktionen endast delvis eller ej alls utnyttjas å vidsträckta

arealer. En av skogsvårdsstyrelsernas viktigaste framtidsuppgifter blir att

föranstalta om dessa markers försättande i produktivt skick.

Det torde ligga i skogsägarnas intresse, att en enkel skogsuppskattning göres

å deras fastigheter. Aven ett allmänt intresse, t. ex. vid fastighetstaxeringarna,

tillgodoses genom att uppgifter örn virkesförrådets storlek och sammansättning,

skogsmarkens bonitet m. m. erhållas.

För att åstadkomma en rationell skogsskötsel även å mindre fastigheter

skulle det vara önskvärt, att skogsvårdsstyrelserna kupido tillhandahålla

skogsägarna enkla skogsvårdsplaner, i vilka anvisningar lämnas örn åtgärder,

som böra komma lill utförande under den närmaste framtiden. Till sadan

skogsvårdsplan bör även höra en enkel kartskiss. Erfarenheterna ha utvisat,

att innehavet av dylika planer ökat skogsägarnas intresse för en ordnad

skogsskötsel. Den framtida verksamheten med lämnande av biträde för

upprättande av skogsindelnings- och framförallt skogsvårdsplaner torde därför

böra få väsentligt ökad omfattning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 126.

Skogsvårdsarbetet är inom de flesta län försvårat på grund av att betesfrågan

ej är ordnad. En stor del produktionsbefrämjande åtgärder kan icke

komma till utförande förrän betesdjuren kunna tagas bort från skogen. Det

är därför av största vikt, att betesfrågan snarast löses. Då bidragsverksamheten

till betesförbättringar redan handhaves av hushållningssällskapen, tordet

det vara lämpligast, att dessa organ även i framtiden ombesörja ifrågavarande

verksamhet. Härvid förutsättes, att hushållningssällskapen samråda

med skogsvårdsstyrelsema, så att de skogliga synpunkterna bliva beaktade.

Vid verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget ha

vunnits vissa erfarenheter rörande betesfrågan, till vilka i tillämpliga delar

hänsyn torde böra tagas, då det gäller att åstadkomma betesfred inom andra

delar av landet.

I samband härmed må framhållas, att inom tillämpningsområdet för norrländska

skogsproduktionsanslaget enligt gällande bidragsbestämmelser skogsvårdsstyrelserna

skola även i framtiden handhava betesverksamheten och biträda

markägarna med upprättandet av planer.

Verksamheten med planläggning av diknings-, väg- och skogsodlingsföretag

torde i framtiden liksom hittills komma att tillhöra skogsvårdsstyrelsernas

arbetsuppgifter.

I samband med frågan om planläggning av företag, till vilka statsbidrag

utgå, kan det vara anledning att något beröra verksamheten med anskaffning

av skogsodlingsmaterial. Med hänsyn till det stora behov av skogsodlingsåtgärder,

som föreligger, måste denna verksamhet ägnas största uppmärksamhet.

Det gäller ej enbart, att avsevärt större kvantiteter frö och plantor

ställas till förfogande, utan även att detta material fyller vissa kvalitetsfordringar.

Det har nämligen visat sig, att en förbättrad skogsproduktion

erhålles, om fröet hämtas från trakter, där skogen är av god kvalitet. Av nu

nämnda orsaker torde arbetsåtgången i framtiden för denna verksamhet bli

avsevärt större än hittills.

Skogsvårdsstyrelsernas bidragsverksamhet består huvudsakligen

i verksamheten med anledning av de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen: statens

skogsutdikningsanslag, statens skogsodlingsanslag, anslaget till vägoch

flottledsbyggnader å enskilda skogar, norrländska skogsproduktionsanslaget

samt anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar.

I fråga om denna verksamhet har utredningen uttalat följande.

o Skogsvårdsstyrelseutredningen torde ej ha anledning att närmare uppehålla

sig vid bidragsbestämmelserna. Vissa härmed sammanhängande förhållanden,

som kunna inverka på skogsvårdsstyrelsernas organisation och

verksamhet, skola dock i korthet beröras. Den nuvarande bidragsverksamheten

har — om man undantar den som utövas med anledning av norrländska

skogsproduktionsanslaget — varit tämligen splittrad och har avsett

vissa skogsvårdsföretag utan direkt samband med varandra. Något planmässigt

arbete för stegring av produktionen på de särskilda fastigheterna har

därigenom knappast befrämjats. Det vill synas, som om ifrågavarande statliga

understöd skulle kunna få betydligt vidgad effekt, därest en fastighet

och dess totala behov av olika grundförbättrande och andra hithörande åtgärder

bedömdes i sin helhet, med utgångspunkt från en på undersökning av

skogen uppgjord skötsel- eller skogsvårdsplan. I anslutning till en sådan plan

skulle statsbidrag kunna lämnas med hänsyn till en målmedveten successiv

förstärkning av de å fastigheten förefintliga produktionsmöjligheterna. Vid

sidan av ett dylikt, på fastigheterna individuellt inriktat stödsystem skulle

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

29

eventuellt kunna, där förhållandena så tillstädja, bedrivas en motsvarande

verksamhet, som jämväl avser ett planmässigt belattningstagande med två

eller flera fastigheter som en grupp.

En sådan utformning av den statliga bidragsverksamheten, byggd på sunda

ekonomiska principer och överspännande ett antal mera långsiktiga förbättringsåtgärder

utan annan inbördes avvägning än angelägenhetsgraden,

torde över hela landet kunna smidigt anpassas efter de lokala förhållandena

och visa sig ändamålsenligare än den nuvarande metoden, där skogsdikning

är en verksamhet för sig, skogsodling å gammal kalmark en annan

o. s. v. Den antydda ordningen behöver givetvis icke utesluta, att även enstaka,

fristående förbättringsföretag må omfattas av bidragsverksamheten.

Man har erfarenheter åtminstone i vissa hänseenden av ett på nu skisserat

sätt rationaliserat skogsvårdsarbete från verksamheten med anledning av

norrländska skogsproduktionsanslaget, vilka synas peka i gynnsam riktning.

Det är också en gammal tanke att genom en sammanslagning av de olika

s. k. ordinarie anslagen till ett enda och en revision av bidragsbestämmelserna

ytterligare öka nyttan av de för ändamålet anvisade medlen.

Skogsvårdsstyrelseutredningen, som finner denna fråga i hög grad beaktansvärd,

förutsätter, att skogsstyrelsen upptar densamma till ingående behandling.

Denna översyn bör göras allsidig och omfatta samtliga anslag.

Hänsyn bör därvid tagas till rådande förhållanden på olika orter.

Fast frågan om beviljande av bidrag till kulturbetesanläggningarna ej

direkt berör skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, torde det vara på sin plats

att här erinra örn den stora betydelsen ur skogsvårdssynpunkt av att denna

bidragsverksamhet aktiviseras. Det finnes anledning antaga, att såväl förhöjda

statsbidrag till kulturbeten som ändringar i nu gällande ägofredslag

skulle kunna leda till att betesfrågan kommer att ordnas på ett mera

tillfredsställande sätt.

I fråga örn verksamheten för övervakande av skogslagarnas

efterlevnad har utredningen ansett sig sakna anledning

att föreslå någon mera avsevärd intensifiering. Snarare borde man enligt utredningens

mening kunna räkna med att behovet av fiskaliska åtgärder komme

att minskas med ökad upplysning örn skogsvård och ökad biträdesverksamhet.

Beträffande verksamheten i övrigt har utredningen särskilt

uppehållit sig vid skogsbrandförsvaret. Utredningen har förutsatt, att den

blivande organisationen härav komme att giva möjlighet för skogsvårdsstyrelserna

och deras befattningshavare att verksamt bidraga till att göra skogsbrandförsvaret

så funktionsdugligt som möjligt.

I detta sammanhang bär utredningen framhållit angelägenheten av att

skogsvårdsstyrelserna icke åtoge sig uppdrag, som läge utanför deras i skogsvårdsförfattningarna

angivna arbetsuppgifter. Enligt utredningens mening

borde styrelserna sålunda icke befatta sig med rena förvaltningsuppgifter.

Yttrandena.

Vad utredningen anfört rörande de olika grenarna av skogsvårdsslyrelsemas

arbetsuppgifter har i huvudsak biträtts eller lämnats utan erinran av

hörda myndigheter och organisationer.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Ur de avgivna yttrandena må i övrigt följande återgivas.

Rörande arbetsuppgifterna i allmänhet har Sveriges skogsägareförbund

uttalat bland annat följande.

Det är otvivelaktigt så, att de löpande förrättningsuppdragen i skogen

vuxit i långt snabbare takt än styrelsernas personalresurser. Verksamheten

har i allt större omfattning kommit att ute i fältet ligga i händerna på tillfälligt

anställd, ej sällan bristfälligt utbildad arbetskraft. Särskilt gäller detta

stämplingsarbetet, som därför stundom blivit schablonmässigt och mindre

tillfredsställande utfört. Utbildnings- och undervisningsverksamheten har

samtidigt blivit eftersatt. Strävandena ha mer kommit att inriktas mot att

handlägga förrättningar åt särskilt de mindre skogsägarna än mot att intressera

och utbilda dessa för att själva kunna vårda sina skogar.

Ett av de viktigaste önskemål, som böra tillgodoses vid omorganisation av

-skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, är att proportionen mellan å ena sidan

fast anställd personal med fullgod utbildning samt å den andra tillfällig arbetskraft

blir bättre än nu. Förbundet vill även framlägga det önskemålet,

att hos skogsvårdsstyrelserna anställas särskilda tjänstemän med högre utbildning,

vilka erhålla i uppdrag att dels utöva kontinuerlig kontroll över

de stämplingar, som verkställas av styrelsernas personal med mer knapphändig

utbildning, samt dels genom lämplig och ofta återkommande undervisningsverksamhet

höja denna personals kompetens.

Skogsindustriernas samarbetsutskott har anfört följande.

Den principiella frågan gäller närmast huruvida skogsvårdsstyrelsernas

framtida verksamhet skall till huvudsaklig del ägnas åt vad som ursprungligen

otvivelaktigt varit avsikten, nämligen den undervisande och rådgivande

verksamheten, eller om skogsvårdsstyrelserna i samma omfattning som vad

nu blivit fallet skola biträda vid stämplingar och utföra därmed sammanhängande

arbeten, såsom utskrivning av stämplingslängder, värdering av

gjorda stämplingar m. m. Den undervisande och rådgivande verksamheten

hör, enligt samarbetsutskotfets mening, ha till mål att skapa förutsättning

för att skogsägaren själv skall kunna sköta sin skog och att stännings- och

skogsvårdsarbeten av olika slag i huvudsak skola kunna ombesörjas av skogsägaren

och ej av skogsvårdsstyrelse. Skogsvårdsstyrelserna skola sålunda icke

vara förvaltande organ, vilka utföra arbete, som bör utföras av skogsägaren

själv. Samarbetsutskottets uppfattning örn skogsvårdsstyrelsernas uppgift

sammanfaller sålunda med utredningens uppfattning, vilken sammanfattas

så att den ledande synpunkten vid skogsvårdsstyrelsearhetet bör vara att

bereda skogsägarna hjälp till självhjälp. En väsentlig minskning i skogsvårdsstyrelsernas

arbete med stämpling och därmed sammanhängande arbeten

skulle möjliggöra en intensifiering av övriga arbeten, som styrelserna

ha att utföra. Så länge verksamheten i så hög grad som vad för närvarande

är fallet ägnas åt stämplingar, kräves emellertid ovillkorligen, att styrelserna

lia kompetent folk till sitt förfogande för detta ändamål. Klagomål

över att det brustit rätt mycket i detta hänseende ha framförts från

skilda håll. Önskvärt är att stämplingsförrättarna beredas tillfälle att få se

resultatet av sitt arbete, sedan stämplingen avverkats. Ett sådant studium

skulle helt säkert komma att utgöra ett värdefull underlag vid utförandet av

kommande stämplingar.

Skogsvårdsstgrelsen i Stockholms län har yttrat följande.

Innan omfattningen av den väntade nya skogsvårdslagstiftningen blir

känd, är det givetvis omöjligt att bedöma skogsvårdsstyrelsernas blivande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

31

arbetsuppgifter. En uppskattning av dessa redan nu måste därför enbart

av denna anledning bli mycket approximativ.

Styrelsen anser sig böra framhålla, att erfarenheten från de gångna 40

åren tydligt visat att skogsvårdsstyrelsernas viktigaste uppgift är att få

skogsägarna intresserade för skogsvård och få dem att förstå, vilka ökade

värden som kunna erhållas genom en ändamålsenlig skötsel av deras skogar.

Skogsägarna böra även kunna bibringas erforderlig kunskap att själva ombesörja

sådana enklare saker som röjningsgallringar, gallringar i stavaskog

och ungskog m. m. Det är däremot mindre sannolikt att skogsägarna annat

än i enstaka undantagsfall skola kunna lära sig sköta stämpelyxan i medelålders

och äldre bestånd. Särskilt i de mera jordbruksbetonade bygderna laiman

knappast kunna vänta sig att skogsägarna skola kunna bibringas en

dylik kunskap. Erfarenheten har för övrigt visat att de mest intresserade

och mest kunniga skogsägarna alltid tillkalla sakkunnig hjälp från skogsvårdsstyrelsen,

vilket förhållande uppenbarligen sammanhänger med, att de

lärt sig inse vilka stora värden, som stå på spel, och på grund härav äro

förståndiga nog att avstå från ett riskfyllt experimenterande.

På grund härav anser skogsvårdsstyrelsen det felaktigt att i likhet med

utredningen räkna med att ökad skogsupplysning skall medföra ett minskat

anlitande av skogsvårdsstyrelsernas personal. Snarare blir förhållandet det

motsatta.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län har framhållit bland annat följande.

Utredningens uttalanden synas styrelsen vittna om en väl optimistisk syn

på möjligheterna att genom undervisning och upplysning kunna bibringa

skogsägarna förmåga att själva på ett fullt tillfredsställande sätt handlägga

förekommande skogsvårdsarbeten å egen skog. Styrelsen, som alltid ivrat för

erhållande av bästa möjliga undervisning i skogliga ämnen för nuvarande

och — än mer — blivande skogsägare, finner utredningens uppfattning icke

hållbar. Endast i relativt enstaka fall torde även vid ganska omfattande

kurser vederbörande kunna bibringas tillräckligt skogligt kunnande för att

vara kompetent att för framtiden, utan hjälp av verklig fackman, verkställa

exempelvis mera krävande utsyningar inom olika skogstyper. Styrelsen har

även kunnat konstatera, att ju mera en skogsägare inhämtat av skogligt

vetande och ju mer hans intresse inriktats på en förbättrad skogsvård desto

mer påkallat finner han det vanligen vara, att han i högsta möjliga grad utnyttjar

styrelsernas personal för biträde och råd vid skötseln av hans ägandes

skog. Samma lär förhållandet för övrigt vara inom det egentliga jordbruksområdet.

Styrelsen finner sålunda att — åtminstone för en ännu överskådlig tid

framöver — den undervisande och upplysande verksamheten måste och bör

inriktas på väckande av intresse för skogens bättre vård samt på övertygande

av vederbörande därom, att de skogsvårdande åtgärderna kräva verklig

kunskap för sitt rätta utförande.

Den från alla synpunkter lämpligaste och effektivaste upplysningen ernås

enligt styrelsens erfarenhet otvivelaktigt, då skogsägaren och hans söner år

efter år deltaga i styrelsens personals handläggande av stämplings- och

andra skogsvårdsarbeten på den egna skogen.

Vikten av skogsvårdsstyrelsernas undervisnings- och upplysningsverksamhet

har särskilt betonats av skogsstyrelsen, hushållningssällskapen

i Gävleborgs och Norrbottens län samt av skogssällskapet.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

angelägenheten av att undervisnings- och upplysningsverksamheten mer än

hittills skett samordnades med hushållningssällskapets motsvarande verksamhet.

I anslutning därtill har utskottet anfört följande.

Speciellt inom Norrbottens län, där den allmänna planläggningen av en

jordbruksfastighet i de allra flesta fall även mycket intimt kommer att beröra

skogsbruket, är ett sådant samarbete, vad beträffar upplysningsverksamheten,

önskvärt. Ifrågasättas kan, om ej de undervisningskurser, som

hushållningssällskapet anordnar för de i det mindre jordbruket sysselsatta,

obligatoriskt böra omfatta även undervisning i skogsbruket och därmed

sammanhängande frågor.

Vad beträffar anskaffande av särskild s. k. skogsvårdsgård för Norrbottens

län ifrågasältes om ej denna kunde kombineras med den skogsbetonade

lantmannaskolan i Björkfors i Nederkalix socken, vid vilken egendom det

synes hushållningssällskapet som om skogsarealen skulle kunna bli tillräckligt

vittomfattande för tillfredsställandet av de krav, som måste ställas på en

dylik skogsvårdsgård.

Skog ssällskapet har uttalat, att väsentligt större tyngd borde läggas på

ifrågavarande verksamhet än tidigare varit fallet och även än vad som fått

uttryck i utredningens förslag. Denna verksamhet borde i dess olika former

skänkas det obetingat största utrymmet i skogsvårdsstyrelsernas strävanden.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet har i ett

flertal yttranden under strukits önskvärdheten av att skogs vårdsplaner upprättades

i större omfattning.

Flera skogsvårdsstgrelser och hushållningssällskap ha uttalat, att betesfrågan

borde göras till föremål för särskild utredning.

Skogssållskapet har framhållit vikten av att tillgången på fullgoda lagledare

för skogsodlingar bleve av skogsvårdsstyrelserna säkerställd och att

det svällande behovet av frö och plantor bleve tillgodosett.

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län har uttalat, att prissättningen på frö

och plantor borde göras sådan, att markägarna stimulerades till fortsatt

skogsodling, och att priserna alltså icke finge fastställas enbart med tanke

på att samliga utgifter för frö- och plantanskaffningen bleve täckta.

I fråga örn skogsvårdsstyrelsernas bidragsverksamhet har den

av utredningen berörda sammanslagningen av de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen

allmänt förordats.

Skogsstyrelsen har härjämte uttalat bland annat följande.

Skogsstyrelsen vill här rikta uppmärksamheten på ett annat spörsmål,

som åtminstone på visst sätt synes ha samband med ifrågavarande bidragsverksamhet,

nämligen inrättandet av investeringsfonder för konjunkturutjämnande

ändamål. I remissutlåtande den 21 januari 1946 till statsrådet

och chefen för finansdepartementet över ett av särskilda sakkunniga framlagt

betänkande med förslag till lagstiftning rörande dylika fonder har skogsstyrelsen

framhållit lämpligheten av att åt styrelsen uppdrages att i anslutning

till undersökningen av bidragsformerna även upptaga investeringsfrågan

till omprövning.

Rörande vad som av utredningen betecknats såsom övrig verksamhet

ha särskilt skogssållskapet och länsstyrelsen i Örebro län underst™-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 126.

33

kit, att skogsvårdsstyrelserna icke borde befatta sig med rena förvaltningsuppgifter,

varemot skogsvårdsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län betonat,

att skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare icke borde stå främmande för

skogsekonomiska och förvaltningstekniska frågor och att en förvaltande

uppgift för en länsskogvaktare ofta vore en nödvändig förutsättning för att

han tillfredsställande skulle kunna bedriva slcogsupplysande verksamhet,

samt uttalat, att det också syntes nödvändigt, att skogsvårdsstyrelserna ägde

tillgång till vissa demonstrationsskogar, där styrelsen även handhade ekonomisk

förvaltning.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har understrukit

utredningens uttalande, att skogsvårdsstyrelsernas erfarenhet i fråga örn

skogsbrandskyddet även i fortsättningen borde utnyttjas.

Departementschefen.

I likhet med skogsvårdsstyrelseutredningen anser jag angeläget, att undervisnings-

och upplysningsverksamheten, vilken på vissa håll av ekonomiska

eller andra orsaker måhända icke erhållit önskvärd omfattning, utvidgas och

intensifieras. Det är ur skogsvårdssynpunkt av största betydelse att genom

ökad upplysning och undervisning undan för undan stärka intresset hos

skogsägarna för en god skogsvård i allmänhet och även att göra dem mera

kapabla att på egen hand utföra enklare åtgärder, för vilka eljest skogsvårdsstyrelsernas

biträde skulle påkallats, såsom hyggesrensningar, gallringar i ungskog,

en del skogsodlingar o. d. Att en utvidgad upplysnings- och undervisningsverksamhet

i framtiden skulle kunna förväntas medföra minskat behov

av personal hos skogsvårdsstyrelserna, såsom från vissa håll ifrågasatts, synes

dock knappast troligt. Snarare ligger det nära till hands att antaga, att ökade

kunskaper skola hos skogsägarna skapa större förståelse för behovet av skogsvårdsstyrelsernas

biträde för mera krävande skogsvårdsåtgärder.

Formerna för skogsvårdsstyrelsernas upplysnings- och undervisningsverksamhet

synas i detta sammanhang icke lämpligen böra upptagas till närmare

övervägande. Jag torde få erinra att jag efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 7 december 1945 tillkallat särskilda utredningsmän för att verkställa

utredning rörande yrkesutbildningen inom jordbruket och skogsbruket. Denna

utredning torde komma att till behandling upptaga även frågor som sammanhänga

med skogsvårdsstyrelsernas undervisnings- och upplysningsverksamhet.

Det måste anses synnerligen önskvärt, att skogsvårdsstyrelserna mera allmänt

erhålla möjlighet att förvärva lämpliga fastigheter för anordnande av

s. k. skogsvårdsgårdar, då dessa gårdar kunna bliva lämpliga samlingspunkter

för en betydelsfull del av skogsvårdsstyrelsernas undervisnings- och upplysningsverksamhet.

Stundom torde dock möjlighet förefinnas att för samma

ändamål utnyttja fastighet i vederbörande hushållningssällskaps ägo. Med det

system för finansiering av styrelsernas verksamhet, som jag i det följande

Bihang till riksdagens protokoll 19-16. i sami. Nr 1264 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

kommer att förorda, lärer den normala vägen för en skogsvårdsstyrelse, som för

ändamålet önskar förvärva lämplig fastighet men som saknar tillräckliga

medel, bliva att i samband med sina årliga medelsäskanden göra framställning

härom till skogsstyrelsen.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet anser jag i likhet

med utredningen, att återväxtåtgärderna höra till styrelsernas viktigaste framtidsuppgifter.

Särskilt må framhållas den nationalekonomiska betydelsen av

att de stora arealerna kalmarker samt restskogar, förvildade hagmarker och

skräpskogar av annat slag å enskildas skogar — enligt inhämtade uppgifter

ha kalmarkerna uppskattats till sammanlagt omkring 900 000 hektar och

skräpskogarna till omkring 500 000 hektar — så snart det låter sig göra bliva

försatta i produktivt skick. Såsom från många håll uttalats är det också ur

skilda synpunkter av stor vikt, att det skogliga återuppbyggnadsarbetet i Norrland

bedrives så skyndsamt som möjligt.

Det av utredningen berörda spörsmålet om sammanslagning av de s. k.

särskilda skogsvårdsanslagen är förtjänt av beaktande. Åtgärden synes vara

motiverad framförallt av behovet att erhålla större planmässighet i den

statliga bidragsverksamheten än vad hittills varit fallet. Jag förutsätter att

skogsstyrelsen framdeles upptager denna fråga till närmare utredning och

framlägger förslag i ämnet.

Enligt min mening böra principiellt sett skogsvårdsstyrelserna icke sysselsätta

sig med förvaltningsuppgifter å andra skogar än sådana som äro i styrelsernas

ägo.

Till den i vissa yttranden berörda frågan örn utredning angående betesfredens

ordnande är jag icke beredd att nu taga ställning.

I övrigt har vad i detta sammanhang anförts av utredningen och i avgivna

yttranden icke givit mig anledning till några särskilda uttalanden.

V. Förslag till normalprogram för skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet (»skogsprogrammet»).

Skogsvårdsstyrelseutredningen.

Utredningen har för att erhålla en objektiv grundval för sina bedömanden

angående skogsvårdsstyrelsernas personalbehov och verksamhetens finansiering

ansett sig böra söka uppskatta den kvantitativa omfattningen av

styrelsernas arbetsuppgifter, för varje särskild skogsvårdsstyrelse och för

alla styrelserna tillsammantagna. Med hänsyn till det kända förhållandet,

att intensiteten och den allmänna inriktningen av verksamheten växlat starkt

mellan skilda skogsvårdsstyrelser, har utredningen ansett givet, att den hittillsvarande

omfattningen av styrelsernas verksamhet icke utan vidare borde

vara normerande i fråga örn styrelsernas personalorganisation och medelsbehov.

Utredningen har på grund härav funnit nödvändigt att föranstalta örn

en såvitt möjligt på föreliggande skogliga förhållanden grundad undersök
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

35

ning angående skogsvårdsstyrelseverksamhetens normala framtida omfattning

hos olika skogsvårdsstyrelser under förutsättning, att verksamheten bedreves

efter enhetliga linjer och i stort sett lika intensivt på skilda håll.

Utredningen har i detta sammanhang anfört följande.

Även om en dylik undersökning rörande skogsvårdsstyrelseverksamhetens

omfattning till följd av bland annat bristande kännedom örn skogstillståndet

på enskildas skogar med nödvändighet blir approximativ och därför endast

kan bliva vägledande i de stora dragen, torde den kunna tjäna flera viktiga

syften. För alla skogsvårdsstyrelserna tillsammantagna bör undersökningen

resultera i ett slags riksprogram för skogsvården, vilket kan vara till viss ledning

vid statsmakternas ställningstagande till medelsan visn ingen åt skogsvårdsstyrelserna

och andra åtgärder för skogsbrukets främjande. Med avseende

på de särskilda styrelserna bör undersökningsresultatet kunna bilda underlag

för bedömanden angående styrelsernas personalorganisation och medelsbehov

samt arbetets fördelning på de olika verksamhetsgrenarna. Dessutom

torde undersökningen vara ägnad att lämna vissa värdefulla upplysningar

angående skogstillståndet på skogar i enskild ägo.

Rörande metoderna för den av skogsvårdsstyrelseutredningen föranstaltade

undersökningen örn verksamhetens omfattning har en närmare redogörelse

lämnats i en vid betänkandet såsom bilaga 1 fogad promemoria, till vilken

här må hänvisas. Sammanfattningsvis anföres av utredningen i dessa hänseenden

följande.

Med ledning huvudsakligen av resultaten från riksskogstaxeringarna och

vedskogsinventeringar samt av uppgifter, som inhämtats från skogsvårdsstyrelserna,

har gjorts en beräkning av åtgärdsbehovet å olika kategorier av

enskildas skogar. Denna beräkning har bland annai skett under förutsättning,

att åtgärder av engångsnatur skola i sin helhet vara utförda inom vissa

antagna tidsperioder. Sålunda har förutsatts, att man för genomförande av

eftersatta, i lag föreskrivna återväxtåtgärder, vilka givetvis måste vidtagas

med det snaraste, dock för hela landet måste räkna med omkring 20 år samt

att erforderliga återväxtåtgärder å av ålder kala marker och marker med

otillfredsställande skogstillstånd, röjningar i stavaskogar och tätväxande ungskogar

ävensom erforderliga skogsdikningar och skogsvägar skulle kunna

vara fullbordade inom 50 år. För att utröna omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas

arbetsuppgifter har därefter verkställts en utredning angående den

hittillsvarande arbetsåtgången för skogsvårdsstyrelsernas del för utförandet

av olika åtgärder. Arbetsåtgången har redovisats i antal rese- och förrättningsdagar

för olika kategorier av tjänstemän. Med ledning av det konstaterade

åtgärdsbehovet oell uppgifterna örn arbetsåtgången bar upprättats ett

»normalprogram» (skogsprogram) för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,

vilket angiver den beräknade arbetsåtgången jior år inom varje landstingsområde,

uttryckt i antalet rese- och förrättningsdagar. För att möjliggöra en

jämförelse mellan den arbetsåtgång, som normalprogrammet beräknats kräva,

och arbetsåtgången för skogsvårdsstyrelsernas hittillsvarande verksamhet

under normala förhållanden har, med stöd av uppgifter i skogsvårdsstyrclsernas

årsberättelser samt i »rikslabelterna», undersökts antalet rese- och

förrättningsdagar i medeltal per år under perioden 1036—1030.

Resultaten av undersökningen måste under alla omständigheter betraktas

som en tämligen grov kalkyl, som vid jämförelser och bedömanden endast

kan vara vägledande i de stora dragen. Som ytterligare reservation må anföras,

att undersökningen beträffande den beräknade framtida fördelningen

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

av förrättniiigsdagar å olika kategorier av tjänstemän är schablonmässig,

såtillvida som den bygger på samma inbördes fördelning mellan fast och

tillfällig personal inom samtliga landstingsområden. Programmet kan med

hänsyn till skogsvårdens snabba utveckling givetvis icke utan ändringar beräknas

äga giltighet någon längre tid framåt, samt måste med icke alltför

långa mellanrum revideras.

Undersökningens resultat lia av utredningen sammanfattats i nedan intagna

tabell, vari angivits beräknad arbetsåtgång för normalprogrammets genomförande

inom varje skogsvårdsstyrelseområde samt den härå grundade

ordningsföljden mellan de olika skogsvårdsstyrelsema. För jämförelse har

därjämte i tabellen upptagits arealen produktiv skogsmark under varje

skogsvårdsstyrelses uppsikt.

Summa beräknat antal rese- och

förrättningsdagar enligt

normalprogrammet

Landstingsområde

1 *

2»

3*

4*

Summa

Skogar

utan egen

förvalt- ning

Skogar

med egen

förvalt- ning

Summa

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Malmöhus

läns

189

1084

13

1337

2 623

42 800

22 000

64 800

Gotlands

*

342

1835

28

2 066

4 271

122 600

—

122 600

Uppsala

>

408

1886

42

2139

4 475

133 800

103 200

237 000

Västmanlands

549

2 322

54

2 531

5 456

193 700

96 200

289 900

Göteborgs o. Bohus >

561

2 450

36

3 024

6 071

154 900

2 200

157 100

Örebro

694

2 837

68

2 968

6 567

209 700

222 000

431 700

Blekinge

»

499

2 805

69

3 370

6 743

158 100

14 700

172 800

Södermanlands

»

586

2 976

68

3 588

7 218

205 800

90 500

296 300

Hallands

675

3 288

87

4 088

8138

188 700

9 400

198 100

Stockholms

>

635

3 629

52

4 311

8 627

303 300

53 000

356 300

Kalmar läns södra ..

587

3 698

73

4 444

8 802

229 000

16 500

245 500

Skaraborgs

läns

853

3 903

55

4 369

9180

261600

45 800

307 400

Kristianstads

»

802

3 871

101

4 690

9 464

199 200

41000

240 200

Kalmar läns norra ..

628

4100

65

4 969

9 762

273 500

32 100

305 600

Östergötlands

läns

815

4 744

86

5 334

10 979

344 900

135 000

479 900

Kronobergs

T>

1221

5 973

122

6 780

14 096

406 800

97 000

503 800

Gävleborgs

>

1282

6 517

129

7 530

15 458

626 700

603 800

1 230 500

Värmlands

»

1607

6 802

134

7 324

15 867

669 200

509 500

1178 700

Jönköpings

»

1465

7 961

134

9 353

18 913

581 900

25 000

6O6 900

Älvsborgs

1671

8 353

138

9138

19 300

592 600

29 500

622 100

Västernorrlands

>

1574

9 437

105

10 375

21491

893 700

861 200

1 754 900

Kopparbergs

>

1914

9 473

172

10 894

22 453

955 900

609 400

1 565 300

Jämtlands

>

2125

12 679

149

13 533

28 486

1182 100

1 214 200

2 396 300

Norrbottens

2 360

12 807

206

14 219

29 592

1 264 700

411200

1 675 900

Västerbottens

>

2 906

15 801

268

17 296

36 271

1 290 000

751100

2 041100

Summa

26948

141281

2 454

159 670

380803

11485200

5995 500

17 480 700

Areal produktiv skogsmark under

1923 års skogsvårdslag och

1932 års lappmarkslag, ha

1 * Årsanställda befattningshavare med skogshögskoleutbildning. — 2 * Årsanställda be
fattningshavare

med skogsskoleutbildning. — 3 * Tillfällig personal med skogshögskoleutbildning.

— 4 * Tillfälliga förmän.

Med beaktande av de reservationer, som tidigare anförts, har utredningen

funnit den utförda undersökningen och det därå grundade normalprogrammet

kunna tjäna till ledning vid ställningstagandena i fråga om skogsvårdsstyrelsernas

pesonalorganisation och medelsbehov.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

37

Utredningen har emellertid funnit redan en överslagsberäkning giva vid

handen, att skogsprogrammets genomförande i dess helhet skulle kräva en

utökning av den nuvarande skogsvårdsstyrelseorganisationen, som främst av

finansiella skäl icke torde kunna komma i fråga. Ehuru en nedskärning av

normalprogrammet bland annat skulle medföra förlängning av de förut angivna,

i och för sig långa »ransoneringstiderna» för vissa skogsvårdsåtgärder

av engångsnatur, har utredningen stannat för att räkna med skogsprogrammets

genomförande till ungefär 65 procent såsom en tills vidare möjlig

och rimlig linje.

Rörande innebörden i fråga örn arbetsåtgång av det till 65 procent reducerade

normalprogrammet har utredningen anfört följande.

Jämfört med förhållandena under åren 1936—1939, alltså relativt normala

år före den krisbetonade ansvällningen av skogsvårdsstyrelsernas biträde vid

vedutstämpling, innebär detta en rätt avsevärd utökning av antalet förrättningsdagar

för skogsvårdsstyrelserna tillsammantagna (215 000 dagar emot

170 000 dagar i medeltal för åren 1936—1939). Ökningen är förhållandevis

starkare i fråga om årsanställd än tillfällig personal. År 1943 däremot, då

vedutstämplingen synes ha nått sin höjdpunkt, var antalet rese- och förrättningsdagar

för tillfällig personal något större än som beräknats åtgå för genomförande

av normalprogrammet till 65 procent. Sammanlagda antalet reseoch

förrättningsdagar år 1943 uppgick dock ej till mera än omkring 205 000.

Utredningen har utgått från att under perioder av arbetslöshet särskilda

medel komme att anvisas för skogsvårdsstyrelseverksamheten, varigenom vissa

skogs vårdsåtgärder skulle kunna genomföras snabbare än det reducerade

normalprogrammet medgåve.

I betänkandet erinras om att genom statsmakternas beslut år 1945 tillämpningsområdet

för norrländska skogsproduktionsanslaget, vilket lidigare varit

begränsat till Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker samt vissa delar

av Jämtlands och Kopparbergs län, utsträckts till att gälla samtliga enskilda

skogar i Norrland. Detta torde enligt utredningen för de norrländska skogsvårdsstyrelsernas

del komma att medföra, att arbetsåtgången och personalbehovet

bleve större än vad som förutsatts i det till 65 procent reducerade

normalprogrammet. Utredningen har i detta hänseende särskilt påpekat, att

skogsvårdsstyrelserna enligt bestämmelserna angående produktionsanslaget

ålagts befattning med betesfrågor i en utsträckning, som programmet icke

räknat med.

Utredningen har emellertid förordat, att verksamheten i anledning av norrländska

skogsproduktionsanslaget tillsvidare icke inräknades i den ordinarie

skogsvårdsstyrelseverksamheten utan — såsom även torde lia förutsatts vid

statsmakternas ställningstagande till anslagsfrågan — finansierades av medel,

som beviljas under skogsproduktionsanslaget. Såsom motiv härför har utredningen

anfört följande.

Detta anslag skiljer sig väsentligt från övriga s. k. särskilda skogsvårdsanslag

dels genom sin storleksordning — enligt de beräkningar, som verkställts

av norrländska skogsproduktionsufredningen, har anslagsbehovet för

de fyra nordligaste länen uppskattats till ett belopp, som närmar sig 100

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

miljoner kronor under en 20-årsperiod — och dels därigenom att anslaget

icke avser hela landet utan huvudsakligen är begränsat lill norrlandslänen.

Vidare faller skogsvårdsstyrelsernas genom anslaget ålagda befattning med

betesfrågorna utanför vad som enligt utredningens mening normalt bör handhavas

av styrelserna. Därtill kommer, att det ännu är ovisst, vilken omfattning

anslagsverksamheten kommer att få. Bland annat är verksamheten, på ett helt

annat sätt än skogsvårdsstyrelsernas befattning med de övriga särskilda

skogsvårdsanslagen, beroende av samverkan mellan skogsägare, vilket medför,

att den framtida omfattningen av verksamheten blir särskilt svår att

bedöma.

Utredningen har sålunda förutsatt, att skogsvårdsstyrelsernas personaloch

medelsbehov i anledning av deras befallning med norrländska skogsproduktionsanslaget

liksom hittills konmie att bestridas genom förvaltningsbidrag

från anslaget samt alt storleken därav årligen komme att prövas i

samband med beviljandet av medel under anslaget. Detta innebure, att den

för anslagsverksamheten erforderliga personalen icke komme att inräknas i

skogsvårdsstyrelsernas fasta personalstyrka. Utredningen har emellertid betonat,

att detta borde betraktas som ett provisoriskt arrangemang.

Herrar Hellbacken, Lubeck och Sundberg ha avgivit särskilt yttrand

e i fråga örn normalprogrammets genomförande och i denna del anfört

bland annat följande.

Redan den begränsning i det skogliga återuppbyggnadsarbetet, som normalprogrammet

innebär, måste ur vissa synpunkter ingiva betänkligheter.

Främst må framhållas den omständigheten, att de mest elementära bristerna,

väldiga arealer av kalmarker och av marker bevuxna med klart undermåliga

bestånd, ej kunna bliva helt avhjälpta förrän inom 50 år. Genom den föreslagna

nedskärningen av programmet blir denna tid avsevärt förlängd (77

år). Med den av majoriteten föreslagna framtida personalorganisationen kunna

skogsvårdsstyrelserna icke åstadkomma någon nämnvärd aktivisering av

verksamheten för förbättring av skogsvården å de enskilda skogarna. Detta

påstående bestyrkes av en jämförelse med styrelsernas verksamhet under

åren 1936—1939. För skogsvårdsstyrelserna tillsammantagna uppgick antalet

rese- och förrättningsdagar i medeltal per år under nämnda 4-årsperiod

till 170 000 under det att motsvarande antal dagar enligt det föreslagna programmet

utgör 215 000. Det torde vara ett känt förhållande, att flertalet

skogsvårdsstyrelser under senaste tiden, även innefattande nämnda 4-årsperiod,

på grund av bristande ekonomiska resurser ej kunnat bedriva sin verksamhet

i önskvärd omfattning och i flera fall endast kunnat fullgöra de mest

trängande arbetsuppgifterna. Den förhållandevis obetydliga personalökning,

som nu föreslagits, motsvarar givetvis icke de krav, som komma att ställas

på styrelserna.

I förevarande sammanhang torde också böra omnämnas, att sedan undersökningen

rörande skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter utförts, har tilllämpningsområdet

för norrländska skogsproduktionsanslaget utsträckts till

att gälla samtliga enskilda skogar i Norrland. Dessutom har norrlandskommittén

framlagt förslag rörande en betydande utvidgning av formerna för

de norrländska skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Det bör observeras att

genom utvidgning av tillämpningsområdet för nyssnämnda anslag och de vidgade

formerna för utbildningsverksamheten lia tillkommit nya arbetsuppgifter,

till vilka hänsyn ej tagits vid normalprogrammets uppgörande. Ersättning

till extra och tillfällig personal, som handlägger förrättningar i anled
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

39

ning av produktionsanslaget torde visserligen liksom hittills komma att utgå

från anslaget, men verksamheten kommer även att bidraga till en ökning

av arbetet för den ordinarie personalen. Utvidgningen av utbildningsverksamheten

torde främst komma att medföra ökat arbete för den skogshögskoleutbildade

personalen.

Med hänsyn till den ur olika synpunkter stora betydelsen av att den enskilda

skogsvården förbättras anse vi det nödvändigt, att skogsvårdsstyrelserna

få en personalorganisation, som möjliggör en mera intensiv verksamhet

än den som majoritetens förslag medgiver. Under sådana förhållanden föreslås,

att normalprogrammet genomföres lill 75 procent.

Yttrandena.

Utredningens uttalande, att till grund för bedömandet av skogsvårdsstyrelsernas

personal- och medelsbehov borde läggas en undersökning

rörande behovet av skogsvårdsåtgärder på enskildas skogar,

har biträtts eller lämnats utan principiell erinran av samtliga hörda myndigheter

och organisationer utom Sveriges skogsägareförbund. I flera yttranden

har dock betonats angelägenheten av att ett dylikt skogsprogram ej finge

hämma den lokala initiativkraften hos de särskilda styrelserna. Skogsstyrelsen

har starkt understrukit, att undersökningsresultaten endast kunde tjäna

såsom schablon eller allmän vägledning för upprättande av stater m. m.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har uttalat, att uppgörandet

av ett skogsprogram, sådant som det som nu för första gången framlagts,

otvivelaktigt innebure en för vårt enskilda skogsbruk utomordentligt värdefull

inventering av behövliga åtgärder. Det utgjorde också en nödvändig

förutsättning för att man något så när skulle kunna bedöma, huru skogsvårdsstyrelseorganisationen

vid full utbyggnad lämpligen borde se ut och

hur dess verksamhet borde inriktas samt vilka penningmedel, som med hänsyn

härtill bleve erforderliga.

Skogsvdrdsstyrelsen i Stockholms län har anfört följande.

En ovillkorlig förutsättning för att ett normalprogram skall av styrelsen

kunna tillstyrkas är, att skogsvårdsavgifterna inom respektive län till väsentlig

del tillfalla de län, varifrån de härstamma. I motsatt fall skulle nämligen

uppstå en upprörande orättvisa mot skogsägarna i de län, som hittills i mera

än »normal» omfattning själva bekostat en ändamålsenlig skogsvård. Örn

respektive län som hittills få behålla huvudparten av sina skogsvårdsavgifter,

blir normalprogrammet endast utslagsgivande för skogsvårdsstyrelsernas

fasta personalstat, d. v. s. den del av omkostnaderna för skogsvårdsstyrelseverksamheten,

som staten skäligen kan anses böra bekosta.

Sveriges skogsägareförbund har ansett allvarliga erinringar kunna riktas

mot förslaget att binda skogsvårdsstyrelsernas framtida organisation och arbetsmöjligheter

vid ett teoretiskt uträknat skogsvårdsprogram, om vars överensstämmelse

med den verkliga utvecklingen man visste mycket litet.

Rörande det av utredningen framlagda förslaget till normalprogram

ha samtliga skogsvårdsstyrelser utom skogsvårdsstyrelsen i örebro län ävensom

alla andra hörda myndigheter och organisationer utom Sveriges skogs
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ägareförbund i princip tillstyrkt eller lämnat utan erinran, att programmet

finge användas som ram för skogsvårdsstyrelseverksamheten i hela landet.

Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län har ansett normalprogrammet

väl ägnat att ligga till grund för uppbyggande av en fast grundval för skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet för höjande av den svenska skogens avkastning.

Styrelsen har vidare ansett det riktigt, att normalprogrammet beräknats

efter erforderliga åtgärder inom de olika skogsvårdsstyrelseområdena och ej

grundats på statistisk beräkning av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under

förgången tid. Denna berodde nämligen på hur pass rikliga medel som stått

till buds och icke på behovet av skogsvårdsåtgärder.

Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län har framhållit, att det syntes styrelsen

som örn normalprogrammet skulle utgöra den bästa grund som hittills uppgjorts

för bedömningen av de olika skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter

och medelsbehov.

Skogsvårdsstyrelsen i örebro län Ilar uttalat, att normalplanen vore så

bristfällig och felaktig i detaljerna och så grovt schablonmässig, att den enligt

styrelsens mening icke kunde giva rättvisande resultat för en beräkning

ens av den totala omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och än

mindre för de särskilda styrelsernas arbetsuppgifter. Styrelsen har vidare anfört

följande.

I varje fall medför normalplanen resultat, som synas fullkomligt oantagbara

för skogsvårdsstyrelsens verksamhet. Skogsägarna i örebro län skola

enligt utredningens förslag nödgas erlägga skogsvårdsavgifter, som kunna

beräknas bli högre än de hittillsvarande, men skola det oaktat icke få exempelvis

stämplingshjälp till mer än ungefär 75 procent mot hittills. För Örebro

läns del skulle programmet innebära en allvarlig nedskärning av skogsvårdsstyrelsens

verksamhet och personalstat. Utredningen har synbarligen arbetat

utifrån felaktiga grunder. Det verkliga behovet av skogsvårdsåtgärder —

icke antalet av personalens rese- och förrättningsdagar — hade bort utgöra

grunden för beräkningen av de skilda skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsoch

penningbehov, och ett högt virkesförråd och gott skogsmarkstillstånd

kräver mer arbete och mer omvårdnad än ett dåligt allmänt skogstillstånd.

Det oaktat har utredningen tilldelat skogsvårdsstyrelsen ett mindre antal

ordinarie länsskogvaktare än som beräknats för skogsvårdsstyrelseområden

med betydligt lägre virkesförråd per hektar och lägre tillväxt. Skogsvårdsstyrelsen

utgår sålunda från nödvändigheten av en omarbetning och grundlig

revidering av utredningens »skogsprogram», innan ett bedömande av de olika

skogsvårdsstyrelsernas framtida verksamhet och behov av medel och personal

kan ske. Redan nu vill skogsvårdsstyrelsen emellertid framhålla, att en

av de större orsakerna till utredningens felbedömning av de skogliga förhållandena

inom örebro län torde bero på en oriktig bedömning av arealen

och betydelsen av i länet förekommande skogar med egen förvaltning.

örn man till denna kategori hänför allenast sådana skogar, som stå under

ledning av anställd personal med högre skoglig utbildning — vilket torde ha

skett vid uppskattningen av denna areal i en del andra län — så blir denna

arealsiffra betydligt lägre för Örebro län, än vad utredningen beräknat i sitt

normalprogram. En likartad uppskattning av ifrågavarande arealer inom de

olika skogsvårdsstyrelseområdena förefaller vara behövlig med hänsyn till

den vikt utredningen tillmäter desamma vid bedömandet av storleken hos

personalstater och medelsbehov. Inom Örebro län taga emellertid skogsvårds
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

styrelsens tjänstemän rätt stor befattning med skogsvårdsåtgärderna å dessa

skogar enkannerligen i fråga om skogsvägar och dikningar men även i fråga

om ren skogsvård. Dessa skogars storlek och belägenhet fördyrar dessutom

även i övrigt skogsvårdsstyrelsens verksamhet på olika sätt. Hänsyn till dessa

förhållanden måste tagas i större utsträckning än vad utredningen synes ha

gjort.

Förslaget att reducera normalprogrammet till 65 procent och

tillämpa det på alla skogsvårdsstyrelser har biträtts eller lämnats utan erinran

av skogsvårdsstyreisen i Gotlands län, 19 länsstyrelser, 19 landsting och 16

hushållningssällskap.

Skogsstyrelsen har anfört följande.

Skogsstyrelsen är av den uppfattningen, att den av utredningen förutsatta

inskränkningen av skogsprogrammet icke bör ske. Styrelsen anser, att programmet

även utan någon nedskärning måste anses utgöra ett minimiprogj-am.

Örn skogsvårdsstyrelsernas verksamhet skall begränsas pa sätt utredningen

föreslagit, kommer omfattningen av densamma att i fråga om vissa

skogsvårdsstyrelser avsevärt inskränkas. Styrelsen vill även påpeka, att skogsvårdsstyrelserna

själva i sina till ämbetsverket ingivna preliminära förslag

till utgiftsstater för innevarande kalenderår förutsatt, att verksamheten i sin

helhet redan detta år skall få en omfattning, som är icke oväsentligt större,

än vad utredningen beräknat. Vidare är att märka, att vissa av skogsvårdsstyrelsemas

verksamhetsgrenar äro av naturliga skäl svårare att begränsa än

andra. I följd härav komma andra arbetsuppgifter, som enligt skogsstyrelsens

mening äro av synnerligen stor betydelse, nämligen exempelvis undervisningen

och återväxtåtgärderna, att bliva ännu mindre tillgodosedda genom

att programmet i sin helhet begränsas till 65 procent än vad sorn måhända

synes framgå av utredningens förslag. Utan att närmare ingå på betydelsen

för vår framtida folkförsörjning av en intensifiering av det allmännas skogsvårdande

verksamhet vill styrelsen dock framhålla, att en underlåtenhet att

vidtaga tillräckliga åtgärder på skogsvårdens område i framtiden kan medföra

för hela vårt näringsliv synnerligen allvarliga konsekvenser. Vid bedömande

av dessa frågor måste hållas i minnet, att en nedgång av virkesproduktionen

framdeles kan bereda hela vår omfattande och för folkhushållet

så betydelsefulla skogsnäring svåra olägenheter och minska möjligheterna

att öka välståndet inom landet.

Skogsindustriernas samarbetsutskott har i anslutning till herrar Hellbackens,

Liibecks och Sundbergs särskilda yttrande framhållit betydelsen av att

styrelserna genom tillräckliga anslag bereddes möjlighet att inom kortare

tid än den i planen angivna utföra sitt arbete samt uttalat, att ju förr produktionen

i skogen kunde höjas, desto tidigare kunde skogen fylla sin plats

i folkhushållet, icke minst med tanke på skapandet av det ekonomiska underlaget

för bland annat det framlagda sociala välståndsprograinmet.

Sveriges skog stigar ej urband har anfört följande.

Normalprogrammet kan anses innebära, att erforderliga engångsåtgärder

för skogarnas sättande i fullt produktivt skick skulle genomföras under en

period av 50 år samt att alla återväxtåtgärder, som enligt lag avila skogsägarna,

skulle utföras inom 20 år. Det torde väl även ha beräknats, att löpande

skogsvårdsåtgärder skulle äga rum kontinuerligt. Genomförandet av

detta program 100-procentigt skulle kräva en så pass stor organisation hos

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

skogsvårdsstyrelserna själva, att årskostnaden härför kommc att uppgå till

cirka 12 000 000 kronor. Utredningen har tvekat inför denna kostnad och

har därför nedskurit programmets genomförande till 65 procent samt därmed

fått ned kostnaden till cirka 8 000 000 kronor. Förbundet finner sparsamhetssynpunkten

i detta fall vara malplacerad. Det gäller här utgifter av allmänna

medel, som äro, och det i utomordentligt hög grad, av produktionsbefrämjande

och inkomstskapande art. De kostnader, som läggas ut på

skogsvårdsarbete, skapa snart nya värden till mångdubbelt större belopp än

de gjorda utläggen. Statsmakterna umgås för närvarande nied planer på socialvårdande

åtgärder, som komma att kräva kostnader av 100-tals miljoner

kronor. Möjligheterna att genomföra ett sådant program bliva beroende av

att nationalinkomsten kan bringas att stiga. Skogsvårdsprogrammets genomförande

lärer vara en åtgärd, som är ägnad att höja nationalinkomsten. Förbundet

finner det kortsynt att för ernående av en årlig besparing av cirka

4 000 000 kronor ställa i högsta grad värdeskapande åtgärder på framtiden.

Det är möjligt, att brist på arbetskraft kan komma att retardera skogsvårdsprogrammets

genomförande. Framtiden får utvisa detta. Men en avsiktlig

besparingssynpunkt bör icke få föranleda, att skogsvårdsstyrelsernas alltför

knappa utrustning med arbetskraft omöjliggör programmets fulla genomförande.

Förbundet får sålunda påyrka, att skogsvårdsstyrelsernas organisation blir

sådan, att dessa myndigheter bliva i stånd att medverka i nödig omfattning

till att det skogliga restaurationsarbetet bedrives i så snabb takt, som övriga

på arbetet inverkande omständigheter såsom tillgången på arbetskraft, skogsfrö

och plantor, skogsägarnas medverkan m. m. möjliggöra. Förbundet anser

det vara mycket vanskligt att av utredningens normalprogram bedöma,

huru stora skogsvårdsstyrelsernas framtida organisation och personalstater

böra göras. Utredningen har föreslagit en organisation, som skall täcka blott

65 procent av normalprogrammet, vilket förbundet av principiella skäl ogillat.

Förbundet hyser emellertid samtidigt den uppfattningen, att normalprogrammet

bygger på skogsvårdsstyrelsernas medverkan i onödigt stor omfattning.

Det förutsätter, att skogsvårdsstyrelserna skola utföra stämplingar

och handleda skogsvårdsarbetena i utomordentligt stor omfattning. Förbundet

däremot anser, att detta efterhand ej skall behöva ske i samma skala som nu.

Norrlandskommittén har ansett särskilt angeläget, att det skogliga återuppbyggnadsarbelet

i Norrland bedreves så skyndsamt som möjligt. Kommittén

har i detta hänseende uttalat följande.

Den minskning, som vid den senast utförda riksskogstaxeringen konstaterats

i de norrländska virkesförråden, kommer otvivelaktigt att medföra en

temporärt fortskridande nedgång i de framtida avverkningarna intill dess

nya, gagnvirkesproducerande skogsbestånd uppkommit i de avverkades

ställe. Under väntetiden kommer det att bliva svårt att anskaffa tillräckliga

råvarumängder till de norrländska träindustrierna. Tilltagande brist på råvara

kan befaras resultera i ytterligare nedläggande av sågverksföretag och

massafabriker i Norrland nied de följdverkningar, detta kan komma att medföra.

Med hänsyn till virkesbristen är det synnerligen angeläget, att det skogliga

återuppbyggnadsarbetet i Norrland bedrives så skyndsamt som möjligt.

Då detta arbete är av produktiv natur och avsevärda förluster måste beräknas

årligen uppstå genom att, såsom nu är fallet, betydande skogsmarksområden

ligga utan produktion, synas de statsfinansiella skäl, vilka anförts som

motiv till en begränsning av detta arbetes omfattning, icke böra tillmätas för

stor vikt. Vissa andra omständigheter, såsom brist på arbetskraft, otillräck
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

43

liga tekniska förutsättningar samt brist på frö- och plantmaterial, kunna däremot

i viss utsträckning komma att verka hämmande, och det är därför av

stor betydelse, att den skogliga verksamheten organiseras på sådant sätt, att

dessa svårigheter i fråga örn de grundläggande förutsättningarna såvitt möjligt

kunna lösas inom skälig tid.

Den av skogsvårdsstyrelseutredningen på grundval av normalprogrammet

beräknade organisationen skulle, därest den bleve varaktig, kunna resultera i

att man så småningom inom vissa skogsvårdsstyrelseområden i Norrland

finge begränsa verksamheten, medan åter i andra fall, framför allt i södra

Sverige, en avsevärd utvidgning skulle äga rum. En dylik följd av den föreslagna

anordningen måste — mot bakgrunden av vad här förut anförts örn

det skogliga tillståndet i Norrland — anses synnerligen otillfredsställande.

Såvitt norrlandskommittén kan finna, är det icke heller lämpligt

att fastlåsa organiserandet av skogsvårdsverksamheten vid ett tämligen löst

konstruerat arbetsprogram. Man måste nämligen räkna med att förutsättningarna

för verksamheten tid efter annan ändras. Ett arbetsprogram, som

för längre tid framåt skulle ange omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet, förutsätter för övrigt, att undersökningar av mera .ingående natur

utföras angående arbetsuppgifternas lokala fördelning.

Norrlandskommittén anser det vara av vikt, att det klarlägges att, örn

skogsvårdsstyrelseutredningens förslag lägges till grund för beslut i ämnet,

det i utredningens betänkande framlagda arbetsprogrammet endast är avsett

att tjäna som ett underlag för bedömning i nuvarande situation av skogsvårdsstyrelseorganisationens

omfattning inom hela riket. För de enskilda

skogsvårdsstyrelserna synas de enligt programmet beräknade personalstaterna

icke böra bliva bindande, utan jämkningar böra kunna genomföras i

förhållande till de lokala förutsättningarna för verksamheten. Kommittén

har föranletts till framförande av detta önskemål på grund av att kommittén

— i samband med den utredning angående skogsvårdsarbetet i Norrland,

som kommittén i enlighet med de för kommitténs arbete lämnade direktiven

har att i sinom tid framlägga — såvitt nu kan bedömas kommer att föreslå

åtgärder för skogsproduktionens höjande i Norrland i en omfattning, som

går utöver vad som skulle utföras enligt det program, som lagts till grund

för skogsvårdsstyrelseutredningens organisationsförslag.

De mera principiella erinringar, sorn i övrigt främst från skogsvårdsstgrelsernas

sida gjorts mot förslaget till normalprogram, innebära i huvudsak.

Vissa styrelser i södra och mellersta Sverige lia gjort gällande, att enbart

förekomsten av otillfredsställande skogstillstånd inom ett läll icke borde utgöra

skäl för ökad tilldelning av personal och medel utan att större hänsyn

borde tagas till båtnaden av ifrågasatta åtgärder (skogsmarkens bonitet och

avkastningens värde). Många skogsvårdsstyrelser lia också uttalat, att programmet

toge alltför ringa hänsyn till den faktisk! föreliggande utvecklingen

i fråga örn arbetsssätt och intensitet inom olika skogsvårdsstyrelseområden.

Ä andra sidan har skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län framhållit, att nian

borde räkna med en snabbare takt i skogsvårdsarbetet i de landsdelar (Viisterbottens

och Norrbottens län), där skogsvårdsstyrelserna verkat relativt

kort tid och där arbetet tidvis uppbromsats på grund av bristande medelstillgång.

Från olika håll har den invändningen framförts, alt verksamheten i anledning

av norrländska skogsproduktionsanslaget skulle hava medräknats i

normalprogrammet, oaktat ilen enligt utredningens uttalanden tillsvidare icke

borde anses ingå i skogsvårdsstyrelsernas ordinarie verksamhet, och att således

för de norrländska styrelsernas del en viss dubbelräkning förelåge.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Invändningar lia också gjorts mot att vid normalprogrammets uppgörande

i vissa fall använts en och samma schablon för hela landet, där en differentiering

de särskilda skogsvårdsstyrelserna emellan bort ske. Detta gällde

särskilt proportionen mellan fast och tillfällig personal. Vid skogsvårdsstyrelserna

i södra Sverige kunde förhållandevis större personalstyrka sysselsättas

året om än vid de norrländska styrelserna.

Vissa skogsvårdsstyrelser ha gjort gällande, att vid programmets upprättande

tillräcklig hänsyn icke tagits till speciella faktorer, såsom att omfattningen

av styrelsernas verksamhet delvis vore beroende av skogsägarnas

medverkan eller att möjligheterna att erhålla arbetskraft för säsongbetonade

uppgifter kunde vara begränsade.

De flesta skogsvårdsstyrelserna ävensom många andra hörda myndigheter

och organisationer ha betonat vikten av att verksamheten icke på något håll

skulle behöva inskränkas. För att undvika detta har i vissa yttranden föreslagits,

alt på de håll, där normalprogrammets genomförande till 65 procent

skulle innebära en nedskärning av den hittillsvarande verksamheten, procenttalet

skulle höjas i erforderlig grad. I allmänhet har emellertid i stället

i denna del förordats det särskilda yttrande, som avgivits av herrar Hellbacken,

Lubeck och Sundberg och enligt vilket normalprogrammet överlag

borde genomföras till 75 procent.

Genomgående har också av skogsvårdsstyrelserna framhållits, att normalprogrammet

vore så osäkert i sina detaljer, att dess uppdelning av rese- och

förrättningsdagar på de särskilda verksamhetsgrenarna i varje fall icke finge

anses bindande. Örn det reducerade programmet skulle läggas till grund

vid beräkningen av de enskilda skogsvårdsstyrelsernas personal- och omkostnadsstater,

borde därför endast totala antalet dagar för varje styrelse tillerkännas

något vitsord. Detta sammanhängde bland annat med att nedskärningen

av programmet gjorts schablonmässigt utan hänsyn till angelägenhetsgraden

av olika arbetsuppgifter.

Ur de särskilda skogsvårdsstyrelsernas yttranden må följande återgivas,

som huvudsakligen tager sikte på varje skogsvårdsstyrelses speciella förhållanden.

Skogsvårdsstgrelsen i Uppsala län:

Även om normalprogrammet kan tjäna som viss grund för bedömandet

av åtgärdsbehovet för landet i dess helhet, är styrelsen mycket tveksam, huruvida

det ger ett nöjaktigt uttryck för åtgärdsbehovet inom de skilda länen.

I varje fall kan programmet ej tillmätas ett sådant värde, att man därpå kan

stödja uppbyggandet av en organisation av mera varaktigt slag för de skilda

skogsvårdsstyrelserna. Ett genomförande av ett till 65 procent reducerat program

skulle för skogsvårdsstyrelsens del innebära en minskning av antalet

förrättningsdagar för stämpling från medeltalet 1 497 för 1936—1939 till

930, för dikning från 381 till 85 och för övervakande av skogslagarnas efterlevnad

från 369 till 182. Det är uteslutet alt följa programmets plan för verksamhetens

utövande i de skilda grenarna. Det synes önskvärt att tillämpa

de avvikelser från utredningens plan, som utredningen förutsatt kunna bli

erforderliga. Styrelsen ansluter sig till de i reservation av herr Hellbacken

m. fl. anförda synpunkterna, vilka utmynna i programmets genomförande

till 75 procent. Reservationens förslag vill styrelsen emellertid uppställa som

ett minimikrav.

Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns norra landstingsområde:

Styrelsen vill i fråga om sitt eget verksamhetsområde framhålla, att betydligt

större utrymme finnes än vad i normalprogrammet förutsatts för års
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

45

anställd, d. v. s. ordinarie personal. Arbetet är icke så säsongbetonat, att

detta skulle lägga hinder i vägen för årsanställning av personal i större utsträckning.

Möjligheterna att tillfälligt anställa kvalificerad personal äro mycket

små, vilket medför, att den önskvärda utvidgning av verksamheten, som

normalprogrammet anvisar, icke kan genomföras. Vid en granskning av normalprogrammet

med avseende på fördelningen av ordinarie och tillfällig

personal framkomma anmärkningsvärda förhållanden. Sammanräknas normalprogrammets

siffror för antalet förrättningsdagar å titlarna stämpling

och återväxt, utgöra dessa 0 863 dagar av totalt 9 762 dagar. På övriga verksamhetsgrenar

komma sålunda 2 899 dagar. Av dessa senare dagar kunna

enligt styrelsens mening högst 20 procent utföras av tillfällig personal, motsvarande

sammanlagt cirka 600 förrättningsdagar. Då totala antalet förrättningsdagar

för tillfällig personal upptagits till 5 034 dagar, skulle återstoden,

5 034—600 == 4 434 förrättningsdagar, alltså behöva utföras av tillfällig

personal på verksamhetsgrenarna stämpling och återväxt, vilket motsvarar

64 procent av totala antalet förrättningsdagar på dessa verksamhetsgrenar.

Antalet förrättningsdagar under titeln »skogslagarnas efterlevnad» är enligt

styrelsens mening för lågt. Utredningens resonemang angående omfattningen

av denna verksamhet synes icke hållbart. Den utvidgning av återväxtverksamheten,

som utredningen föreslagit, och som även enligt styrelsens

mening vore önskvärd, förutsätter en metodisk inventering av erforderliga

återväxtåtgärder. Den tid, som åtgår härför, måste enligt styrelsens

förmenande upptagas under titeln »skogsvårdslagarnas efterlevnad». Om en

nedskärning av normalprogrammet av några skäl skulle befinnas nödvändig,

anser styrelsen, att ett genomförande av programmet till 75 procent är ett

absolut minimum.

Skogsvärdsstgrelsen i Värmlands län:

Om såsom av utredningen föreslagits normalprogrammet skulle omsättas

till endast 65 procent, skulle volymen av skogsvårdsarbetet och då givetvis

särskilt de för all god skogsvård grundläggande utsyningarna bliva rent katastrofalt

reducerade. För styrelsen framstår det som helt ofattbart, huru i

våra dagar, då ju allt göres inom näringslivets olika områden för att höja och

förbättra produktionen för skogsvården — skogsproduktionens grundval —

i en offentlig utredning kan rekommenderas en tillbakagång. Som enda motiv

för ett sådant märkligt ställningstagande anföres, att ifrågavarande landsdelar,

bland annat Värmland, i skogsvårdshänseende redan hunnit längre

fram, än det rent teoretiskt framdeducerade programmet funnit behövligt.

Styrelsen vill i detta sammanhang nämna några siffror. För de angivna skogsvårdsåtgärderna

»biträde vid stämpling» och »beståndsvård och avverkning»

fastställdes för Värmlands vidkommande per år tillsammans (5 936 +

1 939=) 7 875 rese- och förrättningsdagar eller med 65 procent reducering

5 119 dagar. Till jämförelse mellan det genom normalprogrammet rent teoretiskt

beräknade antalet behövliga rese- och förrättningsdagar för sagda

arbetsuppgifter och de i verkligheten använda vill styrelsen hänvisa till av

utredningen själv anförda medeltal för åren 1936—1939 eller (7 068 + 2 645

=) 9 713 dagar. För åren 1942—1945 överstiger för stämplingsbiträde antalet

rese- och förrättningsdagar i medeltal per år 12 300.

Skogsvårdsslyrelsen förutsätter, att skogsstyrelsen icke stillatigande kan

åse. hurusom utvecklingen inom betydande delar av landet — något som

oundgängligen mäste bliva fallet, om utredningens program godtages — vrides

tillbaka flera årtionden till oöverskådlig skada icke blott för skogsägarna

själva ulan även för den för hela landet så betydelsefulla träindustrien.

Då vad normalprogrammet beträffar alla de areal- och löpmetertal m. lii.,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

varpå planen bygger, saknas och då dessa okända åtgärdsmängder därefter

omräknats till »rese- och förrättningsdagar» efter likaledes icke angivna förvandlingstal,

undandrar sig planen varje möjlighet till objektiv granskning.

Den gjorda utredningen kan icke undgå att förlora i värde, sedan konstaterats,

att i vissa fall sakligt felaktiga utgångstal kommit till användning. Att

som skett i fråga om arbetsuppgifternas fördelning på ordinarie och extra

(tillfällig) personal räkna med samma relationstal för hela landet, måste

ofrånkomligen vara sakligt oriktigt. Utsyningarna måste obestridligen bliva

avsevärt mera säsongbetonade inom norra och mellersta Sverige än inom

.landets sydligare delar. Under sådana omständigheter måste nied ekonomisk

klok organisation behovet av extra och tillfällig personal bliva större inom de

nordliga länen, dit Värmland i detta sammanhang måste räknas, än längre

söderut. En direkt felräkning har ägt rum såtillvida, som i fråga örn de

delar av landet, inom vilka norrländska skogsproduktionsanslaget kan tågås

i anspråk, sådana arealer, som beräknades få del av sagda anslag — utom

beträffande betesanläggningar — även medräknats i normalprogrammet.

Skogsvårdsstyrelsen finner sig nödsakad draga i tvivelsmål, huruvida verkligen

ett program som det framlagda kan, på sätt utredningen avser, läggas

till grund icke blott vid fastställande av respektive styrelsers personalstater

utan också — och det är för skogsvårdsstyrelserna troligen betydelsefullare

— »tjäna till ledning vid bedömandet av skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsstater».

Slutligen anser sig styrelsen icke kunna underlåta att framföra en rent

principiell erinran mot att ett, på sätt nu har skett, framkalkylerat program

överhuvud kan läggas till grund för bedömandet av respektive skogsvårdsstyrelsers

personal- och medelsbehov. Vid programmets framkonstruerande

har man utgått från att en viss, för respektive län framräknad, mängd eftersatta

skogsvårdsarbeten skola inom viss tid utföras. Så långt torde måhända

intet annat vara att erinra, än alt volymen av förefintliga dylika skogsvårdsbehov

omöjligen kan med erforderlig säkerhet bedömas. Detta sistnämnda

vitsordas ju för övrigt öppet av utredningen. När man därefter skall omräkna

de sålunda som erforderliga beräknade skogsvårdsarbetena till skogsvårdsstyrelseprestation.

synes man emellertid helt bortsett från, att ifrågavarande

skogsvårdsåtgärder överhuvud — med undantag av den relativt obetydliga

del, som kan på laglig väg framtvingas — icke kunna komma till stånd utan

»tredje mans» medverkan nämligen skogsmarkens ägares. Örn — som beklagligtvis

ej sällan fortfarande är fallet — denne icke vill eller mäktar påtaga

sig å honom belöpande andel i åtgärdernas genomförande, kan ingen

än så stor ordinarie skogsvårdsstyrelsepersonal motväga detta hinder. I vilken

omfattning denna, av utredningen till synes helt förbisedda, omständighet

kan och bör inverka på respektive personalstaters storlek och sammansättning

undandrager sig emellertid styrelsens bedömande.

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län:

Att som utredningen gjort låta detta program bliva helt vägledande för

dessa frågors bedömande för varje särskild skogsvårdsstyrelse även för närliggande

tid och att helt bortse från styrelsernas nuvarande personalorganisation

och arbetsinriktning synes betänkligt. Sålunda förefaller det ej rimligt,

att i Blekinge län (158 000 lia utan egen förvaltning) skulle erfordras 50 procent

flera stämplingsdagar än i Västmanlands län (194 000 lia) och 25 procent

flera än i Örebro län (210 000 ha) eller att i Kristianstads län (199 000 lia)

skulle erfordras 76 respektive 44 procent flera dagar än i nämnda län. detta

desto mindre som under jämförelseåren 1936—1939 antalet dylika dagar i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

47

Blekinge län varit blott 40 procent i jämförelse med Västmanlands och örebro

län och 50 procent i Kristianstads län.

Om ett 100-procentigt genomförande av normalprogrammet icke är möjligt

för landet i dess helhet, anser styrelsen dock så kunna ske för de

södra delarna av landet, främst Mellan-Sverige. En överarbetning av beräkningen

av arbetskraftsbehovet och därmed av föreslagna personalstater bör

komma till stånd. Enligt programmet skulle i Västmanlands län erfordras

blott 1 955 dagar för stämplingsbiträde, reducerat till 65 procent blott 1 270

dagar. Då dylika biträdesdagar under jämförelseåren utgjort i medeltal 2 283

(korrigerad uppgift) skulle programmet innebära en minskning med ej mindre

än 45 procent.

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län:

Även om normalprogrammet enligt skogsvårdsstyrelsens mening kan tjäna

till ledning vid bestämmandet av skogsvårdsstyrelseverksamhetens totala omfattning,

får därav icke dragas den slutsatsen, att programmet lämpligen kan

användas även vid avvägning av skogsvårdsstyrelsernas inbördes ställning.

Jämförelser mellan de olika områdena vittnar också om felbedömningar och

felaktigheter av stora mått i det på ett heterogent material upprättade programmet.

En saklig granskning av detsamma kan ej verkställas utan tillgång

till det grundläggande åtgärdsprogrammet.

Bristerna i produktionshänseende å skogar utan egen förvaltning äro alltjämt

stora, störst längst i norr och längst i söder. Båtnaden står i direkt proportion

till bonitet och priser. Dessa omständigheter, framför allt normalproduktionen,

synas böra tillmätas grundläggande betydelse vid avvägningen

de olika områdena emellan. Detta så mycket mera som goda och efter

objektiva grunder fixerbara uttryck för storleken av arbetsuppgifterna lätt

kunna framställas genom att multiplicera arealen med normalboniteten. För

ernående av en rättvis avvägning olika skogsvårdsstyrelser emellan synes

därvid angeläget att arealen skogar utan egen förvaltning bestämmes efter

likartade grunder, vilket icke torde ha varit fallet vid normalprogrammets

upprättande. Den efter förenämnda beräkningar framkommande relationen

mellan de normala arbetsuppgifternas storlek inom olika områden avviker

betydligt från den i normalprogrammet framkomna relationen.

Beträffande län med relativt goda skogsförhållanden markera påtalade

differenser, att utredningen underskattat arbetsuppgifterna i dessa län. Detta

framgår också av en eljest oförklarlig variation i utredningens förslag. De

differenser, som i övrigt äro mest framträdande, falla på län, som på grund

av sin lagstiftning äro i behov av en extra förstärkning såväl i fråga örn personal

som medel. Vid godtagande av förenämnda nomalproduktion som

grundval för en i detta hänseende behövlig rikslikare måste sålunda i första

hand vissa tillägg göras för av skogslagstiftning betingad merkostnad. En

väl motiverad och lätt utförbar uppjustering bör dessutom ifrågakomma

bland annat på grund av större eller mindre förekomst av skogar med egen

förvaltning.

Skogsvårdsstyrelsen förordar, att av utredningen föreslagna personalförteckningar

och avlöningsstater omarbetas efter av styrelsen skisserade grunder.

örn detta ej befinnes lämpligt, ansluter sig styrelsen lill herr Hellbackens

m. fl. reservation.

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län:

Vad beträffar det s. k. skogsprogrammet borde däri de olika arbetsuppgifterna

ha till arten angivits och klart fixerats, varjämte målsättningen för

skogsvården borde lia närmare preciserats.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Förutsättningarna för att föreslagna arbeten av skilda slag i praktiken

verkligen kunna komma till utförande ha icke klarlagts. Beträffande kulturerna

i Norrland har det exempelvis icke utsagts, huruvida det finns tillgänglig

arbetskraft att inom den kalkylerade tiden genomföra normalprogrammets

omfattande skogsodlingsverksamhet, örn det finns frö, plantor

o. s. v. Inom Västerbottens län är exempelvis inte mindre än 12 000 dagar

per år anslagna till kulturer och liknande arbeten. Detta skulle^ innebära, att

ungefär 100 förrättningsmän under 6 månader uteslutande måste vara sysselsatta

med planläggning m. m. av sådana arbeten. Detta torde vara praktiskt

omöjligt att genomföra. Reduceringen till 65 procent skulle för skogsvårdsstyrelserna

i Gävleborgs och Värmlands län innebära en minskning av

verksamheten jämfört med åren 1936—1939. För övriga skogsvårdsstyrelser

skulle normalprogrammet däremot trots revideringen innebära en ökning av

verksamheten.

Styrelsen vill bestämt motsätta sig någon inskränkning i styrelsens hittillsvarande

verksamhet. Ännu torde ingen kunna påstå, att skogsvården står

på så hög nivå inom länet, att en mera extensiv skötsel av skogarna skulle

vara att rekommendera. Utredningens strävan att »likrikta» skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet kan visserligen ur vissa synpunkter ha fog för sig,

men då detta drives så långt, att rättesnöret för skogsvården skall utgöra

medeltalet av hittills utvunna resultat och framgångar då släpper man kontakten

med verklighet och det praktiska livets lagar. Skall skogsvårdsstyrelseverksamheten

inom vissa län hållas tillbaka endast på den grund, att det

exempelvis finns mindre arealer kalmarker och restskogar än inom andra

län, kommer detta knappast att stimulera den initiativkraft och framåtanda

som utredningen värdesätter så högt.

Skogsvårdsstyrelsen anser att normalprogrammet utformats och tillämpats

under alltför liten hänsyn till variationerna i skogsvårdsstyrelsernas arbetssätt

och nuvarande intensitet i skogsvårdsstyrelsearbetet. Man kan och får

inte genomföra en nivellering av skogsvårdsstyrelseverksamheten efter en viss

schablon.

Skogsvårdsstyrelsen biträder den reservation, enligt vilken normalprogrammet

ansetts böra genomföras till 75 procent, dock endast vad gäller

skogsvårdsstyrelserna i Gävleborgs och Värmlands län.

Även örn normalprogrammet får anses kunna läggas till grund för beräkning

av skogsvårdsstyrelseverksamhetens totala omfattning inom landet, behovet

av arbetskraft och medel, är det i detaljerna behäftat med så stora

-brister och till och med felaktigheter, att det enligt styrelsens uppfattning

endast i mycket stora drag kan användas som grund för bedömandet av personalstater

och medelsbehov för de särskilda skogsvårdsstyrelserna. Mot den

föreslagna nedskärningen av skogsvårdsstyrelsernas stämplingsverksamhet

vill styrelsen på det allra kraftigaste protestera.

Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län:

Det bör framhållas, att ett fullföljande av programmet till endast 65 procent

skulle innebära icke blott en stagnation i utvecklingen utan även en icke

oväsentlig inskränkning av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet inom Värmlands,

Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län. Styrelsen har funnit,

att normalprogrammet bör jämkas för att bättre och säkrare kunna tjäna

som underlag för bland annat avvägning av personalstaterna inom de olika

skogsvårdsstyrelserna. Härvid bör den »normala» verksamhet från gången

tid, vilken kommer till uttryck i antalet rese- och förrättningsdagar under

åren 1936—1939, tillmätas lika stort .inflytande som de genom de sakkunnigas

utredningsman vunna resultaten. Skogsvårdsstyrelsen har lagt fram ett

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

49

»realprogram», som utarbetats enligt nämnda principer och utgör medeltal

av verksamhetens relativa omfattning enligt normalprogrammet och under

åren 1936—1939. Vissa merendels små förskjutningar av skogsvårdsstyrelsernas

rangordning skulle bliva följden, örn realprogrammet i stället för

normalprogrammet lägges till grund för bedömning av verksamhetens omfattning

inom respektive skogsvårdsstyrelser. Detta skulle dock endast innebära

ett mjukare förlopp av den expansion, som inom alla skogsvårdsstyrelser

erfordrades för genomförandet av det på åtgärdsinventeringen grundade

skogsprogrammet. Ingen av styrelserna skulle sålunda behöva inskränka sin

verksamhet i jämförelse med 1936—1939 års volym, även om realprogrammet

genomfördes endast till 65 procent. Vid ett närmare studium av normalprogrammet

finner man många förvånande uppgifter, såsom till exempel att

verksamheten i Västernorrlands län i anledning av »skogslagarnas efterlevnad»

skulle reduceras med cirka 1 000 dagar per år. Detta är en följd av

normalprogrammets schahlonmässighet, som icke tager hänsyn till att Västernorrlands

län är det av skogsbete och skogsfångstservitut mest betungade

av alla län och bland annat därför är särskilt arbetskrävande vid övervakandet

av skogslagarnas efterlevnad. Skogsvårdsstyrelsen förordar, att det

framlagda realprogrammet i stället för normalprogrammet får tjäna som underlag

vid bedömandet av personalstaten och medelstilldelning för nettoomkostnaderna.

Med hänsyn till en ringa expansionsmöjlighet, som även realprogrammet

skulle medgiva, förordar styrelsen på det livligaste det i reservationen

av herr Hellbacken m. fl. framförda förslaget, att skogsprogrammet

genomföres till 75 procent.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län:

Skogsvårdsstyrelsen finner det helt naturligt, att ett arbetsprogram måste

läggas till grund för styrelsens organisation och framtida medelsbehov. Normalprogrammet

torde emellertid endast i stoi-a drag kunna giva en föreställning

härom, men styrelsen godkänner detsammas slutsumma i fråga örn antalet

beräknade förrättningsdagar såsom utgångspunkt för bedömandet av

styrelsens behov av personal och medel. För skogsvårdsstyrelsens del skulle

det betyda en väsentlig utökning av verksamheten, även om programmet nedskures

till 65 procent men den ifrågasatta utökningen skulle beträffande vissa

grenar av styrelsens verksamhet knappast kunna genomföras. Att t. ex. ägna

5 092 dagar åt återväxtålgärder torde knappast vara möjligt med hänsyn till

den korta tid, som står till buds för de mest arbetskrävande av dessa åtgärder,

sådd och plantering. Styrelsen skulle däremot få minska sin stämplingsverksamhet,

vilket ju icke kan anses lämpligt. Styrelsen stöder herr Hellbackens

m. fl. reservation rörande normalprogrammets genomförande till 75 procent.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län:

För Västerbottens län skulle det reducerade normalprogrammet omfatta

23 000 rese- och förrättningsdagar mot det att skogsvårdsstyrelsen i verkligheten

använt 27 486 dagar i medeltal per år under perioden 1936—1939.

Skogsvårdsstyrelsen anser att en schablonmässig reduktion av normalprogrammet

med samma procent för samtliga skogsvårdsstyrelser icke är berättigad.

Vid beräkningen av styrelsens organisation bör minst 75 procent av

normalprogrammet läggas till grund.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län:

En reducering av normalprogrammet lill 65 procent skulle innebära en beskärning

av styrelsens nuvarande verksamhet beträffande kontrollen av

skogslagarnas efterlevnad och biträde vid stämpling. Styrelsen ansluter sig

till den mening, som i särskilt yttrande framförts av herr Hellbacken m. fl.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 samt. Nr 120. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Departementschefen.

Tidigare har icke företagits någon mera fullständig undersökning rörande

omfattningen av landets samtliga skogsvårdsstyrelsers arbetsuppgifter. Att

en dylik undersökning icke utförts torde i viss mån ha sin grund i att

styrelserna verkat relativt fristående och bedrivit sitt arbete var och en efter

de linjer, som vederbörande styrelse ansett lämpliga och ändamålsenliga. Detta

i förening med påtagliga ojämnheter i styrelsernas inkomster av skogsvårdsavgifter

har, såsom skogsvårdsstyrelseutredningen framhållit, medfört att

intensiteten och den allmänna inriktningen av styrelsernas verksamhet växlat

starkt mellan skilda skogsvårdsstyrelser. Betydande svårigheter ha med

hänsyn till nu berörda förhållanden förelegat att överblicka skogsvårdsstyrelsemas

behov av personal och medel för verksamhetens bedrivande. Under

sådana omständigheter är det uppenbarligen till avsevärt gagn att genom den

av utredningen verkställda undersökningen av åtgärdsbehovet å enskildas

skogar erhållits en allmän överblick över storleken av de arbetsuppgifter som

böra åvila varje skogsvårdsstyrelse. Genom en sådan undersökning torde man

kunna få ett ungefärligt begrepp om vilken omfattning verksamheten under

den närmaste tiden hos de olika skogsvårdsstyrelserna normalt bör ha. Även

i andra avseenden bör en dylik undersökning, såsom utredningen också framhållit,

vara av värde.

Vid sin undersökning har utredningen tillämpat den metoden att först

söka beräkna vilken mängd av olika slags åtgärder, som årligen kan anses

erforderlig inom skilda skogsvårdsstyrelsers områden, och därefter med ledning

av statistiska uppgifter angående den hittillsvarande skogsvårdsstyrelseverksamheten

uttrycka detta åtgärdsbehov i antal rese- och förrättningsdagar

för befattningshavare av skilda kategorier. Utredningen har i fråga om skogstillståndet

byggt sin undersökning huvudsakligen på resultaten av riksskogstaxeringarna

och inventeringar av vedskog samt på uppgifter, som inhämtats

från skogsvårdsstyrelserna.

Det är givet, att en åtgärdsinventering av nu antytt slag icke kan giva

några exakta resultat, bland annat därför att kännedomen örn det nuvarande

skogstillståndet på enskildas skogar är mycket ojämn och på sina håll

bristfällig. Vidare blir det alltid en bedömningsfråga, inom hur lång tid sådana

engångsåtgärder som grundförbättringar och eftersatta återväxtåtgärder

böra vara i sin helhet fullbordade. Icke heller åtgärdsbehovets omräkning

i rese- och förrättningsdagar kan bliva annat än ungefärlig. Utredningen

har också framhållit att undersökningen under alla omständigheter måste

betraktas som en tämligen grov kalkyl.

I likhet med utredningen finner jag emellertid, att det framlagda undersökningsresultatet

och det därpå grundade s. k. normalprogrammet böra

kunna tjäna såsom allmän ledning vid ställningstagandet till frågorna om

skogsvårdsstyrelsemas personalorganisation och medelstilldelning. De erinringar,

som i många yttranden framställts i fråga örn normalprogrammet,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 126.

51

bottna till stor del i uppfattningen, att normalprogrammet skulle bliva mer

eller mindre i detalj bindande för skogsvårdsstyrelsema och att därför hänsyn

vid programmets uppgörande bort tagas till lokala särförhållanden av

olika slag, såsom exempelvis att proportionen mellan fast och tillfällig personal

icke bör vara densamma i skilda landsdelar. Om programmet, såsom

nyss antytts, får endast i stora drag tjäna till vägledning, torde dessa erinringar

icke få tillmätas någon avgörande betydelse.

Jag anser alltså, att normalprogrammet i princip bör kunna godtagas som

ram för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet samt tjäna till ledning vid bedömandet

av skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation och medelsbehov, såväl

för landet i dess helhet som även, ehuru med möjlighet till jämkningar,

för varje särskild styrelse. I detta sammanhang vill jag emellertid understryka

de uttalanden som gjorts av utredningen och i vissa yttranden därom,

att normalprogrammet icke bör vara något en gång för alla bestämt utan bör

undan för undan revideras under hänsynstagande till den ökade kännedom

örn skogarnas tillstånd, som kan erhållas, och till skogsvårdens utveckling

och behov. Det torde få ankomma på skogsstyrelsen att i nära samarbete

med skogsvårdsstyrelsema fullfölja arbetet härmed.

En fråga, som särskilt upptagits till behandling i de över utredningens betänkande

avgivna yttrandena, är den i vilken omfattning normalprogrammet

för närvarande bör genomföras. Uppenbarligen skulle det vara mest

önskvärt att ett hundraprocentigt genomförande av programmet kunde komma

till stånd. Landets skogar äro otvivelaktigt i stort behov av att skogsvårdsverksamheten

erhölle den omfattning som programmet avser, icke minst

i fråga om de grundförbättrande åtgärderna och försättandet i produktivt

skick av kalmarker m. m. Kostnaderna för statsverket skulle såsom utredningen

framhållit vid ett omedelbart realiserande av programmet bliva högst

betydande. Sett på lång sikt skulle det ur nationalekonomiska synpunkter

sannolikt ställa sig förmånligare att snarast genomföra normalprogrammet i

dess helhet. Emellertid torde detta av flera skäl icke låta sig göra. Det torde

visa sig nödvändigt att på skogsbruket lägga en icke ringa del av de omfattande

kostnader, som här äro i fråga. Framför allt torde dock en sådan insats

av arbetskrafter — bade skolade och oskolade — som ett hundraprocentigt

realiserande av normalprogrammet skulle kräva, icke under nuvarande förhållanden

kunna ställas till förfogande för ändamålet, och icke heller lärer

man i nuvarande läge kunna räkna med tillräcklig tillgång på frö och plantor.

En beskärning.måste därför ske. Delade meningar kunna givetvis råda rörande

omfattningen av den nödvändiga nedskärningen. Vid övervägande av denna

fråga har jag i anslutning till utredningens förslag stannat för att för närvarande

räkna med ett genomförande av normalprogrammet till omkring 65

procent. Jag vill emellertid betona att detta endast får anses innebära en

riktlinje för skogsvårdsverksamheten under den närmaste tiden. Givetvis måste

skogsvårdsstyrelsernas olika förhållanden påkalla avvikelser från programmet

i skilda hänseenden. Särskilt vilt jag här understryka, att detta bör gälla de

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

skogsvårdsstyrelser för vilka en tillämpning av normalprogrammet i enlighet

med vad jag nyss anfört skulle medföra en inskränkning i deras verksamhet

i förhållande till densammas omfattning tidigare under en längre följd av år.

En dylik inskränkning bör enligt min mening icke ifrågakomma, där styrelsernas

verksamhet ur skogliga och ekonomiska synpunkter kan anses vara

klokt och tillfredsställande planerad. Icke heller avses att förhindra skälig

rörelsefrihet för styrelserna med avseende å skogsvårdsarbetets fördelning

på olika verksamhetsgrenar. Ett klart utrymme måste lämnas för styrelsernas

eget initiativ och egen handlingskraft. Det är även uppenbart att den största

hänsyn måste tagas till de lokala förhållandena, och det är att märka att dessa

äro bäst kända av styrelserna själva. Givetvis måste dock särskilt beaktas att

ingen verksamhetsgren blir obehörigen eftersatt. Enligt min uppfattning bör således

vid tillämpning av normalprogrammet icke någon som helst byråkratisering

eller schematisering av styrelsernas verksamhet komma i fråga. För

att denna skall följa de för skogshanteringen i riket i dess helhet såsom

lämpliga ansedda principerna för skogsvårdspolitiken och i övrigt ansluta

sig till statsmakternas ekonomiska intentioner är det emellertid såsom jag

tidigare framhållit påkallat att vissa riktlinjer finnas att tillgå.

Vad slutligen angår frågan om skogsvårdsstyrelsernas verksamhet i anledning

av norrländska skogsproduktionsanslaget anser jag i likhet med utredningen

att åtminstone tillsvidare denna verksamhet icke bör falla inom

ramen för styrelsernas så att säga mera ordinarie arbete. Någon egentlig dubbelräkning

i normalprogrammet av denna verksamhet torde icke, såsom i

vissa yttranden gjorts gällande, ha förekommit. Dels har den väsentliga del

av verksamheten, som sammanhänger med betesfrågorna, enligt vad som

framgår av betänkandet överhuvud icke inräknats i normalprogrammet, och

dels pågår vid sidan av produktionsanslagsverksamheten inom norrlandslänen

bidragsverksamhet i anledning av övriga s. k. särskilda skogsvårdsanslag

på samma sätt som inom landet i övrigt.

VI. Skogsvårdsstyrelsernas personalbehov.

Skogsvårdsstyrelseutrcdningen.

Utredningens förslag angående skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation

bygger i stort sett på de nuvarande förhållandena. Med hänsyn till den föreslagna

anställningsformen — kontraktsanställning tillsvidare med viss uppsägningstid

— har utredningen emellertid icke ansett sig böra bibehålla de

nuvarande kategorierna »ordinarie» och »extra ordinarie» befattningshavare

utan behandlat den personal, som under alla förhållanden kunde anses motsvara

skogsvårdsstyrelsernas stadigvarande behov av årsanställd personal —

den fasta personalen — som en enhet. Denna personal är enligt förslaget

avsedd att erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt och benämnes i betänkandet

skogsvårdsstyrelsernas ordinarie personal. Återstoden av styrelsernas

personal har hänförts till extra och tillfällig personal.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

53

Utredningen har till en början behandlat frågan, vilka olika slag av

ordinarie befattningar, sora böra finnas vid skogsvårdsstyrelserna.

I fråga örn den skogshögskoleutbildade personalen har utredningen i denna

del anfört följande.

Hos varje skogsvårdsstyrelse bör finnas anställd en länsjägmästare med

uppgift såsom hittills att leda skogsvårdsarbetet samt vara föredragande inför

styrelsen och chef för dess övriga personal.

Vid de större skogsvårdsstyrelserna torde behov föreligga av en biträdande

länsjägmästare, på vilken skulle kunna överflyttas en del av länsjägmästare^

arbetsuppgifter och som vid behov kan vikariera för denne. Det har

emellertid synts utredningen angeläget, att denne befattningshavare behåller

den direkta kontakten med fältarbetet och icke blir alltför bunden vid expeditionen.

Utredningen har därför tänkt sig, att befattningshavaren samtidigt

skulle vara chef för ett distrikt av skogsvårdsstyrelseområdet, därvid förutsatts,

att detta distrikt icke göres alltför stort.

Vissa större skogsvårdsstyrelseområden äro för närvarande uppdelade på

distrikt, vart och ett under en distriktsjägmästare såsom chef. Enligt utredningens

uppfattning är detta en organisationsform, som är av stort värde i

sådana län, där arbetsuppgifternas mängd och de stora avstånden hindra

länsjägmästaren att själv hålla erforderlig kontakt med skogsägarna och länets

skogliga förhållanden. Utredningen tänker sig sålunda distriktsindelning

genomförd även inom vissa skogsvårdsstyrelseområden, där distriktsjägmästare

nu icke finnas. Distriktsjägmästarens uppgifter bliva i stort sett

jämförliga med vad som åligger länsjägmästaren i ett mindre län, med den

skillnaden att distriktsjägmästaren icke arbetar fullt självständigt utan sorterar

under en länsjägmästare, som utövar den allmänna ledningen av skogsvårdsarbetet.

Distriktsjägmästaren är icke heller föredragande inför skogsvårdsstyrelsen.

För att ändamålet med distriktsindelningen helt skall vinnas,

synes distriktsjägmästaren böra vara bosatt inom distriktet, om ej särskilda

skäl föranleda till annat. Därigenom undvikas onödiga resor såväl

för distriktsjägmästai-en som för övriga befattningshavare inom distriktet,

och även skogsägarna torde vinna på att icke ha för lång väg till den högste

skogsvårdstjänstemannen på orten. Dessa fördelar torde få anses uppväga

olägenheten av att vissa distriktsjägmästare bliva bosatta på annan ort än

länsjägmästaren och icke i samma utsträckning som eljest kunna anlita huvudexpeditionens

kanslipersonal. Utredningen förutsätter, att länsjägmästaren

på lämpligt sätt sörjer för att arbetet inom de olika distrikten bedrives

på ett enhetligt sätt och att distriktsjägmästarna få tillfälle att utbyta erfarenheter

såväl med honom som sinsemellan. Detta synes kunna ske exempelvis

i den formen, att distriktsjägmästarna — såsom för närvarande på vissa håll

praktiseras — med regelbundna mellanrum kallas till sammanträde inför

länsjägmästaren.

Vid de största skogsvårdsstyrelserna torde det även i fortsättningen vara

lämpligt att organisera arbetet så, att en särskild tjänsteman anställes såsom

ledare för sådana särskilt krävande skogstekniska uppgifter som diknings-,

skogsvägbyggnads- och taxeringsverksamhet. Såsom sammanfattande benämning

för dessa befattningshavare föreslår utredningen skogsteknisk ledare.

Den skogshögskoleutbildade biträdespersonal, som i övrigt behöves för

skogsvårdsstyrelscrnas arbetsuppgifter, föreslår utredningen uppdelad på två

kategorier, förste assistenter och assistenter. I de län, där biträdande länsjägmästare

saknas, kommer förste assistenten delvis att ersätta denne, dock

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

utan att förestå eget distrikt av skogsvårdsstyrelseområdet; i övrigt torde

han böra användas för andra kvalificerade uppgifter, såsom ledning av undervisnings-

och upplysningsverksamhet, diknings- och vägbyggnadsverksamhet

och dylikt. Assistenter slutligen torde böra sysselsättas med likartade

uppgifter på det sätt, som inom varje särskilt skogsvårdsstyrelseområde befinnes

mest ändamålsenligt. I vissa fall synes en assistent lämpligen kunna

indelas till tjänstgöring på ett eller flera distrikt såsom biträde åt distriktsjägmästare.

Beträffande skogsvårdsstyrelsernas personal med skogsskoleutbildning har

utredningen konstaterat, att betydande olikheter i fråga örn organisationen

för närvarande rådde mellan skilda skogsvårdsstvrelser samt att en brist läge

däri, att länsskogvaktarna ej hade någon som helst möjlighet till befordran.

Utredningen har emellertid ej funnit några mera genomgripande förändringar

i den nuvarande länsskogvaktarorganisationen påkallade utan förordat,

att den ordinarie personalen till huvudsaklig del skulle utgöras av länsskogvaktare

med eget tjänstgöringsområde och biträdande länsskogvaktare.

I detta sammanhang har utredningen tagit upp frågan om ändrad tjänstebenämning

för länsskogvaktarna. Härom anföres i betänkandet följande.

Mot den vedertagna benämningen länsskogvaktare, vilken i allmänhet begagnats

alltsedan skogsvårdsstyrelsernas tillkomst, ehuru den icke fastslagits

i författning förrän genom 1923 års skogsvårdsstvrelseförordning, har från

befattningshavarnas sida riktats en bestämd kritik, som går ut på att det i

benämningen ingående ledet skogvaktare dels icke motsvarar deras arbetsuppgifter

utan ger en oriktig föreställning om dessa och dels numera i mycket

stor utsträckning användes av personer utan någon som helst utbildning

och därför verkar deklasserande på länsskogvaktarekåren. Därjämte har

framhållits, att tendensen under senare år inom andra områden varit att införa

andra tjänstebenämningar för skogsskoleutbildad personal (exempelvis

»skogsinspektorer» hos skogsägareföreningarna och »yrkeslärare» inom

skogsundervisningsväsendet samt sedan lång tid tillbaka »kronojägare» hos

domänverket). Utredningen finner, att denna kritik i stor sett är välgrundad

och att de föreslagna nya benämningarna skogs-(vårds) konsulent och skogsvårdsmästare

båda synas vara i sakligt avseende att föredraga framför den

nuvarande. Detta gäller i än högre grad, om examen från statens skogsmästarskola,

såsom utredningen förordar, uppställes såsom önskvärd för ifrågavarande

personal. Av de föreslagna benämningarna har utredningen för sin del

stannat för benämningen skogsvårdskonsulent.

Utredningen har övervägt olika tänkbara alternativ till typorganisation

beträffande skogsvårdsstyrelsernas skogsskoleutbildade personal. Härvid har

utredningen såväl med tanke på skogsvårdsverksamheten som ur befordringsoch

rekryteringssynpunkt funnit sig böra förorda en typorganisation, som i

princip överensstämmer med den organisation, som för närvarande tillämpas

inom flertalet län, nämligen med en skogsvårdskonsulent såsom föreståndare

för varje område och därjämte för ungefär vart tredje område en biträdande

skogsvårdskonsulent. Sistnämnda befattningshavare avses emellertid enligt

förslaget icke genomgående vara knutna till vissa områden utan kunna sättas

in där behov yppas, även om det enligt utredningen vore till fördel för arbetet,

örn alltför täta ombyten av verksamhetsfält undvekes.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

55

Utredningen tiar härjämte funnit sig böra föreslå inrättande av ett antal

befattningar med högre löneställning än skogsvårdskonsulent. Härom anföres

i betänkandet följande.

Vissa av de arbetsuppgifter, som kunna utföras av skogsvårdsstyrelsernas

skogsskoleutbildade personal, äro särskilt kvalificerade. Detta gäller exempelvis

viss undervisningsverksamhet, lämpligen förenad med förestånderskap

för skogsvårdsgård, oell vidare speciella uppgifter såsom planläggning av

väg- och dikningsföretag etc. Med hänsyn härtill och då utredningen anser

önskvärt, att styrelsernas personal med skogsskoleutbildning berndes bättre

befordringsmöjligheter än vad nu är fallet, har utredningen funnit sig böra

föreslå, att ett antal befattningar inrättas med högre löneställning än skogsvårdskonsulent,

nämligen såsom förste skogsvårdskonsulent och såsom

skogsteknisk konsulent. En förste skogsvårdskonsulent avses liksom skogsvårdskonsulenterna

förestå eget distrikt av skogsvårdsstyrelsens område men

därjämte vara föreståndare för skogsvårdsgård eller i övrigt handhava mera

kvalificerade upgifter, särskilt i fråga örn undervisning. Skogsteknisk konsulent

torde böra sysselsättas uteslutande med sådana speciella skogsjtekniska

arbetsuppgifter, som nyss nämnts. Någon förmansställning i förhållande

till skogsvårdskonsulenterna skulle icke tillkomma vare sig förste skogsvårdskonsulent

eller skogsteknisk konsulent.

I fråga örn kanslipersonalen har utredningen utgått från att organisationen

borde vara sådan, att den skogligt utbildade personalen såvitt möjligt

odelat kunde ägna sig åt fältarbetet. Det läge emellertid i sakens natur, att

en rationell arbetsfördelning mellan skogligt utbildad personal och kanslipersonal

vore lättare att genomföra vid skogsvårdsstyrelsen i ett stort län

än vid en mindre styrelse. Man torde alltså enligt utredningen få räkna med

en viss organisatorisk olikformighet i förevarande hänseende. Vad angår de

särskilda befattningarna har utredningen anfört följande.

Utredningen anser behov föreligga för inrättande vid samtliga skogsvårdsstyrelser

av särskilda befattningar för ledning av kansliarbetet. Innehavaren

av en dylik befattning, förslagsvis benämnd kansliföreståndare, skulle närmast

under länsjägmästaren vara chef för kansliets övriga personal och svara

för kansliarbetets behöriga gång. Kansliföreståndaren torde därjämte normalt

böra handhava kamerala uppgifter: ansvara för bokföringen och kassaförvaltningen

samt utföra statistiska och andra sifferutredningar. Enligt utredningens

förslag angående skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning kommer

kansliföreståndaren vidare att kontrasignera och jämte länsjägmästaren

ansvara för utanordningar av medel från skogsvårdsstyrelsen.

För att biträda med bokföringen och kassaförvaltningen samt för att föra

styrelsens diarier synes erforderligt att vid de större skogsvardsstyrelserna

inrätta en befattning såsom kanslibiträde. Vid de största styrelserna torde

arbetets omfattning motivera alt därjämte en befattning såsom kansliskrivare

inrättas, i främsta rummet för kamerala uppgifter och kassagöromål.

övrig erforderlig ordinarie kanslipersonal vid skogsvardsstyrelserna torde

böra anställas såsom kontorsbiträdet Det förutsättes därvid, att skogsvårdsstyrelserna

få ekonomiska resurser att anställa extra och tillfällig arbetskraft

för skrivgöromål i erforderlig utsträckning.

I fråga örn det erforderliga antalet ordinarie befattningar

har utredningen ansett sig kunna i huvudsak bygga pa den verkställda under
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

sökningen angående åtgärdsbehovet och det därpå grundade s. k. normalprogrammet.

Detta gäller dock endast den skogligt utbildade personalen; beträffande

kanslipersonalen har skogsprogrammet givetvis endast indirekt kunnat

tjäna till ledning.

I fråga om antalet befattningar för skogsskoleutbildad personal har utredningen

anfört följande.

För genomförande av normalprogrammet till 65 procent skulle vid skogsvårdsstyrelserna

erfordras 95 befattningshavare med skogshögskoleutbildning

får 1944 var antalet pensionsreglerade jägmästarebefattningar vid skogsvårdsstyrelserna

87, därav 9 vakanta utan att uppehållas på förordnande).

Av dessa skulle en komma på skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län samt två

på envar av skogsvårdsstyrelserna i Gotlands, Uppsala, Västmanlands, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Blekinge, Södermanlands, Hallands och Stockholms

län, Kalmar läns södra landstingsområde, Skaraborgs och Kristianstads län

samt Kalmar läns norra landstingsområde. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands

län skulle behöva tre befattningshavare och skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs

län fyra. Fem skulle erfordras i Gävleborgs, Värmlands, Jönköpings

och Älvsborgs län, sex i Västernorrlands, sju i Kopparbergs, åtta i Jämtlands,

nio i Norbottens samt elva i Västerbottens län.

Detta gäller enligt en någorlunda strikt tillämpning av normalprogrammet.

Emellertid föreligga inom vissa län speciella omständigheter, som skulle

kunna åberopas till stöd för inrättande av ytterligare någon jägmästarebefattning.

I detta avseende må särskilt framhållas den starka ägosplittringen

inom Kopparbergs och vissa andra län och tillämpningen av norrländska

skogsproduktionsanslaget inom norrlandslänen. Beträffande Västerbottens

och Norrbottens län — de enda, där skogsproduktionsanslaget hittills tilllämpats

i större omfattning — tillkommer den omständigheten, att skogsvårdsstvrelsema

inom dessa län endast verkat i omkring 20 år (kustlandet)

respektive 10 år (lappmarken), varför förhållandevis mera intensivt arbete

fordras för att kunna stimulera skogsägarna till att bedriva rationell skogsvård

och för att bringa skogstillståndet å enskildas skogar i nivå med förhållandena

i andra delar av landet.

Vid övervägande av nu anförda förhållanden har utredningen stannat för

att förorda, att den på grundval av normalprogrammet beräknade personalstyrkan

för skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län utökas

med vardera en skogshögskoleutbildad befattningshavare.

I fråga om de särskilda befattningshavarekategorierna innebär utredningens

förslag följande.

En länsjägmästare avses för varje skogsvårdsstyrelse.

En biträdande länsjägmästare, tillika distriktsjägmästare, föreslås vid var

och en av de elva större skogsvårdsstyrelserna, från och med Östergötlands

till och med Västerbottens län enligt den av utredningen antagna ordningsföljden.

Lägst en och högst fem distriktsjägmästare anses erforderliga för de tio

större skogsvårdsstyrelserna, från och med Kronobergs län. På denna punkt

skiljer sig förslaget mera avsevärt från den nuvarande ordningen, i det att

distriktsindelning för närvarande finnes genomförd endast i Västernorrlands,

Kopparbergs, Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län.

En skogsteknisk ledare föreslås anställd vid vardera av skogsvårdsstyrelsema

i Kopparbergs, Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län.

En befattning såsom förste assistent föreslås inrättad vid varje skogsvårdsstyrelse

utom i Malmöhus län.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

57

Assistenter slutligen avses anställda vid de nio största skogsvårdsstvrelserna

från och med Gävleborgs län, till ett antal av tre i Västerbottens, två i

Norrbottens och en i övriga län.

Antalet befattningar för skogsskoleutbildad personal — bortsett från de

skogstekniska konsulenterna — skulle enligt utredningens beräkningar för genomförande

av normalprogrammet till 65 procent behöva ökas från 293 (pensionsreglerade)

år 1944 till omkring 370. För de särskilda styrelserna skulle

det erforderliga antalet utgöra lägst 3 (i Malmöhus län) och högst 42 (i Västerbottens

län). Jämfört med det föreslagna antalet jägmästarebefattningar

motsvarar detta lägst 2,5 (i Uppsala län) och högst 5,5 (i Kalmar läns norra

landstingsområde) samt i medeltal 4 befattningar per jägmästare, vilket utredningen

ansett vara en rimlig propoi-tion.

Med tillämpning av dessa beräkningar har utredningen för de särskilda

skogsvårdsstyrelserna föreslagit inrättande av befattningar såsom förste

skogsvårdskonsulent, skogsvårdskonsulent och biträdande skogsvårdskonsulent.

Till de befattningar för skogsskoleutbildad personal, som nu angivits, komma

enligt utredningens förslag 20 befattningar såsom skogsteknisk konsulent,

vilka föreslås inrättade en vid varje skogsvårdsstyrelse utom i Malmöhus,

Gotlands, Uppsala, Västmanlands samt Göteborgs och Bohus län, där full

sysselsättning enligt utredningens mening icke torde kunna beredas dylika

specialister. Vid de förut anförda beräkningarna av personalbehovet ha dessa

befattningar — ehuru avsedda för skogsskoleutbildad personal — med hänsyn

till sina kvalificerade arbetsuppgifter inräknats till hälften såsom skogshögskole-

och till hälften såsom skogsskoleutbildad personal.

Vad angår kanslipersonalen, föreslås såsom förut nämnts befattningar såsom

kansliföreståndare inrättade vid samtliga skogsvårdsstyrelser.

Kansliskrivarebefattningar avses skola inrättas en vid vardera av skogsvårdsstyrelserna

i Norrbottens och Västerbottens län.

Kanslibiträdesbefattningar förordas skola finnas vid skogsvårdsstyrelserna

från och med Östergötlands till och med Västerbottens län.

Av kontorsbiträdesbefattningar anser utredningen böra inrättas tre vid

skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län och två vid vardera av skogsvårdsstyrelserna

från och med Gävleborgs till och med Norrbottens län samt en vid

övriga skogsvårdsstyrelser.

Det sammanlagda antalet föreslagna kanslibefattningar utgör 73 emot år

1944 50 befattningar med pensionsrätt, varav 7 vakanta utan att uppehållas

på förordnande.

Med anledning av ett av norrlandskommittén framlagt förslag örn inrättande

vid skogsvårdsstyrelserna av särskilda befattningar såsom undervisningskonsulent

har utredningen anfört följande.

I normalprogrammet har räknats med en ökning av antalet förrättningsdagar

för undervisning och upplysning från något över 5 000 dagar till nära

20 000 dagar, för samtliga skogsvårdsstyrelser tillsammantagna. Även efter

en reduktion av normalprogrammet till 65 procent blir alltså utökningen

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majlis proposition nr 126.

av arbetskraft för ifrågavarande verksamhet avsevärd. Utredningen utgår

från att denna utökning skall sätta skogsvårdsstyrelserna i stånd alt på ett

tillfredsställande sätt handhava den utvidgade verksamhet, solli utredningen

anser behövlig, och styrelsernas befattning med den skogliga utbildningen

kommer således enligt utredningens förslag att ingå i deras allmänna verksamhet.

Delvis torde handhavandet av undervisnings- och upplysningsverksamheten

komma att falla på de av utredningen föreslagna befattningarna

såsom förste skogsvårdskonsulent, vilka avses inrättade minst en vid varje

skogsvårdsstyrelse. Vid de mindre skogsvårdsstyrelserna är det givetvis i allmänhet

uteslutet att anställa en särskild jägmästare uteslutande för undervisning

och upplysning; verksamheten får anförtros åt någon därtill lämpad

befattningshavare vid sidan av andra arbetsuppgifter. Vid större skogsvårdsstyrelser

torde däremot vara lämpligt att verksamheten uppdrages åt en

skogshögskoleutbildad befattningshavare, som odelat får ägna sig åt densamma.

Vilken organisationsform som än väljes, är det angeläget, att en

befattningshavare har ansvaret för verksamheten.

I anslutning till vad sålunda föreslagits har utredningen gjort upp förslag

till personalförteckningar för skogsvårdsstyrelserna. Av vid detta protokoll

fogade tabeller (bil. 1—3) framgår dels antalet befattningshavare hos skogsvårdsstyrelsema

år 1944, dels antalet av utredningen föreslagna befattningar,

dels ock det antal befattningar, som varje styrelse i yttrande över utredningens

förslag angivit såsom erforderligt. Givetvis innebär utredningens förslag

icke, att samtliga skogsvårdsstyrelser skulle vara skyldiga att omedelbart

besätta alla i förteckningarna upptagna befattningar, och ej heller, att

styrelserna under alla omständigheter skulle vara förhindrade att inrätta ytterligare

befattningar. Förslaget är emellertid avsett såsom ett slags normalstater

för skogsvårdsstyrelserna, som de så snart förhållandena det tillåta

borde fylla ut och som de å andra sidan icke finge överskrida utan att särskilda

omständigheter visades föreligga, som motiverade en sådan åtgärd. Örn

en skogsvårdsstyrelse i något fall skulle få färre ordinarie befattningar enligt

utredningens förslag än de motsvarande icke vakanta pensionsreglerade befattningar,

som styrelsen för närvarande hade, borde styrelsen berättigas att

övergångsvis behålla de övertaliga befattningshavarna. Den personal, som erfordrades

för verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget

borde såsom nämnts tillsvidare icke inräknas i skogsvårdsstyrelsernas

ordinarie personalbehov.

Såsom tidigare framhållits, anser utredningen normalprogrammet icke

kunna utan ändringar beräknas äga giltighet någon längre tid framåt. Bland

annat borde särskilda förhållanden, såsom t. ex. att arbetsuppgifterna kunna

vara mera säsongbetonade vid vissa skogsvårdsstyrelser än vid andra, i

framtiden vid den praktiska tillämpningen kunna motivera jämkningar i programmet.

Det vore enligt utredningen icke uteslutet, att jämväl ändringar i

personalstaterna på grund härav kunde visa sig erforderliga.

Rörande skogsvårdsstyrelsernas extra och tillfälliga person

a 1 har utredningen anfört bland annat följande.

Utöver av utredningen föreslagna ordinarie befattningar torde skogsvårdsstyrelsema

framför allt ur rekryteringssynpunkt bli tvungna att antaga såväl

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

59

skogshögskole- och skogsskoleutbildad personal som kanslipersonal med årsanställning.

I den mån denna personal får mera stadigvarande anställning,

torde den böra betecknas såsom extra personal. Arbetsuppgifterna för denna

extra personal torde i stort sett komma att bli desamma som för assistenter,

biträdande skogsvårdskonsulenter respektive kontorsbiträde!!. Utredningen

föreslår, att dessa befattningshavaregrupper erhålla tjänstebenämningarna

extra assistenter, extra skogsvårdsbiträden och extra kontors- eller skrivbiträden.

Av skogsvårdsstyrelsearbetets delvis säsongbetonade karaktär följer, att

styrelserna liksom hittills i stor utsträckning komma att bliva hänvisade att

anlita tillfällig arbetskraft utan årsanställning. Detta gäller särskilt den skogsskoleutbildade

eller av skogsvårdsslyrelserna själva utbildade personal, som

erfordras för stämpling, skogsodling etc. Det ligger i sakens natur, att denna

personal, till den del den äger skogsskoleutbildning, i viss utsträckning är

att betrakta såsom rekryteringspersonal.

Vid bedömande av det för varje skogsvårdsstyrelse erforderliga antalet

extra och tillfälliga skogliga befattningshavare kunna, såsom tidigare nämnts,

det s. k. normalprogrammets uppgifter angående antalet förrättningsdagar

för denna personal tjäna till ledning. Enligt normalprogrammet, reducerat

till 65 procent, är sistnämnda antal för hela landet avsevärt högre än årsmedeltalet

1936—1939 och något lägre än år 1943. Ser nian till de särskilda

skogsvårdsstyrelsema, äro förhållandena mycket varierande. För vissa styrelser

upptar normalprogrammet långt flera förrättningsdagar för tillfällig

personal än som hittills förekommit. Endast inom Värmlands och Gävleborgs

län har antalet förrättningsdagar för tillfällig personal under längre tid

överstigit det beräknade dagantalet, sedan normalprogrammet reducerats till

65 procent. Det får anses önskvärt, att den framtida verksamheten inom

nämnda län får bedrivas i samma utsträckning som hittills. Under de närmaste

åren torde de skogsvårdsstvrelser, där stor personalökning föreslagits,

endast successivt komma att utöka sin verksamhet. Under sådana förhållanden

torde kunna finnas möjligheter att bevilja medel i sådan utsträckning,

att nyssnämnda två skogsvårdsstyrelser ej skola behöva nämnvärt inskränka

sin verksamhet. Genom att skogsvårdsstyrelsernas befattning med

norrländska skogsproduklionsanslaget enligt utredningens förslag tillsvidare

icke inräknas i deras ordinarie verksamhet utan finansieras av förvaltningsbidrag

ur anslaget, kommer antalet extra och tillfällig förrättningspersonal

för de norrländska skogsvårdsstyrelsernas del med all säkerhet att bli betydligt

större än vad som följer av normalprogrammet.

Det antal extra och tillfälliga befattningshavare, sorn erfordras för kansliarbetets

behöriga utförande, är svårare afl bedöma. Utredningen räknar med

möjligheten, att detta antal kommer att bli större än som enbart ur rekryteringssynpunkt

vore motiverat. I den mån så blir fallet och ett stadigvarande

behov av kanslibefattningar utöver de föreslagna .således visar sig föreligga,

kan givetvis frågan örn inrättande av nya ordinarie befattningar tagas

under omprövning. Med hänsyn till den starka ökning i förhållande till det

nuvarande antalet pensionsreglerade befattningar, som utredningens organisationsförslag

innebär, är det dock enligt utredningens mening icke motiverat

att för närvarande inrätta flera ordinarie befattningar än som föreslagits.

Skogsvårdsstyrelsernas behov av extra och tillfällig personal torde få underkastas

årlig prövning av skogsstyrelsen i samband med granskningen av

skogsvårdsstyrelsernas sta t förslag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation har herr Ekman

avgivit särskilt yttrande och därvid uttalat i huvudsak följande.

Sedan skogsprogrammet uppbyggts, måste justeringar göras efter de faktiska

förhållandena, annars kan programmet lätt i vissa fall nedskära den

faktiskt föreliggande utvecklingen. Detta framgår av det föreslagna antalet

förrättningsdagar för stämpling i Gävleborgs och Värmlands län. Vad angår

skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län erfordras utöver de av utredningen

föreslagna befattningarna en skogsteknisk ledare för vägbyggena och en

studieledare för skogsskolan vid Kratten, och därjämte böra de föreslagna befattningarna

som biträdande skogsvårdskonsulent förändras till skogsvårdskonsulentbefattningar.

I enlighet härmed föreslås ändring av den för styrelsen

upprättade personalstaten.

Herrar Hellbacken, Lubeck och Sundberg ha i anslutning till sitt särskilda

yttrande i fråga om skogsprogrammets genomförande uttalat,

att den ordinarie personalorganisationen borde utökas med följande jägmästarebefattningar:

1 distriktsjägmästare inom vardera Västernorrlands,

Kopparbergs och Jämtlands län samt 1 assistent i vardera Skaraborgs, Kristianstads,

Kalmar norra, Gävleborgs, Värmlands, Jönköpings och Älvsborgs

län samt därjämte 4 assistenter, vilkas tjänstgöring skulle fördelas på återstående

län i den utsträckning, som för varje län kunde befinnas lämpligt.

Antalet befattningar tor skogsskoleutbildad personal borde enligt samma

grunder utökas med 40 skogsvårdskonsulenter, fördelade på de särskilda

skogsvårdsstyrelserna enligt en i reservationen (s. 213) intagen tabell, till

vilken här torde få hänvisas. Beträffande förslagets tillämpning uttalas vidare

följande.

Med hänsyn till att vissa av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter äro

särskilt starkt säsongbetonade i övre Norrland, kan det vid närmare undersökningar

eventuellt befinnas ändamålsenligt, att antalet förut upptagna befattningar

minskas något för skogsvårdsstyrelserna i nämnda landsdel och

att dessa styrelser i stället få ökad medelstilldelning för anställande av tillfällig

personal. Vid prövning av de av skogsvårdsstyrelserna upprättade staterna,

torde det också komma att visa sig nödvändigt att vidtaga andra smärre

jämkningar av utredningens förslag till personalstaler.

Yttrandena.

Utredningens förslag att skilja mellan ordinarie (pensionsberättigad) personal

å ena sidan samt extra och tillfällig personal å den andra har i alla

yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Olika slag av ordinarie befattningar. I fråga örn de olika

slag av ordinarie befattningar, som förslaget avser, innehålla yttrandena i

huvudsak följande.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har funnit förslaget att biträdande

länsjägmästaren samtidigt skulle tjänstgöra som distriktsjägmästare

såväl mindre väl motiverat som föga ändamålsenligt. Styrelsen ville för

Norrbottens del allvarligt opponera mot en sådan anordning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 126.

61

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott har i likhet med utredningen

understrukit angelägenheten av att d i s t r i k t s j ä g m ä s t a r e i princip borde

vara bosatta inom sina distrikt.

Skogsvårcisstgrelsen i Norrbottens län har i fråga örn distriktsjägmästarnas

bostadsort anfört följande.

Utredningens förslag i denna del må ha sitt berättigande i sydliga län med

utmärkta kommunikationer, relativt korta avstånd och en topografisk struktur

av skogsvårdsstyrelseområdet, som tillåter en för arrangemanget lämplig

arrondering av distrikten. I Norrbotten kunna med nuvarande indelning av

området i fyra distrikt dessa näppeligen tänkas få en annan anordning än

ådalsvis, alltså i stort sett i anslutning till bebyggelserna utmed de fyra

huvudälvarna. Norrbotten företer ju en typisk ådalsbebyggelse, redan detta

liksom framför allt det förhållandet att också de skogliga intressena gruppera

sig kring älvarna och deras biflöden skulle göra en annan anordning

synnerligen sökt. Den enligt styrelsens mening enda naturliga distriktsindelningen

medför åter, att om än distriktsjägmästaren bodde centralt inom

distriktet detta icke, tack vare de ändock mycket stora avstånden och den

relativa bristen på kommunikationsmedel, skulle medföra sådana fördelar,

som utredningen motiverar sitt förslag med. Vidare skulle en sådan anordning

med de ödsliga förhållanden, som känneteckna Norrbottens landsbygd,

helt säkert medföra svårigheter för styrelsen att rekrytera kvalificerade befattningshavare

för ifrågavarande viktiga tjänster. Skogsvårdsstyrelsen måste

beträffande Norrbotten bestämt framhålla, att här föreligga särskilda tungt

vägande skäl för att de hittills rådande förhållandena beträffande distriktsjägmästarnas

bostadsort bibehållas,

I fråga om befattningarna som skogsteknisk ledare har skogsvårdsstgrelsen

i Värmlands län uttalat, att det syntes diskutabelt, huruvida särskilda

befattningar med denna titel behövde inrättas. Arbetsuppgifterna i

fråga ansåge styrelsen väl kunna inrymmas under en befattning såsom förste

assistent.

Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund har såsom sin mening

framhållit, alt titeln assistent finge anses mindre lämplig, enär ur densamma

ej kunde utläsas befattningshavarens tjänsteställning eller arbetsuppgifter.

Med hänvisning till domänverkets personalförteckning har förbundet

i stället föreslagit titeln biträdande jägmästare.

Länsjägmästareföreningen har föreslagit, att tjänstebenämningama förste assistent

och assistent utbytes mot förste länsjägmästareassistent respektive

^^jägmästareassistent.

Konsulenttiteln för skogsvårdsstyrelsernas skogsskoleulbildade personal

har varmt tillstyrkts av Sveriges länsskogvaktareförbund såsom ur alla

synpunkter påkallad och önskvärd. Förbundet har uttalat, alt ett avskaffande

av den sakligt sett uppenbart oriktiga och för ifrågavarande befattningshavare

synnerligen olämpliga skogvaktarebenämningen skulle hälsas med uppriktig

tillfredsställelse av vederbörande tjänstemän och säkerligen även av

skogsägarna. Förbundet har i detta sammanhang vidare åberopat innehållet

i en av förbundet den 15 maj 1945 avlåten skrivelse till skogsvårdsstyrelseutredningen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Den föreslagna titelförändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av fem skogsvårdsstyrelser samt av Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.

I övrigt har i de flesta angiva yttrandena ändring av den nuvarande titeln

avstyrkts eller ifrågasatts. Såsom skäl härför har i huvudsak åberopats, dels

att länsskogvaktaretiteln vunnit hävd och ägde god klang, dels ock att benämningen

konsulent på andra områden, framförallt hos hushållningssällskapen,

användes för befattningshavare med högre utbildning och tjänsteställning.

I vissa yttranden lia för länsskogvaktarna föreslagits tjänstebenämningarna

skogsvårdsinstruktör, skogsvårdsmästare eller skogsmästare.

Förslaget om inrättande av befattningar såsom skogsteknisk konsulent

har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av skogsstyrelsen,

Sveriges länsskogvaktareförbund och alla skogsvårdsstyrelser utom styrelserna

i Blekinge och Älvsborgs län. I sistnämnda styrelse har dock vice ordföranden

anmält skiljaktig mening och tillstyrkt utredningens förslag.

Skogsvårdsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län ha livligt förordat

inrättande av ifrågavarande befattningar.

Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge lån har uttalat, att behov allmänt torde förefinnas

av en länsskogvaktare eller biträdande länsskogvaktare med teknisk

utbildning men att anledning saknades att i lönehänseende premiera denne

framför övriga länsskogvaktare, på vilka genomgående måste ställas så höga

krav, att de mer än väl uppvägde ifrågavarande tekniska specialkunskaper.

Utredningens förslag om inrättande av befattningar såsom förste

skogsvårdskon su lent har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

skogsstyrelsen, 13 skogsvårdsstyrelser och Sveriges länsskogvaktareförbund,

medan övriga 12 styrelser avstyrkt förslaget eller ifrågasatt dess lämplighet.

De betänkligheter som härvid anförts, ha huvudsakligen avsett svårigheten

att erhålla en rättvis befordringsgrund, därest befattningarna skulle

lämnas öppna för ansökningar även från andra skogsvårdsstyrelsers personal.

Flera styrelser lia förordat, att möjlighet i stället måtte beredas styrelserna

att tillerkänna förtjänta skogsvårdskonsulenter särskilt lönetillägg eller att

efter skogsstyrelsens medgivande placera dem i högre lönegrad.

Den föreslagna kansliorganisationen har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av skogsstyrelsen och de flesta skogsvårdsstyrelserna.

Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län har livligt förordat förslaget om inrättande

av kansliföreståndarebefattningar.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län har ansett, att kansliföreståndaren

borde ha avlagt skogsmästareexamen.

De flesta skogsvårdsstyrelserna ävensom skogsvårdsstyrelsernas kanslipersonals

förening ha avstyrkt tjänstebenämningen kansliföretåndare och i stället

förordat titeln (skogsvårds-) kamrer. Föreningen har i detta hänseende

anfört följande.

Det synes föreningen meningslöst att frångå en tjänstetitel, som så fullkomligt

täcker tjänsteutövningen, såsom förhållandet är i detta fall. Principiellt

har utredningen strävat efter att få fram en tjänstetitel, som så nära som

möjligt täcker den avsedda tjänsten. Så synes hava varit fallet, då det gällt

länsskogvaktaretjänsterna, där utredningen ansett, att skogsvårdskonsulent

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

63

bättre skulle täcka en länsskogvaktares tjänsteutövning. Det förefaller då

ännu mera egendomligt, att för den tjänstemannagrupp, som utför ett utpräglat

kameralt arbete, frångå en redan existerande tjänstebenämning. I såväl

enskild som allmän tjänst har kamrerare som tjänstetitel gammal hävd

för befattningshavare, som omhänderba det kamerala och administrativa arbetet

inom en förvaltning.

Skogsvårdsstgrelsen i Södermanlands län har ej ansett erforderligt att inrätta

en så hög befattning som kansliföreståndare utan funnit tillräckligt, att

den högste befattningshavaren på kansliet placerades såsom kassör eller

kanslist.

Skogsvårdsstgrelsen i Gotlands län har för sin del förordat, att i stället för

de föreslagna befattningarna inrättades en befattning såsom skogsvårdskonsulent,

tillika »registrator» vid kansliet, en befattning som kassör (kansliskrivare)

samt en kontorsbiträdesbefattning.

Skogsvårdsstgrelserna i Kalmar läns södra landstingsområde och i Skaraborgs

län lia uttalat, att kompetent biträdespersonal å skogsvårdsstyrelsekanslierna

icke kunde erhållas mot kontorsbiträdeslöns.

Skog svärd sstyrelsernas kanslipersonals förening har förordat, att vid de

större skogsvårdsstyrelserna inrättades befattningar såsom biträdande skogsvårdskamrerare.

Dessa skulle vid skogsvårdsstyrelserna i Norrbottens och

Västerbottens län ersätta de av utredningen föreslagna kansliskrivarebefattningarna.

Föreningen har vidare förordat, att vid alla skogsvårdsstyrelserna

inrättades kanslibiträdesbefattningar, i vilket hänseende föreningen uttalat

följande.

Utredningens förslag innebär, alt de mindre skogsvårdsstyrelserna förutom

kansliföreståndare endast skola erhålla ett kontorsbiträde. Föreningen har i

sitt förslag upptagit kanslibiträdesbefattningar även vid de mindre skogsvårdsstyrelserna

och anser alltjämt, att starka skäl tala härför. Det bör beaktas,

att det arbete, som den befattningshavare, vilken närmast sorterar under

kansliföreståndaren, utför, är kvalificerat, såsom diarieföring av in- och utgående

skrivelser, korrespondens, registreringsarbete m. m., och detta fordrar

för att bliva rätt utfört speciell kännedom och erfarenhet av skogsvårdsstyrelsernas

arbetsmetoder. På grund av skogsvårdsstyrelsearbetets natur förekomma

i stor utsträckning ärenden, vilkas handläggning kan komma att omfatta

långa tidsperioder, varför lönesättningen bör vara sådan, att upprepade ombyten

av befattningshavare icke blir följden. Det förefaller föreningen som om

utredningen anser, att det erfordras mindre kvalificerad personal vid de små

skogsvårdsstyrelserna. Denna åsikt kan föreningen tyvärr ej dela med utredningen.

Det måste vidare betecknas såsom anmärkningsvärt, att det vid förfall

för kansliföreståndaren icke skulle finnas att tillgå annan vikarie än med

kontorsbiträdes kompetens. Under kansliföreståndares semester eller sjukdom

måste följden bliva, att antingen arbetsuppgifterna till mycket stor del bliva

eftersatta eller ock att den högskoleutbildade, för fältarbetet avsedda personalen

måste tagas i anspråk för fullgörande av kansliföreståndares arbete.

För övriga personalkategorier är sörjt för vikarie sålunda: vid förfall för

länsjägmästare — bitr. länsjägmästare eller förste assistent, vid förfall för

skogsvårdskonsulent — bitr. skogsvårdskonsulent. Arbetsuppgifterna vid

skogsvårdsstyrelsekansli äro dessutom av så mångskiftande och speciell art,

att kanslibiträdeskompetens erfordras vid jämväl de mindre skogsvårdstyrel
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

serna, där arbetsuppgifterna ej kunna så fördelas, som inom de stora skogsvårdsstyrelserna.

Utredningens förslag skalle dessutom komma att innebära

avsevärt sämre rekryteringsförhållanden än som torde vara önskvärt.

Slutligen har skogsvårdsstyrelsernas kanslipcrsonals förening förordat inrättande

av ett antal skrivbiträdesbefattningar vid de större styrelserna.

I fråga örn behovet av kansliföreståndarebefattningar bar allmänna lönenämnclen

anfört följande.

Lönenämnden måste för sin del draga i tvivelsmål, om det för vinnande av

angivna syfte är nödvändigt att inrätta särskilda kansliföreståndarbefattningar

i så höga lönegrader som de föreslagna vid samtliga skogsvårdsstyrelser.

I anslutning härtill vill lönenämnden erinra, att i 14 skogsvårdsstyrelser behovet

av ordinarie kontorspersonal av utredningen beräknats till — förutom

kansliföreståndaren — ett kontorsbiträde. Härtill skulle enligt vad lönenämnden

under hand inhämtat komma 1—3 extra skrivbiträden. Såvitt framgår

av de i betänkandet meddelade uppgifterna angående skogsvårdsstyrelsernas

genomsnittliga inkomster under åren 1940—1943, lärer icke helier årsomslutningen

vid ifrågavarande 14 skogsvårdsstyrelser komma att uppgå till

några mera betydande belopp.

Vid ett bedömande av förevarande spörsmål synes vidare böra beaktas, att

å domänverkets revirexpeditioner jägmästarens närmaste biträde med kassaoch

övriga kontorsgöromål är placerat i högst 12 lönegraden (kassör i A 12

i Skinnskattebergs revir). För närvarande pågå för övrigt vissa organisationsundersökningar

vid revirexpeditionerna. Det synes icke uteslutet, att resultatet

av dessa kan bliva till ledning vid bedömandet av frågan, huru

skogsvårdsstyrelsernas expeditioner lämpligen böra organiseras. Det kan enligt

lönenämndens mening även ifrågasättas, om icke liknande undersökningar

borde företagas å skogsvårdsstyrelsernas expeditioner, innan andra

ordinarie tjänster än kansli- och kontorsbiträdestjänster avses för desamma.

Med hänsyn till förut anförda omständigheter är lönenämnden icke beredd

att tillstyrka skogsvårdsstyrelseutredningens förslag i fråga om kansliföreståndartjänsterna.

Ordinarie sådana tjänster synas enligt lönenämndens mening

i varje fall tills vidare icke böra inrättas hos andra skogsvårdsstyrelser

än där erfarenheten klart ådagalagt behovet av desamma.

Lönenämnden har vidare föreslagit, att de i utredningens förslag upptagna

kansliskrivarebefattningarna utbyttes mot kontoristbefattningar.

Antalet ordinarie befattningar. I fråga örn antalet ordinarie

befattningar har skogsstyrelsen anfört följande.

Vad skogsstyrelsen uttalat därom att utredningens normalprogram måste

anses utgöra ett minimiprogram bör enligt skogsstyrelsens åsikt icke föranleda

därtill, att frågan om skogsvårdsstyrelsernas omorganisation nu åter

uppskjutes för ytterligare utredning. De förslag till personalorganisation

m. m., som av utredningen framlagts med ledning av de av utredningen verkställda

undersökningarna, kunna nämligen enligt skogsstyrelsens mening

omedelbart genomföras utan att detta behöver medföra något hinder för den

utökning av skogsvardsstyrelseverksamhelen och den förstärkning av personalorganisationen,

som sedermera kan visa sig påkallad.

Skogsstyrelsen vill sålunda tillstyrka, att från och med den 1 juli 1946

inrättas de ordinarie befattningar, som av utredningen föreslagits. Då åtskilliga

frågor, som sammanhänga med en framtida ökning av den fasta per
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 126.

65

sonalen, utöver vad av utredningen förutsatts, böra ingående prövas, har

skogsstyrelsen icke ansett sig böra påyrka, att andra befattningar än de,

som intagits i de av utredningen upprättade personalstaterna, skola inrättas

redan under nästa budgetår. Efter utgången av sagda budgetår — som ju i

viss mån kommer att få karaktären av en övergångstid för omläggning av

principerna för skogsvårdsstyrelsernas finansiering m. m. — bör emellertid

beräkningen av styrelsernas medelsbehov såsom förut framhållits, grunda

sig på den förutsättningen, att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet skall erhålla

större omfattning än vad utredningen avsett och skogsstyrelsen torde

sålunda redan vid avgivande av förslag till medelsäskanden för budgetåret

1947/48 komma att föreslå på grund därav erforderlig förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas

personalorganisation m. m.

Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län har uttalat, att avvikelse från de av utredningen

förordade personalstaterna borde kunna ske efter skogsstyrelsens

prövning, örn avvikelsen motiverades av lokala förhållanden och kostnaden

icke bleve nämnvärt högre än vad som förutsatts i normalstaten.

Sveriges länsskogvaktareförbund har uttalat följande.

Den av utredningen föreslagna personalorganisationen för skogsvårdsstyrelserna

synes i huvudsak lämplig. Proportionerna mellan skogsskoleutbildad

och skogshögskoleutbildad ord. personal bör dock stegras från föreslagna

omkring 4 till 1 till minst 5 till 1. Detta bör åstadkommas genom att de

biträdande skogs vårdskonsulenternas antal utökas Redan nu finnes i allmänhet

en och vanligen flera biträdande tjänstemän med skogsskoleutbildning

stadigvarande anställda på varje länsskogvaktardistrikt, och den intensifierade

skogs vår dsverksamhe ten kommer att kräva ytterligare ökning av

denna personal. Skulle skogsprogrammet genomföras till 65 procent förordas

anställning av sammanlagt 250 biträdande skogsvårdskonsulenter. Skulle

verksamheten utökas till 75 procent av skogsprogrammet, föreslås att den

härav föranledda förstärkningen av den ordinarie personalen åstadkommes

genom ökning av antalet biträdande skogsvårdskonsulenter. Ifrågavarande

eventuella utökning av skogsprogrammet kan däremot enligt förbundets mening

icke motivera nyanställning av någon högskoleutbildad personal, emedan

det verkliga behovet därav redan är väl tillgodosett genom utredningens

huvudförslag.

Såsom ovan under avd. V anförts, har i ett flertal yttranden uttalats, att

proportionen mellan ordinarie personal å ena sidan samt extra och tillfällig

personal å den andra icke borde vara densamma över hela landet. Flera av

skogsvårdsstyrelsema i de södra och mellersta delarna av landet ha framhållit,

att deras arbete till större del än vad utredningen räknat med borde

kunna utföras av ordinarie personal.

I detta sammanhang må nämnas, att Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

i fråga om personalorganisationen i stort uttalat följande.

Enligt vad riksförbundet bar sig bekant föreligga inom åtskilliga skogsvårdsstyrelsers

verksamhetsområden betydligt större möjligheter och behov

att anställa ordinarie personal än vad som förutsatts inom ramen för det

reducerade normalprogrammet. Förhållandet mellan antalet av ordinarie och

extra personal bör därför göras till föremål för förnyade överväganden och

helst avpassas efter vad som för varje skogsvårdsstyrelse kan anses vara

ur arbets- och effektivitetssynpunkt mest rationellt.

Bihang till riksdagens protokoll lotti. 1 saini. Nr 12G.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Såsom framgår av redogörelsen under avd. V lia invändningar från många

håll gjorts mot förslaget att begränsa normalprogrammets genomförande till

65 procent. I sammanhang härmed har förordats utökning av de av utredningen

föreslagna personalstaterna.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har ur personalsynpunkt berört

denna fråga och därvid anfört följande.

Ett genomförande av normalprogrammet till 65 procent kommer, enligt

vad utredningen konstaterar, att medföra en utvidgad verksamhet för skogsvårdsstyrelserna.

Utredningens förslag innebär trots detta, att en stor del

av den personal, som för närvarande är årsanställd och som skogsvårdsstyrelserna

redan nu torde vara i konstant behov av, icke kommer att kunna

beredas anställning, som berättigar till pension. Det kan säkerligen icke vara

fördelaktigt ur rekryteringssynpunkt att redan från början göra den ordinarie

personalstaten så snäv, att befattningshavare regelmässigt måste tjänstgöra

lång tid som extra, innan ordinarie anställning kan påräknas. Kommunaltjänstemannaförbundet

vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

på, att t. ex. i Västerbottens län sedan lång tid tillbaka finnas anställda ett

antal tillfälliga assistenter, vilka efter vad det synes torde ha ytterst små

möjligheter att med den föreslagna personalorganisationen överhuvud taget

kunna påräkna ordinarie anställning.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i fråga

om utökningen av skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation uttalat följande.

Det är uppenbart, alt arbetsuppgifterna för skogsvården efterhand ökat

och komma att fortsätta att öka, varför skogsvårdspersonalen ävenledes

måste öka. Emellertid bör händd beaktas, att skogsägareföreningama på senare

tid vunnit allt större utbredning. Med hänsyn härtill och för att undvika

överorganisation synes vara lämpligt att gå fram med försiktighet vad

beträffar beräknandet av skogsvårdsstyrelsernas personalbehov intill dess att

klarhet vunnits örn i vilken omfattning skogsvårdsstyrelsernas arbete underlättas

och minskas av skogsägareföreningamas verksamhet.

I fråga örn det antal ordinarie befattningar, som varje skogsvårdsstyrelse

ansett för styrelsen erforderligt, torde få hänvisas till förutnämnda bilagor

nr 1—3. Ur skogsvårdsstyrelsernas yttranden i dessa delar må i övrigt följande

återgivas.

Skogsvårdsstyreisen i Stockholms län:

Det synes skäligt att hos styrelsen får anställas ytterligare en assistent samt

ytterligare tre biträdande skogsvårdskonsulenter. På så sätt skulle nämligen

medelarealen per tjänsteman i Stockholms län bringas att överensstämma

med medelarealen i övriga av skogsvårdsstyrelsen uppräknade län. På anförda

skäl har skogsvårdsstyrelsen emellertid i sin personalstat tills vidare

icke ansett sig böra räkna med den ytterligare assistenttjänsten.

Med _ erfarenhet örn den tid, som kansliarbetet hos styrelsen hittills krävt

och minst måste kräva under den närmaste framtiden, har styrelsen uppskattat

tidsåtgången för de rena kansligöromålen (alltså utöver den tid som erfordras

för innearbeten å väg- och dikningsplaner o. d.) till minst 1 000 arbetsdagar

per år. Då varje tjänsteman har 274 effektiva arbetsdagar, framgår

härav att 3 tjänstemän hava fullt arbete hela året varjämte extra hjälp måste

anlitas under cirka 180 dagar.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

67

Skogsvårdsstgrelsen i Uppsala län:

Det föreslagna antalet befattningshavare vid styrelsen bör utökas så, att

styrelsen erhåller ytterligare två länsskogvaktare eller skogsvårdskonsulenter

samt ett kontorsbiträde.

Skogsvårdsstgrelsen i Östergötlands län:

För att länsskogvaktarna mer än hittills själva skola kunna medhinna förrättningarna

inom respektive distrikt önskar skogsvårdsstyrelsen, att dessa

göras mindre och att flera ordinarie länsskogvaktarbefattningar sålunda inrättas.

Den av utredningen för styrelsens del föreslagna personalstaten upptager

bland annat en förste skogsvårdskonsulent, åtta skogsvårdskonsulenter

och tre biträdande skogsvårdskonsulenter. Detta är icke nog för att styrelsen

skall kunna driva verksamheten på ett tillfredsställande sätt, utan därför

behövs 12 ordinarie länsskogvaktare jämte fyra biträdande länsskogvaktare.

För närvarande vill styrelsen emellertid inskränka sig till att föreslå tio

ordinarie länsskogvaktare med egna distrikt samt fyra biträdande länsskogvaktare.

Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län:

Styrelsen anser icke lämpligt att inrätta en distriktsjägmästarebefattning

inom länet. Det anses fördelaktigare för verksamheten att i stället inrätta 1

förste assistent- och 1 assistentbefattning.

Assistenternas arbete bör vara förlagt till en särskild del av länet, den enes

till västra och den andres till östra delen. Deras tjänsteställning bör vara

nära nog samma. Dock finnes skäl för att en av dem har förste assistents

tjänstegrad med uppgift att inom västra delen av länet handhava mera krävande

arbeten av skilda slag inom särskilt Sunnerbo härad med dess från

övriga länet skiljaktiga skogliga förhållanden.

Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län:

I södra och mellersta Sverige är behovet av skogstekniska ledare i de flesta

län minst lika framträdande som i ifrågavarande norrländska län. befattningshavare

alltså som skola leda vägbyggnads-, skogsdiknings- och taxeringsverksamheten,

lämpligen kanske också ha överinseendet över den med

säkerhet alltmer omfattande skogsodlingen och med denna sammanhörande

uppgifter. Stora krav måste ställas på innehavaren av sådan befattning. Behovet

av en teknisk ledare i Blekinge är klart framträdande. Benämningen

teknisk ledare kanske dock ur vissa synpunkter inte här bör komma till användning,

varför benämningen assistent vore att föredraga, ehuru huvudsakligen

tekniska uppgifter skulle komma på dennes lott.

Styrelsens personalbehov bör ses mot bakgrunden av den successiva utbyggnad,

som ägt rum under de sista femton åren. Åren 1936—1939 ligga ungefär

i mitten av denna utbyggnadsperiod och dåvarande förhållanden kunna

därför icke läggas till grund för ett bedömande av personalbehovet av i dag.

År 1945 hade den årsanställda personalen med högre skoglig utbildning vuxit

till en länsjägmästare och tre assistenter samt den årsanställda personalen

med lägre skoglig utbildning till tio man. Härtill kommer extra och tillfällig

personal. Detta antal befattningshavare har icke visat sig tillfyllest under

en tid, då visserligen stämplings- och vägbyggnadsverksamheten varit omfattande

men dikningsverksamheten varit nästan helt nedlagd, återväxtåtgärder,

allmän upplysning örn skogsvård (skogsvårdskurser inräknade), röjning

och andra beståndsvårdande åtgärder samt betesverksamheten, skogstaxeringar,

upprättande av skogsvårdsplaner m. fl. verksamhetsgrenar måst

begränsas till ett minimum. Den ordinarie skogliga personal utredningen föreslår:

en länsjägmästare, en assistent och sju länsskogvaktare — varav två bi
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

trädande — fyller därför icke det föreliggande behovet. Icke heller den i herr

Hellbackens m. fl. :s reservation föreslagna utbyggnaden får anses tillfyllest,

då en assistent med huvudsakligen tekniska uppgifter är oundgängligen nödvändig.

I gengäld skulle emellertid den tekniska konsulenten kunna falla

bort. Nu nämnd personal kan utan svårighet sysselsättas åren runt men

torde icke kunna erhållas örn icke tjänsterna upptagas i den ordinarie personalstaten.

Erforderlig extra och tillfällig personal därutöver torde det allt

framgent bil förenat med svårighet att rekrytera på nuvarande villkor.

Styrelsen förordar därjämte inrättande av en kontorsbiträdesbefanning.

Att den skogliga, relativt högt avlönade personalen skulle öda tid på ritning

och kopiering av kartor, uppgörande och renritning av profiler, planer av

olika slag m. m. vore absurt.

Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Styrelsen får för sin del yrka på att även en skogsteknisk konsulent hänföres

till den ordinarie personalen.

Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län:

I fråga örn antalet befattningshavare i Skaraborgs län vill styrelsen framföra

som sin mening, att planerade utvidgningar av verksamheten motivera

anställandet av följande personal utöver utredningens förslag: 1 assistent,

1 skogsvårdskonsulent, 1 biträdande skogsvårdskonsulent och 1 kanslibiträde.

Av dessa finner styrelsen den biträdande skogs vårdskonsulenten och

kanslibiträdet vara i första hand nödvändiga för arbetets behöriga bedrivande.

Enligt utredningen bör en biträdande skogsvårdskonsulent finnas för

ungefär vart tredje område, och då utredningen föreslår åtta områden och styrelsen

anser nio vara behövliga, torde yrkandet på en tredje befattning såsom

biträdande skogsvårdskonsulent vara tillräckligt motiverat. Arbetet på

styrelsens expedition kan f. n. icke medhinnas med de tre biträden, som nu

finnas, utan extrahjälp måste ofta anlitas, och den betydande utvidgning,

som förestår, gör det utan tvivel nödvändigt med tre på expeditionen stadigvarande

anställda personer jämte extra personal. Önskvärdheten av befordringsmöjligheter

talar också för att en kanslibiträdesbefattning bör finnas,

liksom det faktum att en person med här erforderlig kompetens icke

kan erhållas i lönegrad Sa 4 och ännu mindre vid extraanställning.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län:

Med beaktande av vad utredningen framhållit om att de framlagda personalstaterna

borde gälla såsom normalstater har styrelsen ansett sig sakna

anledning att omedelbart taga definitiv ställning till frågan örn antalet befattningar.

Styrelsen kan icke nu utan vidare överblicka, hur den utökade

personalen med av utredningen föreslagen fördelning på tjänstekategorier

verkligen kan — i varje fall omedelbart —- på ett från ekonomisk synpunkt

försvarligt sätt utnyttjas.

Förslaget innefattar bl. a. en distriktsjägmästarebefattning för styrelsen.

Styrelsen håller icke för otroligt, att inom de nordligaste länen med dessas

jättelika avstånd och i betydande omfattning under utsynings- och hushållningsplanstvång

liggande skogar, en sådan decentralisering, som distriktsjägmästareinstitutionen

innebär, kan vara ändamålsenlig. Med hänsyn till

härvarande förhållanden ställer sig styrelsen däremot mycket tveksam till

behovet och lämpligheten av att inrätta en sådan mellanställning mellan å

ena sidan länsjägmästaren och å den andra den lägre styrelsepersonalen och

den skogsägande allmänheten. I synnerhet denna senare har, så länge skogsvårdsstyrelsen

existerat, varit van vid att i alla viktigare spörsmål — d. v. s.

sådana där besked icke kunnat eller bort lämnas av respektive länsskogvaktare

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

69

— hänvända sig skriftligen eller personligen till länsjägmästare^ vilken ju

såsom föredragande inför styrelsen har att, om så erfordras, ordna med

frågans avgörande vid styrelsesammanträde.

Styrelsen anser sig av anförda skäl böra åtminstone tills vidare ställa sig

avvaktande beträffande inrättandet av distriktsjägmästarebefattningar hos

densamma.

Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län:

Vid skogsvårdsstyrelsen äro för närvarande anställda 7 ordinarie och 3

extra länsskogvaktare, samtliga pensionsberättigade. Utredningen har föreslagit

blott en förste skogsvårdskonsulent, fyra skogsvårdskonsulenter och

två biträdande skogsvårdskonsulenter, vilket i praktiken skulle innebära, att

två av de nuvarande länsskogvaktarna med egna distrikt skulle få fullgöra

fullt likartad tjänst som övriga men med en lönegradsplacering, som med

fem lönegrader understege dessas.

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län:

Utredningen har framhållit att hos de största skogsvårdsstyrelserna skulle

finnas en skogsteknisk ledare för särskilt krävande skogstekniska uppgifter

såsom diknings-, skogsvägbyggnads- och taxeringsverksamhet. Någon sådan

har icke av utredningen upptagits för Gävleborgs län, men dock i särskilt

yttrande av herr Ekman föreslagits.

Emellertid äro och komma dessa uppgifter inom detta länet att bliva av

en högst betydande omfattning. Med statsbidrag ha hittills utförts cirka

3 000 dikningsföretag med en sammanlagd längd av 4 300 kilometer. Enligt

gällande bestämmelser skall underhållet av med statsbidrag utförda dikningar

kontrolleras vart femte år, sålunda i medeltal 600 företag per år. En

stor del av dessa dikningsföretag behöver dessutom planläggas för kompletteringsdikningar.

Enligt senaste riksskogstaxeringen finnas ytterligare cirka

1 000 km2 dikningsbara marker inom länet.

Behovet av skogsbilvägar inom ett dylikt län med stora sammanhängande

skogsvidder är mycket stort. En år 1941 verkställd väginventering gav till

resultat ett förstahandsbehov av omkring 200 mil. Härtill komma sidovägar,

s. k. andra klassens vägar, vilkas sammanlagda längd torde kunna uppskattas=

till cirka 100 mil.

År 1938 påbörjade skogsvårdsstyrelsen en åtgärdsinventering av länets 48

socknar. Dessa åtgärdsinventeringar lia tillkommit som ett komplement till

riksskogstaxeringen för att få fram en mera överskådlig bild av det skogliga

tillståndet samt det aktuella behovet av skilda slag av åtgärder. Vid utformandet

av riktlinjerna för det skogliga upplysningsarbetet hava dessa inventeringar

visat sig vara av utomordentlig betydelse. På grund av personalbrist

under de senaste åren lia hittills endast 4 socknar linjeinventerats.

Det är styrelsens avsikt att fortsätta dessa inventeringar, vilka kräva särskild,

skolad arbetskraft.

Som av det anförda framgår kommer den skogstekniska verksamheten

att bliva av en sådan storleksordning, att den mer än väl torde motivera en

skogsteknisk ledare.

Som tidigare framhållits har skogsvårdsstyrelsen under uppförande en

större skogsvårdsskola vid Kratte-Masugn, till vars uppförande bidrag av

lotlerimedel erhållits nied 100 000 kronor. Undervisningen därstädes kominer

all bliva mycket omfattande och pågå under alla årstider. Enligt de

uppgjorda planerna skulle vid skolan, som även kominer ali vara öppen

för elever från andra län, anställas en studieledare och en förste länsskogvaktare,

vilken personal utgör ett minimum, örn skolan skall kunna fylla sin

uppgift och utnyttjas i planerad omfattning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Det torde vara ofrånkomligt att undervisningsverksamheten uppdrages åt

en särskild assistent i detta län. Då enligt det reducerade normalprogrammet

den totala skogsvårdsstyrelseverksamheten redan nedskurits, skulle det

ofrånkomliga avdelandet av en skogshögskoleutbildad befattningshavare för

undervisningen vid den stora skogsvårdsskolan komma att medföra en ytterligare

minskning av verksamheten å övriga grenar, något som dock ej

torde vara utredningens mening.

Styrelsen vill sålunda framhålla nödvändigheten av att antalet assistenter

utökas, så att en därav kan avdelas särskilt för undervisningen vid skogsvårdsskolan.

Då denna bör vara väl kvalificerad för sin uppgift, anser styrelsen

befattningen höra placeras i samma lönegrad som förste assistent

eller Sa 22.

Enligt förslaget skulle här finnas 1 assistent. I det särskilda yttrandet av

herr Hellbacken m. fl. har föreslagits 2 assistenter, varvid dock förutsatts

ett genomförande av normalprogrammet till 75 procent. Även styrelsen anser

det erforderligt att assistenternas antal utökas till två.

Utredningens förslag, som på intet sätt bygger på kännedom örn de lokala

förhållandena, innebär en nedskärning av länsskogvaktaredistriktens antal

från planerade 16 till 12. Den ena av de förste skogsvårdskonsulenterna

torde nämligen helt bliva tagen i anspråk för skogsvårdsskolan, växtförädlings

verksamhet en och anläggningarna därstädes och sålunda icke kunna

handhava något mindre distrikt. Styrelsen anser det erforderligt med 16

skogsvårdskonsulenter med egna distrikt, därav en förste skogsvårdskonsulent.

I likhet med skogsvårdsstyrelseutredningen anser styrelsen organisationen

med biträdande skogsvårdskonsulenter lämplig ej minst ur befordrings- och

rekryteringssvnpunkt. Dessutom är en dylik organisation nödvändig ur den

synpunkten, att fullt vana och i skogsvårdsgöromålen väl införsatta ersättare

måste finnas att tillgå under länsskogvaktarnas semester och eventuellt

sjukdom. Utredningen har föreslagit 4 biträdande skogsvårdskonsulenter.

Detta antal torde vara tillfyllest under förutsättning av 16 skogsvårdskonsulenter

med egna distrikt. Skulle antalet minskas till 15, erfordras 5 biträdande

skogsvårdskonsulenter.

Skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län:

Skogsvårdsstyrelsen kan icke giva sin anslutning till det framlagda förslaget

i fråga om det för styrelsens del avsedda antalet ordinarie befattningshavare.

När det gäller sådana befattningar, kunna icke lämpligen för Västernorrlands

län tillämpas samma proportioner mellan högre och lägre utbildade

som för andra jämförbara län. Den senare kategorien kan nämligen

begränsas med hänsyn till den rika förekomsten inom länet av bolagsskogar

nied egen förvaltning, under det att särskilda förhållanden, exempelvis skogsservitut,

skogsbete, skoglig arbetsreserv, motivera behovet av relativt stor

personal med högre skoglig bildning. Enligt styrelsens mening är det av

praktiska skäl icke möjligt att inskränka distriktsjägmästarbefattningarna

till två stycken. Med hänsyn till såväl den hittillsvarande omfattningen av

den statsunderstödda verksamheten i länet som den beräknade framtida utvecklingen

av densamma måste vidare inrättandet av en befattning som

skogsteknisk ledare anses vara välmotiverat.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län:

Det för styrelsens del föreslagna antalet distriktsjägmästare bör utökas

till fyra med hänsyn till att den skogstekniske ledaren kommer att få hand

örn såväl dikningsverksamheten och skogsvägbyggnaderna som skogsindelningen

och sålunda icke kan omhänderhava skötseln av något distrikt vid

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

71

sidan av sin huvuduppgift. Biträdande länsjägmästarens distrikt måste vidare

minskas för att han mera verksamt skall kunna biträda i det centrala

arbetet. Den fast anställda skogstekniska personalen i lägre tjänsteställning

bör enligt styrelsens mening utökas till minst tre personer i samma lönegrad,

förslagsvis Sa 14.

Skogsvdrclsstyrelsen i Västerbottens län:

Skogsvårdsstyrelsen förordar en utökning för sin räkning av den föreslagna

personalstaten med en förste assistent och fyra skogsvårdskonsulenter.

I gengäld kan de biträdande skogsvårdskonsulenternas antal minskas med

två. Styrelsen anser det i hög grad önskvärt, att som ledare för betesverksamheten,

vilken i Västerbottens län redan fått en stor omfattning och handhaves

av en beteskonsulent med tre assistenter, placeras en person med

speciella kunskaper på detta område. Den av styrelsen föreslagna förste

assistenttjänsten bör innehavas av denne person. Styrelsen anser vidare, att

inom ett så stort län som Västerbottens bör inrättas en befattning som undervisningsassistent,

för vilken en placering i 22 :a lönegraden bör vara

lämplig. Vad beträffar den av styrelsen föreslagna ökningen i skogsvårdskonsulenternas

antal föranledes den närmast av styrelsens förslag om utökning

av normalprogrammet från 65 till 75 procent. Den senaste utökningen

i Västerbottens län av de ordinarie länsskogvaktamas antal gjordes år

1939 efter en noggrann undersökning av förrättningarnas omfattning och

fördelning på fast och tillfällig personal under en 10-årsperiod. Genom denna

utökning blev de ordinarie länsskogvaktamas antal 35, varjämte en extra

länsskogvaktare tilldelades särskilt bevakningsområde. Utredningens förslag

innebär en minskning i antalet länsskogvaktarområden, vilken örn förslaget

genomföres närmast skulle drabba organisationen i kustlandet. Någon minskning

i lappmarken är nämligen utesluten. Styrelsen framhåller, att den

kostnadsökning ett förverkligande av styrelsens förslag till personalstat

skulle medföra stannade vid ett belopp av cirka 15 000 kronor. Att under

nu angivna förhållanden rasera den organisation, som skogsvårdsstyrelsen

uppbyggt och som hittills visat sig väl avpassad, synes styrelsen icke på

något sätt försvarligt.

Extra och tillfällig personal. Utredningens uttalanden i fråga

örn skogsvårdsstyrelsernas extra och tillfälliga personal ha i huvudsak ej

föranlett andra erinringar än att behovet av tillfällig förrättningspersonal

icke läte sig med någon säkerhet bedömas på förhand och att skogsvårdsstvrelserna

därför i detta hänseende borde ha relativt stor rörelsefrihet.

Rekrytering. Skogsstyrelsen bar i sammanhang med frågan om

skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation tagit upp ett speciellt spörsmål,

som icke behandlats av utredningen, nämligen om skogsvårdsstyrelsernas

personalrekrytering. Skogsstyrelsen bar i detta avseende anfört följande.

Beträffande skogsskoleutbildad personal saknas anledning att frångå den

nu tillämpade ordningen, att varje skogs vår dss ty re lise i huvudsak antar och

utbildar sin egen rekryteringspersonal. Tjänstgöringen såsom tillfällig förman

ingår som ett värdefullt led i aspirantpersonalens prövnings- och^ utbildningstid,

och den orts- och personkännedom, som förvärvas genom långvarig

tjänstgöring inom ett och samina skogsvårdsstyrelseområde, synes när

det gäller nu ifrågavarande personalkategori vara av viss betydelse för ett

framgångsrikt skogsvårdsarbete. I jämförelse härmed torde intresset av att

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

personalen har erfarenhet från andra skogsvårdsstyrelseområden komma j

andra hand, även örn sådan erfarenhet ur befordringssynpunkt är av värde.

För kanslipersonalens del torde aspirantutbildningen likaledes i främsta rummet

böra vara varje skogsvårdsstyrelses ensak. —• Beträffande den skogshögskoleutbildade

personalen däremot synes behov föreligga av en centralt

reglerad rekrytering, motsvarande vad som tillämpas inom domänverket och

hos vissa större skogsbolag. Befattningshavare tillhörande denna grupp torde

nämligen i större utsträckning än de övriga böra cirkulera mellan olika

skogsvårdsstyrelser, och det måste med hänsyn härtill anses vara av värde

för skogsvårdsstyrelseorganisationens funktionsduglighet, dels att aspirantprövningen

blir möjligast likvärdig för alla och dels att aspiranterna genom

tjänstgöring på olika håll få tillfälle att samla mera allsidig erfarenhet rörande

skogsvårdsarbetet i landet än om de uteslutande tjänstgöra hos en och

samma skogsvårdsstyrelse. Skogsstyrelsen vill därför föreslå, att aspiranttjänstgöring

för skogsvårdsstyrelsernas jägmästare anordnas på följande sätt.

Aspiranter antagas av skogsstyrelsen, därvid skogsvårdsstyrelsema givetvis

böra äga föreslå lämpliga kandidater. Därefter bestämmer skogsstyrelsen

efter överläggning med vederbörande skogsvårdsstyrelse, var aspiranttjänstgöringen

skall äga rum. Regelmässigt bör en aspirant icke tjänstgöra mer än

omkring ett halvt år hos en och samma skogsvårdsstyrelse, och det bör tillses,

att tjänstgöringen såvitt möjligt blir förlagd till skogsvårdsstyrelser inom

olika delar av landet. Det synes lämpligt, att jämväl tjänstgöring hos

skogsstyrelsen får ingå i aspirantutbildningen. Efter erforderlig övergångstid

bör för antagning såsom extra eller ordinarie tjänsteman hos skogsvårdsstyrelse,

örn ej särskilda skäl föranleda till annat, erfordras att sökande under

viss tid, förslagsvis 2 år, genomgått sådan aspiranttjänstgöring som nu

sagts och därefter av skogsstyrelsen befunnits lämplig för arbete i skogsvårdsstyrelses

tjänst. Skogsstyrelsen vill vidare föreslå, att styrelsen bemyndigas

fastställa bestämmelser angående aspiranternas anställnings- och avlöningsvillkor

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande

domänverkets aspiranter.

Departementschefen.

Såsom förut nämnts, finnas för närvarande icke några för hela landet

gällande bestämmelser angående skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation,

utan varje skogsvårdsstyrelse har i stort sett kunnat uppbygga denna organisation

efter som styrelsen ansett lämpligt och styrelsens egna ekonomiska

resurser medgivit. Detta har medfört att bristen på överensstämmelse i nyssnämnda

hänseende de särskilda styrelserna emellan torde vara större än som

kan anses motiverat av arbetets olika omfattning och beskaffenhet. Dels står

antalet befattningshavare icke alltid i proportion till styrelsens arbetsuppgifter,

och dels är arbetets fördelning på olika slag av befattningshavare ofta

skiftande. Ur såväl det allmännas som personalens synpunkt synes det angeläget

att i dessa hänseenden åstadkomma bättre överensstämmelse mellan

skogsvårdsstyrelsema. I likhet med utredningen finner jag därför påkallat

att personalorganisationen vid skogsvårdsstyrelsema underkastas en översyn.

Denna bör avse såväl personalens omfattning som dess arbetsuppgifter.

Såsom utredningen framhållit sammanhänger för närvarande skillnaden

mellan en »ordinarie» och en »extraordinarie» eller »extra» befattningsha
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

73

vare hos skogsvårdsstyrelse icke med befattningens eller anställningens varaktighet

utan är uteslutande en löneskillnad. Det synes lämpligare att framdeles

beteckningen ordinarie befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse användes

örn innehavare av pensionsberättigande befattningar, medan övriga

befattningshavare betecknas extra och tillfälliga.

I fråga örn olika slag av ordinarie befattningar hos skogsvårdsstyrelserna

torde — vad angår befattningar avsedda för skogshögskoleutbildad personal

— anledning saknas att föreslå några mera omfattande avvikelser från den

nuvarande normala organisationen. Det synes dock vara motiverat att i likhet

med vad utredningen förordat genomföra distriktsindelning av skogsvårdsstyrelseområdena

i större utsträckning än vad hittills varit fallet. Tillräckliga

skäl att ändra tjänstetiteln för förste assistenter och assistenter synas

icke föreligga. Jag förordar således att följande slag av ordinarie jägmästarhefattningar

böra finnas vid skogsvårdsstyrelserna, nämligen länsjägmästare,

biträdande länsjägmästare, distriktsjägmästare, skogstekniska ledare,

förste assistenter och assistenter.

Med avseende på de olika jägmästarbefattningamas arbetsuppgifter torde

några mera väsentliga ändringar icke vara påkallade. Det är dock angeläget,

att jägmästarpersonalen i så stor utsträckning som möjligt befrias från kontorsgöromål

och får ägna sig åt fältarbetet.

Innan jag närmare ingår på frågan om organisationen av den skogsskoleutbildade

personalen, torde jag något få beröra frågan om länsskogvaktarnas

tjänstetitel. Att den hävdvunna titeln länsskogvaktare har en mycket

hedrande klang bland landets skogsägare, torde vara allmänt erkänt. Ur

denna synpunkt saknas därför anledning ändra länsskogvaktarnas titel. Då

emellertid länsskogvaktarna själva synbarligen fästa stort avseende vid frågan,

vill jag icke motsätta mig att en ändring av deras titel kommer till

stånd. Emellertid finner jag den av utredningen föreslagna titeln skogsvårdskonsulent

mindre lämplig med hänsyn till att konsulenttiteln inom lantbrukets

område i princip är förbehållen högskoleutbildad personal. Enligt

min mening torde titeln distriktsskogsmästare vara att föredraga. Jag vill

därför föreslå, att titeln länsskogvaktare utbytes mot distriktsskogsmästare.

Utredningens förslag om inrättande av ett antal befattningar såsom skogsteknisk

konsulent och förste skogsvårdskonsulent finner jag mig icke kunna

till alla delar biträda. Vad först angår de skogstekniska konsulenterna, har

utredningen förutsatt, att dessa skulle handhava speciella uppgifter såsom

planläggning av väg- och dikningsföretag o. d. Härvid torde jag få erinra, att

frågan örn kompetenskraven för vissa förrättningsmän enligt lagen om enskilda

vägar ännu icke lösts (IX H. T. 1946 p. 234) samt att för behörighet

att handlägga syneförrättningar rörande vissa företag jämlikt 7 kap. vattenlagen

gälla särskilda bestämmelser enligt kungörelse den 27 juni 1930 (nr

274), vilken kungörelse av utredningen förutsatts ändrad. Med hänsyn till

alt jag icke genom utredningen blivit övertygad örn nödvändigheten av att

redan nu tillskapa ifrågavarande nya befattningar hos skogsvårdsstyrelserna

och då spörsmålet om behörighetskraven för dessa förrättningsmän icke

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

lösts, anser jag att avgörandet av frågan härom tillsvidare bör anstå i avbidan

på ytterligare erfarenhet om behovet av dylika befattningar. Däremot

finner jag motiverat, att befattningar såsom förste distriktsskogsmästare

(förste skogsvårdskonsulenter) inrättas för att förestå skogsvårdsgård och i

övrigt handhava mera kvalificerade sysslor, särskilt i fråga om undervisning.

Erfarenheten har visat, att skogsvårdsgårdarna, vilka för närvarande finnas

inrättade vid 12 skogsvårdsstyrelser, varit utomordentligt nyttiga för styrelsernas

undervisningsarbete. För att skogsvårdsgårdarna skola med största

effekt utnyttjas böra där finnas väl kvalificerade föreståndare. I första hand

bör det ankomma på dessa att utöva förvaltningen av fastigheterna. Skötseln

av demonstrations-, övnings- och försöksskog å fastigheterna torde bliva förhållandevis

krävande, bland annat med hänsyn till att skogen även är avsedd

att användas för skogliga försök. Arbetet med utläggande och revision av

försöksytor lärer sålunda i stor utsträckning böra anförtros åt föreståndarna.

I de kurser som hållas vid skogsvårdsgårdarna synas föreståndarna i stor utsträckning

böra leda demonstrationer och övningar, liksom de även torde

böra ha till uppgift att leda de skogs- och planteringsdagar, som anordnas för

såväl äldre som skolungdom. Skogsvårdsgårdarna torde tillika bliva centrum

för skogsvårdsstyrelsemas plantskoleverksamhet och ansvaret för skötseln

av plantskolorna samt distributionen av plantorna anförtros åt föreståndarna.

Givetvis är det nödvändigt att skogsvårdsgårdarnas föreståndare i erforderlig

utsträckning hålla kontakt med det praktiska skogsvårdsarbetetet inom

skogsvårdsstyrelsemas olika verksamhetsgrenar. Av denna anledning

böra föreståndarna jämväl handhava eget distrikt och å detta svara för de

sysslor, som regelmässigt ankomma på distriktsskogsmästare. För här ifrågavarande

fall torde dock distrikten böra göras mindre än eljest.

Under åberopande av det anförda finner jag mig böra förorda, att hos

skogsvårdsstyrelserna inrättas ett antal befattningar såsom förste distriktsskogsmästare,

tillika föreståndare för skogsvårdsgård. En förutsättning för

inrättandet av dylik befattning hos en skogsvårdsstyrelse bör vara, att styrelsen

anordnat skogsvårdsgård. I de fall, där skogsvårdsgård ännu ej anordnats,

synes motsvarande befattning böra inrättas såsom distriktsskogsmästare.

I övrigt finner jag mig kunna biträda utredningens förslag i vad avser

olika slag av skogsskoleutbildade befattningshavare. Jag förordar sålunda

en organisation, som i stort sett innebär, att hos varje skogsvårdsstyrelse skola

finnas anställda ett antal distriktsskogsmästare och därjämte biträdande

distriktsskogsmästare till ett antal motsvarande ungefär en befattning på vart

tredje distrikt. I stället för de av utredningen ifrågasatta befattningarna som

skogstekniska konsulenter torde en motsvarande ökning av antalet distriktsskogsmästare

böra företagas. De sålunda nytillkomna distriktsskogsmästarna

torde hos vissa styrelser komma att placeras såsom dikningsförmän etc.,

men styrelserna synas böra äga frihet att använda denna arbetskraft på det

sätt som i varje särskilt fall kan finnas lämpligt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 126.

75

Utredningens förslag angående personalorganisationen å skogsvårdsstyrelsernas

kanslier kan jag i princip biträda. Det torde sålunda få anses rationellt

och ändamålsenligt att hos varje skogsvårdsstyrelse finnes en kanslibefattning

i relativt hög tjänsteställning, vars innehavare närmast under länsjägmästaren

är chef för kansliets övriga personal och svarar för kansliarbetets

behöriga gång samt vidare handhar kamerala uppgifter, såsom att ansvara

för bokföring och kassaförvaltning ävensom utföra statistiska och andra

sifferutredningar. Enligt min mening torde denne befattningshavare jämväl

böra kontrasignera och jämte länsjägmästaren ansvara för utanordning

av medel från styrelsen. Jag kan emellertid icke finna tillräckliga skäl föreligga

att såsom utredningen förordat införa en ny tjänstebenämning — kansliföreståndare

— för dessa befattningshavare, utan de synas i likhet med tjänstemän

i civila statsförvaltningen med motsvarande arbetsuppgifter böra benämnas

kassörer.

Vid de båda största skogsvårdsstyrelsema — i Norrbottens och Västerbottens

län — anser jag i likhet med utredningen kansliarbetets omfattning

motivera inrättande av en kansliskrivarebefattning. I övrigt synes den ordinarie

kanslipersonaien såsom utredningen föreslagit böra bestå av kansli- och

kontorsbiträden. Att förorda inrättandet av ordinarie befattningar såsom

skrivbiträde finner jag däremot icke lämpligt eller erforderligt.

Såsom tidigare nämnts, anser jag mig böra förorda, att det till 65 procent

reducerade normalprogrammet får tjäna till vägledning vid bedömandet av

skogsvårdsstyrelsemas personalbehov under den närmaste tiden. För landet

i dess helhet torde sålunda kunna anses motiverat att räkna med det antal

befattningar, som utredningen föreslagit, såsom en ram vid uppskattande av

medelsbehoven för skogsvårdsstyrelsemas ordinarie personalorganisation.

Med beaktande av förutberörda jämkningar skulle i enlighet härmed skogsvårdsstyrelsernas

ordinarie personal i stort sett få följande sammansättning:

25 länsjägmästare,

11 biträdande länsjägmästare,

21 distrikts jägmästare,

4 skogstekniska ledare,

24 förste assistenter,

12 assistenter,

12 förste distriktsskogsmästare,

290 distriktsskogsmästare,

91 biträdande distriktsskogsmästare,

25 kassörer,

2 kansliskrivare,

11 kanslibiträden,

35 kontorsbiträden.

Det må emellertid framhållas, att det sålunda angivna antalet befattningar

av olika slag endast är att betrakta såsom ungefärligt och avsett att giva en

mera allmän bild av skogsvårdsstyrelseorganisationen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

I fråga om befattningarnas fördelning de särskilda skogsvårdsstyrelserna

emellan anser jag likaledes, att utredningens förslag i stort sett bör kunna

tjäna som vägledning. De erinringar, som på olika punkter framställts från

skogsvårdsstyrelsernas sida emot de av utredningen upprättade förslagen till

personalförteckningar, visa emellertid enligt min mening, att berättigade skäl

till vissa jämkningar kunna framföras, och frågan bör med hänsyn härtill

tagas under ytterligare övervägande, innan antalet befattningar hos varje

styrelse definitivt bestämmes. Det torde på grund härav böra få ankomma

på Kungl. Majit att inom ramen för det anslag för bidrag till skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet, som jag i det följande kommer att föreslå böra äskas

av riksdagen, efter ytterligare prövning i varje särskilt fall bestämma hur

många befattningar som skola finnas vid varje skogsvårdsstyrelse, därvid i

princip synes böra tillämpas vad förut anförts angående olika slag av befattningar

och det sammanlagda antalet befattningar för alla skogsvårdsstyrelserna

tillsammantagna. Vid denna efterföljande prövning torde hänsyn böra tagas

till sådana speciella omständigheter, som enligt vad jag förut yttrat kunna

föranleda jämkningar i normalprogrammet. Sålunda böra bland annat förskjutningar

i proportionen mellan ordinarie personal, å ena sidan, samt extra

och tillfällig, å den andra, i vissa fall kunna tänkas. Och vidare torde inskränkningar

i den nuvarande organisationen icke böra företagas, om ej särskilda

skäl därtill föranleda. »Övertaliga» befattningar skulle sålunda få

bibehållas, icke övergångsvis såsom utredningen föreslagit, utan tillsvidare.

Jag förutsätter, att nu avsedda överarbetning av skogsvårdsstyrelsernas per

sonalförteckning kommer att uppdragas åt skogsstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelsernas behov av extra och tillfällig personal torde på sätt

utredningen föreslagit få bedömas i samband med den årliga granskningen

av styrelsernas medelsbehov. Härvid torde vederbörlig hänsyn böra tagas till

vad nyss anförts rörande proportionen mellan ordinarie och annan personal.

Det av skogsstyrelsen framlagda förslaget till anordnande av aspirantutbildning

för skogsvårdsstyrelsernas jägmästarpersonal finner jag beaktansvärt.

Emellertid är jag för närvarande icke beredd att taga slutlig ståndpunkt

till förslaget. Detta torde få upptagas till närmare övervägande, sedan

skogsvårdsstyrelsernas nya organisation i sin helhet trätt i tillämpning och

prövats någon tid.

VII. Personalens anställnings- och avlöningsvillkor.

Skogsvårdsstyrelseutredningen.

Utredningen har framhållit, att skogsvårdsstyrelsepersonalens nuvarande

löneförhållanden icke vore tillfredsställande. Bristen på enhetlighet vore påfallande.

Det vore också påtagligt, att den genomsnittliga lönenivån beträffande

flertalet befattningar vore för låg i förhållade till de med befattningen

förenade arbetsuppgifterna och de kompetenskrav, som syntes böra uppställas.

Behovet av en allmän lönereglering vöre uppenbart.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

77

Utredningen har övervägt två olika alternativ till utformning av en dylik

lönereglering. Det ena alternativet (alternativ I) innebure att för skogsvårdsstyrelsernas

befattningshavare tillämpades bestämmelser angående löne- och

anställningsförhållanden, som så nära som möjligt anslöte sig till gällande

statliga avlöningsreglementen. Det andra alternativet (alternativ II) innebure

att i anslutning till det avlöningssystem, som tillämpades i fråga örn hushållningssällskapens

och lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare,

införa ett system med bestämda bidragsbelopp till avlönandet av även skogsvårdsstyrelsemas

tjänstemän, eventuellt kompletterat med föreskrifter rörande

bestämda maximilöner.

Beträffande de synpunkter, som av utredningen anförts på frågan örn lönesystemets

utformning, torde få hänvisas till s. 101—103 i betänkandet. Vederbörande

personalorganisationer ha inför utredningen bestämt påyrkat tilllämpning

av ett lönesystem enligt alternativ I och motsatt sig alternativ II.

Utredningen har också för sin del funnit övervägande skäl tala för att löneregleringen

utformas enligt alternativ I, vilket alltså förordats av utredningen.

Med hänsyn till direktiven har utredningen dock även utarbetat förslag

till löneplan enligt alternativ II.

I fråga om anställningsformen för skogsvårdsstyrelsemas personal har utredningen

uttalat, att en mindre fast anställningsform ur skogsvårdsstyrelseverksamhetens

synpunkt möjligen kunde anses motiverad i fråga örn länsjägmästarna,

med tanke på deras ställning såsom chefstjänstemän, men däremot

icke beträffande skogsvårdsstyrelsemas övriga ordinarie befattningshavare.

För dessa senare hade personalorganisationerna hos utredningen

framfört krav på en fastare anställningsform. Utredningen ansåge dessa krav

väl grundade.

Utredningen har i detta hänseende vidare anfört följande.

Det synes utredningen, som om de ordinarie befattningshavarna — tillsvidare

bortses då från länsjägmästarna -—- skulle få sina berättigade anspråk

på fastare anställning tillgodosedda genom följande anordning: Befattningarna

tillsättas alltjämt genom kontrakt eller på motsvarande sätt, men ej för

viss tid utan tillsvidare. Viss uppsägningstid stadgas, förslagsvis sex månader.

Uppsägning från styrelsens sida skall dock icke kunna äga rum, med mindre

befattningshavaren gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller

ock befunnits icke kunna på tillfredsställande sätt sköta densamma. Besvärsrätt

medgives mot beslut om anställning och uppsägning, örn förordnanden

samt örn tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter.

I samband härmed får utredningen föreslå, att tillsättande av ordinarie

befattning hos skogsvårdsstyrelse föregås av kungörelse i fackpressen med

en ansökningstid av 30 dagar.

Beträffande länsjägmästarna har utredningen övervägt, huruvida icke förordnande

på viss tid vore den lämpligaste anställningsformen. Detta skulle

i lönehänseende leda till inplacering i en löneplan motsvarande civila avlöningsreglementets

löneplan C. Med hänsyn till svårigheter i pensionshänseendc

och då det måste anses önskvärt, att även länsjägmästamas löner

bleve graderade med hänsyn till dyrort och tjänstgöringstid, har emellertid

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

utredningen icke ansett sig böra föreslå, att länsjägmästarna bereddes annan

anställningsform än skogsvårdsstyrelsernas övriga befattningshavare.

Utredningen har i detta sammanhang tagit ställning till frågan örn kompetenskrav

för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare.

För den skogshögskoleutbildade personalen har utredningen föreslagit samma

kompetenskrav, som för närvarande gälla beträffande länsjägmästarna.

I första hand borde alltså krävas fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets

högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs, men i särskilt

fall syntes kunna antagas den som avlagt avgångsexamen från skogsinstitutets

lägre kurs eller skogshögskolans forstmästarekurs.

Beträffande skogstekniska konsulenter, förste skogsvårdskonsulenter,

skogsvårdskonsulenter och biträdande skogsvårdskonsulenter har utredningen

erinrat om att länsskogvaktarna för närvarande genomsnittligt ägde högre

utbildning än övriga skogsskoleutbildade tjänstemannakårer samt att under

senare år från olika håll framställts önskemål om utökad utbildning för

länsskogvaktarna. I dessa hänseenden torde få hänvisas till betänkandet s.

107—109. Utredningen har i detta sammanhang anfört följande.

Utredningen anser i och för sig önskvärt, att skogsskoleutbildningen beträffande

de krävande skogsvårdskonsulenlbefattningarna kompletteras med

examen från statens skogsmästarskola. Detta gäller i än högre grad befattningarna

såsom skogsteknisk konsulent. En annan fråga är, huruvida skogsmästareexamen

skall uppställas som kompetenskrav. Det är givet, att en

person med enbart skogsskoleutbildning tack vare personliga förutsättningar

och lång erfarenhet många gånger kan vara väl kvalificerad för att sköta

skogsvårdskonsulentbefattning. Med hänsyn härtill och då resultatet av

skogsmästarskolans verksamhet ännu ej torde vara tillräckligt prövat, har

utredningen icke funnit tillräckliga skäl föreslå, att skogsmästareexamen för

närvarande uppställes som kompetensvillkor för skogsvårdskonsulent.

I fråga örn kanslipersonalen har utredningen föreslagit, att särskilda kompetenskrav

uppställas endast beträffande kansliföreståndarebefattningarna.

För dessa befattningar borde enligt utredningen krävas examen från handelsgymnasium

eller däremot svarande teoretisk utbildning, varjämte det syntes

lämpligt, att befattningshavarna ägde någon skoglig utbildning eller praktik.

Beträffande löneställningen för styrelsernas befattningshavare har utredningen

funnit, att personalen med beaktande av förefintliga skiljaktigheter

i fråga örn arbetsuppgifterna i stort sett borde kunna jämföras med domänverkets

personal. Utredningen har i detta sammanhang uttalat, att vid jämförelser

av nu angivet slag måste givetvis tagas med i beräkningen såväl

anställningsform som alla förmåner av löne- och pensionsnatur, således icke

endast kontantlönen. Om anställningsformen bleve den förut förordade,

bleve den något mindre fast än konstitutorialanställning för statstjänstemän.

Den viktigaste återstående faktorn, utom kontantlönens storlek, syntes vara

pensionsrätten. De regler, som i detta avseende gällde beträffande befattningar,

som förenats med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, vore för närvarande

i vissa avseenden mindre förmånliga än de statliga pensionsreglerna,

detta särskilt beträffande storleken av familjepension samt i fråga om principerna

för avkortning av pension, när fidla tjänstår ej uppnåtts.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

79

Utredningen har i sitt förslag till lönegradsplacering enligt alternativ I

hänfört sig till en föreslagen löneplan Sa, motsvarande civila avlöningsreglementets

löneplan A.

I fråga om lönegradsplaceringen för skogsvårdsstyrelsernas skogshögskoleutbildade

personal har utredningen anfört följande.

I likhet med skogsstyrelsen anser utredningen, att till riktpunkt för länsjägmästarnas

lönegradsplacering i stort sett bör kunna tagas den löneställning,

som domänverkets Överjägmästare inneha. Särskilt vill utredningen framhålla,

att länsjägmästarna med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas organisation ha en

synnerligen självständig och ansvarsfull ställning. Inom de större länen är

detta förhållande särskilt påtagligt. Med den nuvarande indelningen i skogsvårdsstyrelseområden

torde det bliva oundgängligt, att länsjägmästare i lönehänseende

graderas alltefter arten och omfattningen av dem åvilande arbetsuppgifter.

Denna gradering synes lämpligen böra ske i den formen, att länsjägmästarna

i de större länen placeras i högre lönegrad än i de mindre. Utredningen

föreslår sålunda, att länsjägmästarna i de elva större länen (från och

med Östergötlands enligt den antagna ordningsföljden) inplaceras i 30 lönegraden,

medan övriga länsjägmästare inplaceras i 28 lönegraden. De förra

komma därigenom en lönegrad högre och de senare en lönegrad lägre än

överjägmästarna, vilket enligt utredningens uppfattning får anses skäligt.

För biträdande länsjägmästare, vilka enligt utredningens förslag, utöver

uppgiften att biträda länsjägmästare^ skola förestå eget distrikt av skogsvårdsstyrelsens

område, synes någon gradering av lönerna icke erforderlig.

Samtliga biträdande länsjägmästare böra enligt utredningens mening inplaceras

i 27 lönegraden, d. v. s. erhålla ungefär samma lön som domänverkets

revirförvaltare i andra klassens revir.

Beträffande distriktsjägmästarna anser utredningen jämförelsen med revirförvaltarna

motivera inplacering i 26 lönegraden, vilket innebär, att distriktsjägmästarna

erhålla samma lön som revirförvaltare i tredje klassens revir.

Befattningarna såsom skogsteknisk ledare motsvara i stort sett dikningsledare

och skogstaxator^ i domänverket. Hos skogsvårdsstyrelserna äro visserligen

tjänstgöringsområdena mindre än för motsvarande tjänstemän i domänverket,

men å andra sidan äro tjänsterna mera självständiga och arbetsuppgifterna

mera varierande. På grund härav synes skäligt, alt befattningarna

placeras i 24 lönegraden eller samma lönegrad, som gäller för nämnda

tjänster hos domänverket.

Det ligger i sakens natur, att jämförelsen med domänverkets befattningshavare

i än högre grad blir tillämplig, då det gäller den skogshögskoleutbildade

biträdespersonalen i lägre befattningar. Förste assistenterna och assistenterna

synas sålunda böra erhålla samma löneställning som domänverkets

biträdande jägmiistare, d. v. s. placeras i 22 respektive 20 lönegraden.

Beträffande den skogsskoleutbildade personalens lönegradsplacering har

utredningen anfört följande.

Direkt motsvarighet till de föreslagna befattningarna såsom skogsteknisk

konsulent och såsom förste skogsvårdskonsulent saknas i domänverket. Med

hänsyn^ till de kvalificerade arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag

skulle åvila skogstekniska konsulenter och förste skogsvårdskonsulenter, synas

befattningarna böra placeras i 16 lönegraden. Detta motsvarar den löneställning,

som inom andra statens verk (exempelvis vägväsendet, statens järnvägar,

telegrafverket m. fl.) kan uppnås av personal med motsvarande eller

lägre utbildning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kunni Maj:ts proposition nr 126.

Beträffande skogsvårdskonsulenterna ligger det närmast till hands att göra

en jämförelse med domänverkets kronojägare. Skogsstyrelsen har i ett tidigare

av styrelsen upprättat löneregleringsförslag efter en allmän jämförelse

mellan länsskogvaktare och kronojägarna framhållit svårigheten att rätt bedöma

vikten av de olika tjänstemannagruppernas arbetsuppgifter i de delar,

de ej sammanfölle, men uttalat att i ett avseende en påtaglig skillnad förelåge,

nämligen därutinnan att länsskogvaktarnas verksamhet vore och även borde

vara mera självständig än kronojägarnas. Utredningen anser för sin del, att

denna skillnad är av väsentlig betydelse. Utredningen vill i detta sammanhang

åberopa, att styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt i

sitt betänkande den 7 december 1934 angående skogsundervisningens omorganisation

(SOU 1935:9, s. 91) anfört följande. Länsskogvaktarna komma i

sin rådgivande verksamhet i ständig beröring med vitt skilda såväl skogliga

som ekonomiska förhållanden, och skola de därvid kunna giva vederbörande

skogsägare råd och anvisningar av större värde, fordras härtill ett

större mått av kunskaper och en bättre anpassningsförmåga efter växlande

förhållanden än som i regel fordras av den på en begränsad bevakning arbetande

skogvaktaren. I remissyttrande år 1942 i skogsundervisningsfrågan har

skogshögskolans styrelse ånyo framfört dessa synpunkter. Om skogsvårdsstyrelsernas

undervisnings- och upplysningsverksamhet skall ytterligare utvecklas

ställer detta ökade krav även på den viktiga form av upplysning och

undervisning, som meddelades i samband med förrättningar av olika slag,

och därmed på skogsvårdskonsulenternas kunskaper och pedagogiska förmåga.

Utbildningstidens längd torde för en länsskogvaktare för närvarande i regel

kunna beräknas uppgå till inemot 6 år (praktik inklusive kolarskola omkring

4 V2 år, skogsskola 1 år). Lägges härtill utbildning vid skogsmästarskolan

(1 år, vartill kommer 3 månaders frivillig tentamensperiod), blir den

normala utbildningstiden för en skogsvårdskonsulent således inemot 7 år.

Fordringarna på skogspraktik före skogsskolan kunna dock givetvis komma

att sjunka under perioder med låg elevtillströmning; den författningsenliga

praktiktiden är 2 år.

Med hänsyn till vad utredningen anfört rörande skogsvårdskonsulenternas

arbetsuppgifter och utbildning synes det utredningen skäligt, att skogsvårdskonsulenterna

i lönehänseende placeras något högre än kronojägarna. Utredningen

föreslår, att de placeras i 13 lönegraden. Till jämförelse må nämnnas,

att detta innebär samma löneställning som vägmästarna vid de statliga

vägf örval tningar na.

I konsekvens med vad som föreslagits beträffande skogsvårdskonsulenterna

synas de biträdande skogsvårdskonsulenterna skäligen böra placeras i 8

lönegraden, d. v. s. en lönegrad högre än biträdande kronojägare.

Beträffande lönegradsplaceringen för styrelsernas kanslipersonal har utredningen

anfört följande.

Arbetsuppgifterna för de kansliföreståndarebefattningar, som föreslås inrättade

vid skogsvårdsstyrelserna, torde bli endast obetydligt mindre ansvarsfulla

än de uppgifter, som åvila kamrerare vid hushållningsällskapen.

För dessa ha statsmakterna i princip godtagit en löneställning, som motsvarar

19 å 20 lönegraden (sex hushållningssällskap) och 17 å 18 lönegraden (övriga

sällskap). Då en motsvarande gradering av kansliföreståndarebefattningarna

med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas skiftande storlek måste anses

motiverad, har utredningen funnit sig böra föreslå, att kansliföreståndarna

vid de mindre skogsvårdsstyrelserna (från och med Malmöhus län till

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

81

och med Kalmar läns norra landstingsområde) inplaceras i 16 lönegraden

och vid övriga skogs vårdsstyrelser i 18 lönegraden.

Enligt vedertagna grunder torde kansliskrivare böra placeras i 11 lönegraden,

kanslibiträden i 7 lönegraden och kontorsbiträden i 4 lönegraden.

Vid en lönereglering enligt alternativ II skulle enligt utredningens förslag

löneställningen för de olika befattningarna hos skogsvårdsstyrelser bestämmas

enligt samma grunder som lönegradsplaceringen enligt alternativ I. Begynnelselönen

för varje befattning borde sålunda ungefär motsvara lönen på

medeldyr ort (E-ort) inom lägsta löneklass av den lönegrad, som avsetts för

befattningen, och slutlönen E-ortslön inom högsta löneklass av samma lönegrad.

Ålderstilläggen borde beräknas på så sätt, att skillnaden mellan slutlön

och begynnelselön dividerades med antalet motsvarande löneklassuppflyttningar.

Förutsättningarna för erhållande av ålderstillägg borde bestämmas

i enlighet med vad som gäller för lantbruksundervisningsanstalternas

befattningshavare.

Sammanfattningsvis innebära de av utredningen behandlade två alternativen

i fråga örn befattningshavarnas löneställning följande.

Alt. I

Alt. II

Befattningshavare

löneställning

motsvarande

lönegrad

begynnelse-

lön

kr.

ålderstillägg

kr.

slutlön

kr.

Länsjägmästare grupp I (Malmöhus län—

Kalmar läns norra landstingsområde) ..

A 28

10 100

3 å 500

11 600

Länsjägmästare grupp II (övriga län)____

A80

11100

>

12 600

Biträdande länsjägmästare ..............

A 27

9 600

>

11 100

Distriktsjägmästare......................

A 28

9100

>

10 600

Skogsteknisk ledare......................

A 24

8100

>

9 600

Förste assistent..........................

A 22

7 200

3 å 466: 67

8 600

Assistent................................

A 20

6 400

3 å 400

7 600

Skogsteknisk konsulent..................

A lii

5 000

4 å 350

6 400

Förste skogsvårdskonsulent ..............

A 16

5 000

4 å 350

6 400

Skogsvårdskonsulent ....................

A 13

4 300

4 å 250

5 300

Biträdande skogsvårdskonsulent..........

A 8

3 400

4 å 150

4 000

Kansliföreståndare grupp I (Malmöhus län

— Kalmar läns norra landstingsområde)

A 16

5 000

4 å 350

6 400

Kansliföreståndare grupp II (övriga län)..

A 18

5 700

4 å 375

7 200

Kansliskrivare ..........................

A 11

3800

4 å 225

4 700

Kanslibiträde ..........................

A 7

3 200

4 å 150

3 800

Kontorsbiträde..........................

A 4

2 700

4 å 150

3 300

Vid betänkandet lia såsom bilagor 8 och 9 fogats sammanställningar av

nuvarande och enligt alternativ 1 föreslagna totallöner för skogsvårdsstyrelsernas

ordinarie (pensionsberättigade) personal. Till dessa sammanställningar

torde här få hänvisas.

I fråga örn andra avlöningsförmåner än de kontanta lönebeloppen har utredningen

föreslagit, att vid en lönereglering enligt alternativ I skulle tillämpas

i huvudsak samma grunder, som enligt civila avlöningsreglementet gälla

för statliga befattningshavare, alltså exempelvis i fråga om förflyttningsskyldighet,

om förening av tjänster, örn semester och tjänstledighet, örn fasta

Bihang lill riksdagens protokoll IDAG. t saini. Nr 126.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

lönetillägg och särskilda ersättningar, om rörligt tillägg samt örn sjukvård

och begravningshjälp. Det syntes utredningen lämpligt, att samtliga hithörande

bestämmelser intoges i ett avlöningsreglemente för skogsvårdsstyrelsernas

ordinarie befattningshavare, som fastställdes av Kungl. Majit efter

förslag av skogsstyrelsen. Utkast till dylikt reglemente har upprättats av utredningen

och fogats vid betänkandet såsom bilaga 10. Här torde få hänvisas

till detta utkast och till vad utredningen i anslutning därtill anfört på

sid. 112—113 i betänkandet.

Beträffande skogsvårdsstyrelsernas extra årsanställda befattningshavare

har utredningen uttalat, att denna personal syntes böra komma i åtnjutande

av högst den löneställning, som tillkomme ordinarie befattningshavare

med jämförliga arbetsuppgifter. Utredningen förutsatte, att skogsstyrelsen

såväl i detta hänseende som beträffande den extra personalens anställningsoch

avlöningsförhållanden i övrigt bemyndigades att fastställa vissa grunder

avsedda att tillämpas av skogsvårdsstyrelserna.

Vad angår aylöningen av tillfälliga förrättningsmän har utredningen ansett

några allmängiltiga bestämmelser icke böra meddelas, eftersom bland

annat förhållandena på den lokala arbetsmarknaden här motiverade en viss

rörlighet. Helt allmänt har utredningen dock uttalat det önskemålet, att såväl

själva anställningsformen som principerna för ersättningens beräknande och

såvitt möjligt även ersättningsbeloppen borde göras mera enhetliga än de för

närvarande vore. Därvid syntes lämpligen en intim samverkan böra äga runi

såväl mellan skogsvårdsstyrelserna inbördes som mellan dem och skogsstyrelsen.

Denna fråga vore förmål för utredning inom skogsstyrelsen.

I sammanhang med behandlingen av skogsvårdsstyrelsepersonalens anställnings-

och avlöningsvillkor har utredningen berört vissa frågor avseende

ändrade regler rörande resekostnads- och traktamentsersättningar till styrelsernas

befattningshavare, främst beträffande ersättning för resa med egen

bil. Utredningen har i sistnämnda hänseende efter verkställd undersökning

förordat införande av enhetligare bestämmelser än för närvarande gälla samt

uttalat, att därigenom torde kunna vinnas icke blott en utjämning i kostnadshänseende

styrelserna emellan utan sannolikt även en besparing av styrelsernas

sammanlagda ersättningskostnader. Utredningen har emellertid icke

funnit anledning att i detalj taga ställning till ändringsfrågorna utan förutsatt,

att dessa komma att upptagas till behandling av skogsstyrelsen.

Herrar Hellbacken, Lubeck och Sundberg ha i särskilt yttrande

förordat att läns jägmästarna inplaceras i en löneplan motsvarande civila avlön

ingsreglementels löneplan C med en uppdelning på tre olika lönegrader:

C 4 (Malmöhus—Södermanlands län), C 5 (Hallands—Kronobergs län) och

C 6 (Gävleborgs—Norrbottens län).

Herr Norberg har i särskilt yttrande i fråga örn befattningshavarnas

löneställning anfört följande.

Ehuru det är av stor betydelse att skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare

beredas avlöningsvillkor, som kunna säkerställa en fullgod rekrytering,

måste dock tillses, att löneställningen icke blir sådan, att risk föreligger för

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

83

en olämplig inbördes lönekonkurrens mellan skogsvårdsstyrelserna och domänverket.

I båda fallen gäller det av statsmedel avlönade befattningshavare

med likartade eller närbesläktade arbetsuppgifter. Skogsstyrelsen uttalade

vid framläggande av sitt löneregleringsförslag år 1943, hurusom något

skäl för antagandet, att det ena arbetsfältet skulle kräva ett högre mått av

kunskaper eller duglighet hos personalen än det andra, ej kunde anses föreligga.

Styrelsen ansåge det därför ur allmän synpunkt angeläget, att möjligheterna

till förvärv av dugande arbetskraft vore lika goda inom dessa två

verksamhetsområden av det svenska skogsbruket. Samma synpunkter torde

ligga bakom departementschefens uttalande i utredningsdirektiven, att för

skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare borde eftersträvas en lönenivå, som

i stort sett sammanfölle med befattningshavarnas i statlig tjänst i motsvarande

ställning.

Från nu angivna utgångspunkter kan den av utredningens majoritet föreslagna

löneplaceringen för vissa befattningshavargrupper, tillhörande den

skogligt utbildade personalen hos skogsvårdsstyrelserna, lämna rum för principiella

erinringar. Det kan sålunda icke vara lämpligt att i något fall bereda

länsjägmästare en högre löneställning än överjägmästama vid domänverket

eller att för skogsvårdskonsulentema (länsskogvaktare) tillämpa

högre löner än den högsta för domänverkets kronojägare gällande. Även för

mellanliggande personalgrupper torde en delvis annorlunda löneavvägning

vara påkallad för ernående av en lämpligare lönerelation mellan, å ena sidan,

befattningarna inbördes och, å andra sidan, jämförbara tjänster vid domänverket.

Utan att därmed taga ställning till frågan om avlöningens absoluta storlek

kan anses vara den riktiga för skogst jänstens olika grenar — en omprövning

av denna fråga förefaller tvärtom ur skilda synpunkter vara motiverad, varvid

emellertid domänverket och skogsvårdsstyrelserna böra behandlas i ett

sammanhang —- synes man med utgångspunkt från den nuvarande lönenivån

inom domänverket böra ha följande lönegradsplacering:

länsjägmästare grupp 1 ............... lönegrad A 27

» » II............... » A 29

biträdande länsjägmästare............. » A 261

distriktsjägmästare.................... » A 26

skogsteknisk ledare................... » A 24

förste skogsvårdskonsulent............ » A 15

skogsteknisk konsulent ................ » A 15

skogsvårdskonsulent................... » A 12

Yttrandena.

I fråga om lönesystemet för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare

ha samtliga hörda myndigheter och organisationer utom skogsvårdsstyrelsen

i Stockholms län och tre hushållningssällskap förordat ett system,

som anslöte sig lill civila avlöningsreglementet (utredningens alternativ I).

Allmänna lönenämnden har funnit de av utredningen framlagda skälen

för en lönereglering enligt alternativ I i och för sig övertygande. Lönenämnden

har emellertid i detta sammanhang vidare framhållit, alt det kunde

'' Härtill bör komma ett särskilt lönetillägg å 600 kronor för år.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ifrågasättas, om det vore lämpligt att nu för skogsvårdsstyrelsepersonalen

fastställa ett avlöningsreglemente i huvudsak överensstämmande med civila

avlöningsreglementet, samtidigt som detta vore föremål för överarbetning

inom 1945 års lönekommitté.

Skogsvärdsstyrelsen i Stockholms län har anfört följande.

Beträffande avlönandet av skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän vill skogsvårdsstyrelsen

tillstyrka det i betänkandet som alternativ II betecknade förslaget,

d. v. s. införandet av ett system med bestämda bidragsbelopp, eventuellt

kompletterat med föreskrifter rörande bestämda maximilöner. En av

orsakerna till detta styrelsens ställningstagande är, att styrelsen anser, att

skogsvårdsstyrelserna böra givas så stark förankring i respektive län som

möjligt. Alternativ I innebär enligt styrelsens förmenande, att skogsvårdsstyreisernas

tjänstemän skulle övergå att bliva statstjänstemän, vilket icke

kan vara lämpligt.

Förvaltningsutskotten i Kronobergs. Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs

läns hushållningssällskap ha uttalat, att för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare

borde tillämpas samma lönesystem som för hushållningssällskapens

befattningshavare.

Utredningens förslag angående befattningshavarnas anställningsform

har av flertalet hörda myndigheter och organisationer tillstyrkts elner

lämnats utan erinran, med det undantaget att länsjägmästarna av skogsstyrelsen,

domänstyrelsen, de flesta skogsvårdsstyrelserna, vissa länsstyrelser

och hushållningsällskap samt länsjägmästareföreningen och Sveriges jägmästares

och forstmästares riksförbund föreslagits förordnade på viss tid.

Skogsvärdsstyrelsen i Stockholms län har förordat bibehållande av anställningsformen

förordnande på viss tid även för andra befattningshavare

än länsjägmästare, medan skogsvårdsstyrelserna i Skaraborgs och Gävleborgs

län beträffande dessa befattningshavare påyrkat en anställningsform,

som motsvarade konstitutorialanställning för statstjänstemän.

Statskontoret har i förevarande avseende uttalat följande.

Inom 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning lia frågorna om indelningen i

länsskogvaktardistrikt (skogsvårdskonsulentdistrikt), om behovet av personal

med högre och lägre skoglig utbildning samt om personalens fördelning

på ordinarie och icke-ordinarie tjänster varit föremål för ingående

överväganden, grundade på ett av utredningen upprättat normalprogram

för skogsvården. Dessa frågor torde därmed få betraktas såsom mera slutgiltigt

bedömda. Med avseende på indelningen i skogsvårdsområden anser

däremot statskontoret, att utredningens allmänna uttalanden icke innefatta

en tillräcklig motivering för den nuvarande indelningens bibehållande utan

att åt skogsstyrelsen bör anförtros att företaga en verklig översyn av förhållandena

i syfte att få till stånd rationella organisationsenheter. I avbidan

på resultatet av denna översyn bör givetvis en viss försiktighet iakttagas vid

avvägningen av anställningsvillkoren.

Statskontoret anser att utredningens förslag böra på det sätt jämkas, att

dels de befattningshavaregrupper, inom vilka vid en sammanslagning av

vissa skogsvårdsstyrelseområden indragning av tjänster skulle kunna ifrågakomma,

anställas endast på ettårskontrakt, dels ock samtliga tjänstemän

åläggas skyldighet att låta förflytta sig lill annan skogsvårdsstyrelse. Erin
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

85

ras må, att ordinarie statstjänstemän i allmänhet är pliktig att låta förflytta

sig till annan stationeringsort eller annan befattning vid det verk han tillhör

liksom ock, därest Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till befattning vid

annat verk, å vilket civila avlöningsreglementet är tillämpligt.

I fråga örn den föreslagna besvärsrätten över beslut rörande anställnings-

och avlöningsförhållanden har skogsvårdsstijrelsen i Stockholms län

anfört bland annat följande.

En allmän besvärsrätt rörande beslut om tillsättande av länsskogvaktaretjänster

skulle medföra synnerligen allvarliga risker i fråga om möjligheterna

att ernå full effektivitet av länsskogvaktarnas arbete. Dels skulle en

skogsvårdsstyrelse kunna hindras att till ordinarie befattningshavare utse

sådana inom länet prövade och i därvaxande skogliga förhållanden väl insatta

länsskogvaktare, vilka genom mångårig tjänstgöring förskaffat god lokaloch

personalkännedom, och i stället åläggas anställa äldre transportsökande

från andra län med kanske helt andra skogliga förhållanden. Dels sammanhänger

skogsvårdsstyrelsearbetets framgång i ett län till väsentlig del med

det sätt, varpå länsskogvaktarna kunde fullgöra sina uppgifter, och den rent

personliga lämpligheten för befattningen måste därvid tillmätas vida större

vitsord än aldrig så lång och oklanderlig tjänstgöiång inom annan del av riket.

Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län har avstyrkt besvärsrätt i vad rörde

entledigande av befattningshavare.

I övrigt har förslaget om utvidgad besvärsrätt på denna puixkt icke mött

annan erinran än att skogsstyrelsen, såsom framgår av redogörelsen under

avd. II, föreslagit införande av en allmän rätt att överklaga skogsvårdsstyrelseinas

beslut.

I fråga örn principen för lönesättning har i flera yttranden

framhållits, att lönerna borde bestämmas i nära anslutning till vad som gällde

för domänverkets personal.

Domänstyrelsen har anfört, att det vore av stor betydelse, att löneplaceringen

bleve så väl avvägd som möjligt i förhållande till den som borde gälla

för domänverkstjänstemännen, såväl ur rättvisesynpunkt som med hänsyn

till önskvärdheten av att för framtiden likvärdiga rekryteringsmöjligheter

skapades.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit

vikten av att avlöningsföidiållandena för domänverkets och skogsvårdsstyrelsernas

befattningshavare med likartad kompetens i görligasie mån bleve

desamma, enär en viss strävan till övergång från domänverket till skogsvårdsstyrelserna

finge befaras, om skogsvårdsstyrelsema, i enlighet med

utredningens förslag, i vissa fall skulle lia bättre avlöningsvillkor än domänverket.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har uttalat, att frågan örn skogsvårdsstyrelsepei-sonalens

löneplacering borde behandlas i sammanhang med domänverkets

lönefrågor.

Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund har med hänsyn till

den aktuella frågan örn löneförbättring för åtminstone vissa befattningar

vid domänverket ifrågasatt, örn anknytning lill de nuvarande lönerna inom

domänverket borde ske.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kunni. Maj:ts proposition nr 126.

Förvaltningsutskotten i Kronobergs saint Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

ha förordat, att lönesättningen för skogsvårdsstyrelsernas

befattningshavare skedde under hänsynstagande lill de i princip beslutade

lönerna för hushållningssällskapens personal.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har i fråga om löneställningen

anfört följande.

Riksförbundet önskar endast rent allmänt framhålla, att den personal det

här är fråga om har fått sig ålagd arbetsuppgifter, känsligare och mera svårbemästrade

än inom flertalet områden i allmän tjänst, och att dess villkor

bör bedömas med hänsyn härtill. Landets skogsägare äro utomordentligt beroende

av denna personal och anse endast det bästa materialet gott nog för

sig. Med hänsyn härtill och i någon mån till att ifrågavarande tjänstemän,

kanske särskilt länsskogvaktarna, tidigare otvivelaktigt varit underbetalda,

vill riksförbundet principiellt deklarera som ett önskemål, att personalen

både i löne- och pensionshänseende placeras så gynnsamt, att rekryteringen

till denna för det allmänna liksom den enskilde synnerligen viktiga tjänstemannakår

i all möjlig mån underlättas.

Vad angår de kompetenskrav, som av utredningen föreslagits för

olika befattningar, ha erinringar framställts endast i fråga örn konsulentbefattningarna.

Vissa skogsvårdsstyrelser ha föreslagit, att skogsmästarexamen uppställdes

som kompetensvillkor för befattning såsom skogsteknisk konsulent.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län har framhållit, att örn särskilda kompetensvillkor

icke uppställdes för skogstekniska konsulenter, anledning saknades

att placera befattningarna högre än en lönegrad över skogsvårdskonsulenttjänsterna.

Sveriges länsskogvaktareförbund har föreslagit, att examen från statens

skogsmästarskola uppställdes som normalfordran för anställning i samtliga

konsulentbefattningar men att även sökande, som enbart genomgått statens

eller därmed fullt jämförlig enskild skogsskola, i särskilt fall skulle kunna

antagas.

Domänstyrelsen har uttalat, att i den mån anställande av förste skogsvårdskonsulenter

vore av behovet påkallat, såsom kompetensvillkor för dessa

befattningar borde uppställas kravet på examen från statens skogsmästarskola

eller Klotens fortsättningsskola.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har förklarat att skogsvårdsstyrelsernas

befattningshavare borde i löneavseende beredas en placering, som

molsvarade de ansvarsfulla uppgifter, som åvilade dem, och som kunde trygga

nyrekryteringen av kvalificerad personal. Med hänsyn till de för landets

försörjning betydelsefulla värden, som stöde på spel, måste denna synpunkt

tillmätas stor betydelse.

Allmänna lönenåmnden har anfört följande.

Det vill synas lönenämnden, sorn örn utredningen vid den verkställda jämförelsen

med närmast motsvarande befattningshavare vid domänverket genomgående

värderat arbetsuppgifterna för skogsvårdsstyrelsepersonalen något

högre än arbetsuppgifterna för domänvexkets personal utan att övertygande

skäl härför framlagts. Icke heller kan lönenämnden finna, att vad ut
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

87

redningen anfört angående den mindre fasta anställningsformen för skogsvårdsstyrelsernas

befattningshavare och de i vissa avseenden sämre pensionsförmånerna

motiverar, att vid avvägandet av löneställningen för ifrågavarande

befattningshavare bedömandet sker efter mindre stränga grunder än

därest fråga vore örn ordinarie statliga befattningar. Framhållas må, alt såsom

utredningen i annat sammanhang erinrat frågan om en allmän revision

av statens pensionsanstalts reglemente för närvarande behandlas av 1944

års pensionsutredning.

Statskontoret har anfört följande.

Kronoskogsförvaltningen och den enskilda skogsvården torde i vad gäller

personalförhållandena böra betraktas såsom ett ensartat förvaltningsområde

med enhetligt avvägda löner och anställningsvillkor i övrigt. Det förefaller

statskontoret, som örn utredningen åtminstone i fråga örn vissa personalgrupper

icke tillräckligt beaktat nödvändigheten av en sådan sammanknytning.

Särskilt gäller detta skogsvårdskonsulentema (längsskogvaktama) och

den högre kontorspersonalen. Statskontorets möjligheter att fastställa vilka

befattningar inom domänförvaltningen, som närmast motsvara ifrågavarande

tjänster hos skogsvårdsstyrelserna, samt att i övrigt företaga en rättvis jämförelse

äro av naturliga skäl ganska begränsade. Ämbetsverket har emellertid

i viss utsträckning hämtat ledning av det i betänkandet refererade utlåtande,

som domänstyrelsen på sin tid avgav i anledning av skogsstyrelsens

förslag.

Skogssällskapet har erinrat, att vilka dispositioner som i avseende å löneställningen

träffades, komine de att få återverkningar på lönesättningen för

all skoglig personal såväl i statens som i enskild tjänst.

I utredningens förslag till lönegradsplacering för skilda befattningshavare

hos skogsvårdsstyrelserna ha statskontoret, allmänna lönenämnden

och vederbörande personalorganisationer förordat de jämkningar, som

framgå av sammanställningen å s. 88.

Ur avgivna yttranden rörande lönegradsplaceringen må följande återgivas.

Skogsstyrelsen, domänstyrelsen, de flesta skogsvårdsstyrelserna och vissa

länsstyrelser lia förordat inplacering av länsjägmästarna i en löneplan motsvarande

civila avlöningsreglementets löneplan C. Domänstyrelsen har ansett,

att länsjägmästarna i de norra, mest arbetskrävande länen borde placeras

i samma lönegrad, som domänverkets Överjägmästare kunde komma

att erhålla, samt de övriga i de båda närmast lägre lönegraderna.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i fråga om länsjägmästarnas lönegradsplacering

anfört följande.

En jämförelse i lönehänseende mellan skogsvårdsstyrelsernas och domänverkets

befattningshavare torde med hänsyn till likheten av dem åliggande

arbetsuppgifter principiellt sett icke vara oriktig. Arbetet inom en skogsvårdsstyrelse

är emellertid i hög grad beroende av kvalifikationerna hos länsjägmästaren.

Denne intager också en självständig och särskilt ansvarsfull

ställning. Utan att närmare ingå på frågan örn i vilken lönegrad ifrågavarande

befattningshavare lämpligen böra placeras, vill länsstyrelsen dock

framhålla vikten och angelägenheten av att med befattningen som länsjägmästare

förenas sådana löneförmåner, som möjliggöra befattningens besättande

med särskilt dugande tjänstemän.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Befattning

1944 års skogsvårds- styrelseutred ning

Allmänna

Stats-

Personal-

organisation

nema

Majori-

Statskommis-

lönenämnden

kontoret

teten

sadén Norberg

Sa 28, 30 1

. 27

Sa 27,29

> 26+600 kr.

Sa 27, 29

» 26

Sa 27+6002

» 24+600

C 5, 6, 7

Sa 27

Biträdande länsjägmästare

» 26

» 26

> 24+660 kr.3 4

» 24

> 26

> 24

> 24

> 24

> 24

> 24,26

Förste assistent..........

. 22

» 22

> 22

» 20

1 >(23)24*

\ » 22

Assistent ................

» 20

» 20

> 20

. 20

> 20

Förste skogsvårdskonsulent

. 16

> 15

> 15

1

> 16

Skogsteknisk konsulent....

> 16

> 15

» 15

\ > 9,10,12

» lo

Skogsvårdskonsulent......

Biträdande skogsvårdskon-

> 13

> 12

> 125 6

1

> 13

sulent ................

> 8

» 8

> 8

» 7

> 9

Kansliföreståndare (kamrer,

| » 16,18

. 16,18

J högst Sa 14 1

i » 166f

Sa 98

» 11,12,147

> 18,20

Kansliskrivare............

> 11

> 11

—

> 149

Kanslibiträde............

» 7

> 7

. 7

> 7

> 7

Kontorsbiträde ..........

» 4

» 4

> 4

> 4

> 4

Skrivbiträde ............

[ —

—

—

> 2

> 2

1 Herrar Hellbacken, Lubeck och Sundberg ha ansett att länsjägmästarna borde placeras i

lönegrader motsvarande civila avlöningsreglementets lönegrader C 4, 5 och 6

2 Tillägget i de största områdena.

8 Tillägget till vissa distriktsjägmästare, f. n. bosatta å annan ort än länsjägmästaren. Omprövning,

om utredningens förslag ang. distriktsjägmästarnas stationering (inom sina distrikt)

blir mera allmänt genomfört.

4 I län där biträdande länsjägmästare saknas.

5 Motiverat även örn domänstyreisens förslag om samtliga kronojägares placering i A 12 icke

helt skulle vinna bifall.

6 Möjligen Sa 16 i Norrbotten och Västerbotten.

■ Ej preciserat.

8 Kontorister.

9 Biträdande kamrerare.

Länsjägmästareföreningen har ansett berättigat och skäligt, att länsjägmästarna,

på vilkas skogliga kapacitet och organisationsförmåga stora klav

ställdes, i lönehänseende jämställdes med bl. a. vägdirektörer och länsarkitekter,

då länsjägmästarna liksom nämnda tjänstemän vore länschefer inom

sin verksamhetsgren.

I fråga örn biträdande länsjägmästare har domänstyrelsen uttalat, att en

viss gradering av tjänsterna syntes befogad, enär tjänstgöringen i de större

skogsvårdsstyrelseområdena torde vara mera maktpåliggande och ansvarsfull

än i de övriga. Den av utredningen föreslagna placeringen ansåge styrelsen

vara väl hög i förhållande till länsjägmästamas.

Beträffande distriktsjägmästarna har domänstyrelsen anfört, att dessa icke

i fråga örn självständighet, ansvar och arbetsuppgifter kunde anses järn
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

89

ställda med revirförvaltarna, som hade hand örn direkt ekonomisk förvaltning

av värdefulla objekt. Därest distriktsjägmästama nu placerades i lönegrad

26, varemot styrelsen i och för sig intet hade att erinra, borde därför

domänverkets revirförvaltare erhålla en skälig uppfattning i lönegrad.

Flertalet skogsvårdsstyrelser liksom läns jägmästare föreningen lia uttalat

att förste assistenter i de län, där biträdande länsjägmästare saknades, borde

inplaceras i lönegrad 23. Skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands och Blekinge

län samt Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund lia tor

dessa befattningar förordat lönegrad 24. Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län

har framhållit önskvärdheten av en bättre relation mellan lönerna för länsjägmästare,

biträdande länsjägmästare och nu ifrågavarande förste assistenter.

Skogsvårdsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län ha föreslagit skogstekniska

ledare inplacerade i lönegrad 26.

Vad angår den skogsskoleutbildade personalen har skogsvårdsstyrelsen

i Kalmar läns norra landstingsområde förordat, att befattningarna såsom

biträdande skogsvårdskonsulent inplacerades i lönegrad 9.

Länsstyrelsen i Värmlands län har anfört, att mot utredningens förslag

till lönegradsplacering av länsskogvaktarna med hänsyn till befattningarnas

art och därmed förenade åligganden icke syntes kunna göras någon erinran

även med beaktande av gällande lönegradsplacering för domänverkets personal.

Allmänna lönenämnden har vad särskilt länsskogvaktarna (skogsvårdskonsulenterna)

anginge uttalat, alt en placering i 12 lönegraden syntes motiverad,

även om ett av domänstyrelsen nyligen avgivet förslag örn samtliga

kronojägares placering i A 12 icke helt skulle vinna bifall.

Domänstyrelsen har uttalat, att förste skogsvårdskonsulenterna borde placeras

i 15 lönegraden samt i övrigt anfört följande.

I fråga om utredningens förslag till lönegradsplacering för länsskogvaktarna

får styrelsen framhålla, att domänverkets kronojägare utöva ett omfattande

arbetsbefäl och direkt ha hand örn stora ekonomiska värden, vilket

måste anses fullt uppväga länsskogvaktarnas konsulterande verksamhet.

Under åberopande av sin underdåniga skrivelse den 28 januari 1946 angående

lönegradsplacering för kronojägarna får därför styrelsen såsom sin

uppfattning framhålla, att såväl kronojägarna som länsskogvaktarna (skogsvårdskonsulenterna)

böra placeras i lönegrad 12.

Skogsindustriernas samarbetsutskott har ansett, att löneläget borde vara

lika för länsskogvaktare och kronojägare.

I fråga örn de av utredningen föreslagna lönerna för kansliföreståndare

ha från skogsvårdsstyrelserna vissa erinringar framställts. I detta hänseende

må följande nämnas.

Skogsvårdsstyrelserna i Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län lia

förordat större differentiering av lönerna, varvid de båda sistnämnda styrelserna

för de vid dem föreslagna befattningarna förordat inplacering i lönegrad

Sa 20. Skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har föreslagit

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

lönegrad Sa 18 vid de mindre styrelserna. Styrelsen i örebro har tillstyrkt

en lönesättning i anslutning till lönen för hushållningssällskapens kamrerare.

Styrelserna i Kristianstads och Kopparbergs län ha uttalat sig för lönegrad

Sa 17 för grupp I och lönegrad Sa 19 för grupp II. Styrelserna i Uppsala och

Skaraborgs lån ha med avseende på de för dem föreslagna befattningarna

föreslagit inplacering i lönegrad Sa 17. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands

län har ansett lönegrad Sa 17 lämplig i de större länen, medan skogsvårdsstyrelserna

i Södermanlands och Gotlands län slutligen ha förklarat, att de

av dem föioidade kassör- eller kanslist- (kansliskrivare-)befattningarna borde

inplaceras i lönegrad Sa 11.

Lppsala samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ha funnit, att skogsvårdsstyrelsemas kansliföreståndare (kamrerare)

borde erhålla samma löneställning som hushållningssällskapens kamrerare.

Skogsvårdsstyrelsemas kanslipersonals förening har ansett, att skogsvårdsstyrelsernas

kansliföreståndare-(kamrerare-) befattningar kunde jämföras

med motsvarande befattningar vid vägväsendet, samt uttalat bland annat

följande.

Vägkamrerare äro placerade i 20 och 21 lönegraderna, ehuru dessa befattningar

på intet sätt äro mera krävande än motsvarande befattningar vid

skogsvårdsstyrelserna. Ur vägväsendets betänkande kan anföras beträffande

kamreraretjänsterna: »Då huvudbokföringen förlägges till det centrala ämbetsverket,

och ytterst detaljerade föreskrifter komma att föreligga i fråga

örn den bokföring, som åvilar vägförvaltningen, torde arbetet bliva av relativt

enkel beskaffenhet —---.» I detta sammanhang vill föreningen poäng
tera,

att vid skogsvårdsstyrelserna, som ju äga självständig förvaltning, huvudbokföringen

åligger kamrerarna.

Allmänna lönenåmnden har ansett kansliföreståndarebefattningarna, där

sådana skulle inrättas, borde placeras i högst 14 lönegraden, möjligen med

undantag för kansliföreståndartjänsterna hos skogsvårdsstyrelserna i Norrbottens

och Västerbottens län, för vilka en placering i 16 lönegraden syntes

kunna ifrågakomma med hänsyn till verksamhetens omfattning vid dessa

skogsvårdsstyrelser.

Departementschefen.

Såsom jag redan tidigare framhållit, äro även anställnings- och avlöningsförhållandena

för skogsvårdsstyrelsemas personal i hög grad oenhetliga,

vilket sammanhänger med att varje styrelse ägt mer eller mindre oinskränkt

frihet att själv reglera dessa förhållanden för sina befattningshavare. Vissa

åtgärder ha emellertid under senare år vidtagits i syfte att normalisera skogsvårdsstyrelsepersonalens

löner, men bristema härutinnan äro alltjämt påtagliga.

Sedan länge har också frågan örn en fullständig översyn av löneställningen

för skogsvårdsstyrelsemas befattningshavare varit under övervägande. Sär
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

91

skilt synas de nuvarande lönerna för vissa av de lägre befattningshavarna

icke ha stått i skälig relation till deras arbetsuppgifter och de kompetenskrav,

som uppställts. I likhet med utredningen finner jag det innebära avsevärda

fördelar örn i stort sett motsvarande bestämmelser kunde vinna tillämpning

på löneförhållandena för skogsvårdsstyrelsernas personal, som nu gälla för

statstjänstemän. Den omständigheten, att för närvarande pågår en utredning

rörande det civila avlöningsreglementet inom 1945 års lönekommitté, synes

enligt min mening icke böra hindra förevarande frågas avgörande. Örn nämnda

överarbetning resulterar i ändringar i reglementet, torde detta givetvis

sedermera böra föranleda motsvarande jämkningar även i skogsvårdsstyrelsepersonalens

avlöningsbestämmelser.

Beträffande befattningshavarnas anställningsform har utredningen föreslagit,

att befattning .skulle tillsättas genom kontrakt, gällande tills vidare

med viss uppsägningstid, samt att uppsägning från skogsvårdsstyreilsens sida

icke skulle få äga rum med mindre befattningshavaren gjort sig skyldig till

fel eller försummelse i tjänsten eller ock befunnits icke kunna på tillfredsställande

sätt sköta den. Från vad som för närvarande gäller skiljer sig förslaget

därutinnan, att anställningen skall gälla tills vidare i stället för på viss

tid samt att uppsägning av befattningshavare skall få ske allenast under någon

av nyss angivna förutsättningar. Ehuru givetvis skäl ur personalens

synpunkt kunna åberopas för en sådan bestämmelse, anser jag likväl med

hänsyn till att skogsvårdsstyrelsernas ställning icke förändrats tillräcklig

anledning icke föreligga att nu vidtaga en sådan ändring i befattningshavarnas

anställningsförhållanden. Det är ock att märka att frågan örn de statsanställdas

anställningsförhållanden i viss mån är under omprövning. Jag

förordar således, att skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare liksom hittills

anställas på viss tid, förslagsvis 6 år, med ömsesidig rätt till uppsägning

vid kontraktstidens utgång. Emellertid anser jag mig, för att tillgodose personalens

intresse av att samma principer vinna tillämpning vid uppsägning,

böra förorda att skogsvårdsstyrelses beslut om uppsägning av befattningshavare,

på sätt utredningen föreslagit, må genom besvär kunna dragas under

Kungl. Majlis prövning. Såsom jag tidigare berört torde alltså sådan ändring

av 2 § skogsvårdsstyrelseförordningen böra vidtagas, att besvär må kunna

anföras över skogsvårdsstyrelses beslut örn tillsättande eller entledigande av

personal, därunder inbegripet även förordnande å befattning, samt örn tilllämpning

av gällande avlöningsföreskrifter.

Med hänsyn till vikten av att till länsjägmästare utses personer med tillräckliga

kvalifikationer anser jag mig böra förorda, att skogsvårdsstyrelses

beslut örn tillsättande av länsjägmästarbefattning skall underställas Kungl.

Maj:ts prövning.

Mot de av utredningen föreslagna kompetenskraven för skogsvårdsstyrelsernas

skogligt utbildade befattningshavare och för kassörerna (kansliföreståndarna)

har jag ej funnit anledning till erinran.

Med den av mig förordade anställningsformen för skogsvårdsstyrelsernas

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

befattningshavare följer, att det icke kan komma i fråga att för länsjägmästarnas

del föreslå inplacering i en löneplan, motsvarande civila avlöningsreglementets

löneplan C. Däremot synes en något större differentiering av

länsjägmästarnas löner böra genomföras än vad utredningens förslag innebär.

Länsjägmästarbefattningarna torde sålunda i lönehänseende böra indelas

i tre grupper, av vilka grupp I (Malmöhus län—Kalmar läns norra landstingsområde)

erhåller lön motsvarande lönegrad A 27 i civila avlöningsreglementet,

grupp II (Östergötlands län—Kopparbergs län) lön motsvarande

A 29 och grupp III (Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län) lön motsvarande

A 30.

De biträdande länsjägmästarna och distriktsjägmästarna böra genomgående

erhålla en löneställning motsvarande lönegrad A 26, vilket innebär att de

erhålla samma lön som revirförvaltare i tredje klassens revir. Vad särskilt

distriktsjägmästarna angår, biträder jag utredningens uttalande därom, att

de i regel böra vara stationerade var inom sitt distrikt.

Skogstekniska ledare, förste assistenter och assistenter torde i överensstämmelse

med utredningens förslag i lönehänseende böra jämställas med

befattningshavare i lönegraderna A 24, 22 respektive 20.

I enlighet med vad lönenämnden tillstyrkt torde förste distriktsskogsmästare

böra erhålla en löneställning motsvarande lönegrad A 15, distriktsskogsmästare

lönegrad A 12 och biträdande distriktsskogsmästare lönegrad A 8.

Vad angår kassörsbefattningarna anser jag icke att arbetsuppgifternas art

och omfattning i genomsnitt motivera fullt så hög löneställning som utredningen

förordat. En större differentiering i lönehänseende än utredningen föreslagit

torde också vara berättigad med tanke på den stora skillnaden mellan

olika skogsvårdsstyrelser i fråga om personalens storlek och medelsomsättningen.

Jag vill därför förorda, att dessa befattningar liksom länsjägmästarbefattningarna

uppdelas på tre grupper. Kassörerna vid de mindre skogsvårdsstyrelserna

(Malmöhus län—Kalmar läns norra landstingsområde) synas

böra erhålla en löneställning motsvarande lönegrad A 14, vid flertalet

övriga styrelser (Östergötlands—Jämtlands län) en löneställning motsvarande

lönegrad A 16 samt vid styrelserna i Norrbottens och Västerbottens

län en löneställning motsvarande A 17.

De av mig förordade kansliskrivarbefattningarna vid sistnämnda båda

skogsvårdsstyrelser torde böra i lönehänseende likställas med befattningar

i lönegrad A 11, kanslibiträdesbefattningarna med befatiningar i lönegrad

A 7 och kontorsbiträdesbefattningarna med befattningar i lönegrad A 4.

Beträffande andra avlöningsförmåner till skogsvårdsstyrelsernas ordinarie

personal än de kontanta lönebeloppen torde böra tillämpas i huvudsak samma

grunder, som enligt civila avlöningsreglementet gälla för statliga befattningshavare.

Det lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa avlöningsreglemente

för styrelsernas ordinarie befattningshavare, varvid det av utredningen

uppgjorda utkastet i huvudsak torde kunna läggas til! grund.

Vad angår avlöningsförhållandena för skogsvårdsstyrelsernas extra årsan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126. 9 •>

ställda befattningshavare torde det få ankomma på Kungl. Majit att efter

förslag av skogsstyrelsen fastställa vissa grunder att tillämpas av skogsvårdsstyrelserna.

För övrig personal synes vederbörande skogsvårdsstyrelse själv

böra äga bestämma avlöningsvillkoren. Det synes dock lämpligt alt skogsstyrelsen

genom råd och anvisningar söker åstadkomma större enhetlighet i

detta hänseende än vad nu är fallet.

I likhet med utredningen finner jag påkallat, att reglerna örn resekostnadsoch

traktamentsersättningar åt iskogsvårdsstyrelsemas befattningshavare underkastas

en allmän granskning i syfte att åstadkomma större enhetlighet

styrelserna emellan och begränsa de genomsnittliga utgifterna för dessa

ersättningar. Jag förutsätter, att ifrågavarande spörsmål kommer att upptagas

till behandling av skogsstyrelsen.

Förslag rörande befattningshavarnas pensionsförhållanden kommer chefen

för finansdepartementet att i amiat sammanhang underställa Kungl. Majit.

VIII. Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

Skogsvårdsstyrelseutredningen.

Utredningen har till en början lämnat en redogörelse för skogsvårdsstyrelsernas

hittillsvarande ekonomiska förhållanden (s. 127—

136 i betänkandet). Ur denna redogörelse torde här få återgivas följande.

Huvuddelen av skogsvårdsstyrelsernas utgifter utgöres av personalkostnader:

löner, bidrag till pensionsavgifter samt resekostnads- och traktamentsersättningar.

Återstoden omfattar dels vissa utgifter under de olika verksamhetsgrenarna,

såsom kontanta bidrag och omkostnader för frö- och plantanskaffning,

dels ock utgifter för styrelse och revision, för fastigheter och inventarier,

för tjänstelokal, expenser m. m. samt för räntor.

Personalkostnaderna utgjorde år 1938 4 144 000 kronor (ordinarie och

övrig årsanställd personal 3 157 000 kronor, tillfällig personal 987 000 kronor)

och år 1943 6 464 000 kronor (ordinarie och övrig årsanställd personal

4 535 000 kronor, tillfällig personal 1 929 000 kronor). Övriga utgifter uppgingo

år 1938 till 1 154 000 kronor och år 1943 till 1 947 000 kronor.

För att täcka sina utgifter ha skogsvårdsstyrelserna hittills haft följande

inkomstkällor: skogsvårdsavgifter, statsbidrag, anslag av landsting och hushållningssällskap

(ortsbidrag) samt »egna» inkomster (biträdesersättningar

otc. och räntor).

Skogsvårdsavgifterna utgå med 1,3 procent å rotvärdet av avverkat virke

och tillfalla lill nio tiondelar skogsvårdsstyrelsen inom det område, där virket

avverkats, medan en tiondel redovisas centralt och av Kungl. Majit fördelas

mellan skogsvårdsstyrelserna efter behov. Skogsvårdsavgifterna ha uppgått

till 2 600 000 kronor i medeltal under åren 1936—1943 och till 4 269 000

kronor år 1944.

Statsbidragen ha utgått i olika former: bidrag ur anslaget till skogsvårdens

befrämjande och lappmarksanslaget, förvaltningsbidrag och vissa andra bidrag

ur de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen samt under de senaste åren bidrag

ur vissa krisanslag, främst vedutsyningsanslaget. Sammanlagt lia under

åren 1936—1943 influtit i statsbidrag lill skogsvårdsstyrelserna i medeltal

1 950 000 kronor.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Ortsbidragen från landsting och hushållningssällskap ha utgått med relativt

obetydliga belopp, i medeltal under åren 1936—1943 114 000 kronor.

Skogsvårdsstyrelsernas »egna» inkomster ha huvudsakligen utgjorts av bitr

ädesersättningar för olika slag av förrättningar. I medeltal under åren 1936

—1943 har inkomsten härav utgjort 1 185 000 kronor. Inkomsten av fastigheter

och kapital har under samma period utgjort i medeltal 343 000 kronor.

För skogsvårdsstyrelserna tillsammantagna ha inkomsterna under perioden

1936—1943 influtit synnerligen ojämnt i förhållande till det totala medelsbehovet,

vilket belyses av följande av utredningen framlagda siffror rörande

den årliga ökningen respektive minskningen av styrelsernas kapital.

Verksamhetsår Nettoökning Nettominskning

1936 ........................... — 129 672

1937 ........................... _ 210 952

1938 ........................... 53 701 —

1939 ........................... 849 992 —

1940 ........................... 749 008 —

1941 ........................... _ 443 668

1942 ........................... — 540 285

1943 ........................... — 24 189

Belysande för de särskilda skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska ställning

och förskjutningarna däri äro följande av utredningen anförda siffror avseende

styrelsernas ställning vid utgången av åren 1936 och 1943.

Överskjutande dispo

nibla tillgångar

kr.

147 000—315 000

79 000— 97 000

28 000— 66 000

0— 22 000

Överskjutande

skulder

kr.

21 000

1 9 3 6.

Skogsvårdsstyrelserna i nedan

angivna län

Södermanlands, Östergötlands, Värmlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och

Norrbottens

Stockholms, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs,

Örebro, Västmanlands och Västerbottens
Uppsala,

Kalmar norra, Blekinge, Malmöhus

och Göteborgs och Bohus

Jönköpings, Kronobergs. Kalmar södra,

Hallands och Älvsborgs

Västernorrlands.

564 000

220 000—322 000

83 000—158 000

34 000— 69 000

9 000

1 9 4 3.

— Värmlands

— Östergötlands, Gävleborgs, Jämtlands och

Norrbottens

— Gotlands, Blekinge, Skaraborgs, Örebro,

Västmanlands, Kopparbergs och Västerbottens
Uppsala,

Södermanlands Kalmar norra,

Kalmar södra, Kristianstads, Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus

— Stockholms

400— 7 000 Kronobergs och Hallands

33 000—50 000 Jönköpings och Älvsborgs

201 000 Västernorrlands.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 126

95

Den huvudsakliga orsaken till inkomsternas ojämna fördelning ligger enligt

utredningen i konstruktionen av den nuvarande skogsvårdsavgiften.

Utredningen har sammanfattat de väsentligaste bristerna i det nuvarande

finansieringssystemet sålunda: de särskilda skogsvårdsstyrelsernas inkomster

vore vid jämförelse styrelserna emellan uppenbarligen mycket ojämna i förhållande

till styrelsernas medelsbehov; starka växlingar i inkomsternas storlek

från år till år hindrade styrelserna alt med någon högre grad av säkerhet

ur ekonomiska synpunkter planlägga sin verksamhet; för flertalet skogsvårdsstyrelser

vöre inkomsterna otillräckliga för att verksamheten skulle

kunna bedrivas så intensivt som önskvärt skulle vara.

Utredningens finansieringsförslag syftar till att råda bot för dessa brister.

För sådant ändamål har utredningen i första hand sökt uppskatta skogsvårdsstyrelsernas

medelsbehov (s. 144—151 i betänkandet). Utredningen har

därvid av praktiska skäl delat upp styrelsernas utgifter i två grupper: »ordinarie-avlöningar»

och »omkostnader». Till »ordinarie-avlöningar» ha hänförts

löner, rörligt tillägg och kristillägg samt bidrag till pensionsavgifter för

ordinarie personal ävensom arvoden till styrelse och revisorer. »Omkostnaderna»

utgöras av övriga utgifter, framförallt förrättningskostnader.

»Ordinarie-avlöningarnas» storlek följer av fastställd personalstat samt

meddelade bestämmelser om ersättning åt styrelseledamöter och revisorer.

Sammanlagt ha dessa kostnader av utredningen uppskattats till omkring

4 290 000 kronor enligt följande uppställning.

Personalförteckning.

14 länsjägmästare i grupp I .................................. Sa 28

11 länsjägmästare i grupp II .................................. Sa 30

11 biträdande länsjägmästare ................................ Sa 27

21 distrikts jägmästare........................................ Sa 26

4 skogstekniska ledare ...................................... Sa 24

24 förste assistenter ........................................ Sa 22

12 assistenter.............................................. Sa 20

20 skogstekniska konsulenter ................................ Sa 16

41 förste skogsvårdskonsulenter .............................. Sa 16

241 skogsvårdskonsulenter ..................................• • Sa 13

91 biträdande skogsvårdskonsulenter .......................... Sa 8

14 kansliföreståndare i grupp I ................................ Sa 16

11 kansliföreståndare i grupp II .............................. Sa 18

2 kansliskrivare .......................................... Sa 11

11 kanslibiträden ............................................ Sa 7

35 kontorsbiträde!» .......................................... Sa 4.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän ................ kronor 3 176 000

2. Arvoden till styrelse och revisorer.................. » 69 000

3. Rörligt tillägg .................................. » 472 800

4. Kristillägg ...................................... » 504 000

5. Bidrag till pensionsavgifter........................ > 65 000

Summa kronor 4 286 800.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

»Omkostnaderna» har utredningen med ledning av normalprogrammet

och 1943 års verkliga utgiftssiffror beräknat sålunda.

rese- och traktamentsersättningar till ordinarie personal . . kronor 1 700 000

kostnader för extra och tillfällig personal.............. » 2 150 000

andra under verksamhetsgrenarna redovisade kostnader . . » 500 000

övriga kostnader .................................... » 700 000

Summa kronor 5 050 000.

Tillhopa skulle alltså styrelsernas medelsbehov enligt utredningens beräkningar

uppgå till 9 340 000 kronor.

Örn detta sammanlagda medelsbehov minskas med styrelsernas »egna» inkomster

(biträdesersättningar etc., inkomst av kapital, av utredningen uppskattade

till sammanlagt 1 300 000 kronor), skulle återstå ett nettomedelsbehov

örn 8 040 000 kronor (»ordinarie-avlöningar» 4 290 000 kronor, »nettoomkostnader»

3 750 000 kronor) att täckas av andra medel.

Det normala nettomedelsbehovet för varje särskild skogsvårdsstyrelse har

utredningen uppskattat sålunda, att »ordinarie-avlöningarna» upptagits efter

styrelsens personalstat och »nettoomkostnaderna» i proportion till antalet förrättningsdagar

enligt normalprogrammet. Utredningen har särskilt betonat att

det i sistnämnda hänseende givetvis blott vore fråga om en mycket grov

kalkyl.

Det av utredningen uppskattade nettomedelsbehovet är genomgående avsevärt

mycket större än styrelsernas faktiska utgifter i medeltal under perioden

1936—1943, med avdrag för styrelsernas »egna» inkomster. För samtliga

skogsvårdsstyrelser tillsammantagna blir skillnaden icke mindre än

(8 040 000 — 4 600 000 =) omkring 3 400 000 kronor. Detta förklaras huvudsakligen

av att dels avlöningskostnaderna för ordinarie (p e lisi o n.s berä Hågad)

personal till följd av utökad personalorganisation och för flertalet befattningar

höjda löner enligt utredningens förslag ökats från 2 140 000 kronor

i medeltal för åren 1936—1943 till 4 220 000 kronor eller med omkring

1 800 000 kronor och dels nettoomkostnaderna på grund av försiktiga beräkningar

rörande styrelsernas förrättningskostnader och inkomster av

biträdesersättningar av utredningen upptagits till sammanlagt 3 750 000 kronor,

medan åttaårsinedeltalet stannat vid 2 200 000 kronor och således varit

inemot 1 600 000 kronor lägre. Om man i stället jämför det uppskattade

nettomedelsbehovet med 1943 års siffror (avlöningar 3 000 000 kronor, omkostnader

5 400 000 kronor, »egna» inkomster 2 600 000 kronor), inskränker

sig ökningen till omkring 2 200 000 kronor, därav omkring 1 200 000 kronor

bero på ökad personal och höjda löner samt inemot 1 000 000 kronor hänföra

sig till nettoomkostnadema.

Utredningen har härefter övergått till frågan, vilka inkomstkällor, som stöde

till buds för täckande av skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov (s. 151—

169 i betänkandet).

Av styrelsernas »egna» inkomster har utredningen ägnat biträ desersättningarna

särskild uppmärksamhet. Utredningen har i denna del föreslagit,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

97

ali de för närvarande starkt varierande taxorna för ! > i Ira des ersättning normaliserades

enligt grunder, som utarbetats inom utredningen. Skogsvårdsstyrelsernas

inkomster av kapital och fastigheter borde enligt utredningens

förslag liksom biträdesersättningama medräknas vid uppskattningen av styrelsernas

nettomedelsbehov. Däremot har föreslagits, att ortsbidrag, d. v. s.

anslag från landsting och hushållningssällskap, icke medräknades.

Utredningen har ansett det motiverat, att skogsvårdsstyrelsernas återstående

medelsbehov, nettomedelsbehovet, liksom hittills täcktes av allmänna

medel, antingen genom riksstatsanslag eller genom avgift på skogsbruket såsom

näring (skogsvårdsavgift) eller genom en kombination av dessa metoder.

Frågan, i vilken form skogsvårdsavgift lämpligen kan uttagas, har aktualiserats

genom kommunalskatteberedningens förslag örn slopande av skogsaccisen

och därmed av grunden för den nuvarande skogsvårdsavgiften. Utredningen

har (ivervägt olika tänkbara utvägar att uttaga skogsvårdsavgift

i annan form än den nuvarande. Att genom den vanliga inkomsttaxeringen

erhålla ett underlag för uttagande av skogsvårdsavgifter har utredningen

icke funnit praktiskt genomförbart utan ett speciellt taxeringsförfarande,

som för sitt ändamål torde förorsaka förhållandevis mycket arbete och

l>esvär för alla berörda parter och dessutom skulle belasta det allmänna med

särskilda kostnader. Aven utvägen att uttaga skogsvårdsavgift i form av

omsättningsskatt vid försäljning av virke har utredningen ansett vara förenad

med alltför stora praktiska svårigheter och kostnader. Att uttaga skogsvårdsavgift

på virkesförrådet eller tillväxten och således icke taga hänsyn

till avkastningens värde har utredningen funnit ur saklig synpunkt oriktigt.

Metoden skulle enligt utredningen därjämte kräva ny uträkning av

ett skatteunderlag.

Utredningen har slutligen övervägt möjligheten att uttaga skogsvårdsavgift

i form av en avgift på fastighets taxeringsvärde. Utredningen har i

detta hänseende anfört bland annat följande.

Skogsvårdsavgifternas nuvarande underlag, det till skogsaccis taxerade

rotvärdet, representerar, såsom förut nämnts, skogens värdeavkastning i den

mån fastighets skogstillgång realiseras genom avverkning. Skulle denna avkastning

(bortsett då från det icke accisplikliga, mindre värdefulla husbehovsvirket)

utfalla jämnt, bolde taxeringen bekvämare kunna ske på dess

kapitaliserade värde, sådant detta bestämts för skogen vid allmän fastighetstaxering.

Taxering av den årliga skogsavkastningen eller dess kapitaliserade

värde vid fastighetstaxering torde principiellt sett kunna anses innebära

samma sak. 1 det nuvarande systemet med skogsaccis är det ju ojämnheterna

i skogsavkastningen, som varit ett mycket uppmärksammat motiv

för accisen såsom skatteform; skogsägaren och avverkaren lia haft medel

att betala skatten, då avkastningen fäller. För skogsvårdsavgifternas del lia

dessa ojämnheter icke haft gynnsamma verkningar utan tvärtom. Skogsvårdsstyrelsernas

ekonomi Ilar därigenom blivit beroende av konjunkturväxlingarna

på virkesmarknaden på ett sätt, som förorsakat svårigheter för

anpassning av organisationen och avgränsningen av arbetsuppgifterna på

längre sikt. Örn skogsaccisen bortfaller, borde nian alltså för skogsvårdsavgiftema

sträva efter att få ett stabilare underlag än hittills. Med hänsyn här
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 126. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

till böra skogsfastigheternas taxeringsvärden vara väl ägnade som sådant

underlag under förutsättning, att en debitering av skogsvårdsavgift efter

taxeringsvärdena även ur andra på frågan inverkande synpunkter kan befinnas

ändamålsenlig och genomförbar.

Mot de skogliga taxeringsvärdena som underlag för skogsvårdsavgiftemas

uttagande torde man i anslutning till vad här ovan nämnts icke kunna anföra

några erinringar av principiell natur. En övergång från att belasta

skogsavkastningen med en viss avgift till att i stället taga ut motsvarande

avgift på det kapitalvärde — taxeringsvärde — som kan anses vara bestämt

av samma avkastning, bör närmast vara att betrakta som en lämplighetsfråga

och en teknisk angelägenhet. Örn det sålunda ansetts naturligt att anknyta

skogsvårdsavgifterna till accisen, så länge denna lies tår, kan det vara

lika naturligt att, örn accisen bortfaller, lägga skogsvårdsavgifterna på skogens

taxeringsvärde. Skulle skogsvårdsavgifterna ha varit höga, hade det

kanske varit ömtåligt att belasta skogsfastigheterna med årligen utgående

avgifter, oavsett om skogen lämnar någon avkastning till gäldande av sådana

avgifter eller ej. De vanliga betänkligheterna mot fastighetsbeskattning

hade då kommit att inverka på frågans bedömning. Örn skogsvårdsavgifterna,

lagda på taxeringsvärdena, bibehållas på ungefär samma låga

nivå som de hittillsvarande avgifterna, torde de icke komma att medföra

någon sådan belastning på skogsbruket, som kan anses bliva för skogsägaren

kännbar.

Med hänsyn till de prestationer från skogsvårdsstyrelsernas sida, som

skogsvårdsavgifterna skola utgöra ersättning för, kan det väl också med

fog göras gällande, att en årlig mindre avgift från skogsägarna är mera

berättigad numera än som var fallet, då den nuvarande ordningen för skogsvårdsavgifternas

uttagande blev fastlagd. Skogsvårdsstyrelserna ha nämligen

efter hand kommit att tilldelas ökade arbetsuppgifter i fråga om de enskilda

skogarnas skötsel och vård. Utöver de grundläggande uppgifterna att

kontrollera skogsvårdslagstiftningens efterlevnad och att biträda enskilda

skogsägare framförallt vid skogsodlingsarbeten ha skogsvårdsstyrelserna så

småningom kommit att omhändertaga övervägande delen av stämplingsarbetena

på sådana enskilda skogar, där skogligt utbildad arbetskraft saknas.

Härtill komma skogsvårdsstyrelsernas uppgifter i fråga om röjnings- och

markberedningsåtgärder, skogsdikningar, vägbyggnader, skogsbetesreglering

m. m. samt deras handledning överhuvudtaget, när det gäller de enskilda

skogarnas skötsel och ekonomiska tillgodogörande på längre sikt. Det kan

nied hänsyn härtill synas naturligt, att som motprestation från skogsägarna

lämnas ett fortlöpande ekonomiskt stöd, som icke bör vara beroende av örn

avverkningarna ett visst år göras mindre eller större och av de växlande

priserna på skogens produkter. I många fall torde det väl vara så, att skogar,

som av olika anledningar icke kunna lämna någon avkastning eller endast

obetydlig sådan, kunna vara i största behov av det biträde vid skogens återuppbyggnad,

som särskilt åligger skogsvårdsstyrelserna. Det kan då knappast

finnas något skäl för att, såsom fallet nu är, skogsägaren icke skall

behöva lämna någon ersättning i form av skogsvårdsavgift, förrän sådana

skogsmarker komma i det skick, att de på nytt giva beskattningsbar avkastning.

I stället synes en årlig avgift även i sådana fall vara särskilt berättigad.

Med ökad bestockning följa kontinuerliga arbetsuppgifter för skogsvårdsstyrelsema

av alla övriga slag, som ovan nämnts, och en lämpligt avvägd

årlig skogsvårdsavgift som ersättning härför torde överhuvudtaget vara

väl motiverad.

Örn skogsvårdsavgifterna skola debiteras på de skogliga taxeringsvärdena,

har man som underlag att välja på antingen det taxerade skogsvärdet eller

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

det taxerade skogsvärdet plus skogsmarksvärdet. Såsom tidigare framhållits

kan det nuvarande underlaget för skogsvårdsavgifterna — rotvärdet vid

skogsaccis — anses motsvara en rörlig del av skogsvärdet vid fastighetstaxering.

Detta förhållande skulle kunna tala för att debiteringen^ av skogsvårdsavgiftema

borde ske på skogsvärdet. Emellertid är det ju så, att skogens

taxeringsvärde fastställes genom en kapitalisering av den årliga avkastningen.

Av det sålunda kapitaliserade värdet avskiljes skogsmarksvärdet efter

vissa normer och resten utgör skogsvärde. Motsvarigheten till skogsavkastningen

som underlag borde med hänsyn härtill närmast vara skogens

totala taxeringsvärde, d. v. s. skogsvärde plus skogsmarksvärde. Vilket alternativ

som väljes blir beroende av om skogsvårdsavgift lämpligen anses

böra uttagas på skogsmarksvärdet. Under hänvisning till ovan omtalade fall,

då skogar ha relativt ringa skogstillgång och följaktligen lågt skogsvärde,

bör det med hänsyn till skogsvårdsstyrelsemas arbete på sådana skogar vara

fullt befogat att debitera skogsvårdsavgifter även på skogsmarksvärdena. Det

samlade taxeringsvärdet för skogsmark och skog torde nog få betraktas som

det mest rättvisande underlaget för skogsvårdsavgiftemas uttagande vid växlande

skogstillgång. Att även medräkna taxeringsvärdet för »övrig mark»

bör icke ifrågakomma; i viss utsträckning får dock även dylik mark nytta

av skogsvårdsstyrelsemas skogsdikningsverksamhet.

Av utredningen gjorda beräkningar visa, att en utdebitering av 1,1 promille

på taxeringsvärdena för skogsmark och skog under åren 1928—1942

skulle erfordrats för att avgiften för hela landet skulle givit samma inkomst

som hittills uttagna skogsvårdsavgifter.

Av en skogsvårdsavgift, lagd på taxeringsvärdena, skulle under åren 1928

—1942 enligt utredningens beräkningar i genomsnitt 14 procent belöpt på

kronoskogar och ecklesiastika skogar, alltså den väsentligaste delen av de

skogar med vilka skogsvårdsstyrelsema icke hade att taga befattning. Rörande

frågan, om skogsvårdsavgift skulle uttagas jämväl för dessa skogar,

har utredningen anfört följande.

Frågan, huruvida skogsvårdsavgifter böra uttagas från samtliga skogar

eller endast från de skogar, som ligga under tillsyn och kontroll av skogsvårdsstyrelserna,

får en ganska god siffermässig belysning i ovan nämnda

beräkningar, eftersom krono- och ecklesiastika skogar äro så helt dominerande

utanför skogsvårdsstyrelsemas verksamhetsområde. Domänstyrelsen

har vid flera tillfällen gjort framställningar örn sådan ändring i grunderna

för nu utgående skogsvårdsavgifter, att dessa icke skulle utgå å virke från

kronoskogama. Dessa framställningar ha icke vunnit bifall. Vid en omläggning

av sättet för avgifternas uttagande får frågan förnyad aktualitet.

Från rent principiell utgångspunkt, d. v. s. att skogsvårdsavgiften utgör ersättning

till skogsvårdsstyrelsema för deras arbete på skogar under skogsvårdslagen,

bör avgiften icke uttagas från andra än dylika skogar. För kronoskogar,

ecklesiastika skogar, renhetesfjällens skogar, städers och andra

allmänna skogar torde skogsvårdsavgifterna betraktas som en pålaga idan

motprestation från det allmännas sida. Några tekniska hinder att undantaga

dessa skogar från en skogsvårdsavgift, lagd på taxeringsvärdena, torde

icke föreligga. Emellertid leder samma resonemang till att jämväl enskildas

skogar under ordnad förvaltning, såsom bolags- och godsskogar, borde undantagas

från skogsvårdsavgift, då ju skogsvårdsstyrelsema i regel icke taga

annan befattning med dessa skogar än vad som bör lill övervakandet av

skogslagarnas efterlevnad. Detta gör, alt en gränsdragning mellan avgiftsbelagda

skogar och sådana skogar, som ur denna principiella synpunkt hor
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

de vara fria från avgift, i praktiken bleve besvärlig och underkastad ständiga

förändringar. Med hänsyn härtill och då ett undantagande av de nämnda

skogarna skulle medföra avsevärd merbelastning av övriga skogar, har utredningen

ansett sig böra förorda, att örn skogsvårdsavgift fortfarande skall

utgå, avgiften liksom hittills skall utgöras för alla skogar.

Med hänsyn till arbetet med debitering och uppbörd har utredningen ansett,

att skogsvårdsavgift icke borde uttagas för fastigheter, vilkas sammanlagda

taxeringsvärde å skogsmark och skog understege 2 000 kronor, varvid

en ägares samlade fastighetsinnehav inom en kommun skulle behandlas som

en enhet. Härigenom skulle enligt utredningen också erhållas en motsvarighet

till nuvarande befrielse från skogsvårdsavgift för lägre taxerat rotvärde

än 100 kronor.

Med ledning av jordbruksräkningen 1937 och utfallet av 1938 års allmänna

fastighetstaxering har utredningen gjort vissa uppskattningar för att utröna,

hur stor belastning en skogsvårdsavgift av 1,25 promille på 1945 års

taxeringsvärden av skog och skogsmark skulle komma att medföra för vissa

typfastigheter i olika delar av landet Av denna undersökning framgår bland

annat följande. En fastighet med 15 hektar skogsmark hade genomsnittligen

2—5 hektar åker i alla de län, för vilka uppskattningar gjorts. För en fastighet

av denna istorleksordning skulle ingen skogsvårdsavgift komma att

utgå i Västerbottens län; inom övriga län skulle avgiften hålla sig mellan 3

och 5 kronor. En fastighet med 150 hektar skogsmark hade genomsnittligen

10—20 hektar åker i Västerbottens län och 30—50 hektar åker i Kristianstads

län. Skogsvårdsavgiften för en dylik fastighet skulle uppgå till cirka 10 kronor

i det förra och cirka 66 kronor i det senare länet. Utredningen har erinrat,

att om skogsvårdsavgiften sattes högre än 1,25 promille, varje ökning

örn 0,1 promille innebure en förhöjning om 8 procent av de sålunda exemplifierade

avgiftsbeloppen för olika fastigheter.

Utredningen har framhållit, att en omläggning av skogsvårdsavgiften till

att utgå på taxeringsvärdena ur teknisk och kontrollsynpunkt innebure

stora fördelar framför nuvarande system. Man finge en taxering och debitering,

som gåve säkerhet för att varje avgiftsskyldig också bleve påförd skogsvårdsavgift,

vilket med nuvarande deklarationsförfarande vore i hög grad

beroende på hur kontrollen skedde vid taxeringen, närmast genom där arbetande

sakkunniga, vilka i regel vöre länsskogvaktama. Utövandet av denna

kontroll torde på många håll vara förenat med svårigheter. En omläggning

av skogsvårdsavgiften skulle sannolikt medföra avsevärda fördelar för

skogsvårdsstyrelserna i detta hänseende.

Rörande skogsvårdsavgifternas natur har utredningen uttalat följande.

Skogsvårdsavgifterna intaga en särställning i skattesystemet. De Ira ju tillkommit

närmast som ett vederlag från skogsägarna för de tjänster, som i

fråga örn skogens skötsel och vård lämnas dem av skogsvårdsstyrelserna.

Själva rättsgrunden för skogsvårdsavgifterna bygger alltså på intresseprincipen.

Utredningen har ansett sig sakna anledning att taga ställning till den terminologiska

frågan, huruvida de nuvarande skogsvårdsavgifterna skola betecknas

såsom skatter eller offentliga avgifter. Då avgiftsskyldigheten stad
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

101

gats genom beslut av statsmakterna, torde inflytande avgiftsmedel i varje

fall utgöra allmänna medel. Avgifterna kunna i viss mån sägas ha kommunal

karaktär, nämligen såtillvida sorn avgiftsmedlen från ett landstingsområde

enligt gällande bestämmelser till största delen tillfalla skogsvårdsstyrelsen

inom samma område. Å andra sidan har varken skogsvårdsstyrelsen

eller landstingskommunen den rätt att själv reglera inkomsten av avgiftsmedel,

som normalt utmärker en kommunal pålaga.

Det vill synas utredningen, som örn skogsvårdsavgifternas ställning i skattesystemet

icke skulle rubbas av en sådan ändring i taxeringsgrunden, att

de utgå efter taxeringsvärdena. Samma princip som hittills bibehålies ju vid

deras uttagande, och det förhållandet att taxeringsvärdena i stället bilda underlag

för skogsvårdsavgifterna ändrar icke deras karaktär av speciell pålaga.

Vid övervägande av fördelar och nackdelar av olika metoder för uttagande

av en avgift på skogsbruket har utredningen kommit till den uppfattningen, att

inga erinringar av principiell innebörd kunde göras mot en sådan omläggning

av den nuvarande skogsvårdsavgiften, att avgiften uttoges på taxeringsvärdena

för skog och skogsmark. Av en sådan omläggning skulle enligt utredningen

vidare följa, dels att inkomsten av avgiftsmedel bleve stabilare och dels att

förfarandet vid taxering, debitering och uppbörd bleve väsentligt mycket

enklare och effektivare än för närvarande. Utredningen har därför funnit,

att den ovan skisserade avgiften på taxeringsvärdena av skog och skogsmark

icke blott lämpligen kunde ersätta den nuvarande skogsvårdsavgiften, örn

skogsaccisen avskaffades och grunden för uttagande av sistnämnda avgift

därmed bortfölle, utan att den vore att föredraga framför den nuvarande

avgiften, även för det fall att skogsaccisen skulle stå kvar.

I fråga om formerna för statsbidrag till skogsvårdsstvrelsernas verksamhet,

om sådant bleve erforderligt, har utredningen föreslagit sammanslagning

av de nu utgående bidragsformerna (anslaget till skogsvårdens befrämjande,

lappmarksanslaget och förvaltningsbidragen ur de särskilda skogsvårdsanslagen)

till ett allmänt riksstatsanslag. Utredningen har dock därvid förutsatt,

att den verksamhet, som föranleddes av norrländska skogsproduktionsanslaget,

alltjämt komme att finansieras genom förvaltningsbidrag ur detta

anslag.

Avvägningen av skogsvårdsavgifter och statsbidrag

behandlas å s. 169—180 i betänkandet. Utredningen har i detta hänseende

stannat för att såsom skälig förorda en uppdelning mellan staten och skogsbruket

som näring av nettokostnaderna för skogsvårdsstyrelseverksamheten,

så att »ordinarie-avlöningarna» bestredes av ett statligt avlöningsanslag och

»netloomkostnaderna» av skogsvårdsavgiftsmedel. Detta innebure, att staten

och skogsbruket båda finge vidkännas andel i den utgiftsökning, som torde

bliva en följd, örn utredningens förslag angående skogsvårdsstyrelsemas verksamhet

och personalförhållanden genomfördes. Eftersom verkställda undersökningar

visat, att taxeringsvärdena å skogsmark och skog inom olika

skogsvårdsstyrelseområden icke — lika litet som värdet av avverkat virke —- stöde i proportion till respektive skogsvårdsstyrelsers uppskattade nettomedelsbehov,

bleve det enligt utredningen nödvändigt alt söka genom särskilda

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

åtgärder åstadkomma utjämning av skogsvårdsavgiftsmedlen styrelserna

emellan. Utredningen, som övervägt olika tänkbara möjligheter att åvägabringa

en dylik utjämning, har funnit sig böra föreslå, att skogsvårdsavgift

uttoges med ett för hela landet lika promilletal av nämnda taxeringsvärden

samt att den erforderliga utjämningen åstadkommes på så sätt, att inflytande

skogsvårdsavgiftsmedel i sin helhet redovisades centralt och fördelades

mellan skogsvårdsstyrelserna efter uppskattning av deras nettomedelsbehov.

Genom den sålunda föreslagna anordningen torde enligt utredningen kunna

åstadkommas en medelsförsörjning för de särskilda skogsvårdsstyrelserna,

som stöde i proportion till deras behov. De för närvarande förefintliga

olikheterna i ekonomiskt avseende skilda styrelser emellan skulle således

kunna bringas att upphöra. Med den föreslagna skogsvårdsavgiften följde

även, att de nuvarande oberäkneliga växlingarna år från år i skogsvårdsstyrelsernas

inkomster utebleve. För att möta ofrånkomliga växlingar på skogsvårdsbudgetens

utgiftssida har utredningen föreslagit, att medelsavsättning

skulle ske dels intill en viss gräns hos varje särskild skogsvårdsstvrelse

i den mån disponibla tillgångar saknades, och dels centralt. I detta sammanhang

har jämväl föreslagits, att skogsvårdsstyrelserna icke utan Kungl.

Maj:ts tillstånd finge upptaga lån.

I fråga örn tillämpningen av det föreslagna finansieringssystemet

(s. 184—188 i betänkandet) innebär utredningens förslag

i huvudsak.

Skogsvårdsstyrelsernas räkenskaps- och redovisningsår omlägges från kalenderår

till att sammanfalla med det statliga budgetåret.

Skogsvårdsstyrelsernas »ordinarie-avlöningar» bestridas med statsmedel i

form av ett förslagsanslag. Till grund för avlöningsanslagets beviljande läggas

förslag till avlöningsstater, som av skogsvårdsstyrelserna årligen ingivas

till skogsstyrelsen. Storleken av det normalt erforderliga avlöningsanslaget

har utredningen enligt vad nyss sagts uppskattat till 4 300 000 kronor.

Styrelsernas »nettoomkostnader» bestridas med skogsvårdsavgiftsmedel.

Skogsvårdsavgiftens promilletal maximeras i skogsvårdsavgiftsförordningen

och fastställes inom denna ram för viss period av Kungl. Majit. Vad angår

avgiftens storlek har utredningen beräknat, att 1,3 promille skulle erfordras

för att täcka skogsvårdsstyrelsernas uppskattade medelsbehov, inräknat ett

skäligt belopp för medelsavsättning. Det har emellertid synts utredningen

angeläget, att avgiftens maximum bestämdes så högt, att avgiften kunde antagas

bliva tillräcklig för sitt ändamål inom överskådlig framtid. Utredningen

har funnit vissa skäl tala för en så hög maximiavgift som 2,0 promille men

stannat för att föreslå, att avgiften sattes till 1,5 promille. Den skogsvårdsavgift,

som inom denna ram skulle uttagas för de närmaste åren — förslagsvis

för samma period, som 1945 års allmänna fastighetstaxering gäller —- har utredningen föreslagit till 1,3 promille, vilket med nuvarande taxeringsvärden

beräknats innebära en sammanlagd årlig inkomst av skogsvårdsavgiftsmedel

om i runt tal 3 900 000 kronor. Varje höjning av promilletalet

med en tiondel skulle medföra en ökning av avgiftsinkomsterna med omkring

300 000 kronor.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Den årliga medelsanvisningen till skogsvårdsstyrelserna av influtna skogsvårdsavgiftsmedel

sker genom Kungl. Maj:t efter förslag av skogsstyrelsen.

Till grund för fördelningen läggas av skogsvårdsstyrelserna upprättade förslagsstater,

vilka granskats av skogsstyrelsen med ledning av skogsprogrammet

och med hänsyn till övriga inverkande omständigheter.

Att skogsvårdsstyrelserna måste vara skyldiga att följa fastställda avlöningsstater

har utredningen ansett uppenbart. Vad beträffar de för skogsvårdsstyrelsernas

»omkostnader» anvisade skogsvårdsavgiftsmedlen har utredningen

framhållit angelägenheten av att fastställda stater åtminstone i

sina huvuddrag följdes och att medel, som enligt staten för en skogsvardsstyrelse

anvisats för en viss verksamhetsgren, i största möjliga utsträckning

komme till användning för denna verksamhetsgren.

I fråga örn finansieringsförslagets närmare motivering och detaljerna i dess

utformning torde jag få hänvisa till betänkandet.

Vissa av de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena innehålla

förslag, vilkas genomförande skulle påverka de av utredningen gjorda

kostnadsberäkningarna.

I särskilt yttrande av herrar Hellbacken, Lubeck och Sundberg ha följande

beräkningar gjorts rörande de ungefärliga kostnadsökningar, som skulle

föranledas av deras förslag angående personalorganisation och löneställning.

»Ordinarie-avlöningar»:

organisationsförslaget

löneförslaget (G-lön)

Omkostnader .......

Kronor Kronor

500 000

38 000 538 000

400 000 400 000

Summa 938 000.

Därest lönesättningen skulle ske på sätt herr Norberg i särskilt yttrande

föreslagit, skulle därigenom uppkomma en besparing på »ordinarie-avlöningar»,

som torde kunna uppskattas till omkring 130 000 kronor. Härtill kommer

den ytterligare besparing vid övergången, som skulle uppkomma, därest

tidigare tjänstgöring icke finge tillgodoräknas vid bestämmandet av löneklass.

Yttrandena.

Skogsvårdsstyrelseutredningens kalkyler angående skogsvårdsstyrelsernas

m e d e 1 s b e li o v lia i huvudsak ej föranlett någon erinran från styrelsernas

sida. Med anledning av att utredningen icke ansett sig behöva räkna

med större årlig förlust på skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantanskaffningsverksamhet

än omkring 200 000 kronor, har dock skogsvårdsstgrelsen

i Hallands län framhållit, att styrelsens inkomster av denna verksamhet

under de senaste åren endast till 2/s täckt omkostnaderna.

Skogsvårdsstgrelsen i Kalmar läns norra landstingsområde har ansett, att

utredningens kalkyler för beräkning av storleken av ordinarie-avlöningsanslaget

och omkostnadsanslaget gjorts alltför snäva.

Skogsvårdsstgrelsen i Malmöhus län har uttalat, att kostnaden för icke
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

ordinarie förrättningspersonal, 2 000 000 kronor, syntes vara beräknad i underkant.

Skogsstyrelsen har i fråga om medelsbehovet anfört följande.

Bedömandet av styrelsernas framtida medelsbehov är förenat med synnerligen

stora svårigheter. Därest verksamheten i enlighet med skogsstyrelsens

förslag utökas, kommer detta givetvis även att medföra en stegring av styrelsernas

utgifter. Därjämte vill skogsstyrelsen framhålla, att även örn verksamheten

endast erhåller den omfattning, som av utredningen föreslagits, det

icke förefaller osannolikt att skogsvårdsstyrelsernas omkostnader komma att

överskrida de av utredningen beräknade. Härpå tyda bland annat de av

skogsvårdsstyrelserna själva verkställda utredningarna rörande medelsbehovet

för nästa budgetår.

Utredningens förslag till normalisering av skogsvårdsstyrelsernas biträdestaxor

har i de flesta avgivna yttrandena i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Skogsstyrelsen har i detta avseende uttalat följande.

På grund av skogsvårdsstyrelsernas olika ekonomiska resurser och olika inställning

till biträdesverksamheten ha taxorna hittills varierat avsevärt inom

de skilda länen. Det är uppenbart, att skogsägarna i längden ej komma att

åtnöja sig med att få vidkännas så varierande kostnader för samma slag av

åtgärder. Skogsstyrelsen vill därför tillstyrka utredningens förslag i förevarande

avseende. Med hänsyn till de olikartade förhållanden i skogliga och

andra avseenden, som råda inom skilda delar av landet, är det emellertid

nödvändigt, att viss anpassning av biträdestaxorna kan ske efter inverkande

omständigheter. Enligt det förslag till normaltaxor för biträdesverksamheten,

vilket ingår som bilaga till betänkandet, torde finnas tillräckliga möjligheter

att smidigt avväga taxorna för de skilda länen. Skogsstyrelsen anser, i likhet

med utredningen, att en ändring av taxebestämmelserna, som innebär förhöjda

avgifter, måste ske successivt, för att skogsägarna ej skola draga sig

för att anlita biträde från skogsvårdsstyrelserna. Utredningens förslag om att

slopa bestämmelserna i fråga örn markägares skyldighet att hålla fri kost

och logi samt fria resor vill skogsstyrelsen också tillstyrka. Dessa bestämmelser

torde numera i regel på grund av ändrade förhållanden ej innebära

någon förmån för skogsägarna.

Flera skogsvårdsstyrelser ha framhållit önskvärdheten av att skogsvårdsstyrelsema

i någon form finge medverka vid taxornas utformning.

Skog svärd sstyrelsen i Östergötlands län har förutsatt, att frågan, huruvida

markägarna skulle lämna förrättningsman fri kost och logi, komme att

överlämnas till vederbörande skogsvårdsstyrelses avgörande.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län har framhållit, att örn taxorna skulle

höjas, detta måste ske ytterst försiktigt, om ej skogsvården skulle bliva allvarligt

lidande.

Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län har ställt sig mycket tveksam till förslaget

om normering av taxorna.

Länsstyrelsen i Värmlands län har uttalat, att länsstyrelsen icke kunde

giva sin anslutning till förslaget om normaltaxor för biträdesverksamheten.

Därest sådana beslutades, borde de icke i något område tillämpas

utan särskilt beslut av skogsvårdsstyrelserna. Särskilt angeläget vore, att en

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

105

skogsvårdsstyrelse, som hittills för vissa slag av förrättningar tillämpat avgiftsfrihet

eller låga taxor, icke utan tvingande skäl ålades att övergå till avgiftsplikt

eller starkt höjda avgifter, vilket sannolikt skulle medföra en utvecklingshämmande

begränsning av den omfattning, vari skogsägarna skulle

påkalla skogsvårdsstyrelsens medverkan.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ställt sig mycket tveksamt till förslaget att skogsvårdsstyrelsemas i nkomster

av kapital skulle medräknas vid uppskattningen av deras

nettomedelsbehov.

Skogsvdrdsstyrelsen i Blekinge län har ansett, att skogsvårdsstyrelsemas

inkomster av skogsvårdsgårdar icke borde avräknas på deras medelsbehov.

Uppkommen vinst borde få reserveras för grundförbättringar, om- och tillbyggnader

m. m. Fri förvaltning av gårdarna skulle enligt skogsvårdsstyrelserna

stimulera till sund och ekonomisk hushållning.

Utredningens förslag att lägga om skogsvårdsavgiften till en avgift

på taxeringsvärdena för skogsmark och skog har i och för sig tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter och organisationer

utom landstingen i Kristianstads, Hallands, Jämtlands och Västerbottens län

samt Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs läns södra och Jämtlands läns

hushållningssällskap, vilka förordat bibehållande av den nuvarande avgiften

eller ifrågasatt lämpligheten av att övergå till avgift på taxeringsvärdena.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har tillstyrkt förslaget under förutsättning

att skogsaccisen upphörde.

Värmlands låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har tillstyrkt förslaget

under förutsättning att skogsaccisen upphörde och att vederbörande

skogsvårdsstyrelse finge behålla övervägande delen av avgifterna från styrelsens

område.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört

bland annat följande.

Utskottet anser sig böra erinra om att ett liknande förslag på sin tid framfördes

av hushållningssällskapsutredningen, nämligen om upptagande av

jordbruksavgift, grundad på jordbrukens taxeringsvärde, för hushållningssällskapens

räkning. Detta förslag mötte starka gensagor och ansågs med

hänsyn till dess karaktär av en ny grundskatt icke böra genomföras. Det

synes utskottet som örn en skogsvårdsavgift, beräknad på skogens taxeringsvärde,

till sin karaktär föga avviker från nyssnämnda jordbruksavgift. Därest

skogens taxeringsvärde bestämmes av skogsavkastningen synes det utskottet

kunna sägas, att jordbruksvärdet bestämmes av jordbrukets avkastning.

Denna motivering, vilken såsom nämnts utredningen använt som stöd för

sitt förslag till beräkning av skogsvårdsavgift, skulle i så fall kunna anföras

som skäl för införande även av jordbruksavgift.

Utskottet anser sålunda för sin del att de erinringar, som riktats mot tidigare

föreslagen jordbruksavgift, även kunna anföras mot nu ifrågasatt

skogsvårdsavgift.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört,

att därest den nuvarande skogsvårdsavgiften icke skulle bibehållas, avgiften

borde uttagas efter skogsviirdet och icke efter summan av skogs- och skogsmarksvärdena.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott Ilar anfört följande.

Förvaltningsutskottet anser sig icke kunna biträda förslaget att lägga

skogsvårdsavgiften på taxeringsvärdena, vilket skulle innebära införande av

en ny s. k. grundskatt. Detta skulle medföra, att skogsägaren skulle få erlägga

skogsvårdsavgift, oavsett om han haft någon inkomst av sin skog eller

ej. Under en lågkonjunktur, då det icke är möjligt eller ekonomiskt lönande

att avverka, kan en dylik skatt bliva mycket betungande. Enligt det nuvarande

systemet erlägges skatten i samband med erhållande av inkomsten och

i ett visst förhållande till intäktens storlek, vilket helt naturligt underlättar

dess erläggande. Givetvis innebär den mera jämnt inflytande avgiften, som

skulle erhållas enligt det föreslagna systemet, en fördel för skogsvårdsstyrelserna,

men det synes icke helt skäligt, att denna fördel skall vinnas på

skogsägarnas bekostnad. En utjämning av inkomsterna torde även kunna

erhållas genom en mera planmässig fondering.

Domänstyrelsen har ej haft något att erinra mot skogsvårdsavgiftens omläggning

men hemställt, att i samband därmed skogar, som icke vore underställda

skogsvårdsstyrelserna, befriades från avgiftsplikt. Domänstyrelsen har

i detta avseende anfört följande.

Såsom utredningen framhåller måste skogsvårdsavgiften vara att anse som

ersättning till skogs vå rdss tyrol serri a för deras verksamhet beträffande skogar

under skogsvårdslagen. Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter i fråga

örn de enskilda skogarnas skötsel och vård, som tilldelats styrelserna,

synes det också skäligt att en dylik motprestation ålägges de enskilda skogsägarna.

Den för domänfondens skogar utgående skogsvårdsavgiften framstår

därför som en direkt subvention till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, oriktig

såväl ur principiell som bokföringsmässig synpunkt. Utgivande av ett dylikt

understöd från ett statens affärsdrivande verk strider mot såväl redovisningssystem

som mot en affärsmässig uppläggning av driften. Därest den

brist i skogsvårdsstyrelsernas medelsförsörjning, som skulle uppkomma genom

att de allmänna skogarna befriades från sagda skyldighet, icke anses

böra täckas genom höjning i skogsvårdsavgiften för de enskilda skogarna,

synes ersättning böra beredas i form av särskilt statsanslag.

Den jämförelse utredningen gjort i ifrågavarande hänseende mellan allmänna

skogar och enskilda skogar under ordnad förvaltning synes styrelsen

icke bärande. Dessa enskilda skogar lyda dock under skogsvårdslagarna, varför

det torde åligga skogsvårdsstyrelserna att även beträffande dem utöva

viss tillsyn. De ha dessutom rätt att begära biträde från skogsvårdsstyrelserna

samt möjlighet att erhålla bidrag ur skogsvårdsanslag för utförande av

arbeten.

Tidigare har såsom skäl mot befrielse för de allmänna skogarna från

nämnda skyldighet framhållits att en omläggning av taxerings- och uppbördsförfarandet

skulle erfordras och att denna skulle medföra sådana kostnader

och besvär för myndigheter och enskilda att fördelen med förändringen

icke skulle uppväga de därmed förenade olägenheterna. Då enligt utredningens

förslag en dylik omläggning i varje fall nu bör ske, och enligt de

föreslagna grunderna svårigheter icke uppstå att vid debiteringen särskilja de

allmänna skogarna, synes tiden vara inne att bringa denna fråga till lösning.

Skogssällskapet har likaledes framhållit, att avgift ej borde erläggas för

allmänna skogar.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 126.

107

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms lön har uttalat, att en skogsvårdsavgift

för alla skogar skulle bliva att betrakta som en ren statsskatt, samt ifragasatt,

om det vore lämpligt att stadfästa en beskattning av skogsbruket, innan kommunalskattefrågan

förts i hamn. För att markera avgiftens karaktär av

icke-statsmedel borde man låta den utgå endast för fastigheter, som lydde under

skogsvårdslagen och differentiera den efter den nytta, vederbörande

skogsägare hade av skogsvårdsstyrelsens verksamhet.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Blekinge län samt länsstyrelsen

1 Västernorrlands län lia föreslagit eller ifrågasatt, att gränsen för avgiftsplikt

skulle sänkas från 2 000 till 1 000 kronor, för att avgift skulle komma

att erläggas för ett stort antal småfastigheter, som hade nytta av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län bar i samma syfte föreslagit sådan bestämning

av gränsen för avgiftsplikt, att lägre avgift än 2 kronor icke skulle uttagas.

Länsstyrelsen har i detta hänseende uttalat följande.

Enligt förslaget skall, därest för viss avgiftsskyldig summan av taxeringsvärdena

å växande skog och skogsmark för fastigheter inom en och samma

kommun icke uppgå till 2 000 kronor, fastigheterna vara fria från skogsvårdsavgift.

Detta skulle medföra avgiftsbefrielse för ett mycket stort antal

små skogsägare, vilka vid försäljning nu erlägga dylik avgift, ehuru det får

antagas att skogsvårdsstyrelsema göra jämväl dessa tjänster, ej allenast vid

förestående skogsavverkningar utan även såväl före som under skogens uppväxttid.

Å andra sidan skola enligt utredningens förslag skogar under ordnad

förvaltning icke undantagas från avgiftsplikt, ehuru dessa fran skogsvårdsstyrelsemas

sida icke erhålla en mot utgifterna svarande prestation.

Vid sådant förhållande kan det med hänsyn till intresseprincipen ifrågasättas

huruvida den av utredningen föreslagna spärregeln, avseende ett lägsta

taxeringsvärde, varå skogsvårdsavgift skall beräknas, kan anses vara rättvist

avvägd. En ändring härutinnan kan ske på det sätt att det lägsta taxeringsvärde

å växande skog och skogsmark, varå skogsvårdsavgift skall beräknas,

bestämmes till lägre belopp än till det av utredningen föreslagna,

2 000 kronor. Men det avsedda syftet kan ock nås på det sätt att man i stället

bestämmer ett lämpligt lägsta belopp, som skall debiteras i skogsvårdsavgift.

Utredningen föreslår att skogsvårdsavgiften maximeras till 1,5 promille

av taxeringsvärdena å växande skog och skogsmark samt att för den

närmaste fastighetstaxeringsperioden sådan avgift uttages med 1,3 promille

på dessa taxeringsvärden. Enligt de av utredningen i övrigt föreslagna avgiftsbestämmelsema

komme lägsta skogsvårdsavgift vid högsta möjliga promilletal,

1,50 promille, att bliva 3 kronor och under nämnda period 2 kronor

60 öre. Man finner sålunda att, därest vid den av länsstyrelsen här förut

ifrågasatta debiteringsgrunden fastställes ett lägsta belopp av 2 kronor, som

får uttagas i skogsvårdsavgift, avgiftsplikt kan beräknas komma att åtminstone

under nuvarande förhållanden föreligga i ej obetydligt större omfattning

än utredningens förslag innebär. En fördel vid jämförelse med utredningens

förslag med ett sådant tillvägagångssätt vid debitering av skogsavgiftema,

vilken ej torde möta praktiska svårigheter, synes ock kunna vara den att

det förhindrar uttagande av alltför bagatellartade skogsyårdsavgiftsbelopp,

vilket under exceptionella förhållanden skulle kunna tänkas inträffa vid

tillämpningen av utredningens förslag.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Skogsvårdsstyrelseutredningens förslag att slopa förvaltnings bidrag

en ur de särskilda skogsvårdsanslagen och sammanföra de nu till

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet utgående statsbidragen till ett enda anslag

har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats ulan erinran i avgivna yttranden.

Skogsvårdsstgrelsen i Älvsborgs län har med hänsyn till den ovissa utvecklingen

av verksamheten med anledning av de särskilda skogsvårdsanslagen

ansett tillrådligt och lämpligt, att förvaltningsbidragen tillsvidare

finge utgå ur respektive anslag, till dess normala tider återinträtt och nödig

erfarenhet vunnits rörande inkomsterna av skogsvårdsavgifter, uttagna enligt

det nya systemet.

Skogssällskapet har förklarat sig utgå från att ersättning för bidragsförrättningar,

som handhades av sällskapet, enligt nu gällande normer komme

att tillgodogöras ur respektive anslag även i fortsättningen.

Skogsstyrelsen har framhållit, att särskilda anordningar torde böra träffas

för att möjliggöra för skogssällskapet att jämväl i fortsättningen kunna

erhålla mot förvaltningsbidragen svarande ersättning.

I fråga örn avvägningen mellan statsanslag och skogsvårdsavgifter

har den av utredningen förordade uppdelningen på

»ordinarie-avlöningar», täckta genom statsanslag, och »netto-omkostnader»,

bestridda av skogsvårdsavgiftsmedel, i de flesta avgivna yttranden tillstyrkts

såsom ändamålsenlig eller lämnats utan erinran.

Statskontoret har erinrat, att verket i utlåtande över 1936 års skogsutrednings

betänkande uttalat, att skogsvårdsavgiftema borde tillföras riksstatens

inkomstsida och styrelsernas verksamhet helt bekostas av medel, som ställdes

till deras förfogande genom anslag å riksstaten, varvid medel, som avsåges

för skogsvårdsstyrelsernas administration, borde hållas isär från övriga

medel och enligt i sådant avseende eljest tillämpade grunder fördelas på ett

avlönings- och ett omkostnadsanslag. Statskontoret har i anledning av det

nu framlagda förslaget anfört följande.

Det finansieringsförslag, som av 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning

framlagts, skiljer sig i princip från de av statskontoret förordade finansieringsgrundema

däri, att enligt utredningens förslag å riksstaten endast

skulle anvisas ett avlöningsanslag avsett för »ordinarie-avlöningar», medan

övriga utgifter skulle bestridas — förutom av »egna» medel och ortsbidrag

— av skogsvårdsavgiftema enligt av Kungl. Maj :t för varje år bestämd fördelning.

Medelsbehovet för andra ändamål än »ordinarie-avlöningar» skulle

alltså icke underställas riksdagen. Ehuru statskontoret alltjämt anser, att en

fullständig medelsredovisning å riksstaten vore att föredraga framför andra

finansieringsmetoder, vill ämbetsverket likväl icke motsätta sig, att utredningens

förslag, vilket i andra hänseenden framstår såsom förtjänstfullt,

genomföres.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ifrågasatt, örn icke statens bidrag

till skogsvårdsstyrelseverksamheten borde begränsas förslagsvis genom att

halva »ordinarie-avlöningarna» betredes medelst skogsvårdsavgifter.

Skogsvårclsstyrelserna i Kalmar låns södra landstingsområde samt i öre
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kiinc/l. Majda proposition nr 126.

109

bro, Västmanlands oell Jämtlands län ha ansett skäligt, att skogsrå reiss tyrelsemas

kostnader för utsyningar oell tillståndsundersökningar på skyddsskogar

oell svårföryngrade skogar bestredes genom statsanslag.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund Ilar anfört följande.

Riksförbundet frånkänner icke det resonemang visst berättigande som gör

gällande, att en årlig mindre avgift från skogsägarna kan vara mera befogad

numera än som var fallet, då den nuvarande ordningen för skogsvårdsavgiftemas

uttagande blev fastlagd. Icke förty måste riksförbundet motsätta

sig en ordning som för framtiden kan medföra utgifter av denna art för

skogsägarna, nämnvärt större än dem, de sedan 10 å 15 år vant sig vid.

Man kanske här gör den invändningen, att skogsägarna böra anse det naturligt

och väl få finna sig i att betala större avgifter, i samma mån som

skogsvårdsstyrelseorganisationen utökas; organisationen arbetar ju dock i

främsta rummet för deras väl. Riksförbundet vill emellertid i det sammanhanget

med skärpa påtala det förhållandet, att skogsbruket i realiteten geidel

svenska samhället som sådant, skogs- och industriarbetare, tjänstemän,

teknici och affärsmän etc., långt större inkomster än skogsägaren själv. I

grova tal räknat behåller skogsägaren för egen del kanske endast en femtedel

av slutproduktens värde. Med hänsyn härtill är det riksförbundets mening,

att skogsvårdsavgifter icke ens vid den utökning av verksamheten i

förhållande till utredningsförslaget som förbundet förordar böra uttagas till

större belopp än som varit fallet i genomsnitt under åren 1928—1942.

I den mån så erfordrades, borde enligt riksförbundet beviljas ett särskilt

statsanslag till utfyllnad av medelsbehovet för nettoomkostnaderna.

Skogsstyrelsen har anfört följande.

oStyrelsen vill biträda förslaget, att den fasta personalen avlönas från ett

på riksstaten uppfört, härför avsett anslag.

Lämpligheten av den föreslagna anordningen, att skogsvårdsstyrelsemas

övriga utgifter (skogsvårdsstyrelsemas »omkostnader») till huvudsaklig del

skola täckas av skogsvårdsavgiftsmedel synes däremot starkt kunna ifrågasättas.

Skogsstyrelsen vill framhålla, att enligt utredningens förslag ifrågavarande

medel skola centralt fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna efter

styrelsernas behov. Ett motiv för bibehållande av skogsvårdsavgifterna

skulle enligt skogsstyrelsens mening vara om skogsvårdsstyrelserna erhölle

avgiftsmedlen på sådant sätt, att styrelserna därigenom finge en i förhållande

till de centrala statsorganen mera självständig ställning. Därest emellertid

medlen fördelas av en central statlig myndighet, lärer åt skogsvårdsstyrelserna

någon större självständighet knappast förlänas enbart på grund av

den omständigheten, att medlen härflyta från avgifter på skog och skogsmark

och icke utgå exempelvis av ett på riksstaten för ändamålet uppfört

anslag. Enligt skogsstyrelsens mening kan det huvudsakliga reella resultatet

av uttagandet av ifrågavarande avgift sägas bliva, att skogsägarna betungas

med en speciell skatt. En sådan speciell beskattning kan visserligen motiveras

med alt inkomsten av densamma i första hand kommer skogsägarna till

godo. Den skogsvårdsbelrämjande verksamheten måste dock anses vara ett

väsentligt allmänt intresse. Ett synnerligen stort antal statsutgifter, som helt

finansieras av allmänna medel, äro som bekant i första hand lill nytta endast

för viss grupp eller vissa grupper av befolkningen. Tillräckliga skäl synas

knappast föreligga att uttaga en speciell avgift eller skatt av skogsägarna

för skogsvårdsändarnaI. Anses det av statslinansiella skäl nödvändigt

att uttaga en dylik särskild skatt, vill dock styrelsen icke motsätta sig utredningens

förslag i förevarande hänseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Därest skogsvårdsavgift icke anses böra uttagas, vill skogsstyrelsen förorda,

att icke blott ett avlöningsanslag utan även ett omkostnadsanslag för

skogsvårdsstyrelserna upptages på riksstaten.

Länsstyrelsen i Blekinge län, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott,

förvaltningsutskotten hos Kalmar läns norra och södra, Blekinge, Hallands,

Göteborgs och Bohus läns och Älvsborgs läns södra hushållningssällskap

samt Skogssällskapet, Sveriges skogsägareförbund och skogsindustriernas

samarbetsutskott lia tillstyrkt, att skogsvårdsstyrelsernas hela nettomedelsbehov

utan uttagande av skogsvårdsavgift täcktes genom statsanslag, eller

ifrågasatt, om icke finansieringen borde ske i denna form.

Sveriges skogsägareförbund, som ansett den föreslagna omläggningen av

skogsvårdsavgiften i och för sig lämplig, har anfört följande.

Emellertid finner förbundet starka skäl tala för att skogsvårdsavgiften helt

borttages. Uredningen har själv påpekat å ena sidan att skogsvårdsavgifterna

ha sitt berättigande som en skogsägarnas ersättning för den hjälp och det

biträde, de erhålla av skogsvårdsstyrelserna, men å den andra att vissa skogsägarekategorier

icke utnyttja styrelsernas hjälp och därför knappast lia något

gagn av skogsvårdsavgifterna. När utredningen söker en motivering för

att trots detta föreslå, att skogsvårdsavgift skall påvila alla skogsägaregrupper,

har den måst tillgripa rena opportunitetsskäl. Den säger, att det skulle

bli »besvärligt» att utskilja de fastigheter, för vilka skogsvårdsstyrelserna ej

anlitas, samt att, om dessa fastigheter befriades från avgift, belastningen pä

de övriga skulle bli för hård. Förbundet kan icke godkänna en sådan bevisföring.

Det är obestridligt, att vissa skogsägaregrupper icke använda sig av

skogsvårdsstyrelsernas hjälp. Detta gäller först och främst de kategorier,

som icke lyda under skogsvårdslagen. Men det gäller även betydelsefulla

andra skogsägaregrupper, nämligen bolagen, skogar under skogssällskapets

förvaltning, flertalet häradsallmänningar och kommunskogar samt många

större gods och egendomar. För skogarna till dessa kategorier finnes regelmässigt

fast anställd arbetskraft med högre eller lägre skoglig utbildning,

och skogsvårdsstyrelsernas biträde anlitas icke för skogsvården. Förbundet

finner det föga förenligt med rättvisa och billighet, att ägarna till berörda

skogar, vilka nedlägga avsevärda kostnader på att själva hålla fackbildad

förvaltningspersonal, skola tvingas att betala avgifter, som användas för

skogsvårdsarbetets bedrivande inom andra skogsägaregrupper, där ägarna

icke själva nedlägga några kostnader på sin skogsförvaltning.

Det vore förvisso riktigast att differentiera skogsvårdsavgifterna efter en

graderad skala. De allmänna skogarna borde vara helt befriade. Bolag med

egen fackbildad skogspersonal, beträffande vilka skogsvårdsstyrelsernas enda

uppgift är att utöva viss fiskalisk kontroll, borde påläggas skogsvårdsavgift

efter ett lågt relationstal. Privata egendomar, vilka hålla egen fackbildad

personal, men vilka i vissa fall kunna få del av skogsvårdsstyrelsernas bidragsverksamhet,

borde påläggas en något högre men icke full avgift, samt

slutligen övriga fastigheter avgift enligt fullt relationstal. Ett dylikt system

kan synas invecklat, men torde dock ej vara omöjligt att tillämpa, enär

skogsvårdsstyrelserna själva utan större svårighet skulle kunna förteckna

skogsägarna inom sina respektive tjänstgöringsområden till den ena eller

andra gruppen.

Förbundet inser emellertid, att en lösning enligt denna linje icke har några

utsikter alt bli godtagen. Enligt förbundets mening är det då både mest rationellt

och rättvist att helt slopa skogsvårdsavgifterna och finansiera .skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet enbart med statsanslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

lil

För ett sådant förfarande tala även allmänt principiella skäl. En alla skogars

taxeringsvärden påvilande, med fast procenttal utgående årlig avgäld

blir i realiteten fullt jämställd med en skogsbruket pålagd, speciell fastighetsskatt.

Det torde få anses strida mot de allmänna beskattningsprinciper, som

i övrigt tillämpas, att pålägga särskilda objektskatter för speciella ändamål.

Det torde föreligga så mycket mindre skäl att för skogsbrukets del nu fasthålla

vid en sådan skatteform, som valutan av denna skatt endast skulle

komma en del av de skattepliktiga tillgodo.

Sveriges skogsägareförbund får av dessa skäl påyrka, att skogsvårdsavgiften

helt borttages och att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet därefter finansieras

med statsanslag. Förbundet emotser, att mot en sådan lösning den

erinran kommer att göras, att skogsvårdsstyrelsernas fria och självständiga

ställning skulle ytterligare kringskäras, örn deras verksamhet helt bleve beroende

av statsanslag. Förbundet vill härtill genmäla, att en sådan anmärkning

rent formellt kan synas vara riktig, men att den i realiteten saknar betydelse.

Örn skogs vårdsavgiftsmedlen, enligt vad utredningen själv föreslagit,

ej ens till någon del skola få disponeras lokalt inom länen utan helt

skola inlevereras till central myndighet samt av denna disponeras för fördelning

mellan de olika skogsvårdsstyrelsema enligt de årliga stater, som myndigheten

fastställer, så ha skogsvårdsavgifternas karaktär av lokala tillgångar,

som få lokalt utnyttjas, redan helt försvunnit. Det kvarstår därefter

ingen annan skillnad mellan skogsvårdsavgiftsmedlen och andra statsmedel,

än att de förra influtit genom en speciell, skogsbruket påvilande skatt.

Skogsindustriernas samarbetsutskott har bestämt förordat, att skogsvårdsavgifterna

slopades och skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov i dess helhet

täcktes av statsanslag. Utskottet har härom anfört följande.

Utskottet önskar med anledning av utredningens förslag framhålla, att ett

krav varit och alltjämt är att få bort avgifter, som direkt belasta skogsnäringen

i samband med skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Skogsaccisens avskaffande

torde väl sannolikt vara att räkna med och som en följd därav

även skogsvårdsavgifternas i sin nuvarande form. Dessa avgifter hava till

mycket stor del under de gångna åren burits av skogsindustrierna utan att

dessa — tack vare sin ordnade skogsförvaltning — i allmänhet anlitat skogsvardsstyrelsernas

biträde vid skötseln av sina skogar. Den av utredningen

föreslagna formen för uttagande av skogsvårdsavgift ändrar icke avgiftens

karaktär av beskattning, som icke blir mindre orättvis än vad de nuvarande

avgifterna varit. Något bärande skäl för att en del av kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet skall hetalas av statsmedel och en annan del

av skogsvårdsavgiftsmedel har, enligt samarbetsutskottets mening, icke lämnats

av utredningen.

Enligt utredningens förslag åligger det styrelserna att inkomma med fullständiga

utgiftsstater, i vilka skola upptagas såväl »ordinarie-avlöningar»

som »omkostnader». Den senare utgiften måste liksom den förra prövas och

godkännas av myndigheten och sedermera läggas till grund för fördelningen

av skogsvårdsavgifterna mellan styrelserna. Någon skillnad för styrelserna

i fråga örn friheten att disponera medlen torde icke komma att föreligga,

vare sig omkostnaderna tagas av statsmedel eller av skogsvårdsavgiftsmedeL

Riksrcikenskapsverket har anfört, att verket icke funnit den av skogsvårdsstyrclseul

redo ingen föreslagna lösningen av finansieringsfrågan vara ur budgetteknisk

synpunkt godtagbar. Riksräkenskapsverket har i detta sammanhang

vidare uttalat följande.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Frågan om finansieringen av skogs vårdsstyrelsernas verksamhet kan enligt

riksräkenskapsverkets mening lösas på grundval av ettdera av två alternativ.

Antingen böra skogsvårdsstyrelsema förstatligas, eller också böra de

i princip bibehållas vid sin nuvarande ställning.

Därest man väljer ett förstatligande, torde skogsvårdsavgiften böra avskaffas

och finansieringen av kostnaderna ske från riksstatsanslag. Örn man däremot

föredrar att bibehålla skogsvårdsstyrelsema vid deras nuvarande ställning,

vilket riksräkenskapsverket för sin del vill tillstyrka, böra skogsvårdsavgifterna

uttagas i enlighet med utredningens förslag men däremot liksom

hittills ingå till skogsvårdsstyrelsema, därvid någon särskild fonderingsandel

för gemensamt behov icke vidare torde böra ifrågakomma. I den mån dessa

avgiftsmedel icke täcka det enligt för skogsvårdsstyrelsema i upprättade stater

fastställda medelsbehovet, bör vad som därutöver erfordras för styrelsernas

verksamhet täckas genom ett särskilt å riksstaten uppfört statsbidragsanslag.

Vid fördelningen av detta bidragsanslag mellan de olika skogsvårdsstyrelsema

bör en avvägning kunna ske efter såväl den beräknade inkomsten av skogsvårdsavgifter

som övriga på frågan inverkande omständigheter, varjämte

lämpligt belopp av anslaget kan beräknas för Kungl. Maj:ts vidare förfogande.

Skogsvårdsstyrelseutredningens förslag om enhetlig skogsvårdsavgift

samt central redovisning och fördelning av inflytande

avgiftsmedel i deras helhet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av skogsstyrelsen,

statskontoret, domänstyrelsen, femton skogsvårdsstyrelser, därav en

med tvekan, de flesta länsstyrelserna och landstingen samt elva hushållningssällskap.

Skogssällskapet, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och skogsindustriernas samarbetsutskott ha icke heller

i och för sig haft något att erinra mot förslaget i denna del. Rörande riksräkenskapsverkets

mening torde få hänvisas till vad verket anfört i sammanhang

med frågan om avvägningen mellan skogsvårdsavgifter och statsanslag.

Övriga hörda myndigheter och organisationer, som tagit ställning i finansieringsfrågan

och icke ansett medelsbehovet böra helt täckas av statsanslag,

ha förordat att varje skogsvårdsstyrelse finge behålla åtminstone en del av de

skogsvårdsavgiftsmedel, som influtit inom styrelsens område. Härvid ha

länsstyrelsen i Värmlands län, skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län samt

skogsvårdsstyrelsen och landstinget i Jönköpings län förordat enhetlig avgift

och utjämning styrelserna emellan genom att viss del av avgiftsmedlen liksom

nu redovisades och fördelades centralt. Riksräkenskapsverket har förordat enhetlig

avgift, vars avkastning odelad tillfölle vederbörande skogsvårdsstyrelse.

En mellan olika skogsvårdsstyrelseområden differentierad skogsvårdsavgift

slutligen har förordats av skogsvårdsstyrelsema i Värmlands, Örebro, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län, landstinget i Gävleborgs

län och hushållningssällskapen i Värmlands, Örebro, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och — i andra hand — Jämtlands län samt

ifrågasatts av länsstyrelserna i Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs

län.

Ur innehållet i avgivna yttranden må i hithörande hänseende återgivas följande.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

113

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har anfört följande.

Att medelstilldelningen bör göras beroende av det ådagalagda behovet och

icke av olika differentierade skalor är en princip som skogsvårdsstyrelsen i

1''lerfaldiga sammanhang velat hävda såsom den bäst rättvisande och mest

bärande. En differentierad skogsvårdsavgift åter, hur den än bleve differentierad,

komme under alla omständigheter att betyda, att skogsägarna i Norrbotten,

för vilka skogsbruket är jämförelsevis minst lönsamt, skulle komma

att få utgöra de promilluellt högsta avgifterna. Varje sådan anordning synes

därför leda till orättvisa och kan heller icke ur andra synpunkter sett, enligt

styrelsens mening, vara befogad, örn man tar skälig hänsyn till det nationalekonomiska

intresse av stora mått, som innebäres däri, att skogsbruket i

övre Norrland vidmakthålles såsom självständigt rationellt bedriven näring,

ett intresse, alltså, som griper långt utöver länets gränser.

Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört följande.

Den lösning av finansieringsfrågan, som utredningen föreslår, synes åtminstone

formellt sett leda till en beskärning av den självständighet, som

skogsvårdsstyrelserna för närvarande ha. Att detta kan innebära en viss

fara för tillbakahållandet av nyttiga initiativ i styrelsernas skogsvårdande

verksamhet torde icke kunna bestridas. För att vid en övergång till den av

utredningen föreslagna ordningen i praktiken undgå sådana konsekvenser, är

det enligt länsstyrelsens mening ofrånkomligt att skogsvårdsstyrelserna lämnas

största möjliga frihet i dispositionen över tilldelade medel.

Länsstyrelsen i Värmlands län har anfört följande.

Det är emot metoden i fråga örn uppbörden centralt av skogsvårdsavgifterna

och dessas fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna nied ledning av uppgjorda

statförslag och ett schablonmässigt normalprogram för verksamheten, som

länsstyrelsen anser sig böra göra invändningar. Detta system kan nämligen

lätt medföra att skogsvårdsstyrelserna, bundna i fråga om medelstilldelning

och medelsanvändning genom centralt uppdragna linjer för verksamheten,

förlora sin såsom särskilt värdefull ansedda frihet i arbetsutövningen.

Ehuru utredningen först efter en utförlig diskussion rörande olika möjligheter

tagit ställning i frågan och denna utredningens ståndpunkt sålunda

måste anses noga övervägd och systematiskt väl genomtänkt, vill länsstyrelsen

i anslutning till det förut anförda ifrågasätta lämpligheten av utredningens

förslag med hänsyn framförallt till de konsekvenser detta förslags genomförande

måste få för åtminstone de skogsvårdsstyrelseområden, som

hittills i huvudsak varit så att säga självförsörjande på sina skogsvårdsavgifter.

För de län, vilka sålunda icke varit i nämnvärd grad beroende av

statsanslag, måste ett förverkligande av utredningens på ett likriktat riksprogram

grundade förslag innebära ett allvarligt hot mot ett bibehållande

av verksamhetens hittillsvarande omfattning och ett ännu svårare hinder

för en intensifiering av densamma. Aven örn ett ingripande från det allmänna

ur rikssynpunkt naturligen i första hand inriktas på alt förbättra betingelserna

för de skogsvårdsstyrelser, sorn på grund av svagt finansiellt

underlag haft svårighet att förverkliga sina uppgifter, kan det icke anses tillfredsställande

att för detta ändamål införa en ordning, varigenom utvecklingen

inom de andra skogsvårdsdistrikten löper risk alt avbrytas eller lill

äventyrs vridas tillbaka. Det lärer nämligen icke kunna göras gällande annat

än ali även inom de län, som hunnit längst i fråga örn skogsvårdande

åtgärder, ytterligare resultat lill produktionens fromma stå att vinna genom

oförminskat eller utökat arbete.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sinni. Nr 126.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Länsstyrelsen vill ifrågasätta, huruvida icke det av länsstyrelsen angivna

syftet skulle kunna ernås genom en kombination av statsanslag till »ordinarie-avlöningar»

och skogsvårdsavgifter till »nettoomkostnaderna» i huvudsak

enligt utredningens förslag men med den ändringen, att av skogsvårdsavgiftema

allenast en viss, måhända icke alltför låg procent uttages såsom

utjämningsandel och redovisas centralt, medan återstoden såsom hittills redovisas

direkt till skogsvårdsstyrelserna och får av dem disponeras med den

begränsning allenast, som följer av den ordinarie personalens redovisande

i personalstater med enhetligt reglerade löner. Man skulle i fråga om redovisningen

av skogsvårdsavgifterna sålunda i huvudsak bibehålla nuvarande

system. Givetvis borde därvid skogsvårdsavgifternas belopp bestämmas till

sådan nivå och utjämningsandelen fastställas i sådan proportion, att skogsvårdsstyrelsernas

andel icke bleve alltför begränsad. Önskligt vöre, att så

många skogsvårdsstyrelser som möjligt kunde få sitt behov av medel till

nettoomkostnader skäligen tillgodosett utan bidrag av utjämningsandelen.

En differentiering av skogsvårdsavgiften för olika skogsvårdsstyrelseområden

vore för detta ändamål icke erforderlig. Däremot är det icke uteslutet

att utjämningsandelen skulle kunna fastställas till olika procenttal i olika

skogsvårdsdistrikt, därest ett sådant system skulle visa sig innebära en framkomlig

utväg.

Även örn mot en sådan plan utan tvivel kunna resas invändningar, skulle

densamma för måhända flertalet skogsvårdsstyrelser icke medföra så stora

nackdelar som utredningens förslag. Länsstyrelsen vill därför förorda, att

finansieringsförslaget omarbetas med beaktande av de av länsstyrelsen antydda

synpunkterna.

Vid ett förverkligande av länsstyrelsens förslag skulle skogsvårdsstyrelsernas

årliga statförslag kunna begränsas till »ordinarie-avlöningarna». Fastställande

av repartitionstal för skogsvårdsavgifterna samt procentsats för utjämningsandel

skulle likväl kunna ske för längre perioder. Skogsvårdsstyrelserna

bleve mera obundna, anställandet av tillfällig personal för säsongmässigt

växlande biträdesverksamliet kunde, liksom avvägningen av ramen

för omkostnader i övrigt, ske mera fritt. Något »normalprogram» skulle icke

behöva verka hämmande. Genom den årliga redogörelse, som skogsvårdsstyrelserna

ha att lämna över verksamheten, och genom skogsstyrelsens inspektioner

skulle, såvitt länsstyrelsen kan döma, de centrala myndigheterna

ändock erhålla tillräckligt underlag för en verksam kontroll i stora

drag.

Vad särskilt angår »normalprogrammet» kan länsstyrelsen icke underlåta

att uttrycka sina farhågor för att tillvaron av ett dylikt schema såsom

ledning vid prövning av anslagsäskanden skulle kunna leda till en alltför

långt driven likriktning av skogs vårdsstyrelsernas arbete. Det vill förefalla,

som om förhållandena i vårt lands olika delar tvärtom påkalla en individualiserad

verksamhet efter varje områdes särart och utan bundenhet till

riksmedeltal. Att en tillämpning av det i betänkandet skisserade normalprogrammet

för Värmlands län — vars näringsliv är i så hög grad baserat

på skogens produkter och sålunda för sin förkovran så beroende av en

gynnsam fortsatt utveckling av skogshanteringen — skulle i fråga örn vissa

för skogsvården betydelsefulla förrättningar medföra en avsevärd beskärning

av skogsvårdsstyrelsens nuvarande verksamhet, måste för länsstyrelsen

framstå såsom betänkligt. Enligt länsstyrelsens förmenande utgör vad

nu anförts ett av de starkaste skälen mot ett förverkligande av utredningens

finansieringsförslag i vad angår »nettoomkostnaderna».

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

115

Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län har anfört följande.

''En sådan differentiering av skogsvårdsavgiften, att varje skogsvårdsstyrelse

bleve självförsörjande beträffande »nettoomkostnaderna», skulle enligt

styrelsens mening skapa en större rättvisa länen emellan. Ett för hela landet

lika promilletal skulle nämligen innebära att skogsägarna i vissa län, genom

fastighetsavgifter måste bestrida en del av omkostnaderna för skogsvårdsstyrelseverksamheten

i andra län, där influtna skogsvårdsavgifter ej täcka

dessa omkostnader på grund av för stor personalstat i förhållande till skogsvårdsstyrelseområde

ts eller skatteunderlagets storlek. Det blir därvid i huvudsak

ett fåtal län, som i någon större utsträckning få avstå och emottaga

dylika medel.

Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län har anfört följande.

Skogsvårdsavgiftsmedlen böra stanna inom respektive län att där användas.

Då behovet inom olika län är varierande föreslås differentierad promillesats,

vilken dock maximeras till exempelvis 2 promille. Av uppgifter

i betänkandet framgår direkt, vilka skogsvårdsstyrelser, som i så fall ej skulle

bli självförsörjande. Förutom de två nordligaste länen skulle det bliva Gotlands,

Göteborgs och Bohus samt Hallands län. Det behövliga tillskottet är

dock ej stort och bör täckas av statsmedel, detta så mycket mer som inom

4 av dessa 5 län finnas skydds- eller svårföryngrade skogar, där utsyningstvång

räder.

Den för varje skogsvårdsstyrelseområde gällande promillesatsen bör fastställas

av Kungl. Majit för en femårsperiod i taget, vilken period då lämpligen

skulle sammanfalla med motsvarande period vid fastighetstaxeringen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har ställt sig ytterligt tveksam i fråga

om förslaget att uttaga skogsvårdsavgif terna efter samma promille tal för

hela landet. Länsstyrelsen har i detta sammanhang uttalat följande.

Detta skulle visserligen innebära en utjämning mellan samtliga skogsvårdsstyrelser,

och de inflytande avgifterna skulle bliva en för hela landets skogsbruk

gemensam tillgång. Länsstyrelsen kan emellertid icke finna annat än

att det föreslagna systemet innebär en orättvisa mot de skogsägare, som därigenom

bliva tvungna erlägga högre avgifter än verksamheten inom det egna

styrelseområdet (länet) kräver. Så intimt som skogsvården inom länet sammanhänger

med länet i övrigt, något som tydligt visar sig i landstingens intresse

för dessa angelägenheter i form av särskilda bidrag av landstingsmedel,

förefaller det länsstyrelsen i samhörighetens inom länet intresse

mest följdriktigt att varje skogsvårdsstyrelseområde liksom hittills får behålla

sin självbestämmanderätt i fråga örn uttaxering av skogsvårdsavgifter,

Den differentiering av dessa avgifter, som härav blir en följd, torde icke

behöva befaras bliva så stötande för känslan av en »landssolidaritet», att

man därför skall nödgas uppgiva den självständighet, sorn hittills varit

utmärkande för våra skogsvårdsstyrelser. Med den stärka lokala förankring

skogsvårdsstyrelsen har till landstingsområdet torde enligt länsstyrelsens

uppfattning självförsörjningsprincipen icke böra brytas. De i olika

sammanhang på senare tid framförda önskemålen örn skatteutjämning

torde visserligen i görligaste mån böra tillgodoses, men är länsstyrelsen

likväl av den uppfattningen att skogsvården inom landets olika delar

arbetar under förutsättningar, som liro så helt betingade av lokala förhållanden,

att finansieringsfrågans avgörande efter statliga direktiv icke synes

lämplig. Detta förefaller länsstyrelsen så mycket mindre tilltalande, som

länsstyrelsen är långt ifrån övertygad örn lämpligheten överhuvudtaget av

den på senare tid ofta framträdande centraliseringstendensen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Det av skogsvårdsstyrelseutredningen framlagda förslaget att skogsvårdsavgiften

skulle maximeras till 1,5 promille har biträtts eller lämnats

utan erinran av skogsstyrelsen, domänstyrelsen och statskontoret, sju

skogsvårdsstyrelser och de flesta övriga myndigheter och organisationer, som

förordat utredningens finansieringsplan. Tio skogsvårdsstyrelser ha i samband

med att normalprogrammet föreslagits genomfört till 75 procent förordat

höjning av avgiftens maximum till 2 promille.

Utredningens förslag, att fördelningen av skogsvårdsavgiftsmedlen skulle

ske med ledning av upprättade förslag till omkostnadsstater för

de särskilda skogsvårdsstyrelsema, har biträtts eller lämnats utan erinran

av skogsstyrelsen och statskontoret liksom av flertalet skogsvårdsstyrelser.

Flera skogsvårdsstyrelser har framhållit, att medelsbehovet vore svårt att

beräkna på förhand och att skogsvårdsstyrelsema därför icke borde vara

alltför hårt bundna vid att följa staterna. Styrelserna borde lämpligen i någon

fonn få medverka vid statgranskningen.

Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län har ansett det opraktiskt eller till

och med ogenomförbart att låsa beloppen vid varje verksamhetsgren.

Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län har bestämt avstyrkt medelstilldelning

efter stater.

Utredningens förslag om avsättande av skogsvårdsavgiftsmedel till lokala

och centrala medelsreserver har i regel tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Skogsvårdsstyrelsema i Stockholms och Gävleborgs län ha ansett onödigt

att inrätta någon större central medelsreserv.

Skogsstyrelsen har i fråga om medelsavsättningen anfört följande.

Vid uppgörande och fastställande av stat för en skogsvårdsstyrelse bör

givetvis såväl skogsstyrelsen som skogsvårdsstyrelsema i görligaste mån eftersträva

att beräkna de belopp, som äro erforderliga för det kommande

året, så exakt som möjligt. Något betydande överskott, som skulle kunna

reserveras utöver vad som för sådant ändamål beräknats i staten kan sålunda

allenast uppkomma antingen genom felaktig beräkning eller på grund

av oförutsedda omständigheter. Det synes icke vara en tillfredsställande ordning,

att, då en stat felberäknats eller oförutsedda omständigheter inträffat,

en skogsvårdsstyrelse på grund därav skall få i förhållande till andra skogsvårdsstyrelser

rikligare medelstillgång under det eller de följande åren. Den

anordning, som av utredningen föreslagits, synes även lätt komma att stimulera

skogsvårdsstyrelsema att beräkna sina utgiftsbehov i överkant, vilket

givetvis icke är önskvärt.

På grund av det anförda vill skogsstyrelsen föreslå, att bestämmelserna

rörande tilldelning av medel till skogsvårdsstyrelsema och styrelsernas rätt

att reservera medel må få sådan innebörd, att vid uppgörande av en skogsvårdsstyrelses

stat för ett räkenskapsår hänsyn skall tagas till under ett föregående

räkenskapsår uppkommet överskott, varvid givetvis medel, som i stat

upptagits för att avsättas såsom medelsreserv, icke böra anses utgöra överskott.

Skogsstyrelsen vill ifrågasätta, huruvida icke de i utredningens förslag

(skogsvårdsstyrelseförordningens 6 §) använda uttrycken »likvida behållning»

och »likvida tillgångar» böra förtydligas, då begreppen möjligen kunna

misstolkas. Med de båda begreppen torde utredningen ha avsett tillgångar i

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

117

kontanter, lätt realiserbara värdehandlingar såsom obligationer och dylikt

samt fordringar efter avdrag av skulder, utom gäld, som intecknats i skogsvårdsstyrelses

fastigheter.

Skogsstyrelsen vill i förevarande sammanhang framhålla, att det synes

tveksamt, huruvida såväl en central som en lokal fondering i den omfattning

utredningen föreslagit är erforderlig. Visserligen torde det vara lämpligt,

att varje skogsvårdsstyrelse har ett visst mindre belopp fonderat såsom

reserv med hänsyn till svårigheterna att i förväg bedöma medelsåtgången.

Från en dylik mindre reserv skulle medel kunna disponeras, därest skogsvårdsstyrelse

bleve nödsakad att överskrida fastställda stater, såframt sådana

överskridanden vore av mindre omfattning. Då fråga är örn större engångsutgifter

eller mera betydande överskridande av fastställda stater synes naturligt,

att framställning härom göres i särskild ordning och att medel, som

då erfordras, tilldelas ur den centrala fonden.

Den föreslagna omläggningen av skogsvårdsstyrelsernas räkenskapsår

har i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran av hörda myndigheter

och organisationer.

Skogvårdsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län ha avstyrkt

förslaget till omläggning vad skogsvårdsstyrelsernas omkostnader anginge,

under åberopande av att omläggningen för de norrländska skogsvårdsstyrelserna

skulle innebära en onödig arbetsbelastning under den brådaste

tiden för fältarbetet, vilket menligt skulle inverka på de skogliga befattningshavarnas

arbetsprestationer, enär dessa även måste i viss mån engageras

i arbetet med årsredogörelsema. Vintertid kunde personalen bättre

och utan olägenhet utnyttjas härför.

Departementschefen.

Sedan länge har skogsvårdsstyrelsernas finansieringsfråga varit föremål

för statsmakternas uppmärksamhet. Såsom ett önskemål har särskilt framhållits,

att styrelsernas inkomster bleve jämnare år från år, vilket skulle underlätta

för styrelserna att överblicka sina ekonomiska resurser och därefter

planlägga sin verksamhet. Med det nuvarande finansieringssystemet med

skogsvårdsavgifter och statsanslag för täckande av skogsvårdsstyrelsernas

medelsbehov har följt, att såväl skogsvårdsstyrelsernas sammantagna som de

enskilda skogsvårdsstyrelsernas inkomster starkt varierat år från år. Vidare

ha inkomsterna fördelat sig ojämnt mellan de särskilda styrelserna jämfört

med styrelsernas medelsbehov. Detta har lett till att vissa styrelser kunnat

avsätta icke obetydliga kapitalbelopp, medan andra haft svårigheter att bedriva

en jämn och kontinuerlig verksamhet. Vissa styrelser, som vid rikligt

tillflöde av skogsvårdsavgifter utvidgat verksamheten, ha sedermera när

skogsvårdsavgifterna nedgått haft svårigheter att rätta verksamheten efter

inkomsten. Vid några tillfällen lia lill följd härav statsmakterna varit nödsakade

att genom särskild medelsanvisning sanera skogsvårdsstyrelsers ekonomi.

De påtagliga brister, som sålunda vidlåda systemet för finansiering av

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, sammanhänga som jag nyss antytt främst

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

med skogsvårdsavgiftens konstruktion. Dels är avgiftens avkastning, vilken

är beroende såväl av avverkningarnas storlek som av virkespriserna, i hög

grad konjunkturkänslig. Det må nämnas, att medan i skogsvårdsavgifter

år 1935 inflöto sammanlagt 829 000 kronor, avgiftsinkomsterna år 1936 uppgingo

till 1 679 000 kronor och år 1944 till 4 269 000 kronor. Dels tillfaller

huvuddelen av influtna skogsvårdsavgifter skogsvårdsstyrelsen i det landstingsområde,

där virket avverkats, ehuru behovet av skogsvårdsåtgärder icke

alltid står i proportion till avverkningarnas omfattning och virkets rotvärde.

För att kunna bedöma finansieringsfrågan måste man till en början söka

uppskatta skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov. Därvid torde ledning kunna

hämtas av det förut berörda normalprogrammet och de i anslutning till

detta uppgjorda förslag angående styrelsernas personalorganisation och personalens

avlöningsförhållanden, som jag tidigare framlagt.

Skogsvårdsstyrelsernas sammanlagda normala kostnader för »ordinarie-avlöningar»,

vilka av utredningen uppskattats till 4 290 000 kronor, skulle med

tillämpning av de av mig framlagda personal- och löneförslagen samt de

föreslagna grunderna för ersättning till styrelse och revisorer kunna beräknas

uppgå till omkring 3 950 000 kronor.

Vad beträffar skogsvårdsstyrelsernas »omkostnader» torde de av utredningen

uppgjorda kalkylerna kunna godtagas. »Omkostnaderna» skulle sålunda

kunna beräknas uppgå till sammanlagt omkring 5 050 000 kronor.

Totalutgifterna för skogsvårdsstyrelseverksamheten skulle enligt det nu

anförda kunna uppskattas till 9 000 000 kronor, varvid dock är att märka,

att vissa i »omkostnaderna» ingående poster, såsom utredningen framhållit,

icke upptagits med brutto- utan med nettobelopp.

För täckande av dessa utgifter står i första hand till buds vad som av utredningen

betecknats såsom skogsvårdsstyrelsernas »egna» inkomster, d. v. s.

inkomster av biträdesersättningar samt av fastigheter och kapital.

I likhet med utredningen anser jag berättigat, att skogsvårdsstyrelsernas

inkomster genom bidrag från landsting och hushållningssällskap icke medtagas

i beräkningen i detta sammanhang. Ett motsatt förfaringssätt skulle

kunna leda till att dessa bidrag, vilka vanligen torde lämnas med hänsyn

till särskilda lokala intressen, icke skulle stå till förfogande i samma utsträckning

som tidigare. Tillräckliga skäl att vid beräkningarna av nettomedelsbehovet

utesluta skogsvårdsstyrelsernas inkomster av fastigheter och

kapital synas däremot icke föreligga.

Rörande biträdesersättningarna har utredningen framlagt ett förslag till

normalisering av taxorna för biträde av olika slag. Det torde böra uppdragas

åt skogsstyrelsen att på grundval av detta förslag i samråd med vederbörande

skogsvårdsstyrelse utarbeta taxor att tillämpas av skogsvårdsstyrelsema.

Ehuru verkningarna härav äro svåra att överblicka, synes det dock

berättigat att för framtiden räkna med högre inkomst av biträdesersättningar

än vad utredningen gjort. Ifrågavarande inkomst torde kunna höjas från av

utredningen beräknade 1 200 000 kronor till 1 700 000 kronor. Läggas härtill

inkomsterna av fastigheter och kapital, 100 000 kronor, erhålles en total
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

119

summa »egna» inkomster av 1 800 000 kronor. Icke heller i denna summa

äro dock alla poster upptagna med bruttobelopp.

Skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov skulle alltså enligt det förut anförda

kunna beräknas uppgå till 7 200 000 kronor.

Jämfört med motsvarande siffror dels i medeltal för åren 1936—1943 och

dels för år 1943 innebär detta en ökning med 2 600 000 kronor respektive

1 400 000 kronor. Ökningen har föranletts dels av förslagen om utökning

av personalorganisationen och om för flertalet befattningar höjda löner och

dels av att kostnaderna per förrättningsdag i genomsnitt antagits komma att

stiga.

En årlig mindre avgift från skogsägarna till finansiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten

måste, såsom utredningen framhållit, anses vara mera

berättigad numera än som var fallet, då den nuvarande skogsvårdsavgiften

tillkom, då ju skogsvårdsstyrelsema efter hand kommit att tilldelas ökade

arbetsuppgifter i fråga om skogarnas skötsel och vård. I likhet med utredningen

finner jag det sålunda berättigat, att skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov

delvis bestrides genom skogsvårdsavgifter.

Såsom förut berörts, torde en av huvudorsakerna till ojämnheterna i

skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska förhållanden ligga i konstruktionen av

den nuvarande skogsvårdsavgiften. Detta utgör enligt min mening fullt skäl

att undersöka möjligheterna att uttaga skogsvårdsavgift i annan form. Därtill

kommer, att om kommunalskatteberedningens förslag örn slopande av

skogsaccis skulle genomföras, grunden för uttagande av den nuvarande skogsvårdsavgiften

skulle bortfalla, eftersom man knappast torde kunna räkna

med att behålla särskild virkestaxering enbart för skogsvårdsavgift.

I likhet med utredningen anser jag, att den mest ändamålsenliga utvägen

att uttaga skogsvårdsavgift i annan form än för närvarande sker är att lägga

en avgift på skogsfastigheters taxeringsvärden, varvid värdena för skogsmark

och växande skog synas böra komma i fråga. En dylik avgift skulle

äga väsentliga fördelar i jämförelse med den nuvarande. Framför allt skulle

inkomsten av avgiftsmedel bliva jämn och kunna överblickas på förhand,

och vidare skulle förfarandet vid taxering, debitering och uppbörd bliva

avsevärt mycket enklare och effektivare än för närvarande. I principiellt

avseende torde befogade erinringar icke kunna göras mot en avgift av nu

angivet slag. En övergång från att belasta skogsavkastningen med en viss avgift

till att i stället taga ut motsvarande avgift på det kapitalvärde — taxeringsvärde

— som kan anses vara bestämt av samma avkastning, bör såsom

utredningen framhållit närmast vara att betrakta som en lämplighetsfråga.

Den omständigheten, att den nya avgiften skulle komma att uttagas, oavsett

örn skogen lämnat någon avkastning eller ej, torde icke heller böra vålla några

betänkligheter, då ju avgiften, örn den bibehålies på ungefär samma låga

nivå som den nuvarande, icke torde komma att medföra någon mera kännbar

belastning på skogsbruket. I detta avseende torde jag få hänvisa till den

promemoria, vilken såsom bilaga 21 finnes fogad vid utredningens betänkande.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Jag finner mig sålunda böra förorda, att grunden för uttagande av skogsvårdsavgift

ändras, så att avgiften uttages efter vid fastighetstaxering åsätta

värden för skogsmark och växande skog i stället för att utgå i förhållande till

värdet av avverkat virke.

Vad angår spörsmålet, huruvida skogsvårdsavgift bör utgå för samtliga

skogar eller endast för sådana, som stå under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn,

finner jag i likhet med utredningen icke tillräckliga skäl föreligga att föreslå

någon ändring i nuvarande ordning. Skogsvårdsavgift torde alltså liksom

hittills böra uttagas för samtliga skogar oavsett deras natur av allmänna

eller enskilda.

Av praktiska skäl synes en undre gräns för avgiftsplikt böra föreskrivas.

Denna gräns torde lämpligen böra knytas till taxeringsvärdet. Givet är att

delade meningar kunna råda om var en sådan gräns skall sättas. Vid övervägande

av frågan har jag stannat för att biträda utredningens förslag att från

avgiftsplikt skall undantagas fastighet, för vilken värdena å skogsmark och

växande skog sammanlagt icke uppgå till 2 000 kronor. En ägares samlade

fastighetsinnehav inom en kommun torde därvid böra behandlas som en

enhet.

Därest skogsvårdsavgift enligt nu angivna metod skall uttagas synes frågan

örn avgiftens förmånsrätt i fastighet böra övervägas. Denna samt andra

frågor om eventuella ändringar i taxerings- och uppbördsförfattningar m. m.

torde komma att i annat sammanhang anmälas av chefen för finansdepartementet.

I likhet med utredningen finner jag lämpligt, att i samband med införande

av en ny metod för finansiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten omläggning

sker av de nuvarande formerna för statsbidrag till verksamheten,

så att bidragen utgå från ett enda anslag. Anslaget till skogsvårdens befrämjande,

lapprnarksanslaget och skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsbidrag ur

de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen torde alltså böra upphöra att utgå. Jag

förutsätter emellertid, att verksamheten i anledning av norrländska skogsproduktionsanslaget

alltjämt kommer att finansieras genom förvaltningsbidrag

ur detta anslag. Vidare torde böra beaktas, att skogssällskapet även i fortsättningen

i någon form bör beredas ersättning för sina förrättningskostnader

i samband med bidragsverksamhet under de särskilda skogsvårdsanslagen.

För avvägningen av skogsbrukets bidrag — genom skogsvårdsavgifter —

till skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering saknas fasta hållpunkter.

Att skilja mellan sådana styrelsernas arbetsuppgifter, som äro rent statliga,

och andra låter sig i regel icke göra. Ytterst syftar ju för övrigt hela verksamheten

till skogsbrukets förkovran. Med hänsyn till skogsägarnas starka

intresse av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet anser jag skäligt att skogsbruket

får bära större delen av den kostnadsökning, som beräknas bliva följden

av ett genomförande av föreliggande förslag. Jag förordar därför att skogsvårdsavgiften

bestämmes till så högt belopp, att omkring 4 500 000 kronor,

vilket motsvarar närmare två tredjedelar av skogsvårdsstyrelsernas beräknade

totala nettomedelsbehov (»ordinarie-avlöningar» och »nettoomkostnader»)

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

121

för den närmaste tiden, komma att täckas av inflytande avgiftsmedel. Detta

innebär enligt utredningens kalkyler med utgångspunkt från 1945 års taxeringsvärden,

att skogsvårdsavgift i hela landet skulle behöva uttagas med 1,5

promille, eller alltså det promilletal, som utredningen förordat såsom maximum.

I enlighet med det nu anförda föreslår jag, att skogsvårdsavgift enligt

förut angivna grunder skall utgå med högst 1,5 promille. För varje år torde

böra bestämmas, hur stor avgift som för året bör uttagas.

Med nu förordade anordning skulle skogsvårdsavgiftsmedlen icke, såsom

utredningen föreslagit, vara knutna till vissa bestämda ändamål.

Enligt min mening är en årlig central granskning av skogsvårdsstyrelsernas

medelsbehov nödvändig med hänsyn till dels storleken av de statsmedel som

här komma i fråga och dels det allmännas intresse av att dessa medel användas

på mest ändamålsenliga sätt. Vid sådant förhållande synas tillräckliga

skäl saknas att bibehålla den nuvarande anordningen, att varje styrelse

i huvudsak själv erhåller de skogsvårdsavgifter, som inflyta inom styrelsens

område. Jag förordar alltså i likhet med utredningen, att skogsvårdsavgiftsmedlen

i sin helhet redovisas centralt. Av budgettekniska skäl och då

enligt vad jag tidigare berört avgiftsmedlen icke skulle vara knutna till vissa

bestämda utgiftsposter, synas emellertid dessa medel icke böra anordnas såsom

en specialbudget utan redovisas å riksstatens inkomstsida. Statsanslaget

till bidrag åt skogsvårdsstyrelserna bör då upptagas till ett belopp, som

motsvarar styrelsernas sammanlagda nettomedelsbehov, eller enligt vad nyss

sagts till 7 200 000 kronor. Detta innebär en belastning på riksstaten, utöver

vad som skulle tillföras denna genom skogsvårdsavgifter, av 2 700 000 kronor.

Ökningen i förhållande till statens hittillsvarande utgifter, i medeltal för

åren 1936—1943 1 950 000 kronor, skulle således bliva omkring 750 000

kronor.

Med den sålunda av mig förordade ordningen för skogsvårdsstyrelseverksamhetens

finansiering skulle några särskilda åtgärder för åstadkommande

av medelsreserver icke bliva erforderliga. Vad de särskilda skogsvårdsstyrelserna

angår, torde i deras stater kunna upptagas visst belopp för oförutsedda

utgifter. Och vidare lärer lämpligt belopp av anslaget böra beräknas

för Kungl. Maj:ts vidare förfogande. Självfallet torde i enlighet med vad utredningen

föreslagit bestämmelse böra meddelas därom att skogsvårdsstyrelserna

icke skola äga upptaga lån utan Kungl. Maj:ts medgivande. En omläggning

av skogsvårdsstyrelsernas räkenskaps- och redovisningsår till att sammanfalla

med det statliga budgetåret kan visserligen tänkas i vissa fall för

styrelserna förorsaka en del olägenheter, nämligen i den mån skoglig personal

behöver sysselsättas med bokslut, årsberättelser och dylikt, men dessa

olägenheter böra enligt min mening icke hindra en icke blott ur budgetteknisk

utan även ur rent praktisk synpunkt önskvärd åtgärd. Jag förordar således,

att dylik omläggning genomföres i samband med övergången till det

nya finansieringssystemet.

Enligt det av mig förordade finansieringssystemet skall såsom nyss sagts

skogsvårdsavgift uttagas med högst 1,5 promille på förut angivna taxeringsvärden,

varefter inflytande avgiftsmedel tillföras riksstatens inkomstsida. För

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

täckande av skogsvårdsstyrelsemas totala nettomledelsbehov bör årligen beviljas

anslag på riksstaten. Åtminstone intill dess organisationen vunnit stadga,

synes i detta sammanhang någon skillnad icke böra göras mellan avlöningar

och omkostnader utan erforderliga medel böra beviljas i form av ett

reservationsanslag. Det huvudsakliga skälet härför är att det, såsom jag

tidigare berört, måste anses lämpligt med en viss rörelsefrihet i fråga örn antalet

ordinarie befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna och proportionen

mellan ordinarie och tillfällig personal.

Till grund för beräkningen av anslaget böra ligga stater för de särskilda

skogsvårdsstyrelserna, fastställda av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande

skogsvårdsstyrelse och granskning av skogsstyrelsen. Emellertid torde

det såsom jag tidigare framhållit vara angeläget att styrelserna icke betagas

möjlighet att inom totalramen för fastställda stater vidtaga medelsdispositioner

som kunna vara betingade av ändrade förhållanden eller andra anledningar.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan meddela erforderliga

föreskrifter.

Av det anförda framgår, att medel, som tillhandahållas skogsvårdsstyrelse

från reservationsanslaget, skola avses för det medelsbehov, som icke täckes

av skogsvårdsstyrelsens övriga inkomster, frånsett i det föregående omförmälda

bidrag från landsting och hushållningssällskap för särskilda ändamål.

Tillhandahållna anslagsmedel, som icke sålunda tagas i anspråk under respektive

budgetår, böra icke fonderas hos skogsvårdsstyrelse. Enligt vederbörligt

bokslut odisponerade sådana anslagsmedel böra återbäras till reservationsanslaget.

IX. Skogsvårdsstyrelsemas medelsförvaltning. Kontroll och tillsyn.

Skogsvårdsstyrelseutredningen.

Därest utredningens finansieringsförslag genomfördes, skulle skogsvårdsstyrelsemas

»ordinarie-avlöningar» bliva avskilda från styrelsernas övriga

utgifter och bestridas av medel ur det statliga avlöningsanslaget.

övriga utgifter för skogsvårdsstyrelsemas verksamhet skulle enligt utredningens

förslag bestridas av skogsvårdsavgiftsmedel och av styrelsernas

»egna» inkomster. Dessa medel ha synts utredningen lämpligen böra benämnas

skogsvårdskassan.

Vidare stå under skogsvårdsstyrelsemas förvaltning medel ur de särskilda

skogsvårdsanslagen. Enligt utredningens förslag skulle förvaltningsbidrag till

skogsvårdskassan i fortsättningen icke utgå ur dessa anslag med undantag

för norrländska skogsproduktionsanslaget.

I fråga örn de kamerala ärendenas behandling vid skogsvårdsstyrelserna

har utredningen uttalat bland annat följande.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 126.

123

Någon anledning att tillämpa andra normer än de vid statliga institutioner

vedertagna torde icke föreligga. Inkomsterna utgöras huvudsakligen av

allmänna medel, statsanslag och skogsvårdsavgifter. Jämväl utgifterna bestämmas

i stor utsträckning av föreskrifter, i huvudsak anslutande sig till

statliga normer. Lämpligt synes fördenskull vara, att Kungl. Majit på^förslag

av skogsstyrelsen fastställer närmare föreskrifter angående skogsvårdsstyrelsernas

kassarörelse m. m. i anslutning till de bestämmelser, som på motsvarande

område finnas meddelade för olika statliga myndigheter. Skogsvårdsstyrelseutredningen

vill här inskränka sig till att söka angiva de riktlinjer,

efter vilka dylika föreskrifter enligt utredningens mening böra utformas.

Utredningens förslag i denna del innebära i huvudsak, att alla inbetalningar

till skogsvårdsstyrelserna skulle ske över postgiro, att utanordningsbeslut

skulle meddelas av länsjägmjästaren jämte kansliföreståndaren samt att

någon kontant kassa icke borde finnas med undantag av en mindre förskottskassa

å styrelsens expedition.

Beträffande revisionen av skogs vårdsstyrelsernas verksamhet

har utredningen bland annat föreslagit viss av räkenskapsårets

omläggning föranledd ändring av tidpunkten för avgivande av förvaltningsoch

revisionsberättelser.

Utredningen har i detta sammanhang tagit upp frågan örn skogsvård ssty

reis oleda möternas ansvarighet och beviljandet av

ansvarsfrihet. Utredningen har föreslagit upphävande av den i 9 §

skogsvårdsstyrelseförordningen intagna bestämmelsen, att skogsvårdsstyrelsens

ordförande och övriga ledamöter gemensamt ansvara för de medel, som

styrelsen haft under sin förvaltning. Häroml har utredningen uttalat följande.

Enligt skogsvårdsstyrelseutredningens uppfattning kan det knappast anses

ändamålsenligt eller rättvist att ålägga ledamöterna i iskogsvårdsstyrelse ett

så omfattande ansvar för medelsförvaltningen som nu gäller. Även om, på

sätt utredningen i annat sammanhang föreslår, uppdraget såsom ordförande

eller ledamot i skogsvårdsstyrelse förenas med visst arvode, måste en dylik

ansvarsskyldighet förefalla orimligt betungande. Det synes i detta hänseende

böra vara tillräckligt, att ordföranden och ledamöterna kunna ådömas ersättningsskyldighet

för skada, isom må hava åsamkats det allmänna genom

av dem begånget tjänstefel. Redogöraransvar i inskränkt bemärkelse lärer

däremot endast böra åvila de för medelsförvaltningen närmast ansvariga

tjänstemännen hos skogsvårdsstyreisen, d. v. s. länsjägmästaren och kansliföreståndaren.

Hur detta ansvar skall utkrävas, är emellertid i viss män

oklart, liksom fallet är beträffande redogöraransvarets omfattning och innebörd

inom statsförvaltningen. Utredningen förutsätter för isin del, att klarare

riktlinjer härutinnan komma att uppdragas efter slutförandet av den utredning

om hithörande frågor, som torde vara att emotse inom den närmaste

tiden med anledning av riksdagens härom gjorda framställning (r. skr.

1945: 532).

I överensstämmelse nied sin sålunda uttalade principiella uppfattning har

utredningen ej heller funnit påkallat att bibehålla de nuvarande formerna

för ansvarsfrihets beviljande genom särskilda beslut av landsting och hushållningssällskap.

I stället har föreslagits, att revisorernas berättelse över den

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

av dem fullgjorda granskningen skulle ingivas till skogsstyrelsen och samtidigt

tillställas vederbörande länsstyrelse, landsting och hushållningssällskap

för kännedom. I händelse berättelsen därtill gåve anledning, finge det ankomma

på skogsstyrelsen respektive länsstyrelsen, landstinget eller hushållningssällskapet

att hos Kungl. Majit påkalla erforderliga åtgärder för ernående

av rättelse. Dylik framställning borde ske så tidigt att Kungl. Majit inom

natt och år från revisionsberättelsens avlämnande kunde vidtaga dylika åtgärder.

Något formellt beslut örn ansvarsfrihet för visst års förvaltning skulle

vid tillämpning av denna ordning ej bliva behövligt. Av den föreslagna anordningen

följde enligt utredningen utan uttryckligt stadgande, att Kungl.

Majit skulle äga vidtaga erforderliga åtgärder även med avseende å förvaltningen

av skogsvårdskassans medel.

I fråga örn den centrala tillsynen över skogsvårdsstyrelsemas medelsförvaltning

har utredningen uttalat följande.

På sätt utredningen i annat sammanhang närmare utvecklat förutsätter

en central fördelning efter behovsprövning genom skogsstyrelsens försorg

av bidragsmedel och inflytande skogs vårdsa vgifter fastställandet av särskilda

inkomst- och utgiftsstater för varje skogsvårdsstyrelse.

pen ingående granskning av skogsvårdsstyrelsemas anslagsäskanden, som

måste äga rum i samband med statbehandlingen, kräver uppenbarligen, att

skogsstyrelsen är väl insatt i de olika skogsvårdsstyrelsemas förhållanden

och verksamhet. Instruktionsenligt skall också skogsstyrelsen redan nu stå i

oavbruten förbindelse med rikets skogsvårdsstyrelser och äger av dem infordra

erforderliga handlingar, yttranden och upplysningar. Skogsstyrelsen

skall å sin sida hålla skogsvårdsstyrelsema underrättade örn sådant, som

kan vara av vikt för befrämjande av deras arbetsuppgifter, samt meddela

skogsvårdsstyrelsema råd och anvisningar i ämnen, som beröra deras verksamhet.

Slutligen skall skogsstyrelsen utöva tillsyn över användningen av de medel,

som för skogsbrukets stödjande stå till skogsvårdsstyrelsemas förfogande.

Självfallet innebär sistnämnda föreskrift icke, att skogsstyrelsen skall i

sin tillsynsverksamhet fungera som något slags överrevision i förhållande

till de lokala revisionsorganen, utan styrelsen bör vid utövandet av sina

granskande och kontrollerande uppgifter iakttaga, att skogsvårdsstyrelsema

lämnas all den handlingsfrihet, som utgör förutsättningen för en initiativkraftig

och under eget ansvar bedriven, framgångsrik verksamhet.

Yttrandena.

Vad skogsvårdsstyrelseutredningen föreslagit i fråga om skogsvårdsstyrelsernas

medelsförvaltning har i huvudsak biträtts eller lämnats utan

erinran av hörda myndigheter och organisationer.

De föreslagna ändringarna i fråga om ansvarighet för skogsvårdsstyrelsernas

medelsförvaltning och örn beviljandet av

ansvarsfrihet ha likaledes i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Riksräkenskapsverket har anfört följande.

Riksräkenskapsverket förutsätter, att redovisningsföreskrifterna utformas

i samråd med riksräkenskapsverket. Riksräkenskapsverket får i detta sammanhang

erinra, att ämbetsverket i underdånigt utlåtande den 1 oktober 1945

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

125

i fråga om anvisningar för de för granskning av skogsvårdsstyrelsernas ekonomi

och förvaltning utsedda revisorerna uttalat sig i fråga om såväl revisorernas

ansvar som arvodena till desamma. Vad riksräkenskapsverket i

sagda utlåtande anfört beträffande de enligt tidigare ordning utsedda revisorerna

finner riksräkenskapsverket böra tillämpas å de revisorer, som enligt

utredningens förslag skola utses av de lokala organen. Eftersom statsmedel

i väsentlig omfattning ingår i skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning, böra

revisionsberättelserna tillställas jämväl riksräkenskapsverket.

Skogsstyrelsen har i anslutning till sitt förslag att Kungl. Majit alltjämt

skulle utse en revisor föreslagit den ändringen i förevarande avseende, att

länsstyrelsens befattningstagande med revisionsberättelsen bortfölle.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har avstyrkt ändring

av den nuvarande ordningen för beviljande av ansvarsfrihet, enär en

sådan ändring helt säkert komme att avtrubba intresset för skogsvårdsstyrelseförvaltningen

från de lokala organisationernas sida.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ej heller funnit bärande skäl anförda

för ändring av gällande bestämmelser örn beviljande av ansvarsfrihet.

Departementschefen.

Vid ett genomförande av det finansieringssystem, som jag tidigare förordat,

kommer den av utredningen förutsatta uppdelningen i anslagsmedel för »ordinarie-avlöningar»,

å ena sidan, samt skogsvårdskassan, å den andra, icke

längre att erfordras. Under skogsvårdsstyrelsernas förvaltning komma således

att stå dels medel, som äro avsedda för styrelsernas verksamhet, förslagsvis

sammanfattade under benämningen skogsvårdskassan, och dels bidragsmedel

ur de s. k. särskilda skogsvårdsanslagen.

Vad utredningen anfört örn de kamerala ärendenas behandling vid skogsvårdsstyrelserna

har jag icke funnit påkalla något uttalande i detta sammanhang.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att härom meddela erforderliga

bestämmelser i de reglementen, som enligt vad utredningen föreslagit

synas böra utfärdas för skogsvårdsstyrelserna.

Den förut förordade omläggningen av skogsvårdsstyrelsernas räkenskapsår

föranleder såsom utredningen uttalat ändring av de i 8 § skogsvårdsstyrelseförordningen

meddelade bestämmelserna om tidpunkten för avgivande

av förvaltnings- och revisionsberättelser.

Utredningens förslag, alt ordförande och ledamöter i skogsvårdsstyrelse

skola befrias från redogörareansvar, finner jag mig kunna biträda. Den nuvarande,

i 9 § skogsvårdsstyrelseförordningen stadgade ansvarigheten måste

anses oskäligt betungande. Jag förordar således, att bestämmelsen härom

uteslutes ur förordningen.

I fråga om den centrala tillsynen över skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning

torde jag få hänvisa till vad jag tidigare anfört rörande förhållandet

mellan skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna i allmänhet.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Majlis proposition nr 126.

X. Övergångsanordningar och anslagsberäkningar för

skogsvårdsstyrelsernas del m. m.

Skogsvårdsstyrelseutredningen.

Utredningens förslag i fråga om övergångsanordningarna behandlar följande

fyra huvudpunkter: tillsättande av befattningar, lönereglering, pensionsreglering

samt övergång till nytt finansieringssystem.

Beträffande tillsättande av befattningar i samband med övergången

har utredningen anfört följande.

I fråga örn det stora flertalet befattningar vid skogsvårdsstyrelserna innebär

utredningens organisationsförslag ingen annan mera avsevärd förändring

än att antalet befattningar i vissa fall utökats. Den som vid ikraftträdandet

av den nya organisationen innehar dylik befattning bör av skogsvårdsstyrelsen

omedelbart kunna överföras å den motsvarande nya befattningen.

Vissa av utredningen föreslagna befattningar sakna helt eller praktiskt

taget helt motsvarighet enligt nuvarande organisation. Dessa befattningar

böra, liksom nytillkomna befattningar tillhörande redan förefintliga kategorier,

ledigförklaras och tillsättas i vanlig ordning. Intill dess så kunnat

ske, synas skogsvårdsstyrelserna böra vara berättigade att besätta befattningarna

med vikarier mot vikariatsersättning eller vikariatslön enligt skogsstyrelsens

bestämmande.

I andra fall saknar föreslagen befattning icke motsvarighet i den nuvarande

organisationen, men dess karaktär har mer eller mindre ändrats. Detta

gäller framförallt kansliföreståndarebefattningarna hos de skogsvårdsstyrelser,

som hittills icke haft någon befattning med kamrers tjänsteställning.

För dessa fall torde böra föreskrivas, att skogsvårdsstyrelse skall kunna

utan ledigförklaring till innehavare av den nya befattningen utse en person,

som vid organisationens ikraftträdande innehar närmast motsvarande befattning

hos styrelsen, men att skogsstyrelsens medgivande härtill måste inhämtas.

För de fall slutligen, att hos en skogsvårdsstyrelse det föreslagna antalet

befattningar av en viss grad är lägre än nuvarande antalet motsvarande befattningar,

synes skogsvårdsstyrelsen böra äga omedelbart å de nya befattningarna

överföra den eller dem av de dittillsvarande befattningshavarna,

som styrelsen finner böra äga företräde. Denna regel torde böra tillämpas

även beträffande de föreslagna kanslibiträdestjänsterna. Den som därvid

icke blivit överförd å ny befattning och icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens

beslut må kunna hos Kungl. Majit söka ändring däri genom besvär till

jordbruksdepartementet.

I fråga örn genomförandet av den föreslagna löneregleringen har

utredningen anfört följande.

Skogsstyrelsen föreslog på sin tid, att övergången till det av skogsstyrelsen

föreslagna lönesystemet för befattningshavare vid skogsvårdsstyrelser

borde vara frivillig och att tjänsteman, som önskade bibehållas vid de löneförmåner,

som vid löneregleringens ikraftträdande tillkomme honom, icke

borde tvingas att acceptera de nya lönebestämmelserna. Eftersom den av

skogsvårdsstyrelseutredningen föreslagna löneregleringen medför löneförbättring

för det stora flertalet av skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, kan

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

127

man räkna med att dessa befattningshavare omedelbart skola kunna överföras

å ny befattning. Skulle i något fall på grund av befattningshavarens

bestridande hinder därför föreligga, torde några betänkligheter icke möta

mot att så snart, efter uppsägning, det för denne gällande anställningskontraktet

utgått för honom tvångsvis genomföra löneregleringen. Kontantlönen

respektive så stor del därav, som motsvarar den för befattningen föreslagna

lönen, synes emellertid även i dylikt fall omedelbart böra bestridas

av det statliga avlöningsanslaget.

I sådana fall där minskning av lönen för viss befattningshavare skulle

uppkomma — detta gäller främst vissa av länsjägmästarna — synes vederbörande

skogsvårdsstyrelse böra berättigas att även sedan det nya avlöningsreglementet,

efter uppsägning, gjorts tillämpligt med avseende å befattningshavaren,

av skogsvårdskassans medel till denne så länge han kvarstår

i sin befattning, utbetala ett särskilt lönetillägg, motsvarande skillnaden

mellan det lönebelopp, som han enligt nu gällande bestämmelser skulle

erhållit, örn dessa alltjämt tillämpats, och den avlöning han enligt det

föreslagna avlöningsreglementet för skogsvårdsstyrelserna kommer att erhålla.

Till befattningshavare, som vid tidpunkten för övergången till det nya

lönesystemet åtnjuter barntillägg, synas skogsvårdsstyrelserna böra medgivas

motsvarande rätt att i fortsättningen utbetala barntillägg enligt samma

grunder, som för närvarande gälla.

I överensstämmelse med skogsstyrelsens sista löneregleringsförslag föreslår

utredningen, att befattningshavare för placering i löneklass skall äga

tillgodoräkna sig den tid, varunder han före den 1 juli 1946 oavbrutet innehaft

motsvarande befattning hos skogsvårdsstyrelse. Samma anordning

föreskrevs vid löneregleringen för lantbruksundervisningsanstaltemas befattningshavare

och har även föreslagits beträffande hushållningssällskapens

befattningshavare. Det synes utredningen, att motsatt princip i många

fall skulle komma att giva orättvisa resultat.

Om en skogsvårdsstyrelse i något fall skulle få färre ordinarie befattningar

enligt utredningens förslag än det antal pensionsreglerade, icke vakanta

befattningar styrelsen för närvarande har, böra innehavarna av överskjutande

befattningar få bibehållas vid dessa och vid de därmed förenade

löneförmånerna enligt nu gällande bestämmelser. Det bör dock åligga skogsvårdsstyrelsen

att tillse, att befattningshavaren vid uppkommande ledighet

snarast möjligt placeras på ordinarie befattning. Löneförmånerna till en

dylik övertalig befattningshavare böra enligt utredningens mening icke bestridas

av det statliga avlöningsanslaget, utan av skogsvårdskassans medel.

Motsvarande regel bör gälla i det fall, att sammanlagda antalet föreslagna

befattningar tillhörande en och samma kategori — exempelvis befattningar,

avsedda för skogsskoleutbildad personal -—- visserligen icke minskas

men förslaget inom denna kategori upptager proportionsvis färre befattningar

av högre grad än sorn för närvarande finnas. Örn exempelvis

en skogsvårdsstyrelse, som nu har 5 »ordinarie» och 1 »extraordinarie»

länsskogvaktare, enligt förslaget .skulle få 1 förste skogsvårdskonsulent, 6

skogsvårdskonsulenter och 2 biträdande skogsvårdskonsulenter, bör den av

de »ordinarie» länsskogvaktarna, som icke erhåller befattning såsom förste

skogsvårdskonsulent eller skogsvårdskonsulent, äga bibehållas vid sin dittillsvarande

befattning och därmed förenade löneförmåner, medan tillsvidare

endast den ena befattningen såsom biträdande skogsvårdskonsulent

får besättas. I dylikt fall föreslår utredningen, alt så stor del av befattningshavarens

lön, som motsvarar vad hail skulle ägt uppbära såsom biträdande

skogsvårdskonsulent enligt utredningens förslag, gäldas av avid
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ningsanslaget, samt att återstoden får bestridas av skogsvårdskassans medel,

intill dess befattningshavaren kan beredas anställning såsom skogsvårdskonsulent.

I särskilt yttrande har herr Norberg anfört följande i fråga om

övergångsanordningarna i lönehänseende.

I fråga örn övergångsanordningarna har bland annat föreslagits, att vid

löneregleringens genomförande befattningshavare skall för placering i löneklass

äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han före den 1 juli 1946 oavbrutet

innehaft motsvarande befattning hos skogsvårdsstyrelse. Efter slopande

av den mer vidsträckta rätt att tillgodoräkna föregående anställningstid,

som gällde före 1939 års allmänna lönereglering för statens befattningshavare,

skall jämlikt 8 § 2 mom. civila avlöningsreglementet tjänsteman, som

övergår från oreglerad till reglerad befattning, i den nya tjänsten hänföras

lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den avlöning han i

den tidigare anställningen ägt uppbära. Särskilt i betraktande av att den för

skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare föreslagna löneregleringen för åtskilliga

tjänsteinnehavare innebär en betydande avlöningsförbättring, föreligga

knappast skäl att frångå angivna huvudregel örn löneklassplacering,

även om såsom stöd för ett avsteg kunna åberopas vissa tidigare ställningstaganden

av statsmakterna i samma riktning. Nämnda undantag torde vara

dikterade av speciella förhållanden och knappast avsedda att vara prejudicerande.

I fråga örn övergången till det av utredningen föreslagna

finansieringssystemet har utredningen anfört följande.

Omläggningen av skogsvårdsstyrelsernas räkenskapsår till det statliga budgetåret

synes icke lämpligen kunna ske förrän från och med hudgetåret 1947/

48. År 1946 blir då det sista räkenskapsår, som sammanfaller med kalenderår,

och för verksamheten under tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 får

särskild stat och särskilt bokslut uppgöras.

Emellertid synes det utredningen angeläget, att skogsvårdsstyrelsepersonalens

löne- och pensionsreglering genomföres snarast möjligt, och utredningen

föreslår därför, att förslaget i fråga om personalorganisation samt anställnings-,

avlönings- och pensionsförhållanden tillämpas redan från och med

den 1 juli 1946 och att ett avlöningsanslag beviljas för bestridande av samtliga

skogsvårdsstyrelsers »ordinarie-avlöningar» under budgetåret 1946/47.

I sina petita för budgetåret 1946/47 har skogsstyrelsen hemställt om vissa

belopp under anslaget till skogsvårdens befrämjande och lappmarksanslaget,

avseende skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under år 1946. Till grund för

dessa medelsäskanden ligga av skogsvårdsstyrelserna upprättade preliminära

stater för sistnämnda kalenderår. Om ett särskilt avlöningsanslag beviljas för

tiden från och med den 1 juli 1946, innebär detta, att omkring hälften av de

utgifter för löner och bidrag till pensionsavgifter, som upptagits i staterna för

år 1946, bortfaller. En överslagskalkyl bär visat, att återstående utgifter under

år 1946 för vissa styrelser kunna antagas bli täckta av tillgängliga inkomster

— skogsvårdsavgifter, bidrag från vedutsyningsanslaget etc. — medan

för andra styrelser ett underskott torde uppkomma, som icke kan täckas

av skogsvårdsavgifternas centralt redovisade, utjämningsandel.

De skogsvårdsavgifter, som avse 1945 års avverkningar och som uppbäras

i slutet av år 1946, förutsättas reserverade för finansiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten

under budgetåret 1947/48. Under första halvåret 1947 lärer

alltså likaledes ett underskott uppstå, även örn vissa styrelser kunna beräknas

ha vinst att redovisa från år 1946.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 126.

129

Utredningen uppskattar underskottet under sista halvåret 1946 och första

halvåret 1947 till sammanlagt cirka 1 500 000 kronor.

Såsom bidrag till skogsvårdsstyrelsemas »omkostnader» under denna övergångsperiod

-— tiden från och med juli 1946 till och med juni 1947 — föreslår

utredningen, att å anslaget till skogsvårdens befrämjande beviljas ett belopp,

som preliminärt kan beräknas till 1 500 000 kronor.

Den här angivna anordningen förutsätter, att skogsvårdsstyrelserna, i samband

med att yttranden inhämtas över utredningens förslag, anbefallas att

inkomma till skogsstyrelsen dels med förslag till avlöningsstater för tiden

juli—december 1946 och januari—juni 1947 och dels med preliminära utgifts-

och inkomststater avseende »omkostnaderna» för första halvåret 1947,

allt under förutsättning att utredningens förslag genomföras.

För att så snart som möjligt erhålla ett stabilt ekonomiskt underlag för

skogsvårdsstyrelseverksamheten är det enligt utredningens mening angeläget,

att den av utredningen förordade skogsvårdsavgiften på taxeringsvärdena för

skogsmark och växande skog påföres redan år 1947, vilket icke torde vålla

några principiella betänkligheter. Vid kronouppbörden i november 1946 kommer

emellertid skogsvårdsavgift att inflyta enligt hittills gällande grunder.

För att utredningens finansieringssystem efter övergångsåret 1946/47 skall

kunna börja tillämpas under budgetåret 1947/48 förutsättes, att bestämmelse

meddelas därom, att de år 1946 debiterade avgiftsmedlen redovisas och disponeras

på samma sätt, som utredningen föreslagit beträffande den nya

skogsvårdsavgiften.

Utredningens förslag förutsätter, att de på grund av 1946 års debitering

inflytande skogsvårdsavgiftsmedlen disponeras för täckande av styrelsernas

omkostnader under budgetåret 1947/48.

Yttrandena.

Vad angår de föreslagna övergångsan ordningar na i personalhänseende

ha statskontoret och allmänna lönenämnden uttalat, att

skogsvårdsstyrelsemas befattningshavare borde vid löneregleringen inplaceras

i löneklass enligt samma grunder, som enligt 8 § 2 mom. civila avlöningsreglementet

gällde för statlig befattningshavare, vilken överginge från

oreglerad till reglerad befattning.

I anslutning till vad utredningen anfört rörande övergångsanordningar

i finansiellt avseende har skogsstyrelsen gjort vissa beräkningar

angående storleken av anslaget till skogsvårdens befrämjande och

av det särskilda anslaget för skogsvårdsstyrelsemas »ordinarie-avlöningar»

budgetåret 1946/47 m. m. Ur skogsstyrelsens härför lämnade redogörelse må

följande återgivas.

Skogsstyrelsen har erinrat, att i riksstatförslaget för nämnda budgetår,

anslagen lill Skogsvård m. m.: Skogsvårdens befrämjande och till Skogsvård

m. m.: Ersättning för kostnader föranledda av 1982 års lappmarkslag

m. lii., uppförts nied approximativa belopp, det förra anslaget med 560 000

kronor och det senare med 840 000 kronor.

Skogsstyrelsen, som tidigare från skogsvårdsstyrelserna infordrat preliminära

inkomst- och utgiftsstater för år 1946, har nu lill ledning vid beräkningen

av de anslagsmedel, sorn erfordrades under kalenderåret 1946 och

första halvåret 1947, under förutsättning att utredningens förslag godtages,

Hillring lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 126. ''■*

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

från skogsvårdsstyrelserna inhämtat förslag till såväl inkomst- och utgiftsstater

avseende tidsperioderna januari—juni 1946, juli—december 1946 och

januari—juni 1947 som avlöningsstater för juli—december 1946 och januari

—juni 1947.

Skogsvårdsstyrelsernas avlöningsstater ha upprättats med ledning av de

av utredningen uppgjorda personalförteckningarna och avlöningsstaterna.

Varje styrelse har sökt avgöra i vad mån nytillkomna eller ändrade befattningar

komma att besättas under budgetåret 1946/47 och efter dessa överväganden

avpassat löneberäkningarna. I likhet med vad som skett i utredningens

förslag till lönestater, ha skogsvårdsstyrelserna räknat med lönen

i näst högsta löneklassen i den för varje befattning föreslagna lönegraden.

I fråga om dyrortsgrupperingen har den faktiska eller antagna stationeringsorten

varit avgörande. Rörligt tillägg och kristillägg ha beräknats med

tillämpning av de för statens befattningshavare för närvarande gällande procentsatserna

för dylika tillägg. Beräkningen av de bidrag till pensionsavgifter

för befattningshavarna, som skogsvårdsstyrelserna ha att erlägga till

statens pensionsanstalt, har slutligen skett med ledning av de uppgifter, som

av utredningen lämnats i bil. 11 till betänkandet.

Beträffande beräkningen av arvoden till skogsvårdstyrelseledamöterna ha

skogsvårdsstyrelserna utgått från det i betänkandet framlagda förslaget härom.

I avvaktan på närmare föreskrifter beträffande ersättning åt de för

granskning av skogsvårdsstyrelses förvaltning och räkenskaper utsedda revisorerna

har i staterna för sådan ersättning beräknats 1 000 kronor för år.

Avlöningsstaterna ha efter vissa justeringar lagts till grund vid beräkningen

av avlöningsanslaget. Med utgångspunkt från dessa stater och under

förutsättning att utredningens förslag rörande personal- och avlöningsstater

oförändrat godtages, har skogsstyrelsen beräknat det för budgetåret 1946/47

erforderliga anslaget till skogsvårdsstyrelsernas »ordinarie-avlöningar» till

4 133 000 kronor, eller avrundat 4 150 000 kronor.

Härvid har hänsyn icke tagits till de eventuella provisoriska löneökningar

o. d., som under budgetåret 1946/47 kunna komma att genomföras för statens

befattningshavare och i anslutning härtill för de kategorier löntagare,

som avlönas enligt statliga grunder. Skogsstyrelsen har förutsatt, att, därest

sådana löneförhöjningar medgivas, medel till bestridande av härmed förenade

kostnader samtidigt anvisas i särskild ordning.

I sitt yttrande över betänkandet har skogsstyrelsen i samband med behandlingen

av lönegradsplaceringen av skogsvårdsstyrelsernas personal förordat,

att länsjägmästarna måtte placeras i särskild löneplan motsvarande

C-planen i civila avlöningsreglementet. Dessa befattningshavare skulle därvid

jämställas med statstjänstemän i lönegraderna C 4—C 6. Därest vad skogsstyrelsen

sålunda förordat vinner statsmakternas bifall, bör avlöningsanslaget

ökas med i runt tal 35 000 kronor.

Skogsstyrelsen har även ifrågasatt, huruvida icke jämväl ersättning till de

i revisionsarbetet anlitade siffergranskarna, beräknad till sammanlagt 15 000

—20 000 kronor, borde utgå ur det särskilda avlöningsanslaget. Skulle så anses

böra ske, bör anslaget ytterligare höjas med motsvarande belopp.

Skogsvårdsstyrelsernas nettoomkostnader under tidsperioden januari 1946

—juni 1947 uppgå enligt de nu upprättade statförslagen till 5 185 000 kronor.

Till bestridande av dessa kostnader skulle stå till förfogande de till statskontoret

under hösten 1945 och våren 1946 redovisade skogsvårdsavgifterna,

vilka kunna beräknas uppgå till i runt tal 430 000 kronor. Därjämte förutsattes

att skogsvårdsstyrelserna liksom hittills skola från anslaget Ersättning

till skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverkning kompenseras

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

131

för sina merkostnader under budgetåret 1945/46 i anledning av de extra ordinära

vedawerkningarna. Denna ersättning har beräknats till omkring

500 000 kronor. Fråndrages nu angivna medel, tillhopa 930 000 kronor,

skulle återstå 4 255 000 kronor att täckas på annat sätt. Med ledning av sina

statberäkningar ha styrelserna kalkylerat med att av anslaget till skogsvårdens

befrämjande erhålla sammanlagt 3 692 000 kronor. Detta belopp

överstiger med mer än 2 000 000 kronor det övergångsanslag, som av skogsvårdsstyrelseutredningen

beräknats vara erforderligt.

I sina nu berörda statförslag ha skogsvårdsstyrelserna emellertid framlagt

omkostnadsberäkningar rörande verksamheten under år 1946, som avsevärt

skilja sig från de kalkyler, skogsvårdsstyrelserna lämnat i sina förenämnda,

till skogsstyrelsen i juli 1945 översända stater. Omkostnaderna för verksamhetsgrenarna

ha skogsvårdsstyrelserna sålunda beräknat till i runt tal

5 426 000 kronor mot tidigare 4 941 700 kronor, en ökning med 484 000 kronor.

Utgifterna för styrelse och revision, fastigheter och inventarier, tjänstelokal

och expenser samt räntor ha styrelserna i de nu överlämnade staterna

beräknat till 1 747 500 kronor mot förut 986 500 kronor. I de nya staterna

lia vidare för oförutsedda utgifter upptagits 141 000 kronor, en post vartill

motsvarighet i de tidigare staterna saknas. För återbetalning av lån har beräknats

329 000 kronor mot tidigare 301 000 kronor. Skogsvårdsstyrelserna

lia i de nu framlagda staterna beräknat 1946 års utgifter — frånsett avlönings-

och arvodeskostnader — till 7 643 500 kronor eller ett belopp, som

med i runt tal 1 414 000 kronor överstiger motsvarande beräknade utgifter i

skogsvårdsstyrelsernas tidigare stater, 6 229 000 kronor.

Å andra sidan redovisa skogsvårdsstyrelserna i inkomsttabellerna viss ökning.

I verksamhetsgrenarna beräkna styrelserna sålunda komma att inflyta

sammanlagt 1 813 000 kronor mot tidigare kalkylerade 1 690 000 kronor.

Viss mindre stegring har även beräknats under titlarna räntor och fastigheter.

Den sammanlagda nettoökningen av skogsvårdsstyrelsernas totalutgifter,

i förhållande till vad tidigare beräknats, uppgår emellertid till icke mindre

än 1 276 000 kronor.

Även vad avser beräkningarna rörande omkostnaderna första halvåret

1947 lia skogsvårdsstyrelserna kalkylerat med höga utgifter. Enbart för verksamhetsgrenarna

ha styrelserna räknat med en omkostnadsökning i förhållade

till motsvarande utgifter 1945 å i runt tal 400 000 kronor. I jämförelse

med 1944 års redovisade utgifter i verksamhetsgrenarna skulle ökningen uppgå

till 912 000 kronor.

Därest skogsvårdsstyrelseverksamheten under budgetåret 1946/47 skulle

utformas efter av skogsvårdsstyrelserna nu ingivna inkomst- och utgiftsstater,

skulle nettomedelsbehovet uppgå till i runt tal 5 000 000 kronor. Även

örn härvid bortses från den ansvällning av omkostnaderna, som kan beräknas

bliva förorsakad av extra-ordinära vedavverkningar och som förutsattes

skola bliva täckt av särskilda anslagsmedel, synes skogsvårdsstyrelsernas

Intala verksamhet omedelbart svälla ut över den ram, som av utredningen

angivits i dess skogsprogram.

Skogsstyrelsen ifrågasätter därför, huruvida skogsvårdsstyrelsernas nu

överlämnade nya stater böra begagnas för beräkning av anslaget till skogsvårdens

befrämjande. Den avsevärt utökade verksamhet, som de däri ingående

utgiftskalkylerna förutsätta, synes skogsstyrelsen knappast kunna redan

under det närmaste året komma lill stånd. Såsom styrelsen i sitt yttrande

över utredningens betänkande uttalat, finner ämbetsverket visserligen en

avsevärd utvidgning av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet i och flir sig påkallad.

En dylik utvidgning bör dock enligt skogsstyrelsens förmenande föregås

av ytterligare utredningar angående personalbehovet m. lii. och kan för

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

övrigt av praktiska skäl knappast genomföras annat än efter viss övergångstid.

Skogsstyrelsen kan icke heller finna, att sådana omständigheter inträffat

efter de tidigare överlämnade utgiftsuppskattningama, som bort föranleda

skogsvårdsstyrelserna att beräkna omkostnaderna under år 1946 och första

halvåret 1947 så högt som här blivit fallet.

Skogsstyrelsen anser sig därför i stället böra för beräkningen av anslaget

till skogsvårdens befrämjande för budgetåret 1946,47 använda de av skogsvårdsstyrelserna

i juli 1945 till skogsstyrelsen överlämnade inkomst- och utgiftsstaterna

avseende 1946 års verksamhet. Vad avser beräkningen av medelsbehovet

för första halvåret 1947 har skogsstyrelsen funnit övervägande

skäl tala för att till grund härför läggas de av styrelserna redovisade verkliga

utgifterna under första halvåret 1945.

En sammanställning av de i juli 1945 uppskattade inkomsterna och utgifterna

under år 1946 utvisar, att skogsvårdsstyrelserna då räknade med att —

sedan avdrag skett för styrelsernas inkomster i verksamhetsgrenarna samt av

fastigheter, inventarier och räntor — en sammanlagd utgiftssumma av

5 788 000 kronor skulle återstå att bestridas av skogsvård savgifter, statsanslag

lii. m. Därvid har avdrag beräknats för större delen av andra halvårets

lönekostnader o. d., vilka täckas av särskilt uvlöningsanslag. Likaså har hänsyn

icke tagits till beräknade utgifter för återbetalning av lån. Skogsstyrelsen

fann, vad avser statberäkningarna för anslaget till skogsvårdens befrämjande,

utgiftskalkylerna i stort sett kunna godtagas, medan styrelsen däremot ifrågasatte,

huruvida icke skogsvårdsstyrelserna med väl stor försiktighet beräknat

sina inkomster. Enligt skogsstyrelsens mening borde kunna förutsättas

något högre intäkter under år 1946, än vad styrelserna angivit eller

ytterligare 250 000 kronor.

Vad avser de av vederbörande skogsvårdsstyrelser framlagda beräkningarna

av omkostnaderna i lappmarksverksamheten m. m. ansåg sig skogsstyrelsen

böra för vissa styrelser föreslå reduceringar i utgifterna å sammanlagt

i runt tal 50 000 kronor. Därjämte fann styrelsen sig böra, vad avser

skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län, föreslå, att för viss del av omkostnaderna,

eller 100 000 kronor, måtte tagas i anspråk från föregående år reserverade

anslagsmedel.

Efter avdrag av dessa belopp skulle således återstå (5788000 — 400000 ==)

5 388 000 kronor att täckas av skogsvårdsavgiftsmedel och statsanslag m. m.

I sina nya inkomststater angiva styrelserna de under år 1946 direkt influtna

skogsvårdsavgifterna till 3 893 000 kronor samt anslagen av landsting

och hushållningssällskap till 108 000 kronor. Dessa inkomstberäkningar torde

kunna godtagas. Den hos statskontoret redovisade 10-procentandelen av

skogsvårdsavgifterna lärer kunna sättas till cirka 430 000 kronor. I sina statberäkningar

Ira skogsvårdsstyrelserna räknat med att i särskild ordning erhålla

ersättning av statsmedel för sina merkostnader i anledning av de extraordinära

vedavverkningarna. Denna ersättning har i staterna beräknats till

sammanlagt cirka 500 000 kronor. Efter avdrag av dessa inkomster skulle,

vad avser omkostnaderna under år 1946, återstå en brist av 457 000 kronor

att täckas av anslaget till skogsvårdens befrämjande.

En motsvarande beräkning av omkostnaderna under första halvåret 1947

med utgångspunkt från de av skogsvårdsstyrelserna för första halvåret 1945

redovisade verkliga utgifterna giver vid handen, att omkostnaderna under

tiden januari—juni 1947 skulle komma att belasta anslaget till skogsvårdens

befrämjande med 1 552 000 kronor.

Under förutsättning av att skogsvårdsstyrelsernas merkostnader i anledning

av de extraordinära vedavverkningarna i särskild ordning ersättas,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

133

skulle således det för budgetåret 1946/47 erforderliga anslaget till skogsvårdens

befrämjande utgöra (457 000 + 1 552 000 =) 2 009 000 kronor eller

avrundat 2 000 000 kronor. Vid anslagsberäkningarna har skogsstyrelsen utgått

från den förutsättningen, att förvaltningsbidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen

komma att utgå jämväl under budgetåret 1946/47. Det av

skogsstyrelsen föreslagna beloppet överstiger med 500 000 kronor det av

skogsvårdsstyrelseutredningen genom en överslagskalkyl uppskattade anslagsbehovet.

Skogsstyrelsen kan emellertid för sin del icke tillstyrka, att anslaget

till skogsvårdens befrämjande uppföres med lägre belopp än det av

styrelsen ovan beräknade 2 000 000 kronor.

Av anslaget torde ett belopp av 15 000 kronor böra anvisas för utdelning

av stipendier till behövande elever vid av skogsvårdsstyrelsema anordnade

eller godkända kurser i skogliga ämnen för skogsägare och landsbygdsungdom.

Skogsstyrelsen vill ock fästa uppmärksamheten vid att ett genomförande

av utredningens förslag skulle medföra, att den i Västerbottens och Norrbottens

län hittills på lappmarken och kustlandet uppdelade verksamheten i

fortsättningen skulle bliva gemensam för hela länet. I överensstämmelse härmed

torde ifrågavarande skogsvårdsstyrelser böra genom särskilt beslut medgivas

rätt att för verksamheten i dess helhet disponera från lappmarksanslaget

ursprungligen anvisade, hos styrelserna kvarstående anslagsmedel.

I sitt yttrande över skogsvårdsstyrelseutredningens betänkande har skogsstyrelsen

föreslagit viss anordning för utbildning av aspiranter till skogsvårdsstyrelsernas

jägmästarbefattningar. Kostnaderna för avlöning av dessa

aspiranter, vilka kostnader enligt skogsstyrelsens mening borde bestridas ur

ett särskilt, till skogsstyrelsens förfogande stående statsanslag, ha av skogsstyrelsen

beräknats för budgetåret 1946/47 till 30 000 kronor och därefter

till 60 000 kronor för år. Med ingången av nästkommande budgetår skulle

härigenom fyra aspiranter, vardera med en avlöning, innefattande resekostnads-

och traktamentsersättning, av 7 500 kronor för år, kunna vinna anställning.

Från och med budgetåret 1947/48 avses antalet aspiranter skola

ökas till det dubbla. Skogsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t genom

hänvändelse till riksdagen utverkade, att för budgetåret 1946/47 å riksstatens

nionde huvudtitel uppfördes ett anslag av 30 000 kronor för ifrågavarande

avlöningskostnader.

Departementschefen.

I likhet med utredningen finner jag det angeläget, att förslagen angående

skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation och personalens lönereglering

genomföras redan från den 1 juli 1946. De närmare bestämmelserna rörande

övergången torde få utfärdas av Kungl. Maj:t, därvid Kungl. Majit lärer

komma att i tillämpliga delar följa de av utredningen förordade grunderna,

dock med beaktande av vad statskontoret och lönenämnden anfört rörande

löneklassplacering. Sålunda torde skogsvårdsstyrelsema böra berättigas att

i .sådana fall, där minskning i lönen eljest skulle uppkomma, till befattningshavare

utbetala lönetillägg i enlighet med vad utredningen föreslagit, och

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

motsvarande rätt torde böra medgivas i fråga om nu utgående barntillägg.

Någon minskning av antalet ordinarie befattningar torde enligt vad jag tidigare

uttalat knappast behöva uppkomma hos någon styrelse.

I fråga om övergången i finansiellt hänseende föranleder det finansieringsförslag,

jag tidigare framlagt, vissa jämkningar i de av utredningen

föreslagna övergångsanordningarna.

Vad först medelsbehovet under tiden januari 1946—juni 1947 angår, kunna

skogs vårdsstyrelsernas kostnader för »ordinarie-avlöningar» från och med

juli 1946, vilka av utredningen upptagits till 4 290 000 kronor och av skogsstyrelsen

till 4 150 000 kronor, med tillämpning av de grunder jag tidigare

förordat rörande styrelsernas personalorganisation och personalens lönereglering

samt ersättningar till styrelse och revisorer uppskattas till 3 650 000

kronor. Med hänsyn till att de för statliga befattningshavare gällande reglerna

örn löneklassplacering torde böra tillämpas, ha härvid med beaktande

av nuvarande löneläge länsjägmästarna antagits placerade i högsta löneklassen

av respektive lönegrad, övrig jägmästarpersonal liksom kanslipersonalen

i näst högsta löneklassen samt den skogsskoleutbildade personalen i lägsta

löneklassen. I fråga om dyrortsgrupperingen ha de av skogsvårdsstyrelserna

i anledning av utredningens betänkande upprättade statförslagen följts.

Skogsvårdsstyrelsemas nettomedelsbehov för »omkostnaderna» synes i överensstämmelse

med skogsstyrelsens hemställan böra uppskattas till 2 000 000

kronor i stället för av utredningen preliminärt beräknade 1 500 000 kronor.

Det sammanlagda nettomedelsbehovet för budgetåret 1946/47 (räkenskapsperioderna

1 januari—31 december 1946 samt 1 januari—30 juni 1947) skulle

således utgöra 5 650 000 kronor.

Då skogsvårdsstyrelsemas ordinarie och extra befattningshavare torde böra

komma i åtnjutande av provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1946/47 enligt

motsvarande grunder, som för statstjänstemän föreslagits i proposition

nr 3 till innevarande års riksdag, bör sistnämnda belopp 5 650 000 kronor

ökas med ett belopp motsvarande den beräknade kostnaden för sådant lönetillägg,

eller 500 000 kronor. Å riksstaten för budgetåret 1946/47 torde alltså

böra uppföras ett reservationsanslag för bidrag till skogsvårdsstyrelsemas

verksamhet med 6 150 000 kronor.

I likhet med utredningen förordar jag, att de skogsvårdsavgiftsmedel, som

inflyta på grund av debitering enligt hittills gällande grunder år 1946, i sin

helhet tillföras statsverket.

Utredningen och skogsstyrelsen ha utgått från att sistnämnda skogsvårdsavgifter,

vilka enligt den hittills gällande ordningen skulle ha använts för

skogsvårdsstyrelsemas verksamhet under kalenderåret 1947, borde reserveras

för budgetåret 1947/48 samt att den nya skogsvårdsavgiften första gången

skulle påföras år 1947 och på grund av denna debitering inflytande medel,

uppburna år 1948, användas för skogsvårdsstyrelseverksamheten budgetåret

1948/49.

En anordning i enlighet med vad sålunda förutsatts skulle emellertid medföra,

att statsverket finge vidkännas en extra belastning under övergångstiden.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

135

På grund härav finner jag mig böra förorda, att de år 1946 för avverkningarna

under år 1945 debiterade skogsvårdsavgifterna, vilka i sin helhet skola

uppbäras i samband med kronouppbörden i november 1946, tillföras statsverket

under budgetåret 1946/47. Skogsvårdsavgift beräknad efter taxeringsvärdena

synes böra påföras första gången på grund av 1947 års taxering. Härigenom

inflytande avgiftsmedel torde i sin helhet kunna uppbäras under uppbördsterminen

i mars 1948 och tillföras statsverket för budgetåret 1947/48.

Från och med budgetåret 1948/49 lärer uppbörden därefter komma att äga

rum å uppbördsterminerna i september, november och januari under det

budgetår, för vilket avgiftsmedlen skola tillföras statsverket.

Storleken av de skogsvårdsavgift^, som komma att inflyta under innevarande

år, är ännu icke känd och kan icke med någon större säkerhet bedömas

förrän i mitten av juni 1946, då utfallet av virkestaxeringarna torde

vara tillgängligt hos häradsskrivare. Emellertid lära avverkningarna under

år 1945, på vilkas omfattning inkomsterna av avgiftsmedel bero, i varje fall

icke mera avsevärt lia understigit 1944 års avverkningar. Skogsvårdsavgifterna

torde alltså kunna antagas inbringa ungefär samma belopp som år 1945

eller omkring 4 000 000 kronor. Enligt nu anförda beräkningar skulle statsverkets

nettoutgift för skogsvårdsstyrelserna avseende budgetåret 1946/47,

bortsett från vedutsyningsanslaget samt förvaltningsbidragen ur de särskilda

skogs vårdsanslagen, inskränka sig till (6 150 000 — 4 000 000=) 2 150 000

kronor.

Av anslaget för bidrag till skogsvårdsstyrelsemas verksamhet torde ett belopp

av 20 000 kronor få användas för utdelning av stipendier till behövande elever

vid av skogsvårdsstyrelserna anordnade eller godkända kurser i skogliga

ämnen för skogsägare och landsbygdsungdom. Hinder torde icke böra möta

att höja stipendiebeloppet, vilket för närvarande är 2 kronor för dag, till 3

kronor.

Skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län torde vidare

böra erhålla rätt att för verksamheten i dess helhet disponera från lappmarksanslaget

ursprungligen anvisade, hos styrelserna kvarstående anslagsmedel.

Vad skogsstyrelsen anfört rörande behov av särskilt anslag för utbildning

av aspiranter till skogsvårdsstyrelsemas jägmästarbefattningar torde icke

påkalla någon åtgärd, då frågan om aspirantutbildning, såsom jag tidigare

antytt, icke nu bör upptagas till avgörande.

Vid nu framlagda anslagsberäkningar har jag utgått från att skogsvårdsstyrelserna

under budgetåret 1946/47 liksom hittills komma i åtnjutande

av förvaltningsbidrag ur de särskilda skogsvårdsanslagen samt att särskilt

anslag kommer att beviljas för ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst

biträde vid virkesavverkning m. m. Till frågan örn sistnämnda anslag torde

jag få återkomma i det följande.

Anslagen till Skogsvård m. in.: Skogsvårdens befrämjande och till Skogsvård

m. m.: Ersättning för kostnader föranledda av 1932 års lappmarkslag

m. m. bliva icke längre erforderliga.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Frågan om tillfälligt lönetillägg till skogsvårdsstyrelsemas befattningshavare

under innevarande budgetår torde efter utredning genom skogsstyrelsen

få upptagas till prövning i annat sammanhang.

I anledning av vad jag tidigare förordat har befunnits erforderligt att omarbeta

förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser

och förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift. Förslag

till förordning om ändring i vissa delar av skogsvårdsstyrelseförordningen

samt till ny förordning örn skogsvårdsavgift ha sålunda utarbetats och torde

få underställas riksdagen.

I fråga örn de föreslagna ändringarna i skogsvårdsstyrelseförordningen må

utöver vad tidigare anförts framhållas följande.

Då det torde vara nödvändigt, att de föreslagna anordningarna i fråga örn

skogsvårdsstyrelsemas personalorganisation samt personalens anställningsoch

avlöningsförhållanden bliva obligatoriskt bindande för styrelserna, synes

det mest ändamålsenligt, att bestämmelser om skyldighet för skogsvårdsstyrelserna

att följa fastställd personalförteckning och tillämpa fastställt avlöningsreglemente

intagas i skogsvårdsstyrelseförordningen (2 §).

I skogsvårdsstyrelseförordningen den 15 juni 1923 fanns intagen en bestämmelse

om skyldighet för skogsvårdsstyrelsema att föranstalta om anskaffande

av frö och plantor, vilken bestämmelse uteslutits i 1941 års förordning.

Då styrelsernas befattning med återväxtåtgärderna tillhöra deras

angelägnaste arbetsuppgifter och det torde vara av en viss betydelse att understryka

deras skyldighet att i samband därmed sörja för frö- och plantanskaffningen,

har jag funnit mig böra förorda, att en bestämmelse härom

införes i skogsvårdsstyrelseförordningen (4 §).

XI. Skogsstyrelsen.

Inledning.

Jag torde härefter få övergå till att behandla vissa skogsstyrelsen berörande

anslagsfrågor. Skogsvårdsstyrelseutredningen har i sitt betänkande anfört,

att den befattning, som skogsstyrelsen enligt utredningens förslag komme

att få med statgranskning och medelstilldelning m. m., innebure en viss

ökning av styrelsens administrativa, kamerala och andra arbetsuppgifter

samt att det syntes vara att förvänta att skogsstyrelsen icke kunde fullgöra

dessa utan viss personalförstärkning. Enligt utredningens uppfattning kunde

denna fråga emellertid icke slutgiltigt bedömas förrän det nya finansieringssystemet

vunnit stadga. I arbetsbesparande riktning komme att verka på

längre sikt bland annat de åtgärder för åstadkommande av större enhetlighet

mellan skogsvårdsstyrelsema, som utredningen i olika sammanhang berört.

Det syntes böra ankomma på skogsstyrelsen att göra den framställning

om tillfällig personalförstärkning för styrelsen, som omedelbart skulle föranledas

av utredningens förslag.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

Å riksstaten Ilar för innevarande budgetår under nionde huvudtiteln uppförts

till Skogsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 121 600 kronor och

till Skogsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 46 000 kronor. Den

25 maj 1945 har Kungl. Maj:t för skogsstyrelsen fastställt följande

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör ................................................ C 10

1 byråchef .................................................. A 30

1 byrådirektör ................................................ A 26

1 kontorist .................................................. A 9

1 kanslibiträde .............................................. A 7

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.

1 byråinspektör ............................................ Eo 24

1 byråsekreterare ............................................ Eo 21;

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ......kronor 39 500

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis ...... » 18 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 51 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 12 500

Summa kronor 121 600;

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 600

2. Reseersättningar, förslagsvis ........................ » 15 000

3. Expenser, förslagsvis .............................. » 18 400

4. Publikationstryck, förslagsvis ...................... » 12 000

Summa kronor 46 000.

Skogsstyrelsens framställningar.

I skrivelse den 23 augusti 1945 har skogsstyrelsen hemställt, att styrelsens

avlöningsanslag måtte uppföras i riksstatförslaget för nästa budgetår med ett

beräknat belopp av 179 900 kronor samt att till omkostnader måtte beräknas

ett förslagsanslag av 56 000 kronor. I sitt den 21 januari 1946 avgivna

yttrande över skogsvårdsstyrelseutredningens förslag har skogsstyrelsen hemställt,

att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1946/47 anvisas

226 900 kronor respektive 63 000 kronor.

Av det för avlöningar beräknade medels behovet,

226 900 kronor, avse 61 300 kronor avlöningar till ordinarie tjänstemän, 6 000

kronor arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t, 138 800 kronor avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal samt 20 800 kronor rörligt tillägg.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 126

Av höjningen under ordinarieposteii, 21 800 kronor, avses 8 700 kronor till

uppflyttning av en befattning såsom byråchef i lönegrad A 30, för vilken allenast

halva grundlönen upptagits för budgetåret 1945/46, till befattning såsom

byråchef i lönegrad C 7 (å skogliga avdelningen), 1 500 kronor till uppflyttning

av en befattning såsom byrådirektör i lönegrad A 26 till befattning

såsom byråchef i lönegrad A 30 (å administrativa byrån), 8 400 kronor till

avlöning åt en förste byråsekreterare i lönegrad A 24 (å administrativa byrån)

, 3 000 kronor till avlöning åt ett kontorsbiträde i lönegrad A 4 samt 200

kronor till täckande av ökat medelsbehov på grund av löneklassförändringar.

I skrivelsen den 23 augusti 1945 har skogsstyrelsen föreslagit, att den

skogliga avdelningen skulle uppdelas på två byråer, benämnda första och

andra skogsbyrån. Denna uppdelning vore enligt styrelsens mening närmast

av formell art, då jämte den ordinarie byråchefen sedan flera år tillbaka

tjänstgjorde en tillförordnad byråchef med avlöning motsvarande vad som

tillkomme en befattningshavare i lönegrad Eo 30. Förekommande ärenden

hade även varit uppdelade mellan dessa båda byråchefer, som ansvarat för

ärendenas handläggning inom sina respektive verksamhetsområden. Skogsstyrelsen

har härom vidare anfört i huvudsak följande.

Skogsstyrelsen har vid tidigare tillfällen framhållit, att den skogliga avdelningen

hos styrelsen borde bliva föremål för omorganisation. Styrelsen har

emellertid ansett, att viss tid borde förflyta efter ämbetsverkets tillkomst,

innan förslag till en mer definitiv omläggning framlades, så att erfarenhet

kunde vinnas rörande de skiftande arbetsuppgifternas omfattning och art.

Under de år som gått, sedan ämbetsverket inrättades, ha därför i huvudsak

endast vissa provisoriska anordningar vidtagits. Sålunda har tillkommit en

vägkonsulentbefattning, vars innehavare tillika är extra föredragande. Vidare

är från och med den 1 oktober 1942 hos styrelsen anställd en tillförordnad

byråchef. Tills vidare under den tid vissa utredningar pågå inom

styrelsen är därjämte byråsekreteraren hos styrelsen förordnad att såsom

extra föredragande handlägga vissa ärenden, vilka eljest åvila den ordinarie

byråchefen.

- Efter övervägande av behovet av arbetskraft för de uppgifter, som åvila

den skogliga avdelningen, har styrelsen kommit till den uppfattningen, att

de för närvarande provisoriskt inrättade befattningarna böra för framtiden

fast knytas till styrelsen. De ärenden, som handläggas av innehavarna av dessa

befattningar, måste otvivelaktigt anses vara av synnerligen stor betydelse

för skogsvården och skogsnäringen överhuvud. Vad sålunda den tillförordnade

byråchefens arbetsuppgifter beträffar, omfatta dessa främst ärenden,

som sammanhänga med skogarnas reproduktion. Hit höra de i framtiden

ytterst viktiga frågorna rörande skogsfröanskaffning, fröklängning, skogsodling,

hyggesvård ävensom reglering av handeln med skogsfrövaror m. m.

De många organisatoriska, tekniska och ekonomiska problem, som här uppträda,

äro av sådan art, att deras omhänderhavande kräver omfattande utredningsarbete

samt upplysnings- och inspektionsverksamhet. Under fredsförhållanden

måste betydligt ökad uppmärksamhet ägnas åt dessa frågor,

och det i stor utsträckning under kristiden avbrutna arbetet med säkerställandet

av skogens återväxt måste med kraft återupptagas och utvidgas. Att

särskilt beakta är därvid de nya rön och erfarenheter, som gjorts beträffande

vikten av ett lämpligt fröurval vid skogens föryngring.

Vägkonsulenten har i första hand att bereda ärenden angående skogsväg
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

139

byggnad men har — i varje fall för närvarande - - även att bereda ärenden

angående bidrag till skogsvårdsåtgärder och vedavverkning. Även om byggandet

av skogsvägar, främst för utvinnande av bränslesortiment, varit livligt

under de närmast gångna åren, har därmed endast en mindre del av

det erforderliga skogsvägnätet kommit till utförande. Med tanke på skogsvägarnas

stadigvarande betydelse för rationaliseringen av skogsbrukets transporter

och upphjälpande särskilt i Norrland av det kritiska läget i fråga om

råvaruförsörjningen och deras goda återverkningar överhuvud taget med avseende

å skapandet av förutsättningar för en rationell skogsskötsel, torde

även vid återgång till normala förhållanden skogsvägbyggnaderna böra erhålla

mycket betydande omfattning. Det är därför uppenbart, att dylika

ärenden jämte i framtiden avsevärt utökad inspektionsverksamhet måste

handläggas av en tjänsteman med särskild utbildning på området.

Vad angår frågan huru arbetet på den nuvarande skogliga avdelningen bör

organiseras, synes densamma — såsom i viss mån redan skett — böra uppdelas

på två skilda byråer, förslagsvis benämnda första och andra skogsbyrån.

De olika befattningarna synas med hänsyn till arbetsuppgifternas art

och omfattning böra fördelas på i huvudsak följande sätt. På törsta skogsbyrån

torde böra placeras den nuvarande ordinarie byråchefsbefattningen,

byråsekreterarebefattningen och två amanuensbefattningar samt på andra

skogsbyrån den nuvarande för handläggning av skogsodlingsärenden provisoriskt

inrättade byråchefsbefattningen, vägkonsulentbefattningen samt två

amanuensbefattningar.

I sin framställning den 21 januari 1946 har skogsstyrelsen framhållit, att

tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit, att vissa av byråcheferna i domänstyrelsen

skulle placeras i lönegrad C 7. Enligt skogsstyrelsens mening borde

en motsvarande ändring av lönegradsplaceringen för den ordinarie byråchefen

i skogsstyrelsen vidtagas. Härom har skogsstyrelsen anfört.

Innehavaren av den ordinarie byråchefsbefattningen intager en central och

synnerligen betydelsefull ställning i den statliga verksamheten för skogsvården

och skogsnäringen överhuvud taget. Det är enligt styrelsens mening av

utomordentlig vikt, att denna post innehaves av en befattningshavare, som

med auktoritet och skicklighet kan bedöma de ofta komplicerade och betydelsefulla

problem inom skogsvården och skogsnäringen, som det tillkommer

skogsstyrelsen att handlägga.

Enligt skogsstyrelsens mening bör såsom allmän princip gälla, att möjligheterna

till förvärv av dugande arbetskraft äro lika goda för skogsvårdsstyrelserna

som för domänverket, det allmännas två största verksamhetsområden

i avseende på det svenska skogsbruket. Detsamma måste anses gälla i

fråga om domänstyrelsen och skogsstyrelsen, då det enskilda skogsbrukets

förkovran är för landet av icke mindre vikt än en god skötsel av statens egna

skogar. I princip böra därför icke befattningshavarna hos skogsstyrelsen placeras

i lägre löneställning än motsvarande befattningshavare hos domänstyrelsen.

Med hänsyn till det anförda bör i värjo fall den föreslagna befattningen

såsom chef för första skogsbyrån och tillika överdirektörens ställföreträdare

placeras i samma lönegrad som flertalet byråchefer i domänstyrelsen. En

dylik höjning av ifrågavarande befattning i lönehänseende är så mycket mer

motiverad sorn starka skäl måste anses tala härför, även örn ändring icke

vidtages i fråga örn domänverkets tjänstemän. För innevarande budgetår är

endast halva grundlönen till den ordinarie byråchefen upptagen, då befattningens

innehavare, vilken för fullgörande av särskilt uppdrag befriats från

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

handläggningen av vissa ärenden, beräkna Is erhålla hälften av sin avlöning

från nionde huvudtitelns kommittéanslag.

I fråga örn förslaget örn uppflyttning av en befattning såsom byrådirektör

i lönegrad A 26 till befattning såsom byråchef i lönegrad A 30 har skogsstyrelsen

i sin framställning den 21 januari 1946 anfört.

Styrelsen har redan i tidigare framställningar hemställt, att byrådirektörsbefattningen

på administrativa byrån måtte ändras till en bvråchefsbefattning

i lönegrad A 30. Även om den slutliga organisationen av sagda byrå

ännu icke i detalj kan fastställas och till följd därav vissa av byråns tjänstemän

efter den 1 juli 1946 endast synas böra vara avlönade nied arvoden,

är det icke motiverat att ytterligare uppskjuta den tidigare föreslagna ändringen

av löneställningen för byråns chef. Efter genomförandet av skogsvårdsstyrelseutredningens

förslag komma nämligen under alla omständigheter

byråns arbetsuppgifter att vara mera omfattande och betydelsefulla än tidigare.

Innehavaren av ifrågavarande befattning måste anses innehava en

synnerligen ansvarsfull och icke minst ur ekonomisk synpunkt viktig post.

Till den administrativa byråns arbetsuppgifter höra ärenden av synnerligen

skiftande och ofta förhållandevis svårbemästrad karaktär. Bland de

löne- och anställningsfrågor, som handläggas på byrån, äro icke blott sådana,

som avse de vid skogsvårdsstvrelserna fast anställda befattningshavarna,

vilka enligt utredningens förslag komma att uppgå till omkring 500

och som skola avlönas enligt i huvudsak samma grunder som statliga tjänstemän,

utan även sådana, som avse s. k. tillfälligt anställda, vilkas ersättning

i många fall utgår enligt kollektivavtal eller andra mera speciella regler.

På byrån behandlas sålunda icke endast frågor rörande tillämpningen

av statliga avlöningsbestämmelser utan även kollektivavtalsfrågor. Byråns

verksamhetsområde omfattar tillika alla andra ärenden av finansiell art, som

beröra skogsvårdsstyrelserna, såsom anslagsfrågor, ersättningar för biträdesförrättningar,

andra ersättningar än löner och övriga omkostnader m. m.

Skogsvårdsstyrelsernas egna utgifter — med bortseende sålunda från kostnader

för skiftande slag av bidrag till skogsägare — lia av utredningen beräknats

uppgå till cirka 10 miljoner kronor för år. Jämte nu nämnda och

andra allmänt administrativa uppgifter handläggas på byrån alla på styrelsen

ankommande ärenden av övervägande rättslig natur. Bland dessa må

särskilt nämnas mål i anledning av besvär över skogsvårdsstyrelses beslut

enligt skogsvårdslagen samt andra frågor, som avse tillämpning av sagda lag.

Beträffande befattningen såsom förste byråsekreterare i lönegrad 24 bär

skogsstyrelsen anfört i sin framställning den 21 januari 1946.

Erfarenheten har givit vid handen, att den nuvarande byråinspektörsbefattningen

å den administrativa byrån är av stor betydelse för skapandet av

större enhetlighet och rationellare ordning i fråga örn skogsvårdsstyrelsernas

medelsförvaltning m. m. Av än större betydelse måste givetvis de med

befattningen förenade uppgifterna komma att bliva efter genomförandet av

skogsvårdsstyrelseutredningens förslag, då skogsvårdsstyrelserna därefter

skola bliva skyldiga att i detalj följa fastställda avlöningsreglementen m. m.

Det synes därför omotiverat att bibehålla denna befattning såsom extra ordinarie.

Styrelsen föreslår därför att densamma överflyttas på ordinarie stat.

I samband därmed synes tjänstebenämningen böra ändras till förste byråsekreterare,

då denna benämning synes riktigare med hänsyn till de arbetsuppgifter,

som åvila innehavaren av befattningen i fråga.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 126.

141

I skrivelsen den 23 augusti 1945 har skogsstyrelsen anfört, att en relativt

stor del av biträdespersonalen vid styrelsen vore anställd å extra stat. Bland

annat ur rekryteringssynpunkt vore detta förhållande synnerligen otillfredsställande.

Därtill komme, att tillgången på arbetskraft för skrivbiträdesgöromål

visat sig otillräcklig. Styrelsen föresloge därför att en tjänst såsom kontorsbiträde

i lönegrad A 4 skulle inrättas.

Arvodesposten har beräknats sänkt från 18 000 kronor till 6 000 kronor.

Minskningen föranledes av att en arvodesbefattning såsom vägkonsulent

föreslagits inplacerad såsom förste byråsekreterare i lönegrad Eo 26.

Icke-ordinarieposten har ökats med 87 200 kronor till 138 800 kronor.

Förstnämnda belopp utgör skillnaden mellan ökningar å tillhopa 95 200

kronor och en minskning å 8 000 kronor. Minskningen beror på det förut

återgivna förslaget om överförande till ordinarie stat av en befattning såsom

byråinspektör i lönegrad Eo 24. Av ökningsbeloppet avses 11 200 kronor

till avlöning åt en byråchef i lönegrad Eo 30 å skogliga avdelningen, motsvarande

en arvodestjänst, vars innehavare för närvarande avlönas från reservationsanslaget

till Skogsvård m. m.: Statens skogsodlingsanslag, 11 300

kronor till avlöning åt en byrådirektör i lönegrad Eo 28 å skogliga avdelningen,

motsvarande en arvodesbefattning, vars innehavare nu avlönas från

anslaget till planering av allmänna arbeten, 8 900 kronor till avlöning åt en

förste byråsekreterare i lönegrad Eo 26 å skogliga avdelningen, motsvarande

den förut omnämnda arvodesbefattningen såsom vägkonsulent, 5 600 kronor

till inrättande av en amanuensbefattning i lönegrad Eo 18, 5 000 kronor till

inrättande av en sådan befattning i lönegrad Eo 16, 2 800 kronor till inrättande

av en tjänst såsom kontorsbiträde i lönegrad Eo 4, 40 400 kronor till

extra arbetskraft m. m. samt 10 000 kronor till statistiskt arbete.

I fråga om befattningen såsom byråchef i lönegrad Eo 30 har styrelsen

i sin skrivelse den 23 augusti 1945 anfört, att i samband med den av

styrelsen föreslagna uppdelningen av den skogliga avdelningen å två byråer

den nuvarande arvodesbefattningen såsom tillförordnad byråchef syntes

böra ändras; till en befattning i lönegrad Eo 30.

Rörande förslaget om indragning av en arvodestjänst för handläggning av

ärenden rörande beredskapsarbeten och inrättande av en befattning såsom

byrådirektör i lönegrad Eo 28 har skogsstyrelsen i sin framställning den

21 januari 1946 anfört.

De av ifrågavarande tjänstemans arbetsuppgifter, som föranledas av de

s. k. planläggningsarbetena, torde såvitt kan bedömas efter den 1 juli 1946

bliva förhållandevis begränsade. Då tillämpningsområdet för det norrländska

produktionsanslaget avsevärt utökats, är det emellertid av största vikt, att

den därmed avsedda verksamheten redan från början ledes i rätta banor.

Arbetena avse ej enbart höjandet av skogsproduktionen utan även åstadkommandet

av betesfred, i det att betesregleringar .skola genomföras inom de

områden, där statsbidrag utgå. Vid den hittillsvarande verksamheten lia

uppstått många svårlösta frågor av såväl skoglig som juridisk art. Då tilllämpningsområdet

nu utvidgats, får det därför anses angeläget, att en tjänsteman

hos skogsstyrelsen kan bistå skogsvårdsstyrelsema — utom med kon
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

trollerande och rådgivande verksamhet — med de utredningar, som kunna

visa sig erforderliga. Med hänsyn till de stora belopp, som anvisats för ändamålet

och till att verksamheten i framtiden kan få ännu större omfattning,

är det särskilt betydelsefullt, att kontrollen ej blir eftersatt.

Även av andra anledningar skulle det vara av synnerligen stort värde för

skogsstyrelsens verksamhet, örn styrelsen kunde vara i tillfälle att i sin

tjänst bibehålla en tjänsteman med långvarig praktisk skogsvårdsstyrelsetjänstgöring.

Omfattande utredningsuppgifter måste nämligen verkställas

inom skogsstyrelsen. Styrelsen åsyftar härvid bland annat de statistiska undersökningar,

som måste vidtagas för bedömande av skogsvårdsstyrelsernas

medelsbehov och behovet av bidrag för skogsvårdande ändamål i övrigt. I

skogsvårdsstyrelseutredningens betänkande har omfattningen av skogsvårdsstyrelsemas

verksamhet beräknats på grundval av vad som med hänsyn till

skogarnas tillstånd m. m. enligt verkställda undersökningar ansetts erforderligt.

Dessa undersökningar måste emellertid fullföljas och i viss mån ständigt

hållas aktuella, därest de skola vara av värde för styrelsen vid beräkning

av anslaget till skogsvårdsstyrelserna och för den statliga bidragsverksamheten

för det enskilda skogsbrukets främjande. För utredningar av detta

slag erfordras en tjänsteman med högre skoglig utbildning och lång praktisk

erfarenhet från skogsvårdsstyrelsearbetet.

Då på förut anförda skäl det för styrelsen är synnerligen angeläget att till

styrelsen knyta en tjänsteman med de kvalifikationer, som erfordras för

sådana uppgifter, för vilka nu redogjorts, anser sig styrelsen böra föreslå

att en extra ordinarie befattning inrättas för detta ändamål från och med

den 1 juli 1946. Detta förslag innebär i viss mån, att en för handläggning

av beredskapsarbeten tillfälligt inrättad arvodestjänst överflyttas till skogsstyrelsens

stat. Styrelsen förutsätter, att någon särskild tjänsteman, om den

föreslagna befattningen inrättas, icke skall förordnas att inom styrelsen handlägga

de på ämbetsverket ankommande göromål, som sammanhänga med

planläggningsverksamheten. I den mån ifrågavarande planläggningsarbeten

jämväl behöva fortsättas efter den 1 juli 1946, måste dock givetvis de hos

skogsstyrelsen direkt anställda förrättningsmännen, som erfordrats för planläggningsarbetena

ute i skogarna, få sina förordnanden förlängda. Ifrågavarande

tjänstemän böra även efter sagda datum avlönas av beredskapsanslaget.

Skogsstyrelsen får föreslå, att ifrågavarande befattning placeras i lönegrad

Eo 28. Förenämnda tjänsteman åtnjuter visserligen för närvarande ett arvode

av något över 1 300 kronor för månad, men styrelsen förutsätter, att Kungl.

Majit, därest styrelsens förslag bifalles och nämnde tjänsteman förordnas

till innehavare av befattningen, kommer att medgiva, att tjänstemannen

placeras i sådan löneklass, att han får bibehålla sina nuvarande löneförmåner.

Innehavaren av befattningen synes lämpligen böra benämnas byrådirektör.

Då de arbetsuppgifter, som komma att vara förenade med den föreslagna

tjänsten, huvudsakligen skola utgöras av utredningsuppdrag och undersökningar,

vilka skola ligga till grund bland annat för beräknande av medelsbehovet

för skogsvårdsstyrelserna, synes befattningen böra placeras på administrativa

byrån. Innehavaren av densamma kommer dock givetvis att

utnyttjas även för arbeten, som närmast ankomma på skogsbyråerna.

Därest skogsstyrelsens förslag att inrätta en byrådirektörsbefattning skulle

bifallas, har skogsstyrelsen såsom nämnts förutsatt, att innehavaren av

densamma skulle komma att handlägga jämväl efter den 1 juli 1946 förekommande

ärenden angående beredskapsarbeten. Kostnader, som föranledas

av skogsstyrelsens bestyr med planläggningsarbetena, bestridas för när
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

143

varande av anslaget till planering av allmänna arbeten. Bland annat avlönas

ett, under vissa tider två, kvinnliga biträden av detta anslag. Inrättas på angivna

skäl en byrådirektörsbefattning vid ämbetsverket, böra jämväl medel

för avlönande av ett kvinnligt biträde anvisas på skogsstyrelsens stat.

Beträffande förslaget om överförande av den nuvarande arvodesbefattningen

såsom vägkonsulent till en tjänst såsom förste byråsekreterare i lönegrad

Eo 26 har skogsstyrelsen anfört.

Den inom skogsstyrelsen tjänstgörande vägkonsulenten innehar sedan 1942

en arvodesbefattning med löneställning motsvarande 24 löneklassen i civila

icke-ordinarie reglementet. Vid befattningens inrättande ansåg skogsstyrelsen

i likhet med 1936 års skogsutredning lämpligt understryka verksamhetens

natur av rådgivande. Emellertid har det numera visat sig, att vägbyggnadsverksamheten

tagit en omfattning, som väl varit önskvärd men knappast

förutsedd. Skogsvårdsstyrelserna ha i många fall nödgats anställa särskild,

såväl jägmästarutbildad som fackutbildad, personal för ändamålet.

Det ligger i sakens natur, att den från början konsulterande verksamheten

mer och mer övergått att bliva inspekterande i samma mån som vägbyggnadsarbetena

intensifierats och överlåtits på specialpersonal.

Sedan augusti 1944 har vägkonsulenten enligt Kungl. Maj:ts förordnande

innehaft ställningen såsom särskild föredragande. Därvid ha förutom vägbyggnadsfrågorna

även samtliga övriga bidragsärenden överlämnats till beredning

genom vägkonsulenten. Detta förhållande kommer givetvis att äga

bestånd även i fortsättningen, därest skogsstyrelsens förslag angående två

skogsbyråer kommer att godkännas, i varje fall såtillvida som den nuvarande

vägkonsulenten kommer att förbereda handläggningen av samtliga bidragsärenden

och samtidigt lämpligen bör vara föredragande i vägärenden.

Av skogsvårdsstyrelseutredningen föreslås inrättandet av tekniska ledare

med löneställning motsvarande 24 lönegraden civila avlöningsreglementet.

Dessa befattningshavare komma att mer eller mindre självständigt handlägga

de arbetsuppgifter, vilka inom skogsstyrelsen hänförts till den föreslagna

andra skogsbyrån. Skogsstyrelsen räknar med att i framtiden en omfattande

inspektionsverksamhet i fältet inom dessa arbetsområden kommer att bliva

ofrånkomlig, en arbetsuppgift, som sålunda tillkommer utöver ärendenas

handläggning inom styrelsen. Styrelsen anser då starka skäl tala för att vägkonsulentbefattningen

ändras till en förste byråsekreterartjänst i lönegrad

Eo 26. I och för sig synes löneställningen motiverad enbart av arbetets art

och vikt. Skogsstyrelsen vill likväl därtill även lägga den synpunkten, att den

tjänsteman inom styrelsen, som i varje fall i fråga om vägarbetena kommer

att vara självständigt inspekterande, lämpligen bör ha en högre löneställning

än de, vilkas arbeten inspektionerna avse.

Rörande de föreslagna amanuensbefattningarna och tjänsten såsom kontorsbiträde

i lönegrad Eo 4 har skogsstyrelsen i skrivelsen den 23 augusti

1945 anfört i huvudsak följande.

Utöver den nuvarande personalen torde en viss förstärkning av arbetskraften

å den skogliga avdelningen vara ofrånkomlig, därest ärendena skola

utan tidsutdräkt kunna handläggas på tillfredsställande sätt. I delta sammanhang

må framhållas, att styrelsen bör beredas möjlighet att i önskvärd

utsträckning ägna sig åt undervisningsfrågorna och att den statliga bidragsverksamheten

synes komma att erhålla en allt större omfattning. Med hänsyn

lill att den ordinarie byråchefen, vilken för närvarande åtnjuter partiell

tjänstledighet för vissa utredningar, kan väntas återinträda i full tjänstgö
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ring hos styrelsen den 1 juli 1946 samt att en byråsekreterartjänst nyinrättats

å avdelningen från och med den 1 juli 1945, vill emellertid styrelsen begränsa

sig till att föreslå en utökning av avdelningens arbetskrafter med två

amanuenser förslagsvis placerade i lönegraderna Eo 18 och Eo 16.

Då tillgången på arbetskraft för skrivbiträdesgöromål visat sig otillräcklig

bör förutom den tidigare föreslagna kontorsbiträdestjänsten i lönegrad A 4

inrättas en tjänst såsom kontorsbiträde i lönegrad Eo 4.

Av det för extra arbetskraft m. m. upptagna beloppet, 40 400 kronor, avses

27 200 kronor till arvoden åt fyra tillfälliga befattningshavare å den administrativa

byrån, 4 200 kronor till avlöning åt innehavaren av den förut omförmälda

kontorsbiträdestjänsten, som nu avlönas från anslaget till planering

av allmänna arbeten och av skogsstyrelsen föreslagits överflyttad till

styrelsens stat, 5 000 kronor till bestridande av kostnaderna för verkställande

av vissa på den administrativa byrån ankommande utredningar och för

anlitande av extra arbetskraft i samband med sådana utredningar samt 4 000

kronor till avlöning åt en extra expeditionsvakt. Styrelsen har härom anfört

i huvudsak följande.

Den ökning av skogsstyrelsens arbete, som ett genomförande av skogsvårdsstyrelseutredningens

förslag skulle medföra, kommer i första hand att

drabba styrelsens administrativa byrå. Det ligger emellertid i sakens natur,

att den planerade allmänna utvidgningen av skogsvårdsstyrelseverksamheten

samt de uppgifter, som skogsstyrelsen enligt utredningens förslag skulle handhava,

även komma att avsevärt öka arbetsbelastningen på den skogliga avdelningen.

Bland annat med hänsyn till den av styrelsen föreslagna organisatoriska

ändringen i fråga örn denna avdelning, i huvudsak innebärande att

avdelningen uppdelas på två byråer, samt i betraktande av att styrelsen —- oavsett skogsvårdsstyrelseutredningens förslag —- hemställt örn viss förstärkning

av den skogliga personalen, anser skogsstyrelsen sig icke böra framlägga

förslag örn ytterligare utbyggnad av de sålunda föreslagna skogsbyråernas

organisation. Däremot är det uppenbart, att personalen på styrelsens

administrativa byrå omedelbart måste utökas. Styrelsen vill dock med hänsyn

till svårigheterna att redan nu bedöma, i vilka lönegrader de nya befattningarna

skola placeras, icke i detta sammanhang föreslå, att några nya

fasta tjänster i högre löneställningar inrättas utan endast att medel anvisas till

avlöning till tillfälliga tjänstemän och befattningshavare i biträdesställning.

Det torde bliva nödvändigt att anställa en befattningshavare för handhavande

av arbetet med utanordningar av medel till skogsvårdsstyrelserna från

statsanslag och av skogsvårdsavgiftsmedel. Denne tjänsteman synes böra erhålla

arvode minst motsvarande vad som tillkommer en revisor i lönegrad

Eo 21. Det är härvid att märka, att utanordningar till skogsvårdsstyrelserna,

i varje fall under en övergångstid, bliva av förhållandevis arbetskrävande

natur, då ett nytt system i fråga om utanordningar skall genomföras och

skogsvårdsstyrelserna icke ha någon erfarenhet därav. Utöver nämnda tjänst

torde ytterligare erfordras en amanuens och ett eller två kvinnliga biträden.

Oavsett om skogsvårdsstyrelseutredningens betänkande föranleder något

förslag till 1946 års riksdag, är en ökning av medels tillgången för den administrativa

byråns del erforderlig. Anledningen härtill är främst den att

byrån måste äga möjlighet att verkställa speciella utredningar av skilda slag,

vilka icke kunna medhinnas av de fast anställda befattningshavarna utan

för vilka särskilda sakkunniga eller extra arbetskraft måste anlitas. Dylika

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

145

utredningar äro huvudsakligen av ekonomisk natur. Skogsstyrelsen vill föreslå

att 5 000 kronor beräknas för detta ändamål.

För att möjliggöra anställandet av en extra expeditionsvakt erfordras förslagsvis

4 000 kronor. Den nuvarande expeditionsvakten medhinner nämligen

icke de göromål, som i allmänhet inom ett ämbetsverk böra ankomma

på vaktpersonal. Styrelsen vill härvid erinra örn att styrelsens sammanlagda

personal numera uppgår till ett 40-tal personer, vilka äro placerade i lokaler,

belägna i olika fastigheter. Detta förhållande försvårar givetvis arbetet för

expeditionsvakten.

I fråga om det för statistiska arbeten beräknade beloppet har skogsstyrelsen

i skrivelsen den 23 augusti 1945 anfört, att en tillfredsställande statistik

saknades beträffande många viktiga avsnitt av det enskilda skogsbrukets

område. Då det enligt styrelsens mening vore uppenbart att denna brist i den

ekonomiska statistiken komme att under den utvecklingsperiod, vari skogsbruket

nu befunne sig, framträda i högre grad än hittills, har styrelsen funnit

det angeläget, att undersökningar företoges rörande möjligheten och

lämpligheten av att tillvarataga delar av det statistiska material som under

de senaste åren sammanbragts av krisorgan och andra samt att fullfölja

dylika arbeten och upplägga ny statistik av allmänt gagn och intresse. Styrelsen

har emellertid icke ansett att en fast tjänst borde inrättas för dessa

arbetsuppgifter redan från och med nästa budgetår utan hemställt att tills

vidare erforderliga medel, förslagsvis 10 000 kronor, måtte anvisas för anlitande

av särskild sakkunnig.

Posten rörligt tillägg har med beaktande av de i det föregående återgivna

förslagen av skogsstyrelsen uppräknats med 8 300 kronor till 20 800 kronor.

Av höjningen av omkostnadsanslaget, 17 000 kronor, avse 5 000

kronor reseersättningar och 12 000 kronor expenser.

I sin skrivelse den 23 augusti 1945 har skogsstyrelsen anfört att det vid

åtskilliga av styrelsens chef och dess tjänstemän företagna resor skulle vara

förenat med avsevärda fördelar, om styrelsen kunde disponera en egen bil.

Sannolikt skulle det även på längre sikt bliva billigare för statsverket därest

tjänstebil kunde användas vid dessa resor. Enligt styrelsens beräkningar vippgalge

inköpskostnaderna för en bil till 6 000 kronor och driftkostnaderna

till 4 000 kronor eller sammanlagt 10 000 kronor. I anslagsposten expenser

syntes böra inräknas sistnämnda belopp.

Skogsstyrelsen har vidare i sin framställning den 21 januari 1946 anfört,

att anslagsposten expenser med hänsyn bland annat till att styrelsen erhållit

nya tjänstelokaler, innehållande omkring femton runi mer än styrelsen tidigare

disponerat, syntes böra uppräknas med ytterligare 2 000 kronor.

I fråga örn ökningen av anslagsposten reseersättningar har skogsstyrelsen

anfört, att personalen på den administrativa byrån i större utsträckning än

tidigare komme att få företaga resor för tillsyn och kontroll av samt överläggningar

rörande medelsförvaltningen vid skogsvårdsstyrelserna. Även innehavaren

av den föreslagna befattningen såsom byrådirektör i lönegrad

Eo 28 måste i ej obetydlig utsträckning företaga tjänsteresor.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 126.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Yttrandena.

Över skogsstyrelsens båda ifrågavarande framställningar ha yttranden avgivits

av statskontoret och allmänna lönenämnden. Därjämte har riksräkenskapsverket

avgivit yttrande över styrelsens framställning den 21 januari

1946. I yttrandena har framhållits, att ett genomförande av skogsvårdsstyrelseutredningens

förslag otvivelaktigt komme att tillföra skogsstyrelsen

nya och ökade arbetsuppgifter. Frågan om skogsstyrelsens organisation syntes

emellertid icke böra upptagas till omprövning förrän erfarenhet vunnits

rörande dessa arbetsuppgifter och styrelsens framtida organisation gjorts till

föremål för särskild undersökning. I avvaktan härpå borde försiktighet iakttagas

såväl i fråga om inrättande av nya ordinarie eller extra ordinarie befattningar

i skogsstyrelsen som beträffande ändringar i löneställningen för

redan befintliga sådana befattningar. Av yttrandena må här i övrigt återges

följande.

Rörande ökningen av ordinarieposten har statskontoret anfört, att

det av tjänsteförteckningssakkunniga framlagda förslaget om överförande av

vissa byråchefstjänster i domänstyrelsen å C-planen motiverats med befattningarnas

betydelse för affärsdriften och att sådana skäl icke kunde åberopas

rörande chefsbefattningen för skogsstyrelsens skogliga avdelning. Ej heller

kunde statskontoret tillstyrka att byrådirektörstjänsten å den administrativa

byrån ändrades till en byråchefsbefattning. Däremot hade ämbetsverket

icke något att erinra mot att den hittillsvarande extra ordinarie byråinspektörsbefattningen

å personalförteckningen upptoges såsom ordinarie förste

byråsekreterare eller att en tjänst såsom kontorsbiträde i lönegraden A 4

inrättades.

Riksräkenskapsverket har förklarat sig icke ha något att erinra mot att

nämnda byråinspektörsbefattning överflyttades å ordinarie stat men i fråga

örn den av skogsstyrelsen föreslagna uppflyttningen av befattningen såsom

byrådirektör å administrativa avdelningen till byråchef i lönegrad A 30 uttalat,

att de med befattningen förenade göromålen icke syntes motivera en så

hög lönesitällning utan att befattningens placering i lönegrad A 28 innebure

en lämpligare avvägning.

Allmänna lönenämnden har anfört, att frågan örn uppflyttning av den

nuvarande byråchefsbefattningen å den skogliga avdelningen från A 30 till

C 7 och överförande av byråinspektörstjänsten till ordinarie stat borde anstå.

Därest skogsvårdsstyrelseutredningens förslag genomfördes, syntes däremot

en omedelbar förbättring av löneställningen för byrådirektören å den administrativa

byrån motiverad. I nuvarande läge ansåge lönenämnden sig

emellertid endast kunna tillstyrka inrättande av en byrådirektörsbefattning

i lönegrad Eo 28. Mot förslaget örn inrättande av en ordinarie kontorsbiträdesbefattning

vid skogsstyrelsen hade nämnden icke något att erinra.

De under icke-ordinarieposten upptagna förslagen örn uppförande

å skogsstyrelsens avlöningsstat av tre befattningar såsom respektive

byråchef i Eo 30, byrådirektör i Eo 28 och förste byråsekreterare i Eo 26 ha

avstyrkts av statskontoret, som däremot förklarat sig icke ha något att erinra

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

147

mot att den skogliga avdelningens personal utökades med två amanuenser,

vilka emellertid icke syntes för närvarande böra inplaceras i högre lönegrad

än Eo 15. I vilken utsträckning en utbyggnad av den administrativa byrån

erfordrades för ett omedelbart genomförande av skogsvårdsstyrelseutredningens

förslag, har statskontoret ansett för närvarande undandraga sig ett

säkert bedömande. Enligt statskontorets mening kunde emellertid de arbetsuppgifter

med skogsvårdsavgiftema och vissa skogsvårdsanslag som skulle

övertagas från statskontoret knappast utfylla mer än högst halva arbetstiden

för den av skogsstyrelsen för dessa göromål avsedda befattningshavaren.

Framställningen örn medel till verkställande av vissa på den administrativa

byrån ankommande utredningar liksom ock till anställande av en

extra expeditionsvakt har icke föranlett erinran från statskontorets sida. I

fråga örn förslaget örn anvisande av särskilda medel till statistiskt arbete har

statskontoret anfört, att för ett bedömande av detta spörsmål tarvades en

närmare utredning angående bland annat omfattningen av den statistik som

kunde vara erforderlig. Därjämte syntes böra tagas under övervägande huruvida

icke en dylik statistik lämpligen borde anförtros statistiska centralbyrån,

som hade tillgång till maskinell utrustning.

Riksräkenskapsverket har anfört, att det med hänsyn till det direkta merarbete

för skogsstyrelsen som uppkomme i samband med handhavandet av

arbetet med utanordnande och redovisning av de utökade anslagsmedlen

syntes motiverat att en revisorstjänst inrättades vid skogsstyrelsen. Enligt

ämbetsverkets uppfattning borde denna revisorsbefattning inrättas såsom

extra ordinarie.

Allmänna lönenämnden har yttrat, att enligt lönenämndens mening förutsättningar

för närvarande saknades för ett bedömande av de arbetsuppgifter

som i framtiden komme att åvila skogsstyrelsen. Lönenämnden ansåge sig

därför icke kunna taga ställning till förslaget om inrättande av en byråchefsbefattning

i lönegrad Eo 30 vid skogsstyrelsen. Enligt lönenämndens mening

borde den nuvarande anordningen med en mot arvode anställd befattningshavare

tills vidare bibehållas. Att arvoden till denne och andra befattningshavare

vid styrelsen bestredes av medel, som anvisats för särskilda ändamål,

syntes emellertid föga tillfredsställande. Förslagen örn inrättande av en byrådirektörsbefattning

i Eo 28 och en befattning såsom förste byråsekreterare

i Eo 26 vore enligt lönenämndens uppfattning av beskaffenhet att böra prövas

i samband med en allmän undersökning om skogsstyrelsens framtida

organisation.

I fråga örn omkostnads anslaget har statskontoret anfört, att uppräkningen

av anslagsposten expenser icke tillräckligt motiverats. Någon utredning

om att användandet av tjänstebil komme att medföra besparingar

beträffande reseersättningar hade icke förebragts. Vederbörande skogsvårdsstyrelser

syntes i betydande omfattning ställa bil till förfogande för de tjänsteresor,

som företoges av skogsstyrelsens ledamöter och befattningshavare. En

höjning av det lill reseersättningar beräknade beloppet med 5 000 kronor

vore enligt statskontorets mening knappast påkallad. Medelsanvisningen

syntes böra begränsas till högst 17 000 kronor.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Majlis proposition nr 126.

Departementschefen.

Ett genomförande av vad jag i det föregående förordat kommer otvivelaktigt

att medföra en icke ringa ökning av skogsstyrelsens arbetsuppgifter.

Även örn en del av de nya arbetsuppgifterna torde få anses vara av engångsnatur

och sålunda huvudsakligen påkalla arbetsförstärkning endast under en

övergångstid, kommer dock utökningen av styrelsens administrativa, kamerala

och andra arbetsuppgifter att till väsentlig del bliva av bestående art.

Det torde därför bliva nödvändigt att styrelsens personal utökas. I avvaktan

på att erfarenhet vunnits rörande dessa arbetsuppgifter synes dock en viss

försiktighet böra iakttagas såväl i fråga örn inrättande av nya ordinarie eller

extra ordinarie befattningar hos skogsstyrelsen som beträffande ändringar i

löneställningen för redan befintliga sådana befattningar. I detta sammanhang

torde emellertid böra övervägas örn icke åtskilliga av de nuvarande från

olika sakanslag avlönade arvodesbefattningama hos skogsstyrelsen böra överflyttas

till styrelsens avlöningsanslag.

Med hänsyn till de omfattande och betydelsefulla arbetsuppgifter, som

kommit att åvila den skogliga avdelningen vid skogsstyrelsen, torde det såsom

styrelsen framhållit vara erforderligt att denna avdelning uppdelas å två

byråer. 1 samband därmed synes den nuvarande från statens skogsodlingsanslag

avlönade arvodesbefattingen såsom tillförordnad byråchef böra ändras

till en befattning såsom byråchef i lönegrad Eo 30 å skogsstyrelsens

stat samt arvodesbefattningen såsom vägkonsulent ändras till en tjänst såsom

förste byråsekreterare i lönegrad Eo 26. Däremot anser jag mig icke

kunna tillstyrka, att den nuvarande befattningen såsom byråchef i lönegrad

A 30 uppflyttas till lönegrad C 7. Till förstärkning av arbetskrafterna å den

skogliga avdelningen torde böra inrättas två amanuensbefattningar, den ena i

lönegrad Eo 18 och den andra i lönegrad Eo 16.

Enligt skogsstyrelsens förslag skulle den nuvarande arvodestjänsten för

handläggning av ärenden rörande beredskapsarbeten indragas och i stället

hos styrelsen inrättas en byrådirektörsbefattning i lönegrad Eo 28. Såsom

skogsstyrelsen anfört synes det vara av stor vikt att till styrelsen knytes

en tjänsteman som kan bistå skogsvårdsstyrelserna — utom med kontrollerande

och rådgivande verksamhet — med utredningar i olika anslagsfrågor.

Jag anser mig emellertid icke kunna tillstyrka att för detta ändamål hos

styrelsen inrättas en byrådirektörsbefattning utan förordar att medel anvisas

å skogsstyrelsens avlöningsstat till arvode åt en befattningshavare med de av

styrelsen åsyftade arbetsuppgifterna. Jag förutsätter därvid att någon särskild

tjänsteman i fortsättningen icke skall förordnas att handlägga på styrelsen

ankommande göromål, som sammanhänga med planläggningsverksamheten.

Hinder torde dock icke böra föreligga för att de hos styrelsen direkt

anställda förrättningsmän, som efter innevarande budgetårs utgång erfordras

för planläggningsarbeten i skogarna, även framdeles avlönas från

anslaget till planering av allmänna arbeten. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att avgöra huruvida den av mig förordade arvodesbefattningen skall

placeras å den administrativa byrån eller den skogliga avdelningen.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

149

Vad beträffar den administrativa byrån hos skogsstyrelsen torde såsom

allmänna lönenämnden framhållit en förbättring av löneställningen för befattningen

såsom byrådirektör vara motiverad. Jag anser mig dock icke

kunna tillstyrka högre löneställning för denna befattning än Eo 28. Därest

detta förslag genomföres, torde den nuvarande befattningen såsom byrådirektör

böra uppföras å övergångsstat. Befattningen såsom byråinspektör

å den administrativa byrån synes icke för närvarande lämpligen böra upptagas

å ordinarie stat. Det torde vara uppenbart, att personalen å den administrativa

byrån måste utökas i samband med genomförandet av skogsvårdsstyrelsernas

omorganisation. Skogsstyrelsen har i detta hänseende föreslagit

att medel skulle anvisas för att möjliggöra anlitandet av fyra tillfälliga

befattningshavare, nämligen en revisor, en amanuens och två kvinnliga

biträden. Såsom riksräkenskapsverket anfört torde revisorsbefattningen

böra inrättas såsom extra ordinarie. Så länge den å övergångsstat uppförde

byrådirektören kvarstår i tjänsten och ej innehar extra ordinarie befattning

i högre lönegrad, torde denna revisorsbefattning böra hållas obesatt. Jämväl

till de tre återstående av skogsstyrelsen föreslagna tillfälliga tjänsterna

ävensom till en kontorsbiträdestjänst som nu avlönas från anslaget till planläggning

av allmänna arbeten torde medel böra anvisas å skogsstyrelsens

stat.

I överensstämmelse med skogsstyrelsens förslag synas hos styrelsen böra

inrättas två kontorsbiträdestjänster, den ena i lönegrad A 4 och den andra

i lönegrad Eo 4. I likhet med statskontoret anser jag att till avlöning åt en

extra expeditionsvakt och till bestridande av kostnaderna för vissa å den administrativa

byrån ankommande utredningar böra anvisas sammanlagt 9 000

kronor men att frågan om anvisande av särskilda medel till statistiskt arbete

bör anstå.

Anslagsposten avlöningar till ordinarie tjänstemän torde i anledning av

löneklassförändringar och förslaget om en kontorsbiträdestjänst i lönegrad

A 4 samt med beaktande av att medel böra beräknas för hela grundlönen

till byråchefen i lönegrad A 30 böra höjas med tillhopa 9 200 kronor till

(39 500 + 9 200=) 48 700 kronor. Posten arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t,

synes å ena sidan böra minskas med 12 000 kronor med hänsyn till att arvodestjänsten

såsom vägkonsulent föreslås omändrad till en befattning såsom

förste byråsekreterare i Eo 26 samt å andra sidan höjas med 15 500

kronor på grund av förslaget örn inrättande av en ny arvodesbefattning hos

styrelsen i samband med indragning av arvodestjänsten för handläggning av

ärenden rörande beredskapsarbeten. Sagda post torde alltså för nästa budgetår

böra upptagas med (18 000 — 12 000 + 15 500 =) 21 500 kronor. Vad

angår posten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde densamma

böra höjas med 43 800 kronor i anledning av löneklassförändringar och för

avlöningar till en byråchef i Eo 30, en byrådirektör i Eo 28, en förste byråsekreterare

i Eo 26, en amanuens i Eo 18, en amanuens i Eo 16 och ett konlorsbiträde

i Eo 4, med 21 400 kronor för avlöningar till tre tillfälliga tjänstemän

å den administrativa byrån och ett kontorsbiträde, som hittills avlönats

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

från anslaget till planering av allmänna arbeten, samt med 9 000 kronor

till bestridande av kostnaden för vissa å nämnda byrå ankommande utredningar

och till avlöning åt en extra expeditionsvakt. Sistnämnda post bör

således upptagas med (51 600 + 43 800 + 21 400 + 9 000 —) 125 800 kronor.

För nästa budgetår torde posten böra angivas förslagsvis, därvid för

postens överskridande bör krävas Kungl. Maj:ts medgivande. Slutligen torde

posten rörligt tillägg böra höjas med 7 200 kronor till 19 700 kronor.

Anslagsbehovet för nästa budgetår till avlöningar vid skogsstyrelsen skulle

alltså utgöra (48 700 + 21 500 + 125 800 + 19 700 =) 215 700 kronor.

Ny personalförteckning för skogsstyrelsen torde böra föreläggas riksdagen

för godkännande.

Ökningen av skogsstyrelsens personal och dess tjänstelokaler torde medföra

ökad belastning jämväl av styrelsens omkostnadsanslag. Jag vill därför

icke motsätta mig att detta anslag nu höjes. Skogsstyrelsens framställning

om anvisande av medel till inköp av en bil och till driftkostnader för densamma

anser jag mig emellertid icke för närvarande kunna tillstyrka. Uppräkningen

av anslaget torde därför kunna begränsas till 5 000 kronor. Härigenom

skulle möjliggöras en förhöjning av posten reseersältningar med 3 000

kronor och posten expenser med 2 000 kronor. Anslaget bör således för nästa

budgetår uppföras med (46 000 + 5 000 =) 51 000 kronor. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att fastställa ny omkostnadsstat för skogsstyrelsen.

XII. Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde

vid virkesavverkning m. m.

Till Skogsvård m. m.: Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde

vid virkesavverkning m. m. har för innevarande budgetår anvisats ett förslagsanslag

av 400 000 kronor. Av anslaget må ett belopp av högst 400 000

kronor disponeras för utlämnande av statsbidrag till bestridande av kostnader

för kulturåtgärder efter avverkning i skogsbestånd av otillfredsställande

typ. Bestämmelser rörande denna bidragsverksamhet äro meddelade i Kungl.

Maj:ts brev till statskontoret den 15 juni 1945.

I skrivelse den 23 augusti 1945 har skogsstyrelsen hemställt, att förevarande

anslag måtte i riksstatsförslaget för budgetåret 1946/47 uppföras med

ett beräknat belopp av 100 000 kronor. Styrelsen har härvid anfört bland annat

följande.

Ifrågavarande anslag är främst avsett att lämna skogsvårdsstyrelserna ersättning

för deras medverkan vid vedavverkningsprogrammets genomförande.

Det är ännu icke möjligt att med någon grad av säkerhet bedöma huruvida

situationen på bränslemarknaden kommer att kräva åtgärder för extraordinära

vedavverkningar även efter den 1 juli 1946. Skulle så bliva fallet, är

givetvis skogsvårdsstyrelsernas medverkan liksom hittills nödvändig bland

annat vid fördelning av avverkningskvantitetema'' på skilda fastigheter och

vid utstämpling av veden. Mycket talar dock för att denna verksamhet icke

kommer att få någon större omfattning under nästa budgetår. Med hänsyn

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 126.

151

till svårigheterna att nu beräkna i vilken omfattning skogsvårdsstyrelsemas

medverkan kan behöva tagas i anspråk, synes anslaget böra i riksstatsförslaget

uppföras med allenast beräknat belopp, förslagsvis 100 000 kronor,

och en närmare beräkning anstå i avvaktan på bränslemyndighetemas framställningar

rörande eventuella åtgärder för befrämjande av vedproduktionen

under tiden efter den 1 juli 1946.

Departementschefen.

Med hänsyn till att det ännu icke kan med större säkerhet bedömas i vad

mån skogsvårdsstyrelsemas medverkan kan komma att behövas vid planläggningen

och fördelningen av vedavverkningama under budgetåret 1946/

47, synes ståndpunktstagandet till beräkningen av ifrågavarande medelsbehov

böra anstå ytterligare någon tid. Jag torde därför i sinom tid åter få

anmäla denna fråga för Kungl. Majit.

XIII. Statens skogsodlinganslag.

Till Skogsvård m. m.: Statens skogsodlingsanslag är för budgetåret 1945/

46 uppfört ett reservationsanslag av 175 000 kronor, varav 25 000 kronor avsetts

skola disponeras för åtgärder till främjande av återväxten av ädla lövträd.

Beträffande övriga bestämmelser rörande anslagets användning torde

jag få hänvisa till statsliggaren s. 827.

I skrivelse den 23 augusti 1945 har skogsstyrelsen hemställt, att ifrågavarande

anslag för budgetåret 1946/47 måtte upptagas med ett till 255 000 kronor

förhöjt belopp. Därvid har styrelsen förordat, att av anslaget ett belopp

av 35 000 kronor måtte få disponeras för verksamheten till främjande av

återväxten av ädla lövträd. Styrelsen har anfört i huvudsak följande.

Intresset för och behovet av skogsodling är fortfarande i starkt stigande.

Den bristande tillgången på arbetskraft under krisåren har verkat återhållande

på verksamheten, varför en ökning av medelsbehovet kan förutses,

därest mera normala förhållanden på arbetsmarknaden inträda under budgetåret.

Emellertid torde tillgången på skogsodlingsmaterial icke medgiva ett

skogsodlingsprogram av den omfattning, som ett tillgodoseende av samtliga

inneliggande och förutsedda bidragsansökningar — vilka beräknas avse ett

sammanlagt belopp av 1 053 250 kronor — skulle innebära. I detta sammanhang

må framhållas, att den verksamhet med skogsodling efter kalavverkning

av skogsbestånd av otillfredsställande typ, för vilken enligt Kungl. Majits

beslut den 15 juni och den 6 juli 1945 särskilda medel anvisats i syfte att stimulera

vedavverkningar, kan beräknas ställa tämligen stora krav på skogsodlingsmaterial.

Av denna anledning har skogsstyrelsen bedömt medelsbehovet

för vartdera av budgetåren 1945/46 och 1946/47 till 200 000 kronor omfattande

jämväl förvaltningsbidrag till skogsvårdsstvrelsema. I nämnda belopp

ingår icke statsbidrag till verksamheten för främjande av återväxt av ädla

lövträd. För sistnämnda ändamål torde böra beräknas 60 000 kronor för budgetåren

1945/46 och 1946/47. Härav finnas 25 000 kronor disponibla. Å anslaget

i övrigt finnes en disponibel behållning av 180 000 kronor.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ls proposition nr 126.

Skogsstyrelsen har sålunda beräknat det totala medelsbehovet för budgetåren

1945/46 och 1946/47 till (200 000 + 200 000 + 60 000=) 460 000 kronor.

Då den disponibla behållningen utgör (180 000 + 25 000 =) 205 000 kronor,

skulle ytterligare erfordras (460 000 — 205 000 =) 255 000 kronor.

I skrivelsen har skogsstyrelsen vidare föreslagit, att den tjänsteman för,

handläggning inom skogsstyrelsen av ärenden rörande anskaffning och distribution

av skogsodlingsmaterial, som för närvarande avlönades från förevarande

anslag, från och med nästa budgetår skulle överföras på styrelsens stat

såsom extra ordinarie byråchef. Därest detta förslag icke skulle bifallas, har

styrelsen anhållit om en höjning av skogsodlingsanslaget med ett belopp motsvarande

avlöningen till tjänstemannen i fråga.

Statskontoret har i remissutlåtande den 26 september 1945 ansett sig böra

ifrågasätta, huruvida icke det för innevarande budgetår anvisade anslagsbeloppet

borde bibehållas oförändrat under budgetåret 1946/47. Härvid har ämbetsverket

utgått från att avlöningen till den tjänsteman, som enligt vad förut

nämnts inom styrelsen handlade vissa ärenden rörande skogsodlingsmaterial,

i avvaktan på ytterligare utredning angående styrelsens organisation

alltjämt borde utgå från förevarande anslag.

Departementschefen.

Såsom jag i det föregående anfört synes den nuvarande från skogsodlingsanslaget

avlönade arvodesbefattningen hos skogsstyrelsen böra ändras till en

befattning såsom byråchef i lönegrad Eo 30 å skogsstyrelsens stat. Då övriga

med anslaget avsedda ändamål torde kunna tillgodoses med ett belopp av

175 000 kronor, synes anslaget för nästa budgetår böra uppföras med oförändrat

belopp. Hinder torde icke böra möta mot att — liksom innevarande

budgetår skett — medel från anslaget ställas till förfogande för befrämjande

av återväxten av ädla lövträd samt anskaffning och distribution av skogsodlingsmaterial.

XIV. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda förslag till förordning om ändring

i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogsvårdsstyrelser

och till förordning om skogsvårdsavgift;

dels godkänna de grunder för skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet och personalförhållanden samt verksamhetens

finansiering m. m., som jag i det föregående förordat;

dels för skogsstyrelsen fastställa följande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126. loa

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör ................................. C 10

1 byråchef .................................... A 30

1 kontorist ..................................... A 9

1 kanslibiträde ................................. A 7

1 kontorsbiträde ............................... A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 byrådirektör ................................. A 26

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 2 0.

1 byråchef .................. Eo 30

1 byrådirektör ................................ Eo 28

1 förste byråsekreterare ............... Eo 26

1 byråinspektör ............................... Eo 24

1 byråsekreterare ....................... Eo 21

1 revisor ..................................... Eo 21;

Anm. Den å extra ordinarie stat upptagna befattningen såsom revisor

skall hållas obesatt, så länge den på övergångsstat uppförde byrådirektören

kvarstår i tjänsten och ej innehar extra ordinarie befattning i högre lönegrad.

dels godkänna följande avlöningsstat för skogsstyrelsen att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 48 700

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit, för
slagsvis

.......... » 21 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,

förslagsvis .................. » 125 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . . . ......... » 19 700

Summa kronor 215 700;

dels ock för budgetåret 1946/47 å riksstaten under nionde

huvudtiteln anvisa

a) till Skogsstyrelsen: Avlöningar ett

förslagsanslag av ..................... kronor 215 700;

b) till Skogsstyrelsen: Omkostnader ett

förslagsanslag av ..................... kronor

51 000;

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

c) till Skogsvård m. m.: Bidrag till

skogsvårdsstgrelsernas verksamhet ett reservationsanslag

av ................... kronor 6 150 000;

d) till Skogsvård m. m.: Statens skogsodlingsanslag

ett reservationsanslag av .. kronor 175 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

155

Bilaga 1.

Tabeller, utvisande av skogsvårdsstyrelseutredningen föreslaget antal

ordinarie befattningar vid skogsvårdsstyrelserna, styrelsernas motsvarande

personal år 1944 samt det antal ordinarie befattningar,

som varje styrelse i yttrande över utredningens förslag

angivit såsom erforderligt.]

I. Skogshögskoleutbildad personal.

Av utredningen föreslaget Skogsvårdsstyrelsernas

antal ordinarie befattningar personal 1944

Landstingsområde

Länsjägmästare

Biträdande

länsjägmästare

Distriktsj ägmäst a re

Skogstekniska ledare

Förste assistenter

Assistenter

Summa

Pensionreglerade

befattningar

Årsan-

ställd

per-

sonal

utan

pen-

sions-

rätt

Enligt

skogs- vårdssty- relserna

erforder- ligt antal

ordinarie

befatt- ningar

Länsjägmästare

Biträdande läns- jägmästare

Distriktsjägmästare,

taxerings- och dik-

ningsledare

Assistenter

Summa

Malmöhus

läns

1

_

_

_

_

_

1

1

_

_

_

1

_

2

Gotlands

>

1

—

—

—

1

—

2

1

1

—

—

2

—

2

Uppsala

>

1

—

—

—

1

—

2

1

—

—

1

2

—

2

Västmanlands

>

1

—

—

—

1

—

2

1

—

—

—

1

—

2

Göteborgs o. Bohus >

1

—

—

—

1

—

2

1

—

—

‘1

2

1

2

Örebro

>

1

—

—

—

1

—

2

1

1

—

—

2

—

3

Blekinge

>

1

—

—

—

1

—

2

1

—

—

1

2

1

3

Södermanlands

>

1

—

—

—

1

—

2

l

n

—

1

3

—

2

Hallands

>

1

—

—

—

1

—

2

l

—

—

1

2

—

2

Stockholms

>

1

—

—

—

1

—

2

1

i

—

—

2

—

2

Kalmar läns södra ..

1

—

—

—

1

—

2

1

n

—

—

2

—

3

Skaraborgs

läns

1

—

—

—

1

—

2

1

—

—

1

2

—

3

Kristianstads

>

1

—

—

—

1

—

2

1

—

—

1

2

—

3

Kalmar läns norra ..

1

—

—

—

1

—

2

1

—

—

1

2

—

3

Östergötlands

läns

1

1

—

—

1

—

3

1

i

—

32

4

—

5

Kronobergs

)

1

71

1

—

1

—

4

1

i

—

—

2

—

5

Gävleborgs

>

1

n

1

—

1

1

5

1

i

—

1

3

2

8

Värmlands

>

1

n

1

—

1

1

5

1

i

—

1

3

—

ei angivet

Jönköpings

>

1

n

1

—

1

1

5

1

4i

—

64

6

4

5

Älvsborgs

>

1

n

1

—

1

1

5

1

i

—

51

3

—

ej angivet

Västernorrlands

>

1

>i

2

—

1

1

6

1

‘i

—

3

5

—

8

Kopparbergs

>

1

ii

2

1

1

1

7

1

i

1

—

3

2

8

Jämtlands

>

1

*i

3

1

1

1

8

1

i

3

2

7

1

9

Norrbottens

>

1

*i

4

1

1

2

10

1

n

75

2

9

4

10

Västerbottens

>

1

■i

5

1

1

3

12

1

i

6

37

15

7

13

Summa

25

ii

21

4

24

12

!)7

25

16

15

31

87

22

—

1 Tillika distriktsjägmästare.

2 Skogstekniska biträden äro inräknade med halva antalet.

3 Därav en vakant.

4 Vakant, uppehälles på förordnande.

6 Vakant.

6 Därav 3 c. o.; alla fyra vakanta.

7 Därav 2 vakanta; uppehållas på förordnande.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Bilaga 2.

II. Skogsskoleutbildad personal.

Landstingsområde

Av utredningen föreslaget antal

ordinarie befattningar

Skogsvårdsstyrelsernas

personal 1944

Enligt

skogs- vårdssty- relserna

erforder- ligt antal

ordinarie

befatt- ningar

Skogsvårdskonsulenter

Skogs-

tek-

niska

konsu-

lenter

Pensionsreglerade

befattningar

Årsan-

ställd

per-

sonal

utan

pen-

sions-

rätt

Med eget distrikt

Bitr.

skogs-

vårds-

konsu-

lenter

S:a

Förste

skogs-

vårds-

konsu-

lenter

Skogs-

vårds-

konsu-

lenter

S:a

»Ordi-

narie»

»Ex-

stra»

S:a

Malmöhus

läns

1

1

2

1

3

2

2

2

3

Gotlands

T>

1

3

4

1

5

_

3

_

3

1

6

Uppsala

T>

1

3

4

2

6

_

6

_

6

8

Västmanlands

T>

1

4

5

2

7

—

7

3

10

_

10

Göteborgs o. Bohus »

1

4

5

2

7

—

4

4

3

7

Orebro

T>

1

4

5

2

7

1

7

—

7

9

ej angivet

Blekinge

T>

1

4

5

2

7

1

4

2

6

4

9

Södermanlands

1

5

6

2

8

1

8

8

1

9

Hallands

>

1

5

6

2

8

1

5

1

6

5

11

Stockholms

>

1

6

7

2

9

1

7

1

8

7

13

Kalmar läns södra ..

1

6

7

2

9

1

6

1

7

4

10

Skaraborgs

läns

1

7

8

2

10

1

7

7

1

13

Kristianstads

t>

1

7

8

2

10

1

5

_

5

3

13

Kalmar läns norra ..

1

7

8

3

11

1

6

2

8

3

16

Östergötlands

läns

1

8

9

3

12

1

8

8

2

15

Kronobergs

3>

2

10

12

3

15

1

8

_

8

4

16

Gävleborgs

»

2

11

13

4

17

1

14

1

15

22

Värmlands

J>

2

12

14

4

18

1

10

10

_

ej angivet

Jönköpings

T>

2

14

16

5

21

1

13

6

19

23

22

Älvsborgs

T>

2

15

17

6

23

1

16

2

18

3

ej angivet

Västernorrlands

»

3

16

19

6

25

1

18

2

20

5

26

Kopparbergs

3>

3

16

19

7

26

1

19

_

19

30

Jämtlands

3

22

25

8

33

1

22

4

26

1

36

Norrbottens

»

3

23

26

8

34

1

19

5

24

5

40

Västerbottens

}

4

28

32

10

42

1

35

4

39

4

45

Summa

41

241

282

91

373

20

259

34

293

90

—

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

157

Bilaga 3.

III. Kanslipersonal.

Landstingsområde

Av utredningen före- slaget antal ordinarie

befattningar

Skogsvårdsstyrelsernas

personal 1944

Enligt

äkogsvårds-

Kansliföre-

ståndare

Kansliskrivare

Kanslibiträden

Kontors-

biträden

Summa

Pensionsreglerade

befattningar

Års-

anställd

personal

utan

pen-

sionsrätt

erforder- ligt antal

ordinarie

befatt- nings- havare

Kamre- rare och

kassörer

Kon- torsbi- träde n

Sum-

ma

Malmöhus

läns....

1

_

_

1

2

_

1 1

i

1

2

Gotlands

» ....

1

—

—

1

2

—

1

i

—

2

Uppsala

> ....

1

—

—

1

2

1

2 2

3

1

3

Västmanlands

»

1

—

—

1

2

1

1

2

—

2

Göteborgs o. Bohus > ....

1

—

—

1

2

1

3 1

2

1

2

Örebro

> .

1

—

—

1

2

—

4 1

1

1

ej angivet

Blekinge

> ....

1

—

—

1

2

1

—

1

2

2

Södermanlands

> ....

1

—

—

1

2

—

1

1

2

2

Hallands

> .

1

—

—

1

2

—

2

2

1

3

Stockholms

> ....

1

—

—

1

2

1

2 2

3

—

3

Kalmar läns södra......

1

—

—

1

2

1

—

1

—

2

Skaraborgs

läns....

1

—

—

1

2

—

1

1

1

3

Kristianstads

> ....

1

—

—

1

2

1

—

1

1

2

Kalmar läns norra......

1

—

—

1

2

6 1

—

1

1

2

Östergötlands

läns____

1

—

1

1

3

—

2

2

1

3

Kronobergs

> ....

1

—

1

1

3

—

1

1

1

3

Gävleborgs

> ....

1

—

1

2

4

1

2

3

1

4

Värmlands

> .

1

—

1

2

4

—

4 1

i

3

; ej angivet

Jönköpings

> ....

1

—

1

2

4

—

2

2

4

4

Älvsborgs

> ....

1

—

1

2

4

6 2

2

4

—

ej angivet

Västernorrlands

» .

1

—

1

2

4

1

1

2

2

5

Kopparbergs

> ....

1

—

1

2

4

1

2

3

2

4

Jämtlands

» .

1

—

1

2

4

1

2 2

3

1

4

Norrbottens

> .

1

1

1

2

5

1

5

6

2

ej angivet

Västerbottens

< ....

1

i

1

3

6

—

2

2

8

6

Summa

25

2

11

35

78

15

35

7 50

37

1 _

1 Tjänstgör hos skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län.

2 Därav 1 vakant; uppehälles icke på förordnande.

3 Vakant; uppehälles på förordnande.

4 Vakant; uppehälles icke på förordnande.

6 Vakant; uppehälles av förste länsskogvaktaren.

6 Vakanta (1 kamrerare, 1 kassör); uppehållas icke på förordnande.

7 Därav 7 vakanta utan att uppehållas på förordnande.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Register.

Sid.

Förslag till förordning om ändring i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350)

angående skogsvårdsstyrelser.......................................... 2

Förslag till förordning om skogsvårdsavgift............................... 5

I. Inledning....................................................... g

II. Huvuddragen av skogsvårdsstyrelseutredningens förslag............... 7

III. '' Skogsvårdsstyrelsernas ställning och sammansättning m. m............ 10

Skogsvårdsstyrelseutredningen................................... 10

Yttrandena................................................... 13

Departementschefen............................................ 20

IV. Skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter.............................. 24

Skogsvårdsstyrelseutredningen................................... 24

Yttrandena................................................... 29

Departementschefen............................................ 33

V. Förslag till normalprogram för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet (»skogs
programmet»).

.................................................. 34

Skogsvårdsstyrelseutredningen................................... 34

Yttrandena................................................... 39

Departementschefen............................................ 50

VI. Skogsvårdsstyrelsernas personalbehov............................... 52

Skogsvårdsstyrelseutredningen................................... 52

Yttrandena................................................... gO

Departementschefen............................................ 72

VII. Personalens anställnings- och avlöningsvillkor....................... 7g

Skogsvårdsstyrelseutredningen................................... 7 g

Yttrandena................................................... 83

Departementschefen............................................ 90

VIII. Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet................. 93

Skogsvårdsstyrelseutredningen................................... 93

Yttrandena................................................... 103

Departementschefen............................................ 117

IX. Skogsvårdsstyrelsernas medelsförvaltning. Kontroll och tillsyn......... 122

Skogsvårdsstyrelseutredningen................................... 122

Yttrandena................................................... 124

Departementschefen............................................ 125

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126. 159

Sid.

X. Övergångsanordningar och anslagsberäkningar för skogsvårdsstyrelsernas

del m. ............................... 126

Skogsvårdsstyrelseutredningen................................... 126

Yttrandena................................................... 129

Departementschefen............................................ 133

XI. Skogsstyrelsen................................................... 136

Inledning..................................................... 136

Skogsstyrelsens framställningar.................................. 137

Yttrandena................................................... 146

Departementschefen............................................ 148

XII. Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid virkesavverk
ning

m. ...................................................... ISO

XIII. Statens skogsodlingsanslag........................................ 151

XIV. Hemställan..................................................... 152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1946:254 Memorial angående statsreglering en för budgetåret 1946/47. s. 1 i texten
  2. JoU 1946:71 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn tillgodoräkningsförfarande för befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna. s. 1 i texten